Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.
1943-06-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa åtgärder för åstadkommande av kontroll över
självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande motioner, avseende vissa åtgärder
för åstadkommande av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga
fullgörande, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 5 i första kammaren av herr Bondeson
och nr 13 i andra kammaren av herr Nilsson i Göingegården m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen ville för sin del besluta, att i taxeringsförordningen
skyldighet stadgas för sjukkassor och därmed jämställda att lämna uppgift
om de belopp, som såsom ersättning för fullgjorda tjänster, uppdrag eller
annat dylikt utbetalats till jämväl andra än de hos institutionen anställda,
samt att riksdagen i skrivelse till Konungen ville begära, att ämbetsverk, som
inregistrera samfälligheter, skola härom liksom ock om förflyttning av styrelsens
för samfälligheten säte och om upplösning av samfälligheten lämna
upplysning till taxeringsnämndens ordförande i det distrikt, där samfälligheten
skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt»; samt
2) motionen nr 179 i andra kammaren av herr Witzell, vari hemställts,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå åtgärder för åstadkommande
av effektivare kontroll i beskattningsavseende över vissa näringsutövare.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Enligt 33 § taxeringsförordningen föreligger skyldighet att meddela uppgift
till ledning för annans taxering bl. a. för arbetsgivare beträffande de
förmåner i avlöning, arvode eller annan ersättning för utfört arbete eller i
pension, som av honom utgivits. Jämlikt 35 § 2 mom. är efter anmaning av
landskamrerare idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig avlämna
uppgift om belopp, som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare,
därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt
av jordbruksfastighet eller av rörelse.
I beskattningsorganisalionssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad
organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskonto
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 42.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
rens arbetskraft m. m. (Statens offentl. utredn. 1942: 49) har föreslagits ändring
i 35 § 2 mom. bl. a. i så måtto, att idkare av jordbruk, skogsbruk eller
rörelse efter anmaning av taxeringsintendent skall vara skyldig avlämna uppgift
jämväl om till andra näringsidkare, som icke äro i anmaningen namngivna,
utbetalda belopp av ovan angiven beskaffenhet.
I de likalydande motionerna I: 5 och II: 13 har anförts bland annat, att i
fråga om de s. k. fria yrkena taxeringsmyndigheterna i stort sett vore hänvisade
till att bygga taxeringarna på den skattskyldiges egna uppgifter utan
möjlighet att utöva erforderlig kontroll. Vissa läkares honorar utgjordes i
relativt stor omfattning av sjukkasseutbetalningar. För veterinärer härrörde
deras intäkter i viss utsträckning från utbetalningar av försäkringsbolag. Örn
dessa institutioner bleve ålagda att efter samma grunder som gällde för arbetsgivare
i fråga om anställda lämna uppgift om vad ovannämnda skattskyldiga
uppburit i arvoden eller honorar, skulle vinnas icke blott att kontroll
kunde utövas över att dessa skattskyldiga upptagit de uppburna beloppen
i sina deklarationer utan möjligen även att någon ledning kunde erhållas
för bedömande av andra likställda skattskyldigas uppgifter i deklarationerna.
Vidare har i sistnämnda motioner framhållits, att ett flertal föreningar och
andra samfälligheter icke avlämnade självdeklaration, ehuru sådan skyldighet
ålåge dem. En möjlighet att erhålla kontroll i detta hänseende skulle
vara, att vid inregistrering av nybildad förening eller annan samfällighet,
resp. vid förflyttning till annan kommun, uppgift därom lämnades till taxeringsnämndens
ordförande i det distrikt, inom vilket samfälligheten skulle
taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
I motionen II: 179 har anförts, att utövare av fria yrken, såsom läkare,
tandläkare, homeopater, veterinärer, advokater, sjukgymnaster, författare och
artister m. fl. praktiskt taget ginge fria från varje slag av kontroll med avseende
å sina deklarationer. Skattelagstiftningen hade åstadkommit möjlighet att
utöva sträng kontroll över arrangörer av nöjestillställningar för att därigenom
kunna indriva nöjesskatt. Det borde vara möjligt att på liknande sätt utöva kontroll
över näringsutövare av nu antytt slag.
Frågan om en förbättring av taxeringskontrollen har upptagits till behandling
jämväl av riksdagens revisorer i deras för budgetåret 1941/42 avgivna
berättelse (s. 106—110). Revisorerna, som verkställt undersökning rörande
det sätt, på vilket taxeringskontrollen för närvarande handhaves, ha därvid
funnit stora skiljaktigheter föreligga emellan de olika länsstyrelserna i berörda
hänseende. Revisorerna hava anfört, att hos vissa länsstyrelser ifrågavarande
kontrollverksamhet syntes hava varit av förhållandevis mycket ringa
omfattning. Utan att ingå på frågan, vilka omständigheter, som i de särskilda
fallen kunde hava föranlett detta, ville revisorerna framhålla, att taxeringskontrollen
— särskilt i nuvarande statsfinansiella läge — uppenbarligen måste
ägnas allra största uppmärksamhet. Revisorerna ha vidare erinrat om att frågan
om en effektivisering av denna kontroll torde komma att behandlas i
Bevillningsutskottets betänkande nr 42
3
samband med det av beskattningsorganisationssakkunniga framlagda förslaget.
Därvid syntes även böra uppmärksammas frågan örn i vilken utsträckning
kontrolluppgifter borde lämnas till taxeringsmyndigheterna från bland
annat de olika krisorganen.
I likhet med riksdagens revisorer finner utskottet, att frågan örn taxeringskontrollen
bör ägnas den allra största uppmärksamhet. Att taxeringskontrollen
beträffande skattskyldiga i allmänhet icke för närvarande är fullt effektiv
torde vara otvivelaktigt. Till icke ringa del torde detta bero på den stora
ökning i arbetsuppgifterna som de nu rådande förhållandena och på grund
därav införda nya skatteformer medfört för såväl länsstyrelserna som beskattningsnämnderna,
beträffande vilka uppgifter den tillgängliga arbetskraften
varit otillräcklig. Frågan örn en effektivisering av taxeringskontrollen i allmänhet
torde emellertid — såsom jämväl framhållits av revisorerna — komma
att upptagas till behandling i samband nied det ovannämnda av beskattningsorganisationssakkunniga
avgivna förslaget.
I de nu föreliggande motionerna har berörts ett spörsmål, vilket icke synes
hava upptagits till särskild behandling av beskattningsorganisationssakkunniga,
nämligen frågan örn en förbättring av taxeringskontrollen beträffande
utövare av de fria yrkena. Såsom i motionerna framhållits äro enligt gällande
bestämmelser taxeringsmyndigheternas möjligheter att öva kontroll över sådana
yrkesutövares deklarerade inkomster synnerligen ringa. Att detta är
fallet torde kunna antagas i främsta rummet bero därpå att — om här bortses
från advokater — bokföringsplikt icke ansetts kunna åläggas utövare av de
fria yrkena. Tid efter annan ha i våra skatteförfattningar vidtagits ändringar
för vinnande av en effektivare taxeringskontroll på olika områden. Beträffande
de fria yrkena har dock hittills icke genomförts någon reglering i detta
hänseende.
Något tvivel torde icke kunna råda därom att en sådan ordning är ytterst
otillfredsställande. I fråga om allt slags förvärvsverksamhet bör givetvis taxeringsmyndigheterna
äga möjlighet att, så långt detta låter sig göra, utöva en
vid beskattningen erforderlig kontroll. Vikten härav framträder med särskild
styrka i rådande läge med den skärpta beskattning, som nu är för handen.
Att den nuvarande ordningen i ifrågavarande avseende givit anledning lill missbruk
från de skattskyldigas sida framgår bland annat av vissa under den
senaste tiden upptäckta fall av skattesvek bland de fria yrkenas utövare.
Utskottet anser sålunda av behovet påkallat, att taxeringsmyndigheterna
beredas möjlighet till en effektivare taxeringskontroll beträffande de fria yrkenas
utövare. Det i de likalydande motionerna 1:5 och II: 13 framställda
förslaget om införande av uppgiftsplikt för sjukkassor och försäkringsbolag
i fråga om utbetalda ersättningar till läkare och därmed jämställda yrkesutövare
finner dock utskottet knappast utgöra någon verklig lösning. Hela
problemet rörande taxeringskontrollen av de fria yrkenas utövare bör enligt
utskottets mening tågås under noggrant övervägande.
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
En förbättrad taxeringskontroll beträffande de fria yrkenas utövare lärer
icke kunna genomföras utan att ökade förpliktelser i ett eller annat avseende
åläggas dessa yrkesutövare. Införande av bokföringsplikt kan givetvis ifrågasättas,
åtminstone vad angår vissa yrkesgrupper. Även utan införande av
bokföringsplikt torde emellertid en förbättring i kontrollavseende kunna
vinnas. Utskottet får härvid erinra om de bestämmelser, som i detta hänseende
genomförts i Finland. Enligt statsrådets beslut angående särskilda åtgärder,
vilka avse en effektivare inkomst- och förmögenhetsbeskattning (utfärdat
i Helsingfors den 19 juni 1942), har sålunda föreskrivits, att näringsutövare
— bl. a. inom de fria yrkena — skola vara skyldiga att för såväl
inkomster som utgifter hava verifikat samt att läkare, tandläkare och veterinärer
skola vid mottagande av honorar utfärda kvittens enligt fastställt
formulär, varav en del — försedd med anteckningar örn beloppet, dagen då
det erlagts och eventuellt namnet å den som erlagt honoraret — skall stanna
hos mottagaren av honoraret.
På grand av vad nu anförts anser sig utskottet böra föreslå skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om utredning av frågan angående förbättring av
taxeringskontrollen över de fria yrkenas utövare.
Vad angår det i de likalydande motionerna I: 5 och II: 13 berörda spörsmålet
om införande av viss uppgiftsplikt vid inregistrering av samfälligheter
m. m. får utskottet erinra om att i samband med behandlingen av propositionen
nr 134 till 1942 års riksdag, avseende bland annat ändrade bestämmelser
rörande beskattningen av stiftelser och ideella föreningar, fråga uppkommit
örn upprättande av ett efter statistisk undersökning upplagt register
över sådana rättssubjekt. 1942 års bevillningsutskott yttrade i detta sammanhang
i sitt betänkande nr 21, att enligt utskottets mening uppläggandet
av ett register över framför allt stiftelser skulle avsevärt bidraga till att skattskyldiga
rättssubjekt av detta slag i större utsträckning än vad nu är fallet
bleve taxerade för sina inkomster, varjämte utskottet framhöll önskvärdheten
av att ett sådant register utan dröjsmål komme till stånd. Utskottet instämmer
i vad 1942 års bevillningsutskott sålunda anfört och understryker
vikten av att åtgärder bliva vidtagna i angivna syfte. Införande av sådan
uppgiftsplikt, som i motionerna avses, anser sig utskottet däremot icke kunna
förorda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte i anledning av dels de likalydande
motionerna I: 5 och II: 13, i vad desamma avse förbättring
av taxeringskontrollen över de fria yrkenas utövare, dels
ock motionen II: 179 i samma ämne i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
av berörda spörsmål och därvid beakta vad i detta betänkande
anförts ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som
må av utredningen föranledas; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
5
2) att de likalydande motionerna I: 5 och II: 13, i vad desamma
avse införande av viss uppgiftsplikt vid inregistrering
av samfälligheter m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 juni 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från f örsta kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, Frans Ericson, friherre Lagerfelt,
Eklund, Herman Ericsson, Ljungdahl, Sylwan och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård, Sandberg,
Falk, Kilbom, Henriksson, Sundström i Skövde, Ohlsson i Kastlösa och Andersson i Vigelsbo.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:434 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt å vissa pälsvaror, m. m. s. 12 i texten