Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.

1943-06-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över

självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande motioner, avseende vissa åtgärder

för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga

fullgörande, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 5 i första kammaren av herr Bondeson

och nr 13 i andra kammaren av herr Nilsson i Göingegården m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen ville för sin del besluta, att i taxeringsförordningen

skyldighet stadgas för sjukkassor och därmed jämställda att lämna uppgift

om de belopp, som såsom ersättning för fullgjorda tjänster, uppdrag eller

annat dylikt utbetalats till jämväl andra än de hos institutionen anställda,

samt att riksdagen i skrivelse till Konungen ville begära, att ämbetsverk, som

inregistrera samfälligheter, skola härom liksom ock om förflyttning av styrelsens

för samfälligheten säte och om upplösning av samfälligheten lämna

upplysning till taxeringsnämndens ordförande i det distrikt, där samfälligheten

skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt»; samt

2) motionen nr 179 i andra kammaren av herr Witzell, vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå åtgärder för åstadkommande

av effektivare kontroll i beskattningsavseende över vissa näringsutövare.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Enligt 33 § taxeringsförordningen föreligger skyldighet att meddela uppgift

till ledning för annans taxering bl. a. för arbetsgivare beträffande de

förmåner i avlöning, arvode eller annan ersättning för utfört arbete eller i

pension, som av honom utgivits. Jämlikt 35 § 2 mom. är efter anmaning av

landskamrerare idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig avlämna

uppgift om belopp, som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare,

därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt

av jordbruksfastighet eller av rörelse.

I beskattningsorganisalionssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad

organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskonto
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 42.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

rens arbetskraft m. m. (Statens offentl. utredn. 1942: 49) har föreslagits ändring

i 35 § 2 mom. bl. a. i så måtto, att idkare av jordbruk, skogsbruk eller

rörelse efter anmaning av taxeringsintendent skall vara skyldig avlämna uppgift

jämväl om till andra näringsidkare, som icke äro i anmaningen namngivna,

utbetalda belopp av ovan angiven beskaffenhet.

I de likalydande motionerna I: 5 och II: 13 har anförts bland annat, att i

fråga om de s. k. fria yrkena taxeringsmyndigheterna i stort sett vore hänvisade

till att bygga taxeringarna på den skattskyldiges egna uppgifter utan

möjlighet att utöva erforderlig kontroll. Vissa läkares honorar utgjordes i

relativt stor omfattning av sjukkasseutbetalningar. För veterinärer härrörde

deras intäkter i viss utsträckning från utbetalningar av försäkringsbolag. Örn

dessa institutioner bleve ålagda att efter samma grunder som gällde för arbetsgivare

i fråga om anställda lämna uppgift om vad ovannämnda skattskyldiga

uppburit i arvoden eller honorar, skulle vinnas icke blott att kontroll

kunde utövas över att dessa skattskyldiga upptagit de uppburna beloppen

i sina deklarationer utan möjligen även att någon ledning kunde erhållas

för bedömande av andra likställda skattskyldigas uppgifter i deklarationerna.

Vidare har i sistnämnda motioner framhållits, att ett flertal föreningar och

andra samfälligheter icke avlämnade självdeklaration, ehuru sådan skyldighet

ålåge dem. En möjlighet att erhålla kontroll i detta hänseende skulle

vara, att vid inregistrering av nybildad förening eller annan samfällighet,

resp. vid förflyttning till annan kommun, uppgift därom lämnades till taxeringsnämndens

ordförande i det distrikt, inom vilket samfälligheten skulle

taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I motionen II: 179 har anförts, att utövare av fria yrken, såsom läkare,

tandläkare, homeopater, veterinärer, advokater, sjukgymnaster, författare och

artister m. fl. praktiskt taget ginge fria från varje slag av kontroll med avseende

å sina deklarationer. Skattelagstiftningen hade åstadkommit möjlighet att

utöva sträng kontroll över arrangörer av nöjestillställningar för att därigenom

kunna indriva nöjesskatt. Det borde vara möjligt att på liknande sätt utöva kontroll

över näringsutövare av nu antytt slag.

Frågan om en förbättring av taxeringskontrollen har upptagits till behandling

jämväl av riksdagens revisorer i deras för budgetåret 1941/42 avgivna

berättelse (s. 106—110). Revisorerna, som verkställt undersökning rörande

det sätt, på vilket taxeringskontrollen för närvarande handhaves, ha därvid

funnit stora skiljaktigheter föreligga emellan de olika länsstyrelserna i berörda

hänseende. Revisorerna hava anfört, att hos vissa länsstyrelser ifrågavarande

kontrollverksamhet syntes hava varit av förhållandevis mycket ringa

omfattning. Utan att ingå på frågan, vilka omständigheter, som i de särskilda

fallen kunde hava föranlett detta, ville revisorerna framhålla, att taxeringskontrollen

— särskilt i nuvarande statsfinansiella läge — uppenbarligen måste

ägnas allra största uppmärksamhet. Revisorerna ha vidare erinrat om att frågan

om en effektivisering av denna kontroll torde komma att behandlas i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42

3

samband med det av beskattningsorganisationssakkunniga framlagda förslaget.

Därvid syntes även böra uppmärksammas frågan örn i vilken utsträckning

kontrolluppgifter borde lämnas till taxeringsmyndigheterna från bland

annat de olika krisorganen.

I likhet med riksdagens revisorer finner utskottet, att frågan örn taxeringskontrollen

bör ägnas den allra största uppmärksamhet. Att taxeringskontrollen

beträffande skattskyldiga i allmänhet icke för närvarande är fullt effektiv

torde vara otvivelaktigt. Till icke ringa del torde detta bero på den stora

ökning i arbetsuppgifterna som de nu rådande förhållandena och på grund

därav införda nya skatteformer medfört för såväl länsstyrelserna som beskattningsnämnderna,

beträffande vilka uppgifter den tillgängliga arbetskraften

varit otillräcklig. Frågan örn en effektivisering av taxeringskontrollen i allmänhet

torde emellertid — såsom jämväl framhållits av revisorerna — komma

att upptagas till behandling i samband nied det ovannämnda av beskattningsorganisationssakkunniga

avgivna förslaget.

I de nu föreliggande motionerna har berörts ett spörsmål, vilket icke synes

hava upptagits till särskild behandling av beskattningsorganisationssakkunniga,

nämligen frågan örn en förbättring av taxeringskontrollen beträffande

utövare av de fria yrkena. Såsom i motionerna framhållits äro enligt gällande

bestämmelser taxeringsmyndigheternas möjligheter att öva kontroll över sådana

yrkesutövares deklarerade inkomster synnerligen ringa. Att detta är

fallet torde kunna antagas i främsta rummet bero därpå att — om här bortses

från advokater — bokföringsplikt icke ansetts kunna åläggas utövare av de

fria yrkena. Tid efter annan ha i våra skatteförfattningar vidtagits ändringar

för vinnande av en effektivare taxeringskontroll på olika områden. Beträffande

de fria yrkena har dock hittills icke genomförts någon reglering i detta

hänseende.

Något tvivel torde icke kunna råda därom att en sådan ordning är ytterst

otillfredsställande. I fråga om allt slags förvärvsverksamhet bör givetvis taxeringsmyndigheterna

äga möjlighet att, så långt detta låter sig göra, utöva en

vid beskattningen erforderlig kontroll. Vikten härav framträder med särskild

styrka i rådande läge med den skärpta beskattning, som nu är för handen.

Att den nuvarande ordningen i ifrågavarande avseende givit anledning lill missbruk

från de skattskyldigas sida framgår bland annat av vissa under den

senaste tiden upptäckta fall av skattesvek bland de fria yrkenas utövare.

Utskottet anser sålunda av behovet påkallat, att taxeringsmyndigheterna

beredas möjlighet till en effektivare taxeringskontroll beträffande de fria yrkenas

utövare. Det i de likalydande motionerna 1:5 och II: 13 framställda

förslaget om införande av uppgiftsplikt för sjukkassor och försäkringsbolag

i fråga om utbetalda ersättningar till läkare och därmed jämställda yrkesutövare

finner dock utskottet knappast utgöra någon verklig lösning. Hela

problemet rörande taxeringskontrollen av de fria yrkenas utövare bör enligt

utskottets mening tågås under noggrant övervägande.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

En förbättrad taxeringskontroll beträffande de fria yrkenas utövare lärer

icke kunna genomföras utan att ökade förpliktelser i ett eller annat avseende

åläggas dessa yrkesutövare. Införande av bokföringsplikt kan givetvis ifrågasättas,

åtminstone vad angår vissa yrkesgrupper. Även utan införande av

bokföringsplikt torde emellertid en förbättring i kontrollavseende kunna

vinnas. Utskottet får härvid erinra om de bestämmelser, som i detta hänseende

genomförts i Finland. Enligt statsrådets beslut angående särskilda åtgärder,

vilka avse en effektivare inkomst- och förmögenhetsbeskattning (utfärdat

i Helsingfors den 19 juni 1942), har sålunda föreskrivits, att näringsutövare

— bl. a. inom de fria yrkena — skola vara skyldiga att för såväl

inkomster som utgifter hava verifikat samt att läkare, tandläkare och veterinärer

skola vid mottagande av honorar utfärda kvittens enligt fastställt

formulär, varav en del — försedd med anteckningar örn beloppet, dagen då

det erlagts och eventuellt namnet å den som erlagt honoraret — skall stanna

hos mottagaren av honoraret.

På grand av vad nu anförts anser sig utskottet böra föreslå skrivelse till

Kungl. Maj:t med anhållan om utredning av frågan angående förbättring av

taxeringskontrollen över de fria yrkenas utövare.

Vad angår det i de likalydande motionerna I: 5 och II: 13 berörda spörsmålet

om införande av viss uppgiftsplikt vid inregistrering av samfälligheter

m. m. får utskottet erinra om att i samband med behandlingen av propositionen

nr 134 till 1942 års riksdag, avseende bland annat ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av stiftelser och ideella föreningar, fråga uppkommit

örn upprättande av ett efter statistisk undersökning upplagt register

över sådana rättssubjekt. 1942 års bevillningsutskott yttrade i detta sammanhang

i sitt betänkande nr 21, att enligt utskottets mening uppläggandet

av ett register över framför allt stiftelser skulle avsevärt bidraga till att skattskyldiga

rättssubjekt av detta slag i större utsträckning än vad nu är fallet

bleve taxerade för sina inkomster, varjämte utskottet framhöll önskvärdheten

av att ett sådant register utan dröjsmål komme till stånd. Utskottet instämmer

i vad 1942 års bevillningsutskott sålunda anfört och understryker

vikten av att åtgärder bliva vidtagna i angivna syfte. Införande av sådan

uppgiftsplikt, som i motionerna avses, anser sig utskottet däremot icke kunna

förorda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av dels de likalydande

motionerna I: 5 och II: 13, i vad desamma avse förbättring

av taxeringskontrollen över de fria yrkenas utövare, dels

ock motionen II: 179 i samma ämne i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

av berörda spörsmål och därvid beakta vad i detta betänkande

anförts ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som

må av utredningen föranledas; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

5

2) att de likalydande motionerna I: 5 och II: 13, i vad desamma

avse införande av viss uppgiftsplikt vid inregistrering

av samfälligheter m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från f örsta kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, Frans Ericson, friherre Lagerfelt,

Eklund, Herman Ericsson, Ljungdahl, Sylwan och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg,

Falk, Kilbom, Henriksson, Sundström i Skövde, Ohlsson i Kastlösa och Andersson i Vigelsbo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:434 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt å vissa pälsvaror, m. m. s. 12 i texten