Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:51, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

15

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning med särskilda bestämmelser

angående taxering för inkomst av under år

1943 stormfälld skog jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 28 maj 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 323, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda

bestämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld

skog.

Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen

väckta motionen nr 449 i andra kammaren av herr Werner, vari hemställts,

att riksdagen vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 323

angående taxering av stormfälld skog måtte utforma fördelningsbestämmelserna

i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna principer,

eller, om tiden ej medgiver utarbetande av nödig lagtext, hos Kungl. Majit

begära nytt förslag i angiven riktning att framläggas senast vid början av

1944 års riksdag, eller att, om detta icke kan bifallas, de av Kungl. Majit

föreslagna spärrbeloppen 8,000 och 5,000 kronor måtte sänkas till resp. 2,500

och 1,500 kronor, samt att under propositionens behandling måtte beaktas

de synpunkter, som anförts i den förevarande motionen och i motionen nr

371 i andra kammaren.

I motionen 11:449 har anförts, bland annat, att den fördelningsprincip,

på vilken propositionen byggde, vore fullt riktig och borde kunna godtagas

rörande den skogsintäkt, som återstode sedan den skattskyldige erhållit

det avdrag för minskning i skogs ingångsvärde till vilket han kunde visa sig

vara berättigad. Vissa starka erinringar kunde däremot resas, särskilt i två

avseenden, mot utformningen av Kungl. Majits förslag.

Den första invändningen riktade sig mot förslaget, att det belopp, för

vilket uppskov önskades, skulle deponeras i riksbanken och bindas för viss

tid samt beskattas i mån av uttag. Förfaringssättet att såsom villkor för

uppskov fråntaga skogsägaren dispositionsrätten till viss del av hans egent
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

liga fastighetskapital ingåve betänkligheter. Än mera betänklig vore dock

den skillnad i möjlighet att tillgodogöra sig den föreslagna skattelättnaden,

som ovillkorligen måste uppstå mellan den välsituerade och den ekonomiskt

svage skattskyldige. Denna olikhet funne motionären icke stå i överensstämmelse

med vedertagen beskattningsprincip.

Den andra mycket starka invändningen avsåge bestämmelsen, att uppskov

ej finge meddelas där bruttointäkten av den stormfällda skogen understege

8,000 kronor och att insättning i riksbanken ej finge avse belopp understigande

5,000 kronor. Genom denna bestämmelse komme huvudparten

av bondeskogsbruket i landet att uteslutas från lagens tillämpning, vilket skulle

innebära en påtaglig orättvisa mot de mindre skogsägarna. Skulle trots de

besvärligheter av många slag, som måste anses vidlåda depositionssystemet,

detta i princip vinna riksdagens bifall, syntes de föreslagna spärrgränserna

böra sänkas från resp. 8,000 och 5,000 kronor till resp. 2,500 och 1,500

kronor.

Slutligen anförde motionären, att med de invecklade och principiellt viktiga

frågor, som vore förenade med propositionen, tiden icke medgåve att

densamma ägnades nödig granskning under pågående riksdag. Motionären

förordade därför att ärendet uppskötes till en eventuell höstriksdag eller till

början av 1944 års lagtima riksdag.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet vidare

upptagit den efter utgången av den ordinarie motionstiden vid riksdagens

början med stöd av bestämmelsen i § 55 andra stycket riksdagsordningen

väckta motionen nr 371 i andra kammaren av herr Werner, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl.

Majit med beaktande av vad i motionen anförts ville verkställa utredning i

frågan örn beskattning av under år 1943 stormfälld skog samt att för innevarande

års riksdag eller i omedelbar början av 1944 års riksdag för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I berörda motion har anförts bl. a., att i de fall där den skattskyldige kunde

påvisa att det av stormskadorna framkallade virkesuttaget enbart eller

tillika med den redan förut uttagna årskvantiteten utgjorde två eller flera

års normal skogstillväxt, det borde vara möjligt att medgiva den skattskyldige

rätt till fördelning av det föreliggande kapitaluttaget på ett visst antal

år framåt med en viss relation mellan årstillväxtens och virkesuttagets storlek.

Inom finansdepartementets skatteberedning har utarbetats en promemoria

med förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering

för inkomst av stormfälld skog. Beträffande innehållet i nämnda promemoria

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, s. 5—7.

över skatteberedningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, länsstyrelserna

i örebro och Västmanlands län, fullmäktige i riksbanken, skogs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

17

styrelsen och kammarrätten. Vad angår innehållet i ifrågavarande yttranden

får utskottet hänvisa till propositionen, s. 7—11.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»Någon fullständig utredning angående omfattningen av de stormfällningar

som ägt rum i början av detta år föreligger ännu icke, varför det ej med

säkerhet kan bedömas, huruvida en lagstiftning av ifrågavarande innebörd

kan anses nödvändig eller kommer att få någon större praktisk betydelse.

Emellertid har skogsstyrelsen vitsordat behovet av en anordning i syfte att

fördela av stormfällningar föranledda onormalt stora skogsinkomster på flera

år och ansett skatteberedningens förslag till en dylik anordning tillfredsställande.

Även skogsägarnas organisationer ha förordat förslaget och i de yttranden,

som i övrigt avgivits, har detsamma lämnats utan erinran. Under

sådana förhållanden anser jag mig kunna förorda en lagstiftning i förevarande

syfte.

Mot den principiella uppläggningen av skatteberedningens förslag har jag

ej heller något att erinra. I överensstämmelse med vad skatteberedningen

uttalat förutsätter jag också, att den merinkomst, som åtnjutits genom avyttring

av stormfälld skog, icke skall taxeras till krigskonjunkturskatt, samt

att de bestämmelser, som i anledning härav kunna bliva erforderliga, böra

iakttagas vid utarbetande av förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1944. Med hänsyn till vissa erinringar som framställts i yttrandena

föreslår jag däremot några ändringar och kompletteringar av de av skatteberedningen

föreslagna författningsbestämmelserna i olika detaljer.

Enligt skatteberedningens förslag skall uppskov kunna medgivas endast

beträffande inkomst som åtnjutits under år 1943. På sätt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund föreslagit torde emellertid uppskov böra kunna

åtnjutas vare sig inkomsten åtnjutits under år 1943 eller ett senare år, blott

den härleder sig från avyttring av skog, som stormfällts under år 1943. I

sådant syfte har en omformulering gjorts i 1 § första stycket, varigenom även

de synpunkter av liknande art, som framförts i vissa andra yttranden, torde

bliva beaktade. Däremot anser jag mig ej kunna förorda riksförbundets förslag

att de av stormfällningen föranledda kostnaderna skulle ur taxeringssynpunkt

få förskjutas i den mån utgifterna ej motsvarades av inkomster

under samma beskattningsår. Enligt vad jag inhämtat från skogssakkunnigt

håll kunna nämligen de fall, som riksförbundet åberopat till stöd för nämnda

förslag, antagas bliva rätt ovanliga, varför en anordning i dylikt syfte,

vilken för övrigt torde medföra svårigheter i taxeringstekniskt hänseende,

skulle sakna nämnvärd praktisk betydelse. Därtill kommer att en blivande

författning kan komma till de skattskyldigas kännedom så tidigt att de i

regel kunna vidtaga erforderliga dispositioner för utnyttjande i möjligaste

mån av de förmåner, som författningen i den föreslagna lydelsen medger.

På grund av vad kammarrätten anföirt föreslår jag vidare en ändring i 1 §

Bihang lill riksdagens protokoll 19i3. 7 sami. Nr 49—51.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

tredje stycket, varigenom i det fall, att skattskyldig under beskattningsåret

haft inkomst genom avyttring av stormfälld skog i mer än en kommun, uppskov

med taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt må avse högst

summan av de belopp, för vilka uppskov enligt den i detta stycke föreskrivna

regeln högst må åtnjutas vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, oavsett

örn någon sådan taxering i det särskilda fallet åsättes den skattskyldige med

hänsyn till honom tillkommande procentavdrag.

I 1 § fjärde stycket föreslår jag en kompletterande regel för det fall, som

berörts av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, nämligen där inkomsten

vid taxeringen beräknas till högre belopp än den skattskyldige uppgivit

i sin deklaration. I sådant fall bör uppskov kunna medgivas även för det

sålunda förhöjda inkomstbeloppet under förutsättning att insättning i riksbanken,

såvitt angår detta belopp, sker inom tid som av landskamreraren

bestämmes. Detta torde kunna gälla även där taxeringen höjes av kammarrätten

eller regeringsrätten.

Att, såsom skogsstyrelsen ifrågasatt, en placering i statsobligationer skulle

kunna godtagas såsom förutsättning för uppskov torde ej böra vara uteslutet,

men bör i så fall deposition av obligationerna ske i riksbanken. I anledning

härav föreslår jag i 1 § fjärde stycket en kompletterande föreskrift, enligt

vilken insättning i riksbanken må efter riksbankens medgivande ersättas med

annan väsentligen likvärdig disposition av tillgångar.

Beträffande de föreslagna spärreglerna, nämligen att uppskov ej må erhållas

där bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger 8,000 kronor

och att insättning i riksbanken ej må avse belopp understigande 5,000

kronor, har av skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatts viss

sänkning av de nämnda beloppen. Tillräckliga skäl för en dylik ändring

synas mig emellertid ej föreligga. Det torde nämligen kunna antagas, att en

uppskovsrätt i fall där bruttointäkten understiger 8,000 kronor icke skulle

ha någon större betydelse. Vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

kan progressionen ej heller nämnvärt inverka beträffande ett

lägre belopp än 8,000 kronor. Med utgångspunkt från sistnämnda belopp

synes mig också det av skatteberedningen för insättning i riksbanken föreslagna

minimibeloppet vara väl avvägt. Jag biträder alltså skatteberedningens

förslag i ifrågavarande hänseenden.

Däremot anser jag mig böra tillmötesgå skogsstyrelsens förslag örn utsträckning

av tiden för uppskovet med ytterligare ett år. Belopp, för vilket

uppskov med beskattningen erhållits, skall alltså upptagas såsom bruttointäkt

senast under fjärde beskattningsåret efter det då stormfällningen ägde

rum. Härav föranledda ändringar i skatteberedningens förslag ha vidtagits i

2 och 5 §§.

I anledning av vad fullmäktige i riksbanken anfört föreslår jag också vissa

ändringar i förslaget. I syfte att begränsa antalet uttag från riksbanken torde

sålunda 5 § böra kompletteras med en föreskrift, enligt vilken uttag ej må understiga

en fjärdedel av det å det särskilda kontot insatta beloppet. Vidare

föreslås ett stadgande i 6 §, att meddelande från riksbanken om verkställda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

19

uttag skall översändas senast den 15 februari året efter det då uttag skett.

Vad fullmäktige anfört om eventuell överflyttning på postgirot av den för

riksbanken föreslagna funktionen synes mig däremot ej böra föranleda någon

åtgärd, då det torde kunna förväntas, att insättarkontona icke komma

att uppgå till något större antal och riksbankens arbetsbörda sålunda ej behöver

nämnvärt ökas genom det föreslagna förfarandet.

I 6 § har vidare gjorts den ändringen, att meddelande örn uttag från riksbanken

skall, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, sändas till länsstyrelsen,

som i sin tur givetvis bör underrätta vederbörande beskattningsnämnd.

Kammarrätten har anmärkt, att därest inkomst föreligger av såväl stormfälld

som annan skog samt ett gemensamt avdrag för skogs värdeminskning

skall medgivas, regler böra givas till upplysning om fördelningen av detta

värdeminskningsavdrag. Några dylika regler synas mig dock ej erforderliga.

Avdraget för värdeminskning bör givetvis beräknas enligt bestämmelserna i

kommunalskattelagen, och skulle en fördelning på antytt sätt bliva nödvändig,

torde denna bliva beroende på utredningen i det särskilda fallet, därvid,

örn ej annan fördelningsgrund anses böra tillämpas, proportionering av avdraget

får ske efter förhållandet mellan bruttointäkterna å de olika slagen av

skog. Det torde ligga i sakens natur, att, därest uppskov beviljas för viss inkomst

av stormfälld skog, det häremot svarande avdraget för värdeminskning

bör hänföras till det senare beskattningsår, då inkomsten tages till beskattning.

Några särskilda bestämmelser om bésvärsrätt, såsom länsstyrelsen i Västmanlands

län ifrågasatt, torde ej heller vara nödvändiga. Då beslut örn uppskov

skall meddelas i samband med beslut örn taxering, bliva taxeringsår - ordningens bestämmelser om bésvärsrätt tillämpliga. Vad samma länsstyrelse

i övrigt anfört bör beaktas men torde ej böra föranleda några särskilda bestämmelser

i detta sammanhang. Därest vissa tillämpningsföreskrifter skulle

visa sig erforderliga, torde Kungl. Maj:t få utfärda sådana. En bestämmelse

härom har upptagits i 8 §.

Förutom de nämnda ändringarna ha några justeringar av formell art gjorts

i skatteberedningens förslag.»

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att skattskyldig, som åtnjutit

inkomst genom avyttring av under år 1943 stormfälld skog, skall under

vissa förutsättningar äga åtnjuta uppskov med taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för denna inkomst.

Uppskovet får avse högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen

överstiger de av stormfällningen och avyttringen föranledda kostnaderna under

det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits. För erhållande av uppskov

förutsättes att den skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatt det belopp,

för vilket uppskov önskas. Vidare avses uppskov ej skola meddelas i

fall, då bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger 8,000 kronor,

varjämte insättning i riksbanken ej får ske med belopp understigande 5,000

UtsIcotM.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

kronor. Belopp för vilket uppskov med taxeringen åtnjutits skall beskattas

för det beskattningsår, då uttag från det särskilda kontot hos riksbanken

skett men senast för fjärde beskattningsåret efter det då stormfällningen ägde

rum.

Det i den föreliggande motionen II: 371 väckta förslaget örn en uppdelning

av skattskyldigheten för den genom stormfällningen åtnjutna intäkten på

flera år efter förhållandet mellan årstillväxtens och virkesuttagets storlek finner

utskottet värt beaktande. Ur principiell synpunkt torde, såvitt utskottet

kunnat finna, icke vara något att erinra mot en sådan anordning. Därigenom

skulle även undvikas att den skattskyldige på sätt nu föreslagits nödgas avhända

sig dispositionsrätten till den av honom erhållna intäkten. Då emellertid

ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta avseende

skulle innebära en fullständig omarbetning av samma förslag och tiden ej

medgivit en sådan omarbetning, anser sig utskottet böra förorda, att frågan

örn uppskov med beskattningen av förevarande intäkter regleras på sätt som i

propositionen föreslagits.

Beträffande de i propositionen föreslagna spärreglerna, nämligen att uppskov

ej skall erhållas där bruttointäkten av den stormfällda skogen understiger

8,000 kronor och att insättning i riksbanken ej må avse belopp understigande

5,000 kronor, har i vissa remissyttranden liksom även i motionen

II: 449 ifrågasatts en sänkning av dessa belopp. Då det med de sålunda föreslagna

spärreglerna synes kunna befaras, att ägare av mindre skogsfastigheter

skulle med avseende å den nu föreslagna rätten att erhålla uppskov med

beskattningen bliva sämre tillgodosedda än ägare av större skogsfastigheter,

anser även utskottet en sänkning av ovan berörda belopp vara motiverad.

Utskottet föreslår fördenskull, att spärreglerna skola utformas på sådant sätt

att uppskov ej må erhållas där bruttointäkten av den stormfällda skogen

understiger 4,000 kronor och att insättning i riksbanken ej må avse belopp

understigande 2,000 kronor.

I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med förklarande alt Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 323 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

21

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för

inkomst av under år 1943 stormfälld skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som åtnjutit inkomst genom avyttring av under år 1943

stormfälld skog, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan

stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för denna inkomst.

Uppskovet må avse högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen

överstiger de av stormfällningen och avyttringen föranledda kostnaderna

under det beskattningsår då inkomsten åtnjutits.

Har skattskyldig under beskattningsåret haft inkomst genom avyttring av

stormfälld skog i mer än en kommun, må uppskovet med taxeringen till kommunal

inkomstskatt i varje kommun avse högst det belopp, varmed bruttointäkten

å avyttringen av stormfälld skog i den kommunen överstiger på

samma skog belöpande kostnader som nyss sagts, och må uppskovet med

taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ej avse mer än summan

av de belopp, för vilka enligt vad nyss sagts uppskov vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt högst må åtnjutas.

Såsom villkor för uppskov skall gälla att den skyttskyldige, innan deklaration

för ifrågavarande beskattningsår skall avgivas, å särskilt konto hos

riksbanken insatt det belopp för vilket uppskov önskas. Dock må, därest

inkomsten vid taxeringen beräknas till högre belopp än i deklarationen uppgivits,

insättning i riksbanken, såvitt angår det överskjutande beloppet, ske

inom tid som av landskamreraren bestämmes. Insättning i riksbanken må

efter riksbankens medgivande ersättas med annan väsentligen likvärdig disposition

av tillgångar.

Uppskov må ej meddelas där bruttointäkten

av den stormfällda skogen

understiger 8,000 kronor, och må insättning

i riksbanken ej avse belopp

understigande 5,000 kronor.

Uppskov må ej meddelas där bruttointäkten

av den stormfällda skogen

understiger 4,000 kronor, och må insättning

i riksbanken ej avse belopp

understigande 2,000 kronor.

2 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår då uttag från det särskilda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kontot hos riksbanken sker men senast under fjärde beskattningsåret efter

det då stormfällningen ägde rum. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta

å kontot.

Åtnjuter skattskyldig uppskov med taxeringen till kommunal inkomstskatt

i mer än en kommun, skall varje uttag från riksbanken anses belöpa på de

olika kommunerna i samma proportion som de belopp, för vilka uppskov

åtnjutits, fördelats å dessa.

3 §.

Skattskyldig, som önskar åtnjuta uppskov med taxering enligt denna förordning,

skall vid sin i hemortskommunen avlämnade självdeklaration för

det beskattningsår, under vilket inkomsten genom avyttring av stormfälld

skog åtnjutits, bifoga utredning angående storleken av nämnda inkomst samt

besked från riksbanken rörande verkställd insättning å särskilt konto enligt

denna förordning. Utredning som nu sagts må lämnas å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Majit.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst genom avyttring

av stormfälld skog i mer än en kommun, skall utredning som nyss

sagts förebringas särskilt för varje kommun, beträffande vilken uppskov

med taxering till kommunal inkomstskatt yrkas.

4 §.

Å medel, som insättas i riksbanken jämlikt 1 §, skall utgå ränta efter räntefot,

som av riksbanken fastställes, svarande mot sedvanlig depositionsränta.

Avser uppsägning utbetalning av medel inom kortare tid än fyra månader,

skall den skattskyldige vidkännas ränteavdrag enligt grunder som av riksbanken

bestämmas.

5 §•

Skattskyldig, som vill disponera hos riksbanken insatta medel, äger att

efter uppsägning hos riksbanken återfå det insatta beloppet. Uppsägning

må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att uttag ej må

understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet. Har hela beloppet

ej uttagits före utgången av år 1947, skall riksbanken vid utgången

av nämnda år till den skattskyldige återbetala vad som må kvarstå å det särskilda

kontot.

6 §•

Har uttag skett av hos riksbanken enligt denna förordning insatta medel,

skall riksbanken senast den 15 februari året efter det då uttag skett översända

meddelande härom till vederbörande länsstyrelse. Så skall förfaras jämväl

i fall där riksbanken enligt 5 § utan föregående uppsägning utbetalar vad

som må kvarstå å det särskilda kontot.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §•

Där åtgärd av riksbanken enligt denna förordning ifrågakommer, sker

handläggningen vid riksbankens huvudkontor i Stockholm.

Hänvändelse till huvudkontoret kan ske direkt eller genom förmedling av

avdelningskontor.

8 §•

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) att motionerna II: 371 och II: 449 av herr Werner måtte,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Axel Ivar Anderson, Sjödahl, Egnell, Ekman,

friherre Lagerfelt, Velander, Herman Ericsson, Franzon* och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgard, Sandberg,

Falk, Kilbom, Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn*, Olson i Göteborg* och Andersson

i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under å a1 i texten