Utlåtande i anledning av väckt motion om tilläggspension åt vissa förutvarande arbetare vid telegrafverket, m. m.
1943-04-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1943:42, Utlåtande i anledning av väckt motion om tilläggspension åt vissa förutvarande arbetare vid telegrafverket, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om tilläggspension åt vissa
förutvarande arbetare vid telegrafverket, m. m.
I en inom första kammaren under nr 126 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Leander hemställt,
»att riksdagen måtte besluta att till var och en av de i motionen angivna arbetarna
bevilja personlig tilläggspension till ett belopp, som för var och en
av dem utgör skillnaden mellan den pension de skulle lia uppburit den 31
juli 1942, örn 1934 års arbetarpensionsreglemente varit å dem tillämpligt, och
den pension de erhålla vid samma tidpunkt, beräknad enligt bestämmelserna
i 1942 års arbetarpensionsreglemente».
Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 12 juni 1942 (nr 454) skall för
sådan arbetare i statens tjänst, som avgått från anställningen under tiden 1
juli 1939—30 juni 1942 med rätt till pension enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 och för vilken pensionsåldern inträtt tidigast under
juli månad 1939, såvitt angår tid från och med den 1 juli 1942, gälla, att
tjänstepensionen skall till beloppet fastställas och utgå i enlighet med föreskrifterna
i 1942 års arbetarpensionsreglemente samt i 3 punkten av de därtill
hörande övergångsbestämmelserna.
Ifrågavarande stadgande tillkom på förslag av 1942 års bankoutskott i utlåtande
nr 46 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till 1942
års tjänstepensionsreglemente för arbetare och avsåg, att den i reglementet
genomförda pensionsförhöjningen skulle komma även vissa redan pensionerade
arbetare till del. Utskottet utgick därvid från att denna förhöjning var så
stor, att någon minskning av pensionsförmånerna icke skulle inträda vid
övergång till det nya reglementet.
I motionen påvisas emellertid, att elva förutvarande arbetare vid telegrafverket
genom det nya reglementets tillämpning från och med den 1 juli 1942
åsamkats en sänkning av pensionsförmånerna, uppgående till lägst 3 kronor
29 öre och högst 31 kronor 14 öre i månaden. Orsaken härtill angives i motionen
vara dels att bamtilläggen borttagits i samband med 1942 års pensionsreglering
och dels att de totala förmånerna enligt det gamla reglementet
(lägre pension + dyrtidstillägg) i vissa fall överstego motsvarande förmåner
enligt det nya reglementet (högre pension + rörligt tillägg).
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1942 har domänstyrelsen anmält,
att vid omräkning av pensionerna i enlighet med 1942 års riksdagsbeslut
befunnits, att tretton arbetare skulle på grund av barntilläggets bortfallande
komma att lida minskning i dem tillkommande pensionsbelopp. Enär
Bihang till riksdagens protokoll 19iS. S sami. Nr 42.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
U tekottet.
sådan minskning icke varit avsedd, hade pensionerna i dessa fall även elter
den 1 juli 1942 utbetalats i enlighet med före nämnda tidpunkt gällande bestämmelser,
varvid domänstyrelsen förskotterat skillnaden mellan den högre
och den lägre pensionen.
Domänstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att till ifrågavarande
tretton arbetare pension finge från och med den 1 juli 1942 utbetalas
enligt i tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443)
angivna grunder, så länge pensionsbeloppen på grund av inräknade barntillägg
överstege pensionsbeloppen enligt de efter den 1 juli 1942 gällande
föreskrifterna.
I häröver avgivet utlåtande bär statens pensionsanstalt anfört följande.
Såsom domänstyrelsen angivit torde det icke hava varit avsett, att tillämpning
av kungörelsen nr 454/1942 skulle medföra minskning av pensionsförmånerna
lill de av kungörelsen berörda pensionerade arbetarna. För att förhindra
att så sker torde det enligt statens pensionsanstalts mening vara principiellt
riktigast, att tillämpningen av kungörelsen göres valfri liksom fallet
är med tillämpningen av de i viss mån motsvarande kungörelserna nris
164/1942 och 701/1942. Med hänsyn till bl. a. frågans förhållandevis ringa
räckvidd vill pensionsanstalten dock icke motsätta sig domänstyrelsens hemställan.
Ett eventuellt medgivande att till pensionerade arbetare, som avses i
kungörelsen nr 454/1942, från och med den 1 juli 1942 utbetala pensioner
enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, så länge pensionsförmånerna
på grund av inräknade barntillägg överstiga pensionsförmånerna
vid tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, torde
emellertid ej böra avse allenast domänverkets pensionerade arbetare utan
jämväl pensionerade arbetare vid övriga grenar av statsförvaltningen. Av
arbetare, pensionerade från statens pensionsanstalt, skulle fem arbetare beröras
av ett dylikt medgivande.
Statskontoret har i ärendet anfört följande.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att den retroaktiva tilllämpning
av pensionsregleringen för arbetare, som föreskrivits i kungörelsen
nr 454/1942 och sorn åsyftade att bereda därav berörda pensionstagare
en pensionsförbättring, för pensionärer med flera barn medfört en direkt och
i vissa fall relativt betydande pensionsminskning. Även om statskontoret
icke kan undgå att finna ett dylikt förhållande mindre tillfredsställande, an
ser sig ämbetsverket, med hänsyn till att anmärkta förhållande kommer att
fortfara endast under en övergångstid, dock böra ifrågasätta, om tillräcklig
anledning finnes att övergångsvis bereda vederbörande kompensation för
minskningen av pensionen.
Därest emellertid tillräckliga skäl skulle anses föreligga för en åtgärd i
framställningens syfte, anser statskontoret i likhet med statens pensionsanstalt
det vara principiellt riktigast, att tillämpningen av förenämnda kungörelse
nr 454/1942 göres valfri.
Genom beslut den 19 februari 1943 har Kungl. Maj:t funnit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.
Då 1942 års riksdag på förslag av bankoutskottet medgav, att det nya
arbetarpensionsreglementet från och med ikraftträdandet den 1 juli samma
år skulle erhålla retroaktiv tillämpning på vissa redan pensionerade arbetare,
var syftet därmed att bringa dessas pensionsförmåner upp till den nivå,
Bcmkoutskottets utlåtande nr 42.
3
som innefattas i det nya reglementet. Anordningen har också medfört en
pensionsförbättring för det övervägande antalet därav berörda arbetare. I
vissa fall uppgingo emellertid de tidigare pensionsförmånerna till högre belopp
än som följde av 1942 års arbetarpensionsreglemente. Med avseende
a sådana fall föreskrevs i den av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen örn
pensionsreglementets retroaktiva tillämpning, att pensionens grundbelopp
icke finge bestämmas till belopp understigande pensionen enligt 1934 års
tjänstepensionsreglemente ökad med procentuellt dyrtidstillägg motsvarande
indextalet 156 (juli 1914=100).
Såvitt förhållandena bedömas vid den levnadskostnadsnivå, efter vilken
de nya pensionsunderlagen äro avvägda, kan således någon försämring i de
tidigare utgående förmånerna icke ha uppkommit. En sådan situation inträder
endast för det fall, att vederbörande pensionstagare omedelbart före pensionsregleringen
åtnjutit och jämväl därefter skulle vid fortsatt tillämpning
av de tidigare bestämmelserna ha varit berättigad åtnjuta s. k. barntillägg, d. v. s.
förhöjning av det procentuella dyrtidstillägget med 9 kronor för varje harn under
16 års ålder, mot vilket pensionstagaren hade försörjningsskyldighet. Då
det nu visat sig, att pensionsregleringen kommit att medföra en icke obetydlig
försämring för vissa pensionärer, som uppburit barntillägg, tala enligt utskottets
mening starka billighetsskäl för att åtgärder vidtagas för att rätta
till detta förhållande, icke blott för i motionen avsedda arbetare utan även
för övrig av frågan berörd arbetarpersonal. Lämpligen synes detta böra ske
pa det sätt, att ifrågavarande före den 1 juli 1942 avgångna pensionstagare
berättigas att i förekommande fall, räknat från och med nyssnämnda dag,
erhålla ett personligt pensionstillägg motsvarande vid varje tidpunkt det
belopp, varmed pensionens grundbelopp må understiga summan av dels den
tidigare utgående pensionen, dels procentuellt dyrtidstillägg därå vid indextalet
156 och dels vad som med tillämpning av de tidigare gällande bestämmelserna
skulle ha utgått i barntillägg för de barn, beträffande vilka pensionstagaren
omedelbart före nämnda dag ägt åtnjuta sådant tillägg. Pensionstillägget,
å vilket givetvis icke må åtnjutas några tilläggsförmåner, kommer
härvid att successivt avvecklas i samma mån som barntillägg skulle
ha bortfallit enligt därför gällande bestämmelser. Att, såsom myndigheterna
föreslagit, de av pensionsminskningen berörda arbetarna själva skulle välja,
huruvida de skola övergå å det nya reglementet eller icke, kan utskottet för
sin del icke förorda. Arbetarna skulle nämligen då ställas inför ett avgörande,
som måste bli synnerligen svårt och som, hur än valet utfaller, icke
kan leda till en lika tillfredsställande lösning, som ernås genom den av
utskottet förordade linjen. I detta sammanhang må framhållas, att det här
rör sig om ett mycket ringa antal pensionärer — antalet kända fall, då en
pensionsminskning på grund av barntilläggs bortfallande inträtt den 1 juli
1942, torde uppgå till omkring 25 — samt att de pensionstillägg, som kunna
ifrågakomma, i allmänhet liro jämförelsevis små och komma alt utgå allenast
under en övergångstid.
Såsom framgår av det anförda, har utskottet ansett sig höra i så måtto
biträda motionen, att utskottet funnit kompensation böra beredas för pen
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
sionsminskning, som föranletts av att barntillägg ej må utgå å pensioner
enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente. Motionen innebär emellertid därutöver,
att såväl de i motionen angivna arbetare vid telegrafverket, vilka
uppburit barntillägg, som ytterligare sex arbetare vid samma verk, vilka
icke uppburit barntillägg vid övergången till det nya reglementet, skulle
kompenseras för pensionsminskning, som är att hänföra till de olika
systemen för beräkning av de med levnadskostnaderna växlande tilläggsförmånerna.
Den härav betingade skillnaden är emellertid ej konstant utan
varierar med hänsyn till levnadskostnaderna. I vissa indexlägen, t. ex. det
nuvarande, framträder en försämring enligt systemet med rörligt tillägg; i
andra indexlägen kan resultatet bli det motsatta. Vid sådant förhållande
kan det icke gärna ifrågakomma, såsom i motionen förutsättes, att den vid
övergången förefintliga skillnaden skulle i fortsättningen utgå i form av till
beloppet fixerad tilläggspension, oavsett hur indexläget i framtiden skulle
utveckla sig. Tillräckliga skäl torde ej heller föreligga att i varje indexläge
söka ernå full överensstämmelse mellan de nya och de gamla pensionsförmånerna
på det sätt, att tilläggspensionen gjordes rörlig med hänsyn till
växlingarna i index. På grund av det anförda avstyrker utskottet åtgärder
för beredande av särskilda tilläggspensioner åt den pensionerade arbetarpersonal,
å vilken 1942 års arbetarpensionsreglemente erhållit tillämpning,
i vidare mån än som följer av vad utskottet här ovan anfört.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 126,
må medgiva, att till här ovan avsedda pensionerade arbetare
må, räknat från och med den 1 juli 1942, utbetalas personliga
pensionstillägg i enlighet med av utskottet förordade
grunder.
Stockholm den 13 april 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sylwan, Ohlin*, Leander, Lindbärg,
Bodin och Johansson i Fårekulla;
från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, Andersson i
Munkaljungby*, Mattsson i Eneryda, Söderdahl och Dickson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Leander, som yrkat bifall till den i ämnet väckta motionen.
437736. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:212 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tilläggspension åt vissa förutvarande arbetare vid telegrafverket, m. m. a1 i texten