Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, i vad densamma avser förslag till förordning örn erkända skatteförmedlingskassor, förslag till förordning örn utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor och förslag till förordning örn preskription av utskylder m. rn., jämte i ämnet väckta motioner.

1943-02-26 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, i vad densamma avser förslag till förordning örn erkända skatteförmedlingskassor, förslag till förordning örn utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor och förslag till förordning örn preskription av utskylder m. rn., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1943 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 17, i vad densamma avser förslag till

förordning örn erkända skatteförmedlingskassor, förslag

till förordning örn utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor och förslag till förordning

örn preskription av utskylder m. rn., jämte i

ämnet väckta motioner.

I en den 15 januari 1943 dagtecknad proposition, nr 17, i vad densamma

hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokoll över finansärenden, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om erkända skatteförmedlingskassor,

2) förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

samt

3) förordning om preskription av utskylder m. m.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande

lydelse:

Förslag

till

förordning om erkända skatteförmedlingskassor.

Härigenom förordnas som följer.

1 8.

Med skatteförmedlingskassa förstås i denna förordning inrättning med

ändamål att, uteslutande eller i förening med annan betalningsförmedling,

på uppdrag av skattskyldig ombesörja betalning av denne påförda utskylder

medelst belopp, som enligt fastställd plan inflyta genom avdrag å den skattskyldiges

avlöning eller pension eller å annan av honom åtnjuten periodisk

intäkt eller ock genom direkta inbetalningar från den skattskyldige.

2 §.

Skatteförmedlingskassa, som förmedlar utskyldsbetalning endast för fysiska

personer, må av länsstyrelsen i det län, där kassans förvaltning utövas,

antagas till erkänd skatteförmedlingskassa.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 7 sami. Nr 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

I samband med beslut om kassas antagande till erkänd skatteförmedlingskassa

skall länsstyrelsen fastställa reglemente för kassans verksamhet.

Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning beträffande statens

intressekontor.

3 §.

Erkänd skatteförmedlingskassa må icke av uppdragsgivare uttaga särskild

avgift för förmedling av utskyldsbetalning.

4 §.

Där länsstyrelsen så finner erforderligt, skall erkänd skatteförmedlingskassa

ställa säkerhet för medel, som kassan omhänderhar för utskyldsbetalning.

5 §.

Erkänd skatteförmedlingskassa äger åtnjuta statsbidrag.

Statsbidraget utgår med 25 öre för varje av kassan förmedlad betalning av

vid uppbördsstämma (uppbördstermin) förfallande utskyldsbelopp.

I fråga om restfört utskyldsbelopp utgår bidraget först då det restförda

beloppet jämte, i förekommande fall, därå belöpande indrivningsavgift till

fullo guldits.

Statsbidrag utgår för räkenskapsår och utbetalas årsvis i efterskott, där ej

annat följer av stadgandet i 6 § sista stycket.

6 §.

Ansökan om statsbidrag ingives till länsstyrelsen. Ansökan skall, där ej

länsstyrelsen för särskilt fall medgiver undantag, ingivas inom sex månader

efter utgången av det räkenskapsår, för vilket bidrag sökes, och skall åtföljas

av erforderliga uppgifter för beräkning av bidragets storlek.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen, beslutar länsstyrelsen i ärendet

samt utanordnar beviljat bidrag.

På därom framställd begäran må länsstyrelsen, om skäl därtill äro, under

löpande räkenskapsår bevilja och utanordna statsbidrag för utskyldsbetalningar,

som förmedlats under den gångna delen av räkenskapsåret.

7 §.

Erkänd skatteförmedlingskassa skall föra räkenskaper i enlighet med de

närmare föreskrifter Konungen meddelar.

Kassan skall inom sex månader efter räkenskapsårets utgång till länsstyrelsen

ingiva dels berättelse över det gångna årets verksamhet dels ock sammandrag

av räkenskaperna enligt av Konungen fastställt formulär.

8 §.

Länsstyrelsen skall övervaka att erkänd skatteförmedlingskassa fullgör sina

uppgifter i enlighet med gällande författningar och kassans reglemente samt

i övrigt på ett ändamålsenligt sätt.

För ändring i fastställt reglemente fordras länsstyrelsens godkännande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

3

9 §.

Erkänd skatteförmedlingskassa är skyldig lämna länsstyrelsen eller dess

ombud ävensom vederbörande utmätningsman tillfälle att när som helst inventera

kassans tillgångar samt granska kassans räkenskaper och övriga

handlingar.

10 §.

Finner länsstyrelsen, att anledning till anmärkning föreligger mot erkänd

skatteförmedlingskassas verksamhet, äger länsstyrelsen meddela erforderliga

anvisningar för vinnande av rättelse.

Länsstyrelsen äger, då skäl därtill äro, återkalla beslut örn kassas antagande

till erkänd skatteförmedlingskassa.

11 §•

Hos länsstyrelse skall föras förteckning över skatteförmedlingskassor, som

av länsstyrelsen antagits till erkända skatteförmedlingskassor.

12 §.

Det åligger arbetsgivare att vid utbetalning av lön till arbetstagare, som är

ansluten till erkänd skatteförmedlingskassa eller statens intressekontor, på

begäran av kassan eller kontoret verkställa avdrag å lönen med så stort belopp,

som enligt fastställd plan skall dit inbetalas, så ock att tillhandahålla

kassan eller kontoret det avdragna beloppet.

Vad i första stycket sägs gäller dock endast försåvitt arbetsgivaren minst

en vecka före avlöningstillfället erhållit förteckning i två exemplar, upptagande

för varje arbetstagare hans fullständiga namn samt löneavdraget.

Äga alla vid ett företag anställda inom samma arbetstagargrupp rätt att ansluta

sig till erkänd skatteförmedlingskassa, på vars begäran arbetsgivaren

verkställer löneavdrag, är arbetsgivaren allenast på begäran av denna kassa

eller statens intressekontor skyldig att för arbetstagare inom gruppen göra

dylika avdrag.

Arbetsgivaren äger i förhållande till arbetstagaren utan särskild redovisning

åberopa löneavdraget som utbetalning av lön.

Vad'' i denna paragraf stadgas beträffande arbetstagare skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den, till vilken arbetsgivaren på grund av förutvarande

anställningsförhållande utbetalar pension eller verkställer annan

periodisk utbetalning.

13 §.

Har arbetsgivare av uppenbar tredska underlåtit att fullgöra vad honom enligt

12 § åligger, må länsstyrelsen förelägga honom vite ävensom, i förekommande

fall, utdöma vitet.

Utdömt vite tillfaller kronan.

14 §.

Vad i 12 och 13 §§ stadgas angående arbetsgivare skall, då fråga är

örn statligt verk eller inrättning eller om kommun, i stället gälla beträffande

den som har att utbetala i 12 § avsedda medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

15 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag

till

förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteför
medlingskassor.

Härigenom förordnas att, utan hinder av vad eljest finnes stadgat rörande

indrivning av utskylder, följande särskilda bestämmelser skola gälla beträffande

utskyldsbetalning av skattskyldig, som anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa.

1 §•

För skattskyldig, som ansluter sig till erkänd skatteförmedlingskassa, skall

kassan upprätta plan för inbetalningar till gäldande av den skattskyldiges

utskylder ävensom, där kassan skall förmedla betalning av jämväl andra

den skattskyldige åvilande utgifter, av dessa utgifter (inbetalningsplan).

Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som

avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b).

Den skattskyldige må, där så erfordras för inbetalningsplanens genomförande,

beviljas anstånd med utskyldsbetalningen efter vad i denna förordning

stadgas. Sådant anstånd skall dock icke gälla i fråga om avgifter till brand-,

hagelskade- och kreatursförsäkringsanstalter, som jämlikt kungörelsen den

22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet

grundade försäkringsanstalter debiteras, indrivas och redovisas i sammanhang

med kronouppbörden.

2 §•

Den som ansluter sig till erkänd skatteförmedlingskassa må av kassan beviljas

anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla till betalning vid de

två uppbördsstämmor vilka utlöpa närmast efter anslutningen. Anståndet

skall bestämmas att gälla intill utgången av visst kalenderkvartal och må

icke räcka längre än ett år efter utgången av det kvartal, varunder den skattskyldige

anslutit sig till kassan.

Vad i denna förordning stadgas i fråga om uppbördsstämma skall äga motsvarande

tillämpning beträffande uppbördstermin.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

5

3 §.

Häftar skattskyldig vid anslutning till erkänd skatteförmedlingskassa för

restförda utskylder, må kassan bevilja honom anstånd under tid som i 2 §

sägs med betalningen av jämväl dessa utskylder jämte därå belöpande indriv■ningsavgift.

Härvid skall dock iakttagas, att de restförda utskylderna skola

vara betalda senast vid den tidpunkt, då utskylderna eljest skulle vara preskriberade

eller, därest införsel i den skattskyldige tillkommande avlöning, pension

eller livränta skulle kunna beviljas för uttagande av utskylderna, då

rätten att erhålla införsel upphör.

4 §.

Anstånd enligt 2 eller 3 § må beviljas endast därest inbetalningsplanen så

bestämmes, att före anståndstidens utgång samtliga därunder till betalning

förfallande utskyldsbelopp jämte, i fall som i 3 § sägs, tidigare restförda

utskylder och därå belöpande indrivningsavgift skola vara guldna.

Erkänd skatteförmedlingskassa må icke bevilja anstånd enligt 2 eller 3 g

åt den, som tidigare varit ansluten till sådan kassa.

5 §.

Har erkänd skatteförmedlingskassa meddelat beslut om anstånd, skall

underrättelse därom lämnas till vederbörande utmätningsman. Underrättelsen

skall lämnas, om anståndet beviljats enligt 2 §, inom fjorton dagar efter avslutandet

av den närmast efter beslutets meddelande inträffande uppbördsstämma,

vid vilken av anståndet omfattade utskylder förfallit till betalning,

och, om anståndet beviljats enligt 3 §, ofördröjligen efter beslutets meddelande.

Utmätningsmannen har att om anståndet verkställa anteckning i restlängden.

6 §.

Då underlåtenhet att betala vid en uppbördsstämma förfallande utskylder

medfört, att jämväl utskylder, som skolat uppbäras vid en kommande stämma,

äro förfallna till omedelbar betalning, skall skattskyldig, som åtnjuter anstånd

med betalning av förstnämnda utskylder, tillika åtnjuta anstånd med betalning

av sistnämnda utskylder till den uppbördsstämma, vid vilken utskylderna

enligt utfärdad debetsedel skolat erläggas.

7 §•

Utmätningsman äger på framställning av erkänd skatteförmedlingskassa

bevilja till kassan ansluten skattskyldig anstånd för längre tid eller i annat

fall än i 2 eller 3 § sägs, om så finnes erforderligt för att framdeles förfallande

utskylder skola kunna gäldas vid de uppbördsstämmor, varunder

utskylderna enligt vederbörliga debetsedlar skola erläggas.

Vad i 3 § andra punkten stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid

beviljande av anstånd enligt denna paragraf.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

8 §.

Har skattskyldig, som anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa och

som åtnjuter anstånd med utskyldsbetalning eller eljest häftar för oguldna

utskylder, lämnat kassan eller fullföljes icke för honom upprättad inbetalningsplan,

skall kassan ofördröjligen underrätta vederbörande utmätningsman

därom. Anmälan om underlåtenhet att fullfölja inbetalningsplanen erfordras

dock icke i det fall, att underlåtenheten är av tillfällig art och icke

äventyrar planens fullföljd.

Avlider skattskyldig, som i första stycket avses, och fullföljes icke inbetalningsplanen

av dödsboet eller annan i den avlidnes ställe, skall kassan utan

dröjsmål lämna underrättelse därom till utmätningsmannen.

9 §.

Sedan anmälan jämlikt 5 § inkommit till utmätningsmannen eller beslut

örn anstånd meddelats enligt 7 §, må de av anståndet omfattade utskylderna

icke indrivas, och skall meddelat beslut om införsel i avlöning, pension eller

livränta till gäldande av dessa utskylder icke vidare gälla. Vad sålunda stadgas

äger dock icke tillämpning, därest anståndet meddelats i strid med bestämmelserna

i denna förordning.

Med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, må icke på grund

av vad i första stycket stadgas anstå längre än att den i 17 kap. 6 § handelsbaden

stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande.

I första stycket angivet hinder för indrivning bortfaller, om anståndstiden

gått till ända utan att utskylderna guldits och ytterligare anstånd ej medgivits

eller örn sådan omständighet inträffat, som jämlikt 8 § föranlett eller

bort föranleda underrättelse till utmätningsmannen, och inbetalningsplanen

icke fullföljes av den skattskyldige efter anslutning till annan erkänd skatteförmedlingskassa.

10 §.

Indrivningsavgift må icke uttagas för utskylder, som förfallit till betalning

under det anstånd med deras gäldande åtnjutits.

I fall, som avses i 9 § tredje stycket, skall dock den skattskyldige erlägga

stadgad indrivningsavgift för vad av utskylderna återstod oguldet, då hindret

för indrivningen bortföll.

11 §■

Till erkänd skatteförmedlingskassa inbetalda medel må ej, så länge den

skattskyldige åtnjuter anstånd med utskyldsbetalning eller eljest häftar för

oguldna, av inbetalningsplanen omfattade utskylder, användas för annat ändamål

än som med planen avses.

12 §.

Medel som jämlikt 11 § ej må användas för annat ändamål än som med

inbetalningsplanen avses må, till den del medlen enligt planen äro avsedda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

7

för betalning av utskylder, icke utmätas för annan gäld; dock att utan hinder

av vad sålunda stadgas utmätning må ske till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet i fall, varom förmäles i 1 § lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

13 §.

Åtnöjes icke den skattskyldige med utmätningsmans beslut enligt denna

förordning, äger han i beslutet söka rättelse genom besvär hos vederbörande

länsstyrelse.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

14 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag

till

förordning om preskription av utskylder m. m.

Härigenom förordnas, att sådana till stat eller kommun utgående utskylder

och andra medel, som avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b),

icke må uttagas senare än fem år efter utgången av det år under vilket någon

del av utskylderna eller medlen enligt verkställd debitering senast skolat erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola äga tillämpning å utskylder och andra medel, som dessförinnan

förfallit till betalning.

I propositionen har Kungl. Majit vidare föreslagit riksdagen att antaga följande

vid propositionen fogade förslag till

a) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbaden,

b) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning,

c) lag angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn

kommunalstyrelse på landet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

d) lag angående ändrad lydelse av 71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om

kommunalstyrelse i stad,

e) lag angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm,

f) förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken,

g) lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse,

h) lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den 29 juni 1923

(nr 286) om sparbanker samt

i) förordning om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning.

Propositionen har i denna del hänvisats, vad angår de under punkterna a),

b) och i) upptagna förslagen, till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet,

beträffande de under punkterna c), d) och e) upptagna förslagen till konstitutionsutskottet

samt i fråga om de under punkterna f), g) och h) upptagna

förslagen till bankoutskottet.

Till behandling i samband med propositionen, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, har utskottet förehaft följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Gustavson

och nr 291 i andra kammaren av herr Mattsson, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att den i 3 § i förslaget till förordning örn utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor avsedda anståndstiden för restförda

skattskyldiga måtte utsträckas till högst två år efter utgången av det

kvartal, då den skattskyldige anslutit sig till skatteförmedlingskassan;

2) motionen nr 198 i första kammaren av hen- Åqvist, vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, i vad den avser

förslag till förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor,

måtte företaga sådana ändringar i förslaget, att i motionen anförda

synpunkter vunne beaktande; samt

3) motionen nr 289 i andra kammaren av herrar Nilsson i Göteborg och

Ericsson i Kinna, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att i förslag

till förordning örn utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

den i 2 § omförmälda bestämmelsen örn anstånd med skattebetalningen måtte

ändras från ett till två år».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet

den 3 februari 1942 postsparbankschefen J. Enger, kammarrättsrådet

F. E. O. Hedelius, direktören N. Holmström samt ledamöterna

av riksdagens första kammare t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström

och kassören A. W. Strand att inom finansdepartementet biträda med utredning

rörande åtgärder för att uppmuntra och stödja intressekontorens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

9

verksamhet i vad densamma avser att åstadkomma en förbättrad inbetalning

av utskylder. Åt t. f. underståthållaren Sandström uppdrogs att i

egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga slutförde sitt uppdrag genom avlämnandet av ett den 28

mars 1942 dagtecknat betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor (SOU 1942:21).

Vid utarbetandet av de i propositionen framlagda förslagen ha de sakkunnigas

förslag legat till grund.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, i vad

desamma hänvisats till bevillningsutskottet, tillåter sig utskottet hänvisa till

vid propositionen fogade statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Inledning, s. 15—23,

Den nuvarande skatteförmedlingsrörelsen, s. 23—30,

Tidigare förslag i ämnet, s. 31—36,

Nu bestående hinder för skatteförmedlingskassornas verksamhet och utveckling,

s. 36—40,

De sakkunnigas förslag m. m., s. 41—48,

Departement^ örslaget:

Allmän motivering, s. 48—64,

Specialmotivering, s. 64—lil.

I motionen I: 198 har framhållits, att det icke vöre nödvändigt att såsom

föreslagits giva skatteförmedlingskassorna rätt att bevilja anstånd med erläggande

av utskylder, som förfölle till betalning vid de två uppbördsstämmor,

vilka utlöpte närmast efter anslutningen. Det funnes anledning antaga,

att ett dylikt medgivande i viss mån kunde missbrukas och att personer,

som hittills betalat sina skatter ordentligt, vid anslutningen till en

skatteförmedlingskassa i viss utsträckning komme att begagna sig av möjligheten

att erhålla anstånd utan att detta vore nödvändigt. Detta skulle

sålunda öka arbetet för utmätningsmännen och andra statliga och kommunala

tjänstemän, som hade att upprätta restlängden Beträffande skatteförmedlingskassomas

rätt att vid skattskyldigs inträde i kassa bevilja anstånd

med redan restförda utskylder, skulle det säkert underlätta arbetet

för kassorna och kontrollen av desamma, om denna bestämmelse utformades

så, att indrivning av dessa utskylder fortsatte i vanlig ordning men till

ett jämkat belopp. Detta belopp borde exempelvis sättas så, att de restförda

utskylderna vöre slutbetalda inom två år från den dag, anslutningen till

kassan ägde rum, dock givetvis senast vid den tidpunkt, då utskylderna

eljest skulle vara preskriberade. Det skulle åligga utmätningsmannen att

på anmodan av skatteförmedlingskassa jämka det belopp, som sålunda beslutats

skola indrivas för vecka eller annan tidsenhet. Utmätningsmannen

skulle kontrollera, att det restförda beloppet kunde genom jämkningen beräknas

att i sin helhet vara betalt i enlighet med bestämmelserna samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

verkställa notering därom i restlängden och underrätta arbetsgivaren om

att jämkning av införsel i avlöning beviljats. Om till skatteförmedlingskassa

ansluten person icke skulle förmå att inbetala de belopp, som beräknats

enligt den upprättade inbetalningsplanen, skulle — därest detta medförde,

att någon uppbörd därigenom försummades — meddelande först omedelbart

efter uppbördsstämma av skatteförmedlingskassan delgivas utmätningsmannen,

som då hade att omedelbart vidtaga indrivningsåtgärder i full utsträckning.

För att undvika missbruk av denna bestämmelse kunde för

nyansluten medlem stipuleras, att planen under de första tre veckorna måste

helt följas. Försummades därefter uppbördsstämman, skulle de innestående

medlen användas till gäldande av de restförda skatterna. Om till skatteförmedlingskassa

ansluten person emellertid lämnade densamma eller kassan

med bestämdhet kunde befara, att Vid nästkommande uppbördsstämma

förfallen skatt ej kunde erläggas, skulle givetvis detta omedelbart meddelas

utmätningsmannen. I propositionen vore det visserligen stipulerat, att utmätningsmannen

omedelbart skulle underrättas, om skattskyldig lämnade

kassan eller icke fullföljde den uppgjorda inbetalningsplanen, men anmälningsskyldighet

skulle icke föreligga, då underlåtenheten vöre av tillfällig

natur och icke äventyrade planens fullföljande. I sådant fall skulle skatteförmedlingskassorna

komma att sättas på svåra prov, och motionären vöre

övertygad om att bestämmelsen bomme att tolkas mycket olika av kassorna

och utmätningsmännen.

Utskottets yttrande.

Frågan om en omläggning av vårt nuvarande uppbördssystem i syfte att

vinna en tidigare inbetalning av utskylder har under de senare åren varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet. På hemställan av 1940 års bevillningsutskott

anhöll samma års lagtima riksdag i skrivelse till Kungl.

Majit om framläggande av förslag i berörda hänseende.

I anledning av nämnda riksdagsskrivelse har utredning numera ägt rum

och förslag framlagts i syfte att vinna en tidigare inbetalning av utskylder.

Dessa förslag ha emellertid enligt vad som framgår av den föreliggande propositionen

ansetts giva vid handen, att en uppbördsreform efter därvid föreslagna

linjer vore förenad med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att

frågan om en sådan mera genomgripande reform måst ställas något på

framtiden. På grund härav åsyftas med det framlagda förslaget icke att

genomföra en uppbördsreform av ovan angivet slag utan allenast att inom det

nuvarande uppbördssystemets ram vidtaga sådana anordningar, som kunna

anses ägnade att för de skattskyldiga underlätta skattebetalningen.

Utskottet finner väl i likhet med 1940 års bevillningsutskott en omläggning

av uppbördssystemet i syfte att vinna en tidigare inbetalning av utskylder

vara önskvärd. Då emellertid avsevärda svårigheter möta vid genomförande

av en sådan uppbördsreform samt någon mera genomgripande förändring

av uppbördssystemet i varje fall icke torde kunna förväntas inom den när
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

11

mäste framtiden, anser utskottet väl motiverat att i stället inrikta sig på att

i uppbördssystemet vidtaga sådana förbättringar, varigenom skattebetalningen

underlättas och stimuleras. Den i propositionen föreslagna anordningen

med erkända skalteförmedlingskassor med uppgift att för den skattskyldiges

räkning omhändertaga för utskylder avsedda belopp och ombesörja

utskyldernas betalning finner utskottet lämplig.

De i propositionen angivna skatteförmedlingskassorna vila helt på frivillighetens

grund. Givet är att dessa kassor vid sådant förhållande komma att

i första hand få betydelse för sådana skattskyldiga, som själva hava intresse

för att på ett tillfredsställande sätt ordna sin skattebetalning. Den lättnad

med avseende å skattebetalningens fullgörande, som genom anslutning till

skatteförmedlingskassa beredes dessa lojala skattskyldiga, är naturligen i och

för sig synnerligen önskvärd. Sett ur det allmännas synpunkt vore det emellertid

angeläget, att till skatteförmedlingskassorna bleve i största möjliga utsträckning

anslutna jämväl sådana skattskyldiga, som ej vilja eller kunna i

vederbörlig ordning fullgöra sin skattebetalning. Tvångsanslutning av restförda

skattskyldiga skulle därvid kunna ifrågasättas. I propositionen har förslag

örn dylik tvångsanslutning icke ansetts kunna framläggas. Då en föreskrift

om tvångsanslutning av restförda skattskyldiga torde förutsätta, att på

varje ort förefinnes möjlighet att tillhöra en skatteförmedlingskassa, men

sådan möjlighet åtminstone icke till en början kan antagas komma att vara

för handen, anser ej heller utskottet, att tvångsanslutning av restförda skattskyldiga

bör föreskrivas. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka

departementschefens uttalande därom att frågan örn tvångsanslutning

av restförda skattskyldiga måhända kan komma i ett annat läge, därest ett

genomförande av det nu föreliggande förslaget skulle medföra en avsevärd

utvidgning av skatteförmedlingsverksamheten.

Såsom ett led i åtgärderna för främjande av utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor har i propositionen föreslagits införande av

skyldighet för arbetsgivare att till vederbörande utmätningsman göra anmälan

om anställande av arbetstagare.

Då propositionen i denna del hänvisats till annat utskott, saknar bevillningsutskottet

anledning att närmare uttala sig om det härutinnan framlagda

förslaget. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla, att införande av en

sådan anmälningsskyldighet enligt utskottets uppfattning måste betraktas såsom

ett nödvändigt komplement till den föreslagna anordningen med erkända

skatteförmedlingskassor. Genom berörda anmälningsskyldighet skulle nämligen

de indrivningsåtgärder, som i anledning av dylika anmälningar komma

att företagas hos restförda skattskyldiga, otvivelaktigt medföra ökad anslutning

till skatteförmedlingskassor från sådana skattskyldiga. Därtill kommer,

att förhandenvaron av en skyldighet för arbetsgivare att hos utmätningsmannen

göra anmälan örn anställande av arbetstagare givetvis är ägnad att

medföra ett förbättrat indrivningsresultat.

Beträffande de i propositionen framlagda författningsförslagen, i den mån

dessa hänvisats till bevillningsutskottet, får utskottet anföra följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Förslaget till förordning om erkända skatteförmedlingskassor.

I 3 § föreskrives, alt erkänd skatteförmedlingskassa icke må av uppdragsgivare

uttaga särskild avgift för förmedling av utskyldsbetalning. Någon bestämmelse

örn gottgörande av ränta till kassans medlemmar å deras i kassan

inneslående medel har däremot icke meddelats. De sakkunniga lia i detta

hänseende anfört, att hinder icke borde möta för kassorna att tillgodogöra

sig räntan å inflytande medel. Emellertid förutsatte de sakkunniga, att kassa

skulle äga tillgodogöra sig ränta endast, där detta erfordrades för bestridande

av sådana förvaltningskostnader, som icke täcktes av statsbidrag. Eftersom

de upplupna räntebelopppn kunna bliva erforderliga för täckande av kassornas

utgifter, finner ej heller utskottet någon föreskrift böra lämnas örn skyldighet

för kassorna att gottgöra de skattskyldiga ränta å deras tillgodohavanden.

Utskottet finner emellertid angeläget att, i den mån överskott uppstå

å dessa räntebelopp, överskotten gottgöras de skattskyldiga. Betydelsen

härav framgår så mycket klarare som enligt i propositionen lämnad uppgift

de sparbanker, vilka för närvarande driva skatteförmedlingsverksamhet, i regel

tillgodoräkna de till denna verksamhet anslutna gängse inlåningsränta å

deras tillgodohavanden. Jämväl i nu befintliga skatteförmedlingskassor, som

drivas av kommuner, och skatteförmedlingskassor för personal vid särskilda

företag lärer stundom viss ränta gottgöras medlemmarna. Uppenbart torde

vara, att, därest icke någon ränta tillgodoräknas medlemmarna i de nu ifrågavarande

erkända skatteförmedlingskassorna, detta kan komma att menligt

inverka på anslutningsfrekvensen till dessa kassor.

I detta sammanhang anser sig utskottet jämväl böra understryka departementschefens

uttalande att hinder ej föreligger för skatteförmedlingskassa

att uttaga avgift för annan betalningsförmedling än utskyldsbetalning. Enligt

utskottets mening bör möjligheten att uttaga sådan avgift i första hand

begagnas, därest statsbidraget och andra eventuella bidrag till kassan icke

skulle förslå till täckande av kassans utgifter.

Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke den i 5 § intagna bestämmelsen

angående statsbidragets beräkning borde ändras på så sätt att statsbidraget,

som enligt förslaget skall utgå med 25 öre för varje av kassan

förmedlad betalning av vid uppbördsstämma (uppbördstermin) förfallande

utskyldsbelopp, i stället skulle bestämmas till ett fixerat belopp av exempelvis

en krona 50 öre för år och skattskyldig. Utskottet har emellertid ej

ansett sig böra förorda avvikelse från propositionens förslag i ifrågavarande

hänseende.

I 12 § tredje stycket föreskrives, att, därest alla vid ett företag anställda

inom samma arbetstagargrupp äga rätt att ansluta sig till erkänd skatteförmedlingskassa,

på vars begäran arbetsgivaren verkställer löneavdrag,

arbetsgivaren allenast på begäran av denna kassa eller statens intressekontor

skall vara skyldig att för arbetstagare inom gruppen göra dylika avdrag.

Propositionen innebär i detta hänseende en avvikelse från de sakkunnigas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

13

förslag. De sakkunniga hade nämligen formulerat ifrågavarande bestämmelse

på följande sätt: »Finnes vid företag erkänd skatteförmedlingskassa,

till vilken alla där anställda inom samma arbetstagargrupp äga ansluta sig,

är arbetsgivaren ej skyldig att för arbetstagare inom sådan grupp göra löneavdrag

annat än till denna kassa eller till statens intressekontor.» Departementschefen

har beträffande den av de sakkunniga föreslagna lydelsen

anfört, att det syntes tvivelaktigt, om syftet med bestämmelsen alltid skulle

komma att nås, eftersom bestämmelsen icke vore tillämplig å företag, vid

vilket någon erkänd kassa ej funnes inrättad. Departementschefen har fördenskull

ansett stadgandet böra erhålla den i propositionen föreslagna lydelsen.

Utskottet vill för sin del framhålla, att ifrågavarande bestämmelse

är avsedd att tillgodose arbetsgivarens intresse av att icke nödgas redovisa

löneavdrag till alltför många kassor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

en arbetsgivare vid företag, där någon skatteförmedlingskassa ej finnes,

vara pliktig att verkställa löneavdrag till vilken erkänd kassa som helst.

Propositionens förslag bereder däremot möjlighet för arbetsgivaren att, därest

en skatteförmedlingskassa icke finnes anordnad vid företaget, utvälja

viss erkänd kassa, till vilken löneavdragen skola verkställas. Denna anordning

synes vara av betydelse särskilt för de mindre företagen, där en egen

kassa ej blivit inrättad. Utskottet ansluter sig i ifrågavarande hänseende

till propositionen. Därest den i propositionen föreslagna bestämmelsen skulle

missbrukas på så sätt, att arbetsgivare, ehuru erkänd skatteförmedlingskassa

redan finnes vid företaget, vägrar att göra avdrag för denna kassas

räkning i avsikt att gynna en annan erkänd kassa, torde möjlighet förefinnas

att genom länsstyrelsen vinna rättelse.

På grund av nu anförda skäl har utskottet icke funnit anledning förorda

någon avvikelse från den i propositionen beträffande förordningen om erkända

skatteförmedlingskassor föreslagna författningstexten.

Förslaget till förordning om utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor.

I 2 § givas bestämmelser om rätt för erkänd skatteförmedlingskassa att

bevilja anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla lill betalning vid

de två närmast efter den skattskyldiges anslutning till kassan följande uppbördsstämmorna.

Anståndet skall gälla högst ett år efter utgången av det

kalenderkvartal, varunder den skattskyldige anslutit sig till kassan. Enligt 3 §

äger skatteförmedlingskassa även bevilja skattskyldig, som häftar för restförda

utskylder, anstånd med utskyldernas erläggande under samma tid. Anstånd

för längre tid eller i annat fall än som i 2 eller 3 § sägs kan enligt 7 §

beviljas skattskyldig av vederbörande utmätningsman, varvid dock förutsättes

att skatteförmedlingskassan gjort framställning därom. I de likalydande

motionerna I: 199 och II: 291 samt i motionen II: 289 har yrkats utsträckning

av den tid, varunder skatteförmedlingskassa enligt 2 eller 3 § skall äga be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

vilja anstånd med utskyldernas erläggande, från ett till två år. Å andra sidan

uttalas i motionen I: 198 den uppfattningen, att skatteförmedlingskassoma

ej alls borde medgivas någon rätt att bevilja anstånd med utskyldsbetalningen.

Utskottet anser för sin del icke tillrådligt att utsträcka den tid, för vilken

skatteförmedlingskassoma skola äga bevilja anstånd, utöver vad i propositionen

föreslagits. I detta sammanhang må erinras om att enligt förordningen

den 17 november 1939 med särskilda bestämmelser angående indrivning av

utskylder hos vissa skattskyldiga — vilken förordning avser till tjänstgöring

vid krigsmakten inkallade värnpliktiga — befrielse från erläggande av indrivningsavgift

åtnjutes i fall då restfört utskyldsbelopp erlägges inom ett år

efter det tjänstgöringen upphört. Den i förevarande proposition föreslagna

anståndstiden är således i viss mån överensstämmande med berörda stadgande.

En viss försiktighet torde för övrigt böra iakttagas, då det gäller att

fastställa den omfattning, i vilken en erkänd skatteförmedlingskassa — alltså

ett organ som icke är en offentlig myndighet — skall tillerkännas rätt att

bevilja anstånd med utskyldsbetalningen. I synnerhet innan man blivit i

tillfälle att bedöma skatteförmedlingsrörelsens utbredning och hur denna

verksamhet liandhaves, synes sådan försiktighet vara påkallad. I detta sammanhang

må jämväl framhållas, att ju längre anståndstiden är, desto större

blir den tid, som förflyter från inkomstens intjänande till utskyldernas erläggande.

Enligt utskottets mening måste en anståndstid av ett år anses vara

väl avvägd. Vad särskilt angår restförda utskylder, beträffande vilka en

längre anståndstid än ett år ofta torde komma att bliva erforderlig, synes

bestämmandet av anståndstiden böra i enlighet med propositionen ankomma

på utmätningsmannen. Därest det vid upprättande av inbetalningsplan för

skattskyldig skulle visa sig, att den skattskyldiges restförda utskylder uppgå

till så stort belopp, att behov av längre anstånd än ett år är erforderligt, bör

skatteförmedlingskassan redan i samband med planens upprättande göra

framställning om sådant anstånd hos utmätningsmannen. På grund härav

anser utskottet, att de i motionerna i ifrågavarande hänseende framställda

yrkandena icke böra bifallas.

I 4 § andra stycket av det i propositionen framlagda förslaget föreskrives,

att erkänd skatteförmedlingskassa icke må bevilja anstånd enligt 2 eller 3 §

åt den, som tidigare varit ansluten till sådan kassa. Detta förbud mot beviljande

av anstånd i den nya kassan är avsett att förebygga, att rätten till

anstånd missbrukas av de skattskyldiga. Så kunde nämligen bliva fallet, om

en skattskyldig, sedan han åtnjutit anstånd i en skatteförmedlingskassa,

skulle äga möjlighet att genom att lämna kassan och sedan inträda i samma

eller annan kassa ånyo erhålla anstånd. Förbudet mot beviljande av anstånd

i den nya kassan är emellertid avsett att gälla, vare sig den skattskyldige i

den förra kassan åtnjutit anstånd eller ej. Meningen är alltså, att den, som

tillhört en kassa utan att hava åtnjutit anstånd, icke skall kunna genom

övergång till annan kassa erhålla en förmån, som han ej ägt åtnjuta därest

han kvarstått i den första kassan. Även enligt utskottets uppfattning bör så
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5-

15

som regel anstånd icke beviljas åt den, som tidigare varit ansluten till erkänd

skatteförmedlingskassa. I likhet med kammarrätten ifrågasätter emellertid

utskottet, huruvida ej ett absolut förbud mot att anstånd under angivna

förhållanden beviljas av skatteförmedlingskassa kan i vissa fall vara obilligt.

Utskottet har fördenskull ansett sig böra föreslå en uppmjukning av 4 §

andra stycket så till vida, att erkänd skatteförmedlingskassa må, när synnerliga

skäl därtill äro, bevilja anstånd åt den, som tidigare varit ansluten

till sådan kassa.

I 8 § första stycket har utskottet allenast föreslagit en formell jämkning.

Enligt 11 § må till erkänd skatteförmedlingskassa inbetalda medel ej, så

länge den skattskyldige åtnjuter anstånd med utskyldsbetalning eller eljest

häftar för oguldna, av inbetalningsplanen omfattade utskylder, användas för

annat ändamål än som med planen avses. Det i 12 § upptagna stadgandet, att

medel som jämlikt 11 § ej må användas för annat ändamål än som med inbetalningsplanen

avses må, till den del medlen enligt planen äro avsedda för

betalning av utskylder, icke utmätas för annan gäld, föranleder i och för

sig icke någon erinran från utskottets sida. Visserligen skulle frågan om

utmätningsfrihet avsevärt förenklas, därest stadgandet kunnat erhålla sådant

innehåll, att till kassa inbetalda medel skulle under angivna förutsättningar

vara helt undantagna från utmätning. En dylik bestämmelse skulle emellertid

kunna föranleda, att sådana den skattskyldiges borgenärer, vilkas fordringar

icke omfattades av inbetalningsplanen, komme i ett sämre rättsläge

än om den skattskyldige icke varit ansluten till en erkänd skatteförmedlingskassa.

Uppenbarligen bör en borgenärs möjlighet att erhålla utmätning för

sin rättsenliga fordran icke röna inverkan av den omständigheten, huruvida

gäldenären är ansluten till kassan eller icke. Det torde sålunda bliva nödvändigt,

att vederbörande utmätningsman, hos vilken göres ansökan om

utmätning av hos en erkänd kassa innestående medel, i detalj utreder frågan,

huru stor del av dessa medel som är avsedd för betalning av utskylder.

Till ledning för en sådan utredning kan följande exempel anföras. För den

skattskyldige gäller en inbetalningsplan, avseende ett helt kalenderår. Enligt

planen skall kassan under året förmedla utbetalningar till belopp av sammanlagt

1,200 kronor, därav 600 kronor för utskylder och 600 kronor för

andra utgifter. För varje månad förutsättes en inleverering till kassan av

100 kronor. Vidare förutsättes att kassan till fullgörande av planen under

uppbördsstämmoma februari—juni betalat förfallna utskylder med sammanlagt

225 kronor, och att i början av juli månad, då hos kassan innestår

100 kronor, en den skattskyldiges borgenär söker utmätning av hela detta

belopp till gäldande av borgenärens fordran. Utmätningsmannen har då alt

i första hand konstatera, till vilket belopp inbetalningarna enligt planen för

hela året skola uppgå och huru stor andel i detta belopp, som vid planens

uppgörande beräknades belöpa å utskylderna. I det anförda exemplet —

där utskylderna motsvara hälften av samtliga betalningsförmedlingar — har

till kassan under tiden fram till utmätningstillfället inbetalats 600 kronor,

därav hälften är avsedd för betalning av utskylder. Då kassan under ifråga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 5-

varande tid verkställt skattelikvider med 225 kronor, blir slutresultatet i

detta fall alltså, att från utmätning skall undantagas 75 kronor. Någon

ändring i det här exemplifierade beräkningssättet inträder icke i sådant

fall, där inbetalningsplanen omfattar jämväl restförda utskylder.

Enligt utskottets mening torde bestämmelsen örn utmätningsfrihet mera

sällan komma till användning. Utskottet anser sig därför ha anledning antaga,

att utmätningsmännen icke härigenom komma att åsamkas något tyngande

merarbete. För övrigt torde i sådana fall, då utmätning av hens kassan

innestående medel blir aktuell, kassan ha så stort intresse av att få klarlagd

frågan om utmätningsfrihetens omfattning, att kassan själv verkställer och

för utmätningsmannen framlägger en fullständig utredning i saken.

Förslaget till förordning om preskription av utskylder m. m.

Emot detta förslag har utskottet intet att erinra.

I övrigt föranleder propositionen, till den del den hänvisats till bevillningsutskottet,

ej någon erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 17, i vad densamma hänvisats till

bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

för sin del antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn erkända skatteförmedlingskassor,

2) förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

med de ändringar, att 4 och 8 §§ erhålla

följande lydelse:

4 §.

Anstånd enligt 2 eller 3 § må beviljas endast därest inbetalningsplanen

så bestämmes, att före anståndstidens utgång

samtliga därunder till betalning förfallande utskyldsbelopp

jämte, i fall som i 3 § sägs, tidigare restförda utskylder och

därå belöpande indrivningsavgift skola vara guldna.

Ej må erkänd skatteförmedlingskassa, med mindre synnerliga

skäl därtill äro, bevilja anstånd enligt 2 eller 3 § åt den,

som tidigare varit ansluten till sådan kassa.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

17

8 §.

Ilar skattskyldig, som anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa

och som åtnjuter anstånd med utskyldsbetalning

eller eljest häftar för oguldna utskylder, lämnat kassan

eller fullföljes icke för honom upprättad inbetalningsplan,

skall kassan ofördröjligen underrätta vederbörande utmätningsman

därom. Anmälan om underlåtenhet att verkställa

föreskriven inbetalning erfordras dock icke i det fall, att underlåtenheten

är av tillfällig art och icke äventyrar planens

fullföljd.

Avlider skattskyldig, som i första stycket avses, och fullföljes

icke inbetalningsplanen av dödsboet eller annan i den

avlidnes ställe, skall kassan utan dröjsmål lämna underrättelse

därom till utmätningsmannen.

3) förordning om preskription av utskylder m. m.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 199 av herr Gustavson och

11:291 av herr Mattsson,

motionen I: 198 av herr Åqvist, samt

motionen II: 289 av herrar Nilsson i Göteborg och Ericsson

i Kinna,

mätte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

N ä r v a rand e:

från forsta kammaren: herrar Johan Börel, Elon Andersson, Wahlmark. Sjödahl,

Egnell, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund, Sandström och Heuman; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hammarlund, Orgård, Falk, Henriksson,

Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn, Bladh och Boman.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Reservatio ner:

1) av herrar Sundström i Skövde och Nilsson i Kristinehamn, vilka under

åberopande av den motivering, som anförts i motionen II: 289, hemställt, att

2 § i förslaget till förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

måtte erhålla följande lydelse:

2 §.

Den som ansluter sig till erkänd skatteförmedlingskassa må av kassan beviljas

anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla till betalning vid de

två uppbördsstämmor vilka utlöpa närmast efter anslutningen. Anståndet

skall bestämmas att gälla intill utgången av visst kalenderkvartal och ma

icke räcka längre än två år efter utgången av det kvartal, varunder den skattskyldige

anslutit sig till kassan.

Vad i denna förordning stadgas i fråga örn uppbördsstämma skall äga motsvarande

tillämpning beträffande uppbördstermin.

2) av herr Sandström.

437404. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, i vad densamma avser förslag till förordning örn erkända skatt eför medling skassor, för a1 i texten