Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

1943-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

1

ISr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag

från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags

inlåning.

I en till riksdagen avlåten, den 5 mars 1943 dagtecknad proposition nr 94,

som hänvisats till bankoutskottels förberedande handläggning, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva

undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning.

Härigenom förordnas som följer.

Konungen äger på ansökan medgiva bankaktiebolag att för viss bestämd

tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1948, mottaga inlåning, utöver

den enligt 49 § 1 mom. lagen örn bankrörelse tillåtna, med högst ett belopp

motsvarande summan av

dels bolagets inneliggande kassa;

dels vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret

eller å postgiro;

dels marknadsvärdet, dock högst nominella värdet, å bolaget tillhöriga av

svenska staten utfärdade skatlkammarväxlar och obligationer;

dels ock, därest bolagets egna fonder uppgå till mera än fem miljoner kronor,

vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankaktiebolag

med lyftningsrätt vid anfordran eller efter en dags uppsägning.

Bihang till rlktdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 29—30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

Vid tillämpning av denna lag skola lika med inlånade medel anses ej mindre

belopp, som tillförts bolaget genom diskontering av växlar, accepterade av

bolaget, eller genom rediskontering eller försäljning av andra växlar, än även

beloppet av de garantiförpliktelser, som bolaget iklätt sig, i den mån dessa

förpliktelser icke täckas av hos bolaget insatta, till bolaget pantförskrivna

medel.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1943, från och med vilken dag lagen

den 20 maj 1938 (nr 180) örn rätt för Konungen att medgiva undantag från

gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning upphör att gälla;

dock att i fråga om bankaktiebolag, som erhållit medgivande varom i sistnämnda

lag förmäles, den lagen alltjämt skall äga tillämpning så länge medgivandet

är gällande.

49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse innehåller följande

bestämmelser örn bankaktiebolags inlåning. För bankaktiebolag, vars

egna fonder uppgå till högst fem miljoner kronor, får inlåningen allenast

med det belopp, som motsvarar vad för bolagets räkning innestår hos annat

inländskt bankbolag, överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder.

Uppgå de egna fonderna till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga

rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger

skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor,

dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av

bolagets egna fonder.

Dessa bestämmelser ha emellertid genom tillfällig lagstiftning modifierats,

senast genom lag den 20 maj 1938 (nr 180) om rätt för Konungen att

medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags

inlåning. Enligt denna lag bemyndigas Konungen att på ansökan medgiva

bankaktiebolag att för viss bestämd tid, dock ej längre än till och med den

30 juni 1943, mottaga inlåning, utöver den enligt 49 § 1 mom. lagen om

bankrörelse tillåtna, med högst ett belopp motsvarande vad för bolagets räkning

innestode hos Sveriges riksbank. Med stöd av detta bemyndigande har

Kungl. Majit i fråga om sex bankaktiebolag medgivit, att bolagen finge för

tiden till och med den 30 juni 1943 mottaga inlåning, utöver den enligt 49 §

1 mom. lagen om bankrörelse tillåtna, med högst ett belopp motsvarande vad

för bolagets räkning innestode hos Sveriges riksbank.

I skrivelse den 15 december 1942 har bank- och fondinspektionen, med

överlämnande av en av svenska bankföreningen den 12 november 1942 gjord

framställning i ämnet, hemställt, att för innevarande års riksdag måtte framläggas

förslag till provisorisk lagstiftning om vidgad inlåningsrätt för bankaktiebolag.

Vidare har bank- och fondinspektionen med skrivelse den 13 januari

1943 överlämnat en den 9 i samma månad dagtecknad skrift, däri bank
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

3

föreningen i visst hänseende kompletterat sin tidigare framställning. Sedan

fullmäktige i riksbanken beretts tillfälle att inkomma med utlåtande i ärendet,

har sådant utlåtande avgivits den 20 januari 1943.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid tillkomsten av 1938 års lag i ämnet förutsattes, att bankbolagen under

lagens giltighetstid skulle kunna så förstärka sina fonder, att dispens från

banklagens bestämmelser icke vidare skulle behöva förekomma. Enligt vad

bank- och fondinspektionen meddelat, ha vissa fondförstärkningar även ägt

rum under nämnda tid. Emellertid ha hos en del bankbolag fondförstärkningarna

icke kunnat genomföras i sådan omfattning, att den i banklagen

stadgade relationen mellan inlåningssumman och de egna fonderna uppnåtts.

Härvid bör särskilt beaktas, att fondförstärkningarna på grund av det skärpta

skattetrycket blivit mindre än vad som kunnat förutses, medan å andra

sidan inlåningen starkt ökat till följd av rådande exceptionella förhållanden.

I det läge som sålunda inträtt — och då utvägen att genom nyemission av

aktier öka fonderna endast i begränsad omfattning lärer vara framkomlig —

torde det vara nödvändigt att genom fortsatt provisorisk lagstiftning öka inlåningsrätten

utöver den enligt banklagen medgivna. Denna provisoriska lagstiftning

torde böra i princip gestaltas efter mönster av 1938 års lag eller såsom

en befogenhet för Kungl. Majit att efter särskild prövning medgiva bankbolag,

som finnes vara i behov därav, rätt till ökad inlåning.

Enligt det av bank- och fondinspektionen framlagda förslaget skulle Kungl.

Maj:t äga medgiva bankbolag att mottaga inlåning, utöver den enligt banklagen

medgivna, med högst ett belopp motsvarande summan av dels bolagets

inneliggande kassa, dels vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank

eller riksgäldskontoret eller å postgiro, dels marknadsvärdet, dock högst

nominella värdet, å bolaget tillhöriga av svenska staten utfärdade skattkammarväxlar

och obligationer, dels ock, därest bolagets egna fonder uppgå till

mera än fem miljoner kronor, vad för bolagets räkning innestår hos annat

inländskt bankbolag med lyftningsrätt vid anfordran eller efter en dags uppsägning.

Bank- och fondinspektionens förslag har biträtts av fullmäktige i

riksbanken utom i vad angår medel, som inlånas å så kallade rikskonton,

d. v. s. medel som äro bundna för viss längre tid och som av bankbolaget

ställas till riksgäldskontorets förfogande. Fullmäktige ha i fråga örn dylika

medel ansett, att de borde få mottagas utom den ram för inlåningsrätten,

som lagstiftningen eljest anvisade. För egen del kan jag helt ansluta mig till

bank- och fondinspektionens förslag. Visserligen medföra de särskilda reglerna

för placeringen av å rikskonton inlånade medel, att ett inbegripande av

dessa medel under inlåningsbegränsningen saknar betydelse, vartill kommer

att inlåningen å dessa konton även i övrigt framstår som en särpräglad rörelsegren.

Ä andra sidan är dock inlåningen å rikskonton ovedersägligen att

anse såsom en inlåning i teknisk mening, varför det, såsom bank- och fondinspektionen

uttalat, formellt vore mindre tilltalande örn sådan inlåning finge

ske vid sidan av don eljest stadgade inlåningsbegränsningen; även torde böra

framhållas, att ett bifall till inspektionens förslag i denna del icke skulle medföra

några praktiska olägenheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bankoutskottets utlåtande nr 29.

Vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna örn utvidgning av inlåningsrätten

böra, på sätt bank- och fondinspektionen föreslagit, lika med

inlånade medel anses ej mindre belopp, som tillförts bankbolaget genom

diskontering av växlar, accepterade av bolaget, eller genom rediskontering

eller försäljning av andra växlar, än även beloppet av de garantiförpliktelser,

som bolaget iklätt sig, i den mån dessa förpliktelser icke täckas av hos bolaget

insatta, till bolaget pantförskrivna medel.

Bankföreningens förslag örn rätt för Kungl. Majit att dels lämna dispens

från den i banklagen för de större bankbolagen stadgade skyldigheten att

hålla inlåningen inom ett belopp motsvarande åtta gånger beloppet av de

egna fonderna, dels ock medgiva att kapital, som bankbolag upplånat mot

förlagsbevis, skall vid beräknande av inlåningsmaximum anses likställt med

bolagets egna fonder har avstyrkts av bank- och fondinspektionen. Fullmäktige

i riksbanken ha i denna del anslutit sig till inspektionens mening.

Vid sådant förhållande och då en betydande utvidgning av inlåningsrätten

möjliggöres redan genom de av mig i det föregående tillstyrkta dispensreglerna,

anser jag mig icke kunna förorda bankföreningens ifrågavarande

förslag.

Med hänsyn till vad bank- och fondinspektionen anfört rörande den planerade

inlåningen å rikskonton torde den nya lagstiftningen böra träda i tillämpning

snarast möjligt. Jag tillstyrker därför, att lagen träder i kraft den

1 april 1943, från och med vilken dag 1938 års lag bör upphöra att gälla.

Då den för vissa bankbolag enligt 1938 års lag medgivna ökningen av inlåningsrätten

avser tiden till och med juni månad 1943, torde en särskild övergångsbestämmelse

vara erforderlig.

De föreslagna provisoriska lagbestämmelserna synas böra erhålla en relativt

lång giltighetstid med hänsyn till att bankbolagen böra beredas möjlighet

att bedöma förutsättningarna för sin in- och utlåningspolitik på längre

sikt. Jag tillstyrker därför en giltighetstid av fem år.»

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av utredningen framgår, äro de i banklagen meddelade begränsningsreglerna

i fråga om bankaktiebolags rätt till inlåning alltför snäva med

hänsyn till den starka tendens till ökning av inlåningen, som gör sig gällande

under nuvarande förhållanden. Den år 1938 beslutade provisoriska lagstiftningen,

varigenom Kungl. Majit bemyndigats att på ansökan medgiva

bankaktiebolag dispens från banklagens bestämmelser, upphör att gälla från

och med den 1 juli 1943. Det är därför nödvändigt, att en ny lagstiftning

kommer till stånd på förevarande område. De skäl, som anförts för att denna

lagstiftning även i fortsättningen skulle erhålla provisorisk karaktär och

begränsad giltighetstid, ha synts utskottet vara bärande. Det framlagda lagförslaget

innebär befogenhet för Kungl. Majit att medgiva bankbolag att mottaga

inlåning utöver den enligt banklagen tillåtna med belopp motsvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

5

vissa angivna, särskilt likvida tillgångar, varvid dock vid inlåningsrättens

bestämmande skulle med inlånade medel likställas vissa bankbolagets skulder.

Den föreslagna lagstiftningen skulle för flertalet banker möjliggöra en

betydande utvidgning av inlåningsrätten och synes så vitt nu kan bedömas

vara tillfyllest i avvaktan på en revision av föreskrifterna i banklagen. Mot

den gjorda utformningen av lagstiftningen har utskottet icke funnit anledning

till erinran, liksom icke heller mot den föreslagna tiden för ikraftträdandet

av och giltighetstiden för den nya lagstiftningen. Utskottet får därför

tillstyrka, att riksdagen för sin del antager det föreliggande lagförslaget.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 16 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sundvik, Sylwan, Ohlin, Lindbärg,

Bodin och Johansson i Fårekulla;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Halt, Andersson i Munkaljungby, Ericsson i Åtvidaberg, Eriksson i Sandby och Molander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angåe a1 i texten