Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:51, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
15
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning med särskilda bestämmelser
angående taxering för inkomst av under år
1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 28 maj 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 323, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda
bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld
skog.
Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen
väckta motionen nr 449 i andra kammaren av herr Werner, vari hemställts,
att riksdagen vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 323
angående taxering av stormfälld skog måtte utforma fördelningsbestämmelserna
i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna principer,
eller, om tiden ej medgiver utarbetande av nödig lagtext, hos Kungl. Majit
begära nytt förslag i angiven riktning att framläggas senast vid början av
1944 års riksdag, eller att, om detta icke kan bifallas, de av Kungl. Majit
föreslagna spärrbeloppen 8,000 och 5,000 kronor måtte sänkas till resp. 2,500
och 1,500 kronor, samt att under propositionens behandling måtte beaktas
de synpunkter, som anförts i den förevarande motionen och i motionen nr
371 i andra kammaren.
I motionen 11:449 har anförts, bland annat, att den fördelningsprincip,
på vilken propositionen byggde, vore fullt riktig och borde kunna godtagas
rörande den skogsintäkt, som återstode sedan den skattskyldige erhållit
det avdrag för minskning i skogs ingångsvärde till vilket han kunde visa sig
vara berättigad. Vissa starka erinringar kunde däremot resas, särskilt i två
avseenden, mot utformningen av Kungl. Majits förslag.
Den första invändningen riktade sig mot förslaget, att det belopp, för
vilket uppskov önskades, skulle deponeras i riksbanken och bindas för viss
tid samt beskattas i mån av uttag. Förfaringssättet att såsom villkor för
uppskov fråntaga skogsägaren dispositionsrätten till viss del av hans egent
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
liga fastighetskapital ingåve betänkligheter. Än mera betänklig vore dock
den skillnad i möjlighet att tillgodogöra sig den föreslagna skattelättnaden,
som ovillkorligen måste uppstå mellan den välsituerade och den ekonomiskt
svage skattskyldige. Denna olikhet funne motionären icke stå i överensstämmelse
med vedertagen beskattningsprincip.
Den andra mycket starka invändningen avsåge bestämmelsen, att uppskov
ej finge meddelas där bruttointäkten av den stormfällda skogen understege
8,000 kronor och att insättning i riksbanken ej finge avse belopp understigande
5,000 kronor. Genom denna bestämmelse komme huvudparten
av bondeskogsbruket i landet att uteslutas från lagens tillämpning, vilket skulle
innebära en påtaglig orättvisa mot de mindre skogsägarna. Skulle trots de
besvärligheter av många slag, som måste anses vidlåda depositionssystemet,
detta i princip vinna riksdagens bifall, syntes de föreslagna spärrgränserna
böra sänkas från resp. 8,000 och 5,000 kronor till resp. 2,500 och 1,500
kronor.
Slutligen anförde motionären, att med de invecklade och principiellt viktiga
frågor, som vore förenade med propositionen, tiden icke medgåve att
densamma ägnades nödig granskning under pågående riksdag. Motionären
förordade därför att ärendet uppskötes till en eventuell höstriksdag eller till
början av 1944 års lagtima riksdag.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet vidare
upptagit den efter utgången av den ordinarie motionstiden vid riksdagens
början med stöd av bestämmelsen i § 55 andra stycket riksdagsordningen
väckta motionen nr 371 i andra kammaren av herr Werner, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl.
Majit med beaktande av vad i motionen anförts ville verkställa utredning i
frågan örn beskattning av under år 1943 stormfälld skog samt att för innevarande
års riksdag eller i omedelbar början av 1944 års riksdag för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
I berörda motion har anförts bl. a., att i de fall där den skattskyldige kunde
påvisa att det av stormskadorna framkallade virkesuttaget enbart eller
tillika med den redan förut uttagna årskvantiteten utgjorde två eller flera
års normal skogstillväxt, det borde vara möjligt att medgiva den skattskyldige
rätt till fördelning av det föreliggande kapitaluttaget på ett visst antal
år framåt med en viss relation mellan årstillväxtens och virkesuttagets storlek.
Inom finansdepartementets skatteberedning har utarbetats en promemoria
med förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering
för inkomst av stormfälld skog. Beträffande innehållet i nämnda promemoria
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, s. 5—7.
över skatteberedningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av Sveriges
skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, länsstyrelserna
i örebro och Västmanlands län, fullmäktige i riksbanken, skogs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
17
styrelsen och kammarrätten. Vad angår innehållet i ifrågavarande yttranden
får utskottet hänvisa till propositionen, s. 7—11.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»Någon fullständig utredning angående omfattningen av de stormfällningar
som ägt rum i början av detta år föreligger ännu icke, varför det ej med
säkerhet kan bedömas, huruvida en lagstiftning av ifrågavarande innebörd
kan anses nödvändig eller kommer att få någon större praktisk betydelse.
Emellertid har skogsstyrelsen vitsordat behovet av en anordning i syfte att
fördela av stormfällningar föranledda onormalt stora skogsinkomster på flera
år och ansett skatteberedningens förslag till en dylik anordning tillfredsställande.
Även skogsägarnas organisationer ha förordat förslaget och i de yttranden,
som i övrigt avgivits, har detsamma lämnats utan erinran. Under
sådana förhållanden anser jag mig kunna förorda en lagstiftning i förevarande
syfte.
Mot den principiella uppläggningen av skatteberedningens förslag har jag
ej heller något att erinra. I överensstämmelse med vad skatteberedningen
uttalat förutsätter jag också, att den merinkomst, som åtnjutits genom avyttring
av stormfälld skog, icke skall taxeras till krigskonjunkturskatt, samt
att de bestämmelser, som i anledning härav kunna bliva erforderliga, böra
iakttagas vid utarbetande av förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1944. Med hänsyn till vissa erinringar som framställts i yttrandena
föreslår jag däremot några ändringar och kompletteringar av de av skatteberedningen
föreslagna författningsbestämmelserna i olika detaljer.
Enligt skatteberedningens förslag skall uppskov kunna medgivas endast
beträffande inkomst som åtnjutits under år 1943. På sätt Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund föreslagit torde emellertid uppskov böra kunna
åtnjutas vare sig inkomsten åtnjutits under år 1943 eller ett senare år, blott
den härleder sig från avyttring av skog, som stormfällts under år 1943. I
sådant syfte har en omformulering gjorts i 1 § första stycket, varigenom även
de synpunkter av liknande art, som framförts i vissa andra yttranden, torde
bliva beaktade. Däremot anser jag mig ej kunna förorda riksförbundets förslag
att de av stormfällningen föranledda kostnaderna skulle ur taxeringssynpunkt
få förskjutas i den mån utgifterna ej motsvarades av inkomster
under samma beskattningsår. Enligt vad jag inhämtat från skogssakkunnigt
håll kunna nämligen de fall, som riksförbundet åberopat till stöd för nämnda
förslag, antagas bliva rätt ovanliga, varför en anordning i dylikt syfte,
vilken för övrigt torde medföra svårigheter i taxeringstekniskt hänseende,
skulle sakna nämnvärd praktisk betydelse. Därtill kommer att en blivande
författning kan komma till de skattskyldigas kännedom så tidigt att de i
regel kunna vidtaga erforderliga dispositioner för utnyttjande i möjligaste
mån av de förmåner, som författningen i den föreslagna lydelsen medger.
På grund av vad kammarrätten anföirt föreslår jag vidare en ändring i 1 §
Bihang lill riksdagens protokoll 19i3. 7 sami. Nr 49—51.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
tredje stycket, varigenom i det fall, att skattskyldig under beskattningsåret
haft inkomst genom avyttring av stormfälld skog i mer än en kommun, uppskov
med taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt må avse högst
summan av de belopp, för vilka uppskov enligt den i detta stycke föreskrivna
regeln högst må åtnjutas vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, oavsett
örn någon sådan taxering i det särskilda fallet åsättes den skattskyldige med
hänsyn till honom tillkommande procentavdrag.
I 1 § fjärde stycket föreslår jag en kompletterande regel för det fall, som
berörts av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, nämligen där inkomsten
vid taxeringen beräknas till högre belopp än den skattskyldige uppgivit
i sin deklaration. I sådant fall bör uppskov kunna medgivas även för det
sålunda förhöjda inkomstbeloppet under förutsättning att insättning i riksbanken,
såvitt angår detta belopp, sker inom tid som av landskamreraren
bestämmes. Detta torde kunna gälla även där taxeringen höjes av kammarrätten
eller regeringsrätten.
Att, såsom skogsstyrelsen ifrågasatt, en placering i statsobligationer skulle
kunna godtagas såsom förutsättning för uppskov torde ej böra vara uteslutet,
men bör i så fall deposition av obligationerna ske i riksbanken. I anledning
härav föreslår jag i 1 § fjärde stycket en kompletterande föreskrift, enligt
vilken insättning i riksbanken må efter riksbankens medgivande ersättas med
annan väsentligen likvärdig disposition av tillgångar.
Beträffande de föreslagna spärreglerna, nämligen att uppskov ej må erhållas
där bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger 8,000 kronor
och att insättning i riksbanken ej må avse belopp understigande 5,000
kronor, har av skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatts viss
sänkning av de nämnda beloppen. Tillräckliga skäl för en dylik ändring
synas mig emellertid ej föreligga. Det torde nämligen kunna antagas, att en
uppskovsrätt i fall där bruttointäkten understiger 8,000 kronor icke skulle
ha någon större betydelse. Vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
kan progressionen ej heller nämnvärt inverka beträffande ett
lägre belopp än 8,000 kronor. Med utgångspunkt från sistnämnda belopp
synes mig också det av skatteberedningen för insättning i riksbanken föreslagna
minimibeloppet vara väl avvägt. Jag biträder alltså skatteberedningens
förslag i ifrågavarande hänseenden.
Däremot anser jag mig böra tillmötesgå skogsstyrelsens förslag örn utsträckning
av tiden för uppskovet med ytterligare ett år. Belopp, för vilket
uppskov med beskattningen erhållits, skall alltså upptagas såsom bruttointäkt
senast under fjärde beskattningsåret efter det då stormfällningen ägde
rum. Härav föranledda ändringar i skatteberedningens förslag ha vidtagits i
2 och 5 §§.
I anledning av vad fullmäktige i riksbanken anfört föreslår jag också vissa
ändringar i förslaget. I syfte att begränsa antalet uttag från riksbanken torde
sålunda 5 § böra kompletteras med en föreskrift, enligt vilken uttag ej må understiga
en fjärdedel av det å det särskilda kontot insatta beloppet. Vidare
föreslås ett stadgande i 6 §, att meddelande från riksbanken om verkställda
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
19
uttag skall översändas senast den 15 februari året efter det då uttag skett.
Vad fullmäktige anfört om eventuell överflyttning på postgirot av den för
riksbanken föreslagna funktionen synes mig däremot ej böra föranleda någon
åtgärd, då det torde kunna förväntas, att insättarkontona icke komma
att uppgå till något större antal och riksbankens arbetsbörda sålunda ej behöver
nämnvärt ökas genom det föreslagna förfarandet.
I 6 § har vidare gjorts den ändringen, att meddelande örn uttag från riksbanken
skall, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, sändas till länsstyrelsen,
som i sin tur givetvis bör underrätta vederbörande beskattningsnämnd.
Kammarrätten har anmärkt, att därest inkomst föreligger av såväl stormfälld
som annan skog samt ett gemensamt avdrag för skogs värdeminskning
skall medgivas, regler böra givas till upplysning om fördelningen av detta
värdeminskningsavdrag. Några dylika regler synas mig dock ej erforderliga.
Avdraget för värdeminskning bör givetvis beräknas enligt bestämmelserna i
kommunalskattelagen, och skulle en fördelning på antytt sätt bliva nödvändig,
torde denna bliva beroende på utredningen i det särskilda fallet, därvid,
örn ej annan fördelningsgrund anses böra tillämpas, proportionering av avdraget
får ske efter förhållandet mellan bruttointäkterna å de olika slagen av
skog. Det torde ligga i sakens natur, att, därest uppskov beviljas för viss inkomst
av stormfälld skog, det häremot svarande avdraget för värdeminskning
bör hänföras till det senare beskattningsår, då inkomsten tages till beskattning.
Några särskilda bestämmelser om bésvärsrätt, såsom länsstyrelsen i Västmanlands
län ifrågasatt, torde ej heller vara nödvändiga. Då beslut örn uppskov
skall meddelas i samband med beslut örn taxering, bliva taxeringsår - ordningens bestämmelser om bésvärsrätt tillämpliga. Vad samma länsstyrelse
i övrigt anfört bör beaktas men torde ej böra föranleda några särskilda bestämmelser
i detta sammanhang. Därest vissa tillämpningsföreskrifter skulle
visa sig erforderliga, torde Kungl. Maj:t få utfärda sådana. En bestämmelse
härom har upptagits i 8 §.
Förutom de nämnda ändringarna ha några justeringar av formell art gjorts
i skatteberedningens förslag.»
Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att skattskyldig, som åtnjutit
inkomst genom avyttring av under år 1943 stormfälld skog, skall under
vissa förutsättningar äga åtnjuta uppskov med taxering till kommunal inkomstskatt
samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för denna inkomst.
Uppskovet får avse högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen
överstiger de av stormfällningen och avyttringen föranledda kostnaderna under
det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits. För erhållande av uppskov
förutsättes att den skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatt det belopp,
för vilket uppskov önskas. Vidare avses uppskov ej skola meddelas i
fall, då bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger 8,000 kronor,
varjämte insättning i riksbanken ej får ske med belopp understigande 5,000
UtsIcotM.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
kronor. Belopp för vilket uppskov med taxeringen åtnjutits skall beskattas
för det beskattningsår, då uttag från det särskilda kontot hos riksbanken
skett men senast för fjärde beskattningsåret efter det då stormfällningen ägde
rum.
Det i den föreliggande motionen II: 371 väckta förslaget örn en uppdelning
av skattskyldigheten för den genom stormfällningen åtnjutna intäkten på
flera år efter förhållandet mellan årstillväxtens och virkesuttagets storlek finner
utskottet värt beaktande. Ur principiell synpunkt torde, såvitt utskottet
kunnat finna, icke vara något att erinra mot en sådan anordning. Därigenom
skulle även undvikas att den skattskyldige på sätt nu föreslagits nödgas avhända
sig dispositionsrätten till den av honom erhållna intäkten. Då emellertid
ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta avseende
skulle innebära en fullständig omarbetning av samma förslag och tiden ej
medgivit en sådan omarbetning, anser sig utskottet böra förorda, att frågan
örn uppskov med beskattningen av förevarande intäkter regleras på sätt som i
propositionen föreslagits.
Beträffande de i propositionen föreslagna spärreglerna, nämligen att uppskov
ej skall erhållas där bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger
8,000 kronor och att insättning i riksbanken ej må avse belopp understigande
5,000 kronor, har i vissa remissyttranden liksom även i motionen
II: 449 ifrågasatts en sänkning av dessa belopp. Då det med de sålunda föreslagna
spärreglerna synes kunna befaras, att ägare av mindre skogsfastigheter
skulle med avseende å den nu föreslagna rätten att erhålla uppskov med
beskattningen bliva sämre tillgodosedda än ägare av större skogsfastigheter,
anser även utskottet en sänkning av ovan berörda belopp vara motiverad.
Utskottet föreslår fördenskull, att spärreglerna skola utformas på sådant sätt
att uppskov ej må erhållas där bruttointäkten av den stormfällda skogen
understiger 4,000 kronor och att insättning i riksbanken ej må avse belopp
understigande 2,000 kronor.
I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med förklarande alt Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 323 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
21
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för
inkomst av under år 1943 stormfälld skog.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Skattskyldig, som åtnjutit inkomst genom avyttring av under år 1943
stormfälld skog, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan
stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för denna inkomst.
Uppskovet må avse högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen
överstiger de av stormfällningen och avyttringen föranledda kostnaderna
under det beskattningsår då inkomsten åtnjutits.
Har skattskyldig under beskattningsåret haft inkomst genom avyttring av
stormfälld skog i mer än en kommun, må uppskovet med taxeringen till kommunal
inkomstskatt i varje kommun avse högst det belopp, varmed bruttointäkten
å avyttringen av stormfälld skog i den kommunen överstiger på
samma skog belöpande kostnader som nyss sagts, och må uppskovet med
taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ej avse mer än summan
av de belopp, för vilka enligt vad nyss sagts uppskov vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt högst må åtnjutas.
Såsom villkor för uppskov skall gälla att den skyttskyldige, innan deklaration
för ifrågavarande beskattningsår skall avgivas, å särskilt konto hos
riksbanken insatt det belopp för vilket uppskov önskas. Dock må, därest
inkomsten vid taxeringen beräknas till högre belopp än i deklarationen uppgivits,
insättning i riksbanken, såvitt angår det överskjutande beloppet, ske
inom tid som av landskamreraren bestämmes. Insättning i riksbanken må
efter riksbankens medgivande ersättas med annan väsentligen likvärdig disposition
av tillgångar.
Uppskov må ej meddelas där bruttointäkten
av den stormfällda skogen
understiger 8,000 kronor, och må insättning
i riksbanken ej avse belopp
understigande 5,000 kronor.
Uppskov må ej meddelas där bruttointäkten
av den stormfällda skogen
understiger 4,000 kronor, och må insättning
i riksbanken ej avse belopp
understigande 2,000 kronor.
2 §.
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom
bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår då uttag från det särskilda
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kontot hos riksbanken sker men senast under fjärde beskattningsåret efter
det då stormfällningen ägde rum. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta
å kontot.
Åtnjuter skattskyldig uppskov med taxeringen till kommunal inkomstskatt
i mer än en kommun, skall varje uttag från riksbanken anses belöpa på de
olika kommunerna i samma proportion som de belopp, för vilka uppskov
åtnjutits, fördelats å dessa.
3 §.
Skattskyldig, som önskar åtnjuta uppskov med taxering enligt denna förordning,
skall vid sin i hemortskommunen avlämnade självdeklaration för
det beskattningsår, under vilket inkomsten genom avyttring av stormfälld
skog åtnjutits, bifoga utredning angående storleken av nämnda inkomst samt
besked från riksbanken rörande verkställd insättning å särskilt konto enligt
denna förordning. Utredning som nu sagts må lämnas å blankett enligt formulär,
som fastställes av Kungl. Majit.
Har den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst genom avyttring
av stormfälld skog i mer än en kommun, skall utredning som nyss
sagts förebringas särskilt för varje kommun, beträffande vilken uppskov
med taxering till kommunal inkomstskatt yrkas.
4 §.
Å medel, som insättas i riksbanken jämlikt 1 §, skall utgå ränta efter räntefot,
som av riksbanken fastställes, svarande mot sedvanlig depositionsränta.
Avser uppsägning utbetalning av medel inom kortare tid än fyra månader,
skall den skattskyldige vidkännas ränteavdrag enligt grunder som av riksbanken
bestämmas.
5 §•
Skattskyldig, som vill disponera hos riksbanken insatta medel, äger att
efter uppsägning hos riksbanken återfå det insatta beloppet. Uppsägning
må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att uttag ej må
understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet. Har hela beloppet
ej uttagits före utgången av år 1947, skall riksbanken vid utgången
av nämnda år till den skattskyldige återbetala vad som må kvarstå å det särskilda
kontot.
6 §•
Har uttag skett av hos riksbanken enligt denna förordning insatta medel,
skall riksbanken senast den 15 februari året efter det då uttag skett översända
meddelande härom till vederbörande länsstyrelse. Så skall förfaras jämväl
i fall där riksbanken enligt 5 § utan föregående uppsägning utbetalar vad
som må kvarstå å det särskilda kontot.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7 §•
Där åtgärd av riksbanken enligt denna förordning ifrågakommer, sker
handläggningen vid riksbankens huvudkontor i Stockholm.
Hänvändelse till huvudkontoret kan ske direkt eller genom förmedling av
avdelningskontor.
8 §•
Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) att motionerna II: 371 och II: 449 av herr Werner måtte,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 16 juni 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman,
friherre Lagerfelt, Velander, Herman Ericsson, Franzon* och Lindblom; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgard, Sandberg,
Falk, Kilbom, Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn*, Olson i Göteborg* och Andersson
i Vigelsbo*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under å a1 i texten