Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-01 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:36, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 10 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 9 april 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 193, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, samt
2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg
eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 248 i första kammaren av herr Nordenson
m. fl. och nr 359 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 193
måtte — under uttalande att industriföretagens bidrag till institut för teknisktvetenskaplig
forskning äro hänförliga till sådana omkostnader i rörelse, för
vilka avdrag vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt äro medgivna — vidtaga sådana ändringar i och tilllägg
till det framlagda förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1943 att i motionerna framförda synpunkter vinna beaktande, samt
att vederbörande utskott måtte verkställa härav föranledda ändringar i
nämnda förslag;
2) de likalydande motionerna nr 249 i första kammaren av herr Björkman
m. fl. och nr 358 i andra kammaren av herr Lundell m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 193 med
förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1943 m. m.»;
3) de likalydande motionerna nr 251 i första kammaren av herr Nisser
m. fl. och nr 361 i andra kammaren av herrar Svensson i Grönvik och Liedberg,
vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 193 måtte besluta ändringar i förslaget till krigskonjunkturskatt
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 36.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
för år 1943 i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna anförda synpunkter
samt att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla att vid fastställande
av krigskonjunkturvinstprocentsatsema för skogsbruk större differentiering
mellan olika prisområden måtte genomföras, varjämte hemställts, att
vederbörande utskott måtte låta utarbeta nödig författningstext;
4) motionen nr 250 i första kammaren av herr Åqvist, vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 193 måtte taga
hänsyn till i motionen anförda synpunkter;
5) motionen nr 360 i andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och
Severin i Gävle, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Majits proposition nr 193 måtte beakta vad i motionen anförts; samt
6) motionen nr 362 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det av Kungl. Majit
i propositionen nr 193 framlagda förslaget till krigskonjunkturbeskattning,
att innehavare av jord- och skogsbruk må erhålla rätt till avdrag av 5,000
kronor från den fastställda merinkomsten i förhållande till jämförelseåret».
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit
lämpligt upptaga följande under motionstiden vid riksdagens början väckta,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna nr 171 i första kammaren av herr Mannerskantz
m. fl. och nr 251 i andra kammaren av herr Persson i Falla m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av eventuell proposition om
krigskonjunkturskatt för år 1943 måtte besluta att vid taxering till krigskonjunkturskatt
beträffande jordbruk dels införa en spärregel av i motionen antydd
art för jämförelseinkomstens beräknande, dels ock medgiva jordbruket
kompensation för extraordinär kapitalförstöring; samt
b) motionen nr 288 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i krigskonjunkturskatten,
att fiskarena undantagas från sådan beskattning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940, 1941 och 1942. Genom
proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag
till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 m. m. Förslaget blev i
huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades i överensstämmelse
med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Majit riksdagen genom
proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen,
och den 30 maj 1941 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut
förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS 1941 nr 359). Slutligen
föreläde Kungl. Majit riksdagen genom proposition den 15 maj 1942, nr 287,
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m., som likaledes
i huvudsak bifölls av riksdagen, och den 19 juni 1942 utfärdades i överensstämmelse
med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1942 (SFS 1942 nr 409). Samma dag utfärdades förordning med särskilda
bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1943 av ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av
fartyg (SFS 1942 nr 410). Vidare utfärdades den 30 juni 1942 dels kungörelse
med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 19 juni 1942 om krigskonjunkturskatt
för år 1942 dels kungörelse angående fastställelse av vissa formulär
till blanketter för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt
år 1942 m. m. (SFS 1942 nr 576 och 577), varjämte i brev till statskontoret
(SFS 1942 nr 606) fastställdes även vissa andra formulär för taxering till
krigskonjunkturskatt. Därjämte utfärdades dels den 30 juni 1942 kungörelse
med föreskrifter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år
1942 dels den 18 juli 1942 kungörelse med vissa föreskrifter rörande beräkning
av taxerad merinkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen om
krigskonjunkturskatt för år 1942 (SFS 1942 nr 649 och 650).
Sedan chefen för finansdepartementet uppdragit åt kammarrättsråden juris
doktorn Carl W. U. Kuylenstierna och Eric Rosenqvist att inom finansdepartementets
skatteberedning utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för
år 1943, avlämnade utredningsmännen till departementschefen en den 26
januari 1943 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag, vilken
promemoria såsom bilaga fogats vid propositionen.
Efter remiss hava yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av ett
flertal myndigheter och sammanslutningar.
Beträffande den allmänna motiveringen för de i propositionen framlagda
förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan
anfört i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 52—79).
Vad angår detaljmotiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen
får utskottet likaledes hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes i fråga om vissa paragrafer
i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för är 1943 å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen:
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet: 2 §, s. 80.
Taxerad merinkomst: 4 §, s. 80—95, 5 §, s. 95—100, 6 §, s. 100—101,
7 §, s. 101, 8 §, s. 101—103 och 9 §, s. 103,
Beskattningsbar merinkomst: 10 §, s. 103—lil,
Beräkning av krigskonjunkturskatt: 11 § s. lil,
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt: 13—23 §§, s. lil—112,
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt:
27 §, s. 112—113 och 29 §, s. 113—114, samt
Straffbestämmelse: 38 §, s. 114.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
I fråga om förslaget till förordning med särskilda bestämmelser beträffande
taxering för inkomst år 1944 av ersättning pål grund av försäkring
för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg hänvisas till
s. 114 i propositionen.
I de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 har hemställts om en omarbetning
av de i propositionen framlagda förslagen i nedan angivna hänseenden
och därvid anförts bland annat följande:
a) Industriföretagens bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen.
Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer hade i
avgivet yttrande anfört bland annat, att näringsföretagen vid förhandlingar
ådagalagt villighet att medverka till upprättande och drivande av forskningsinstitut
inom olika näringsgrenar genom betalande av såväl engångssom
årliga bidrag. Näringsföretagen hade därvid förutsatt såsom självklart,
att sådana bidrag vore i beskattningshänseende avdragsgilla, då de uppenbarligen
utgjorde omkostnader i rörelsen. För den fortsatta organisationen
av ifrågavarande verksamhet och dess bedrivande vore det enligt delegerades
mening angeläget att varje tvekan örn bidragens karaktär av vid beskattningen
avdragsgilla omkostnader undanröjdes. Såvitt taxeringen till
krigskonjunkturskatt anginge kunde avdragsrätten icke under alla förhållanden
anses klar. Näringsorganisationerna hade därför hemställt, att i
krigskonjunkturskatteförordningen för år 1943 måtte inrymmas ett förtydligande
stadgande, varav klart framginge, att såväl engångsbidrag som årliga
bidrag finge avdragas vid merinkomstens beräkning, varjämte anhållits
om ett bekräftande uttalande i samband med framläggande av förslag
till dylikt stadgande att enligt gällande rätt nämnda bidrag finge avdragas
vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Departementschefen hade i propositionen uttalat, att en fullständig
eftergift av krigskonjunkturskatt för ifrågavarande bidrag icke borde
medgivas. Motionärerna ansåge, att stadgande om obegränsad avdragsrätt
för ifrågavarande bidrag borde införas i krigskonjunkturskatteförordningen.
Ett klarläggande uttalande om avdragsrätten vid kommunal- och
statsbeskattningen i enlighet med vad av delegerade för näringsorganisationerna
föreslagits syntes även vara av behovet påkallat.
b) I beskattningshänseende avdragsgilla avsättningar för byggnads- och
reparationsarbeten m. m. I det av ovannämnda delegerade avgivna yttrandet
hade, under framhållande av att krigskonjunkturbeskattningens stabiliserande
verkan å penningvärdet måste antagas vara jämförelsevis obetydlig,
anförts bland annat, att ett effektivare skydd för penningvärdet säkerligen
skulle åstadkommas därigenom, att näringsföretagen bereddes möjlighet
till sparande genom utsträckt rätt att verkställa vid all beskattning avdragsgilla
avsättningar till investeringsfonder för framtida behov, varvid
organisationerna i främsta rummet syftat på investeringsfonder för nybyggnader
och reparationsarbeten. Vad krigskonjunkturbeskattningen anginge
borde den rätt till avsättning till investeringsfonder, som organisationerna
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
5
ansåge önskvärd för stimulerande av sparandet och främjande av näringslivets
beredskap att möta efterkrigstidens krav, medgivas antingen direkt
eller genom provisorisk påföring. Avdragsrätten syntes böra vara principiellt
obegränsad och till sin omfattning reglerad allenast med hänsyn till
möjligheten av missbruk. Departementschefen ställde sig enligt vad i motionerna
framhållits avvisande till de sålunda framlagda förslagen. En enligt
i motionerna angivna grunder anordnad avdragsrätt syntes motionärerna
innebära en rationell lösning av hithörande problem. Örn emellertid
en sådan lösning i frågans nuvarande läge icke ansåges kunna åstadkommas,
funne motionärerna det böra tagas under övervägande, huruvida det
icke vore möjligt att inom ramen för gällande lagstiftning örn avsättning
till investeringsfonder i någon mån vinna det åsyftade resultatet.
c) Utjämningsavdraget. Delegerade hade vidare yrkat höjning av utjämningsavdraget
samt sådan ändring i de föreslagna kvittningsreglerna, att
avdraget även vid kvittning ett följande år finge tillgodoföras den skattskyldige.
Departementschefen hade i propositionen angående krigskonjunkturskatt
för år 1942 till stöd för införandet av utjämningsavdrag anfört
bland annat, att det icke kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning
i allmänhet motiverades med att en viss förändring ägt rum i en rådande
inkomstfördelning, motiven för densamma försvagades ju längre tid som
för flöte från den tidpunkt då förändringen skedde. För motionärerna framstode
det såsom uppenbart, att en konsekvent tillämpning av departementschefens
tankegång måste leda till en höjning av utjämningsavdraget. Beträffande
kvittningsförfarandet anförde motionärerna, att resultatet av detsamma
såsom delegerade i sitt yttrande påvisat bleve felaktigt, om utjämningsavdrag
icke medgåves. Motionärerna holle före, att en omarbetning
av anvisningarna till 10 § punkt 3 borde ske på sätt delegerade yrkat samt att
det föreslagna stadgandet i 4 § 6 mom. sista stycket borde utgå.
d) Avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser och andra pensionskostnader.
Det vore uppenbart, att såväl vid tiden för krigsutbrottet som alltjämt
mycket betydande brister allmänt förekomme i de fonderingar, som vore behövliga
för beredande av en någorlunda tillfredsställande ålderdomsförsörjning
av de anställda. Det vore fördenskull önskvärt, att den under högkonjunktur
påräkneliga ökningen av fonderingarna även under nuvarande förhållanden
komme till stånd. Avdragsrätten för berörda avsättningar borde
därför utvidgas. Det statsfinansiella intresset kunde därvid tillgodoses genom
införandet av en spärregel, enligt vilken — utöver jämlikt gällande bestämmelser
avdragsgill avsättning — avdrag finge medgivas för avsättning till
pension med visst högsta belopp för anställd. Delta syntes icke böra sättas
lägre än vad som motsvarade minimibeloppet av en årspension, i varje fall
åtminstone 500 å 600 kronor. Tillika syntes böra föreskrivas, att den sammanlagda
avsättningen under beskattningsåret icke finge överstiga den enligt försäkringstekniska
grunder beräknade bristen i fonden. För tillgodoseende av
penningpolitiska synpunkter kunde stadgas, att ett belopp motsvarande verkställd
avsättning skulle bindas i statsobligationer.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
e) Överprisavdrag för nyanskaffade fartyg. Motionärerna hemställde, att
reglerna om överprisavdrag vid anskaffning av ersättningstonnage måtte kompletteras
med en föreskrift av innebörd, att rederiföretag, som förlorat ett eller
flera fartyg, skulle vara berättigat till helt överprisavdrag, därest de nyanskaffade
fartygen vore av samma tontal som de förlorade.
I motionen I: 250 har hemställts, att hänsyn måtte tagas till i motionen angivna
synpunkter, varav här må anföras följande.
Motionären har inledningsvis framhållit, att tiden nu vore inne alt omedelbart
och helt avskriva den ifrågavarande skatteformen. Därest emellertid
krigskonjunkturskatten även för innevarande år komme att bibehållas, syntes
vissa ändringar i det genom propositionen framlagda förslaget vara erforderliga.
Sålunda syntes procentsatsen för utjämningsavdraget böra höjas till åtminstone
20 å 25 procent. Den särskilda bestämmelsen rörande beräknande
av sådant avdrag för juridiska personer borde utgå. Slutligen borde vid genomförande
av kvittning mot inkomstminskning under det beskattningsår,
1942 års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, hänsyn tagas till utjämningsavdraget
år 1942. Om kostnadsutjämningsfond toges i anspråk, borde
den skattskyldige likaledes få tillgodoräkna sig utjämningsavdraget.
I avseende å skattskyldigheten har motionären framställt invändningar mot
förslaget att borttaga det år 1942 införda stadgandet om befrielse från skattskyldighet
för fysiska personer, för vilka fastställts ett till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 6,000 kronor.
Vidare har en allvarlig erinran gjorts mot bestämmelsen i 8 § b) att intäkt
av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skulle upptagas såsom taxerad merinkomst,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för det utförda
arbetet, som den skattskyldige skäligen kunnat betinga sig, om de förhållanden,
som föranletts av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur,
ej varit för handen.
I fråga om realisationsvinstbeskattningen har anförts, att vid denna ett utjämningsavdrag
av 15 procent framstode som otillräckligt. Den skattskyldige
finge i detta fall betala skatt å den nominella vinst, han eventuellt kunde
göra till följd av penningvärdets försämring, vilken otvivelaktigt vore större
än 15 procent.
Vidare har framhållits, att enligt anvisningarna till 4 § punkt 4 d) första
stycket avdrag för överpris eller merkostnad för maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk finge ske icke
intill priset för tillgången vid utgången av augusti 1939 utan intill sagda
pris ökat med 25 procent. Därest motivet till att nedskrivning icke finge
ske till augustipriset 1939 varit, att lagstiftaren förutsatt en penningvärdeförsämring
sedan augusti 1939 av 25 procent, borde enligt motionärens mening
konsekvensen bjuda, antingen att utjämningsavdraget fastställdes till
25 procent av jämförelseinkomsten eller att ifrågavarande nedskrivning finge
göras till augusti värdet 1939 ökat med endast 15 procent.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
7
Enligt anvisningarna till 4 § punkt 4 f) finge avdrag för representationskostnader
ske i större omfattning än under förkrigsinkomståren endast i den
mån ökningen betingades av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.
Det vore uppenbart, att nämnda kostnader för många typer av
företag måste lia stigit högst avsevärt även vid oförändrad omfattning av
rörelsen. Bestämmelsen komme att medföra stor obillighet gentemot rörelseidkarna,
enär utgifterna vore av sådan art, att de ej kunde undvikas. Bestämmelsen
borde därför utgå eller i varje fall omredigeras.
I motionen har framställts krav på klara regler rörande rätt till avdrag
för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande.
Beträffande den i propositionen föreslagna ändringen av stadgandet angående
beräkning av eget kapital i rörelsen beträffande kapital nedlagt i
maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande
bruk har anförts, att detta kunde anses i fråga om aktiebolag i princip
vara riktigt men när det gällde fysiska personer många gånger långt
ifrån riktigt, enär skattesatsen för de sistnämnda varierade högst betydligt.
I fråga örn bevisskgldigheten har uttalats den uppfattningen, att beskattningsmyndigheterna
alltjämt ställde alltför stora krav på den skattskyldiges
bevisning jämlikt 4 § 4 mom. andra stycket och anvisningarna till 4 § punkt
12 att inkomstökning helt eller delvis haft sin grund i rationaliseringsåtgärder
eller framstått som ett av kriget oberoende naturligt led i en utveckling.
För åvägabringande av rättelse i denna praxis syntes vederbörligt författningsrum
böra kompletteras med ett stadgande, att den bevisning beträffande
ifrågavarande förhållanden skulle anses tillfyllest, som med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet funnes skälig och möjlig att
åstadkomma.
Slutligen har motionären i fråga om beskattningen av merinkomst å fiske
hänvisat till ett av kammarrätten gjort uttalande, att det syntes böra tagas
under övervägande, huruvida icke särskilda regler om befrielse från eller
lindring av skattskyldigheten till krigskonjunkturskatt för inkomst av fiske
i öppen sjö vore påkallade.
I de likalydande motionerna I: 251 och II: 361 har hemställts bland annat,
att riksdagen måtte besluta ändringar i förslaget till krigskonjunkturskatt
för år 1943 i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen anförda synpunkter.
I anslutning härtill torde följande få anföras.
Motionärerna lia riktat vissa invändningar mot i propositionen framställt
förslag att från uppskattad merinkomst skulle få medgivas särskilt avdrag
med ett belopp utgörande 10 procent av den uppskattade merinkomsten, avsett
att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd
m. m. Avdragets storlek bleve sålunda beroende av produktionens omfattning.
Den verkliga värdeminskningen stöde dock icke alltid i direkt förhållande
till produktionen. Ur rättvisesynpunkt vore det därför riktigare att
beräkna avdraget efter annan grund, t. ex. så som Sveriges lantbruksförbund
i avgivet yttrande föreslagit, med viss procent å bruttointäkterna av jordbru
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
ket under beskattningsåret eller genom höjning av jämförelseinkomsten. Avdrag
med 10 procent av den uppskattade merinkomsten ansåge motionärerna
vara alldeles för lågt för att lämna tillräcklig kompensation. Ett avdrag av
5 procent av bruttointäkterna under beskattningsåret kunde måhända synas
utgöra väl högt avdrag men finge anses närmare motsvara den verkliga
värdeminskningen å jordbrukskapitalet än den i propositionen föreslagna beräkningsgrunden.
Vid bestämmande av värdeminskningsavdrag medelst höjning
av jämförelseinkomsten borde man enligt motionärernas mening stanna
för en procentsats av 20 procent.
Av lantbruksförbundet påvisade ojämnheter vid krigskonjunkturbeskattningen
mellan jordbruk och andra förvärvskällor borde beaktas. Det syntes
vidare skäligt att från krigskonjunkturbeskattning helt fritaga uttag av skogsprodukter
till i jordbruk och skogsbruk anställd personal. Beträffande kvittningsreglerna
hemställdes, att den i propositionen föreslagna fjärdedelen av
inkomstminskning å jordbruk, som skulle anses hava berott på förhållanden,
som omförmäldes i 1 §, höjdes till hälften samt att denna regel gåves retroaktiv
verkan.
I motionen II: 360 har uttalats, att det ur folkförsörjningssynpunkt vore
angeläget att fisket fortginge med den största intensitet. Då krigskonjunkturskatten
syntes utgöra ett hinder härför, torde det böra övervägas, huruvida
icke densamma borde slopas ifråga örn inkomst av fiske. Av vissa skäl syntes
detta dock icke vara möjligt. Önskvärt vore därför örn riksdagen vid sin behandling
av den föreliggande propositionen ville understryka angelägenheten
av att ytterligare lättnader måtte komma fiskets utövare till del vid uttagandet
av krigskonjunkturskatt. Erfarenheten hade givit vid handen, att tillämpningen
av gällande krigskonjunkturskatteförordning icke skedde på ett likartat
sätt. Under sådana förhållanden vore det synnerligen angeläget att landskamrerarna
i länen vid gemensamma överläggningar enades örn det sätt, varpå
förordningen borde tillämpas beträffande fiskerinäringen.
I de likalydande motionerna I: 171 och II: 251 har bland annat föreslagits
införande av en spärregel av i motionerna antydd art för jämförelseinkomstens
beräknande vid taxering till krigskonjunkturskatt för inkomst av jordbruk.
Nämnda spärregel har tänkts så utformad, att inkomsten under ett
vart av förkrigsinkomståren ej finge sättas lägre än till ett belopp, som motsvarade
5 procent förräntning å antingen det egna »arbetande kapitalet» eller
å detta samt upplånat kapital med avdrag för ränteutgifter, varvid den för
den skattskyldige fördelaktigaste beräkningsgrunden skulle tillämpas. Med det
»arbetande kapitalet» skulle förstås summan av »fastighetskapitalet», nämligen
jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens värde enligt senaste allmänna
fastighetstaxering, och »driftskapitalet», nämligen värdet av levande
och döda inventarier.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
9
Utskottets yttrande.
När krigskonjunkturskatten första gången infördes genom beslut vid 1940
års urtima riksdag, förutsattes såsom naturligt, att en sådan beskattning skulle
komma att bestå så länge som krigskonjunkturen varade. Detta framgår ej
minst av de uttalanden som gjordes rörande ett avräkningsförfarande sedan
läget efter kriget stadgat sig, genom vilket ifrågavarande beskattning skulle
slutgiltigt likvideras. Lagstiftning örn krigskonjunkturskatt har visserligen
varje gång genomförts för blott ett år i sänder, men detta förhållande har
betingats av de växlingar i den ekonomiska utvecklingen som vid varje tidpunkt
kunnat förutses och som förutsatts böra påverka lagstiftningens detaljer.
Men lagstiftningens utformning har genomgående erhållit sin prägel
av avsikten att tillsvidare varje år förnya densamma. Därom bära särskilt bestämmelserna
om provisorisk skattepåföring och om kvittning mellan inkomstminskning
ett år och inkomstökning ett följande år vittne.
Vid sådant förhållande bör enligt utskottets förmenande krigskonjunkturskatten
tills vidare bibehållas, därest ej vägande skäl kunna åberopas för
dess avskaffande. Att avskaffa denna skatt lärer för övrigt ej vara möjligt
utan särskilda förberedelser, då under beskattningens bestånd uppkomna
svävande förhållanden av olika slag måste regleras. De skäl som i olika sam*
manhang och nu särskilt i de likalydande motionerna I: 249 och II: 358 framförts
för att icke förnya lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt synas icke
äga en sådan bärkraft att bifall till motionerna kan förordas. Chefen för
finansdepartementet har funnit det med bestämdhet kunna påstås att avskaffande
av krigskonjunkturskatten icke skulle kunna föranleda någon ökning
av den för närvarande mycket omfattande investeringsverksamheten.
Vunna erfarenheter och kända förhållanden gåve ej heller, såvitt departementschefen
kunde finna, stöd åt uppfattningen att krigskonjunkturskattens
borttagande skulle på ett mera betydelsefullt sätt påverka den industriella
investeringsverksamhetens storlek och inriktning i gynnsam riktning. Att
dessa uttalanden äro berättigade synes svårligen kunna bestridas. När det
i motionerna yttras att krigskonjunkturskattens borttagande uppenbarligen
skulle innebära en stimulans för näringslivets olika grenar till ökad produktion
och strävan att begränsa utgifterna med omedelbar höjning av skatteunderlaget
till följd, så synes delta uttalande i denna del såtillvida träffa vid
sidan om kärnpunkten som en mera avsevärd produktionsökning lärer omöjliggöras
genom brist på råmateriel och arbetskraft. Det lärer visserligen icke
kunna förnekas att ifrågavarande skatteform medför olägenheter, men utskottet
kan icke finna all dessa äro av den storleksordning att de uppväga
de av departementschefen liksom av utskottet tidigare vid flera tillfällen åberopade
skälen för en sådan beskatlning. Enligt utskottets förmenande har i
motionerna krigskonjunkturbeskattningens penningpolitiska betydelse väsent
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
ligen förringats. Det torde ej råda något tvivel om att en av ökade avskrivningar
förorsakad hopkrympning av ett företags tillgångsredovisning bidrager
till återhållsamhet beträffande företagets dispositioner samt att den
fondbildning, som förutsättes för provisorisk skattepåföring, är ägnad att
föranleda uppskov med anskaffningar av olika slag.
I de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 har yrkats att utjämningsavdraget
måtte höjas från 15 till 20 procent, varjämte hemställts om sådan
omarbetning av de i propositionen föreslagna anvisningarna att på ett år
belöpande utjämningsavdrag måtte få tillgodonjutas även ett följande år.
I motionen I: 250 har gjorts gällande, att en höjning av utjämningsavdraget
till åtminstone 20 å 25 procent horde äga rum, och göras för övrigt uttalanden
med samma syftning som i nyss angivna motioner. På de av chefen fölfinansdepartementet
anförda skälen finner sig emellertid utskottet ej böra
frångå den ståndpunkt som propositionen intagit härutinnan. Med grunderna
för det allmänna prisstopp, som tillämpats sedan hösten 1942, synes en ökning
av den skattelättnad som blivit en följd av de redan förra året antagna
bestämmelserna om utjämningsavdrag svårligen kunna förenas.
Propositionens ståndpunkt att ej upptaga den i 1942 års lagstiftning införda
bestämmelsen om skattefrihet för fysisk person, för vilken fastställts
ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande
6,000 kronor, har kritiserats i motionen I: 250, närmast med åberopande av
de skattetekniska svårigheter som skulle bliva en följd av återgång till tidigare
gällande regler. Då emellertid de förra året antagna bestämmelserna örn
undantag från deklarationsplikten, då nämnda gräns för det taxerade beloppet
ej är uppnådd, ha bibehållits i årets förslag och det givetvis ej kan
ifrågasättas att de till den ordinarie taxeringen avgivna självdeklarationerna
beträffande skattskyldiga, som ej varit pliktiga avgiva deklarationer till krigskonjunkturskatt,
skola bliva föremål för metodisk granskning i och för krigskonjunkturskattetaxeringen,
torde de taxeringstekniska svårigheterna i förhållande
till fjolåret ej bliva väsentligt ökade. Uppenbarligen är det i och
för sig önskvärt att icke beträffande en sådan skatt som krigskonjunkturskatten
återtaga en en gång införd bestämmelse om skattelättnad. Då enligt
vad som uppgivits den ifrågavarande bestämmelsen, vilken anknyter till en
annan taxering än den som avser krigskonjunkturskatten, föranlett missbruk
och alltfortfarande krigskonjunkturskatt ej ifrågakommer vid lägre enligt
lagstiftningen om krigskonjunkturskatt uppskattad inkomst än 6,500 kronor,
anser sig emellertid utskottet ej kunna eller böra förorda ändring av
det i propositionen framlagda förslaget.
Vad angår frågor av mera principiell betydelse torde i detta sammanhang
böra beröras även det i de likalydande motionerna I: 248 och II: 359 framlagda
förslaget örn rätt att göra vid krigskonjunkturbeskattningen avdragsgilla
avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m. Förslaget har
samma syfte som ett av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivet,
i propositionen redovisat förslag men har erhållit en mera detaljerad utformning
än detta. Enligt motionerna skulle beträffande avsättning för framtida
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
11
byggnadsarbeten en begränsning göras såtillvida att den avdragsgilla avsättningen
icke finge överstiga beräknad kostnad för överpris å den planerade
byggnaden. Avsättningar för såväl byggnads- som reparationsarbeten skulle
avse en överflyttning av kostnaderna till efter krigets slut, då krigskonjunkturbeskattningen
måste förutsättas hava upphört. Tillräcklig garanti mot
missbruk syntes kunna åstadkommas genom en föreskrift, att den skattefria
avsättningen icke finge uppgå till högre belopp än som av den skattskyldige
skäligen kunde antagas komma att tagas i anspråk för det avsedda ändamålet.
Skulle likväl avdragsrätten anses böra begränsas genom särskilda
spärregler, kunde beträffande reparations- och underhållsarbeten ifrågakomma
att dessa sattes i relation till redan befintliga anläggningars värde. Beträffande
fastighet inklusive fasta maskiner torde därvid taxeringsvärdet kunna
användas som norm och i fråga om övriga tillgångar ett skäligt uppskattningsvärde.
Om emellertid en sådan lösning i frågans nuvarande läge
icke kunde åstadkommas, syntes det böra tagas under övervägande örn ej
en lösning kunde finnas inom ramen för gällande lagstiftning om avsättning
till investeringsfonder.
Det framgår icke av motionerna huru förfaras skulle, därest de avsatta
medlen ej sedermera foges i anspråk för de bestämda ändamålen. Möjligen
hava motionärerna avsett att efterbeskattning skulle äga rum, örn ej medlen
inom viss tid efter krigets slut sålunda användas.
Utskottet ansluter sig för sin del till den uppfattning, som kommit till
svnes i propositionen, att reglerna om pi-ovisorisk skattepåföring vid avsättning
till kostnadsutjämningsfond innefatta en i huvudsak tillfyllestgörande
lösning av de framställda problemen. Därvid bör beaktas, att enligt den tankegång,
som ligger till grund för bestämmelserna om kostnadsutjämningsfond,
förutsättning för restitution är att de avsatta medlen tagas i anspråk före
det avräkningsförfarande som är avsett att utgöra slutpunkten för ifrågavarande
beskattning, men att tidpunkten för delta beräknas infalla först då förhållandena
efter kriget stabiliserat sig. Då det lärer kunna antagas att en ej
alltför obetydlig tidrymd efter krigets upphörande måste förflyta innan detta
blivit fallet, kan det också förutsättas, att tillräckligt rådrum kommer att
stå den skattskyldige till buds att igångsätta de planerade arbetena med möjlighet
att tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna antingen genom restitution
eller genom avdrag för det beskattningsår varom då ina vara fråga. Icke förty
kunde utskottet allvarligt reflektera på att biträda motionärernas förslag i
vad detta avser reparationsarbeten, därest det vore möjligt att meddela regler
vilka läte avdragsrätten efter kriget bliva i huvudsak beroende av huruvida
fråga vöre örn eftersatta reparationer. Förslaget kunde nämligen förväntas få
den förmånliga effekten att det skulle direkt fästa uppmärksamheten på fördelarna
av att uppskjuta reparationsarbeten, även örn i det närmaste lika
stora fördelar stå alt vinna genom anlitande av kostnadsutjämningsfond.
Emellertid torde synnerliga svårigheter föreligga att förverkliga ett förslag som
förutsätter prövning av vilka reparationer som lämpligen bade bort utföras
under krigskonjunkluren. Örn man åter ej uppställer ett dvlikl inskränkan
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 36-
de villkor, lärer kunna befaras att bestämmelser av ifrågasatt innehåll skulle
föranleda direkt onödiga och följaktligen oekonomiska investeringar efter kriget.
När det av motionärerna uttalas att med avdragsrätten ej åsyftas att det
allmänna skulle avstå från något som helst skattebelopp, lärer det också kunna
förutsättas att bestämmelser med dylik påföljd ej av dem anses önskvärda.
Ty om direkt onödiga reparationer nu utföras, torde det vanligen kunna
förutsättas att fråga är om sådan i fjärde punkten f) av anvisningarna till
4 § förordningen om krigskonjunkturskatt omförmäld »omkostnad som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret»
och som följaktligen ej är avdragsgill vid taxeringen till dylik skatt. Vad
angår avsättning till byggnader så skulle villkoret att det allmänna ej skulle
avstå från något skattebelopp ej bliva uppfyllt enbart genom en bestämmelse
om begränsning av avsättningen till ett belopp svarande mot det vid avsättningen
gällande överpriset, utan skulle ytterligare krävas åtminstone den
inskränkningen att medlen i fråga finge disponeras blott för sådan investering
som utgjorde överpris när anläggningen komme till stånd. Med en sådan
inskränkning skulle antagligen den förväntade effekten av anordningen
betydligt förringas och detta ändå mer örn det nu eller i framtiden skulle
prövas om anläggningen vore behövlig eller ej. Anordningen med kostnadsutjämningsfond
kräver ej en dylik prövning och torde även i vissa andra
avseenden jämväl ur företagens synpunkt erbjuda företräden framför den av
motionärerna föreslagna anordningen.
Av bland annat nu anförda skäl finner sig utskottet ej böra föreslå en
sådan påbyggnad av lagstiftningen örn lcrigskonjunkturskatten som ett godkännande
av ifrågavarande förslag skulle innefatta.
Vad angår den i nämnda motioner särskilt berörda frågan örn rederiernas
förhållanden vill utskottet understryka att den gällande lagstiftningen utformats
under stort hänsyntagande till dem och till önskvärdheten av att det
svenska tonnaget i möjligaste mån vidmakthålles och förnyas. Det torde
också förhålla sig så att för närvarande alla möjligheter i sådant avseende
utnyttjas, och att genom avsättningar till fonder för framtida anskaffning
av ersättningstonnage m. m., för framtida nyanskaffning av fartyg eller för
kostnadsutjämning rederiföretagen bereda sig på att så snart tillfälle erbjuder
sig efter kriget förnya tonnaget genom beställningar eller inköp av fartyg
från utlandet innan det planerade avräkningsförfarandet äger runi.
I de likalydande motionerna 1:248 och 11:359 har yrkats rätt till avdrag
för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen. Chefen för finansdepartementet
har i sina motiv till förevarande förslag i anledning av ett
av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framställt yrkande uttalat,
att en fullständig eftergift icke borde medgivas. Då det vid beviljande
av statsanslag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen tagits till utgångspunkt
att jämväl enskilda företagare skulle bära sin andel i kostnaden,
hade man givetvis icke från statens sida räknat med att även deras anpart
skulle i realiteten till stor del bårås av det allmänna på det sätt att staten
avstode från den tillkommande skatteintäkt. Enligt departementschefens
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
13
förmenande torde emellertid vissa delar av den kostnad, varom bär vore
fråga, vara avdragsgilla enligt redan gällande bestämmelser, nämligen i den
mån vederbörande företag skulle erhållit avdrag för kostnaden, om de direkt
nedlagt densamma för egen räkning. Om så skett, torde vederbörande
företag kunnat erhålla avdrag för överpris å anläggningskostnaden samt
dessutom för driftkostnader i allmänhet. I motionerna har nu uttalats att
tillämpningen av en sådan norm skulle vålla stora svårigheter framför allt
därför att företagen själva skulle varit berättigade jämväl till årliga värdeminskningsavdrag,
örn de själva vidtagit ifrågavarande anordning.
Utskottet har funnit det lämpligt att, utan att frångå departementschefens
principiella inställning, delvis tillmötesgå motionärernas yrkanden. Det
lärer nämligen vara synnerligen önskvärt att de företag som bidraga till
ifrågavarande institut erhålla full klarhet rörande omfattningen av dem
tillkommande avdragsrätt, varför ett uttryckligt stadgande i sådant avseende
torde böra införas. Örn detta gives det innehåll att avdragsrätt föreligger
för hälften av bidrag till anläggningskostnad och för bidrag till institutets
driftkostnader i dess helhet, så innebär detta i sak en något större
skattelättnad än departementschefen förutsatt, i det överpriset å anläggningskostnaden
icke torde uppgå till så mycket som hälften av anläggningskostnaden.
Utskottet anser för sin del ett så långt gående medgivande vara
försvarligt med hänsyn till att det här gäller allmännyttiga dispositioner
från företagens sida vilka förtjäna alt uppmuntras och som uppenbarligen
äro att föredraga framför åtskilliga dispositioner av andra slag, genom
vilka krigskonjunkturskatt kan undgås. Utskottet föreslår alltså införande
i punkt 4 av anvisningarna till 4 § av ett nytt stycke h), vilket åter har
till följd att de i propositionen upptagna styckena h) och i) erhålla beteckningarna
i) och j).
I ifrågavarande motioner har vidare hemställts, att riksdagen ville uttala
att industriföretagens ifrågavarande bidrag vore hänförliga till sådana omkostnader
i rörelse, för vilka avdrag vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äro medgivna. Det är
givet att läget i denna fråga är ett helt annat än när det gäller krigskonjunkturskatten.
Då emellertid fråga kan vara om tillämpningen av gällande
rätt å redan föreliggande beskattningsfall, anhängiga hos beskattningsmyndigheterna,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka att riksdagen i denna
punkt gör något uttalande.
I den vid riksdagens början avgivna motionen 11:288 har yrkats, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i krigskonjunkturskatten att fiskare
undantoges från dylik beskattning. Även i motionerna I: 250 och II: 360
lia uttalats önskemål örn skattelättnader för utövare av fiske. Redan inom
den hittills gällande lagstiftningens ram har det varit möjligt att på olika
sätt beakta de särskilda, i många fall mycket svåra, förhållanden under
vilka en stor del av fiskarbefolkningen utövar sin näring och betydelsen
för folkförsörjningen av att dess verksamhet ständigt upprättliålles. Utskottet,
som icke kan finna det i sin ordning att ifrågavarande verksamhet
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
helt undantages från krigskonjunkturskatt, vill uttala sin tillfredsställelse
över det beaktande som vid lagtillämpningen ägnats ifrågavarande spörsmål,
men instämmer med chefen för finansdepartementet däri att det knappast
kan anses lämpligt att göra något uttalande som kan uppfattas såsom
en utfästelse att medverka till generella eftergifter beträffande krigskonjunkturbeskattning
av fiske. Däremot vill utskottet ansluta sig till ett uttalande
i motionen II: 360, enligt vilket det måste betraktas som angeläget att
landskamrerama i länen vid gemensamma överläggningar överenskomma
om det sätt varpå lagstiftningen om krigskonjunkturskatt bör tillämpas beträffande
fiskerinäringen.
Utskottet övergår härefter till den ifrågavarande lagstiftningens detaljer.
I 4 § 6 mom. sista stycket föreslår utskottet viss ändring för att bringa
den där innehållna regeln i full konsekvens med övriga bestämmelser som
reglera förhållandet mellan kostnadsutjämningsfond och utjämningsavdrag.
Ändringen torde få betraktas som rättelse av ett förbiseende i propositionen.
I de likalydande motionerna 1:248 och 11:359 har hemställts att gällande
bestämmelser måtte kompletteras med en föreskrift av innebörd att rederiföretag,
som förlorat ett eller flera fartyg, skall vara berättigat till helt överprisavdrag,
därest de nyanskaffade fartygen äro av samma tontal som de förlorade.
Huruvida ersättningstonnage är för handen eller ej är av betydelse
dels för frågan, om omedelbart överprisavdrag skall medgivas ned till förkrigspris
eller till 125 procent av detta pris, dels för frågan örn provisorisk
skattepåföring, som ligger annorlunda till vid avsättning för framtida anskaffning
av ersättningstonnage än vid avsättning för framtida anskaffning
av annat tonnage. Hittills gällande lagstiftning så ock propositionen anknyta
begreppet ersättningstonnage till motsvarigheten i värde enligt den prisnivå
som gällde vid krigsutbrottet. Då denna princip innebär en riktigare avvägningsgrund
än en jämförelse av tontalet, vilken helt bortser från såväl det
förlorade som det nyanskaffade tonnagets ålder och beskaffenhet, finner sig
utskottet icke kunna tillstyrka nämnda förslag. Eftersom redan med gällande
regler alla tillfällen till ersättande av förlorat tonnage lära tillvaratagas och
den provisoriska skattepåföringen i olika former såsom redan framhållits
medför de största möjligheter att vidtaga kompletterande åtgärder i framtiden,
ser utskottet ingen anledning att av de i motionerna anförda skälen utbyta
en i och för sig riktig bestämmelse mot en mindre rationell sådan.
I motionen 1: 250 har gjorts ett uttalande, vilket torde böra uppfattas som
en hemställan örn sänkning av ovannämnda gräns av 125 procent till en gräns
av 115 procent. Av skäl som anförts av chefen för finansdepartementet kan
utskottet ej tillstyrka en sådan ändring.
I de likalydande motionerna I: 248 och och II: 359 har hemställts örn uppmjukning
av hittills gällande och i propositionen föreslagna regler om rätt
att erhålla avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. Utskottet uppskattar
till fullo de motiv som ligga bakom detta yrkande. Samma synpunkt har
emellertid anlagts redan vid utformningen av gällande bestämmelser, i det
dessa medgiva, förutom avdrag svarande mot förkrigskostnaden, dels avdrag
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
15
för nytillkommande årskostnad vid verklig pensionsförpliktelse, dels därutöver
en tiondel av den s. k. övergångskostnaden, d. v. s. i huvudsak vad som
vanligen brukar benämnas retroaktivavgift. Sistnämnda medgivande måste
betraktas såsom innefattande en av sociala skäl lämnad eftergift, vilken enligt
grunderna för krigskonjunktursbeskattningen eljest icke bort medgivas.
Den såväl i propositionen som i nämnda motioner berörda frågan om olikheten
mellan smärre företag av familjebolagstypen och övriga företag torde för
övrigt vara svårare att komma till rätta med än som i motionerna göres
gällande. Utskottet kan sålunda ej tillstyrka bifall till ifrågavarande yrkande.
Att utskottet i visst avseende föreslår en ändring som innebär ett gynnande
i fall av avsättning till pensionsstiftelse framgår av det följande.
I motionen I: 250 bär gjorts gällande att den i punkten 4 f) av anvisningarna
till 4 § upptagna bestämmelsen om avdrag för representationskostnad
borde utgå eller omredigeras. Utskottet föreslår viss omformulering i förtydligande
syfte och vill för övrigt framhålla att, när det i punkten i fråga talas
om representation o. dyl. »i större omfattning än under förkrigsinkomståren»,
härmed måste avses en jämförelse med hänsyn till representationens verkliga
omfattning och att följaktligen den höjda prisnivån här bör beaktas.
Beträffande punkten 8 b) i anvisningarna till 4 § liava i motionen 1:250
framställts vissa anmärkningar, vilka icke föranleda något särskilt uttalande
från utskottets sida. Emellertid föreslår utskottet att i denna punkt införes ett
stadgande avseende det fall att ett aktiebolag efter förkrigsinkomståren gjort
nya avsättningar till sådan pensionsstiftelse, som avses i 1937 års lag örn aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, och bolaget icke erlägger
ränta å skulden till stiftelsen. Det synes rimligt att bolaget ej i ett sådant fall
blir sämre ställt än det skulle blivit örn bolaget behållit kapitalet självt. Om
detta hade varit fallet, skulle bolaget visserligen ha fått erlägga skatt å ett
mot avsättningen svarande belopp, och kapitalbehållningen hade varit lika
mycket lägre. Då nu emellertid det kapital som tillför bolaget ifrågavarande
avkastning faktiskt är obeskuret av skatt, är det ej orimligt att bolaget får
såsom eget kapital medräkna hela beloppet. Att anordningen innebär ett visst
gynnande av ifrågavarande avsättningar må anses vara på sin plats med hänsyn
till avsättningarnas sociala betydelse. Där tillämpning av den i punkt 8 a)
meddelade regeln om räntans beräkning i vissa fall till lägre belopp än 6 procent
ifrågakommer, böra givetvis medel varom nu är fråga likställas med
besparade vinstmedel.
I punkt 10 av anvisningarna till 4 §, som avser beräkning av inkomstminskning
i rörelse, föreslår utskottet viss ändring. Det bär nämligen synts
utskottet att den skärpning sorn enligt Kungl. Maj:ts förslag bär gjorts i förhållande
till tidigare gällande lagstiftning icke är tillräckligt motiverad.
I tidigare lagstiftning har varit stadgat, att där jämförelseinkomsten
fastställts lill högre belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,
beloppet av uppskattad inkomstminskning kunde bestämmas
med utgångspunkt från nämnda medeltal, medan enligt det nu föreliggande
förslaget en sådan beräkningsgrund skall vara obligatorisk. Där
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
est ett företag erhållit en högre jämförelseinkomst än nämnda medeltal på
grund av en stark utveckling under tiden närmast före krigsutbrottet, måste
det anses obilligt att inkomstminskningen skall beräknas med en väsentligt
oförmånligare utgångspunkt. Utskottet föreslår fördenskull en regel av den
innebörden att om jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller
däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning
skall bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. Att
året 1939 i detta sammanhang i sin helhet behandlas såsom likställt med förkrigsinkomstår,
ehuru årets fyra sista månader infalla efter krigsutbrottet,
föreslås av praktiska skäl. Någon oberättigad förmån torde ej denna föreskrift
medgiva, då i varje fall ej ett högre belopp än den fastställda jämförelseinkomsten
skall tagas till utgångspunkt vid beräkning av inkomstminskningen.
Beträffande ett i motionen I: 250 gjort uttalande rörande bevisskyldigheten
vid rationalisering inom rörelse kan utskottet nöja sig med att hänvisa till
chefens för finansdepartementet uttalande rörande samma fråga.
Beträffande beräkningen av merinkomst av jordbruk hava motionsvis
framställts vissa yrkanden. I de under ordinarie motionstiden vid riksdagens
början avlämnade likalydande motionerna I: 171 och II: 251 har yrkats att
riksdagen ville dels införa en spärregel för jämförelseinkomstens beräknande,
dels medgiva jordbruket kompensation för extraordinär kapitalförstöring.
Spärregeln borde så utformas att för ett vart av förkrigsinkomståren inkomsten
ej sattes lägre än till ett belopp motsvarande fem procent förräntning å
antingen det egna »arbetande kapitalet» eller å detta samt upplånat kapital
med avdrag för ränteutgifter, varvid den för den skattskyldige fördelaktigaste
beräkningsgrunden skulle tillämpas. Såsom arbetande kapital skulle anses
summan av »fastighetskapitalet», nämligen jordbruksvärdet med avdrag för
skogsmarkens värde enligt vid senaste allmänna fastighetstaxering framkomna
uppgifter, samt »driftskapitalet», nämligen värdet av levande och döda
inventarier. I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna
1:251 och II: 361 har yrkats att det i punkt 5 av anvisningarna till 5 § föreslagna
avdrag med tio procent av den uppskattade merinkomsten, som vore
avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd
m. m., måtte beräknas efter andra grunder, t. ex. till fem procent av bruttointäkterna
under beskattningsåret eller tjugu procent av jämförelseinkomsten.
Tillika har i dessa motioner uttalats att av Sveriges lantbruksförbund i dess
yttrande över skatteberedningens promemoria angående krigskonjunkturskatt
för år 1943 påvisade ojämnheter vid krigskonjunkturbeskattningen mellan
jordbruk och andra förvärvskällor borde beaktas.
Redan när fråga om krigskonjunkturskatt å jordbruk första gången var
före var uppmärksamheten klart inriktad på önskemålet att ej för jordbruksfastighet
fastställa oförmånligare grunder än beträffande rörelse. Den omständigheten
att inkomstberäkningen beträffande inkomst av jordbruk vid
den ordinarie taxeringen i princip ej sker efter bokföringsmässiga grunder
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
17
föranledde emellertid att andra vägar än de som anlitats vid beräkning av
merinkomst av rörelse måste följas. Att detta förhållande kan liava den verkan
att i ett eller annat avseende sådana förmåner som må hava medgivits beträffande
rörelse ej i lika grad kunna komma jordbruket till godo lärer till
följd av dessa näringsgrenars olikheter vara ofrånkomligt. I det stora hela
torde emellertid kunna fastslås att någon överbeskattning av jordbruket vid
krigskonjunkturbeskattningen ej föreligger. Utskottet bar också den uppfattningen
att de av Sveriges lantbruksförbund i dess yttrande över skatteberedningens
promemoria uttalade önskemålen i möjligaste mån tillgodosetts
i propositionen. Bland de nyheter som årets proposition innehåller beträffande
krigskonjunkturskatten är även bestämmelsen örn ett sådant avdrag för försämrad
hävd som påyrkas i de vid riksdagens början avgivna motionerna
I: 171 och II: 251. Den i motionerna I: 251 och II: 361 anförda motiveringen
för yrkandena örn ändrade grunder för beräkningen av detta avdrag, vilka
torde i främsta rummet åsyfta en höjning av avdraget, kan enligt utskottets
förmenande icke anses tillräckligt vägande för att frångå propositionen. Ej
heller finner sig utskottet kunna tillstyrka det i motionerna I: 171 och II: 251
framlagda förslaget om en schablonregel för beräkning av jämförelseinkomsten
för jordbruk. Utskottet kan såsom skäl för sitt ståndpunkttagande
i detta avseende hänvisa till motiv som anförts i tidigare år av utskottet avgivna
betänkanden, senast betänkandet nr 36 vid 1942 års riksdag, där utskottet
haft att taga ställning till liknande förslag.
Vad angår skogsbrukets krigskonjunkturbeskattning hava jämväl i de likalydande
motionerna I: 251 och II: 361 framställts vissa yrkanden, nämligen
dels att från dylik skatt måtte undantagas uttag av skogsprodukter till i jordbruk
och skogsbruk anställd personal, dels att riksdagen måtte hos Kungl.
Majit anhålla att vid fastställande av procentsatserna för krigskonjunkturvinst
av skogsbruk större differentiering än som hittills ägt rum mellan olika
prisområden bleve genomförd. Utskottet kan för sin del ej finna att, om
skogsprodukter avyttrats till anställd personal för så högt pris att krigskonjunkturskatt
bör utgå, anledning föreligger att eftergiva denna skatt. Vad angår
fastställande av procentsatser för beräkning av prisstegring utöver omkostnadsökning
m. m. för avyttrade skogsprodukter borde garanti föreligga,
att de skattskyldigas intressen bliva vederbörligen tillgodosedda med hänsyn
till den procedur som föregår procentsatsernas fastställande och sammansättningen
av dels den sakkunnigberedning som i första hand utarbetar förslag
i ämnet, dels centrala krigskonjunkturskattenämnden som avgiver förslag
till Kungl. Majit. Utskottet anser sig kunna förutsätta att, även utan särskild
skrivelse till Kungl. Majit, erforderlig differentiering mellan olika prisområden
i den mån den är möjlig att åstadkomma också skall genomföras.
Utskottet föreslår alt i andra stycket av punkt 5 i anvisningarna till 6 §
införes ordet »högst» för att erhålla överensstämmelse med motsvarande
regler i anvisningarna till 4 och 5 §§.
I motionen I: 250 bar dels beträffande 8 § b) uttalats att det torde vara
opsykologiskt att genom skattelagstiftningen motarbeta uppfinnarverksam
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr ,36. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
het dels med avseende å 9 § yttrats att det där stadgade utjämningsavdraget
vid beskattning av realisationsvinst vore otillräckligt. Att från krigskonjunkturbeskattning
helt undantaga uppfinnarverksamhet vare sig denna bedrives
såsom rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet lärer vara uteslutet, då
grunderna för ifrågavarande beskattning i vissa fall av sådan verksamhet
kunna anses alldeles särskilt påtagligt kräva dylik beskattning. Å andra
sidan är det givetvis angeläget att icke beskattningen av uppfinnarverksamhet
genom sin anordning får sådana verkningar som i motionen befaras.
Särskilda bestämmelser i syfte att förekomma ett sådant resultat hava också
införts, och, såvitt utskottet känner, har det ej heller visat sig att krigskonjunkturbeskattningen
verkat återhållande på uppfinnarverksamhet. Även
reglerna om krigskonjunkturbeskattning av realisationsvinst torde, särskilt
med hänsyn till sättet för bevisbördans läggande i väsentlig mån å beskattningsmyndigheterna,
kunna anses så billiga som omständigheterna medgiva.
Någon anledning att beträffande utjämningsavdraget vid realisationsvinst
frångå eljest gällande normer för sådant avdrag kan därför ej anses föreligga.
I motionen 11:362 har hemställts att innehavare av jord- och skogsbruk
måtte erhålla rätt till avdrag av 5,000 kronor från den fastställda merinkomsten,
ett yrkande som torde böra så förstås att det i 10 § fastställda s. k.
bottenavdraget å 3,000 kronor för sagda skattskyldiga ökas till 5,000 kronor.
Avdragsökningen har i huvudsak motiverats därmed att de merinkomster
som uppkomma för jordbruket under krisen till stor del bero på
kapitalrealisation, och att krigskonjunkturbeskattningen av jordbruksinkomst
berövar jordbrukarna möjlighet att fondera medel för att ersätta uppkommande
kapitalförluster, medan industrien äger göra skattefria avsättningar
för kommande behov. Krigskonjunkturskatten inkräktar emellertid icke på
sådan vinst som skulle erhållits vid försäljningar under de förutsättningar
som rådde innan kriget bröt ut och berör överhuvud icke sådana belopp som
normalt kunna antagas bliva erforderliga för ersättningsanskaffning efter
kriget. Där fråga är om realisation i kommunalskattelagens mening av inventarier,
kreatur m. m., äger för övrigt någon krigskonjunkturbeskattning
ej rum. I den mån fråga är om jordens utsugning på grund av försämrad
hävd m. m. tages hänsyn härtill genom det särskilda i sådant avseende
föreslagna avdraget. Genom sistnämnda avdrag synes motionens syfte vara
delvis tillgodosett. Medgivande av avdragsrätt i den form som föreslås i motionen
skulle dessutom medföra ett påtagligt avsteg från likställigheten mellan
olika kategorier av skattskyldiga. Utskottet avstyrker därför denna motion.
Beträffande 10 § och dess anvisningar hava även i de likalydande motionerna
1:248 och 11:359 samt motionen 1:250 yrkats sådana ändringar
som bliva en följd av motionärernas ståndpunkt beträffande utjämningsavdraget.
Denna fråga har utskottet behandlat i det föregående.
I de likalydande motionerna 1:251 och 11:361 har yrkats att den i punkt
2 av anvisningarna till 10 § införda bestämmelsen att av inkomstminskning
å jordbruk en fjärdedel skall presumeras hava berott på förhållanden som
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
19
avses i 1 § förordningen om krigskonjunkturskatl så ändras att presumtionen
kommer att avse hälften av inkomstminskningen och att regeln gives
retroaktiv verkan. Utskottet fastslår att redan den i propositionen intagna
bestämmelsen innebär en av billighetsskäl föranledd ej obetydlig uppmjukning
av förut gällande bestämmelser och finner ej skäl tillstyrka en längre
gående eftergift.
Utskottet föreslår däremot i näst sista stycket av sist omförmälda anvisningspunkt
en ändring såsom en konsekvens av den tidigare berörda ändringen
i punkt 10 av anvisningarna till 4 § rörande beräkning av inkomstminskning.
Enligt propositionen skall vid beräkning av inkomstminskning
å jordbruk iakttagas att, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av
inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal.
Utskottets förslag innebär nu att, där jämförelseinkomsten fastställes
till högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något
av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt
från den högsta av dessa inkomster. Att ej året 1939 medtagits
vid kalkylen liksom beträffande rörelse beror därpå att detta års inkomst
överhuvud ej inverkar på taxeringen till krigskonjunkturskatt.
I motionen I: 250 uttalas önskemålet att dels kvittningsreglerna i anvisningarna
till 10 §, dels bestämmelserna rörande kostnadsutjämningsfond
kompletteras med belysande exempel. I avvaktan härpå syntes det nödvändigt
att kvittningen även mellan olika år företages av beskattningsmyndigheterna
utan särskilt yrkande. Utskottet vill icke bestrida att sådana exempel
skulle vara av värde. Detsamma kan emellertid göras gällande i lika
grad beträffande åtskilliga väl så betydelsefulla andra föreskrifter i förordningen
örn krigskonjunkturskatt. Utskottet finner därför knappast skäl till
ett uttalande om särskild form för spridande av upplysning rörande just de i
motionen angivna frågorna. Motionens i andra hand uttryckta önskemål om
skyldighet för beskattningsmyndigheterna att ex officio iakttaga reglerna
om kvittning äro redan tillgodosedda i Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet föreslår i 21 § andra stycket en omformulering av rent redaktionell
innebörd.
Då den i 38 § åberopade skattestrafflagen är avsedd alt träda i kraft först
den 1 juli 1943, men förseelse enligt den ifrågavarande lagstiftningen kan
begås dessförinnan, föreslår utskottet ett tillägg till nämnda paragraf i syfte
att reglera detta förhållande.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 193 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,
1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det
sätt nedan stadgas för år 1943 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
2 §■
1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till
a) inkomst av rörelse;
b) inkomst av jordbruk;
c) inkomst av skogsbruk;
d) inkomst av annan fastighet;
e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått från rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet; samt
f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;
allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i nästa
stycke sägs.
I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda
maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förord
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller
juridiska personen vid 1943 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom
sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen
inräknas.
Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.
Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk person.
Taxerad merinkomst.
3 §•
Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1943 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förlcrigsinkomståren).
Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.
Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget
jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin
huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.
Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på
sätt i 4-—9 §§ närmare angives, faxeröd merinkomst särskilt för en var av de
inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest
i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån
och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939
till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
4 §•
1 morn. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.
Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.
Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 morn.
avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2
mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning till beloppet fastställas.
Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av
pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.
Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp -— avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.
A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss
förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939
översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt.
I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.
5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelse
inkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat
bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets ut
-
gång, under första verksamhetsåret — men minst 7,500 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Örn kostnadsutjämningsfond som
avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag
ej beräknas till högre belopp än den
uppskattade merinkomst som skulle
hava uppkommit, därest sådan fond
ej tagits i anspråk.
Örn kostnadsutjämningsfond som
avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag
ej åtnjutas med högre belopp ån den
merinkomst, som skulle hava beräknats
enligt 2 mom. andra stycket,
därest sådan fond ej tagits i anspråk.
7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
19 juni 1942 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande
beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning
vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning
av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för
taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig
egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan
egendom.
Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
/ mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av
jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.
2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses i 3 §
sista stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §.
Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden
som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna
intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning
i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring
fran förkrigsinkomstaren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas
ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses utgöra
kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig nedsättning
i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd avverkning,
upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock skall den
taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av den skattskyldige
visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande
fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,
utgöra uppskattad merinkomst.
2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §•
Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av
vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom taxerad merinkomst upptagas
a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper
på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,
samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,
i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av
förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock
b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för uppdraget
eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat betinga
sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §.
Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt
med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent
av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för
ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
10 §.
1 mom. Till krigskonjunkturskalt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.
Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för
luftvärnet eller luftskyddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar
eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer och
som fått avdragas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1943 men för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning
av uppskattad merinkomst av rörelse,
dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt
år 1941, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
dels ock ett belopp av 3,000 kronor.
Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i
anspråk under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3,000 kronor
medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om
sådan fond ej tagits i anspråk.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande skäligt avdrag
utöver vad ovan sagts medgivas med högst inkomstminskningens belopp.
Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt
icke underkastad förvärvskälla, som kan anses utvisa inkomstökning
i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn därtill tagas
vid avdragets bestämmande.
2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941 och
1942 avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid
tillämpning av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade
inkomstminskning, för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava
medgivits, därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad
förvärvskälla förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning
medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast
i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid taxeringarna
åren 1941 och 1942.
3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för
övriga förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 36-
27
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall
utgöra,
a) beträffande rörelse:
å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som
b) beträffande övriga förvärvskällor:
50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn härtill
jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal
kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits
från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och
det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst-och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande
fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, i den mån
det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet eller sjövärnet,
vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst:’.......
överstiger 20 men ej 50# av motsvarande jämförelseinkomst:
12 §.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.
Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.
4
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.
13 §.
Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt
a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),
b) för mötande av framtida prisfall (15 §),
c) för kostnadsutjämning (16 §),
d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),
e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt
f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).
14 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av
ersättningslager skall ske,
därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid utgången
av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,
samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av
augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits
högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
15 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall
skall ske,
därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning medgivna
grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.
(Se vidare anvisningarna.)
16 §.
Provisorisk påföring av krigskon junk tur skatt för kostnadsutjämning skall
ske,
därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader
under beskattningsåret.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej
medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för
tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
17 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,
därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,
men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.
Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.
(Se vidare anvisningarna.)
18 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
ersättningstonnage med mera skall ske,
därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,
och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres
av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde när
avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den
avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde
med avdrag av gälden.
(Se vidare anvisningarna.)
19 §.
Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,
därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.
Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,
avdragits vid inkomstuppskattningen.
(Se vidare anvisningarna.)
20 §.
Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras
från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde
disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.
För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond
eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med
sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som
fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana
fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat
tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma
ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år
1942. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning
eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående
beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold reserv i
varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller
avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond.
Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller
andra medel ej skulle Täckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,
som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
31
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits
endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i
andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses
årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett
som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.
Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 31 juli 1943 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat
villkor för den provisoriska skattepåföringen.
21 §.
Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån
före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,
a) varufömyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,
b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,
c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,
för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,
d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan
anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller
f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,
dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Har skattskyldig för visst år i stål- Har skattskyldig för visst år i stället
för att jämlikt 16 § göra avsätt- let för att jämlikt 16 § göra avsättning
till kostnadsutjämningsfond lärn- ning till kostnadsutjämningsfond lämnat
redovisning å särskild blankett nät redovisning å särskild blankett
som i 20 § andra stycket sägs, må så- som i 20 § andra stycket sägs, må såsom
omkostnad vilken berättigar till som omkostnad vilken berättigar till
restitution enligt c) godkännas högst restitution enligt c) godkännas högst
så stort belopp, som den skattskyldige så stort belopp, som den skattskyldige
visar hava i balansräkningen för visar hava i balansräkningen för
varje år före beskattningsåret efter det varje år före beskattningsåret från och
redovisningen lämnades funnits kvar med året efter det som redovisningen
av de medel, vilkas redovisning god- avsåg funnits kvar av de medel,
känts såsom likvärdig med avsättning vilkas redovisning godkänts såsom liktill
kostnadsutjämningsfond. Såsom värdig med avsättning till kostnadskvarvarande
medel äger härvid den utjämningsfond. Såsom kvarvarande
skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl medel äger härvid den skattskyldige
den erlagda krigskonjunkturskatt för tillgodoräkna sig jämväl den erlagda
vilken enligt ifrågavarande bestäm- krigskonjunkturskatt för vilken enligt
melser provisorisk skattepåföring er- ifrågavarande bestämmelser provisohållits.
risk skattepåföring erhållits.
Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,
varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller
värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej
därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis
av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån
restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda
omkostnader.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.
Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riks
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
banken godkänd'' säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande
enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskalt i fall som avses i 18 eller 19 §,
meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.
2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 31 juli 1943 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning
av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för betalning
av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.
3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som restitutionen
skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.
Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.
4 mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.
23 §.
Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga
är om restitution enligt 21 § c).
Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av
krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen
fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter
senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
24 §.
Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,
huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till
krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.
Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskalt.
Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 7 sami. Nr 36.
3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Beskattningsort.
25 §.
Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.
26 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.
27 §.
1 morn. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1943 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt
ej understigande 4,000 kronor, är, såvitt ej Kungl. Majit annorlunda
föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken
för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.
Deklarationen skall senast den 31 juli 1943 avlämnas till länsstyrelsen i det
län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum, eller,
därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.
2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande
inkomst av jordbruk och skogsbruk.
3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom. fastställas
av Kungl. Majit.
4 mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att i
den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 mom.
5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall ulan anmaning till ledning för delägares taxering till
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
35
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.
sägs.
6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljd''
för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration
enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige underlåtit att
efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att
avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.
28 §.
Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga
befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Frågor örn rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.
29 §.
1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering
jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige
och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen
till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar
skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
ifrågakommer.
Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar
enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj :t.
2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.
Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom landskamrerarens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda
omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än
den 30 september 1943.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.
Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,
bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
30 §.
1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.
2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna
i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes
av Kungl. Maj:t.
3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens
arbete pågå till och med den 15 december.
Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,
skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,
dock senast den 21 december.
4 mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket
framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så
ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,
som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan
att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23
december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden
samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.
31 §.
Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring
sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande
biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala
prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande
taxering.
Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga
konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande
taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd
som omförmäles i 32 §.
32 §.
Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)
med uppgift att
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
37
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när
anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering
till krigskonjunkturskatt,
dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande
tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.
Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt
112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.
33 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.
Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad
nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt
taxeringsförordningen.
34 §.
För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av
vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning
enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola
härvid äga motsvarande tillämpning.
Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde
konsulenten.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 36-
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
35 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxerjngsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande
dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,
dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till
vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari
1944.
Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om
besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt
30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse
från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.
taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke
erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige
ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1944.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut
jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd
sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen
till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som
skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till
krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering
i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans
för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
36 §.
1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären
prövas i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1943 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock
att, därest beslut örn höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Majit, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering
till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut röran
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
39
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
de fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan
efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma
taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande
tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas
den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående
prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt
skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller
Kungl. Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.
2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola
bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,
dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må avse
att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under
vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken
som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren bestämmer.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut
om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av
kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut om provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning
av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning
skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Majits
utslag delgivits den skattskyldige.
Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som
i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda
särskilda föreskrifter.
Eftertaxering.
37 §.
1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid bans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliklig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts att han icke blivit taxerad lill krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits
staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att det skall
ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på
grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.
2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av ordinarie
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens
protokoll.
3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda
krigskonjunkturskatten.
Straffbestämmelse.
38 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.
Har förseelsen begåtts innan skattestrafflagen
träder i kraft, skall till ansvar
dömas med motsvarande tillämpning
av 38 § förordningen den 19 juni
1942 örn krigskonjunkturskatt för år
1942.
Kostnader för taxeringsarbetet.
39 §.
Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
Särskild föreskrift.
40 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
41
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Anvisningar
till 4 §.
1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank
intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra
stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering
till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas
såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår
skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad
nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång
varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomstaren
som beskattningsåret.
2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomstaren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan,
frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.
a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan
nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.
b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits
med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava
motsvarat den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande
beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.
Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.
d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i
svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital
nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.
3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal
ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst
av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och
för sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst
vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under
hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel
inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren
visat underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat,
skall jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn
till omständigheterna kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren
visat underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt
nu sagts bestämma jämförelseinkomsten till annat belopp än medeltalet av
inkomsterna för förkrigsinkomståren.
Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan
jämförbar rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade
förhållanden. Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen
å eget kapital, beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom
större förmån vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för
den å sistnämnda kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda
fallen med tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes
personliga arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter
en räntefot av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning
som nu avses ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser.
Om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik
beräkning kapitalet hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp
som vid beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga
arbetsinsatsen må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörel
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
43
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
seidkaren under förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse
av den skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista
förkrigsinkomståret, kan för den förra delen av detta år motsvarande tilllämpning
av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort
kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen
började bedrivas var nedlagt i denna.
För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3,000 kronor.
Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1942 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas
med belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt
år 1942 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning
av lagertillgångar, skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas
vid inkomstuppskattningen.
b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbimkning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till
lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, alt lagret vid beskattningsårets utgång
mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Diirvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt alt i dylikt fall beträffande lagerökningen ej ina godkännas
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,
dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.
Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen
ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet
å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och
värdet å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas
såsom förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall
dock vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning
på grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur
eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden
åter inträda.
Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden
vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som
avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej
anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.
Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.
Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan.
Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än
det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige
visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning
som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.
Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill
föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås,
försåvitt ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas
leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som
framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.
c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940, 1941 och 1942
eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv
i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under
beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybild
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
45
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ning av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp
svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för
detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats
under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till
krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras
med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning
av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen
av samma reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års
taxeringar avsågo.
Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var
nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret
vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock
högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats
under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av
sådan reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.
Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.
d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret
och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag
å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i
räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.
Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för
överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad
av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter kri
-
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gets slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande
avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må
föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det
fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och
annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för
överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för
den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och
— i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.
I vissa fall kan Kungl. Maj :t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat
bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt
fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.
e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.
f) Avdrag för avsättning till kon- f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond
eller investe- junkturinvesteringsfond eller investe
-
ringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag
för omkostnad som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa beskattningen
för beskattningsåret. Vad
angår representation o. dyl. i större
omfattning än under förkrig sinkomståren
bär avdrag för omkostnaden
medgivas endast i den mån den betingats
av rörelsens utvidgning eller
andra särskilda förhållanden.
ringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag
för omkostnad som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa beskattningen
för beskattningsåret. Har
under beskattningsåret omkostnad
gjorts för en mera omfattande representation
eller dyl. än under förkrigsinkomståren,
bör avdrag för omkostnaden
såvitt angår den ökade representationen
medgivas endast i den
mån den betingats av rörelsens utvidgning
eller andra särskilda förhållanden.
Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
47
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.
g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt
denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.
h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag
till institut vilket under statens
medverkan bildats för bedrivande av
tekniskt-vetenskaplig forskning inom
den bransch som rörelseidkaren företräder,
äger avdraga sådant bidrag till
hälften i den mån bidraget är att anse
såsom anläggningsbidrag och i sin
helhet i den mån bidraget är att hänföra
till driftsbidrag.
i) Vid uppskattning av bankaktiebolags
inkomst må avdrag medgivas
med belopp motsvarande den vinst,
som för iakttagande av bestämmelserna
i 49 § lagen örn bankrörelse rörande
inlåningens förhållande till bolagets
egna fonder användes för avsättning
till dylika fonder.
j) Huru vid fastställande av inkomsten
för beskattningsåret förfaras
skall med utdelning å svenska aktier
och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta
å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår
av punkterna 5 och 8 här nedan.
5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska
föreningar.
6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster
h) Vid uppskattning av bankaktiebolags
inkomst må avdrag medgivas
med belopp motsvarande den vinst,
som för iakttagande av bestämmelserna
i 49 § lagen om bankrörelse rörande
inlåningens förhållande till bolagets
egna fonder användes för avsättning
till dylika fonder.
i) Huru vid fastställande av inkomsten
för beskattningsåret förfaras
skall med utdelning å svenska aktier
och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta
å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår
av punkterna 5 och 8 här nedan.
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom
gåva för luftvärnet eller luftskgddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar
eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,
skall enligt denna förordning motsvarande avdrag göras vid uppskattning
av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla, från vilken gåvan
utgått.
7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana
kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt
tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.
8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller
tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas
till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskylddge. Vad angår
jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då
hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna
för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning
tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör
beräknas efter grund som finnes skälig.
b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,
dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 49
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren
och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda
år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,
eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,
samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.
Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,
att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,
att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,
att avsättning i räkenskaperna för att avsättning i räkenskaperna för
framtida skattebetalning ej skall räk- framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld, samt nas såsom skuld,
att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse
enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser,
d vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret
överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren,
det överskjutande beloppet vid ifrågavarande
taxering ej skall räknas såsom
skuld; samt
att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.
Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.
Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 samt. Nr 36.
4
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.
9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förf ares på följande sätt:
Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.
Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,
om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden
i motsvarande mån jämkas.
10. \id beräkning av uppskattad 10. Vid beräkning av uppskattad
inkomstminskning — däri i fö- inkomstminskning-—- däri i fö
-
rekommande fall inräknas underskott
— skola de bestämmelser, som gälla
för beräkning av uppskattad merinkomst,
äga motsvarande tillämpning.
Uppskattad inkomstminskning framkommer
alltså efter tillägg eller avdrag
i förekommande fall av beräknad
ränta å minskning eller ökning av
eget kapital. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten
fastställes till högre
belopp än medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, beloppet av
uppskattad inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från nämnda
medeltal, och skall så förfaras även i
det fall, då medeltalet betecknar ett
underskott. Om den skattskyldige ej
haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren,
må beloppet av
uppskattad inkomstminskning bestämmas
efter grund som finnes skälig.
rekommande fall inräknas underskott
— skola de bestämmelser, som gälla
för beräkning av uppskattad merinkomst,
äga motsvarande tillämpning.
Uppskattad inkomstminskning framkommer
alltså efter tillägg eller avdrag
i förekommande fall av beräknad
ränta å minskning eller ökning
av eget kapital. Emellertid skall, där
jämförelseinkomsten fastställes till
högre belopp än det som motsvarar
den högsta inkomsten under något av
åren 1937—1939 eller däremot svarande
räkenskapsår, beloppet av uppskattad
inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från den högsta av
dessa inkomster. I fall, då verksamheten
för vart och ett av nämnda år utvisar
underskott, skall beloppet av
uppskattad inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från det
minsta av de underskottsbelopp som
något av åren utvisar. Örn den skattskyldige
ej haft förvärvskällan under
båda förkrigsinkomståren, må beloppet
av uppskattad inkomstminskning
bestämmas efter grund som finnes
skälig.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
51
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband
med lagerminskning.
Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,
varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid
nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts rörande
lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv antagas
det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning
då gällande värde.
Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.
Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra
sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.
b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.
12. Vad angår bevisning enligt A § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,
att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i 1 §
ej inträffat,
eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavlal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas
i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana förhållanden
ej inträffat,
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.
13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott
på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.
Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj :t äger jämväl
för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu
sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med
.sådan verksamhet.
14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§
meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad''
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning
av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore om
en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § om
skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.
Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra
avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3,000 kronor.
till 5 §.
1. För beräkning av den uppskattade mcrmkomsten av jordbruk erfordras,
att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
53
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt
av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen
med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt
av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av
jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.
I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på
jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att
för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader
för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande
viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av
olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras
samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de
överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser
för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av
olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts,
må, om ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan
förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen
av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket
visar underskott, se punkt 5 första stycket av anvisningarna till 6 §.
Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk
ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av
jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.
2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse
ske från uppskattningen enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen
för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis
under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning
i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande
jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,
bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte
bör beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader
under något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit
för reparationer, inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande
ökning av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit,
bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket
de belöpa, dock under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses
förekommit under beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den
mån desamma överstiga det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort
vid utgången av augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsätt
-
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga
driftbyggnader eller till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten
ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den
överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller
arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning
skett av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast
så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan
antagas komma att äga sedan kriget upphört.
Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.
Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning
beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt
högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å
rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets ifrågavarande produkter
i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren
bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under
förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren
visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må
i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,
som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret
bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under
ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under
detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande
jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens
bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som
om dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas
resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits
av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.
För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
Bevillningsutskottets betänkande nr 36-
55
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.
5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses
i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med
avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,
avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad
hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda
avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall
anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har att
till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.
Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast
i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse
av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels
täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet
dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn
tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av
andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning
på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i
större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten
i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses
i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning
å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten endast i den mån
den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Maj:t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser
vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större
prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill lagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till 6 §.
1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar
prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till
det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring
överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen
reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att
befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett
avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom
inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret
äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig
grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner
under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej fastställas.
Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade merinkomsten
ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige kan
visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den närmare
innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.
2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses
i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren
å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning
i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger
vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen
torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande
olika produkter.
Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till
femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn
till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent
å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å
samtliga den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, örn avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande
återstående beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Maj :t äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda
virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten
av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för
en dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som
kan anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt
vad nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
57
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skall utgöra etthundratrettio procent av etet antal kubikmeter virke, som erhålles
genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering
tillämpade talen för areal, bonitet och relativ skogsdräng. Det ovan angivna
resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till
respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet
kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.
Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för
kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag
av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.
Om den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar
eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under
beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre
eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven
beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket
sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.
Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl
för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses
normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige
till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved
eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i
åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,
åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning
varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.
3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall
än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp
som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke
bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.
Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna av
skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och
jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom
omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad
för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna
ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts
dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt
redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.
Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, hildier
ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket
hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag
för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill
kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
.(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång
som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses
i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan
kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock
avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag
enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast
örn fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939.
4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från
den för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp
svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av
augusti 1939 eller, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större,
detta värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna
i den mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av
skogsbruk, minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
femton procent å nettointäkten, upptages såsom taxerad merinkomst
å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den
växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande
dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den
växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till
högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den
allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.
5. I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk
som skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att
till omkostnader för skogsbruk överföra högst så stor del av omkostnaderna
för jordbruket att underskottet å detta bortfaller.
Har skattskyldig i rörelse under be- Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret
tillgodogjort sig pro- skattningsåret tillgodogjort sig pro
-
dukter från eget skogsbruk och utvisar
på grund av den i räkenskaperna
tillämpade prissättningen rörelsen
inkomstminskning, medan taxerad
merinkomst framkommer för skogsbruket,
skall för utjämning härutinnan
beträffande nämnda produkter
tillämpas lägre prissättning med sammanlagt
det belopp som motsvarar
summan av inkomstminskningen å rörelsen
och det å rörelsen belöpande
utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa
å skogsbrukets ifrågavarande produkter
i förhållande till de i räkenskaperna
redovisade försäljningsprisen.
dukter från eget skogsbruk och utvisar
på grund av den i räkenskaperna
tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning,
medan taxerad merinkomst
framkommer för skogsbruket,
skall för utjämning härutinnan
beträffande nämnda produkter tilllämpas
lägre prissättning med sammanlagt
högst det belopp som motsvarar
summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande
utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa
å skogsbrukets ifrågavarande
produkter i förhållande till de i räkenskaperna
redovisade försäljningsprisen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
59
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort
sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas
med hänsyn till den tillämpade prissättningen.
6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av
marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.
till 7 §.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter,
som under normala förhållanden ej plägat vara för handen
men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med sannolikhet
antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade läget.
Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade
merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft
även under beskattningsåret.
Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill
föranleda.
Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tillläggas
skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret
i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt
samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning
som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag beräknas
ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant avdrag
endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av verkställd
ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas hava
varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas, att
uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller slitning, som
ej skulle hava uppkommit, örn ej uthyrningen ägt rum. Sådant förhållande
må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation eller
dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag för värdeminskning.
Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts för
reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår blivit efter
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
satt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag för
det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall
i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas
den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de
olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.
För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid
avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett
av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
till 8 §.
1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.
2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.
3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna för
förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses i
8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid tiden
närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas till
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
61
(Kungl. Maf-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Därest
skattskyldig av inkomst som här avses haft sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
till 9 §.
1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning
av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången
av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet
vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,
försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre
än kostnaden för förvärvet.
Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske
genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.
2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.
3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskatlningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång
mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas
vid taxeringen lill krigskonjunkturskatt.
4. Ilar fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses
vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §•
till 10 §.
1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall
enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning
och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning
skall enligt punkt 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall ifrågakomma
i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, å andra sidan jordbruk,
därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest denna utvisar inkomstminskning.
Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt
denna förordning kunna ifrågakomma.
Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes
ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i
punkt 3 här nedan.
Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.
2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.
Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma
ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall
medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §
1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning
och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,
från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan
inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.
Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande
inkomst under ett antaget jämförelseår.
Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminsk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
63
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ningen och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna
jämförelseåret och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande
att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles
vid motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst
gällande regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu
sagts skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i
den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott
på sådana förhållanden.
Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår
förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster
av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.
Beträffande inkomstminskning å
jordbruk skall avdrag medgivas från
taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,
i den mån inkomstminskningen
skall anses hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §. Avdrag
medgives i första hand från taxerad
merinkomst av skogsbruk och, till den
del avdraget ej kan sålunda fullt utnyttjas,
från taxerad merinkomst å
övriga förvärvskällor, i sista hand
från taxerad merinkomst av rörelse.
Med inkomstminskning som nu sagts
avses det belopp, som erhålles vid
motsvarande tillämpning av de för beräkning
av uppskattad merinkomst å
jordbruk gällande reglerna, med iakttagande
tillika, att där jämförelseinkomsten
fastställes till högre belopp
än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,
beloppet av inkomstminskningen
skall bestämmas
med utgångspunkt från nämnda medeltal,
och skall så förfaras även i det
fall, dd medeltalet betecknar ett underskott.
Om den skattskyldige ej haft
ifrågavarande jordbruk under båda
förkrigsinkomståren, må beloppet av
inkomstminskning bestämmas efter
grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen
skall en fjärdedel anses
Beträffande inkomstminskning å
jordbruk skall avdrag medgivas från
taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,
i den mån inkomstminskningen
skall anses hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §. Avdrag
medgives i första hand från taxerad
merinkomst av skogsbruk och, till
den del avdraget ej kan sålunda fullt
utnyttjas, från taxerad merinkomst å
övriga förvärvskällor, i sista hand
från taxerad merinkomst av rörelse.
Med inkomstminskning som nu sagts
avses det belopp, som erhålles vid
motsvarande tillämpning av de för beräkning
av uppskattad merinkomst å
jordbruk gällande reglerna. Emellertid
skall, där jämförelseinkomsten fastställes
till högre belopp än det som
motsvarar den högsta inkomsten under
något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen
bestämmas med
utgångspunkt från den högsta av dessa
inkomster. I fall, dd jordbruket för
vart och ett av nämnda är utvisar underskott,
skall inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från det
minsta av de under skottsbelopp som
något av åren utvisar. Om den skattskyldige
ej haft ifrågavarande jordbruk
under båda förkrigsinkomståren,
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Mai:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
må beloppet av inkomstminskning bestämmas
efter grund som finnes skälig.
Av inkomstminskningen skall en
fjärdedel anses hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, därest
ej den skattskyldige visar, att större
del av inkomstminskningen berott
på sådana förhållanden.
Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i
första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande
i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade
inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941 och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att
sådant avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan de i
10 § 1 mom. omförmälda avdragen, med undantag för det däri omförmälda
avdraget å 3,000 kronor, i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens
storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande
frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.
Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning,
som vid 1941 och 1942 års taxeringar skulle avdragas innan taxerad
merinkomst av visst slag fastställdes, eller om sådan inkomstminskning som
fick avdragas enligt 10 § i förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren
1941 och 1942. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen kan
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, under iakttagande
tillika att avdrag för inkomstminskning å annan fastighet må medgivas allenast
från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla under beskattningsåret.
Vid beräkning av inkomstminskning å viss förvärvskälla under beskattningsår
som 1942 års taxering avsåg må ej vid tillämpning av 10 § 2
mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid
bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare
års taxeringar skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000
kronor.
Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning
hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, därest ej den skattskyldige
visar, att större del av inkomstminskningen
berott på sådana
förhållanden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
65
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet
skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån
den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom
är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet
framkallade läget.
Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.
till 14—19 samt 21 §§.
1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till
4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige
i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varufömyelsefond,
avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det
avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag
ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande
prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den
skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring
för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den
nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska
skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet
större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse
lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt
varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.
Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning
ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall
godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid
nettointäktens beräkning.
Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
till varufömyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.
Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk
uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 saini. Nr 30. 5
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.
Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat
till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna
till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså
att avse det belopp, varmed ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets
utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.
Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret
eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv
i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande
belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering
till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas
från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk
skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens storlek.
Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tillika
skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda
skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava
minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknas,
avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.
Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt
4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten
på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.
Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning
av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes
det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution
av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga,
skall rätten till sådan restitution hava förfallit.
2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor
avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för
visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade
levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större
storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)
av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande
det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.
Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,
medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till
prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.
3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
67
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering
till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.
I förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid
taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.
Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen
disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,
om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,
där kostnadsutjämningsfond'' ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot
de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår
då omkostnaderna ägt rum. Vad'' sålunda stadgats skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett
på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.
Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej
använts för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.
4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång
för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år
genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige.
Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp,
varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna
gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.
När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot
den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till
vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten
till ytterligare restitution hava förfallit.
5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt
som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten in
-
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med
det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.
Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna
avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid
ifrågavarande beskattning. Om sålunda för ett senare beskattningsår, då annat
fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning
skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.
Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring
medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den
beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke
varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.
Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i
riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må
inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta
fartyg, som örn medlen uttagit från riksbanken, men att restitution dock ej
må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.
Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.
Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.
Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.
6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.
7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
69
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
a) Ett rederi bär den 1 november 1942 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende
nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insattes i sin helhet å
vederbörligt konto i riksbanken.
I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =
500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då
efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å
skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.
Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med
500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942
varit 200,000 kronor mindre, restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution
medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1942 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.
Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.
b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets
beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.
Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.
Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000 kronor.
Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt
som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.
Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp
av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000
kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret
1942 restituerad.
c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken insatta
beloppet, 300,000 kronor andra medel.
Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =
200.000 kronor.
Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v, s.
beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000
kronor.
Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av
500.000 kronor.
När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.
Restitution medgives som i exempel a).
e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.
Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §
4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna
beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.
I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast
350.000 kronor.
Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.
Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda
exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde
under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande
mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske
endast å ett belopp av 350,000 kronor.
f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,
900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor
till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med
100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor
mindre, restitueras.
Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, om
den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942 varit ytterligare
150,000 kronor mindre.
Återstående skatt blir definitiv.
g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.
Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av
1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort
belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för
beskattningsåret 1944 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000 kronor
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
71
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall
köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget
och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan
hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i
exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper
å fartyget i dess helhet.
För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepaföring intill
150,000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.
h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.
Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen
försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom
i exempel a).
8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap räder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma
i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med
särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av
ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid
avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av
åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av
de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,
skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen
ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1944.
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
B) alt följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 171 av herr Mannerskantz
m. fl. och II: 251 av herr Persson i Falla m. fl.,
de likalydande motionerna 1: 248 av herr Nordenson m.
fl. och II: 359 av herr Wiberg m. fl.,
de likalydande motionerna I: 249 av herr Björkman m. fl.
och 11:358 av herr Lundell m. fl.,
de likalydande motionerna I: 251 av herr Nisser m. fl.
och 11:361 av herrar Svensson i Grönvik och Liedberg,
motionen I: 250 av herr Åqvist,
motionen II: 288 av herr Persson i Stockholm m. fl.,
motionen II: 360 av herrar Skoglund i Umeå och Severin
i Gävle, samt
motionen II: 362 av herr Hansson i Skediga,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet härovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 1 juni 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Axel Ivar Anderson,
Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Velander, Herman Ericsson, Ljungdahl och Sylwan*; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hammarlund*, Orgård, Falk, Lundell, Kilbom,
Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, De Geer* och Olson i Göteborg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
73
Reservationer:
1) av herr Lundell, som inom utskottet yrkat avslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 193 på grund av krigskonjunkturskattens skadeverkningar i nationalekonomiskt
och statsfinansiellt hänseende. Dessutom vore skatteförordningen
alltför invecklad till innehåll och avfattning och beredde såväl
skattedragare som skattemyndigheter oförsvarliga svårigheter, tidsspillan
och kostnader. För vidare motivering för avslagsyrkandet hänvisades
till motionerna II: 5/1940 U, II: 282/1941, II: 230/1942, II: 358/ 1943, till utförlig
reservation med belysande räkneexempel vid bevillningsutskottets betänkande
nr 36/ 1942 samt till anföranden vid andrakammardebattema beträffande
krigskonjunkturskatt under angivna riksdagar.
2) av herrar Axel Ivar Anderson, Velander, Sylvan och Olson i Göteborg,
vilka anfört:
»I utskottets yttrande göres gällande, att krigskonjunkturskatten icke verKat
hämmande på företagsamheten och att skattens borttagande icke skulle
innebära en stimulans till ökad produktion. En motsatt uppfattning torde
vara allmän bland företagarna inom alla delar av näringslivet, och deras
mening grundas icke på teoretiska överväganden utan på erfarenheter från
det praktiska livet. Den omständigheten att skatten i vida kretsar betraktas
som en hämsko på företagsamheten och ett hinder för produktionsökning
torde få tillmätas synnerlig betydelse. Risken av ogynnsamma verkningar av
denna skatteform blir större ju längre bort man kommer från jämförelseåren
under förkrigstiden. Ett förnekande av krigskonjunkturskattens hämmande
inverkan på företagsamheten i nuvarande läge under hänvisning till
industriinvesteringen, vars omfattning med hänsyn till bristen på material
och arbetskraft förmenats närmast motivera åtgärder för dess begränsning,
är näppeligen hållbart. Det torde vara tillräckligt att hänvisa till förhållandena
på jordbruksproduktionens, bränsleförsörjningens och fiskets områden.
Betydelsen av krigskonjunkturbeskattningen såsom ett led i det allmännas
strävanden för stabilisering av prisnivån synes oss icke heller böra överskattas.
Den begränsning av företagsamheten på skilda områden, som av naturliga
skäl inträder, så snart krigskonjunkturskatt underkastad inkomst är att
räkna med, måste ock medföra ett försämrat underlag för de ordinarie skatterna
till stat och kommun. Ett upphävande av krigskonjunkturskatten
skulle därför, enligt vår mening, medföra en förbättring i försörjningsläget,
som kommer samhället i sin helhet till godo, samt en avsevärd ökning av
underlaget för den ordinarie beskattningen. Den statsfinansiella betydelsen
av krigskonjunkturskatten är därför icke så stor, att den i och för sig motiverar
skattens bibehållande.
Utskottet har i stort sett lämnat de i motionerna I: 248 och II: 359 anförda
skälen för krigskonjunkturskattens upphävande eller för väsentliga
modifikationer i skattebestämmelsema utan avseende. Endast i fråga örn
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
rörelseidkares rätt till avdrag för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga forskningen
har utskottet gjort ett medgivande, vars betydelse framför allt ligger
däri, att det av utskottet föreslagna stadgandet klarlägger avdragsrättens
innebörd, vilket ur skatteteknisk synpunkt innebär en betydelsefull vinning.
Även med hänsyn till önskvärdheten ur samhällssynpunkt av att företagen
uppmuntras till avsättningar för ifrågavarande syfte måste utskottets
förslag hälsas med tillfredsställelse.
I övrigt har utskottet endast i obetydliga detaljer föreslagit jämkningar i
den kungl, propositionen.
Det i motionerna framställda yrkandet angående i beskattningshänseende
avdragsgilla avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m. har
helt avvisats av utskottet. Att det såväl ur valutavårdande synpunkter som
för folkförsörjningen efter kriget vore av utomordentligt värde, om näringsföretagen
stimulerades till uppskjutande av icke oundgängligen nödvändiga
utgifter för dylika ändamål synes emellertid icke av utskottet bestridas. Även
örn kostnadsutjämningsfondema komme att få tagas i anspråk under viss
tid efter krigets slut, föirutsättes att de skola användas före tidpunkten för
avräkningsförfarandet och detta i sin tur komma att ske så snart prisnivån
efter kriget anses stabiliserad. Det torde emellertid vara först efter en sådan
stabilisering, då den framtida konjunkturutvecklingen med större grad av
sannolikhet kan bedömas, som det är mest angeläget att medel stå till förfogande
för de investeringar, som vid denna tidpunkt framstå såsom lämpligast,
och detta medelsbehov kan icke fyllas genom avsättning till kostnadsutjämningsfonder.
Ej heller kunna dylika avsättningar antagas erhålla samma
valutastabiliserande verkningar som de ifrågasatta, genom nedsättning i
riksbanken eller på annat sätt bundna investeringsfonderna. Till en del skulle
det avsedda syftet utan författningstekniska svårigheter kunna tillgodoses
därigenom, att — under förutsättning att medlen på angivet sätt bundes —
avdrag jämväl vid krigskonjunkturbeskattningen medgåves för sådana avsättningar
till investeringsfonder för byggnader samt för maskiner m. m.,
som äro avdragsgilla vid de ordinarie taxeringarna. Om avsättningar, för
vilka den skattskyldige vid krigskonjunkturskattetaxering åtnjutit avdrag, icke
inom av Kungl. Maj:t föreskriven tid användes till avsett ändamål, skulle
givetvis eftertaxering till krigskonjunkturskatt äga rum.
Under åberopande härav samt med hänvisning till vad i motionerna i detta
avseende anförts finna vi oss böra föreslå sådan ändring i det föreliggande
förslaget till krigskonjunkturskatteförordning, att vid taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt avdragsgilla
avsättningar till investeringsfonder för byggnader och för maskiner m. m. under
ovan angivna förutsättning få avdragas jämväl vid beräkning av merinkomst
enligt nämnda förordning, ävensom att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att om förslag till krigskonjunkturskatteförordning
för år 1944 kommer att utarbetas, därvid måtte beaktas de synpunkter, som
i motionerna framförts rörande i beskattningshänseende avdragsgilla avsättningar
för byggnads- och reparationsarbeten m. m.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
75
I motionerna hava enligt vår mening anförts övertygande skäl för att en
höjning av utjämningsavdraget bör medgivas och alt dylikt avdrag även
bör tillgodoräknas vid kvittning mellan merinkomst och inkomstminskning.
Detta skulle icke, såsom utskottet synes förmena, innebära någon reell
skattelättnad utan allenast ett skydd mot orättmätig beskattning av fiktiva
vinster.
Vi föreslå sålunda, i anslutning till vad i denna del av motionerna anförts,
att procentsatsen för utjämningsavdraget bestämmes till 20, att anvisningarna
till 10 § punkt 3 givas viss ändrad lydelse samt att stadgandet i 4 § 6 mom.
sista stycket måtte utgå.
I motionerna har vidare framhållits, att krigskonjunkturbeskattningen
medför antisociala verkningar genom att försvåra företagens strävanden att
tillgodose de anställdas ålderdomsförsörjning. Lagstiftningen rörande pensionsstiftelser
tillkom så sent som år 1937 och det ligger därför i sakens natur,
att pensionsfonderna ännu icke kunnat uppbringas till önskvärd storlek.
Givetvis kunna större avsättningar till dylika stiftelser påräknas under högkonjunkturer
än under mera normala förhållanden. Örn de företag, vars vinster
gynnsamt påverkats av krigskonjunkturen på grund av krigskonjunkturbeskattningen
förhindras att genom ökade avsättningar under nu rådande
konjunkturförhållanden uppbringa pensionsfonderna till sådan storlek, som
erfordras för beredande av någorlunda tillfredsställande pensionsförmåner,
torde syftet med lagstiftningen rörande pensionsstiftelser motverkas. Under en
eventuell depressionsperiod efter kriget lärer nämnvärda avsättningar till
täckande av då förefintliga brister i pensionsfonderna icke kunna påräknas.
Ur valutavårdande synpunkter föreligger intet hinder för en ökad avdragsrätt
i detta hänseende, då ju medlen förutsättas bliva bundna. Såsom i motionerna
framhålles, skulle ej heller skäl av folkpsykologisk natur rimligen kunna
åberopas mot en sådan utvidgad avdragsrätt, att de anställda inom skäliga
gränser tillätes njuta frukterna av den på grund av konjunkturförhållandena
ökade vinst, de med sin arbetsinsats bidragit att skapa, i den formen att någon
del av denna vinstökning reserverades för deras försörjning vid uppkommande
arbetsoförmåga. Medvetandet härom skulle säkerligen ock öka de anställdas
arbetsglädje och främja produktionsresultatet samt för dem utgöra
någon motvikt till de påfrestningar, det rådande läget i olika avseenden förorsakar.
Vi finna oss sålunda böra förorda att avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser
medgives i den omfattning, som i motionerna föreslagits.
Från sjöfartshåll bar framhållits, att fartygsförlusterna under kriget varit
så stora, att det icke varit möjligt att ersätta det förlorade tonnaget, i varje
fall icke i tontal räknat. Det har vidare framhållits, att det på grund av nuvarande
praxis i fråga örn överprisavdraget icke är möjligt för ett rederi att
nyanskaffa lika stort tonnage sorn det förlorade, enär vid beräkningen av
överprisavdrag hänsyn icke tages till förhållandet mellan tontalen å de förlorade
och de nyanskaffade fartygen. I likhet med vad motionärerna föreslagit
synes därför i den föreslagna förordningen böra inrymmas föreskrift av
den innebörd, att rederiföretag, som förlorat ett eller flera fartyg, skall vara
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
berättigat till helt överprisavdrag, därest de nyanskaffade fartygen äro av
samma tontal som de förlorade.
Under åberopande av vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa,
A) att riksdagen måtte, med godkännande i övrigt av utskottets
förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för
år 1943, antaga nedan angivna såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse av samma förordning:
(Utskottets förslag.)
4 §•
6 moni. Utjämningsavdrag fastställes
för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk
person, till femton procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk
person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50,000 kronor, till femton
procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent
av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent
av genomsnittligt eget kapital i
förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret
— eller, såvitt angår
skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande
rörelse först efter andra
förkrigsinkomstårets utgång, under
första verksamhetsåret — men minst
7,500 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk
person till minst femton procent av
den merinkomst av förvärvskällan
som återstår efter tillämpning av 4
mom.
Om kostnadsutjämningsfond som
avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag
ej åtnjutas med högre belopp än den
merinkomst, som skulle hava beräknats
enligt 2 mom. andra stycket,
därest sådan fond ej tagits i anspråk.
(Reservanternas förslag.)
4 §•
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes
för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk
person, till tjugu procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk
person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50,000 kronor, till tjugu
procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till tjugu procent
av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent
av genomsnittligt eget kapital i
förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret
— eller, såvitt angår
skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande
rörelse först efter andra
förkrigsinkomstårets utgång, under
första verksamhetsåret — men minst
10,000 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk
person till minst tjugu procent av
den merinkomst av förvärvskällan
som återstår efter tillämpning av 4
mom.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
77
(Utskottets förslag.)
7 §•
2 mom. Det fastställes i vad mån
den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses
hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda
beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket
sägs, utgörande femton procent av
jämförelseinkomsten, upptages såsom
taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
(Reservanternas förslag.)
7 §•
2 mom. Det fastställes i vad mån
den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses
hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda
beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket
sågs, utgörande tjugu procent av
jämförelseinkomsten, upptages såsom
taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §■
Beträffande under —--(= utskottet)---för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall
dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och
av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst
samt belopp som erhållits
genom restitution av allmänna skatter,
för beskattningsåret överstiger
motsvarande jämförelseinkomst med
tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket
sägs, utgörande femton procent av
jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Beträffande realisationsvinst vid
icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad
mån den kan antagas hava berott på
värdeökning uppkommen efter utgången
av augusti 1939, med rätt för
den skattskyldige att med bärande
sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten
skulle hava uppkommit oberoende
av förhållanden som omförmälas i
1 §. Det sålunda framkomna beloppet,
minskat med avdrag som stadgas i
andra stycket samt med utjämnings
-
Såsom taxerad merinkomst skall
dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och
av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst
samt belopp som erhållits
genom restitution av allmänna skatter,
för beskattningsåret överstiger
motsvarande jämförelseinkomst med
tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket
sägs, utgörande tjugu procent av
jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
9 §•
Beträffande realisationsvinst vid
icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad
mån den kan antagas hava berott på
värdeökning uppkommen efter utgången
av augusti 1939, med rätt för
den skattskyldige att med bärande
sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten
skulle hava uppkommit oberoende
av förhållanden som omförmälas i
1 §. Det sålunda framkomna beloppet,
minskat med avdrag som stadgas i
andra stycket samt med utjämnings
-
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
avdrag som i 3 § sista stycket sägs, avdrag som i 3 § sista stycket sägs,
utgörande femton procent av belöp- utgörande tjugu procent av beloppet,
upptages såsom taxerad merin- pet, upptages såsom taxerad merinkomst.
komst.
Vid fastställande---(= utskottet)---skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 4 §.
2. Den vid---(= utskottet)---inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsin- c) Har för något av förkrigsinkomståren
avdrag skett för avsättning komståren avdrag skett för avsättning
till konjunkturinvesteringsfond eller, till konjunkturinvesteringsfond eller,
med större belopp än som kan anses med större belopp än som kan anses
motsvara normal årsavsättning, till motsvara normal årsavsättning, till
pensionering av anställda eller annat pensionering av anställda eller annat
likartat ändamål, skall beloppet till- likartat ändamål, skall beloppet tilläggas
vid inkomstuppskattningen.
I fall som avses i punkt 4 f) fjärde
stycket här nedan må dock tillägg i
anledning av avsättning till konjunkturinvesteringsfond
allenast ske i den
mån avsättningen under förkrigsinkomståren
må hava överstigit det belopp,
som jämlikt nämnda författningsrum
tillgodoräknas den skattskyldige.
— här nedan.
läggas vid inkomstuppskattningen.
Har å---(— utskottet)--
4. Vid uppskattning---(= utskottet)
kornsten.
d) För värdeminskning å maski
ner, inventarier, byggnader eller and
ra dylika tillgångar för stadigvaran
de bruk medgives i regel avdrag ef- bruk medgives i regel avdrag efter
— uppskattade rnerin
-
d) För värdeminskning å maskiner,
inventarier, byggnader eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande
ter samma grunder som tillämpats
vid uppskattning enligt denna hör
-
samma grunder som tillämpats vid
uppskattning enligt denna förordning
ordning av inkomsten för sista för- av inkomsten för sista förkrigsinkrigsinkomståret,
eller, där beräkning komståret, eller, där beräkning efter
efter sådan grund ej kan ske, med be- sådan grund ej kan ske, med belopp
lopp motsvarande den med utgångspunkt
från anskaffningskostnaden be
-
motsvarande den med utgångspunkt
från anskaffningskostnaden beräkna
-
räknade verkliga värdeminskningen, de verkliga värdeminskningen. Avdrag
Avdrag för värdeminskning översti- för värdeminskning överstigande den
Bevillningsutskottets betänkande nr 3U.
79
(Utskottets förslag.)
gande den normala av sådant slag,
som avses i punkt 3 c) fjärde stycket
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
medgives i den mån denna
värdeminskning visas hava uppkommit
under beskattningsåret och motsvarande
avdrag skett i räkenskaperna.
I räkenskaperna gjort avdrag å tillgång
som nu sagts för överpris eller
merkostnad av sådant slag, som angles
i femte stycket nämnda anvisningspunkt,
skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och
en fjärdedel gånger det pris den kan
anses hava betingat vid utgången av
augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt,
som belöper på återstoden
av det i räkenskaperna gjorda avdraget,
framgår av 17 §.
Beträffande industriella nybyggnader
och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med
vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet
som bör föranleda större avdrag
för överpris än nyss sagts ofta anses
vara för handen. Kan det med hög
grad av sannolikhet förutses att en
tillgång skall helt förlora sitt värde
efter krigets slut, bör avdrag få ske
för hela anskaffningskostnaden, om
motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.
Såsom exempel på sådan
omständighet som må föranleda större
avdrag för överpris än nyss sagts må
vidare framhållas det fall att fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande
bruk gått förlorad och annan liknande
tillgång anskaffats i dess ställe. I dy
-
(Reservanternas förslag.)
normala av sådant slag, som avses i
punkt 3 c) fjärde stycket anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen,
medgives i den mån denna värdeminskning
visas hava uppkommit under
beskattningsåret och motsvarande
avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna
gjort avdrag å tillgång
som nu sagts för överpris eller merkostnad
av sådant slag, som angives
i femte stycket nämnda anvisningspunkt,
skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och
en fjärdedel gånger det pris den kan
anses hava betingat vid utgången av
augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt,
som belöper på återstoden av
det i räkenskaperna gjorda avdraget,
framgår av 17 §.
Beträffande industriella nybyggnader
och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med
vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet
som bör föranleda större avdrag
för överpris än nyss sagts ofta anses
vara för handen. Kan det med hög
grad av sannolikhet förutses att en tillgång
skall helt förlora sitt värde efter
krigets slut, bör avdrag få ske för hela
anskaffningskostnaden, örn motsvarande
avdrag skölt i räkenskaperna.
Såsom exempel på sådan omständighet
som må föranleda större avdrag
för överpris än nyss sagls må vidare
framhållas det fall att fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk
gått förlorad och annan liknande tillgång
anskaffats i dess ställe. I dylikt
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Utskottets förslag.)
likt fall må avdrag för överpris åtnjutas
högst med så stort belopp att det
vid ifrågavarande beskattning återstående
oavskrivna värdet nedbringas till
förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången
eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade
tillgången, till summan av förkrigsvärdet
å denna tillgång och — i
regel — en och en fjärdedel gånger
det belopp varmed förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.
I vissa fall kan Kungl. Maj:t
med stöd av särskilt av riksdagen
meddelat bemyndigande att medgiva
eftergift beträffande krigskonjunkturskatt
fastställa särskild grund för beräkning
av avdrag för överpris eller
merkostnad.
e) Beträffande rörelse -— --(=
f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond
eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag
för omkostnad som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa beskattningen
för beskattningsåret. Har
under beskattningsåret omkostnad
gjorts för en mera omfattande representation
eller dgl. ån under förkrigsinkomståren,
bör avdrag för omkostnaden
såvitt angår den ökade representationen
medgivas endast i den
mån den betingats av rörelsens utvidgning
eller andra särskilda förhållanden.
Avdrag för kostnad för pensionering
av anställda eller annat likartat
ändamål med belopp överstigande medeltalet
av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i
(Reservanternas förslag.)
fall må avdrag för överpris åtnjutas
högst med så stort belopp att det vid
ifrågavarande beskattning återstående
oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet
å den nyanskaffade tillgången
eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade
tillgången, till summan av förkrigsvärdet
å denna tillgång och —- i
regel — en och en fjärdedel gånger
det belopp varmed förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade tillgången,
dock att vid nyanskaffning av
fartyg helt överprisavdrag må åtnjutas
örn de nyanskaffade fartygen icke
äro av större tontal än de förlorade.
I vissa fall kan Kungl. Maj :t med stöd
av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt fastställa
särskild grund för beräkning av
avdrag för överpris eller merkostnad.
utskottet)---synes skäligt.
f) Avdrag för omkostnad, som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa
beskattningen för beskattningsåret,
är ej medgivet. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för
en mera omfattande representation
eller dyl. ån under förkrigsinkomståren,
bär avdrag för omkostnaden såvitt
angår den ökade representationen
medgivas endast i den mån den betingats
av rörelsens utvidgning eller
andra särskilda förhållanden.
Avdrag för kostnad för pensionering
av anställda eller annat likartat
ändamål med belopp överstigande medeltalet
av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives, utom i
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
81
(Utskottets förslag.)
den mån kostnadsökningen kan anses
erforderlig för normal årsavsättning
på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan
förpliktelse ingåtts efter utgången
av augusti 1939, iakttages, dels att
avdrag ej medgives i den mån med
kostnaden avses att åt någon bereda
högre pension än dubbla det belopp
som angives i 9 § tredje stycket lagen
den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser, i
förekommande fall förenad med s. k.
kapitalunderstöd å högst 4,000 kronor,
dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel
av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen
i den mån den ej avser högre
pensioner än nyss sagts, dels ock att
i regel avdrag ej medgives med högre
belopp än i medeltal 4,000 kronor för
en var av de befattningshavare som
pensioneringen avser.
(Reservanternas förslag.)
fall varom i nästa stycke förmåles,
allenast i den mån kostnadsökningen
kan anses erforderlig för normal årsavsättning
på grund av ökade verkliga
förpliktelser eller dylikt förhållande.
Har sådan förpliktelse ingåtts
efter utgången av augusti 1939, iakttages,
dels att avdrag ej medgives i den
mån med kostnaden avses att åt någon
bereda högre pension än dubbla
det belopp som angives i 9 § tredje
stycket lagen den 18 juni 1937 om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,
i förekommande fall
förenad med s. k. kapitalunderstöd å
högst 4,000 kronor, dels att avdrag för
s. k. övergångskostnad ej medgives
med mera än en tiondel av hela det
belopp av sådan kostnad som härrör
av den ökade förpliktelsen i den mån
den ej avser högre pensioner än nyss
sagts, dels ock att i regel avdrag ej
medgives med högre belopp än i medeltal
4,000 kronor för en var av de
befattningshavare som pensioneringen
avser.
Aktiebolag, som vid taxeringen till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjutit avdrag för avsättning
till stiftelse för pensionering av anställda
med högre belopp ån det, för
vilket avdrag, enligt vad nyss sagts,
är medgivet, må dock åtnjuta ytterligare
avdrag för vad sålunda blivit
till stiftelsen avsatt, under förutsättning
att stiftelsen, efter det avsättningen
skett, förvärvat av svenska staten
utfärdade obligationer för belopp,
icke understigande det, för vilket avdrag
enligt detta stycke yrkas, samt
stiftelsen avgivit förklaring att icke avyttra
eller belåna nämnda obligationer,
förrän Kungl. Majit därtill lämnat
tillstånd. Härvid skall dock iakt
-
B i hang till riksdagens protokoll 1943. 7 saint. Nr 36.
6
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Utskottets förslag.)
(Reservanternas förslag.)
tagas, att avdrag, som här avses,
endast md medgivas, då det befinnes
uppenbart, att ifrågavarande till stiftelsen
avsatta medel icke till någon del
kunna komma bolagets aktieägare tillgodo
eller eljest användas för annat
än avsett ändamål, samt att avdraget
enligt detta stycke icke må
överstiga ett belopp, motsvarande 500
kronor för en var av de befattningshavare
pensioneringen avser, och ej
heller uppgå till högre belopp än att
enligt försäkringstekniska grunder beräknad
brist i stiftelsens fonder därigenom
täckes.
Avdrag för avsättning till investeringsfond
för byggnader samt till sådan
fond för inventarier och varulager
år medgivet under de förutsättningar
och i den omfattning, som i
förordningen den 12 juni 19A2 örn rätt
att vid taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för
avsättning till investeringsfond sägs,
därest den skattskyldige styrker sig
hava antingen i riksbanken nedsatt
ett mot avsättningen svarande belopp
under medgivande, att detsamma
icke må lyftas, förrän Kungl. Maj.t
därtill lämnat tillstånd, eller efter
beskattningsårets utgång förvärvat av
svenska staten utfärdade obligationer
för enahanda belopp samt tillika beträffande
dessa obligationer avgivit
sådan förklaring, som i nästförgående
stycke sågs.
I övrigt är avdrag för avsättning till
investeringsfond icke medgivet.
Avyttras eller belånas ifrågavarande
obligationer i strid mot avgivria förklaringar
eller föreligga beträffande
avsättning till investeringsfond sådana
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
83
g) Har skattskyldig--
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
omständigheter, att efterbeskattning
till kommunal inkomstskatt samt statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt
jämlikt förordningen den 12 juni 1942
örn rätt att vid taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag
för avsättning till investeringsfond
skall äga rum, skall den skattskyldige
genom efterbeskattning påföras krigskon
junktur skatt för det avsatta beloppet
eller del därav så ock utgiva ränta;
och skola därvid i samma förordning
samt i 37 § meddelade bestämmelser
i tillämpliga delar gälla.
(= utskottet)---här nedan.
till 5 §.
5. Såsom taxerad merinkomst av 5. Såsom taxerad merinkomst av
jordbruk skall, där ej utredning som jordbruk skall, där ej utredning som
avses i nästa punkt förebringas, upp- avses i nästa punkt förebringas, upptagas
den uppskattade merinkomsten tagas den uppskattade merinkomsten
med avräkning av dels ett belopp ut- med avräkning av dels ett belopp utgörande
tio procent av den uppskat- görande tio procent av den uppskattade
merinkomsten, avsett att täcka tade merinkomsten, avsett att täcka
av kriget förorsakad värdeminskning av kriget förorsakad värdeminskning
genom försämrad hävd med mera, genom försämrad hävd med mera,
dels ock ett belopp svarande mot ut- dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista styc- jämningsavdrag som i 3 § sista stycket
sägs, utgörande femton procent ket sägs, utgörande tjugu procent av
av jämförelseinkomsten. jämförelseinkomsten.
6. Skattskyldig som---(= utskottet)--— avses i 1 §.
Kompensation för förhållanden som Kompensation för förhållanden som
avses i 3 § sista stycket skall vid ut- avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas redning enligt denna punkt beräknas
till femton procent av den vinst, som till tjugu procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avytt- skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag till egen rörelse av ring eller uttag till egen rörelse av
jordbruksprodukter av samma slag jordbruksprodukter av samma slag
som under beskattningsåret ägt runi som under beskattningsåret ägt rum
under förkrigsinkomståren. under förkrigsinkomståren.
Prisstegring utöver---(= utskottet)---merinkomstens fast
ställande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
till 6 §.
2. För beräkning----(= utskottet)---olika produkter.
Kompensation för förhållanden som
avses i 3 § sista stycket beräknas till
femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller
förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under
beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
Från det---(= utskottet) —
4. I fall, då växande skog avyttrats
i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk
enligt denna förordning så att från
den för skogen erhållna köpeskillingen
avdrag göras dels med ett belopp,
svarande mot den växande skogens
uppskattade värde vid utgången av
augusti 1939 eller, om skogens för
ägaren gällande ingångsvärde var
större, detta värde, dels för de i samband
med avyttringen uppkomna
kostnaderna i den mån de belöpa på
skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten
av skogsbruk, minskad
med utjämningsavdrag som i 3 § sista
stycket sägs, utgörande femton procent
å nettointäkten, upptages såsom
taxerad merinkomst å avyttringen av
den växande skogen. Vid uppskattning
av värdet å den växande skogen
vid utgången av augusti 1939 iakttages,
att bevisning rörande dess storlek
i regel ej kan åläggas den skattskyldige.
Värdeökningen å den växande
skogen sedan nämnda tidpunkt må
följaktligen ej beräknas till högre belopp
än som finnes med sannolikhet
svara mot utvecklingen av den allmänna
fastighetsmarknaden beträffande
skogsegendomar å orten.
Kompensation för förhållanden som
avses i 3 § sista stycket beräknas till
tjugu procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller
förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under
beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.
— — kunnat påräknas.
4. I fall, då växande skog avyttrats
i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk
enligt denna förordning så att från
den för skogen erhållna köpeskillingen
avdrag göras dels med ett belopp,
svarande mot den växande skogens
uppskattade värde vid utgången av
augusti 1939 eller, om skogens för
ägaren gällande ingångsvärde var
större, detta värde, dels för de i samband
med avyttringen uppkomna
kostnaderna i den mån de belöpa på
skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten
av skogsbruk, minskad
med utjämningsavdrag som i 3 § sista
stycket sägs, utgörande tjugu procent
å nettointäkten, upptages såsom
taxerad merinkomst å avyttringen av
den växande skogen. Vid uppskattning
av värdet å den växande skogen
vid utgången av augusti 1939 iakttages,
att bevisning rörande dess storlek
i regel ej kan åläggas den skattskyldige.
Värdeökningen å den växande
skogen sedan nämnda tidpunkt må
följaktligen ej beräknas till högre belopp
än som finnes med sannolikhet
svara mot utvecklingen av den allmänna
fastighetsmarknaden beträffande
skogsegendomar å orten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
85
(Utskottets förslag.)
till 7
1. Beträffande inkomst av annan
fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast
i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren
ökats på grund av
uthyrningsmöjligheter, som under
normala förhållanden ej plägat vara
för handen men under beskattningsåret
kunnat utnyttjas, och som kunna
med sannolikhet antagas hava haft
sitt upphov i det av krigstillståndet
framkallade läget. Taxering företages
därför i regel allenast därest nu angivna
förutsättningar synas vara för
handen. Tillika iakttages att medgivande
av utjämningsavdrag med femton
procent å jämförelseinkomsten
påverkar den taxerade merinkomstens
storlek.
(Reservanternas förslag.)
§•
1. Beträffande inkomst av annan
fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast
i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren
ökats på grund av
uthyrningsmöjligheter, som under
normala förhållanden ej plägat vara
för handen men under beskattningsåret
kunnat utnyttjas, och som kunna
med sannolikhet antagas hava haft
sitt upphov i det av krigstillståndet
framkallade läget. Taxering företages
därför i regel allenast därest nu angivna
förutsättningar synas vara för
handen. Tillika iakttages att medgivande
av utjämningsavdrag med tjugu
procent å jämförelseinkomsten påverkar
den taxerade merinkomstens storlek.
till 10 §.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning
under de beskattningsår,
1941 och 1942 års taxeringar till krigskon
junkturskatt avsågo, iakttages, att
sådant avdrag skall medgivas från den
merinkomst, som återstår sedan de i
10 § 1 mom. omförmälda avdragen,
med undantag för det däri omförmälda
avdraget å 3,000 kronor, i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av
inkomstminskningens storlek och övriga
med avdragsrätten sammanhängande
frågor skola de vid nämnda
taxeringar gällande föreskrifterna äga
tillämpning. Därvid märkes, att fråga
kan vara antingen om sådan inkomstminskning,
som vid 1941 och 1942 års
taxeringar skulle avdragas innan taxerad
merinkomst av visst slag fastställdes,
eller örn sådan inkomstminskning
som fick avdragas enligt 10 § i för
-
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning
under de beskattningsår,
1941 och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt
avsågo, iakttages, att
sådant avdrag skall medgivas från den
merinkomst, som återstår sedan de i
10 § 1 mom. omförmälda avdragen,
med undantag för det däri omförmälda
avdraget å 3,000 kronor, i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av
inkomstminskningens storlek och övriga
med avdragsrätten sammanhängande
frågor skola de vid nämnda
taxeringar gällande föreskrifterna äga
tillämpning. Därvid märkes, att fråga
kan vara antingen om sådan inkomstminskning,
som vid 1941 och 1942 års
taxeringar skulle avdragas innan taxerad
merinkomst av visst slag fastställdes,
eller örn sådan inkomstminskning
som fick avdragas enligt 10 § i förord
-
86
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
(Utskottets förslag.)
ordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941 och 1942. Avdrag medgives
endast i den mån inkomstminskningen
kan anses hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, under
iakttagande tillika att avdrag för
inkomstminskning å annan fastighet
må medgivas allenast från taxerad
merinkomst å samma förvärvskälla
under beskattningsåret. Vid beräkning
av inkomstminskning å viss förvärvskälla
under beskattningsår som 1942
års taxering avsåg må ej vid tillämpning
av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till
å förvärvskällan belöpande utjämunder
beskattningsåret. Vid beräkning,
vida avdrag skall anses hava kunnat
utnyttjas vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 10 § omförmälda
avdraget å 3,000 kronor.
Inkomstminskning å--
(Reservanternas förslag.)
ningarna om krigskonjunkturskatt för
åren 1941 och 1942. Avdrag medgives
endast i den mån inkomstminskningen
kan anses hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, under iakttagande
tillika att avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet må medgivas
allenast från taxerad merinkomst
å samma förvärvskälla under
beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning
å viss förvärvskälla
under beskattningsår som 1942 års
taxering avsåg skall vid tillämpning
av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å
förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag.
Vid bestämmande huruvida
avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas
vid tidigare års taxeringar skall
bortses från det i 10 § omförmälda
avdraget å 3,000 kronor.
(= utskottet) — — — taxerade merinkomster.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att, därest förslag till krigskonjunkturskatteförordning kommer
att föreläggas 1944 års riksdag, vid utarbetandet därav
måtte beaktas de synpunkter, som i de likalydande motionerna
I: 248 av herr Nordenson m. fl. och II: 359 av herr Wiberg
m. fl. framförts rörande i beskattningshänseende avdragsgilla
avsättningar för byggnads- och reparationsarbeten m. m.»
3) av herr Ljungdahl.
4381S7. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts ■proposition angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. s. 8 i texten