Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till t jämteoch familjepensionsreglementen för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

1943-06-10 · 49 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:62, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till t jämteoch familjepensionsreglementen för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 62.

1

Nr

(>2.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till

t jämte- och familjepensionsreglementen för arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

Den 22 maj 1942 uppdrogo fullmäktige i riksbanken åt en av delegerade

för riksdagens verk tillsatt kommitté, bestående av statssekreteraren E. A.

Westling, ordförande, samt riksgäldskommissarien S. O. Widlund och bankrådet

Hj. K. A. Ekengren (1941 års pensionskommitté för rinsdagens verk)

att utarbeta förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk i anslutning till de

reglementen, som kunde komma att bliva gällande för arbetare vid statsförvaltningen

i övrigt. Därvid borde iakttagas de särskilda förhållanden, som

kunde föreligga beträffande arbetarna vid tryckeriet och pappersbruket.

Efter fullgjort uppdrag har kommittén till fullmäktige överlämnat ett den

5 maj 1943 dagtecknat betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare vid sedeltryckeriet och pappersbruket. Kommitténs

betänkande och förslag är bilagt detta utlåtande. Beträffande innehållet

i kommitténs förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, hänvisa till kommitténs betänkande.

Enligt vad kommittén i betänkandet anmält, har kommittén haft överläggningar

med representanter för Civilförvaltningens personalförbund. Förbundet

— som tagit del av betänkandet, innan detsamma överlämnades till fullmäktige

— hade därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot de förslag,

som innefattas i betänkandet.

Med överlämnande av nämnda betänkande hava fullmäktige i skrivelse till

bankoutskottet den 14 maj 1943 anfört följande.

De av kommittén framlagda förslagen till nya tjänste- och familjepensionsreglementen

skilja sig från de för statsförvaltningen i övrigt gällande tjänsteoch

familjepensionsreglementena för arbetare i huvudsak beträffande pensionsunderlag

och pensionsavdrag. En dylik skillnad föreligger emellertid

redan enligt hittills gällande pensionsgrunder, ehuru vissa jämkningar i relationen

vidtagits, varjämte ökning av antalet pensionsgrupper för manliga

arbetare från tre till fyra föreslagits. Beträffande den närmare innebörden av

kommitténs förslag i detta avseende hänvisas till betänkandet.

I övrigt överensstämma de föreslagna tjänste- och familjepensionsreglementena

såväl till uppställning som till innehåll i stort sett med 1942 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med vissa undantag,

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 02. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande m 62.

som föranledas av de särskilda förhållandena vid tryckeriet och pappersbruket.

Jämväl i dessa hänseenden vilja fullmäktige hänvisa till betänkandet.

Betänkandet innefattar vidare bl. a. förslag om att fullmäktige skola utverka

medgivande att tillämpa de summariska pensioneringsbestämmelser, som återlinnas

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbelarpersonal i statens tjänst. För närvarande gälla

vid riksbanken (och övriga riksdagens verk) de motsvarande bestämmelser,

som meddelats i den numera upphävda kungörelsen den 7 december 1934

(nr 585). Vidale förordar kommittén att fullmäktige skulle erhålla rätt att

under vissa förutsättningar och nied vissa avvikelser tillämpa de föreslagna

tjänste- och familjepensionsreglementena även på arbetare vid riksbanken,

som ej är anställd vid sedeltryckeriet eller pappersbruket. Därjämte har kommittén

föreslagit bemyndigande för fullmäktige att utfärda bestämmelser örn

att de nya tjänste- och familjepensionsreglementena skulle från dagen för

ikraftträdandet — vilken föreslagits till den 1 juli 1943 — erhålla tillämpning

på sådana arbetare, som under tiden den 1 juli 1939—30 juni 1943 avgått

med pension enligt nu gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare vid

sedeltryckeriet och pappersbruket och för vilka pensionsåldern inträtt tidigast

under juli månad 1939. Detta förslag ansluter sig till vad 1942 års riksdag

beslutat beträffande arbetarpersonal, som efter utgången av juni 1939 avgått

med pension enligt 1935 års t jänstepensionsreglemente för arbetare vid statsförvaltningen

i övrigt.

Slutligen har kommittén föreslagit bl. a., att fullmäktige skulle utverka

bemyndigande att omreglera vissa äldre tjänstepensioner för arbetare i enlighet

med de grunder, som kunde bliva fastslagna i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 170 till innevarande års riksdag.

Fullmäktige ansluta sig till vad kommittén i sitt betänkande anfört och föreslagit.

Under hänvisning till det anförda hava fullmäktige hemställt, att utskottet

ville föreslå riksdagen

1 :o) godkänna de i förevarande betänkande framlagda förslagen till

a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare)

samt

b) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens familjepensionsreglemente

för arbetare);

2) bemyndiga fullmäktige att

dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts utfärda

bestämmelser

a) örn tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare

i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk

samt

b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner för arbetare,

dels i förekommande lall beträffande arbetare vid riksbanken, som icke

jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare är underkastad

nämnda reglemente, besluta nidingen örn tillämpning å arbetaren av riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 02.

3

bankens tjänste- och faniiljepensionsreglementen för arbetare med i det föregående

angivna avvikelser, eller om pensionering av arbetaren enligt de grunder,

som angivas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

dels förordna örn utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt 1935 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk

mot förtidslivränta,

dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig erforderliga

utöver de övergångsstadganden som innefattas i riksbankens tjänste- och

faniiljepensionsreglementen för arbetare;

3:o) medgiva, att fullmäktige under i betänkandet angivna förutsättningar

må, utan hinder av bestämmelserna i 8 § 2 mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare, låta anstå med entledigande av arbetare längre tid

än två år efter pensionsålderns inträde.

Föreliggande förslag till tjänste- och faniiljepensionsreglementen för ar- UtskMti.

betare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk äro avsedda att ersätta

de nuvarande, år 1935 respektive år 1937 antagna reglementena. Förslagen,

vilka utarbetats av en särskild kommitté, benämnd 1941 års pensionskommitté

för riksdagens verk, ansluta sig nära till den för arbetare i statens

tjänst i allmänhet gällande pensionslagstiftningen, dock med vissa avvikelser.

Dessa betingas i stort sett av de vid riksbankens industriföretag rådande särskilda

förhållandena. I huvudsak ha avvikelserna, som främst beröra indelningen

i pensionsgrupper och pensionsunderlagens storlek, kommit till uttryck

redan i de nuvarande pensionsreglementena och ha motiverats med

den särställning i fråga om avlöningsförmåner och yrkeskvalifikationer, som

flertalet arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk intager i

förhållande till närmast jämförliga arbetare vid statsförvaltningen i övrigt.

Vad angår storleken av pensionsförmånerna för manliga yrkesarbetare,

vilka indelas i tre pensionsgrupper, betecknade 1—3, innebär förslaget, att

tjänstepensionsunderlagen fastställas till respektive 3,072, 2,760 och 2,484

kronor. Dessa belopp överensstämma med tjänstepensionsunderlagen för

tjänstemän i lönegraderna Eo 13, 11 och 9 och överstiga sålunda icke oväsentligt

de för övriga yrkesarbetare i statens tjänst fastställda pensionsunderlagen

(Eo 7). För manliga icke-yrkesarbetare skulle tillämpas en pensionsgrupp

4 med ett tjänstepensionsunderlag av 2,076 kronor eller samma behelopp

som inom statsförvaltningen i övrigt. För kvinnliga arbetare är redan

för närvarande likställighet genomförd med kvinnliga icke-yrkesarbetare vid

statsförvaltningen i övrigt och häri ifrågasättes icke någon ändring. 1 enlighet

härmed .skulle tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1.500 kronor.

Förslaget innebär i fråga örn pensionsgrupperna 1 och 2 en sänkning av gällande

relation lill tjänstemännen med ett lönegradsnummer. Denna sänkning

har befunnits påkallad med hänsyn lill den genomsnittliga löneinkomsten för

samtliga personalkategorier, som hänföras lill de båda grupperna. A andra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 62.

sidan skulle för pensionsgrupp 3 pensionsunderlaget förhöjas med ett lönegradsnummer

i förhållande till pensionsskalan för tjänstemännen.

Kommittéförslagen ha lämnats utan erinran av fullmäktige i riksbanken,

och utskottet har för sin del vid granskning av förslagen funnit sig böra tillstyrka,

att desamma godkännas av riksdagen.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att pensionsåldern för riksbankens

arbetare — liksom för övriga arbetare i statens tjänst — skall vara 60

år, med möjlighet för fullmäktige att medgiva anstånd med avsked under

högst två år, vilken anståndstid under vissa förutsättningar kan utsträckas.

I anslutning till sina i utlåtande nr 50 innevarande år gjorda uttalanden vill

utskottet understryka önskvärdheten av att fullmäktige utnyttja denna

möjlighet, i den mån så anses lämpligt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) godkänna de i härvid fogade betänkande av 1941 års

pensionskommitté för riksdagens verk framlagda förslagen

till

a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens

tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt

b) reglemente angående familjepension för efterlevande

till arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk

(riksbankens familjepensionsreglemente för arbetare);

2) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att

dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i betänkandet

anförts utfärda bestämmelser

a) örn tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till

pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk samt

b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner

för arbetare,

dels i förekommande fall beträffande arbetare vid riksbanken,

som icke jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare är underkastad nämnda reglemente,

besluta antingen om tillämpning å arbetaren av riksbankens

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med i

betänkandet angivna avvikelser eller om pensionering av

arbetaren enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den

30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

dels förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta

enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk mot förtidslivränta,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 62.

5

dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna

visa sig erforderliga utöver de övergångsstadganden, som

innefattas i riksbankens tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare;

3) medgiva, att fullmäktige under i betänkandet angivna

förutsättningar må, ulan hinder av bestämmelserna i 8 § 2

mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare,

låta anstå med entledigande av arbetare längre tid än två år

efter pensionsålderns inträde.

Stockholm den 10 juni 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Berling, Nordenson, Sandén*, Friggeråker, Sundvik,

Lindbärg och Johansson i Fårekulla;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman,

Hall, Ericsson i Åtvidaberg, Sundbärg och Nilsson i Landskrona.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1941 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉ

FÖR RIKSDAGENS VERK

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN

FÖR ARRETARE

VID

RIKSRANKENS SEDELTRYCKERI

OCH PAPPERSGRUK

Avgivet den 5 maj 1943

STOCKHOLM 1943

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

438210

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herrar Fullmäktige i riksbanken.

Delegerade för riksdagens verk beslöto den 3 april 1941 tillsätta en kommitté

av tre personer med uppdrag att framlägga förslag till nya tjänste- och

familjepensionsreglementen för riksdagens verk i nära anslutning till förslag

rörande allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, som väntades

komma att föreläggas riksdagen.

Till ledamöter i kommittén utsågo delegerade numera statssekreteraren i

kommunikationsdepartementet E. A. Westling, riksgäldskommissarien och

byråchefen S. O. Widlund samt bankrådet Hj. K. A. Ekengren. Tillika uppdrogs

åt Westling att såsom ordförande leda kommitténs arbete.

Med stöd av erhållet bemyndigande förordnade kommittén till sekreterare

vid utredningen numera e. o. förste kanslisekreteraren i finansdepartementet

F. C. W. Ericson.

Kommittén antog benämningen »1941 års pensionskommitté för riksdagens

verk».

Med skrivelse den 14 mars 1942 överlämnade kommittén till delegerade betänkande

med förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för

riksdagens verk m. m. (tryckt som bilaga till bankoutskottets utlåtande nr

45/1942). Förslagen ha i huvudsak bifallits av 1942 års riksdag.

Sedan förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i

statens tjänst genom proposition (nr 299) avlåtits till 1942 års riksdag, upptogo

Herrar Fullmäktige frågan örn en revision av pensionsbestämmelserna

för arbetarpersonalen vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk samt

uppdrogo den 22 maj 1942 åt 1941 års pensionskommitté för riksdagens verk

att verkställa dylik revision. Enligt de för uppdraget meddelade direktiven

borde förslag utarbetas till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för

arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk i anslutning till de

reglementen, som riksdagen kunde komma att godkänna i anledning av förenämnda

proposition, och med iakttagande av de särskilda förhållanden, som

kunde föreligga beträffande arbetarna vid sedeltryckeriet och pappersbruket.

Efter det kommitténs uppdrag beträffande arbetarpensioneringen vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk m. m. numera slutförts, får kommittén

härmed till Herrar Fullmäktige överlämna betänkande med förslag i

ämnet.

I enlighet med av Herrar Fullmäktige under hand lämnat bemyndigande

har kommittén anmodat civilförvaltningens personalförbund att utse högst

fem representanter jämte ställföreträdare för dem att överlägga med kommittén

rörande utformningen av de nya tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare, vilkas utarbetande fälle inom kommitténs uppdrag. Av repre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

sentanterna borde minst två företräda arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet

och minst två representera arbetarna vid pappersbruket. I anledning härav

ha i överläggningar med kommittén deltagit följande av personalförbundet

utsedda representanter, nämligen förbundsordföranden, förste expeditionsvakten

A. J. Andersson, arbetarna vid riksbankens sedeltryckeri A. Ahlberg

och E. Ahlberg samt arbetarna vid riksbankens pappersbruk R. Dahlström

och G. Stark.

De olika åt kommittén överlämnade utredningsuppdragen äro härmed slutförda.

Stockholm den 5 maj 1943.

A. WESTLING.

STEN WIDLUND.

HJALMAR EKENGREN.

Folke Ericson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning,

Beträffande arbetarpersonal tillhörande den under Kungl. Majit lydande

statsförvaltningen saknades intill den 1 januari 1934 någon ordnad, på avgiftsplikt

grundad pensionering utom för vissa enstaka grupper av anställningshavare.

För personal, som icke tillhörde dylika grupper, kunde pension

i regel beviljas endast genom särskilda beslut av statsmakterna.

Frågan örn pensioneringens ordnande efter enhetliga grunder bragtes emellertid

till sin lösning genom det efter riksdagens godkännande den 30 juni

1934 utfärdade reglementet angående tjänstepension för arbetare i statens

tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare), vilket trädde i kraft den 1

januari 1935. Detta reglemente skulle under vissa förutsättningar och med

vissa undantag äga tillämpning å sådana arbetare inom de förvaltningsområden,

som lydde under Kungl. Majit, vilka fyllde ett fortlöpande om ock

endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts

en arbetstid av normal omfattning. Från sistnämnda dag skulle vidare

vissa av riksdagen till sina huvuddrag godkända grunder tillämpas för pensionering

av sådana arbetare, som icke eljest vore berättigade till tjänstepension

eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Detta innebar bland

annat, att frågor om pensionering av sådana arbetare icke skulle behöva underställas

riksdagens prövning från fall till fall. Bestämmelser härom meddelades

i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.

Ej heller för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk fanns

tidigare någon statlig, på avgiftspljkt grundad pensionering. Enligt de för

arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet meddelade avlöningsbestämmelserna

skulle av tryckeriet inbetalas ett visst belopp för varje anställd person till

livränte- och kapitalförsäkrjngsanstalten i Stockholm för beredande av en

livränta åt honom. Denna statligt förmedlade livränteförsäkring kunde likväl

ej ersätta en reguljär pensionering och innebar i varje fall en föga rationell

pensioneringsform; bland annat utgick livräntan från och med det år vederbörande

fyllde 56 år, oavsett örn han då avgått från tjänsten eller ej. Vad

åter angår arbetarna vid riksbankens pappersbruk, uppdrogos visserligen

riktlinjer flir pensionering av dessa i anslutning lill ett av riksbanksfullmäktige

till riksdagens bankoutskott den 11 februari 1932 ingivet förslag angående

pensionering av vissa arbetare vid bruket (bankoutskottets utlåtande

nr 29), men pensioneringen förutsatte särskilt riksdagsbeslut från fall till fall.

Efter antagandet vid 1934 års riksdag av tjänstepensionsreglementet för

arbetare igångsattes emellertid på bankofullmäktiges föranstaltande utredning

om en reguljär, på avgiftsplikt grundad pensionering jämväl för personalen

vid sedeltryckeriet och pappersbruket. Med skrivelse den 7 februari

1935 framlade fullmäktige för bankoutskottet förslag till reglemente angående

tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

Förslaget, som byggde på huvudgrunderna i 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare men innebar vissa avvikelser därifrån främst i fråga

örn arbetarpersonalens indelning i pensionsgrupper samt pensionsunderlag

och pensionsavdrag, blev i enlighet med bankoulskottets (illstyrkande utlåtande

(nr 68) oförändrat antaget av riksdagen. Reglementet trädde i kraft

den 1 juli 1935.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1935 års tjänstepensionsreglemente är, såsom av reglementets rubrik framgår,

avsett för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, och

för dess tillämplighet förutsattes på motsvarande sätt som i det för statliga arbetare

i övrigt gällande reglementet, att vederbörande arbetare fyller ett fortlöpande

behov av arbetskraft och har en arbetstid av normal omfattning.

För att möjliggöra en pensionering även av arbetare vid riksbanken, å vilken

tjänstepensionsreglementet ej är tillämpligt, har 1939 års lagtima riksdag

(bankoutskottets utlåtande nr 17) bemyndigat fullmäktige att i förekommande

fall besluta om pensionering med tillämpning av de summariska pensioneringsgrunder,

vilka innefattas i förenämnda kungörelse nr 585/1934.

Enahanda bemyndigande har samtidigt (bankoutskottets utlåtande nr 18) lämnats

fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande arbetare vid övriga riksdagens

verk.

Den statliga arbetarpersonalen hade tidigare regelmässigt varken skyldighet

eller möjlighet att under statens medverkan sörja för sina efterlevandes

pensionering. Vid de utredningar, som under 1930-talet verkställdes i fråga

örn familjepensioneringens ordnande för statstjänstemännen, ägnades emellertid

jämväl frågan örn beredande av familjepensionsrätt för arbetarpersonal

uppmärksamhet. Beträffande den under Kungl. Maj :t lydande förvaltningen

löstes frågan genom utfärdande den 10 oktober 1936 av ett familjepensionsreglemente

för arbetare (nr 543), vilket trädde i kraft den 1 januari

1937.

Härefter upptogo delegerade för riksdagens verk frågan örn anordnande av

statlig familjepensionering för riksbankens arbetarpersonal. Sedan förslag

härutinnan på delegerades föranstaltande utarbetats av en för ändamålet tillsatt

kommitté (familjepensionskommittén för riksdagens verk), underställdes

frågan 1937 år riksdag. Riksdagen godkände i enlighet nied bankoutskottets

hemställan (utlåtande nr 71) förslag till familjepensionsreglemente för arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Nämnda reglemente,

som i princip täcker tillämpningsområdet för det av 1935 års riksdag antagna

tjänstepensionsreglementet för arbetare vid samma verk, trädde i kraft den

1 januari 1938.

1935 års tjänstepensionsreglemente och 1937 års familjepensionsreglemente

för arbetare vid riksbanken äro alljämt gällande, förstnämnda reglemente

dock med vissa åren 1938 och 1939 vidtagna ändringar.

1934 års tjänstepensionsreglemente och 1936 års familjepensionsreglemente

för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet lia däremot från och med den

1 juli 1942 ersatts med nya pensionsreglementen, betecknade såsom 1942 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare (nr 452 och 453).

1942 års riksdag bemyndigade även Kungl. Majit att vidtaga vissa jämkningar

i de enligt 1934 års riksdags beslut gällande grunderna för den summariska

arbetarpensioneringen. Kungörelsen nr 585/1934 har härefter ersatte

med en den 30 juni 1942 utfärdad kungörelse (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Den nya kungörelsen

har trätt i kraft den 1 juli 1942.

Någon översikt över innehållet i de sedan den 1 juli 1942 gällande pensionsbestämmelserna

för arbetarpersonalen vid den under Kungl. Majit lydande

förvaltningen har pensionskommittén icke ansett erforderlig i vidare

mån än att kommittén i samband med behandlingen i det följande av frågan

örn pensionsunderlag och pensionsavdrag funnit sig böra lämna en redogörelse

för de överväganden, vilka föregått fastställandet av personalens fördelning

på pensionsgrupper ävensom avvägningen av tjänste- och familjepensionsunderlag

samt tjänste- och familjepensionsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsunderlag och pensionsavdrag.

Såsom i det föregående antytts förete gällande pensionsbestämmelser för

arbetarpersonalen vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk vissa skiljaktigheter

i förhållande till de för statlig arbetarpersonal i allmänhet gällande

pensionsbestämmelserna i fråga om indelning i pensionsgrupper samt de

för pensionsgruppema fastställda pensionsunderlagen och pensionsavdragen.

För denna särställning för arbetarna vid sedeltryckeriet och pappersbruket

föreligga enligt kommitténs mening alltjämt skäl. Innan kommittén går att

närmare angiva sin ståndpunkt härutinnan, anser kommittén lämpligt att

redogöra för de överväganden, som föregått införandet av den nuvarande

ordningen på detta område. Redogörelsen kan i huvudsak begränsas till

tjänstepensionslagstiftningen av den anledningen att familjepensionslagstiftningen

för de manliga arbetarna uppvisar kongruens med tjänstepensionsbestämmelserna.

1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. I förhållande till det för

statlig tjänstemannapersonal gällande pensionssystemet — enligt vilket pensionsunderlag

fastställts till belopp motsvarande två tredjedelar av slutlönen

i vederbörande lönegrad å billigaste ort (A-ort) — företedde 1934 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare den olikheten, att arbetarpersonalen,

oberoende av växlingar i löneställningen, i pensionshänseende sammanfördes

till fyra grupper. Den manliga och den kvinnliga personalen fördelades

var för sig på två s. k. pensionsgrupper, betecknade såsom pensionsgrupper - na 1 och 2. Pensionsgrupp 1 omfattade arbetare i anställning, för vilken ej

krävdes särskild yrkesutbildning, och pensionsgrupp 2 arbetare i anställning,

för vilken sådan utbildning krävdes.

Att sålunda för arbetare någon fast relation mellan pension och lön ej åvägabragtes,

grundade sig icke endast på tekniska svårigheter att avväga pensionen

individuellt för de särskilda arbetarna utan även på vissa principiella

skäl. Dessa angåvos i ett av 1921 års pensionskommitté avgivet betänkande

den 30 november 1925 (SOU 1925: 42) på följande sätt:

Arbetarpersonalens löneförmåner erbjuda exempelvis på grund av olika yrkesskicklighet

eller till följd av ackords- eller betingsarbetets större eller mindre omfattning

så betydande skiljaktigheter de enskilda anställningshavarna emellan, att

en däremot svarande skillnad jämväl i pensionens belopp icke kail anses vara

motiverad. Det kan inträffa, icke blott att en yrkesutbildad arbetare inom ett visst

fack når större löneinkomst än en med honom i övrigt jämställd kamrat å samma

tjänsteställe utan till och med att den icke yrkesutbildade anställningshavarens löneförmåner

överstiga den yrkesutbildades. Varje system, som bygger uteslutande på

lönebeloppen, måste komma att på grund av de synnerligen skiftande löneförhållanden,

som äro rådande icke blott vid de särskilda verken utan även beträffande

anställningshavarna sinsemellan vid ett och samma verk och som för övrigt tid

efter annan äro underkastade växlingar på grund av konjunkturförhållanden, försvåra

ett fullt rättvist avvägande av pensionerna efter löneinkomsten och sålunda

med nödvändighet medföra större eller mindre ojämnheter vid tillämpningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Enligt det av 1930 års pensionssakkunniga i betänkande den 27 september

1932 (SOU 1932: 22) avgivna förslag, varpå 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare till sin utformning väsentligen bygger, borde för de båda

pensionsgrupperna för manliga arbetare fastställas pensionsunderlag med utgångspunkt

från att en viss relation borde råda mellan underlagen för arbetare

och med dem närmast jämförliga extra ordinarie tjänstemän. Enligt de

sakkunnigas förslag skulle pensionsunderlaget för en icke-yrkesarbetare sammanfalla

med underlaget för extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden, medan

yrkesarbetare skulle bliva jämställd med en dylik tjänsteman i 6 lönegraden.

Underlagen för de olika grupperna av kvinnliga anställningshavare

borde utgöra omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga

arbetare.

De av 1930 års pensionssakkunniga framställda förslagen i fråga örn relationen

mellan arbetares och tjänstemäns samt mellan manliga och kvinnliga

arbetares pensionsunderlag blevo av statsmakterna godtagna, ehuru någon

reell tjänstepensionsreglering för tjänstemännen därvid icke, såsom pensionssakkunniga

förutsatt, samtidigt kom till stånd. Pensionsunderlagen bestämdes

sålunda till för manliga icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare 1,476 kronor

(motsvarande lönegraden Eo 4) respektive 1,644 kronor (motsvarande

lönegraden Eo 6) samt för kvinnliga icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare

till 1,104 respektive 1,236 kronor.

I anslutning härtill fastställdes i 1934 års arbetarpensionsreglemente pensionsavdrag

för manliga arbetare till samma belopp som för tjänstemän i

lönegraderna Eo 4 och 6. För kvinnliga arbetare fastställdes av särskilda

skäl avdragsbelopp, som utgjorde omkring 75 procent av pensionsavdragen

för lönegraderna Eo 5 och 7.

1 fråga örn viss arbetsledande personal förutsattes vid arbetarpensionsreglementets

tillkomst, att de däri för yrkes- och icke-yTkesarbetare upptagna

pensionsunderlagen icke lämpligen kunde eller borde tillämpas å alla under

reglementet eljest hänförliga arbetare. Verkställd undersökning hade givit

vid handen, att speciellt gruppen arbetsledande förmän i nämnda hänseenden

vore synnerligen heterogent sammansatt. Med hänsyn härtill ansågs lämpligast,

att förmanspersonalen icke behandlades såsom en särskild pensionsgrupp

i reglementet. Arbetsledande förmän, vilka i avseende å löne- och anställningsförhållanden

intoge en sådan särställning, att bättre pensionsförmåner

skäligen borde beredas dem än som kunde utgå enligt arbetarpensionsreglementet,

avsågos skola efter prövning av Kungl. Maj:t kunna inordnas

under de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade pensionsbestämmelserna

för tjänstemän. I civila tjänstepensionsreglementet intogos bestämmelser,

som lämnade Kungl. Maj:t befogenhet i sådant hänseende. Förordnande

om pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet har nied

stöd härav meddelats för viss arbetsledande personal.

1935 års tjänstepcnsionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk. I den utredning, som föregick tillkomsten av

tjänstepensionsreglementet för riksbankens arbetarpersonal, framhölls, att

de avlöningsförmåner, som utgingo enligt den då gällande avlöningsstaten

för arbctarpersonalen vid sedeltryckeriet, lågo betydligt över den för arbetarpersonal

i statens tjänst i allmänhet tillämpade lönenivån. Verkställd undersökning

hade givit vid handen, att de avlöningsförmåner, till vilka hänsyn

skäligen borde tagas vid pensionsavvägningen, för tryckerimästare och tryckare

närmast motsvarade slutlönema för extra ordinarie tjänstemän i Stockholm

i 14 respektive 12 lönegraden. Detta förhållande vöre att tillskriva den

särställning sedeltryckeriet intoge inom statsverksamheten och de alldeles

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

speciella kvalifikationer, som krävdes av de anställda. Det förefölle fördenskull

uteslutet att för sedeltryckeripersonalen tillämpa samma pensionsunderlag,

som fastställts i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Utredningsmannen

erinrade härvid om att vissa arbetsledande förmän vid de under

Kungl. Maj:t lydande förvaltningsområdena erhållit pensionsrätt enligt civila

tjänstepensionsreglementet med högre pensionsställning än enligt 1934 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare. Icke heller för den manliga arbetarpersonalen

vid riksbankens pappersbruk syntes kunna i frågasättas samma

pensionsunderlag, som fastställts i tjänstepensionsreglementet för arbetare.

En med utgångpunkt från medellönen under treårsperioden 1931—1933

verkställd jämförelse hade nämligen utvisat, att dessa arbetares löneställning

vore närmast jämförlig med slutlönen för manliga tjänstemän å D-ort

i följande lönegrader, nämligen såvitt anginge förmän och förste formare 14

lönegraden, andre formare och guskare 11 lönegraden och övriga arbetare

8 lönegraden.

På grundval av dessa överväganden och då det av principiella skäl ansetts

mindre tilltalande att för hela den till ifrågavarande förvaltningsområden

hänförliga personalen tillämpa en anordning liknande den, som införts

för vissa arbetare tillhörande den Kungl. Majit underlydande förvaltningen,

lia i det för arbetarpersonal vid sedeltryckeriet och pappersbruket

gällande pensionsreglementet upptagits högre tjänstepensionsunderlag än

som gälla för övriga arbetare i statens tjänst. Därvid har även tillämpats en

annan pensionsgruppering än som fastställts för förvaltningen i övrigt. Anordningen

innebär i detalj följande.

Den manliga arbetarpersonalen har indelats i tre pensionsgrupper, av vilka

den lägsta emellertid endast användes för arbetare vid pappersbruket.

Till den högsta gruppen — pensionsgrupp 1 — lia hänförts tryckerimästare

vid sedeltryckeriet samt arbetsledande förmän —- vartill räknas även

förste formare — vid pappersbruket. För denna pensionsgrupp gäller ett

pensionsunderlag av 2,640 kronor eller samma belopp, som enligt civila

tjänstepensionsreglementet gällde för lönegraden Eo 14.

Pensionsgrupp 2 omfattar vid sedeltryckeriet tryckare samt vid pappersbruket

andre formare oell guskare. För denna pensionsgrupp har fastställts

ett pensionsunderlag av 2,304 kronor (lönegraden Eo 12). Såsom framgår av

den här ovan lämnade redogörelsen hade visserligen löneställningen för

nämnda pappersarbetare i och för sig icke motiverat högre ställning i pensionsavseende

än som motsvarade lönegraden Eo 11. I utredningen framhölls

emellertid, att det vore önskvärt att i ett gemensamt pensionsreglemente för

sedeltryckeriet och pappersbruket ernå största möjliga överensstämmelse i

pensionshänseende för båda fövaltningsområdena.

Den lägsta gruppen — pensionsgrupp 3 — omfattar övriga manliga arbetare

vid pappersbruket. För denna grupp gäller ett pensionsunderlag av

1,824 kronor, d. v. s. samma belopp som enligt civila tjänstepensionsreglementet

gällde för lönegraden Eo 8. I utredningen framhölls, att denna grupp

inrymde vissa arbetare, vilkas anställningsförhållanden måhända i och för

sig kunde motivera cn något lägre pension än den för gruppen föreslagna.

Bland annat med hänsyn till det ringa antal arbetare, för vilka en särställning

med avseende å pensionen syntes kunna ifrågakomma, hade emellertid

något undantag från huvudregeln icke ansetts vara erforderligt.

Vad slutligen angår de kvinnliga arbetarna vid pappersbruket, befanns den

för dem tillämpade lönenivån icke giva anledning till avvikelse från det i

1934 års arbetarpensionsreglemente bestämda pensionsunderlaget för kvinnlig

arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, näm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ligen 1,104 Krono!. De kvinnliga arbetarna äro hänförda till en pensionsgrupp

4.

Pensionsavdragen för pensionsgrupperna 1—3 överensstämma nied de avdragsbelopp,

som enligt civila tjänstepensionsreglementet gällde för lönegraderna

Eo 14, 12 och 8. För pensionsgrupp 4 har fastställts samma pensionsavdrag

som för kvinnliga icke-yrkesarbetare i allmänhet.

1942 års tjänstepensionsreglcmente för arbetare. I 1942 års nya tjänstepensionsreglemente

för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet har tilllämpats

samma indelning av arbetarpersonalen i två pensionsgrupper, en

för icke-yrkesarbetare och en för yrkesarbetare, som förut fastställts i 1934

ars reglemente. Under förarbetena till reglementet hade visserligen övervägts

att vidtaga en ökad differentiering genom uppdelning av yrkesarbetarna på

två särskilda pensionsgrupper. 1938 års pensionssakkunniga framhöllo i sitt

betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare

(SOU 1942: 8, sid. 16 ff.), att en ökad differentiering skulle äga ett visst

fog ur rättvisesynpunkt. För att en sådan lösning skulle bliva tillfredsställande

måste dock krävas, att såsom förutsättning för arbetares hänförande till den

högre yrkesarbetargruppen uppställdes en kombination av högre yrkeskvalifikation

och högre inkomst. I den högre yrkesarbetargruppen borde sålunda

endast inplaceras arbetare i anställning, för vilken krävdes framstående yrkesskicklighet

samt i vilken arbetaren regelmässigt sysselsattes med särskilt

kvalificerat yrkesarbete, under förutsättning tillika att arbetaren uppnått en

löneinkomst, som avsevärt överstege den för yrkesarbetare i allmänhet såväl

vid vederbörande arbetsområde som inom statsförvaltningen i övrigt

genomsnittliga inkomsten. Emellertid hade de sakkunniga funnit sig böra

uppgiva tanken på en dylik differentierad lösning med hänsyn dels till de

praktiska svårigheter, som befarades uppkomma vid gränsdragningen mellan

de båda kategorierna av yrkesarbetare, och dels till de i någon mån ovissa

konsekvenserna av en differentierad lösning med avseende å lönesättningen

inom de områden, där en lönedifferentiering efter angivna grunder icke vore

genomförd.

Genom 1942 års tjänstepensionsreglemente hava för arbetarna fastställts

samma pensionsunderlag och pensionsavdrag som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

gälla för tjänstemän i följande lönegrader, nämligen såvitt

angår manliga och kvinnliga yrkesarbetare lönegraderna Eo 7 respektive

Ek 7 och såvitt angår manliga och kvinnliga icke-yrkesarbetare lönegraderna

Eo 5 respektive Ek 5. Tjänstepensionsunderlagens belopp utgöra i enlighet

härmed respektive 2,280, 1.680, 2,076 och 1,500 kronor. Vid jämförelse mellan

dessa belopp och de tidigare gällande pensionsunderlagen bör hänsyn tagas

till att de nya pensionerna avvägts efter en levnadskostnadsnivå, under

vilken de äldre beloppen utgå ökade med 12 procent dyrtidslillägg. Storleken

av den reella pensionsförbättringen framgår av en i 1938 års pensionssakkunnigas

betänkande (sid. 21) intagen tablå.

Familjepensioneringen. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag

för manliga arbetare överensstämma enligt samtliga i det föi-egående

omförmälda familjepensionsreglementen för arbetare — 1936 och 1942 års

familjepensionsreglementen för arbetare samt 1937 års familjepensionsreglemente

för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk -— med underlag

och avdrag för tjänstemän i dc lönegrader, med vilka arbetarna i tjänstepensionshänseende

likställts.

Familjepensionsunderlaget för de kvinnliga icke-yrkesarbetarna — inklusive

de kvinnliga arbetarna vid pappersbruket — är bestämt till samma be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

lopp som enligt 1936 års reglemente gällde för tjänstemän i lönegraden Eo 4.

För kvinnliga yrkesarbetare, vilka för närvarande sakna motsvarighet vid

riksbanken, gäller ett familjepensionsunderlag överensstämmande med det

för lönegraden Eo 6 bestämda. I 1942 års familjepensionsreglemente lia för de

kvinnliga arbetarna fastställts familjepensionsunderlag av samma storlek som

de, vilka gälla för tjänstemän i de lönegrader, med vilka arbetarna i tjänstepensionshänseende

likställts, d. v. s. lönegraden Ek 5 för icke-yrkesarbetare

och Ek 7 för yrkesarbetare. Då det nya reglementet innebär viss sänkning av

familjepensionsunderlagen för de kvinnliga arbetarna, har meddelats en övergångsbestämmelse

i syfte att bibehålla de anställningshavare, som så önskade,

vid deras tidigare familjepensionsunderlag.

Beträffande kvinnliga arbetare omfattar familjepensionsrätten endast rätt

till pension för efterlevande barn. Med anledning därav lia även pensionsavdragen

satts väsentligt lägre än de avdrag, som gälla för jämförliga tjänstemän

och manliga arbetare.

Kommitténs yttrande och förslag. Det förslag i fråga örn pensionsförmånernas

och pensionsbidragens storlek för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk, som kommittén framlägger, utgör resultat av de förhandlingar,

som förts mellan kommittén och de utsedda arbetarrepresentanterna

och som lett till enighet rörande den avvägning, som kommittéförslaget

innefattar. Beträffande förslagets innebörd och de skäl, som föranlett kommitténs

ställningstagande, får kommittén anföra följande.

Den särställning i pensionsavseende, som flertalet arbetare vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk för närvarande intager i förhållande till närmast

jämförliga arbetare vid statsförvaltningen i övrigt, har ansetts böra bibehållas,

i den mån en högre pensionsställning för här ifrågavarande anställningshavare

kan motiveras såväl med särskilda yrkeskvalifikationer som med

en högre löneinkomst än den, som genomsnittligt sett är betecknande för arbetare

inom de särskilda pensionsgrupperna vid statsförvaltningen i övrigt.

Denna dubbla förutsättning, vars uppställande överensstämmer med 1938 års

pensionssakkunnigas principuttalanden i ämnet, är enligt kommitténs mening

uppfylld beträffande de manliga yrkesarbetarna vid såväl sedeltryckeriet

som pappersbruket.

Dessa arbetare äro, såsom förut nämnts, för närvarande fördelade på tre

pensionsgrupper. Omfattningen av de två högsta pensionsgrupperna har angivits

genom uppräkning av yrkcsbeteckningen för de arbetare, som skola

hänföras till respektive grupp, medan den tredje gruppen omfattar övriga

manliga arbetare vid pappersbruket. På grundval av den utredning, som föregått

tillkomsten av det nu gällande tjänstepensionsreglementet, får det anses

sannolikt, att indelningen i pensionsgrupper vid dess införande nära svarade

mot de här ovan angivna grundprinciperna.

Även kommitténs förslag innebär, att de manliga yrkesarbetarna vid ifrågavarande

förvaltningsområdena fördelas på tre pensionsgrupper. En av

kommittén verkställd undersökning av personalens löneförhållanden och yrkeskvalifikationer

har nämligen givit vid handen, alt inom personalgrupperna

föreligga så slöra olikheter härutinnan, alt en Indelning i pensionshänseende

alltjämt är motiverad. Enligt kommitténs mening finnes icke giltig

anledning alt öka antalet pensionsgrupper för ettdera förvaltningsområdet

för sig eller alt fastställa inbördes avvikande pensionsgruppering för de båda

förvaltningsområdena.

I fråga örn .sältet för de manliga yrkesarbetarnas fördelning på pensionsgrupper

innebär kommitténs förslag för sedeltryckeriets vidkommande

en viss omläggning, närmast föranledd av de ändringar i avlönings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

förhållandena, som ägt rum vid tryckeriet efter tillkomsten av nu gällande

pensionsreglemente. Enligt de för arbetarna vid sedeltryckeriet nu gällande

avlöningsbestämmelserna, vilka meddelats av fullmäktige i riksbanken den

29 juni 1939, har genomförts en differentiering av lönerna efter yrkeskvalifikationer

och ansvarsställning, vilken tidigare icke förefanns. Utöver den

grundavlöning, som till alla arbetare utgår efter tjänstetidens längd, utbetalas

tillägg till sådana arbetare, som utföra arbete bänförligt till vissa yrkesgrupper.

För bestämmande av tilläggets belopp tillämpas en indelning i

fyra olika s. k. tilläggsgrupper, betecknade såsom I—IV. Har arbetare stadigvarande

sysselsättning i sådant yrkesarbete, som avses i någon av de två

högsta tilläggsgruppema (III och IV), utgår en högre grundavlöning för vecka,

varemot lönetillägget i motsvarande mån minskas. En stadigvarande placering

i dylikt arbete kan sägas i huvudsak innebära, att arbetaren garanteras

samma avlöning, som han skulle fått åtnjuta vid stadigvarande sysselsättning

inom yrke berättigande till tillägg i grupp II. Den högre grundavlöningen

tillkommer arbetare, vilken under minst 150 fulla arbetsveckor utfört

arbete, som avses under någon av tilläggsgruppema III och IV, och som

prövas lämplig för arbetare i sådan grupp. Ifrågavarande arbetare vid tryckeriet

kunna anses tillhöra ett högre löneskikt än övriga arbetare. Kommittén

har funnit denna indelning i löneskikt väl ägnad att läggas till grand för personalens

indelning i pensionsgrupper med hänsyn till att lönedifferentieringen

får anses avspegla en åtskillnad jämväl i fråga örn arbetarnas yrkeskvalifikationer.

I fråga om arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet innebär kommitténs förslag

i enlighet härmed, att arbetare, vilken enligt gällande avlöningsbestämmelser

äger åtnjuta — eller under förutsättning av viss sammanlagd anställningstid

vid tryckeriet skulle ägt åtnjuta — högsta vid tryckeriet tillämpade

grundlön, skall hänföras till pensionsgrupp 1. Annan arbetare vid sedeltryckeriet

skall tillhöra pensionsgrupp 2. Till de särskilda övergångsspörsmål,

som uppkomma i anledning av den förändade indelningen i pensionsgrupper,

återkommer kommittén i det följande under specialmotiveringen

till reglementsbestämmelserna.

För yrkesarbetarna vid riksbankens pappersbruk har någon utveckling

motsvarande den, som ägt rum vid sedeltryckeriet, icke kommit till stånd.

Kommittén har icke funnit skäl att på någon mera väsentlig punkt frångå

den för denna personal för närvarande tillämpade pensionsgrupperingen. I

enlighet härmed föreslår kommittén, att arbetsledande förmän och förste

formare skola tillhöra den högsta pensionsgruppen (grupp 1). Till pensionsgrupp

2 skola liksom hittills hänföras andre formare och guskare. Kommittén

har emellertid ansett fog finnas för att till denna grupp hänföra även vissa

andra pappersarbetare, vilka i fråga om såväl löneinkomst som yrkeskvalifikationer

stå andre formare och guskare nära. Sålunda föreslår kommittén, att

förste formbindare, förste limmare och förste valsare skola hänföras till

pensionsgrupp 2. Övriga yrkesarbetare vid pappersbruket bliva att hänföra

till pensionsgrupp 3.

Vad härefter angår storleken av pensionsförmånerna för pensionsgrupperna

1—3 föreslår kommittén, att pensionsunderlagen fastställas, såvitt angår

tjänstepensionerna till respektive 3,072, 2,760 och 2,484 kronor och såvitt

angår familjepensionerna till respektive 1,320, 1,188 och 1,056 kronor.

Dessa belopp överensstämma med tjänste- och familjepensionsunderlagen för

tjänstemän i lönegraderna Eo 13, 11 och 9. Till grund för förslaget i detta

hänseende ligger en av kommittén företagen undersökning av den genomsnittliga

löneställningen för de arbetare, som kunnat beräknas bliva inpla
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

cerade i de särskilda pensionsgrupperna. Beträffande förslagets närmare innebörd

må anföras följande.

Förslaget innebär i fråga örn pensionsgrupperna 1 och 2 en sänkning av

den nu gällande relationen till tjänstemännen med ett lönegradsnummer, vilken

sänkning ansetts påkallad med hänsyn till den genomsnittliga löneinkomsten

för samtliga de personalkategorier, vilka hänföras till de båda

grupperna. Oavsett denna ändring i det relativa pensionsläget innebär emellertid

förslaget en reell höjning av pensionsförmånerna. I detta avseende får

kommittén hänvisa till en i det följande intagen tablå över nuvarande och

föreslagna pensionsförmåner. Det av kommittén framlagda förslaget innebär

å andra sidan för pensionsgrupp 3 en höjning av pensionsunderlaget med

ett lönegradsnummer i förhållande till tjänstemännens pensionsskala. Inkomstläget

försvarar väl denna förbättring i relationen, och hinder mot förslagets

genomförande har ej ansetts böra möta med hänsyn till de yrkeskvalifikationer,

som arbetarna i denna pensionsgrupp i regel besitta. En del

av hithörande anställningshavare är sysselsatt vid sedelpapperstillverkningen

och har sålunda arbetsuppgifter, vartill motsvarighet saknas inom

statsförvaltningen i övrigt. För de till gruppen hörande hantverkarnas vidkommande

kan väl detta jämförelsevis förmånliga pensionsläge i och för

sig väcka tvekan med hänsyn till pensionsavvägningen för arbetare med

motsvarande yrkeskvalifikationer inom statsförvaltningen i övrigt, men det

har i betraktande av de särskilda förhållandena vid riksbankens pappersbruk

synts kommittén försvarligt att icke rubba den likställighet, som nu

förefinnes mellan denna yrkesarbetargrupp och de till lägsta pensionsgruppen

hänförda pappersarbetarna.

Vad kommittén här anfört har avseende å manliga yrkesarbetare inom

ifrågavarande förvaltningsområden. Vid pappersbruket finnas för närvarande

därjämte såväl manliga som kvinnliga arbetare, vilka ur de synpunkter,

som ansetts vara utslagsgivande vid den för statsförvaltningen i övrigt

anordnade pensioneringen, måste anses såsom »arbetare i anställning, för

vilken icke kräves särskild yrkesutbildning». För dylika arbetare ha, såsom

förut nämnts, vid den år 1942 genomförda pensionsregleringen fastställts

samma pensionsunderlag som för tjänstemän tillhörande följande lönegrader,

nämligen Eo 5 såvitt angår manliga arbetare och Ek 5 såvitt angår kvinnliga

arbetare. För ifrågavarande kvinnliga arbetare vid pappersbruket innebär

den år 1935 genomförda pensioneringen likställighet med kvinnliga ickeyrkesarbetare

vid statsförvaltningen i övrigt, och kommittén har icke funnit

skäl tala för frångående av den hittills tillämpade relationen. I enlighet härmed

föreslår kommittén, att för kvinnliga arbetare vid sedeltryckeriet skola

tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1,500 kronor och ett familjepensionsunderlag

av 792 kronor. De manliga icke-yrkesarbetarna vid pappersbruket

äro för närvarande inplacerade i pensionsgrupp 3 och sålunda likställda

med yrkesarbetare tillhörande den lägsta gruppen. För denna särställning

för riksbankens icke-yrkesarbetare har kommittén ansett skäl icke föreligga.

Kommittén föreslår sålunda, att de manliga icke-yrkesarbetarna vid pappersbruket

hänföras till cn pensionsgrupp 4, för vilken skola tillämpas ett tjänstepensionsunderlag

av 2,076 kronor och ett familjepensionsunderlag av 924 kronor

eller samma belopp som gälla inom statsförvaltningen i övrigt.

I fråga örn anställningshavarnas bidrag till pensioneringen innebär kommitténs

förslag, alt för manliga arbetare skola tillämpas samma pensionsavdrag,

som gälla för tjänstemän tillhörande lönegraderna Eo 13, 11, 9 och 5,

samt att för kvinnliga arbetare skola gälla samma pensionsavdrag som beträffande

statsförvaltningen i övrigt gälla för kvinnliga icke-yrkesarbetare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kommittén meddelar i anslutning härtill en sammanställning över de föreslagna

tjänste- och familjepensionsunderlagen ävensom de förändringar,

som dessas genomförande skulle medföra i jämförelse med nuvarande bestämmelser.

Siffrorna hänföra sig till tre olika indexlägen. De såsom alternativ

1 betecknade siffrorna avse det läge (index 156 på den äldre indexskalan

med 1914 såsom basår och index 100 på den nyare indexskalan med

1935 såsom basår), efter vilket de föreslagna pensionsunderlagen avvägts.

Med alternativ 2 har betecknats det indexläge (188 på den äldre och 120 på

den nyare indexskalan), vid vilket enligt nu gällande bestämmelser utgår

högsta dyrtidstillägg och som enligt förslaget skulle medföra maximum av

rörligt tillägg. Slutligen betecknar alternativ 3 de högre indexlägen, vid vilka,

på sätt för närvarande är fallet, utöver högsta dyrtidstillägg respektive rörliga

tillägg utgår 16 procent kristillägg.

Pen-

sions-

grupp

Tjänste-

pensions-

underlag

Jämförelse mellan de totala

tjänstepensionerna

Familje-

pensions-

underlag

Jämförelse mellan de totala

familjepensionerna, då endast

en efterlevande finnes

nuva-

rande

före-

slagna

alteia

nativ

gällande

bestäm-

melser

för-

slaget

ök-

ning

nuva-

rande

före-

slagna

alter-

nativ

gällande

bestäm-

melser

för-

slaget

ökn.

( + )

minsta.

(-)

f 1

2,952

3.072

120

1

1,386

1,320

- 66

1

2,640

3,072

2

3,372

3,533

161

1,260

1,320

2

1,588

1,518

- 70

(Eo 13)

l 3

3,844

4,024

180

3

1,808

1,729

- 79

( 1

2,580

2,760

180

1

1,254

1,188

- 66

2

2,304

2,760

2

2,940

3,174

234

1,140

1,188

2

1,436

1,366

- 70

(Eo 11)

1 3

3,353

3,616

263

3

1,636

1,556

- 80

( 1

2,040

2,484

444

1

1,023

1,056

+ 33

3

1,824

2,484

2

2,328

2,857

529

930

1,056

2

1,172

1,214

+ 42

(Eo 9)

1 3

2,654

3,254

600

3

1,335

1,383

+ 48

( 1

—

2,076

—

1

_

924

_

4

_

2,076

2

—

2,387

—

—

924

2

—

1,063

—

(Eo 5)

\ 3

2,719

—

3

—

1,210

—

Kvinn-

1

f 1

1,272

1,500

228

1

891

792

- 99

Ilga ar-

1,104

1,500

2

1,512

1,725

213

810

792

2

1,021

911

-110

betare

(Eko)

1 3

1,773

1,965

192

3

1,163

1,038

-125

Beträffande vissa av kommittén föreslagna övergångsbestämmelser, vilka

avse att förebygga försämring i pensionsvillkoren för nuvarande anställningshavare,

hänvisas till författningsförslagen och den för dem lämnade specialmotiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Specialmotivering till riksbankens tjänstepensions''

reglemente för arbetare.

Det nu gällande, av 1935 års riksdag antagna reglementet angående tjänstepension

för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk ansluter

sig till innehåll och uppställning ganska nära till tjänstepensionsreglementet

för arbetare den 30 juni 193-1 (nr 443). I förhållande till sistnämnda, för arbetarpersonalen

inom de under Kungl. Maj:t lydande förvaltningsområdena

avsedda reglemente innebär dock den för arbetarpersonalen vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk gällande författningen vissa, främst av skiljaktigheter

i fråga om arbetarnas anställningsförhållanden, ansvarsställning

m. m. betingade olikheter, vilka i huvudsak berörts i den allmänna motiveringen.

Den av pensionskommittén nu föreslagna nya tjänstepensionsförfattningen

— vilken synts böra erhålla benämningen riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare — ansluter sig, såsom redan antytts, nära till 1942 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare, i den mån ej avvikelser påkallats

med hänsyn till speciella förhållanden vid tryckeriet och pappersbruket. För

de jämkningar, som reglementsforslaget innehåller i förhållande till det nu

gällande tjänstepensionsreglementet för riksbankens arbetarpersonal, har någon

mera ingående motivering icke synts erforderlig. Vissa jämkningar av

större reell betydelse lia emellertid påpekats.

Enligt vissa av de föreslagna reglementsbestämmelserna — 3 § 1 morn.,

4 § och 8 § 2 mom. — skall prövning utövas av eller viss befogenhet kunna

tillkomma riksbankens direktion. För den händelse i enlighet med därom

framlagt förslag sådan omorganisation av styrelsen över och förvaltningen

av riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk skulle komma till stånd, att

de befogenheter i allmänhet i fråga örn dessa håda förvaltningsområden,

som nu tillkomma direktionen, överflyttas å en särskild industriverksstyrelse,

torde de avsedda paragraferna böra ändras i överensstämmelse därmed, så

att prövningen i stället skall ankomma på nämnda styrelse.

1 §•

/ mom. Enligt tgl mom. i 1935 års reglemente äger detta tillämpning

å sådana vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk anställda arbetare,

vilka fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft och för vilka fastställts en

arbetstid av normal omfattning. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning

gäller emellertid enligt 1 § 2 morn., att arbetaren uppnått en levnadsålder

av 21 år samt att hans anställning fortgått 21 månader i följd.

Vid utformandet av förslag till ett nytt tjänstepensionsreglemente för arbetarpersonal

vid riksdagens verk bär uppställt sig spörsmålet, huruvida även

detta reglementes tillämplighet bör vara begränsad till sedeltryckeriet och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

pappersbruket eller om det icke borde göras tillämpligt jämväl å arbetare

vid andra riksdagens verk. Jämlikt beslut av 1939 års riksdag lia visserligen

fullmäktige i riksbanken, liksom även fullmäktige i riksgäldskontoret, bemyndigats

att i förekommande fall besluta örn pensionering av arbetare enligt

de grunder, som avses i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst (de

s. k. summariska pensionsbestämmelserna). Fall torde emellertid kunna uppkomma,

då det kan vara önskvärt att för annan arbetare än vid sedeltryckeriet

eller pappersbruket tillämpa en reguljär, på avgiftsplikt grundad pensionering.

Dessa fall lia dock synts vara så undantagsmässiga, att hänsyn till

dem knappast bör tagas inom själva reglementets ram. Kommittén vill i

stället förorda, att riksbanksfullmäktige erhålla bemyndigande att alternativt

tillämpa pensionsreglementet eller de summariska pensionsbestämmelserna.

För reglementets tillämpning bör självfallet förutsättas, att för anställningen

gäller en arbetstid av normal omfattning och att de övriga allmänna villkoren

för reglementets tillämplighet äro uppfyllda. I nu avsedda fall böra vidare

tillämpas den pensionsgruppering, de pensionsavdrag och de pensionsunderlag,

som angivas i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Beträffande

de summariska pensioneringsgrunderna gäller härutinnan, som förut

nämnts, numera en den 30 juni 1942 utfärdad kungörelse (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Det

ifrågasatta bemyndigandet bör avse de i denna kungörelse innefattade bestämmelserna.

1 anslutning till vad förut skett beträffande 1934 års summariska pensionsbestämmelser

torde ett bemyndigande motsvarande det nu ifrågasatta lämpligen

böra lämnas jämväl fullmäktige i riksgäldskontoret med avseende å

arbetarpersonal vid övriga riksdagens verk.

Vad härefter angår förutsättningarna för reglementets tillämpning inom

sedeltryckeriets och pappersbrukets förvaltningsområden, innebär reglementsförslaget

vissa jämkningar, merendels av ringa reell betydelse. Efter

förebild av 1 § 1 mom. 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har

såsom oeftergivlig förutsättning för tillämpligheten föreskrivits, att arbetaren

innehar sådan arbetaranställning, som utgör hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. En förutsättning för det nya reglementets tilllämplighet,

som också är utan motsvarighet i det nu gällande reglementet, är

att vederbörande arbetare skall ha uppnått en levnadsålder av högst 60 år;

denna förutsättning har emellertid icke avseende å sådan arbetare, som tidigare

vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt, exempelvis enligt det

nu gällande reglementet. A andra sidan har det nuvarande villkoret, att vederbörande

arbetare fyller ett fortlöpande behov av arbetskraft, icke upptagits

i reglementsförslaget. Detta villkor, som även fanns i 1934 års arbetarpensionsreglemente,

har i 1942 års reglemente utbytts emot att anställningen

skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande behov

av arbetskraft, en förutsättning som generellt torde få anses vara för handen

beträffande arbetaranställning vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

2 inom. I 1 § 3 mom. av det nu gällande pensionsreglementet stadgas, att

från dess tillämpning kunna genom beslut av delegerade för riksdagens verk

undantagas arbetare, vilkas anställnings- och avlöningsförhållanden anses

böra föranleda, att deras pensionering ordnas i enlighet med bestämmelserna

i tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk. Enligt den motsvarande

bestämmelse, som innefattas i förevarande moment av reglementsförslaget,

erfordras icke något särskilt beslut för dylik anställningshavares undantagande

från arbetarpensionsreglementets tillämpning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

3 §.

1 inom. Såsom under den allmänna motiveringen angivits innebär pensionskommitténs

förslag, att den reglementet underkastade manliga arbetarpersonalen

i fortsättningen fördelas på fyra pensionsgrupper, nämligen tre

grupper för yrkesarbetare och en grupp för övriga arbetare. Yrkesarbetare

vid sedeltryckeriet fördelas mellan pensionsgruppema 1 och 2, varvid till

förstnämnda grupp hänföres sådan arbetare, som enligt gällande avlöningsbestämmelser

åtnjuter eller under förutsättning av viss anställningstid vid

tryckeriet skulle hava ägt åtnjuta högsta där tillämpade grundlön. Pappersbrukets

yrkesarbetare fördelas mellan grupperna 1—3, därvid arbetsledande

förmän och förste formare liksom nu hänföras till grupp 1 samt andre formare,

guskare, förste formbindare, förste limmare och förste valsare förås

till grupp 2. — För samtliga kvinnliga arbetare tillämpas samma pensionsavdrag

och pensionsunderlag, varför det ej ansetts påkallat att vidare använda

beteckningen pensionsgrupp i detta fall.

Beträffande den närmare omfattningen av de olika pensionsgruppema för

yrkesarbetare må till en början fästas uppmärksamhet på innebörden av att

till pensionsgrupp 1 skall vid sedeltryckeriet hänföras sådan arbetare, som

enligt gällande avlöningsbestämmelser åtnjuter eller under förutsättning av

viss anställningstid skulle åtnjuta högsta vid tryckeriet tillämpade grundlön.

Jämlikt avdelning III a 1) i de av fullmäktige fastställda anställnings- och

avlöningsbestämmelserna för arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet utgår till

all personal, som avses i dessa bestämmelser, oberoende av arbetsuppgifterna,

viss grundlön för vecka enligt en efter anställningstidens längd stigande

skala innefattande sjutton ålderstillägg, varvid det högsta beloppet utgår från

och med det 25:e anställningsåret. Arbetare, som utför mera kvalificerat, i

avlöningsbestämmelserna närmare angivet arbete, erhåller därutöver visst

lönetillägg per timme, vars storlek är beroende av vilken av fyra tilläggsgrupper

han tillhör. Den omständigheten, att arbetare åtnjuter sådant lönetillägg,

påverkar emellertid grundlönen endast under förutsättning, att han

under minst 150 fulla arbetsveckor utfört arbete, som avses i någon av de

två högsta tilläggsgrupperna (III och IV), eller såsom vikarierande l:e faktor,

och att han prövas i fortsättningen lämplig för arbete i någon av nämnda

tilläggsgrupper. I sådant fall höjes den för vecka utgående grundlönen med

visst belopp, medan lönetillägget för timme i motsvarande mån minskas.

Förutsättningen för att arbetare skall hänföras till pensionsgrupp 1 är, att

han erhållit höjd grundlön enligt sistberörda bestämmelse. Så snart detta är

fallet bör han uppflyttas till högsta pensionsgmppen. Däremot är det utan

betydelse, om han hunnit intjäna högsta ålderstillägg. Sådana manliga yrkesarbetare

vid tryckeriet, som antingen icke äro berättigade till tillägg utöver

grundlönen eller åtnjuta avlöning för arbete, vilket avses i någon av

tilläggsgrupperna, utan att hava tillerkänts förhöjd grundlön, skola hänföras

till pensionsgrupp 2.

Till frågan om placering av arbetare vid tryckeriet, vilka kvarstå på s. k.

gammal stat, återkommer kommittén i motiveringen till 1 punkten övergångsbestämmelserna.

För inplaceringen av pappersbrukets arbetare i pensionsgrupper hade det

ur olika synpunkter varit önskvärt att avlöningsbestämmelserna för denna

personalgrupp haft en lika fast utformning som för sedeltryckeriets arbetare.

Då detta icke är fallet, har pensionsgruppemas omfattning på samma sätt

som i det hittills gällande reglementet fått angivas genom en uppräkning av

vissa yrkesbenämningar. Pensionskommittén vill i anledning härav framhålla,

att reglementets uppräkning av de arbetare, som skola tillhöra pen
2—438210.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

sionsgrupp 1 eller 2, avser att vara uttömmande. Härav följer, att i den mån

för närvarande till grupp 1 eller 2 hänförda arbetare icke äro arbetsledande

förmän respektive inneha i författningsrummet angiven anställning, ett bibehållande

i nuvarande pensionsgrupp ej får ske. En omprövning av samtliga

arbetares inplacering i pensionsgrupp förutsättes alltså.

I övrigt må beträffande förslaget till inplacering av tryckeriets och pappersbrukets

arbetare i pensionsgrupper framhållas, å ena sidan att förslagets

utformning i detta avseende närmast är grundad på nu bestående

förhållanden och därför kan vara i behov av jämkningar vid organisationsändringar

el. dyl. och å andra sidan att vid dylika jämkningar böra tillämpas

de allmänna principer, på vilka reglementet bygger. Om vid sedeltryckeriet

skulle komma att till tilläggsgrupp III eller IV hänföras arbetare utan sådana

yrkeskvalifikationer, som nuvarande anställningshavare i dessa grupper besitta,

eller örn vid pappersbruket skulle komma att tillämpas beteckningen

arbetsledande förman för arbetare, som icke i fråga om såväl lön som kvalifikationer

motsvara de nuvarande arbetsledande förmännen, bör därav föranledas

en revision av bestämmelsernas detaljutformning i syfte att sådana

arbetare ej skola bliva hänförliga till grupp 1. Vad nu sagts bör givetvis äga

motsvarande tillämpning å förhållandet mellan pensionsgrupperna 2 och 3.

Å andra sidan kan tänkas, att nya grupper arbetare, som både i fråga om

yrkeskvalifikationer och löneinkomst äro fullt jämförliga med dem, som enligt

förslaget hänföras till pensionsgrupp 1 eller 2, kunna uppkomma. Även

i sådant fall påkallas en ändring i författningsbestämmelserna.

5 §.

Såsom under den allmänna motiveringen anförts överensstämma de av

kommittén föreslagna nya tjänstepensionsavdragen för arbetare med de avdragsbelopp,

vilka för tjänstemän med motsvarande tjänstepensionsunderlag

fastställts i tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk. Förslaget härom

har grundats å förutsättningen att arbetarna på samma sätt som tjänstemännen

skola vidkännas tjänstepensionsavdrag ej såsom nu under högst 30 år

eller alternativt därmed intill pensionsålderns inträde utan så länge anställningen

pågår. I överensstämmelse härmed har någon motsvarighet till gällande

bestämmelse örn en till 30 år begränsad avdragstid icke upptagits i

reglementsförslaget. Härutinnan överensstämmer detta med 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare.

I övrigt har med 1942 års reglemente såsom förebild stadgats, att arbetare

tillkommande avlöning skall minskas med tjänstepensionsavdrag från och

med den kalendervecka, då han blir underkastad reglementets bestämmelser,

till och med den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tilllämpligt

å honom, samt att sådant avdrag skall beräknas för varje kalendervecka,

för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning.

I olikhet med vad som skett i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

har det med hänsyn till de begränsade områden, varom här är fråga,

icke ansetts nödvändigt att tynga reglementet med en särskild övergångsbestämmelse

om det sätt, på vilket skall förfaras i fråga om pensionsavdrag för

den första kalenderveckan under reglementets giltighetstid. Kommittén har

utgått från att denna fråga även utan att uttrycklig bestämmelse meddelas

kommer att regleras på sådant sätt, att för den, som omedelbart före reglementets

ikraftträdande varit underkastad 1935 års tjänstepensionsreglemente,

tjänstepensionsavdraget för den kalendervecka, varunder ikraftträdandet

sker, minskas med ett belopp, motsvarande vad å denna vecka belöper av

pensionsavdrag, som före ikraftträdandet verkställts enligt 1935 års reglemente.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

I 9 § kungörelsen den 7 december 1934 (nr 581) med föreskrifter rörande

tillämpning av 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare meddelades

vissa stadganden rörande verkställande av pensionsavdrag för arbetare,

som på förordnande uppehåller befattning i statens tjänst eller under

anställningstiden fullgör kommitté- eller annat uppdrag i statens tjänst, däri

inbegripet tjänstgöring hos riksdagen och dess verk, riksdagens revisorer eller

kyrkomötet. I tillämpningsföreskrifterna till 1942 års reglemente (kungörelsen

nr 695/1942) har intagits en allmän föreskrift, enligt vilken vid tillämpning

av reglementsbestämmelserna angående tjänstepensionsavdrag

skall med avlöning förstås avlöning för den med pensionsrätt förenade anställningen

eller för annan anställning i statens tjänst, så ock annan ersättning

för arbete eller uppdrag i statens tjänst. Örn behov av liknande föreskrift

uppkommer i fråga om arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket,

synes den på motsvarande sätt kunna meddelas i särskild ordning.

7 §•

1 morn. Nuvarande förutsättningar för rätt till tjänstepension angivas i

7 § av det gällande pensionsreglementet. De bestämmelser i fråga om rätt

till pension, som meddelats i 8 § 1 mom. av 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, ha erhållit en från de tidigare gällande bestämmelserna

delvis avvikande utformning. Den viktigaste olikheten är, att det tidigare

gällande villkoret om 10 uppnådda tjänstår såsom förutsättning för rätt till

sjukpension väsentligt uppmjukats och ersatts med villkoret att arbetaren

vid anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst 5 år varit

underkastad reglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock

under minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som gjort hans

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Ändringarna lia närmare motiverats

i 1938 års pensionssakkunnigas betänkande, sid. 48.

De i förevarande moment upptagna bestämmelserna i ämnet överensstämma

med de i 1942 års tjänstepensionsreglemente innefattade, dock med vissa

jämkningar, vilka närmast äro föranledda av att säsongarbetaranställning ej

förekommer vid sedeltryckeriet eller pappersbruket.

8 §■

I 6 § gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare vid sedeltryckeriet

och pappersbruket stadgas, att pensionsåldern inträder vid utgången av den

månad, under vilken arbetare uppnår en levnadsålder av 60 år, att arbetare

må bibehållas i tjänst efter uppnådd pensionsålder endast då särskilda skäl

därtill föranleda och arbetaren prövas kunna på tillfredsställande sätt utföra

honom åliggande arbetsuppgifter samt att arbetare ej må bibehållas i tjänst

efter det han uppnått en levnadsålder, som med två år överstiger pensionsåldern.

Av de i denna paragraf meddelade bestämmelserna i ämnet överensstämmer

den i 1 mom. intagna pensionsåldersbestämmelsen såväl med den nu för

tryckeriet och pappersbruket gällande som med den i 9 § 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare meddelade föreskriften.

I fråga örn förutsättningarna för arbetares bibehållande i tjänst efter pensionsålderns

inträde innehåller 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

icke någon föreskrift. I anslutning till reglementet lia emellertid dylika

bestämmelser införts i 7 § tillämpningskungörelsen till reglementet (nr 695).

Dessa bestämmelser innebära i princip, att arbetare, som är underkastad reglementet,

icke må bibehållas i anställningen efter pensionsålderns inträde.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Verksledningen äger emellertid låta anstå med entledigande av arbetare,

som prövas kunna på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete,

då svårighet föreligger att på annat sätt tillgodose förefintligt behov av arbetskraft

eller eljest synnerliga skäl därtill äro och bibehållandet kan ske

utan att föranleda permittering av arbetare eller entledigande av sådan arbetare,

som vid avgången icke kommer i åtnjutande av pension. På Kungl.

Maj:ts prövning skall likväl bero, örn och i vad mån på grund av förhållanden

på arbetsmarknaden eller andra omständigheter anstånd må medgivas

längre tid än två år.

Pensionskommittén har ansett lämpligt, att förutsättningarna för arbetares

bibehållande i tjänst efter pensionsåldern liksom hittills åtminstone i huvudsak

angivas i sjiilva pensionsreglementet. Övervägande skäl ha vidare synts

tala för att detta spörsmål i sak regleras på samma sätt för arbetare vid

sedeltryckeriet och pappersbruket som för arbetare vid verk lydande under

Kungl. Majit. Vad särskilt angår frågan, i vad mån bibehållande i tjänst bör

få ske längre tid än två år efter pensionsålderns inträde, har pensionskommittén

ansett sig kunna utgå från att de grunder, som av Kungl. Majit kunna

komma att tillämpas i dylikt hänseende, beaktas vid behandling av motsvarande

frågor beträffande personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.

Kommittén har icke ansett nödvändigt att upptaga någon särskild bestämmelse

i reglementet med avseende å sådana undantagsfall, i vilka förhållanden

på arbetsmarknaden eller andra omständigheter kunna motivera medgivande

till dylikt bibehållande i tjänst längre tid än två år efter pensionsålderns

inträde. I stället vill kommittén förorda den anordningen, att fullmäktige

vid sidan om reglementet erhålla ett bemyndigande att medgiva sådant

bibehållande, om Kungl. Majit lämnar ett motsvarande medgivande jämlikt

tillämpningskungörelsen till 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.

12 §.

Utöver vad i allmänna motiveringen anförts beträffande tjänstepensionsunderlag

må framhållas, att reglementsförslaget icke innehåller någon motsvarighet

till föreskriften i 8 § 2 mom. av gällande reglemente angående medeltalsberäkning

av underlag för den, som inom loppet av de senaste tre

åren före avgången innehaft anställning tillhörande olika pensionsgrupper.

Beträffande skälen för uteslutandet — som delvis finner sin förklaring i

föreskriften i 3 § 2 mom. första stycket om att arbetare ej må vinna uppfattning

till högre pensionsgrupp, då mindre än tre år återstå till tiden för

pensionsålderns inträde -— må hänvisas till vad 1938 års pensionssakkunniga

i ämnet anfört i sitt betänkande, sid. 43.

13 §.

Enligt 2 § i nu gällande tjänstepensionsreglemente tillgodoräknas såsom

tjänstår dels tid, under vilken arbetare vidkänts pensionsavdrag enligt reglementet,

dels tid, för vilken arbetaren eljest vidkänts avdrag eller erlagt avgift

för tjänstepension, dels ock två tredjedelar av tid i övrigt, varunder arbetaren

efter uppnådd ålder av 18 år i statens tjänst innehaft sådan anställning,

som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente har i detta hänseende givits

en utformning, som nära ansluter till föreskrifterna i 14 § av 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare. Pensionskommittén tillåter sig därför att

beträffande de föreslagna bestämmelserna i huvudsak hänvisa till den motivering,

som lämnats i 1938 års pensionssakkunnigas betänkande, sid. 51.

Beträffande innebörden i den föreslagna paragrafens 2 mom. må upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘21

märksamhet fästas på att det i nämnda moment meddelade stadgandet bland

annat innebär, att tjänstårsberäkning enligt bestämmelserna i 2 punkten av

de vid 1935 års reglemente meddelade övergångsbestämmelserna alltjämt

får ske under de förutsättningar och i den omfattning som framgår av nämnda

punkt. Kommittén har dessutom i anslutning till reglementsförslaget upptagit

vissa i det följande närmare berörda övergångsbestämmelser innebärande

utvidgningar i förhållande till föreskrifterna i omförmälda punkt av

övergångsstadgandena till 1935 års reglemente.

Vad slutligen angår det föreslagna 3 morn., innebär detta den nyheten,

att på fullmäktiges prövning skall bero, huruvida och i vad mån reduktion

bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren

ej gällt en arbetstid av normal omfattning.

18—20 §§.

Reglementsförslagets bestämmelser örn tjänstelivränta ansluta sig nära till

dem, som gälla enligt 19—21 §§ i 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare. I förhållande till de bestämmelser örn rätt till uppskjuten livränta,

som innefattas i 16 § av det för riksbankens arbetarpersonal gällande reglementet,

innebär förslaget åtskilliga ändringar. Vid sidan örn rätten till uppskjuten

livränta — vilken förmån börjar utgå först från och med 65-årsåldem

—- ställes en rätt till förtidslivränta för den, som före nämnda ålder

blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension.

Å andra sidan begränsas rätten till tjänstelivränta till den, som antingen

under sammanlagt minst 3 år haft tjänstepensionsrätt eller under

sammanlagt minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Uppskjuten livränta

beräknas i förhållande till det senast gällande tjänstepensionsunderlaget,

antalet tjänstår vid avgången samt tiden mellan avgången och 65-årsåldern.

Förtidslivräntan beräknas försäkringstekniskt till ett värde motsvarande

den uppskjutna livränta, som skulle kunnat utgå från nämnda ålder.

Livräntans fastställande skall ske först i anslutning till att förmånen skall

börja utgå. I fråga om den närmare innebörden av de föreslagna bestämmelserna

må hänvisas till den i 1938 års pensionssakkunniga i betänkandet

å sid. 53—59 lämnade framställningen.

I samband med antagandet av allmänna tjänstepensionsreglementet och

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har riksdagen bemyndigat

Kungl. Majit att förordna örn utbytande av rätt till uppskjuten livränta

enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet respektive 1934 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta. Beträffande villkoren

för sådant utbyte och grunderna för förtidslivräntans fastställande

förutsattes därvid, att i stort sett samma anordningar skulle tillämpas som

de i de nya pensionsreglemcntena träffade. Med stöd av bemyndigande^ har

Kungl. Majit den 23 oktober 1942 utfärdat kungörelse (nr 872) angående utbyte

i vissa fall av rätt till uppskjuten livränta mot förtidslivränta. Ett motsvarande

bemyndigande har i samband med antagandet av det nya tjänstepensionsreglementet

för riksdagens verk lämnats delegerade för dessa verk.

Kommittén vill förorda, att fullmäktige nu erhålla ett bemyndigande av

enahanda innehåll, såvitt angår sådan arbetare vid riksbankens sedeltryckeri

eller pappersbruk, som avgått med rätt till uppskjuten livränta enligt 1935

års reglemente.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

I reglementsförslaget har tiden för reglementets ikraftträdande utsatts till

den 1 juli 1943. I samband med ikraftträdandebestämmelsen har meddelats

ett stadgande om upphävande av de olika pensionsbestämmelser, som kunna

finnas stridande mot det nya reglementets bestämmelser. Ä arbetare, som

redan erhållit pension eller rätt till uppskjuten livränta enligt de äldre föreskrifterna,

avses dessa alltjämt skola äga tillämpning, i den mån ej annat

följer av den i det följande förordade anordningen för retroaktiv tillämpning

av det nya reglementet å vissa anställningshavare, som avgått med rätt

till pension före dess ikraftträdande.

övergångsbestämmelser.

Punkt 1. I 3 § av reglementsförslaget har omfattningen av pensionsgrupp 1,

såvitt angår arbetare vid sedeltryckeriet, avgränsats med utgångspunkt från

innehållet i de gällande avlöningsbestämmelsema. Arbetare vid tryckeriet,

som åtnjuter avlöning enligt äldre lönestat, skall enligt den i förevarande

punkt intagna föreskriften placeras i den pensionsgrupp, vartill han med

tillämpning av de i 3 § meddelade bestämmelserna skulle ha hänförts, örn

han övergått å den nya lönestaten. Frågan, huruvida sådan arbetare är

hänförlig till grupp 1, är sålunda beroende av huruvida han vid tillämpning

av de nya avlöningsbestämmelsema skulle åtnjutit förhöjd grundlön.

Även här är därför avgörande, huruvida arbetaren under minst 150 fulla

arbetsveckor utfört arbete, som avses under någon av tilläggsgruppema III

och IV, eller såsom vikarierande lie faktor, och prövats i fortsättningen

lämplig för arbete i sådan grupp. Då angivna förhållande i dessa fall icke

påverkar arbetarens löneställning, finnes uppenbarligen särskild anledning

att i samband med reglementets ikraftträdande och därefter fortlöpande

konstatera, huruvida förutsättningar för hänförande till pensionsgrupp 1 äro

för handen.

Vissa arbetare vid sedeltryckeriet ha med hänsyn till arbetets omläggning

icke kunnat beredas fortsatt sysselsättning, åtminstone icke hela året,

i det yrkesarbete, som de tidigare under lång tid haft att utföra. Detta förhållande

bör icke för dem medföra, att de placeras i lägre pensionsgrupp

än som skulle lia blivit fallet, om de fortfarande varit sysselsatta med sitt

föregående arbete. Förutsättningen för att de skola inplaceras i högsta pensionsgruppen

bör emellertid även här vara, att de under minst 150 fulla arbetsveckor

utfört samt prövats i och för sig lämpliga för arbete, som avses i

någon av tilläggsgruppema III och IV.

Punkt 2. De av pensionskommittén föreslagna nya tjänstepensionsunderlagen

medföra för såväl manliga arbetare tillhörande pensionsgmpperna 1—3

som kvinnliga arbetare större eller mindre förbättringar i förhållande till

nuvarande pensionsförmåner. Den samtidigt föreslagna nya pensionsgrupperjngen

kan emellertid i vissa fall komma att föranleda att manlig arbetare

hänföres till lägre pensionsgrupp än hittills. Kommittén har utgått från, att

arbetaren i sådant fall skall tillförsäkras pension minst till det belopp han

kunnat påräkna, om de nuvarande bestämmelserna alltjämt tillämpats. Av

praktiska skäl har härvid såsom jämförelsebas ansetts böra föreskrivas den

levnadskostnadsnivå, vid vilken de nya pensionsunderlagen äro avvägda,

d. v. s. index 156 enligt den indexskala, som har juli 1914 till utgångspunkt.

Undantagsföreskriftema skola tillämpas så länge arbetaren kvarstår i den

pensionsgrupp, i vilken han placeras vid reglementets ikraftträdande.

Beträffande den föreslagna bestämmelsens räckvidd må framhållas, att

den vid sedeltrgckeriet kommer att vara av betydelse för sådan arbetare på

gällande avlöningsstat, som för närvarande i egenskap av tryckerimästare

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

tillhör filipp 1 men ej åtnjuter förhöjd grundlön, ävensom för sådan tryckerimästare

på äldre lönestat, som ej vid tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser

skulle ägt åtnjuta förhöjd grundlön. Om sådan arbetare efter

det reglementet trätt i kraft uppfyller förutsättningarna för att tillhöra den

högre pensionsgruppen, komma självfallet, vare sig han bytt anställning eller

ej, de i reglementet stadgade underlagen och avdragen i tillämpning. Vid pappersbruket

blir övergångsbestämmelsen av värde för dels arbetare, som nu tillhör

pensionsgrupp t utan att vara arbetsledande förman eller förste formare,

dels ock sådan till pensionsgrupp 2 för närvarande hänförd arbetare, som ej

är andre formare, guskare, förste formbindare, förste limmare eller förste valsare.

För sådan arbetare, som nu tillhör pensionsgrupp 3 men enligt det

nya reglementet blir att hänföra till pensionsgrupp 4, blir däremot övergångbestämmelsen

utan praktisk betydelse, eftersom det för sistnämnda

pensionsgrupp föreslagna underlaget överstiger nuvarande underlag för pensionsgrupp

3 ökat med 12 procent dyrtidstillägg.

Punkt 3. I fråga örn tjänstårsberäkning för tid före ikraftträdandet den

1 juli 1935 av nämnda års tjänstepensionsreglemente gälla i första hand bestämmelserna

i 2 § 2 mom. reglementet. Enligt detta författningsrum må

tillgodoräknas tid, för vilken arbetaren vidkänts avdrag eller erlagt avgift

för tjänstepension från staten eller från av staten upprättad eller understödd

pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa, samt två tredjedelar av

annan tid, varunder arbetare efter upnådd ålder av 18 år i statens tjänst

innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla. En i vissa hänseenden utökad tjänstårsberäkning är emellertid

medgiven genom föreskrifter i 2 och 3 punkterna övergångsbestämmelserna

till 1935 års reglemente. Enligt 2 punkten andra stycket av dessa övergångsbestämmelser

må för arbetare, som avgår med rätt till pension före den

1 januari 1945 och därvid med tillämpning av de eljest gällande tjänstårsberäkningsbestämmelserna

icke kan räkna 25 tjänstår, den omfattning vari

icke pensionsberättjgande anställningstid tillgodoräknas på visst sätt höjas

utöver två tredjedelar, i den mån så erfordras för att antalet tjänstår skall

uppbringas till 25. Vid avgång under tiden 1 januari 1940—31 december

1944 sker sålunda tillgodoräkning med intill tre fjärdedelar av dylik anställningstid.

Till sistnämnda föreskrift har ett övergångsstadgande av samma innehåll

i 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare utgjort förebild. I förarbetena

till 1942 års tjänstepensionsreglemente påpekade 1938 års pensionssakkunniga

i sitt betänkande (sid. 61), att i följd av det då gällande övergångsstadgandet

kunde uppkomma den ojämnheten, att en arbetare vid avgång

före den 1 januari 1945 erhölle större antal tjänstår än vid avgång först vid

nämnda tidpunkt eller senare. Det finge anses mindre tilltalande, att de sammanlagda

tjänstår, arbetaren skulle kunnat räkna sig tillgodo vid avgång

före angivna dag, icke finge tillgodoräknas i händelse han kvarstode i anställningen

intill en senare tidpunkt. I enlighet med ett av pensionssakkunniga

i anslutning därtill framlagt förslag har vid 1942 års tjänstepensionsreglemente

fogats en övergångsbestämmelse (punkt 4) enligt vilken för arbetare,

sorn avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare, de

jämlikt reglementsbestämmelserna beräknade tjänståren i förekommande fall

skola utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger vad

som kunnat tillgodoräknas, därest avgången skett omedelbart före den 1 januari

1945.

Kommittén har för sin del ansett ett motsvarande stadgande laira meddelas

beträffande arbetare vid nu ifrågavarande förvaltningsområden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Beträffande sådan arbetare vid pappersbruket, som före 1921 års utgång

erhållit och därefter utan avbrott innehaft anställning vid bruket, har kommittén

härutöver funnit sig kunna tillstyrka en förlängning med 5 år av

nyssnämnda tidsfrist den 1 januari 1940—31 december 1944. För vissa arbetare,

som anställts vid relativt hög ålder — särskilt hantverkare -—- kommer

nämligen pensionen att bliva avsevärt avkortad på grund av felande

tjänstår. Billighetsskäl ha synts tala för att pensionen i dessa fall något förbättras

genom en relativt förmånlig tjänstårsberäkning. Stadganden i ämnet

ha intagits i 3 punkten andra stycket övergångsbestämmelserna.

Punkterna 4 och 5. Enligt 3 punkten övergångsbestämmelserna till 1935

års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och

pappersbruk tillkommer det fullmäktige att besluta, om och i vad mån för

sådan arbetare vid sedeltryckeriet, som övergått från anställning hos enskild

entreprenör till riksbankens tjänst i samband med riksbankens övertagande

av verksamheten vid tryckeriet, må såsom tjänstår tillgodoräknas hans anställningstid

hos den enskilde entreprenören. Jämlikt 4 punkten av de här

föreslagna övergångsbestämmelserna skall nämnda stadgande äga motsvarande

tillämpning, om arbetaren blir underkastad det nya reglementet.

1 de avlöningsbestämmelser för arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet, som

utfärdades efter riksbankens övertagande av tryckeriet, föreskrevs, att för

beredande av livränta åt vederbörande skulle av tryckeriet för varje person

inbetalas till livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm ett årligt

belopp av 135 kronor — varav den anställde skulle bidraga med en tredjedel

— från och med det år, under vilket han fyllde 20 år till och med det år,

under vilket han uppnådde 55 års ålder. Livräntan utgick från och med det

år vederbörande fyllde 56 år, oavsett om han då fortfarande var i tjänst.

Då livränteförsäkringen avlöstes av en ordnad pensionering, ansågs vid

dennas utformning fog finnas att åtminstone i viss omfattning betrakta den

statligt förmedlade livränteförsäkringen såsom en pensionering hos av staten

understödd pensionskassa. I enlighet härmed har i 2 punkten första

stycket övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente föreskrivits, att

arbetare vid sedeltryckeriet, som efter riksbankens övertagande av verksamheten

vid tryckeriet men före reglementets ikraftträdande verkställt inbetalningar

till livränte- och kapitalförsäkringsanstalten enligt angivna bestämmelser,

såsom tjänstår för pension skall äga tillgodoräkna fem sjättedelar

av den tid, för vilken sådan avgift erlagts och varunder arbetaren innehaft

anställning, som enligt reglementet skulle kunnat vara förenad med pensionsrätt.

Å andra sidan har i 5 punkten övergångsbestämmelserna föreskrivits,

att livräntan skall betraktas såsom del av pensionen enligt 1935 års

reglemente.

En föreskrift motsvarande den, som finnes i 5 punkten övergångsbestämmelserna

till 1935 års reglemente, har upptagits i 5 punkten övergångsbestämmelserna

till det nu föreliggande reglementsförslaget. Vad åter angår

frågan örn tillgodoräkning av avgiftstiden såsom tjänstår, framgår av 13 §

2 mom. att det nya reglementet icke medför någon ändring i nu gällande

bestämmelser härutinnan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Specialmotivering till riksbankens familjepensionsreglemente

för arbetare.

Det av kommittén framlagda förslaget till nytt familjepensionsreglemente

för arbetarpersonal vid tryckeriet och pappersbruket — betecknat såsom riksbankens

familjepensionsreglemente för arbetare — har i analogi med vad

tidigare gällt på detta område utformats i nära anslutning till den gällande

familjepensionsförfattningen för arbetare vid den under Kungl. Majit lydande

förvaltningen. Kommittén har med hänsyn härtill icke funnit påkallat

att lämna någon ingående motivering för författningsförslaget utan får i

stället hänvisa till förarbetena till 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare,

särskilt det i det föregående berörda, av 1938 års pensionssakkunniga

avgivna betänkandet med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare i statens tjänst.

Vad under specialmotiveringen till förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente

inledningsvis anförts i fråga örn eventuellt utbyte av uttrycket riksbankens

direktion mot vederbörande industriverksstyrelse är tillämpligt även

med avseende å förevarande reglementsförslag.

1 §•

Denna paragraf, i vilken angives reglementets tillämpningsområde, motsvarar

1 § i det nu gällande familjepensionsreglementet.

Det nya reglementet är avsett att i princip täcka tillämpningsområdet för

den nya tjänstepensionsförfattningen. I det föregående har föreslagits ett

bemyndigande för riksbanksfullmäktige att förordna örn tillämpning av

tjänstepensionsreglementet å sådan arbetare vid riksbanken, å vilken reglementet

ej blir automatiskt tillämpligt. Om detta bemyndigande utnyttjas,

bör jämväl familjepensionsreglementet göras tillämpligt å arbetaren i fråga.

Vid tillämpning av familjepensionsreglementet i här avsedda fall böra i stället

för reglementsförslagets pensionsunderlag och pensionsavdrag de belopp

komma till användning, som angivas i 1942 års familjepensionsreglemente

för arbetare.

I övrigt kan förtjäna framhållas, att reglementsförslaget innebär en viss

saklig avvikelse från nuvarande bestämmelser i fråga örn förutsättningarna

för att reglementet skall bibehålla sin tillämplighet å den, som avgått från

arbetaranställning utan pensionsrätt. Nu gällande föreskrift örn att arbetaren

under minst 5 år skall lia innehaft till tjänstepension berättigande befattning

har utbytts mot de alternativa förutsättningarna, att arbetaren antingen under

sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet

eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst

6 år i statens tjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

6 och 7 §§.

Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer av reglementsförslaget må

allenast erinras örn den ändrade terminologi detta i anslutning till 1942 års

familjepensionsreglemente för arbetare innehåller i jämförelse med det nu

gällande reglementet. I reglementsförslaget förstås i det fall, att två eller

flera familjepensionsberättigade finnas, med uttrycket familjepension summan

av de förmåner, vilka tillkomma samtliga familjepensionsberättigade;

för sådana fall ha meddelats vissa regler örn familjepensionens fördelning

mellan de berättigade. Familjepensionen utgöres av grundbelopp och rörligt

tillägg, ej såsom förut av fast och rörlig del. Grundbeloppet fastställes enligt

vissa regler på grundval dels av ett vid arbetarens död för honom gällande

familjepensionstal, dels ock av kretsen av de familjepensionsberättigade.

Familjepensionstalet, vilket motsvarar det hittillsvarande grundbeloppet, är

avhängigt av de förhållanden beträffande tjänstår och familjepensionsunderlag,

som varit gällande för den avlidne.

15 §.

Där efterlevande till den, å vilken familjepensionsreglementet äger tillämpning,

innehar med tjänstepensionsrätt förenad anställning eller åtnjuter antingen

tjänstepension eller tjänstelivränta eller såsom anhörig till annan ananställningshavare

familjepension eller familjelivränta, gäller för närvarande

enligt 7 § 3 mom. av 1937 års familjepensionsreglemente, att familjepensionen

skall minskas med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av

120 kronor, som den fasta delen — motsvarande enligt här tillämpad terminologi

pensionens grundbelopp — utgör av familjepensionsunderlaget.

Efter skedda överväganden har den motsvarande bestämmelse, som varit

införd på tjänstemannaområdet och för arbetare vid den under Kungl. Majit

lydande förvaltningen, ersatts med en regel om minskning av pensions- eller

livränteförmån med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån,

som föranleder minskningen. Från minskningsregeln kan dock undantag

medgivas efter prövning i varje särskilt fall. Nu angivna bestämmelser ha utgjort

förebild för de i ifrågavarande paragraf upptagna.

övergångsbestämmelser.

Punkt 1. Beträffande den i första stycket av denna punkt intagna bestämmelsen,

vilken svarar mot stadgandet i 2 punkten övergångsbestämmelserna

till det föreslagna tjänstepensionsreglementet, hänvisas till den

förut lämnade motiveringen för sistnämnda stadgande. Framhållas må emellertid,

att den här föreslagna bestämmelsen icke endast är av betydelse i fall

av nedflyttning till lägre pensionsgrupp utan även för arbetare, vilken såväl

före som efter reglementets ikraftträdande tillhör samma pensionsgrupp i det

fall, att denna är grupp 1 eller grupp 2.

Såsom närmare anförts i den allmänna motiveringen innebär kommitténs

förslag i fråga om kvinnlig arbetares ställning i familjepensionshänseende en

viss jämkning nedåt. I samband med att motsvarande förändring genomfördes

för anställningshavare vid den under Kungl. Maj:t lydande statsförvaltningen,

föreskrevs övergångsvis att för kvinnlig arbetare, som omedelbart

före reglementets ikraftträdande var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, skulle, därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd

tidpunkt anmälde sin önskan därom, tillämpas oförändrat familjepensions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

avdrag samt ett familjepensionsunderlag, vilket reellt motsvarade det tidigare

gällande underlaget. En bestämmelse av angivna innehåll har intagits i

1 punkten andra stycket av här förevarande övergångsbestämmelser.

Punkt 2. I en vid 1937 års familjepensionsreglemente för arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk fogad övergångsbestämmelse

meddelas en regel angående utvidgad rätt till tjänstårsberäkning för arbetare,

å vilken 1935 års tjänstepensionsreglemente för dylik arbetarpersonal vunnit

tillämpning före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid

sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension. Regeln innebär att, även i den

mån detta ej följer av reglementsbestämmelsema, för bestämmande av familjepension

åt arbetarens efterlevande må såsom tjänstår tillgodoräknas hela den

tid, under vilken han, innan familjepensionsreglementet blev å honom tilllämpligt,

i statstjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. Örn arbetaren övergått från anställning hos enskild

entreprenör till riksbankens tjänst i samband med riksbankens övertagande

av verksamheten vid tryckeriet, må jämväl tillgodoräknas den tid i

den enskilde entreprenörens tjänst, som arbetaren med tillämpning av 3

punkten övergångsbestämmelserna till 1935 års tjänstepensionsreglemente

förklarats skola få räkna såsom tjänstår.

Kommittén har funnit skäl tala för att, liksom skett vid 1942 års pensionsreglering

för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet, rätt att bibehålla

på grund av omförmälda bestämmelse förvärvade tjänstår medgives även vid

övergång till det nya familjepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk. Ett stadgande i ämnet har intagits i förevarande

punkt.

I samband med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag till 1942 års tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare har 1942 års riksdag bemyndigat

Kungl. Majit att meddela särskilda övergångsbestämmelser utöver de i

reglementena innefattade. Pensionskommittén vill föreslå, att ett dylikt bemyndigande

lämnas bankofullmäktige med avseende å riksbankens tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare. Kommittén förutsätter, att erforderliga

övergångsbestämmelser om verkställande av pensionsavdrag under

den första kalenderveckan av reglementenas giltighetstid skola meddelas

med stöd av sådant bemyndigande.

»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Vissa särskilda övergångsanor damgar.

De av kommittén föreslagna nya tjänste- och familjepensionsreglementena

avses skola träda i kraft den 1 juli 1943 och jämte de övergångsbestämmelser,

som finnas fogade vid reglementena eller vilka fullmäktige med stöd av

det förutsatta bemyndigandet kunna komma att ytterligare meddela, tillämpas

på arbetare, som ha anställning under reglementenas giltighetstid. Sådana

arbetare, som avgått med tjänstepension eller rätt till uppskjuten livränta

före reglementenas ikraftträdande, beröras i princip icke av den föreslagna

pensionsregleringen. Härifrån böra emellertid enligt kommitténs förslag

gälla tre undantag. Ett av dessa avser möjlighet för den, som avgått med

rätt till uppskjuten livränta, att erhålla livränterätten utbytt mot en genast

utgående förtidslivränta. Förslag härom har framlagts i samband med motiveringen

till tjänstepensionsreglementets bestämmelser om tjänstelivränta. De

båda andra förslagen avse förbättring av vissa nu utgående arbetarpensioner.

Härom får kommittén anföra följande.

I samband med de från och med den 1 juli 1942 genomförda pensionsregleringarna

för tjänstemän, underkastade civila och militära tjänstepensionsreglementena

samt 1935 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk,

har vidtagits en anordning innebärande att de före nämnda dag med pension

avgångna befattningshavare, å vilka 1939 års avlöningsbestämmelser erhållit

tillämpning — d. v. s. befattningshavare, som varit kvar i tjänst den

1 juli 1939 — dels från och med den 1 juli 1942 erhållit sin med stöd av den

äldre pensionsförfattningen beviljade tjänstepension omräknad enligt de

nya pensionsbestämmelserna, dels ock fått uppbära ett visst belopp i pensionsökning

för den tid, under vilken pension åtnjutits enligt de äldre bestämmelserna.

Denna i viss mån retroaktiva anordning, genom vilken pensionsregleringens

resultat bragts att i stort sett sammanfalla med det, som

skulle ha uppkommit, om de nya pensionsreglementena trätt i kraft samtidigt

med de nya avlöningsförfattningarna, har motiverats med hänvisning till

det fasta förhållande mellan pension och lön, som sedan länge ansetts böra

råda för tjänstemännens vidkommande. Ehuru något fast samband mellan

löner och pensioner icke finnes för arbetarpersonal, har 1942 års riksdag i

samband med behandlingen av det genom propositionen nr 229 framlagda

förslaget till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare beslutat om

en omräkning i enlighet med de nya pensionsbestämmelserna av pensionen

för sådan arbetare, som avgått från anställningen under tiden 1 juli 1939—

30 juni 1942 med rätt till pension enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare och för vilken pensionsåldern inträtt tidigast under juli månad

1939. Denna anordning torde vara föranledd av en önskan att för arbetarpersonalen

ernå i viss mån samma resultat som om nya pensionsbestämmelser

börjat tillämpas från samma tidpunkt för arbetarna som för tjänstemännen.

Bestämmelser i ämnet innefattas i kungörelsen den 12 juni 1942

(nr 454).

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kommittén utgår från att det står i överensstämmelse med motiven för sistnämnda

anordning, att en liknande retroaktivitet får gälla i fråga örn de nu

föreslagna pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal vid riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk. Kommittén föreslår därför att i anslutning till

tjänstepensionsreglementet vidtages den anordningen, att för arbetare, som

under tiden 1 juli 1939—30 juni 1943 avgått med rätt till pension enligt 1935

års reglemente och för vilken pensionsåldern inträtt tidigast under juli månad

1939, skall, örn han alltjämt lever den 1 juli 1943, såvitt angår tid från

och med sistnämnda dag gälla, att tjänstepensionen skall till beloppet fastställas

och utgå i enlighet med föreskrifterna i det nya tjänstepensionsreglementet

med därtill hörande övergångsbestämmelser. Ett bemyndigande att

meddela föreskrifter av i huvudsak angivna innehåll torde böra lämnas riksbanksfullmäktige.

Det i det föregående förutsatta bemyndigandet att utfärda

ytterligare övergångsbestämmelser till reglementet bör gälla jämväl i förevarande

fall.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 170 har Kungl.

Maj :t hemställt örn riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse

med i propositionen förordade grunder meddela bestämmelser

rörande omreglering av vissa äldre tjänstepensioner. Angående propositionens

innehåll må nämnas följande.

Mot bakgrunden av att de i de nya pensionsförfattningarna tillämpade grunderna

för pensionsavvägningen medfört en icke obetydlig procentuell skillnad mellan de

nya pensionerna och de pensioner, som utgå enligt närmast förut fastställda författningar,

har i propositionen framlagts förslag om förbättring i begränsad utsträckning

av vissa äldre tjänstepensioner. I princip gäller förslaget sådana f. d. anställningshavare

— tjänstemän och arbetare —- som, därest de kvarstått i anställningen, skulle

ha ägt övergå till något av de nyaste tjänstepensionsreglementena. Undantag har

emellertid ansetts böra göras för vissa grupper av pensionstagare, för vilka en omreglering

av pensionerna med hänsyn till för dessa grupper speciella förhållanden

icke ansetts lämpligen kunna äga rum i förevarande sammanhang; från omregleringen

undantagas på grund härav bland andra innehavare av pensioner, som genom

särskilda beslut beviljats av riksdagen. Vidare har förbättringen ansetts böra begränsas

till lägre pensioner, nämligen sådana, som vid fullt antal tjänstår utgå med

ett årligt belopp av högst 1,800 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg, vilket

motsvarar ett pensionsbelopp av 2,626 kronor, örn dylika tillägg beräknas efter

nuvarande levnadskostnadsindex.

Pensionsförbättringen har avsetts skola i huvudsak genomföras sålunda, att nya

förhöjda pensionsunderlag skulle fastställas, å vilka liksom hittills skulle utgå dyrtidstillägg,

dock utan beräkning på s. k. förhöjt tilläggsunderlag. Bortsett från pensioner,

vilka avvägts efter s. k. ''oreglerad avlöning, skulle höjningen i pensionsunderlagsbeloppet

i det närmaste motsvara 192 kronor, dock att pensionen jämte förbättringen

icke finge överstiga 2,626 kronor. För kvinnlig icke-yrkesarbetare skulle

pensionsunderlaget höjas från 1,104 till 1,344 kronor, varvid under förutsättning av

fullt antal tjänstår pensionsförbättringen i nuvarande indexläge skulle uppgå till omkring

183 kronor. Förbättring av avkortad pension skulle ske på sådant sätt, att det

vid nuvarande indexläge utgående beloppet höjes proportionellt mot den förbättring,

som hela pensionen skulle lia undergått. I fall, då för närvarande den avkortade pensionen

men icke pensionsunderlaget oavkortat understiger 1,800 kronor, .skulle på

sätt nyss angivits någon förbättring i princip icke äga rum, men för sådana fall har

ifrågasatts en teknisk omräkning, efter vilken dyrtidstilläggets beräknande å förhöjt

tilläggsunderlag kunde bringas att upphöra. Den föreslagna omregleringen skulle genomföras

från och med den 1 juli 1943.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kommittén förordar, under förutsättning att det i nämnda proposition framställda

förslaget vinner riksdagens bifall, att riksbanksfullmäktige erhålla

ett bemyndigande att verkställa omreglering av tidigare beviljade pensioner

till arbetarpersonal vid riksbanken av samma innebörd som det, varom

Kungl. Maj:t hemställt i propositionen. Med hänsyn till storleken av de pensionsunderlag,

som gälla inom förevarande förvaltningsområden, torde omregleringen

här allenast kunna medföra pensionsförbättring för sådan kvinnlig

arbetare vid pappersbruket, vilken avgått med rätt till pension enligt 1935

års tjänstepensionsreglemente och som uppnått pensionsåldern före den 1

juli 1939.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Hemställan.

Under åberopande av vad pensionskommittén i det föregående anfört och

föreslagit får kommittén hemställa, att bankofullmäktige måtte föreslå riksdagen

att

1) godkänna de i förevarande betänkande framlagda förslagen till

a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare)

samt

b) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens familjepensionsreglemente

för arbetare);

2) bemyndiga fullmäktige att

dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts

utfärda bestämmelser

a) om tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare

i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk

samt

b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner för arbetare,

dels i förekommande fall beträffande arbetare vid riksbanken, som icke

jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare är underkastad

nämnda reglemente, besluta antingen örn tillämpning å arbetaren

av riksbankens tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med

i dét föregående angivna avvikelser, eller om pensionering av arbetaren enligt

de grunder, som angivas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med

föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

dels förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt 1935 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och

pappersbruk mot förtidslivränta,

dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig erforderliga

utöver de övergångsstadganden, som innefattas i riksbankens tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare;

3) medgiva, att fullmäktige under i det föregående angivna förutsättningar

må, utan hinder av bestämmelserna i 8 § 2 mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare, låta anstå med entledigande av arbetare längre

tid än två år efter pensionsålderns inträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag

till

reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 morn. Detta reglemente skall, med det undantag som angives i 2 morn.,

äga tillämpning å den som vid riksbankens sedeltryckeri eller pappersbruk

innehar sådan arbetaranställning, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla.

Såsom förutsättning för reglementets tillämpning skall dock, där ej annat

föranledes av vad i sista stycket av detta moment sägs, tillika gälla,

a) att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning;

b) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år; samt

c) att arbetaren 21 månader i följd innehaft sådan arbetaranställning i

statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.

Vad i andra stycket under b) och c) stadgas skall icke gälla i fråga örn den

som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta

reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, om vilka i 3 mom. första

stycket förmäles. Där arbetstiden i anställning, som innehaves av reglementet

underkastad arbetare, inskränkes, skall ej heller stadgandet i andra stycket

a) äga tillämpning.

2 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen innehavare av anställning,

med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet

för riksdagen verk.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänstepensionsbestämmelser

skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens

verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande

utfärdats av delegerade för riksdagen verk, dels ock tjänstepensionsbestämmelser,

antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Såsom tjänstepensionsbestämmelser

av sistnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering

av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.

Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt

enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.

2 §•

Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas

tjänstepensionsavdrag samt är efter anställningens upphörande berättigad att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

åtnjuta tjänstepension eller tjänstelivrånta, allt enligt de föreskrifter och under

de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser,

som för tillämpningen av detsamma utfärdas av fullmäktige i riksbanken

( fullmäktige).

3 §■

1 mom. För reglementets tillämpning skall manlig arbetare hänföras till

någondera av följande pensionsgrupper, nämligen

pensionsgrupp 1, omfattande arbetare vid sedeltryckeriet, som enligt gällande

avlöningsbestämmelser äger eller under förutsättning av viss anställningstid

vid tryckeriet skulle hava ägt åtnjuta högsta vid tryckeriet tillämpade

grundlön, samt arbetsledande förmän och förste formare vid pappersbruket,

pensionsgrupp 2, omfattande till pensionsgrupp 1 ej hänförliga arbetare vid

sedeltryckeriet i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning, samt

andre formare, guskare, förste formbindare,’ förste limmare och förste valsare

vid pappersbruket,

pensionsgrupp 3, omfattande till pensionsgrupp 1 eller 2 ej hänförliga arbetare

vid pappersbruket i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning,

samt

pensionsgrupp A, omfattande arbetare i anställning, för vilken ej kräves

särskild yrkesutbildning.

Där ej fullmäktige annorlunda förordna, tillkommer det riksbankens direktion

(direktionen) att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare

i viss anställning skall hänföras.

2 mom. Arbetare må ej vinna uppflyttning till högre pensionsgrupp, då

mindre än tre år återstår till tiden för pensionsålderns inträde.

Där arbetare, som tillhör högre pensionsgrupp, utan egen därom uttryckt

önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande

lägre pensionsgrupp, skall han likväl kvarstå i förstnämnda pensionsgrupp.

4 §•

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension

eller tjänstelivrånta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet

av dylik förmån skall, där ej fullmäktige annorlunda förordna, ske av

direktionen.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas den till förmånen berättigade.

2 avd. Om tjänstepensionsavdrag.

5 §.

Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad reglementets

bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder anställningen

upphör, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med tjänstepensionsavdrag.

Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren

är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall uttagas vid ordinarie

avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

6 §.

Såsom tjänstepensionsavdrag skall för manlig arbetare tillämpas det belopp

för kalendervecka, som enligt nedanstående sammanställning gäller för

3—488210.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

den pensionsgrupp, vartill arbetaren varit hänförd under tid, för vilken pensionsavdraget

verkställes.

Pensionsgrupp

Tjänstepensions-

avdrag

kronor

1

2.25

2

1.90

3

1.60

4

1.30

För kvinnlig arbetare tillämpas ett tjänstepensionsavdrag av 90 öre för

kalendervecka.

3 avd. Om tjänstepension.

Gemensamma bestämmelser.

7 §•

1 mom. Såvitt ej annat följer av bestämmelsen i 2 mom. första stycket,

äger arbetare rätt att vid anställningens upphörande komma i åtnjutande av

tjänstepension, därest han

a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, och sådant

fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension);

b) till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att

på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke

lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid riksbanken (invalidpension)j

eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke

lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid riksbanken, dock under

förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande antingen under

sammanlagt minst fem år varit underkastad detta reglemente eller andra

tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst tio år i statens

tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla (sjukpension).

2 mom. Har arbetare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit till följd

av fel eller försummelse skild från anställning i statens tjänst eller från annan

anställning, som är förenad md tjänstepensionsrätt, må han ej komma i

åtnjutande av pension.

Där beträffande arbetare beslut, som i nästföregående stycke avses, meddelats

men ej vunnit laga kraft, må frågan om hans rätt att komma i åtnjutande

av pension icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande

föreligger.

8§.

1 mom. Pensionsåldern inträder vid utgången av den kalendermånad, under

vilken arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år.

2 mom. Arbetare må icke bibehållas i anställningen efter pensionsålderns

inträde, dock att fullmäktige eller, efter fullmäktiges bestämmande, direktionen

må låta anstå för en tid av högst två år efter pensionsålderns inträde

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

med entledigande av arbetare, som prövas kunna på tillfredsställande sätt

utföra honom åliggande arbete, då svårighet föreligger att på annat sätt tillgodose

förefintligt behov av arbetskraft eller eljest synnerliga skäl därtill

äro och bibehållandet kan ske utan att föranleda entledigande av sådan arbetare,

som vid avgången icke kommer i åtnjutande av pension.

9 §•

Med olycksfall i arbetet förstås vid tillämpning av detta reglemente sådant

vid utförande av arbete eller uppdrag i statens tjänst eller vid utövande av

befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt, inträffat olycksfall,

som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.

Vad i reglementet stadgas om olycksfall i arbetet skall äga tillämpning

jämväl där arbetare på grund av arbete, uppdrag eller befattning, som i nästföregående

stycke avses, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i

arbetet, uppdraget eller befattningen ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom

förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

10 §.

1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande

fall, rörligt tillägg.

2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då anställningen

upphört, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens

frånfälle.

3 mom. Pensiontagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en

tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må fullmäktige kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det

förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 morn. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott, dock

att efter pensionstagarens frånfälle må förskottsvis utbetalas återstående pensionsbelopp.

Tjänstepensionens grundbelopp.

11 §•

1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes

dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 12 §

skall för arbetaren tillämpas, dels ock av den tid arbetaren enligt 13 § äger

tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de bestämmelser, som meddelas i

14—16 §§.

2 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt nied 12 eller, i

fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart

krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

12 §.

Såsom tjänstepensionsunderlag skall för manlig arbetare tillämpas det belopp,

som enligt nedanstående sammanställning gäller för den pensionsgrupp,

vartill arbetaren vid anställningens upphörande är hänförd.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Pensionsgrupp

Tjänstepensions-

underlag

kronor

1

3,072

2

2,760

3

2,484

4

2,076

För kvinnlig arbetare tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1,500 kronor.

13 §.

1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,

för vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, under vilken

arbetaren varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta

reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser

med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels

ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra

tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda

varit senast underkastad, allt dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats

enligt föreskrifterna i 1 mom.

3 mom. I fråga om beräkning såsom tjänstår av annan tid än som avses

i 1 och 2 mom. och varunder arbetaren ej innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad anställning skall gälla, att såsom tjänstår må tillgodoräknas två tredjedelar

av tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före

pensionsålderns inträde i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken

utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, dock att på prövning

av fullmäktige skall bero, huruvida och i vad mån reduktion bör vidtagas

vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren ej gällt

en arbetstid av normal omfattning.

A mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar

del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

14 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan

arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är

lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad

pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat

med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30.

15 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för arbetaren gällande

tjänstepensionsunderlaget. Beträffande arbetare, vars anställning upphör efter

pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de

i 14 § angivna grunderna.

16 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 14 § angivna grunderna.

Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget,

i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av

den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med

oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns

inträde.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Rörligt tillägg.

17 §.

1 morn. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt

reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tilllägg

under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt

vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till

ordinarie och extra ordinarie tjänsteman vid riksdagens verk.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å

däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller och

anvisningar, som Kungl. Maj.t för ändamålet utfärdar för tillämpning av

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.

4 avd. Om tjänstelivränta.

18 §.

1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått

från anställning, som i reglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande

av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord

ansökning erhålla tjänstelivränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen

till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag örn

folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,

a) att arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt

minst tre år varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser

eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst

innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla; samt

b) att arbetaren icke efter avgången men före den i första stycket a) eller

b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt

enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser.

2 mom. Tjänstelivränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken

vederbörande uppnått 65 års ålder, dock att sådan livränta ej må utgå

för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning

därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen

börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen örn

tjänstelivränta gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av fullmäktige.

19 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där icke annat

föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för

arbetaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid,

som vid anställningens upphörande må hava återstått till utgången av den

månad varunder arbetaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas

i 20 §.

Härvid iakttages, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej

förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större

del än två tredjedelar.

2 mom. Vad i 10 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om tjänstelivränta.

3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast

högre öretal, som är jämnt delbart med 120.

20 §.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande

fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvax-ande så stor

del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla

eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 19 § 1 mom. sägs

utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120.

Örn antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår

är mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade

beloppet skall minskas med Vio procent för varje felande fjärdedels år.

2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som av Kungl. Maj:t

för motsvarande ändamål fastställas för tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, till sådant belopp att livräntans värde vid den

tidpunkt, från och med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda

tidpunkt av den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall

likväl lägst motsvara 10 procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.

3 mom. Tjänstelivränta till den som blivit, på sätt i 7 § 2 mom. första

stycket sägs, till följd av fel eller försummelse skild från sin anställning, utgör

en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå,

med rätt likväl för fullmäktige att tillerkänna vederbörande större del, dock

ej mera än två tredjedelar.

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

21 §.

Om den, som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente

avsedd anställning, vid nämnda anställnings upphörande åtnjuter eller

därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta

reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk,

beror på fullmäktiges prövning, örn och i vad mån de till förstnämnda pension

hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till

den sistnämnda pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna

enligt detta reglemente, må allenast en av dem minskas.

Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande

av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag vad

i tidigare av riksdagen meddelade föreskrifter finnes stridande mot reglementets

bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller

tillämpning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Vid reglementets tillämpning å den, som omedelbart före ikraftträdandet

varit underkastad 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens

sedeltryckeri och pappersbruk, skola iakttagas följande särskilda

Övergångsbestämmelser.

1. Arbetare vid sedeltryckeriet, som åtnjuter avlöning enligt äldre lönestat,

placeras i den pensionsgrupp, vartill han med tillämpning av de i 3 §

meddelade bestämmelserna skulle hava hänförts, örn han övergått å den

nya lönestaten.

2. För sådan arbetare, för vilken tjänstepensionsunderlaget enligt detta

reglemente understiger pensionsunderlaget enligt 1935 års reglemente, ökat

med procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156 (juli 1914 =

100), skall, så länge arbetaren kvarstår i den pensionsgrupp i vilken han

placerats vid ikraftträdandet av detta reglemente, såsom tjänstepensionsavdrag

alltjämt tillämpas det enligt 1935 års reglemente stadgade beloppet. Såsom

tjänstepensionsunderlag skall i här avsett fall tillämpas ett belopp motsvarande

pensionsunderlaget enligt 1935 års reglemente ökat på nämnda

sätt.

3. Där arbetare avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare,

må de jämlikt 13 § beräknade tjänståren i förekommande fall utökas i sådan

omfattning, att tjänstårens antal icke understiger det, som kunnat tillgodoräknas,

därest arbetaren avgått med pension omedelbart före den 1 januari

1945 och tillämpning skett av stadgandet i 2 punkten andra stycket av

de till 1935 års reglemente hörande övergångsbestämmelserna.

Vad i nämnda punkt av övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente

stadgas för det fall, att avgång äger rum under tiden 1 januari 1940—31

december 1944, skall, såvitt angår arbetare vid pappersbruket vilken före

1921 års ingång erhållit och därefter utan avbrott innehaft anställning vid

bruket, tillämpas jämväl i det fall, att avgången äger rum under tiden 1 januari

1945—31 december 1949. Avgår sådan arbetare med tjänstepension den

1 januari 1950 eller senare, må tjänståren i förekommande fall utökas i sådan

omfattning, att deras antal icke understiger det, som kunnat tillgodoräknas,

därest arbetaren avgått med pension omedelbart före den 1 januari

1950.

4. Stadgandet i 3 punkten övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente

skall äga motsvarande tillämpning, där i nämnda punkt avsedd arbetare

blir underkastad detta reglemente.

5. För arbetare vid sedeltryckeriet, som är berättigad till livränta från

ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm på grund av inbetalning

till anstalten enligt för personalen vid sedeltryckeriet tidigare gällande villkor,

skall nämnda förmån räknas såsom del av honom enligt detta reglemente

tillkommande tjänstepension eller tjänstelivränta, vilken alltså skall

minskas med belopp motsvarande den särskilda förmånen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens

familjepensionsreglemente för arbetare).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) arbetare, som är underkastad riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare;

b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda tjänstepensionsreglemente;

samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan blivit underkastad

detta reglemente, avgått från arbetaranställning, som avses i berörda

tjänstepensionsreglemente, utan rätt att komma i åtnjutande av pension,

under förutsättning att arbetaren antingen under sammanlagt minst

tre år varit underkastad sagda tjänstepensionsreglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser,

om vilka i 2 mom. andra stycket här nedan förmäles,

eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan

anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Bestämmelsen under c) här ovan avser icke den som efter avgången innehaft

annan anställning förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsbestämmelser

som nyss sagts.

2 morn. Vad i detta reglemente sägs om arbetare skall, där ej annat framgår,

i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare,

som i 1 mom. b) eller c) avses.

Vad i reglementet sägs örn tjänste- eller familjepensionsbestämmelser skall,

där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande

utfärdats av delegerade för riksdagens verk, dels ock tjänsteoch

familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Majit och riksdagen.

Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås

pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser.

2 §.

1 mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld arbetare har att vidkännas familjepensionsavdrag

enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, å vilken reglementet

äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjelivränta

enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av

fullmäktige i riksbanken (fullmäktige).

2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,

nämligen

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild hustru, i fall som i 3 mom. sägs, samt

arvsberättigat barn, vilket ej uppnått 19 års ålder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild

hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det arbetaren uppnått en levnadsålder

av 60 år, och i fråga örn adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum

efter det arbetaren fyllt 50 år.

3 mom. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin hustru

utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga avtal örn sådant

underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans under

minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder

av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes

skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension eller

familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, örn skyldighet att utgiva

underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller

den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med

laga verkan meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.

3 §.

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension

eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet

av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, av riksbankens direktion,

där ej fullmäktige annorlunda förordna.

Sökande åligger att styrka sådana för den prövande myndigheten icke

kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd. Om familjepensionsavdrag.

4 §.

Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad bestämmelserna

i riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare till och med

den kalendervecka, varunder nämnda reglemente upphör att vara tillämpligt

å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med familjepensionsavdrag.

Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken

arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall uttagas vid ordinarie

avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

5 8.

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall för manlig arbetare tillämpas

det belopp för kalendervecka, som enligt nedanstående sammanställning gäl
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

ler för den pensionsgrupp, vartill arbetaren under tid, för vilken pensionsavdraget

verkställes, varit hänförd enligt riksbankens tjänstepensionsregkmente

för arbetare.

Pensionsgrupp

Familjepensions-

avdrag

kronor

1

2.80

2

2.45

3

2.10

4

1.60

För kvinnlig arbetare tillämpas ett familjepensionsavdrag av 25 öre för

kalendervecka.

3 avd. Om familjepension.

Gemensamma bestämmelser.

6 8-

1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till

arbetare, som vid sin död var underkastad riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente.

2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade

stadgas i 8 § 3 mom. och 12 § 4 mom.

7 8.

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,

rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen

näst efter den, då arbetare avlidit, eller, i fråga om pension till barn som födes

efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet fötts, till

och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren

avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången

av den månad, under vilken rätten upphört.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel

av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,

må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig

rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

-4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott; dock att efter pensionstagarens

frånfälle förskottsvis må utbetalas återstående pensionsbelopp.

Familjepensionens grundbelopp.

8 §.

1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes

enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett vid

arbetarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas i 9 §.

2 morn. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,

att det motsvarar,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade

utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;

b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt

barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet ökat

med 50 procent, örn endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent

för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet

ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver med

20 procent för varje ytterligare barn.

Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet familjepensionsberättigade,

skall med tillämpning av de i nästföregående stycke

angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att tilllämpas

från och med den i 7 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt

inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på varje

tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru samt

barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den frånskilda

hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äger åtnjuta så stor

del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock att frånskild

hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må

åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet —

samt barnet eller barnen återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för änka och

frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda hustrun

respektive barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning örn

pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalats större belopp än han

enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

9 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandet

i 2 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som enligt

föreskrifterna i 10 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles

i 11 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst 30,

skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens

antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget

minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

30.

2 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas till

närmast högre sådant tal.

10 §.

Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt nedanstående

sammanställning gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren

vid dödsfallet eller avgången med rätt till tjänstepension varit hänförd enligt

riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare.

Pensionsgrupp

Familjepensions-

underlag

kronor

1

1,320

2

1,188

3

1,056

4

924

För kvinnlig arbetare tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

il 8.

Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare; samt

b) tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått

till pensionsålderns inträde.

Rörligt tillägg.

12 §.

1 mom. A familjepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma

förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen

gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å

däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller och

anvisningar, som Kungl. Majit för ändamålet utfärdar för tillämpning av

1942 års familjepensionsreglemente för arbetare.

4 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade

skall vad i 8 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp

äga motsvarande tillämpning.

4 avd. Om familjelivränta.

13 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande

arbetare, varom förmäles i 1 § 1 morn. c).

14 §.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock

att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på

sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

1 övrigt skola bestämmelserna i 7 § 2—4 mom. och 8 § 3 mom. äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes

av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av

det för arbetaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid

avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag,

varom i 11 § a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda

tjänstår, utökade med tid som från anställningens upphörande må hava återstått

till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda utökning.

Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt

för familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till

större del än två tredjedelar.

I övrigt skall beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskriften

i 9 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

15 §.

Innehar efterlevande till den, å vilken reglementet äger tillämpning, med

tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han antingen tjänstepension

eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta enligt

detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser såsom anhörig till

annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån, som utgår enligt

detta reglemente, där ej fullmäktige i särskilt fall annorlunda förordna,

minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån, som

föranleder minskningen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag

vad i tidigare av riksdagen meddelade föreskrifter finnes stridande mot reglementets

bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet

erhåller tillämpning.

Vid reglementets tillämpning beträffande den, som omedelbart före ikraftträdandet

varit underkastad 1937 års familjepensionsreglemente för arbetare

vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, skola iakttagas följande särskilda
-

Övergångsbestämmelser.

1. För sådan manlig arbetare, för vilken familjepensionsunderlaget enligt

detta reglemente understiger familjepensionsunderlaget enligt 1937 års reglemente,

ökat med 10 procent, skall så länge arbetaren kvarstår i den pensionsgrupp,

i vilken han placerats vid ikraftträdandet av detta reglemente,

såsom familjepensionsavdrag alltjämt tillämpas det enligt 1937 års reglemente

stadgade beloppet. Såsom familjepensionsunderlag skall i här avsett

fall tillämpas ett belopp motsvarande familjepensionsunderlaget enligt 1937

års reglemente ökat på nämnda sätt.

För kvinnlig arbetare skola, därest hon före viss av fullmäktige fastställd

tidpunkt anmäler sin önskan därom, tillämpas ett familjepensionsavdrag för

kalendervecka av 30 öre och ett familjepensionsunderlag av 888 kronor.

2. Där jämlikt det till 1937 års familjepensionsreglemente fogade övergångsstadgandet

såsom tjänstår för bestämmande av familjepension för efterlevande

till arbetare, å vilken före reglementets ikraftträdande 1935 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk

vunnit tillämpning, fått tillgodoräknas anställningstid, som icke

kunnat tillgodoräknas enligt 4 § 4 mom. förstnämnda reglemente, må sådan

anställningstid jämväl vid tillämpning av detta reglemente — även i den mån

detta ej följer av 11 § — tillgodoräknas såsom tjänstår för bestämmande av

familjepension.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.