Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om erkända skatteförmedlingskassor, m. m., såvitt angår genom propositionen framlagda förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922

1943-04-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om erkända skatteförmedlingskassor, m. m., såvitt angår genom propositionen framlagda förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om erkända skatteförmedlingskassor,

m. m., såvitt angår genom propositionen framlagda

förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1

förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken,

lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen

den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse och lag

angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den

29 juni 1923 (nr 286) örn sparbanker, jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 15 januari 1943 dagtecknad proposition nr 17, i vad densamma

hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, i punkterna 9)—11)

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken,

dels lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)

om bankrörelse,

dels ock lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den 29 juni

1923 (nr 286) om sparbanker.

Berörda författningsförslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den

21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 angående

postsparbanken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 2.

Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.

Insättning må---särskild motbok.

Erkänd skatteförmedlingskassas tillgodohavande må jämväl i annat fall än

i föregående stycke sägs ökas utöver 5,000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

1 Senaste lydelse se SFS 1940:144.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 40.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)

om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 52 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

52 §.

Varda penningar---hos bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom upplupen räntas

läggande till kapitalet ökas utöver fyra tusen kronor; dock gäde begränsningen

ej örn erkänd skatteförmedlingskassas tillgodohavande. Bankaktiebolag

må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,

efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i särskilda fall

medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång. Insättning

å räkning, varom ovan sägs, antecknas i motbok, som utlämnas till räkningshavaren.

Då medel å sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras i motboken.

I fråga om medel, som bolaget mottager i egenskap av erkänd skatteförmedlingskassa,

vare dock utfärdande av motbok ej erforderligt. Ej må

bolaget träffa förbehåll, som skulle medföra att betalning till annan än rätt

innehavare av motbok kunde av bolaget åberopas.

I fråga--— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den 29 juni

1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att 22 och 23 §§ lagen den 29 juni 1923 om sparbanker2

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning eller å

räkning för medel, som sparbank mottager i egenskap av erkänd skatteförmedlingskassa;

dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbe- * 5

1 Senaste lydelse se SFS 1936: 93.

5 Senaste lydelse av 23 § se SFS 1936: 94.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

3

hov begagna kredit å löpande räkning eller kreditivräkning i riksbanken eller

inländskt bankbolag eller annorledes upptaga lån.

En och---bestämda beloppet.

Ej må---uppsägningstidens utgång.

23 §.

Insättning å motboksräkning skall antecknas i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest löpande; ej heller må sparbanken träffa förbehåll, som skulle medföra

att betalning till annan än rätt innehavare kunde av sparbanken åberopas.

I motboken skall intagas erinran om att överlåtelse bör till nye ägarens

säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande de insatta medlens utbetalning

förbehåll gjorts, skall anteckning därom ske i motboken. Vid motboken

skola vara fogade utdrag av denna lag och sparbankens reglemente, i vad

de avse förhållandet mellan sparbanken och insättare.

Då medel å motboksräkning lyftas, skall anteckning därom ske i motboken.

I fråga---särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943. I

I propositionen har Kungl. Maj:t vidare föreslagit riksdagen att antaga

följande vid propositionen fogade förslag till

a) förordning om erkända skatteförmedlingskassor,

b) förordning om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor,

c) förordning om preskription av utskylder m. m.,

d) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbaden,

e) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

örn krigsskadeersättning,

f) lag angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om

kommunalstyrelse på landet,

g) lag angående ändrad lydelse av 71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om

kommunalstyrelse i stad,

h) lag angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm,

i) förordning om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning.

Propositionen har i denna del hänvisats, vad angår de under punkterna a),

b) och c) upptagna förslagen, till bevillningsutskottet, i fråga om punkterna

d), e) och i) till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet samt beträffande

de under punkterna f), g) och h) upptagna förslagen till konstitutionsutskottet.

Bevillningsutskottet har i sitt den 26 februari 1943 avgivna betänkande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

nr 5, andra lagutskottet i sitt den 4 mars 1943 avgivna utlåtande nr 10 och

konstitutionsutskottet i sitt den 11 mars 1943 avgivna utlåtande nr 4 i huvudsak

tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen har bifallit vad utskotten

hemställt.

Förordningen örn ändrad lydelse av § 2 moni. 1 förordningen angående

postsparbanken och lagen angående ändrad lydelse av 52 §

lagen om bankrörelse.

Enligt § 2 mom. 1 andra stycket förordningen angående postsparbanken

må en och samma persons tillgodohavande hos postsparbanken ej ökas utöver

5,000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande enligt motbok för

insättning på grund av sparavtal, utöver 3,000 kronor annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet.

I 52 § andra stycket lagen örn bankrörelse stadgas, att en och samma insättares

tillgodohavande på s. k. sparkasseräkning eller därmed likartad räkning

icke må annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas

utöver 4,000 kronor.

Vidare gäller enligt 22 § andra stycket lagen om sparbanker, att en och

samma insättares tillgodohavande icke må annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i reglementet bestämt belopp,

högst 30,000 kronor, dock att länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda,

må meddela sparbank tillstånd att i fråga om viss insättares tillgodohavande

höja det sålunda bestämda beloppet.

De sakkunniga, som framlagt förslag till främjande av utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor, ha i sitt betänkande (SOU 1942:21,

sid. 71) anfört:

Olägenheten för skatteförmedlingskassor i mindre orter att icke därstädes

äga tillgång till bankinrättning för medlens insättande synes icke vara av alltför

stor betydelse. Ett anlitande av postgirorörelsen för medlens överförande

till bankinrättning borde ju vara en fullt tillfredsställande lösning i dylika

fall. Vill man emellertid bereda möjlighet för kassa, som önskar anlita statens

sparbank, till direkt insättning i postsparbanken i dessa fall, synes detta

enklast kunna ske genom att skatteförmedlingskassorna medgivas rätt att å

motbok med postsparbanken insätta även belopp, som överstiga 5,000 kronor.

En dylik ändring synes i och för sig väl motiverad å den grund, att de klumpbelopp,

som insättas, i verkligheten äro hänförliga till ett flertal olika personer,

vilka var för sig skulle kunna verkställa insättningar av beloppen i fråga

utan att därför det stadgade maximibeloppet överskredes. Till undvikande

av förväxling synes lämpligen böra stadgas, att motbok med skatteförmedlingskassa

skall utmärkas på sådant sätt, att densamma tydligt skiljes från

andra motböcker.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Den av de sakkunniga föreslagna ändringen i förordningen angående postsparbanken

synes böra genomföras. Därest så sker, torde böra övervägas att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

5

i administrativ ordning meddela bestämmelser örn att de för skatteförmedlingskassoma

avsedda postsparbanksböckerna skola hava sådan utstyrsel, att

de kunna tydligt skiljas från andra sådana motböcker.

De skäl, som av de sakkunniga åberopats för ändringen i förordningen

angående postsparbanken, synas tala för att motsvarande ändring vidtages i

banklagen. I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen om bankrörelse. Förslaget

innefattar jämväl viss ändring av gällande bestämmelser om skyldighet för

bankaktiebolag att göra anteckning i motbok angående tillgodohavanden å

sparkasseräkning eller därmed likartad räkning; till denna fråga torde jag

emellertid senare få återkomma.

Vad åter angår den i ett par remissyttranden väckta frågan om ändring av

sparbankslagens bestämmelser rörande maximibelopp för insättningar synas

mig vissa skäl tala emot en sådan ändring. Sparbankslagens bestämmelser äro

nämligen redan nu betydligt mindre restriktivt hållna än motsvarande stadganden

i förordningen angående postsparbanken och lagen örn bankrörelse

samt lämna för övrigt möjlighet till vittgående dispenser. Dessutom bör beaktas,

att åtskilliga sparbanker ha en i förhållande till postsparbanken och affärsbankerna

så pass obetydlig rörelse, att de icke torde böra i nu förevarande

hänseende likställas med dessa. Med hänsyn härtill har jag icke ansett

mig böra i detta sammanhang förorda någon ändring i det nyss återgivna

stadgandet i sparbankslagen.»

Lagen angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen om

sparbanker, m. m.

Enligt 22 § första stycket lagen om sparbanker må sparbank ej driva

annan inlåningsrörelse än å motboksräkning; dock att sparbank må för fyllande

av tillfälligt penningbehov begagna kredit å löpande räkning eller

kreditivräkning i riksbanken eller inländskt bankbolag eller annorledes upptaga

lån. I 23 § första stycket stadgas, att insättning i sparbank skall antecknas

i motbok, varjämte meddelas bestämmelser rörande motboks beskaffenhet

m. m. Vidare föreskrives i 23 § andra stycket att, då medel som

insatts i sparbank lyftas, anteckning därom skall ske i motboken. I stället

för de i bokföringslagen föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank

enligt 31 § första och andra styckena föra, bland annat, dels avräkningsbok

för insättarna med upplägg för en var av dem ävensom ett årligt

sammandrag av dessa avräkningar, därvid tillgodohavanden, som för en och

samma insättare innestå å olika motböcker, skola föras å skilda upplägg, dels

ock register å sparbankens insättare. Sparbank skall jämlikt 31 § tredje

stycket tillse, att genom hänvisningar i avräkningsboken eller anteckning i

registret å insättare sammanlagda beloppet av en och samma insättares tillgodohavanden

lätt kan fastställas.

Enligt § 2 mom. 2 förordningen angående postsparbanken skal! vid första

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskoitets utlåtande nr 40.

insättning, för såvitt icke Kungl. Maj:t föreskrivit annat förfaringssätt, till

insättaren utan avgift utlämnas en motbok, utfärdad till förmån för den, för

vilken insättningen ägt rum.

Enligt 52 § andra stycket lagen örn bankrörelse skall insättning å sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning antecknas i motbok, som utlämnas

till räkningshavaren.

I sitt yttrande över betänkandet med förslag till främjande av utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor har svenska sparbanksföreningen

i fråga om den skatteförmedlingsverksamhet, som kan komma

att utövas av sparbankerna, anfört:

Enligt sparbankslagen skall motbok finnas för varje räkningshavare. Denna

bestämmelse medför redan nu för det kollektiva småsparandet onödiga

tekniska svårigheter och skulle kunna för skatteförmedlingsrörelsen innebära

allvarliga olägenheter. Särskild motbok saknar för de nu nämnda rörelsegrenama

all praktisk betydelse och har uteslutande karaktären av en ren formalitet,

enär den regelmässigt förvaras av sparbanken och aldrig kommer i

kontoinnehavarens hand. Föreningen anser det därför vara en viktig förutsättning

för rörelsens handhavande, att sparbankslagen så ändras att särskild

motbok icke behöver förekomma när det gäller skatteförmedlingskassor

och de för det kollektiva sparandet sedvanligen tillämpade sparformerna.

Föreningen vill i detta sammanhang erinra om att i postsparbanksrörelsen

utfärdande av särskild motbok i sådana fall icke behöver ske.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De ur sparbankslagstiftningen nyss refererade bestämmelserna om motbok

förutsätta — vilket för övrigt framgår av själva benämningen — att motboken

skall innehavas av insättaren. Därest en sparbank antages till erkänd skatteförmedlingskassa

samt gentemot de vid ett företag anställda åtager sig att

med belopp, som inflyta genom löneavdrag, förmedla betalning av skatter

och måhända även hyror, försäkringspremier, räntor och amorteringar

m. m., kan det dock icke gärna ifrågakomma, att var och en av de anställda

skall inneha en motbok, däri såväl insättningar som utbetalningar

för hans räkning antecknas. Är den anställde veckoavlönad, skulle ju detta

innebära, att han finge besöka banken en gång i veckan och därjämte vid

varje tillfälle då banken skulle verkställa en utbetalning för hans räkning.

Därmed vöre syftet med förmedlingsverksamheten i viss mån förfelat.

De sparbanker, vilka redan ägna sig åt intressekontorsverksamhet, utfärda

därför visserligen motbok åt envar till verksamheten ansluten person,

men dessa motböcker ligga ofta kvar hos banken, som vid varje in- och

utbetalningstillfälle verkställer vederbörliga anteckningar i motböckerna. En

sålunda hos banken kvarliggande motbok fyller otvivelaktigt icke sitt syfte.

De kostnader, som åsamkas banken för anskaffning och förvaring av samt

verkställandet av vederbörliga införingar i ett kanske mycket stort antal

sådana motböcker, måste därför anses vara onödiga.

Vid den nu planerade utbyggnaden av skalteförmedlingsverksamheten har

man räknat med en betydande medverkan från sparbankernas sida. Det bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40-

7

då enligt min mening icke ifrågakomma att bibehålla bestämmelser, vilka för

sparbankerna skulle medföra onödiga kostnader till ganska avsevärda belopp.

Jag har därför låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till vissa

ändringar i 22 och 23 §§ sparbankslagen.

Från regeln i 22 §, att sparbank ej må driva annan inlåningsrörelse än

å motboksräkning, gäller för närvarande visst undantag för det fall att

sparbanken tillfälligtvis behöver upptaga lån. Enligt förslaget stadgas för

en till erkänd skatteförmedlingskassa antagen sparbank ytterligare det undantaget,

att kassan må enligt därför gällande bestämmelser mottaga för betalningsförmedlingen

avsedda medel. Då sistberörda författningsbestämmelser

— enligt deras nu föreslagna avfattning — icke stadga skyldighet för skatteförmedlingskassa

att föra motboksräkning och då det i 1 § förslaget till förordning

örn erkända skatteförmedlingskassor förutsättes att sådan kassa kan

förmedla betalning av jämväl annat än utskylder, innebär den föreslagna nya

lydelsen av 22 § sparbankslagen rätt för sparbank, som antagits till erkänd

skatteförmedlingskassa, att driva den ifrågavarande verksamheten annorledes

än med begagnande av motboksräkning.

Enligt förslaget ha vidare 23 § första stycket första punkten och andra

stycket erhållit sådan ändrad lydelse, att motbokstvånget icke skall gälla i fråga

om medel, som till erkänd skatteförmedlingskassa antagen sparbank mottagit

i och för betalningsförmedlingen, ävensom att, då medel som insatts å motboksräkning

lyftas, anteckning därom skall ske i motboken. Anledningen till

och innebörden av dessa ändringar framgår av det nyss anförda.

Någon ändring av bestämmelserna i 31 § angående sparbanks bokföring

torde icke i detta sammanhang vara erforderlig. Av bestämmelsen i första

stycket om avräkningsbok för insättarna, jämförd med bestämmelsen i

tredje stycket, lärer nämligen framgå, att jämväl av skatteförmedlingsrörelsen

omfattade tillgodohavanden skola, åtskilda från övriga tillgodohavanden,

vederbörligen bokföras.

Icke heller synes i detta sammanhang erfordras någon ändring i förordningen

angående postsparbanken. Från nämnda förordnings bestämmelser

rörande motbok kan Kungl. Maj:t meddela dispens.

Bankaktiebolag, som antagits till erkänd skatteförmedlingskassa, har visserligen

möjlighet att placera de från kassans medlemmar influtna medlen å

för de olika medlemmarna öppnade checkräkningar i stället för å motboksräkningar.

Emellertid bör beaktas att de sparbanker, som för närvarande driva

skattekasserörelse, i regel tillgodoräkna medlemmarna gängse inlåningsränta

å deras tillgodohavanden. Då så kan antagas bliva fallet jämväl i fortsättningen

torde det -—- för att icke bankbolagen skola i konkurrenshänseende

bliva sämre ställda än sparbankerna — vara lämpligt att även bankbolagen

beredas tillfälle alt, i de fall då vederbörande bank blivit antagen till erkänd

skatteförmedlingskassa, placera medlemmarnas medel å sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning. En förutsättning härför är, såsom av det förut

anförda framgår, att undantag från motbokstvånget stadgas för dylika fall.

Det tidigare omförmälda förslaget till lag angående ändrad lydelse av 52 §

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

lagen om bankrörelse innefattar jämväl förslag till sådana undantagsbestämmelser.

Ifrågavarande undantagsbestämmelser torde böra gälla även i sådana fall

då till erkänd skatteförmedlingskassa antagits av sparbank eller bankbolag

inrättat avdelningskontor.»

I anledning av vissa av lagrådet gjorda erinringar mot ifrågavarande lagförslag

har föredragande departementschefen anfört följande:

Beträffande förslagen till lag örn ändring i banklagen och i sparbankslagen

har lagrådet uttalat, att även i de fall, då av bankaktiebolag eller sparbank

bedriven skatteförmedlingsverksamhet utövades vid och genom avdelningskontor,

till erkänd skatteförmedlingskassa borde antagas, icke avdelningskontoret,

utan bankbolaget respektive sparbanken. Anledningen till att

de remitterade förslagen utformades med utgångspunkt från att avdelningskontor

skulle kunna antagas till erkänd skatteförmedlingskassa var den, att det

i viss utsträckning torde bliva de olika avdelningskontoren som komma att

fungera som skatteförmedlingskassor. Emellertid torde i praktiken samma

resultat kunna vinnas, därest till skatteförmedlingskassa antages bankbolag

respektive sparbank vid dess avdelningskontor å viss ort. Vid sådant förhållande

har jag icke något att erinra mot att lagförslagen jämkas i enlighet

med vad lagrådet i förevarande hänseende anfört.

De ifrågavarande lagförslagen ha inom finansdepartementet blivit föremål

för överarbetning under iakttagande av vad jag i det föregående anfört. Vissa

redaktionella jämkningar ha samtidigt vidtagits i förslagen till lag om ändring

i banklagen och i sparbankslagen.

Beträffande motiveringen i övrigt för de framlagda lagförslagen får utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 123—128).

Motioner angående ändring av förordningen om jordbrukets

kreditkassor.

I samband med propositionen, i vad densamma hänvisats till bankoutskottet,

har utskottet förehaft två inom riksdagen väckta likalydande, till utskottet

hänvisade motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 197

av herr Nilsson, Bror, och den andra inom andra kammaren under nr 290

av herr Pettersson i Dahl jämte fyra andra av kammarens övriga ledamöter,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 17 för sin del beslutar sådan ändring i förordningen angående

jordbrukets kreditkassor, att dessa i fråga om den föreslagna skatteförmedlingskasseverksamheten

bli jämställda med övriga bankinrättningar.

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen II: 290 i huvudsak följande:

Såväl affärsbanker som sparbanker kunna enligt förslaget till förordning

örn erkända skatteförmedlingskassor antagas till dylika, och vidare erhålla

andra skatteförmedlingskassor rätt att anlita dessa bankinrättningar för sin

verksamhet. Varje insättares tillgodohavande i en sparbank eller på sparkasseräkning

i en affärsbank får enligt nu gällande bestämmelser icke överstiga

ett visst belopp. Då en skatteförmedlingskassa kommer att behöva ha

högre belopp innestående och det förutsättes, att medlemmarna skola till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

9

godoräknas vanlig inlåningsränta på sina lillgodohavanden, föreslås ändringar

i dessa bestämmelser, så att begränsningen inte skall gälla för skatteförmedlingskassor.

Ändringar föreslås såväl i lagen om bankrörelse av den

22 juni 1911 som lagen av den 29 juni 1932 om sparbanker jämte förordningen

av den 21 juni 1922 angående postsparbanken.

Även jordbrukets kreditkassor mottaga insättning av sparmedel på sparkasseräkning,

vilken verksamhet regleras av gällande förordning om jordbrukets

kreditkassor. Det är då anmärkningsvärt, att någon ändring av motsvarande

paragrafer i denna förordning icke föreslås i den nu framlagda propositionen.

Det kan på grund härav uppstå tvivel om, huruvida jordbrukskassorna

kunna antagas till erkända skatteförmedlingskassor och vidare örn

andra skatteförmedlingskassor kunna hos jordbrukskassorna insätta medel

på sparkasseräkning till ett högre belopp, än som gäller för enskilda insättare.

Enligt vår mening bör i dessa här nämnda avseenden någon åtskillnad

icke göras mellan jordbrukskassorna och andra bankinrättningar. Jordbrukskassorna

böra helt jämställas med dessa.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av bank- och fondinspektionen, varjämte utskottet anhållit, att

svenska jordbrukskreditkassans styrelse ville avgiva och till utskottet inkomma

med yttrande över motionen.

Bank- och fondinspektionen har anfört följande:

»I den proposition, som föranlett motionen, har föreslagits en ändring i

gällande banklag, enligt vilken den däri givna begränsningen i fråga örn storleken

av tillgodohavande på sparkasseräkning eller därmed likartad räkning

— fyra tusen kronor jämte upplupen ränta —- icke skulle gälla beträffande

erkänd skatteförmedlingskassas tillgodohavande. Någon generell

bestämmelse av liknande innebörd bär däremot icke, såsom motionärerna

synas göra gällande, föreslagits i fråga om sparbankslagen.

I gällande förordning om jordbrukets kreditkassor har stadgats samma begränsning

som i banklagen i dess nu gällande lydelse för tillgodohavande på

sparkasseräkning hos centralkassa. Motionärerna finna det anmärkningsvärt,

att icke i jordbrukskasseförordningen föreslagits samma undantag från insättningsbegränsningen

som föreslagits i fråga örn banklagen. Motionärerna

anse det på grund därav kunna uppslå tvivel örn huruvida jordbrukskassorna

kunna antagas till erkända skatteförmedlingskassor samt huruvida andra

skatteförmedlingskassor kunna hos jordbrukskassorna insätta medel på sparkasseräkning

till högre belopp än det som kan medgivas för enskild insättare.

Motionärerna förmena, att i nämnda avseenden någon åtskillnad icke bör

göras mellan jordbrukskassorna och andra bankinrättningar och hemställa om

vidtagande av sådana line]ringar, varigenom jordbrukets kreditkassor i fråga

örn den föreslagna skatteförmedlingskasseverksamheten bleve jämställda med

övriga bankinrättningar.

Motionärerna beröra sålunda till en början örn också endast i förbigående

frågan örn jordbrukskassorna kunna antagas lill erkända skatteförmedlingskassor.

Denna fråga står i direkt samband med det förslag lill förordning örn

erkända skatteförmedlingskassor, som redan varit föremål för riksdagens

behandling. Med hänsyn därtill skulle inspektionen kunna förbigå detta

spörsmål. Inspektionen kan emellertid icke underlåta att framhålla att även

örn enligt förordning örn erkända skatteförmedlingskassor formell möjlighet

skulle kunna förefinnas för jordbrukskassa att bliva erkänd såsom skatteförmedlingskassa,

jordbrukskassorna i mycket stor omfattning sakna den

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 40. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

organisation och den allmänna erfarenhet, som måste fordras för dylikt erkännande.

Detta omdöme gäller däremot icke örn centralkassorna. Inspektionen

vill emellertid ytterligare framhålla, att det torde vara tveksamt, örn

sådant erkännande av jordbruks- eller centralkassa kan ske med hänsyn till

stadgandena i första stycket av 29 och 57 §§ förordningen den 5 juni 1942

örn jordbrukets kreditkassor.

Huvudspörsmålet i motionerna är emellertid, huruvida ett sådant undantag

från bestämmelsen i jordbrukskasseförordningen om högsta belopp för

tillgodohavande å sparkasseräkning, som föreslagits i fråga om banklagen,

bör införas även i jordbrukskasseförordningen. Till en början bör därvid, i

anledning av ordalydelsen i motionerna, framhållas, att jordbrukskassorna

över huvud taget icke äro berättigade att för egen räkning mottaga inlåning.

Denna är inom jordbrukskasserörelsen förbehållen centralkassorna, låt vara

att jordbrukskassa äger att såsom ombud för centralkassa förmedla inlåning

för dennas räkning. De medel, som skulle tillföras centralkassorna genom

insättning från skatteförmedlingsverksamheten, äro emellertid av sådan art,

att de knappast skulle lämpa sig till användning för jordbrukskasserörelsens

ändamål, och de periodvis inträffande uttagen av dylika medel skulle kunna

föranleda ogynnsamma påfrestningar på centralkassornas likviditet. En särskild

åtgärd för att möjliggöra ökat tillflöde av sådana medel synes därför

icke lämpligen böra vidtagas. Det synes vara att antaga, att samma synpunkter

i någon mån föranlett, att ett generellt undantag från sparbankslagens

stadgande i förevarande begränsningshänseende icke ansetts böra införas

i fråga om insättning av skatteförmedlingskassa.

Av nu anförda skäl avstyrker bank- och fondinspektionen bifall till de i

förevarande motioner framställda yrkandena.»

Styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan har i sitt yttrande tillstyrkt

bifall till motionerna.

De sakkunniga ha i sitt betänkande (sid. 75) beträffande frågan om medverkan

från jordbrukets kreditkassor i skatteförmedlingsrörelsen anfört följande:
»I

enlighet med departementschefens direktiv hava de sakkunniga även

undersökt, huruvida medverkan skulle kunna vinnas av jordbrukets kreditkassor.

Det har emellertid visat sig, att dessa kassors organisation och struktur

icke lämpar sig för en dylik medverkan. Desamma omfatta ju endast

självständiga företagare, icke hos dessa företagare anställda personer, men

det är ju främst dessa sistnämnda som man önskar nå. Med avseende å befolkningen

å landsbygden, särskilt de arbetsanställda, synas emellertid sparbankerna

kunna lämna en värdefull hjälp i förevarande avseende.

Dessutom är att märka, att statens intressekontor står öppet för alla och

synes med särskild fördel kunna anlitas i de fall, då skattskyldiga icke hava

tillgång till andra, mera lokalt betonade organ.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskottets utlåtande nr 40.

11

Utskottets yttrande.

En väsentlig förutsättning för att skattefönnedlingsrörelsen skall kunna

vinna ökad utbredning torde vara, att medverkan lämnas från postsparbanken,

sparbankerna och affärsbankerna. Enligt förslaget skola dessa kreditinrättningar

dels anlitas av skatteförmedlingskassor för deras verksamhet och

dels själva kunna fungera såsom sådana kassor. För att kreditinrättningarna

skola kunna fylla sina uppgifter i nämnda hänseenden erfordras emellertid

— såsom utredningen ger vid handen — att vissa ändringar vidtagas i de

för dem gällande författningsföreskriftema. I sådant avseende föreslås i

propositionen, att nuvarande begränsning av en och samma insättares tillgodohavande

hos postsparbanken ävensom hos affärsbank å sparkasseräkning

eller därmed jämförlig räkning icke skall gälla i fråga om erkänd

skatteförmedlingskassas tillgodohavande. Vidare föreslås, att ovannämnda

kreditinrättningar icke skola behöva utfärda motbok beträffande medel, som

kreditinrättningen mottager i egenskap av erkänd skatteförmedlingskassa.

De förslag till ändringar i förordningen angående postsparbanken, i sparbankslagen

och i lagen om bankrörelse, som i nu berörda hänseenden framlagts

i propositionen, ha icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

får därför tillstyrka, att riksdagen antager nämnda förslag.

Vad härefter angår det i de likalydande motionerna I: 197 och II: 290

framställda yrkandet, att motsvarande ändringar skulle vidtagas i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor, vill utskottet framhålla följande. Motionärerna

synas närmast ha avsett, att den i förordningen nu föreskrivna

insättningsbegränsningen icke skulle äga tillämpning å insättningar från erkänd

skatteförmedlingskassa. De sakkunniga ha emellertid, såsom framgår av

deras ovan återgivna uttalanden rörande medverkan från jordbrukets kreditkassor

i skatteförmedlingsrörelsen, funnit varken lämpligt eller erforderligt,

att dessa kassor anlitas för ifrågavarande ändamål. Enligt de sakkunnigas

förmenande skulle de arbetsanställda å landsbygden, i den mån de ej ha

tillgång till lokalt betonade organ, t. ex. en sparbank, kunna genom anslutning

till statens intressekontor ordna sin utskyldsbetalning. Med hänsyn

härtill och med beaktande jämväl av den avvisande ståndpunkt, som bankoch

fondinspektionen intagit till det i motionerna väckta förslaget, har utskottet

icke funnit skäl förorda någon ändring i förordningen örn jordbrukets

kreditkassor. Någon större olägenhet torde icke uppkomma härigenom. I

varje fall lärer man kunna utgå från att Kungl. Majit kommer att för riksdagen

framlägga förslag till erforderliga författningsändringar, därest erfarenheten

skulle visa, att jordbrukets kreditkassor kunna ha en uppgift att

fylla i skatteförmedlingsrörelsen, som icke kan tillgodoses inom ramen för

de nuvarande författningsbestämmelserna. I frågans nuvarande läge anser sig

utskottet i likhet med bank- och fondinspektionen böra avstyrka bifall till

de i ämnet väckta motionerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, må

antaga vid propositionen nr 17 fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen

den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken,

2) lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 22 juni

1911 (nr 74) om bankrörelse samt

3) lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den

29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker;

B) att förevarande motioner I: 197 och II: 290 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 april 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson, Sundvik, Sylwan, Ohlin, Leander,

Lindbärg och Elofsson i Vä*;

från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Westerdahl*, Ericsson i Kinna och Malmborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

437710. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:166 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om erkända skatteför medling skassor, m.m., såvitt angår genom pro a1 i texten