Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 19

1943-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:19, Bankoutskottets utlåtande nr 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta åt värnpliktige

sergeanten E. S. Östmans änka och minderåriga

barn.

1 en inom andra kammaren under nr 258 väckt motion, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Skoglund i

Umeå, »att riksdagen måtte tillerkänna fru Gunborg Östman, änka efter

konstituerade sergeanten, vpl 580-69-29 Eric Samuel Östman, samt deras

tre minderåriga barn livränta eller annan däremot svarande ersättning med

belopp, som skulle ha utgått till dem, därest de av vederbörande myndighet

tillerkänts livränta enligt kungl, förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Östman, som var född den 15 december 1909, avled den 20 juli 1942;

att han under fullgörande av militär beredskapstjänstgöring i april 1940

ådrog sig en katarral infektionssjukdom;

att han vid en senare företagen läkarundersökning befanns lida av blodsjukdomen

leukämi;

att han därefter vårdades å olika sjukhus för sistnämnda sjukdom intill

sin död;

att överläkaren vid Umeå lasarett S. R. Ekvall såsom sin uppfattning uttalat,

att det syntes sannolikt, att den ursprungliga orsaken till Östmans

blodsjukdom varit den katarral infektionssjukdom, vilken han ådragit sig

under militärtjänstgöringen år 1940, och att tjänstgöringen varit orsaken till

denna katarral infektionssjukdom;

att Östman vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Gunborg Östman, samt

tre minderåriga barn i åldrarna 7, 5 och 2 år;

att änkan jämlikt lagen örn barnbidrag tillerkänts barnbidrag med 900

kronor för år;

samt att hon i övrigt icke uppbär någon regelbunden inkomst.

Sedan Östman hos riksförsäkringsanstalten anhållit örn ersättning på

grund av förenämnda blodsjukdom, förklarade anstalten genom beslut den

11 januari 1941, att ersättning jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning

icke kunde tillerkännas Östman, enär skälig anledning

funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan

orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 19—20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utikottet.

2 Bankoutskottets utlåtande nr 19

Försåkringsrådet, varest Östman häröver anförde besvär, fann genom

utslag den 12 september 1941 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Sedan Östman härefter hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkänd ersättning

på grund av förenämnda sjukdom, anförde arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

följande:

Sjukvårdsstyrelsen hade inhämtat yttrande fran medlemmen av dess vetenskapliga

råd, professorn S. Ingvar. Denne hade anfört, bland annat, att

något kausalsammanhang mellan militärtjänsten och Östmans ifrågavarande

sjukdom icke vore sannolikt men att den omständigheten, att Östman trots

sjukdom och feber fortsatt att tjänstgöra, måste ha ogynnsamt inverkat på

sjukdomens utveckling. Till denna uppfattning anslöte sig sjukvårdsstyrelsen.

Genom beslut den 12 juni 1942 fann Kungl. Maj:t den av Östman gjorda

ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning

införskaffat utlåtande från medicinalstyrelsen, som anfört, att styrelsen anslöte

sig till den uppfattning angående kausalsammanhanget mellan militärtjänsten

och Östmans sjukdom, som uttalats av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

men att styrelsen likväl med hänsyn till i ärendet föreliggande

synnerligen ömmande omständigheter funne sig icke böra avstyrka bifall till

motionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava riksförsäkringsanstalten

och försåkringsrådet funnit ersättning jämlikt bestämmelserna i 1927 års

militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas Östman, enär skälig

anledning funnes att antaga, att den ifrågavarande blodsjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke

väsentligen bidragit därtill, överläkaren vid Umeå lasarett, regementsläkaren

S. Ekvall, vilken haft Östman under observation vid olika tillfällen under

dennes sjukdom, har emellertid i ett den 13 november 1940 avgivet utlåtande

anfört, att det vore sannolikt, att sjukdomen ådragits genom den katarrala

infektionssjukdom, av vilken Östman drabbats under militärtjänstgöring i

april 1940, ävensom att tjänstgöringen varit orsaken till denna katarrala

åkomma. I anslutning härtill har Ekvall uttalat, att skälig anledning ej

funnes att antaga, att blodsjukdomens framträdande föranletts av annan

orsak än militärtjänstgöringen, ej heller att någon annan orsak väsentligen

bidragit därtill.

I betraktande av de särskilda omständigheterna i föreliggande fall — icke

minst det förhållandet, att den medicinska vetenskapen enligt vad professorn

S. Ingvar uttalat alltjämt står frågande inför orsakerna till uppkomsten av

blodsjukdomen leukämi — har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för

att Östmans efterlevande beredas ersättning enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning.

Det må i detta sammanhang framhållas, att riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

3

dagen tidigare i några fall, vilka synas ha varit i viss mån likartade med

det nu föreliggande, medgivit att understöd finge utgå till värnpliktiga med

belopp, som skulle ha tillkommit vederbörande, därest militärersättningsförordningen

varit tillämplig, dock utan rätt för vederbörande att å understödet

åtnjuta dyrtidstillägg. I sådant hänseende torde kunna åberopas två

beslut vid 1941 års riksdag angående understöd åt S. H. Hildestam och B. H.

Lindström (bankoutskottets uti. nr 28, p. 3 och 4).

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet

tunnit sig böra tillstyrka, att Östmans efterlevande maka och minderåriga

barn må komma i åtnjutande av ersättning med belopp, som skulle ha utgått,

därest 1927 års militärersättningsförordning varit å dem tillämplig. Med

hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter synes å ersättningen böra

få åtnjutas dyrtidstillägg i vanlig ordning.

Den ifrågasatta ersättningen lärer böra utgå räknat från och med den 1

januari 1943.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionen 11:258, må medgiva,

att till Eric Samuel Östmans efterlevande maka Gunborg

Östman och till deras tre minderåriga barn må, räknat

från och med den 1 januari 1943, av det under tolfte huvudtiteln

uppförda anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. utbetalas den ersättning, som skulle ha tillkommit

dem, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

varit å dem tillämplig.

Stockholm den 9 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Berling, Nordenson*, Friggeråker, Sundvik*,

Leander, Lindbärg och Johansson i Fårekulla*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Hall, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Malmborg och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:82 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn livränta åt värnpliktige sergeanten E. S. Östmans änka och minderåriga harn. a1 i texten