Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-01 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:36, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 9 april 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 193, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 248 i första kammaren av herr Nordenson

m. fl. och nr 359 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 193

måtte — under uttalande att industriföretagens bidrag till institut för teknisktvetenskaplig

forskning äro hänförliga till sådana omkostnader i rörelse, för

vilka avdrag vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt äro medgivna — vidtaga sådana ändringar i och tilllägg

till det framlagda förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1943 att i motionerna framförda synpunkter vinna beaktande, samt

att vederbörande utskott måtte verkställa härav föranledda ändringar i

nämnda förslag;

2) de likalydande motionerna nr 249 i första kammaren av herr Björkman

m. fl. och nr 358 i andra kammaren av herr Lundell m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 193 med

förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1943 m. m.»;

3) de likalydande motionerna nr 251 i första kammaren av herr Nisser

m. fl. och nr 361 i andra kammaren av herrar Svensson i Grönvik och Liedberg,

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 193 måtte besluta ändringar i förslaget till krigskonjunkturskatt

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

för år 1943 i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna anförda synpunkter

samt att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla att vid fastställande

av krigskonjunkturvinstprocentsatsema för skogsbruk större differentiering

mellan olika prisområden måtte genomföras, varjämte hemställts, att

vederbörande utskott måtte låta utarbeta nödig författningstext;

4) motionen nr 250 i första kammaren av herr Åqvist, vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 193 måtte taga

hänsyn till i motionen anförda synpunkter;

5) motionen nr 360 i andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och

Severin i Gävle, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Majits proposition nr 193 måtte beakta vad i motionen anförts; samt

6) motionen nr 362 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det av Kungl. Majit

i propositionen nr 193 framlagda förslaget till krigskonjunkturbeskattning,

att innehavare av jord- och skogsbruk må erhålla rätt till avdrag av 5,000

kronor från den fastställda merinkomsten i förhållande till jämförelseåret».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit

lämpligt upptaga följande under motionstiden vid riksdagens början väckta,

till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

a) de likalydande motionerna nr 171 i första kammaren av herr Mannerskantz

m. fl. och nr 251 i andra kammaren av herr Persson i Falla m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av eventuell proposition om

krigskonjunkturskatt för år 1943 måtte besluta att vid taxering till krigskonjunkturskatt

beträffande jordbruk dels införa en spärregel av i motionen antydd

art för jämförelseinkomstens beräknande, dels ock medgiva jordbruket

kompensation för extraordinär kapitalförstöring; samt

b) motionen nr 288 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i krigskonjunkturskatten,

att fiskarena undantagas från sådan beskattning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940, 1941 och 1942. Genom

proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag

till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 m. m. Förslaget blev i

huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades i överensstämmelse

med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Majit riksdagen genom

proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen,

och den 30 maj 1941 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut

förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS 1941 nr 359). Slutligen

föreläde Kungl. Majit riksdagen genom proposition den 15 maj 1942, nr 287,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3

förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m., som likaledes

i huvudsak bifölls av riksdagen, och den 19 juni 1942 utfärdades i överensstämmelse

med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1942 (SFS 1942 nr 409). Samma dag utfärdades förordning med särskilda

bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1943 av ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av

fartyg (SFS 1942 nr 410). Vidare utfärdades den 30 juni 1942 dels kungörelse

med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 19 juni 1942 om krigskonjunkturskatt

för år 1942 dels kungörelse angående fastställelse av vissa formulär

till blanketter för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt

år 1942 m. m. (SFS 1942 nr 576 och 577), varjämte i brev till statskontoret

(SFS 1942 nr 606) fastställdes även vissa andra formulär för taxering till

krigskonjunkturskatt. Därjämte utfärdades dels den 30 juni 1942 kungörelse

med föreskrifter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år

1942 dels den 18 juli 1942 kungörelse med vissa föreskrifter rörande beräkning

av taxerad merinkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen om

krigskonjunkturskatt för år 1942 (SFS 1942 nr 649 och 650).

Sedan chefen för finansdepartementet uppdragit åt kammarrättsråden juris

doktorn Carl W. U. Kuylenstierna och Eric Rosenqvist att inom finansdepartementets

skatteberedning utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för

år 1943, avlämnade utredningsmännen till departementschefen en den 26

januari 1943 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag, vilken

promemoria såsom bilaga fogats vid propositionen.

Efter remiss hava yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av ett

flertal myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande den allmänna motiveringen för de i propositionen framlagda

förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan

anfört i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 52—79).

Vad angår detaljmotiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen

får utskottet likaledes hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes i fråga om vissa paragrafer

i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för är 1943 å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen:

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet: 2 §, s. 80.

Taxerad merinkomst: 4 §, s. 80—95, 5 §, s. 95—100, 6 §, s. 100—101,

7 §, s. 101, 8 §, s. 101—103 och 9 §, s. 103,

Beskattningsbar merinkomst: 10 §, s. 103—lil,

Beräkning av krigskonjunkturskatt: 11 § s. lil,

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt: 13—23 §§, s. lil—112,

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt:

27 §, s. 112—113 och 29 §, s. 113—114, samt

Straffbestämmelse: 38 §, s. 114.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

I fråga om förslaget till förordning med särskilda bestämmelser beträffande

taxering för inkomst år 1944 av ersättning pål grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg hänvisas till

s. 114 i propositionen.

I de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 har hemställts om en omarbetning

av de i propositionen framlagda förslagen i nedan angivna hänseenden

och därvid anförts bland annat följande:

a) Industriföretagens bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer hade i

avgivet yttrande anfört bland annat, att näringsföretagen vid förhandlingar

ådagalagt villighet att medverka till upprättande och drivande av forskningsinstitut

inom olika näringsgrenar genom betalande av såväl engångssom

årliga bidrag. Näringsföretagen hade därvid förutsatt såsom självklart,

att sådana bidrag vore i beskattningshänseende avdragsgilla, då de uppenbarligen

utgjorde omkostnader i rörelsen. För den fortsatta organisationen

av ifrågavarande verksamhet och dess bedrivande vore det enligt delegerades

mening angeläget att varje tvekan örn bidragens karaktär av vid beskattningen

avdragsgilla omkostnader undanröjdes. Såvitt taxeringen till

krigskonjunkturskatt anginge kunde avdragsrätten icke under alla förhållanden

anses klar. Näringsorganisationerna hade därför hemställt, att i

krigskonjunkturskatteförordningen för år 1943 måtte inrymmas ett förtydligande

stadgande, varav klart framginge, att såväl engångsbidrag som årliga

bidrag finge avdragas vid merinkomstens beräkning, varjämte anhållits

om ett bekräftande uttalande i samband med framläggande av förslag

till dylikt stadgande att enligt gällande rätt nämnda bidrag finge avdragas

vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Departementschefen hade i propositionen uttalat, att en fullständig

eftergift av krigskonjunkturskatt för ifrågavarande bidrag icke borde

medgivas. Motionärerna ansåge, att stadgande om obegränsad avdragsrätt

för ifrågavarande bidrag borde införas i krigskonjunkturskatteförordningen.

Ett klarläggande uttalande om avdragsrätten vid kommunal- och

statsbeskattningen i enlighet med vad av delegerade för näringsorganisationerna

föreslagits syntes även vara av behovet påkallat.

b) I beskattningshänseende avdragsgilla avsättningar för byggnads- och

reparationsarbeten m. m. I det av ovannämnda delegerade avgivna yttrandet

hade, under framhållande av att krigskonjunkturbeskattningens stabiliserande

verkan å penningvärdet måste antagas vara jämförelsevis obetydlig,

anförts bland annat, att ett effektivare skydd för penningvärdet säkerligen

skulle åstadkommas därigenom, att näringsföretagen bereddes möjlighet

till sparande genom utsträckt rätt att verkställa vid all beskattning avdragsgilla

avsättningar till investeringsfonder för framtida behov, varvid

organisationerna i främsta rummet syftat på investeringsfonder för nybyggnader

och reparationsarbeten. Vad krigskonjunkturbeskattningen anginge

borde den rätt till avsättning till investeringsfonder, som organisationerna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

5

ansåge önskvärd för stimulerande av sparandet och främjande av näringslivets

beredskap att möta efterkrigstidens krav, medgivas antingen direkt

eller genom provisorisk påföring. Avdragsrätten syntes böra vara principiellt

obegränsad och till sin omfattning reglerad allenast med hänsyn till

möjligheten av missbruk. Departementschefen ställde sig enligt vad i motionerna

framhållits avvisande till de sålunda framlagda förslagen. En enligt

i motionerna angivna grunder anordnad avdragsrätt syntes motionärerna

innebära en rationell lösning av hithörande problem. Örn emellertid

en sådan lösning i frågans nuvarande läge icke ansåges kunna åstadkommas,

funne motionärerna det böra tagas under övervägande, huruvida det

icke vore möjligt att inom ramen för gällande lagstiftning örn avsättning

till investeringsfonder i någon mån vinna det åsyftade resultatet.

c) Utjämningsavdraget. Delegerade hade vidare yrkat höjning av utjämningsavdraget

samt sådan ändring i de föreslagna kvittningsreglerna, att

avdraget även vid kvittning ett följande år finge tillgodoföras den skattskyldige.

Departementschefen hade i propositionen angående krigskonjunkturskatt

för år 1942 till stöd för införandet av utjämningsavdrag anfört

bland annat, att det icke kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning

i allmänhet motiverades med att en viss förändring ägt rum i en rådande

inkomstfördelning, motiven för densamma försvagades ju längre tid som

för flöte från den tidpunkt då förändringen skedde. För motionärerna framstode

det såsom uppenbart, att en konsekvent tillämpning av departementschefens

tankegång måste leda till en höjning av utjämningsavdraget. Beträffande

kvittningsförfarandet anförde motionärerna, att resultatet av detsamma

såsom delegerade i sitt yttrande påvisat bleve felaktigt, om utjämningsavdrag

icke medgåves. Motionärerna holle före, att en omarbetning

av anvisningarna till 10 § punkt 3 borde ske på sätt delegerade yrkat samt att

det föreslagna stadgandet i 4 § 6 mom. sista stycket borde utgå.

d) Avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser och andra pensionskostnader.

Det vore uppenbart, att såväl vid tiden för krigsutbrottet som alltjämt

mycket betydande brister allmänt förekomme i de fonderingar, som vore behövliga

för beredande av en någorlunda tillfredsställande ålderdomsförsörjning

av de anställda. Det vore fördenskull önskvärt, att den under högkonjunktur

påräkneliga ökningen av fonderingarna även under nuvarande förhållanden

komme till stånd. Avdragsrätten för berörda avsättningar borde

därför utvidgas. Det statsfinansiella intresset kunde därvid tillgodoses genom

införandet av en spärregel, enligt vilken — utöver jämlikt gällande bestämmelser

avdragsgill avsättning — avdrag finge medgivas för avsättning till

pension med visst högsta belopp för anställd. Delta syntes icke böra sättas

lägre än vad som motsvarade minimibeloppet av en årspension, i varje fall

åtminstone 500 å 600 kronor. Tillika syntes böra föreskrivas, att den sammanlagda

avsättningen under beskattningsåret icke finge överstiga den enligt försäkringstekniska

grunder beräknade bristen i fonden. För tillgodoseende av

penningpolitiska synpunkter kunde stadgas, att ett belopp motsvarande verkställd

avsättning skulle bindas i statsobligationer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

e) Överprisavdrag för nyanskaffade fartyg. Motionärerna hemställde, att

reglerna om överprisavdrag vid anskaffning av ersättningstonnage måtte kompletteras

med en föreskrift av innebörd, att rederiföretag, som förlorat ett eller

flera fartyg, skulle vara berättigat till helt överprisavdrag, därest de nyanskaffade

fartygen vore av samma tontal som de förlorade.

I motionen I: 250 har hemställts, att hänsyn måtte tagas till i motionen angivna

synpunkter, varav här må anföras följande.

Motionären har inledningsvis framhållit, att tiden nu vore inne alt omedelbart

och helt avskriva den ifrågavarande skatteformen. Därest emellertid

krigskonjunkturskatten även för innevarande år komme att bibehållas, syntes

vissa ändringar i det genom propositionen framlagda förslaget vara erforderliga.

Sålunda syntes procentsatsen för utjämningsavdraget böra höjas till åtminstone

20 å 25 procent. Den särskilda bestämmelsen rörande beräknande

av sådant avdrag för juridiska personer borde utgå. Slutligen borde vid genomförande

av kvittning mot inkomstminskning under det beskattningsår,

1942 års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, hänsyn tagas till utjämningsavdraget

år 1942. Om kostnadsutjämningsfond toges i anspråk, borde

den skattskyldige likaledes få tillgodoräkna sig utjämningsavdraget.

I avseende å skattskyldigheten har motionären framställt invändningar mot

förslaget att borttaga det år 1942 införda stadgandet om befrielse från skattskyldighet

för fysiska personer, för vilka fastställts ett till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 6,000 kronor.

Vidare har en allvarlig erinran gjorts mot bestämmelsen i 8 § b) att intäkt

av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skulle upptagas såsom taxerad merinkomst,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för det utförda

arbetet, som den skattskyldige skäligen kunnat betinga sig, om de förhållanden,

som föranletts av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur,

ej varit för handen.

I fråga om realisationsvinstbeskattningen har anförts, att vid denna ett utjämningsavdrag

av 15 procent framstode som otillräckligt. Den skattskyldige

finge i detta fall betala skatt å den nominella vinst, han eventuellt kunde

göra till följd av penningvärdets försämring, vilken otvivelaktigt vore större

än 15 procent.

Vidare har framhållits, att enligt anvisningarna till 4 § punkt 4 d) första

stycket avdrag för överpris eller merkostnad för maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk finge ske icke

intill priset för tillgången vid utgången av augusti 1939 utan intill sagda

pris ökat med 25 procent. Därest motivet till att nedskrivning icke finge

ske till augustipriset 1939 varit, att lagstiftaren förutsatt en penningvärdeförsämring

sedan augusti 1939 av 25 procent, borde enligt motionärens mening

konsekvensen bjuda, antingen att utjämningsavdraget fastställdes till

25 procent av jämförelseinkomsten eller att ifrågavarande nedskrivning finge

göras till augusti värdet 1939 ökat med endast 15 procent.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

7

Enligt anvisningarna till 4 § punkt 4 f) finge avdrag för representationskostnader

ske i större omfattning än under förkrigsinkomståren endast i den

mån ökningen betingades av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Det vore uppenbart, att nämnda kostnader för många typer av

företag måste lia stigit högst avsevärt även vid oförändrad omfattning av

rörelsen. Bestämmelsen komme att medföra stor obillighet gentemot rörelseidkarna,

enär utgifterna vore av sådan art, att de ej kunde undvikas. Bestämmelsen

borde därför utgå eller i varje fall omredigeras.

I motionen har framställts krav på klara regler rörande rätt till avdrag

för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande.

Beträffande den i propositionen föreslagna ändringen av stadgandet angående

beräkning av eget kapital i rörelsen beträffande kapital nedlagt i

maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande

bruk har anförts, att detta kunde anses i fråga om aktiebolag i princip

vara riktigt men när det gällde fysiska personer många gånger långt

ifrån riktigt, enär skattesatsen för de sistnämnda varierade högst betydligt.

I fråga örn bevisskgldigheten har uttalats den uppfattningen, att beskattningsmyndigheterna

alltjämt ställde alltför stora krav på den skattskyldiges

bevisning jämlikt 4 § 4 mom. andra stycket och anvisningarna till 4 § punkt

12 att inkomstökning helt eller delvis haft sin grund i rationaliseringsåtgärder

eller framstått som ett av kriget oberoende naturligt led i en utveckling.

För åvägabringande av rättelse i denna praxis syntes vederbörligt författningsrum

böra kompletteras med ett stadgande, att den bevisning beträffande

ifrågavarande förhållanden skulle anses tillfyllest, som med hänsyn

till omständigheterna i det särskilda fallet funnes skälig och möjlig att

åstadkomma.

Slutligen har motionären i fråga om beskattningen av merinkomst å fiske

hänvisat till ett av kammarrätten gjort uttalande, att det syntes böra tagas

under övervägande, huruvida icke särskilda regler om befrielse från eller

lindring av skattskyldigheten till krigskonjunkturskatt för inkomst av fiske

i öppen sjö vore påkallade.

I de likalydande motionerna I: 251 och II: 361 har hemställts bland annat,

att riksdagen måtte besluta ändringar i förslaget till krigskonjunkturskatt

för år 1943 i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen anförda synpunkter.

I anslutning härtill torde följande få anföras.

Motionärerna lia riktat vissa invändningar mot i propositionen framställt

förslag att från uppskattad merinkomst skulle få medgivas särskilt avdrag

med ett belopp utgörande 10 procent av den uppskattade merinkomsten, avsett

att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd

m. m. Avdragets storlek bleve sålunda beroende av produktionens omfattning.

Den verkliga värdeminskningen stöde dock icke alltid i direkt förhållande

till produktionen. Ur rättvisesynpunkt vore det därför riktigare att

beräkna avdraget efter annan grund, t. ex. så som Sveriges lantbruksförbund

i avgivet yttrande föreslagit, med viss procent å bruttointäkterna av jordbru
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

ket under beskattningsåret eller genom höjning av jämförelseinkomsten. Avdrag

med 10 procent av den uppskattade merinkomsten ansåge motionärerna

vara alldeles för lågt för att lämna tillräcklig kompensation. Ett avdrag av

5 procent av bruttointäkterna under beskattningsåret kunde måhända synas

utgöra väl högt avdrag men finge anses närmare motsvara den verkliga

värdeminskningen å jordbrukskapitalet än den i propositionen föreslagna beräkningsgrunden.

Vid bestämmande av värdeminskningsavdrag medelst höjning

av jämförelseinkomsten borde man enligt motionärernas mening stanna

för en procentsats av 20 procent.

Av lantbruksförbundet påvisade ojämnheter vid krigskonjunkturbeskattningen

mellan jordbruk och andra förvärvskällor borde beaktas. Det syntes

vidare skäligt att från krigskonjunkturbeskattning helt fritaga uttag av skogsprodukter

till i jordbruk och skogsbruk anställd personal. Beträffande kvittningsreglerna

hemställdes, att den i propositionen föreslagna fjärdedelen av

inkomstminskning å jordbruk, som skulle anses hava berott på förhållanden,

som omförmäldes i 1 §, höjdes till hälften samt att denna regel gåves retroaktiv

verkan.

I motionen II: 360 har uttalats, att det ur folkförsörjningssynpunkt vore

angeläget att fisket fortginge med den största intensitet. Då krigskonjunkturskatten

syntes utgöra ett hinder härför, torde det böra övervägas, huruvida

icke densamma borde slopas ifråga örn inkomst av fiske. Av vissa skäl syntes

detta dock icke vara möjligt. Önskvärt vore därför örn riksdagen vid sin behandling

av den föreliggande propositionen ville understryka angelägenheten

av att ytterligare lättnader måtte komma fiskets utövare till del vid uttagandet

av krigskonjunkturskatt. Erfarenheten hade givit vid handen, att tillämpningen

av gällande krigskonjunkturskatteförordning icke skedde på ett likartat

sätt. Under sådana förhållanden vore det synnerligen angeläget att landskamrerarna

i länen vid gemensamma överläggningar enades örn det sätt, varpå

förordningen borde tillämpas beträffande fiskerinäringen.

I de likalydande motionerna I: 171 och II: 251 har bland annat föreslagits

införande av en spärregel av i motionerna antydd art för jämförelseinkomstens

beräknande vid taxering till krigskonjunkturskatt för inkomst av jordbruk.

Nämnda spärregel har tänkts så utformad, att inkomsten under ett

vart av förkrigsinkomståren ej finge sättas lägre än till ett belopp, som motsvarade

5 procent förräntning å antingen det egna »arbetande kapitalet» eller

å detta samt upplånat kapital med avdrag för ränteutgifter, varvid den för

den skattskyldige fördelaktigaste beräkningsgrunden skulle tillämpas. Med det

»arbetande kapitalet» skulle förstås summan av »fastighetskapitalet», nämligen

jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens värde enligt senaste allmänna

fastighetstaxering, och »driftskapitalet», nämligen värdet av levande

och döda inventarier.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

9

Utskottets yttrande.

När krigskonjunkturskatten första gången infördes genom beslut vid 1940

års urtima riksdag, förutsattes såsom naturligt, att en sådan beskattning skulle

komma att bestå så länge som krigskonjunkturen varade. Detta framgår ej

minst av de uttalanden som gjordes rörande ett avräkningsförfarande sedan

läget efter kriget stadgat sig, genom vilket ifrågavarande beskattning skulle

slutgiltigt likvideras. Lagstiftning örn krigskonjunkturskatt har visserligen

varje gång genomförts för blott ett år i sänder, men detta förhållande har

betingats av de växlingar i den ekonomiska utvecklingen som vid varje tidpunkt

kunnat förutses och som förutsatts böra påverka lagstiftningens detaljer.

Men lagstiftningens utformning har genomgående erhållit sin prägel

av avsikten att tillsvidare varje år förnya densamma. Därom bära särskilt bestämmelserna

om provisorisk skattepåföring och om kvittning mellan inkomstminskning

ett år och inkomstökning ett följande år vittne.

Vid sådant förhållande bör enligt utskottets förmenande krigskonjunkturskatten

tills vidare bibehållas, därest ej vägande skäl kunna åberopas för

dess avskaffande. Att avskaffa denna skatt lärer för övrigt ej vara möjligt

utan särskilda förberedelser, då under beskattningens bestånd uppkomna

svävande förhållanden av olika slag måste regleras. De skäl som i olika sam*

manhang och nu särskilt i de likalydande motionerna I: 249 och II: 358 framförts

för att icke förnya lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt synas icke

äga en sådan bärkraft att bifall till motionerna kan förordas. Chefen för

finansdepartementet har funnit det med bestämdhet kunna påstås att avskaffande

av krigskonjunkturskatten icke skulle kunna föranleda någon ökning

av den för närvarande mycket omfattande investeringsverksamheten.

Vunna erfarenheter och kända förhållanden gåve ej heller, såvitt departementschefen

kunde finna, stöd åt uppfattningen att krigskonjunkturskattens

borttagande skulle på ett mera betydelsefullt sätt påverka den industriella

investeringsverksamhetens storlek och inriktning i gynnsam riktning. Att

dessa uttalanden äro berättigade synes svårligen kunna bestridas. När det

i motionerna yttras att krigskonjunkturskattens borttagande uppenbarligen

skulle innebära en stimulans för näringslivets olika grenar till ökad produktion

och strävan att begränsa utgifterna med omedelbar höjning av skatteunderlaget

till följd, så synes delta uttalande i denna del såtillvida träffa vid

sidan om kärnpunkten som en mera avsevärd produktionsökning lärer omöjliggöras

genom brist på råmateriel och arbetskraft. Det lärer visserligen icke

kunna förnekas att ifrågavarande skatteform medför olägenheter, men utskottet

kan icke finna all dessa äro av den storleksordning att de uppväga

de av departementschefen liksom av utskottet tidigare vid flera tillfällen åberopade

skälen för en sådan beskatlning. Enligt utskottets förmenande har i

motionerna krigskonjunkturbeskattningens penningpolitiska betydelse väsent
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

ligen förringats. Det torde ej råda något tvivel om att en av ökade avskrivningar

förorsakad hopkrympning av ett företags tillgångsredovisning bidrager

till återhållsamhet beträffande företagets dispositioner samt att den

fondbildning, som förutsättes för provisorisk skattepåföring, är ägnad att

föranleda uppskov med anskaffningar av olika slag.

I de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 har yrkats att utjämningsavdraget

måtte höjas från 15 till 20 procent, varjämte hemställts om sådan

omarbetning av de i propositionen föreslagna anvisningarna att på ett år

belöpande utjämningsavdrag måtte få tillgodonjutas även ett följande år.

I motionen I: 250 har gjorts gällande, att en höjning av utjämningsavdraget

till åtminstone 20 å 25 procent horde äga rum, och göras för övrigt uttalanden

med samma syftning som i nyss angivna motioner. På de av chefen fölfinansdepartementet

anförda skälen finner sig emellertid utskottet ej böra

frångå den ståndpunkt som propositionen intagit härutinnan. Med grunderna

för det allmänna prisstopp, som tillämpats sedan hösten 1942, synes en ökning

av den skattelättnad som blivit en följd av de redan förra året antagna

bestämmelserna om utjämningsavdrag svårligen kunna förenas.

Propositionens ståndpunkt att ej upptaga den i 1942 års lagstiftning införda

bestämmelsen om skattefrihet för fysisk person, för vilken fastställts

ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande

6,000 kronor, har kritiserats i motionen I: 250, närmast med åberopande av

de skattetekniska svårigheter som skulle bliva en följd av återgång till tidigare

gällande regler. Då emellertid de förra året antagna bestämmelserna örn

undantag från deklarationsplikten, då nämnda gräns för det taxerade beloppet

ej är uppnådd, ha bibehållits i årets förslag och det givetvis ej kan

ifrågasättas att de till den ordinarie taxeringen avgivna självdeklarationerna

beträffande skattskyldiga, som ej varit pliktiga avgiva deklarationer till krigskonjunkturskatt,

skola bliva föremål för metodisk granskning i och för krigskonjunkturskattetaxeringen,

torde de taxeringstekniska svårigheterna i förhållande

till fjolåret ej bliva väsentligt ökade. Uppenbarligen är det i och

för sig önskvärt att icke beträffande en sådan skatt som krigskonjunkturskatten

återtaga en en gång införd bestämmelse om skattelättnad. Då enligt

vad som uppgivits den ifrågavarande bestämmelsen, vilken anknyter till en

annan taxering än den som avser krigskonjunkturskatten, föranlett missbruk

och alltfortfarande krigskonjunkturskatt ej ifrågakommer vid lägre enligt

lagstiftningen om krigskonjunkturskatt uppskattad inkomst än 6,500 kronor,

anser sig emellertid utskottet ej kunna eller böra förorda ändring av

det i propositionen framlagda förslaget.

Vad angår frågor av mera principiell betydelse torde i detta sammanhang

böra beröras även det i de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 framlagda

förslaget örn rätt att göra vid krigskonjunkturbeskattningen avdragsgilla

avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m. Förslaget har

samma syfte som ett av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivet,

i propositionen redovisat förslag men har erhållit en mera detaljerad utformning

än detta. Enligt motionerna skulle beträffande avsättning för framtida

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

11

byggnadsarbeten en begränsning göras såtillvida att den avdragsgilla avsättningen

icke finge överstiga beräknad kostnad för överpris å den planerade

byggnaden. Avsättningar för såväl byggnads- som reparationsarbeten skulle

avse en överflyttning av kostnaderna till efter krigets slut, då krigskonjunkturbeskattningen

måste förutsättas hava upphört. Tillräcklig garanti mot

missbruk syntes kunna åstadkommas genom en föreskrift, att den skattefria

avsättningen icke finge uppgå till högre belopp än som av den skattskyldige

skäligen kunde antagas komma att tagas i anspråk för det avsedda ändamålet.

Skulle likväl avdragsrätten anses böra begränsas genom särskilda

spärregler, kunde beträffande reparations- och underhållsarbeten ifrågakomma

att dessa sattes i relation till redan befintliga anläggningars värde. Beträffande

fastighet inklusive fasta maskiner torde därvid taxeringsvärdet kunna

användas som norm och i fråga om övriga tillgångar ett skäligt uppskattningsvärde.

Om emellertid en sådan lösning i frågans nuvarande läge

icke kunde åstadkommas, syntes det böra tagas under övervägande örn ej

en lösning kunde finnas inom ramen för gällande lagstiftning om avsättning

till investeringsfonder.

Det framgår icke av motionerna huru förfaras skulle, därest de avsatta

medlen ej sedermera foges i anspråk för de bestämda ändamålen. Möjligen

hava motionärerna avsett att efterbeskattning skulle äga rum, örn ej medlen

inom viss tid efter krigets slut sålunda användas.

Utskottet ansluter sig för sin del till den uppfattning, som kommit till

svnes i propositionen, att reglerna om pi-ovisorisk skattepåföring vid avsättning

till kostnadsutjämningsfond innefatta en i huvudsak tillfyllestgörande

lösning av de framställda problemen. Därvid bör beaktas, att enligt den tankegång,

som ligger till grund för bestämmelserna om kostnadsutjämningsfond,

förutsättning för restitution är att de avsatta medlen tagas i anspråk före

det avräkningsförfarande som är avsett att utgöra slutpunkten för ifrågavarande

beskattning, men att tidpunkten för delta beräknas infalla först då förhållandena

efter kriget stabiliserat sig. Då det lärer kunna antagas att en ej

alltför obetydlig tidrymd efter krigets upphörande måste förflyta innan detta

blivit fallet, kan det också förutsättas, att tillräckligt rådrum kommer att

stå den skattskyldige till buds att igångsätta de planerade arbetena med möjlighet

att tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna antingen genom restitution

eller genom avdrag för det beskattningsår varom då ina vara fråga. Icke förty

kunde utskottet allvarligt reflektera på att biträda motionärernas förslag i

vad detta avser reparationsarbeten, därest det vore möjligt att meddela regler

vilka läte avdragsrätten efter kriget bliva i huvudsak beroende av huruvida

fråga vöre örn eftersatta reparationer. Förslaget kunde nämligen förväntas få

den förmånliga effekten att det skulle direkt fästa uppmärksamheten på fördelarna

av att uppskjuta reparationsarbeten, även örn i det närmaste lika

stora fördelar stå alt vinna genom anlitande av kostnadsutjämningsfond.

Emellertid torde synnerliga svårigheter föreligga att förverkliga ett förslag som

förutsätter prövning av vilka reparationer som lämpligen bade bort utföras

under krigskonjunkluren. Örn man åter ej uppställer ett dvlikl inskränkan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36-

de villkor, lärer kunna befaras att bestämmelser av ifrågasatt innehåll skulle

föranleda direkt onödiga och följaktligen oekonomiska investeringar efter kriget.

När det av motionärerna uttalas att med avdragsrätten ej åsyftas att det

allmänna skulle avstå från något som helst skattebelopp, lärer det också kunna

förutsättas att bestämmelser med dylik påföljd ej av dem anses önskvärda.

Ty om direkt onödiga reparationer nu utföras, torde det vanligen kunna

förutsättas att fråga är om sådan i fjärde punkten f) av anvisningarna till

4 § förordningen om krigskonjunkturskatt omförmäld »omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret»

och som följaktligen ej är avdragsgill vid taxeringen till dylik skatt. Vad

angår avsättning till byggnader så skulle villkoret att det allmänna ej skulle

avstå från något skattebelopp ej bliva uppfyllt enbart genom en bestämmelse

om begränsning av avsättningen till ett belopp svarande mot det vid avsättningen

gällande överpriset, utan skulle ytterligare krävas åtminstone den

inskränkningen att medlen i fråga finge disponeras blott för sådan investering

som utgjorde överpris när anläggningen komme till stånd. Med en sådan

inskränkning skulle antagligen den förväntade effekten av anordningen

betydligt förringas och detta ändå mer örn det nu eller i framtiden skulle

prövas om anläggningen vore behövlig eller ej. Anordningen med kostnadsutjämningsfond

kräver ej en dylik prövning och torde även i vissa andra

avseenden jämväl ur företagens synpunkt erbjuda företräden framför den av

motionärerna föreslagna anordningen.

Av bland annat nu anförda skäl finner sig utskottet ej böra föreslå en

sådan påbyggnad av lagstiftningen örn lcrigskonjunkturskatten som ett godkännande

av ifrågavarande förslag skulle innefatta.

Vad angår den i nämnda motioner särskilt berörda frågan örn rederiernas

förhållanden vill utskottet understryka att den gällande lagstiftningen utformats

under stort hänsyntagande till dem och till önskvärdheten av att det

svenska tonnaget i möjligaste mån vidmakthålles och förnyas. Det torde

också förhålla sig så att för närvarande alla möjligheter i sådant avseende

utnyttjas, och att genom avsättningar till fonder för framtida anskaffning

av ersättningstonnage m. m., för framtida nyanskaffning av fartyg eller för

kostnadsutjämning rederiföretagen bereda sig på att så snart tillfälle erbjuder

sig efter kriget förnya tonnaget genom beställningar eller inköp av fartyg

från utlandet innan det planerade avräkningsförfarandet äger runi.

I de likalydande motionerna 1:248 och 11:359 har yrkats rätt till avdrag

för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen. Chefen för finansdepartementet

har i sina motiv till förevarande förslag i anledning av ett

av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framställt yrkande uttalat,

att en fullständig eftergift icke borde medgivas. Då det vid beviljande

av statsanslag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen tagits till utgångspunkt

att jämväl enskilda företagare skulle bära sin andel i kostnaden,

hade man givetvis icke från statens sida räknat med att även deras anpart

skulle i realiteten till stor del bårås av det allmänna på det sätt att staten

avstode från den tillkommande skatteintäkt. Enligt departementschefens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

13

förmenande torde emellertid vissa delar av den kostnad, varom bär vore

fråga, vara avdragsgilla enligt redan gällande bestämmelser, nämligen i den

mån vederbörande företag skulle erhållit avdrag för kostnaden, om de direkt

nedlagt densamma för egen räkning. Om så skett, torde vederbörande

företag kunnat erhålla avdrag för överpris å anläggningskostnaden samt

dessutom för driftkostnader i allmänhet. I motionerna har nu uttalats att

tillämpningen av en sådan norm skulle vålla stora svårigheter framför allt

därför att företagen själva skulle varit berättigade jämväl till årliga värdeminskningsavdrag,

örn de själva vidtagit ifrågavarande anordning.

Utskottet har funnit det lämpligt att, utan att frångå departementschefens

principiella inställning, delvis tillmötesgå motionärernas yrkanden. Det

lärer nämligen vara synnerligen önskvärt att de företag som bidraga till

ifrågavarande institut erhålla full klarhet rörande omfattningen av dem

tillkommande avdragsrätt, varför ett uttryckligt stadgande i sådant avseende

torde böra införas. Örn detta gives det innehåll att avdragsrätt föreligger

för hälften av bidrag till anläggningskostnad och för bidrag till institutets

driftkostnader i dess helhet, så innebär detta i sak en något större

skattelättnad än departementschefen förutsatt, i det överpriset å anläggningskostnaden

icke torde uppgå till så mycket som hälften av anläggningskostnaden.

Utskottet anser för sin del ett så långt gående medgivande vara

försvarligt med hänsyn till att det här gäller allmännyttiga dispositioner

från företagens sida vilka förtjäna alt uppmuntras och som uppenbarligen

äro att föredraga framför åtskilliga dispositioner av andra slag, genom

vilka krigskonjunkturskatt kan undgås. Utskottet föreslår alltså införande

i punkt 4 av anvisningarna till 4 § av ett nytt stycke h), vilket åter har

till följd att de i propositionen upptagna styckena h) och i) erhålla beteckningarna

i) och j).

I ifrågavarande motioner har vidare hemställts, att riksdagen ville uttala

att industriföretagens ifrågavarande bidrag vore hänförliga till sådana omkostnader

i rörelse, för vilka avdrag vid taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äro medgivna. Det är

givet att läget i denna fråga är ett helt annat än när det gäller krigskonjunkturskatten.

Då emellertid fråga kan vara om tillämpningen av gällande

rätt å redan föreliggande beskattningsfall, anhängiga hos beskattningsmyndigheterna,

finner sig utskottet icke kunna tillstyrka att riksdagen i denna

punkt gör något uttalande.

I den vid riksdagens början avgivna motionen 11:288 har yrkats, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i krigskonjunkturskatten att fiskare

undantoges från dylik beskattning. Även i motionerna I: 250 och II: 360

lia uttalats önskemål örn skattelättnader för utövare av fiske. Redan inom

den hittills gällande lagstiftningens ram har det varit möjligt att på olika

sätt beakta de särskilda, i många fall mycket svåra, förhållanden under

vilka en stor del av fiskarbefolkningen utövar sin näring och betydelsen

för folkförsörjningen av att dess verksamhet ständigt upprättliålles. Utskottet,

som icke kan finna det i sin ordning att ifrågavarande verksamhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

helt undantages från krigskonjunkturskatt, vill uttala sin tillfredsställelse

över det beaktande som vid lagtillämpningen ägnats ifrågavarande spörsmål,

men instämmer med chefen för finansdepartementet däri att det knappast

kan anses lämpligt att göra något uttalande som kan uppfattas såsom

en utfästelse att medverka till generella eftergifter beträffande krigskonjunkturbeskattning

av fiske. Däremot vill utskottet ansluta sig till ett uttalande

i motionen II: 360, enligt vilket det måste betraktas som angeläget att

landskamrerama i länen vid gemensamma överläggningar överenskomma

om det sätt varpå lagstiftningen om krigskonjunkturskatt bör tillämpas beträffande

fiskerinäringen.

Utskottet övergår härefter till den ifrågavarande lagstiftningens detaljer.

I 4 § 6 mom. sista stycket föreslår utskottet viss ändring för att bringa

den där innehållna regeln i full konsekvens med övriga bestämmelser som

reglera förhållandet mellan kostnadsutjämningsfond och utjämningsavdrag.

Ändringen torde få betraktas som rättelse av ett förbiseende i propositionen.

I de likalydande motionerna 1:248 och 11:359 har hemställts att gällande

bestämmelser måtte kompletteras med en föreskrift av innebörd att rederiföretag,

som förlorat ett eller flera fartyg, skall vara berättigat till helt överprisavdrag,

därest de nyanskaffade fartygen äro av samma tontal som de förlorade.

Huruvida ersättningstonnage är för handen eller ej är av betydelse

dels för frågan, om omedelbart överprisavdrag skall medgivas ned till förkrigspris

eller till 125 procent av detta pris, dels för frågan örn provisorisk

skattepåföring, som ligger annorlunda till vid avsättning för framtida anskaffning

av ersättningstonnage än vid avsättning för framtida anskaffning

av annat tonnage. Hittills gällande lagstiftning så ock propositionen anknyta

begreppet ersättningstonnage till motsvarigheten i värde enligt den prisnivå

som gällde vid krigsutbrottet. Då denna princip innebär en riktigare avvägningsgrund

än en jämförelse av tontalet, vilken helt bortser från såväl det

förlorade som det nyanskaffade tonnagets ålder och beskaffenhet, finner sig

utskottet icke kunna tillstyrka nämnda förslag. Eftersom redan med gällande

regler alla tillfällen till ersättande av förlorat tonnage lära tillvaratagas och

den provisoriska skattepåföringen i olika former såsom redan framhållits

medför de största möjligheter att vidtaga kompletterande åtgärder i framtiden,

ser utskottet ingen anledning att av de i motionerna anförda skälen utbyta

en i och för sig riktig bestämmelse mot en mindre rationell sådan.

I motionen 1: 250 har gjorts ett uttalande, vilket torde böra uppfattas som

en hemställan örn sänkning av ovannämnda gräns av 125 procent till en gräns

av 115 procent. Av skäl som anförts av chefen för finansdepartementet kan

utskottet ej tillstyrka en sådan ändring.

I de likalydande motionerna I: 248 och och II: 359 har hemställts örn uppmjukning

av hittills gällande och i propositionen föreslagna regler om rätt

att erhålla avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. Utskottet uppskattar

till fullo de motiv som ligga bakom detta yrkande. Samma synpunkt har

emellertid anlagts redan vid utformningen av gällande bestämmelser, i det

dessa medgiva, förutom avdrag svarande mot förkrigskostnaden, dels avdrag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

15

för nytillkommande årskostnad vid verklig pensionsförpliktelse, dels därutöver

en tiondel av den s. k. övergångskostnaden, d. v. s. i huvudsak vad som

vanligen brukar benämnas retroaktivavgift. Sistnämnda medgivande måste

betraktas såsom innefattande en av sociala skäl lämnad eftergift, vilken enligt

grunderna för krigskonjunktursbeskattningen eljest icke bort medgivas.

Den såväl i propositionen som i nämnda motioner berörda frågan om olikheten

mellan smärre företag av familjebolagstypen och övriga företag torde för

övrigt vara svårare att komma till rätta med än som i motionerna göres

gällande. Utskottet kan sålunda ej tillstyrka bifall till ifrågavarande yrkande.

Att utskottet i visst avseende föreslår en ändring som innebär ett gynnande

i fall av avsättning till pensionsstiftelse framgår av det följande.

I motionen I: 250 bär gjorts gällande att den i punkten 4 f) av anvisningarna

till 4 § upptagna bestämmelsen om avdrag för representationskostnad

borde utgå eller omredigeras. Utskottet föreslår viss omformulering i förtydligande

syfte och vill för övrigt framhålla att, när det i punkten i fråga talas

om representation o. dyl. »i större omfattning än under förkrigsinkomståren»,

härmed måste avses en jämförelse med hänsyn till representationens verkliga

omfattning och att följaktligen den höjda prisnivån här bör beaktas.

Beträffande punkten 8 b) i anvisningarna till 4 § liava i motionen 1:250

framställts vissa anmärkningar, vilka icke föranleda något särskilt uttalande

från utskottets sida. Emellertid föreslår utskottet att i denna punkt införes ett

stadgande avseende det fall att ett aktiebolag efter förkrigsinkomståren gjort

nya avsättningar till sådan pensionsstiftelse, som avses i 1937 års lag örn aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, och bolaget icke erlägger

ränta å skulden till stiftelsen. Det synes rimligt att bolaget ej i ett sådant fall

blir sämre ställt än det skulle blivit örn bolaget behållit kapitalet självt. Om

detta hade varit fallet, skulle bolaget visserligen ha fått erlägga skatt å ett

mot avsättningen svarande belopp, och kapitalbehållningen hade varit lika

mycket lägre. Då nu emellertid det kapital som tillför bolaget ifrågavarande

avkastning faktiskt är obeskuret av skatt, är det ej orimligt att bolaget får

såsom eget kapital medräkna hela beloppet. Att anordningen innebär ett visst

gynnande av ifrågavarande avsättningar må anses vara på sin plats med hänsyn

till avsättningarnas sociala betydelse. Där tillämpning av den i punkt 8 a)

meddelade regeln om räntans beräkning i vissa fall till lägre belopp än 6 procent

ifrågakommer, böra givetvis medel varom nu är fråga likställas med

besparade vinstmedel.

I punkt 10 av anvisningarna till 4 §, som avser beräkning av inkomstminskning

i rörelse, föreslår utskottet viss ändring. Det bär nämligen synts

utskottet att den skärpning sorn enligt Kungl. Maj:ts förslag bär gjorts i förhållande

till tidigare gällande lagstiftning icke är tillräckligt motiverad.

I tidigare lagstiftning har varit stadgat, att där jämförelseinkomsten

fastställts lill högre belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,

beloppet av uppskattad inkomstminskning kunde bestämmas

med utgångspunkt från nämnda medeltal, medan enligt det nu föreliggande

förslaget en sådan beräkningsgrund skall vara obligatorisk. Där
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

est ett företag erhållit en högre jämförelseinkomst än nämnda medeltal på

grund av en stark utveckling under tiden närmast före krigsutbrottet, måste

det anses obilligt att inkomstminskningen skall beräknas med en väsentligt

oförmånligare utgångspunkt. Utskottet föreslår fördenskull en regel av den

innebörden att om jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det

som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller

däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning

skall bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. Att

året 1939 i detta sammanhang i sin helhet behandlas såsom likställt med förkrigsinkomstår,

ehuru årets fyra sista månader infalla efter krigsutbrottet,

föreslås av praktiska skäl. Någon oberättigad förmån torde ej denna föreskrift

medgiva, då i varje fall ej ett högre belopp än den fastställda jämförelseinkomsten

skall tagas till utgångspunkt vid beräkning av inkomstminskningen.

Beträffande ett i motionen I: 250 gjort uttalande rörande bevisskyldigheten

vid rationalisering inom rörelse kan utskottet nöja sig med att hänvisa till

chefens för finansdepartementet uttalande rörande samma fråga.

Beträffande beräkningen av merinkomst av jordbruk hava motionsvis

framställts vissa yrkanden. I de under ordinarie motionstiden vid riksdagens

början avlämnade likalydande motionerna I: 171 och II: 251 har yrkats att

riksdagen ville dels införa en spärregel för jämförelseinkomstens beräknande,

dels medgiva jordbruket kompensation för extraordinär kapitalförstöring.

Spärregeln borde så utformas att för ett vart av förkrigsinkomståren inkomsten

ej sattes lägre än till ett belopp motsvarande fem procent förräntning å

antingen det egna »arbetande kapitalet» eller å detta samt upplånat kapital

med avdrag för ränteutgifter, varvid den för den skattskyldige fördelaktigaste

beräkningsgrunden skulle tillämpas. Såsom arbetande kapital skulle anses

summan av »fastighetskapitalet», nämligen jordbruksvärdet med avdrag för

skogsmarkens värde enligt vid senaste allmänna fastighetstaxering framkomna

uppgifter, samt »driftskapitalet», nämligen värdet av levande och döda

inventarier. I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna

1:251 och II: 361 har yrkats att det i punkt 5 av anvisningarna till 5 § föreslagna

avdrag med tio procent av den uppskattade merinkomsten, som vore

avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd

m. m., måtte beräknas efter andra grunder, t. ex. till fem procent av bruttointäkterna

under beskattningsåret eller tjugu procent av jämförelseinkomsten.

Tillika har i dessa motioner uttalats att av Sveriges lantbruksförbund i dess

yttrande över skatteberedningens promemoria angående krigskonjunkturskatt

för år 1943 påvisade ojämnheter vid krigskonjunkturbeskattningen mellan

jordbruk och andra förvärvskällor borde beaktas.

Redan när fråga om krigskonjunkturskatt å jordbruk första gången var

före var uppmärksamheten klart inriktad på önskemålet att ej för jordbruksfastighet

fastställa oförmånligare grunder än beträffande rörelse. Den omständigheten

att inkomstberäkningen beträffande inkomst av jordbruk vid

den ordinarie taxeringen i princip ej sker efter bokföringsmässiga grunder

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

17

föranledde emellertid att andra vägar än de som anlitats vid beräkning av

merinkomst av rörelse måste följas. Att detta förhållande kan liava den verkan

att i ett eller annat avseende sådana förmåner som må hava medgivits beträffande

rörelse ej i lika grad kunna komma jordbruket till godo lärer till

följd av dessa näringsgrenars olikheter vara ofrånkomligt. I det stora hela

torde emellertid kunna fastslås att någon överbeskattning av jordbruket vid

krigskonjunkturbeskattningen ej föreligger. Utskottet bar också den uppfattningen

att de av Sveriges lantbruksförbund i dess yttrande över skatteberedningens

promemoria uttalade önskemålen i möjligaste mån tillgodosetts

i propositionen. Bland de nyheter som årets proposition innehåller beträffande

krigskonjunkturskatten är även bestämmelsen örn ett sådant avdrag för försämrad

hävd som påyrkas i de vid riksdagens början avgivna motionerna

I: 171 och II: 251. Den i motionerna I: 251 och II: 361 anförda motiveringen

för yrkandena örn ändrade grunder för beräkningen av detta avdrag, vilka

torde i främsta rummet åsyfta en höjning av avdraget, kan enligt utskottets

förmenande icke anses tillräckligt vägande för att frångå propositionen. Ej

heller finner sig utskottet kunna tillstyrka det i motionerna I: 171 och II: 251

framlagda förslaget om en schablonregel för beräkning av jämförelseinkomsten

för jordbruk. Utskottet kan såsom skäl för sitt ståndpunkttagande

i detta avseende hänvisa till motiv som anförts i tidigare år av utskottet avgivna

betänkanden, senast betänkandet nr 36 vid 1942 års riksdag, där utskottet

haft att taga ställning till liknande förslag.

Vad angår skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning hava jämväl i de likalydande

motionerna I: 251 och II: 361 framställts vissa yrkanden, nämligen

dels att från dylik skatt måtte undantagas uttag av skogsprodukter till i jordbruk

och skogsbruk anställd personal, dels att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit anhålla att vid fastställande av procentsatserna för krigskonjunkturvinst

av skogsbruk större differentiering än som hittills ägt rum mellan olika

prisområden bleve genomförd. Utskottet kan för sin del ej finna att, om

skogsprodukter avyttrats till anställd personal för så högt pris att krigskonjunkturskatt

bör utgå, anledning föreligger att eftergiva denna skatt. Vad angår

fastställande av procentsatser för beräkning av prisstegring utöver omkostnadsökning

m. m. för avyttrade skogsprodukter borde garanti föreligga,

att de skattskyldigas intressen bliva vederbörligen tillgodosedda med hänsyn

till den procedur som föregår procentsatsernas fastställande och sammansättningen

av dels den sakkunnigberedning som i första hand utarbetar förslag

i ämnet, dels centrala krigskonjunkturskattenämnden som avgiver förslag

till Kungl. Majit. Utskottet anser sig kunna förutsätta att, även utan särskild

skrivelse till Kungl. Majit, erforderlig differentiering mellan olika prisområden

i den mån den är möjlig att åstadkomma också skall genomföras.

Utskottet föreslår alt i andra stycket av punkt 5 i anvisningarna till 6 §

införes ordet »högst» för att erhålla överensstämmelse med motsvarande

regler i anvisningarna till 4 och 5 §§.

I motionen I: 250 bar dels beträffande 8 § b) uttalats att det torde vara

opsykologiskt att genom skattelagstiftningen motarbeta uppfinnarverksam
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr ,36. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

het dels med avseende å 9 § yttrats att det där stadgade utjämningsavdraget

vid beskattning av realisationsvinst vore otillräckligt. Att från krigskonjunkturbeskattning

helt undantaga uppfinnarverksamhet vare sig denna bedrives

såsom rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet lärer vara uteslutet, då

grunderna för ifrågavarande beskattning i vissa fall av sådan verksamhet

kunna anses alldeles särskilt påtagligt kräva dylik beskattning. Å andra

sidan är det givetvis angeläget att icke beskattningen av uppfinnarverksamhet

genom sin anordning får sådana verkningar som i motionen befaras.

Särskilda bestämmelser i syfte att förekomma ett sådant resultat hava också

införts, och, såvitt utskottet känner, har det ej heller visat sig att krigskonjunkturbeskattningen

verkat återhållande på uppfinnarverksamhet. Även

reglerna om krigskonjunkturbeskattning av realisationsvinst torde, särskilt

med hänsyn till sättet för bevisbördans läggande i väsentlig mån å beskattningsmyndigheterna,

kunna anses så billiga som omständigheterna medgiva.

Någon anledning att beträffande utjämningsavdraget vid realisationsvinst

frångå eljest gällande normer för sådant avdrag kan därför ej anses föreligga.

I motionen 11:362 har hemställts att innehavare av jord- och skogsbruk

måtte erhålla rätt till avdrag av 5,000 kronor från den fastställda merinkomsten,

ett yrkande som torde böra så förstås att det i 10 § fastställda s. k.

bottenavdraget å 3,000 kronor för sagda skattskyldiga ökas till 5,000 kronor.

Avdragsökningen har i huvudsak motiverats därmed att de merinkomster

som uppkomma för jordbruket under krisen till stor del bero på

kapitalrealisation, och att krigskonjunkturbeskattningen av jordbruksinkomst

berövar jordbrukarna möjlighet att fondera medel för att ersätta uppkommande

kapitalförluster, medan industrien äger göra skattefria avsättningar

för kommande behov. Krigskonjunkturskatten inkräktar emellertid icke på

sådan vinst som skulle erhållits vid försäljningar under de förutsättningar

som rådde innan kriget bröt ut och berör överhuvud icke sådana belopp som

normalt kunna antagas bliva erforderliga för ersättningsanskaffning efter

kriget. Där fråga är om realisation i kommunalskattelagens mening av inventarier,

kreatur m. m., äger för övrigt någon krigskonjunkturbeskattning

ej rum. I den mån fråga är om jordens utsugning på grund av försämrad

hävd m. m. tages hänsyn härtill genom det särskilda i sådant avseende

föreslagna avdraget. Genom sistnämnda avdrag synes motionens syfte vara

delvis tillgodosett. Medgivande av avdragsrätt i den form som föreslås i motionen

skulle dessutom medföra ett påtagligt avsteg från likställigheten mellan

olika kategorier av skattskyldiga. Utskottet avstyrker därför denna motion.

Beträffande 10 § och dess anvisningar hava även i de likalydande motionerna

1:248 och 11:359 samt motionen 1:250 yrkats sådana ändringar

som bliva en följd av motionärernas ståndpunkt beträffande utjämningsavdraget.

Denna fråga har utskottet behandlat i det föregående.

I de likalydande motionerna 1:251 och 11:361 har yrkats att den i punkt

2 av anvisningarna till 10 § införda bestämmelsen att av inkomstminskning

å jordbruk en fjärdedel skall presumeras hava berott på förhållanden som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

19

avses i 1 § förordningen om krigskonjunkturskatl så ändras att presumtionen

kommer att avse hälften av inkomstminskningen och att regeln gives

retroaktiv verkan. Utskottet fastslår att redan den i propositionen intagna

bestämmelsen innebär en av billighetsskäl föranledd ej obetydlig uppmjukning

av förut gällande bestämmelser och finner ej skäl tillstyrka en längre

gående eftergift.

Utskottet föreslår däremot i näst sista stycket av sist omförmälda anvisningspunkt

en ändring såsom en konsekvens av den tidigare berörda ändringen

i punkt 10 av anvisningarna till 4 § rörande beräkning av inkomstminskning.

Enligt propositionen skall vid beräkning av inkomstminskning

å jordbruk iakttagas att, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av

inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal.

Utskottets förslag innebär nu att, där jämförelseinkomsten fastställes

till högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något

av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt

från den högsta av dessa inkomster. Att ej året 1939 medtagits

vid kalkylen liksom beträffande rörelse beror därpå att detta års inkomst

överhuvud ej inverkar på taxeringen till krigskonjunkturskatt.

I motionen I: 250 uttalas önskemålet att dels kvittningsreglerna i anvisningarna

till 10 §, dels bestämmelserna rörande kostnadsutjämningsfond

kompletteras med belysande exempel. I avvaktan härpå syntes det nödvändigt

att kvittningen även mellan olika år företages av beskattningsmyndigheterna

utan särskilt yrkande. Utskottet vill icke bestrida att sådana exempel

skulle vara av värde. Detsamma kan emellertid göras gällande i lika

grad beträffande åtskilliga väl så betydelsefulla andra föreskrifter i förordningen

örn krigskonjunkturskatt. Utskottet finner därför knappast skäl till

ett uttalande om särskild form för spridande av upplysning rörande just de i

motionen angivna frågorna. Motionens i andra hand uttryckta önskemål om

skyldighet för beskattningsmyndigheterna att ex officio iakttaga reglerna

om kvittning äro redan tillgodosedda i Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet föreslår i 21 § andra stycket en omformulering av rent redaktionell

innebörd.

Då den i 38 § åberopade skattestrafflagen är avsedd alt träda i kraft först

den 1 juli 1943, men förseelse enligt den ifrågavarande lagstiftningen kan

begås dessförinnan, föreslår utskottet ett tillägg till nämnda paragraf i syfte

att reglera detta förhållande.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 193 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det

sätt nedan stadgas för år 1943 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §■

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått från rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i nästa

stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förord
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller

juridiska personen vid 1943 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom

sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen

inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen

i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1943 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förlcrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin

huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på

sätt i 4-—9 §§ närmare angives, faxeröd merinkomst särskilt för en var av de

inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest

i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån

och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939

till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

1 morn. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 morn.

avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2

mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av

pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —

eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp -— avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss

förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939

översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelse
inkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets ut
-

gång, under första verksamhetsåret — men minst 7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Örn kostnadsutjämningsfond som

avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,

må utjämningsavdrag

ej beräknas till högre belopp än den

uppskattade merinkomst som skulle

hava uppkommit, därest sådan fond

ej tagits i anspråk.

Örn kostnadsutjämningsfond som

avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,

må utjämningsavdrag

ej åtnjutas med högre belopp ån den

merinkomst, som skulle hava beräknats

enligt 2 mom. andra stycket,

därest sådan fond ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

19 juni 1942 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande

beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för

taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan

egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

/ mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av

jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses i 3 §

sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden

som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna

intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning

i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring

fran förkrigsinkomstaren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses utgöra

kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig nedsättning

i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd avverkning,

upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock skall den

taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av den skattskyldige

visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande

fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfatt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av

förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för uppdraget

eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat betinga

sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §.

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent

av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för

ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskalt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för

luftvärnet eller luftskyddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer och

som fått avdragas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

år 1943 men för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning

av uppskattad merinkomst av rörelse,

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 1941, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i

anspråk under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3,000 kronor

medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om

sådan fond ej tagits i anspråk.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande skäligt avdrag

utöver vad ovan sagts medgivas med högst inkomstminskningens belopp.

Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt

icke underkastad förvärvskälla, som kan anses utvisa inkomstökning

i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn därtill tagas

vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941 och

1942 avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid

tillämpning av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade

inkomstminskning, för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava

medgivits, därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad

förvärvskälla förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning

medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast

i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid taxeringarna

åren 1941 och 1942.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för

övriga förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36-

27

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall

utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn härtill

jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla hundratal

kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal

kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits

från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och

det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst-och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, i den mån

det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet eller sjövärnet,

vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst:’.......

överstiger 20 men ej 50# av motsvarande jämförelseinkomst:

12 §.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

4

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid utgången

av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid

sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av

augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits

högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall

skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning medgivna

grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskon junk tur skatt för kostnadsutjämning skall

ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader

under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej

medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för

tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

ersättningstonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde när

avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,

avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde

disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond

eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med

sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som

fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana

fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat

tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma

ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år

1942. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning

eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående

beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold reserv i

varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller

avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller

andra medel ej skulle Täckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,

som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits

endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i

andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses

årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett

som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 31 juli 1943 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat

villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

a) varufömyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,

för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan

anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har skattskyldig för visst år i stål- Har skattskyldig för visst år i stället

för att jämlikt 16 § göra avsätt- let för att jämlikt 16 § göra avsättning

till kostnadsutjämningsfond lärn- ning till kostnadsutjämningsfond lämnat

redovisning å särskild blankett nät redovisning å särskild blankett

som i 20 § andra stycket sägs, må så- som i 20 § andra stycket sägs, må såsom

omkostnad vilken berättigar till som omkostnad vilken berättigar till

restitution enligt c) godkännas högst restitution enligt c) godkännas högst

så stort belopp, som den skattskyldige så stort belopp, som den skattskyldige

visar hava i balansräkningen för visar hava i balansräkningen för

varje år före beskattningsåret efter det varje år före beskattningsåret från och

redovisningen lämnades funnits kvar med året efter det som redovisningen

av de medel, vilkas redovisning god- avsåg funnits kvar av de medel,

känts såsom likvärdig med avsättning vilkas redovisning godkänts såsom liktill

kostnadsutjämningsfond. Såsom värdig med avsättning till kostnadskvarvarande

medel äger härvid den utjämningsfond. Såsom kvarvarande

skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl medel äger härvid den skattskyldige

den erlagda krigskonjunkturskatt för tillgodoräkna sig jämväl den erlagda

vilken enligt ifrågavarande bestäm- krigskonjunkturskatt för vilken enligt

melser provisorisk skattepåföring er- ifrågavarande bestämmelser provisohållits.

risk skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,

varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller

värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej

därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis

av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån

restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda

omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riks
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

banken godkänd'' säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskalt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 31 juli 1943 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning

av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för betalning

av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som restitutionen

skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga

är om restitution enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av

krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen

fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter

senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,

huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till

krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskalt.

Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 7 sami. Nr 36.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 morn. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1943 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt

ej understigande 4,000 kronor, är, såvitt ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken

för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1943 avlämnas till länsstyrelsen i det

län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum, eller,

därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom. fastställas

av Kungl. Majit.

4 mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall ulan anmaning till ledning för delägares taxering till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.

sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljd''

för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige underlåtit att

efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen

till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar

skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar

enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj :t.

2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda

omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än

den 30 september 1943.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,

bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj:t.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,

dock senast den 21 december.

4 mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så

ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan

att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23

december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande

biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande

taxering.

Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande

taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd

som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)

med uppgift att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när

anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande

tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.

Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad

nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt

taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 36-

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxerjngsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari

1944.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.

taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke

erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige

ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1944.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd

sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen

till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering

i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1943 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut örn höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Majit, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering

till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut röran
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

39

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan

efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma

taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas

den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående

prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt

skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller

Kungl. Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola

bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,

dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må avse

att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under

vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken

som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut

om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av

kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut om provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning

av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning

skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Majits

utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som

i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda

särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid bans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliklig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad lill krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt

att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att det skall

ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på

grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av ordinarie

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda

krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelse.

38 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Har förseelsen begåtts innan skattestrafflagen

träder i kraft, skall till ansvar

dömas med motsvarande tillämpning

av 38 § förordningen den 19 juni

1942 örn krigskonjunkturskatt för år

1942.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

41

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra

stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering

till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas

såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår

skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad

nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång

varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomstaren

som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomstaren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan,

frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan

nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava

motsvarat den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande

beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital

nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal

ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst

av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och

för sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst

vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under

hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel

inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat,

skall jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn

till omständigheterna kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren

visat underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt

nu sagts bestämma jämförelseinkomsten till annat belopp än medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan

jämförbar rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade

förhållanden. Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen

å eget kapital, beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom

större förmån vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för

den å sistnämnda kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda

fallen med tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes

personliga arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter

en räntefot av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning

som nu avses ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser.

Om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik

beräkning kapitalet hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp

som vid beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga

arbetsinsatsen må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

43

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

seidkaren under förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse

av den skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista

förkrigsinkomståret, kan för den förra delen av detta år motsvarande tilllämpning

av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort

kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen

började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

än 3,000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt

i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1942 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas

med belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt

år 1942 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning

av lagertillgångar, skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas

vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbimkning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till

lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, alt lagret vid beskattningsårets utgång

mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Diirvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt alt i dylikt fall beträffande lagerökningen ej ina godkännas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,

dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen

ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet

å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och

värdet å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas

såsom förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall

dock vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning

på grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden

åter inträda.

Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden

vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som

avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej

anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.

Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås,

försåvitt ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som

framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940, 1941 och 1942

eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv

i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under

beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybild
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

45

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp

svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för

detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats

under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till

krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras

med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning

av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen

av samma reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års

taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock

högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av

sådan reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret

och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag

å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i

räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för

överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad

av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter kri
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gets slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må

föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det

fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och

annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för

överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för

den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och

— i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Maj :t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat

bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt

fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till kon- f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

eller investe- junkturinvesteringsfond eller investe
-

ringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag

för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen

för beskattningsåret. Vad

angår representation o. dyl. i större

omfattning än under förkrig sinkomståren

bär avdrag för omkostnaden

medgivas endast i den mån den betingats

av rörelsens utvidgning eller

andra särskilda förhållanden.

ringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag

för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen

för beskattningsåret. Har

under beskattningsåret omkostnad

gjorts för en mera omfattande representation

eller dyl. än under förkrigsinkomståren,

bör avdrag för omkostnaden

såvitt angår den ökade representationen

medgivas endast i den

mån den betingats av rörelsens utvidgning

eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd

å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt

denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.

h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag

till institut vilket under statens

medverkan bildats för bedrivande av

tekniskt-vetenskaplig forskning inom

den bransch som rörelseidkaren företräder,

äger avdraga sådant bidrag till

hälften i den mån bidraget är att anse

såsom anläggningsbidrag och i sin

helhet i den mån bidraget är att hänföra

till driftsbidrag.

i) Vid uppskattning av bankaktiebolags

inkomst må avdrag medgivas

med belopp motsvarande den vinst,

som för iakttagande av bestämmelserna

i 49 § lagen örn bankrörelse rörande

inlåningens förhållande till bolagets

egna fonder användes för avsättning

till dylika fonder.

j) Huru vid fastställande av inkomsten

för beskattningsåret förfaras

skall med utdelning å svenska aktier

och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta

å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår

av punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska

föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

h) Vid uppskattning av bankaktiebolags

inkomst må avdrag medgivas

med belopp motsvarande den vinst,

som för iakttagande av bestämmelserna

i 49 § lagen om bankrörelse rörande

inlåningens förhållande till bolagets

egna fonder användes för avsättning

till dylika fonder.

i) Huru vid fastställande av inkomsten

för beskattningsåret förfaras

skall med utdelning å svenska aktier

och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta

å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår

av punkterna 5 och 8 här nedan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom

gåva för luftvärnet eller luftskgddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,

skall enligt denna förordning motsvarande avdrag göras vid uppskattning

av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla, från vilken gåvan

utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget

förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med

uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana

kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt

tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen

fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande

fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande

av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller

tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas

till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskylddge. Vad angår

jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då

hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning

tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör

beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,

för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna

för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen

för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret

hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 49

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren

och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt

därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda

år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,

eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för att avsättning i räkenskaperna för

framtida skattebetalning ej skall räk- framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld, samt nas såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse

enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

d vilken icke utgår ränta till stiftelsen,

i genomsnitt under beskattningsåret

överstiger medeltalet av motsvarande

skulder under förkrigsinkomståren,

det överskjutande beloppet vid ifrågavarande

taxering ej skall räknas såsom

skuld; samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits

till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande

taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 samt. Nr 36.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen

redovisats såsom särskilt maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse

förf ares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för

beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,

om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden

i motsvarande mån jämkas.

10. \id beräkning av uppskattad 10. Vid beräkning av uppskattad

inkomstminskning — däri i fö- inkomstminskning-—- däri i fö
-

rekommande fall inräknas underskott

— skola de bestämmelser, som gälla

för beräkning av uppskattad merinkomst,

äga motsvarande tillämpning.

Uppskattad inkomstminskning framkommer

alltså efter tillägg eller avdrag

i förekommande fall av beräknad

ränta å minskning eller ökning av

eget kapital. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten

fastställes till högre

belopp än medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, beloppet av

uppskattad inkomstminskning bestämmas

med utgångspunkt från nämnda

medeltal, och skall så förfaras även i

det fall, då medeltalet betecknar ett

underskott. Om den skattskyldige ej

haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren,

må beloppet av

uppskattad inkomstminskning bestämmas

efter grund som finnes skälig.

rekommande fall inräknas underskott

— skola de bestämmelser, som gälla

för beräkning av uppskattad merinkomst,

äga motsvarande tillämpning.

Uppskattad inkomstminskning framkommer

alltså efter tillägg eller avdrag

i förekommande fall av beräknad

ränta å minskning eller ökning

av eget kapital. Emellertid skall, där

jämförelseinkomsten fastställes till

högre belopp än det som motsvarar

den högsta inkomsten under något av

åren 1937—1939 eller däremot svarande

räkenskapsår, beloppet av uppskattad

inkomstminskning bestämmas

med utgångspunkt från den högsta av

dessa inkomster. I fall, då verksamheten

för vart och ett av nämnda år utvisar

underskott, skall beloppet av

uppskattad inkomstminskning bestämmas

med utgångspunkt från det

minsta av de underskottsbelopp som

något av åren utvisar. Örn den skattskyldige

ej haft förvärvskällan under

båda förkrigsinkomståren, må beloppet

av uppskattad inkomstminskning

bestämmas efter grund som finnes

skälig.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

51

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband

med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid

nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts rörande

lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv antagas

det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning

då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra

sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt A § 4 mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i 1 §

ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavlal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas

i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana förhållanden

ej inträffat,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott

på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj :t äger jämväl

för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu

sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med

.sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§

meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad''

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt

belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning

av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore om

en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § om

skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets

skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra

avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning

av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp

av 3,000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade mcrmkomsten av jordbruk erfordras,

att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt

av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen

med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt

av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av

jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på

jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att

för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader

för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av

jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande

viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av

olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras

samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de

överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser

för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av

olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts,

må, om ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan

förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen

av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket

visar underskott, se punkt 5 första stycket av anvisningarna till 6 §.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk

ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis

under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning

i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande

jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,

bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte

bör beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

under något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit

för reparationer, inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande

ökning av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit,

bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket

de belöpa, dock under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses

förekommit under beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den

mån desamma överstiga det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort

vid utgången av augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsätt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga

driftbyggnader eller till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten

ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den

överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller

arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning

skett av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast

så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan

antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning

beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt

högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å

rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets ifrågavarande produkter

i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren

bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under

förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må

i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,

som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under

ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under

detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande

jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens

bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som

om dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas

resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits

av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må

jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36-

55

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses

i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med

avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,

avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad

hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda

avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall

anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har att

till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels

täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet

dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn

tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av

andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning

på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i

större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten

i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses

i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning

å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten endast i den mån

den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning

enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Maj:t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser

vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större

prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill lagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar

prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till

det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring

överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen

reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att

befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett

avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom

inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret

äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig

grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej fastställas.

Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade merinkomsten

ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige kan

visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den närmare

innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses

i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen

i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren

å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning

i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger

vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen

torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande

olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till

femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet

medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn

till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent

å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å

samtliga den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, örn avverkningen överstigit

nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande

återstående beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.

Kungl. Maj :t äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda

virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten

av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för

en dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som

kan anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt

vad nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

57

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skall utgöra etthundratrettio procent av etet antal kubikmeter virke, som erhålles

genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering

tillämpade talen för areal, bonitet och relativ skogsdräng. Det ovan angivna

resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till

respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet

kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för

kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag

av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Om den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under

beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre

eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven

beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket

sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl

för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses

normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige

till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved

eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i

åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,

åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning

varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall

än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp

som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke

bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna av

skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad

för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna

ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts

dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt

redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.

Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, hildier

ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket

hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag

för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill

kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

.(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång

som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses

i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan

kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock

avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag

enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast

örn fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939.

4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,

beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från

den för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp

svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av

augusti 1939 eller, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större,

detta värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna

i den mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av

skogsbruk, minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande

femton procent å nettointäkten, upptages såsom taxerad merinkomst

å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den

växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande

dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den

växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till

högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den

allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

5. I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk

som skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att

till omkostnader för skogsbruk överföra högst så stor del av omkostnaderna

för jordbruket att underskottet å detta bortfaller.

Har skattskyldig i rörelse under be- Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret

tillgodogjort sig pro- skattningsåret tillgodogjort sig pro
-

dukter från eget skogsbruk och utvisar

på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen

inkomstminskning, medan taxerad

merinkomst framkommer för skogsbruket,

skall för utjämning härutinnan

beträffande nämnda produkter

tillämpas lägre prissättning med sammanlagt

det belopp som motsvarar

summan av inkomstminskningen å rörelsen

och det å rörelsen belöpande

utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa

å skogsbrukets ifrågavarande produkter

i förhållande till de i räkenskaperna

redovisade försäljningsprisen.

dukter från eget skogsbruk och utvisar

på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning,

medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket,

skall för utjämning härutinnan

beträffande nämnda produkter tilllämpas

lägre prissättning med sammanlagt

högst det belopp som motsvarar

summan av inkomstminskningen

å rörelsen och det å rörelsen belöpande

utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa

å skogsbrukets ifrågavarande

produkter i förhållande till de i räkenskaperna

redovisade försäljningsprisen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,

och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas

med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av

marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter,

som under normala förhållanden ej plägat vara för handen

men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med sannolikhet

antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade läget.

Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag

med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade

merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft

även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill

föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tillläggas

skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret

i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt

samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning

som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag beräknas

ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant avdrag

endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av verkställd

ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas hava

varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas, att

uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller slitning, som

ej skulle hava uppkommit, örn ej uthyrningen ägt rum. Sådant förhållande

må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation eller

dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag för värdeminskning.

Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts för

reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår blivit efter
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

satt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag för

det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall

i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de

olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett

av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna för

förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses i

8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid tiden

närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas till

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

61

(Kungl. Maf-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Därest

skattskyldig av inkomst som här avses haft sin huvudsakliga försörjning, må

jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning

av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i

regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter

nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes

med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången

av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet

vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,

försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre

än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske

genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskatlningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång

mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas

vid taxeringen lill krigskonjunkturskatt.

4. Ilar fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses

vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning

och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning

skall enligt punkt 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall ifrågakomma

i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, å andra sidan jordbruk,

därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest denna utvisar inkomstminskning.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt

denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i

punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma

ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall

medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §

1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning

och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,

från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan

inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande

inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt

punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminsk
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

63

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningen och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna

jämförelseåret och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande

att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles

vid motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst

gällande regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu

sagts skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i

den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott

på sådana förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår

förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster

av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å

jordbruk skall avdrag medgivas från

taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,

i den mån inkomstminskningen

skall anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §. Avdrag

medgives i första hand från taxerad

merinkomst av skogsbruk och, till den

del avdraget ej kan sålunda fullt utnyttjas,

från taxerad merinkomst å

övriga förvärvskällor, i sista hand

från taxerad merinkomst av rörelse.

Med inkomstminskning som nu sagts

avses det belopp, som erhålles vid

motsvarande tillämpning av de för beräkning

av uppskattad merinkomst å

jordbruk gällande reglerna, med iakttagande

tillika, att där jämförelseinkomsten

fastställes till högre belopp

än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,

beloppet av inkomstminskningen

skall bestämmas

med utgångspunkt från nämnda medeltal,

och skall så förfaras även i det

fall, dd medeltalet betecknar ett underskott.

Om den skattskyldige ej haft

ifrågavarande jordbruk under båda

förkrigsinkomståren, må beloppet av

inkomstminskning bestämmas efter

grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen

skall en fjärdedel anses

Beträffande inkomstminskning å

jordbruk skall avdrag medgivas från

taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,

i den mån inkomstminskningen

skall anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §. Avdrag

medgives i första hand från taxerad

merinkomst av skogsbruk och, till

den del avdraget ej kan sålunda fullt

utnyttjas, från taxerad merinkomst å

övriga förvärvskällor, i sista hand

från taxerad merinkomst av rörelse.

Med inkomstminskning som nu sagts

avses det belopp, som erhålles vid

motsvarande tillämpning av de för beräkning

av uppskattad merinkomst å

jordbruk gällande reglerna. Emellertid

skall, där jämförelseinkomsten fastställes

till högre belopp än det som

motsvarar den högsta inkomsten under

något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen

bestämmas med

utgångspunkt från den högsta av dessa

inkomster. I fall, dd jordbruket för

vart och ett av nämnda är utvisar underskott,

skall inkomstminskning bestämmas

med utgångspunkt från det

minsta av de under skottsbelopp som

något av åren utvisar. Om den skattskyldige

ej haft ifrågavarande jordbruk

under båda förkrigsinkomståren,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Mai:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

må beloppet av inkomstminskning bestämmas

efter grund som finnes skälig.

Av inkomstminskningen skall en

fjärdedel anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, därest

ej den skattskyldige visar, att större

del av inkomstminskningen berott

på sådana förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i

första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande

i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade

inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster

under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941 och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att

sådant avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan de i

10 § 1 mom. omförmälda avdragen, med undantag för det däri omförmälda

avdraget å 3,000 kronor, i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens

storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande

frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.

Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning,

som vid 1941 och 1942 års taxeringar skulle avdragas innan taxerad

merinkomst av visst slag fastställdes, eller om sådan inkomstminskning som

fick avdragas enligt 10 § i förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren

1941 och 1942. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen kan

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, under iakttagande

tillika att avdrag för inkomstminskning å annan fastighet må medgivas allenast

från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla under beskattningsåret.

Vid beräkning av inkomstminskning å viss förvärvskälla under beskattningsår

som 1942 års taxering avsåg må ej vid tillämpning av 10 § 2

mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid

bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare

års taxeringar skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000

kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning

hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, därest ej den skattskyldige

visar, att större del av inkomstminskningen

berott på sådana

förhållanden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

65

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån

den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom

är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,

under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till

4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige

i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varufömyelsefond,

avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det

avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag

ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande

prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den

skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring

för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den

nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska

skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet

större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse

lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt

varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning

ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid

nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varufömyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk

uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 saini. Nr 30. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat

till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna

till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska

skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså

att avse det belopp, varmed ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets

utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv

i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande

belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering

till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas

från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk

skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens storlek.

Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tillika

skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda

skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava

minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknas,

avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt

4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten

på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.

Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning

av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes

det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution

av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga,

skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor

avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för

visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade

levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större

storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)

av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande

det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,

medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till

prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

67

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.

I förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid

taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen

disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,

om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,

där kostnadsutjämningsfond'' ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader

som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot

de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges

vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår

då omkostnaderna ägt rum. Vad'' sålunda stadgats skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond

ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett

på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej

använts för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång

för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år

genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige.

Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp,

varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot

den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till

vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten

till ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten in
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid

ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då annat

fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning

skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den

beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke

varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i

riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må

inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta

fartyg, som örn medlen uttagit från riksbanken, men att restitution dock ej

må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

69

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

a) Ett rederi bär den 1 november 1942 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insattes i sin helhet å

vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då

efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å

skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942

varit 200,000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1942 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets

beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.

Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000 kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt

som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1942 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken insatta

beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v, s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.

Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §

4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna

beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, om

den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942 varit ytterligare

150,000 kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort

belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för

beskattningsåret 1944 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000 kronor

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

71

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall

köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget

och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan

hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i

exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper

å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepaföring intill

150,000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom

i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap räder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma

i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av

åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av

de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,

skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen

ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1944.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

B) alt följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 171 av herr Mannerskantz

m. fl. och II: 251 av herr Persson i Falla m. fl.,

de likalydande motionerna 1: 248 av herr Nordenson m.

fl. och II: 359 av herr Wiberg m. fl.,

de likalydande motionerna I: 249 av herr Björkman m. fl.

och 11:358 av herr Lundell m. fl.,

de likalydande motionerna I: 251 av herr Nisser m. fl.

och 11:361 av herrar Svensson i Grönvik och Liedberg,

motionen I: 250 av herr Åqvist,

motionen II: 288 av herr Persson i Stockholm m. fl.,

motionen II: 360 av herrar Skoglund i Umeå och Severin

i Gävle, samt

motionen II: 362 av herr Hansson i Skediga,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet härovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Axel Ivar Anderson,

Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Velander, Herman Ericsson, Ljungdahl och Sylwan*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hammarlund*, Orgård, Falk, Lundell, Kilbom,

Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, De Geer* och Olson i Göteborg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

73

Reservationer:

1) av herr Lundell, som inom utskottet yrkat avslag på Kungl. Maj:ts proposition

nr 193 på grund av krigskonjunkturskattens skadeverkningar i nationalekonomiskt

och statsfinansiellt hänseende. Dessutom vore skatteförordningen

alltför invecklad till innehåll och avfattning och beredde såväl

skattedragare som skattemyndigheter oförsvarliga svårigheter, tidsspillan

och kostnader. För vidare motivering för avslagsyrkandet hänvisades

till motionerna II: 5/1940 U, II: 282/1941, II: 230/1942, II: 358/ 1943, till utförlig

reservation med belysande räkneexempel vid bevillningsutskottets betänkande

nr 36/ 1942 samt till anföranden vid andrakammardebattema beträffande

krigskonjunkturskatt under angivna riksdagar.

2) av herrar Axel Ivar Anderson, Velander, Sylvan och Olson i Göteborg,

vilka anfört:

»I utskottets yttrande göres gällande, att krigskonjunkturskatten icke verKat

hämmande på företagsamheten och att skattens borttagande icke skulle

innebära en stimulans till ökad produktion. En motsatt uppfattning torde

vara allmän bland företagarna inom alla delar av näringslivet, och deras

mening grundas icke på teoretiska överväganden utan på erfarenheter från

det praktiska livet. Den omständigheten att skatten i vida kretsar betraktas

som en hämsko på företagsamheten och ett hinder för produktionsökning

torde få tillmätas synnerlig betydelse. Risken av ogynnsamma verkningar av

denna skatteform blir större ju längre bort man kommer från jämförelseåren

under förkrigstiden. Ett förnekande av krigskonjunkturskattens hämmande

inverkan på företagsamheten i nuvarande läge under hänvisning till

industriinvesteringen, vars omfattning med hänsyn till bristen på material

och arbetskraft förmenats närmast motivera åtgärder för dess begränsning,

är näppeligen hållbart. Det torde vara tillräckligt att hänvisa till förhållandena

på jordbruksproduktionens, bränsleförsörjningens och fiskets områden.

Betydelsen av krigskonjunkturbeskattningen såsom ett led i det allmännas

strävanden för stabilisering av prisnivån synes oss icke heller böra överskattas.

Den begränsning av företagsamheten på skilda områden, som av naturliga

skäl inträder, så snart krigskonjunkturskatt underkastad inkomst är att

räkna med, måste ock medföra ett försämrat underlag för de ordinarie skatterna

till stat och kommun. Ett upphävande av krigskonjunkturskatten

skulle därför, enligt vår mening, medföra en förbättring i försörjningsläget,

som kommer samhället i sin helhet till godo, samt en avsevärd ökning av

underlaget för den ordinarie beskattningen. Den statsfinansiella betydelsen

av krigskonjunkturskatten är därför icke så stor, att den i och för sig motiverar

skattens bibehållande.

Utskottet har i stort sett lämnat de i motionerna I: 248 och II: 359 anförda

skälen för krigskonjunkturskattens upphävande eller för väsentliga

modifikationer i skattebestämmelsema utan avseende. Endast i fråga örn

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

rörelseidkares rätt till avdrag för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen

har utskottet gjort ett medgivande, vars betydelse framför allt ligger

däri, att det av utskottet föreslagna stadgandet klarlägger avdragsrättens

innebörd, vilket ur skatteteknisk synpunkt innebär en betydelsefull vinning.

Även med hänsyn till önskvärdheten ur samhällssynpunkt av att företagen

uppmuntras till avsättningar för ifrågavarande syfte måste utskottets

förslag hälsas med tillfredsställelse.

I övrigt har utskottet endast i obetydliga detaljer föreslagit jämkningar i

den kungl, propositionen.

Det i motionerna framställda yrkandet angående i beskattningshänseende

avdragsgilla avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m. har

helt avvisats av utskottet. Att det såväl ur valutavårdande synpunkter som

för folkförsörjningen efter kriget vore av utomordentligt värde, om näringsföretagen

stimulerades till uppskjutande av icke oundgängligen nödvändiga

utgifter för dylika ändamål synes emellertid icke av utskottet bestridas. Även

örn kostnadsutjämningsfondema komme att få tagas i anspråk under viss

tid efter krigets slut, föirutsättes att de skola användas före tidpunkten för

avräkningsförfarandet och detta i sin tur komma att ske så snart prisnivån

efter kriget anses stabiliserad. Det torde emellertid vara först efter en sådan

stabilisering, då den framtida konjunkturutvecklingen med större grad av

sannolikhet kan bedömas, som det är mest angeläget att medel stå till förfogande

för de investeringar, som vid denna tidpunkt framstå såsom lämpligast,

och detta medelsbehov kan icke fyllas genom avsättning till kostnadsutjämningsfonder.

Ej heller kunna dylika avsättningar antagas erhålla samma

valutastabiliserande verkningar som de ifrågasatta, genom nedsättning i

riksbanken eller på annat sätt bundna investeringsfonderna. Till en del skulle

det avsedda syftet utan författningstekniska svårigheter kunna tillgodoses

därigenom, att — under förutsättning att medlen på angivet sätt bundes —

avdrag jämväl vid krigskonjunkturbeskattningen medgåves för sådana avsättningar

till investeringsfonder för byggnader samt för maskiner m. m.,

som äro avdragsgilla vid de ordinarie taxeringarna. Om avsättningar, för

vilka den skattskyldige vid krigskonjunkturskattetaxering åtnjutit avdrag, icke

inom av Kungl. Maj:t föreskriven tid användes till avsett ändamål, skulle

givetvis eftertaxering till krigskonjunkturskatt äga rum.

Under åberopande härav samt med hänvisning till vad i motionerna i detta

avseende anförts finna vi oss böra föreslå sådan ändring i det föreliggande

förslaget till krigskonjunkturskatteförordning, att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt avdragsgilla

avsättningar till investeringsfonder för byggnader och för maskiner m. m. under

ovan angivna förutsättning få avdragas jämväl vid beräkning av merinkomst

enligt nämnda förordning, ävensom att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att om förslag till krigskonjunkturskatteförordning

för år 1944 kommer att utarbetas, därvid måtte beaktas de synpunkter, som

i motionerna framförts rörande i beskattningshänseende avdragsgilla avsättningar

för byggnads- och reparationsarbeten m. m.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

75

I motionerna hava enligt vår mening anförts övertygande skäl för att en

höjning av utjämningsavdraget bör medgivas och alt dylikt avdrag även

bör tillgodoräknas vid kvittning mellan merinkomst och inkomstminskning.

Detta skulle icke, såsom utskottet synes förmena, innebära någon reell

skattelättnad utan allenast ett skydd mot orättmätig beskattning av fiktiva

vinster.

Vi föreslå sålunda, i anslutning till vad i denna del av motionerna anförts,

att procentsatsen för utjämningsavdraget bestämmes till 20, att anvisningarna

till 10 § punkt 3 givas viss ändrad lydelse samt att stadgandet i 4 § 6 mom.

sista stycket måtte utgå.

I motionerna har vidare framhållits, att krigskonjunkturbeskattningen

medför antisociala verkningar genom att försvåra företagens strävanden att

tillgodose de anställdas ålderdomsförsörjning. Lagstiftningen rörande pensionsstiftelser

tillkom så sent som år 1937 och det ligger därför i sakens natur,

att pensionsfonderna ännu icke kunnat uppbringas till önskvärd storlek.

Givetvis kunna större avsättningar till dylika stiftelser påräknas under högkonjunkturer

än under mera normala förhållanden. Örn de företag, vars vinster

gynnsamt påverkats av krigskonjunkturen på grund av krigskonjunkturbeskattningen

förhindras att genom ökade avsättningar under nu rådande

konjunkturförhållanden uppbringa pensionsfonderna till sådan storlek, som

erfordras för beredande av någorlunda tillfredsställande pensionsförmåner,

torde syftet med lagstiftningen rörande pensionsstiftelser motverkas. Under en

eventuell depressionsperiod efter kriget lärer nämnvärda avsättningar till

täckande av då förefintliga brister i pensionsfonderna icke kunna påräknas.

Ur valutavårdande synpunkter föreligger intet hinder för en ökad avdragsrätt

i detta hänseende, då ju medlen förutsättas bliva bundna. Såsom i motionerna

framhålles, skulle ej heller skäl av folkpsykologisk natur rimligen kunna

åberopas mot en sådan utvidgad avdragsrätt, att de anställda inom skäliga

gränser tillätes njuta frukterna av den på grund av konjunkturförhållandena

ökade vinst, de med sin arbetsinsats bidragit att skapa, i den formen att någon

del av denna vinstökning reserverades för deras försörjning vid uppkommande

arbetsoförmåga. Medvetandet härom skulle säkerligen ock öka de anställdas

arbetsglädje och främja produktionsresultatet samt för dem utgöra

någon motvikt till de påfrestningar, det rådande läget i olika avseenden förorsakar.

Vi finna oss sålunda böra förorda att avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser

medgives i den omfattning, som i motionerna föreslagits.

Från sjöfartshåll bar framhållits, att fartygsförlusterna under kriget varit

så stora, att det icke varit möjligt att ersätta det förlorade tonnaget, i varje

fall icke i tontal räknat. Det har vidare framhållits, att det på grund av nuvarande

praxis i fråga örn överprisavdraget icke är möjligt för ett rederi att

nyanskaffa lika stort tonnage sorn det förlorade, enär vid beräkningen av

överprisavdrag hänsyn icke tages till förhållandet mellan tontalen å de förlorade

och de nyanskaffade fartygen. I likhet med vad motionärerna föreslagit

synes därför i den föreslagna förordningen böra inrymmas föreskrift av

den innebörd, att rederiföretag, som förlorat ett eller flera fartyg, skall vara

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

berättigat till helt överprisavdrag, därest de nyanskaffade fartygen äro av

samma tontal som de förlorade.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa,

A) att riksdagen måtte, med godkännande i övrigt av utskottets

förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för

år 1943, antaga nedan angivna såsom reservanternas förslag

betecknade lydelse av samma förordning:

(Utskottets förslag.)

4 §•

6 moni. Utjämningsavdrag fastställes

för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk

person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk

person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till femton

procent av denna, och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent

av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent

av genomsnittligt eget kapital i

förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret

— eller, såvitt angår

skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande

rörelse först efter andra

förkrigsinkomstårets utgång, under

första verksamhetsåret — men minst

7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk

person till minst femton procent av

den merinkomst av förvärvskällan

som återstår efter tillämpning av 4

mom.

Om kostnadsutjämningsfond som

avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,

må utjämningsavdrag

ej åtnjutas med högre belopp än den

merinkomst, som skulle hava beräknats

enligt 2 mom. andra stycket,

därest sådan fond ej tagits i anspråk.

(Reservanternas förslag.)

4 §•

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes

för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk

person, till tjugu procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk

person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till tjugu

procent av denna, och, om jämförelseinkomsten

är högre, till tjugu procent

av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent

av genomsnittligt eget kapital i

förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret

— eller, såvitt angår

skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande

rörelse först efter andra

förkrigsinkomstårets utgång, under

första verksamhetsåret — men minst

10,000 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk

person till minst tjugu procent av

den merinkomst av förvärvskällan

som återstår efter tillämpning av 4

mom.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

77

(Utskottets förslag.)

7 §•

2 mom. Det fastställes i vad mån

den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses

hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda

beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket

sägs, utgörande femton procent av

jämförelseinkomsten, upptages såsom

taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

(Reservanternas förslag.)

7 §•

2 mom. Det fastställes i vad mån

den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses

hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda

beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket

sågs, utgörande tjugu procent av

jämförelseinkomsten, upptages såsom

taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §■

Beträffande under —--(= utskottet)---för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall

dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och

av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst

samt belopp som erhållits

genom restitution av allmänna skatter,

för beskattningsåret överstiger

motsvarande jämförelseinkomst med

tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket

sägs, utgörande femton procent av

jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid

icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad

mån den kan antagas hava berott på

värdeökning uppkommen efter utgången

av augusti 1939, med rätt för

den skattskyldige att med bärande

sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten

skulle hava uppkommit oberoende

av förhållanden som omförmälas i

1 §. Det sålunda framkomna beloppet,

minskat med avdrag som stadgas i

andra stycket samt med utjämnings
-

Såsom taxerad merinkomst skall

dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och

av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst

samt belopp som erhållits

genom restitution av allmänna skatter,

för beskattningsåret överstiger

motsvarande jämförelseinkomst med

tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket

sägs, utgörande tjugu procent av

jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid

icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad

mån den kan antagas hava berott på

värdeökning uppkommen efter utgången

av augusti 1939, med rätt för

den skattskyldige att med bärande

sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten

skulle hava uppkommit oberoende

av förhållanden som omförmälas i

1 §. Det sålunda framkomna beloppet,

minskat med avdrag som stadgas i

andra stycket samt med utjämnings
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)

avdrag som i 3 § sista stycket sägs, avdrag som i 3 § sista stycket sägs,

utgörande femton procent av belöp- utgörande tjugu procent av beloppet,

upptages såsom taxerad merin- pet, upptages såsom taxerad merinkomst.

komst.

Vid fastställande---(= utskottet)---skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 4 §.

2. Den vid---(= utskottet)---inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsin- c) Har för något av förkrigsinkomståren

avdrag skett för avsättning komståren avdrag skett för avsättning

till konjunkturinvesteringsfond eller, till konjunkturinvesteringsfond eller,

med större belopp än som kan anses med större belopp än som kan anses

motsvara normal årsavsättning, till motsvara normal årsavsättning, till

pensionering av anställda eller annat pensionering av anställda eller annat

likartat ändamål, skall beloppet till- likartat ändamål, skall beloppet tilläggas

vid inkomstuppskattningen.

I fall som avses i punkt 4 f) fjärde

stycket här nedan må dock tillägg i

anledning av avsättning till konjunkturinvesteringsfond

allenast ske i den

mån avsättningen under förkrigsinkomståren

må hava överstigit det belopp,

som jämlikt nämnda författningsrum

tillgodoräknas den skattskyldige.

— här nedan.

läggas vid inkomstuppskattningen.

Har å---(— utskottet)--

4. Vid uppskattning---(= utskottet)

kornsten.

d) För värdeminskning å maski

ner, inventarier, byggnader eller and

ra dylika tillgångar för stadigvaran

de bruk medgives i regel avdrag ef- bruk medgives i regel avdrag efter

— uppskattade rnerin
-

d) För värdeminskning å maskiner,

inventarier, byggnader eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande

ter samma grunder som tillämpats

vid uppskattning enligt denna hör
-

samma grunder som tillämpats vid

uppskattning enligt denna förordning

ordning av inkomsten för sista för- av inkomsten för sista förkrigsinkrigsinkomståret,

eller, där beräkning komståret, eller, där beräkning efter

efter sådan grund ej kan ske, med be- sådan grund ej kan ske, med belopp

lopp motsvarande den med utgångspunkt

från anskaffningskostnaden be
-

motsvarande den med utgångspunkt

från anskaffningskostnaden beräkna
-

räknade verkliga värdeminskningen, de verkliga värdeminskningen. Avdrag

Avdrag för värdeminskning översti- för värdeminskning överstigande den

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3U.

79

(Utskottets förslag.)

gande den normala av sådant slag,

som avses i punkt 3 c) fjärde stycket

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

medgives i den mån denna

värdeminskning visas hava uppkommit

under beskattningsåret och motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna.

I räkenskaperna gjort avdrag å tillgång

som nu sagts för överpris eller

merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt,

skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och

en fjärdedel gånger det pris den kan

anses hava betingat vid utgången av

augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt,

som belöper på återstoden

av det i räkenskaperna gjorda avdraget,

framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader

och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med

vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet

som bör föranleda större avdrag

för överpris än nyss sagts ofta anses

vara för handen. Kan det med hög

grad av sannolikhet förutses att en

tillgång skall helt förlora sitt värde

efter krigets slut, bör avdrag få ske

för hela anskaffningskostnaden, om

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Såsom exempel på sådan

omständighet som må föranleda större

avdrag för överpris än nyss sagts må

vidare framhållas det fall att fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande

bruk gått förlorad och annan liknande

tillgång anskaffats i dess ställe. I dy
-

(Reservanternas förslag.)

normala av sådant slag, som avses i

punkt 3 c) fjärde stycket anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen,

medgives i den mån denna värdeminskning

visas hava uppkommit under

beskattningsåret och motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna

gjort avdrag å tillgång

som nu sagts för överpris eller merkostnad

av sådant slag, som angives

i femte stycket nämnda anvisningspunkt,

skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och

en fjärdedel gånger det pris den kan

anses hava betingat vid utgången av

augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt,

som belöper på återstoden av

det i räkenskaperna gjorda avdraget,

framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader

och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med

vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet

som bör föranleda större avdrag

för överpris än nyss sagts ofta anses

vara för handen. Kan det med hög

grad av sannolikhet förutses att en tillgång

skall helt förlora sitt värde efter

krigets slut, bör avdrag få ske för hela

anskaffningskostnaden, örn motsvarande

avdrag skölt i räkenskaperna.

Såsom exempel på sådan omständighet

som må föranleda större avdrag

för överpris än nyss sagls må vidare

framhållas det fall att fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk

gått förlorad och annan liknande tillgång

anskaffats i dess ställe. I dylikt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Utskottets förslag.)

likt fall må avdrag för överpris åtnjutas

högst med så stort belopp att det

vid ifrågavarande beskattning återstående

oavskrivna värdet nedbringas till

förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången

eller, om detta värde överstiger

motsvarande värde för den förlorade

tillgången, till summan av förkrigsvärdet

å denna tillgång och — i

regel — en och en fjärdedel gånger

det belopp varmed förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången överstiger

förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Maj:t

med stöd av särskilt av riksdagen

meddelat bemyndigande att medgiva

eftergift beträffande krigskonjunkturskatt

fastställa särskild grund för beräkning

av avdrag för överpris eller

merkostnad.

e) Beträffande rörelse -— --(=

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag

för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen

för beskattningsåret. Har

under beskattningsåret omkostnad

gjorts för en mera omfattande representation

eller dgl. ån under förkrigsinkomståren,

bör avdrag för omkostnaden

såvitt angår den ökade representationen

medgivas endast i den

mån den betingats av rörelsens utvidgning

eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering

av anställda eller annat likartat

ändamål med belopp överstigande medeltalet

av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i

(Reservanternas förslag.)

fall må avdrag för överpris åtnjutas

högst med så stort belopp att det vid

ifrågavarande beskattning återstående

oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet

å den nyanskaffade tillgången

eller, om detta värde överstiger

motsvarande värde för den förlorade

tillgången, till summan av förkrigsvärdet

å denna tillgång och —- i

regel — en och en fjärdedel gånger

det belopp varmed förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången överstiger

förkrigsvärdet å den förlorade tillgången,

dock att vid nyanskaffning av

fartyg helt överprisavdrag må åtnjutas

örn de nyanskaffade fartygen icke

äro av större tontal än de förlorade.

I vissa fall kan Kungl. Maj :t med stöd

av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande

att medgiva eftergift beträffande

krigskonjunkturskatt fastställa

särskild grund för beräkning av

avdrag för överpris eller merkostnad.

utskottet)---synes skäligt.

f) Avdrag för omkostnad, som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa

beskattningen för beskattningsåret,

är ej medgivet. Har under beskattningsåret

omkostnad gjorts för

en mera omfattande representation

eller dyl. ån under förkrigsinkomståren,

bär avdrag för omkostnaden såvitt

angår den ökade representationen

medgivas endast i den mån den betingats

av rörelsens utvidgning eller

andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering

av anställda eller annat likartat

ändamål med belopp överstigande medeltalet

av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives, utom i

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

81

(Utskottets förslag.)

den mån kostnadsökningen kan anses

erforderlig för normal årsavsättning

på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan

förpliktelse ingåtts efter utgången

av augusti 1939, iakttages, dels att

avdrag ej medgives i den mån med

kostnaden avses att åt någon bereda

högre pension än dubbla det belopp

som angives i 9 § tredje stycket lagen

den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser, i

förekommande fall förenad med s. k.

kapitalunderstöd å högst 4,000 kronor,

dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel

av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen

i den mån den ej avser högre

pensioner än nyss sagts, dels ock att

i regel avdrag ej medgives med högre

belopp än i medeltal 4,000 kronor för

en var av de befattningshavare som

pensioneringen avser.

(Reservanternas förslag.)

fall varom i nästa stycke förmåles,

allenast i den mån kostnadsökningen

kan anses erforderlig för normal årsavsättning

på grund av ökade verkliga

förpliktelser eller dylikt förhållande.

Har sådan förpliktelse ingåtts

efter utgången av augusti 1939, iakttages,

dels att avdrag ej medgives i den

mån med kostnaden avses att åt någon

bereda högre pension än dubbla

det belopp som angives i 9 § tredje

stycket lagen den 18 juni 1937 om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

i förekommande fall

förenad med s. k. kapitalunderstöd å

högst 4,000 kronor, dels att avdrag för

s. k. övergångskostnad ej medgives

med mera än en tiondel av hela det

belopp av sådan kostnad som härrör

av den ökade förpliktelsen i den mån

den ej avser högre pensioner än nyss

sagts, dels ock att i regel avdrag ej

medgives med högre belopp än i medeltal

4,000 kronor för en var av de

befattningshavare som pensioneringen

avser.

Aktiebolag, som vid taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjutit avdrag för avsättning

till stiftelse för pensionering av anställda

med högre belopp ån det, för

vilket avdrag, enligt vad nyss sagts,

är medgivet, må dock åtnjuta ytterligare

avdrag för vad sålunda blivit

till stiftelsen avsatt, under förutsättning

att stiftelsen, efter det avsättningen

skett, förvärvat av svenska staten

utfärdade obligationer för belopp,

icke understigande det, för vilket avdrag

enligt detta stycke yrkas, samt

stiftelsen avgivit förklaring att icke avyttra

eller belåna nämnda obligationer,

förrän Kungl. Majit därtill lämnat

tillstånd. Härvid skall dock iakt
-

B i hang till riksdagens protokoll 1943. 7 saint. Nr 36.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Utskottets förslag.)

(Reservanternas förslag.)

tagas, att avdrag, som här avses,

endast md medgivas, då det befinnes

uppenbart, att ifrågavarande till stiftelsen

avsatta medel icke till någon del

kunna komma bolagets aktieägare tillgodo

eller eljest användas för annat

än avsett ändamål, samt att avdraget

enligt detta stycke icke må

överstiga ett belopp, motsvarande 500

kronor för en var av de befattningshavare

pensioneringen avser, och ej

heller uppgå till högre belopp än att

enligt försäkringstekniska grunder beräknad

brist i stiftelsens fonder därigenom

täckes.

Avdrag för avsättning till investeringsfond

för byggnader samt till sådan

fond för inventarier och varulager

år medgivet under de förutsättningar

och i den omfattning, som i

förordningen den 12 juni 19A2 örn rätt

att vid taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för

avsättning till investeringsfond sägs,

därest den skattskyldige styrker sig

hava antingen i riksbanken nedsatt

ett mot avsättningen svarande belopp

under medgivande, att detsamma

icke må lyftas, förrän Kungl. Maj.t

därtill lämnat tillstånd, eller efter

beskattningsårets utgång förvärvat av

svenska staten utfärdade obligationer

för enahanda belopp samt tillika beträffande

dessa obligationer avgivit

sådan förklaring, som i nästförgående

stycke sågs.

I övrigt är avdrag för avsättning till

investeringsfond icke medgivet.

Avyttras eller belånas ifrågavarande

obligationer i strid mot avgivria förklaringar

eller föreligga beträffande

avsättning till investeringsfond sådana

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

83

g) Har skattskyldig--

(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)

omständigheter, att efterbeskattning

till kommunal inkomstskatt samt statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

jämlikt förordningen den 12 juni 1942

örn rätt att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag

för avsättning till investeringsfond

skall äga rum, skall den skattskyldige

genom efterbeskattning påföras krigskon

junktur skatt för det avsatta beloppet

eller del därav så ock utgiva ränta;

och skola därvid i samma förordning

samt i 37 § meddelade bestämmelser

i tillämpliga delar gälla.

(= utskottet)---här nedan.

till 5 §.

5. Såsom taxerad merinkomst av 5. Såsom taxerad merinkomst av

jordbruk skall, där ej utredning som jordbruk skall, där ej utredning som

avses i nästa punkt förebringas, upp- avses i nästa punkt förebringas, upptagas

den uppskattade merinkomsten tagas den uppskattade merinkomsten

med avräkning av dels ett belopp ut- med avräkning av dels ett belopp utgörande

tio procent av den uppskat- görande tio procent av den uppskattade

merinkomsten, avsett att täcka tade merinkomsten, avsett att täcka

av kriget förorsakad värdeminskning av kriget förorsakad värdeminskning

genom försämrad hävd med mera, genom försämrad hävd med mera,

dels ock ett belopp svarande mot ut- dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista styc- jämningsavdrag som i 3 § sista stycket

sägs, utgörande femton procent ket sägs, utgörande tjugu procent av

av jämförelseinkomsten. jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som---(= utskottet)--— avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som Kompensation för förhållanden som

avses i 3 § sista stycket skall vid ut- avses i 3 § sista stycket skall vid utredning

enligt denna punkt beräknas redning enligt denna punkt beräknas

till femton procent av den vinst, som till tjugu procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avytt- skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag till egen rörelse av ring eller uttag till egen rörelse av

jordbruksprodukter av samma slag jordbruksprodukter av samma slag

som under beskattningsåret ägt runi som under beskattningsåret ägt rum

under förkrigsinkomståren. under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver---(= utskottet)---merinkomstens fast
ställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)

till 6 §.

2. För beräkning----(= utskottet)---olika produkter.

Kompensation för förhållanden som

avses i 3 § sista stycket beräknas till

femton procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller

förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under

beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det---(= utskottet) —

4. I fall, då växande skog avyttrats

i samband med avyttring av marken,

beräknas nettointäkt av skogsbruk

enligt denna förordning så att från

den för skogen erhållna köpeskillingen

avdrag göras dels med ett belopp,

svarande mot den växande skogens

uppskattade värde vid utgången av

augusti 1939 eller, om skogens för

ägaren gällande ingångsvärde var

större, detta värde, dels för de i samband

med avyttringen uppkomna

kostnaderna i den mån de belöpa på

skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten

av skogsbruk, minskad

med utjämningsavdrag som i 3 § sista

stycket sägs, utgörande femton procent

å nettointäkten, upptages såsom

taxerad merinkomst å avyttringen av

den växande skogen. Vid uppskattning

av värdet å den växande skogen

vid utgången av augusti 1939 iakttages,

att bevisning rörande dess storlek

i regel ej kan åläggas den skattskyldige.

Värdeökningen å den växande

skogen sedan nämnda tidpunkt må

följaktligen ej beräknas till högre belopp

än som finnes med sannolikhet

svara mot utvecklingen av den allmänna

fastighetsmarknaden beträffande

skogsegendomar å orten.

Kompensation för förhållanden som

avses i 3 § sista stycket beräknas till

tjugu procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller

förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under

beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

— — kunnat påräknas.

4. I fall, då växande skog avyttrats

i samband med avyttring av marken,

beräknas nettointäkt av skogsbruk

enligt denna förordning så att från

den för skogen erhållna köpeskillingen

avdrag göras dels med ett belopp,

svarande mot den växande skogens

uppskattade värde vid utgången av

augusti 1939 eller, om skogens för

ägaren gällande ingångsvärde var

större, detta värde, dels för de i samband

med avyttringen uppkomna

kostnaderna i den mån de belöpa på

skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten

av skogsbruk, minskad

med utjämningsavdrag som i 3 § sista

stycket sägs, utgörande tjugu procent

å nettointäkten, upptages såsom

taxerad merinkomst å avyttringen av

den växande skogen. Vid uppskattning

av värdet å den växande skogen

vid utgången av augusti 1939 iakttages,

att bevisning rörande dess storlek

i regel ej kan åläggas den skattskyldige.

Värdeökningen å den växande

skogen sedan nämnda tidpunkt må

följaktligen ej beräknas till högre belopp

än som finnes med sannolikhet

svara mot utvecklingen av den allmänna

fastighetsmarknaden beträffande

skogsegendomar å orten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

85

(Utskottets förslag.)

till 7

1. Beträffande inkomst av annan

fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast

i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren

ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under

normala förhållanden ej plägat vara

för handen men under beskattningsåret

kunnat utnyttjas, och som kunna

med sannolikhet antagas hava haft

sitt upphov i det av krigstillståndet

framkallade läget. Taxering företages

därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för

handen. Tillika iakttages att medgivande

av utjämningsavdrag med femton

procent å jämförelseinkomsten

påverkar den taxerade merinkomstens

storlek.

(Reservanternas förslag.)

§•

1. Beträffande inkomst av annan

fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast

i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren

ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under

normala förhållanden ej plägat vara

för handen men under beskattningsåret

kunnat utnyttjas, och som kunna

med sannolikhet antagas hava haft

sitt upphov i det av krigstillståndet

framkallade läget. Taxering företages

därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för

handen. Tillika iakttages att medgivande

av utjämningsavdrag med tjugu

procent å jämförelseinkomsten påverkar

den taxerade merinkomstens storlek.

till 10 §.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning

under de beskattningsår,

1941 och 1942 års taxeringar till krigskon

junkturskatt avsågo, iakttages, att

sådant avdrag skall medgivas från den

merinkomst, som återstår sedan de i

10 § 1 mom. omförmälda avdragen,

med undantag för det däri omförmälda

avdraget å 3,000 kronor, i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av

inkomstminskningens storlek och övriga

med avdragsrätten sammanhängande

frågor skola de vid nämnda

taxeringar gällande föreskrifterna äga

tillämpning. Därvid märkes, att fråga

kan vara antingen om sådan inkomstminskning,

som vid 1941 och 1942 års

taxeringar skulle avdragas innan taxerad

merinkomst av visst slag fastställdes,

eller örn sådan inkomstminskning

som fick avdragas enligt 10 § i för
-

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning

under de beskattningsår,

1941 och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt

avsågo, iakttages, att

sådant avdrag skall medgivas från den

merinkomst, som återstår sedan de i

10 § 1 mom. omförmälda avdragen,

med undantag för det däri omförmälda

avdraget å 3,000 kronor, i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av

inkomstminskningens storlek och övriga

med avdragsrätten sammanhängande

frågor skola de vid nämnda

taxeringar gällande föreskrifterna äga

tillämpning. Därvid märkes, att fråga

kan vara antingen om sådan inkomstminskning,

som vid 1941 och 1942 års

taxeringar skulle avdragas innan taxerad

merinkomst av visst slag fastställdes,

eller örn sådan inkomstminskning

som fick avdragas enligt 10 § i förord
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

(Utskottets förslag.)

ordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941 och 1942. Avdrag medgives

endast i den mån inkomstminskningen

kan anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, under

iakttagande tillika att avdrag för

inkomstminskning å annan fastighet

må medgivas allenast från taxerad

merinkomst å samma förvärvskälla

under beskattningsåret. Vid beräkning

av inkomstminskning å viss förvärvskälla

under beskattningsår som 1942

års taxering avsåg må ej vid tillämpning

av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till

å förvärvskällan belöpande utjämunder

beskattningsåret. Vid beräkning,

vida avdrag skall anses hava kunnat

utnyttjas vid tidigare års taxeringar

skall bortses från det i 10 § omförmälda

avdraget å 3,000 kronor.

Inkomstminskning å--

(Reservanternas förslag.)

ningarna om krigskonjunkturskatt för

åren 1941 och 1942. Avdrag medgives

endast i den mån inkomstminskningen

kan anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, under iakttagande

tillika att avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet må medgivas

allenast från taxerad merinkomst

å samma förvärvskälla under

beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning

å viss förvärvskälla

under beskattningsår som 1942 års

taxering avsåg skall vid tillämpning

av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å

förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag.

Vid bestämmande huruvida

avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas

vid tidigare års taxeringar skall

bortses från det i 10 § omförmälda

avdraget å 3,000 kronor.

(= utskottet) — — — taxerade merinkomster.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att, därest förslag till krigskonjunkturskatteförordning kommer

att föreläggas 1944 års riksdag, vid utarbetandet därav

måtte beaktas de synpunkter, som i de likalydande motionerna

I: 248 av herr Nordenson m. fl. och II: 359 av herr Wiberg

m. fl. framförts rörande i beskattningshänseende avdragsgilla

avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m.»

3) av herr Ljungdahl.

4381S7. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts ■proposition angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. s. 8 i texten