Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938

1943-06-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:50, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938 (nr

370) om särskild skatt å förmögenhet, m. m.

I en den 21 maj 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 321, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Särskild skatt — -— — beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör —--1 § förmäles.

Därest för---skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,

som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående

stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava

fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. Vid beräkning av det

i föregående punkt avsedda beloppet skall iakttagas, att värdesättning av

tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår skall ske

enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

för det beskattningsår varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet utföres---kronor, bortfaller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 257.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

9

2) Förslag

till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo efter

person, som vid dödsfallet var här bosatt eller bär stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning

av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1943

påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §•

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80

procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed

avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning

må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med

den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen

och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen örn

särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution

med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas

å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §■

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §•

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt elier båda dessa förmåner har att därom

göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med posten

insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1943 taxerats

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan

skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda

inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom

i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående taxering år 1943, skall

tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit

laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.

5 §.

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eiler tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §•

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1943 så ändras,

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än

som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger

det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den

ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes

av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.

7 §■

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50. 11

8 §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I proposition nr 359 till 1942 års riksdag framlades förslag till dels förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet och dels förordning om begränsning

i vissa fall av skatt till staten. Förslaget till förordning angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet inndbar, att

1 nämnda paragraf skulle såsom ett nytt fjärde stycke införas en bestämmelse,

att därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar

i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid

inkomstberäkningen, frångåtts, skulle till grund för tillämpning av den i 2 §

tredje stycket meddelade reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som

skulle ha fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. I förslaget

till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten upptogs i 1 §

en bestämmelse, enligt vilken skattskyldig ägde under de förutsättningar

och i den omfattning, som i förordningen angavs, åtnjuta avkortning av

honom på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan

skatt eller båda dessa förmåner i förening. Enligt 2 § första stycket i sistnämnda

förslag skulle avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd

skatt avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för

taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstege 80 procent av den

för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda

allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning kunde ha vid

taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige

för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen

och restitutionen sammanlagt högst finge omfatta summan av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten Vid tillämpning av de i

2 § första stycket meddelade bestämmelserna skulle — enligt 2 § andra stycket

— i fråga om den taxerade inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen

om särskild skatt å förmögenhet stadgades äga motsvarande tillämpning.

I förslaget upptogos vidare i 3—8 §§ närmare bestämmelser rörande

tillvägagångssättet vid avkortningen och restitutionen m. m.

Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag uttalade i sitt betänkande (nr

45), att utskottet i princip tillstyrkte den i propositionen föreslagna skatte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

spärren och att utskottet jämväl biträdde förslaget beträffande procentsatsen

för spärregeln. Vad anginge utformningen av den i propositionen föreslagna

skattespärren hade utskottet i huvudsak intet att erinra mot det framlagda

förslaget. Den i propositionen föreslagna ändringen av 2 § förordningen om

särskild skatt å förmögenhet hade tillkommit i syfte att för framtiden förhindra

att den särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringades ävensom

för att anknyta skattespärren till den inkomst, som i verkligheten kunnat

disponeras av den skattskyldige. Enligt utskottets mening syntes denna

bestämmelse sålunda icke vara erforderlig vid 1942 års taxering. Då inom

utskottet uppstått tveksamhet rörande det föreslagna stadgandets tillämpning

och tiden icke medgivit för utskottet att omarbeta stadgandet, funne utskottet

nödvändigt att ifrågavarande bestämmelse toges under förnyad omprövning.

Utskottet yrkade därför avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna

del samt föreslog i följd härav, att sista stycket i 2 § av förslaget till förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten skulle utgå. Därvid

förutsatte utskottet, att nytt förslag i här berörda ämne snarast förelädes

riksdagen. Vidare yttrade utskottet i anledning av en motionsvis föreslagen

uppmjukning av spärregeln i fall, då vid uträkning av den taxerade inkomsten

uppkommit underskott, att utskottet väl funne vissa skäl tala härför men att

ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta hänseende

tarvade en mera ingående undersökning än utskottet varit i tillfälle att verkställa.

Slutligen uttalade utskottet, att då det här vore fråga om införande

av en ny princip i vår skattelagstiftning utskottet förutsatte, att Kungl. Majit

med uppmärksamhet följde tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser

samt vid utformande av nytt förslag för kommande år beaktade

de erfarenheter, som vunnits på detta område. På grund av vad sålunda anförts

hemställde utskottet, att riksdagen måtte dels avslå propositionen, i

vad densamma avsåge förslaget till förordning angående ändrad lydelse av

2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock antaga det vid

propositionen fogade förslaget till förordning om begränsning i vissa fall av

skatt till staten med den ändringen, att 2 § andra stycket i förslaget skulle

utgå.

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse

nr 439).

Förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten utfärdades den

18 juli 1942 och samtidigt utfärdades kungörelse angående fastställelse av

formulär enligt nämnda förordning (SFS 1942:644 och 645).

Skatteverket i Stockholm har i en den 5 mars 1943 ingiven promemoria

framställt erinringar mot att i den sålunda antagna förordningen saknades

särskilda bestämmelser angående skattespärrens beräkning för äkta makar,

varjämte föreslagits viss redaktionell ändring. Skatteverket har vidare i en

annan promemoria framhållit önskvärdheten av en sådan omformulering av 1 §

samma förordning att därav franninge, att förordningen icke ägde tillämpning

beträffande andra än här i riket bosatta skattskyldiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

13

Beträffande vad föredragande departementschefen anfört till stöd för det

i propositionen framlagda förslaget, tillåter sig utskottet hänvisa till det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 8—11).

I likhet med departementschefen finner utskottet de skäl, som föranledde

införandet av en skattespärr med avseende å 1942 års taxering, alltjämt föreligga.

Utskottet anser därför, att en skattespärr bör införas jämväl med avseende

å taxeringsåret 1943.

Beträffande utformningen av det i propositionen framlagda förslaget till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten, vilket förslag i

huvudsak överensstämmer med det vid föregående års riksdag antagna, har

utskottet intet att erinra. Vad angår den i propositionen föreslagna ändringen

av 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet kan utskottet tillstyrka

densamma. Som emellertid viss tveksamhet synes kunna uppstå, huruvida

den föreslagna betämmelsen om beräkningen av det taxerade beloppet är tilllämplig

i sådana fall, då vid inkomstberäkningen den värdesättning av tillgångarna

i rörelse, som skett i räkenskaperna, icke helt godkänts av beskattningsmyndighetema,

får utskottet som sin mening uttala, att den ifrågavarande

bestämmelsen bör äga tillämpning även i berörda fall.

Såsom redan 1942 års bevillningsutskott framhållit innebär systemet med

en skattespärr en ny princip i vår skattelagstiftning. Med hänsyn härtill och

då, enligt vad departementschefen uppgivit, de hittills vunna erfarenheterna

rörande verkningarna av 1942 års lagstiftning i ämnet varit mycket begränsade,

förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t alltjämt med uppmärksamhet följer

tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

nr 321, antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet;

samt

2) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till

staten.

Stockholm den 16 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

U tskottet.

A. J. BÄRG.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 50

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman,

friherre Lagerfelt, Velander, Herman Ericsson, Franzon* och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård,

Sandberg, Falk, Kilbom, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg* och Andersson i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under å a1 i texten