Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

1943-06-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:44, Betänkande i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

1

Nr 44.

Vilkom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

(lia avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende förordningen

om allmän omsättningsskatt, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 122 i första kammaren av herrar Sylwan

och Velander och nr 1J4 i andra kammaren av herr Henriksson, vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam

utredning med förslag till sådana tillägg och ändringar i lagstiftningen örn

allmän omsättningsskatt, att nu rådande osäkerhet och ojämnhet i tillämpningen

av nämnda lagstiftning måtte undanröjas»; samt

2) de likalydande motionerna nr 167 i första kammaren av herr Linderot

och nr 247 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att avskaffa den allmänna omsättningsskatten».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 1 § förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt

skall sådan skatt utgå till staten vid yrkesmässig försäljning av

varor från butik eller därmed likartat försäljningsställe eller i restaurang-,

pensionat-, kafé- och konditorirörelse (1 § a) och b)), vid yrkesmässig försäljning

av butikshandelsvaror i andra än nu nämnda fall, dock att, vid annan

försäljning än å auktion, skatt ej skall utgå när försäljningen sker till

återförsäljare (1 § c)), vid yrkesmässig försäljning av varor, sam icke äro att

hänföra till butikshandelsvaror men som äro avsedda för någons personliga

bruk och bekvämlighet eller eljest ämnade att utgöra någons personliga lösegendom,

dock att, vid annan försäljning än å auktion, skatt ej skall utgå när

försäljningen sker till återförsäljare (1 § d)), ävensom vid förfärdigande, på

beställning av annan än återförsäljare, av butikshandelsvaror eller varor som

avses under 1 § d), så ock vid utförande av ändrings-, förbättrings-, underhålls-

eller rengöringsarbete å sådana varor, allt under förutsättning att arbetet

yrkesmässigt verkställes av företagare med fast driftställe för näringsverksamhet

och att arbetet faller inom området för nämnda verksamhet (1 § f)).

På framställning av skattskyldig, vilken enligt lag är skyldig föra handels
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 44—45.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

böcker, äger länsstyrelsen medgiva, att från skatteplikt i fall som avses i 1 § a)

skola undantagas varor, vilka icke äro att hänföra till butikshandelsvaror

(2 § 2 marn.)- Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för

förbrukning såsom material i rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana

förhållanden, att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i skattepliktig

omsättning för mottagaren av vederlaget, må rörelseidkaren vid beräkning

av sin skattepliktiga omsättning göra avdrag för sålunda utgivet vederlag

(4 § 2 morn.).

I punkt 4 a) av anvisningarna till 1 § sägs bland annat följande. Inom

vissa branscher förekommer ofta, att ett och samma företag bedriver såväl

butikshandel för försäljning direkt till allmänheten som ock försäljning till

återförsäljare. I dylikt fall må, under förutsättning att i bokföringen göres

klar åtskillnad mellan de båda verksamhetsgrenarna, vardera verksamheten i

skattehänseende behandlas efter därför gällande regler. Eljest måste hela rörelsen

behandlas efter de strängare reglerna för butikshandeln, innebärande

att skatteplikt inträder även vid försäljning till återförsäljare. I punkt 4 c) av

samma anvisningar stadgas bland annat, att vid tillämpning av nämnda förordning

skall som återförsäljare anses endast den, som bedriver återförsäljningen

yrkesmässigt. Med återförsäljare likställes sådan producent av varor,

som inköper eller eljest anskaffar varor för bearbetning eller förbrukning i

rörelse.

I de likalydande motionerna I: 122 och II: 174 har till stöd för det däri

framställda yrkandet anförts bland annat följande.

Beskattningen till omsättningsskatt vore behäftad med stora olägenheter.

Vid 1941 års riksdag hade visserligen genomförts vissa ändringar i fråga örn

exemplifieringen å butikshandelsvaror, varjämte nya bestämmelser införts

dels rörande försäljning å auktion, dels ock beträffande centrala omsättningsskattenämndens

befogenheter. Vidare hade Kungl. Majit år 1942 föranstaltat

örn viss översyn av omsättningsskatten, varvid denna översyn dock

begränsats till vissa frågor rörande kontrollen vid skattens utgörande ävensom

beträffande taxering till sådan skatt. Genom numera vunna erfarenheter

vore emellertid tydligt, att reformkraven måste gå vida längre och svårligen

kunde tillgodoses utan en allmän teknisk översyn.

De sakliga anmärkningar, som nu framkommit, syntes i stort sett kunna

grupperas under tre olika rubriker. Vad'' först beträffade skattens tillämpningsområde,

den objektiva skatteplikten, hade gränsdragningen mellan »butikshandelsvaror»

och »icke-butikshandelsvaror» visat sig mindre lycklig i det

att själva underlaget därför, butiksbegreppet, helt måst skjutas å sido. I

samband därmed hade urvalet av skattefria och skattepliktiga varor särskilt

inom vissa branscher såsom inom järnhandeln och den grafiska industrien

blivit synnerligen godtyckligt med därav följande betänkliga återverkningar

på en riktig uppbörd, redovisning och kontroll vid beskattningen. Vidare hade

betydande svårigheter uppstått vid bestämmandet av den subjektiva skattskyldigheten,

särskilt i fråga om s. k. bortlämningsarbeten samt vid blandade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

3

reparationsarbeten och nytillverkning. Slutligen hade avsevärda olägenheter

framträtt å en rad speciella områden, vilka krävde ett tillrättaläggande av

motsvarande art.

Skattens objekt. Vid närmare eftersyn torde kunna ifrågasättas, huruvida

icke butiksvarubegreppet, såsom förhållandena utvecklat sig, fått en i tiillämpningen

långt mera underordnad betydelse än dess centrala ställning i

skatteförfattningen angåve. Såsom omsättningsskatten utformats hade den objektiva

skatteplikten primärt knutits till begreppet »butik», i det att allt som

såldes från butik principiellt vore underkastat skatt. I anslutning härtill och

som skydd för butiksförsäljningen hade med denna utformning sedermera

blivit nödvändigt att sekundärt införa begreppet butikshandelsvara. Då emellertid

alla varor, som såldes i »butik», icke kunde hänföras lill »butikshandelsvaror»

hade kravet på att skydda handelns normala vägar i sin ordning tvingat

till att vidtaga en uppmjukning även av det primära butiksbegreppet. Enligt

2 § 2 mom. omsättningsskatteförordningen hade sålunda länsstyrelse medgivits

möjlighet att under vissa villkor fritaga försäljning av icke-butikshandelsvaror

från skatt vid försäljning i butik. Numera torde kunna konstateras, att

sedan meddelandet av dylika dispenser närmast blivit en ren formalitet, begreppet

»butik» förlorat reell och i vart fall primär betydelse för skattepliktens

utformning.

Med denna ändring i butiksbegreppets ställning torde emellertid följa att

det därav avhängiga begreppet »butikshandelsvara» även måste i motsvarande

mån modifieras. Urvalet av skattepliktiga varor borde därvid kunna revideras

antingen genom utvidgningar eller inskränkningar på sådant sätt, att

såväl skattens uttagning och redovisning som kontrollen däröver kunde väsentligen

underlättas och förenklas. Skulle detta syftemål vinnas, syntes detta

i regel påkalla, att samtliga icke särskilt undantagna varor eller varukategorier

gjordes skattepliktiga.

Skattens subjekt. Vad därefter anginge frågan om vem som skulle erlägga

omsättningsskatt förelåge även här betydande inadvertenser och oklarheter.

För den svenska omsättningsskatten vore grundläggande, att skatten uttoges

endast en gång, nämligen vid varans övergång till den slutlige konsumenten.

Genom den tolkning efter ordalydelsen, som centrala omsättningsskattenämnden

givit bestämmelserna i 1 § f) omsättningsskatteförordningen, hade emellertid

ett avsteg gjorts från denna princip. Enligt denna tolkning skulle skatt utgå

vid arbeten, som hade karaktär av ändrings-, förbättrings-, underhålls- eller

rengöringsarbeten, även då arbetet avsåge en beställning rörelseidkare emellan.

I det praktiska livet förekomme ofta sådana fall, t. ex. då en affär mottoge

ett föremål för reparation eller rengöring och därefter för detta arbete anlitade

en fristående verkstad, eller då en bilverkstad för liknande ändamål

anlitade en specialverkstad o. s. v. I dylika fall skulle enligt nämnda tolkning

skatt uttagas mellan verkstaden och affären, mellan specialverkstaden och bilverkstaden.

Redan i och för sig gåve detta förfarande anledning till många

komplikationer och mycket arbete. Men det bleve än mera tillkrånglat därigenom

att skatt enligt angivna regler endast skulle utgå i fråga om repara
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

tionsarbeten men ej vid arbeten å nya varor eller i dylikt sammanhang försålt

material. Tydligt vore emellertid att denna beskattning ur praktiska och

finansiella synpunkter saknade betydelse, så mycket mer som den uppenbart

vore ägnad att äventyra de skattskyldigas lojala medverkan vid skattens uttagande

samt deras respekt för beskattningen i övrigt. På denna punkt torde

rättelse lämpligen kunna ske därigenom att ett å viss vara utfört arbete i beskattningshänseende

likställdes med varan själv samt att skatt därvid endast

uttoges av konsumenten.

En likaledes onödig gränsdragning förekomme vidare då personer, vilka

utförde dylika ändrings- och reparationsarbeten, icke tillerkänts ställning

som producenter i omsättningsskatteförordningens mening. Den fråga det

här gällde vore sålunda, huruvida dessa personer vid sina materialinköp

skulle anses som återförsäljare. Beträffande detta spörsmål hade centrala

omsättningsskattenämnden med hänvisning bl. a. till punkt 4 c) av anvisningarna

till 1 § omsättningsskatteförordningen uttalat, att där angivna bestämmelser

icke medgåve en dylik tolkning. Genom de många svårigheter och

komplikationer, som därigenom tillkommit, hade behovet av en lagändring

på denna punkt blivit trängande. I de fall då den i 4 § 2 mom. nämnda förordning

stadgade avdragsrätten icke kunde utnyttjas, bleve resultatet särskilt

besvärande för en enskild företagare, som vid inköp av sitt material fått erlägga

omsättningsskatt, i konkurrensen med ett närbesläktat företag, som inköpt

sitt material fritt från skatt. Den största olägenheten med gränsdragningen

mellan nytillverkning och reparationsarbete vore emellertid, att denna

gränsdragning för den enskilde ofta vore mycket svår att göra och därför

gåve anledning till osäkerhet i tillämpningen och svårigheter vid kontrollen.

Beträffande här berörda oegentligheter i fråga örn återförsäljarbegreppet

torde sålunda gälla, att rättelse däri jämförelsevis lätt torde kunna vinnas

genom att med återförsäljare jämställa alla företagare, vilkas verksamhet

avsåge försäljning av eller arbeten å varor. Vida svårare torde däremot vara

att komma till rätta med återförsäljarproblemet i vad det avsåge de s. k.

fastighetshantverkarna, d. v. s. smeder, målare, glasmästare, elektriker och

rörledningsentreprenörer. För ett tillrättaläggande av här berörda svårigheter

torde olika möjligheter kunna tänkas, antingen så att omsättningsskattenämnden

finge befogenhet att utarbeta fasta schabloner för dessa yrkesgrupper,

eller så att företagarna individuellt klassificerades i särskilda register.

Diverse tekniska förbättringar. Utom nu berörda mera generella spörsmål

hade vidare uppkommit vissa detaljfrågor, vilka tarvade rättelse. Ett sådant

problem gällde den förskjutning av distributionsvägarna, som kunde uppkomma,

då en i och för sig skattepliktig vara försåldes till en producent för

att därefter ingå i en skattefri vara. Ett exempel härpå erbjöde byggnadsbeslag,

dörrlås m. m., vilka regelmässigt försåldes av järnhandeln till byggmästare,

men nu, delvis under inverkan av omsättningsskatten, alltmer börjat

levereras i samband med snickerifabrikernas försäljning av dörrar och fönsterbågar.

Att inom den nuvarande förordningens ram på ett tillfredsställande

sätt lösa denna fråga vore måhända ogörligt. Som en möjlighet torde likväl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

5

kunna ifrågasättas, att centrala omsättningsskattenämnden tillädes befogenhet

att vid uppdelning av varor i skattepliktiga och skattefria göra sådan ändring

i skatteplikten, som kunde vara erforderlig för att distributionsvägarna

icke skulle rubbas.

Ett annat specialfall gällde försäljningen av bröd från butik i förening med

servering. Enligt gällande bestämmelser gällde härvid, att försäljning av bröd

vore skattefri men servering därav skattepliktig. Centrala omsättningsskattenämnden

hade beträffande detta fall uttalat, att de i anvisningarna punkt

4 a) till 1 § omsättningsskatteförordningen givna reglerna för blandad engrosoch

detaljförsäljning analogivis borde äga tillämpning, och att skatt sålunda

borde utgå å hela försäljningen, därest ej i redovisningen klar åtskillnad kunde

göras mellan det ena och det andra slagets försäljning. Då dylik butiksförsäljning

av bröd i förening med servering vöre vanligt förekommande, torde

det vara tydligt, att en lösning enligt nu angivna regler kunde leda till föga

önskvärda resultat. Även här förelåge sålunda behov av en efter praktiska förhållanden

anpassad lösning.

Slutligen hade avsevärda komplikationer visat sig uppkomma vid beskattningen

av från utlandet importerade varor. Behov av tillrättaläggande syntes

i nämnda avseende föreligga. I viss mån gällde detsamma i fråga om leveranser

av förnödenhets- och utrustningsartiklar för fartyg i utländsk trafik, i

det att skatteplikten i dessa fall för närvarande förefölle oklar.

I proposition nr 288 till innevarande års riksdag ha föreslagits vissa ändringar

i förordningen om allmän omsättningsskatt. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet

i ärendet har föredragande departementschefen anfört bland

annat följande:

»1942 års omsättningsskattesakkunniga ha i ett den 28 januari 1943 dagtecknat

betänkande framlagt förslag till bl. a. ändringar i förordningen om

allmän omsättningsskatt. Detta förslag, som innebär bl. a. att taxeringen till

allmän omsättningsskatt skall överflyttas från beskattningsnämnderna till

omsättningsskatteavdelningarna vid länsstyrelserna, äger nära samband med

det av beskattningsorganisationssakkunniga den 25 november 1942 framlagda

förslaget till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning

av landskontorens arbetskraft m. m. Då sistnämnda förslag alltjämt är under

övervägande inom finansdepartementet och proposition i ämnet icke kommer

att framläggas vid nu pågående riksdagssession, är ej heller ett slutligt ståndpunklstagandc

till omsättningsskattesakkunnigas förslag för närvarande möjligt.

»

I de likalydande motionerna 1:167 och 11:247 föreslås, alt omsättningsskatten

skall avskaffas. Då de statsfinansiella och andra skäl, som motiverade

skattens införande, alltjämt föreligga, får utskottet avstyrka bifall till motionerna.

Vad angår de likalydande motionerna I: 122 och II: 174, vari hemställts

örn utredning rörande vissa tillägg och ändringar i lagstiftningen örn omsätt
-

Uts kottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

ningsskatt, får utskottet anföra följande. Såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen hava 1942 års omsättningsskattesakkunniga framlagt förslag

till bl. a. ändringar i förordningen om allmän omsättningsskatt, vilket

förslag för närvarande är under övervägande inom finansdepartementet. Med

hänsyn härtill anser utskottet anledning icke föreligga att nu i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning i ifrågavarande ämne. Då de i motionerna

berörda spörsmålen äro av sådan art, att desamma synas påkalla uppmärksamhet,

förutsätter emellertid utskottet, att Kungl. Majit vid den fortsatta

behandlingen av nyssnämnda förslag tager hänsyn till de i motionerna

framförda synpunkterna, i den mån så befinnes böra ske.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 167 av herr Linderot

och II: 247 av herr Hagberg i Luleå m. fl. om avskaffande av

omsättningsskatten icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna 1:122 av herrar Sylwan

och Velander och II: 174 av herr Henriksson om utredning

rörande vissa tillägg och ändringar i lagstiftningen örn allmän

omsättningsskatt icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,

Egnell, Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund och Herman Ericsson;

samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgdrd, Sandberg,

Falk, Kilbom, Henriksson, Sundström i Skövde, Ohlsson i Kastlösa och Andersson i

Vigelsbo.

Reservation

av herrar Velander och Henriksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.