Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rått att vid taxering till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete.

1943-10-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:54, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rått att vid taxering till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 29 oktober 1943 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t

att i vissa fall medgiva skattskyldig rått att vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta

avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete.

I en den 8 oktober 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 355, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva, att skattskyldig — som

under beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944 eller år 1945,

lämnat penninggåva å minst 1,000 kronor till internationellt hjälparbete till

lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder —- må vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt

eller till syfte likartad skatt, utöver eljest medgivna avdrag, ånjuta avdrag

med belopp motsvarande vad den skattskyldige under beskattningsåret

utgivit såsom sådan gåva.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Under hänvisning till det alltmer ökade behovet av hjälp åt den nödlidande

civilbefolkningen i de krigförande länderna har från skilda håll — bland annat

från representanter för näringslivet — hos chefen för finansdepartementet

under hand gjorts framställning om att lämnandet av gåvor för nämnda ändamål

måtte stimuleras genom sådan ändring av gällande beskattningsregler,

att skattebefrielse erhölles för belopp, motsvarande berörda gåvor.

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning upprättats

en den 16 september 1943 dagtecknad promemoria angående viss skattebefrielse

för gåvor, avsedda för det internationella hjälparbetet.

I promemorian har framhållits, att skattebefrielsen borde avse allenast penninggåvor,

som skattskyldig lämnat till ideell organisation i Sverige för att

användas i internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen

i krigshärjade länder eller i visst sadant land, samt att en tidsbegränsning

bolde föreskrivas för lämnandet av gåvor, som kunde föranleda skattebefrielse;

tidsbegränsningen syntes kunna ske sålunda att skattebefrielse inträdde,

där gåvan skett under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

Biban!) tilt riksdagens protokoll 1953 7 sami. Nr 54. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

V tslcottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

år 1944 eller år 1945 (d. v. s. i huvudsak gåvor som lämnats under något avkalenderåren

1943 och 1944).

I promemorian anföres vidare:

Beträffande omfattningen av skattebefrielsen torde denna böra avse statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt krigskonjunkturskatt eller

till syfte likartad skatt. Däremot synes det ej lämpligt att medgiva skattebefrielse

för den kommunala inkomstskatten.

Tekniskt sett bör skattebefrielsen konstrueras på det sätt, att skattskyldig,

som lämnat gåva av förevarande slag, får avdraga gåvobeloppet vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt elleatin

syfte likartad skatt. Genom att avdrag får ske vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt kommer befrielsen automatiskt att gälla även

i fråga örn värnskatten.

Då det givetvis är angeläget, att statsmakterna erhålla möjlighet att kontrollera,

under vilka förutsättningar skatteavdragen ske, torde en sådan anordning

böra införas, att skatteavdragen göras beroende av Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall. Ansökan om rätt till skatteavdrag torde kunna

få göras såväl av den skattskyldige som av den organisation, till vilken gåvan

överlämnas. Något hinder bör icke föreligga att redan i förväg ■—• innan den

skattskyldige lämnat gåvan — hos Kungl. Maj:t göra ansökan örn rätt till

skatteavdrag under förutsättning att gåvan kommer till stånd inom viss bestämd

tid. Vid bifall till ansökan örn rätt till skatteavdrag torde Kungl. Maj:t

samtidigt böra meddela sådana föreskrifter, att avdragsrätten bringas till vederbörande

taxeringsmyndigheters kännedom.

Av praktiska skäl är det icke möjligt att medgiva rätt till skatteavdrag i

sådana fall, då gåvan uppgår till endast ett ringa belopp. Lämpligen torde

böra gälla, att avdragsrätt må beviljas, där gåvan eller, om skattskyldig lämnat

flera gåvor under ett och samma beskattningsår, dessa gåvor sammanlagt

uppgå till minst 1,000 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida den organisation,

som angives såsom gåvomottagare, kan anses äga sådana förutsättningar

för förvaltningen av gåvan, att skatteavdrag bör medgivas.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

Överståthållarämbetet, som bifogat ett av taxering sintendenten i Stockholm

avgivet yttrande, samt av länsstyrelsen i Stockholms län. Beträffande innehållet

i berörda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s.

3—5).

Angående vad departementschefen anfört till stöd för det nu framlagda förslaget

får utskottet likaledes hänvisa till propositionen (s. 5—8).

Frågan örn avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till allmännyttiga ändamål

har de senare åren vid upprepade tillfällen varit under behandling i riksdagen.

Utskottet får i detta hänseende erinra örn att enligt beslut vid 1938, 1939,

1941 och 1942 års riksdagar genom särskilda författningar föreskrivits, att

skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering vissa år enligt förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåva till staten

eller försvarsförening för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening

för luftskyddet, gåva till staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande m 64.

3

dess underavdelningar samt gåva till sjövärnskåren eller densamma underställda

sjövärnsflottiljer. Redan då avdragsrätten för gåvor av angivet slag

lörsta gången infördes i skattelagstiftningen, uttalades inom riksdagen tveksamhet

rörande lämpligheten av en sådan anordning. Sålunda framhöll 1938

års bevillningsutskott i anledning av då väckt förslag om avdragsrätt för gåvor

till luftvärnet, att en bestämmelse av berörda beskaffenhet innebure en uppenbar

avvikelse från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiltning.

Detta underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott

i samband med då föreslagna utvidgningar av avdragsrätten. Vid innevarande

års riksdag väcktes motioner med yrkanden om förlängd giltighetstid för

ovannämnda bestämmelser. I sitt i anledning av dessa motioner avgivna betänkande

nr 8 hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Till stöd för berörda hemställan framhöll utskottet —

förutom omförmälda principiella betänkligheter — bland annat den framträdande

benägenheten att söka erhålla utsträckning av dessa skatteförmåner lill

nya områden. Utskottet anförde vidare, att enligt gällande skattelagstiftning

avdrag vid taxering eljest ej vore medgivet för gåvor, även om desamma utgått

till i hög grad behjärtansvärda ändamål. Vid ärendets behandling i riksdagens

kamrar uttalade chefen för finansdepartementet i första kammaren

sin anslutning till utskottets förslag. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid upprepade tillfallen har utskottet liksom även tidigare års bevillningsutskott

framhållit angelägenheten av att främjandet av behjärtansvärda eller

eljest allmännyttiga ändamål icke sker i form av lättnader vid beskattningen

utan att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat,

detta stöd lämnas i form av anslag till det avsedda ändamålet. Denna

ståndpunkt har godkänts av riksdagen och även chefen för finansdepartementet

har i annat sammanhang givit sin anslutning lill densamma. Det nu

framlagda förslaget strider sålunda i principiellt hänseende mot den ståndpunkt,

som tidigare intagits till hithörande spörsmål.

Då avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål medgivits, har det

hittills alltid gällt syften av inrikes natur. Med avdragsrätten har sålunda avsetts

sådana ändamål, som, om desamma icke blivit tillgodosedda på detta

sätt, enligt utskottets mening bort föranleda anslag av statsmedel. I nu föreliggande

fall är situationen så till vida en annan, att det intresse, som med

den föreslagna avdragsrätten åsyftas, är av utrikes art, nämligen lindrande

av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjat land, och alltså icke av samma

tvingande natur som då fråga är exempelvis örn vårt lands försvar. Då

emellertid vårt land icke bör undandraga sig att — särskilt vad angår oss

närstående länder — i en eller annan form stödja här avsett ändamål samt

frågan nu blivit väckt att i den form, som i propositionen föreslagits, tillgodose

detsamma, finner sig utskottet trots sina principiella betänkligheter icke

böra avstyrka bifall till propositionen. Utskottet vill dock starkt understryka

vikten av att ett medgivande av den nu föreslagna avdragsrätten icke får

innebära ett återbeträdande av den väg för anslagsbeviljande i form av skattelättnad,

som riksdagen genom sitt tidigare ställningstagande lill hithörande

spörsmål velat undvika.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

I ett remissyttrande har uppgivits, att den minskning i statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt värnskatt, som genom den föreslagna avdragsrätten

komme att drabba staten, approximativt kunde beräknas, örn givarna

vore fysiska personer med beskattningsbart belopp över 50,000 kronor,

till lägst 33 procent av gåvornas värde och, om givarna vöre aktiebolag eller

därmed i beskattningshänseende jämställda juridiska personer, 32 procent

av gåvornas värde. Utskottet vill i anslutning härtill påpeka, att berörda

minskning i statsskatt torde, vad angår fysiska personer, vara för lågt beräknad.

Under förutsättning att procenttalet för den statliga inkomst- och

förmögenhetsskattens uttagande för taxeringsåren 1944 och 1945 icke kommer

att understiga det för år 1943 gällande samt att värnskatt uttages med

enahanda belopp för budgetåren 1944/45 och 1945/46 som för innevarande

budgetår torde i fråga örn dessa båda skatter skatteförlusten för staten

genom ifrågavarande avdragsrätt, då givarna äro fysiska personer med beskattningsbart

belopp överstigande 50,000 kronor, komma att utgöra minst

49.75 procent av gåvornas värde. I sådana fall, då krigskonjunkturskatt påförts

den skattskyldige, blir givetvis skatteförlusten för staten beträffande

såväl fysiska som juridiska personer större.

Enligt propositionen förutsättes att gåva, för vilken avdrag skall få tillgodonjutas,

uppgått till minst 1,000 kronor. Denna begränsning av avdragsrätten

har av departementschefen motiverats med praktiska skäl. Med hänsyn

till principen om likformighet och rättvisa vid beskattningen hade det

enligt utskottets mening varit önskvärt, att avdragsrätt kunnat medgivas

jämväl för gåva understigande nämnda belopp. Då det emellertid visat sig

möta vissa svårigheter att med det nu föreslagna ansökningsförfarandet förena

avdragsrätt även för mindre gåvor, har utskottet nödgats avstå från

tanken på en sådan utvidgning av avdragsrätten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 355.

Stockholm den 29 oktober 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från f örsta kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Sjödahl, Ekman, Frans

Ericson*, friherre Lagerfelt, Sandström, Robert Berg*, Gustaf Elofsson och Sylwan*; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgard*, Sandberg*, Lundell*, Karlsson

i Grängesberg*, Rosander, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde*, Nilsson i Kristinehamn*

och Olson i Göteborg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

5

Reservationer:

1) av herr Lundell, som anfört:

»Den genom beslut av tidigare riksdagar medgivna avdragsrätten för gåvor

till olika försvarsändamål är genom beslut av 1943 års riksdag numera avvecklad.

Vid dessa gåvor stannade dock de skänkta värdena inom landet. För

gåvor till humanitär hjälpverksamhet inom landet har ej medgivits avdragsrätt,

ehuru förslag därom framställts.

I föreliggande proposition är fråga om gåvor avsedda att utan vederlag

föras ur landet. Det kan ej anses rimligt att stimulera till sådana gåvor genom

skattefrihet, när sådan ej medgives för gåvor inom landet. För övrigt

erinras om att tidigare förslag om avdragsrätt för gåvor till Finland icke vunnit

riksdagens bifall.

Härtill kommer att garantier icke finnas för att den av Kungl. Majit begärda

fullmakten, alt efter gottfinnande i varje särskilt fall medgiva avdragsrätt,

komme att brukas allsidigt under hänsynstagande till huvudsakligen

humanitära grunder.

Den föreslagna 1,000-kronorsgränsen borde ersättas med en gräns om 100

eller eventuellt 50 kronor, då det måste anses olämpligt att särskilt premiera

större gåvogivare på sätt som föreslagits. Många svenska familjers uppoffringar

för t. ex. finska barn kunna värderas till åtskilliga 100 kronor pr år,

och härför borde avdragsrätt medgivas, om sådan skall införas för större

gåvor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr

355.»;

2) av herrar Gustaf Elofsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett, att

utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I den Kungl, propositionen har föreslagits skattefrihet för gåva, avsedd

för internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen

i krigshärjade länder, först då gåvans belopp uppgår till 1,000 kronor.

Utskottet finner det emellertid icke vara förenligt med rättvisa ur beskattningssynpunkt,

att en viss kategori skattedragare befrias från erläggande

av statsskatt, under det att en annan del av de skattedragande icke

erhåller motsvarande befrielse. Då härtill kommer, att de skattebetalare,

som enligt den Kungl, propositionen skulle erhålla skattebefrielse, få antagas

i regel komma att utgöras av juridiska personer och företag, som av

överskjutande vinstmedel överlämna belopp, vilka, därest de stannade kvar

inom företagen, till stor del skulle tillfalla staten i form av skatter, synes

utskottet ännu mindre skäl tala för att endast större givare skola erhålla

skattebefrielse.

Enskilda överlämnare av sådan gåva få ofta vid dennas avstående göra

personliga uppoffringar. Då gåvans storlek endast i undantagsfall för så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

dana enskilda givare kan komma att uppgå till så stort belopp som 1,000

kronor, blir följden att dessa icke erhålla skatteavdrag.

Det torde med skäl kunna befaras, att den hjälpverksamhet som pågår

och helt visst kommer att ytterligare utvidgas efter kriget, i syfte att lindra

nöden bland våra av kriget drabbade nordiska grannländer, kommer att

lida avbräck av en sådan ordning.

Även under beaktande av att det kan vara av betydelse att denna hjälpverksamhet

blir omfattad av så stora lager av vårt folk som möjligt synas

skäl tala för att någon undre gräns för gåvans storlek icke fastställes.

Ehuru starka skäl tala för att skattebefrielse för gåva icke lämnas, vilken

ståndpunkt såväl bevillningsutskottet som riksdagen förut i år hävdat,

synes under föreliggande omständigheter i detta fall sådan skattebefrielse

böra lämnas. Men denna skattebefrielse bör då göras allmän och icke vara

bunden av gåvans storlek.

De betänkligheter, som ur skatteteknisk och kontrollsynpunkt kunna

framföras häremot, kunna icke tillmätas den betydelse, att dessa få bliva

avgörande. Utskottet anser även, att möjligheter att åstadkomma erforderlig

kontroll förefinnas. Då enligt propositionen Kungl. Maj:t skulle bemyndigas

att medgiva denna skattefrihet, borde kontrollen kunna ordnas så,

att Kungl. Maj:t lämnade auktorisation åt det eller de för ändamålet bildade

organ, som skulle ha hand om insamlingsarbetet. Härvid borde föreskrivas,

att sådan organisation hade att till givaren överlämna kvitto å det

belopp, gåvan omfattar. Skattskyldig, som önskade komma i åtnjutande av

avdragsrätt för sådan gåva, hade att till skattemyndigheterna i samband

med deklarationen översända detta kvitto. På så sätt skulle enligt utskottets

förmenande full kontroll erhållas.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva,

att skattskyldig — som under beskattningsår för vilket taxering

verkställes år 1944 eller år 1945 lämnat penninggåva

till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland

civilbefolkningen i krigshärjade länder — må vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt

eller till syfte likartad skatt, utöver eljest

medgivna avdrag, åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande

vad den skattskyldige visat sig hava under beskattningsåret,

enligt från auktoriserad hjälporganisation utfärdat

kvitto, utgivit såsom sådan gåva.»;

3) av herrar Sjödahl och Sundström i Skövde.

438976. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:472 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rätt att vid taxe s. 1 i texten