Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938
1943-06-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:50, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938 (nr
370) om särskild skatt å förmögenhet, m. m.
I en den 21 maj 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 321, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17
juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild
skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
Särskild skatt — -— — beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör —--1 § förmäles.
Därest för---skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,
som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående
stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava
fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. Vid beräkning av det
i föregående punkt avsedda beloppet skall iakttagas, att värdesättning av
tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår skall ske
enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen
för det beskattningsår varom fråga är.
Beskattningsbar förmögenhet utföres---kronor, bortfaller.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se SFS 1940: 257.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
9
2) Förslag
till
förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo efter
person, som vid dödsfallet var här bosatt eller bär stadigvarande vistades,
äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning
av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1943
påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution
av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.
2 §•
1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt
denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund
av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80
procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed
avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning
må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med
den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen
och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.
Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda
må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås
ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen örn
särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.
2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen
därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution
med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.
Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas
å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle
ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den
makens inkomst och skatter.
3 §■
Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse
den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §•
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt elier båda dessa förmåner har att därom
göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med posten
insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1943 taxerats
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan
skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.
Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom
i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående taxering år 1943, skall
tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit
laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.
5 §.
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eiler tillställa sökanden
honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §•
Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1943 så ändras,
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än
som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger
det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den
ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes
av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.
7 §■
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50. 11
8 §•
Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I proposition nr 359 till 1942 års riksdag framlades förslag till dels förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet och dels förordning om begränsning
i vissa fall av skatt till staten. Förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet inndbar, att
1 nämnda paragraf skulle såsom ett nytt fjärde stycke införas en bestämmelse,
att därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar
i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid
inkomstberäkningen, frångåtts, skulle till grund för tillämpning av den i 2 §
tredje stycket meddelade reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som
skulle ha fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. I förslaget
till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten upptogs i 1 §
en bestämmelse, enligt vilken skattskyldig ägde under de förutsättningar
och i den omfattning, som i förordningen angavs, åtnjuta avkortning av
honom på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan
skatt eller båda dessa förmåner i förening. Enligt 2 § första stycket i sistnämnda
förslag skulle avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd
skatt avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för
taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt
och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstege 80 procent av den
för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda
allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning kunde ha vid
taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige
för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen
och restitutionen sammanlagt högst finge omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten Vid tillämpning av de i
2 § första stycket meddelade bestämmelserna skulle — enligt 2 § andra stycket
— i fråga om den taxerade inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen
om särskild skatt å förmögenhet stadgades äga motsvarande tillämpning.
I förslaget upptogos vidare i 3—8 §§ närmare bestämmelser rörande
tillvägagångssättet vid avkortningen och restitutionen m. m.
Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag uttalade i sitt betänkande (nr
45), att utskottet i princip tillstyrkte den i propositionen föreslagna skatte
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
spärren och att utskottet jämväl biträdde förslaget beträffande procentsatsen
för spärregeln. Vad anginge utformningen av den i propositionen föreslagna
skattespärren hade utskottet i huvudsak intet att erinra mot det framlagda
förslaget. Den i propositionen föreslagna ändringen av 2 § förordningen om
särskild skatt å förmögenhet hade tillkommit i syfte att för framtiden förhindra
att den särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringades ävensom
för att anknyta skattespärren till den inkomst, som i verkligheten kunnat
disponeras av den skattskyldige. Enligt utskottets mening syntes denna
bestämmelse sålunda icke vara erforderlig vid 1942 års taxering. Då inom
utskottet uppstått tveksamhet rörande det föreslagna stadgandets tillämpning
och tiden icke medgivit för utskottet att omarbeta stadgandet, funne utskottet
nödvändigt att ifrågavarande bestämmelse toges under förnyad omprövning.
Utskottet yrkade därför avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna
del samt föreslog i följd härav, att sista stycket i 2 § av förslaget till förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten skulle utgå. Därvid
förutsatte utskottet, att nytt förslag i här berörda ämne snarast förelädes
riksdagen. Vidare yttrade utskottet i anledning av en motionsvis föreslagen
uppmjukning av spärregeln i fall, då vid uträkning av den taxerade inkomsten
uppkommit underskott, att utskottet väl funne vissa skäl tala härför men att
ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta hänseende
tarvade en mera ingående undersökning än utskottet varit i tillfälle att verkställa.
Slutligen uttalade utskottet, att då det här vore fråga om införande
av en ny princip i vår skattelagstiftning utskottet förutsatte, att Kungl. Majit
med uppmärksamhet följde tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser
samt vid utformande av nytt förslag för kommande år beaktade
de erfarenheter, som vunnits på detta område. På grund av vad sålunda anförts
hemställde utskottet, att riksdagen måtte dels avslå propositionen, i
vad densamma avsåge förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om begränsning i vissa fall av
skatt till staten med den ändringen, att 2 § andra stycket i förslaget skulle
utgå.
Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 439).
Förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten utfärdades den
18 juli 1942 och samtidigt utfärdades kungörelse angående fastställelse av
formulär enligt nämnda förordning (SFS 1942:644 och 645).
Skatteverket i Stockholm har i en den 5 mars 1943 ingiven promemoria
framställt erinringar mot att i den sålunda antagna förordningen saknades
särskilda bestämmelser angående skattespärrens beräkning för äkta makar,
varjämte föreslagits viss redaktionell ändring. Skatteverket har vidare i en
annan promemoria framhållit önskvärdheten av en sådan omformulering av 1 §
samma förordning att därav franninge, att förordningen icke ägde tillämpning
beträffande andra än här i riket bosatta skattskyldiga.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
13
Beträffande vad föredragande departementschefen anfört till stöd för det
i propositionen framlagda förslaget, tillåter sig utskottet hänvisa till det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 8—11).
I likhet med departementschefen finner utskottet de skäl, som föranledde
införandet av en skattespärr med avseende å 1942 års taxering, alltjämt föreligga.
Utskottet anser därför, att en skattespärr bör införas jämväl med avseende
å taxeringsåret 1943.
Beträffande utformningen av det i propositionen framlagda förslaget till
förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten, vilket förslag i
huvudsak överensstämmer med det vid föregående års riksdag antagna, har
utskottet intet att erinra. Vad angår den i propositionen föreslagna ändringen
av 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet kan utskottet tillstyrka
densamma. Som emellertid viss tveksamhet synes kunna uppstå, huruvida
den föreslagna betämmelsen om beräkningen av det taxerade beloppet är tilllämplig
i sådana fall, då vid inkomstberäkningen den värdesättning av tillgångarna
i rörelse, som skett i räkenskaperna, icke helt godkänts av beskattningsmyndighetema,
får utskottet som sin mening uttala, att den ifrågavarande
bestämmelsen bör äga tillämpning även i berörda fall.
Såsom redan 1942 års bevillningsutskott framhållit innebär systemet med
en skattespärr en ny princip i vår skattelagstiftning. Med hänsyn härtill och
då, enligt vad departementschefen uppgivit, de hittills vunna erfarenheterna
rörande verkningarna av 1942 års lagstiftning i ämnet varit mycket begränsade,
förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t alltjämt med uppmärksamhet följer
tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 321, antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet;
samt
2) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till
staten.
Stockholm den 16 juni 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
U tskottet.
A. J. BÄRG.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 50
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman,
friherre Lagerfelt, Velander, Herman Ericsson, Franzon* och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård,
Sandberg, Falk, Kilbom, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg* och Andersson i Vigelsbo*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under å a1 i texten