Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939
1943-03-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1943:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 22-
3
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1948 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att
meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m.
I en den 19 februari 1943 dagtecknad proposition nr 47, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr
895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn
riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
örn fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 30 april 1942 (nr 221)
gäller till och med den 30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1944.
Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa utomordentliga
förhållanden, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper
meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället
4
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
Utskottet.
för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den
30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda fullmaktslag
är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som
reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda förhållanden,
med vilka man i nuvarande läge måste räkna.
Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet
inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande
15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn
till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan skulle kunna
lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning,
som anses mest betryggande, har Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda fullmaktslag
genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i
stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens
metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld.
Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars
1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag den
30 april 1942 (nr 221), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den
30 juni 1943.
I framställning till Kungl. Maj:t den 4 februari 1943 ha fullmäktige i riksbanken
— enär nämnda kungörelse enligt fullmäktiges mening under nuvarande
förhållanden borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av
juni 1943 och då det i fullmaktslagen lämnade bemyndigandet för Konungen
att jämväl i övrigt utfärda särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. borde bibehållas även i fortsättningen —- hemställt,
att lagen måtte erhålla förlängd giltighetstid, förslagsvis till och med
med den 30 juni 1944.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 11 februari 1943 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till bankofullmäktiges framställning.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa.
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 9 mars 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 21.
437543. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 a1 i texten