Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att använda statsobligationer såsom betalningsmedel vid erläggande av skatt till staten.

1943-06-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att använda statsobligationer såsom betalningsmedel vid erläggande av skatt till staten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att använda statsobligationer såsom betalningsmedel

vid erläggande av skatt till staten.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 164 i

första kammaren av herrar Velander och Sylwan och nr 250 i andra kammaren

av herrar Olson i Göteborg och Birke, har hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och framläggande

av förslag helst för innevarande års riksdag om rätt att använda

statsobligationer såsom betalningsmedel vid erläggande av skatt till staten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen nr 164 i första kammaren.

Enligt förordningar den 4 oktober 1940, nr 860, den 28 mars 1941, nr

164, och den 20 mars 1942, nr 92, skall dels obligation tillhörande svenska

statens försvarslån av den 1 maj 1940, dels sådan till svenska statens andra

försvarslåh av den 15 januari 1941 hörande obligation, som löper med 4 procent

ränta, och dels sådan till svenska statens tredje försvarslån av den 15

augusti 1942 hörande obligation, som löper med 3 procent ränta, till nominella

kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt,

dock högst för det belopp, vartill skatten av myndighet, som verkställer

stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt, beräknas uppgå.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat följande. Det

nuvarande uppbördssystemet, enligt vilket på en viss inkomst belöpande

skatt förfaller till betalning först avsevärd tid efter det att inkomsten förvärvats,

medförde väsentliga olägenheter. Särskilt gällde detta för sådana

skattskyldiga, som måste räkna med från år till år växlande inkomst, i det

att dessa måste hålla medel likvida för gäldande av den svävande skatteskulden.

Med särskild skärpa framstode nämnda olägenheter för en enskild

skattskyldig, som stöde i begrepp att lämna sin anställning och måste räkna

med inkomstminskning eller som önskade säkerställa betalningen av de

löpande utskylder, som efter hans frånfälle skulle erläggas av dödsbodelägarna

för av honom uppburen inkomst. De medel, som hölles likvida för skattebetalning,

uppginge säkerligen till mycket betydande belopp. Om statsobligationer

godkändes såsom betalningsmedel vid erläggande av skatt, skulle för

Bihang till riksdagens protokoll 19 i3. 7 sami. Nr 34—33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

skattebetalning nu reserverade medel kunna frigöras för produktiva ändamål.

Någon obegränsad rätt att vid erläggande av skatt till staten använda

statsobligationer syntes emellertid icke kunna ifrågakomma. Rätten borde

måhända begränsas till vissa slag av obligationer, till obligationer förvärvade

i viss ordning eller till sådana obligationer, som framdeles komme att utfärdas.

För undvikande av svårigheter vid uppbörden kunde lämpligen föreskrivas,

att ifrågavarande betalningsmedel endast finge användas i poster örn

jämna 100-tal, eventuellt 500-tal eller 1,000-tal kronor. Beträffande dödsbo

åliggande betalningsskyldighet för å den avlidnes inkomst belöpande skatter

torde alla skäl tala för att denna finge fullgöras med i dödsboet befintliga

statsobligationer.

över de nu förevarande motionerna har utskottet, efter därom i grundlagsenlig

ordning gjord framställning, emottagit yttranden av fullmäktige i

riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, riksräkenskapsverket,

bank- och fondinspektionen, generalpoststyrelsen och Överståthållarämbetet

ävensom länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

Av de nämnda myndigheterna har bank- och fondinspektionen tillstyrkt

utredning i enlighet med motionärernas hemställan, medan länsstyrelsen i

Malmöhus län ställt sig något tveksam inför den ifrågasatta utredningen i

dess helhet men däremot tillstyrkt utredningen till den del densamma avsåge

möjligheterna att bringa lättnad i dödsbos utskyldsbetalning. Jämväl

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tillstyrkt bifall till motionen i

vissa avseenden. Övriga hörda myndigheter ha av skilda orsaker avstyrkt

bifall till motionärernas förslag.

Av innehållet i de avgivna yttrandena må här anföras följande.

Bank- och fondinspektionen har ansett den av motionärerna framförda tanken

att låta statsobligationer användas såsom betalningsmedel vid erläggande

av skatt till staten vara värd beaktande och därför ansett grundade skäl

föreligga för av motionärerna föreslagen utredning. Enligt inspektionens mening

kunde man emellertid icke bortse från att ett förfarande med obligationer

såsom betalningsmedel skulle komplicera uppbörden och att särskilda

regler för avräkning av obligationer vid skatteinbetalning även måste bliva

erforderliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att icke obetydliga uppbördstekniska

svårigheter skulle uppstå, därest rätt att betala skatt till staten med

statsobligationer genomfördes. Detta gällde särskilt uppbörden inom de administrativa

områden, där kronodebetsedlarna för inom området bosatta skattskyldiga

upptoge jämväl andra utskylder och avgifter än i motionen avsedda

statsskatter. En tänkbar lösning av uppbördsproblemet vore emellertid, att

obligationen genom riksbankens försorg utbyttes mot ett till visst belopp utfärdat

betalningsbevis, vilket sedermera finge ingå i likviden till postverket

såsom uppbördsmyndighet. Ett dylikt förfaringssätt skulle dock av praktiska

skäl kunna användas allenast av ett mycket begränsat antal skattskyldiga.

Vid den av länsstyrelsen förordade begränsningen av ifrågavarande rätt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34. ^

dödsbos utskyldsbetalning syntes ur uppbördsteknisk synpunkt inga nämnvärda

betänkligheter möta.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i princip tillstyrkt motionärernas

förslag om rätt att använda vissa slag av statsobligationer som betalningsmedel

vid erläggande av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet, vilken skall betalas av dödsbo eller

av skattskyldig, som avgått från tjänst. Länsstyrelsen har därvid angivit

såsom förutsättning, att det vid utredning av frågan bomme att visa sig möjligt

att så anordna uppbörden, att särskilda hinder av teknisk art icke behövde

befaras.

Fullmäktige i riksbanken lia ansett, alt de skäl, som främst motiverat införandet

av bestämmelserna om försvarsobligationer såsom betalningsmedel

vid likvid av arvsskatt, icke kunde anföras för en utvidgning av ifrågavarande

rätt till att omfatta även erläggandet av de årliga inkomst- och förmögenhetsskatterna.

Då de ytterligare statslån, som skulle kunna komma

ifråga i detta sammanhang, icke hade och ej heller kunde antagas få någon

större spridning bland enskilda skattebetalare, kunde en utvidgning av möjligheterna

till skattebetalning medelst statsobligationer icke anses för allmänheten

medföra några väsentliga fördelar av den art, som motiverat införandet

av bestämmelserna rörande erläggandet av arvsskatt medelst försvarsobligationer.

Ur statsverkets synpunkt skulle däremot ett medgivande

av den föreslagna innebörden medföra stora olägenheter. Vid en eventuell

räntestegring och en därmed följande sänkning av obligationskurserna bomme

statsobligationerna givetvis att i mycket stor utsträckning användas vid

skattelikviderna. Vid skattebetalning medelst obligationer till värde under

pari komme skattebetalarna att erhålla rabatt å skatten motsvarande underkursen.

I den mån möjligheten till skatteinbetalning medelst obligationer

komme att utnyttjas, finge staten öka sin upplåning med motsvarande belopp

till högre ränta. Även ur uppbördssynpunkt komme stora olägenheter

att följa av en utvidgning av rätten att erlägga skatt medelst statsobligationer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha erinrat om att inbetalning av arvsskatt

med försvarsobligationer till en början skett i ej ringa utsträckning men

att detta under de två senaste budgetåren endast undantagsvis förekommit.

Anledningen därtill vore, att börskursen å obligationerna ganska kort tid

efter emissionernas avslutande stigit över pari, varvid det givetvis blivit fördelaktigare

att sälja förekommande försvarsobligationer och betala arvsskatten

kontant. Fullmäktige ansåge, att redan nämnda förhållande gåve

vid handen att obligationer icke lämpade sig för likvid av skatt utan att för

sådant ändamål erfordrades statliga skuldförbindelser av annat slag. De

skuldförbindelser, som staten skulle kunna mottaga som skattelikvid, måste

enligt fullmäktiges uppfattning hava mycket kort löptid och förfalla till betalning

i samband med någon kommande, bestämd uppbördstermin. De

borde slutligen emit leras lill något lägre ränta än den för motsvarande värdepapper

normala samt så konstrueras, att uppbördsmyndigheten sluppe

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

allt besvär med räntekuponger. Enligt fullmäktiges mening bleve räntan å

dessa förbindelser icke så hög, att den kunde stimulera allmänheten att förvärva

desamma. Det kunde därför ifrågasättas, örn utgivande av dylika särskilda

statliga skuldförbindelser för skattelikvid skulle få någon större betydelse.

Fullmäktige ansåge slutligen, att det för staten skulle kunna vara

till fördel att taga emot sina egna skuldförbindelser som skattelikvid endast

under förutsättning, att statens ekonomiska ställning vore så ansträngd att

ett verkligt behov förelåge att på detta sätt i förväg få in framdeles förfallande

skattemedel. Då detta nu icke vore förhållandet, förelåge från statens

synpunkt icke någon anledning att införa en av motionärerna åsyftad anordning.

Statskontoret har mot förslaget rest den huvudsakliga invändningen, att

ett medgivande att till nominella värdet använda statsobligationer vid skattebetalning

måste leda till en föga önskvärd spekulation i obligationernas kursvärde.

Annan värdering av obligationerna finge enligt statskontorets mening

av praktiska skäl anses utesluten. Det av motionärerna eftersträvade syftet

att lindra de ogynnsamma verkningarna av systemet med eftersläpande skatter

funne statskontoret icke bliva uppnått genom det avsedda likvidförfarandet.

Statsobligationer kunde vid behov lätt nog förvandlas i likvida medel

och även örn förslagets realiserande kunde sägas i viss mån öka den skattskyldiges

likviditet så innebure det för statens vidkommande motsatsen.

Riksräkenskapsverket har anfört, att erläggandet av arvsskatt med försvarsobligationer

vore en engångsföreteelse, som icke vore jämförbar med

erläggande av löpande utskylder, ävensom att arvsskatten ur statsfinansiell

synpunkt vore av blygsam storleksordning i jämförelse med de löpande statsskatterna.

Ett medgivande av rätt att erlägga de sistnämnda skatterna med

statsobligationer skulle därför medföra helt andra och mera svåröverskådliga

konsekvenser än vid arvsskatten. Ämbetsverket funne även ett särskilt

redovisningsförfarande vid skatteuppbörden bliva erforderligt, varvid man

.sannolikt finge tänka sig en centralisering i någon form. Beträffande skattebetalningen

vid dödsfall och för dem som avgått ur tjänst uttalade riksräkenskapsverket,

att det i dessa fall i likhet med vid arvsskattebetalningen

gällde engångsföreteelser och att ett medgivande av föreslagen innebörd i

denna del därför syntes ur vissa synpunkter vara jämförbart med det i fråga

om arvsskatten lämnade medgivandet. Ämbetsverket uttalade slutligen att,

därest vid uppbörden av löpande utskylder till staten motfordringar skulle

godtagas som likvid, detta borde ske i form av avräkning å medel, vilka

mot lämplig ränta överlämnats till staten till förberedande just av kommande

skattelikvider.

Generalpoststyrelsen har uttalat, att ett medgivande att använda statsobligationer

såsom betalningsmedel vid erläggande av skatt till staten för

postverkets vidkommande skulle medföra så stora olägenheter och sådan arbetsökning,

att postverket svårligen skulle kunna medverka vid skatteuppbörden.

Till belysande av nämnda svårigheter anfördes bland annat, att

vid skatteinbetalning, som förekomme vid var och en av landets omkring

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

5

4,200 postanstalter och även i viss utsträckning förmedlades av lantbrevbärare

(2,900 st.) och postombud (700 st.), på grund av göromålens relativt

enkla art kunde användas personal med lägre kvalifikationer än den egentliga

postpersonalen. Om nu obligationer och certifikat godkändes såsom betalningsmedel

skulle detta ställa större fordringar på den mottagande tjänstemannens

kvalifikationer. Då tillgången på utbildad, kvalificerad personal

särskilt under nu rådande förhållanden vore synnerligen knapp, skulle i

många fall svårigheter möta att på ett tillfredsställande sätt tillgodose allmänhetens

berättigade krav på snabb expediering. Man måste räkna med att

ett stort antal felaktigheter skulle uppstå, vilkas korrigerande skulle draga

avsevärt arbete. Styrelsen ansåge sig kunna räkna med att ifrågavarande

betalningsmedel skulle komma att begagnas i relativt stor omfattning. Slutligen

framhöll styrelsen, att förslagets genomförande i hög grad skulle underlätta

ett frigörande av sparmedel, vilket styrelsen för sin del icke kunde

anse önskvärt i nuvarande tidsläge.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande hänfört sig till innehållet i ett av

uppbördsintendenten hos ämbetet Alarik Lundberg avgivet yttrande samt

därjämte överlämnat ett av föreståndaren för skatteverkets kassakontor uppbördskommissarien

Elof Westerberg avgivet särskilt yttrande.

I förenämnda av ämbetets uppbördsintendent avgivna yttrande har uttalats,

att det — i vissa andra remissyttranden jämväl påtalade — förhållandet

att kronodebetsedlarna, särskilt på landet, upptoge en hel del medel och

avgifter, som icke skulle kunna gäldas med statsobligationer, skulle medföra,

att ett besvärligt avräknings- och dellikvidsförfarande uppkomme vid

uppbörden. Det föreslagna betalningssättet läte sig svårligen genomföra inom

ramen för nuvarande uppbördsorganisation.

I det av föreståndaren för skatteverkets kassakontor avgivna yttrandet har

framhållits, att en enklare väg att övervinna av motionärerna påtalade olägenheter

syntes vara att låta hugade skattebetalare verkställa förskottsbetalning

av skatt mot erhållande av viss räntegottgörelse. Mot motionärernas

förslag om skattebetalning med statsobligationer uttalades å ena sidan starka

betänkligheter medan å andra sidan utredning tillstyrktes angående förskottsbetalning

av skatt till staten genom skattkammarväxlar med lägsta belopp

av förslagsvis 5,000 kronor. Nämnda utredning syntes även böra omfatta

frågan örn åstadkommande av snabbare utskyldsbetalning genom stadgande

av skyldighet för juridiska personer att redan vid första kronouppbördsstämman

erlägga hela kronoskatten och värnskatten.

Såsom framgår av propositionen nr 8 till 1940 års urtima riksdag med

förslag till förordning om rätt alt använda försvarsobligation såsom betalningsmedel

vid erläggande av arvsskatt, m. m., motiverades införandet av

denna rätt bland annat därmed, att det finge anses ur olika synpunkter lämpligt,

att försvarsobligationer skulle få lill nominella värdet användas såsom

betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt. Vid en sådan statlig förmögenhetsbeskattning

av engångsnatur, som arvsskatten utgjorde, ansågs det nårn
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

ligen väl motiverat, att dödsboet skulle kunna påfordra förtidsinlösen av

försvarsobligationerna, så mycket mera som man torde kunna räkna med

att dessa skulle finnas bland tillgångarna i ett stort antal dödsbon, även där

större tillgång på likvida medel i övrigt till arvsskattens gäldande saknades.

Till stöd för rätten att använda även av dödsboet inköpta obligationer till

betalande av arvsskatt anfördes, att kursen å obligationerna därigenom kunde

väntas få ett avsevärt stöd.

Utskottet vill för sin del icke förneka, att i vissa fall skäl kunna tala för

medgivande av rätt att använda åtminstone vissa slag av statsobligationer

såsom betalningsmedel även vid erläggande av de årliga skatterna till staten.

Härvid syftar utskottet på sådana fall, där dödsbo skall betala de skatter

som påförts den avlidne. Måhända kan frågan örn införande av en rätt

av nu antytt slag vinna aktualitet, då tiden för det första försvarslånets inlösande

infaller.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för de till utskottet inkomna

yttrandena synes emellertid ett genomförande av motionärernas förslag

bereda stora svårigheter. Då utskottet med hänsyn till vad i yttrandena

anförts icke finner ådagalagt, att de fördelar, som stå att vinna genom införande

av den ifrågasatta rätten att gälda statsskatt med obligationer, skulle

överväga därmed följande olägenheter, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka

motionärernas förslag att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

av förevarande fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 164 av herrar Velander

och Sylwan och II: 250 av herrar Olson i Göteborg och Birke

örn rätt att använda statsobligationer såsom betalningsmedel

vid erläggande av skatt till staten icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första

Ericson, friherre

kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Sjödahl, Egnell*, Frans

Lagerfelt, Velander, Eklund, Franzon och Sylwan*; samt

från andra kammaren: herrar Hammarlund*, Olsson i Gävle, Orgård, Falk, Lundell,

Kilbom, Rosander, Olson i Göteborg, Bladh och Boman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

7

Reservation

av herrar Velander, Sylwan, Lundell och Olson i Göteborg, vilka, under

hänvisning till innehållet av de likalydande motionerna I: 164 och II: 250

ävensom de av bank- och fondinspektionen samt länsstyrelserna i Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län i ärendet avgivna yttrandena, yrkat, att

utskottet måtte föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om

verkställande av utredning i motionernas syfte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.