Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m.

1943-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1943:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om fortsatt skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål,

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner om fortsatt

skattefrihet för gåvor till vissa försvarsändamål, m. m., nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 23 i första kammaren av herr Holmström

m. fl. och nr 33 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts »att

riksdagen måtte besluta, att i kungl, förordningarna den 30 maj 1941 och den

19 juli 1942 stadgad skattefrihet för gåvor till staten eller försvarsförening

för luftvärnet, till staten eller luftskyddsförening för luftskyddet eller till

hemvämsförening för hemvärnet eller dess underavdelningar eller till sjövärnskåren

eller densamma underställda sjövämsflottiljer måtte tillsvidare

utsträckas att gälla sådana gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket

taxering kommer att äga rum efter 1943 och 1944 års utgång»;

2) motionen nr 117 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm, vari

hemställts, »att riksdagen ville besluta en förlängning på minst två år av

förordningen rörande skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar»

;

3) de likalydande motionerna nr 24 i första kammaren av herr Holmström

m. fl. och nr 32 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att skattskyldig vid den taxering, vilken

äger rum efter 1943 och 1944 års utgång, enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skall jämte andra allmänna avdrag enligt 4 §

nämnda förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika

förvärvskällor äga åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han under

beskattningsåret utgivit såsom gåva till Sveriges landstormsföreningars centralförbund,

frivilliga motorcykelkåren samt riksförbundet Sveriges lottakårer»;

samt

4) de likalydande motionerna nr 165 i första kammaren av herr von

Heland m. fl. och nr 182 i andra kammaren av herr Severin i Stockholm,

vari hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta antaga en författning

av innehåll, att skattskyldig, som under beskattningsår, för vilket taxering

verkställes åren 1944 och 1945, till Stiftelsen Flygvapnets Hjälpfond

lämnat gåva avsedd för dess verksamhet, äger att vid taxering enligt för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

9

ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, jämte avdrag som avses

i 4 § i nämnda förordning, från sammanlagda beloppet av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han

under beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva», varjämte hemställts, att

vederbörande utskott ville utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Frågan om avdragsrätt för gåvor av nu ifrågavarande slag uppkom första

gången vid 1938 års riksdag. På hemställan av samma års bevillningsutskott

i dess av riksdagen godkända betänkande (nr 20) beslöt riksdagen i anledning

av de likalydande motionerna I: 94 och II: 188, att skattskyldig, som

under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes åren 1939—1941,

till staten eller försvarsförening lämnat gåva för luftvärnet, skulle äga rätt

att vid taxering enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor

åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit

såsom sådan gåva. Förordning härom utfärdades den 3 juni 1938 (nr

225). Till stöd för sin hemställan anförde 1938 års bevillningsutskott bland

annat, att den föreslagna lättnaden i den statliga beskattningen med sannolikhet

skulle uppmuntra företag och enskilda medborgare att lämna bidrag till

anskaffande av luftvärnsmateriel. Vidare framhöll utskottet, att genom en reform

av ifrågavarande beskaffenhet kunde förväntas, att staten komme att

tillföras värdefullt materiel för luftvärnet eller gåvomedel för inköp av dylik

materiel med mera utan att staten likväl komme att åsamkas någon mera

betydande minskning i skatteunderlaget. Utskottet påpekade emellertid, att

en bestämmelse av denna beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse från

de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning. I följd därav

och då insamling av medel på frivillighetens väg till anordnande av lokala

luftvärn av allt att döma komme att äga rum under begränsad tid, ansåge

utskottet, att bestämmelser om skattelättnad i nämnda hänseende borde givas

giltighet endast under viss tid.

Vid 1939 års lagtima riksdag beslöts i anledning av de likalydande motionerna

I: 211 och II: 314 samt på hemställan av samma års bevillningsutskott

i dess av riksdagen godkända betänkande (nr 20) enahanda skattefrihet för

skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

åren 1940 och 1941, lämnat gåva för luftskyddet till staten eller luftskyddsförening.

Förordning härom utfärdades den 19 maj 1939 (nr 189). I likhet

med vad 1938 års bevillningsutskott anfört beträffande skattefriheten för

gåvor till luftvärnet framhöll 1939 års bevillningsutskott, alt en bestämmelse

av ifrågavarande natur innebure en uppenbar avvikelse från de principer,

som läge till grund för gällande skattelagstiftning. Med hänsyn därtill ansåge

sig utskottet allenast kunna förorda, att bestämmelsen örn skattefrihet i detta

fall gåves giltighet under en kortare tid.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Vid 1941 års riksdag väcktes följande motioner, nämligen dels motionen

I: 95, vari yrkades fortsatt skattefrihet för gåvor till luftvärnet och luftskyddet

under beskattningsår, för vilket taxering bomme att äga rum efter 1941 års

utgång, dels ock de likalydande motionerna 1:54 och 11:45 samt motionen

II: 136, vari yrkades avdragsrätt vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

jämväl för gåvor till hemvärnet. I anledning av dessa motioner

beslöt riksdagen på hemställan av 1941 års bevillningsutskott i dess av

riksdagen godkända betänkande (nr 17), att vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åren 1942 och 1943 avdrag skulle vara medgivet för

gåva till staten eller försvarsförening för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening

för luftskyddet eller gåva till staten eller hemvämsförening

för hemvärnet eller dess underavdelningar. Förordning härom utfärdades

den 30 maj 1941 (nr 307). Då emellertid, på sätt 1938 och 1939 års bevillningsutskott

anfört, bestämmelser av förevarande natur innebure en uppenbar avvikelse

från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning,

ansåge 1941 års bevillningsutskott, att skattelättnaden icke borde vara av

bestående natur utan att densamma borde hava karaktär av en tillfällig åtgärd.

Utskottet framhöll vidare, att enligt utskottets mening berörda bestämmelser

icke borde givas förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna

tiden.

Vid 1942 års riksdag beslöts i anledning av de likalydande motionerna I: 39

och II: 67 samt på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen

godkända betänkande (nr 25), att skattskyldig, som under beskattningsår,

för vilket taxering verkställdes år 1943, lämnat gåva till sjövärnskåren

eller densamma underställda sjövärnsflottiljer, skulle äga rätt att vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för sådan

gåva. Förordning härom utfärdades den 19 juni 1942 (nr 377). I likhet med

1941 års bevillningsutskott framhöll 1942 års bevillningsutskott, att enligt

utskottets mening berörda bestämmelser icke borde givas förlängd giltighet

efter utgången av den föreslagna tiden.

Vad angår de nu föreliggande motionerna må av motiveringen för de däri

framställda yrkandena anföras följande.

I de likalydande motionerna 1:23 och 11:33 samt motionen 11:117 har

till stöd för de däri väckta förslagen, att avdragsrätten för gåvor till luftvärnet,

luftskyddet, hemvärnet och sjövämskåren måtte utsträckas att gälla

jämväl sådana gåvor under beskattningsår, för vilket taxering kommer att

äga rum efter 1943 och 1944 års utgång, åberopats, att de skäl, som anförts

vid införande av sådan avdragsrätt, fortfarande ägde full giltighet.

I de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 har hemställts, att skattskyldig,

som lämnat gåva till Sveriges landstormsföreningars centralförbund, frivilliga

motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges lottakårer, skulle äga rätt till

avdrag därför vid de taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

vilka komme att äga rum efter 1943 och 1944 års utgång. Till stöd för detta

yrkande har framhållits bland annat, att nämnda sammanslutningar på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

grund av arbetets ständigt ökade omfattning och betydelse småningom erhållit

faktisk karaktär av betydelsefulla institutioner inom försvaret. Sedan

vissa av landstormsrörelsens arbetsuppgifter övertagits av hemvärnet, komme

Sveriges landstormsföreningars centralförbund att främst bedriva frivillig

vidareutbildning av värnpliktigt befäl inom samtliga truppslag. Frivilliga

motorcykelkåren hade till huvudsaklig uppgift att giva ynglingar under

värnpliktsåldern en grundläggande utbildning till motorcykelordonnanser.

Lottakårernas arbete syftade dels till medlemmarnas utbildning för

uppgifter inom försvaret, som eljest måst handhavas av värnpliktig manlig

personal, och dels till ett verksamt stödjande av den frivilliga landstormsrörelsen,

hemvärnet och sjövärnskåren. De arbetsuppgifter, dessa sammanslutningar

påtagit sig, vore att anse såsom statsändamål och sammanslutningarnas

arbete förtjänade därför i hög grad statsmakternas stöd.

I de likalydande motionerna I: 165 och II: 182 har anförts bland annat,

att sedan till chefen för flygvapnet överlämnats behållningen av en insamling

för sådana behövande, vilkas hjälpbehov föranletts av olyckor i direkt

samband med flygtjänst inom det svenska flygvapnet, hade av chefen för

flygvapnet bildats en stiftelse, benämnd stiftelsen flygvapnets hjälpfond.

Denna stiftelse hade till ändamål att med insamlade medel och övriga

gåvor, som kunde tillfalla stiftelsen, utöva hjälpverksamhet enligt de riktlinjer,

som varit gällande för nyssnämnda insamling. Stiftelsens stadgar hade

fastställts av chefen för flygvapnet och dess styrelse utgjordes enligt stadgarna

av, förutom chefen för flygvapnet, ordförande, fyra ledamöter och

tre suppleanter, vilka skulle utses av Kungl. Majit. Stiftelsen hade efter sin

tillkomst fått emottaga vissa gåvor från enskilda, men i allmänhet hade

gjorda utfästelser icke kunnat emottagas, enär donatorerna förenat sina

utfästelser med villkor att få åtnjuta skattefrihet för gåvorna. Stiftelsen

skulle kunna tillföras betydande belopp från företag och enskilda, därest

för till densamma överlämnade belopp finge göras avdrag vid taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena har vidare framhållits, att de värnpliktiga och deras anhöriga

åtnjöte ett ytterst otillräckligt ekonomiskt skydd för den händelse

den värnpliktige skulle ådraga sig svårare skador eller avlida på grund av

olycksfall under tjänsten.

Enligt av utskottet inhämtade uppgifter ha till luftvärnet och luftskyddet

under nedannämnda år influtit gåvor med följande ungefärliga belopp

(i kronor):

Ändamål

1938

1939

1940

1941

1942

Summa

Luftvärnet (avseende luftvärns- pjiiser och eldledningsinstrument)

Luftskyddet.....................

840,000

5,967,000

407,350

22,045,000

294,200

482,000

168,200

90,000

135,300

29,424,000

1,005,050

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Utskottet.

De beträffande luftvärnet angivna beloppen ha enligt uppgift i huvudsak

influtit genom privata insamlingar och allenast till en mindre del genom

anslag från kommuner. I fråga om storleken av de kommunala anslagen

har någon uppgift ej kunnat erhållas. Uppgifterna angående gåvorna till

luftskyddet avse uteslutande gåvor från enskilda givare.

Vad angår till hemvärnet influtna gåvomedel har av hemvärn schefen

upplysts, att de till hemvärnsstaben inkomna revisionsberättelserna från vederbörande

förvaltningsnämnder utvisade, att under budgetåret 1940/41 influtit

555,221 kronor och under budgetåret 1941/42 673,774 kronor. Därjämte

hade till hemvärnsfonden för hemvärnets blivande stridsskola på

Vällinge gård influtit 347,601 kronor. I de nu nämnda beloppen inginge

även anslag till hemvärnet från kommunerna. Då emellertid kommunernas

anslagsmedel i regel icke överlämnats till förvaltningsnämnderna utan oftast

direkt förbrukats i form av övnings- och utbildningskostnader, till lokalhyror

m. m., kunde huvuddelen av ovan angivna belopp anses åstadkommen

genom privat insamlingsverksamhet. Förutom ovannämnda kontanta

gåvor hade till förvaltningsnämnderna överlämnats avsevärda gåvor in natura

i form av beklädnads- och utrustningspersedlar. Någon redovisning av

dylika gåvor hade icke kommit hemvärnsstaben tillhanda.

Sjövärnskåren började sin verksamhet först den 1 november 1941. Under

år 1942 ha enligt inhämtade uppgifter till sjövärnskåren influtit donationer

och gåvor å sammanlagt omkring 120,000 kronor, varjämte till kåren erlagts

årsavgifter av passiva medlemmar med cirka 40,000 kronor.

I en till utskottet inkommen skrivelse har Sveriges landstormsföreningars

centralförbund under instämmande till alla delar i de synpunkter, som anförts

i de likalydande motionerna 1:24 och 11:32, framhållit bland annat,

att förbundet för sin verksamhet vore i hög grad beroende av frivilliga medel

samt att den i motionerna föreslagna skattefriheten för gåvor till förbundets

luftvärnsutbildning kunde komma att bliva av stor betydelse för

underlättande av anskaffningen av dylika medel. Även från sjövärnskåren

har till utskottet inkommit viss utredning angående dess verksamhet.

Vad först angår de i de likalydande motionerna 1:23 och 11:33 samt

motionen II: 117 framställda yrkandena örn förlängd giltighetstid för bestämmelserna

angående rätt till avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet,

hemvärnet och sjövärnskåren får utskottet anföra följande.

Såsom framgår av ovan lämnad redogörelse omfattade den ifrågavarande

avdragsrätten ursprungligen endast gåvor till luftvärnet. Avdragsrätten har

sedan tid efter annan utsträckts och avser numera gåvor till alla de ovannämnda

ändamålen.

Redan då avdragsrätten för gåvor av förevarande slag första gången infördes,

uttalades inom riksdagen tveksamhet rörande lämpligheten av en

sådan anordning. Sålunda framhöll 1938 års bevillningsutskott i anledning

av det då väckta förslaget om avdragsrätt för gåvor till luftvärnet, att en

bestämmelse av ifrågavarande beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

13

från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning. Detta

underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott i samband

med de då föreslagna utvidgningarna av avdragsrätten. Att avdragsrätten

emellertid — trots dessa principiella betänkligheter — ansetts kunna medgivas

har berott därpå att det befunnits angeläget att i möjligaste mån påskynda

anskaffningen av materiel för försvarsändamål till sådana orter,

som genom statsmakternas försorg icke kunde påräkna tillräckligt skydd av

förevarande slag men som likväl finge anses vara i behov av dylikt skydd.

Avsikten har sålunda varit att genom en lättnad i den statliga beskattningen

uppmuntra till att anskaffning av ifrågavarande materiel snarast möjligt

komme till stånd. Därvid har emellertid uttryckligen framhållits, att den

medgivna skattelättnaden icke borde vara av bestående natur utan hava karaktären

av en tillfällig åtgärd. Då 1941 års bevillningsutskott föreslog utsträckning

av giltighetstiden för bestämmelserna angående avdragsrätt för

gåvor till luftvärnet och luftskyddet att gälla vid taxering åren 1942 och

1943 samt samma utskott därjämte förordade införande av föreskrifter om

avdragsrätt för gåvor till hemvärnet vid taxering sistnämnda båda år, uttalade

utskottet såsom sin mening, att ifrågavarande bestämmelser icke borde

givas förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna tiden. På samma

sätt yttrade sig även 1942 års bevillningsutskott i samband med den

föreslagna avdragsrätten vid 1943 års taxering för gåvor till sjövärnskåren.

Dessa uttalanden lia godkänts av riksdagen.

Vid övervägande av de i nu föreliggande motioner väckta förslagen om

förlängd giltighetstid för ovannämnda bestämmelser har utskottet för sin

del funnit tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den uppfattning, som

sålunda kommit till uttryck vid 1941 och 1942 års riksdagar. De av utskottet

inhämtade i det föregående återgivna uppgifterna rörande beloppen å influtna

gåvomedel till luftvärnet och luftskyddet, för vilka ändamål avdragsrätt

varit medgiven den längsta tiden, utvisa, att dessa gåvomedel under de

senare åren avsevärt minskats. Särskilt påtagligt är detta beträffande luftvärnet,

för vilket under år 1942 influtit gåvor med belopp av allenast 90,000

kronor, medan däremot under år 1940 lämnats sådana gåvor till ett belopp

av 22,045,000 kronor. Vad angår gåvor till hemvärnet och sjövärnskåren har

under den koria tid, avdragsrätten för gåvor till dessa ändamål varit medgiven,

någon minskning i gåvomedlens storlek visserligen icke inträtt. Trots

detta har emellertid utskottet den uppfattningen, att det väsentliga syftet

med skattefriheten för gåvor till försvarsändamål nu kan anses ernått. Med

hänsyn härtill och på grund av den benägenhet att utsträcka ifrågavarande

skatteförmåner till nya områden, som framträtt bland annat genom de i det

följande behandlade motionerna, anser utskottet någon förlängning av giltighetstiden

för den ifrågavarande avdragsrätten icke böra ifrågakomma. Det

må i detta sammanhang jämväl beaktas, att enligt gällande skattelagstittning

avdrag vid taxering eljest ej är medgivet för gåvor, även om desamma utgått

till i hög grad behjärtansvärda ändamål. 1 fråga örn sjövärnskåren har

inom utskottet uppmärksammats, att skattefrihet åtnjutits för gåvor till den
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

samma endast för ett år eller för beskattningsåret 1942 samt att förordningen

härom utkommit av trycket så sent som den 20 juni 1942. Det har även kommit

till utskottets kännedom, att den för sjövärnskåren avsedda organisationen

ännu ej hunnit bliva helt genomförd. Med hänsyn härtill har inom utskottet

ifrågasatts, huruvida icke ett bifall till förevarande motioner, i vad de

rörde gåvor till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,

vore motiverat. Att medgiva avdragsrätt för gåvor enbart till sjövärnskåren

och sjövärnsflottiljerna har emellertid utskottet ej ansett sig kunna förorda.

Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet ej heller funnit sig böra biträda

förslaget örn ett bibehållande av avdragsrätten för samtliga de ändamål,

varom här är fråga. Därvid förutsätter dock utskottet, att, i den mån

stöd från statens sida åt sjövärnskåren liksom för övriga i nu ifrågavarande

motioner avsedda ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd lämnas i annan

form än genom den nu ifrågasatta skattebefrielsen för gåvor till samma ändamål.

Utskottet finner sig således icke kunna tillstyrka bifall till förevarande

motioner.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig utskottet ej heller kunna

tillstyrka bifall till de i de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 framställda

yrkandena om rätt till avdrag för gåvor till Sveriges landstormsföreningars

centralförbund, frivilliga motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges

lottakårer ävensom yrkandena i de likalydande motionerna I: 165 och

II: 182 om rätt till avdrag för gåvor till stiftelsen flygvapnets hjälpfond. Vad

särskilt angår frågan örn avdragsrätt för gåvor till stiftelsen flygvapnets

hjälpfond finner utskottet för sin del uppenbart, att ekonomiskt stöd åt värnpliktiga

och deras anhöriga i händelse av olycksfall under flygtjänstgöring

bör, i den mån så anses påkallat, såsom ovan anförts, anordnas på annat sätt

än genom den nu föreslagna metoden att uppmuntra till gåvor för nämnda

ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:23 och 11:33, i vad

desamma avse fortsatt skattefrihet för gåvor till luftvärnet,

luftskyddet och sjövärnskåren eller densamma underställda

sjövärnsflottiljer, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2)

att de likalydande motionerna 1:23 och 11:33, i vad

desamma avse fortsatt skattefrihet för gåvor till hemvärnet

eller dess underavdelningar, samt motionen II: 117 i samma

ämne icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att de likalydande motionerna I: 24 och II: 32 om skattefrihet

för gåvor till Sveriges landstormsföreningars centralförbund,

frivilliga motorcykelkåren och riksförbundet Sveriges

lottakårer icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

4) att de likalydande motionerna I: 165 och II: 182 om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

15

rätt för skattskyldig att vid taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till stiftelsen flygvapnets

hjälpfond icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Egnell, Ekman, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,

Orgdrd, Sandberg, Kilbom, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg och Bladh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.