Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete.

1943-03-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning

i visst fall i anledning av olycksfall i arbete.

I en den 29 januari 1943 dagtecknad proposition nr 23, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till jordbrukaren

Gustaf Verner Eriksson må av det under tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget

till Diverse pensioner och understöd m. m. för tiden från och

med den 10 mars 1942 utbetalas ersättning i anledning av det honom den

26 januari 1923 övergångna olycksfallet med belopp, som, därest preskription

icke mellankommit, skulle hava utgått till honom jämlikt lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Genom olycksfall den 26 januari 1923 ådrog sig jordbrukaren Gustaf Verner

Eriksson i Västbyggeby, Norra Valbo, Gävleborgs län, under arbete med

skogshuggning hos enskild arbetsgivare en huggskada i vänster knä.

Genom beslut den 26 mars 1942 förklarade sig riksförsäkringsanstalten,

varest Eriksson framställde anspråk på ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

på grund av omförmälda olycksfall, icke kunna upptaga ersättningsfrågan

till prövning, enär anstalten erhållit underrättelse om olycksfallet

först efter det att mer än tio år förflutit sedan eventuell fordran i anledning

av olycksfallet uppkommit och rätt till talan örn ersättning för detsamma

jämlikt förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och

örn kallelse å okända borgenärer sålunda vore förlorad gentemot anstalten.

I skrivelse den 25 maj 1942 har Eriksson hemställt, att Kungl. Maj:t av

nåd måtte låta honom bliva delaktig av den skadeersättning, som skulle hava

tillkommit honom, därest gällande lag varit tillämplig. Eriksson erinrade örn

det svåra ekonomiska läge, vari han råkat genom sin bristande arbetsförmåga,

och de högst ömmande familjeförhållanden, under vilka han levde.

Eriksson åberopade lill riksförsäkringsanstalten ingivna handlingar samt

därjämte ett intyg av Gävleborgs läns sparbank, utvisande att Eriksson hade

två lån i banken, ett å 6 000 kronor mot inteckning i ll7/io penningland

Västbyggeby nr 2 och lägenheten Västbyggeby 229 samt ett lån å numera

800 kronor mot borgen. Eriksson uppgav, att han därutöver vore skyldig

i smärre poster omkring 500 kronor. Hans tillgångar utgjordes av fastig
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 13—14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 13

Utskottet.

heterna, taxerade till 8 000 kronor, samt av ett enkelt bohag för två rum och

kök, måhända värt 500 kronor. Enligt företedd transund av kommunaldebetsedel

ålåge det Eriksson att utgiva allmän kommunalskatt enligt 1941

års taxering för 5 skattekronor 62 skatteören.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att anstalten, om olycksfallsförsäkringslagen

varit tillämplig, skulle hava tillerkänt Eriksson viss ersättning.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Enligt stadgad praxis är en fordran, som grundas på lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, underkastad preskription. Skäl kunna dock stundom

föreligga att, trots att en sådan fordran blivit preskriberad, utgiva ersättning

av statsmedel i anledning av olycksfallet. En ansökan om sådan ersättning

synes nämligen böra bifallas i fall, då det måste anses vara särskilt obilligt

gentemot den skadade, örn han bleve utan varje ersättning. En förutsättning

för utgivande av ersättning måste uppenbarligen jämväl vara, att det icke

föreligger någon tvekan om att den yppade skadan förorsakats av det olycksfall,

örn vilket är fråga.

Vad angår nu föreliggande ansökan om ersättning finner jag omständigheterna

tala för att Eriksson av billighetsskäl lämnas gottgörelse av statsverket

i anledning av den skada han genom olycksfall ådragit sig. Vid bedömandet

av frågan har avseende givetvis blivit fäst även vid Erikssons

familjeförhållanden och ekonomiska ställning. Eriksson synes mig böra beredas

ersättning från och med den 10 mars 1942, då ansökan om ersättning

inkom till riksförsäkringsanstalten, enligt samma grunder, som skulle hava

gällt, därest preskription icke mellankommit. Ersättningens belopp torde

efter ytterligare utredning böra fastställas av riksförsäkringsanstalten och

utgå från det under tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till diverse

pensioner och understöd m. m.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 9 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar: a

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Berting, Nordenson*, Friggeråker, Sundvik*,

Leander, Lindbärg och Johansson i Fårekulla*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall,

Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Malmborg och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:77 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn vissa ändringar i lagen om arbetarskydd m. m. a1 i texten