Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda.

1943-05-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:27, Betänkande i anledning av väckt motion angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående

lättande av ensamstående mindre inkomsttagares

skattebörda.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Kristinehamn m. fl. väckt,

till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 4, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta örn en utvidgning av rätten till avdrag vid nedsatt skatte-

förmåga i den riktningen att sådant avdrag kan tilldelas även ensamstående

små inkomsttagare, vilka äro helt självförsörjande och icke innebo hos eller

deltaga uti föräldrars eller anhörigas hushåll, samt att vederbörande utskott

måtte uppgöra förslag till eventuell erforderlig ändring av förordningsoch

lagtext, eller, därest ovanstående yrkande ej kan vinna riksdagens bifall,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning av frågan

om på vilket sätt ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda kan lättas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som

ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen

hör, varierande belopp.

Enligt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äger skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret och som ej är ensamstående, å det taxerade beloppet

åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek

bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun

hör. För ensamstående skattskyldig bestämmes ortsavdraget (grundavdrag)

i enlighet med en vid förordningen fogad tabell. Av tabellen framgår

det taxerade beloppet minskat med ortsavdrag. Utom i de fall, då sådant

avdrag som avses i 17 § 2 mom. andra stycket (s. k. avdrag för ömmande

omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående beloppet tilllika

beskattningsbart belopp. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig

minskas successivt i storlek vid stigande taxerat belopp, så att avdraget slut
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 27—28. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

ligen vid visst taxerat belopp (för ortsgrupp I 14,000 kronor och för ortsgrupp

V 15,200 kronor) helt bortfaller.

I 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen och 17 § 2 mom. andra

stycket förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnas bestämmelser

rörande avdraget för ömmande omständigheter. Enligt dessa bestämmelser

må, därest skattskyldigs skatteförmåga finnes vara väsentligen

nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll

av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller

annan därmed jämförlig omständighet, den skattskyldiges inkomst resp.

taxerade belopp efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande minskas

med ytterligare ett belopp av högst 700 kronor vid kommunalbeskattningen

och högst 1,000 kronor vid statsbeskattningen.

I den föreliggande motionen har framhållits bl. a., att många ensamstående

skattskyldiga nied liten inkomst genom den skatteskärpning, som sedan

år 1938 ägt rum, försatts i ett mycket svårt läge. Bland dessa skattskyldiga

funnes alla de unga människor, som just börjat försörja sig själva

eller lärde ett yrke men som på grund av sin ungdom icke uppnått den för

yrket genomsnittliga inkomsten. Av dessa hade ett mycket stort antal tvingats

lämna föräldrahemmet och bosätta sig på annan ort, där arbets- och utbildningstillfällen

förefunnits. För dessa unga människor utgjorde kristiden

en mycket svår påfrestning. De hade att betala starkt stegrade hyror för

bostad. Då de, såsom regeln vore, intoge sina måltider på matserveringar

eller s. k. barer, hade de icke möjlighet att tillgodogöra sig några livsmedelsrabatter.

För måltiderna hade de att betala starkt höjda priser. För

skattskyldiga med taxerad inkomst av 2,000—2,500 kronor vore det enligt

motionärernas mening så gott som uteslutet att erlägga på inkomsten belöpande

skatter. Följden av utebliven skattebetalning bleve restläng^föring

och införsel samt en med tiden ohjälpligt förstörd ekonomi. Emellertid funnes

det knappast anledning anse varje inkomsttagare i de angivna inkomstlägena

vara i nödläge. Det förhållandet, att skattebetalare i samma inkomstläge

kunde äga mycket olika skatteförmåga medförde, att en generell höjning

av de skattefria avdragen ej borde komma ifråga. Däremot förefölle

det som om en lämplig utväg att lindra de med motionen avsedda skattskyldigas

skattebörda skulle finnas, om möjlighet bereddes för en tillämpning

på dem av de gällande reglerna om avdrag för ömmande omständigheter

antingen genom författningsändringar eller genom ett auktoritativt

uttalande, som gåve stöd för en sådan tillämpning.

Kommunalskatteberedningen har i sitt betänkande med förslag till omläggning

av den kommunala beskattningen (Statens offentl. utredn. 1942:

34) i fråga om ortsavdraget för ensamstående föreslagit införande av tabellsystem

i likhet med vad som nu gäller vid statsbeskattningen. Vid utformningen

av avdragssystemet för ensamstående skattskyldiga har beredningen

utgått från i stort sett oförändrade avdrag i de lägsta inkomstskikten i järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

3

förelse med nuvarande bestämmelser. Vid något högre inkomster skola enligt

förslaget ortsavdragen för ensamstående avtaga, allteftersom den taxerade

inkomsten stiger, och slutligen vid viss taxerad inkomst helt bortfalla

(i ortsgrupp I 3,000 kronor och i ortsgrupp V 5,000 kronor). Beträffande avdraget

för ömmande omständigheter har beredningen icke föreslagit någon

ändring. Beredningen har i detta hänseende anfört följande:

»Det ligger i sakens natur att ett avdragssystem, avsett att anpassa varje

skattskyldigs beskattning med hänsyn till försörjningsbörda och dyrortsförhållanden,

måste bliva ojämnt verkande. Förhållandena skifta i så hög grad

i de enskilda fallen, att ett system, som är avvägt med hänsyn till normalfallen,

måste verka i viss mån schablonmässigt. Ett avdragssystem, som toge

hänsyn jämväl till mera speciella fall av nedsatt skatteförmåga, vilka i och

för sig kunna vara mycket ömmande, skulle bliva utomordentligt vidlyftigt

och för taxeringsarbetet tyngande utan att dock kunna reglera alla tänkbara

fall. Är den skattskyldiges skatteförmåga väsentligen nedsatt av omständigheter,

till vilka hänsyn icke tagits vid ortsavdragens utmätande, står den

möjligheten öppen att genom avdrag enligt 50 § kommunalskattelagen inom

vissa gränser anpassa beskattningen efter dessa omständigheter. Det belopp,

varmed sådant avdrag högst må medgivas, 700 kronor, lärer i övervägande

antalet förekommande fall lämna tillräckligt utrymme för en sådan anpassning.

Sedan särskilda åtgärder numera vidtagits för att åstadkomma en jämnare

praxis beträffande utmätandet av dylika avdrag, torde dessa på ett tillfredsställande

sätt fylla sitt ändamål. Beredningen föreslår därför icke någon

ändring i de nuvarande bestämmelserna om avdrag för ömmande omständigheter.

»

19A1 års familjebeskattnmgssakkunniga ha i sitt betänkande med förslag

till ändrade grunder för familjebeskattningen (Statens offentl. utredn. 1943:

3) vid utformandet av avdragssystemet för ensamstående utgått från att en

höjning av avdragen i de allra lägsta inkomstklasserna borde ske. Motivet

därför har varit den avsevärda stegringen av levnadskostnaden under senare

tid och den till följd därav starkt begränsade skattekraften hos ifrågavarande

skattskyldiga. De sakkunniga lia därvid erinrat om att den skatt, som för

närvarande påföres dessa skattskyldiga, till väsentlig del icke inflyter utan

måste avskrivas eller avkortas. Då syftet med den av de sakkunniga föreslagna

ändrade skatteavvägningen främst varit en omfördelning av skattebördan

efter familjestorlek, lia de sakkunniga emellertid ansett, att även ensamstående

med förhållandevis låga inkomster borde få vidkännas någon ökning

av skatten.

Enligt utskottets mening torde den av motionärerna åsyftade skattelättnaden

för sådana skattskyldiga med små inkomster, som fått sin skatteförmåga

nedsatt på grund av dyrtiden, icke kunna åvägabringas med stöd av de åberopade

bestämmelserna örn avdrag för ömmande omständigheter i dessa bestämmelsers

nuvarande lydelse. All i vissa fall fog kan förefinnas för en

skattelättnad jämväl av sådana orsaker, som i motionen avsetts, vill utskottet

icke förneka. Då ett ställningstagande till berörda spörsmål emellertid

förutsätter mera ingående överväganden än som ulskottet varit i tillfälle att

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

ägna detsamma, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas

yrkande örn införande av ändrade bestämmelser i förevarande hänseende.

Utskottet förutsätter dock, att Kungl. Majit i samband med behandlingen

av frågorna om kommunalbeskattningens omläggning och om ändrade

grunder för familjebeskattningen kommer att ägna uppmärksamhet åt

ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill finner utskottet ej heller skäl

förorda bifall till det i motionen framställda yrkandet örn skrivelse till Kungl.

Majit med begäran om utredning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen lii 4 av herr Nilsson i Kristinehamn m. fl.

angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares

skattebörda icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1943.

På bevillningsutskottets vägnar i

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar

Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman, friherre Lagerfelt, Velander och Eklund; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård,

Sandberg, Falk, Lundell, Kilbom, Karlsson i Grängesberg och Jonsson i Skedsbygd.

Reservation

av herr Kilbom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.