Betänkande i anledning av väckt motion angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda.
1943-05-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:27, Betänkande i anledning av väckt motion angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
lättande av ensamstående mindre inkomsttagares
skattebörda.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Kristinehamn m. fl. väckt,
till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 4, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta örn en utvidgning av rätten till avdrag vid nedsatt skatte-
förmåga i den riktningen att sådant avdrag kan tilldelas även ensamstående
små inkomsttagare, vilka äro helt självförsörjande och icke innebo hos eller
deltaga uti föräldrars eller anhörigas hushåll, samt att vederbörande utskott
måtte uppgöra förslag till eventuell erforderlig ändring av förordningsoch
lagtext, eller, därest ovanstående yrkande ej kan vinna riksdagens bifall,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning av frågan
om på vilket sätt ensamstående mindre inkomsttagares skattebörda kan lättas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag
och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som
ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen
hör, varierande belopp.
Enligt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äger skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret och som ej är ensamstående, å det taxerade beloppet
åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek
bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun
hör. För ensamstående skattskyldig bestämmes ortsavdraget (grundavdrag)
i enlighet med en vid förordningen fogad tabell. Av tabellen framgår
det taxerade beloppet minskat med ortsavdrag. Utom i de fall, då sådant
avdrag som avses i 17 § 2 mom. andra stycket (s. k. avdrag för ömmande
omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående beloppet tilllika
beskattningsbart belopp. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig
minskas successivt i storlek vid stigande taxerat belopp, så att avdraget slut
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 27—28. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
ligen vid visst taxerat belopp (för ortsgrupp I 14,000 kronor och för ortsgrupp
V 15,200 kronor) helt bortfaller.
I 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen och 17 § 2 mom. andra
stycket förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnas bestämmelser
rörande avdraget för ömmande omständigheter. Enligt dessa bestämmelser
må, därest skattskyldigs skatteförmåga finnes vara väsentligen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller
annan därmed jämförlig omständighet, den skattskyldiges inkomst resp.
taxerade belopp efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande minskas
med ytterligare ett belopp av högst 700 kronor vid kommunalbeskattningen
och högst 1,000 kronor vid statsbeskattningen.
I den föreliggande motionen har framhållits bl. a., att många ensamstående
skattskyldiga nied liten inkomst genom den skatteskärpning, som sedan
år 1938 ägt rum, försatts i ett mycket svårt läge. Bland dessa skattskyldiga
funnes alla de unga människor, som just börjat försörja sig själva
eller lärde ett yrke men som på grund av sin ungdom icke uppnått den för
yrket genomsnittliga inkomsten. Av dessa hade ett mycket stort antal tvingats
lämna föräldrahemmet och bosätta sig på annan ort, där arbets- och utbildningstillfällen
förefunnits. För dessa unga människor utgjorde kristiden
en mycket svår påfrestning. De hade att betala starkt stegrade hyror för
bostad. Då de, såsom regeln vore, intoge sina måltider på matserveringar
eller s. k. barer, hade de icke möjlighet att tillgodogöra sig några livsmedelsrabatter.
För måltiderna hade de att betala starkt höjda priser. För
skattskyldiga med taxerad inkomst av 2,000—2,500 kronor vore det enligt
motionärernas mening så gott som uteslutet att erlägga på inkomsten belöpande
skatter. Följden av utebliven skattebetalning bleve restläng^föring
och införsel samt en med tiden ohjälpligt förstörd ekonomi. Emellertid funnes
det knappast anledning anse varje inkomsttagare i de angivna inkomstlägena
vara i nödläge. Det förhållandet, att skattebetalare i samma inkomstläge
kunde äga mycket olika skatteförmåga medförde, att en generell höjning
av de skattefria avdragen ej borde komma ifråga. Däremot förefölle
det som om en lämplig utväg att lindra de med motionen avsedda skattskyldigas
skattebörda skulle finnas, om möjlighet bereddes för en tillämpning
på dem av de gällande reglerna om avdrag för ömmande omständigheter
antingen genom författningsändringar eller genom ett auktoritativt
uttalande, som gåve stöd för en sådan tillämpning.
Kommunalskatteberedningen har i sitt betänkande med förslag till omläggning
av den kommunala beskattningen (Statens offentl. utredn. 1942:
34) i fråga om ortsavdraget för ensamstående föreslagit införande av tabellsystem
i likhet med vad som nu gäller vid statsbeskattningen. Vid utformningen
av avdragssystemet för ensamstående skattskyldiga har beredningen
utgått från i stort sett oförändrade avdrag i de lägsta inkomstskikten i järn
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
3
förelse med nuvarande bestämmelser. Vid något högre inkomster skola enligt
förslaget ortsavdragen för ensamstående avtaga, allteftersom den taxerade
inkomsten stiger, och slutligen vid viss taxerad inkomst helt bortfalla
(i ortsgrupp I 3,000 kronor och i ortsgrupp V 5,000 kronor). Beträffande avdraget
för ömmande omständigheter har beredningen icke föreslagit någon
ändring. Beredningen har i detta hänseende anfört följande:
»Det ligger i sakens natur att ett avdragssystem, avsett att anpassa varje
skattskyldigs beskattning med hänsyn till försörjningsbörda och dyrortsförhållanden,
måste bliva ojämnt verkande. Förhållandena skifta i så hög grad
i de enskilda fallen, att ett system, som är avvägt med hänsyn till normalfallen,
måste verka i viss mån schablonmässigt. Ett avdragssystem, som toge
hänsyn jämväl till mera speciella fall av nedsatt skatteförmåga, vilka i och
för sig kunna vara mycket ömmande, skulle bliva utomordentligt vidlyftigt
och för taxeringsarbetet tyngande utan att dock kunna reglera alla tänkbara
fall. Är den skattskyldiges skatteförmåga väsentligen nedsatt av omständigheter,
till vilka hänsyn icke tagits vid ortsavdragens utmätande, står den
möjligheten öppen att genom avdrag enligt 50 § kommunalskattelagen inom
vissa gränser anpassa beskattningen efter dessa omständigheter. Det belopp,
varmed sådant avdrag högst må medgivas, 700 kronor, lärer i övervägande
antalet förekommande fall lämna tillräckligt utrymme för en sådan anpassning.
Sedan särskilda åtgärder numera vidtagits för att åstadkomma en jämnare
praxis beträffande utmätandet av dylika avdrag, torde dessa på ett tillfredsställande
sätt fylla sitt ändamål. Beredningen föreslår därför icke någon
ändring i de nuvarande bestämmelserna om avdrag för ömmande omständigheter.
»
19A1 års familjebeskattnmgssakkunniga ha i sitt betänkande med förslag
till ändrade grunder för familjebeskattningen (Statens offentl. utredn. 1943:
3) vid utformandet av avdragssystemet för ensamstående utgått från att en
höjning av avdragen i de allra lägsta inkomstklasserna borde ske. Motivet
därför har varit den avsevärda stegringen av levnadskostnaden under senare
tid och den till följd därav starkt begränsade skattekraften hos ifrågavarande
skattskyldiga. De sakkunniga lia därvid erinrat om att den skatt, som för
närvarande påföres dessa skattskyldiga, till väsentlig del icke inflyter utan
måste avskrivas eller avkortas. Då syftet med den av de sakkunniga föreslagna
ändrade skatteavvägningen främst varit en omfördelning av skattebördan
efter familjestorlek, lia de sakkunniga emellertid ansett, att även ensamstående
med förhållandevis låga inkomster borde få vidkännas någon ökning
av skatten.
Enligt utskottets mening torde den av motionärerna åsyftade skattelättnaden
för sådana skattskyldiga med små inkomster, som fått sin skatteförmåga
nedsatt på grund av dyrtiden, icke kunna åvägabringas med stöd av de åberopade
bestämmelserna örn avdrag för ömmande omständigheter i dessa bestämmelsers
nuvarande lydelse. All i vissa fall fog kan förefinnas för en
skattelättnad jämväl av sådana orsaker, som i motionen avsetts, vill utskottet
icke förneka. Då ett ställningstagande till berörda spörsmål emellertid
förutsätter mera ingående överväganden än som ulskottet varit i tillfälle att
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
ägna detsamma, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas
yrkande örn införande av ändrade bestämmelser i förevarande hänseende.
Utskottet förutsätter dock, att Kungl. Majit i samband med behandlingen
av frågorna om kommunalbeskattningens omläggning och om ändrade
grunder för familjebeskattningen kommer att ägna uppmärksamhet åt
ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill finner utskottet ej heller skäl
förorda bifall till det i motionen framställda yrkandet örn skrivelse till Kungl.
Majit med begäran om utredning i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen lii 4 av herr Nilsson i Kristinehamn m. fl.
angående lättande av ensamstående mindre inkomsttagares
skattebörda icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1943.
På bevillningsutskottets vägnar i
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman, friherre Lagerfelt, Velander och Eklund; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård,
Sandberg, Falk, Lundell, Kilbom, Karlsson i Grängesberg och Jonsson i Skedsbygd.
Reservation
av herr Kilbom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.