Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av sparbankslagen.

1943-04-13 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:48, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av sparbankslagen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 1*1 april 1913 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

sparbankslagen.

I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom

andra kammaren under nr 74 väckt motion hava herrar Svensson i Alingsås

och Forsberg hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

anhålla örn förslag till sådan ändring av 1923 års sparbankslag att huvudmännens

rätt att omvälja sig själva avskaffas och ersättes med en valordning

i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen angivna.»

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:

»Inom det svenska bankväsendet ha sparbankerna under en följd av år

intagit en ställning när det gäller folkets breda lager som kan sägas vara

särskilt dominerande. Bland de stora arbetare- och småbrukaregruppema

vill man gärna i de lokala sparbankerna se sin egen bank, dit man kan

vända sig för hankangelägenheters ordnande.

Detta förtroende kan emellertid säkerligen ytterligare utbyggas. En av

förutsättningarna härför torde utan tvivel vara att bankens ledning förankras

hos folkets breda lager. Så är emellertid i flesta fall icke förhållandet.

I § 9 i lagen örn sparbanker av den 29 juni 1923 säges nämligen att ''sparbanks

angelägenheter skola handhavas dels av huvudmän, vilka skola såsom

representanter för insättarna övervaka sparbankens förvaltning, och

dels av en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall handhava den omedelbara

ledningen av sparbankens verksamhet’.

Huvudmännen skola enligt § 10 av samma lag vara till antalet minst 20

och högst 50. Tidigare hade huvudmännen rätt att helt välja sig själva till

detta uppdrag. 1923 års lag begränsade emellertid denna rätt till att omfatta

två tredjedelar av antalet huvudmän medan den återstående tredjedelen

skall utses av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga,

stadsfullmäktige, municipalstämma, municipalfullmäktige, landsting,

häradsrätt eller hushållningssällskap. Majoriteten av huvudmännen i en

sparbank kunna alltså alltjämt i enlighet med nu gällande bestämmelser

omvälja sig själva till detta uppdrag.

Dessa valbestämmelser när det gäller sparbankernas huvudmän måste

utan tvivel anses såsom föråldrade, och en revision synes oss vara erforderlig

härutinnan. Den nuvarande valordningen strider mot all demokratisk

uppfattning och har säkerligen dessutom inverkat på så sätt att ålderssiffroraa

inom sparbankernas huvudmannainstitutioner blivit anmärkningsvärt

höga, vilket icke torde vara ändamålsenligt. Vidare äro dessa valbestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

melser av sådan innebörd att nian näppeligen kan göra gällande att sparbankerna

på detta sätt äro fast förankrade bland folket, vilket ju dock är

avsikten om sparbankerna skola vara vad man gärna vill göra gällande att

de äro, nämligen folkets banker.

Det synes oss vara mest ändamålsenligt att huvudmännens rätt att välja

sig själva helt avskaffas och att det i sparbankslagen införes bestämmelser

örn att huvudmännen skola utses av de kommunala organen inom respektive

sparbankers verksamhetsområden. Det torde heller icke möta några

större svårigheter att fixera dessa verksamhetsområden, synnerligast som

nu gällande lag föreskriver att sparbankernas reglementen skola innehålla

uppgift beträffande banks verksamhetsområde.

De kommunala organ som böra ifrågakomma vid tillsättandet av huvudmän

för sparbankerna äro enligt vår uppfattning landstingen samt de kommunala

stämmorna och fullmäktigeinstitutionerna. Genom ett dylikt förfaringssätt

skulle de folkvalda representanterna komma att å folkets vägnar

utse dessa huvudmän, vilka alltså indirekt bleve utsedda av ortens befolkning.

Med denna valordning skulle också vinnas att samtliga orter inom

respektive bankers verksamhetsområden skulle bliva representerade inom

huvudmannainstitutionen.

Vi äro övertygade om att en förändring i den riktning vi här skisserat

skulle uteslutande vara till gagn för våra svenska sparbankers fortsatta

verksamhet och leda till ett ökat förtroende från kommunernas och folkets

sida.»

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av sparbanksinspektionen, varjämte utskottet anhållit, att svenska

sparbanksföreningens styrelse ville avgiva och till utskottet inkomma med

yttrande över motionen.

I anledning härav har sparbanksinspektionen i utlåtande den 2 mars 1943

anfört följande:

»I motionen har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte anhålla om förslag till sådan ändring av 1923 års sparbankslag att

huvudmännens rätt att omvälja sig själva avskaffas och ersättes med en

sådan valordning att huvudmännen utses av de kommunala organen, landsting,

kommunalstämma och fullmäktigeinstitutioner, inom respektive sparbankers

verksamhetsområden.

Enligt 3 § 5) sparbankslagen skall reglemente för sparbank angiva, bl. a.,

huvudmännens antal och grunderna för val av huvudmän. I 10 § samma

lag föreskrives, att huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio,

att de skola utses på sätt sparbankens reglemente föreskriver samt att i

reglementet skall stadgas, att minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas

av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige,

municipalstämma, municipalfullmäktige, landsting, häradsrätt

eller hushållningssällskap.

Beträffande sättet för utseende av de huvudmän, som icke enligt lagen

skola tillsättas av nämnda korporationer, finnes inga närmare bestämmelser

meddelade. Dessa utses i allmänhet av samtliga huvudmän eller av

de huvudmän, som ej tillsatts i offentlig ordning, d. v. s. huvudmännen

komplettera sig själva. I omkring eli 60-tal fall utses emellertid samtliga

huvudmän av offentlig korporation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Hankoutskottets utlåtande nr 48.

Gällande bestämmelser i förevarande ämne lia tillkommit efter förslag

av 1920 års sparbankssakkunniga. Dessa hänvisade i sitt år 1921 avgivna

betänkande, sid. 50, bl. a. till att det dittillsvarande systemet, enligt vilket

huvudmännen till hela antalet kunde komplettera sig själva, i regel medförde,

att huvudmännen toges ur en relativt begränsad krets. Beträffande

vad de sakkunniga i övrigt anförde i detta ämne får sparbanksinspektionen

hänvisa till nämnda betänkande. Till förekommande av de med självkompletteringssystemet

förenade olägenheterna skulle enligt de sakkunnigas

förslag en tredjedel av huvudmännen utses genom offentlig korporation.

De sakkunniga ansågo däremot, att sparbankerna fortfarande borde

ha full frihet att bestämma över valet av huvudmännens flertal.

I förevarande motion har gjorts gällande att nuvarande valbestämmelser

måste anses som föråldrade. Den nuvarande valordningen strede mot all

demokratisk uppfattning och hade dessutom säkerligen inverkat på så

sätt, att ålderssiffrorna inom sparbankernas huvudmannainstitutioner blivit

anmärkningsvärt höga.

Enligt inspektionens mening torde det innebära betänkligheter, att helt

kommunvalda organ skola bestämma örn en sparbanks låne- och räntepolitik,

användningen av sparbanks vinstmedel m. m. Det torde enligt vad

erfarenheten giver vid handen icke kunna anses självfallet, att av kommunala

korporationer valda huvudmän vid konflikt mellan å ena sidan

kommunens intressen och å andra sidan de intressen, som sparbank företräder

såsom förvaltare av insättarnas medel och såsom kreditgivare till

allmänheten, skola vara lika villiga att giva dessa senare intressen företräde

som på annat sätt utsedda huvudmän. Samma betänkligheter i detta

hänseende göra sig icke gällande, örn endast en minoritet av huvudmännen

utses av kommunal korporation. Det kan dock råda viss tvekan, huruvida

sådana institutioner som häradsrätt och hushållningssällskap erbjuda

önskvärd garanti för att huvudmännen bli utsedda med tillräcklig hänsyn

till fördelningen av invånarna på olika befolkningsgrupper. Inspektionen

vill även framhålla, att erfarenheten från de sparbanker, där huvudmännen

i sin helhet utses av kommunala valkorporationer icke synes visa att

en önskvärd föryngring av huvudmannakårerna ernåtts genom sådan valmetod.

Inspektionen vill emellertid icke bestrida, att självkompletteringssystemet

även i dess nuvarande utformning kan medföra, att huvudmännen

komma att tagas ur en relativt begränsad krets och att en sparbanks

ledning därigenom ej alltid fått den förankring bland insättarna, som vore

önskvärd. En relativt ofta framträdande brist i huvudmannakårs sammansättning

är, att större eller mindre delar av en sparbanks verksamhetsområde

blivit orepresenterade eller alltför litet representerade i huvudmannakåren.

Av skäl som i det föregående anförts har inspektionen ej

ansett sig kunna förorda en reform av nuvarande valbestämmelser, gående

ut på att huvudmännen helt skola utses av kommunala och därmed likartade

korporationer. Möjligen skulle det av motionärerna uppställda syftet

kunna gagnas genom att ersätta nuvarande valbestämmelser med stadganden,

innefattande rätt för insättarna att välja huvudmän. En sådan

fråga bör emellertid göras till föremål för ingående utredning och en dylik

utredning bör då ske i samband med en allmän revision av sparbankslagstiftningen,

som snart torde bliva nödvändig.

Under åberopande av det sålunda anförda får sparbanksinspektionen

avstyrka i förevarande motion framlagt förslag.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

9

Svenska sparbanksföreningens styrelse har i skrivelse till utskottet den

20 februari 1943 yttrat följande:

»Motionärerna åsyfta en sådan ändring av sparbankslagen, att huvudmännen

skola utses av vissa kommunala organ: landstingen och de kommunala

stämmorna och fullmäktigeinstitutionerna. Av motionärernas kritik

mot den nuvarande ordningen synes framgå, att de avse, att genom

den påyrkade ändringen skulle vinnas bättre överensstämmelse med vårt

lands demokratiska ordning, en föryngring av huvudmannainstitutionen

samt en fastare förankring bland folket så att sparbankerna skulle bli,

’vad man gärna vill göra gällande att de äro, nämligen folkets banker’.

Styrelsen hyser för sin del den uppfattningen, att de av motionärerna

antydda syftemålen i stort sett äro uppnådda eller i varje fall kunna uppnås

inom den nuvarande ordningens ram. För närvarande skall enligt lagen

minst en tredjedel av huvudmännen utses av vissa kommunala organ eller

av häradsrätt eller av hushållningssällskap. I sparbankernas reglementen

har huvudmannainstitutionens sammansättning fastställts på många olika

sätt, och det förekommer fall, där samtliga huvudmän skola utses av kommunala

organ. Någon väsentlig fördel av sistnämnda ordning har icke

kunnat skönjas, i varje fall icke på det sättet att dessa sparbanker skulle

ha framträtt såsom mer välskötta eller mer folkligt inriktade än andra

sparbanker.

Med nuvarande valordning bli huvudmännen i regel väl så representativa

för sparbankernas verksamhetsområden som det vöre möjligt att

uppnå med någon annan valordning. Örn huvudmannainstitutionen på sina

håll företer brister, äro dessa snarast att hänföra till att huvudmännens

verksamhet ofta nog begränsar sig till deltagande i årssammanträdena.

Inom sparbanksväsendet har man emellertid särskilt på senare år fått upp

ögonen för betydelsen av att de cirka 14 000 huvudmännen intresseras för

sparbankernas verksamhet och om möjligt förmås att mer eller_ mindre

aktivt utföra sin huvudmannagärning till sparbankernas nytta. Åtskilligt

har gjorts i detta syfte, och ytterligare åtgärder äro att förvänta. Den

mycket eftersträvansvärda föryngringen av huvudmannakåren pågår, bl. a.

genom att en övre åldersgräns alltmera tillämpas.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att valet av huvudmän visserligen

bör ske med hänsyn till att sammansättningen blir representativ för verksamhetsområdets

skilda delar och kanske än mer för de olika befolkningslager,

som finnas inom området. Men det får inte förglömmas, att sparbankerna

äro institutioner med ekonomisk och finansiell verksamhet och

att deras styrelser i regel rekryteras ur huvudmannakåren. Det är därför

av största vikt att till huvudmän väljas personer med tillräckliga kvalifikationer

för uppdraget.

De, som rikta kritik mot valordningen för huvudmannainstitutionen,

stöda sig i allmänhet på lösliga principuttalanden. Under de mer än 100 år,

som sparbankerna verkat i vårt land, lia sparbankerna undergått en utveckling,

som ingalunda tyder på någon påtaglig brist i organisationen. Fastmera

torde de vunna erfarenheterna giva vid handen, alt ledningen av sparbankerna

legal i goda händer.

Folkets förtroende lia sparbankerna tillvunnit sig främst genom arten av

sin verksamhet, genom den trygghet, som de kunnat erbjuda insättarna, och

den stabilitet i lånevillkoren, som låntagarna fått åtnjuta. Genom sin skolsparverksamhet,

sina sparklubbar, sin ekonomitjänst lia sparbankerna under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr i8.

senare år sökt och lyckats utvidga sin sedan gammalt goda kontakt med

breda folklager, och genom centralt samarbete med de stora folkrörelserna

skapas förutsättningar för ytterligare utbredning av sparbankernas sparfrämjande

verksamhet. Allt färre bli de sparbanker, där man icke insett nyttan

av att hava dugliga representanter för de stora folkrörelserna med bland

huvudmän och styrelsemedlemmar. Styrelsen vågar för sin del hävda, att

sparbankerna — som icke ha några egna eller andras vinstintressen att tillgodose

— på dessa sätt mycket mer än som kan ske genom en ändring av

sättet för val av huvudmän skapat och kunna utveckla sin ställning som

hela folkets sparbanker. Sparbankernas nära fyra miljoner motböcker meden

insättarbehållning av i genomsnitt över 1 000 kronor tala sitt tydliga språk.

Styrelsen vill som sin mening uttala, att en omläggning av valordningen

för huvudmannainstitutionen åtminstone för närvarande icke kan anses påkallad.

En utredning i detta hänseende synes i varje fall böra anstå till dess

en allmän revision av sparbankslagen anses böra ske. Redan nu vill dock

styrelsen framhålla sina starka betänkligheter mot den av motionärerna föreslagna

valordningen. De kommunala representationerna äro politiskt valda.

All sannolikhet talar för att även huvudmännen skulle komma att väljas

efter partilinjer. Hur personvalet kan komma att utfalla är ovisst och mycket

beroende på kommunens intresse för sparbanken. Man riskerar, att kvalifikationerna

för ifrågavarande speciella uppdrag kunna bli svaga liksom även

att personer kunna väljas, beträffande vilka huvudsyftet är att förr eller

senare bereda dem plats i sparbankens styrelse såsom belöning för arbete i

partiernas eller kommunens tjänst.

Vid bedömandet av det av motionärerna framförda förslaget måste också

beaktas, att kommunerna tillhöra sparbankernas största låntagare och hava

intresse av att erhålla billiga och på annat sätt fördelaktiga lån. Att en låntagargrupp

erhåller ett så dominerande inflytande på sparbankernas skötsel,

som motionärerna avsett, är tydligen olämpligt och kan medföra risker för

sparbankerna. Faran för en olycklig utveckling i detta hänseende är kanske

mindre för de större sparbankerna med deras mera omfattande verksamhetsområden

men är mycket påtaglig för sparbanker, vilkas områden omfatta

endast en eller annan socken.

Även om man icke är benägen att acceptera alla de synpunkter, som här

framförts, synes dock enighet böra kunna råda därom, att en politisering

av sparbankerna skulle vara den nära nog olyckligaste väg man kunde välja

för en ändring av huvudmannainstitutionen. En politisering synes icke ägnad

att tillvinna sparbankerna något ökat förtroende från folkets sida, kanske

tvärtom.

Under åberopande av det anförda får styrelsen för Svenska sparbanksföreningen

avstyrka bifall till förevarande motion.»

Det i motionen väckta spörsmålet var föremål för behandling av riksdagen

senast år 1937 i anledning av ett motionsvis framfört förslag i syfte att

samtliga huvudmän i sparbank skulle utses i offentlig ordning. Bankoutskottet

framhöll i sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr (15) vikten av att

sparbankernas organisation vore så anordnad, att största möjliga garanti

ernåddes för att de erliölle den mest dugliga ledningen och sålunda på

bästa sätt kunde fullgöra sin verksamhet i samhällets tjänst. I den mån

detta syfte kunde nås genom ändrade bestämmelser örn utseendet av huvud
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr iS.

11

männen borde detta ske. Utskottet ville därför icke ställa sig avvisande till

tanken att ett försök gjordes att utfinna regler, som örn möjligt bättre än

de nuvarande kunde tillgodose de olika intressen — det allmännas, insättarnas

och låntagarnas — som berördes av sparbankerna. Ett dylikt över-1

vägande syntes främst böra inriktas på frågan örn ökad möjlighet för representation

i sparbankernas olika organ av de stora grupperna av småsparare.

Även örn erfarenheten från vissa sparbanker i södra Sverige visat, att ett

sådant syfte kunde tillgodoses inom ramen av gällande bestämmelser, skulle

en utveckling i antydd riktning påskyndas, därest den nuvarande självkompletteringsrätten

för huvudmännen begränsades. Enligt utskottets mening

borde utredningen av frågan lämpligen ske i samband med den blivande

revisionen av sparbankslagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan,

att de i ämnet väckta motionerna finge anses besvarade med vad utskottet

anfört.

De uttalanden, som på sätt framgår av det ovanstående gjordes av 1937 Utskottet.

års bankoutskott vid behandlingen av samma fråga som i den nu föreliggande

motionen, äga enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet

ställer sig fortfarande tveksamt till förslaget, att hela huvudmannainstitutionen

skulle utses av offentliga korporationer, och delar de betänkligheter

mot en dylik anordning, som framförts i de avgivna yttrandena. Utvecklingen

under de senaste åren har i själva verket gått i den riktning, som åsyftas i

motionen. Vad beträffar önskemålet om en föryngring av huvudmannainstitutionen,

lia sålunda strävanden från sparbanksinspektionen och sparbanksföreningen

redan medfört vissa resultat. Det torde knappast vara alltför

optimistiskt att hysa den uppfattningen, att vårt sparbanksväsende genom

fortsatta egna initiativ skall kunna verksamt bidraga till att huvudmannakåren

erhåller en alltmer ändamålsenlig sammansättning.

Av det sagda följer emellertid ingalunda, att förhållandena för närvarande

i alla avseenden äro tillfredsställande, så att en ändring av gällande valbestämmelser

skulle kunna anses obehövlig. Såsom sparbanksinspektionen

anfört, kan det nuvarande självkompletteringssystemet leda till att huvudmännen

komma att utses ur en relativt begränsad krets med påföljd att en

sparbanksledning därigenom ej alltid får den förankring bland insättarna.

som vore önskvärd. En annan konsekvens av systemet är, att större eller

mindre delar av en sparbanks verksamhetsområde ofta blivit orepresenterade

eller alltför litet representerade i huvudmannakåren. Med hänvisning

till sitt år 1937 gjorda uttalande vill utskottet nu begränsa sig till att på

nytt framhålla angelägenheten av att frågan örn en ändring av nuvarande

bestämmelser örn utseende av huvudmän måtte i samband med den blivande

allmänna revisionen av sparbankslagen göras till föremål för utredning i

syfte att tillförsäkra insättarna ökat inflytande vid valet av huvudmän

och därmed även på sparbankens ledning. Såsom sparbanksinspektionen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

framhållit, torde en sådan revision snart bliva nödvändig, varför det kan

förväntas, att frågan inom en nära framtid bringas till en lösning. Vid

sådant förhållande torde anledning nu saknas för riksdagen att hos Kungl.

Majit hemställa om särskild utredning i ärendet.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 74 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson*, Sandén, Sylwan, Ohlin*,

Leander, Lindbärg och Bodin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Hall, Andersson i Munkaljungby, Ericsson i Kinna, Mattsson i Eneryda och Malmborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Leander, Paulsen, Hall, Andersson i Munkaljungby och Ericsson i

Kinna, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har riksdagen senast

år 1937 gjort bestämda uttalanden till förmån för en mera allsidig sammansättning

av sparbankernas huvudmannaförsamlingar och styrelser.

Det förhållandet att styrelseledamöter i sparbankerna tillåtas kvarstå till

alltför hög ålder föranledde utskottet till följande uttalande: ''Utskottet vill

emellertid — i anslutning till ett av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen 88/1936 gjort uttalande rörande hypoteksföreningarnas

styrelser — beteckna såsom mindre lämpligt, att i sparbankernas ledning

tillåtas kvarstå personer, vilka nått en sådan ålder, att arbetsförmågan

och handlingskraften måste antagas vara tämligen nedsatta. Endast i säll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

Vi

synta undantagsfall torde styrelseledamot böra få kvarstå efter fyllda 70

år. De uppgifter rörande den höga levnadsåldern hos styrelseledamöter i

vissa sparbanker, som lämnats i motionen, giva utskottet anledning uttala

angelägenheten av att sparbankerna ägna större uppmärksamhet åt denna

fråga än som hittills synes hava skett.’ Det är utskottet bekant, att även

sparbanksinspektionen uppmanat sparbankerna att observera denna angelägenhet.

Sparbanksinspektionen gjorde sålunda år 1937 i Svensk Sparbankstidskrift

(sid. 520) följande påpekande: ’Det bör nu vara ett självklart intresse

för varje sparbank att tillse, att styrelseledamöter, oavsett åldern,

omväljas endast där det är uppenbart, att någon nedsättning i krafter och

omdömesförmåga icke skett och — såvitt det kan förutses — icke heller

kan befaras under den tid valet avser. Framförallt bör tillses, att undantag

från 70-årsgränsen bliva så sällsynta, att de såvitt möjligt icke komma att

avse flera ledamöter i samma styrelse och allmänt komma att uppfattas

såsom vitsord om mindre vanlig vitalitet.’

Under de sex år, som förflutit sedan dessa uttalanden gjordes, ha styrelseval

verkställts i samtliga sparbanker. Såvitt utskottet kan finna har vid

dessa val ringa och i de flesta banker ingen hänsyn tagits till riksdagens och

sparbanksinspektionens klart uttalade önskemål. De ledamöter, som överskridit

70-årsgränsen, lia med få undantag omvalts, och i många sparbanker

bestå styrelserna nu uteslutande av personer, som icke på andra områden

skulle kunna bibehållas i tjänst eller vid förtroendeuppdrag. Det förekommer

till och med, att flera av ledamöterna i samma styrelse uppnått en ålder av

mellan 80 och 90 år — ett förhållande, som utskottet icke kan underlåta att

beteckna såsom i hög grad anmärkningsvärt. Lika anmärkningsvärt anser

utskottet det vara, att då nyval sker efter ledamöter som avlidit, personer

som uppnått normal pensionsålder nyväljas till ledamöter i styrelserna.

Då sålunda de försök, som hittills gjorts att förmå sparbankerna att iakttaga

en rimligare ordning vid val av styrelseledamöter, icke föranlett någon

märkbar förbättring, tvekar icke utskottet att nu förorda en utredning

om de lagstiftningsåtgärder, som kunna vara ägnade att tillförsäkra sparbankerna

en mera effektiv förvaltning. Vid en sådan utredning uppkomma jämväl

en del andra frågor utom de av motionärerna berörda. En av dem,

och måhända den viktigaste, är att finna medel mot affärsbankernas i vissa

fall dominerande inflytande över sparbankernas skötsel. I de fall där personer,

som äro intresserade i på orten verksamma affärsbanker, lyckats vinna

majoritet bland huvudmännen i sparbanken, inträffar det, att de låta välja

sig själva till styrelseledamöter i sparbanken, samtidigt som de inneha styrelseuppdrag

i affärsbanker. Tack vare självförnyelsen kan denna för affärsbanksintressena

säkerligen behagliga dubbla maktställning i ortens ekonomiska

liv bibehållas genom årtionden. Utan att rätten till självförnyelse

inom huvudmannakåren avskaffas, kunna säkerligen icke sådana avarter

av ekonomisk förvaltning effektivt bekämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr iS.

Vidkommande frågan örn hur sparbankens huvudmän skola utses, därest

deras rätt att omvälja sig själva avskaffas, anser utskottet det vara den blivande

utredningens sak att klargöra denna fråga. Det av sparbanksinspektionen

förordade valsättet, innefattande rätt för insättarna att välja huvudmän,

anser utskottet värt att överväga. Anledningen till att detta förslag hittills icke

varit föremål för närmare prövning, torde få sökas i svårigheten att finna

lämpliga former för valet bland en så stor valmanskår, som då skulle finnas

i sparbanker med många insättare. Skulle denna väg på grund av praktiska

svårigheter icke visa sig framkomlig, anser utskottet de i motionen

förordade kommunala organen erbjuda tillräckliga garantier för en mera

allsidig och arbetsduglig sammansättning av sparbankernas ledning.

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 74,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och

förslag till sådan ändring i sparbankslagen, att huvudmännens

rätt att omvälja sig själva avskaffas och ersättes med

valrätt för insättare eller allmänna korporationer.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.