Betänkande i anledning av väckta motioner om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m.
1943-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1943:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m.
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1943 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål,
m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner om fortsatt
skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m., nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 23 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 33 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts »att
riksdagen måtte besluta, att i kungl, förordningarna den 30 maj 1941 och den
19 juli 1942 stadgad skattefrihet för gåvor till staten eller försvarsförening
för luftvärnet, till staten eller luftskyddsförening för luftskyddet eller till
hemvämsförening för hemvärnet eller dess underavdelningar eller till sjövärnskåren
eller densamma underställda sjövämsflottiljer måtte tillsvidare
utsträckas att gälla sådana gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket
taxering kommer att äga rum efter 1943 och 1944 års utgång»;
2) motionen nr 117 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm, vari
hemställts, »att riksdagen ville besluta en förlängning på minst två år av
förordningen rörande skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar»
;
3) de likalydande motionerna nr 24 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 32 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att skattskyldig vid den taxering, vilken
äger rum efter 1943 och 1944 års utgång, enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt skall jämte andra allmänna avdrag enligt 4 §
nämnda förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika
förvärvskällor äga åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han under
beskattningsåret utgivit såsom gåva till Sveriges landstormsföreningars centralförbund,
frivilliga motorcykelkåren samt riksförbundet Sveriges lottakårer»;
samt
4) de likalydande motionerna nr 165 i första kammaren av herr von
Heland m. fl. och nr 182 i andra kammaren av herr Severin i Stockholm,
vari hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta antaga en författning
av innehåll, att skattskyldig, som under beskattningsår, för vilket taxering
verkställes åren 1944 och 1945, till Stiftelsen Flygvapnets Hjälpfond
lämnat gåva avsedd för dess verksamhet, äger att vid taxering enligt för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
9
ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, jämte avdrag som avses
i 4 § i nämnda förordning, från sammanlagda beloppet av sina inkomster
från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han
under beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva», varjämte hemställts, att
vederbörande utskott ville utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
Frågan om avdragsrätt för gåvor av nu ifrågavarande slag uppkom första
gången vid 1938 års riksdag. På hemställan av samma års bevillningsutskott
i dess av riksdagen godkända betänkande (nr 20) beslöt riksdagen i anledning
av de likalydande motionerna I: 94 och II: 188, att skattskyldig, som
under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes åren 1939—1941,
till staten eller försvarsförening lämnat gåva för luftvärnet, skulle äga rätt
att vid taxering enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor
åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit
såsom sådan gåva. Förordning härom utfärdades den 3 juni 1938 (nr
225). Till stöd för sin hemställan anförde 1938 års bevillningsutskott bland
annat, att den föreslagna lättnaden i den statliga beskattningen med sannolikhet
skulle uppmuntra företag och enskilda medborgare att lämna bidrag till
anskaffande av luftvärnsmateriel. Vidare framhöll utskottet, att genom en reform
av ifrågavarande beskaffenhet kunde förväntas, att staten komme att
tillföras värdefullt materiel för luftvärnet eller gåvomedel för inköp av dylik
materiel med mera utan att staten likväl komme att åsamkas någon mera
betydande minskning i skatteunderlaget. Utskottet påpekade emellertid, att
en bestämmelse av denna beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse från
de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning. I följd därav
och då insamling av medel på frivillighetens väg till anordnande av lokala
luftvärn av allt att döma komme att äga rum under begränsad tid, ansåge
utskottet, att bestämmelser om skattelättnad i nämnda hänseende borde givas
giltighet endast under viss tid.
Vid 1939 års lagtima riksdag beslöts i anledning av de likalydande motionerna
I: 211 och II: 314 samt på hemställan av samma års bevillningsutskott
i dess av riksdagen godkända betänkande (nr 20) enahanda skattefrihet för
skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes
åren 1940 och 1941, lämnat gåva för luftskyddet till staten eller luftskyddsförening.
Förordning härom utfärdades den 19 maj 1939 (nr 189). I likhet
med vad 1938 års bevillningsutskott anfört beträffande skattefriheten för
gåvor till luftvärnet framhöll 1939 års bevillningsutskott, alt en bestämmelse
av ifrågavarande natur innebure en uppenbar avvikelse från de principer,
som läge till grund för gällande skattelagstiftning. Med hänsyn därtill ansåge
sig utskottet allenast kunna förorda, att bestämmelsen örn skattefrihet i detta
fall gåves giltighet under en kortare tid.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Vid 1941 års riksdag väcktes följande motioner, nämligen dels motionen
I: 95, vari yrkades fortsatt skattefrihet för gåvor till luftvärnet och luftskyddet
under beskattningsår, för vilket taxering bomme att äga rum efter 1941 års
utgång, dels ock de likalydande motionerna 1:54 och 11:45 samt motionen
II: 136, vari yrkades avdragsrätt vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
jämväl för gåvor till hemvärnet. I anledning av dessa motioner
beslöt riksdagen på hemställan av 1941 års bevillningsutskott i dess av
riksdagen godkända betänkande (nr 17), att vid taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt åren 1942 och 1943 avdrag skulle vara medgivet för
gåva till staten eller försvarsförening för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening
för luftskyddet eller gåva till staten eller hemvämsförening
för hemvärnet eller dess underavdelningar. Förordning härom utfärdades
den 30 maj 1941 (nr 307). Då emellertid, på sätt 1938 och 1939 års bevillningsutskott
anfört, bestämmelser av förevarande natur innebure en uppenbar avvikelse
från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning,
ansåge 1941 års bevillningsutskott, att skattelättnaden icke borde vara av
bestående natur utan att densamma borde hava karaktär av en tillfällig åtgärd.
Utskottet framhöll vidare, att enligt utskottets mening berörda bestämmelser
icke borde givas förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna
tiden.
Vid 1942 års riksdag beslöts i anledning av de likalydande motionerna I: 39
och II: 67 samt på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen
godkända betänkande (nr 25), att skattskyldig, som under beskattningsår,
för vilket taxering verkställdes år 1943, lämnat gåva till sjövärnskåren
eller densamma underställda sjövärnsflottiljer, skulle äga rätt att vid
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för sådan
gåva. Förordning härom utfärdades den 19 juni 1942 (nr 377). I likhet med
1941 års bevillningsutskott framhöll 1942 års bevillningsutskott, att enligt
utskottets mening berörda bestämmelser icke borde givas förlängd giltighet
efter utgången av den föreslagna tiden.
Vad angår de nu föreliggande motionerna må av motiveringen för de däri
framställda yrkandena anföras följande.
I de likalydande motionerna 1:23 och 11:33 samt motionen 11:117 har
till stöd för de däri väckta förslagen, att avdragsrätten för gåvor till luftvärnet,
luftskyddet, hemvärnet och sjövämskåren måtte utsträckas att gälla
jämväl sådana gåvor under beskattningsår, för vilket taxering kommer att
äga rum efter 1943 och 1944 års utgång, åberopats, att de skäl, som anförts
vid införande av sådan avdragsrätt, fortfarande ägde full giltighet.
I de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 har hemställts, att skattskyldig,
som lämnat gåva till Sveriges landstormsföreningars centralförbund, frivilliga
motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges lottakårer, skulle äga rätt till
avdrag därför vid de taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
vilka komme att äga rum efter 1943 och 1944 års utgång. Till stöd för detta
yrkande har framhållits bland annat, att nämnda sammanslutningar på
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
grund av arbetets ständigt ökade omfattning och betydelse småningom erhållit
faktisk karaktär av betydelsefulla institutioner inom försvaret. Sedan
vissa av landstormsrörelsens arbetsuppgifter övertagits av hemvärnet, komme
Sveriges landstormsföreningars centralförbund att främst bedriva frivillig
vidareutbildning av värnpliktigt befäl inom samtliga truppslag. Frivilliga
motorcykelkåren hade till huvudsaklig uppgift att giva ynglingar under
värnpliktsåldern en grundläggande utbildning till motorcykelordonnanser.
Lottakårernas arbete syftade dels till medlemmarnas utbildning för
uppgifter inom försvaret, som eljest måst handhavas av värnpliktig manlig
personal, och dels till ett verksamt stödjande av den frivilliga landstormsrörelsen,
hemvärnet och sjövärnskåren. De arbetsuppgifter, dessa sammanslutningar
påtagit sig, vore att anse såsom statsändamål och sammanslutningarnas
arbete förtjänade därför i hög grad statsmakternas stöd.
I de likalydande motionerna I: 165 och II: 182 har anförts bland annat,
att sedan till chefen för flygvapnet överlämnats behållningen av en insamling
för sådana behövande, vilkas hjälpbehov föranletts av olyckor i direkt
samband med flygtjänst inom det svenska flygvapnet, hade av chefen för
flygvapnet bildats en stiftelse, benämnd stiftelsen flygvapnets hjälpfond.
Denna stiftelse hade till ändamål att med insamlade medel och övriga
gåvor, som kunde tillfalla stiftelsen, utöva hjälpverksamhet enligt de riktlinjer,
som varit gällande för nyssnämnda insamling. Stiftelsens stadgar hade
fastställts av chefen för flygvapnet och dess styrelse utgjordes enligt stadgarna
av, förutom chefen för flygvapnet, ordförande, fyra ledamöter och
tre suppleanter, vilka skulle utses av Kungl. Majit. Stiftelsen hade efter sin
tillkomst fått emottaga vissa gåvor från enskilda, men i allmänhet hade
gjorda utfästelser icke kunnat emottagas, enär donatorerna förenat sina
utfästelser med villkor att få åtnjuta skattefrihet för gåvorna. Stiftelsen
skulle kunna tillföras betydande belopp från företag och enskilda, därest
för till densamma överlämnade belopp finge göras avdrag vid taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena har vidare framhållits, att de värnpliktiga och deras anhöriga
åtnjöte ett ytterst otillräckligt ekonomiskt skydd för den händelse
den värnpliktige skulle ådraga sig svårare skador eller avlida på grund av
olycksfall under tjänsten.
Enligt av utskottet inhämtade uppgifter ha till luftvärnet och luftskyddet
under nedannämnda år influtit gåvor med följande ungefärliga belopp
(i kronor):
Ändamål
1938
1939
1940
1941
1942
Summa
Luftvärnet (avseende luftvärns- pjiiser och eldledningsinstrument)
Luftskyddet.....................
840,000
5,967,000
407,350
22,045,000
294,200
482,000
168,200
90,000
135,300
29,424,000
1,005,050
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Utskottet.
De beträffande luftvärnet angivna beloppen ha enligt uppgift i huvudsak
influtit genom privata insamlingar och allenast till en mindre del genom
anslag från kommuner. I fråga om storleken av de kommunala anslagen
har någon uppgift ej kunnat erhållas. Uppgifterna angående gåvorna till
luftskyddet avse uteslutande gåvor från enskilda givare.
Vad angår till hemvärnet influtna gåvomedel har av hemvärn schefen
upplysts, att de till hemvärnsstaben inkomna revisionsberättelserna från vederbörande
förvaltningsnämnder utvisade, att under budgetåret 1940/41 influtit
555,221 kronor och under budgetåret 1941/42 673,774 kronor. Därjämte
hade till hemvärnsfonden för hemvärnets blivande stridsskola på
Vällinge gård influtit 347,601 kronor. I de nu nämnda beloppen inginge
även anslag till hemvärnet från kommunerna. Då emellertid kommunernas
anslagsmedel i regel icke överlämnats till förvaltningsnämnderna utan oftast
direkt förbrukats i form av övnings- och utbildningskostnader, till lokalhyror
m. m., kunde huvuddelen av ovan angivna belopp anses åstadkommen
genom privat insamlingsverksamhet. Förutom ovannämnda kontanta
gåvor hade till förvaltningsnämnderna överlämnats avsevärda gåvor in natura
i form av beklädnads- och utrustningspersedlar. Någon redovisning av
dylika gåvor hade icke kommit hemvärnsstaben tillhanda.
Sjövärnskåren började sin verksamhet först den 1 november 1941. Under
år 1942 ha enligt inhämtade uppgifter till sjövärnskåren influtit donationer
och gåvor å sammanlagt omkring 120,000 kronor, varjämte till kåren erlagts
årsavgifter av passiva medlemmar med cirka 40,000 kronor.
I en till utskottet inkommen skrivelse har Sveriges landstormsföreningars
centralförbund under instämmande till alla delar i de synpunkter, som anförts
i de likalydande motionerna 1:24 och 11:32, framhållit bland annat,
att förbundet för sin verksamhet vore i hög grad beroende av frivilliga medel
samt att den i motionerna föreslagna skattefriheten för gåvor till förbundets
luftvärnsutbildning kunde komma att bliva av stor betydelse för
underlättande av anskaffningen av dylika medel. Även från sjövärnskåren
har till utskottet inkommit viss utredning angående dess verksamhet.
Vad först angår de i de likalydande motionerna 1:23 och 11:33 samt
motionen II: 117 framställda yrkandena örn förlängd giltighetstid för bestämmelserna
angående rätt till avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet,
hemvärnet och sjövärnskåren får utskottet anföra följande.
Såsom framgår av ovan lämnad redogörelse omfattade den ifrågavarande
avdragsrätten ursprungligen endast gåvor till luftvärnet. Avdragsrätten har
sedan tid efter annan utsträckts och avser numera gåvor till alla de ovannämnda
ändamålen.
Redan då avdragsrätten för gåvor av förevarande slag första gången infördes,
uttalades inom riksdagen tveksamhet rörande lämpligheten av en
sådan anordning. Sålunda framhöll 1938 års bevillningsutskott i anledning
av det då väckta förslaget om avdragsrätt för gåvor till luftvärnet, att en
bestämmelse av ifrågavarande beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
13
från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning. Detta
underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott i samband
med de då föreslagna utvidgningarna av avdragsrätten. Att avdragsrätten
emellertid — trots dessa principiella betänkligheter — ansetts kunna medgivas
har berott därpå att det befunnits angeläget att i möjligaste mån påskynda
anskaffningen av materiel för försvarsändamål till sådana orter,
som genom statsmakternas försorg icke kunde påräkna tillräckligt skydd av
förevarande slag men som likväl finge anses vara i behov av dylikt skydd.
Avsikten har sålunda varit att genom en lättnad i den statliga beskattningen
uppmuntra till att anskaffning av ifrågavarande materiel snarast möjligt
komme till stånd. Därvid har emellertid uttryckligen framhållits, att den
medgivna skattelättnaden icke borde vara av bestående natur utan hava karaktären
av en tillfällig åtgärd. Då 1941 års bevillningsutskott föreslog utsträckning
av giltighetstiden för bestämmelserna angående avdragsrätt för
gåvor till luftvärnet och luftskyddet att gälla vid taxering åren 1942 och
1943 samt samma utskott därjämte förordade införande av föreskrifter om
avdragsrätt för gåvor till hemvärnet vid taxering sistnämnda båda år, uttalade
utskottet såsom sin mening, att ifrågavarande bestämmelser icke borde
givas förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna tiden. På samma
sätt yttrade sig även 1942 års bevillningsutskott i samband med den
föreslagna avdragsrätten vid 1943 års taxering för gåvor till sjövärnskåren.
Dessa uttalanden lia godkänts av riksdagen.
Vid övervägande av de i nu föreliggande motioner väckta förslagen om
förlängd giltighetstid för ovannämnda bestämmelser har utskottet för sin
del funnit tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den uppfattning, som
sålunda kommit till uttryck vid 1941 och 1942 års riksdagar. De av utskottet
inhämtade i det föregående återgivna uppgifterna rörande beloppen å influtna
gåvomedel till luftvärnet och luftskyddet, för vilka ändamål avdragsrätt
varit medgiven den längsta tiden, utvisa, att dessa gåvomedel under de
senare åren avsevärt minskats. Särskilt påtagligt är detta beträffande luftvärnet,
för vilket under år 1942 influtit gåvor med belopp av allenast 90,000
kronor, medan däremot under år 1940 lämnats sådana gåvor till ett belopp
av 22,045,000 kronor. Vad angår gåvor till hemvärnet och sjövärnskåren har
under den koria tid, avdragsrätten för gåvor till dessa ändamål varit medgiven,
någon minskning i gåvomedlens storlek visserligen icke inträtt. Trots
detta har emellertid utskottet den uppfattningen, att det väsentliga syftet
med skattefriheten för gåvor till försvarsändamål nu kan anses ernått. Med
hänsyn härtill och på grund av den benägenhet att utsträcka ifrågavarande
skatteförmåner till nya områden, som framträtt bland annat genom de i det
följande behandlade motionerna, anser utskottet någon förlängning av giltighetstiden
för den ifrågavarande avdragsrätten icke böra ifrågakomma. Det
må i detta sammanhang jämväl beaktas, att enligt gällande skattelagstittning
avdrag vid taxering eljest ej är medgivet för gåvor, även om desamma utgått
till i hög grad behjärtansvärda ändamål. 1 fråga örn sjövärnskåren har
inom utskottet uppmärksammats, att skattefrihet åtnjutits för gåvor till den
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
samma endast för ett år eller för beskattningsåret 1942 samt att förordningen
härom utkommit av trycket så sent som den 20 juni 1942. Det har även kommit
till utskottets kännedom, att den för sjövärnskåren avsedda organisationen
ännu ej hunnit bliva helt genomförd. Med hänsyn härtill har inom utskottet
ifrågasatts, huruvida icke ett bifall till förevarande motioner, i vad de
rörde gåvor till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,
vore motiverat. Att medgiva avdragsrätt för gåvor enbart till sjövärnskåren
och sjövärnsflottiljerna har emellertid utskottet ej ansett sig kunna förorda.
Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet ej heller funnit sig böra biträda
förslaget örn ett bibehållande av avdragsrätten för samtliga de ändamål,
varom här är fråga. Därvid förutsätter dock utskottet, att, i den mån
stöd från statens sida åt sjövärnskåren liksom för övriga i nu ifrågavarande
motioner avsedda ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd lämnas i annan
form än genom den nu ifrågasatta skattebefrielsen för gåvor till samma ändamål.
Utskottet finner sig således icke kunna tillstyrka bifall till förevarande
motioner.
Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig utskottet ej heller kunna
tillstyrka bifall till de i de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 framställda
yrkandena om rätt till avdrag för gåvor till Sveriges landstormsföreningars
centralförbund, frivilliga motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges
lottakårer ävensom yrkandena i de likalydande motionerna I: 165 och
II: 182 om rätt till avdrag för gåvor till stiftelsen flygvapnets hjälpfond. Vad
särskilt angår frågan örn avdragsrätt för gåvor till stiftelsen flygvapnets
hjälpfond finner utskottet för sin del uppenbart, att ekonomiskt stöd åt värnpliktiga
och deras anhöriga i händelse av olycksfall under flygtjänstgöring
bör, i den mån så anses påkallat, såsom ovan anförts, anordnas på annat sätt
än genom den nu föreslagna metoden att uppmuntra till gåvor för nämnda
ändamål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna 1:23 och 11:33, i vad
desamma avse fortsatt skattefrihet för gåvor till luftvärnet,
luftskyddet och sjövärnskåren eller densamma underställda
sjövärnsflottiljer, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2)
att de likalydande motionerna 1:23 och 11:33, i vad
desamma avse fortsatt skattefrihet för gåvor till hemvärnet
eller dess underavdelningar, samt motionen II: 117 i samma
ämne icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
3) att de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 om skattefrihet
för gåvor till Sveriges landstormsföreningars centralförbund,
frivilliga motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges
lottakårer icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
4) att de likalydande motionerna I: 165 och II: 182 om
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
15
rätt för skattskyldig att vid taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till stiftelsen flygvapnets
hjälpfond icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1943.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Egnell, Ekman, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,
Orgdrd, Sandberg, Kilbom, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg och Bladh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.