Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

1943-05-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:28, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa

delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.

I en den 5 mars 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 172, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 20 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; samt

3) förordning om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Nu gällande bestämmelser rörande livförsäkringsbolags beskattning innebära

i huvudsak följande. Enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen utgöres

den nettointäkt av rörelsen, vilken skall tagas till beskattning, av summan

av två belopp, nämligen dels överskottet å försäkringsrörelsen, dels ett belopp,

vilket här benämnes ränteskatteunderlaget. Förutom intäkt av rörelse

hava livförsäkringsbolagen i regel även inkomst av annan förvärvskälla,

nämligen av fastighet.

Beräkningen av livförsäkringsbolags överskott å rörelsen sker på sätt, som

motsvarar beräkningen av nettointäkt hos annan rörelseidkare, dock med den

skillnaden, att avdrag får göras för vissa fondavsättningar, nämligen avsättningar

till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv, i lag

föreskriven säkerhetsfond, utjämningsreserver och livränteförsäkringsrörelsens

garantifonder. Att avsättning till försäkringsfond skall få avdragas har

ansetts erforderligt, eftersom försäkringsfonden egentligen icke är någon fond

utan en skuld, nämligen nettovärdet av bolagets förpliktelser gentemot försäkringstagarna.

ökningen av denna skuld är således i själva verket icke

någon fondavsättning utan en utgiftspost och bokföres även som sådan. Premieåterbäringen

är vinst till försäkringstagarna, som till sin storlek bestämmes

genom bolagets av Kungl. Majit stadfästa grunder. Sådan vinst får för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

utberäknas och kan alltså ställas i utsikt redan vid försäkringsavtalets ingående.

På grund härav har den ansetts stå de avtalsenliga förpliktelserna

så nära, att den vid överskottets beräkning bör jämställas med dessa, varför

avsättning till premieåterbäringsreserv får avdragas vid nämnda beräkning.

Beträffande säkerhetsfond föreskrives i 218 § lagen om försäkringsrörelse,

att livförsäkringsbolag skall göra viss avsättning till dylik fond, så länge denna

icke uppgår till ett angivet minimum. Avsättningarna till säkerhetsfond

få avdragas, i den mån säkerhetsfonden genom desamma icke kommer att

överstiga nämnda minimum. Utjämningsreserver och livränterörelsens garantifonder

nämnas icke i lagen om försäkringsrörelse utan definieras först

i kommunalskattelagen. Avsättningar till utjämningsreserver få avdragas, i

den mån dessa reserver genom avsättningarna icke komma att överstiga 2 procent

av sammanlagda risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall, med

avdrag av den del därav, för vilken återförsäkrare svara. De årliga avsättningarna

till livränterörelsens garantifonder äro begränsade till överskottet

på denna rörelse. Att avsättningarna till säkerhetsfond, utjämningsreserver

och livränterörelsens garantifonder ansetts böra få avdragas beror på deras

karaktär av komplementfonder till försäkringsfonden. Storleken av sistnämnda

fond beräknas nämligen på grundval av vissa antaganden rörande bland

annat framtida räntefot och dödlighet och det ligger i sakens natur, att en

viss osäkerhet måste vidlåda sådana antaganden, varför den enligt dylika

antaganden beräknade försäkringsfonden i realiteten kan vara för liten.

Den tankegång, som ledde till införandet av ränteskatten, var följande. Ett

livförsäkringsbolags premiereserv utgöres av summan av premiereserverna

för de enskilda försäkringarna. Varje försäkrings premiereserv kan anses

som försäkringstagarens tillgodohavande hos bolaget, vilket även framgår

därav, att i fråga om flertalet kapitalförsäkringar för dödsfall försäkringstagaren

har rätt att fordra återköp av försäkringen, varvid premiereserven

med visst avdrag utbetalas. Räntan på premiereserven gottskrives försäkringstagaren

genom att den tillföres premiereserven eller användes som riskpremie

för försäkringen. Motsvarande gäller beträffande räntan å premieåterbäringsreserven.

Dessa räntor borde därför räknas som skattepliktig

inkomst för försäkringstagaren, i likhet med vad fallet är beträffande bankräntor,

vilka beskattas hos insättaren även om de icke lyftas utan läggas till

kapitalet. Av praktiska skäl ansåg man sig emellertid böra uttaga skatten på

ifrågavarande ränteinkomst icke hos försäkringstagaren utan hos bolaget. Med

hänsyn härtill föreskrives i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen såsom huvudregel,

att förutom överskottet skall såsom nettointäkt anses ett belopp motsvarande

en tredjedel av dels den beräknade räntan å premiereserven för

direkt tecknade kapitalförsäkringar, dels den ränta, som belöper å eller eljest

tillförts premieåterbäringsreserven för dylika försäkringar. Kvoten en tredjedel

avvägdes dels med hänsyn till den totala skatt, livförsäkringsbolagen före

kommunalskattelagens tillkomst erlagt, dels med hänsyn till de skattesatser,

som beräknades skola tillämpas för å ena sidan försäkringsbolag och å andra

sidan i genomsnitt för de skattskyldiga försäkringstagarna, för vilkas räkning

ränteskatten egentligen erlägges.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

7

Det ansågs emellertid, att bolagen icke borde påläggas skyldighet att betala

skatt i stället för försäkringstagarna i sådan omfattning, att bolagens

möjlighet att uppfylla sina avtalsenliga förpliktelser äventyrades. Av denna

anledning begränsades ränteskatteunderlaget så, att skatten enligt de skattesatser,

som man vid tidpunkten för lagens tillkomst räknade med, endast

skulle konsumera en del av överskottet. Spärregeln, som återfinnes i 30 § 2

mom. kommunalskattelagen, innebär att ränteskatteunderlaget icke må överstiga

den på sätt i anvisningarna sägs begränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å anstaltens liela verksamhet. Den närmare

utformningen av spärregeln ges i punkt 4 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen,

i vilken stadgas att det här såsom ränteskatteunderlag betecknade

beloppet icke må överstiga dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen

och de inkomstbelopp, vilka i beskattningsavseende äro att hänföra

till annan förvärvskälla än försäkringsrörelse, dels ock de vid sagda överskotts

beräkning avdragna avsättningarna till andra fonder än försäkringsfonden,

i den mån deras sammanlagda belopp icke överstiger två gånger

nämnda summa. Då ränteskatteunderlaget sålunda maximeras till tre gånger

överskottet (inklusive inkomstbelopp, härrörande av annan förvärvskälla än

försäkringsrörelse), innebär spärregeln bland annat att, örn de sammanlagda

skatterna till stat och kommun icke uppgå till minst 25 procent, skatten

aldrig kan taga hela överskottet i anspråk.

Enligt 20 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bestämmes

för varje år, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b) och c)

samma förordning omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året

utgå.

I en den 30 december 1941 dagtecknad skrift har svenska livförsäkringsbolags

förening hemställt om vissa ändringar av såväl bestämmelserna om

ränteskatteunderlagets beräkning som vissa andra bestämmelser rörande inländsk

livförsäkringsanstalts beskattning. Vid skriften fanns fogat ett författningsförslag,

upptagande vissa ändringar i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen

samt anvisningarna lill 30 § i samma lag, vilket förslag såsom

Bihang fogats vid ovannämnda statsrådsprotokoll.

Över framställningen ha yttranden efter remiss avgivits av försäkringsinspektionen,

kammarrätten, statskontoret och Överståthållarämbetet ävensom

av länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

Sedan svenska livförsäkringsbolags förening bereus tillfälle att under

hand taga del av de inkomna remissyttrandena, har föreningen den 4 juli

1942 inkommit med ytterligare en framställning i ämnet. Över denna framställning

har försäkringsinspektionen efter remiss avgivit utlåtande.

I anledning av vad i ärendet förekommit utarbetades inom finansdepartementets

rättsavdelning en av författningsförslag åtföljd P. M. angående livförsäkringsanstalternas

s. k. ränteskatt. Över promemorian lia utlåtanden

efter remiss avgivits av försäkringsinspektionen, kammarrätten, statskontoret,

Överståthållarämbetet samt svenska livförsäkringsbolags förening.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Utskottet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan anfört i

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härför återfinnes

å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Huvudregeln för beräkning av ränteskatteunderlaget, s. 10—22,

Vissa andra frågor rörande ränteskatteunderlagets beräkning, s. 22—26,

Spärregeln, s. 26—38,

Vissa frågor rörande beräkning av livförsäkringsanstalts behållning m. m.,

s. 39—48.

#

1 likhet med departementschefen anser utskottet behov föreligga av en omarbetning

av bestämmelserna rörande livförsäkringsbolagens beskattning, vilka

bestämmelser utformats med utgångspunkt från helt andra skattesatser

än de som för närvarande gälla. De i föreliggande proposition framlagda förslagen

innebära intet principiellt avsteg från gällande regler härutinnan

utan allenast ett återställande av den likformighet i beskattningshänseende

mellan livförsäkringsbolagen och fysiska personer, som med dessa regler

åsyftas. Med de ifrågavarande förslagen avses sålunda endast sådana ändringar

i gällande bestämmelser, som ansetts böra genomföras i avbidan på

den blivande utredningen i ämnet. Utskottet, som finner berörda förslag

lämpliga, tillstyrker bifall till desamma.

Vad angår författningstexten har utskottet ansett sig böra föreslå vissa

jämkningar av formell natur, vilka icke torde erfordra särskild motivering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att riksdagen funnit

vissa formella jämkningar böra vidtagas i de genom Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 172 framlagda författningsförslagen,

1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 30 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till nämnda paragraf

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

30 §.

2 mom. För inländsk försäkringsanstalt skall såsom nettointäkt anses överskottet

å försäkringsrörelsen samt beträffande livförsäkringsrörelse, förutom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

9

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

överskottet å rörelsen, ett belopp (ränteskatteunderlaget) motsvarande en

tredjedel av dels den beräknade räntan å premiereserv för direkt tecknade

kapitalförsäkringar, tillhörande anstaltens här i riket drivna rörelse, dels den

ränta, som belöper å eller eljest tillförts premieåterbäringsreserv och vinstreserv

för dylika försäkringar, dock att ränteskatteunderlaget icke må överstiga

den på sätt i anvisningarna sägs begränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å anstaltens hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse

må från bruttointäkten göras avdrag för avsättning till försäkringsfond

för egen räkning och premieåterbäringsreserv samt i den utsträckning,

som närmare angives i anvisningarna, till andra fonder, i den mån de beräknas

motsvara anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock

icke för annan avsättning till vinstutdelning än å livränteförsäkringar eller

av ränta till vinstreserv för kapitalförsäkringar, som avses i föregående

stycke.

Anvisningar

till 30 §.

3. Vid beräkning av överskottet å livförsäkringsrörelse må från bruttointäkten

avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 29 §, för

avsättning till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv,

i lag föreskriven säkerhetsfond, utjämningsreserver och livränteförsäkringsrörelsens

garantifonder ävensom för avsättning av ränta till vinstreserv.

Med utjåmningsreserv---av- Med utjämningsreserv---försatta

medel. såkringsaktiebolags reservfond.

Med garantifond — — — avsatta

medel.

Med vinstreserv förstås här fond, som omfattar försäkringstagarna individuellt

tilldelade men till dem ej utbetalade vinstmedel.

Avdrag för---före ändringen. Avdrag för---åt er försäkrare

svara.

Med risksumma — — — för dödsrisk.

Nedsättning av — — — före ändringen.

Avdrag må icke ske för annan avsättning till omedelbar eller framtida

vinstutdelning åt försäkringstagarna än dels avsättning till garantifond för

livränteförsäkringsrörelse dels ock avsättning, enligt av Konungen stadfästa

grunder, av ränta till vinstreserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar tillhörande

anstaltens här i riket drivna rörelse.

Vid tillämpningen---till 31 §).

4. Vid beräkning av ränteskatteunderlaget skall, där ej särskilda förhållanden

påkalla annat, räntan å premiereserven beräknas å medeltalet av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dess belopp vid årets början och slut efter den räntefot, som legat till grund

för dess beräkning; i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes

räntan å premiereserven lika med det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits

besparingsfonden, med avdrag av den ränta, som under året utbetalts till

besparingsfondens delägare.

Ränteskatteunderlaget må dock

aldrig överstiga på följande sätt begränsade,

på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å

anstaltens hela verksamhet, nämligen

dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen,

beräknat på sätt i

punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende äro att

hänföra till annan förvärvskälla än

försäkringsrörelse, dels ock de vid sagda

överskotts beräkning avdragna avsättningarna

till andra fonder än försäkringsfonden,

i den mån deras sammanlagda

belopp icke överstiger två

gånger nämnda summa. Vid tillämpning

av stadgandet i föregående punkt

skall iakttagas dels att från de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende

äro att hänföra till annan förvärvskälla

än försäkringsrörelse, avdrag

må ske för underskott å annan

sådan förvärvskälla, dels ock att

i fråga om försäkringsanstalt, som

jämväl driver sjuk-, olycksfalls- eller

skadeförsäkringsrörelse, inkomstbelopp

och underskott, vilka härröra

från annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

medräknas endast i den

mån de i försäkringstekniskt hänseende

äro att hänföra till livförsäkringsverksamheten.

Ränteskatteunderlaget må dock

aldrig överstiga på följande sätt begränsade,

på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å

anstaltens hela verksamhet, nämligen,

dels summan av överskottet å

livförsäkringsrörelsen, beräknat på

sätt i punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende

äro att hänföra till annan förvärvskälla

än försäkringsrörelse, dels ock

de vid sagda överskotts beräkning

avdragna avsättningarna till andra

fonder än försäkringsfonden, i den

mån deras sammanlagda belopp icke

överstiger två gånger nämnda summa.

Vid tillämpning av detta stadgande

skall iakttagas dels att från

de inkomstbelopp, vilka i beskattningsavseende

äro att hänföra till

annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

avdrag må ske för underskott

å annan sådan förvärvskälla,

dels ock att i fråga om försäkringsanstalt,

som jämväl driver sjuk-,

olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

inkomstbelopp och underskott,

vilka härröra från annan förvärvskälla

än försäkringsrörelse, medräknas

endast i den mån de i försäkringstekniskt

hänseende äro att hänföra

till livförsäkringsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 20 § förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 28 september 1928 om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

20

För varje---året utgå.

Vid bestämmandet av procenttalen

skall iakttagas att, även om dessa i

övrigt bestämmas olika för de i 18 §

2 mom. under a) och de i samma

mom. under b) avsedda skattskyldiga,

procenttalet för svenska försäkringsanstalter

likväl skall, såvitt avser

till livförsäkringsverksamhet hänförlig

inkomst, bestämmas lika med

procenttalet för fysiska personer. Såsom

till livförsäkringsverksamhet

hänförlig inkomst skall, om försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse,

anses den del av anstaltens beskattningsbara

belopp, som efter förhållandet

mellan den i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda

nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.

§•

För varje---året utgå.

Vid bestämmandet av procenttalen

skall iakttagas att, även örn dessa i

övrigt bestämmas olika för de i 18 §

2 mom. under a) och de i samma

mom. under b) avsedda skattskyldiga,

procenttalet för svenska försäkringsanstalter

likväl skall, såvitt avser

i försäkringstekniskt hänseende

till livförsäkringsverksamhet hänförlig

inkomst, bestämmas lika med procenttalet

för fysiska personer. Såsom

till livförsäkringsverksamhet hänförlig

inkomst skall, örn försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, anses

den del av anstaltens beskattningsbara

belopp, som efter förhållandet

mellan den i försäkringstekniskt hänseende

till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten och anstaltens

sammanlagda nettointäkt belöper

å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1943.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938: 369.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12,

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om begränsning av skatt för svensk

livförsäkringsanstalt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svensk livförsäkringsanstalt äger under de förutsättningar och i den omfattning

nedan sägs åtnjuta avkortning av anstalten påförd statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan

skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna

förordning skola avse det belopp, varmed försäkringsans tal ten på grund av

taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt samt allmän kommunalskatt sammanlagt överstiga den för anstalten

samma år enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda

allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen

medgivits, men minskad dels med ränteskatteunderlaget, dels ock med

anstalten för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen

och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten.

Driver anstalten jämväl annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skall vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket hänsyn tagas endast

till den del av den taxerade inkomsten, som efter förhållandet mellan den

i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamheten hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen,

samt till å sådan del av inkomsten belöpande skatter.

3 §•

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand

avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till försäkringsanstalten.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

13

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Försäkringsanstalt, som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av

påförd skatt eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner, har

att därom göra ansökan, vilken skall av anstalten ingivas eller i betalt

brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket anstalten

för ifrågavarande taxeringsår taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller, därest anstalten taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till

Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda

inom natt och år efter det anstalten avfordrats de utskylder, varom i

2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering för ifrågavarande

taxeringsår, skall tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.

5 §.

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa försäkringsanstalten

densamma tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock

vidtaga båda dessa åtgärder.

6 §■

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, försäkringsanstalts taxering för ifrågavarande taxeringsår

så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat

belopp än som skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd

i anledning av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring

i debiteringen, som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning

av avkortningen eller restitutionen.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

8 §.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Majit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1943, men skall icke äga tillämpning

å skatter, avseende tidigare beskattningsår än det för vilket taxering äger

rum år 1943.

Stockholm den 18 maj 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl, Egnell, Frans

Ericson*, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund, Sandström* och Franzon*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund*, Olsson

i Gävle, Orgård, Falk, Lundell, Kilbom, Rosander* och Boman*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

v

437966. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten