Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:49, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet
för krigsriskersättning till sjömän jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 21 maj 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 309, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
trn
förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall femtio procent av det tillägg å hyran på grund av
krigsrisk (krigsriskersättning), som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan
komma att utgå till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på
svenskt fartyg, icke utgöra skattepliktig inkomst.
Vad i första stycket sägs skall dock, där krigsriskersättningen för kalenderår
överstiger tiotusen kronor, icke gälla beträffande den överskjutande delen.
2 §•
Det åligger arbetsgivare, som för år 1943 eller 1944 utbetalat krigsriskersättning
till hos honom anställd sjöman, att i uppgift, som i 33 § a) taxeringsförordningen
avses, angiva huru stor del av den till sjömannen för
nämnda år utbetalade ersättningen, som utgjort krigsriskersättning.
Vad i taxeringsförordningen stadgas angående påföljd för underlåtenhet
att behörigen fullgöra i 33 § samma förordning föreskriven uppgiftsskyldighet
skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbetsgivares underlåtenhet
att behörigen fullgöra uppgiftsplikt, varom i första stycket i denna paragraf
stadgas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 49—51.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget tilllåter
sig utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling hava överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna nr 316 i första kammaren av herr Wagnsson
m. fl. och nr 448 i andra kammaren av herr Severin i Stockholm m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts
proposition nr 309, att krigsriskersättning, som under år 1942 utgått till sjömän,
förklaras skola vara undantagen från inkomstbeskattning i samma utsträckning
som föreslås i propositionen beträffande däri omförmäld ersättning,
eller, därest denna hemställan ej bifalles, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla om skyndsam utredning angående befrielse från
inkomstbeskattning för sådan krigsriskersättning som nyss nämnts ävensom
att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte förelägga riksdagen förslag till bestämmelser
i ämnet.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
upptagit följande under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet
hänvisade motioner, nämligen:
1) motionen nr 169 i första kammaren av herr Linderot, vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att den del av sjöfolks inkomst, som
utgöres av krigsriskersättning, skall vara skattefri samt att vederbörande
utskott måtte utforma förslag till härför erforderlig författningstext; samt
2) motionen nr 116 i andra kammaren av herrar Lindberg i Stockholm och
Lundgren, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville
hemställa om införande av sådan bestämmelse i skatteförordningen, att sjöfolket
från och med 1942 och under den tid kriget pågår och krigsriskersättning
utbetalas befrias från erläggande av skatt å intjänt krigsriskersättning,
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn skyndsam
utredning rörande särskilt skattesystem för sjömännen».
Vad angår de skäl, som anförts för de i motionerna framställda yrkandena,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I anledning av motionen lii 116 har Sveriges redareförening till utskottet
ingivit en den 6 april 1943 dagtecknad skrivelse, vari de i motionen framställda
yrkandena av föreningen tillstyrkts.
Alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 har särskild krigsriskersättning utgått
till personalen vid den svenska handelsflottan. Avtal rörande sadan ersättning
ha träffats mellan Sveriges redareförening respektive enskilda rederiföretag,
å ena, samt Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,
Sveriges radiotelegrafistförening, svenska sjöfolksförbundet och
svenska stewartsföreningen, å andra sidan. De nu löpande avtalen gälla för
Bevill ning sutskottets betänkande nr 49.
3
tiden från och med den 29 oktober 1942. Enligt dessa avtal utgår krigsriskersättningen
såsom tillägg med viss procent å hyran per månad, dock att den
månatliga hyra, å vilken krigsriskersättningen beräknas, i intet fall må understiga
250 kronor för den, som har en hyra av 100 kronor per månad eller
därutöver, och 200 kronor för den som har en månadshyra mindre än 100
kronor.
Krigsriskersättningen, angiven i procent av månadshyran, utgör:
i östra delen av Nordatlanten och i Medelhavet ................ 300 °/o
» västra delen av Nordatlanten .............................. 225 °/o
» Stilla och Indiska Oceanerna .............................. 200 °/o
» Sydatlanten .............................................. 150 %
» södra Östersjön............................................ 200 °/o
» Bottniska viken............................................ 90 %>
» svensk kustfart............................................ 40 °/o.
Dessutom gälla åtskilliga detaljbestämmelser rörande beräkningen av krigsriskersättningen.
Enligt avtalen utgår krigsriskersättningen för hela den tid fartyget befinner
sig inom respektive områden med undantag för den tid, då fartyg
ligger i neutral hamn eller befinner sig i inre svenskt territorialvatten. Vidare
gäller den begränsningen, att ersättning icke utgår för längre tid än
6 veckor för en och samma enkelresa, varmed förstås tiden från avgången
från en hamn till avgången från nästa hamn.
Beträffande avtalens innehåll i övrigt må anmärkas, att till den, som är
anställd å fartyg vilket förlist i följd av krigshändelse, skall utgå extra ersättning
med ett belopp av 500 kronor utöver de förmåner som tillkomma
honom enligt sjömanslagen, samt att den som vid fart på Rotterdam gjort
två resor i följd på sagda hamn äger rätt till åtta dagars extra krigsledighet
med bibehållen hyra.
I en vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion (II: 171) av herr Lindberg
i Stockholm m. fl. yrkade motionärerna, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville hemställa om införande av sådan bestämmelse i skatteförfattningarna,
att sjöfolket befriades från erläggande av skatt för under
nu pågående krig intjänad krigsriskersättning. Såsom motivering för denna
hemställan åberopade motionärerna bl. a., att färderna över haven under nu
pågående krig blivit särskilt farofyllda och att krigsriskersättningen icke betraktades
såsom arbetsinkomst utan såsom enbart en ersättning för den ökade
risk, som sjöfolket utsatte sig för vid färder över riskfarvatten.
I anledning av motionen yttrade bevillningsutskottet (betänkande nr 36),
att utskottet visserligen funne det synnerligen behjärtansvärt att under rådande
förhållanden åtgärder vidtoges för åvägabringande i största möjliga
utsträckning av ekonomisk trygghet åt sjömännen och deras familjer. Emellertid
kunde det enligt utskottets mening icke anses lämpligt att i nämnda
syfte införa särskilda bestämmelser vid beskattningen i fråga örn sjömän
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
nen tillkommande krigsriskersättningar. Ur principiell synpunkt funne utskottet
det vara betänkligt att beträffande en viss kategori av medborgare
undantaga en del av deras löneinkomst från skatteplikt. Enligt vårt skattesystem
vore grunden för beskattningen den enskildes skatteförmåga. Avgörande
för en persons skatteförmåga vore i regel icke varifrån den av honom
åtnjutna inkomsten härledde sig utan storleken av det belopp han uppburit.
Ett avsteg från denna princip beträffande nu ifrågavarande inkomsttagare
skulle kunna leda till icke önskvärda konsekvenser. Det borde i detta sammanhang
icke förbises, att de skattskyldiga, varom här vore fråga, genom
förevarande krigsriskersättningar erhållit en väsentligt ökad skatteförmåga.
Med hänsyn till det anförda ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall
till motionärernas ifrågavarande förslag utan hemställde, att motionen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
I ett flertal framställningar till Kungl. Maj:t har hemställts om befrielse
från skyldighet att erlägga skatt för krigsriskersättning.
Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget
anfört följande:
»Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 utgått
till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse såsom
skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kunna göras
gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma karaktär som
annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifrågavarande ersättning
intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de faror och
påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutövning, ha avsevärt
ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har därför kommit
att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjömännen för
de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt arbete.
Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knappast haft
sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras till familjernas
framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag så starka
billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för sjöfolket, att
de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade med en dylik
åtgärd, böra få vika. Jag vill i detta sammanhang nämna, att i bl. a. Danmark
sjöfolkets krigsriskersättning icke medräknas vid fastställandet av den
skattepliktiga inkomsten.
En skälig skattelindring skulle enligt min mening beredas sjömännen, därest
vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
endast 50 procent av krigsriskersättningen medräknades i
den skattepliktiga inkomsten. Därest krigsriskersättningen för kalenderår
uppgår till mera än 10,000 kronor, torde dock den överskjutande delen böra
i sin helhet betraktas såsom skattepliktig inkomst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
5
Därest gällande beskattningsregler ändras i enlighet med vad jag nyss angivit,
kommer skattelindringen att avse jämväl värnskatten. Nämnda skatt
utgår nämligen på det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
beloppet. Det kan naturligtvis ifrågasättas, örn skattelindringen bör
inbegripa även värnskatten. Av praktiska skäl förordar jag emellertid att
så sker.
Den föreslagna skattelindringen torde böra gälla med avseende å krigsriskersättning,
som utgått eller kan komma att utgå för innevarande år.
Därutöver torde motsvarande lindring redan nu böra stadgas beträffande
krigsriskersättning, som kan komma att utgå för år 1944. Därest fortsatt
skattelindring anses böra medgivas, torde frågan härom framdeles få upptagas
till prövning.
Av vad jag förut anfört framgår, att jag anser en skattelindring för sjömännen
motiverad med hänsyn tili de speciella förhållanden, som föreligga
i fråga om denna yrkesgrupp. Någon motsvarande skattelindring för andra
yrkesgrupper synes mig däremot icke nu böra komma i fråga. Jag kan sålunda
icke tillstyrka den av aktiebolaget aerotransport gjorda framställningen
örn skattelindring för viss civil flygpersonal.
Jämlikt 33 § a) taxeringsförordningen åligger det arbetsgivare att varje
år till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet lämna uppgift
beträffande arbetstagares avlöningsförmåner under nästföregående år. Därest
den ifrågasatta skattelindringen beträffande krigsriskersättning till sjömän
genomföres, torde i nämnda uppgift böra särskilt angivas, i vilken omfattning
krigsriskersättning ingår i avlöningsförmånerna. Föreskrifter örn sådan
uppgiftsskyldighet torde lämpligen kunna intagas i den författning, i vilken
bestämmelser örn skattelindringen meddelas.»
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid 1940 års
lagtima riksdag en motion med yrkande om befrielse för sjöfolket från erläggande
av skatt för under pågående krig intjänad krigsriskersättning. Nämnda
års bevillningsutskott avstyrkte i sitt betänkande nr 36 bifall till motionen
och yttrade därvid bland annat, att det ur principiell synpunkt vore betänkligt
att beträffande en viss kategori av medborgare undantaga en del av deras
löneinkomst från skatteplikt. Även enligt utskottets mening torde principiella
skäl tala mot införande av skattebefrielse för krigsriskersättning. Såsom förhållandena
numera utvecklat sig finner emellertid utskottet billighetsskäl tala
för att åtminstone någon del av krigsriskersättningen undantages från beskattning.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra motsätta sig det
i förevarande proposition framlagda förslaget, att 50 procent av den krigsriskersättning,
som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan komma att utgå,
icke skall utgöra skattepliktig inkomst. Att, såsom i motionerna I: 169 och
II: 116 föreslagits, medgiva skattefrihet för krigsriskersättningen i dess helhet
kan utskottet däremot icke förorda.
I de likalydande motionerna 1:316 och 11:448 samt motionen II: 116 har
yrkats, att jämväl krigsriskersättning, som utgått för år 1942, skall utgöra
Utskottet.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
icke skattepliktig inkomst. Utskottet får i anledning härav erinra om att taxeringsnämndernas
arbete vid årets taxering nu är avslutat. Vid bifall till berörda
yrkande skulle sålunda skattebefrielse för nämnda krigsriskersättning
komma att medgivas av prövningsnämnderna såsom första instans. Bortsett
från de principiella betänkligheter, som kunna anföras gentemot en sådan anordning,
torde densamma kunna antagas medföra ett så betydande arbete för
prövningsnämnderna, att det lärer vara tvivel underkastat, huruvida förslaget
i praktiken kan genomföras. De till ledning vid årets taxering avlämnade
taxeringsuppgifterna giva nämligen icke upplysning om med vilka belopp
k ■''igsriskersättning uppburits. Därest motionärernas yrkande skulle bifallas,
blex ■'' det nödvändigt att ett stort antal deklarationer ånyo genomginges under
prövningsnämndsarbetet och att kompletterande uppgifter införskaffades
från vederbörande arbetsgivare i sådana fall, där krigsriskersättning kunde
tänkas ingå i den deklarerade inkomsten. Utskottet kan fördenskull icke tillstyrka
bifall till berörda yrkande.
Slutligen har i motionen II: 116 föreslagits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa örn skyndsam utredning rörande särskilt skattesystem
för sjömän. Frågan härom var föremål för motioner vid 1942 års riksdag.
Samma års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande nr 7, att nämnda
spörsmål sammanhängde med frågan örn förbättringar i gällande uppbördssystem,
vilken fråga vore föremål för utredning av särskilda sakkunniga.
1942 års riksdag lämnade i enlighet med utskottets hemställan motionerna
utan åtgärd. Ehuru förslag i detta ämne hittills icke förelagts riksdagen, finner
sig utskottet kunna utgå ifrån att Kungl. Maj:t har uppmärksamheten
riktad på denna fråga. Utskottet anser sig fördenskull ej böra tillstyrka motionärernas
förslag om skrivelse till Kungl. Majit i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 309, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning örn viss skattefrihet för krigsriskersättning
till sjömän, samt
B) att följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 316 av herr Wagnsson m. fl.
och II: 448 av herr Severin i Stockholm m. fl.,
motionen I: 169 av herr Linderot, samt
motionen II: 116 av herrar Lindberg i Stockholm och Lundgren,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 16 juni 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, Egnell, Ekman, friherre Lagerfelt,
Velander, Sandström*, Robert Berg*, Franzon* och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hammarlund, Olsson i Gävle, Orgdrd, Falk,
Lundell, Karlsson i Grängesberg, Henriksson*, Sundström i Skövde och Boman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän. a1 i texten