Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939

1943-03-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22-

3

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1948 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december

1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att

meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m.

I en den 19 februari 1943 dagtecknad proposition nr 47, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr

895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

örn fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för

Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 30 april 1942 (nr 221)

gäller till och med den 30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1944.

Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa utomordentliga

förhållanden, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga örn riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper

meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Utskottet.

för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den

30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda fullmaktslag

är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som

reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda förhållanden,

med vilka man i nuvarande läge måste räkna.

Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet

inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande

15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn

till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan skulle kunna

lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning,

som anses mest betryggande, har Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda fullmaktslag

genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i

stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens

metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld.

Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars

1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag den

30 april 1942 (nr 221), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den

30 juni 1943.

I framställning till Kungl. Maj:t den 4 februari 1943 ha fullmäktige i riksbanken

— enär nämnda kungörelse enligt fullmäktiges mening under nuvarande

förhållanden borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av

juni 1943 och då det i fullmaktslagen lämnade bemyndigandet för Konungen

att jämväl i övrigt utfärda särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. borde bibehållas även i fortsättningen —- hemställt,

att lagen måtte erhålla förlängd giltighetstid, förslagsvis till och med

med den 30 juni 1944.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 11 februari 1943 yttrat

sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall

till bankofullmäktiges framställning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 9 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 21.

437543. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 a1 i texten