Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om höjning av hundskatten, m. m.

1943-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:7, Betänkande i anledning av väckta motioner om höjning av hundskatten, m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1943 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om höjning av hundskatten, m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner om höjning av

hundskatten, m. m., nämligen:

1) motionen nr 36 i första kammaren av herr Bror Nilsson, vari hemställts

»att riksdagen ville besluta att hos Konungen anhålla örn den förändringen

i gällande förordning angående skatt för hundar att denna skatt må

utgå med lägst tio och högst fyrtio kronor för kalenderår»;

2) motionen nr 181 i andra kammaren av herr Hedqvist, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl, förordningen den 17 maj

1923 angående skatt å hundar, att s. k. ledarhundar, avsedda att betjäna blinda,

icke äro att hänföra till hundar, för vilka hundskatt skall erläggas».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen far utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall

för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen. Skatteplikt föreligger

dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre manader, för hundar,

vilka av lapparna användas för renskötseln, samt för krigsmakten tillhörig

tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund så länge densamma, efter

godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till

krigsmaktens förfogande. Medel, som till kommunen inflyta i hundskatt, ma

för kommunens behov användas på sätt som av kommunen bestämmes.

Hundskatt skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande innehaves

(2 § 1 morn.). Har hundskatt erlagts till en kommun, skall skatt för

samma hund för det året ej erläggas till annan kommun, med mindre den

årliga skattesatsen för hunden i den senare kommunen är högre än det belopp,

som för året redan erlagts i skatt för hunden (2 § 2 morn.). Skattskyldig

för viss hund är den person, av vilken hunden stadigvarande innehaves,

när skatteplikt inom kommunen för året inträder (3 §). I fråga örn skattens

belopp stadgas i 4 §, att skatten skall av kommunen bestämmas lika för varje

hund och utgöra lägst fem högst trettio kronor för kalenderår. Enligt 5 §

skall skattskyldig under januari månad varje år till vederbörande kommunala

uppbördsmyndighet skriftligen anmäla de hundar, för vilka skatteplikt

vid ingången av året förelegat, med angivande tillika av hundarnas ras,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

5

ålder, kön och färg. Inträder skatteplikt under löpande år, skall den skattskyldige

inom trettio dagar därefter på samma sätt anmäla detta. Vid anmälan

skall fogas belöpande skatt, därest icke annan ordning för skattens

erläggande av kommunen bestämts (6 §).

Ur den av statistiska centralbyrån avgivna berättelsen angående kommunernas

finanser för år 1939 har inhämtats, att antalet hundar i riket nämnda

år utgjorde 192,088, därav 152,519 i landskommunerna och 39,569 i städerna.

Hundskatten i medeltal för hund uppgick i landskommunerna till

11:30 kronor, i städerna till 26:50 kronor och i samtliga kommuner till

14:43 kronor. Av kommunerna å landsbygden uttogo 902 stycken eller 37.6

procent av hela antalet landskommuner hundskatt med belopp understigande

10 kronor, medan en skattesats av trettio kronor förekom i endast

24 landskommuner eller 1 procent av hela antalet sådana kommuner. Av

städerna uttogo 18 stycken eller 15.5 procent av hela antalet städer hundskatt

med belopp understigande 20 kronor och 32 stycken eller 27.6 procent

av hela antalet städer hundskatt med 30 kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat torde antalet ledarhundar i landet för närvarande

uppgå till högst 20, varav huvuddelen funnes i Stockholm med omgivningar.

I Göteborg och Mölndal funnes 4 sådana hundar, å mindre orter i

Bohuslän en möjligen 2, i Luleå en och några få i landsorten i övrigt. För

närvarande påginge utbildning av 2 möjligen 3 hundar. Vid överläggning

mellan svenska brukshundklubben och representanter för de blindas förening

u. p. a hade framkommit, att behovet av ledarhundar ej torde komma

att nämnvärt stiga, såvida ej antalet blinda ökades. Med hänsyn till den

relativt kostsamma och svåra utbildningen av ledarhundar kunde man räkna

med att antalet dylika hundar i landet knappast komme att överstiga 100.

I motionen 1:36 har till stöd för det däri framlagda förslaget framhållits

bland annat, att i landet funnes ett stort antal hundar, som saknade existensberättigande

och som utförde allehanda ofog. Särskilt vore landets fårägare

besvärade av angrepp på sina får från utelöpande hundars sida. Enligt

motionärens mening måste det i förordningen angående hundskatt föreskrivna

minimibeloppet av hundskatten i nuvarande tid anses vara alldeles för

lågt. Å andra sidan skulle måhända vissa samhällen önska besluta en högre

skatt än det i förordningen stadgade maximum.

I motionen II: 181 har anförts bland annat, att de blinda i allmänhet levde

under tämligen blygsamma ekonomiska förhållanden och att den i städer och

större samhällen jämförelsevis höga hundskatten tillsammans med utgifter

för hundens skötsel gjorde det svårt för många blinda att hålla ledarhund,

hur stort behovet därav än kunde vara.

Vad först angår del i motionen 1:36 framlagda förslaget örn höjning av

hundskatten får utskottet anföra följande. Såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen skall enligt hundskatteförordningen hundskatten utgå med

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

ett för varje hund inom kommunen lika belopp av lägst fem högst trettio

kronor för kalenderår. De i förordningen sålunda angivna skattesatserna

hava varit oförändrade alltsedan förordningens tillkomst. Enligt vad de i det

föregående återgivna statistiska uppgifterna utvisa har i fråga om landskommunerna

den i hundskatteförordningen stadgade högsta skattesatsen

under år 1939 tillämpats endast i ett fåtal kommuner. Däremot har beträffande

städerna den högsta skattesatsen under samma år begagnats i relativt

större utsträckning. Det torde kunna antagas, att det i allmänhet varit de

större och medelstora städerna, som sett sig föranlåtna att fastställa denna

skattesats. Utvecklingen synes i städerna även gå i riktning mot en höjning av

skattesatsen. Medelskattesatsen i städerna var sålunda, enligt vad utskottet

inhämtat, år 1924 23:99 kronor, år 1927 25:48 kronor, år 1933 25:57 kronor

och år 1939, såsom ovan nämnts, 26: 50 kronor.

Utskottet finner för sin del en höjning av de i hundskatteförordningen stadgade

skattesatserna vara motiverad. Härför talar redan den avsevärda förändringen

i penningvärdet under de tjugu år, förordningen varit gällande.

En höjning av den högsta skattesatsen synes enligt utskottets mening kunna

vara av betydelse särskilt för större städer, där med hänsyn till det ohägn,

hundarna åstadkomma, en begränsning av antalet hundar torde få anses

önskvärd.

I motionen I: 36 har yrkats, att skattesatserna till hundskatt skulle bestämmas

till lägst tio högst fyrtio kronor för kalenderår. Utskottet tillstyrker, att

den lägsta skattesatsen bestämmes till tio kronor. Vad angår den högsta skattesatsen

har emellertid utskottet funnit en höjning till femtio kronor kunna

anses lämpligt avvägd.

Vad angår det i motionen II: 181 framförda förslaget om befrielse från

hundskatt för s. k. ledarhundar, avsedda att betjäna blinda, finner utskottet

visserligen syftet med motionen behjärtansvärt. Flertalet blinda torde befinna

sig i sådana ekonomiska förhållanden, att erläggande av hundskatt för dem

kännes som en tyngande börda. Den i motionen ifrågasatta skattebefrielsen

för s. k. ledarhundar torde emellertid nödvändiggöra en ganska besvärande

kontroll över att inga andra hundar än sådana, som av någon myndighet

godkänts såsom ledarhundar och som bevisligen användas för detta ändamål,

komma i åtnjutande av skattebefrielse. Såsom framgår av det föregående är

det antal ledarhundar, som för närvarande finnes och med sannolikhet kommer

att utbildas, mycket ringa, och utskottet anser det fördenskull icke påkallat

att betunga lagstiftningen med de kontrollföreskrifter, som en skattebefrielse

skulle nödvändiggöra. I de fall, då ömmande omständigheter föreligga

för de blinda, lära de kommunala myndigheterna icke sakna möjlighet att

genom anslag eller på annat sätt bereda de blinda en lättnad i förevarande

hänseende. På grund härav anser sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen

II: 181.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av motionen 1:36 om

höjning av hundskatten för sin del antaga följande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

7

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen

den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 17 maj

1923 angående skatt för hundar skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

4 §•

Skatten skall av kommunen bestämmas till ett för varje

hund lika belopp, lägst tio högst femtio kronor för kalenderår.

I fall--— annan kommun.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

2) att motionen II: 181 om skattefrihet för s. k. ledarhundar

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 6.

J

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:70 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion orri höjning av hundskatten. a1 i texten