Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till omorganisation av riksbanken.
1943-11-30 · 184 sidor, varav 171 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 171 av 184 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1943:76, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till omorganisation av riksbanken.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 30 november 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till
omorganisation av riksbanken.
I skrivelse till bankoutskottet den 31 mars 1943 hava fullmäktige i riksbanken
framlagt vissa riktlinjer och förslag beträffande riksbankens
inre organisation. Sedermera hava fullmäktige i skrivelse till utskottet
den 17 maj 1943 avgivit förslag angående den personalorganisation,
som bör genomföras i anslutning till omläggningen av bankens inre organisation.
Ifrågavarande förslag grunda sig på en av vice riksbankschefen Ferdinand
Wallberg verkställd utredning. Wallberg hade på hösten 1937 erhållit uppdrag
av fullmäktige att fullfölja den då redan påbörjade undersökningen angående
riksbankens organisation. Efter fullgjort uppdrag överlämnade Wallberg
till fullmäktige ett den 6 juni 1942 dagtecknat betänkande med förslag
i ämnet. Vid sitt arbete hade Wallberg biträtts av tjänstemän inom banken
samt av vissa tekniska sakkunniga.
över Wallbergs utredning hava yttranden avgivits av cheferna för huvudkontorets
olika avdelningar, i vad den äger samband med vederbörande avdelnings
arbetsområde. Vidare hava yttranden över utredningen avgivits dels
i vad densamma avser avdelningskontoren samt deras anknytning till huvudkontoret
av styrelserna för flertalet avdelningskontor samt av en kommitté
sammansatt av representanter för avdelningskontoren, dels i vad densamma
avser tjänstemännens allmänna anställnings-, löne- och arbetsvillkor av Riksbankst
jänstemännens förening, Föreningen Kvinnor i statens tjänst, Sveriges
statstjänstemannanämnd, Civilförvaltningens personalförbund samt Statsanställd
maskinpersonals förening. Slutligen har den föreslagna personalförteckningen
granskats av en av fullmäktige tillsatt kommitté — nedan benämnd
lönekommittén — bestående av generaldirektören E. Stridsberg, ordförande,
statssekreteraren E. A. Westling och statskommissarien B. E. Johnsson,
vars utlåtande dagtecknats den 31 oktober 1942.
Efter genomgång av de avgivna yttrandena har Wallberg till fullmäktige
överlämnat en den 3 februari 1943 dagtecknad skrivelse, innefattande bemötande
av den kritik, som i yttrandena framkommit, samt vissa modifikationer
av och tillägg till det av honom framlagda förslaget. Sedermera har
Wallberg i skrivelse den 16 mars 1943 avgivit kompletterande förslag beträffande
anordnande av sedelräkningscentraler.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 76. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Med skrivelsen av den 31 mars 1943 överlämnade fullmäktige Wallbergs
utredning samt däröver avgivna yttranden jämte inom riksbanken upprättade
sammanställningar av dessa ävensom av Wallbergs bemötande och hans
förenämnda förslag angående sedelräkningscentraler. I skrivelsen hava fullmäktige
inskränkt sig till att framföra sin egen uppfattning i organisationsfrågan
och hava sålunda icke lämnat någon närmare redogörelse för innehållet
i utredningen1 och yttrandena1 eller för frågornas tidigare behandling.
Icke heller lämnas någon beskrivning av hur den nuvarande organisationen
är uppbyggd. I det följande har framställningen i viss mån kompletterats i
angivna hänseenden.
I sin skrivelse av den 17 maj 1943 hava fullmäktige meddelat, att förhandlingar
ägt rum med Riksbankstjänstemännens förening, Föreningen Kvinnor
i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund och Statsanställd maskinpersonals
förening angående de ändrade anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor,
som kunde förutsättas bli en följd av omorganisationen. Till
grund för förhandlingarna hade förelegat — förutom de handlingar som fullmäktige
överlämnat till utskottet med förenämnda skrivelse av den 31 mars
1943 — en samma dag daterad promemoria med förslag angående riksbankens
personalorganisation m. m. Över förhandlingarna, vid vilka fullmäktige
representerats av chefen för finansdepartementets löne- och pensionsavdelning
V. M. J. Fahlander, hade upprättats särskilda protokoll. Ifrågavarande
promemoria och protokoll1 hava såsom bilagor A—E fogats vid fullmäktiges
nyssnämnda skrivelse.
Samtidigt med att skrivelsen av den 17 maj 1943 överlämnades till utskottet,
remitterade fullmäktige densamma till lönenämnden för riksdagens verk
för yttrande.
Vid fullmäktiges förberörda skrivelser av den 31 mars och den 17 maj
1943 voro fogade utdrag av fullmäktiges protokoll i ärendet, utvisande inom
fullmäktige uttalade avvikande meningar. Dessa uttalanden äro i det följande
redovisade under respektive rubriker.
Under åberopande av vad fullmäktige anfört och föreslagit i förenämnda
skrivelser av den 31 mars och den 17 maj 1943 lia fullmäktige hemställt, att
bankoutskottet ville föreslå riksdagen att
1) i princip godkänna den plan för riksbankens omorganisation, som av
fullmäktige i förstnämnda skrivelse förordats;
2) med tillämpning från och med den 1 januari 1944,
a) besluta att §§ 16, 17, 18, 26 och 27 bankoreglementet skola erhålla ändrad
lydelse i enlighet med vid sistnämnda skrivelse fogad bilaga (inlagen i
det följande som Bilaga 7),
b) godkänna vid samma skrivelse fogat förslag till ändrad lydelse i vissa
delar av avlöningsreglementet för riksdagens verk samt besluta, att 49 § 2—4
mom. i sagda reglemente skola upphöra att gälla (intaget i det följande som
Bilaga 8),
c) besluta, att den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
1 Här uteslutna.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
3
skall, i vad den avser riksbanken, erhålla den ändrade lydelse, som framgår
av vid skrivelsen fogad bilaga (intagen i det följande som Bilaga 9);
3) godkänna vid skrivelsen såsom bilaga fogat förslag till ram för tjänstetillsättningar
inom riksbanken (övergångsplan), att tillämpas tillsvidare från
och med den 1 januari 1944 eller den senare dag, fullmäktige bestämma,
till och med den 31 december 1946, dock med rätt för fullmäktige att, om
förhållandena därtill föranleda, före förstnämnda dag tillsätta i sagda övergångsplan
upptagna tjänster (intaget i det följande som Bilaga 10);
4) bemyndiga fullmäktige att i övrigt vidtaga de åtgärder i samband med
omorganisationens genomförande, som av fullmäktige föreslagits;
5) bemyndiga fullmäktige att
a) använda ett belopp av högst 20,000 kronor per år för arvode åt en
direktörsassistent, samt
b) taga i anspråk dels ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor för vissa
ändringsarbeten inom huvudkontoret och dels ett belopp av förslagsvis
175,000 kronor för anskaffande av vissa kontorsmaskiner.
Fullmäktigen Björnsson har anslutit sig till fullmäktiges framställning, i
vad densamma avser en rationalisering av det rutinmässiga arbetet i riksbanken,
men i övrigt påyrkat uppskov med förslagets genomförande. Härjämte
har herr Björnsson framställt vissa ändringsyrkanden beträffande personalorganisationen.
I syfte att hålla riksdagens ledamöter underkunniga om innebörden i fullmäktiges
förslag lät bankoutskottet sammanställa och trycka en redogörelse
för förslagen, vilken redogörelse i juni 1943 utdelades till ledamöterna.
Ifrågavarande organisationsförslag ha under våren 1943 varit föremål för
behandling inom bankoutskottet. Med hänsyn till den korta tid, som stod
utskottet till buds för ärendets handläggning, och då något yttrande från
lönenämnden för riksdagens verk icke var att förvänta förrän under hösten,
kunde ärendet icke slutbehandlas av utskottet under vårsessionen. För att
informera fullmäktige om de synpunkter på organisationsförslaget, som framförts
inom utskottet vid ärendets förberedande behandling — vilken begränsade
sig till de rent organisatoriska spörsmålen — beslöt utskottet efter hemställan
av riksbankschefen, att en sammanfattande promemoria i ämnet skulle
upprättas för att av utskottets ordförande överlämnas till riksbankschefen.
Den sålunda upprättade promemorian — i det följande benämnd utskottspromemorian
— var dagtecknad den 29 juni 1943.
I anledning av promemorian hava fullmäktige till utskottet överlämnat
en den 14 oktober 1943 dagtecknad promemoria, i vilken fullmäktige framfört
vissa synpunkter på de i utskottspromemorian upptagna spörsmålen. I
samband därmed ha fullmäktige framlagt förslag till ändrad lydelse av 19 §
bankoreglementet, avseende inspektionen av riksbankens avdelningskontor.
Vid promemorian voro fogade två protokollsutdrag, utvisande vid ärendets
behandling inom fullmäktige uttalade särskilda meningar.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Lönenämnden för riksdagens verk avgav den 25 september 1943 till fullmäktige
yttrande över fullmäktiges förslag angående riksbankens personalorganisation
Vid yttrandet funnos fogade särskilda yttranden.
Med skrivelse till utskottet den 14 oktober 1943 hava fullmäktige överlämnat
löneniimndens yttrande och därvid för egen del gjort vissa uttalanden i
ämnet. Vid skrivelsen hade fogats protokollsutdrag innefattande vissa uttalanden
av riksbankschefen och vice riksbankschefen. I anslutning till nyssnämnda
skrivelse har under hand till utskottet överlämnats en skrivelse, innehållande
vissa förslag beträffande benämningarna å en del tjänster å personalplanen.
— Vidare har till utskottet överlämnats en den 14 oktober 1943
dagtecknad, av bankrådet Hj. Ekengren på fullmäktiges uppdrag upprättad
promemoria angående vissa ändringar i bankoreglementet och avlöningsreglemenlet
för riksdagens verk utöver dem, som av fullmäktige föreslagits i
fullmäktiges skrivelse den 17 maj 1943 och promemoria den 14 oktober 1943
(jfr Bilaga 11).
De sålunda till utskottet vid början av innevarande höstsession inkomna
handlingarna återgivas i det följande under respektive rubriker.
Till utskottet ha från fullmäktige överlämnats vissa till 1942 års bankoutskott
inkomna, av utskottet till fullmäktige översända framställningar från
en del personalsammanslutningar och personalkategorier inom riksbanken angående
bcfordringsförhållandena därstädes m. m., vilka framställningar varit
tillgängliga vid ärendets behandling inom fullmäktige.
Till utskottet ha vidare inkommit dels en framställning från styrelsen
för riksbankstjänstemännens förening angående inrättande övergångsvis av
förslagsvis tio tjänster i 16 lönegraden, dels en framställning från civilförvaltningens
personalförbund med hemställan om ärendets återförvisande till
fullmäktige, dels ock en den 24 november 1943 dagtecknad, av praktiskt taget
samtliga tjänstemän i riksbanken undertecknad skrivelse. I sistnämnda
skrivelse hemställes, att bankoutskottet vid det slutliga ställningstagandet
måtte beakta de synpunkter och önskemål, som framförts från personalens
sida i skrivelser och under uppvaktningar, samt vidtaga sådan ändring av
förslaget, att personalen icke gives ändrade villkor förrän en omorganisation,
som motiverar detta, genomförts.
Till utskottet har slutligen inkommit en av ledamöterna av första kammaren
E. Arrhén, R. Lindström och R. Wagnsson samt ledamoten av andra
kammaren F. Ryling undertecknad skrivelse, vari hemställes, att utskottet
måtte besluta att för närvarande icke vidtaga andra omläggningar av riksbankens
organisation än smärre sådana, vilka verkligen äro av behovet påkallade.
För innehållet i sistnämnda skrivelse — i det följande benämnd riksdagsmannaskrivelsen
— redogöres under respektive rubriker.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
5
DEL I.
RIKSBANKENS INRE ORGANISATION.
A. Rationaliseringsåtgärder. Allmänna synpunkter.
U tr edningsmannen.
Till belysande av storleksordningen av riksbankens nuvarande organisation
har utredningsmannen lämnat vissa sifferuppgifter, av vilka framgår,
att antalet tjänstemän i banken den 31 december 1941 utgjorde sammanlagt
612, varav 84 fast anställda vaktmästare. Av tjänstemännen tillhörde 335 huvudkontoret,
264 avdelningskontoren, 9 sedeltryckeriet samt 4 pappersbruket.
Lönekostnaderna uppgingo år 1941 till 5.5 milj. kronor, inberäknat löner
till arbetarpersonalen vid nyssnämnda industriföretag. Övriga omkostnader
belöpte sig samma år till i runt tal 3 milj. kronor.
Utredningsmannen har bedrivit organisationsarbetet från förutsättningen
av i stort sett oförändrade uppgifter för riksbankens verksamhet. Han fastslår
till en början, att den nuvarande organisationen inom riksbanken är
otidsenlig och i flera avseenden företer brister såväl i fråga om arbetsfördelning
som beträffande arbetsmetoder. På flera punkter förekommer en överdimensionering
i organisationen, samtidigt som på andra håll en underdimensionering
är rådande. Vidare användes överkvalificerad arbetskraft i
betydande utsträckning. Avsaknaden av en rationellt genomförd arbetsfördelning
medför en betydande belastning av de högre chefstjänstemännen.
Huvudsyftet med utredningsarbetet har varit att genom rationalisering av arbetet
inom riksbanken åstadkomma en ökad effekt inom en minskad kostnadsram.
För att nå detta mål har utredningsmannen förordat följande åtgärder.
I organisatoriskt hänseende förordas
en allsidigt uppbyggd, alla bankens olika uppgifter omfattande, tekniskt
högtstående organisation,
en klar fördelningsplan över de olika arbetsuppgifterna, innebärande en
lokalisering av ansvaret men ock en fördelning av detta efter ärendenas vikt
och betydelse för uppnåendet av nödvändig arbetsavlastning för högsta ledningen,
tidsbesparing samt enklare och snabbare behandling,
arbetets uppdelning efter sakärenden i syfte att vinna största möjliga
garantier för en enhetlig och sakkunnig handläggning,
en hela organisationen genomgående, fast ledning med riksbankschefen
som högsta instans samt från denne kedjeordnade, banktekniskt sakkunniga
sektions-, avdelnings- och gruppchefer,
en i förväg fastställd vikariatsordning i dubbla led för samtliga chefsbe
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
fattningar av olika grader att gälla vid tillfälliga förfall, t. ex. på grund av
tjänsteresa, semester, sjukdom etc.
Bland tekniska hjälpmedel förordas
utnyttjande av moderna, även maskinella genomskriftsmetoder,
ersättandet av bundna böcker med dels kontokortsystem, dels genomslagskopior,
ordnade i s. k. mappar,
ersättandet av nuvarande, på handskrivna memorialer baserade bokföringssystem
med en i det närmaste fullständig maskinbokföring,
verkställandet av vissa likvider till och från allmänheten i ökad utsträckning
över postgiro.
I fråga om de lokala förhållandena förordas
en omdisposition av till buds stående lokaliteter för utvinnande av dels
ändamålsenligare inbördes placering mellan de olika arbetsenheterna, dels
bättre avpassade utrymmen,
friläggning av diskarna i banksalen för vinnande av ökade expeditionsmöjligheter,
en omläggning av korrespondensarbetet så att med frångående av nuvarande
lokala centralisation detta arbete kunde ske i omedelbar anslutning
till ärendenas expeditionella handläggning.
I avseende å arbetskraften och dess utnyttjande bör eftersträvas
en väl planlagd rekrytering,
en under första tjänsteåren fortsatt allsidig bank- och kontorsteknisk utbildning,
skapandet av elasticitet i hela organisationen i både höjd- och sidled, innebärande
genomgående arbetsutjämning,
viss specialisering med hänsynstagande till kunskaper, utbildning och andra
förutsättningar,
en noga avvägd placering av de enskilda tjänstemännen med hänsyn till
vederbörandes kvalifikationer och arbetets art så att användningen av för
ändamålet överkvalificerad arbetskraft undvikes,
införandet av halvtidstjänstgöring på vissa platser.
Utredningsmannen har i detalj genomgått förloppet av de olika arbetsprocesserna
inom riksbanken och framlagt preciserade förslag till organisation
av olika rörelse- och arbetsgrenar. Anledning saknas att här närmare ingå
på innebörden av förslaget i denna del, då det ankommer på fullmäktige
att ordna arbetet inom banken. Vad däremot beträffar de delar av förslaget,
för vilkas genomförande riksdagens medverkan erfordras eller vilka
stå i nära samband med dylika frågor, ha desamma upptagits av fullmäktige
under respektive rubriker. Med avseende å dessa förslag torde få hänvisas
till den följande redogörelsen.
Utredningsmannen har beräknat, att hans förslag skulle, sedan de i sin
helhet genomförts, ge till resultat en årlig kostnadsbesparing av 1,250,000
kronor. I väsentlig mån ernås besparingen därigenom att rationaliseringen av
arbetet och organisatoriska omläggningar skulle minska behovet av antalet
tjänstemän med omkring 135. Besparingar ernås vidare genom en sänkning
av lönerna för vissa grupper av de anställda i mellangrader och lägre grader.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
7
Fullmäktige våren 1943.
Beträffande principerna för den ifrågasatta rationaliseringen ha
fullmäktige anfört följande:
Fullmäktige dela utredningsmannens uppfattning, att riksbankens nuvarande
organisation är otidsenlig och i behov av en genomgripande rationalisering.
Betydande förenklingar i arbetsformerna torde kunna genomföras
utan att kontrollen försämras, varjämte besparingar kunna åstadkommas genom
organisatoriska förändringar, som ta sikte på att undvika att — såsom
hittills otvivelaktigt varit fallet — för relativt enkla arbetsuppgifter utnyttjas
överkvalificerad och förhållandevis högt avlönad personal. Å andra sidan är
det, såsom utredningsmannen framhållit, angeläget att i vissa delar utbygga
och förstärka den nuvarande organisationen.
I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige, att man vid en omorganisation
av riksbanken bör utgå från den förutsättningen, att riksbanken icke
kommer att tillföras nya, för en centralbank främmande arbetsuppgifter. En
utbyggnad av riksbanken i riktningar, som kunna antagas förlora aktualitet,
orn en statlig affärsbank skulle upprättas, bör å andra sidan ej ifrågakomma.
Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra örn chefens för finansdepartementet
uttalande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1942 i anledning av
riksdagens skrivelse nr 452/19411 angående utredning örn riksbankens uppgifter
och organisation m. m., att örn det visade sig önskvärt att förstärka
statens inflytande på kreditmarknaden detta bäst kunde ske genom utveckling
av andra statliga kreditinstitutioner än riksbanken.
Enligt fullmäktiges mening är det lämpligt att icke omedelbart fastlåsa en
ny organisation i alla dess delar. Med hänsyn till ovissheten beträffande omfattningen
— inom ovan angiven ram — av bankens verksamhet efter ett
blivande fredsslut bör nämligen möjligheten hållas öppen att vidtaga av förhållandena
påkallade förändringar i organisationsplanen. Detta hindrar dock
icke att redan nu beslut fattas örn genomförande av en omorganisation, som
avser att skapa en under alla förhållanden lämpligare uppbyggnad av riksbankens
inre organisation och att åstadkomma en rationalisering och förenkling
av arbetsrutinen.
I utredningen lia som ovan antytts föreslagits betydande omläggningar av
det tekniska rutinarbetet inom riksbanken. Sålunda förutsättes användande
av maskinella hjälpmedel i betydligt större utsträckning än hittills, vilka
skulle möjliggöra övergång till maskinbokföring och utvidgat genomskriftsystem.
Vidare föreslås utnyttjande i ökad utsträckning av postgirorörelsen, i
första hand för betalningar till riksbanken. Fullmäktige ansluta sig till utredningens
principiella uppfattning i dessa hänseenden. Det är emellertid icke
möjligt för fullmäktige att bedöma, huruvida förslagen i alla detaljer lämpa
sig till utförande i oförändrad form eller huruvida modifikationer böra vidtagas.
I de avgivna yttrandena hava framkommit vissa uppslag, som kunna
vara värda ett närmare övervägande. Ehuru fullmäktige sålunda i huvudsak
ansluta sig till utredningens förslag, när det gäller arbetsrutinens omläggning,
anse fullmäktige det med hänsyn härtill tillrådligt, att reformerna på
detta område genomföras successivt och i vissa avseenden först sedan verkställda
undersökningar bestyrkt deras lämplighet. Fullmäktige anse sig på
grund härav icke böra här närmare ingå på en detaljgranskning av utredningens
förslag i denna del. Vad nu sagts gäller även beträffande utredningens
förslag i fråga örn överflyttning från avdelningskontoren till huvudkontoret
av vissi kontoren nu åvilande rutinarbete.
1 Jfr bankoutskottets utlåtande nr 75/1941.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
I slutet av sin skrivelse av den 31 mars 1943 framhålla fullmäktige ånyo, att
det förhållandet att fullmäktige i stort sett ansett sig kunna biträda utredningsmannens
förslag beträffande riksbankens organisation icke innebär att fullmäktige
därmed velat binda sig i fråga om detaljerna i förslaget. På flera områden
hava fullmäktige ansett ytterligare överväganden böra föregå, innan
de av utredningsmannen förutsatta organisatoriska ändringarna genomföras.
Fullmäktige tillägga, att om man bortser från de föreslagna ändringarna
med avseende på ledningen torde det i huvudsak ligga inom ramen för
fullmäktiges befogenhet att genomföra de omläggningar av den inre organisationen,
som förutsatts i ovanberörda skrivelse. Med hänsyn till dels att
dessa omläggningar äro av betydande räckvidd och dels till de ändringar i
riksbankens personalbestånd, som föranledas därav, hade emellertid fullmäktige
velat anmäla frågan även i förevarande del för bankoutskottet.
Fullmäktigen Björnsson har till fullmäktiges protokoll framhållit en del
allmänna synpunkter på organisationsförslaget och därvid anfört vissa skäl,
som enligt hans uppfattning skulle tala för ett uppskov med förslagets
genomförande. Herr Björnsson anför följande:
Syftet med den av fullmäktige föreslagna omorganisationen är dels att
åvägabringa en teknisk rationalisering av bankarbetet och dels att minska arbetsbördan
för riksbanksledningen. Fullmäktiges förslag ansluter sig i stort
sett till det av vice riksbankschefen utarbetade. Detta förslags utarbetande
har på grund av uppgifternas omfattning och andra omständigheter krävt åtskilliga
år. Enligt min mening är behovet av en rationalisering till fullo ådagalagt,
och det synes mig angeläget, att man i varje fall principiellt snarast
möjligt tar ståndpunkt till denna fråga. Under den relativt långa tid arbetet
på omorganisationen har pågått har detta nämligen utgjort ett hinder mot de
partiella reformer, som enligt min mening kunde och borde lia genomförts.
Förslag till partiella reformer lia under denna tid alltid mötts med den invändningen,
att dylika frågor böra bedömas i ett sammanhang. Emellertid
har man på senare tid tagit hänsyn till en förestående omorganisation även
genom vakanssättning av åtskilliga befattningar, vilket vållat oro bland personalen
och osäkerhet i arbetet, det senare förvärrat därav, att åtskilliga av
personalen tagits i anspråk för militärtjänstgöring och i viss mån för tjänstgöring
vid kristidsorganisationer.
Örn det sålunda i och för sig är önskvärt att kunna snarast möjligt taga
definitiv ståndpunkt till föreliggande förslag i dess helhet, synas också starka
skäl tala för uppskov. Utredningsmannens förslag ter sig visserligen, åtminstone
vad formuleringen av definitioner, arbetsbeskrivning och förslag
beträffar, vid första påseendet mycket klart och skarpt i konturerna. Härtill
bidrar även den rent schematiska uppbyggnaden av organisationen. Men sakligt
sett finner man däri icke ett tillräckligt fast underlag för bedömande av
de olika förslagens genomförbarhet och lämplighet. Särskilt vill jag fästa
uppmärksamheten på att det ännu icke föreligger några förslag till instruktioner
och tjänstgöringsreglementen.
En omständighet, som i detta sammanhang förtjänar beaktas, är, att bankarbetet
till omfång och beskaffenhet för närvarande i väsentlig grad bestämmes
av rådande krigskonjunktur. Det torde här räcka med att erinra om valutakontorets
tillkomst, om sedelomloppets starka tillväxt och den rådande
skiljemyntsbristen. Vidare äro förhållandevis många av bankens tjänstemän
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
9
sysselsatta med speciella uppgifter utanför riksbankens egentliga verksamhet.
Övergången från krigs- till fredsförhållanden kan också tänkas ställa banken
inför nya uppgifter. Det förefaller därför knappast lämpligt att organisera
bankens arbete med hänsyn till nu rådande förhållanden. Även från denna
synpunkt torde sålunda ett uppskov med mera djupgående förändringar i
bankens organisation vara alt tillråda.
Vid riksbankens arbete är särskilt kontrollen av utomordentlig betydelse,
och i utredningsmannens förslag finnes beträffande denna intet mera bestämt
ståndpunktstagande. Man finner visserligen förslag till omläggningar, men
dessa ange icke principerna för de kontrollanordningar, som skola efterträda
de nuvarande. Detta är enligt min mening en allvarlig brist. Mitt arbete inom
banken har visserligen bibragt mig den uppfattningen, att man på vissa punkter
kan reducera kontrollarbetet utan att otillbörligt minska dess effektivitet.
Jag har det intrycket, att. den praxis i fråga örn kontrollen, som nu tillämpas,
vuxit fram stegvis. Varje fel eller falsarium som förekommit, har föranlett
skärpning av kontrollen i syfte alt uppnå fullkomlig säkerhet. Härvid har
man oftast bibehållit äldre kontrollföreskrifter oförändrade. Det synes mig
nödvändigt, att man, örn man vill undvika att komma in på en dylik slentrianmässig
väg, även i fortsättningen måste göra noggrant klart för sig, huru
mycket arbete man vill offra för att nå en viss grad av kontroll och, sedan
man därefter anpassat ett kontrollsystem, icke låter förleda sig till dyrbara
anordningar för kontrollens skärpning, så snart det visat sig möjligt för en
befattningshavare att komma förbi vidtagna kontrollåtgärder.
Fullmäktiges ståndpunktstagande till utredningsmannens förslag torde kunna
karakteriseras så, att de i fråga om organisationen på mångå väsentliga
punkter helt frångått utredningsmannens förslag, att de beträffande omläggningen
av den tekniska arbetsrutinen ställt sig synnerligen tveksamma i fråga
om möjligheten att omedelbart genomföra utredningsmannens förslag, och
slutligen ätt de lämnat utanför diskussionen åtskilliga detaljer, vid vilka utredningsmannen
synes lia fäst stort avseende, såsom t. ex. förslaget örn inspektion
av avdelningskontoren, disciplinära bestämmelser för personalen
samt vissa frågor örn sedeldistributionen. Den precision, som till synes^ finnes
i utredningsmannens förslag, har sålunda i fullmäktiges förslag i många
avseenden försvunnit och ersatts av en välgrundad försiktighet. Men detta gör
det ännu svårare att bedöma slutresultatet av omorganisationen.
En allmän förutsättning för omorganisationsplanens genomförande är, att
riksbankens arbetsuppgifter i fortsättningen skola vara desamma sorn för
närvarande. Man stöder sig därvid på ett uttalande av chefen för finansdepartementet
i anledning av riksdagens skrivelse nied begäran örn utredning
angående riksbankens uppgifter och organisation av innebörd, att om det
visade sig önskvärt att förstärka statens inflytande på kreditmarknaden, detta
bäst skulle kunna ske genom utvecklingen av andra statliga kredilinstitulioner
än riksbanken. Det synes mig innebära ett föregripande av en dylik utredning,
örn nian vidtager en omorganisation av riksbanken, utan att taga
hänsyn lill möjligheten, att de arbetsuppgifter, varigenom riksbanken kan
påverka landets kreditmarknad, kunna tänkas bli överflyttade till andra institutioner.
Om en dylik överflyttning skulle komma att medföra t. ex. en
sammanslagning av de båda statsägda bankerna, är det väl sannolikt, att ilertalet
av riksbankens avdelningskontor, i den män de skola bestå, bomme att
övertagas av den nya banken, eftersom sedeldistributionen i landsorten säkerligen
viii kan ordnas med hjälp av posten. Delta gör, att man enligt mili mening
måste stidla sig synnerligen tveksam lill förslag alt nu genomföra sådana
förändringar i riksbankens organisation och arbetssätt, som direkt eller indirekt
beröra avdelningskontorens ställning. Även andra förändringar av
10
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
principiell beskaffenhet böra få anstå, tills man av utarbetade förslag till
instruktioner och tjänstgöringsreglementen bättre än nu kan sluta sig till
deras verkningar. Ett sadant uppskov behöver ej nämnvärt fördröja omorganisationens
faktiska genomförande. Därigenom skulle man också förebygga
mycken osäkerhet under övergångstiden.
Vad nu sagts synes mig giva anledning till att uppskjuta en mera djupgående
omorganisation av bankens ledning, till dess av riksdagen begärd utredning
om riksbankens ställning och arbetsuppgifter är färdigställd, samt att
beträffande en eventuell omorganisation av riksbankens kontor mer än fullmäktige
gjort beakta den kritik, som framförts ur olika remissyttranden, ävensom
att, innan eventuella förändringar genomföras, låta utarbeta förslag till
instruktioner och tjänstgöringsreglementen. Däremot bar jag intet att erinra
mot ett införande av maskinbokföring och rationalisering i övrigt av det rutinmässiga
arbetet, för den händelse en grundlig undersökning skulle visa,
att en sådan omläggning är ägnad att giva förbättrat arbetsresultat eller medföra
besparingar.
Under åberopande härav har jag ansett mig böra föreslå, att fullmäktige
måtte
för bankoutskottet anmäla sin avsikt att successivt, i den mån så visar sig
lämpligt och möjligt, omlägga det rutinmässiga arbetet vid banken,
hemställa om rätt att få disponera erforderligt belopp för inköp av nödvändiga
maskiner samt vidtagande av de ombyggnadsarbeten inom bankens
lokaler, som kunna bliva erforderliga,
i avvaktan på slutförande av den av riksdagen begärda utredningen om
riksbankens uppgifter och organisation bordlägga frågan örn mera genomgripande
förändringar i bankens ledning och dess organisation.
Kiksdagsmannaskrivclsen.
Sedan decennier tillbaka bar uppmärksamheten varit riktad på riksbankens
organisation. Redan 1860 års finanskommitté tog upp problemet till debatt
samt föreslog en uppdelning av banken genom inrättandet av en centralbank
med vissa begränsade uppgifter samt en statlig affärsbank med fullständig
bankrörelse. Affärsbanken skulle bildas genom aktieteckning. 1883 års bankkommitté
frångick uppdelningen men ansåg däremot, att riksbanken borde
få en mer affärsmässig organisation. Kommittén gjorde sålunda till sitt det
redan flera gånger tidigare framkomna förslaget om enskilda aktieägares upptagande
i riksbanken. I motiveringen framhölls därvid, att det gällde att tillföra
bankens ledning något av sådana krafter, som av privat intresse kunde
väntas förvalta banken på ett mer affärsmässigt sätt än en ledning, som ej
alls hade något privatintresse att bevaka. 1889 års bankkommitté betvivlade,
att de tidigare förslagen om upptagande av enskilda aktieägare skulle motsvara
förväntningarna samt röna några sympatier från riksdagens sida. Fastmer
ansågos de kunna äventyra en önskvärd reformering av bankväsendet. I
stället föreslog kommittén en utökning av antalet fullmäktigeledamöter från 7
till 9 samt viss omläggning av fullmäktigevalen. Kungl. Majit skulle sålunda
utse 3 fullmäktigeledamöter. Sinsemellan skulle samtliga ledamöter vara
likställda samt inom sig idse ordförande och vice ordförande samt 4 deputerade,
nämligen en direktör, en vice direktör och tvenne andra. Genom alt fullmäktige
på detta sätt finge utse funktionärer bland de såväl av Kungl. Majit
som riksdagen valda, skulle de lättare sammansmälta till en behövlig enhet.
Förslaget föll, då emot detsamma bl. a. anfördes, att Kungl. Majits ökade inflytande
på riksbankens förvaltning skulle kunna medföra en utvidgning av
Kungl. Majits makt även på andra områden och därigenom även skapa möj
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
11
ligheter till en minskning av riksdagens inflytande. Genom beslut av 1897 års
riksdag erhöll dock Kungl. Maj:t rätt att tillsätta en av fullmäktigeledamöterna.
I anledning av offentlig tidningsdiskussion om riksbankens organisation,
varunder dåvarande riksbankschefen, friherre Langenskiöld, bl. a. föreslog,
att den myndighet riksdagen genom bankoutskottet utövade över riksbanken
i stället skulle läggas i händerna på ett bankråd, bestående av 30 medlemmar,
framlades vid 1912 års riksdag förslag till skrivelse till Kungl. Majit
med begäran om utredning, i vad mån förändringar borde vidtagas i riksbankens
organisation. Under den efterföljande diskussionen yttrade^ bl. a. herr
Hjalmar Branting, att reformförslaget verkade mest lockbete. Ett återfall eller
ansats till återfall från parlamentarismen skulle giva Kungl. Majit alltför mycket
att säga över riksbanken. Riksdagen borde bevaka hela näringslivets intresse
och ej hjälpa privatintresset att bliva gällande inom riksbanken. En utrednings
mål borde vara att med vidtagande av nödiga ändringar trygga riksdagens
makt över banken. Nu hotade faror.
Förslaget föll och frågan om en omorganisation av riksbanken samt en omläggning
av bankens verksamhetsområde ävensom frågan örn inrättandet av
en statlig affärsbank har, såsom framgår av bankoutskottets vid årets riksdag
tryckta sammanställning av bankofullmäktiges förslag, även under senare ar
vid upprepade tillfällen varit föremål för överväganden. Vad gäller utvecklingen
under dessa år, hänvisa vi till sagda tryck.
Den historiska resumén visar de stora svårigheter, som äro förknippade med
dessa problem. Särskilt gäller det tillse, att hinder icke uppsta för riksbankens
rationella och affärsmässiga skötsel, att ovidkommande intressen icke erhålla
inflytande över banken samt att riksdagens inflytande icke beskäres. Ur dessa
synpunkter synes oss det nu framlagda förslaget böra bli föremål för ytterligare
utredning, innan beslut fattas. Till och med fullmäktige själva hava .tu,
såsom framgår av utredningen, uttalat en påfallande osäkerhet i väsentliga
stycken beträffande förslagets genomförbarhet. Även bankofullmäktigen
Björnssons reservation synes oss innehålla så väsentliga synpunkter i fråga
om hela förslaget, att de kunna anses utslagsgivande vid bedömandet av
frågan. I avvaktan på den av 1941 års riksdag hos Kungl. Majit begärda förutsättningslösa
utredningen angående riksbanken, dess verksamhetsfält och
uppgifter samt en statlig affärsbank synes det oss dessutom välbetänkt med
ett uppskjutande av ståndpunktstagandet i denna fråga.
Utskottets yttrande.
Den av vice riksbankschefen Wallberg verkställda utredningen har tydligt
ådagalagt, att behov föreligger av en rationalisering av riksbankens organisation.
De nuvarande arbetsmetoderna inom riksbanken liro i flera avseenden
otidsenliga, och maskinella hjälpmedel ha endast i begränsad utsträckning
kommit till användning. Arbetsfördelningen är föga rationell, vilket
tagit sig uttryck i en betydande belastning av vissa av de högre chefstjänsterna.
överkvalificerad arbetskraft användes i stor utsträckning lör enklare
arbetsuppgifter. På vissa håll föreligger en överdimensionering i organisationen,
medan på andra håll motsatsen är förhållandet.
Utredningsmannen har åsyftat att genom en rationalisering av såväl det
tekniska rutinarbetet inom riksbanken som själva organisationen av banken
ernå ökad arbetseffekt inom en mindre kostnadsram än den nuvarande.
Ärendena skulle efter sakliga grunder fördelas pa olika arbetsgrup
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
per, och arbetsprocesserna skulle förenklas genom ökad användning av
genomskriftssystem, maskiner och postgiro. Den kvalificerade arbetskraften
skulle bättre utnyttjas och tilldelas större ansvar, bland annat genom att beslutanderätten
i mindre betydelsefulla frågor skulle överflyttas på lägre instanser
än för närvarande. De högre chefstjänstemännens arbetsbörda skulle
minskas genom en icke minst med tanke på arbetsledningen ändamålsenligare
organisation av olika avdelningar och arbetsgrupper. En väsentlig del
av rutinarbetet vid avdelningskontoren skulle enligt förslaget överflyttas till
huvudkontoret för att där utföras av biträdespersonal med anlitande av moderna
maskinella hjälpmedel. Ur personalsynpunkt skulle rationaliseringen
medföra en ökning av de rutinmässiga göromålen och därmed även av behovet
av biträdespersonal, medan å andra sidan den för närvarande övertaliga
personalen i mellangraderna skulle reduceras. En sänkning av löneställningen
för vissa befattningar skulle härvid möjliggöras. De ledande
tjänstemännens antal skulle likaledes undergå en viss minskning. Slutligen
må erinras, att fullmäktige i samband med omorganisationens genomförande
ha för avsikt att till prövning upptaga frågan örn en utsträckning av tjänstgöringstiden
i riksbanken till den inom statsförvaltningen i övrigt gängse, i
den mån så ej redan skett.
Utredningsmannen har utgått från riksbankens nuvarande arbetsuppgifter
och sålunda icke räknat med att banken skulle tillföras nya, för en centralbank
främmande arbetsuppgifter. En utbyggnad av riksbanken enligt riktlinjer,
som skulle förlora sin aktualitet, örn en statens affärsbank inrättades,
har icke heller ansetts böra ifrågakomma.
Fullmäktiges ståndpunktstagande i organisationsfrågan kan i korthet karakteriseras
såsom en principiell anslutning till förslagets huvudgrunder. På
flera punkter lia fullmäktige biträtt utredningsmannens förslag oförändrat
eller med vissa mindre jämkningar. Positiva förslag ha härvid framlagts
från fullmäktiges sida. Med hänsyn till de föreslagna åtgärdernas omfattning
och den kritik, som i vissa avseenden framförts mot desamma, ha fullmäktige
emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv ståndpunkt till åtskilliga
av de framlagda förslagen. Fullmäktige lia i stället som regel förbehållit
sig att vidtaga de ändringar, som efter verkställda undersökningar kunna
befinnas påkallade. På andra punkter lia fullmäktige förklarat sig kunna
i princip ansluta sig till förslagen utan att dock nu vilja binda sig beträffande
detaljerna. Meningen är, att reformerna i här avsedda delar skola genomföras
successivt och i vissa avseenden först sedan deras lämplighet bestyrkts
genom ytterligare utredningar eller erfarenheter. I realiteten kan alltså för
närvarande sägas föreligga endast en av fullmäktige i stora drag godkänd
stomme till en organisatorisk nybyggnad av riksbanken.
Sistnämnda förhållande har givetvis i och för sig varit ägnat att skapa
en viss betänksamhet gentemot detsamma. Det har inom utskottet framhållits,
att tillräckligt underlag saknades för ett bedömande av förslagets genomförbarhet
och lämplighet samt att det slutliga resultatet av omorganisationen
nu svårligen kunde överblickas. Vidare har inom utskottet gjorts gällande, att
Bcinkoutskottets utlåtande nr 76.
13
tidpunkten för en omorganisation icke vöre lyckligt vald, enär det nuvarande
extra ordinära läget vore mindre lämpligt såsom utgångspunkt för en för
fredsförhållanden avsedd organisation. I samband härmed Ira uttalats farhågor
för att ett genomförande av den föreslagna omorganisationen skulle
kunna föregripa den av riksdagen beslutade utredningen örn riksbankens städning
och arbetsuppgifter, varvid särskilt understrukits, att inrättandet av en
statlig affärsbank skulle medföra betydande förändringar i riksbankens organisation.
Av dessa skäl har yrkats, att man nu borde begränsa sig till att vidtaga
den erforderliga tekniska rationaliseringen av kontorsorganisationen, under
det att frågan om mera genomgripande förändringar i bankens ledning
och inre organisation borde ställas på framtiden. Dessa och liknande synpunkter
och yrkanden ha tidigare framförts av en reservant inom fullmäktige
samt även kommit till uttryck i ovan omförmälda skrivelse till utskottet
från fyra av riksdagens ledamöter.
Givetvis hade det i och för sig varit önskvärt, att utredningsmannens förslag
före riksdagsbehandlingen blivit slutligt granskade i alla dess detaljer.
Det oaktat har utskottet funnit vägande skäl tala för att ärendet nu företages
till avgörande. Av särskild betydelse är härvid främst, att fullmäktige
i de väsentligaste delarna framlagt preciserade förslag. Det bör beaktas, att
en behandlingsordning, som åsyftat sn detaljprövning från fullmäktiges sida
av samtliga hithörande spörsmål, skulle lia betytt ett ytterligare dröjsmål
med frågans lösning. Ett dylikt uppskov skulle vara beklagligt, då omorganisationen
redan länge känts som ett starkt behov. Icke minst från utskottets
sida lia krav på en omorganisation tid efter annan framförts. Till bedömande
föreligger nu en utarbetad plan, vars genomförande otvivelaktigt skulle
medföra icke blott påtagliga organisatoriska vinster utan även en avsevärd
ekonomisk besparing för statsverket, även örn densamma icke kommer alt
bli av den betydande storleksordning, som utredningsmannen räknat med.
Helt annorlunda hade frågan säkerligen legat till, om organisationsförslaget
syftat till en utbyggnad, som krävt ökade utgifter. Då hade givetvis kravet
på en fastare utformning av förslaget varit oeftergivligt. I verkligheten rör det
sig här väsentligen om vissa rationaliseringsåtgärder av samma slag, som
vid ett flertal allmänna och enskilda företag redan genomförts i anslutning
till den moderna kontorsorganisationens utveckling.
Vid ärendets behandling har det synts utskottet uppenbart, att det särskilt
är följande förhållanden, som medverkat till att riksbankens nuvarande organisation,
på sätt utredningen utvisar, ger anledning till anmärkningar i
olika hänseenden. Organisationen bygger fortfarande i hög grad på föråldrade
principer och detta såväl vad beträffar organisationens uppbyggnad som
arbetsmetoderna. Visserligen genomfördes en ganska betydande förstärkning
av organisationen under förra hälften av 1930-talet, då befattningen såsom
vice riksbankschef tillkom och fyra direktionsavdelningar inrättades. Under
samma period påbörjades även en översyn av verksamheten ur effektivitetssynpunkt,
som ledde till en modernisering av vissa arbetsgrenar. Rationaliseringsarbetet
har emellertid därefter i viss mån avstannat, väsentligen beroende
på ali man vid den nu slutförda utredningen eftersträvat en såvitt möj
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
ligt enhetlig och samtidig lösning av samtliga organisationsspörsmål och fördenskull
i avvaktan på dess resultat avstått från en successiv anpassning efter
förbättrade arbetsmetoder. Härtill kommer, att den nuvarande personalorganisationen
kännetecknas av en i förhållande till arbetsuppgifternas art och
omfattning alltför stor uppsättning av ordinarie tjänstemän i mellangraderna,
vilket i och för sig försvårat en övergång till billigare arbetskraft för utförande
av enklare arbetsuppgifter. Behovet av omläggningar i såväl den inre
förvaltningen som personalorganisationen är sålunda starkt framträdande.
Ett ytterligare uppskov med frågans lösning är enligt utskottets mening
så mycket mindre motiverat, som det måste anses vara synnerligen önskvärt,
att riksbanken snarast erhåller en slagkraftig organisation för att bli
i stånd att lösa de viktiga uppgifter, som i fortsättningen komma att ställas
på banken. I likhet med fullmäktige finner utskottet icke heller anledning
förorda, att man med hänsyn till en blivande utredning om riksbankens ställning
och ett eventuellt inrättande av en statlig affärsbank nu skulle avstå från
att tillgodogöra sig de vinster, som stå att ernå genom en rationalisering av
organisationen inom ramen för dess nuvarande arbetsuppgifter. Ett uppskov
skulle vidare innebära, att det nuvarande ur personalsynpunkt föga tillfredsställande
provisoriska tillståndet med vakanssättning av tjänster skulle
tillsvidare fortfara. Icke minst ur denna synpunkt synes det angeläget, att
förhållandena stabiliseras.
Efter ingående överväganden har utskottet alltså kommit till den uppfattningen,
att en omorganisation av riksbanken bör genomföras snarast
möjligt.
I det av fullmäktige framlagda förslaget har utskottet på vissa punkter
funnit erforderligt föreslå jämkningar i förslaget. I första hand gäller detta
frågorna örn fullmäktiges inflytande över bankens ledning samt avdelningskontorens
organisation. I dessa avseenden har utskottet tillgodosett en del
av de synpunkter, som framförts i ovanberörda riksdagsmannaskrivelse eller
eljest kommit till uttryck i kritiken mot fullmäktiges förslag.
Utskottet har vid ärendets prövning främst begränsat sig till de delar av
förslaget, som äro av grundläggande betydelse för själva organisationen och
vilkas genomförande erfordrar beslut av riksdagen. Personalorganisationen
har i detalj genomgåtts. Däremot har utskottet icke funnit sig böra annat än
på vissa väsentliga punkter ingå på de spörsmål, som sammanhänga med arbetsfördelningen
och anordnandet av rutinarbetet i allmänhet. Det ankommer
nämligen på fullmäktige att på lämpligaste sätt ordna arbetet inom banken.
I anslutning härtill torde det utan särskilt bemyndigande av riksdagen få anses
ligga inom ramen för fullmäktiges befogenhet att disponera nödiga medel
för anskaffande av kontorsmaskiner ävensom för utförande av de jämförelsevis
små ändringsarbeten inom huvudkontorets lokaler, vilka kunna påkallas
av förslagets genomförande. Med hänsyn härtill finner utskottet icke nödigt
att, såsom fullmäktige ifrågasatt, nu hos riksdagen särskilt hemställa örn bemyndigande
för fullmäktige att för nyssnämnda ändamål använda vissa beräknade
belopp.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
15
B. Organisatoriska förändringar.
De föreslagna organisatoriska förändringarna beröra riksbankens ledning,
huvudkontoret, avdelningskontoren samt riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
1. Riksbankens ledning.
Åtgärder och förslag under 1930-talet.
Frågan om organisationen av den verkställande ledningen inom riksbanken
har under senare år upprepade gånger varit föremål för överväganden.
I sitt betänkande nr 7 upptog 1917 års bankkommitté frågan örn ändrade
bestämmelser beträffande utseende av deputerade i riksbanken (förste deputeraden
och två andre deputerade för huvudkontoret resp. avdelningskontoren).
Kommittén ansåg, att fullmäktige, som bure ansvaret för riksbankens
verksamhet, borde erhålla befogenhet att tillsätta deputerade och bestämma
deras avlöningsvillkor. Kommitténs uttalande ledde icke till någon ändring
av bestämmelserna på förevarande område.
I motioner till 1932 års riksdag framställdes förslag till jämförelsevis långt
gående förändringar i riksbankens organisation. Enligt dessa förslag borde
fullmäktiges antal ökas till nio, av vilka Konungen skulle utse tre — därav en
ordförande — och riksdagen fyra samt de sålunda valda i sin tur två, vilka med
samma ställning och ansvar som övriga fullmäktige skulle handhava den
verkställande ledningen av riksbanken. I utlåtande nr 34 i anledning av dessa
motioner förordade konstitutionsutskottet under då rådande förhållanden en
avvaktande hållning men ansåg sig dock böra föreslå ett tillägg till regeringsformen
och riksdagsordningen, varigenom fullmäktige bereddes möjlighet
att utse suppleant för förste deputeraden utom fullmäktiges krets. Detta förslag
antogs såsom vilande vid 1932 års riksdag och bifölls av 1933 års riksdag.
Sålunda infördes i § 72 regeringsformen ett tillägg av den innebörd, att
fullmäktige i riksbanken skola inom sig utse en förste deputerad att vara
chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med
fullmäktiges rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe. Vidare
infördes i § 73 riksdagsordningen en bestämmelse därom, att suppleanten för
förste deputeraden skall utses för tid, som fullmäktige i riksbanken äga bestämma.
Genom grundlagsändringarna fastslogs formellt den ställning såsom
riksbankens chef, som förste deputeraden faktiskt sedan lång tid tillbaka
intagit, samt inrättades befattningen såsom vice riksbankschef, vilken
benämning infördes i bankoreglementet å förste deputeradens suppleant.
I fråga örn handhavandet av den löpande förvaltningen inom riksbanken
infördes vid 1933 års riksdag vissa regler i bankoreglementet, som betingades
av angivna grundlagsändringar. Den löpande förvaltningen Indes i händerna
på en direktion bestående av riksbankschefen, vilken alltid är fullmäk
-
16
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
tig, vice riksbankschefen, vilken ej behöver vara fullmäktig, samt två andre
deputerade, vilka skola vara fullmäktige (§ 17 i bankoreglementet). I detta
sammanhang torde böra erinras om, att föreskrifterna om riksbankens andre
deputerade finnas endast i bankoreglementet (§ 16 mom. 1 andra stycket).
Vidare bemyndigades fullmäktige uppdraga åt en lånedelegation att
enligt av fullmäktige fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden.
Delegationen skall enligt § 18 mom. 2 bankoreglementet vid behandlingen
av viktigare låneärenden bestå av antingen minst fyra fullmäktige eller
minst tre fullmäktige jämte vice riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig.
Frågor om beviljande av lån från avbetalningslånefonden, spannmålskreditfonden
och statens bosättningslånefond må dock i regel avgöras av antingen
minst tre fullmäktige eller minst två fullmäktige jämte vice riksbankschefen,
där denne ej är fullmäktig. I delegationen skall alltid finnas en fullmäktig,
som ej tillhör den här ovan omförmälda direktionen.
På sätt närmare framgår av bankoutskottets utlåtande nr 60 vid 1939 års
riksdag (sid. 93 och följ.) har frågan örn ändrade bestämmelser beträffande
utseende av andre deputerade under åren 1936 och 1938 varit föremål
för behandling i anledning av inom riksdagen väckta motioner. Såsom
motivering för ett år 1939 framfört förslag anförde fullmäktige, bland annat,
att en bestämmelse, som hindrade fullmäktige att vid valet gå utom sin egen
krets, kunde leda till att för befattningarna icke kunde väljas de personer, som
enligt fullmäktiges egen åsikt vore bäst skickade att uppehålla desamma. Möjligheten
att tillgodose kravet på teknisk och ekonomisk sakkunskap inom ledningen
för riksbankens löpande förvaltning skulle med andra ord i vissa fall
bliva större, örn fullmäktige erhölle fria händer att välja även utomstående
personer till andre deputerade. För egen del anförde bankoutskottet i nämnda
utlåtande — efter erinran om att den banktekniska sakkunskapen inom
ledningen för riksbanken ökats genom inrättande av befattningen såsom vice
riksbankschef — att vid valet av fullmäktige plägade iakttagas, att bland fullmäktige
invaldes personer, som vore kvalificerade för uppdragen såsom
andre deputerade. Med tanke härpå hade enligt praxis — efter samråd med
riksbankschefen —• en av riksbankens tjänstemän utsetts till fullmäktig, varjämte
likaledes en tjänsteman i banken plägat utses till förste suppleant för
fullmäktige för att vid behov kunna förordnas lill vikarie för andre deputerad.
Därest andre deputerade utsåges utom fullmäktiges krets, vöre det
föga sannolikt, att några ändrade förhållanden beträffande personvalet
skulle inträda, åtminstone vad anginge den ene av de andre deputerade.
Däremot vore det klart, att riksdagens direkta inflytande över riksbankens
ledning skulle försvagas, därest till andre deputerade skulle utses personer
utom fullmäktiges krets. Icke mindre än tre ledamöter av direktionen skulle
då kunna vara icke-fullmäktige. Med hänsyn till de betänkligheter gentemot
den ifrågasatta åtgärden, som utskottet sålunda hyste, ansåg utskottet sig icke
böra framställa något förslag till ändring av gällande bestämmelser.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
17
Utredningsmannen.
I sitt organisationsförslag har utredningsmannen beträffande direktionen
förordat, att andre deputeradebefattningarna skulle avskaffas och ersättas
med två sektionschefer, utsedda av fullmäktige utom fullmäktiges
krets. Tillsammans med riksbankschefen skulle dessa sektionschefer jämte en
tredje sektionschef, vice riksbankschefen, bilda bankens direktion. Suppleanter
för sektionscheferna skulle vara de ställföreträdande sektionscheferna
(tre av avdelningscheferna). Utredningsmannen har vidare föreslagit, att en
del ärenden av mindre vikt skulle överflyttas från fullmäktige till direktionen
eller andra underlydande organ, varigenom fullmäktiges möjligheter att disponera
tillräcklig tid för viktigare arbetsuppgifter skulle ökas.
Enligt utredningsmannens förslag skulle vid sidan av direktionen tillsättas
ett arbetsutskott inom fullmäktige, vilket skulle bestå av fullmäktiges
ordförande och vice ordförande samt riksbankschefen. Härvid har förutsatts,
att vice ordförandeskapet i fullmäktige icke förenas med befattningen såsom
riksbankschef. Genom arbetsutskottets inrättande skulle ökad kontakt ernås
mellan fullmäktige oell direktionen och en smidig form skapas för snabbare
avgörande av en del mera brådskande ärenden, vilkas avgörande av fullmäktige
hänskjutits till arbetsutskottet.
Slutligen har utredningsmannen föreslagit, att lånedelegationen
skulle bestå av en fullmäktig samt chefen för banksektionen och ytterligare
minst en direktionsledamot.
Fullmäktige våren 1943.
Fullmäktige, som i princip biträtt förslaget örn överflyttande av vissa
ärenden från fullmäktige till direktionen eller andra underlydande organ, ha
icke helt anslutit sig till utredningens förslag om direktionens sammansättning,
enligt vilket fullmäktige i direktionen skulle få endast en representant,
riksbankschefen. Fullmäktige anföra härom följande.
Fullmäktige instämma visserligen i förslaget, att andre deputerade
avskaffas och ersättas av två utom fullmäktiges krets utsedda sektionschefer,
men fullmäktiges representation i direktionen bör förstärkas i förhållande
till vad utredningsmannen föreslagit. Enligt fullmäktiges mening bör
direktionens beslutanderätt lämpligen utövas av riksbankschefen — vid förfall
för honom vice riksbankschefen — en annan av fullmäktiges riksdagsval
ledamöter samt den sektionschef, inom vars avdelning det ärende faller,
som är föremål för direktionens prövning. Sektionschef skall alltså inträda
i direktionen vid behandling av de ärenden, som handläggas å hans avdelning.
Han bör därvid fungera som föredragande, örn ej riksbankschefen
eller dennes ställföreträdare önskar övertaga föredragningen. Har i direktionen
deltagande fullmäktig en mot direktionens majoritet avvikande mening,
bör han äga påfordra att ärendet liänskjutes till fullmäktiges avgörande. Fullmäktige
böra givetvis med avseende å särskilt ärende eller viss grupp av ärenden
kunna föreskriva, alt i direktionens beslut skola deltaga ej endast här
nämnda personer utan därjämte vice riksbankschefen och båda de övriga
sektionscheferna.
För att bereda fullmäktiges samtliga andra riksdagsval ledamöter än
Bihang till riksdagens protokoll 1943. S sinni. Nr Vi. 2
18
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
riksbankschefen tillfälle att följa direktionens arbete och hålla nära kontakt
med bankens inre verksamhet synes det vidare lämpligt att de alternera.
Detta torde kunna ske genom att de tilldelas »jour» var femte vecka. Som
vederbörande fullmäktige samma vecka skulle tjänstgöra i lånedelegationen,
kommer förslaget icke att medföra större bundenhet för fullmäktiges ledamöter
än hittills, eftersom de tre riksdagsvalda fullmäktige, sorn icke äro
deputerade, för närvarande tjänstgöra i lånedelegationen var tredje vecka.
Vid bifall till detta förslag kommer någon reell minskning av fullmäktiges
nuvarande representation och inflytande inom direktionen icke att ske, eftersom
hittills enligt en sedan år 1920 tillämpad praxis en banktekniker valts
till fullmäktig för att fungera som andre deputerad. Tidigare voro båda andre
deputerade bankteknici. Däremot medför förslaget i likhet med utredningsmannens
förslag i jämförelse med nuvarande förhållanden den fördelen, att
riksdagens representation inom fullmäktige kan förstärkas genom att riks
dagen vid fullmäktigeval kan bortse från att två av fullmäktiges ledamöter
skola lämpa sig som andre deputerade. Därjämte bliva elektorerna vid valet
till förste suppleant för fullmäktige icke längre nödsakade att därtill utse
en av bankens tjänstemän, vilken lämpar sig som vikarie för andre deputerade.
Sektionscheferna böra vara föredragande inför fullmäktige, var och en tolde
ärenden, som falla inom hans verksamhetsområde, såvitt ej föredragningen
övertagits av riksbankschefen eller annan ledamot av fullmäktige
eller av vice riksbankschefen. Nuvarande föreskrift, att vice riksbankschefen
har skyldighet att anteckna avvikande mening i ärende, där han är föredragande
inför fullmäktige, bör bibehållas. Beträffande övriga sektionschefer
bör någon motsvarande bestämmelse icke meddelas. I ärende, där någon av
ifrågavarande sektionschefer är föredragande, bör det i stället ankomma
pä riksbankschefen (resp. vice riksbankschefen) att föreslå fullmäktige hur
ärendet skall avgöras. För ärenden angående industriverken föreslås dock i
det följande en annan ordning. Med avseende å ansvaret för föredragningen
i fullmäktige skulle alltså nuvarande regler kvarstå oförändrade.
Direktionen bör liksom hittills hava att handlägga de ärenden, som fullmäktige
hänskjuta till dess avgörande.
Genom vad sålunda föreslagits beträffande direktionen får det i utredningen
framlagda förslaget örn inrättande av ett särskilt arbetsutskott anses
hava förfallit.
Det må tilläggas alt Kungl. Majit den 21 januari 1938 beslutat att riksdagens
skrivelse den 2 april 1936 (nr 140) angående riksbanksledningens organisation
icke för det dåvarande skulle föranleda någon Kungl. Majits åtgärd
samt att skrivelsen sedermera jämlikt beslut av Kungl. Majit den 4 december
1942 lagts till handlingarna.
I detta .sammanhang ha fullmäktige anmält en fråga, som nära berör särskilt
två av direktionsledamöternas — nämligen riksbankschefens och vice
riksbankschefens — arbetsförhållanden. I syfte att avlasta arbete särskilt från
riksbankschefen föreslå fullmäktige anställandet av en direktörsassistent.
Härom anföra fullmäktige.
Utredningsmannen har med sitt förslag avsett bland annat att uppnå förstärkning
av bankens ledande personal. Fullmäktige anse emellertid att den
förstärkning, som vinnes vid bifall till förslaget, icke blir tillräcklig för att
åstadkomma önskvärd avlastning beträffande riksbankschefens arbete. Vice
riksbankschefen, som även hädanefter liksom hittills skall vikariera för och
biträda riksbankschefen, blir dels såsom sektionschef och dels till följd av
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
19
sitt arbete under något eller några år med omorganisationen och med valutakontoret
så upptagen, att han icke i tillräcklig utsträckning kan underlätta
riksbankschefens arbete. Vice riksbankschefens arbetsbörda har under de senaste
åren varit alltför stor. Det är med hänsyn härtill önskvärt, att möjligheter
öppnas att ge riksbankschefen tillgång till kvalificerad medhjälpare,
som han kan anförtro vissa uppgifter. Härför erfordras icke inrättandet av
en tjänst med samma fasta ställning som de tjänster, vilka uppföras på personalförteckningen.
För ändamålet bör i stället, åtminstone till en början,
avses blott visst arvode. För att kunna anskaffa en tillräckligt kvalificerad
arbetskraft bör detta arvode icke fastställas för lågt. Lämpligen synas fullmäktige
böra tillerkännas rätt att till en direktörsassistent utbetala ett arvode,
som må uppgå till högst 20,000 kronor för år, utan rätt till rörligt
tillägg eller kristillägg. Utgör det en förutsättning, då det gäller att förvärva
en önskvärd person som direktörsassistent, att denne kan tillerkännas tjänsteoch
familjepensionsrätt, vilja fullmäktige erinra om sin befogenhet att tillsätta
extra ordinarie tjänstemän i högst 27 lönegraden samt om att delegerade
för riksdagens verk kunna medgiva inrättande av extra ordinarie
tjänst i 28—30 lönegraden. Tillerkännes direktörsassistent ställning som extra
ordinarie tjänsteman, bör givetvis det honom tillkommande arvodet reduceras
med hänsyn till de honom i tjänsten tillkommande löneförmånerna.
Utredningsmannens förslag beträffande lånedelegationen biträdes
av fullmäktige.
Mot vissa av fullmäktiges förslag har avvikande mening anmälts av
två fullmäktige, herrar Amnér och Björnsson.
Herr Amnér har anfört:
Liksom vid tidigare tillfällen, då fullmäktige haft att yttra sig om sättet för
utseende av deputerade, kan jag icke underlåta att uttala tvekan örn
lämpligheten av att de i förslaget förordade bankdirektörerna utses utom
fullmäktiges krets, varav skulle följa att bankdirektörerna icke bleve direkt
ansvariga gentemot riksdagen. Vidare finner jag, att anordningen med jourhavande
fullmäktig, deltagande alternerande var femte vecka i direktionens
arbete, icke kan bliva effektiv. Jag avstyrker därför förslaget i nämnda
delar.
Herr Björnsson har anfört i huvudsak följande:
Beträffande fullmäktiges förslag till omorganisation av riksbanksledningen
må det till en början konstateras, att det på väsentliga punkter skiljer sig
från utredningsmannens förslag. I direktionen och lånedelegationen
skulle fullmäktige förutom riksbankschefen, vilken ju utses med hänsyn
till kraven på hankteknisk skicklighet, icke få annan representation än
en jourhavande, och det beräknas, att denne jourhavande endast var femte
vecka skulle träda in i tjänstgöring. Uppenbart är att fullmäktiges möjligheter
att följa det praktiska bankarbetet därigenom väsentligt kringskäras.
När fullmäktige i sin motivering vilja häremot sätta fördelen av att riksdagen
blir i stånd att välja ett större antal ledamöter än nu, utan att därvid
behöva taga hänsyn till deras möjlighet att tjänstgöra som deputerade, torde
härtill böra sägas, att man, då det gäller riksbankens ledning, icke kan
på denna lägga samma synnunkter som på t. ex. ett affärsdrivande verk.
Riksbanken utgör ett synnerligen viktigt politiskt instrument på grund av sin
valutavårdande och kreditreglerande verksamhet. Beträffande den penningpolitik.
som av riksbanken bör föras, råder det ingalunda alltid enhällig
mening inom riksdagen, såsom bl. a. visat sig under ganska sen tid. och
20
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
då det inflytande, som riksbanken kan utöva penningpolitiskt. i väsentlig
grad är beroende på det sätt, varpå av riksdag och fullmäktige fastställda
principer tillämpas i praktiken, är det uppenbart, att en fullmäktig, som
endast var femte vecka blir i tillfälle att se vad direktion och lånedelegation
gör eller underlåter att göra, icke kan få den inblick i verksamheten, som
enligt min mening är nödvändig för att han skall kunna bilda sig en uppfattning
örn, huru av fullmäktige givna riktlinjer följas. Detta är enligt min
mening den allvarligaste bristen i fullmäktiges förslag.
Mot vad fullmäktiges majoritet anfört beträffande behovet av särskild
assistent åt riksbankschefen har jag intet att erinra. Den avsevärda
ökning av riksbankschefens arbetsbörda, som nu kan konstateras, torde
emellertid — såvitt jag kan finna — i väsentlig grad bero på svårigheter
vållade av kriget. Riksbankschefen har mycket arbete, som sammanhänger
med kristidsförhållandena, och det biträde vice riksbankschefen kan lämna
honom är starkt reducerat på grund av dennes sysselsättning med valutakontoret
och clearingnämnden tillhörande arbetsuppgifter och icke minst
med arbetet i samband med dtn planerade omorganisationen, vartill kommer,
att en av bankens chefstjänstemän numera är placerad i Förenta Staterna
för tillvaratagande av bankens intressen därstädes.
Utskottspromemorian.
I ovan omförmälda promemoria har i avseende å riksbankens ledning anförts
följande:
Vid ärendets förberedande handläggning inom bankoutskottet våren 1943
syntes majoriteten av utskottets ledamöter biträda förslaget örn andre deputeradeinstitutionens
avskaffande, varvid andra deputerades administrativa
uppgifter skulle överflyttas på särskilda tjänstemän. Utskottet syntes ock
vilja ansluta sig till förslaget, att i direktionen skulle ingå en s. k. jourhavande
ledamot, som skulle utses bland de av riksdagen efter politiska
grunder valda fullmäktige. Den period — en vecka — som den jourhavande
fullmäktigen skulle i en följd tjänstgöra i direktionen, hade emellertid
synts utskottet vara alltför kort för att kunna möjliggöra en fortlöpande insyn
över arbetet inom banken och därför innebära risk för ett försvagande av
riksdagens inflytande på bankens ledning. Med hänsyn härtill hade förordnandet
ansetts böra avse en längre tidsperiod än en vecka. Beträffande förordnandetidens
längd hade inom utskottet olika uppfattningar framkommit.
Utskottets majoritet syntes förorda en tid av ett år, varvid förutsatts att omval
skulle kunna äga rum, men ifrågasatts hade även, att tiden skulle bestämmas
till en månad. I övrigt hade man inom utskottet tänkt sig, att den jourhavande
fullmäktigen skulle för sitt uppdrag erhålla ett särskilt arvode, vars
belopp utskottet skulle föreslå efter samråd med fullmäktige, att för ett ar
förordnad jourhavande skulle med bibehållet arvode äga åtnjuta ledighet
under 45 dagar årligen men för tid därutöver avstå arvodet, samt att för jourhavande
skulle utses suppleant, vilken under tjänstgöring skulle åtnjuta
samma ersättning som den jourhavande. Direktionen skulle vara beslutför,
när förutom den jourhavande fullmäktigen eller dennes suppleant två andra
ledamöter vöre närvarande. Ärende skulle hänskjutas till fullmäktige, när
någon av de närvarande så önskade.
Inom utskottet hade jämväl uttalats önskvärdheten av att vice riksbankschefen
i likhet med vad för närvarande vöre fallet inginge såsom
ordinarie ledamot av direktionen. Direktionen skulle enligt denna uppfattning
— som emellertid icke med säkerhet omfattades av flertalet ledamöter i utskottet
— bestå av riksbankschefen, en jourhavande fullmäktig, vice riksbankschefen
och ytterligare en sektionschef.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
21
Det hade från olika håll inom utskottet gjorts gällande, att befattningen
såsom vice riksbankschef efter ett genomförande av fullmäktiges förslag
skulle förlora en del av den centrala ställning i riksbankens förvaltning, som
riksdagen avsett att den skulle intaga. Redan att vice riksbankschefen skulle
uppehålla en av de tre sektionschefsbefattningarna hade befarats medföra
svårigheter för honom att följa och biträda vid beredningen av de ärenden,
som ålåge riksbankschefen. Av samma skäl hade tvekan uppkommit om
lämpligheten att tillsätta en direktörsassistent med arbetsuppgifter
nära sammanfallande med dem, vilka motiverat inrättandet av befattningen
såsom vice riksbankschef. Ä andra sidan hade emellertid anställandet av en
direktörsassistent ansetts under förhandenvarande omständigheter vara en
nödvändig anordning under den begränsade tid, då vice riksbankschefen behövde
tagas i anspråk för att leda arbetet med omorganisationen. I den mån
utskottsledamöterna icke ställt sig avvisande till förslaget, hade därför anordningens
provisoriska karaktär understrukits. Berörda spörsmål hade synts
vara förtjänt att ytterligare övervägas.
Fullmäktige hösten 1943.
Fullmäktige -— som med sitt förslag beträffande tjänstgöringsperiodernas
längd för den jourhavande ledamoten åsyftat att alla av riksdagen
valda fullmäktige skulle bli i tillfälle att mera ingående än vad nu vore möjligt
följa arbetet inom riksbanken — hade icke varit främmande för de betänkligheter,
som framträtt inom utskottet mot så korta tjänstgöringsperioder
sorn en vecka i sänder. Från fullmäktiges sida vore i och för sig intet att
erinra mot att dessa perioder förlängdes. Att i bankoreglementet fastslå
tjänstgöringsperiodernas längd, exempelvis såsom inom utskottet ifragasatts
lill ett år, vore emellertid icke lämpligt. Fullmäktige syntes själva böra få
bestämma dels för vilken tid vederbörande borde tjänstgöra och dels vilken
eller vilka som vid förfall för den jourhavande direktionsledamoten skulle
fungera som hans vikarie. Som en konsekvens av den ifrågasätta omläggningen
beträffande tjänstgöringsperiodernas längd syntes böra följa, att särskilt
arvode utöver utgående fullmäktigearvode borde beredas fullmäktig,
sorn tjänstgjorde i direktionen. För detta ändamål syntes böra anvisas ett
visst belopp för år, förslagsvis 10,000 kronor.
Mot det inom utskottet framförda förslaget att vice riksbankschefen
skulle ingå såsom ledamot i direktionen även vid behandling av ärenden,
som ej berörde hans sektion, hade fullmäktige intet att erinra. Detsamma
gällde förslaget att direktionen skulle vara beslutför, då den jourhavande
ledamoten eller dennes vikarie och två andra direktionsmedlemmar vore närvarande.
Däremot ansåge sig fullmäktige böra vidhålla sitt förslag, att vice riksbankschefen,
när han ej fungerade som riksbankschef, skulle uppehålla
en av de tre sektionschefsbefattningarna. Enligt fullmäktiges mening komme
han därigenom att intaga en starkare ställning inom banken än örn hans huvudsakliga
uppgift bleve att biträda vid beredning av ärenden, som åvilade
riksbankschefen. Givetvis förutsattes det, att han även när han tjänstgjorde
som sektionschef skulle följa de frågor, som det ankomme på riksbankschefen
att handlägga.
22
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Förslaget att anställa en direktörsassistent åsyftade närmast att
lätta riksbankschefens och vice riksbankschefens nuvarande alltför betungande
arbetsbörda. Skulle denna komma att mera väsentligt nedgå, förfölle
anledningen att hålla tjänsten besatt. Detta förhållande markerades av att
tjänsten icke upptagits i förslaget till personalförteckning och att den skulle
avlönas medelst arvode.
Herr Björnsson har uttalat följande särskilda mening:
Vad fullmäktige anfört beträffande längden av tjänstgöringsperioderna för
den s. k. jourhavande ledamoten av direktionen synes mig grunda
sig på en missuppfattning av den mening, som kommit till uttryck i utskottspromemorian.
Jag har nämligen fattat denna så, att en viss bestämd
ledamot av fullmäktige eller vid förfall för honom hans suppleant skulle få
i uppdrag att fran dag till dag följa bankens inre arbete och därigenom åläggas
särskilt ansvar att hålla fullmäktige underkunniga om huruvida av fullmäktige
lämnade direktiv följdes i det praktiska arbetet och huruvida något
förekommit, som kunde giva anledning till nya eller förändrade direktiv.
Majoriteten synes däremot vilja fördela detta ansvar ungefär likformigt
på samtliga efter politiska grunder riksdagsvalda fullmäktige, med undantag
av riksbankschefen. Då man kan förutsätta att det föreslagna anslagsbeloppet
på 10.000 kronor skulle fördelas på fullmäktige i proportion till
tjänstgöringstidens längd, förefaller fullmäktiges förslag härutinnan innebära
i stort sett en höjning av fullmäktiges arvode men ett bibehållande av
den ansvarsdivision, som man inom bankoutskottet synes ha velat förhindra.
För mig står det klart, att en för längre tid utsedd jourhavande ledamot fålen
mycket starkare ställning inom banken än en ledamot, som tjänstgör under
1 månad och därefter är ledig kanske 4 månader i sträck.
Jag styrkes i denna min uppfattning av vad majoriteten anfört i fråga örn
vice riksbankschefen. Majoriteten vidhåller nämligen sitt förslag att vice riksbankschefen
tillika skall vara sektionschef, enär han därigenom kommer att
intaga en starkare ställning inom banken än om hans huvudsakliga uppgift
blir att biträda riksbankschefen vid beredning av ärenden — en mening som
torde vara välgrundad. Detta synes mig visa, att majoritetens förslag, i den
mån det realiseras, skulle medföra en förstärkning av tjänstemannainflytandet
inom bankens ledning och försvaga fullmäktiges inflytande.
Fullmäktigen Jonsson har såsom sin uppfattning uttalat, att även örn det
kunde vara olämpligt att i bankoreglementet fastslå tjänstgöringsperiodernas
längd för jourhavande ledamot exempelvis till ett år, syntes det
vara nödvändigt att i praktiken tillämpa en förhållandevis lång, kontinuerlig
tjänstgöringstid för jourhavande direktionsledamot.
Riksdagsmannaskrivelsen.
Vad riksbankens ledning beträffar, synes det framlagda förslaget icke innehålla
några garantier för att riksdagens nuvarande inflytande över banken
kommer att bibehållas. Om ett verkligt inflytande över en organisation
skall ernås, måste nämligen den därav intresserade parten tillse,
att den blir representerad i såväl organisationens utredande som dess beslutande
och verkställande organ. Så synes här icke bliva fallet. Riksbankens
ledning skulle nämligen enligt förslaget bestå av sju fullmäktige samt under
dessa av en direktion, som utgöres av riksbankschefen, vid förfall för honom
vice riksbankschefen, samt en annan av fullmäktiges riksdagsvalda leda
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
23
möter, kallad jourhavande, och den sektionschef, inom vars avdelning ett
ärende faller, eller alternativt vid handläggning av vissa ärenden av riksbankschefen,
jourhavande fullmäktig, vice riksbankschefen och de två övriga
sektionscheferna. Genom detta lösa inplacerande av en jourhavande fullmäktig,
örn vilken icke något annat säges i förslaget än att han skall följa
direktionens arbete samt hålla nära kontakt med bankens inre verksamhet,
synes tillräcklig plats icke ha bereus vare sig i den utredande eller i den
verkställande instansen. Det utredande organet kommer enligt ° förslaget i
realiteten att utgöras av sektions- och avdelningscheferna likaså det verkställande.
Om under sådana förhållanden riksdagens inflytande med tillräcklig
tyngd kan göra sig gällande vid besluten, må ifrågasättas. Den nuvarande
organisationen, där fullmäktigeledamöter genom deputeradeinstitutionen
utgöra en integrerande del av samtliga ovan nämnda instanser och direkt
deltaga i och övervaka arbetet, synes oss därför vara att föredraga.
Utskottets yttrande.
Medan direktionen för närvarande består av riksbankschefen, vice riksbankschefen
och två andre deputerade, skulle i densamma enligt fullmäktiges
förslag, sådant det nu slutligen föreligger, ingå riksbankschefen, en
annan av fullmäktiges riksdagsvalda ledamöter, s. k. jourhavande ledamot,
vice riksbankschefen samt den sektionschef, inom vars verksamhetsområde
det ärende faller, som är föremål för direktionens prövning. Enligt förslaget
skulle sålunda de två andre deputerade, vilkas befattningar föreslås skola indragas,
utbytas mot en jourhavande fullmäktig och en sektionschef. Uppdraget
såsom jourhavande ledamot skulle alternera mellan samtliga fullmäktige
med undantag av ordföranden och riksbankschefen samt omfatta en tjänstgöringsperiod,
som fullmäktige skulle äga bestämma. Avsikten synes vara, att
denna period skulle utgöra högst en månad.
Andre deputerade skola jämlikt § 16 mom. 1 bankoreglementet väljas
inom fullmäktige. Med hänsyn härtill har riksdagen vid valet av fullmäktige
plägat tillse, att till fullmäktige utses personer, som lämpa sig för
ifrågavarande uppdrag, av vilka det ena avser chefskapet för huvudkontoret
och det andra chefskapet över avdelningskontoren. Till förstnämnda uppdrag
har brukat utses en av bankens tjänstemän, medan det andra uppdraget
under dc senaste två decennierna plägat förbehållas en av de av riksdagen
bland dess egna ledamöter valda fullmäktige. Båda andre deputerade
betraktas såsom tjänstemän samt åtnjuta reglementsenligt fastställda avlönings-
och pensionsförmåner. Deputeraden för avdelningskontoren har kommit
att intaga en särställning i bankens organisation så tillvida som han är
den ende av direktionens ledamöter, som tillhör riksdagen. Genom sin dagliga
tjänstgöring i banken har nämnde deputerad möjlighet att bli insatt i
bankens verksamhet, följa del praktiska bankarbetet och komma i kontakt
med personalen. Vid sidan av riksbankschefen och deputeraden för huvudkontoret
är han en förmedlande länk mellan fullmäktige och banken, och
genom honom lia fullmäktige möjlighet till direkt inflytande på såväl åren
-
24
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
delias förberedande handläggning sorn de beslutade åtgärdernas verkställande.
Hans ledamotskap i direktionen utgör en viss garanti för att de banktekniska
synpunkterna icke ensidigt bli förhärskande där.
Enligt förslaget skulle de båda deputerades administrativa uppgifter övertagas
av sektionschefer, valda utom fullmäktiges krets. Därigenom skulle, såsom
fullmäktige framhållit, riksdagen bli oförhindrad att inom sin krets utse
fem fullmäktige mot tidigare endast fyra, varjämte vid valet av förste suppleant
icke, såsom hittills varit fallet, behöver iakttagas, att därtill utses en av
bankens tjänstemän, som lämpar sig som vikarie för andre deputerade.
Utskottet är för sin del icke berett att tillstyrka förslaget örn andre deputeradeinstilutionens
slopande under annan förutsättning än att fullmäktiges och
därmed riksdagens inflytande inom direktionen icke därigenom minskas. Härvidlag
intager utskottet alltjämt samma ståndpunkt som år 1939, då utskottet
avvisade ett förslag örn att fullmäktige skulle äga utse andre deputerade utom
sin krets under hänvisning till att en dylik åtgärd skulle försvaga riksdagens
direkta inflytande över riksbankens ledning. Enligt utskottets mening .skulle
i stort sett samma resultat bli följden av det utav fullmäktige nu framlagda
förslaget. Den föreslagna jourhavande ledamoten kan med hänsyn till den
jämförelsevis korta tjänstgöringstiden och de täta ombytena knappast förutsättas
ernå den ingående kännedom om bankens verksamhet, som en
andre deputerad med fortlöpande förordnande kan förvärva. Fullmäktiges
förslag beträffande den jourhavande ledamoten har emellertid den fördelen,
att samtliga av riksdagen inom dess krets valda fullmäktige skulle hli i tillfälle
att mera ingående än vad eljest vore möjligt följa arbetet inom banken.
Med hänsyn härtill och då en förstärkning av fullmäktiges representation i
direktionen synes önskvärd, vill utskottet förorda, att i direktionen — i
stället för de två nuvarande andre deputerade — insättas dels den av fullmäktige
föreslagna jourhavande ledamoten, dels ock ytterligare en fullmäktig,
som lämpligen bör benämnas deputerad och erhålla en mera fast
placering i direktionen.
Den föreslagna deputeraden bör i likhet med nuvarande andre deputerade
utses av och inom fullmäktige för en tid av ett år i sänder eller rättare
för tiden mellan två fullmäktigeval samt kunna omväljas. Deputeraden
skulle utöva samma funktion som den bland riksdagsmännen valde andre
deputeraden, dock med den begränsningen, att han icke skulle övertaga några
av andre deputeradens egentliga tjänstemannaåligganden, vilka i stället såsom
ovan nämnts skulle anförtros åt en av sektionscheferna. Deputeradens
främsta uppgift skulle således vara att såsom ledamot av direktionen deltaga
i dess sammanträden. Deputeraden bör vidare kunna representera fullmäktige
i den organisationskommitté, som är avsedd att tillsättas för omorganisationens
genomförande. Han synes därjämte lämpligen kunna erhålla uppdraget
att vara ordförande i den gemensamma styrelse för riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk, som utskottet i det följande kommer att föreslå.
I viss utsträckning synes deputeraden kunna deltaga i inspektionen av avdelningskontoren.
I övrigt bör deputeraden örn möjligt vara närvarande vid
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
25
viktigare förhandlingar i penningpolitiska och näringspolitiska frågor samt
vid de allmänna överläggningar, vartill riksbankschefen eller vice riksbankschefen
kallar representanter för bankens olika avdelningar eller kontor, myndigheter
eller näringslivet.
I och för sitt uppdrag skall deputeraden göra sig förtrogen med arbetet i
riksbanken. Han skall äga erhålla upplysningar och taga del av de handlingar,
som inkomma till eller upprättas inom banken, samt äga påfordra, att
direktionen ställer biträde till hans förfogande i den utsträckning, som erfordras
för fullgörande av hans uppdrag. Deputeradens uppgifter torde böra
angivas i en av fullmäktige fastställd instruktion.
Därest deputeradens åligganden utformas på sätt ovan ifrågasatts, skulle
dennes arbetsuppgifter på ett lämpligt sätt avgränsas gentemot dem, som
åligga bankens chefstjänstemän. Man torde för övrigt kunna utgå från att
särskild omsorg kommer att ägnas åt valet av deputerad och att till deputeradeuppdraget
kommer att utses en person, som besitter god förmåga av samarbete
med bankens ledning ävensom sådana kvalifikationer i övrigt, att ett
missbrukande av förtroendeställningen icke behöver befaras.
Deputeradeuppdraget torde icke komma att taga deputeradens tid i anspråk
i sådan utsträckning, att han blir förhindrad att vid sidan örn uppdraget
och riksdagsmannakallet åtminstone delvis utöva sin tidigare verksamhet,
vilket är av betydelse för att deputeraden skall kunna — till gagn för sitt
uppdrag i riksbanken — bibehålla och utveckla kontakten med allmän verksamhet
och det ekonomiska livet. Med uppdraget torde böra förenas ett arvode,
som lämpligen synes kunna bestämmas till högst 8,000 kronor för år, att
utgå vid sidan av fullmäktigarvodet. Deputeraden bör äga åtnjuta ledighet
med bibehållet arvode under 45 dagar årligen men bör för tid därutöver vara
skyldig att avstå arvodet. Någon särskild suppleant för deputeraden torde ej
vara erforderlig. Därest emellertid deputeraden under en längre tid skulle
vara förhindrad att tjänstgöra, torde fullmäktige böra utse annan fullmäktig
att under tiden vara deputerad. Med deputeradeuppdraget skulle icke följa
rätt till pension, men utskottet förutsätter, att pension skall kunna av riksdagen
beviljas i sådana fall, där vederbörande efter att under icke alltför kort
tid ha innehaft uppdraget lämnar detsamma utan att komma i åtnjutande
av pension på grund av tjänst e. dyl. Föreskrift örn det till deputeraden utgående
tilläggsarvodet synes böra lämnas i bankoreglementet.
Uppdraget såsom jourhavande fullmäktig i direktionen bör enligt
utskottets mening alternera mellan fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter
än riksbankschefen och deputeraden. Tjänstgöringen skulle sålunda
fördelas på fyra fullmäktige. Det torde böra ankomma på fullmäktige att bestämma
tjänstgöringsperiodernas längd och turordningen.
Vad angår frågan örn ersättning lill den jourhavande fullmäktigen hava
fullmäktige i sin promemoria till ulskottet ifrågasatt, alt särskilt arvode skulle
utgå till denne utöver fullmäkligearvodet samt att för ändamålet skulle
anvisas ett belopp av 10.000 kronor för år. Ehuru utskottet för sin del finner
skäl kunna, anföras för att ett särskilt arvode bör utgå för det ökade
26
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
arbete, som enligt förslaget skulle åläggas de såsom jourhavande i direktionen
tjänstgörande fullmäktigeledamöterna, är utskottet icke för närvarande
berett framställa något yrkande härom. Denna fråga bör emellertid upptagas
till övervägande, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande den nya
organisationen. Enligt vad utskottet inhämtat, ha fullmäktige i nuvarande
läge icke ansett annan förhöjning i de nu till fullmäktige utgående ersättningarna
böra ifrågakomma än att rätt till reseersättning borde medgivas
fullmäktige, som ej äro bosatta i huvudstaden. Utskottet vill erinra, att fullmäktig
i riksgäldskontoret, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning
efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje
resa, som han efter kallelse till fullmäktiges eller arbetsutskottets sammanträden
företager från hemorten och åter. Enligt utskottets mening böra samma
grunder för reseersättning gälla för fullmäktig i riksbanken för resor i
och för deltagande i sammanträde med fullmäktige eller direktionen. Stadgande
härom bör inflyta i bankoreglementet. Utskottet framlägger i det följande
förslag härutinnan.
Utöver deputeraden och den jourhavande fullmäktigen synas i direktionen
böra, såsom fullmäktige föreslagit, ingå riksbankschefen, vice riksbankschefen
och den sektionschef, inom vars verksamhetsområde det ärende
faller, som är föremål för direktionens prövning, dock att fullmäktige nied
avseende å visst ärende eller viss grupp av ärenden må kunna föreskriva,
att jämväl övriga sektionschefer skola deltaga i direktionens beslut. Då vice
riksbankschefen, såsom i det följande föreslås, samtidigt skall vara sektionschef,
skulle direktionen sålunda regelmässigt bestå av högst fem ledamöter,
därav tre fullmäktige. För att direktionen skall vara beslutför torde böra
gälla, att förutom deputeraden eller den jourhavande fullmäktigen två andra
ledamöter äro närvarande. Vidare synes böra föreskrivas, att i ärendes prövning
deltagande direktionsledamot skall äga påfordra, att ärendet hänskjutes
till fullmäktiges avgörande.
Direktionen såsom sådan synes för närvarande icke intaga den ställning
i riksbankens organisation, som vore önskvärd. De ärenden, som behandlats
av direktionen under de senaste åren, lia i allmänhet varit av mindre vikt och
antalet sammanträden har varit ringa. Fullmäktige lia i syfte att möjliggöra
för fullmäktige att ägna ökad tid åt viktigare arbetsuppgifter i princip biträtt
ett förslag av utredningsmannen, att vissa ärenden av mindre vikt skulle
överflyttas från fullmäktige till direktionen. En dylik åtgärd finner utskottet
välbetänkt. Härutöver vill utskottet föreslå, att lånedelegationens
uppgifter övertagas av direktionen. Redan nu har direktionen att besluta i
brådskande låneärenden, och enligt fullmäktiges förslag skulle lånedelegationen
och direktionen bestå av i stort sett samma ledamöter. Utskottet vill
ock erinra, att enligt omorganisationsförslaget det stora antalet mindre låneärenden
är avsett att avgöras inom bankexpeditionsavdelningen eller av chefen
för banksektionen, i följd varav endast de större lånefrågorna skulle
handläggas av lånedelegationen.
Utskottet vill för sin del understryka önskvärdheten av att direktionen
verkligen kommer att utgöra det effektiva organ för ärendens handläggning
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
27
och avgörande, som från början varit avsett. För att detta syfte skall förverkligas
synes direktionen i regel böra sammanträda varje söckendag, vilket dessutom
torde bli erforderligt, då direktionen hädanefter skall pröva låneärenden.
I den nya instruktion för direktionen, som nu synes erforderlig, bör det
vidgade arbetsområdet för densamma komma till uttryck. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla, att utskottet med sina ovanstående uttalanden icke
syftat till en förskjutning av tyngdpunkten i beslutanderätten i viktigare frågor
från fullmäktige till direktionen. Vad särskilt angår de stora penningpolitiska
spörsmålen skola dessa sålunda alltjämt prövas och avgöras vid
fullmäktiges sammanträden, i regel efter föredragning av riksbankschefen.
Vid det förnyade övervägande, som utskottet ägnat frågan örn vice riksbankschefens
.ställning i organisationen, har utskottet kommit till den
uppfattning, som delas av samtliga fullmäktige, nämligen att det skulle
vara till fördel, att vice riksbankschefen, när han ej fungerar som riksbankschef,
uppehåller en av de tre sektionschefsbefattningarna. Därutöver skulle
det emellertid, såsom fullmäktige jämväl framhållit, ankomma på vice riksbankschefen
att fortlöpande följa de frågor, som riksbankschefen har att
handlägga. Enligt utskottets mening ä''-'' det nämligen av vikt, att vice riksbankschefen
städse är väl insatt i riksbankschefens göromål för att kunna
lämna riksbankschefen bistånd vid olika frågors handläggning samt vid behov
kunna inträda i hans ställe. Det var ju dessa uppgifter, som motiverade
inrättandet av befattningen som vice riksbankschef.
I detta sammanhang har inom utskottet förts på tal frågan, huruvida behov
av en särskild befattning såsom vice riksbankschef skulle föreligga efter den
av utskottet förordade omorganisationen. Enligt denna skulle närmast under
riksbankschefen finnas tre högt kvalificerade tjänstemän (sektionschefer), av
vilka åtminstone en får antagas äga förutsättning att innehava uppdrag såsom
ställföreträdare för riksbankschefen. Inom utskottet har därför diskuterats
frågan örn indragning av befattningen som vice riksbankschef, varigenom
organisatoriskt sett skulle ernås en viss förenkling. En sådan åtgärd
synes emellertid icke vara förenlig med grundlagens föreskrift om att fullmäktige
skola inom eller utom sig utse en suppleant för riksbankschefen, i
bankoreglementet benämnd vice riksbankschef, att med fullmäktigs rätt och
ansvar vid inträffande förfall träda i riksbankschefens ställe. Åtgärden synes
således icke kunna genomföras utan grundlagsändring. Med hänsyn härtill
och då det icke ankommer på bankoutskottet att taga initiativ härutinnan,
har utskottet endast velat fästa uppmärksamheten på det föreliggande spörsmålet.
Såsom fullmäktige anfört, böra sektionscheferna vara föredragande
inför fullmäktige, var och en för de ärenden, som falla inom hans verksamhet,
såvitt ej föredragningen övertagits av riksbankschefen eller annan ledamot
av fullmäktige eller av vice riksbankschefen. Nuvarande föreskrift, att
vice riksbankschefen har skyldighet att i ärende, där han är föredragande
inför fullmäktige, låta till protokollet anteckna sin mening, när denna icke
överensstämmer med fullmäktiges beslut, bör, såsom fullmäktige anfört,
28
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
bibehållas. Beträffande övriga två sektionschefer borde enligt fullmäktiges
mening någon motsvarande bestämmelse icke meddelas, utan borde det i stället
ankomma på riksbankschefen — resp. vice riksbankschefen -—• att föreslå
fullmäktige, hur ärende, i vilket någon av ifrågavarande sektionschefer är
föredragande, skall avgöras. Med hänsyn till den ställning, dessa sektionschefer
skulle intaga i banken, synes det utskottet knappast vara motiverat,
att för dem skola härvidlag gälla andra regler än för vice riksbankschefen.
Varje sektionschef synes sålunda böra — även örn han ej kan tillerkännas
beslutanderätt i fullmäktige eller är inför riksdagen direkt ansvarig — äga
föreslå, hur ärende, som han föredrager, skall avgöras samt vara skyldig
att anteckna avvikande mening i sådant ärende.
I syfte att avlasta arbete särskilt för riksbankschefen lia fullmäktige föreslagit
anställandet av en direktörsassistent samt hemställt att för ändamålet
få använda ett belopp av högst 20,000 kronor för år. Inom utskottet
har ifrågasatts nödvändigheten av en dylik anordning, enär med omorganisationen
just avses att ernå en betydande förstärkning av den banktekniska
sakkunskap, som inom ledningen för riksbanken kan ställas till riksbankschefens
förfogande, varjämte samma syfte redan tillgodosetts genom inrättandet
av befattningen som vice riksbankschef. Riksbankschefens liksom även
vice riksbankschefens arbetsbörda har emellertid i väsentlig mån ökats på
grund av nuvarande krisförhållanden. Riksbanksledningen torde ock komma
att bli i hög grad arbetsbelastad i samband med genomförandet av riksbankens
omorganisation. Det synes därför under någon tid framåt förefinnas
behov av den ytterligare förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna till
ledningens förfogande, som förslaget innebär. Med hänsyn härtill finner sig
utskottet böra tillstyrka den ifrågasatta anordningen.
Utskottets förslag beträffande direktionens sammansättning och arbetsuppgifter
m. m. föranleder, såsom redan i vissa fall antytts, ändringar i §§ 16—
18 bankoreglementet. Utskottet framlägger i det följande förslag härom.
De föreslagna ändringarna synas böra träda i kraft den 1 januari 1944.
Enligt vad utskottet inhämtat, utgår förordnandetiden för nuvarande andre
deputerade den 31 december 1943.
2. Huvudkontorets organisation.
Nuvarande organisation.
Huvudkontorets nuvarande organisation daterar sig i huvudsak från år
1935. Vid samma års riksdag beslötos på hemställan av bankoutskottet i dess
utlåtande nr 65 vissa ändringar i huvudkontorets organisation, vilka åsyftade
att åstadkomma en med hänsyn till de ökade anspråken på banken så effektiv
arbetsorganisation som möjligt. Därvid infogades i riksbankens fasta organisation
vissa av fullmäktige redan tidigare provisoriskt genomförda anordningar,
vilka visat sig vara väl avpassade för sitt ändamål. Sålunda inrättades
de fyra s. k. direktionsavdelningarna, vilka utgjordes av fullmäktiges
sekretariat, statistiska avdelningen, kreditavdelningen och valutaavdelningen.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
29
Fullmäktiges sekretariat hade ursprungligen inrättats såsom förstärkning
av fullmäktiges expedition, som fungerat såsom sekretariat åt fullmäktige
och deputerade samt haft gemensam föreståndare och personal med ombudsmansexpeditionen.
Fullmäktiges expedition uppdelades nu på dels ett fullmäktiges
sekretariat och dels en ombudsmansexpedition. På sekretariatet skulle
ankomma att verkställa utredningar av ekonomiskt och finansiellt slag, varemot
ombudsmansexpeditionen skulle handlägga uppgifter av juridisk natur.
I statistiska avdelningens arbete skulle ingå att följa den ekonomiska utvecklingen
i den mån denna kunde vara av betydelse för riksbanken, samt att
införskaffa och bearbeta material till belysande av inträffade förändringar.
Kreditavdelningen, som utgjorde en påbyggnad av dittillsvarande upplysningsavdelningen,
skulle systematiskt bearbeta kreditfrågor samt utöva en
fortlöpande övervakning av riksbankens egen kx-editprövning och av kreditläget
inom olika näringsgrenar.
Åt valutaavdelningen, som utbrutits ur avdelningen för utrikes affärer, anförtroddes
handläggningen av riksbankens köp och försäljning av utländska
valutor.
Efter den omorganisation, som sålunda ägde rum 1935, finnas enligt nu
gällande organisationsplan vid huvudkontoret följande avdelningar:
fullmäktiges sekretariat, statistiska avdelningen, kreditavdelningen och valutaavdelningen,
vilka en var förestås av ett bankråd i lönegraden RC 1;
låneavdelningen, checkräkningsavdelningen, sedelförstöringsavdelningen,
valvsavdelningen, depositaavdelningen, räkenskapsavdelningen och revisionsavdelningen,
vilka en var förestås av en bankokommissarie i lönegraden
RA 30;
ombudsmansexpeditionen, som förestås av en ombudsman i lönegraden
RA 27;
utrikesavdelningen och sedelkontoret, vilka vardera förestås av en kamrerare
i lönegraden RA 26;
korrespondensavdelningen, som förestås av en kamrerare i lönegraden RA
24; samt
sedelräkningsavdelningen, mynträkningsavdelningen och arkivariekontoret,
vilka en var förestås av en tjänsteman i lönegraden RA 22.
Till vissa av dessa avdelningar höra särskilda arbetsgrupper, av vilka några
intaga en ganska självständig ställning. De fyra första avdelningarna —
direktionsavdelningarna — sortera närmast under riksbankschefen, under det
att övriga äro organisatoriskt underställda chefen för huvudkontoret (andre
deputerad). Ärenden rörande avdelningskontoren handläggas under ledning
av chefen för avdelningskontoren (andre deputerad).
Riksbankens nuvarande organisation belyses av å sid. 61 intagen, av utskottet
upprättad organisationsplan.
Utredningsmannen.
I utredningen föreslås, att verksamheten inom riksbanken uppdelas på
tre sektioner, en för vanliga bankärenden (sektion I), en för centralbanksärenden
(sektion II) och en för interna och administrativa uppgifter
(sektion III). Ledningen för dessa sektioner skulle utövas av vice riksbankschefen
och två andra sektionschefer. Sektionerna, vilka utgöra topp
-
30
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
organisationen, äro i sin tur enligt förslaget uppdelade på sammanlagt sju
avdelningar. Sektion I skulle sålunda omfatta bankexpeditionsavdelningen,
kontorscentralen och valvsavdelningen; sektion II utrikesavdelningen
och ekonomiska sekretariatet; sektion III räkenskapsavdelningen, administrativa
sekretariatet och riksbankens industrier. Avdelningarna, som
skulle bilda en mellanorganisation och vilka sakna motsvarighet i nuvarande
organisation, skulle i sin tur uppdelas i grupper till ett sammanlagt
antal av sexton, bortsett från industrierna. Dessa grupper, vilka bilda
botienorganisationen, framgå av följande schematiska organisationsplan, som
jämväl visar den föreslagna fördelningen av ärenden mellan de olika grupperna
:
SEKTION I.
Bankexpeditionsav del ningen.
Ut- och inldningsexpeditionen
Växeldiskontering
Rediskontering
Hypotekslån
Checkräkningskrediter
Avbetalningslån
Bosättningslån
Skyddsrumslån
Spannmålslån
Hantverkslån
Engagementsregister
Soliditetsupplysningsverksamhet
Checkräkning
Uppsägningsräkning
Depositionsräkning
Kapitalräkning
Försäljning av postremissväxlar
Kontorscentralen.
Kontorscentralsexpeditionen.
Expedition av löpande ärenden från och till avdelningskontoren
Samling och bearbetning av rapporter ang. de olika rörelsegrenarna vid avdelningskontoren
Övervakning
av avdelningskontorens organisation och verksamhet
Valvsavdelningen.
Guld- och sedelkontoret. Depositaexpeditionen.
Förvaring av eget guld och silver Emottagande av vissa öppna deposita
Förvaring av icke emitterade sedlar Förvaring av hypotek
Förvaring av egna värdepapper
Kassaexpeditionen.
Utgivning och distribution av sedlar
In- och utbetalningar
Växling av sedlar och mynt
Räkning av sedlar och mynt
Bankclearing
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
31
SEKTION II.
Ut rikesavdel ningen.
Arbitrage- och fondexpeditionen.
Valutaarbitrage
Köp och försäljning av guld och silver för
egen räkning
Köp och försäljning av obligationer och statspapper
Inlåning
från utlandet (loro- och clearingkonti)
Utlåning
till utlandet (nostro- och clearingkonti)
Chiffrering,
codifiering och expedition av telegram
-
5 erviceexpedit ionen.
Köp och försäljning av utländska checkar
och växlar
Köp och försäljning av utländska sedlar och
mynt
Köp och försäljning av guld och silver från
och till allmänheten
Förmedling av köp och försäljning av obligationer
och statspapper
Förmedling av betalningsuppdrag
Inkasseringsverksamhet
Rembourser
Garantier
Mottagande av likvider över valutaclearingarna
-
Ekonomiska sekretariatet.
Statistikgruppen.
Studium, samling, bearbetning och ev. publicering
av ekonomiskt material
Sammanställning av viss ekonomisk statistik,
skötsel av bibliotek och ekonomiskt arkiv
Valutagruppen.
Sammanställning och analysering av rapporter
ang. valutaställningen
Samling och sammanställning av svenska
fordringar på och skulder till utlandet
Samling, sammanställning och bearbetning
av material avseende betalningsförhållandena
mellan olika länder
Sammanställning av material för underhandlingar
med olika länder ang. handels- och
betalningsförhållandena, deltagande i dylika
förhandlingar m. m.
SEKTION lil.
Räkenskapsavdel ningen.
Ilokföringscentralen. Kontrollcentralen.
Huvudbokföring Siffer-, befogenhets-, ordnings-, värde- och
verifikationskontroll
Sedel/ör stör ingskontoret.
Sedelförstöring
32
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Administrativ
Organisations- och personalkontoret.
Organisationsverksamhet och teknisk kontroll
Anställning,
utbildning och placering av personal
samt andra personalen berörande
frågor
Förande av protokoll vid fullmäktiges och
direktionens sammanträden m. m.
Intendenturkontoret.
Fastighetsfrågor och lokalärenden
Inventarier, blanketter och materialier
Arkivering
Enligt utredningsmannens förslag <
nas riksbankens industrier.
sekretariatet.
Ombudsmansexpeditionen.
Åtgärder i bevaknings- och indrivningssyfte,
påkallade av verksamheten
Sammanställning av uppgifter om konkursoch
årsstämningsärenden
Samling, studium och delgivning av ändringar
och tillägg i kungjorda författningar
av betydelse för riksbankens verksamhet
m. m.
Sysslomanskontoret.
Kommunikationsfrågor (post, telegram, telefon
och budsändning)
Bevakningsåtgärder
Lulle under sektion III jämväl inord
-
Fullmäktige våren 1943.
Örn man bortser från förslaget om industriernas inordnande under sektion
III, hava fullmäktige i princip icke haft något att invända mot den
organisationsplan, som i utredningen framlagts. Den har synts i sin uppbyggnad
logisk och väl tillgodose önskemålet om att likartade ärenden i
möjligaste mån böra handläggas inom en och samma arbetsgrupp. Fullmäktige
ha därför ansett lämpligt att planen fastställes som grund för bankens
interna organisation. Därmed har icke sagts, att planen bör genomföras i
alla sina detaljer. Därest det vid genomförandet eller i fortsättningen skulle
visa sig praktiskt lämpligt att överflytta vissa ärenden till annan grupp
eller att viss grupp hänföres till annan avdelning eller eventuellt uppdelas
på andra grupper, ha fullmäktige ansett sig befogade att genomföra en
dylik ändring. Erfarenheten bör med andra ord enligt fullmäktiges mening
få utvisa, huruvida jämkningar i organisationsplanen böra komma till
stånd. Fullmäktige anse emellertid icke, att någon anledning föreligger till
antagande, att mera betydande ändringar kunna visa sig ändamålsenliga.
I det följande hava fullmäktige behandlat utredningsmannens förslag beträffande
organisationen av de olika avdelningarna och grupperna vid huvudkontoret
samt av avdelningskontorens verksamhet, i den mån anledning
härtill ansetts föreligga på grund av vad i de avgivna yttrandena anförts
eller .eljest funnits påkallat. Beträffande de grupper, som förbigåtts, hava
fullmäktige funnit sig i princip kunna giva sin anslutning till de av utredningsmannen
uppdragna riktlinjerna för deras organisation utan att fullmäktige
därmed nu velat taga någon definitiv ståndpunkt till huruvida förslaget
i oförändrad eller modifierad form bör genomföras.
Bankexpeditionsav delningen. Det råder inom fullmäktige
en enhällig mening örn att arbetet inom denna avdelning kan rationaliseras
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
33
samt att maskinbokföring bör genomföras och lill en början avse avbetalnings-
och bosättningslån. Huruvida maskinbokföringen bör utsträckas även
till motsvarande lån beviljade vid avdelningskontoren samt till de mindre betydande
lånegrenarna, torde erfarenheten få utvisa.
Utredningsmannens förslag angående sammanförandet av dagkassan, centralkassan,
växlingskassorna samt sedel- och mynträkningsavdelningarna till
en gemensam grupp synes ändamålsenligt. Icke heller förslaget rörande
gruppens organisation har i och för sig föranlett erinran från fullmäktiges
sida.
Kontorscent ralén. Den nuvarande kreditavdelningens utbyggnad
till en central organisation för avdelningskontoren utgör ett viktigt led i utredningsmannens
förslag. Även fullmäktige anse, att inrättande av en kontorscentral
med uppgift att övervaka avdelningskontorens verksamhet och lämna
dem råd och anvisningar bör medföra fördelar då det gäller att till huvudkontoret
centralisera en del av kontorens rutinarbete och att samordna
arbetet vid kontoren.
Hittills har förbindelsen mellan huvudkontoret och avdelningskontoren i
stort sett förmedlats av korrespondensavdelningen. Det synes vara ägnat
att undvika dubbelarbete, om denna förbindelse sker direkt med kontorscentralen,
respektive annan avdelning, som har att handlägga förekommande
ärenden. Fullmäktige ansluta sig därför till förslaget om att korrespondensavdelningen
slopas.
Frågan om avdelningskontorens organisation beröres i det följande.
Valvsavdelningen. Utredningsmannens förslag beträffande valvsvårdens
organisation bär mött kritik ur kontrollsynpunkt. Emellertid är nuvarande
system behäftat med brister, och fullmäktige dela utredningsmannens
uppfattning, att hans förslag kommer att leda till förbättrad kontroll.
Genom valvsvårdens sammanförande på sätt i utredningen ifrågasatts torde
också viss minskning inträda i personalbehovet.
Frågan örn bibehållande av den kontroll, som för närvarande utövas av
sedelkontoret, behandlas under rubriken »Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk».
Utrikesavdelningen. Utredningsmannens förslag beträffande viss
teknisk omläggning av denna för bankens verksamhet betydelsefulla avdelning
har i huvudsak icke föranlett någon erinran från fullmäktiges sida.
Ekonomiska sekretariatet. Utredningsmannen har föreslagit en
väsentlig utbyggnad av den nuvarande statistiska avdelningen. Sålunda har
ifrågasatts, att avdelningen skulle i betydligt större omfattning än hittills ägna
uppmärksamhet åt alt verkställa sammanställningar rörande den ekonomiska
och finansiella utvecklingen inom och utom landet. Vidare har i utredningen
förordats en avsevärt utvidgad publiceringsverksamhet från riksbankens
sida.
Ehuru det självfallet är angeläget för riksbanken att på dessa områden
hava tillgång till ingående uppgifter, systematiskt ordnade och sammanställda,
anse fullmäktige det av olika skäl icke lämpligt att nu föreslå en så
omfattande utbyggnad av avdelningen, som utredningsmannen förordat.
I den mån materialsammanställningar, statistiska bearbetningar eller ekonomiska
utredningar av allmänt intresse upprättas inom avdelningen, som
icke eljest utkomma i tryck, bör publicering på lämpligt sätt kunna ske, eventuellt
i någon redan förefintlig publikation. En del av det material, som utredningsmannen
förutsatt böra insamlas och publiceras genom avdelningens
försorg, torde emellertid komma att bliva tillgängligt genom konjunkturinstitutet,
som kommer att återupptaga sin verksamhet inom den närmaste tiden.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som även med den ifrågasatta be
Bihanq
tilt riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 76. 3
34
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
gränsningen kunna beräknas komma att åvila avdelningen, anse fullmäktige
personalförstärkning erforderlig i förhållande till den nuvarande personaluppsättningen
å statistiska avdelningen. Detta följer redan därav, att uppgifter,
som nu åvila särskilda, provisoriska arbetsgrupper, t. ex. förhandlings-
och deklarationsavdelningarna, skola överflyttas till ekonomiska sekretariatet
samt att avdelningen skall tjänstgöra som riksbankens sekretariat
för ekonomiska angelägenheter.
Räkenskapsavdelningen. Införande i viss utsträckning av maskinbokföring
torde komma att medföra ändringar i det nu tillämpade systemet
för huvudbokföringen.
Fullmäktige äro ej beredda att nu fatta ståndpunkt till utredningsmannens
förslag i dessa avseenden, ulan frågan örn huvudbokföringens ordnande torde
böra få anstå till dess att bokföringsmaskiner anskaffats och varit i
bruk någon tid.
Med avseende å de arbetsuppgifter, som böra åvila kontrollcentralen, ha
fullmäktige anfört följande:
Den sakrevision beträffande riksbanken, som för närvarande förekommer, utövas
såsom utredningsmannen framhållit i huvudsak av statsrevisorerna, medan
huvudkontorets revisionsavdelning företrädesvis har att utföra siffergranskning och
annan teknisk kontroll. Som statsrevisorerna med nuvarande organisation endast
kunna ägna en begränsad tid åt riksbanken, har utredningsmannen i syfte att åstadkomma
en mera ingående sakrevision föreslagit, att till deras disposition skulle
ställas ett nytt organ, förslagsvis benämnt revisions delegationen, vilket
skulle tillsättas av statsrevisorerna och bestå av tre (ev. två) medlemmar, därav en
auktoriserad revisor. Revisionsavdelningens nuvarande arbetsuppgifter, i den mån
desamma icke komme att övertagas av revisionsdelegationen, skulle överflyttas å en
särskild arbetsgrupp inom räkenskapsavdelningen, benämnd kontrollcentralen.
Sedan utredningsmannens förslag avgavs har Kungl. Majit i proposition nr 164
till 1943 års riksdag framlagt förslag angående inrättande av ett särskilt revisionsorgan
för den Kungl. Majit underställda statsförvaltningen, benämnt statens
sakrevision. I propositionen har framhållits, att behovet av en permanent verkande
sakrevision vore konstaterat och allmänt erkänt. En sådan revision borde därför
organiseras, men den borde tillsvidare erhålla endast provisorisk utformning.
Enligt fullmäktiges mening skulle det vara önskvärt att erhålla en motsvarighet
till det i propositionen föreslagna revisionsorganet även för riksdagens verk. Som
statens krisrevision i den föreslagna utformningen endast erhållit provisorisk karaktär,
anse fullmäktige emellertid lämpligt alt avvakta erfarenheter från dess
verksamhet, innan frågan upptas till närmare övervägande för riksdagens verk.
Till dess att frågan örn sakrevisionens ordnande blir avgjord, torde revisionen inom
riksbanken böra bedrivas i stort sett efter samma grunder som hittills, därvid den
av utredningsmannen föreslagna kontrollcenlralen torde böra övertaga de uppgifter,
som för närvarande åvila revisionsavdelningen. Detta torde förutsätta att kontrollcentralen
under tiden tilldelas en något större personaluppsättning än vad utredningsmannen
förutsatt.
Administrativa sekretariatet. Fullmäktige dela utredningsmannens
uppfattning om att det är en angelägenhet av vikt att ett organisations-
och personalkontor snarast möjligt upprättas med huvudsakligen de
arbetsuppgifter, som i utredningen föreslagits.
De betänkligheter, som framförts mot förslaget att inrymma ombudsmansexpeditionen
såsom en grupp under ifrågavarande avdelning, anse fullmäktige
icke böra föranleda ett frångående av utredningsmannens förslag på
denna punkt.
Utredningsmannen har föreslagit omläggning av riksbankens fastighetsför
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
35
vältning. Denna skulle — om man bortser från sedeltryckeriet och pappersbruket
— koncentreras till intendenturkontoret, en utbyggnad av det nuvarande
arkivariekontoret. För att tillfredsställande kunna lösa uppgiften skulle
intendenturkontoret anlita biträde av byggnadssakkunnig person på platsen,
helst länsarkitekt där sådan finnes. Vidare har utredningsmannen utgått från
att intendenturkontoret i fall av behov skulle konsultera byggnadsstyrelsen.
I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige det lämpligt att fastighetsfrågorna
behandlas enhetligt och att riksbanken anlitar biträde av sakkunniga,
som kunna stå lill buds i första hand inom statsförvaltningen i övrigt.
Det måste också vara en angelägenhet av vikt att, såsom utredningsmannen
förutsatt, riksbanken (intendenturkontoret) upprätthåller förbindelse
med andra statliga verk och institutioner, som förhyrt eller önska förhyra
lokaler i riksbanken tillhörig fastighet, för att uppnå ett ur statens synpunkt
lämpligt utnyttjande av fastigheten.
I samband med sitt förslag om inrättande av ett sysslomanskontor, som
skulle handhava kommunikations- och bevakningsärenden i första hand vid
huvudkontoret men även i viss utsträckning vid avdelningskontoren, har
utredningsmannen uttalat, att vid huvudkontoret vaktpersonal borde anlitas i
huvudsak endast för postbefordran och bevakning. Vaktpersonalen skulle
med andra ord icke i samma utsträckning som hittills tagas i anspråk för
budsändning inom och utom banken. Fullmäktige ansluta sig i princip till
detta förslag. Även förslaget att för vissa bevakningsuppgifter anlita pensionerad
polispersonal bör prövas. Eventuellt kan man tänka sig att härför taga
i anspråk även pensionerade underofficerare. Huruvida det genom dessa organisatoriska
ändringar kommer att bli möjligt att vidtaga så långtgående
reduktion av huvudkontorets nuvarande stora vaktpersonal som utredningsmannen
förutsatt kan ej ännu säkert bedömas.
Fullmäktigen Björnsson har beträffande huvudkontorets organisation anfört
följande avvikande mening:
Kontorscentralen, som hör under andra sektionen, skall enligt uppgift
utgöra en utbyggnad av den nuvarande kreditavdelningen och speciellt
handlägga ärenden rörande kreditgivning vid avdelningskontor. Dessutom synes
den skola utgöra något slags tillsyningsorgan för avdelningskontoren även
i övriga frågor, ehuru bokförings- och personalfrågor, ärenden rörande inventarier
och fastigheter m. m. skola handläggas på tredje sektionen. De viktigaste
av kontorscentralens arbetsuppgifter skulle sålunda bli av samma slag
som de, vilka vid huvudkontoret handläggas av låneavdelningen. Under mitt
arbete i direktion och lånedelegation har jag alltid funnit som särskilt anmärkningsvärt
i huvudkontorets organisation den stora personal, som tagits
i anspråk vid handläggning av kreditfrågor. Jag har alltid trott, att man
skulle vinna en väsentlig besparing genom att slå ihop kreditavdelningen och
låneavdelningen till en avdelning. Låneavdelningen har hittills måst anlita
kreditavdelningen för erhållande av upplysningar örn lånesökande. Det förefaller
mig naturligare, att allt arbete sammanhängande med kreditprövning
ombesörjdes inom en och samma avdelning. Örn, sorn nu föreslås, skötseln
av engagementsregister och upplysningsanskaffning, den senare måhända endast
partiellt, skall centraliseras lill Stockholm, är det uppenbarligen iinnu
starkare skäl all sammanslå dessa avdelningar än tidigare. Jag förutsätter
därvid, att chefen för en sammanslagen kredit- och låneavdelning icke skall
vara föredragande inför lånedelegationen annat än då det gäller större affärsmässiga
krediter och frågor av principiell betydelse för kreditgivningen, un
-
36
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
der det att föredragningen av vanliga hypotekslån, avbetalningslån, bosättningslån
o. d. skall fördelas mellan tjänstemän i lägre löneställning än avdelningschefens
och företrädesvis åt dem, som mera direkt haft hand örn
det förberedande arbetet. Till kontorscentralens betydelse för avdelningskontorens
verksamhet återkommer jag i det följande.
Kontrollcentralen, som är avsedd att övertaga nuvarande revisionsavdelningens
detaljrevision, skall enligt förslaget underordnas räkenskapsavdelningen.
I fråga härom delar jag den uppfattning, åt vilken nuvarande revisionsavdelningens
föreståndare, herr Thalén, givit uttryck, då han säger:
»Ett sådant arrangemang, att kontrollcentralen sammanföres med bokföringen
och underställes avdelningschefen för räkenskapsavdelningen, är icke
lyckligt. Kontrollcentralen skall ju även kontrollera den viktiga huvudbokföringen
och bör därför kunna intaga en självständig ställning såväl mot bokföringscentralen
som dess avdelningschef.» I varje fall finner jag detta omdöme
välgrundat, så länge frågan om överrevision i riksbanken icke blivit
löst.
Huvudkontorets organisation enligt fullmäktiges förslag framgår närmare
av en å sid. 62 intagen, av utskottet upprättad organisationsplan.
Personalorganisationen behandlas i del II.
Utskottspromemorian.
Med avseende å huvudkontorets organisation hade fullmäktige på åtskilliga
punkter icke tagit definitiv ståndpunkt till utredningsmannens förslag
samt ansett sig endast böra ifrågasätta, att riksdagen i princip skulle godkänna
planen för omorganisationen. De förberedande överläggningarna inom utskottet
hade icke lett till klarhet i frågan örn vilka förändringar som lämpligen
borde genomföras i riksbankens organisation. Man hade inom utskottet
understrukit det nära samband, denna fråga ägde med frågan om personalorganisationen.
Med hänsyn till å ena sidan den faktiska förstärkning av
ledningen, som inrättandet av tre sektionsbefattningar skulle innebära, och å
andra sidan att personalens antal efter omorganisationens genomförande
avsevärt komme att nedgå, hade viss tvekan yppats örn nödvändigheten av
att införa särskilda avdelningar såsom förmedlande organ mellan ledningen
(vederbörande sektionschef) och arbetsgrupperna. Under ärendets
fortsatta behandling komme utskottet att överväga möjligheterna att nå syftet
med den föreslagna anordningen utan denna påbyggnad av organisationen eller
genom en begränsning av antalet avdelningar. Inom utskottet hade vidare
ifrågasatts, huruvida i utredningsförslaget tillräckligt beaktats vikten av att
inom en institution som riksbanken kontrollen erhölle en så effektiv organisation
som möjligt utan att dock därigenom självfallet någon överorganisation
borde förekomma. Det hade betonats, att det ledande kontrollorganet
borde erhålla en gentemot övriga arbetsgrupper självständig ställning, och
det hade därför ansetts vara en mindre tillfredsställande anordning, att bokföring
och revision enligt förslaget skulle samordnas under en och samina
avdelningschef. Vad anginge den betydelsefulla kontrollen över sedeltillverkningen
hade utskottet uppmärksammat, att fullmäktige icke ansett sig
beredda att förorda utredningsmannens förslag härutinnan utan hade för avsikt
att taga frågan under förnyad omprövning.
Fullmäktige hösten 1943.
Det utmärkande för riksbankens nuvarande organisation vore, att bankens
ledning tämligen oförmedlat hade att arbeta med ett stort antal helt eller i
allt väsentligt självständiga arbetsgrupper. Härigenom intoge riksbanken en
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
37
särställning i förhållande till affärsbanker och andra större företag inom det
enskilda näringslivet. Där hade man vanligen kommit till insikt om att en
sådan organisation icke vore tillfredsställande huvudsakligen av samma skäl
som kunde anföras beträffande riksbanken.
Den för riksbanken säregna organisationen utgjorde en väsentlig del av
förklaringen till arbetsbelastningen hos riksbanksledningen. För att minska
denna belastning vore det därför nödvändigt att åstadkomma en förstärkning
av mellanstadiet mellan direktionen och arbetsgrupperna.
En dylik förstärkning vore betingad även av det förhållandet, att det med
nuvarande organisation förelegat stora svårigheter för riksbanksledningen alt
överblicka arbetet inom huvudkontoret (och i viss mån jämväl vid avdelningskontoren).
Detta hade i sin tur medfört, att arbetskraften icke alltid blivit
utnyttjad på ett tillfredsställande sätt samt att rationaliseringsåtgärder,
som eljest bort vidtagas, icke kommit till stånd eller fördröjts.
De nu anförda svagheterna i riksbankens organisation kunde icke avhjälpas
enbart genom inrättande av de föreslagna befattningarna som sektionschefer.
Tillkomsten av dessa befattningar torde visserligen vara ägnad att
underlätta direktionens överblick över banken och dess verksamhet. Med
hänsyn till att sektionscheferna måste ägna sin huvudsakliga uppmärksamhet
åt för bankens allmänna verksamhet betydelsefulla frågor och hålla
kontakten utåt, måste man emellertid räkna med att de icke skulle få tillräcklig
tid att mera ingående följa det dagliga rutinmässiga arbetet inom banken,
örn detta vore splittrat på ett stort antal direkt under sektionscheferna
sorterande arbetsgrupper. Man skulle med andra ord ha anledning befara,
att olägenheterna med nuvarande organisation i nu angivna hänseende bomme
att i stort sett bestå.
Det vore sålunda erforderligt, att ett led inskötes mellan sektionscheferna
och gruppcheferna. Icke blott inom affärsbanker samt de större industrioch
affärsföretagen hade man kommit till denna uppfattning; jämväl inom
statsförvaltningen hade man gjort samma erfarenhet. I sistnämnda avseende
kunde hänvisas till statsdepartementens organisation. Vid vissa departement
hade sålunda mellan ledningen och den högre rutinpersonalen (i sekreterargrad)
inskjutits förutom byråchefer (kansliråd) även en högre tjänstegrad
för avdelningschefer.
En mellanorganisation, representerad av ett väl avpassat antal avdelningschefer,
måste alltså innebära ett viktigt led i en av förhållandena påkallad
omorganisation av riksbanken. Samma syfte kunde enligt fullmäktiges mening
icke uppnås genom att reducera arbetsgruppernas antal och att sedan
ställa gruppcheferna direkt under sektionscheferna.
Från personalhåll hade ifrågasatts, huruvida de föreslagna avdelningschefernas
arbetstid och kapacitet skulle komma att bliva fullt utnyttjade. Man
hade med andra ord velat göra gällande, att det föreslagna systemet skulle
komma att innebära en överorganisation. Örn de rätta personerna erhölles
för dessa uppgifter, bleve detta med säkerhet icke fallet. Redan av det anförda
syntes framgå, att avdelningschefernas — och främst biträdande sektionschefernas
— tid i viss utsträckning bomme alt tågås i anspråk för biträde
åt sektionschefen eller för alt fungera som sådan. Dessutom skulle det
ankomma på avdelningschef att leda arbetet inom avdelningen, själv eller
med biträde av tjänsteman inom avdelningen utreda frågor, som skulle behandlas
av direktionen eller som han själv kunde avgöra, tillse att personalen
inom avdelningen utnyttjades effektivt och, örn någon tjänsteman kunde avvaras,
anmiila detta samt vidtaga eller hiresia de åtgärder för rationalisering
av arbetet inom avdelningen, som kunde anses påkallade. Gruppcheferna och
övriga tjänstemän inom avdelningen skulle kunna hänviinda sig lill honom
för att få råd i viktiga eller tveksamma frågor.
38
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Inom utskottet hade framförts den meningen, att revisionsorganet
inom banken borde intaga en i förhållande till övriga arbetsgrupper självständig
ställning. Att fullmäktige icke varit främmande härför framginge
därav att fullmäktige uttalat önskvärdheten av att ett från riksbanken helt
fristående revisionsorgan inrättades, gemensamt för riksdagens verk, vilket
skulle ha att utföra sakrevision. Siffergranskningen och därmed likställd
annan ordningskontroll skulle däremot fortfarande ske inom riksbanken.
Denna interna kontroll ansåge fullmäktige kunna anförtros åt en arbetsgrupp,
vilken borde inordnas inom organisationen i övrigt, därvid emellertid
avdelningschefen (för den s. k. räkenskapsavdelningen) skulle fungera såsom
chef för gruppen. Denna arbetsgrupp ansåges även tillsvidare kunna
övertaga de något vidgade arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila kontrollorganet
till dess att ett från riksbanken fristående revisionsverk inrättats.
Emellertid hade fullmäktige med sin allmänna inställning till frågan intet
att erinra mot att kontrollorganet finge en självständigare ställning än vad
fullmäktiges ursprungliga förslag kunde anses innebära. Detta kunde ske
genom att tillskapa en särskild kontrollavdelning i stället för den föreslagna
räkenskapsavdelningen, vilken skulle lia inkluderat jämväl bokföringscentralen
och sedelförstöringsgruppen. Med hänsyn till arbetets art syntes
sistnämnda grupp lämpligen böra underställas chefen för kontrollavdelningen,
medan bokföringscentralen borde inordnas under någon av övriga
avdelningar, därvid bankexpeditionsavdelningen skulle ligga närmast till
hands, under förutsättning att denna avdelning icke komme att tillföras
jämväl andra arbetsgrupper (jämför nedan). Skulle så ske, syntes man i
stället böra räkna med att bokföringscentralen inordnades i administrativa
sekretariatet.
Kontrollavdelningen borde antingen underordnas chefen för sektion III
eller eventuellt direkt underställas direktionen. I sistnämnda fall skulle
självständigheten komma att bli särskilt markerad.
Genom dessa anordningar skulle någon förändring i det föreslagna antalet
avdelningar icke ske. Inom utskottet hade emellertid ifrågasatts en minskning
av detta antal. Fullmäktige, som övervägt denna fråga, hade funnit, att
det ur organisatorisk synpunkt skulle vara förenat med olägenheter att genomföra
en sådan åtgärd. Om man bortsåge från den ovan ifrågasatta omläggningen
av räkenskaps-(kontroll-) avdelningen, ville fullmäktige därför
vidhålla sitt förslag i fråga om mellanorganisationens uppbyggnad. Skulle
emellertid utskottet anse sig böra förorda en reducering av antalet avdelningar,
syntes det minst olägliga vara, om fullmäktiges förslag beträffande
en självständig valvsavdelning frånginges.
Valvsavdelningen intoge nämligen i någon mån en särställning
bland de föreslagna avdelningarna. Dess arbetsuppgifter vore — åtminstone
för närvarande — i stort sett av mera rutinmässig karaktär än övriga
föreslagna avdelningars. En överflyttning av de till denna avdelning hänförda
arbetsgrupperna — guld- och sedelkontoret samt depositaexpeditionen
-—• till annan avdelning kunde därför ske utan att en mera avsevärd
ökning behövde inträda i de åligganden, som åvilade chefen för den avdelning,
till vilken de komme att hänföras. Med hänsyn till arbetsuppgifternas
art syntes det därvid knappast vara möjligt att tänka sig överföring
av ifrågavarande båda arbetsgrupper till annan avdelning än bankexpeditionsavdelningen.
Denna avdelning skulle emellertid därigenom komma att
omfatta fyra (eventuellt fem) arbetsgrupper, därav tre, nämligen ut- och inlåningsexpeditionen,
kassaexpeditionen samt depositaexpeditionen av förhållandevis
betydande storleksordning, vilket icke kunde anses tillfredsstäl
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76■
39
lande. På grund av de mycket betydande värden, som guld- och sedelkontoret
samt depositaexpeditionen enligt fullmäktiges förslag skulle omhänderlia,
vore det lämpligare att grupperna i enlighet med fullmäktiges förslag
finge tillsammans bilda en särskild avdelning.
Bankoutskottets inställning till frågan om avdelningskontorens organisation
påverkade enligt fullmäktiges mening icke spörsmålet örn mellanorganisationen.
De uppgifter, vilka enligt fullmäktiges skrivelse den 31 mars
1943 förutsattes skola tillkomma kontorscentralen, förbleve nämligen
i huvudsak oförändrade, även om organisationen vid avdelningskontoren
väsentligen inskränktes till en rationalisering av arbetsfördelningen och
rutinen. Särskilt gällde detta i fråga örn såväl kontakten med som övervakningen
och granskningen av verksamheten vid avdelningskontoren. Fullmäktige
ansåge sig sålunda även i fall, som här avsåges, böra vidhålla sitt
förslag att den nuvarande kreditavdelningen skulle omläggas till en kontorscentralsavdelning
med huvudsakligen de uppgifter, som fullmäktige angivit
i sin nyssnämnda skrivelse.
Om de ovan med hänsyn till utskottets preliminära inställning ifrågasatta
ändringarna av mellanorganisationen genomfördes, borde detta icke
i och för sig påverka fullmäktiges förslag beträffande avdelningschefernas
löneställning. Fullmäktige ansåge följaktligen, att chefen för
kontrollavdelningen, tillika gruppchef inom kontrollcentralen, i likhet med
övriga avdelningschefer borde tillsättas medelst förordnande på viss tid. Att
tilldela chefen för kontrollavdelningen konstitutorial (eller fullmakt) skulle
nämligen innebära ett avsteg från de principer, som legat till grund för fullmäktiges
förslag till personalorganisation för banken, något som icke kunde
anses lämpligt särskilt med hänsyn till att revisionsfrågan kunde förutsättas
nu erhålla endast en provisorisk lösning.
Vid en eventuell överflyttning av guld- och sedelkontoret till bankexpeditionsavdelningen
kunde avdelningschefen icke, såsom avsikten varit om
denna arbetsgrupp inordnades under en särskild valvsavdelning, tjänstgöra
som chef för gruppen. Med hänsyn till de stora värden, som gruppen komme
att få övertaga, syntes gruppchefen i sådant fall böra placeras i den
högsta kamrersgraden, d. v. s. i lönegraden RA 26, och dennes närmaste
man hänföras till lönegraden RA 24. Den omständigheten, att gruppen finge
en särskild gruppchef, syntes följaktligen icke böra föranleda ändring i
fullmäktiges förslag beträffande lönegradsplaceringen för ställföreträdande
gruppchefen.
I jämförelse med fullmäktiges förslag skulle alltså, om en särskild valvsavdelning
icke skulle komma att inrymmas i den nya organisationen, den
avvikelsen inträda, att antalet bankokommissarier i lönegraden RC 2 skulle
minskas med en (från fyra till tre), medan antalet bankkamrerare i lönegraden
RA 26 skulle ökas med en eller från åtta till nio.
Fullmäktige Björnsson har uttalat, att vad majoriteten med mellanorganisationen
åsyftat att vinna i lika mån syntes kunna ernås till en avsevärt lägre
kostnad, därigenom att bankråden resp. bankokommissarierna verkligen
finge tjänstgöra som chefer för sina avdelningar och befrias från större delen
av det rutinarbete, varmed de nu sysselsattes.
40
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Utskottets yttrande.
För närvarande är verksamheten vid huvudkontoret organiserad på aderton
avdelningar. Av dessa sortera fyra, de s. k. direktionsavdelningarna, direkt
under riksbankschefen, under det att de övriga avdelningarna äro underställda
chefen för huvudkontoret (andre deputerad). Ärendena rörande
avdelningskontoren handläggas av chefen för avdelningskontoren (andre deputerad).
Vice riksbankschefen utövar ej direkt chefskap över några avdelningar,
men han har sedan år 1940 förestått valutakontoret.
Den nuvarande organisationen med avdelningar direkt underställda de
högsta chefstjänstemännen har försvårat arbetets ordnande på ett smidigt
sätt och medfört en onormalt stor belastning av vissa av dem. För att ernå
en förstärkning av bankens ledning och en mera rationell fördelning av arbetsuppgifterna
ha fullmäktige därför föreslagit en genomgripande omläggning
av huvudkontorets organisation. Enligt fullmäktiges förslag skulle
verksamheten organiseras på tre sektioner under var sin sektionschef, nämligen
sektion I för vanliga bankärenden, sektion II för centralbanksärenden
samt sektion III för interna och administrativa uppgifter. Sektionerna
uppdelas i sin tur på sammanlagt sju avdelningar under var sin avdelningschef.
Under de olika avdelningarna sortera grupper till ett sammanlagt antal
av sexton. I spetsen för organisationen i dess helhet står riksbankschefen,
medan vice riksbankschefen skulle utöva chefskapet för en av de tre
sektionerna.
Vid ärendets förberedande behandling under vårsessionen gjorde sig inom
utskottet en viss tvekan gällande beträffande nödvändigheten av att tillskapa
särskilda avdelningar såsom förmedlande organ, inskjutna mellan vederbörande
sektionschef och underlydande arbetsgrupper. Vidare betonades vikten
av att det ledande revisionsorganet (kontrollcentralen), som enligt fullmäktiges
ursprungliga förslag skulle ingå i räkenskapsavdelningen, erhölle en
gentemot övriga avdelningar självständig ställning. Efter att ha tagit del
av de inom utskottet sålunda uttalade synpunkterna ha fullmäktige i en
promemoria till utskottet ytterligare understrukit avdelningarnas betydelse
såsom ett mellanled för möjliggörande av en minskad belastning på bankens
högsta ledning. Fullmäktige hava därvid särskilt framhållit de olägenheter
med avseende å arbetets ändamålsenliga organisation, som en minskning av
antalet avdelningar skulle medföra. Vad revisionsorganet beträffar lia fullmäktige
dock tillstyrkt, att detsamma erhåller en mera självständig ställning
genom att ombildas till en särskild avdelning, vilken skulle underordnas
chefen för sektion III eller direkt underställas direktionen.
Vad fullmäktige i sin promemoria anfört till komplettering av den tidigare
anförda motiveringen har övertygat utskottet örn behovet av den föreslagna
mellanorganisationen, särskilt med hänsyn till syftet att ernå en ändamålsenlig
arbetsfördelning samt att öka ledningens möjlighet att överblicka och
leda arbetet. De föreslagna avdelningarna äro nära jämförbara med byrå
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
41
erna inom ett ämbetsverk, och deras infogande i riksbankens organisation
torde i väsentlig mån möjliggöra den minskning av antalet befattningar i byråchefs
ställning, varmed förslaget räknar i förhållande till den nuvarande
organisationen. Utskottet finner därför bärande skäl vara anförda för den
föreslagna mellanorganisationen. Med avseende å de olika avdelningarnas
arbetsområden har utskottet — i nära anslutning till fullmäktiges nu modifierade
förslag — ansett sig böra påkalla ändring endast beträffande räkenskapsavdelningen.
Ur densamma torde sålunda kontrollcentralen och sedelförstöringskontoret
böra utbrytas för att tillsammans bilda en självständig
revisionsavdelning. Under denna torde jämväl, såsom fullmäktige avse, kontrollen
över pappers- och sedel tillverkningen böra förläggas. Revisionsavdelningen
synes enligt utskottets mening böra direkt underställas fullmäktige.
Härigenom skulle dess självständighet och granskande befogenheter
gentemot organisationen i övrigt framhävas på ett ur organisationssynpunkt
bättre sätt än om avdelningen såsom fullmäktige ifrågasatt underordnades
en sektion eller direktionen. Såsom framhållits i utskottspromemorian, är
det av stor vikt, att inom en institution som riksbanken kontrollen erhåller
en så effektiv organisation som möjligt. I anslutning härtill synes, i varje
fall intill dess det av fullmäktige antydda, från riksbanken fristående revisionsorganet
kommer till stånd, revisionsavdelningens arbetsuppgifter böra
omfatta icke blott siffergranskning och annan ordningskontroll utan även
sakrevision.
Genom revisionsavdelningens tillkomst skulle antalet avdelningar ökas
från sju till åtta. Då emellertid en dylik utökning såvitt möjligt bör undvikas,
synes endast den utvägen stå till buds, att den genom revisionsavdelningens
tillkomst starkt reducerade räkenskapsavdelningen får utgå ur organisationen.
Bokföringscentralen måste då inordnas under en annan avdelning. Fullmäktige
ha härvid föreslagit i första hand bankexpeditionsavdelningen (sektion
I) och i andra hand det administrativa sekretariatet (sektion III). Enligt
utskottets uppfattning är det ur organisationssynpunkt lämpligast, att bokföringscentralen
i överensstämmelse med fullmäktiges ursprungliga förslag
hänföres till sektion III. Bokföringscentralen skulle nämligen ombesörja redovisning
av såväl de transaktioner, som utföras av sektion I, som dem, vilka
utföras av sektion II. Sektion III skulle dessutom bli betydligt mindre
arbetsbelastad än sektion I. Utskottet bar därför i sitt förslag bibehållit bokföringscentralen
å sektion III och därvid upptagit densamma under administrativa
sekretariatet, som i samband därmed lämpligen torde böra benämnas
administrativa avdelningen, vilken benämning även i övrigt bättre avspeglar
verksamhetens art.
Utöver vad nu sagts har fullmäktiges organisationsförslag icke givit utskottet
anledning till erinran.
Den av utskottet förordade organisationsplanen åskådliggöres genom en
schematisk bild å sid. (ill. Organisationsplanen bar närmast betydelse för
personalorganisationens omfattning, då antalet ledande tjänstemän är direkt
beroende av de organisatoriska enheterna. Såvitt utskottet kunnat bedöma,
42
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
synes — under förutsättning att någon genomgripande omläggning av grunderna
för riksbankens verksamhet icke äger rum — någon överorganisation
i topp- eller mellanorganisationen icke behöva befaras för den tid, som nu
kan överblickas. Åtskilliga skäl tala för att den nuvarande, delvis av kristdr - förhållandena föranledda stora belastningen på riksbanken kommer att fortfara
under en avsevärd tid framåt. Även efter en återgång till mera normala
förhållanden lärer man, i varje fall under en viss övergångstid efter krigets
slut, icke kunna undgå att räkna med betydande statliga ingrepp i ekonomiskt
och handelspolitiskt avseende liksom även med behov av omfattande
valutapolitiska åtgärder från riksbankens sida. Arbetsuppgifternas alltmera
komplicerade natur på de områden, som riksbankens verksamhet omspänner,
kräver ock ett ökat antal utbildade, högt kvalificerade experter. Särskilt
gäller detta uttalande den för bankens centrala uppgift, valutapolitiken, så
viktiga sektion II, beträffande vilken förslaget innebär förstärkning av den
organisation, som för närvarande står till förfogande för hithörande arbetsuppgifter.
Det är särskilt i belysning av de nu angivna omständigheterna,
som utskottet på sätt framgår av det föregående ansett sig böra med allenast
några små jämkningar biträda fullmäktiges förslag om att utbygga främst
topporganisationen men även mellanorganisationen för att därmed säkerställa
en sakkunnig och kvalitativt högtstående ledning inom banken.
Att utskottet sålunda ansett sig böra giva sitt förord till en viss organisationsplan,
innebär emellertid icke, att fullmäktige böra vara bundna vid
denna plan i vidare mån än som betingas av antalet ordinarie tjänster. Inom
ramen för den föreslagna organisationen böra fullmäktige ha fria händer att
med ledning av vunnen erfarenhet överflytta ärenden mellan grupperna eller
flytta dessa sistnämnda från en avdelning till en annan eller ock indraga
grupp eller avdelning. Vissa jämkningar i organisationsplanen kunna ock bli
erforderliga med hänsyn till kvalifikationerna hos de personer, som placeras
på de ledande posterna. Tyngdpunkten i riksbankens verksamhet kan vidare
svänga från en sektion till en annan. Organisationen kan och bör därför
lämpligen ej fastlåsas vid vad som nu — med hänsyn till förhållandena vid
dess tillkomst — synes vara mest ändamålsenligt utan densamma bör kunna
smidigt anpassas efter utvecklingens krav. Utskottet vill i detta sammanhang
icke underlåta att påpeka, att sedan arbetet med omorganisationens genomförande
slutförts, de arbetsuppgifter, som tillkomma sektion III, måhända
komma att bli av alltför begränsad art och omfattning för att kunna motivera
bibehållandet av denna sektion såsom en självständig enhet. Likaså
får man utgå från att behovet av kontorscentralen kommer att bortfalla, därest
i framtiden en statlig affärsbank skulle inrättas, till vilken avdelningskontoren
överflyttades. Utskottet förutsätter, alt fullmäktige i fortsättningen
med uppmärksamhet följa frågan om riksbankens inre organisation och vidtaga
alla de åtgärder, som kunna befinnas påkallade för att denna städse skall
erhålla största möjliga effektivitet.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
43
3. Avdelningskontorens organisation.
Utredningar och förslag sedan början av 1930-talet.
I sin berättelse till 1934 års riksdag ifrågasatte riksdagens år 1933 församlade
revisorer, örn icke utredning lämpligen borde verkställas, huruvida driftskostnaderna
skulle kunna förbilligas genom införande av en enklare personalorganisation,
genom koncentrering av rörelsen eller annorledes.
På hemställan av bankoutskottet uppdrog 193å års riksdag åt fullmäktige
att låta verkställa utredning angående riksbankens avdelningskontor i överensstämmelse
med de riktlinjer, som av utskottet angivits under punkten 4
av dess utlåtande nr 27. Utredningen skulle begränsas till sådana organisatoriska
förändringar beträffande avdelningskontoren, som utan åsidosättande
av viktiga allmänna intressen kunde medföra fördelar ur statsekonomisk synpunkt.
Med skrivelse den 18 mars 1935 överlämnade fullmäktige till utskottet den
begärda utredningen. I skrivelsen framhöllo fullmäktige bland annat följande.
Avdelningskontorens organisation hade uppbyggts med hänsyn till att kontoren
borde bedriva bankrörelse och sålunda omfatta följande rörelsegrenar,
nämligen in- och utlåningsrörelse samt förmedling av betalningslikvider, inklusive
växlingsrörelse, m. m. Sistnämnda gren, sedel- och myntrörelsen, vöre
under rådande förhållanden ur arbetssynpunkt helt dominerande. Fullmäktige
underströko särskilt betydelsen av riksbankens direkta utlåningsrörelse
såsom regulator för kreditinstitutens ränte- och provisionssatser. Någon förändring
av kontorens organisation genom överflyttande av arbetsuppgifter
till annat kontor eller till organ utanför riksbanken syntes fullmäktige ej
böra äga rum. Enligt fullmäktiges mening syntes valet böra stå mellan att
bibehålla ett kontor vid dess nuvarande uppgifter eller att indraga detsamma,
och detta val kunde endast ifrågakomma beträffande de minsta kontoren.
På angivna skäl föreslogo fullmäktige indragning av avdelningskontoren
i Mariestad och Nyköping, vilka kontor icke fyllde någon större uppgift och
dessutom visade otillfredsställande vinstresultat.
Med hänsyn till den ställning fullmäktige intagit till frågan om de arbetsuppgifter,
som borde åvila avdelningskontoren, hade fullmäktige ansett sig
icke principiellt kunna tillstyrka förslaget om införande av en förenklad organisation
för avdelningskontoren. Den dåvarande organisationen, bestående
vid de mindre kontoren av, förutom en vaktmästare, fem tjänstemän, borde
sålunda bibehållas såsom en stomme, vilken vid utökning av rörelsen borde
påbyggas och vid minskning av rörelsen borde kunna modifieras. Under dåvarande
exceptionella förhållanden inom kreditväsendet syntes salunda tjänstemännens
antal vid ett eller annat kontor kunna minskas med en befattningshavare.
Ytterligare personalinskränkning vore enligt fullmäktiges mening
med hänsyn till kontrollen icke lillrådlig.
Under fullmäktiges överläggningar i ärendet hade förslag framförts, att
personalen vid kontoret i Nyköping, under förutsättning att detsamma bibehölles,
skulle begränsas lill två tjänstemän förutom kontorsföreståndaren (direktör
eller kanner). Vid kontoret skulle enligt förslaget således finnas dels
tre styrelseledamöter, därav en kontorsföreståndare, dels en kassör och en
44
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
registrator, dels ock slutligen en vaktmästare. Fullmäktige kunde icke tillstyrka
en dylik organisation. Med hänsyn till de mycket betydande värden,
som förvarades vid riksbankens kontor, ansåge fullmäktige sig icke kunna
taga på sitt ansvar att införa en organisation, omfattande endast tre tjänstemän,
inklusive föreståndaren, och exklusive vaktmästaren. Till belysande av
den situation, som .skulle uppkomma vid en dylik tremannaorganisation,
framhölls, dels att en av tjänstemännen ofta skulle bliva lämnad ensam i
expeditionen, vilket givetvis vore olämpligt såväl ur säkerhetssynpunkt som
med hänsyn till expeditionen, dels ock att alltför stora anspråk därigenom
sannolikt skulle ställas på kontorsföreståndarens möjligheter att utöva kontroll
över de underordnade tjänstemännen. Självfallet vöre också, att en organisation,
omfattande endast tre tjänstemän, bleve så labil, att den icke
skulle tåla någon som helst påfrestning. Redan vid en dags förfall för någon
av tjänstemännen måste reserv tillsändas kontoret. Att förutse förfall vore
icke alltid möjligt. Kontoret skulle därför ibland komma att bestå av endast
två tjänstemän utom vaktmästaren. Detta bleve icke betryggande.
I sitt den 23 maj 1935 avgivna utlåtande nr 65 angående omorganisation
av riksbankens huvudkontor m. m. meddelade bankoutskottet riksdagen, att
utskottet vid granskning av fullmäktiges förslag till indragning av avdelningskontoren
i Mariestad och Nyköping funnit sig icke kunna på grundval
av den förebragta utredningen föreslå riksdagen några åtgärder i förslagets
syfte. I skrivelse till fullmäktige i riksbanken den 6 juni 1935 anhöll
utskottet därefter, att fullmäktige ville, när så lämpligen kunde ske, verkställa
och till utskottet inkomma med utredning rörande avdelningskontorens
förläggning. I denna skrivelse framhöll utskottet bland annat betydelsen av
att riksbanken genom sina avdelningskontor ägde möjlighet att inverka reglerande
på kreditinstitutens ränte- och provisionssatser i landet. Såvitt utskottet
kunde bedöma, måste en indragning av kontor medföra ett försvagande
av riksbankens ställning i sådant hänseende. Den omständigheten att
kontorens bankrörelse, särskilt deras utlåning, under en följd av år utvisat
en tendens till nedgång, vore icke uteslutande att hänföra till rådande förhållanden
på penningmarknaden. Enligt utskottets förmenande syntes anledningen
till nämnda rörelses inskränkning, frånsett rediskonteringens nedgång,
vara att söka däri, att kontorens direkta förbindelser med allmänheten
alltmer minskats. Utskottet ville i detta sammanhang, under erinran om 1924
års bankoutskotts uttalande angående önskvärdheten av en livligare förbindelse
mellan avdelningskontoren och allmänheten, framhålla, att en ökad
direkt utlåningsrörelse givetvis skulle medföra, att den förefintliga organisationen
bleve bättre utnyttjad och det ekonomiska resultatet mera gynnsamt.
I skrivelse den 23 april 1936 till bankoutskottet hemställde fullmäktige,
att utskottet ville till prövning upptaga frågan om en förflyttning av riksbankens
avdelningskontor i Mariestad till Skövde. Fullmäktiges förslag åsyftade
väsentligen att bereda riksbanken tillgång till erforderliga lokaler med
hänsyn till vissa eventualiteter, som kunde inträffa under krig. Det föranledde
icke någon åtgärd från utskottets sida.
För 1941 års riksdags bankoutskott framlade fullmäktige i besparingssyfte
förslag till indragning av avdelningskontoren i Mariestad och Nyköping.
I sitt utlåtande nr 75 uttalade bankoutskottet bland annat, att utskottet
svårligen kunde taga ställning till frågan örn riksbankens avdelningskontor,
innan ökad klarhet vunnits rörande de uppgifter, riksbanken hade
att lösa i landets ekonomiska liv. Av dessa uppgifters art berodde ju i vä
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
45
sentlig grad den erforderliga organisationen. Valet stöde bland annat mellan
en centralbank, som vore en ren bankernas bank utan större behov av avdelningskontor,
och en centralbank, som i betydande utsträckning bedreve
bankmässig rörelse i konkurrens med privata affärsbanker. Vår nuvarande
riksbank utgjorde ett mellanting mellan dessa båda typer, ehuru den under
senare år alltmera närmat sig den förstnämnda. En lösning efter denna linje
aktualiserade emellertid frågan om de andra medel, varöver staten behövde
förfoga för att kunna trygga ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden
på kreditväsendets område.
Enligt utskottets mening borde en förutsättningslös utredning verkställas
rörande riksbankens uppgifter och organisation, tryggande av ur samhällssynpunkt
tillfredsställande förhållanden på kreditväsendets område
samt formerna för uppnående av enhetlighet i den offentliga finanspolitiken.
Med bifall till utskottets förslag anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t (nr 452/1941), att Kungl. Majit ville verkställa en förutsättningslös
utredning i enlighet med de av utskottet förordade riktlinjerna.
Utredningsmannen.
Beträffande avdelningskontoren har utredningsmannen utgått från oförändrat
kontorsnät och utåt i förhållande till allmänheten oförändrade arbetsuppgifter.
Bland annat med hänsyn till den ökade maskinella utrustning,
som ansetts böra anskaffas vid huvudkontoret, har emellertid i utredningen
föreslagits överflyttande av visst rutinarbete från avdelningskontoren
till huvudkontoret. Sålunda har förordats,
att bokföringen och hypoteksförvaringen skulle övertagas av huvudkontoret
samt att registreringen av låneklientelet likaledes skulle centraliseras, dock
med bibehållande vid avdelningskontoren i begränsad utsträckning av registreringen
av visst material, tillräckligt för att vederbörande kontor skulle
kunna konstatera låneklientelets ställning. Inbetalningar av räntor och amorteringar
å lån, som beviljats vid avdelningskontor, skulle —■ i första hand
genom postgiro — ske till huvudkontoret, som jämväl skulle hava att avisera
låntagarna om vad de hade att erlägga. Den direkta kontakten med låntagarna,
exempelvis i fråga örn uppskov med inbetalningar, omläggning av
lån o. s. v., skulle dock fortfarande omhänderhavas av avdelningskontoren.
Vid utebliven likvid skulle avdelningskontoren likaledes träda i kontakt med
låntagarna. I utredningen har därjämte ifrågasatts, att diskonteringen av
större växelpostcr skulle överlåtas på huvudkontoret, därvid inlämnaren
interimistiskt skulle gottgöras förslagsvis 95 °/o av växlarnas sammanlagda
belopp. Vidare föreslås, att flertalet kontor skulle befrias från det nuvarande,
ofta ganska tyngande sedelräkningsarbetet, vilket i stället skulle övertagas
av fyra sedelräkningscentraler, förlagda till huvudkontoret och ett
mindre antal avdelningskontor.
46
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Fullmäktige våren 1943.
Fullmäktige erinra, att mot utredningsmannens förslag beträffande kontorens
organisation i yttranden från ett flertal kontorsstyrelsers sida framförts
starka betänkligheter. I viss mån syntes enligt fullmäktiges åsikt dessa betänkligheter,
såsom i utredningsmannens bemötande framhållits, hava grundats På
en missuppfattning beträffande förslagets innebörd. Man hade sålunda gjort
gällande, att den föreslagna organisationen skulle medföra en avgjord försämring
av kontorens ställning och förmåga att betjäna allmänheten. Enligt
vad utredningsmannen framhållit hade hans syfte med förslagen i stället
varit att stärka avdelningskontorens ställning utåt och att ge dem större
möjligheter än hittills att ägna sig åt sin huvuduppgift, nämligen kreditgivning.
Härefter framhålla fullmäktige med avseende å utredningsmannens förslag
beträffande överflyttande av vissa arbetsuppgifter till
huvudkontoret följande.
Fullmäktige, som finna det synnerligen angeläget att inga åtgärder vidtagas,
som försvaga kontorens betydelse utåt, kunna icke dela den kritik
mot utredningsmannens förslag, som i d"tta avseende framkommit. I stort
sett synas de föreslagna tekniska omläggningarna i den interna arbetsrutinen
komma att medföra en betydande arbetsbesparing och även i övrigt
innebära fördelar. Genom att minska de högre tjänstemännens nuvarande
arbete med bokföring och kontroll samt med sedelräkning m. m., torde såsom
utredningsmannen framhållit deras möjlighet att ägna sig åt kreditgivningen
och att uppehålla förbindelse med allmänheten bli väsentligt förbättrad.
Ehuru fullmäktige alltså i princip biträda vad utredningsmannen
i förevarande hänseende föreslagit, äro fullmäktige emellertid ej nu beredda
att till alla delar ansluta sig till dennes förslag. Jämväl på detta område
bör man sålunda söka sig fram steg för steg. Därvid bör beaktas önskvärdheten
av att här liksom eljest så mycket som möjligt förkorta tiden,
innan den omläggning, som anses böra komma till stånd, slutförts vid alla
kontor.
Ett fortsatt organisationsarbete efter de linjer fullmäktige här förordat
är uppenbarligen lämpligt oavsett de resultat, till vilka en utredning av frågan
örn inrättande av en statlig affärsbank kan leda.
Vad angår utredningsmannens förslag örn inrättande av sedelräkningscentraler
anföra fullmäktige.
Bland de rationaliseringsåtgärder beträffande avdelningskontoren, som
upptogos i utredningsmannens ursprungliga förslag, ingick såsom ovan
nämnts inrättande av fyra sedelräkningscentraler. Frågan har sedermera
gjorts till föremål för kompletterande utredning i samråd med representanter
för postverket. Resultatet härav har av utredningsmannen framlagts i förenämnda
skrivelse den 16 mars 1943.
Enligt vad utredningsmannen i sagda skrivelse föreslagit skulle sedelräkningsarbetet
i stort sett koncentreras till åtta kontor, nämligen till kontoren
i Malmö, Göteborg, Linköping, örebro. Stockholm, Sundsvall, Luleå och Visby.
Beträffande de områden, som skulle tillhöra de olika kontorens sedelräkningsdistrikt,
hänvisas till omförmälda skrivelse.
Vid granskning av förslaget hava fullmäktige kommit till den uppfattningen,
att detsamma är väl avvägt och att den föreslagna koncentrationen av
Bankoutskoitets utlåtande nr 76.
47
sedelräkningsarbetet till ifrågavarande åtta kontor innebär en lämplig rationalisering
av detta arbete. Fullmäktige vilja därför ansluta sig till utredningsmannens
förevarande förslag.
I detta sammanhang ha fullmäktige upptagit frågan örn sammansättningen
m. m. av avdelningskontorens styrelser, varvid fullmäktige anfört
följande.
Enligt § 26 bankoreglementet skall avdelningskontors styrelse -— förutom
av direktören vid kontoret — bestå av tre ledamöter vid vartdera av kontoren
i Göteborg och Malmö samt av två ledamöter vid vart och ett av övriga kontor,
jämte erforderligt antal suppleanter. I praxis har suppleanternas antal
vid de olika kontoren utgjort två, i vissa fall tre. Utredningsmannen har i sitt
bemötande föreslagit, att kontorsstyrelserna skulle utvidgas att omfatta 4 ä 5
ledamöter förutom direktören genom att suppleanterna inflyttades i styrelsen
som ledamöter. Enligt fullmäktiges uppfattning torde förslaget vara ägnat
att stärka kontorsstyrelsernas möjligheter att uppehålla förbindelse med olika
befolkningsgrupper inom distriktet, varjämte man kan förutsätta, att de nytillkomna
styrelseledamöterna skola ägna större intresse åt riksbankens verksamhet
än de hittillsvarande suppleanterna. Styrelsemedlemmarnas antal torde
emellertid böra maximeras till fyra utöver direktören. Vid de minsta kontoren
torde detta antal icke behöva tillsättas utan man torde i praktiken
kunna åtnöja sig med tre ledamöter utom direktören. För att i dylikt fall
styrelsen under alla omständigheter skall vara beslutmässig —- nuvarande
regler härom (jfr § 27 mom. 1 och 2 bankoreglementet) torde böra bibehållas
— böra fullmäktige även i fortsättningen få rätt att utse suppleant i styrelsen,
om detta anses påkallat.
Styrelserna skola enligt gällande bestämmelser sammanträda varje söckendag
(§ 27 mom. 2 bankoreglementet). Redan med nuvarande organisation
synes detta onödigt. Om såsom utredningsmannen föreslagit beslutanderätten
i vissa låneärenden delegeras till direktören och kamreraren, torde styrelsernas
sammanträden i regel kunna inskränkas till förslagsvis två — vid kontoren
i Göteborg och Malmö möjligen tre — per vecka. Det förutsättes, att
i allmänhet icke samtliga styrelseledamöter behöva närvara vid sammanträdena.
Endast när viktigare ärenden förekomma bör styrelsen vara mangrant
samlad; eljest är det tillräckligt att samma antal som nu deltar. En fördelning
mellan styrelsens ledamöter av sammanträdesdagarna torde därför i
praktiken komma att genomföras.
För närvarande utgår till annan styrelseledamot än direktör arvode för år
av 2,500 kronor vid kontoren i Göteborg och Malmö och 1,800 kronor vid
övriga kontor.
Man kan utgå från att kontorsstyrelserna efter omorganisationen få ett
mindre antal ärenden att handlägga än hittills och framför allt alt de icke
komma att behöva deltaga i kassaarbetet i samma utsträckning som nu är
fallet. Dessutom torde, såsom ovan nämnts, antalet sammanträden komma
att betydligt minskas. Å andra sidan förutsättes att styrelseledamöterna i
större utsträckning än hittills skola ägna uppmärksamhet åt att tillvarataga
bankens intressen utåt. Med hänsyn härtill synes någon mera betydande
jämkning i nu utgående styrelsearvoden, vilka bibehållits oförändrade sedan
den 1 januari 1934,1 icke böra vidtagas.
1 Dessförinnan tillämpades under tiden från och med den 1 juli 1920 högre arvoden, utgående
med 3,000 kr. till styrelseledamot i Göteborg och Malmö samt 2,000 kr. till övriga styrelseledamöter.
Före den 1 juli 1920 utgjorde arvodena 2,400 kr. till styrelseledamot i Göteborg och
Malmö samt 1,500 kr. vid övriga kontor, som hade särskild styrelse.
48
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
En viss differentiering beträffande arvodenas storlek mellan styrelsens
ordförande, å ena, samt övriga styrelseledamöter, å andra, sidan synes emellertid
vara motiverad. Örn fullmäktiges förslag rörande ändrad sammansättning
av kontorsstyrelserna bifalles, kan man nämligen utgå från att en viss
förskjutning kommer att inträda beträffande det arbete, som kommer att
åvila ordföranden i jämförelse med övriga styrelseledamöter. Man kan sålunda
förmoda, att ordföranden kommer att få taga större andel i kontorets
arbete än styrelsens övriga ledamöter, bortsett från direktören. Med hänsyn
härtill bör arvodet till ordföranden bestämmas något högre än till de
andra styrelseledamöterna.
Med dessa utgångspunkter föreslå fullmäktige, att vid kontoren i Göteborg
och Malmö arvode utgår till styrelsens ordförande med oförändrat belopp,
eller 2,500 kronor, samt till envar av övriga styrelseledamöter med ett till
2,000 kronor för år reducerat belopp. Vid övriga kontor synas arvodena kunna
bestämmas för styrelsens ordförande till ett lill 2,000 kronor höjt belopp
och för envar av övriga styrelseledamöter till ett till 1,500 kronor sänkt belopp
för år. Om vid samtliga kontor det föreslagna maximiantalet styrelseledamöter
tillsättes, skulle vid tillämpning härav den sammanlagda kostnaden
för styrelsearvoden komma att uppgå till 166,500 kronor för år. Som enligt
vad ovan framhållits styrelseledamöternas antal vid de minsta kontoren
torde kunna begränsas till tre utom direktören, kan dock årskostnaden i praktiken
beräknas komma att hålla sig vid omkring 150,000 kronor. 1 gällande
avlöningsstat äro utgifterna för styrelsearvoden beräknade till 104,700 kronor.
Till jämförelse må nämnas, att vid bibehållande av nuvarande sammansättning
av kontorsstyrelserna med tillämpning av de föreslagna styrelsearvodena
kostnaderna skulle belöpa sig till ej fullt 100,000 kronor. Det må tillläggas,
att vid bifall till förslaget örn utökning av kontorsstyrelserna semesterfrågan
för styrelseledamöterna bör ordnas utan kostnad för riksbanken,
detta i likhet med vad som för närvarande gäller vid kontoren i Göteborg
och Malmö, där styrelsen består av tre ledamöter utom direktören (jfr bankoreglementet
§ 26 mom. 4.)
Med hänsyn till att högre arvoden skulle utgå till kontorsstyrelsernas ordförande
synes det lämpligt att dessa utses av fullmäktige och alltså icke, såsom
hittills varit fallet, väljas av vederbörande kontorsstyrelse (se bankoreglementet
§ 26 mom. 2). Däremot bör del fortfarande få ankomma på kontorsstyrelserna
att inom sig utse vice ordförande.
Fullmäktige Björnsson har anfört avvikande mening och därvid uttalat
starka betänkligheter beträffande den av fullmäktige föreslagna organisationen
av avdelningskontoren, särskilt i vad avser personalindragningen,
överflyttandet till huvudkontoret av vissa arbetsuppgifter samt inrättandet
av sedelräkningscentraler:1
Enligt utredningsmannens förslag skulle man genom centralisering av skötseln
av lån och hypotek till huvudkontoret spara så mycket arbetskraft, att
personalen vid flertalet avdelningskontor skulle kunna begränsas till
en direktör, en kamrer och en kassör. Avdelningskontorens styrelser skulle
något ökas, och samtliga kontor skulle, såsom ovan anförts, underställas
kontorscentralen inom banksektionen. Mot dessa anordningar lia i de avgivna
remissyttrandena gjorts allvarliga erinringar. Man har, efter vad jag
kan finna med full rätt, menat, att allmänhetens betjänande skulle bli sämre
än det hittills varit. För min del betraktar jag inrättandet av kontorscentralen
som det allvarligaste hindret för avdelningskontorens verksamhet i
kreditreglerande syfte. En dylik centralisering och byråkratisering av av
*
Se även uttalande å sid. 98 o. följ
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
49
delningskontorens verksamhet kommer enligt min mening att i hög grad reducera
kontorsstyrelsernas intresse för och möjlighet att komma i affärsförbindelse
med allmänheten. Om avdelningskontoren i fråga om sin affärsmässiga
kreditgivning begagna sig av möjligheten alt för mera permanenta
kunder få för ett år i sänder fastställda limiter, synes man kunna komma
ifrån den tidsödande och dyrbara metod, som hittills i allt för hög grad
begagnats, den nämligen att kontoren vid varje tillfälle, då det är fråga örn en
något större kredit, måste per telefon utverka rätt tili en dylik, vilket visat
sig innebära risk för alltför brådskande behandling och i många fall besvärligheter
av annat slag.
Om avdelningskontoren skulle lia en personal bestående av endast direktör,
kamrer och kassör, kommer det att erbjuda synnerligen stora svårigheter
att få till stånd en tillfredsställande rekrytering av denna personal. Det
är en säkert grundad erfarenhet, att tjänstemän, som under en följd av år
varit placerade vid något av de större kontoren, i allmänhet ytterst ogärna
önska söka befattningar vid mindre kontor i landsorten. I själva verket torde
det ej heller vara till kontorens gagn alt få befattningshavare, som icke under
sina yngre år tjänstgjort förhållandevis länge vid landsortskontor. Enligt
min mening kunna de yngre befattningshavarna i banken, om jag bortser
från dem som redan från början avdelas för karriär med speciella krav
på utbildning, såsom utrikestjänst o. dyl., icke erhålla lika god utbildning
vid de större kontoren med deras mera specialiserade arbetsuppgifter som
vid ett mindre kontor. Örn man icke har annat än direktör, kamrer och
kassör, får den yngste tjänstemannen, kassören, ett arbete, som ingalunda
lämpar sig för allsidig utbildning i banktjänst.
För närvarande kunna i regel avdelningskontorens befattningshavare tilldelas
semester och annan ledighet, utan att vikarier förordnas utifrån. Reduceras
personalen så som föreslagits, måste däremot vikarier vid flertalet kontor
hämtas utifrån. Särskilt vid ledigheter på grund av plötsliga sjukdomsfall
kan det bliva besvärligt att i tid förse kontoren nied sådana. Och alltid
blir det förenat med betydande kostnader för resor och traktamenten.
Vad här sagts gäller oberoende av personalens löneställning.
Överflyttande till huvudkontoret av växlar, lånereverser och
hypotek medför alltid, att allmänhetens betjäning blir mer eller mindre försämrad,
och i vissa fall, att kreditprövningen vid kontoren försvåras.
Vad hypoteksförvaring vid huvudkontoret beträffar, är denna redan prövad
såtillvida, att hypoteken från vissa kontor med utsatt läge av säkerhetsskäl
överflyttats-till Stockholm. Någon besparing var ej avsedd och har ej
heller vunnits. Från mina inspektioner har jag närmast fått den uppfattningen,
alt de redovisningsåtgärder, som måste vidtagas i samband med avsändande
och mottagande av hypoteken, kräva minst lika mycket arbete
sorn den permanenta vården vid avdelningskontoren. Att vid huvudkontoret
arbetet ökats därigenom, ligger i öppen dag.
örn växlarna förvaras viss längre tid vid huvudkontoret eller vid avdelningskontoren,
torde från arbetssynpunkt vara tämligen likgiltigt, under förutsättning
alt någon extra kontroll vid huvudkontoret icke förutsättes. Men
viktigt synes mig vara, att den som hos riksbanken diskonterar en växel,
kan få affären helt avslutad i eli sammanhang och icke tvingas alt emottaga
dellikvid i avvaktan på ränteberäkning, med tvång till extra bokföring.
Vad åter reverser till avbetalningslån och bosättningslån beträffar, är det
för kreditprövning oell bevakning av stort värde för avdelningskontorens
arbete att lia reverserna tillgängliga. Personligen tror jag icke, att fördelarna
från besparingssynpunkt nied att flytta några reverser för några lån
utom möjligen för hypotekslån till huvudkontoret uppväga nackdelarna.
RihanQ till riksdagens ]>rotokoll 1943. 8 sami. Ar 76. 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
50
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Vad särskilt bosättningslånereverserna beträffar har jag anledning tro, att
indrivningsresultatet blir mycket försämrat.
Sedelräkningens koncentration till ett fåtal kontor (s edelräkning scentraler)
kan möjligen visa sig fördelaktig, men därför synas mig krävas
vissa förutsättningar, som ännu knappast äro för handen. Från besparingssynpunkt
beror resultatet i väsentlig grad på örn posten är villig att
tillhandahålla sina girokunder över hela landet rekvirerade sedelremissor
i önskad valörfördelning utan befordrings- och assuransavgift. För övrigt
synes det mig inlconsekvent att öka antalet sedelräkningscentraler från det
av herr Wallberg ursprungligen föreslagna antalet fyra till åtta, eftersom
detta säkerligen vid flertalet av de nytillkomna centralerna kräver anställande
av särskild föreståndare för centralen och därmed ökad kostnad. Till
förmån för en utökning av centralernas antal lär knappast kunna anföras
annat skäl, än att det vid de redan befintliga sedelräkningsavdelningarna icke
finnes nödigt utrymme för nämnvärd ökning av nuvarande verksamhet. Vid
huvudkontoret torde det förhålla sig på det sättet.
U tskottspromemorian.
Utskottet syntes dela de synpunkter rörande avdelningskontorens organisation,
som fullmäktigen Björnsson framfört. Utgångspunkten hade härvid
varit önskemålet, att organisationen icke omlades på ett sätt, som kunde
minska dessa kontors funktionsduglighet. I överensstämmelse med den ståndpunkt,
utskottet tidigare intagit till förslag om inskränkning i kontorens verksamhet,
vore inom utskottet den meningen förhärskande, att inga åtgärder
borde vidtagas, som kunde försvaga riksbankens möjligheter att genom kontoren
inverka reglerande på kreditmarknaden inom olika delar av landet.
Man vore icke fullt övertygad, att det av utredningsmannen framlagda, av
fullmäktige i princip biträdda förslaget kunde genomföras utan att medföra
konsekvenser av nu antytt slag. Det hade härvid uttalats farhågor främst
för att överförandet av arbetsuppgifter från avdelningskontoren till huvudkontoret
på sätt föreslagits och den därav föranledda personalminskningen
skulle kunna leda till svårigheter för kontoren att betjäna låntagarna och
därigenom minska kontorens konkurrensförmåga. Inom utskottet syntes man
sålunda allmänt ställa sig avvisande till några större organisationsförändringar
beträffande avdelningskontoren, varvid även framhållits, att frågan
skulle komma i ett förändrat läge, örn en statlig affärsbank skulle inrättas.
I den mån det föreliggande förslaget innebure en rationalisering av arbetsfördelningen
inom och mellan avdelningskontoren, exempelvis genom överföring
av rutinarbete från högre till lägx-e tjänstemän och inrättande av sedelräkningscentraler,
hade detsamma synts böra genomföras. En lösning av avdelningskontorens
organisationsfråga i enlighet med de riktlinjer, som utskottet
syntes vilja förorda och vilken i hög grad skulle förenkla omorganisationsarbetet,
påkallade ändringar i kontorens nuvarande personalorganisation
och påverkade i viss mån även organisationsplanen för huvudkontoret.
Det hade synts önskvärt, att fullmäktige närmare ville överväga hithörande
spörsmål.
Fullmäktige hösten 1943.
Fullmäktige ville framhålla, att fullmäktige vore övertygade om att den
av fullmäktige föreslagna omläggningen av avdelningskontorens organisation
icke skulle minska deras möjligheter att inverka reglerande på kreditmarknaden
eller bereda kontoren svårigheter att betjäna låntagarna och därigenom
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
51
försämra kontorens konkurrensförmåga. Snarare ansåge fullmäktige, såsom
fullmäktige understrukit i sin förenämnda skrivelse den 31 mars 1943, att
kontorens möjligheter i dessa hänseenden skulle förbättras vid bifall till fullmäktiges
förslag. Men även med den av bankoutskottet preliminärt intagna
ståndpunkten borde hinder icke möta att genomföra den rationalisering, som
en centralisering till huvudkontoret helt eller delvis av bokföringen
samt av uppbörden av räntor och amorteringar å lån skulle innebära.
Bortsett från mellanorganisationen syntes de ändringsförslag, som framkommit
vid bankoutskotlets behandling av fullmäktiges organisationsplan, i
personalhänseende få betydelse huvudsakligen för avdelningskontoren.
Enligt vad fullmäktige ovan framhållit, syntes utskottets preliminära ståndpunkt
icke innebära hinder för en centralisering till huvudkontoret av bokföring
samt av uppbörd av räntor och amorteringar. I övrigt hade fullmäktige
med hänsyn till utskottets inställning till frågan vid beräkning av personalbehovet
vid de olika avdelningskontoren ansett sig böra utgå från att avdelningskontoren
skulle hava att utföra i stort sett samma arbetsuppgifter, som
för närvarande vore fallet.1
Fullmäktige ville i detta sammanhang framhålla, att sannolikheten talade
för att — i varje fall under åtskilliga år framåt —- avdelningskontorens verksamhet
med rediskontering respektive rebelåning åt affärsbanker, sparbanker
och centralkassor för jordbrukskredit komme att vara obetydlig. Efter
den strukturförändring på kreditmarknaden, som ägt rum under det nu pågående
kriget, komme nämligen penninginstituten sannolikt att i första hand
anskaffa erforderliga medel genom att försälja respektive att icke förnya sina
skattkammarväxlar eller korta obligationer. Inköp av dylika värdepapper
komme i huvudsak att som hittills handläggas vid huvudkontoret och följaktligen
icke att påverka arbetsvolymen vid avdelningskontoren.
Den av fullmäktige beräknade ändringen i personaluppsättningen vid avdelningskontoren
syntes komma att medföra, att dessa utan att eftersätta
andra arbetsuppgifter kunde hinna verkställa mer sedelräkning än som förutsatts
i fullmäktiges förslag. Så syntes åtminstone komma att bli fallet vid
de minst arbelsbelastade kontoren. Frågan om inrättande av sedelräkning
s c e n t r a 1 c r kunde därför komma i något ändrat läge. Såvitt nu
kunde bedömas borde det dock vara lämpligt att i allt fall successivt anordna
dylika centraler, men behovet av sedelräkningspersonal syntes komma att
minskas.
Den av utskottet ifrågasatta, i förhållande till fullmäktiges förslag ändrade
fördelningen av arbetsuppgifterna mellan huvudkontoret och avdelningskontoren
komme självfallet att i viss mån minska arbetet på vissa avdelningar
vid huvudkontoret. I personalavseende syntes emellertid detta
vid sistnämnda kontor, såvitt nu kunde bedömas, komma att återverka i huvudsak
endast på behovet av biträdespersonal och icke-ordinarie bankpersonal.
Någon anledning alt på denna grund nu föreslå jämkningar i personalförteckningen,
personalplanen eller övergångsplanen, i vad desamma avsåge
huvudkontoret, syntes därför icke föreligga.
Den inom bankoutskott^ ifrågasatta omläggningen av arbetsfördelningen
mellan huvudkontoret och avdelningskontoren syntes följaktligen komma all
i förhållande till fullmäktiges förslag medföra en viss ehuru relativt obetydlig
kostnadsökning, vilken dock komme att framträda först sedan avvecklingen
av förefintligt personalöverskott kunnat i stort sett genomföras.
1 Fullmäktiges ifrågavarande beräkning återgives å sid. 102 o. följ.
52
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
I fullmäktiges tidigare skrivelser hade icke kommit att inflyta något förslag
angående inspektionsverksamheten vid avdelningskon t or
e n. Enligt g 19 bankoreglementet ålåge det fullmäktige att verkställa eller
genom ombud, utsett inom eller utom fullmäktige, låta verkställa erforderliga
undersökningar, bl. a. av riksbankens kontor. Härvid skulle iakttagas,
att varje avdelningskontor skulle inspekteras minst en gång örn året av fullmäktig
eller vice riksbankschefen eller suppleant för fullmäktig. Vidare
skulle kontoren, likaledes minst en gång örn året, undersökas av tjänstemän,
som för ändamålet utsåges av fullmäktige. Till arvoden åt tjänstemän, som
utförde dylika undersökningar, funnes i avlönings- och personaistaten för
riksbanken inräknat ett belopp av 5,800 kronor.
Utredningsmannen hade föreslagit, att föreskrifterna beträffande inspektionsverksamheten
skulle ändras därhän, att inspektion av avdelningskontoren
skulle ske minst en gång om året av chefen för kontorscentralen. Därjämte
borde chefen för sektion I avlägga besök minst en gång årligen åtminstone
vid de större kontoren. Vidare förutsatte utredningsmannen, att
även övriga direktionsledamöter skulle, efter beslut av direktionen, när som
helst kunna besöka kontoren främst i syfte att uppehålla kontakt med kontorsledningarna.
Utöver sådana inspektioner och besök skulle efter order av
chefen för räkenskapsavdelningen, revisionsresor företagas av personal från
kontrollcentralen.
Fullmäktige kunde i huvudsak ansluta sig till vad utredningsmannen sålunda
förslagit. Siälvfallet borde fullmäktige (eller direktionen), om så befunnes
lämpligt, kunna uppdraga åt fullmäktige, som ej är direktionsledamot,
att verkställa eller deltaga i inspektion av kontor. Hänsyn härtill borde
tagas vid bestämmelsernas avfattning. Någon föreskrift om att avdelningskontoren
skulle revideras årligen syntes icke vara erforderlig. Att så borde
ske, måste anses följa av bestämmelsen i paragrafens första stycke, vilken
syntes kunna kvarstå i huvudsak oförändrad.
Icke heller syntes det vara nödvändigt att i bankoreglementet bibehålla
en föreskrift motsvarande nuvarande tredje stycket av förevarande paragraf.
Det läge nämligen i sakens natur, att särskilt arvode för utförd inspektion
icke borde utgå till ledamot av fullmäktige eller av direktionen och i allmänhet
icke heller till tjänsteman, som anlitades för uppgiften, men att vederbörande
utan särskilt stadgande vore berättigad till resekostnads- och
traktamentsersättning enligt vanliga grunder. Beträffande tjänsteman följde
emellertid av bestämmelsen i 28 § 3 mom. avlöningsreglementet för riksdagens
verk, att ersättning kunde utgå, därest uppdraget kunde anses falla utom
tjänstemannens vanliga tjänsteutövning och fullmäktige skulle finna skäl
medgiva särskild gottgörelse. Skulle utomstående person erhålla i uppdrag att
verkställa inspektion eller undersökning vid kontor, vore det lika uppenbart, att
fullmäktige utan särskilt stadgande borde äga besluta om ersättning härför.
I anslutning till vad sålunda anförts hade upprättats följande förslag till
ändrad lydelse av § 19 bankoreglementet:
»Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av
riksbankens kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri
och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar
av riksbankens fastigheter och inventarier.
Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen
skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige
därtill utse.»
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
53
Utskottets yttrande.
Utredningsmannen har föreslagit, att visst rutinarbete skulle överflyttas
från avdelningskontoren till huvudkontoret.
Överflyttningen skulle avse viss del av bokföringen, liypoleksförvaringen,
registreringen av låneklientelet och eventuellt även diskonteringen av större
växelposter. Vid avdelningskontoren skulle dock bibehållas visst arbetsmaterial,
som vore erforderligt för överblickande av låntagarnas ställning. Vidare
skulle erläggandet av räntor och amorteringar å lån, som beviljats vid
avdelningskontoren, regelmässigt ske genom inbetalning å postgiro till huvudkontoret,
som jämväl skulle avisera låntagarna örn de förfallna beloppen.
Den direkta kontakten med långivarna — exempelvis vid uppskov med inbetalningar
eller vid uteblivna likvider — skulle dock alltjämt förmedlas genom
avdelningskontoren. Vidare skulle större delen av sedelräkningsarbetet
övertagas av ett mindre antal sedelräkningscentraler, förlagda till huvudkontoret
och vissa avdelningskontor.
Med den föreslagna centraliseringen av ifrågavarande arbete har åsyftats
att ernå en förenkling i arbetet i förening med en personalbesparing.
Centraliseringen har dessutom motiverats med att därigenom skulle kunna
bättre utnyttjas den maskinella utrustning, som skulle anskaffas vid huvudkontoret.
Enligt förslaget skulle personalen vid flertalet kontor kunna reduceras
till en direktör, en kamrer, en kassör och en vaktmästare. Fullmäktige
ha i princip anslutit sig till utredningsmannens förslag utan att dock vilja
binda sig för detaljerna samt framhållit, att den föreslagna omläggningen
vore lämplig, oavsett det resultat, till vilket en utredning av frågan om inrättandet
av en statlig affärsbank kunde leda. Vidare ha fullmäktige utgått
från att omläggningen skulle göras på sådant sätt, att den icke skulle innebära
någon försämring av kontorens förmåga att betjäna allmänheten.
Utskottet kan icke helt dela den uppfattning, åt vilken fullmäktige sålunda
givit uttryck. Enligt utskottets uppfattning synes det nämligen otvivelaktigt,
att överflyttningen av arbetsmaterial till huvudkontoret i den omfattning,
utredningsmannen föreslagit, och personalindragningarna vid avdelningskontoren
i vissa fall skulle medföra försenad expediering och även i övrigt försvåra
kontorens förmåga att betjäna låntagarna samt därigenom i viss mån
minska kontorens konkurrenskraft. Detta kan i sin tur vara ägnat att försvaga
riksbankens möjligheter att genom avdelningskontoren inverka reglerande
på kreditmarknaden i olika delar av landet. Enligt utskottets mening
böra åtgärder, som kunna medföra en sådan effekt, icke vidtagas, vare sig
man utgår från att en statlig affärsbank kommer att i framtiden inrättas
eller icke. I sistnämnda fall är det angeläget, att riksbanken bevarar och
utvecklar möjligheten att genom avdelningskontoren påverka kreditväsendet.
För det fall åter att en statlig affärsbank skulle inrättas, synes det ligga nära
till hands, alt riksbankens avdelningskontor uppgå i densamma. Att inför
54
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
en sådan eventualitet nu vidtaga sådana organisatoriska förändringar, som
här föreslås, kan ej var välbetänkt.
Det synes ock vara ganska ovisst, huruvida den föreslagna centraliseringen
av avdelningskontorens arbete skulle medföra någon nämnvärd ekonomisk
vinst för riksbanken. Med hänsyn till avdelningskontorens speciella uppgifter
främst i fråga örn sedel- och myntrörelsen måste under alla förhållanden en
relativt stor personal finnas vid dessa kontor. Örn nu en betydande del av
det arbetsmaterial, för vars behandling kontoren organiserats, överföres till
huvudkontoret, ernås visserligen en viss lättnad för kontoren, men å andra
sidan ökas arbetsbördan vid huvudkontoret, som redan nu i allmänhet är
proportionsvis mera arbetsbelastat än avdelningskontoren och vars lokaler
dessutom redan äro strängt utnyttjade. Centraliseringen skulle dessutom medföra
en del nya arbetsuppgifter för såväl huvudkontoret som avdelningskontoren
i form av ökad skriftväxling, ökade värdeförsändelser samt omfattande
redovisningar och rapportgivningar dem emellan. För allmänhetens
del skulle förvaringen av reverser och hypotek vid huvudkontoret innebära
den nackdelen, att lånehandlingarna i sådana fall, där detta eljest skulle vara
möjligt, icke kunde ulbekommas i samband med återbetalningen av lån utan
först vid en senare tidpunkt.
Vad personalförhållandena beträffar, synes det kunna befaras, att det med
den föreslagna begränsade personaluppsättningen skulle exempelvis vid sjukdomsfall
leda till svårigheter att uppehålla verksamheten samt till överflyttning
av personal från andra kontor med därav föranledda kostnader. De
betydande värden, som förvaras vid avdelningskontoren, kräva ock ur kontrollsynpunkt,
att antalet tjänstemän icke alltför starkt reduceras.
På i huvudsak nu anförda skäl, vilka i stort sett sammanfalla med dem.
som inom fullmäktige framförts av deputeraden för avdelningskontoren, anser
utskottet sig icke böra i nuvarande läge förorda någon större organisationsförändring
beträffande nämnda kontor. Sedan utskottet vid slutet av
riksdagens vårsession meddelat fullmäktige denna sin ståndpunkt i frågan,
ha fullmäktige för utskottet numera framlagt en beräkning av personalbehovet
med utgångspunkt från att kontoren bibehållas vid i stort sett oförändrade
arbetsuppgifter. Enligt denna beräkning skulle personalen vid avdelningskontoren
efter omorganisationens genomförande i förhållande till
fullmäktiges ursprungliga förslag behöva ökas med två ordinarie tjänstemän
vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö samt med sammanlagt tolv
ordinarie tjänstemän vid de övriga kontoren, vartill skulle komma erforderligt
antal icke-ordinarie tjänstemän och biträdespersonal. Utskottet har icke
funnit anledning till erinran mot den sålunda föreslagna jämkningen, som
står i överensstämmelse med utskottets intentioner.
Den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till frågan örn avdelningskontorens
verksamhet, bör emellertid icke uppfattas såsom något hinder för fullmäktige
att vidtaga de rationaliseringsåtgärder, som fullmäktige efter
utredning kunna finna ändamålsenliga och ägnade att medföra besparingar,
under förutsättning likväl att kontorens möjligheter att fylla
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
55
sina uppgifter därigenom icke försämras. I stället bör det ankomma på
fullmäktige att med utgångspunkt från att nuvarande arbetsuppgifter för
kontoren i stort sett bibehållas ordna arbetet vid kontoren på möjligast rationella
sätt. I sådant avseende torde kunna övervägas exempelvis följande
åtgärder, nämligen att för sedelräkningsarbete anlita tillfälligt anställd, dagavlönad
personal, som tjänstgör endast viss del av dagen, att använda postgirokonto
för uppbörden av räntor och avbetalningar å lån samt att anlita
biträdespersonal för enklare arbetsuppgifter. De ekonomiska förutsättningarna
i fråga örn inrättande av sedel räkningscentraler synas också
böra prövas. I den mån genom dylika och andra rationaliseringsåtgärder besparingar
i personalhänseende kunna ernås, böra dessa möjligheter givetvis
tillvaratagas.
Med avseende å styrelserna för avdelningskontoren lia
fullmäktige föreslagit en utökning av antalet styrelseledamöter från för närvarande
högst tre till högst fyra utom direktören. Styrelsernas arbetsuppgifter
skulle rationaliseras och mera än hittills inriktas på att tillvarataga riksbankens
intressen utåt. Styrelsearvodena skulle nedsättas vid kontoren i Göteborg
och Malmö från 2,500 till 2,000 kronor utom för ordförandena, för
vilka det nuvarande arvodet skulle bibehållas. Vid övriga kontor skulle nuvarande
arvoden å 1,800 kronor sänkas till 1,500 kronor; för ordförandena
föreslås dock ett till 2,000 kronor förhöjt arvode.
Vad fullmäktige sålunda förordat har icke givit utskottet anledning till
erinran. Förslag till av omläggningen betingade ändringar i § 26 bankoreglementet
framlägges i det följande.
Likaså biträder utskottet fullmäktiges förslag till ändring av de i § 19
bankoreglementet meddelade bestämmelserna angående inspektionsverksamheten
vid avdelningskontoren, innebärande i huvudsak
en uppmjukning av nuvarande skyldighet för fullmäktige att inspektera
avdelningskontoren, varvid förutsatts, att inspektionsverksamheten i väsentlig
mån skulle övertagas av chefen för kontorscentralen. Erinras må i
detta sammanhang, att utskottet här ovan räknat med att deputeraden i viss
utsträckning skulle verkställa inspektion av avdelningskontoren.
4. Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
År 1935 genomförda organisationsändringar.
I skrivelse till bankoutskottet vid 1935 års riksdag överlämnade fullmäktige
— närmast i anledning av förflyttningen av riksbankens sedeltryckeri till
särskild fastighet — förslag angående viss omorganisation av sedeltryckeriet
och pappersbruket. Förslaget avsåg att ernå en mera enhetlig organisation av
dessa företag i förhållande till riksbanken, fullmäktiges tillsyn över desamma
samt kontrollen över sedeltryckeriets verksamhet.
Beträffande fullmäktiges tillsyn över pappersbruket stadgades
då i bankoreglementet, att fullmäktige ägde utse inom sig en fullmäktig för
56
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
att enligt meddelade föreskrifter utöva tillsyn över bruket samt inför fullmäktige
föredraga ärenden rörande detsamma. I fråga om förvaltningen av
sedeltryckeriet föreskrevs i instruktionen och arbetsordningen för detsamma,
att tillsynen över tryckeriet skulle utövas och ärenden rörande detsamma föredragas
inför fullmäktige av den av fullmäktiges deputerade, som hade närmaste
tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar. Med hänsyn till att
förvaltningen av de båda företagen efter förflyttningen av tryckeriet till lokaler,
belägna utanför huvudkontoret, erbjöde likartade eller besläktade problem,
borde enligt fullmäktiges uppfattning möjlighet beredas fullmäktige att
till inspektör för företagen utse en och samma person. Ifrågavarande förslag
förklarade sig utskottet i utlåtande nr 65 till 1935 års riksdag icke kunna biträda.
Enligt utskottets mening vore det icke lämpligt, att tillsynen över de
båda fabriksföretagen med deras olikartade verksamhet omhänderliades av
en och samma person. Härefter bestämdes (utskottets uti. nr 85/1935), att
till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken ej vore direktionsledamot,
skulle utgå arvode av 1,500 kronor för år.
Beträffande kontrollen över sedeltryckeriet anförde fullmäktige
i huvudsak följande:
Sedelkontoret har för närvarande två huvudsakliga, av varandra oberoende
arbetsuppgifter. Den ena av dessa avser tillverkningen av nya sedlar
och den andra omhändertagandet av makulerade sedlar, som av bankens
olika kontor indragas ur rörelsen. Sedelkontorets åligganden beträffande sedeltillverkningen
kunna sammanfattas sålunda.
Sedelkontoret mottager från pappersbruket tillverkat sedelpapper i förseglade
paket. Dylikt papper utlämnas till sedeltryckeriet för varje dag
i avpassade poster och mot redovisningsskyldighet till sedelkontoret. De
sista momenten av sedeltryckningen äga rum i sedelkontorets lokal under
tillsyn av kontorets tjänstemän. Efter varje dags tryckning överlämnar
tryckeriet till sedelkontoret mot dess kvitto färdigtryckta sedelark. Vidare
redovisas även kasserat sedelpapper. De färdiga sedlarna uppräknas och
granskas å sedelkontoret, som därefter levererar desamma till huvudkontorets
förvaringskassa för sedlar.
Enligt fullmäktiges mening böra sedelkontorets uppgifter beträffande sedeltillverkningen
bibehållas i nyssnämnda hänseenden. Det nuvarande sedelkontoret
skulle i enlighet härmed uppdelas i två avdelningar, av vilka den
ena, med bibehållande av benämningen ''sedelkontoret’, skulle överflyttas till
den nya tryckeribyggnaden. Den andra, som skulle handhava kontrollen och
förstöringen av förslitna sedlar, skulle däremot kvarstanna vid huvudkontoret
( sedelförstöringsavdelningen ).
Föreståndaren för sedeltryckeriet hade redan före år 1935 vid sin sida en
särskild funktionär, i instruktionen benämnd kontrollant. Denne hade att utöver
fullgörandet av vissa kontrollerande uppgifter fungera såsom föreståndare
för den kamerala avdelningen och hade att i denna egenskap svara för
räkenskapsföringen. Vid inköp för tryckeriets räkning skulle föreståndaren
samråda med kontrollanten. I sin ovanberörda skrivelse föreslogo fullmäktige,
att kontrollanten skulle befrias från sina föreståndaråligganden för att uteslutande
kunna ägna sig åt kontrollen över sedel- och stämpelpapperstillverkningen
och dennas redovisning, vården av plåtarna för sedel- och stämpel
-
Bankoatskottets utlåtande nr 76.
57
tryck lii. lii. Han kom därigenom även att utöva kontroll över sedelkontorets
befattning med sedelpapper och färdiga sedlar. Fullmäktiges uppfattning i
detta hänseende delades av utskottet, och på förslag av fullmäktige hemställde
utskottet i förenämnda utlåtande nr 65, att tjänsten såsom kontrollant, vilken
dittills varit inrättad över stat såsom tjänst i 30 lönegraden, skulle överföras
till ordinarie stat. Denna hemställan godkändes av riksdagen.
Fullmäktige våren 1943.
Beträffande riksbankens sedeltryckeri och pappersblad lia fullmäktige i
anledning av utredningsmannens förslag ifrågasatt vissa ändringar i den nuvarande
organisationen, i vad densamma avser fullmäktiges befattning med
dessa företag ävensom kontrollen över deras verksamhet.
Vad först angår fullmäktiges tillsyn över företagen anföra
fullmäktige.
Om nian bortser från fullmäktige finnes för närvarande ingen gemensam
styrelse för riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Övervakningen handliaves
å fullmäktiges vägnar av två inspektörer, den ene för tryckeriet och
den andre för bruket. Ehuru detta ej varit nödvändigt hava dessa hittills
i praxis utsetts inom fullmäktige. I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige
det ur praktiska synpunkter önskvärt, att inspektörerna ersättas av
ett gemensamt organ, en industriverkssty reise, som under fullmäktige handhar
ledningen av ifrågavarande båda verk. Däremot kunna fullmäktige icke
ansluta sig till förslaget i vad det avser styrelsens sammansättning.
Utredningsmannen har föreslagit, att styrelsen skall bestå av sektionschefen
för interna och administrativa ärenden (sektion III), ordförande, en ledamot
av fullmäktige samt tre av fullmäktige utsedda industrisakkunniga. En
sålunda sammansatt styrelse synes vara för stor och dyrbar i förhållande till
industriernas relativt begränsade storlek.
Enligt fullmäktiges mening bör även i fortsättningen tillsvidare bibehållas
nuvarande system med en föreståndare för sedeltryckeriet och en särskild
förvaltare vid pappersbruket, varigenom den av utredningsmannen föreslagna
gemensamma disponenten blir överflödig. Det synes naturligt, att de
båda verkscheferna inträda i styrelsen. Förutom av dem torde denna böra
bestå av en fullmäktig, ordförande, samt av chefen för sektion III eller
dennes ställföreträdare" En sålunda sammansatt styrelse torde, såvitt nu kan
bedömas, bliva tillräcklig för arbetets samordning och ändamålsenliga bedrivande
vid industrierna. I den mån styrelsen anser sig böra rådfråga särskild
teknisk expertis, som icke finnes att tillgå vid industrierna, bör det stå
styrelsen fritt att i särskilda fall tillkalla sådan. För att icke utesluta möjligheten
att, örn detta skulle befinnas lämpligt, till industriverksstyrelsen
knyta en utanför banken stående industrisakkunnig person, torde emellertid
fullmäktige böra erhålla befogenhet att utöka styrelsen med en ledamot. Fullmäktige
böra med andra ord bemyndigas att tillsätta en industriverksstyrelse
med högst fem ledamöter, sammansatt i enlighet med vad ovan föreslagits.
Till den ledamot av fullmäktige, som utses alt såsom ordförande leda mdustriverksstyrelsens
arbete, torde böra utgå ett årligt arvode av 1,500 kronor
eller samma belopp, som enligt gällande bestämmelser tillkommer inspektör
för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken ej är direktionsledamot (jfr
§ 17 bankoreglemcntet). Har en femte styrelseledamot, som ej är tjänsteman
58
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
i riksbanken, förordnats, böra fullmäktige erhålla bemyndigande att tillerkänna
denne ett årligt arvode av förslagsvis högst 1,500 kronor jämte ersättning
för eventuella resekostnader.
Industriverksstyrelsen torde böra inordnas i organisationen som ett med direktionen
sidoordnat organ och alltså icke, såsom utredningsmannen ifrågasatt,
underställas chefen för sektion III. Föredragningen i fullmäktige bör ankomma
på den ledamot av fullmäktige, som är ordförande i industriverkstyrelsen,
eller den han därtill utser.
Med avseende å kontrollen över företagens verksamhet föreslå
fullmäktige vissa omläggningar.
Sedeltryckeriet. I utredningen föreslås en väsentlig omläggning av sedeltillverkningen
och kontrollen därav. Salunda skulle det nuvarande sedelkontoret,
vilket har att övervaka färdigställandet av de vid tryckeriet tillverkade
sedlarna samt att å huvudkontorets vägnar kontrollräkna dessa, upphöra och
sedeltryckeriet i stället leverera sedlarna i färdigt och kontrollräknat skick
tdl huvudkontoret. Sedeltryckeriet skulle alltså svara för att de sedlar som
levereras till huvudkontoret, äro kvalitativt tillfredsställande och att deras belopp
överensstämma med lämnade uppgifter. Därigenom skulle en avsevärd
kostnadsbesparing kunna vinnas. Vidare skulle kontrollantbefattningen vid
sedeltryckeriet, vilken befattning är placerad i lönegraden RA 30, avskaffas
och den interna kontrollen inom tryckeriet utövas av tryckeriets egen personal
samt av det för riksbanken gemensamma kontrollorganet.
Fullmäktige dela utredningsmannens uppfattning, att den nuvarande genom
sedelkontoret och kontrollanten därstädes utövade kontrollverksamheten
bör kunna väsentligt förenklas och förbilligas. Särskilt torde den nuvarande
organisationen av sedelkontoret kunna ge anledning till befogade erinringar.
Fullmäktige instämma därför i förslaget att sedelkontoret slopas. Däremot
äio tullmäktige icke beredda att ansluta sig till utredningsmannens förslag,
att kontrollen över sedeltillverkningen skall bli en intern angelägenhet för sedeltryckeriet,
övervakad endast genom stickprovsartad kontroll genom riksbankens
gemensamma kontrollorgan. Starka invändningar hava framförts
mot detta förslag, och fullmäktige finna, att dessa i någon mån kunna vara
befogade. Enligt fullmäktiges mening bör sålunda kontrollräkningen av sedelleveranserna
i stället fortlöpande handhavas av erforderligt antal tjänstemän
i riksbanken. Under en övergångstid torde en del av personalen å sedelkontoret
lämpligen kunna anlitas för denna uppgift. I fortsättningen synas tjänstemän
från huvudkontoret böra detacheras för ifrågavarande arbete. Man bör
utgå från att därvid tjänstemän i lägre löneställning än vad hittills varit fallet
komma att tagas i anspråk härför och alt även antalet kan betydligt reduceras.
Den nuvarande kontrollantbefattningen bör upphöra, när den som nu
innehar densamma avgår ur tjänst. En del av kontrollantens nuvarande upp
gitter torde därefter få uppdragas åt en tjänsteman i något lägre tjänsteställ
ning vid tiyckeriet. I övrigt bör kontrollen ombesörjas av tjänstemän från
kontrollcentralen.
Liksom på andra områden bör erfarenheten få utvisa hur de olika kontrolluppgifterna
vid sedeltryckeriet i fortsättningen böra lösas och hur samordning
bör ske med huvudkontorets verksamhet.
I övrigt ha fullmäktige icke funnit anledning att här närmare ingå på sedeltryckeriets
interna organisation.
Pappersbruket. Utredningsmannen har föreslagit ändring jämväl av kontrollen
över sedelpapperstillverkningen. Denna utövas för närvarande av där
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
59
till särskilt förordnade tjänstemän (eventuellt pensionerad personal). I likhet
med utredningsmannen anse fullmäktige det nuvarande systemet onödigt
kostsamt. Kontrollen torde här kunna tillfredsställande ordnas internt inom
pappersbruket.
Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande: -
Sedelkontorets verksamhet synes mig utan allt tvivel kunna ordnas mera
rationellt än nu är fallet, men såvitt jag kan bedöma bör frågan underkastas
en långt mera noggrann och ingående prövning än den som hittills verkställts.
Speciellt tror jag det är av stort värde, att kontrollen över tryckeriet
och även pappersbruket verkställes av riksbankens personal och att man
därvid låter personalen växla, så att man därigenom skapar en viss garanti mot
slentrianmässighet i kontrollen. På grund av speciella förhållanden finner
jag det synnerligen värdefullt, att en jourhavande kontrollant från banken
placeras vid sedeltryckeriet. Jag har naturligtvis intet att erinra mot att de
funktioner, som sedelkontoret fyller, komma att inordnas under en särskild
kontrollavdelning.
Utskottspromemorian.
Olika meningar syntes inom utskottet råda om lämpligheten av att inrätta
en gemensam industriverksstyrelse, i det att å ena sidan fullmäktiges
förslag, å andra sidan ett bibehållande av nuvarande system med särskilda
inspektörer för verken förordats.
Vad anginge den betydelsefulla kontrollen över sedeltillverkningen hade
utskottet uppmärksammat, att fullmäktige icke ansett sig beredda att förorda
utredningsmannens förslag härutinnan utan hade för avsikt att taga
frågan under förnyad omprövning.
Fullmäktige hösten 1943.
Förslaget örn inrättande av en särskild industriverksstyrelse, sådant detsamma
utformats i fullmäktiges skrivelse den 31 mars 1943, hade tillkommit
efter noggrant övervägande och grundade sig på uppslag som framkommit
under fullmäktiges behandling av frågan. Om förslagets lämplighet hade
fullmäktiges majoritet varit ense.
Fullmäktige vöre fortfarande icke beredda att framlägga något utformat
förslag, hur kontrollen av sedeltillverkningen borde organiseras. Kontrollen
borde emellertid ske under ledning av den föreslagna kontrollcentralen (kontrollavdelningen).
Att den kunde fullt effektivt genomföras med relativt betydande
kostnadsbesparing i förhållande till nuvarande system vore även uppenbart.
Frågan syntes vara av den art, att den folie inom ramen för fullmäktiges
befogenhet.
Utskottets yttrande.
Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk sortera för närvarande direkt
under fullmäktige, vilka för tillsynen över företagen utse två inspektörer,
den ene för tryckeriet och den andre för pappersbruket. Fullmäktige föreslå,
ali i stället för inspektörerna skulle tillsättas en för de två företagen gemensam
styrelse, vilken skulle organisatoriskt sidoordnas med direktionen.
Därigenom skulle fullmäktige befrias från vissa med företagens skötsel sam
-
60
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
manhängande administrativa frågor och en samordning av arbetet vid de två
företagen kunna ernås. Enligt fullmäktiges förslag skulle styrelsen bestå av
en fullmäktig, tillika ordförande, chefen för sektion III samt föreståndaren
för sedeltryckeriet och förvaltaren vid pappersbruket. Därjämte skulle fullmäktige
äga att till styrelsen knyta en utanför riksbanken stående industrisakkunnig
person.
Utskottet biträder fullmäktiges förslag beträffande tillsättandet av en styrelse
för de två företagen. Däremot har utskottet icke helt kunnat ansluta sig
till förslaget om styrelsens sammansättning. Enligt utskottets mening bör sålunda
med hänsyn till betydelsen av att företagen tillföres expertis från det
enskilda näringslivet den av fullmäktige föreslagna industrisakkunnige personen
regelmässigt ingå i styrelsen. I övrigt bör i styrelsen ingå en fullmäktig,
tillika ordförande, samt chefen för sektion III. För att icke styrelsen
skall bli onödigt stor och alltför tjänstemannabetonad, böra cheferna för sedeltryckeriet
och pappersbruket icke lämpligen ingå i densamma; de böra
däremot vara föredragande i styrelsen. Styrelsen skulle sålunda bestå av tre
ledamöter. Därjämte vill utskottet föreslå, att för varje ledamot utses en
suppleant, tillhörande samma kategori som ledamoten.
Fullmäktige ha föreslagit, att till den ledamot av fullmäktige, som utses
till styrelsens ordförande, skulle utgå ett arvode av 1,500 kronor. Till av fullmäktige
såsom ledamot i styrelsen förordnad industrisakkunnig person skulle
vidare kunna utgå styrelsearvode å högst samma belopp ävensom ersättning
för eventuella resekostnader. Det torde böra stadgas, att arvode icke bör utgå
till deputerad, därest denne utsetts till ordförande.
De ändringar i fullmäktiges förslag, som utskottet, på sätt framgår av det
ovanstående, funnit sig böra föreslå, föranleda en del jämkningar i fullmäktiges
förslag till ändrad lydelse av § 17 mom. 2 bankoreglementet.
Beträffande kontrollen över företagens verksamhet ha
fullmäktige i anledning av ett i utskottspromemorian gjort påpekande förklarat
sig ännu ej ha tagit ställning till frågan, hur kontrollen över sedeltillverkningen
borde anordnas, i vidare mån än att densamma synts böra utövas
under ledning av revisionsavdelningen. Detsamma torde vara avsett beträffande
kontrollen av sedelpapperstillverkningen. Vid sådant förhållande anser
sig utskottet under uttalande av sin principiella anslutning till de synpunkter,
som i denna fråga reservationsvis framförts i fullmäktige, sakna anledning
närmare ingå på hithörande spörsmål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
NUVARANDE ORGANISATIONSPLAN FÖR RIKSBANKEN
INSPEKTÖR
FÖR SEDELTRYCKERIET
-
INSPEKTÖR
FÖR
TUMBA BRUK
RIKSBANKSCHEF
BANKOUTSKOTT^
LÅNE
DELEGATION
-
KUNGL MAJT
RIKSBANKSCHEF
rice RIKSBANKSCHEF
ANDRE DEPUTERAD | ANDRE DEPUTERAD
Cfc
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ORGANISATIONSPLAN FÖR RIKSBANKEN
enligt fullmäktiges förslag
KUNGL. MAIT
K S D A G E N
BANKOUTSKOTTET
BANKOFULLMÄKTIGE
LANE
DELEGATION
-
RIKSBANKSCHEFEN IFÖREDR. SEKTIONSCHEF
DIRE K T I O N E N
SEKTION I
SEKTION II
SEKTION III
KONTORS
CENTRAL
-
UTRIKES
AVDELNING
-
EKONOMISKT
-
RÄKENSKAPS
AVDELNING
-
TIONSAVDELN
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ORGANISATIONSPLAN FOR RIKSBANKEN
ENLIGT BANKOUTSKOTTETS FÖRSLAG
KUNGL. MAJ:T
BANKOUTSKOTTET
BAN KOFULLMÄKTIGE
RIKSBANKSCHEFEN IviCE RIKSBANKSCHEFEnIfÖREDR. SEKTIONSCHEF
INDUSTRI
STYRELSEN
-
SEKTION II
SEKTION I
SEKTION III
EKONOMISKT
SEKRETARIAT
-
ADMINISTRATIV
AVDELNING
TIONSAVDELN.
CENTRAL
AVDELNING
AVDELNING
OS
CO
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
64
Bcinkoutskottets utlåtande nr 76.
DEL II.
RIKSBANKENS PERSONALORGANISATION.
I. Allmänna synpunkter.
Såsom inledningsvis anförts, hava fullmäktige föranstaltat om att förhandlingar
ägt rum med Riksbankstjänstemännens förening, Föreningen
Kvinnor i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund och Statsanställd
maskinpersonals förening angående de ändrade anställnings-, arbetsoch
avlöningsvillkor, som kunde förutsättas bli en följd av den föreslagna
omorganisationen inom riksbanken. Till grund för förhandlingarna hade
förelegat en den 31 mars 1943 dagtecknad promemoria med förslag angående
riksbankens personalorganisation m. m.
Fullmäktige våren 1943.1
Efter att hava tagit del av vad vid förhandlingarna förekommit hava
fullmäktige närmare övervägt, vilka ändringar i och tillägg till de i promemorian
innefattande preliminära förslagen beträffande personalorganisationen,
som enligt fullmäktiges mening böra föranledas av vad vid förhandlingarna
förekommit. Härom anföra fullmäktige följande.
Dessa överväganden hava, såsom av det följande framgår, icke lett till
att fullmäktige ansett sig kunna nu framlägga förslag till ny personalförteckning.
Viss erfarenhet bör nämligen hava vunnits, innan så sker. I vissa
fall — särskilt beträffande personalen i högre löneställning — hava fullmäktige
emellertid ansett sig redan nu kunna avgiva mera fullständiga förslag
i detta hänseende. I övrigt hava fullmäktige inriktat sig på att upprätta
förslag till den ram, inom vilken tjänstetillsättningar i riksbanken tills vidare
skulle äga rum i avvaktan på att en ny personalförteckning kan upprättas.
I viss mån kan angivna ram dock anses som en personalförteckning,
ehuru den är avsedd att tillämpas endast under en övergångstid. Rörande
den närmare innebörden av fullmäktiges förslag beträffande personalorganisationen
kommer en redogörelse att lämnas i det följande. Det må här
endast framhållas, att det givetvis möter svårigheter i olika avseenden att
anpassa en redan förefintlig personaluppsättning efter en ny organisation,
vilken åsyftar att genom användande av tekniska hjälpmedel förenkla vissa
arbetsprocesser och därigenom minska behovet av kvalificerad personal. De
olägenheter, som denna övergång medför för personalen, hava understrukits
av de olika personalsammanslutningama. Enligt fullmäktiges mening förtjänar
denna fråga största uppmärksamhet och fullmäktige hava i sina för
1
Under denna rubrik återgives fullmäktiges skrivelse av den 17 maj L943 jämte vid ärendets
behandling i fullmäktige uttalade särskilda uppfattningar.
Bankoutskottets utlåtande nr 76
65
slag tagit all den hänsyn härtill, som ansetts möjlig nr synpunkten att personalen
successivt måste anpassas efter det personalbehov, som beräknas
föreligga sedan omorganisationen blivit helt genomförd.
Från personalsammanslutningarnas sida har betonats svårigheten att i
avsaknad av utarbetade instruktioner bedöma löneställningen för den personal,
som skulle bli erforderlig efter omorganisationens genomförande. Enligt
fullmäktiges mening finnas i utredningsmannens förslag tillräckliga riktlinjer
för bedömande av frågan, åtminstone beträffande personalen i högre
lönegrader vid huvudkontoret samt den ordinarie personalen vid avdelningskontoren.
För personalen i övrigt kan det möjligen sägas föreligga
större svårigheter härutinnan, eftersom fullmäktige i sitt organisationsförslag
utgått från att man bör pröva sig fram, då det gäller att bedöma, huruvida
och i vilken omfattning av utredningsmannen föreslagna tekniska omläggningar
böra komma till stånd. Det blir här närmast fråga örn hur många
tjänster som böra placeras i de olika lönegraderna, men såsom förut framhållits
hava fullmäktige avstått från att nu framlägga slutligt förslag i sistnämnda
hänseende.
Fullmäktige vilja i detta sammanhang framhålla, att såväl för riksbankens
egen som för personalens del det måste framstå som ett viktigt önskemål
att så snart som möjligt få till stånd ett beslut i personalfrågan, låt vara
att detta inskränker sig till en ny tjänsteförteckning och en ram för tjänstetillsättningar.
Det synes nämligen vara angeläget att snarast möjligt kunna
upphöra med en vakanssättning av ledigblivande tjänster. Kan redan nu
ett beslut i angivna hänseenden uppnås, få fullmäktige möjlighet att under
övergångstiden bedöma frågan, i vilken utsträckning tjänstetillsättningar
kunna ske, och det nuvarande osäkerhetstillståndet för personalen kan upphöra.
Innan frågan om ny personalförteckning kommer att föreläggas bankoutskottet,
kommer personalen att ånyo få göra sina synpunkter gällande.
Det må tilläggas, att tidpunkten för genomförande av en rationalisering
beträffande riksbankens personalbestånd nu måste anses relativt gynnsam
på grund av att under de närmaste åren förhållandevis många tjänstemän,
särskilt i mcllangraderna, komma att avgå med ålderspension. Skulle därför,
såsom från personalhåll ifrågasatts, redan vakanta eller ledigblivande
tjänster återbesättas inom ramen för nuvarande personalförteckning, måste
man räkna med att en lång tids uppskov med vidare tjänstetillsättningar
skulle bli nödvändigt, när beslutet örn den nya personalorganisationen föreligger.
_ Enligt den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen skulle
riksbankens högsta befattningshavare utgöras av riksbankschefen, vice riksbankschefen
— den senare även sektionschef — samt två andra sektionschefer,
benämnda bankdirektörer. Närmast under sektionscheferna skulle
finnas sju avdelningschefer, av vilka tre tillika skulle fungera som ställföreträdande
sektionschefer. Under avdelningscheferna skulle i sin tur sortera
cheferna för de olika grupperna — i den man avdelningschefen icke själv
skulle fungera som gruppchef — samt ställföreträdande gruppchefer. Å de
särskilda grupperna skulle slutligen finnas placerad erforderlig ytterligare
personal i olika löineställning.
Utredningsmannen har avgivit förslag beträffande den personaluppsättning,
sorn enligt hans uppfattning holde vara tillräcklig sedan omorganisationen
helt genomförts. Såsom fullmäktige i sin ovan omförmälda skrivelse omnämnt,
har detta förslag, samtidigt som det underställts personalorganisationerna,
såsom en ersättning för den verksremiss, som utgör ett led i ärendenas
beredning hos Kungl. Majit, granskats av en kommitté under ordförandeskap
av generaldirektören E. Stridsberg (lönekommittén). Med ovan
lii linna till riksdagens protokoll 19i3. 8.Kuni. Nr 7(i. ä
opaginerad Kontrollera mot PDF
6G
Bankoutskoitets utlåtande nr 76.
angivna utgångspunkter hava fullmäktige icke ansett sig nu böra taga slutlig
ståndpunkt till dessa förslag i vidare män än som betingas av angelägenheten
av att nå fram lill en ny tjänsteförteckning samt till en ram för
tjänstetillsättningar under övergångstiden. Därvid har emellertid övervägts
det antal befattningar, som kan anses bli erforderligt särskilt i högre löneläge.
Då i det följande användas beteckningarna bankpersonal, biträdespersonal
och vaktpersonal, åsyftas därmed de tjänstemannagrupper, för vilka
kompetensvillkoren äro angivna i § 30 mom. 1 bankoreglementet under
respektive punkterna l:o), 2:o) och 3:o).
Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:
Sedan de i fullmäktiges skrivelse av den 31 mars 1943 omnämnda förhandlingarna
nu slutförts, hava fullmäktige i dag avgivit andra delen av sitt förslag
till riksbankens omorganisation. Denna innefattar förslag till ändrad
personalorganisation m. m. Den tudelning av fullmäktiges förslag, som sålunda
vidtagits för vinnande av tid, gör förslaget i dess helhet mera svåröverskådligt
än det eljest behövt bliva. Uppenbarligen måste nämligen bedömningen
av vissa detaljer i organisationsplanen i någon mån påverkas av den
löneställning, som föreslås för vederbörande befattningshavare. Vidare är det,
såsom personalföreningen framhållit, icke lätt att avgöra, huruvida lönegradsplaceringen
blivit skälig, så länge nian icke har tillgång till instruktioner,
varur arbetsuppgifternas beskaffenhet och omfattning någorlunda kunna utläsas.
Sedan numera förslag till tjänsteförteckning och provisorisk personalstat
utarbetats, är det likväl något lättare än förut att göra jämförelser mellan
den hittillsvarande och den föreslagna organisationen.
Löncnämnden.
Lönenämnden har gjort följande allmänna uttalanden:
Lönenämnden vill framhålla, att det vid en så genomgripande omorganisation
som den nu föreslagna, givetvis föreligger betydande svårigheter att
på förhand bedöma, huruvida en för viss befattning eller grupper av befattningar
föreslagen löneställning är lämpligt avvägd. Härtill kommer, att
motiveringarna för befattningarnas inplacering i lönesystemet i åtskilliga fall
enligt lönenämndens mening icke äro tillräckligt klarläggande samt att även
andra förhållanden än befattningarnas arbetsuppgifter spelat in och ofta varit
avgörande för lönegradssättningen. Med hänsyn härtill har lönenämnden vid
sin granskning av de framlagda förslagen utgått från alt det — sedan den
nya organisationen varit i kraft någon tid — kan bliva nödvändigt att i samband
med det definitiva bestämmandet av antalet befattningar i de olika
lönegraderna upptaga även lönegradsställningen för vissa befattningar till
översyn. Lönenämnden har emellertid med utgångspunkt från den föreslagna
organisationen i stort sett ansett sig kunna biträda de av fullmäktige
framlagda förslagen.
I detta sammanhang vill lönenämnden erinra, att det föreslagna systemet
med avdelningschefer, inskjutna emellan bankens egentliga ledning och arbetsgrupperna
— om vilket systems fördelar lönenämnden icke kunnat av
det föreliggande materialet bilda sig en mera bestämd uppfattning — icke
blott avser att medföra en förstärkning av bankens ledning utan även en
viss avlastning av arbetsuppgifterna för de grupperna nu motsvarande avdelningarna.
Lönenämnden vill i anslutning härtill framhålla, att gruppchefernas
liksom även ställföreträdande gruppchefernas lönegradsplacering är
beroende av detta förhållande, och att en ändring av organisationen i denna
del, som framdeles kan visa sig erforderlig, kommer att inverka på nämnda
befattningshavares arbetsuppgifter och därmed löneställning.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
67
Riksdagsmannaskrivelsen.
Vad personalorganisationen beträffar, är förslaget icke i detalj utarbetat,
då situationen icke ens av förslagsställarna kunnat överblickas. I stora drag
innebär emellertid förslaget skapandet av ett fåtal högre tjänster samt en
synnerligen kraftig beskärning av antalet tjänster i mellangrader och lägre
grader jämte en nedpressning av lönenivån samt anställande i stor utsträckning
av mindre kvalificerad eller okvalificerad personal med låga löner. Härigenom
uppstår en kanske icke i allo lycklig kategoriklyvning. Förslaget synes
här utgöra ett nytt led i den utveckling, som redan tidigare påbörjats
inom det privata näringslivet. Ett beslut i denna fråga synes därför även innefatta
ett principiellt ståndpunktstagande av bankoutskott och riksdag i ett
spörsmål, som berör en synnerligen stor grupp av löntagare, och ett sådant
beslut bör givetvis icke fattas utan en föregående förutsättningslös och allsidig
utredning.
Utskottets yttrande.
Ett av de centrala problemen i samband med genomförandet av riksbankens
omorganisation avser personalens infogande i den nya organisationen.
Det är givetvis förenat med svårigheter att anpassa den redan förefintliga
personaluppsättningen efter en ny organisation, vilken genom rationaliseringsåtgärder
skulle resultera i ett minskat behov av kvalificerad personal
särskilt i de s. k. mellangraderna. Dessa svårigheter förstärkas i viss mån
därav att, såsom framgår av den ovan i del I lämnade redogörelsen, den nya
organisationen icke i alla dess delar föreligger i detalj utformad, varför man
under uppbyggnadstiden har att räkna med vissa jämkningar i eller avvikelser
från det nu föreliggande förslaget. Det definitiva ställningstagandet till
de med personalorganisationen sammanhängande frågorna måste därför på
vissa punkter uppskjutas, intill dess nödig erfarenhet vunnits rörande omfattningen
av arbetsuppgifterna inom riksbankens olika verksamhetsgrenar.
Med hänsyn härtill lia fullmäktige ansett sig böra avstå från att nu framlägga
något förslag till ny personalförteckning, upptagande det antal tjänster,
som skulle finnas i de olika lönegraderna, sedan omorganisationen genomförts.
Fullmäktige lia i stället angivit den ram, inom vilken tjänstetillsättningar
inom riksbanken skulle äga rum i avvaktan på att en ny personalförteckning
kunde upprättas. I viss mån kan angivna ram, den s. k. övergångsplanen,
betraktas som en provisorisk personalförteckning, avsedd att tillämpas
under en övergångstid. Vidare framlägga fullmäktige förslag lill ny tjänsteförteckning
för riksbanken, innefattande tjänsternas placering i olika lönegrader.
1 övrigt lia fullmäklige begränsat sig lill all angiva det framtida personalbehovet
i en »personalplan», upptagande den personaluppsättning, som
bör eftersträvas efter omorganisationens genomförande. Denna personalplan
skulle icke godkännas av riksdagen. Däremot skulle såväl övergångsplanen
sorn tjänsteförteckningen nu fastställas. I vad angår tjänster i lägst lönegraden
RA 24 vid huvudkontoret liksom beträffande samtliga ordinarie tjänster
vid avdelningskontoren i lägst RA 16 torde det i övergångsplanen angivna
antalet liksom även lönegradsplaceringarna kunna redan nu betraktas som
68
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
i stort sett definitiva. Däremot skulle frågan om antalet övriga tjänster och
deras lönegradsställning hållas öppen, intill dess erfarenhet vunnits rörande
den nya organisationen.
Såvitt utskottet kunnat finna, innebära de av fullmäktige sålunda uppdragna
riktlinjerna en lämplig lösning av de problem, som sammanhänga
med personalbeståndets anpassning till den nya organisationen.
Vad angår frågan örn löneställningen för de olika befattningshavargrupperna
må erinras, att det av utredningsmannen uppgjorda förslaget varit
föremål för granskning av en särskild lönekommitté, bestående av personer
med sakkunskap på det lönetekniska området inom statsförvaltningen, varjämte
förhandlingar ägt rum med vederbörande personalsammanslutningar
angående de ändrade anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor, som kunde
förutsättas bli en följd av den ifrågasatta omorganisationen. Därefter har
förslaget varit föremål för behandling av såväl fullmäktige som lönenämnden
för riksdagens verk. Förslaget har således underkastats en allsidig och
ingående prövning, innan detsamma förelagts utskottet.
Såsom förut framhållits, medför den tilltänkta rationaliseringen inom riksbanken
ett minskat behov av kvalificerad personal i mellangraderna. I stället
uppkommer ett ökat behov av arbetskraft i lägre löneställning. Detta medför
dels att antalet tjänster i de för närvarande relativt talrikt belagda mellangraderna
måste reduceras samt biträdespersonalen i motsvarande mån utökas,
dels ock att löneställningen i nämnda grader måste underkastas vissa jämkningar.
I sistnämnda hänseende skulle dock förändringarna bliva av tämligen
begränsad räckvidd och i huvudsak innebära vissa nedflyttningar av tjänster
i kassörs- och revisorsgraderna och av en kamrerstjänst vid vartdera av avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö ävensom en del uppflyttningar för
biträdes- och vaktmästarpersonalen samt för en arkivarie (intendent). I
samband härmed skulle även de två maskinistbefattningarna vid huvudkontoret
nedflyttas i lägre lönegrader. Vad de högre tjänsterna beträffar föreslås
i huvudsak endast den reella förändringen, att de båda andre deputerade
skulle ersättas med två sektionschefer och att avdelningschefernas löneställning
skulle omregleras, varjämte chefsbefattningen vid pappersbruket skulle
i lönehänseende likställas med chefen för sedeltryckeriet.
Den lönenivå för riksbankens personal, som kommer att bli resultatet av
omorganisationen, avviker sålunda i stort sett ej nämnvärt från den nuvarande,
i jämförelse med förhållandena inom statsförvaltningen relativt gynnsamma
löneställningen. Denna får emellertid anses motiverad särskilt med
hänsyn till det penningansvar, vilket är förenat med ett flertal tjänsteställen
i riksbanken. Från denna utgångspunkt har utskottet ansett sig kunna i huvudsak
biträda fullmäktiges förslag. Vad relationen mellan antalet högre och
lägre tjänstemän beträffar, torde densamma vara ganska fördelaktig och —
sett på längre sikt, d. v. s. efter övergångstiden -— medföra goda befordringsutsikter.
Emellertid komma givetvis omläggningarna att särskilt under övergångstiden
medföra vissa olägenheter för personalen, bland annat genom försäm
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
69
rade befordringsmöjligheter. Fullmäktige ha dock så vitt möjligt sökt taga
hänsyn till personalens befogade intressen och på åtskilliga punkter medgivit
förbättringar i förhållande till det ursprungliga förslaget. Dessutom ha fullmäktige
eftersträvat en smidig och successiv anpassning till det personalbehov,
som beräknas föreligga sedan omorganisationen blivit genomförd. Övergångsplanen
upptager sålunda ett ökat antal tjänster i lönegraderna RA 22,
18 och 16, varjämte fullmäktige ha anhållit örn bemyndigande att få tillsätta
högst sju tjänster i lönegraden RA 16 utöver det i övergångsplanen upptagna
antalet, övergången skulle, såsom fullmäktige framhållit, underlättas därigenom,
att ett förhållandevis stort antal tjänstemän komma att avgå med ålderspension
under de närmaste åren. Någon uppsägning av personal i och för omorganisationens
genomförande skulle icke behöva ifrågakomma, möjligen med
undantag för tillfälligt anställd personal och eventuellt även för en eller annan
extra tjänsteman. Härtill kommer, att de ifrågasatta sänkningarna i lönegradsplacering
och indragningar av vissa arvoden icke skulle beröra nuvarande
tjänstinnehavare, vilka skulle skyddas genom särskilda övergångsanordningar.
Det må slutligen erinras, att fullmäktige ställt i utsikt, att när ny
personalförteckning kan komma att framläggas, personalen skall få tillfälle
att framföra sina synpunkter. Uteslutet är ej, att en förnyad översyn av löneställningen
därvid kan visa sig påkallad.
Utskottet vill för sin del uttala sitt gillande av de åtgärder, som fullmäktige
sålunda föreslagit i syfte att uppmjuka övergången till den nya organisationen.
Likaså vill utskottet uttrycka den förvissningen, att det skall visa sig
möjligt för fullmäktige att vid genomförandet av de organisatoriska förändringarna
framgå med all den varsamhet, som betingas av hänsynen till tjänstemännens
intressen, utan att därigenom organisationsprogrammet förskjutes.
Representanter för tjänstemannapersonalen lia inför utskottet framhållit,
att omorganisationens genomförande kommer att medföra en omedelbar löneminskning
för ett antal befattningshavare, som sedan en längre tid tillbaka på
förordnande uppehålla sådana tjänster i högre lönegrader, som icke finnas
uppförda på övergångsplanen. Från personalens sida har hemställts, att åtgärder
måtte vidtagas, varigenom ifrågavarande tjänstemän övergångsvis
skyddades mot dylik löneminskning. Enahanda önskemål har framförts
jämväl i den inledningsvis omnämnda skrivelsen av den 24 november 1943
från riksbankens tjänstemän. I skrivelsen har bl. a. framhållits, att löneminskningen
på grund av bortfallande förordnanden skulle i vissa fall kunna uppgå
till belopp av omkring 1.000 kronor för år. I brist på närmare utredning är utskottet
icke berett att göra något bestämt uttalande, huruvida tillräckliga skäl
kunna anses föreligga för alt vederbörande herodes kompensation för löneminskningen
under en viss avvccklingstid. Det synes utskottet vara lämpligt,
att fullmäktige taga denna fråga under närmare övervägande samt vidtaga
eventuellt, erforderliga åtgärder.
70
Bankoutskottets utlåtande ur Tö
-
ll. Förslag till ny tjänsteförteckning m. m.
Tillsättningsformerna.
Fullmäktige våren 1943.
Utredningsmannens ursprungliga förslag till nya tjänste- och personalförteckningar
företer stora olikheter i förhållande till de nu gällande. Sålunda
har förordnandetjänsternas antal betydligt ökats genom att vissa tjänster,
vilka för närvarande hava sin närmaste motsvarighet i tjänster tillsatta medelst
fullmakt (bankokommissarietjänsterna) eller konstitutorial, överförts
till förordnandetjänster med lön enligt löneplanen RC. Denna plan har i samband
härmed föreslagits utökad att omfatta fyra nya lönegrader, provisoriskt
betecknade RC a, RC b, RC c och RC d, med en årslön av respektive
12,000, 11,000, 10,000 och 9,000 kronor. Antalet förordnandetjänster skulle
enligt utredningsmannens ifrågavarande förslag höjas från nuvarande 35 till
92 eller alltså med 57 tjänster. I förhållande till det totala antalet tjänster
inom banken skulle förskjutningen bli än större.
Riksbankstjänstemännens förening har i sitt yttrande och vid de förda förhandlingarna
uttalat betänkligheter mot ett vidgat användande av förordnandetjänster
inom riksbanken. Enligt föreningens mening böra tjänster tillsättas
på förordnande endast när det gäller verkliga förtroendebefattningar
eller befattningar, som förutsätta särskilt höga kvalifikationer. Såsom dylika
befattningar räknade föreningen — frånsett de tjänster, som innehades av
direktionsledamöter samt befattningarna såsom tryckeriföreståndare och
bruksförvaltare, vilka föreningen saknade anledning att ingå på ett bedömande
av — direktörst jänsterna vid avdelningskontoren, samt de avdelningschefsbefattningar
vid huvudkontoret, vilkas innehavare enligt förslaget skulle
tjänstgöra som biträdande bankdirektörer (ställföreträdande sektionschefer).
Till vad föreningen anfört har Sveriges statstjänstemannanämnd anslutit
sig.
Lönekommittén — vilken tagit del av vad riksbankstjänstemännens förening
i sitt förenämnda yttrande anfört — har förklarat sig dela utredningsmannens
uppfattning, att ledande befattningar inom riksbanken i större utsträckning
än hittills lämpligen böra hänföras till RC-planen. Härför talade
enligt kommitténs mening icke blott behovet att vid förändringar i riksbankens
verksamhet snabbt kunna anpassa personal och organisation utan även
önskvärdheten av att på de viktigaste befattningarna kunna, oberoende av
anciennitet, placera de för dessa tjänster mest lämpade tjänstemännen. Lönekommittén
ville emellertid icke sträcka sig så långt som utredningsmannen
utan föreslog, att lönegraden RC d skulle utgå och att till nämnda lönegrad
enligt förslaget hänförda tjänstemän i stället skulle placeras i lönegraden
RA 22. Vidare föreslog kommittén, att ombudsmanstjänsterna, som i utredningen
likaledes uppförts å RC-planen, skulle överföras till RA-planen. Totala
antalet förordnandetjänster skulle enligt lönekommitténs förslag utgöra 60.
I sitt bemötande har utredningsmannen, örn än med tvekan, anslutit sig
till den av lönekommittén sålunda föreslagna begränsningen av antalet förordnandetjänster
i förhållande till vad utredningsmannen förordat.
Utredningsmannen har liksom lönekommittén förutsatt, att samtliga förordnandetjänster
skulle tillsättas på viss tid. Den hittills i praxis tillämpade
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
71
förordnandetiden av ett år borde enligt utredningsmannens förslag utsträckas
till tre år, medan lönekommittén ansett att, i enlighet med vad som tilllämpas
inom den civila statsförvaltningen, förordnandetiden borde omfatta
sex år.
Fullmäktige ansluta sig till utredningsmannens och lönekommitténs uppfattning,
att det med hänsyn till arbetets art inom riksbanken och den nya
organisationens uppbyggnad är motiverat att öka antalet förordnandetjänster.
Delvis med hänsyn till de betänkligheter, som framförts
från personalhåll vid förhandlingarna, anse emellertid fullmäktige icke tillräcklig
anledning föreligga att därvid sträcka sig ens lika långt som lönekommittén
ifrågasatt. Enligt fullmäktiges mening tala starka skäl för att
alla tjänster, som av lönekommittén föreslås inplacerade i lönegraden RC 1
eller högre lönegrad, tillsättas på förordnande samt att förordnandet å dessa
tjänster skall avse viss tid. Härav följer, att dessa tjänster bli förenade med
pensionsrätt. Att, såsom riksbankstjänstemännens förening ifrågasatt, utbyta
de av utredningsmannen och lönekommittén föreslagna avdelningschefstjänsterna
i lönegraden RC 2 mot tjänster i lönegraden RA 32 kunna fullmäktige
icke tillstyrka. Även om det skulle kunna göras gällande, att någon av dessa
tjänster skulle vara av den art, att tillsättande medelst konstitutorial (eller fullmakt)
läge närmast till hands, bör dock observeras att det bör bli beroende
på personliga förhållanden, vilka avdelningar som komma att förestas av biträdande
bankdirektörer och vilka av andra avdelningschefer.
Utredningsmannens och lönekommitténs förslag att beträffande flertalet
föreslagna förordnandetjänster utsträcka förordnandetiden utöver
vad hittills tillämpats, d. v. s. ett år, kunna fullmäktige icke biträda. En dylik
åtgärd skulle enligt fullmäktiges mening knappast stå i god överensstämmelse
med syftet med förordnandetjänster.
Medelst förordnande på viss tid böra alltså enligt fullmäktiges
mening tillsättas riksbankschefen, vice riksbankschefen och de två övriga
sektionscheferna ävensom samtliga avdelningschefer vid huvudkontoret och
direktörerna vid avdelningskontoren. Detsamma bör gälla även beträffande
de båda tjänsterna som föreståndare för sedeltryckeriet och förvaltare vid
pappersbruket, vilka tjänster fullmäktige i sin förenämnda skrivelse till bankoutskottet
föreslagit skola bibehållas.
Lönékommittén har förordat, att jämväl gruppcheferna (med undantag av
ombudsmannen) och vissa ställföreträdande gruppchefer skulle tillsättas medelst
förordnande på viss tid och hänföras till någon av lönegraderna RC a,
RC b eller RC c. Enligt fullmäktiges mening ber emellertid, när det gäller
tjänster i denna löneställning, tillsättning medelst förordnande ifrågakomma
endast då fråga är om sådana tjänster, där en särskild rörlighet erfordras och
diir befordran bör kunna ske utan iakttagande av den vanliga befordringsgången.
Dessa förutsättningar uppfyllas enligt fullmäktiges mening beträffande
gruppchefstjänsterna (kamrerstjänster) å arbitrage- och fondexpeditionen,
serviceexpeditionen och valutagruppen. För samtliga dessa tjänster fordras
särskilda personliga förutsättningar samt viss specialutbildning. Det förutsättes
dock, att rekryteringen till dessa befattningar i allmänhet bör kunna
ske bland riksbankens egen personal. Fullmäktige kunna följaktligen icke
biträda Riksbankstjänstemännens förenings förslag örn att jämväl cheferna
å förstnämnda båda grupper skulle erhålla konstitutorial.
Utöver förenämnda tjänster bör ytterligare en tjänst tillsättas medelst förordnande,
nämligen en sekreteraretjänst, vilken bär placeras a ekonomiska
sekretariatet suni gruppchef å stalistikgruppen. Av tjänstens innehavare bör
krävas ådagalagd särskild kunnighet i ekonomiska frågor. Någon dylik tjänst
72
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
har icke upptagits i utredningsmannens förslag. Utredningsmannen har i stället
tänkt sig att det arbete, som bör åvila sekreterare!jönsten, skulle kunna
fullgöras av tjänstemän (s. k. experter), placerade i lägre lönegrad. Fullmäktige
anse emellertid sekreteraretjänsten erforderlig. Erfarenheten har nämligen
visat, att om lämplig person kan erhållas å denna tjänst riksbankschefens
och vice riksbankschefens arbetsbörda därigenom kan i viss mån
lättas.
Ifrågavarande fyra gruppchefstjänster böra i likhet med vad som gäller
exempelvis beträffande vissa byråchefstjänster inom statsdepartement tillsättas
medelst förordnande icke på viss tid utan tillsvidare. Därav
följer att tjänsterna icke bliva förenade med pensionsrätt. Deras innehavare
bibehållas i stället vid den pensionsrätt, de må innehava för lägre ordinarie
eller extra ordinarie tjänst. Detta system har visat sig lämpligt för besläktade
befattningar inom Kungl. Maj:ts kansli.
Riksbankstjänstemännens förening har hemställt, att om konstitutorialtjänsteman
tilldelades förordnande å någon av förenämnda fyra gruppchefstjänster,
hans konstitutorialtjänst skulle återbesättas i vanlig ordning. Fullmäktige
anse sig förhindrade tillstyrka denna framställning med hänsyn till
att det avsteg från eljest inom statsförvaltningen tillämpade principer, som
anordningen innebure, knappast kan motiveras med den obetydliga vinst
i fråga om befordringsgången, som därigenom skulle göras.
Enligt § 29 mom. 2 bankoreglementet äger förordnandetjänsteman att vid
upphört förordnande återgå till tidigare innehavd ordinarie tjänst med lön
enligt RA-planen. Lönekommittén har ansett, att denna bestämmelse bör
ändras till överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom den
civila statsförvaltningen. Detta skulle innebära, att det efter ansökan från
^^n^ema„nnen skulle tillkomma fullmäktige att pröva, om tjänstemannen
må återgå till sin förutvarande befattning.
Lönekommitténs förslag skulle få avseende på de tjänster, som tillsättas
medelst förordnande på viss tid. Med hänsyn till att det enligt fullmäktiges
förslag här blir fråga om relativt höga tjänster, synas skäl föreligga för att
tillerkänna fullmäktige prövningsrätten. — Tjänsteman, vilkens förordnande
däremot gäller tillsvidare, kvarstår under förordnandetiden å den ordinarie
eller extra ordinarie tjänst, å vilken han äger pensionsrätt. Därav följer automatiskt
att tjänstemannen har rätt att återgå till dylik tjänst.
Övriga ordinarie tjänster i riksbanken böra tillsättas genom konstitutorial.
Vid bifall till fullmäktiges förslag kommer antalet förordnandetjänster att
uppgå till 42 eller 7 mera än enligt gällande personalförteckning.
Löncnämnden.
Vad angår tillsättningsformerna för befattningshavarna inom banken innebär
utredningsmannens förslag härutinnan en kraftig förskjutning av det
nuvarande förhållandet mellan förordnandetjänster och fullmakts- eller konstitutorial
tjänster inom banken. Ehuru det otvivelaktigt för ett verk av riksbankens
art måste vara förenat med betydande fördelar, att anställningsformerna
äro ordnade på sådant sätt att personal och organisation lätt kan
anpassas till uppkommande förändringar i bankens verksamhet, anser lönenämnden
likväl, att förordnandetjänster endast böra ifrågakomma beträffande
de verkligt ledande befattningarna inom banken och vid sådana befattningar,
till vilka befordran på grund av befattningarnas art bör kunna
äga rum i särskild ordning. Med dessa utgångspunkter har lönenämnden
funnit sig kunna ansluta sig till det av fullmäktige härutinnan framlagda
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
73
förslaget, dock med viss tvekan i vad angår den för gruppchefen å statistikgruppen
å ekonomiska sekretariatet avsedda sekreterartjänsten. Med hänsyn
till de skäl fullmäktige åberopat för befattningens inrättande och den särskilda
expertis i ekonomiska frågor denna befattnings innehavare avses besitta,
har lönenämnden emellertid icke ansett sig böra motsätta sig, att befattningen
inrättas såsom förordnandetjänst.
Beträffande förordnandetiden i befattningar, tillsatta på viss tid, har utredningsmannen
föreslagit tre år och lönekommittén sex år, varemot fullmäktige
i enlighet med vad hittills tillämpats förordat ett år. Lönenämnden
vill i fråga härom erinra, att nämnden i sitt utlåtande den 28 mars 1939
över det av lönekommittén för riksdagens verk år 1939 avgivna betänkandet
med förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk uttalat sig i förevarande
spörsmål. Såsom närmare framgår av nämnda utlåtande hade fullmäktige
i anslutning till av lönekommittén gjorda uttalanden ansett sig kunna
tillstyrka, att förordnandetiden utsträcktes utöver vad för det dåvarande
gällde, dock icke till en längre tid åt gången än högst två år. Lönenämnden
fann för sin del, att en utsträckning av förordnandetiden till högst tre år
kunde utan olägenhet genomföras. Det må ock nämnas, att enligt § 26 mom.
1 och § 33 sista stycket bankoreglementet förordnandetiden för direktör vid
avdelningskontor, bankråd, föreståndare för sedeltryckeriet samt förvaltare
vid pappersbruket utgör högst tre år. Lönenämnden, som icke finner anledning
frångå sitt förberörda uttalande, får i anslutning härtill föreslå, att förordnandetiden
för befattningar, tillsatta på viss tid, fastställes till högst
tre år.
En reservant inom lönenämnden, herr Ahlin, har uttalat, att cheferna for
bankexpeditionsavdelningen, valvsavdelningen, räkenskapsavdelningen och
administrativa sekretariatet borde tillsättas med fullmakt. Särskilt gällde detta
chefen för räkenskapsavdelningen, tillika gruppchef å kontrollcentralen ^(innefattande
tillsvidare även riksbankens nuvarande revisionsavdelning). Som
stöd för denna uppfattning kunde hänvisas till vilken vikt bankoutskottet
vid 1921 års riksdag (uti. nr 70, sid. 5 och 7) tillmätte såväl lönegradsplaceringen
som tillsältningsformen för chefstjänsterna å bokförings- och revisionsavdelningarna.
1
Utskottets yttrande.
Fullmäktige ha ansett det vara motiverat att med hänsyn till arbetets art
inom riksbanken och den nya organisationens uppbyggnad utöka antalet
förordnandetjänster. Medelst förordnande på viss tid böra enligt fullmäktiges
mening tillsättas riksbankschefen, vice riksbankschefen och de två övriga
sektionscheferna ävensom samtliga avdelningschefer vid huvudkontoret och
direktörerna vid avdelningskontoren. Samma tillsättningsform skulle tillämpas
även beträffande de båda tjänsterna såsom föreståndare för sedeltryckeriet
och förvaltare vid pappersbruket. I fråga örn förordnandetidens längd lia
fullmäktige härvid icke ifrågasatt någon avvikelse från vad som hittills i sådant
hänseende tillämpats, d. v. s. en förordnandetid av ett år. I övrigt lia
fullmäktige ansett tillsättningsformen medelst förordnande böra komma till
användning beträffande vissa gruppchefstjänster, vid vilka en särskild rörlighet
erfordras och där befordran bör kunna ske utan iakttagande av den van1
Jfr fullmäktiges uttalande beträffande chefen för kontrollavdelningen å sid. 39.
74
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
liga befordringsgången. Detta är enligt fullmäktiges mening fallet beträffande
gruppchefstjänsterna å arbitrage- och fondexpeditionen, serviceexpeditionen,
valutagruppen och statistikgruppen. Ifrågavarande fyra befattningar ha
emellertid ansetts böra tillsättas medelst förordnande icke på viss tid utan —
på sätt gäller bl. a. beträffande vissa byråchefstjänster inom statsförvaltningen
— tillsvidare. Övriga ordinarie tjänster i riksbanken ha förutsatts tillsatta
medelst konstitutorial. Fullmäktiges ifrågavarande förslag innebär, att antalet
förordnandetjänster inom riksbanken skulle komma att uppgå till 42 eller
7 mera än enligt gällande personalförteckning.
För egen del hyser utskottet den uppfattningen, att ett vidgat användande
av systemet med förordnandetjänster inom riksbanken på sätt fullmäktige
ifrågasatt skulle vara förenat med fördelar bland annat med hänsyn till behovet
att på ett smidigt sätt kunna anpassa personalorganisationen alltefter
inträffande förändringar i riksbankens verksamhet. Det synes emellertid utskottet
stå klart, att förordnandetjänsterna böra komma till användning i
princip endast beträffande förtroendebefattningar i verklig mening eller befattningar,
som förutsätta särskilda kvalifikationer. Mot ett utsträckande av
systemet med förordnandetjänster till att omfatta ett löneläge under det, till
vilket befattningar i ledande ställning pläga hänföras, torde erinringar kunna
resas icke minst ur synpunkten av personalens befogade intresse av att hävdvunnen
fasthet i anställningen såvitt möjligt bevaras. Från sist angivna utgångspunkter
kunde det måhända synas tvivelaktigt, huruvida skäl föreligga
att på sätt fullmäktige ifrågasatt tillämpa förordnandesystemet i fråga örn de
förut omförmälda gruppchefstjänsterna. Med hänsyn till de särskilda skäl.
som från fullmäktiges sida anförts till stöd för förslaget på denna punkt, har
utskottet emellertid icke velat motsätta sig, att dessa befattningar konstrueras
såsom förordnandetjänster.
I vad angår avdelningschefstjänsterna har utskottet hyst en viss tvekan
beträffande lämpligheten av att befattningen såsom chef för revisionsavdelningen
inrättas såsom förordnandetjänst. För att denna befattning
skall erhålla den mera fasta ställning inom organisationen, som tillsättning
medelst fullmakt eller konstitutorial innebär, synes nämligen tala, att
därigenom innehavaren av befattningen skulle erhålla ökad självständighet i
tjänsteutövningen, vilket skulle vara till gagn för revisionsarbetet. Med hänsyn
till att det icke synes uteslutet, att den ifrågasatta kontrollorganisationen
endast kommer att bli ett provisorium i avvaktan på inrättandet av ett gemensamt
revisionsorgan för riksdagens verk, har utskottet dock icke för närvarande
ansett sig böra påyrka befattningens uppförande på löneplan RA.
Beträffande förordnandenas längd lia fullmäktige, såsom förut antytts,
hittills plägat tillämpa en förordnandetid av ett år. För en utsträckning av
förordnandetiden utöver ett år lia såväl utredningsmannen som lönekommittén
uttalat sig. Utskottet får vidare erinra, att utskottet år 1939 (uti. nr 60)
förordat en utsträckning av förordnandetiden från ett till högst tre år. Uttalande
i samma riktning har nu liksom tidigare gjorts av lönenämnden för
riksdagens verk. Såvitt utskottet kunnat finna, saknas anledning att för riks
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
75
bankens del tillämpa en så kort förordnandetid som ett år, särskilt som inom
statsförvaltningen i övrigt förordnandetiden i regel uppgår till sex år. Erinras
må jämväl, att riksgäldsdirektören förordnas för en tid av tre år Utskottet
finner sig därför böra vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att
förordnandetiden bör utsträckas på angivet sätt, dock givetvis med undantag
för riksbankschefen och vice riksbankschefen, för vilka i betraktande av deras
särställning inom organisationen nuvarande ettåriga förordnandetid synes
böra bibehållas.
I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot fullmäktiges
förslag under förevarande punkt.
Vikariatsordningen.
Fullmäktige våren 1943.
Enligt utredningsmannens och lönekommitténs förslag skall det inom varje
grupp finnas en ställföreträdande och en biträdande gruppchef.1 Dessa
skulle hava att vid förfall för gruppchefen eller när han eljest icke kan utöva
sin tjänst bestrida de med hans befattning förenade göromålen. 1 övrigt bör
på dem ankomma att deltaga i det löpande arbetet inom gruppen.
Utredningsmannen och lönekommittén förutsatte, att de ställföreträdande
och biträdande gruppcheferna skulle ha att bestrida gruppchefstjänst utan
särskild vikariatsersättning. Enda avsteget härifrån avsåg sådana långtidsförordnanden,
att vikariatslön kunde ifrågakomma. Enligt vad utredningsmannen
och lönekommittén framhållit, hava de vid löneavvägningen tagit
hänsyn härtill.
Från personalsammanslutningarnas sida hava framställts^ bestämda invändningar
mot att vissa tjänstemän skulle åläggas att uppehålla högre tjänst
utan att vikariatsersättning utginge under tiden för förordnandet. Som en
konsekvens härav har Riksbankstjänstemännens förening vid de förda förhandlingarna
hemställt, att de föreslagna anordningarna med ställföreträdande
och biträdande gruppchefer icke skulle genomföras.
Fullmäktige anse, att betydande fördelar skulle vara förenade med den av
utredningsmannen och lönekommittén förordade vikariatsordningen.
Inom en institution som riksbanken lämpar det sig nämligen icke att tillämpa
vikariatsförordnanden, så snart de formella förutsättningarna föreligga. Emellertid
hava fullmäktige kommit till den uppfattningen, att med hänsyn till
de tekniska svårigheter i olika hänseenden, som åtminstone under en övergångstid
skulle vara förenade med det av utredningsmannen och lönekommittén
förordade systemet, man icke nu bör inrikta sig på att övergå till detta
system. Därav följer icke, att vikariatsförordnanden böra förekomma inom
riksbanken i hittillsvarande utsträckning. Sistnämnda fråga behandlas vidare
nedan under rubriken »Vikariatsersättning».
Vad nu sagts hindrar dock icke, att fullmäktige redan på förhand bestämma,
vem som vid förfall för gruppchef i första hand skall träda i dennes
ställe. Örn någon erhållit dylikt uppdrag innebär detta,^ att han skall hava
att utföra de med gruppchefstjänsten förenade göromålen, icke blott när
gruppchefen tillfälligt är frånvarande utan även — där ej fullmäktige annorlunda
bestämma — vid kortare ledighet för honom. Väntas ledigheten bli av
1 På sätt framgår av vad fullmäktige anfort å sid. 79 förutsätta fullmäktige, att särskilda
ställföreträdare skola utses jämväl för avdelningscheferna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7G
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
längre varaktighet, exempelvis minst en månad, bör frågan om vikarie under
sådan tid särskilt prövas oell någon företrädesrätt för den till ställföreträdare
utsedde skall därvid icke gälla; fullmäktiges — eller direktionens —
handlingsfrihet skall alltså icke vara begränsad genom att viss person erhållit
uppdrag såsom ställföreträdare. Detsamma bör gälla, örn någon utses
som ställföreträdare för avdelningschef eller för annan chefstjänsteman.
Av den ståndpunkt, som fullmäktige sålunda intagit, följer att man vid
bedömande av löneställningen för gruppchefernas närmaste män kan helt
bortse från i vilken utsträckning de kunna beräknas ifrågakomma som vikarier
för gruppchef. Då fullmäktige i sina följande förslag icke i något läll
förorda, att löneställningen för bankpersonalen vid huvudkontoret (och avdelningskontoren)
skall i anledning av tillkomsten av vikariatsersättning sänkas
i förhållande till vad fullmäktige föreslagit i den till grund för förhandlingarna
upprättade promemorian, innebär det nu reviderade förslaget en viss
förbättring av lönevillkoren för den härav berörda personalen. Förbättringens
storlek kommer självfallet att variera mellan olika befattningar, men
torde i åtskilliga fall kunna beräknas närma sig skillnaden i lönebeloppen
mellan två intill varandra liggande löneklasser i det löneläge, varom här är
fråga.
När i det följande användes beteckningen »ställföreträdande gruppchef»,
avses därmed i enlighet med vad ovan sagts gruppchefens närmaste man
inom den honom underställda arbetsgruppen.
Lönenämnden.
Innan lönenämnden övergår till en detaljgranskning av de föreliggande
lönefrågorna, vill lönenämnden något beröra det förslag till ordnande av vikariatsförhållandena,
som av utredningsmannen framlagts och som i princip
bygger på en fast och redan på förhand bestämd vikariatsordning.
Som en konsekvens härav hava innehavarna av vissa befattningar, vilka avses
att vid förfall för högre befattningshavare inträda i dennes ställe, tillagts en
högre löneställning än vad deras övriga arbetsuppgifter motivera och i vilken
med dem jämförbara befattningshavare inplacerats. Systemet förutsätter
jämväl, att särskild vikariatsersättning icke skall ifrågakomma. Fullmäktige
hava icke helt kunnat ansluta sig till nämnda system men hava dock förutsatt.
att vissa befattningshavare skola utses att fungera såsom ställföreträdare
vid kortare ledigheter upp till en månad. Lönenämnden vill för sin
del framhålla, att även örn vissa fördelar äro förenade med den av utredningsmannen
föreslagna anordningen åtskilliga invändningar kunna göras
mot desamma, främst däri att det måste föreligga betydande svårigheter
att på förhand och för lång tid framåt avgöra vem som i det föreliggande
fallet kan anses mest lämpad som vikarie. Härtill kommer, att ett dylikt
system lätt binder vikariaten vid tjänstemän inom den ifrågakommande
gruppen, varför orättvisor tjänstemännen emellan kunna uppkomma. I de fall
då med utseendet av ställföreträdare eller vikarier även följer en högre lönegradsställning
torde dessa svårigheter framstå än tydligare och kunna medföra
icke önskvärda ekonomiska konsekvenser. Enligt lönenämndens mening
föreligga icke tillräckliga skäl att frångå det inom statsförvaltningen i
övrigt tillämpade systemet för ordnandet av vikariatsfrågorna, en uppfattning
som också fullmäktige anslutit sig till i sina uttalanden rörande ställföreträdande
och biträdande gruppchefer samt angående vikariatsersättning.
I de fall då det på grund av tvingande organisatoriska skäl kan visa sig erforderligt
att redan på förhand binda vissa befattningshavare såsom ställföreträdare,
såsom fallet synes vara då det gäller ställföreträdare för sektionschefer,
synes lönenämnden med dylikt uppdrag lämpligen böra förenas särskilt arvode
i stället för en högre lönegradsplacering.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
77
Fullmäktige hosten 1943.
Lönenämnden har framställt invändningar mot fullmäktiges förslag, att
ställföreträdare för gruppchefer skulle utses, avsedda att tjänstgöra som vikarier
vid kortare ledigheter för gruppchef upp till en månad. Fullmäktige
hava emellertid ansett sig böra vidhålla sitt förslag i denna del. Det är nämligen
önskvärt, att en person finnes tillgänglig, som kan fungera som gruppchef,
när befattningens ordinarie innehavare tillfälligt under dagen är förhindrad
att utföra sitt sedvanliga arbete på grund av andra uppgifter. Vidare
har det i praktiken visat sig vara synnerligen svårt att vid kortare ledigheter
avgöra, huruvida annan person än gruppchefens närmaste man bör förordnas
som vikarie. Tiden medger nämligen ofta icke tillräckligt ingående
prövning av fråsan, varjämte överflyttning till gruppen av ttänsteman från
annan arbetsgrupp kan dra med sig problemet att erhålla ersättare för denne
och även i övrigt visa sig olägligt. Dessa svårigheter bli mindre, då det gäller
ledigheter, som kunna beräknas bli av längre varaktighet. I sådana fall kan
vikariatsfrågan hinna mera ingående prövas, därvid i huvudsak samma synpunkter
som vid befordran i allmänhet böra vara vägledande. I detta sammanhang
må framhållas, att längre tids vikariat i första hand böra förbehållas
tjänstemän, som ifrågakomma till befordran.
Utskottets yttrande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha fullmäktige föreslagit,
att ställföreträdande gruppchef skulle tjänstgöra såsom vikarie vid kortare
ledighet för gruppchef upp till en månad. Motsvarande anordning skulle tilllämpas
även beträffande ställföreträdande avdelningschef. Vid längre ledigheter
skulle frågan om vikarier särskilt prövas och till vikarie kunna antagas
den därtill mest lämpade, oavsett vilken arbetsgrupp han tillhör. Lönenämnden
har för sin del ansett det vara mindre lämpligt att på förhand bestämma
vikariatsordningen för längre tidsperioder. Med hänsyn till den av fullmäktige
föreslagna tidsbegränsningen och de nackdelar, som inom en sådan organisation
som riksbanken skulle följa av täta personombyten vid kortare
ledigheter, har utskottet ansett sig böra ansluta sig till fullmäktiges förslag.
Löneställningen.
A. Direktionen.
Fullmäktige våren 1943.
Någon ändring av avlöningsgrunderna beträffande tjänsterna som riksbankschef
och vice riksbankschef har icke från något håll ifrågasatts
och har icke heller av fullmäktige funnits påkallad. Dessa tjänster
äro för närvarande hänförda till lönegraden RC 13 (grundlön 37,000 kronor)
respektive lönegraden RC 12 (grundlön 29,000 kronor), med rätt för fullmäktige
att tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av högst 7,000 kronor
för år, örn han valls utom fullmäktige (se 49 § 1 mom. avlöningsreglementet
för riksdagens verk).
78
Bankoutskottets utlåtande nr 76-
För de två övriga sektionscheferna, vilka skulle erhålla titeln bankdirektör,
hava utredningsmannen och lönekommitten varit eniga om att föreslå
placering i lönegraden RC 8 (grundlön 20,000 kronor) med rätt för fullmäktige
att tilldela envar av dem särskilt arvode utöver lönen å högst 4,000
kronor för år. Sektionschef, som tillerkänts högsta arvodesbeloppet, skulle
därigenom erhålla samma löneställning som andra deputerade, örn dem tillkommande
fullmäktigearvode medräknas.
Fullmäktige ansluta sig till förslaget, att sektionscheferna böra hänföras
till lönegraden RG 8. Däremot finna fullmäktige icke tillräcklig anledning
föreslå bemyndigande för fullmäktige att tilldela sektionschef särskilt arvode
utöver lönen. Jämförelsen med andre deputerade synes nämligen icke vara
fullt tillämplig. Visserligen har andre deputerades löneställning med hänsyn
till fullmäktigearvodet bestämts lägre än som skulle ha skett, om fullmäktigearvodet
ej utgått, men man torde ej kunna bortse från det förhållandet att
andre deputerade — till skillnad mot sektionscheferna — i sin egenskap av
ledamöter av fullmäktige äro ansvariga för bankens högsta ledning.
Riksbankschefen Rooth har anfört, att enligt hans uppfattning fullmäktige
bort biträda det av lönekommittén tillstyrkta förslaget att fullmäktige skulle
utverka sig bemyndigande att tillerkänna sektionschef (bankdirektör) arvode
utöver honom enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande avlöning
med högst 4,000 kronor. Därigenom skulle riksbankens möjligheter att, i konkurrens
med privatbanker eller det enskilda affärslivet, få behålla för bankens
verksamhet värdefull arbetskraft i ledande ställning förbättras.
Lönenämnden.
Lönenämnden vill till en början framhålla, att nämnden — med hänsyn
till de skäl, som på sin tid'' föranlett vice riksbankschefsbefattningens inrättande
— ställt sig tveksam till den förutsatta anordningen med vice riksbankschefen
tjänstgörande såsom sektionschef. Om en sådan organisation emellertid
genomföres, synes det lönenämnden kunna ifrågasättas, örn tillräcklig
anledning föreligger att giva en av sektionscheferna en högre lönegradsställning
än de övriga. För de med uppdraget såsom vice riksbankschef förenade
arbetsuppgifterna synes härvid ersättning i stället böra utgå i form av särskilt
tilläggsarvode med skäligt belopp. Lönenämnden vill vidare framhålla,
att den av fullmäktige föreslagna organisationen i viss mån synes draga med
sig ett behov av ytterligare arbetskraft i och för önskvärd avlastning av riksbankschefens
arbetsbörda. Såsom närmare framgår av fullmäktiges förberörda
skrivelse den 31 mars 1943 hava fullmäktige nämligen uttalat sig för
lämpligheten av att fullmäktige tillerkännas rätt att till en direktörsassistent
utbetala ett arvode om högst 20,000 kronor för år. Då emellertid inrättande
av denna arvodesbefattning icke för banken medför större kostnader än örn
vice riksbankschefen frigöres från uppdraget som sektionschef och sistnämnda
befattning tillsättes med särskild innehavare, bär lönenämnden icke funnit sig
böra göra vidare* uttalande i denna del.
Fullmäktige hösten 1943.
Med hänsyn till önskvärdheten att kunna som vice riksbankschef förvärva
en kvalificerad person även utom banken vidhålla fullmäktige sitt förslag, att
befattningen skall vara hänförd till lönegraden RC 12 med rätt för fullmäktige
att tillerkänna dess innehavare ett tilläggsarvode av högst 7,000 kronor för
år. Om, såsom lönenämnden ifrågasatt, befattningen i stället placerades i lönegraden
RC 8, skulle en icke obetydlig försämring av pensionsförmånerna in
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
79
träda; tjänstepensionens grundbelopp skulle sålunda reduceras från 10,740
till 9,840 kronor. Vidare skulle erfordras bemyndigande för fullmäktige att
tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av 16,000 kronor för år,
för att oförändrad löneställning skulle kunna beredas honom. Skulle mot
fullmäktiges avstyrkande lönenämndens förslag bifallas, böra fullmäktige erhålla
en större rörelsefrihet att fastställa arvodets belopp än som följer av
nuvarande bestämmelser.
B. Bankpersonal.
1. Huvudkontoret.
a) Avdelningschefer.
Fullmäktige våren 1943.
I fråga om avdelningscheferna har i utredningen föreslagits, att de tre av
dem, som utses till ställföreträdande sektionschefer (biträdande bankdirektörer),
skulle placeras två i lönegraden RC 6 (grundlön 18,000 kronor) och
en i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000 kronor). Av de fyra övriga avdelningscheferna
skulle två hänföras till alternativt lönegraden RC 3 (grundlön
15,000 kronor) eller RC 2 (grundlön 14,000 kronor) och två alternativt till
lönegraden RC 2 eller RC 1 (grundlön 13,000 kronor).
Lönekommittén har ansett, att enligt fullmäktiges bestämmande högst tre
av avdelningscheferna skulle såsom ställföreträdande sektionschefer och med
benämningen biträdande bankdirektörer åtnjuta lön enligt lönegraden RC 4,
medan de övriga fyra avdelningscheferna skulle placeras i lönegraden RC 2.
Fullmäktige borde därjämte bemyndigas att tillerkänna envar av de tre avdelningschefer,
vilka utsåges till ställföreträdande sektionschefer, ett särskilt
ställföreträdararvode av högst 2,000 kronor för år.
Fullmäktige dela såtillvida lönekommitténs uppfattning, att tre av avdelningscheferna
böra såsom biträdande bankdirektörer placeras i lönegraden
RC 4 och de fyra övriga —- med benämningen bankokommissarier — i lönegraden
RC 2. Tjänst i sistnämnda lönegrad torde enligt vedertagna principer
närmast vara jämförlig med tjänst i lönegraden RA 30. Däremot anse fullmäktige,
att — åtminstone såvitt nu kan bedömas — den högre lönegradsplaceringen
för biträdande bankdirektörerna i och för sig bör vara tillräcklig
för att bereda dem skälig ersättning för uppdraget att tillika vara ställföreträdande
sektionschefer. Vikariatsersiittning bör ej utgå till biträdande bankdirektör,
även om han under lång tid i följd får uppehålla sektionschefsbefattning.
När biträdande bankdirektör är ledig, förutsättes, att han i egenskap av
ställföreträdande sektionschef ersättes av annan avdelningschef, i den mån
detta enligt de principer, för vilka nedan redogjorts i samband med behandlingen
av frågan örn vikariatsersättningar, anses erforderligt för arbetets behöriga
gång. Biträdande bankdirektörens uppgifter som avdelningschef böra
däremot övertagas av någon å avdelningen tjänstgörande befattningshavare.
Vid beräkning av dennes vikariatsersättning bör emellertid anses, att han
(ställföreträdaren) endast uppehåller tjänst såsom avdelningschef i lönegraden
RC 2 (och alltså ej i lönegraden RC 4).
I anslutning till vad ovan föreslagits skulle de nuvarande tjänsterna som
bankråd i lönegraden RC 1 och som bankokommissarie i lönegraden RA 30
utgå ur tjänste- (och personal)förteckningen.
Riksbankschefen Rooth har ansett, att fullmäktige boi l biträda det av löne
-
80
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
kommittén tillstyrkta förslaget, att fullmäktige skulle utverka sig bemyndigande
att tillerkänna ställföreträdande sektionschef (biträdande bankdirektör)
arvode ulöver honom enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande
avlöning med högst 2,000 kronor för år.
Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:
De föreslagna 7 avdelningscheferna samt vissa av de föreslagna gruppcheferna
lia i själva verket sin motsvarighet inom den nuvarande organisationen
i dels kommissarierna och bankråden, dels i vissa tjänstemän, som sakligt sett
hava arbetsuppgifter nära sammanfallande med de blivande gruppchefernas.
De nuvarande 15 å 16 avdelningarna resp. arbetsgrupperna, vilka nu sortera
direkt under någon av deputerade, sammanslås enligt den nya organisationsplanen
under namn av grupper till 7 avdelningar under var sin avdelningschef.
Om man bortser ifrån, att avdelningscheferna i vissa fall dessutom skola
vara chefer för en grupp, betyder omorganisationen därför väsentligen, att
avdelningscheferna bliva inskjutna som ett mellanled mellan sektionscheferna,
motsvarande nuvarande deputerade, och respektive arbetsgrupper. Det förefaller
mig, som om vinsten av denna instansordning knappast uppväger
olägenheterna av en försvårad kommunikation mellan sektionschefen och arbetsgrupperna.
Som en konsekvens av denna organisatoriska anordning följer ett förslag
att höja löneställningen för avdelningscheferna. Av de nuvarande avdelningscheferna
för de större avdelningarna äro kommissarierna placerade i lönegraden
RA 30 samt bankråden i RG 1. Enligt den nya organisationsplanen skola
avdelningscheferna, om de utses att vara ställföreträdande sektionschefer,
placeras i RC 4, eljest i RC 2. Eftersom man hittills har ansett lönegraderna
RG 1 och RA 30 ungefär jämställda i lönehänseende, betyder detta att nuvarande
kommissarier och bankråd, om de utses till avdelningschefer i samband
med omorganisationen, få en löneförhöjning motsvarande 1 resp. 3 lönegrader.
Någon motsvarande förbättring i löneavseende föreslås, såvitt jag
kunnat finna, knappast för någon enda tjänsteman i lägre löneställning.
Tvärtom föreslås beträffande åtskilliga tjänster sänkning.
Lönenämnden.
I fråga örn personalen vid huvudkontoret vill lönenämnden vad först angår
avdelningscheferna erinra, att tre av dem såsom ställföreträdande sektionschefer
och biträdande bankdirektörer av fullmäktige föreslagits inplacerade
i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000 kronor). Under åberopande av vad
lönenämnden ovan anfört rörande vikariatsordningen anser sig lönenämnden
böra föreslå, att dessa befattningar inplaceras i samma lönegrad som övriga
avdelningschefer — RC 2 (grundlön 14,000 kronor) — och att de av avdelningscheferna,
åt vilka uppdrages att tjänstgöra såsom ställföreträdande sektionschefer,
ulöver dem eljest tillkommande avlöning tillerkännas ett årligt
arvode av högst 2,000 kronor. Med den organisation lönenämnden nu föreslagit
synes anledning icke föreligga att benämna ifrågavarande befattningshavare
med annan tjänstetitel än övriga avdelningschefer. Enligt lönenämndens
mening böra alltså samtliga avdelningschefer benämnas bankokommissarier.
En reservant, herr Ahlin, har gjort följande uttalande:
Om den s. k. mellanorganisationen anses böra komma till stånd, böra cheferna
för följande avdelningar placeras i lönegrad RA 32, nämligen bankexpeditionsavdelningen,
valvsavdelningen, räkenskapsavdelningen och ad
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
81
ministrativa sekretariatet. Fullmäktiges invändning mot en dylik inplacering
bortfaller, om med uppdraget som ställföreträdande sektionschef förenas
särskilt arvode i stället för högre lönegradsplacering.
Avdelningscheferna i RC 2 böra benämnas bankråd, medan benämningen
bankokommissarie bör förbehållas de avdelningschefer, som placeras i RA
32. Å de sistnämnda tjänsterna bör fullmakt i stället för konstitutorial utfärdas
för innehavarna.
Fullmäktige hösten 1943.
Lönenämndens förslag kommer att innebära en försämring av riksbankens
möjligheter att tillfredsställande rekrytera befattningarna som ställföreträdande
sektionschef. Fullmäktige anse därför att om den av lönenämnden föreslagna
linjen följes — och organisatoriska skäl kunna möjligen tala för enhetlig
grundlön för samtliga avdelningschefer — maximibeloppet för tilläggsarvodet
bör höjas till 3,000 kronor.
Vad beträffar lönenämndens förslag i fråga om avdelningschefernas benämning
vidhålla fullmäktige, att en åtskillnad bör göras mellan dem som
fungera som ställföreträdande sektionschefer och övriga avdelningschefer. För
de förra synes benämningen biträdande bankdirektör bäst angiva deras ställning
och arbetsuppgifter, men även titeln bankråd är att föredraga framför
den av lönenämnden förordade titeln bankokommissarie, övriga avdelningschefer
böra i enlighet med fullmäktiges förslag benämnas bankokommissarier.
Riksbankschefen Rooth har erinrat, att han till protokollet för den 17 maj
1943 uttalat, att fullmäktige bort ansluta sig till det av lönekommittén tillstyrkta
förslaget om att ställföreträdande sektionschef skulle utöver avlöning i
lönegraden RC 4 kunna tillerkännas ett tilläggsarvode av högst 2,000 kronor
för år. Om ställföreträdande sektionschefernas lönegradsplacering i enlighet
med lönenämndens förslag komme att sänkas till RC 2 — vilket herr Rooth
för sin del ville avstyrka — borde i varje fall det tilläggsarvode, som finge
tillerkännas dylik befattningshavare, bestämmas till högst 4,000 kronor för år.
Vice riksbankschefen Wallberg anhöll att få till protokollet antecknat, att
enligt hans uppfattning fullmäktige bort bestämt avstyrka den sänkning av
lönegradsplaceringen för ställföreträdande sektionscheferna, som lönenämnden
ifrågasatt. Herr Wallberg ville i detta sammanhang erinra om att han
även tidigare vid fullmäktiges överläggningar beträffande personalorganisationen
uttalat betänkligheter med hänsyn till rekryteringen mot en nedsättning
av den av honom i utredningen föreslagna löneställningen för riksbankens
ledande personal.
b) Gruppchefer (utom ombudsmannen).
Fullmäktige våren 1943.
Cheferna för arbitrage- och fondexpeditionen, serviceexpeditionen och valutagruppen
hava av utredningsmannen och lönekommittén föreslagits hänförda,
den förstnämnda till lönegraden RC a (grundlön 12,000 kronor) och
de båda övriga till lönegraden RC b (grundlön 11,000 kronor).
Riksbankstjänstemännens förening har ansett, att chefen för arbitrage- och
fondexpeditionen borde hänföras till lönegraden RA 30 och chefen för serviceexpeditionen
till lönegraden RA 26. Däremot har föreningen intet haft att
invända mot den föreslagna löneställningen för chefen för valutagruppen.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 8 sand. Nr 76. 6
82
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Fullmäktige, som föreslagit, att ifrågavarande tre gruppchefstjänster skola
tillsättas genom förordnande tillsvidare, ansluta sig till vad utredningsmannen
och lönekommittén föreslagit beträffande tjänsternas löneställning.
Sekreteraretjänsten å ekonomiska sekretariatet, vilken tjänst jämväl skulle
tillsältas medelst förordnande tillsvidare, hör enligt fullmäktiges mening placeras
i lönegraden RC b. Tjänstens innehavare har ovan förutsatts skola tjänstgöra
som chef på statistikgruppen, varigenom avdelningschefen skulle befrias
från att utöva det direkta chefskapet över gruppen.
Övriga gruppchefer skulle enligt fullmäktiges förslag tillsättas genom konstitutorial.
När det gäller att bestämma löneställningen för dessa gruppchefer
liksom för deras närmaste män, vilka sistnämnda av utredningsmannen
betecknats såsom ställföreträdande gruppchefer, bör undersökas, vilken lönegrad
å RA-planen, som närmast motsvarar de av lönekommittén föreslagna
lönerna för dessa tjänster å RC-planen. Örn man utgår från den löneställning,
som förordnandetjänsterna skulle medföra, d. v. s. en grundlön
av 12,000 kronor i lönegraden RC a, 11,000 kronor i lönegraden RC b och
10,000 kronor i lönegraden RC c, och från lönekommitténs uttalande om
att förordnandetjänsterna enligt hävdvunnen uppfattning böra vara förenade
med något högre lönebelopp än slutlönen för jämförlig konstitutorialtjänst,
skulle RC a-tjänsterna närmast motsvara tjänster i lönegraden RA 26 (slutlön
11,505 kronor å Torf), RC b-tjänsterna närmast tjänster i lönegraden
RA 24 (slutlön 10,515 kronor å I-ort) och RC c-tjänsterna närmast tjänster
i lönegraden RA 22 (slutlön 9,525 kronor å I-ort). Vid jämförelsen bör uppmärksammas,
att befattningshavare, som erhåller tjänst i någon av dessa
lönegrader å RA-planen, i allmänhet på grund av gällande »sneddnings»- regler uppnår slutlönen i vederbörande lönegrad omedelbart eller relativt kort
tid efter tillträdet av tjänsten.
Ett överförande av ifrågavarande tjänster från RC- till RA-planen skulle
alltså medföra, att de av utredningsmannen och lönekommittén föreslagna
tjänsterna i lönegraderna RC a, RC b och RC c skulle utbytas mot tjänster i
lönegraderna RA 26, RA 24 och RA 22.
Enligt lönekommitténs förslag till personalförteckning skulle —• förutom
arbitrage- och fondexpeditionen — fem grupper, nämligen ut- och inlåningsexpeditionen,
kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen
samt organisations- och personalkontoret, förestås av kamrerare i lönegraden
RC a, medan befattningarna såsom gruppchefer å bokföringscentralen
och sedelförstöringskontoret skulle uppehållas av kamrerare i lönegraden
RC b. Chefen för intendenturkontoret skulle enligt lönekommitténs förslag
hänföras till lönegraden RC c och chefen för sysslomanskontoret till lönegraden
RA 16. För guld- och sedelkontoret samt för kontrollcentralen skulle avdelningschefen
tjänstgöra såsom gruppchef.
I den av fullmäktige till grund för förhandlingarna med personalsammanslutningarna
godkända promemorian föreslogs preliminärt, att gruppchefstjänsterna
å ut- och inlåningsexpoditionen, kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen,
depositaexpeditionen samt organisations- och personalkontoret
skulle hänföras till lönegraden RA 26 samt att gruppchefstjänsterna å bokföringscentralen,
sedelförstöringskontoret och intendenturkontoret skulle placeras
i lönegraden RA 24. Örn man bortser från sistnämnda tjänst, innebar
detta preliminära förslag, att de av lönekommittén föreslagna lönegradsplaceringarna
å RC-planen överflyttats till RA-planen i enlighet med de grunder,
för vilka ovan redogjorts.
Riksbankstjänstemännens förening har vid de förda förhandlingarna hemställt,
att löneställningen för flertalet gruppchefer skulle väsentligt höjas. Så
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
83
lunda borde enligt föreningens mening gruppcheferna å ut- och inlåningsexpeditionen,
kassaexpeditionen, depositaexpeditionen och bokföringscentralen
placeras i 30 lönegraden och chefen för sedelförstöringskontoret i 26 lönegraden.
Som skäl härför har främst åberopats, att dessa gruppchefer kunde beräknas
erhålla arbetsuppgifter i stort sett identiska med dem, som åvila de
nuvarande avdelningscheferna.
Fullmäktige kunna icke ansluta sig till de synpunkter, som föreningen
anlagt på frågan örn gruppchefernas arbets- och ansvarsförhållanden enligt
den föreslagna nya organisationen. Med hänsyn till att avdelningscheferna
skola hava att handlägga de mest krävande ärenden, som förekomma inom
de till avdelningen hörande grupperna, samt leda arbetet och utöva chefskap
över personalen inom dessa grupper, är det otvivelaktigt, att förenämnda
gruppchefer liksom övriga gruppchefer — med undantag av chefen för intendenturkontoret
— få en annan ställning än nuvarande avdelningschefer. Till
dessa förhållanden måste hänsyn tagas vid lönesättningen.
Vid frågans förnyade övervägande hava fullmäktige ansett sig böra med
ett undantag, nämligen i fråga om chefen för bokföringscentralen, vidhålla
de i promemorian preliminärt framlagda förslagen beträffande gruppchefernas
löneställning. Sålunda böra gruppchefstjänsterna å ut- och inlåningsexpeditionen,
kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen
samt organisations- och personalkontoret placeras i lönegraden RA 26.
Befattningen som chef för bokföringscentralen, vilken av utredningsmannen
och lönekommittén föreslagits hänförd till lönegraden RC b, borde med
tillämpning av ovan återgivna principer för jämförelse mellan tjänster å RCoch
RA-planen hänföras till lönegraden RA 24. Fullmäktige anse emellertid
en placering i sistnämnda lönegrad vara för låg och vilja för sin del föreslå,
att även denna befattning hänföres till 26 lönegraden.
Befattningen som chef för intendenturkontoret har av utredningsmannen
ansetts böra placeras i lönegraden RC b, men har av lönekommittén såsom
förut nämnts föreslagits inordnad under lönegraden RC c. Ifrågavarande
tjänst motsvaras å nuvarande personalförteckning närmast av arkivarietjänsten,
vilken tillhör lönegraden RA 22. Arkivariens lönegradsplacering torde
emellertid redan nu få anses vara relativt låg. Med hänsyn härtill och till den
ökning av arbetsuppgifterna och av ansvaret, som skulle följa efter omorganisationens
genomförande, synes befattningens placering i lönegraden RA 24
vara fullt motiverad. Mot denna placering har personalföreningen icke haft
något att erinra. Till lönegraden RA 24 bör även, i enlighet med fullmäktiges
preliminära förslag, hänföras till chefen för sedelförstöringskontoret.
Chefen för intendenturkontoret bör benämnas intendent, övriga gruppchefer
kamrerare.
Lönenämnden.
Den av fullmäktige föreslagna löneställningen för gruppchefer har icke
givit lönenämnden anledning till annat yttrande än att lönenämnden vill
erinra örn sina ovan gjorda uttalanden rörande dessa befattningshavares
löneställning i förhållande till avdelningschefernas samt örn vikariatsordningen.
En reservant, herr Ahlin, har uttalat följande:
I den mån det kan konstateras — och detta kan enligt min uppfattning i
flertalet fall ske — alt inrättandet av de nya avdelningschefst jänsterna ej
medför någon avlastning i arbetet å gruppchefstjänsterna (motsvarande nu
-
84
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
varande avdelningschefstjänster) bör en inplacering av gruppchefstjänsterna
ske i de lönegrader, vari nuvarande avdelningschefer äro placerade. Ställföreträdande
gruppcheferna (kamrerarna) i sin tur böra i regel inplaceras i
de lönegrader, vari nuvarande kamrerare äro placerade.
c) Ställföreträdande gruppchefer (utom biträdande ombudsmannen)
.
Fullmäktige våren 1943.
Lönekommittén har föreslagit, att av de sexton ställföreträdande gruppcheferna
åtta skulle hänföras till lönegraden RC c, en (biträdande ombudsmannen)
till lönegraden RA 24, fem till lönegraden RA 22, en (å intendenturkontoret)
till lönegraden RA 18 och en (å sysslomanskontoret) till lönegraden
RA 12.
Ett överförande av de av lönekommittén föreslagna åtta ställföreträdande
gruppchefsbefattningarna i lönegraden RC c till konstitutorialtjänster skulle,
med tillämpning av vad ovan sagts, närmast medföra att befattningarna placerades
i lönegraden RA 22. De skulle därigenom komma i samma lönegrad
som de av utredningsmannen föreslagna fem ställföreträdande gruppchefstjänsterna
i lönegraden RC d, vilka av lönekommittén hänförts till 22 lönegraden.
Fullmäktige anse emellertid, att några av de tjänster, som utredningsmannen
och lönekommittén ansett böra tillhöra lönegraden RC c, böra höjas
till 24 lönegraden. Det kan nämligen förutsättas föreligga en viss skillnad
i fråga om arbetets art mellan här avsedda tjänster och övriga befattningar
som ställföreträdande gruppchefer, vilken motiverar en dylik höjning. Hänsyn
till befordringsförhållandena inom riksbanken tala också för en sådan
åtgärd.
De befattningar, som här åsyftas och som alltså enligt fullmäktiges mening
böra placeras i lönegraden RA 24, utgöras till en början av befattningarna
som ställföreträdande gruppchef å guld- och sedelkontoret och å kontrollcentralen.
Anledning härtill är närmast att avdelningschefen enligt organisationsplanen
avses skola fungera som chef å dessa grupper, vilket med hänsyn
till denne i övrigt åvilande uppgifter torde komma att medföra, att ställföreträdande
gruppchefen får en självständigare och i viss mån ansvarsfullare
ställning än eljest skulle bliva fallet, beträffande guld- och sedelkontoret
tillkommer den omständigheten, att gruppen enligt organisationsplanen skulle
få ansvaret för vården av betydande värden. I den mån arbetet å sistnämnda
grupp icke lämnar ställföreträdande gruppchefen full sysselsättning —
och det förutsättes att så ej blir fallet — är avsett att han skall tjänstgöra
å depositaexpeditionen, något vartill hänsyn bör tagas vid bedömande av
personalbehovet å sagda expedition. (Å statistikgruppen beräknas i utredningsmannens
organisationsplan avdelningschefen likaledes komma att tjänstgöra
som gruppchef, men där uppkommer ej motsvarande problem, eftersom
enligt vad som ovan nämnts den av fullmäktige föreslagna sekreteraren
i lönegraden RC b i stället torde böra fungera som gruppchef.)
Vidare anse fullmäktige, att tjänsten som ställföreträdande gruppchef å
ut- och inlåningsexpeditionen samt motsvarande tjänst å depositaexpeditionen
böra tillhöra 24 lönegraden.
övriga fyra av utredningsmannen och lönekommittén till lönegraden RC c
hänförda ställföreträdande gruppchefstjänster, nämligen å kassaexpeditionen,
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
85
arbitrage- och fondexpeditionen, statistikgruppen samt organisations- och
personalkontoret, torde böra placeras i lönegraden RA 22.
I enlighet med lönekommitténs förslag böra ställföreträdande gruppchefstjänsterna
å kontorscentralsexpeditionen, serviceexpeditionen, valutagruppen,
bokföring scentralen och sedelförstöringskontoret likaledes hänföras till 22 lönegraden.
Antalet ställföreträdande gruppchefstjänster i sistnämnda lönegrad
kommer alltså enligt fullmäktiges förslag att uppgå till nio.
Samtliga nu nämnda ställföreträdande gruppchefer torde böra benämnas
kamrerare.
Det må här tilläggas, att erfarenheten kan komma att utvisa, att det för
viss grupp skulle vara tillräckligt, om ställföreträdande gruppchefen hänförts
till lönegraden RA 22 i stället för, som ovan föreslagits, till lönegraden
RA 24, men att i stället annan motsvarande tjänst å annan grupp blivit
för lågt placerad. Särskilt kan detta bliva fallet, om en förskjutning kommer
att ske beträffande arbetsuppgifterna eller arbetsbelastningen mellan
olika grupper. Det bör i sådant fall liksom hittills stå fullmäktige öppet att
göra omflyttningar mellan dessa grupper.
Huruvida en tjänsteman i lönegraden RA 18 bör placeras som ställföreträdande
gruppchef å intendenturkontoret, kan ej ännu med säkerhet bedömas.
Lönenämnden.
Den av fullmäktige föreslagna löneställningen för ställföreträdande gruppchefer
har icke givit lönenämnden anledning till annat yttrande än att lönenämnden
vill erinra om sina ovan gjorda uttalanden rörande dessa befattningshavares
löneställning i förhållande till avdelningschefernas samt om vikariatsordningen.
d) Ombudsmännen.
Fullmäktige våren 1943.
I gällande personalförteckning äro uppförda en tjänst som ombudsman i
lönegraden RA 27 och en tjänst som biträdande ombudsman i lönegraden
RA 24. Utredningsmannen, som förutsatte att ifrågavarande befattningar
skulle tillsättas medelst förordnande på viss tid, hade placerat dem i lönegraden
RC a, respektive RC c. Detta förslag vann icke lönekommitténs gillande.
Kommittén ansåg nämligen att med hänsyn till ombudsmannens särställning
i förhållande till bankpersonalen i allmänhet samt även av principiella
skäl ombudsmannatjänsterna borde inordnas å RA-planen. Då ombudsmansexpeditionen
genom organisationen komme att underställas chefen
för det administrativa sekretariatet, borde ombudsmanstjänsten enligt kommitténs
mening icke placeras i högre lönegrad än RA 26, vilken lönegrad vid
jämförelse med motsvarande befattningar inom den civila statsförvaltningen
bäst syntes motsvara de med befattningen förenade göromålen. Biträdande
ombudsmannen borde liksom hittills vara placerad i lönegraden RA 24.
Riksbankstjänstemännens förening har, under åberopande bland annat av
att ombudsmännen under senare år tillförts ökade arbetsuppgifter, hemställt,
att ombudsmännen skulle i löneavseende höjas till lönegraden RA 28,
respektive RA 26. Beträffande biträdande ombudsmannen erinrades örn att
han numera i fråga örn behörighet vore likställd med ombudsmannen.
Fullmäktige äro icke fullt övertygade örn att icke skäl kunde ha förelegat
för att tillsätta åtminstone chefstjänsten å ombudsmansexpeditionen genom
förordnande. Därigenom kunde tjänsten hava blivit lockande för jurister
86
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
inom den för dem vanliga karriären. En viss önskvärd cirkulation skulle
sålunda kunnat åstadkommas. Fullmäktige hava emellertid icke nu velat
föreslå en dylik anordning utan förorda, att ifrågavarande tjänster tillsvidare
kvarbliva å RA-planen.
Vad angår den inbördes relationen mellan ombudsmännen kunde det
tänkas antingen att en differentiering av arbetsuppgifterna genomfördes, därvid
de mera kvalificerade komme att överlåtas å chefen för ombudsmansexpeditionen,
eller att som nu båda ombudsmännen utåt formellt sett intaga
samma ställning och även internt handlägga i stort sett likartade ärenden.
I det förra fallet borde konsekvensen bli en relativt stor löneskillnad, under
det att med nuvarande system, vilket förutsatts skola bestå jämväl efter
omorganisationens genomförande, någon mera betydande löneskillnad mellan
expeditionens chef och biträdande ombudsmannen icke synes vara motiverad.
Med hänsyn härtill och till arten av de arbetsuppgifter, som även efter
omorganisationen kunna beräknas tillkomma ombudsmännen, anse sig fullmäktige
böra instämma i lönekommitténs förslag om tjänsternas placering
i lönegraderna RA 26, respektive RA 24. Av praktiska skäl torde emellertid
även biträdande ombudsmannen i tjänsteförteckningen böra benämnas ombudsman.
Lönenämnden.
Ombudsmans- och biträdande ombudsmanstjänsterna inom banken hava
såväl av lönekommittén som fullmäktige föreslagits inplacerade i 26 respektive
24 lönegraden. Motivet för den sänkning av nuvarande ombudsmannens
löneställning från 27 lönegraden, som han nu innehar, har angivits vara, att
ombudsmansexpeditionen i den nya organisationen kommer att underställas
chefen för det administrativa sekretariatet. De fördelar, som kunna vinnas
med en sådan anordning, äro givetvis med hänsyn till de specialfrågor, som
handläggas å ombudsmansexpeditionen, beroende på kvalifikationerna och
utbildningen hos chefen för administrativa sekretariatet. Därest denne icke
är jurist, torde de med ombudsmansexpeditionens inordnande i avdelningsorganisationen
avsedda fördelarna icke komma att ernås. Under sådana förhållanden
och med hänsyn till arbetets inom expeditionen art synes det kunna
ifrågasättas, huruvida icke ombudsmansexpeditionen borde bibehållas vid
den fristående ställning inom organisationen, som den nu har. Lönenämnden
vill emellertid icke göra något mera bestämt uttalande i denna sak men vill
erinra, att lönenämnden i ett tidigare sammanhang förordat ombudsmansbefattningens
inplacering i 28 lönegraden, ett förslag, som lönenämnden anser
sig böra vidhålla, därest ombudsmansexpeditionen även i den nya organisationen
skulle givas en mera fristående ställning. Även under de förutsättningar,
som ligga till grund för fullmäktiges förslag, finner lönenämnden
emellertid ombudsmannens inplacering väl låg icke blott med hänsyn till arbetsuppgifternas
art utan även på grund av det förhållandet att ombudsmannen
på grund av sin specialutbildning och speciella arbetsuppgifter icke har
samma möjligheter att avancera till högre tjänster inom banken som övriga
tjänstemän. Ömbudsinansbefattningen torde få anses såsom sluttjänst. Med
hänsyn härtill synas lönenämnden icke tillräckliga skäl föreligga att sänka
ombudsmannens löneställning. Lönenämnden vill alltså föreslå, att ombudsmanstjänsten
även i den av fullmäktige föreslagna organisationen bibehåller
sin nuvarande inplacering i 27 lönegraden.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
87
Beträffande den nuvarande biträdande ombudsmansbefattningen, som med
förändrad benämning (ombudsman) föreslås kvarstå i nuvarande lönegrad
(RA 24), kunna enligt lönenämndens mening vissa skäl tala för en förbättrad
löneställning. Då arbetsuppgifterna för båda ombudsmännen äro likartade
och kompetensfordringama för dem desamma, kan nämligen en skillnad
i löneställningen på tre lönegrader synas alltför stor. Då det emellertid icke är
ovanligt inom lönesystemet att betydande skillnad i lönegradshänseende föreligger
för befattningar med i stort sett samma arbetsuppgifter, har lönenämnden
icke funnit anledning föreslå någon ändring i fullmäktiges förslag i denna
del.
Enligt fullmäktiges förslag avses ifrågavarande befattningar erhålla tjänstetiteln
ombudsman. Med hänsyn till att för andra befattningshavare inom
banken föreslås sådana tjänstetitlar — exempelvis bankkamrer —- som mera
tydligt utåt tillkännagiva befattningshavarnas ställning, finner sig lönenämnden
böra föreslå, att ombudsmännen benämnas bankombudsmän.
En reservant inom lönenämnden, herr Ahlin, har, med instämmande från
herr Wallenborg, erinrat, att lönenämnden år 1935 uttalat sig för lämpligheten
av den av fullmäktige då föreslagna utbrytningen av ombudsmansexpeditionen
till en självständig avdelning. Denna uppfattning ägde alltjämt och
nu i ännu högre grad än förut sin giltighet. Med hänsyn till arbetets speciella
natur och ansvar borde tjänsterna inplaceras i 28 respektive 26 lönegraderna.
Som skäl för sistnämnda placering borde särskilt framhållas, att sedan
frågan senast bedömdes inom lönenämnden det förhållandet tillkommit,
att biträdande ombudsmannen fått vidgad behörighet i sin tjänsteutövning
och i allo är likställd med ombudsmannen.
Fullmäktige hösten 1943.
Fullmäktige vidhålla sitt förslag att ombudsmansexpeditionen bör inordnas
under administrativa sekretariatet. Med hänsyn till arbetsuppgifterna bör
chefen för administrativa sekretariatet ha avlagt juridisk examen, men dessutom
bör av honom krävas erfarenhet i administrativa frågor.
Vad beträffar löneställningen för chefen för ombudsmansexpeditionen hava
fullmäktige i och för sig icke funnit anledning att frångå sitt förslag, att
denna befattningshavare skall hänföras till lönegraden RA 26. Fullmäktige
vilja å andra sidan icke motsätta sig, att nuvarande löneställning, d. v. s. lönegraden
RA 27, bibehålies även efter omorganisationens genomförande.
Som lönenämndens majoritet icke ansett sig böra förorda ändring i fullmäktiges
förslag örn oförändrad lönegradsplacering för nuvarande biträdande
ombudsmannen (RA 24), hava fullmäktige icke funnit anledning att här
ånyo ingå på frågan.
Mot lönenämndens förslag att ombudsmännen benämnas bankombudsmän
hava fullmäktige intet att erinra.
Sammanfattning. Gruppchefema och deras närmaste män (ställföreträdande
gruppcheferna) vid huvudkontoret, inklusive de båda ombudsmännen,
skulle alltså enligt fullmäktiges förslag placeras i de lönegrader, som framgå
av nedanstående sammanställning. Till jämförelse har i sammanställningen
angivits den lönegradsplacering, sorn föreslagits av utredningsmannen och
lönekommittén. (Beträffande sysslomanskontoret hänvisas till avdelningen
»Vaktpersonal m. fl».)
88
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Gruppchefer
Ställf. gruppchefer
Wall-
Löne-
Full-
Wall-
Löne-
Full-
berg
kom.
mäktige
berg
kom.
mäktige!
Ut- o. inlåningsexpeditionen ........
RC a
RC a
RA 26
RC c
RC c
RA 24
Kassaexpeditionen ..................
RC a
RC a
RA 26
RC c
RC c
RA 22 !
Konto rscentralsexpeditionen..........
RC a
RC a
RA 26
RC d
RA 22
RA 22
Guld- och sedelkontoret..............
avdelningschefen
RC c
RC c
RA 24
Depositaexpeditionen................
RC a
RC a
RA 26
RC c
RC c
RA 24
Arbitrage- och fondexpeditionen......
RC a
RC a
RC a
RC c
RC c
RA 22
Serviceexpeditionen..................
RC b
RC b
RC b
RC d
RA 22
RA 22
Statistikgruppen ....................
avdelningschefen
RC b
RC c
RC c
RA 22
Valutagruppen......................
RC b
RC b
RC b
RC d
RA 22
RA 22
Bokföringscentralen..................
RC b
RC b
RA 26
RC d
RA 22
RA 22
Kontrollcentralen....................
avdelningschefen
RC c
RC c
RA 24
Sedelförstöringskontoret..............
RC a
RC b
RA 24
RC d
RA 22
RA 22
Organisations- och personalkontoret ..
RC a
RC a
RA 26
RC c
RC c
RA 22
Ombudsmansexpeditionen............
RC a
RA 26
RA 27
RC b
RA 24
RA 24
Intendenturkontoret ................
RC b
RC c
RA 24
RA 18
RA 18
Gruppchefs- och ställföreträdande gruppchefstjänsterna skulle alltså enligt
fullmäktiges förslag vara hänförda, en till lönegraden RC a, tre till lönegraden
RG b, en till lönegraden RA 27, sex till lönegraden RA 26, sju till lönegraden
RA 24 samt nio till lönegraden RA 22.
Av de i gällande personalförteckning placerade tjänsterna i 26 och 24
lönegraderna äro för närvarande — örn man bortser från biträdande ombudsmannen
-—- nio respektive fem placerade vid huvudkontoret. Därest
man jämställer de föreslagna tjänsterna i lönegraderna RC a och RC b med
tjänster i 26 respektive 24 lönegraden, skulle enligt fullmäktiges förslag,
fortfarande bortsett från ombudsmansexpeditionen, vid huvudkontoret finnas
inrättade sju tjänster i den förra och nio i den senare löneställningen.
e) övrig bankpersonal.
Fullmäktige våren 1943.
Utredningsmannen bär utgått från att inom varje grupp skulle, frånsett ombudsmansexpeditionen
och intendenturkontoret, finnas en fast vikariatsordning
i dubbla led och att det alltså skulle utses, förutom ställföreträdande
gruppchef, jämväl biträdande gruppchef.
Egenskapen av biträdande gruppchef skulle emellertid endast innefatta
en beredskap att rycka in vid inträffande förfall för gruppchef (eller ställföreträdande
gruppchef). I vanliga fall skulle biträdande gruppchef i princip
hava att utföra det arbete, som i fråga om svårighetsgrad finge anses
följa närmast efter det som skulle åvila gruppchefen och ställföreträdande
gruppchefen. Enligt den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen
skulle av biträdande gruppcheferna åtta vara placerade i lönegraden
RA 22, fyra i lönegraden RA 20 och en i lönegraden RA 18.
Lönekommittén har ansett, att biträdande gruppchef borde lönegradsplaceras
med hänsyn till sin sedvanliga verksamhet och med bortseende
från det biträdande gruppchefsskapet. Till biträdande gruppchef borde sålunda
utses den tjänsteman, tillhörande den å gruppen placerade bankpersonalen,
vilken vore mest lämpad härför, utan att man därvid borde anse sig
bunden av vare sig anciennitet eller löneställning. Vid sådant förhållande
borde enligt lönekommitténs uppfattning en sådan avvägning av löneställningen
förordas, som vore ägnad att medföra en lämplig befordringsgång
upp till de ställföreträdande gruppchefer, som föreslagits placerade i lönegraden
RA 22.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
89
Enligt fullmäktiges mening bör hänsyn tagas till önskvärdheten att ernå
tillfredsställande befordringsförhållanden — sett på längre sikt -— för bankens
personal. Emellertid bör självfallet i första hand lönegradsplaceringen
göras beroende av de arbetsuppgifter, som komma att åvila personalen. Som
fullmäktige icke äro beredda att nu framlägga förslag till ny personalförteckning,
synes anledning saknas att verkställa en mera ingående prövning,
huruvida den av lönekommittén föreslagna personalen är tillräcklig och
lämpligt fördelad mellan olika lönegrader. Erfarenheten torde få utvisa, hur
stor personal i 22 och lägre lönegrad som kan bliva erforderlig, när omorganisationen
genomförts.
Enligt utredningsmannens förslag skulle vid huvudkontoret bibehållas
femton tjänster i lönegraden RA 22 (därav åtta avsedda för biträdande
gruppchefer). Av dessa skulle en vara sekreterare a administrativa sekretariatet
(organisations- och personalkontoret), medan de övriga fjorton skulle
med benämningen revisorer och bokhållare tjänstgöra, fyra å bankexpeditionsavdelningen,
tre å valvsavdelningen, en å utrikesavdelningen och sex å
räkenskapsavdelningen. Det nuvarande antalet tjänster i 22 lönegraden vid
huvudkontoret utgör 49 (därav 4 vakanta).
Örn man bortser från de fem ställföreträdande gruppchefstjänster (kamrerstjänster),
som utredningsmannen velat hänföra till lönegraden RC d
men som lönekommittén föreslagit placerade i lönegraden RA 22, har lönekommittén
för huvudkontoret avsett fem tjänster i 22 lönegraden. Av innehavarna
av dessa fem tjänster skulle en vara sekreterare och de återstående
fyra revisorer och bokhållare. Av de av utredningsmannen föreslagna femton
tjänsterna i 22 lönegraden (en sekreterare och fjorton revisorer och bokhållare)
skulle alltså enligt lönekommitténs förslag endast fem komma att tillhöra
sistnämnda lönegrad. De tio övriga av utredningsmannen föreslagna
revisors- och bokhållaretjänsterna i 22 lönegraden skulle enligt lönekommitténs
förslag sänkas till 20 lönegraden.
Fullmäktige ha biträtt lönekommitténs förslag att vid huvudkontoret skola
finnas fyra revisorer och bokhållare i lönegrad RA 22 samt en sekreterare
i samma lönegrad. Det sammanlagda antalet tjänster i lönegraden RA 22
skulle alltså komma att uppgå till 14, därav nio kamrerstjänster, en sekreterartjänst
och fyra revisors- och bokhållaretjänster.
Riksbankstjänstemännens förening har ansett, att antalet revisors- och bokhållaretjänster
i lönegraden RA 22 borde höjas.
Fullmäktige vilja såsom redan nämnts icke uttala sig om, huruvida det av
lönekommittén föreslagna antalet tjänster i 22 lönegraden kommer att visa
sig vara väl avvägt. Att en avsevärd reduktion av det nuvarande antalet
tjänster i nämnda lönegrad bör genomföras, finna fullmäktige emellertid
påtagligt.
För närvarande äro kassörerna vid huvudkontoret och avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö placerade i 22 lönegraden. De åtnjuta dessutom felräkningspenningar,
med vissa undantag uppgående till 1,500 kronor för år.
Antalet kassörstjänster i sagda lönegrad utgör enligt gällande personalförteckning
14, därav nio äro placerade vid huvudkontoret, tre vid kontoret i
Göteborg och två vid kontoret i Malmö. Av huvudkontorets kassörer är en
föreståndare för mynträkningsavdelningen och en för sedelräkningsavdelningen.
Kassörerna vid de mindre kontoren tillhöra enligt nuvarande tjänsteoch
personalförteckningar 20 lönegraden samt åtnjuta felräkningspenningar
med 750 kronor för år.
Utredningsmannen har föreslagit, att kassörerna vid samtliga kontor skulle
placeras i 20 lönegraden. Eftersom riksbanken enligt utredningsmannens
förslag skulle övertaga risken för felräkningar, har han vidare förordat slo
-
90
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
pande av nu utgående felräkningspenningar för samtliga kassörer. Lönekommittén
har instämt i vad utredningsmannen sålunda föreslagit.
Riksbankstjänstemännens förening har icke funnit förslaget godtagbart ur
personalens synpunkt utan hemställt, att kassörerna skulle bibehållas vid
sin nuvarande löneställning och vid förmånen av felräkningspenningar.
Fullmäktige anse, att kassörstjänsterna vid huvudkontoret — och även vid
flertalet avdelningskontor — för närvarande äro relativt högt placerade. I
samband med omorganisationens genomförande komma kassörernas arbetsuppgifter
att icke oväsentligt förenklas. Avsikten är att kassörerna skola hava
att utföra rena kassagöromål och befrias från att självständigt pröva förekommande
transaktioner. De komma visserligen att få emottaga eller utbetala
avsevärda belopp, men antalet sådana transaktioner kan förutsättas även
i fortsättningen bli förhållandevis litet. Vidare torde antalet smärre kassatransaktioner
—- avseende avbetalningslån och bosättningslån — med säkerhet
komma att betydligt minskas genom att betalningar torde komma att
ske över postgiro i större utsträckning än hittills. Detta förhållande kommer
dock att få betydelse huvudsakligen för kassörerna vid de mindre kontoren;
vid huvudkontoret samt vid kontoren i Göteborg och Malmö kommer
kassörernas antal att minskas, varför någon minskad arbetsbelastning för
dem icke torde vara att förutse. En jämförelse med kassörerna vid andra
statliga verk torde giva vid handen, att den för kassör vid huvudkontoret av
utredningsmannen och lönekommittén föreslagna löneställningen måste betraktas
som skälig. Man torde också få utgå från att kassörstjänsterna icke
komma att såsom hittills bliva sluttjänster, åtminstone icke om vederbörande
kassör är användbar å mera krävande arbetsuppgifter. Med hänsyn
härtill tillstyrka fullmäktige förslaget, att huvudkontorets permanenta kassörer
skola hänföras till lönegraden RA 20.
Till frågan om felräkningspenningarnas avskaffande återkomma fullmäktige
i det följande.
Utredningsmannen har föreslagit, att antalet kassörer vid huvudkontoret
skulle utgöra fem, varav ett par skulle sysselsättas även med andra uppgifter
än kassagöromål. Enligt lönekommitténs förslag skulle dessutom, såsom
förut nämnts, finnas tio revisorer och bokhållare i 20 lönegraden, vilka samtliga
torde hava varit avsedda att tjänstgöra vid huvudkontoret. Antalet tjänster
i sagda lönegrad skulle sålunda vid huvudkontoret uppgå till 15.
För närvarande finnas inga tjänster i lönegraden RA 20 vid huvudkontoret.
Detta har länge ansetts utgöra en brist, eftersom det till följd därav icke
varit möjligt att flytta en kassör vid ett av de 23 mindre avdelningskontoren
till huvudkontoret, örn han av en eller annan anledning icke längre lämpat
sig för kassörstjänst. Även om, såsom fullmäktige i det följande föreslå, antalet
kassörstjänster i 20 lönegraden vid avdelningskontoren kommer att
minskas, skulle samma olägenhet kvarstå, örn ej tjänster i 20 lönegraden,
avsedda för andra arbetsuppgifter än kassagöromål, inrättades vid huvudkontoret.
Fullmäktige anse sig därför böra tillstyrka lönekommitténs förslag
om att revisors- och bokhållaretjänster i sagda lönegrad inrättas jämväl
vid huvudkontoret (eventuellt vid kontoren i Göteborg och Malmö). Antalet
sådana tjänster vid huvudkontoret torde preliminärt —• i enlighet med
lönekommitténs förslag -—- böra beräknas till 10.
I övrigt innebära utredningsmannens och lönekommitténs förslag — vilka
i detta hänseende överensstämma — bibehållande vid huvudkontoret av ett
visst antal ordinarie tjänster (14 respektive 17) i lönegraderna RA 18 och RA
16. Det nuvarande antalet tjänster i sagda lönegrader vid huvudkontoret utgör
19 respektive 36. Beträffande fördelningen av dessa tjänster på de särskilda
avdelningarna torde få hänvisas till den sammanställning över perso
-
91
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
nålens sammansättning enligt organisationsplanen, som bifogats utredningsmannens
förslag. . . ,
Vad fullmäktige ovan anfört beträffande antalet tjänster i 22 lönegraden
efter omorganisationens genomförande äger motsvarande tillämpning jämväl
i fråga om antalet tjänster i 20, 18 och 16 lönegraderna vid huvudkontoret.
Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:
Rutinarbetets omläggning medför självfallet, att man beträffande många
arbetsuppgifter icke behöver uppställa samma fordringar som nu på en del
av befattningshavarna i fråga om utbildning och ansvar. Men alltjämt torde
kassavård och kontroll föranleda, att arbetet för många befattningshavare
i lägre lönegrader blir mycket ansvarsfullt.
Så länge förslag till nya tjänstgöringsreglementen och arbetsinstruktioner
saknas förefaller det omöjligt att bedöma, huruvida den föreslagna lönegradsplaceringen
beträffande det stora flertalet befattningshavare över huvud
taget är skälig. Beträffande en mindre grupp, kassörerna, synes man redan
nu kunna konstatera, att reduktionen i avlöningsförmåner blir orimligt stor,
om fullmäktiges förslag bifalles. Vid huvudkontoret samt avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö hava kassörerna hittills varit placerade i lönegraden
RA 22 samt haft rätt till felräkningspengar. Nu föreslås, att dessa kassörer
genomgående skola placeras i högst RA 20 samt att rätten till felräkningspengar
skall upphöra. Lönegradssänkningen motiveras därmed, att kassörerna
skola befrias från allt gransknings- och bokföringsarbete och endast ägna
sig åt egentligt kassörsarbete. Även om detta torde kunna genomföras vid de
större kontoren, lär så icke kunna ske vid de mindre kontoren. Till frågan
om de mindre kontorens kassörer återkommer jag i annat sammanhang.
Men även om man vid de större kontoren genom ny arbetsfördelning befriar
kassörerna från allt annat arbete än rena kassagöromal, kan detta^icke
rimligen hava till syfte att minska deras totala arbetsbörda. Meningen måste i
stället vara, att de därigenom skola bli i stånd att expediera flera kunder per
dag än nu och att man därigenom skall kunna avverka kassörsarbetet med
färre kassörer än för närvarande. o .
Kassaomsättningens storlek kommer sannolikt på det sättet att växa och risken
för missräkningar ökas för var och en av de kvarstående kassörerna.
Uppenbarligen föreligger dock möjlighet att reducera kassörernas antal endast
vid kontor, där det nu förekommer minst två kassörer, d. v. s. vid kontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid övriga kontor, där det finnes endast
1 kassör, föreligger sålunda icke denna möjlighet till besparing, och eftersom
kassörerna vid avdelningskontoren i regel torde vara mindre arbetsbelastade
än övrig bankpersonal, förefaller den tänkta arbetsfördelningen
icke vara ändamålsenlig vid dessa kontor.
Löncnämndcn.
Vad angår den av fullmäktige föreslagna placeringen av kassörerna vid
huvudkontoret och vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö i lönegraden
RA 20, vilket innebär en nedsättning med två lönegrader, anser lönenämnden
de skäl fullmäktige härför åberopat bindande och har alltså för
sin del ingen erinran att framställa mot fullmäktiges förslag i denna del.
Herr Ahlin har anfört:
Utöver vad föreningen enligt förhandlingsprotokollet anfört vill jag beträffande
ifrågavarande kassörstjänster framhålla, alt placeringen i 20 lönegraden
ter sig mycket ogynnsam ur bcfordringssynpunkt. Skillnaden mellan
92
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
18 ?ch.20 lönegraderna är endast en löneklass, ett förhållande som torde
ha förbisetts vid gradplaceringsarbetet. Med de höga t.jänsteåldrar, som tjänstemännen
i 18 lönegraden i regel innehava, komma de redan vid befordran
alt vara »överåriga» i 20 lönegradens högsta löneklass. De kunna alltså icke
utnyttja den s. k. »sneddningsrätten», som är en för tjänstemännen fördelaktig’
grundläggande princip i det nuvarande statliga lönesystemet. Då de
därjämte vid befordran mista eventuell vikariatsersättning (mellan 18 och
20 lönegraderna) blir befordringsvinsten minimal. Skulle vidare felräkningspengarna
borttagas, kan man med skäl säga att åtminstone för de nuvarande
18-gradstjänstemännen en mycket stor försämring kommer att inträda
såväl i deras nuvarande inkomstläge (vid vikariat, speciellt som kassör)
som deras framtida befordrings- och löneförhållanden. Denna fråga förtjänar
större uppmärksamhet än vad den hittills ägnats.
2. Avdelningskontoren.
a) Direktörer.
Fullmäktige våren 1943.
Utredningsmannen har föreslagit bibehållande av nuvarande löneställning
för avdelningskontorens direktörer, d. v. s. lönegraden RC 4 (grundlön 16,000
kronor) för direktörerna i Göteborg och Malmö och lönegraden RC 1 (grundlön
13,000 kronor) för övriga direktörer. Detta förslag, mot vilket lönekommitén
ej haft något att erinra, biträdes av fullmäktige. Den omständigheten
att fullmäktige föreslagit, att vissa avdelningschefer skulle placeras i lönegraden
RC 2 (grundlön 14,000 kronor), har icke ansetts kunna motivera att
direktörstjänsterna vid de 23 mindre kontoren skulle hänföras till samma
lönegrad. Redan nu föreligger en viss skillnad mellan de till direktörerna vid
dessa kontor, å ena, och bankokommissarierna i lönegraden RA 30, å andra
sidan, utgående lönebeloppen, vartill kommer att de senare tillsatts genom
fullmakt. För övrigt är att märka, att avdelningscheferna hava sin tjänstgöring
förlagd till högsta dyrorten (I-ort), medan direktörerna utan undantag
äro placerade å lägre dyrorter (lägst C-ort och högst H-ort). I exempelvis
lönegraden RA 30, löneklass 33, utgör grundlönen å I-ort 13,500 kronor och
å C-ort 12,150 kronor. Skillnaden är alltså här större än den till 1,000 kronor
uppgående skillnaden mellan de lönebelopp, som utgå i lönegraderna
RC 2 och RC 1. Någon svårighet att rekrytera direktörstjänsterna torde
näppeligen uppkomma till följd av den föreslagna skillnaden i löneställningen
för ifrågavarande avdelningschefer, å ena, samt här avsedda direktörer,
å andra sidan.
Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:
Närmast med anledning av de föreslagna löneförhöjningarna för avdelningscheferna
vid huvudkontoret kräver beträffande avdelningskontoren
direktörernas löneställning beaktande. Avdelningskontorens direktörer hava
hittills haft samma löneställning som bankraden (RC 1) och kommissarierna
(RA 30). Såsom tidigare framhållits föreslås nu en löneförhöjning motsvarande
1 resp. 3 lönegrader för avdelningscheferna vid huvudkontoret under
det att de mindre avdelningskontorens direktörer föreslås bibehålla oförändrad
lönegradsplacering. Relativt sett bliva sålunda landsortsdirektörerna
deklasserade. Under senare år har det visat sig vara mindre lockande för
tjänstemän placerade vid huvudkontoret att mottaga direktörsförordnanden
vid något av de mindre avdelningskontoren, såframt de ansett sig hava utsikt
att inom rimlig tid bliva befordrade till avdelningschefer vid huvudkontoret.
Under de år jag som deputerad haft att föreslå kandidater till direk
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
93
törsposter vid avdelningskontoren, har det vid olika tillfällen förekommit,
att tjänstemän, vilka jag ansett lämpligast för dylik befordran, avböjt. Självfallet
blir det enligt den föreslagna personalorganisationen än mera lockande
än hittills att kvarstanna vid huvudkontoret och svårigheten att få direktörsposterna
i landsorten besatta med lämpliga personer än större.
Visserligen är det riktigt som fullmäktige påpekat, att avdelningscheferna
hava sin tjänstgöring förlagd till högsta dyrort under det att direktörerna
äro placerade å lägre dyrort, vilket, eftersom lönebeloppen för förordnandetjänster
icke äro dyrortsgraderade, skulle innebära en reellt sett bättre ställning
för landsortsdirektörerna än för en förordnandetjänsteman i samma lönegrad
vid huvudkontoret. Men detta kompenseras mer än väl därav, att
landsortsdirektörerna, örn de vilja bereda sina barn utbildning vid högskola
eller annan högre utbildningsanstalt, måste vidkännas betydligt större kostnader
därför än tjänstemännen i Stockholm. Fullmäktiges förslag att på
sätt nu nämnts sätta landsortsdirektörerna i lägre lönegrad än avdelningscheferna
synes mig stå i bestämd motsättning till den uppfattning om avdelningskontorens
ställning utåt, varåt fullmäktige i annat sammanhang givit
uttryck. I organisationsplanen erinra fullmäktige nämligen därom, att utredningsmannens
syfte varit att stärka avdelningskontorens ställning utåt
och att ge dem större möjligheter än hittills att ägna sig åt sin huvuduppgift,
nämligen kreditgivningen. I anslutning härtill finna fullmäktige »det
synnerligen angeläget att inga åtgärder vidtagas, som försvaga kontorens betydelse
utåt». Eftersom jag helt delar denna uppfattning och likaledes finner
det angeläget, att den omsättes i praktiken har jag inom fullmäktige
yrkat, att landsortsdirektörerna skola placeras i lönegraden RC 2, ehuru jag
är väl medveten örn, att ett sådant yrkande lika litet som fullmäktiges förslag
att höja löneställningen för huvudkontorets avdelningschefer står i god
överensstämmelse med det allmänna pris- och lönestopp, som ansetts nödvändigt
från penningpolitisk synpunkt.
b) Kamrerare.
Fullmäktige våren 1943.
Vad beträffar de föreslagna kamrerstjänsterna vilja fullmäktige tillstyrka
att dessa i enlighet med de principer, som ovan angivits, bibehållas i lönegraden
RA 26 vid kontoren i Göteborg och Malmö i stället för att, såsom utredningsmannen
och lönekommitten föreslagit, hänföras till lönegraden RC a.
För närvarande finnes vid vartdera av dessa kontor dessutom en kamrerare
i lönegraden RA 24. Fullmäktige ansluta sig till utredningsmannens och lönekommitténs
förslag, att denna tjänst i stället lninföres lill lönegraden RA 22.
För närvarande äro kamrerstjänsterna vid fjorton av de övriga avdelningskontoren.
nämligen i Falun, Gävle, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad,
Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Örebro och
Östersund, placerade i lönegraden RA 24. Vid de nio återstående kontoren,
nämligen i Halmstad, Härnösand, Kalmar, Mariestad, Nyköping, Visby, Vänersborgs,
Västerås och Växjö, är kamrerstjänsten uppförd i 22 lönegraden.
Utredningsmannen, som ansåg att det efter omorganisationens genomförande
icke skulle vara tillräckliga skäl att bibehålla den nuvarande skillnaden i
löneställning för kamrerstjänsterna vid de 23 mindre kontoren, föreslog, att
alla ifrågavarande tjänster skulle enhetligt placeras i lönegraden RC d. Lönekommittén
— vilken icke synes hava ingått på saklig prövning av frågan,
huruvida det kunde föreligga anledning att differentiera löneställningen beträffande
ifrågavarande kamrers!jänster — förordade, att samtliga dessa
tjänster skulle hänföras till lönegraden RA 22.
94
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Riksbankstjänstemännens förening har delat utredningsmannens uppfattning,
att det icke förelåge skäl att värdesätta kamrersarbete vid de mindre
kontoren olika vid skilda kontor. Föreningen bär emellertid för sin del ansett,
att kamrerstjänsterna vid samtliga dessa kontor skulle hänföras till 24
lönegraden.
Vid sitt övervägande av frågan hava fullmäktige kommit till den uppfattningen,
att det med hänsyn till olikheten i arbetsuppgifternas omfattning är
motiverat att även i fortsättningen genomföra en differentiering av löneställningen
för kamrerarna vid de mindre kontoren. Enligt fullmäktiges mening
torde sålunda kamrerstjänsterna vid vissa avdelningskontor böra bibehållas i
24 lönegraden. Här åsyftas kontoren i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå,
Norrköping, Uppsala och Örebro. Flertalet av dessa kontor torde komma att
få tjänstgöra som sedelräkningscentraler. Vid de övriga sju kontor, där för
närvarande kamrerstjänsterna tillhöra 24 lönegraden, anse fullmäktige däremot
icke tillräckliga skäl föreligga att bibehålla denna löneställning. Kamrerstjänsterna
vid dessa kontor böra alltså liksom vid de kontor, där kamrerstjänsterna
redan äro placerade i 22 lönegraden, hänföras till sistnämnda lönegrad.
Vid frågans bedömande bör uppmärksammas att enligt utredningsmannens
och lönekommitténs förslag kamrerare skulle hava att uppehålla direktörstjänsten
vid kontoret utan att särskild ersättning härför annat än undantagsvis
skulle tillkomma honom. Som fullmäktige förutsätta, att vikariatsersättning
även i fortsättningen skall få utgå vid förordnanden å högre tjänst,
kommer härigenom en viss löneförbättring att inträda i förhållande till vad
lönekommittén (och utredningsmannen) föreslagit jämväl för de kamrerare,
som enligt fullmäktiges förslag skola hänföras till lönegraden RA 22.
Fullmäktiges förslag innebär alltså, att kamrerstjänsterna skulle placeras
i 26 lönegraden vid två kontor (i Göteborg och Malmö) —- vid vartdera av
dessa kontor skulle dessutom finnas en kamrerare i 22 lönegraden —- i 24
lönegraden vid sju kontor, nämligen i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå,
Norrköping, Uppsala och örebro, samt i 22 lönegraden vid återstående sexton
kontor.
Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:
För närvarande finnas vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö
en kamrerare i RA 26 och en i RA 24. Fullmäktige föreslå nu att de båda
kamrerarna skola placeras i RA 26 och RA 22. Någon motivering för förslaget
att sänka löneställningen för andre kamrerarna har jag icke kunnat finna.
Vid båda dessa kontor måste såvitt nu kan bedömas även efter omorganisationen
finnas en förhållandevis stor personal. Lånerörelsen vid kontoren
har rätt stor omfattning. Antalet avbetalningslån uppgår vid vartdera
kontoret till mer än V* av antalet lån vid huvudkontoret, och vid vartdera
kontoret finnas i det allra närmaste hälften så många bostadslån som vid
huvudkontoret. Särskilt vad Malmökontoret beträffar äro banklokalema fördelade
på 2 våningar och även i övrigt mycket splittrade, varigenom arbetsledningen
i hög grad försvåras. Även med hänsyn till personalens sammansättning
har andre kamreraren en mycket ansvarsfull uppgift att fylla.
Ingenting kan såvitt jag förstår på grund av omorganisationen väntas inträffa,
som kan motivera sänkningen av hans löneställning. Motsvarande befattning?
vid kontoret i Göteborg inrättades helt nyligen och motiverades närmast
med direktörens extraordinära behov av biträde under ombyggnadstiden.
Under ombyggnadstiden har jag haft tillfälle att förhållandevis ofta
studera det dagliga arbetet vid Göteborgskontoret, och jag har därvid funnit
att inrättandet av denna befattning varit synnerligen fördelaktigt med
hänsyn till arbetets gång.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
95
Jag anser därför, att andre kamreränka vid dessa båda kontor böra bibehållas
i lönegraden RA 24.
Det föreslås vidare, att den ordinarie bankpersonalens numerär vid dessa
båda kontor skall reduceras från sammanlagt 42 man nu till 19 framdeles.
Denna reduktion med mer än 50 °/o är ju högst betydlig. För de allra närmaste
åren kommer den knappast att hava någon annan betydelse än att
befordran från lägre till högre tjänst stoppas. Om den skulle visa sig för
kraftig, vilket jag håller för sannolikt, blir det tillfälle att rätta ett eventuellt
misstag på denna punkt.
Lönenämnden.
Lönenämnden har i likhet med fullmäktige ansett, att en differentiering av
löneställningen för kamrerarna vid avdelningskontoren även i fortsättningen
borde upprätthållas, och funne fullmäktiges förslag härutinnan vara väl avvägt.
Herr Ahlin har anfört:
Med understrykande av de synpunkter, som framkommit vid förhandlingarna,
framför allt genom därunder refererat uttalande av bankoulskottet
vid 1936 års riksdag, vill jag framhålla, att det ur
synpunkt vore lämpligt, att samtliga kamrers- respektive lcassörstjänster vid
de mindre kontoren placerades i samma lönegrader. Denna ståndpunkt har
ju även intagits av såväl utredningsmannen som Jönekommittén. Vad angår
kamrerarna ha utredningsmannen och lönekommittén föreslagit en lägre inplacering
än 24 lönegraden under det att fullmäktige velat differentiera mellan
24 och 22 graderna. Med hänsyn tagen till ovannämnda personalorganisatoriska
synpunkter synes en inplacering av samtliga ifrågavarande kamrerare
i 24 lönegraden vara väl motiverad.
I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas vid att placeringen av
andrekamrerstjänsterna vid kontoren i Göteborg och Malmö synes ha undgått
beaktande vid förhandlingarna, antagligen beroende på viss oklarhet i
det framlagda förhandlingsprogrammet. Ej heller lönenämnden har fattat
ståndpunkt till denna fråga. Då löneställningen för dessa tjänster för icke
lång tid sedan prövats och inga skäl framlagts för en sänkning av tjänsterna
böra de fortfarande vara placerade i 24 lönegraden.
c) Kassörer och övrig bankpersonal.
Fullmäktige våren 1943.
Utredningsmannen har föreslagit, att vid vartdera av kontoren i Göteborg
och Malmö skola finnas anställda — förutom direktör och två kamrerare —
en revisor och bokhållare i lönegraden RA 22, en kassör i lönegraden RA 20,
två förste kammarskrivare i lönegraden RA 18 — därav en förutsättes skola
bestrida kassörsgöromål — och tre respektive två kammarskrivare i lönegraden
RA 16 jämte viss ordinarie biträdespersonal och ett antal icke-ordinarie
befattningshavare. Förslaget har i denna del icke föranlett erinran från lönekommittén.
Den nuvarande ordinarie bankpersonalen vid dessa kontor utgöres
-— förutom av direktör och två kamrerare — vid kontoret i Göteborg
av tre kassörer i lönegraden RA 22, därav en föreståndare för scdelräkningsavdelningen,
fem revisorer och bokhållare i samma lönegrad, fem förste
kammarskrivare (RA 18) och sex kammarskrivare i lönegraden RA 16 (en
kammarskrivarljänst är för närvarande vakant) samt vid kontoret i Malmö
Ivå kassörer (RA 22), fem revisorer och bokhållare (RA 22), fyra förste kammarskrivare
(RA 18) och lein kammarskrivare (RA 16).
96
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Mot de föreslagna tjänsternas lönegradsplacering liava fullmäktige icke något
att invända. Beträffande kassörernas löneställning samt antalet tjänster i
de olika lönegraderna vid dessa kontor gäller vad ovan anförts i fråga om
motsvarande spörsmål vid huvudkontoret.
Vad angår övriga avdelningskontor har utredningsmannen — och lönekommittén
— förutsatt, att den ordinarie personalen skulle vid flertalet av
dessa kontor vara begränsad till ■—- förutom direktören och kamreraren —
en kassör och en vaktmästare. Vid sju kontor skulle därutöver finnas anställd
en ordinarie kammarskrivare (RA 16) och vid ytterligare fyra en ickeordinarie
banktjänsteman.
För närvarande finnas vid samtliga ifrågavarande kontor — förutom en
direktörs-, en kamrers-, en kassörs- och en vaktmästaretjänst — en registratorstjänst
(RA 18) och, med undantag för kontoren i Mariestad och Nyköping,
^ en kammarskrivartjänst (RA 16). Vid kontoren i Gävle, Karlskrona,
Luleå, Umeå, Uppsala och Örebro finnas därutöver ytterligare en (vid kontoret
i Örebro två) ordinarie kammarskrivare. Vissa av förenämnda tjänster
äro emellertid för närvarande vakanta eller uppehållas på förordnande. Vid
sju av här avsedda 23 kontor är därutöver för närvarande anställd en och
vid tre kontor (i Luleå, Norrköping och Örebro) två extra ordinarie eller
extra banktjänstemän. Vid kontoren i Gävle, Jönköping och Uppsala finnas
tre sådana tjänstemän, därvid beträffande kontoret i Gävle är att märka,
att kassörstjänsten är vakant, och beträffande kontoret i Uppsala att en ordinarie
kammarskrivare tjänstgör vid huvudkontoret. Tillkomsten av dessa
icke-ordinarie tjänstemän har delvis varit föranledd av förhållandena under
det nu pågående kriget, bland annat militärinkallelserna.
Kassörstjänsterna vid ifrågavarande 23 kontor ha av utredningsmannen
och lönekommittén föreslagits hänförda till lönegraden RA 20 eller till samma
lönegrad som för närvarande.
Fullmäktige hava icke kunnat helt ansluta sig till detta förslag. Ur rekryteringssynpunkt
torde det nämligen komma att möta svårigheter, om de lägsta
tjänsterna vid flertalet avdelningskontor skulle intaga en så relativt hög
löneställning som sålunda föreslagits. Delta skulle nämligen förutsätta, att
tjänstemännen under passagen genom 16 och 18 lönegraderna skulle hava
att tjänstgöra huvudsakligen vid huvudkontoret eller avdelningskontoren i
Göteborg och Malmö. För den yngre bankpersonalen är emellertid tjänstgöringen
vid avdelningskontoren ur utbildningssynpunkt värdefull, eftersom
den i allmänhet ger större allsidighet och större vana vid självständigt handlande.
Kassörsarbetets svårighetsgrad torde icke heller vid samtliga mindre
kontor motivera den ifrågasatta löneställningen.
I den promemoria, som legat till grund för förhandlingarna med personalsammanslutningarna,
hava fullmäktige med hänsyn härtill föreslagit, att kassörstjänsterna
skulle hänföras till lönegraden RA 20 vid de kontor -— med
undantag för kontoret i Visby — där sedelräkningscentraler enligt fullmäktiges
förslag komma att anordnas eller där kamrerstjänst i lönegraden RA 24
anses böra inrättas. Dessa kontor kunna nämligen antagas bli av något större
storleksordning, även beträffande personal, än övriga här ifrågavarande avdelningskontor.
Kassörstjänster i 20 lönegraden skulle sålunda enligt sagda
promemoria inrättas vid åtta av de 23 mindre kontoren, nämligen i Gävle,
Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala och Örebro.
För övriga ifrågavarande kontor borde avses kassörstjänster i lägre lönegrad.
Dessa kassörstjänster borde vara placerade antingen i lönegraden RA
18 eller i lönegraden RA 16. I personalförteckningen borde uppföras förslagsvis
åtta tjänster i 18 och sju tjänster i 16 lönegraden utan att det på förhand
bestämdes vid vilka kontor tjänster av det ena eller andra slaget skulle vara
placerade. Som tjänster i riksbanken enligt gällande bestämmelser (se banko
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
97
reglementet § 31) skola kungöras utan fast placering, kunde det för att undvika
onödiga flyttningskostnader i vissa fall bli lämpligt att låta kassör i 16
lönegraden, som befordrats till kassörstjänst i 18 lönegraden, kvarbliva vid
samma kontor. Detta skulle i realiteten innebära, alt ett utbyte av tjänster
skedde mellan det kontor, där tjänsten blivit ledig, och det kontor, där den
befordrade är stationerad. Några principiella betänkligheter mot en sådan
anordning synas icke behöva mola, eftersom det åtminstone vid huvudkontoret
i praktiken knappast förefunnits någon mera påtaglig skillnad i arbetsuppgifter
mellan tjänstemän i 16 och 18 lönegraden. Befordran till sistnämnda
lönegrad har därför närmast varit att betrakta som en av tjänstgöringstidens
längd motiverad löneuppflyttning. Skulle det för att vinna önskvärd
cirkulation inom den yngre bankpersonalen mellan olika kontor anses lämpligt,
att den befordrade tjänstemannen flyttade til! det kontor, där tjänsten i
18 lönegraden blivit ledig, borde vad sålunda anförts självfallet icke utgöra
hinder härför. En dylik flyttning bleve för övrigt nödvändig, om arbetet vid
sistnämnda kontor vore av större omfattning eller till äventyrs att anse som
mera ansvarsfullt än vid det kontor, där tjänstemannen vid tiden för befordringen
vore stationerad.
Riksbankstjänstemännens förening har vid de förda förhandlingarna uttalat,
att kassörstjänsterna borde bibehållas i 20 lönegraden vid samtliga
ifrågavarande kontor. Att med frångående av lönekommitténs ståndpunkt
uppdela kassörstjänsterna i olika lönegrader och att vid ledighet i högre kassörsgrad
vid ett kontor överflytta tjänsten till annat kontor enbart för
att bereda kassören vid sistnämnda kontor befordran, vore enligt föreningens
mening icke principiellt riktigt. Förfarandet syntes sakna motsvarighet inom
den civila statsförvaltningen i övrigt, önskemålet att för tjänstemännens utbildning
kunna placera dem vid avdelningskontoren borde tillgodoses genom
en även ur arbetssynpunkt behövlig förstärkning av personalen vid avdelningskontoren
utöver vad i förslaget förutsattes, i första hand vid varje kontor
med en tjänsteman i 18 lönegraden och därutöver vid vissa kontor med
ytterligare någon tjänsteman i 16 lönegraden.
Vad föreningen sålunda anfört har icke givit fullmäktige anledning att
frångå den uppfattning, som legat lill grund för fullmäktiges i promemorian
framlagda preliminära förslag örn en uppdelning av kassörstjänsterna vid de
mindre kontoren i 20, 18 och 16 lönegraderna. Beträffande de arbetsuppgifter,
som komma att åvila kassörerna efter omorganisationen, samt uppgifternas
svårighetsgrad vilja fullmäktige hänvisa till vad ovan anförts i samband
med behandlingen av löneställningen för huvudkontorets kassörer.
Under en övergångstid kommer det att vid de mindre avdelningskontoren
finnas övertalig personal — förutom i nuvarande kassörsgraden (RA 20) —
jämväl i 18 och 16 lönegraderna. Fullmäktige kunna nämligen icke ansluta
sig till personalföreningens hemställan om att det även i fortsättningen elter
omorganisationens genomförande skall å personalförteckningen linnas uppförda
andra tjänster i 18 lönegraden, avsedda för dessa kontor, än kassörstjänster.
Antalet tjänster i 16 lönegraden kan — fortfarande med bortseende
från kassörstjänster — icke heller beräknas bli tillnärmelsevis så stort som
för närvarande. På grund av berörda förhållanden torde övergångsvis i den
ram för tjänstetillsättningar, som enligt fullmäktiges förslag tillsvidare skulle
tillämpas, kassörstjänsterna i 16 lönegraden böra utbytas mot tjänster i 18
lönegraden, vilken sålunda skulle vid de mindre kontoren under en övergångstid
komma alt omfatta 15 tjänster.
Enligt utredningsmannens förslag skulle, såsom förut nämnts, kammarskrivare
i 16 lönegraden finnas vid sju av de mindre kontoren. I den mån personall
örslärkning skulle visa sig erforderlig vid dessa och övriga av här ilråga
Bihanq
till riksdagens protokoll 19t3. 8 sami. Nr ''i (i. 7
98
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
varande kontor, har utredningsmannen ansett, att denna bör tillgodoses genom
att till kontoren detacheras eller där —• vid fyra kontor — stadigvarande
placeras icke-ordinarie befattningshavare. 1 viss utsträckning torde det
också bliva möjligt att, som utredningsmannen förutsatt, vid semester eller
sjukledighet för den ordinarie bankpersonalen anlita dagavlönad reservpersonal,
som engagerats av vederbörande kontorsstyrelse. Farhågorna för att
det kommer att möta svårigheter för de mindre kontoren att fullgöra sina
arbetsuppgifter med det av utredningsmannen föreslagna antalet befattningshavare
torde därför få anses överdrivna. Skulle farhågorna mot förmodan besannas,
äro fullmäktige självfallet beredda att vidtaga de åtgärder, som därav
kunna föranledas, eventuellt föreslå ökning av den ordinarie personalen vid
dessa kontor. Fullmäktige komma att noga följa utvecklingen på detta område.
Vid tillämpning av nuvarande personalförteckning har löneställningen för
bankpersonalen i riksbanken varit gynnsam. Detta gäller vid jämförelse icke
blott med statsförvaltningen i övrigt utan även — om man bortser från högre
tjänster — med de privata bankerna. Om en ny personalorganisation genomföres
i enlighet med vad fullmäktige ovan föreslagit och med det antal tjänster
i de olika lönegraderna, som lönekommittén förutsatt, torde denna för
bankpersonalen jämförelsevis förmånliga löneställning — sedd på längre sikt
— komma att bibehållas, även örn vissa förskjutningar såväl uppåt som nedåt
kunna förmodas inträda. Skulle det visa sig nödvändigt att mera avsevärt
öka antalet tjänster i de lägsta lönegraderna, torde kunna förutsättas att en
omprövning kommer till stånd även beträffande antalet tjänster i högre lönegrad.
Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvika n d e mening:
Då fullmäktige den 31 mars avgåvo första delen av sitt förslag till omorganisation
av riksbanken, i det följande benämnd »organisationsplanen»,
hade jag att räkna med en personalorganisation för de mindre avdelningskontoren,
vari den ordinarie bankpersonalen skulle utgöras av 3 personer,
direktör, kamrer och kassör, ävensom att samtliga kassörer skulle placeras i
lönegraden RA 20. Vid granskning av organisationsplanen i denna del fann
jag anledning till kritik dels däri, att en sådan organisation av de mindre avdelningskontoren
väsentligt skulle försämra utbildnings- och rekryteringsmöjligheterna
för bankpersonal, icke blott vid avdelningskontoren utan även vid
huvudkontoret, dels däri, att det skulle bli dyrbart och ofta besvärligt att
vid förfall för någon av den ordinarie personalen anskaffa lämplig vikarie.1
I den andra delen av sitt förslag till omorganisation, daterad den 17 maj
1943, i det följande benämnd'' »personalorganisationen», har fullmäktiges majoritet
erkänt det berättigade i min anmärkning angående organisationens betydelse
för rekrytering och utbildning. Till hävande av bristen härutinnan har
majoriteten förordat den paradoxala utvägen att sänka kassörstjänsterna från
lönegraden RA 20 till lönegraden RA 18 vid 8 kontor och till RA 16 vid 7
kontor, under det att kassörerna vid övriga avdelningskontor skulle bibehållas
i lönegraden RA 20. Uppenbarligen undanröjas icke härigenom svårigheterna
att vid förfall för någon av de 3 högre befattningshavarna, stundom
utan varsel, skaffa lämplig vikarie. Ej heller innebär detta förbättrade utbildningsmöjligheter,
eftersom kassörsarbetet allmänt erkännes vara föga lämpligt
i sådant avseende. En kassör är ju under förhållandevis stor del av arbetstiden
upptagen enbart med sedelräkning. Huruvida den föreslagna lönenedsättningen
rimligen kan försvaras med hänsyn till det ekonomiska ansvar,
1 Jfr herr Björnssons uttalanden å sid. 48—49.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
99
som kommer att åvila en riksbankskassör vid ett avdelningskontor, lämnar
jag därhän, bl. a. av det skälet, att man ännu icke vet, huru mycket kassaomsättningen
kommer att sjunka på grund av omorganisationen. Men jag
vill erinra örn, att kassören vid semester eller annan ledighet för kamrer, resp.
direktör regelmässigt torde få tjänstgöra som kamrersvikarie. Som sådan har
han dels att sköta bokföring och andra kamreraregöromål, såsom handläggning
av låneärenden m. m., dels att såsom kassavårdare kontrollera direktören
resp. hans ställföreträdare. På dessa båda kassavårdare gemensamt vilar
ansvaret för dagkassans skötsel. Enligt min bestämda övertygelse kan man
icke rimligen begära av en tjänsteman i lönegraden RA 16 resp. RA 18, att
han i regel skall besitta den erfarenhet och allmänna mognad som bör utgöra
en förutsättning för en sådan grannlaga arbetsuppgift.
I detta sammanhang vill jag erinra örn ett tidigare försök att nedskära de
mindre avdelningskontorens personalorganisation. Ar 1914 beslöts nämligen
att med början vid kontoret i Mariestad indraga kamrersbefattningen oell låta
viss del av kamrerarens arbete utföras av en ledamot av styrelsen under
namn av kontrollant. Denna kontorstyp var ursprungligen avsedd för ett avdelningskontor
i Hälsingborg, varom då motionerats. Förslaget örn inrättande
av ett avdelningskontor i Hälsingborg föll, men fullmäktige höllö fortfarande
före, att en dylik förenklad organisation av de minsta riksbankskontoren
skulle utan men för rörelsen och utan åsidosättande av riksbankens
trygghet låta sig genomföras, och bragte därför frågan under riksdagens
prövning, för att ifrågavarande organisation till en början skulle kunna tilllämpas
vid avdelningskontoret i Mariestad. Löneregleringskommittén, som
haft att yttra sig om organisationsplanen, hade härom anfört bl. a. följande:
(Se bankoutskottets utlåtande 1914, nr 11). Fullmäktige ha vitsordat, att den
förenklade organisationen utan men för rörelsen och utan åsidosättande av
riksbankens trygghet kan genomföras såväl vid avdelningskontoret i Mariestad
som ock efter hand vid andra avdelningskontor med mindre omfattande
rörelse. Ur bankoutskottets utlåtande kan anföras:
»Med hänsyn till riksbankens uppgift såsom landets centralbank och enda sedelutgivande
bank har riksbankskontorens verksamhet blivit strängt begränsad och
noga reglerad. Sålunda få endast vissa slag av handlingar och säkerheter godkännas
för belåning och endast vissa i lag angivna slag av bankrörelse utövas. Härav följer,
att särskilt för dc mindre riksbankskontoren de direkta förbindelserna med allmänheten
bliva mindre omfattande. Lånerörelsen inskränker sig nämligen huvudsakligen
till — utom beviljande av avbetalningslån till belopp av högst 6,000 kronor
för varje låntagare — rediskontering av växlar åt de enskilda bankerna; och synes
denna rörelse kunna, under deputerades kontroll, vid omorganiserat kontor handhavas
av kontorsföreståndaren och kontrollanten i förening.---»
På dc av fullmäktige och kommittén anförda skälen ansåg sig utskottet
böra tillstyrka förslaget. Det må anmärkas, att kontoret intill 1914 haft en
bankpersonal bestående av direktör, kamrer, kassör samt två tjänstemän i
registrator- och bokliållargraden. Under åren 1915 och 1916 genomfördes
sålunda förenklad personalorganisation vid kontoren i Halmstad, Mariestad,
Växjö, Kalmar, Nyköping, Visby, Vänersborg oell Västerås.
Redan 1921 var man emellertid färdig att återgå till den gamla, fylligare
personalorganisationen. I bankoutskottets utlåtande (1921 nr 70) anfördes
som motivering härför följande:
»Även utskottet delar deli av fullmäktige och kommittén företrädda uppfattningen,
att ifrågavarande nio kontor böra erhålla samma organisation som övriga mindre
kontor. En sådan förändring torde särskilt ur kontrollsynpunkt vara erforderlig. Ett
genomförande av förslaget synes utskottet därjämte sta i överensstämmelse med den
100
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
uppfattning, som vid åtskilliga tillfällen gjort sig gällande inom riksdagen och särskilt
inom andra kammaren i fråga om önskvärdheten av att avdelningskontoren i
större utsträckning trädde i direkt förbindelse med allmänheten, och lärer för övrigt
utgöra en nödvändig förutsättning för att riksbanken även vid ifrågavarande kontor
skall kunna på ovan antytt sätt utvidga sin verksamhet.»
År 1914 synes inom bankoutskottet den uppfattningen ha varit dominerande,
att en utveckling av riksbankens då ganska obetydliga långivning direkt
till allmänheten icke vore önskvärd. I detta avseende var, som av ovanstående
citat framgår, uppfattningen en annan år 1921. Framför allt synes det emellertid
ha varit kontrollsynpunkten, som blev avgörande för beslutet att återgå
till en fullständigare personalorganisation. För närvarande utgöres den ordinarie
bankpersonalen vid avdelningskontoret i Mariestad av direktör, kamrer,
kassör och registrator, under det att såväl före 1914 som efter 1921 ytterligare
en ordinarie befattningshavare funnits vid ifrågavarande kontor.
Till belysande av bankrörelsens utveckling vid de mindre kontoren lämnas
efterföljande uppgifter om rörelsen vid kontoren i Mariestad, Växjö och Nyköping.
År 1913
År 1920
År 1942
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Mariestad.
Växlar diskonterade..................
Utelöpande lån S1/12-
Hypotekslån......................
Kredit i checkräkning ............
Avbetalningslån...................
Bosättningslån....................
12,184
6
9
149
14,428,025
19,200
95,500
121,890
3,163
4
3
121
8,394,333
5,100
75,000
198,791
504
70
2
329
1,017
985,305
102,605
502 200
583,567
566,879
Summa lån
164
128
1,418
Växjö.
Växlar diskonterade..................
2,675
8,307,868
566
8,632,428
469
641,193
Utelöpande lån sl/12.
600
81
111,385
Hypotekslån......................
3
13,700
1
Kredit i checkräkning..............
Avbetalningslån ..................
13
51,950
81,313
2
3,000
9
1,234,000
137
112
162,545
259
380,642
Bosättningslån....................
—
—
—
—
588
271,577
Summa lån
153
115
937
Nyköping.
Växlar diskonterade..................
8,541
19,715,612
6,774
60,914,706
585
937,919
Utelöpande lån sl/i2.
23
30,570
237
197,228
Hypotekslån......................
2
398,500
Kredit i checkräkning..............
—
—
1
2,400
5
1,211,850
Avbetalningslån ..................
94
95,098
144
307,197
543
878,153
Bosättningslån....................
—
—
—
—
1,245
660,215
Summa lån
96
168''
2,030
Av ovanstående uppgifter framgår, att avbetalningslånens antal vid t. ex.
kontoret i Mariestad har ökats till mer än det dubbla jämfört med förhållandena
1913 och 1920. Därjämte har kontoret icke mindre än 1,017 bosättningslån
att förvalta. Någon motsvarighet härtill fanns icke före 1937.
Ur ovanstående siffror kunna inga skäl för en reduktion av den nuvarande
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
101
i själva verket mycket knappa personaluppsättningen utläsas. En sådan skulle
till äventyrs vara försvarad, om man därigenom kunde vinna någon nämnvärd
besparing. Till belysande av vad härutinnan kan vinnas, må här anföras
en kalkyl, verkställd av riksbankens revisionsavdelning. Uppgifterna avse de
beräknade kostnaderna för ett kontor å F-ort (Västerås).
Med ordinarie
kammarskrivare
Omkostnader:
Hyra.............................................. 6,500
Övriga omkostnader................................ 9,800 16,300
Persona Ikostnader:
Styrelse och suppleanter............................ 3,895
Direktör .......................................... 15,481
Kamrer (RA 22).................................... 11,366
Kassör ............................................ 10,020
Bankvaktmästare .................................. 4,387
Vik. vaktmästare .................................. 300
Kammarskrivare .................................. 7,516
Vik. kammarskrivare från HK, vilken tjänstgör såsom
kassör i 115 dagar årligen........................ — 52 965
Utan ordinarie
kammarskrivare
6,500
9.800 16,300
3,895
15,481
11,366
10,020
4,387
300
14.050 49,499
Totalkostnader 69,265 65,799
Såsom förestående tabell utvisar, skulle man genom att indraga en kammarskrivaretjänst
direkt spara en lönekostnad av 7,516 kronor men i gynnsammaste
fall i stället få betala i löne- och resekostnader samt dagtraktamenten
4,050 kronor. Besparingen skulle sålunda reduceras till c:a 3,500 kronor.
Denna besparing skulle ytterligare minskas därigenom, att man under den
tid, då ingen vikarie funnes vid kontoret, sannolikt skulle vid spetsbelastningar
nödgas skaffa extrahjälp genom reservpersonal. Ovanstående nettobesparing
på 3,500 kronor per år vore för övrigt möjlig att uppnå endast därigenom,
att en del arbetsuppgifter, som nu åvila avdelningskontoren, t. ex. skötsel av
växlar och lånereverser samt sedelräkning, överflyttades till huvudkontoret.
Det arbete, som där skall utföras, erhålles ingalunda kostnadsfritt. Erfarenheten
på andra håll har visat, att man t. ex. genom införande av maskinbokföring
ingalunda kan göra så stora personalindragningar som på många håll
antages. Vid sparbanker, där förutsättningarna för användande av maskinbokföring
synas alldeles särskilt gynnsamma på grund av arbetsuppgifternas
mycket ensartade beskaffenhet, har man i fall, som jag haft tillfälle att taga
kännedom om, lyckats reducera personalen från 8 till 7, lägst 6. Den verkliga
kostnadsbesparingen blir mycket obetydligare än dessa siffror synas utvisa,
enär indragningen alltid går ut över den lägst avlönade personalen.
Min övertygelse är därför, att man alltjämt vid de mindre avdelningskontoren
bör låta bankpersonalen utgöras av minst 4 ordinarie befattningshavare
och att kassörerna vid dessa kontor böra placeras i lönegraden RA 20.
Jag har framställt yrkande örn sådan organisation inom fullmäktige.
Lönenämndcn.
För avdelningskontoren föreslå fullmäktige betydande förändringar såväl
i organisatoriskt hänseende som i fråga örn löneställning för den vid dessa
kontor sysselsatta bankpersonalen. Lönenämnden vill i fråga härom framhålla,
att ehuru en betydande del av kontorens nuvarande åligganden av
mera rutinmässig art avses att överföras till huvudkontoret betydelsefulla
arbetsuppgifter likväl komma alt åvila dessa kontor, vid vilket förhållande
en alltför stark åtstramning beträffande personalstyrkans omfattning kan
1 Anm. Vid 3 resor blir kostnaden i stället kr 4,430.
102
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
komma att leda till att kontorens möjligheter att göra sig gällande förminskas
och därmed det med omorganisationen avsedda syftet motverkas. Med
hänsyn härtill och då 1941 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 452)
begärt utredning angående, bland annat, riksbankens uppgifter och organisation
— en utredning som, om den kommer till stånd, alldeles särskilt kommer
att beröra avdelningskontoren — föreligga enligt lönenämndens mening
icke tillräckliga skäl för att nu minska personalantalet vid avdelningskontoren
i den omfattning, som förslaget innebär. Det synes lönenämnden kunna
ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande personaluppsättningen vid avdelningskontoren
borde bibehållas tills vidare — givetvis med den ändrade löneställning
som av förhållandena befinnes påkallad. Vid sin detaljgranskning
av de föreliggande lönespörsmålen har lönenämnden emellertid utgått från
den av fullmäktige föreslagna organisationen.
Det av fullmäktige framlagda förslaget till differentiering av kassörstjänsterna
synes lönenämnden icke övertygande. Fullmäktiges förslag härutinnan
innebär, att kassörstjänster skola inrättas i 20 lönegraden vid 8 av de mindre
kontoren, och därutöver vid 8 kontor i 18 lönegraden och vid 7 kontor i
16 lönegraden, varvid det på förhand icke bestämmes, vid vilka kontor tjänster
av det ena eller andra slaget skola vara placerade. Härigenom avses att
utbyte av tjänster vid de olika kontoren kunna komma till stånd och de
genom den minskade personalorganisationen uppkommande rekryteringssvårigheterna
undvikas. Enligt lönenämndens mening är det icke tillfredsställande,
att en organisation utformas på sådant sätt att det icke i förväg är
bestämt till vilken lönegrad en befattning är att hänföra. Då härtill kommer
att lönenämnden anser övervägande skäl tala för alt kassörsbefattningarna
vid avdelningskontoren icke böra placeras i lägre lönegrad än RA 18, anser
sig lönenämnden icke kunna tillstyrka fullmäktiges föreliggande förslag. Lönenämnden
finner sålunda för sin del, att kassörstjänsterna böra bindas vid
bestämda avdelningskontor i 20 och 18 lönegraderna, och att kamrnarskrivartjänster
i 16 lönegraden böra inrättas vid de kontor, där arbetsförhållandena
det påfordra eller rekryteringssynpunkter göra ett sådant förhållande
nödvändigt. Härvid synes ock böra tagas under övervägande, huruvida
icke ett inrättande av tjänster i sistnämnda lönegrad utan fast placering
skulle vara ägnat att underlätta såväl rekryteringen som avverkandet av tillfälligtvis
förekommande ansvällningar av arbetet vid de särskilda kontoren.
Herr Ahlin har ansett, att samtliga kassörstjänster vid de mindre kontoren
borde placeras i 20 lönegraden och därvid åberopat den ståndpunkt,
som såväl utredningsmannen som lönekommittén intagit.
Fullmäktige hosten 1943.
I förberörda promemoria till bankoutskottet av den 14 oktober 1943 hava
fullmäktige, på sätt framgår av det föregående (se sid. 51), verkställt en
beräkning av personalbehovet vid de olika avdelningskontoren med utgångspunkt
från den inom utskottet preliminärt hävdade uppfattningen, att några
större organisationsförändringar icke skulle vidtagas beträffande dessa kontor.
I promemorian anföres härom följande.
Den ökning av arbetet vid avdelningskontoren i förhållande till fullmäktiges
förslag, som skulle bli en följd av utskottets avvisande inställning
gentemot tanken på några större organisationsförändringar beträffande avdelningskontoren,
borde medföra, att vid vartdera av kontoren i Göteborg
och Malmö placerades en revisor och bokhållare i lönegraden RA 20 och en
kammarskrivare i lönegraden RA 16 utöver vad fullmäktige föreslagit i sin
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
103
skrivelse den 17 maj 1943. Vidare syntes, sedan avveckling skett av övertalig
bankpersonal, kunna ifrågakomma en ökning av den vid dessa kontor
föreslagna ordinarie biträdespersonalen.
Omläggningen av arbetet vid kontoren i Göteborg och Malmö i förhållande
till fullmäktiges förslag syntes icke böra föranleda ändring i den av fullmäktige
upprättade övergångsplanen för dessa kontor.
I nedan intagna sammanställning lämnades en jämförelse mellan nuvarande
personalorganisation och de olika förslagen beträffande nu ifrågavarande
båda kontor.
Förslag till personalplan
Befattning
Lönegrad
Gällande
personalför-
teckning
17/* 1943
örn arbets- uppgifterna
bli i stort
sett oför- ändrade
Förslag till
övergångs- plan
Göteborg.
RC 4
1
1
1
1
Bankkamrerare..........
RA 26
1
1
'' 1
1
>
RA 24
1
—
—
—
>
RA 22
1
1
1
Revisorer och bokhållare..
RA 22
5
1
1
3
Kassörer ................
RA 22
3
—
—
—
Revisorer och bokhållare..
RA 20
—
—
1
—
Kassör..................
RA 20
—
1
1
1
7)
RA 18
—
1
1
1
Förste kammarskrivare ..
RA 18
5
1
1
4
Kammarskrivare ........
RA 16
7 (1 vakant;
3
4
4
Kontorist................
RA 9
1 tji.)
1
1
1
Kameralbiträden ........
RA 7
2 (vakanta)
1
1
—
Kontorsbiträde ..........
RA 4
—
1
1
1
Vaktmästare ............
RA 7
3
2
2
3
Gårdskarl................
RA 5
1
1
1
1
29
16
18
22
Malmö.
Direktör ................
RG 4
1
1
1
1
Kamrerare ..............
RA 26
1
1
1
1
>
RA 24
1
—
—
—
>
RA 22
—
1
1
1
Revisorer och bokhållare..
RA 22
5
1
1
3
Kassörer ................
RA 22
2
—
—
—
Revisorer och bokhållare..
RA 20
—
—
1
—
Kassör ..................
RA 20
—
1
1
1
T)
RA 18
—
1
1
1
Förste kammarskrivare ..
RA 18
4
1
1
3
Kammarskrivare ........
RA 16
5
2
3
4
Kontorist................
RA 9
—
1
1
1
Kameralbiträden ........
RA 7
2 (vakanta)
1
1
—
Kontorsbiträde ..........
RA 4
—
1
1
1
Vaktmästare ............
RA 7
3
2
2
3
Gårdskarl................
RA 5
1 (vakant)
—
—
—
25
14
16
20
Även med de arbetsuppgifter, som med utskottets preliminära inställning
till frågan skulle komma att åvila avdelningskontoren, borde en minskning
kunna genomföras av den nuvarande ordinarie personaluppsättningen vid
104
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
de tjugotre mindre avdelningskontoren. Sålunda borde det bliva tillräckligt
med fyra ordinarie tjänstemän vid vart och ett av de fyra minsta avdelningskontoren
(i Mariestad, Nyköping, Vänersborg och Växjö), nämligen direktör,
kamrerare, kassör och vaktmästare, och med fem ordinarie tjänstemän vid
återstående nitton av de mindre avdelningskontoren, nämligen direktör,
kamrerare, kassör, en kammarskrivare i lönegraden RA 16 och en vaktmästare.
Eventuellt personalbehov i övrigt vid de mindre kontoren syntes böra
tillgodoses genom anställande antingen av icke-ordinarie tjänstemän — detta
för att lättare kunna åstadkomma anpassning efter den från tid till annan
växlande arbetsbördan vid kontoren och för att tillgodose behovet av nyrekrytering
— eller av en eller flera ordinarie tjänstemän i kontorsbiträdeseller
kameralbiträdesgrad (4 eller 7 lönegraden).
Vad beträffar lönegradsplaceringen för banktjänstemännen vid ifrågavarande
tjugotre kontor hade fullmäktige ansett, att de i förhållande till fullmäktiges
förslag vidgade arbetsuppgifterna — utvidgningen avsåge i allt väsentligt
rutinarbete — icke borde föranleda ändring i fullmäktiges förslag
beträffande direktörernas och kamrerarnas löneställning.
En konsekvens av utskottets inställning syntes vara, att kassörstjänsterna
icke borde, såsom fullmäktige föreslagit i sin skrivelse den 17 maj 1943
(personalplanen och personalförteckningen), uppdelas på tre olika lönegrader,
nämligen RA 20, 18 och 16. Det hade emellertid synts fullmäktige sakligt
motiverat att — även under här avsedda förutsättning — bibehålla en
uppdelning av kassörstjänsterna mellan 20 och 18 lönegraderna. Av skäl,
som anförts i fullmäktiges nyssnämnda skrivelse, borde åtta av dessa tjänster
hänföras till lönegraden RA 20. Kassörerna vid de återstående femton
av de mindre kontoren borde sålunda placeras i 18 lönegraden eller i samma
lönegrad som föreslagits i övergångsplanen. Denna placering synes vara fullt
tillräcklig med hänsyn till arbetets art. I förslagen till personalförteckning
och personalplan upptagna kassörstjänster i 16 lönegraden skulle i så fall
utgå.
Även om den inom utskottet föreslagna arbetsfördelningen mellan kontoren
genomfördes, borde detta icke föranleda ändring av övergångsplanen, i
vad den avsåge de tjugotre mindre kontoren.
Fullmäktigen Björnsson har uttalat:
När fullmäktiges majoritet anser, att bankpersonalen vid 4 av de mindre
avdelningskontoren bör kunna begränsas till 3 personer, direktör, kamrer
och kassör, anser jag mig böra anmäla avvikande mening. Vården av dagkassan
åvilar direktör och kamrer gemensamt. Om vaktmästaren är borta
från banken på grund av särskilt uppdrag, skulle detta betyda, att kassören
bleve ensam innanför disken i banksalen varje gång kamrer och direktör
hade att tillsammans utföra arbete i valvet. Men bortsett härifrån torde en
dylik personalorganisation av skäl, som jag anfört i tidigare avgivna reservationer,
icke vara ändamålsenlig. I övrigt anser jag mig kunna hänvisa till
de yrkanden, som jag tidigare gjort och som angivits vid dessa reservationer.
I anledning av lönenämndens yttrande hava fullmäktige i sin skrivelse till
bankoutskottet av den 14 oktober 1943 anfört följande:
Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke den nuvarande personaluppsättningen
vid avdelningskontoren borde bibehållas tillsvidare, dock med den
ändrade löneställning, som av förhållandena befunnes påkallad. Som skäl
härför har nämnden anfört, dels att en alltför stark åtstramning beträffande
personalstyrkans omfattning kan komma att leda till att kontorens möjligheter
att göra sig gällande förminskas och att därmed det med omorganisa
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
105
tionen avsedda syftet motverkas, dels ock att den vid 1941 års riksdag begärda
utredningen angående riksbankens organisation och uppgifter m. m.
skulle — örn den komme till stånd — alldeles särskilt komma att beröra
avdelningskontoren.
Vad det första skälet angår vilja fullmäktige framhålla, att någon minskning
av den ledande personalen vid avdelningskontoren icke föreslagits. För
det kvarstående rutinarbetet erfordras ej att vid kontoren bibehålies hela den
ordinarie personal i övrigt, som för närvarande finnes vid kontoren. Särskilt
blir detta fallet vid en centralisering av sedelriikningsarbetet. Om den ordinarie
personal, som fullmäktige föreslagit, befinnes vara otillräcklig, står
möjligheten öppen att anlita icke-ordinarie bank- eller biträdespersonal, varjämte
även i framtiden reservpersonal i viss utsträckning torde kunna utnyttjas.
Beträffande det andra av lönenämnden anförda skälet vilja fullmäktige
betona, att det icke kan vara rimligt att vid avdelningskontoren behålla
en större personalorganisation än vad som är nödvändigt för att fullgöra föreliggande
arbetsuppgifter, endast för att möta en möjlig framtida ändring av
dessa arbetsuppgifter, en ändring vars innebörd i personalavseende dessutom
icke nu kan förutses.
I detta sammanhang må erinras, att fullmäktige i sin promemoria till
bankoutskottet (se ovan) föreslagit, att även örn avdelningskontorens arbetsåligganden
skulle komma att bibehållas i huvudsak oförändrade, en viss
minskning av den nuvarande ordinarie personalen i allt fall bör komma till
stånd. Fullmäktige hava sålunda under nämnda förutsättning utgått från att
vid vart och ett av de tjugotre mindre kontoren skola finnas direktör, kamrerare,
kassör och vaktmästare samt vid nitton av dessa kontor därjämte en
kammarskrivare. Detta innebär, att de nuvarande tjugotre registratorstjänsterna
och nio kammarskrivartjänster skulle bortfalla.
Beträffande övriga kassörstjänster har lönenämnden avstyrkt den uppdelning
av dessa tjänster på tre lönegrader — RA 20, 18 och 16 — som fullmäktige"
föreslagit. Nämnden har i stället ansett, att kassörstjänsterna böra vara
placerade lägst i 18 lönegraden och att tjänsterna i 20 respektive 18 lönegraden
böra bindas vid bestämda avdelningskontor.
Fullmäktige ville icke motsätta sig vad lönenämnden sålunda föi-eslagit.
Vid åtta av de mindre kontoren — nämligen i första band kontoren i Gävle,
Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala och Örebro —
böra sålunda i enlighet med fullmäktiges tidigare förslag vara placerade
kassörer i 20 lönegraden, medan kassörstjänster i 18 lönegraden skulle vara
inrättade vid övriga femton av de mindre kontoren. — I sin promemoria av
den 14 oktober 1943 till bankoutskottet lia fullmäktige föreslagit denna placering
av kassörstjänsterna även för de fall att kontorens nuvarande arbetsuppgifter
skulle bibehållas i huvudsak oförändrade.
Beträffande kammarskrivartjänsterna (RA 16) har lönenämnden ansett, att
sådana böra finnas vid de kontor, där arbetsförhållandena eller rekryteringssynpunkter
det påfordra. Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke inrättande
av tjänster i sistnämnda lönegrad utan tast placering skulle vara ägnat
att underlätta såväl rekryteringen som avverkandet av tillfälligtvis förekommande
ansvällningar av arbetet vid de särskilda kontoren. Sistnämnda förslag
synes i och för sig lämpligt. Under den tid övergångsplanen är i tillämpning
kommer emellertid vid bifall till fullmäktiges förslag att vid samtliga
mindre avdelningskontor finnas placerade, förutom direktör, kamrerare, kassör
och vaktmästare, antingen en tjänsteman i lönegraden RA 18 eller en
kammarskrivare i lönegraden RA 16. Dessutom komma, åtminstone till en
början, alt vid de mindre avdelningskontoren finnas övertalig ordinarie personal,
som i viss utsträckning kan detacheras till kontor, där personalför
-
106
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
stärkning kan visa sif,'' erforderlig. Den av lönenämnden vackla frågan synes
därlör för närvarande kunna förbigås för att återupptagas, sedan omorganisationens
inverkan på avdelningskontoren i personalhänseende kan närmare
bedömas. Det må i detta sammanhang tilläggas, att fullmäktige även
för närvarande äga betogenhet att flytta tjänster mellan kontoren, om så
anses lämpligt.
C. Bit r äde s pe r sonal.
Fullmäktige våren 1943.
I gällande personalförteckning för riksbanken finnas uppförda 12 kontorsskrivartjänster
i lönegraden RA 11, samtliga vid huvudkontoret, 9 kameralbiträdestjänster
i lönegraden RA 7, därav 5 vid huvudkontoret, och 4 hittills
obesatta tjänster vid kontoren i Göteborg och Malmö, samt 9 kontorsbiträdestjänster
i lönegraden RA 4, alla vid huvudkontoret, av vilka 6 hållas
vakanta. Därjämte finnes för närvarande ett stort antal icke-ordinarie
tjänstemän, sammanlagt 72, placerade i lönegraden Eo 7 (2 st.), i lönegraden
Eo 4 (27 st.) eller i lönegraden Ex 4 (43 st.). Det sammanlagda antalet
befattningshavare i biträdesgrad utgör alltså för närvarande (maj 1943)
94. Under det nu pågående kriget har dessutom i viss utsträckning anlitats
dagavlönad personal (s. k. reservpersonal), som inkallas till tjänstgöring i
mån av behov.
o Utredningsmannens förslag innebär ett fullföljande av den utveckling, som
sålunda inletts, nämligen att i ökad utsträckning anlita biträdespersonal för
rutinarbete eller eljest mindre krävande arbetsuppgifter. Fö>r att erhålla en
efter arbetsuppgifterna lämplig fördelning av tjänsterna i olika lönegrader
och skapa en bättre avvägning av förhållandet mellan ordinarie och ickeordinarie
tjänster har utredningsmannen föreslagit inrättande av 4 förste
kontorsskrivartjänster i lönegraden RA 14, avsedda att placeras två å bankexpeditionsavdelningen
såsom arbetsledare för sedelräkningen, tillika reservkassörer,
en å ekonomiska sekretariatet såsom arbetsledare å statistikgruppen
och en på räkenskapsavdelningen för deltagande i kontrollarbetet, 8
kontorsskrivartjänster i lönegraden RA 11, 12 kameralbiträdestjänster i lönegraden
RA 7 och 20 kontorsbiträdestjänster i lönegraden RA 4. Av kontorsskrivarna
i 11 lönegraden skulle en tjänstgöra som biträde åt direktionen,
en å bankexpeditionen, en å valvsavdelningen, två å utrikesavdelningen, en
å ekonomiska sekretariatet samt en vid avdelningskontoret i Göteborg och
en vid avdelningskontoret i Malmö. Det sammanlagda antalet ordinarie tjänster
skulle alltså uppgå till 44 eller hälften av det antal biträdestjänster, som
enligt den av utredningsmannen föreslagna personalstaten ansetts erforderligt.
Lönekommittén har i så måtto förordat jämkning av utredningsmannens
förslag, alt antalet tjänster i 14 lönegraden nedsatts med 2 till 2 och antalet
tjänster i 11 lönegraden med 3 till 5. I stället har lönekommittén föreslagit
inrättande av en ny tjänstegrad, nämligen som kontorist i 9 lönegraden, och
dit hänfört 5 tjänster. Som kommitténs förslag i övrigt sammanfaller med
utredningsmannens, överensstämma de båda förslagen i fråga om antalet
ordinarie biträdestjänster.
Vid de förhandlingar, som förts med föreningen Kvinnor i statens tjänst,
har föreningen hemställt, att antalet tjänster måtte bestämmas till 4 i lönegraden
RA 14, till 8 i lönegraden RA 11, till 5 i lönegraden RA 9 och till 7 i lönegraden
RA 7. Antalet tjänster i högre lönegrad än den 4:e skulle sålunda bli
detsamma som enligt utredningsmannens och lönekommitténs förslag.
Fullmäktige, som tillstyrka förslaget om inrättandet av biträdestjänster i
14 och 9 lönegraderna, anse att till förstnämnda lönegrad böra i enlighet
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
107
med utredningsmannens förslag hänföras 4 tjänster. I stället bör det av lönekommittén
föreslagna antalet tjänster i vardera av 11 och 9 lönegraderna
minskas med en och alltså bestämmas till 4 i var och en av dessa lönegrader.
Tjänstemännen i sistnämnda båda lönegrader torde böra tjänstgöra å
samma avdelningar och kontor som utredningsmannen förutsatt beträffande
de av honom föreslagna tjänsterna i 11 lönegraden. Den närmare fördelningen
mellan dessa arbetsområden av tjänsterna i 11 respektive 9 lönegraden
torde få närmare övervägas, när fråga uppkommer örn tillsättande
av tjänster i 9 lönegraden. I första hand torde man emellertid böra räkna
med att vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö skall tilldelas en tjänst
i 9 lönegraden. Tillsvidare kan nian utgå fran att ett antal tjänstemän i 11
lönegraden blir övertaligt.
I övrigt instämma fullmäktige i vad lönekommittén föreslagit beträffande
biträdespersonalens lönegradsplacering.
Liksom i fråga om bankpersonalen gäller beträffande biträdespersonalen,
att svårigheter möta att bedöma antalet tjänster som kan bliva erforderligt
efter omorganisationens genomförande och den lämpliga fördelningen av
dessa tjänster mellan olika lönegrader. För närvarande finnes såsom förut
nämnts, särskilt vid huvudkontoret, anställd en betydligt större biträdespersonal,
än som rymmes inom den av utredningsmannen uppgjorda ramen.
Det kan nu ej angivas, i vad mån minskning av denna personal blir möjlig,
eller lämpligen bör ske, efter det nu pågående krigets slut. Örn så ej
skulle bliva fallet torde få övervägas en ökning av det nu föreslagna antalet
ordinarie tjänster, i första hand i de båda lägsta biträdesgraderna (RA 4
och 7).
Förhållandena under övergångstiden, d. v. s. ramen för tjänstetillsättningar,
behandlas i det följande.
Vad angår sedelräkningsarbetet hava fullmäktige i och för sig icke något
att invända mot utredningsmannens förslag att härför anlitas tillfälligt anställd,
dagavlönad personal, som tjänstgör endast viss del av dagen. Erfarenheten
torde få utvisa systemets lämplighet. Vid huvudkontoret och flertalet
avdelningskontor har under det pågående kriget i viss utsträckning anlitats
dagavlönad s. k. reservpersonal, huvudsakligen för sedelräkningsarbete, och
den hittills vunna erfarenheten motsäger icke utredningsmannens uppfattning
i frågan. I den mån lämplig personal, som här avses, icke kan erhållas får
självfallet anställning ske på de för biträdespersonalen i övrigt gällande avlöningsvillkoren.
Övergångsvis bör man också, där så lämpligen kan ske, i
stället för att anlita »reservpersonal» söka bereda extra tjänstemän, som till
äventyrs skulle bliva övertaliga vid omorganisationens genomförande, sysselsättning
med sedelräkningsarbete, till dess att dessa tjänstemän kunna erhålla
annat arbete inom riksbanken eller anställning på annat håll.
Lönenämnden.
Fullmäktiges förslag beträffande biträdespersonalen, som bland annat innebär
inrättande av biträdestjänster i 14 och 9 lönegraden, har lönenämnden
funnit väl avvägt. Lönenämnden har alltså icke funnit anledning till erinran
mot det föreliggande förslaget i denna del.
108 Bankoutskottets utlåtande nr 76.
D. Vaktpersonal.
1. Vaktmästar person al.
a) Huvudkontoret.
Fullmäktige våren 1943.
Den ordinarie vaktmästarkåren vid huvudkontoret omfattar enligt gällande
personalförteckning — örn man bortser från övervaktmästaren, tillika brandmästare,
och förste bankvaktmästaren, tillika vice brandmästare — 30 bankvaktmästare
i lönegraden RA 7. Av dessa bankvaktmästare åtnjuta åtta —
före den 1 april 1943 nio — arvoden å 696 kronor (utan tillägg) för postbefordran
eller inkasseringsuppdrag.
Enligt utredningsmannens förslag skulle övervaktmästartjänsten (i lönegraden
RA 15) ersättas med en sysslomanstjänst i lönegraden RA 18 och den
nuvarande förste bankvaktmästartjänsten (i lönegraden RA 12) utbytas mot
en tjänst som biträdande syssloman i lönegraden RA 14. Dessutom skulle inrättas
en tjänst i lönegraden RA 11 (sysslomansassistent) och 4 tjänster i
lönegraden RA 9, därav en tjänst som sysslomansassistent samt 4 tjänster
som förste bankvaktmästare. Innehavarna av sistnämnda fyra tjänster skulle
i första hand hava att ombesörja postbefordran. Bankvaktmästarnas antal
skulle i stället sänkas till 15.
Förslaget har föranlett erinringar från Civilförvaltningens personalförbund,
som ansett, att löneställningen borde höjas för biträdande sysslomannen och
sysslomansassistenten och att även i övrigt betydande jämkningar uppåt av
lönegrädsplaceringarna borde vidtagas i förhållande såväl till gällande personalförteckning
som till utredningsmannens förslag. Sålunda föreslog förbundet
inrättande av 14 tjänster vid huvudkontoret i lönegraden RA 11 för
s. k. bankexpeditörer. Därjämte bar förbundet såsom sin uppfattning uttalat,
att antalet bankvaktmästartjänster i lönegraden RA 7 vid huvudkontoret
borde — oavsett tillkomsten av de av personalförbundet föreslagna tjänsterna
i högre lönegrad — höjas till 20.
Lönekommittén, som tagit del av personalförbundets förslag, har för sill
del funnit, att sysslomansbefattningen och biträdande sysslomansbefattningen
borde placeras i 16 respektive 12 lönegraden, att antalet förste bankvaktmästare
i lönegraden RA 9, bortsett från sysslomansassistenten, torde begränsas
till två och att de två övriga av utredningsmannen föreslagna förste bankvaktmästartjänsterna
skulle utbytas mot två bankvaktmästartjänster i lönegraden
RA 7. Vidare har lönekommittén ansett, att 5 av de 15 bankvaktmästarbefattningar
i lönegraden RA 7, som utredningsmannen föreslagit för huvudkontorets
del, skulle nedflyttas till 5 lönegraden. Antalet tjänster i 7 lönegraden
vid huvudkontoret skulle alltså enligt lönekommitténs förslag komma att
uppgå till 12.
Vid bifall till vad lönekommittén sålunda föreslagit anser kommittén, att
full ersättning komme att beredas för samtliga med vaktmästartjänsterna förenade
göromål och att särskild ersättning för inkassering o. dyl. icke borde
ifrågakomma.
Vid de förhandlingar, som förts med Civilförvaltningens personalförbund,
har förbundet vidhållit de yrkanden beträffande vaktmästarpersonalens lönegradsplacering,
som förbundet framställt i sitt ovan berörda yttrande över
utredningsmannens förslag. Särskilt har förbundet betonat, att de nu utgående
arvodena å 696 kronor för postbefordran och inkasseringsuppdrag borde inarbetas
i den fasta lönen och att de med dylika arvoden förenade tjänsterna
borde höjas till 11 lönegraden. Örn så ej skedde borde i varje fall arvodena
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
109
bibehållas så att ej en försämring av löneförhållandena ägde rum. Som postbefordran
ombesörjdes av fyra postvaktmästare med samma befogenhet borde
under alla förhållanden dessa fyra tillhöra samma lönegrad (RA 11).
Vad till en början angår de föreslagna tjänsterna som syssloman, biträdande
syssloman och sysslomansassistent ansluta sig fullmäktige till vad lönekommittén
föreslagit i fråga örn dessa tjänsters lönegradsplacering (i resp. 16,
12 och 9 lönegraden). I tjänsteförteckningen torde nämnda befattningar lämpligen
böra uppföras under beteckningarna Övervaktmästare (syssloman), biträdande
Övervaktmästare (biträdande syssloman) och förste bankvaktmästare.
Fullmäktige, som dela utredningsmannens uppfattning att vid huvudkontoret
vaktmästarpersonalen i första hand bör avses för bevakningsgöromål
och postbefordran och att för budsändning inom banken yngre bank- eller
biträdespersonal bör utnyttjas i betydligt större utsträckning än hittills, kunna
icke helt instämma i vad lönekommittén föreslagit beträffande den övriga
vaktmästarpersonalens löneställning.
Sålunda bör, på sätt utredningsmannen ifrågasatt, för vaktmästare vid
huvudkontoret, som hava att verkställa postbefordran, avses fyra tjänster
som förste bankvaktmästare i lönegraden RA 9. Denna placering får, om
hänsyn jämväl tages till pensionsförhållandena, i stort sett anses jämförlig
med lön i 7 lönegraden jämte nu utgående arvode. Inberäknat sysslomansassistenten
böra följaktligen finnas fem förste bankvaktmästartjänster i 9
lönegraden, samtliga vid huvudkontoret. Detta bör i och för sig föranleda
minskning av det föreslagna antalet tjänster i 7 lönegraden med två. Däremot
vilja fullmäktige tillstyrka, att i enlighet med lönekommitténs förslag vid
huvudkontoret inrättas bankvaktmästartjänster i 5 lönegraden. Såsom ovan
anlytts skulle nämligen vaktpersonalen därstädes komma att, relativt sett, i
större utsträckning än hittills sysselsättas med bevakningsuppgifter. Mot den
i lönekommitténs förslag till personalförteckning inrymda proportionen mellan
vaktmästartjänster i 7 och 5 lönegraden vid huvudkontoret ha fullmäktige
i och för sig intet att erinra. I enlighet härmed skulle, örn den av utredningsmannen
uppgjorda personalplanen kan hållas, sedan omorganisationen genomförts,
vid huvudkontoret finnas tio bankvaktmästare i lönegraden RA 7 och
fem i lönegraden RA 5. Skulle det visa sig erforderligt att öka vaktpersonalens
antal vid huvudkontoret utöver vad utredningsmannen och lönekommittén
föreslagit och befinnes detta icke böra ske genom att anställa icke-ordinarie
personal, torde fullmäktige få tillfälle att återkomma till frågan i samband
med att förslag framdeles avlåtes beträffande ny personalförteckning för riksbanken.
Därvid torde frågan örn antalet tjänster i de särskilda lönegraderna
få upptagas till slutlig prövning. Fullmäktige vilja med andra ord icke nu
taga ståndpunkt till lönekommitténs uttalande örn att vid en eventuell utökning
av den ordinarie vaktmästarpersonalen utöver det antal, .sorn av utredningsmannen
och lönekommittén föreslagits, de nytillkommande befattningarna
borde placeras i 5 lönegraden.
Tillsvidare har riksbanken på detta liksom på vissa andra områden ett i
förhållande till den av lönekommittén föreslagna personalförteckningen betydande
antal övertalig personal vid huvudkontoret. Sistnämnda förhållande
jämte den omständigheten, att den extra ordinarie och extra vaktpersonalen
därstädes är placerad i lönegraden Eo 7 resp. Ex 7, bör föranleda särskilda
övergångsanordningar. Till denna fråga återkomma fullmäktige i det följande.
I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att det inom vaktpersonalen
vid huvudkontoret finnes tillgång till befattningshavare, vilka
kunna tjänstgöra som chaufförer eller — såsom tjänsteåliggande — utföra
enklare reparationsarbeten av olika slag inom banken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Utredningsmannens förslag om anställande av kontorsbud hava fullmäktige
icke ansett sig böra biträda med hänsyn till de erfarenheter, som vunnitsunder
den tid, då sådana anlitades för vissa enklare göromål inom huvudkontoret.
Lönenämndcn.
Vad angår vaktpersonalen vill lönenämnden erinra, att det föreliggande
förslaget innebär genomgripande förändringar av till denna personalgrupp
hörande befattningshavares löneställning genom inrättande av nya befattningar
i såväl högre som lägre lönegrader. I stort sett är från lönenämndens
sida intet att erinra mot vad fullmäktige härutinnan föreslagit, men lönenämnden
vill framhålla, att det särskilt i fråga om denna personalgrupp torde
föreligga betydande svårigheter att i frågans nuvarande läge närmare uttala
sig örn det antal befattningshavare, som böra finnas i 9, 7 och 5 lönegraderna.
Enligt den nuvarande organisationen äro med åtta bankvaktmästartjänster
förenade särskilda arvoden. Fyra av dessa tjänster föreslås nu
uppflyttade lill 9 lönegraden, varvid givetvis det nu utgående arvodet bortfaller.
Av den föreliggande framställningen framgår emellertid icke, huru de
arbetsuppgifter, som för närvarande motivera särskilda arvoden för de fyra
övriga befattningarna, skola fullgöras. Lönenämnden, som med hänsyn härtill
ställt sig tveksam till förslaget i denna del, vill därför ifrågasätta, om
icke anledning föreligger att något öka antalet befattningar i 9 lönegraden
— givetvis med minskning av motsvarande antal befattningar i 7 lönegraden
— och vill föreslå, att frågan härom tages under ytterligare omprövning.
Lönenämnden vill i detta sammanhang framhålla, att resultatet av de arbetstidsförhandlingar,
som enligt vad fullmäktige framhålla pågå rörande
arbetstidsreglering för vaktmästarpersonalen i riksbanken, kan inverka på
antalet befallningar inom denna personalgrupp.
En reservant, herr Wallenborg, har ansett, att samtliga bankvaktmästare
borde vara placerade i 7 lönegraden, att de fyra postvaktmästarna och ytterligare
fyra vaktmästare borde uppflyttas till 10 lönegraden och att de som nu
innehade arvodestjänster utan ansökan skulle konstitueras i den högre lönegraden,
att biträdande övervaktmästaren borde uppflyttas till 14 lönegraden
samt att för sysslomansassistenten icke borde ifrågakomma lägre placering
än i 11 lönegraden.
Fullmäktige hösten 1943.
Vad lönenämndens majoritet anfört beträffande vaktpersonalen har icke
föranlett fullmäktige till annan ändring i sitt förslag än att en förste bankvaktmästartjänst
(i lönegraden RA 9) synes böra inrättas vid huvudkontoret
för utförande av de inkasseringar, som komma att kvarstå efter omorganisationen.
I stället bör antalet vaktmästartjänster i 7 lönegraden såväl i personalplanen
som i övergångsplanen, på sätt lönenämnden förutsatt, minskas
med en.
De yrkanden herr Wallenborg framfört i sin reservation till lönenämndens
yttrande hava —- i den mån de icke blivit tillgodosedda genom vad ovan
föreslagits — ansetts böra medföra modifikation av fullmäktiges förslag endast
på en punkt. Fullmäktige finna sålunda att skäl kunna föreligga att
höja sysslomansassistentens lönegradsplacering från RA 9 till RA 10, med
hänsyn till att befattningens innehavare skall inta en förmansställning i förhållande
till övrig vaktmästarpersonal, bortsett från övervaktmästaren och
biträdande övervaktmästaren. Det må erinras örn att utredningsmannen föreslagit
befattningen hänförd till lönegraden RA 11. Benämningen förste bankvaktmästare
torde böra bibehållas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
lil
b) Kontoren i Göteborg och Malmö.
Fullmäktige våren 1943.
För vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö inrymmas i nuvarande
personalförteckning tre ordinarie vaktmästaretjänster i lönegraden RA 7.
Dessutom finnes enligt personalförteckningen vid båda kontoren en tjänst
som gårdskarl i 5 lönegraden. (Denna tjänst har vid kontoret i Malmö under
en följd av år varit vakant.) Till vaktmästare vid sistnämnda kontor, vilken
har ali utöva tillsyn över kontorets alarmanläggning, utgår särskilt arvode
med 342 kronor för år.
Utredningsmannen har föreslagit, att antalet bankvaktmästartjänster vid
båda dessa kontor efter omorganisationens genomförande skulle sänkas till
två, fortfarande placerade i 7 lönegraden. Någon tjänst som gårdskarl har
utredningsmannen icke upptagit i sitt förslag.
Civilförvaltningens personalförbund har föreslagit, att vid ifrågavarande
båda kontor skulle inrättas en förste bankvaktmästartjänst i lönegraden RA
9, samt dessutom skulle vid vartdera kontoret finnas två bankvaktmästare i
7 lönegraden.
Lönekommittén har förordat, att vid vart och ett av ifrågavarande kontor
en av de bankvaktmästartjänster, som utredningsmannen föreslagit, skulle
hänföras till lönegraden RA 5. Vid varje kontor skulle följaktligen enligt kommitténs
förslag finnas en vaktmästare i 7 och en i 5 lönegraden.
Med hänsyn till arten av det arbete, som kan förutsättas komma att även
i fortsättningen åvila vaktmästarna vid ifrågavarande kontor, anse sig fullmäktige
böra biträda utredningsmannens förslag, att vaktmästarna vid dessa
kontor bibehållas i 7 lönegraden. Såvitt nu kan bedömas, bör det, sedan omorganisationen
genomförts, bliva tillräckligt med två vaktmästare vid varje
kontor såsom utredningsmannen föreslagit.
Vidare anse fullmäktige, att det även i fortsättningen kommer att erfordras
en gårdskarl för riksbankens förhållandevis stora fastighet i Göteborg, och
fullmäktige hava därför i sitt förslag till tjänsteförteckning upptagit en tjänst
som gårdskarl i lönegraden RA 5.
Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:
Vaktpersonalen vid kontoren i Göteborg och Malmö utgöres för närvarande
av tre vaktmästare och föreslås reducerad till två. Då vid dessa kontor
det ofta förekommer transporter av sedlar och värdepapper till betydande belopp,
då vaktmästarna vid normala tider äro mycket upptagna med räkning
av skiljemynt, har jag kommit till den uppfattningen, att det finnes full sysselsättning
för det nuvarande antalet vaktmästare. Ingen av de föreslagna
rationaliseringsåtgärderna synes vara ägnad att minska arbetet för vaktmästarna.
Om det dessutom vid dessa kontor kommer att inrättas sedelräkningscentraler,
torde tvärtom de arbetsuppgifter, som lämpligen kunna uppdragas
åt vaktpersonal, komma att ökas.
Lönenäinnden.
En reservant, herr Wallenborg, har yttrat:
Förslaget upptager för kontoren i Göteborg och Malmö endast två bankvaktmästare
mot nuvarande tre stycken. Då detta ämne tillhör den tekniska
delen av omorganisationen, Ilar densamma icke varit föremål för lönenämndens
prövning. För egen del kan jag fastslå, all en stor arbetsbörda åvilar
bankvaktmästarna redan nu. Det förefaller ej heller sannolikt att denna
kommer att minskas. Med hänsyn lill arbetets beskaffenhet tvekar jag icke
112
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
att i detta fall åberopa vad civilförvaltningens personalförbund anfört angående
löneställningen. Jag bär således ansett, att 1 av dessa befattningshavare
bör hänföras till 9:e lönegraden oavsett om det kan komma att bliva 2 eller
3 bankvaktmästare.
c) Övriga kontor.
Fullmäktige våren 1943.
Vid vart och ett av de 23 mindre avdelningskontoren är anställd en vaktmästare
i lönegraden RA 6. Till dessa vaktmästare utgå arvoden å 228 kronor
för år för tillsyn av kontorens larmsystem.
Utredningsmannen har tillstyrkt en höjning av vaktmästartjänsterna vid
dessa kontor från 6 till 7 lönegraden, varigenom enligt hans förslag samtliga
bankvaktmästartjänster i riksbanken skulle komma att tillhöra sistnämnda
lönegrad.
Lönekommittén har ansett sig kunna tillstyrka höjning av vaktmästartjänsterna
vid de 23 mindre avdelningskontoren från 6 till 7 lönegraden bland annat
med hänsyn till den stora bundenhet, som tillsynen av kontorens alarmanordningar
medför. I samband med denna höjning borde särskild ersättning
för tillsyn över dessa anordningar icke vidare utgå. Civilförvaltningens
personalförbund har emellertid gjort framställning örn arbetstidsreglering för
vaktmästarpersonalen i riksbanken, däri inberäknat avdelningskontorens
vaktmästare. De förhandlingar, som inletts i frågan, hava ännu icke avslutats.
Det är därför icke möjligt att bedöma, huruvida den nu nämnda anledningen
till höjning av lönegradsplaceringen kommer att i fortsättningen föreligga.
Fullmäktige äro därför icke beredda att nu till avgörande upptaga frågan örn
dessa vaktmästares löneställning utan vilja föreslå, att vaktmästartjänsterna
vid de 23 mindre avdelningskontoren tillsvidare bibehållas i 6 lönegraden och
att arvode för skötsel av larmsystem fortsättningsvis utgår.
Lönenämnden.
En reservant, herr Wallenborg, har yrkat, att bankvaktmästarna vid riksbankens
mindre kontor placeras i 7 lönegraden.
Fullmäktige hösten 1943.
Förhandlingarna beträffande arbetstidsförhållandena för riksbankens vaktmästarpersonal
hava ännu ej avslutats, varför frågan om höjning av vaktmästartjänsterna
vid de mindre avdelningskontoren från 6 till 7 lönegraden
tills vidare får hållas öppen.
2. Maskinpersonal m. fl.
I gällande personalförteckning äro uppförda en tjänst såsom maskinist i
lönegraden RA 15 och en tjänst såsom biträdande maskinist i lönegraden
RA 11. Utredningsmannen har icke föreslagit någon ändring härutinnan. Lönekommittén
har anfört, att befattningshavare inom statsförvaltningen med
tjänsteåligganden närmast motsvarande dem, vilka åvila riksbankens maskinist,
äro placerade i 8 lönegraden. Den allmänna förtroendeställning, som
kunde sägas vara förenad med maskinistbefattningen inom en penninginstitution
av riksbankens karaktär, syntes emellertid kunna motivera befattningens
inplacering i lönegraden RA 10. Biträdande maskinisten borde i anslutning
härtill enligt lönekommitténs mening hänföras till lönegraden RA 8.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
113
Statsanställd maskinpersonals förening har vid förhandlingar angående
maskinistpersonalens löneställning framhållit, att den av lönekommittén
föreslagna lönegradsplaceringen för ifrågavarande befattningar icke vore rimlig.
För sin del ville föreningen föreslå, att tjänsterna i stället höjdes till 16
respektive 12 lönegraden. Örn denna hemställan icke kunde bifallas, borde
tjänsterna åtminstone icke sänkas utan bibehållas vid nu gällande placering. I
anslutning lill vad som tillämpades inom statsförvaltningen i övrigt borde
tjänsternas benämning ändras till maskinmästare, respektive maskinist.
Vid övervägande av vad i frågan förekommit hava fullmäktige kommit till
den uppfattningen, att även med hänsynstagande till de särskilda arbetsförhållanden
som på förevarande område föreligga inom riksbanken och till
övriga på frågan inverkande omständigheter den nuvarande löneställningen
för maskinistpersonalen är för hög i jämförelse med vad som tillämpas inom
statsförvaltningen i övrigt. Det bör emellertid icke ifrågakomma att sänka
tjänsterna till den nivå, som lönekommittén föreslagit. Fullmäktige vilja för
sin del föreslå, att maskinisttjänsten inplaceras i lönegraden RA 13 och att
biträdande maskinisten hänföres till lönegraden RA 10. Denna löneställning
torde få anses relativt gynnsam för befattningshavarna. Personalförbundets
framställning om ändring av befattningarnas benämning till maskinmästare,
respektive maskinist biträdes av fullmäktige. De nuvarande befattningshavarna
få givetvis bibehållas vid sin innehavande löneställning.
Den nuvarande tjänsten i lönegraden RA 7 som förste eldare har icke fått
någon synlig motsvarighet i utredningsmannens och lönekommitténs förslag.
Enligt vad som upplysts har utredningsmannen inräknat förste eldaren bland
de föreslagna bankvaktmästarhefattningarna. Fullmäktige anse emellertid
lämpligare att en särskild tjänst uppföres å personalförteckningen som förste
eldare och att denna tjänst bibehålies i 7 lönegraden. För närvarande finnes
dessutom en andre eldare, vilken är extra ordinarie tjänsteman i lönegraden
Eo 7.
Tjänsten som förste chaufför är för närvarande placerad i lönegraden RA 8,
och någon ändring häri har icke ifrågasatts. I gällande personalförteckning
finnes vidare upptagen en tjänst som chaufför i 7 lönegraden. Tjänsten är för
närvarande besatt. Utredningsmannen har föreslagit, att tjänsten skulle utgå
från ordinarie stat. Mot vad utredningsmannen sålunda föreslagit hava fullmäktige
intet att erinra.
E. I cke-ordinarie personal.
Fullmäktige våren 1943.
I fråga om löneställningen för riksbankens icke-ordinarie bank-, biträdesocli
vaktpersonal lia utredningsmannens och lönekommitténs förslag — det
förra i den mån det icke avviker från vad lönekommittén föreslagit — i och
för sig icke givit fullmäktige anledning till erinran. Storleken av den ickeordinarie
personalen får självfallet bliva beroende av det förefintliga behovet
av arbetskraft utöver den ordinarie personalen. En rimlig relation mellan
den ordinarie och icke-ordinarie personalen bör emellertid självfallet — sett
på längre sikt — eftersträvas.
F. Personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.
Fullmäktige våren 1943.
Enligt vad som framgår av fullmäktiges inledningsvis omförmälda skrivelse
den 31 mars 1943 anse fullmäktige, att det icke bör tillsättas någon gemensam
chef (disponent) för riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk utan
att nuvarande system tillsvidare hör bibehållas.
niliana till riksdagens protokoll Mill. 8 sami. Nr 76.
8
114
Bankoutskottets utlåtande m 76.
_ Tjänsten som föreståndare för sedeltryckeriet är i gällande tjänsteförteckning
hänförd till lönegraden RC 4, medan förvaltartjänsten vid pappersbruket
är placerad i lönegraden RC 1. Frågan angående löneställningen för nämnda
båda befattningar upptogs till behandling i fullmäktiges yttrande över lönekommitténs
för riksdagens verk förslag till gällande avlöningsreglemente för
dessa verk (se lillis utlåtande 1939 nr 60, sid. 5—6). Under framhållande
av att innehavarna av befattningarna borde jämställas i lönehänseende föreslogo
fullmäktige, att båda befattningshavarna borde hänföras till lönegraden
RC 3 med rätt för fullmäktige att, om skäl därtill förelåge, tillerkänna
envar av dem ett tilläggsarvode av högst 2,000 kronor för år. Skulle detta
förslag icke vinna gillande, borde båda befattningshavarna placeras i lönegraden
RC 4. Det till förvaltaren utgående representationsbidraget av 100
kronor i månaden borde bibehållas. — Riksdagen tog ej ställning till dessa
förslag. Vid det förnyade övervägande, som fullmäktige nu ägnat frågan, hava
fullmäktige velat förorda det senare av förenämnda båda alternativ. Fullmäktige
föreslå alltså, att båda tjänsterna placeras i lönegraden RC 4, varjämte
till förvaltaren vid pappersbruket även i fortsättningen bör utgå representationsbidrag
med 1,200 kronor för år.
Utredningsmannens förslag om inrättande av två förste ingenjörstjänster i
lönegraden RC a utgår från den förutsättningen, alt en för tryckeriet och pappersbruket
gemensam disponent skulle anställas. Örn fullmäktiges förslag följes,
kommer frågan i ett annat läge. För närvarande finnes såsom chefens
närmaste man anställd vid sedeltryckeriet en ingenjör i lönegraden Eo 27 och
vid pappersbruket en verkmästare i lönegraden Eo 25. Utan att vilja fastlåsa
denna löneställning anse fullmäktige lämpligast, att den nuvarande tillsättningsformen
bibehållcs för dessa befattningshavare. Fullmäktige böra dock
vara oförhindrade att föreslå ändring härutinnan, örn förhållandena skulle
giva anledning härtill.
Tjänstemannapersonalen i övrigt utgöres vid sedeltryckeriet av en bokhållare
och kassör i lönegraden Eo 21, en faktor i lönegraden Eo 18, en gravör
i lönegraden Eo 17, en fabriksbokhållare i lönegraden Eo 15, fyra nattvakter
i lönegraden Eo 6 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 samt vid pappersbruket
av en bruksbokhållare i lönegraden Eo 21 och en pappersmästare i lönegraden
Eo 18.
Utredningsmannen har föreslagit viss personalförstärkning med hänsyn till
att industrierna skulle själva övertaga en del av den kontroll, som hittills
utövats av bankens egen personal. Vidare har utredningsmannen förordat, att
även ifrågavarande personal i viss utsträckning skulle erhålla ordinarie anställning.
Sålunda upptagas i den vid utredningen fogade personalförteckningen
för industrierna två ingenjörstjänster i lönegraden RC d — av lönekommittén
föreslagna inplacerade i lönegraden RA 22 —, en bokhållartjänst i lönegraden
RA 22, två förste kammarskrivartjänster i lönegraden RA 18. tre
kammarskri vart jänster i lönegraden RA 16 och en kontorsbiträdestjänst i lönegraden
RA 4. Dessutom förutsättes, att viss icke-ordinarie personal skall
finnas anställd vid industrierna.
Ehuru det ur vissa synpunkter kunde vara motiverat att bereda tjänstemannapersonalen
vid riksbankens industrier ordinarie anställning, anse sig
fullmäktige med hänsyn till svårigheten att nu överblicka personalbehovet
och den för de olika befattningarna lämpliga löneställningen böra föreslå
bibehållande tillsvidare av nuvarande anställnings- och avlöningsvillkor för
ifrågavarande personal. Vad nu sagts bör dock icke hindra att till industrierna
överföres det antal ordinarie tjänstemän i banken, som kan befinnas påkallat
för att tillfredsställande ordna kontrollen och arbetet i övrigt vid industrierna.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
115
Lönenäinnden.
Vid sedeltryckeriet och pappersbruket är personalen till övervägande delen
icke-ordinarie tjänstemän. Utredningsmannen har för sin del förordat, att
denna personal i viss utsträckning skulle erhålla ordinarie anställning, ett
förslag som fullmäktige emellertid icke funnit sig böra biträda med hänsyn
till svårigheten att nu överblicka personalbehovet och den för de olika befattningarna
lämpliga löneställningen. Enligt löhenämndens mening tala
visserligen starka skäl för det av utredningsmannen framlagda förslaget,
men lönenämnden har likväl —- ehuru nämnden icke finner de av fullmäktige
angivna skälen fullt övertygande — icke ansett sig höra frångå fullmäktiges
föreliggande förslag i denna del.
I fråga om befattningen såsom föreståndare för sedeltryckeriet ifrågasätter
lönenämnden, huruvida icke innehavaren av denna befattning bör erhålla
en mera användbar tjänstetitel än den nuvarande, förslagsvis disponent.
Utskottets yttrande.
Fullmäktige ha till en början upptagit frågan om löneställningen för ledamöterna
av direktionen.
Med avseende å tjänsterna såsom riksbankschef och vice riksbankschef ha
fullmäktige icke ifrågasatt någon ändring i den nuvarande löneställningen.
Dessa tjänster äro för närvarande hänförda till lönegraden RC 13 (grundlön
37,000 kronor) respektive lönegraden RG 12 (grundlön 29,000 kronor), med
rätt för fullmäktige att tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av
högst 7,000 kronor för år, därest han valts utom fullmäktiges krets. Fullmäktige
förutsätta, att vice riksbankschefen skall tjänstgöra såsom sektionschef.
Beträffande de två övriga sektionscheferna, vilka skulle erhålla titeln bankdirektör,
innebär fullmäktiges förslag, att befattningarna skulle hänföras till
lönegraden RC 8 (grundlön 20,000 kronor).
Vad först angår löneställningen för riksbankschefen har utskottet
icke funnit sig böra ifrågasätta någon ändring i förhållande till vad som nu
gäller.
I fråga om befattningarna såsom vice riksbankschef och sektionschefer
vill utskottet till en början erinra, att utskottet i det föregående
förordat, att vice riksbankschefen, när han ej fungerar som riksbankschef,
skall uppehålla en av sektionschefsbefattningarna. Lönenämnden har ifrågasatt,
huruvida icke samtliga tre sektionschefer borde placeras i en och samma
lönegrad samt en av sektionscheferna för de med uppdraget som vice riksbankschef
förenade arbetsuppgifterna åtnjuta särskild ersättning i form av
tilläggsarvode med skäligt belopp. En sådan anordning synes emellertid på
grund av skäl, som av utskottet i det föregående anförts, icke vara förenlig
med grundlagens föreskrift, att en särskild befattning som vice riksbankschef
skall finnas. I anslutning härtill böra i personalförteckningen (personalplanen)
uppföras en befattning såsom vice riksbankschef och två befattningar
som sektionschefer. Vad angår löneställningen för vice riksbankschefen och
de håda övriga sektionscheferna, får utskottet hänvisa till vad utskottet i det
116
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
föregående anfört rörande önskvärdheten av att för ifrågavarande befattningar
kunna förvärva på det ekonomiska och banktekniska området högt
utbildade personer. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka
fullmäktiges förslag, vilket innebär, att befattningen såsom vice riksbankschef
bibehålies vid oförändrade löneförmåner samt att de två sektionscheferna
placeras i lönegraden RC 8.
Utskottet övergår härefter till frågan om löneställningen för bankpersonalen,
varvid först upptagas lönefrågorna för personalen vid huvudkontoret. I
samband härmed kommer jämväl frågan örn antalet tjänster i de olika lönegraderna
att behandlas. Utskottet vill erinra, att det härvid rör sig om storleken
av det beräknade personalbehovet efter organisationens genomförande.
I fråga om avdelningscheferna innebar fullmäktiges ursprungliga
förslag, att tre av avdelningscheferna skulle såsom biträdande bankdirektörer
placeras i lönegraden RC 4 och de fyra övriga — med benämningen
bankokommissarier — i lönegraden RC 2. Vikariatsersättning skulle ej utgå
till biträdande bankdirektör, även om han under lång tid i följd uppehölle
sektionschefsbefattning. Lönenämnden har för sin del ansett sig böra förorda,
att samtliga sju avdelningschefer med tjänstebenämningen bankokommissarier
placeras i lönegraden RC 2 och att de av avdelningscheferna, åt vilka
uppdrages alt tjänstgöra såsom ställföreträdande sektionschefer, "utöver
dem eljest tillkommande avlöning erhålla ett årligt tilläggsarvode av högst
2,000 kronor. I anledning av vad lönenämnden sålunda föreslagit ha fullmäktige
anfört, att därest den av lönenämnden förordade linjen följdes, maximibeloppet
för tilläggsarvode t borde höjas till 3,000 kronor, enär i annat
fall möjligheterna att tillfredsställande rekrytera befattningarna som ställföreträdande
sektionschefer skulle försämras.
För egen del har utskottet funnit den av lönenämnden förordade linjen
innebära en lämplig lösning av frågan örn löneställningen för avdelningscheferna.
En inplacering av befattningarna i lönegraden RC 2 kan enligt inom
statsförvaltningen tillämpade principer sägas motsvara den lön, som tillkommer
bankokommissarie i RA 30, och innebär för hankråd, som förordnas till avdelningschef,
en löneförhöjning av 1,000 kronor. Såvitt utskottet kan bedöma,
synes en avvägning av tilläggsarvodet åt ställföreträdande sektionschef i enlighet
med vad lönenämnden föreslagit vara tillräcklig för säkerställande av
en tillfredsställande rekrytering av dessa befattningar. Med den organisation
utskottet sålunda förordar synas skäl icke föreligga att tilldela ställföreträdande
sektionschef annan tjänstetitel än de övriga avdelningscheferna. Utskottet
tillstyrker i enlighet härmed lönenämndens förslag, att samtliga avdelningschefer
skola benämnas bankokommissarier.
Med avseende å löneställningen för gruppcheferna innebär fullmäktiges
förslag, alt av de medelst förordnande tillsvidare tillsatta gruppcheferna
chefen för arbitrage- och fondexpeditionen skulle placeras i lönegraden RC a
(grundlön 12,000 kronor) samt var och en av cheferna för serviceexpeditionen,
valutagruppen och statistikgruppen i lönegraden RC b (grundlön 11,000 kro
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
117
lior). Ifrågavarande förslag har biträtts av lönenämnden. Även utskottet finner
sig kunna förorda fullmäktiges förslag i denna del. Likaså biträder utskottet
fullmäktiges av lönenämnden tillstyrkta förslag beträffande löneställningen
för de medelst konstitutorial tillsatta gruppchefsbefattningarna.
Detta förslag innebär, att cheferna å ut- och inlåningsexpeditionen, kassaexpeditionen,
kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen, bokföringscentralen
samt organisations- och personalkontoret placeras i lönegraden RA
26 samt att cheferna för sedelförstörings- och intendenturkontoren placeras i
RA 24. Ombudsmanstjänsten, vilken i fullmäktiges ursprungliga förslag upptagits
i lönegraden RA 26, har av lönenämnden föreslagits med benämningen
bankombudsman inplacerad i samma lönegrad som för närvarande eller
27 lönegraden. Lönenämnden har som stöd för sitt ställningstagande härvidlag
bland annat framhållit, att en inplacering av ombudsmansbefattningen i
26 lönegraden syntes väl låg icke blott med hänsyn till arbetsuppgifternas art
utan även på grund av att befattningen i fråga vore att anse såsom sluttjänst.
Utskottet, som funnit de av lönenämnden sålunda anförda synpunkterna vara
bärande, tillstyrker nämndens förslag. Anmärkas må, att fullmäktige numera
förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget i fråga.
Fullmäktige ha föreslagit, att de ställföreträdande gruppcheferna
skulle placeras i lönegraderna RA 24 och RA 22. Till den förra lönegraden
skulle hänföras befattningarna som ställföreträdande gruppchefer å
ut- och inlåningsexpeditionen, guld- och sedelkontoret, depositaexpeditionen
och kontrollcentralen samt -— under benämningen ombudsman — befattningen
såsom biträdande ombudsman. I lönegraden RA 22 skulle inplaceras
följande nio befattningar, nämligen ställföreträdande gruppchefstjänsterna å
kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, arbitrage- och fondexpeditionen,
serviceexpeditionen, statistikgruppen, valutagruppen, bokföringscentralen,
sedelförstöringskontoret samt organisations- och personalkontoret Samtliga
ställföreträdande gruppchefer — utom ombudsmannen — skulle benämnas
bankkamrerare.
Mot fullmäktiges förslag i förevarande del har lönenämnden icke framställt
annan erinran än att ställföreträdande gruppchefen å ombudsmansexpeditionen
borde benämnas bankombudsman. Jämväl utskottet finner sig
kunna förorda de av fullmäktige föreslagna lönegradsplaceringarna och
tjänstebenämningarna med den av lönenämnden ifrågasatta ändringen.
I fråga örn övrig bank personal vid huvudkontoret innebär fullmäktiges
förslag, att kassörerna skulle nedflyttas från 22 lill 20 lönegraden
samt att tio revisors- och bokhållartjänster i 20 lönegraden skulle nyinrättas.
Samtidigt skulle antalet kassörer minskas från nio till fem. Den föreslagna
nedflyttningen av kassörstjänsternå bar motiverats med alt kassörernas arbetsuppgifter
komma att icke oväsentligt förenklas i samband med omorganisationens
genomförande. Därjämte finge man utgå från all kassörstjänsternå
i regel icke komme att såsom hittills bliva sluttjänster. Genom inrättandet av
de nya revisors- och bokbållartjänsterna vid huvudkontoret skulle bland annat
möjliggöras att dil överflytta kassörer från något av de 23 mindre av
-
118
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
delningskontoren, som av en eller annan anledning icke längre lämpade sig
för kassörstjänst. I övrigt skulle enligt fullmäktiges förslag vid huvudkontoret
finnas dels en sekreterare samt fyra revisorer och bokhållare i RA 22,
dels ock tjänster i lönegraderna RA 18 och RA 16 till ett antal av respektive
fjorton och sjutton. Förslaget innebär en sänkning av antalet tjänster i lönegraderna
RA 22—16 i jämförelse med nuvarande organisation. Detta förhållande
är en konsekvens av rationaliseringen, som medför ett minskat behov
av ifrågavarande arbetskraft. Fullmäktige lia emellertid förklarat sig
icke för närvarande kunna bestämt angiva det antal tjänstemän i nämnda
lönegrader, som kan bliva erforderligt efter omorganisationens genomförande.
De skäl, som av fullmäktige anförts till stöd för förslaget örn en nedflyttning
från 22 till 20 lönegraden av kassörstjänsterna vid huvudkontoret, ha
synts utskottet vara bärande. Vad angår de tilltänkta revisors- och bokhållartjänsterna
delar utskottet den av fullmäktige uttalade uppfattningen, att
inrättandet av dessa befattningar skulle vara ägnat att underlätta ett överflyttande
i vissa fall av kassörer från avdelningskontoren till huvudkontoret.
Utskottet får fördenskull i likhet med lönenämnden tillstyrka fullmäktiges
förslag på förevarande punkter.
Vad fullmäktige föreslagit rörande löneställningen för bankpersonalen i övrigt
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida. Det erforderliga
antalet befattningshavare i de olika lönegraderna torde, såsom fullmäktige
antytt, definitivt kunna överblickas först sedan organisationen hunnit genomföras.
I
I fråga örn bankpersonalen vid avdelningskontoren innebär fullmäktiges
förslag till en början, att löneställningen för direktörerna skulle bibehållas
oförändrad. Direktörerna vid avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö skulle således vara placerade i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000
kronor) samt direktörerna vid övriga tjugutre kontor i RC 1 (grundlön 13,000
kronor). Enligt utskottets mening får ifrågavarande löneavvägning anses vara
skälig. Visserligen skulle genom inplacering i lönegraden RC 2 av avdelningscheferna,
till vilka tjänster innehavare av nuvarande bankrådsbefattningar
kunna antagas bli utnämnda, den hittillsvarande likställigheten i lönegradshänseende
mellan bankråd och direktör vid mindre avdelningskontor
försvinna. Emellertid synes en något högre löneställning för avdelningscheferna
än för direktörerna i och för sig vara berättigad med hänsyn till
arbetsuppgifterna. Härjämte bör beaktas, att avdelningscheferna lia sin
tjänstgöring förlagd till högsta dyrort (Fort), under det att direktörerna genomgående
äro placerade å lägre dyrorter (lägst C-ort, högst H-ort).
Beträffande kamrerarna vid avdelningskontoren ha fullmäktige med
hänsyn till olikheten i arbetsuppgifternas omfattning ansett det vara motiverat
att även i fortsättningen bibehålla en viss differentiering av löneställningen.
Enligt förslaget skulle kamrerartjänsterna placeras i 26 lönegraden
vid kontoren i Göteborg och Malmö — vid vartdera av dessa kontor skulle
därjämte finnas en kamrerare i 22 lönegraden —, i 24 lönegraden vid sju av de
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
119
övriga kontoren, nämligen Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping,
Uppsala och Örebro, och i 22 lönegraden vid återstående sexton kontor. I
jämförelse med nuvarande organisation innebär förslaget, att de båda kamrerarna
i lägre löneställning vid kontoren i Göteborg och Malmö nedflyttas
från 24 till 22 lönegraden samt att antalet kamrerstjänster i 24 lönegraden vid
övriga kontor minskas från 14 till 7, medan antalet kamrerstjänster i 22
lönegraden vid dessa kontor ökas från 9 till 16. Mot detta förslag har lönenämnden
icke baft något alt erinra. Även utskottet finner sig kunna biträda
förslaget.
Enligt fullmäktiges tidigare förslag skulle kassörstjänster finnas
inrättade i 20 lönegraden vid åtta av de mindre kontoren samt därutöver vid
åtta kontor i 18 lönegraden och vid sju kontor i 16 lönegraden, varvid det
icke skulle vara på förhand bestämt, vid vilka kontor tjänster av de sistnämnda
två slagen skulle vara placerade. Härigenom avsågs, att utbyte av
tjänster vid sistpämnda femton kontor kunde komma till stånd och de genom
den minskade personalorganisationen uppkommande rekryteringssvårigheterna
undvikas. Lönenämnden har vid sin granskning av detta förslag funnit det
vara otillfredsställande, att en organisation utformades på sådant sätt, att det
icke i förväg vöre bestämt, till vilken lönegrad en befattning vore att hänföra.
Vidare har nämnden ansett övervägande skäl tala för att kassörstjänsterna
icke placerades i lägre lönegrad än RA 18. Lönenämnden har i enlighet härmed
funnit, att kassörstjänsterna borde bindas vid bestämda avdelningskontor
i 20 och 18 lönegraderna. Fullmäktige ha i anledning av lönenämndens erinringar
på förevarande punkt numera modifierat sitt tidigare förslag därhän,
att kassörstjänsterna vid åtta mindre kontor — nämligen i första hand kontoren
i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala
och Örebro — skola hänföras till 20 och vid övriga femton kontor till 18 lönegraden.
För egen del har utskottet funnit den av lönenämden framförda
kritiken på förevarande punkt vara sakligt befogad. Utskottet vill därför tillstyrka
fullmäktiges förslag sådant detsamma nu föreligger, varvid utskottet
förutsätter, att fullmäktige skola äga befogenhet att med hänsyn till inträffande
förändringar i göromålens omfattning vid olika kontor el. dyl. vidtaga
jämkningar i fråga om de olika tjänsternas inbördes placering. Detsamma
torde böra gälla i fråga örn placeringen av kamrerarna vid avdelningskontoren.
I fullmäktiges ursprungliga förslag hade räknats med betydande förändringar
i fråga örn antalet befattningar i revisors- och kammarskrivar
graderna vid avdelningskontoren. Detta sammanhänger med
att det ursprungliga förslaget utgick från förutsättningen, att en stor del av
kontorens nuvarande åligganden av mera rutinmässig art skulle överföras
till huvudkontoret. Emellertid uttalade utskottet i sin förut omförmälda promemoria,
att några större organisationsförändringar beträffande avdelningskontoren
icke borde vidtagas. Även lönenämnden ställde sig avvisande gentemot
tanken på en mera avsevärd reduktion av personaluppsättningen och
påyrkade en ökning av antalet kammarskrivartjänster. 1 anledning härav lia
120
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
fullmäktige sedermera räknat med en viss ökning av antalet ordinarie tjänster
vid flertalet avdelningskontor i jämförelse med sitt tidigare förslag. Vid
vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö skulle sålunda tillkomma en
tjänsteman i lönegraden RA 20 och en i RA 16. Såsom framgår av Bilaga 6,
beräknas trots denna ökning en icke oväsentlig minskning kunna ernås i
antalet ordinarie befattningar vid dessa kontor; minskningen faller på lönegraderna
RA 22, 18 och 16. Vid övriga kontor har behovet av ordinarie
personal nu uppskattats till fem tjänstemän (inberäknat vaktpersonal), frånsett
de fyra minsta kontoren, där personaluppsättningen skulle begränsas
till fyra befattningshavare. Detta innebär en ökning av antalet befattningar
i RA 16 med tolv i förhållande till fullmäktiges ursprungliga förslag.
I jämförelse med nuvarande personalförteckning innebär förslaget, att 23
registratorstjänster i RA 18 och 9 kammarskrivartjänster i RA 16 skulle indragas.
Å andra sidan skulle emellertid tillkomma erforderligt antal ickeordinarie
kammarskrivare och biträdespersonal. Under en övergångstid
skulle dessutom vid flertalet kontor finnas övertalig personal i RA 20, 18 eller
16.
Vid den granskning, utskottet ägnat fullmäktiges sålunda reviderade förslag,
har utskottet funnit sig kunna godtaga den av fullmäktige angivna ramen
för personaluppsättningen vid de olika avdelningskontoren.
Beträffande löneställningen för här ifrågavarande befattningshavare vid
avdelningskontoren — vid kontoren i Göteborg och Malmö revisorer och bokhållare
i lönegraderna RA 22 och 20, förste kammarskrivare i RA 18 och
kammarskrivare i RA 16 samt vid flertalet övriga kontor kammarskrivare i
RA 16 — biträder utskottet fullmäktiges av lönenämnden tillstyrkta förslag.
Fullmäktiges förslag i fråga om biträdespersonalen syftar till att i ökad
utsträckning taga dylik personal i anspråk för utförande av rutinarbete eller
eljest mindre krävande arbetsuppgifter. För att erhålla en med hänsyn till
göromålen lämplig fördelning av tjänsterna i de olika lönegraderna och åstadkomma
en gynnsammare relation mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie
befattningar än för närvarande ha fullmäktige härvid föreslagit inrättandet
av visst antal nya biträdestjänster i 14 och 9 lönegraderna. Det sammanlagda
antalet ordinarie tjänster i biträdesgraderna beräknas till 44 emot för närvarande
30 enligt följande fördelning, nämligen 4 förste kontorsskrivare i RA
14, 4 kontorsskrivare i RA 11, 4 kontorister i RA 9, 12 kameralbiträden i
RA 7 samt 20 kontorsbiträden i RA 4. Liksom i fråga om bankpersonalen
gäller enligt fullmäktiges mening beträffande biträdespersonalen, att svårigheter
möta att bedöma antalet tjänster, som kan bli erforderligt efter omorganisationens
genomförande.
I likhet med lönenämnden tillstyrker utskottet inrättandet av de ifrågasatta
biträdestjänsterna i 14 och 9 lönegraderna. De av fullmäktige verkställda beräkningarna
rörande personalbehovet inom biträdesgruppen lia icke givit utskottet
anledning till erinran. Visserligen kan den ifrågasatta ökningen av
antalet ordinarie tjänster i och för sig förefalla stor. Därest emellertid den
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
121
eftersträvade rationaliseringen skall kunna förverkligas, torde en relativt betydande
förstärkning av de ordinarie arbetskrafterna inom biträdesgraderna
vara ofrånkomlig.
Vad angår sedelräkningsarbetet ha fullmäktige förklarat sig icke ha något
att invända mot ett av utredningsmannen framställt förslag, att härför
skulle anlitas tillfälligt anställd, dagavlönad personal, som tjänstgör endast
viss del av dagen. Enligt utskottets mening skulle det ur olika synpunkter
vara till fördel, om detta förslag kunde realiseras.
I fråga om vaktmästarpersonalen innebär fullmäktiges förslag, i vad detsamma
avser den framtida organisationen, i förhållande till vad som nu
gäller åtskilliga jämkningar beträffande såväl antalet befattningar som desammas
inplacering i lönegrader.
Den ordinarie vaktmästarkåren vid huvudkontoret omfattar enligt
gällande personalförteckning en Övervaktmästare, tillika brandmästare, i RA
15, en förste bankvaktmästare, tillika vice brandmästare, i RA 12 samt 30
bankvaktmästare i RA 7. Av bankvaktmästarna åtnjuta åtta årliga arvoden
å 696 kronor för postbefordran eller inkasseringsuppdrag. Enligt fullmäktiges
förslag, sådant detsamma nu föreligger, skulle övervaktmästartjönsten uppflyttas
till 16 lönegraden under beteckningen Övervaktmästare (syssloman)
samt förste bankvaktmästartjänsten benämnas biträdande Övervaktmästare
(biträdande syssloman). Vidare skulle inrättas en ny befattning i lönegraden
RA 10, benämnd förste bankvaktmästare (sysslomansassistent). I lönegraden
RA 9 skulle uppföras fem befattningar såsom förste bankvaktmästare, avsedda
för vaktmästare, som ha att verkställa postbefordran och inkasseringsuppdrag.
I samband härmed skulle ovannämnda arvoden å 696 kronor indragas.
De vaktmästare, som för närvarande åtnjuta dylika arvoden, skulle
dock övergångsvis kompenseras härför, så att de icke på grund av arvodenas
indragning komma att lida någon inkomstminskning. Slutligen skulle enligt
fullmäktiges förslag vid huvudkontoret finnas 10 bankvaktmästartjänster i
RA 7 och 5 bankvaktmästare i RA 5. I övrigt skulle för vaktmästargöromålens
utförande liksom hittills anlitas icke-ordinarie personal samt — för budsändning
inom banken —- yngre bank- och biträdespersonal. Den egentliga
vaktmästarpersonalen skulle således i första hand användas för bevakningsgöromål
och postbefordran. För nattlig bevakningstjänst skulle avses pensionerade
poliser och underofficerare.
Från personalhåll Ilar gentemot fullmäktiges förslag invänis, alt en reducering
av vaktmästarpersonalen i den utsträckning, varmed förslaget räknade,
vore ogenomförbar. Därjämte har avstyrkts inrättandet av tjänster i lönegraden
RA 5. För egen del kan utskottet emellertid, i likhet med lönenämnden,
i allt väsentligt giva sin anslutning till fullmäktiges förslag beträffande
personalens antal och löneställning. Att märka är, att fullmäktige
i sitt förslag till övergångsplan räknat med praktiskt taget samma personaluppsättning
som för närvarande och att de föreslagna personalindragning
-
122
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
arna komma att i full utsträckning göra sig gällande först inom en ganska
avlägsen framtid. På en punkt har utskottet dock ställt sig tveksamt gentemot
fullmäktiges lörslag, nämligen i fråga örn inrättande av fem nya befattningar
såsom bankvaktmästare i 5 lönegraden. Förslaget i denna del bygger
på förhållandena inom den civila statsförvaltningen, varest expeditionsvakterna
regelmässigt äro placerade i 5 lönegraden, medan förste expeditionsvakterna
hänföras till 7 lönegraden. Även om en del av riksbankens
vaktmästare fullgör ett arbete, som nära sammanfaller med det, som ankommer
på expeditionsvakterna, torde det icke kunna bestridas, att vaktmästarpersonalen
inom x-iksbanken intager en särställning genom det biträde
den lämnar vid värdetransporter o. dyl. Med hänsyn härtill och då den
ifrågasatta nya vaktmästargraden avsetts skola komma till användning först
sedan samtliga nuvarande icke-ordinarie vaktmästare befordrats till 7 lönegraden,
har utskottet icke ansett det vara erforderligt, alt definitiv ställning nu
tages lill förslaget ifråga. Utskottet har fördenskull ur personalplanen uteslutit
förstnämnda lönegrad och i stället utökat antalet befattningar i 7 lönegraden
med fem. I övrigt har fullmäktiges förslag på förevarande punkt icke
givit utskottet anledning till annat uttalande, än att de för Övervaktmästare,
biträdande Övervaktmästare samt förste bankvaktmästare, sysslomansassistent,
parantetiskt angivna tjänstetitlarna synts utskottet böra utgå.
För vartdera av avdelningskontoren i Göteborg och Malmö
inryanmas i gällande personalförteckning tre ordinarie vaktmästartjänster
i lönegraden RA 7 och en gårdskarl i RA 5. Till vaktmästare, som har att
utöva tillsyn över kontorens alarmanläggningar, utgår särskilt arvode med
342 kronor för år. Vid vart och ett av de tjugutre mindre avdelningskontoren
är anställd en vaktmästare i lönegraden RA 6. Till dessa vaktmästare
utgå arvoden å 228 kronor för år för tillsyn av kontorens alarmsystem.
I fråga om personalen vid förstnämnda två avdelningskontor ha fullmäktige
icke ifrågasatt annan ändring än att det efter omorganisationens
genomförande synts bliva tillräckligt med två vaktmästare vid vartdera kontoret.
Beträffande personalen vid de mindre avdelningskontoren lia fullmäktige
erinrat, att förhandlingar rörande en reglering av arbetstidsförhållandena
för riksbankens vaktmästarpersonal för närvarande pågå. I avbidan på
slutförandet av dessa förhandlingar har frågan om en uppfattning av dessa
tjänster från 6 till 7 lönegraden, som i och för sig kan synas rimlig, ansetts
böra tillsvidare hållas öppen. Vad fullmäktige sålunda anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Fullmäktiges förslag beträffande maskinpersonalen innebär i förhållande
till nuvarande organisation en nedflyttning av de båda befattningarna såsom
maskinist i RA 15 och biträdande maskinist i RA 11 till lönegraderna RA 13
och RA 10 respektive. Befattningarnas benämningar skulle i samband därmed
ändras till maskinmästare, respektive maskinist. Förslaget har ansetts
motiverat med hänsyn till löneställningen för jämförlig personal vid stats
-
Bankoutskott^:> utlåtande nr 76.
123
förvaltningen i övrigt. För egen del biträder utskottet förslaget. Likaså tillstyrker
utskottet fullmäktiges förslag om indragning av en befattning såsom
chaufför i lönegraden RA 7.
I fråga örn löneställningen för riksbankens icke-ordinaric personal ha fullmäktige
i stort sett anslutit sig till utredningsmannens och lönekommitténs
förslag. Storleken av den icke-ordinarie personalen har självfallet ansetts böra
bli beroende av det förefintliga behovet av arbetskraft utöver den ordinarie
personalen.
Av personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket är tjänsten såsom
föreståndare för sedeltryckeriet för närvarande hänförd till lönegraden RC 4,
under det att förvaltartjänsten vid pappersbruket är placerad i lönegraden
RC 1. Under framhållande att fullmäktige år 1939 uttalat sig för att innehavarna
av ifrågavarande befattningar jämställdes i lönehänseende, ha fullmäktige
nu föreslagit, att vardera av befattningarna placeras i lönegraden
RC 4. Förvaltaren vid pappersbruket skulle därjämte liksom för närvarande
äga uppbära representationsbidrag med 1,200 kronor för år. Mot detta förslag
har lönenämnden icke framställt någon erinran. Jämväl utskottet finner
sig kunna biträda förslaget. I samband härmed vill utskottet förorda, att
befattningarna tilläggas tjänstetiteln direktör. I fråga om anställnings- och
avlöningsförhållandena för personalen i övrigt vid riksbankens industrier,
vilken till övervägande del utgöres av extra ordinarie tjänstemän, förutsättes
icke någon ändring i vad som nu gäller.
Tjänsteförteckning och personalplan.
Fullmäktige våren 1943.
På grund av vad fullmäktige i det föregående föreslagit beträffande den
ordinarie personalens löneställning efter omorganisationens genomförande
hava fullmäktige upprättat härvid såsom Bilaga 9 fogade förslag till tjänsteförteckning.
Sammanställning rörande riksbankens blivande personalorganisation
(personalplan), sådan densamma av utredningsmannen och lönekommittén
föreslagits med däri av fullmäktige vidtagna ändringar och tillägg, är
inlagen här nedan.
Sammanställning rörande riksbankens blivande personalorganisation
(personalplan).
Befattningar Lönegrad
1 Förste deputerad och riksbankschef .............................................. RC 13
1 Vice riksbankschef .............................................................. RC 12
2 Bankdirektörer.................................................................. RC 8
3 Biträdande bankdirektörer ...................................................... RC 4
2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg oell Malmö).......................... RC 4
1 Föreståndare för sedeltryckeriet.................................................. RC 4
1 Förvaltare vid pappersbruket.................................................... RC 4
124
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Befattningar Lönegrad
4 Bankokommissarier.............................................................. RC 2
23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och Malmö) .......... RC 1
1 Bankkamrerare ................................................................. RC a
2 Bankkamrerare ................................................................. RC b
1 Sekreterare...................................................................... RC b
8 Bankkamrerare.................................................................. RA 26
1 Ombudsman.................................................................... RA 26
12 Bankkamrerare.................................................................. RA 24
1 Intendent ...................................................................... RA 24
1 Ombudsman.................................................................... RA 24
27 Bankkamrerare.................................................................. RA 22
6 Revisorer och bokhållare ........................................................ RA 22
1 Sekreterare...................................................................... RA 22
15 Kassörer........................................................................ RA 20
10 Revisorer och bokhållare ........................................................ RA 20
16 Förste kammarskrivare.......................................................... RA 18
10 Kassörer........................................................................ RA 18
29 Kammarskrivare................................................................ RA 16
7 Kassörer ....................................................................... RA 16
1 Övervaktmästare (syssloman) .................................................... RA 16
4 Förste kontorsskrivare .......................................................... RA 14
1 Maskinmästare.................................................................. RA 13
1 Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman)............................... RA 12
4 Kontorsskrivare................................................................. RA 11
1 Maskinist........................................................................ RA 10
5 Förste bankvaktmästare ........................................................ RA 9
4 Kontorister...................................................................... RA 9
1 Förste chaufför.................................................................. RA 8
14 Bankvaktmästare (därav 10 vid huvudkontoret och 4 vid avdelningskontoren i Göteborg
och Malmö).............................................................. RA 7
1 Förste eldare.................................................................... RA 7
12 Kameralbiträden................................................................ RA 7
23 Bankvaktmästare................................................................ RA 6
5 Bankvaktmästare................................................................ RA 5
1 Gårdskarl ...................................................................... RA 5
20 Kontorsbiträden ................................................................ RA 4
Lönenämnden.
Sammanställningen rörande riksbankens blivande personalorganisation
(personalplanen) har såsom av det föregående framgår föranlett vissa erinringar
från lönenämndens sida. I anslutning till vad härom anförts bör
befattningen biträdande bankdirektör utgå, antalet bankokommissariebefattningar
ökas med tre, befattningen ombudsman (27 lönegraden) ersättas med
bankombudsman och ombudsman (24 lönegraden) likaledes med bankombudsman
samt befattningen föreståndare för sedeltryckeriet med disponent.
Härutöver vill det synas lönenämnden, att tjänstetiteln för riksbankschefen
endast bör vara riksbankschef och att benämningen förste deputerad sålunda
bör utgå, att dubbelbenämningen revisor och bokhållare bör utbytas mot
revisor och att prefixet förste för befattningarna förste chaufför och förste
eldare utan olägenhet kan borttagas, enär ytterligare personal i lägre lönegrad
med chaufförs- eller eldartitel icke upptagits i planen. De för övervakt
-
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
125
mästare och biträdande Övervaktmästare parentetiskt angivna tjänstetitlarna,
syssloman och biträdande syssloman, synas även böra utgå, då dessa titlar
inom den civila statsförvaltningen äro avsedda för befattningar med högre
tjänsteställning och andra arbetsuppgifter. Lönenämnden vill dessutom ifrågasätta
lämpligheten av att använda sekreterartiteln, som inom statsförvaltningen
är förbehållen befattningar i lägst 24 lönegraden, för en befattning
i 22 lönegraden. En annan tjänstetitel synes lönenämnden böra ifrågakomma.
Fullmäktige hösten 1943.
Lönenämnden har ansett, att tjänstetiteln för riksbankschefen endast bör
vara riksbankschef och att benämningen förste deputerad bör utgå. Ehuru
en dylik ändring i och för sig synes praktisk, kan det ifrågasättas, örn den
kan genomföras med hänsyn till avfattningen av § 72 tredje stycket regeringsformen.
Mot att utbyta benämningen revisor och bokhållare mot revisor — eventuellt
bankrevisor —- kan endast göras den invändningen, att vissa av ifrågavarande
befattningshavare ej hava att fullgöra revisionsarbete i vanlig
mening. Detta gäller främst i fråga örn de med denna benämning föreslagna
befattningarna i lönegraden RA 20. Om dubbelbenämningen försvinner, något
som fullmäktige skulle anse praktiskt, kan man därför tänka sig titeln
bokhållare — eventuellt bankbokhållare — för ifrågavarande tjänstemän i
20 lönegraden. Användas benämningarna bankrevisor, respektive bankbokhållare,
torde konsekvensen kräva att kassörerna erhålla tjänstetiteln bankkassör.
Vad beträffar den av fullmäktige föreslagna tjänsten som sekreterare i
lönegraden RA 22 äro fullmäktige icke i tillfälle att föreslå någon bättre och
med arbetsuppgiften mera överensstämmande tjänstetitel än »sekreterare».
Befattningen har hittills benämnts »biträdande sekreterare», men med hänsyn
till att någon annan sekreterartjänst icke förutsatts komma att finnas
inom administrativa sekretariatet, har ordet »biträdande» ansetts böra bortfalla.
Lönenämndens förslag att slopa prefixet förste för befattningarna förste
chaufför och förste eldare tillstyrkes. Mot förslaget att de för Övervaktmästare
och biträdande Övervaktmästare parentetiskt angivna tjänstetitlarna syssloman
och biträdande syssloman skulle bortfalla synes icke heller vara något
att erinra.
Den av lönenämnden föreslagna titeln disponent för sedeltryckeriets föreståndare
synes vara mindre adekvat. Örn en särskild tjänstetitel anses böra
införas i tjänsteförteckningen, skulle benämningen direktör (ev. sedeldirektör
i analogi med myntdirektör) vara att föredraga. För förvaltaren vid pappersbruket
synes i så fall böra i nämnda förteckning upptagas tjänstetiteln
bruksförvaltare (eventuellt direktör med hänsyn till att samma lönegradsplacering
föreslagits som för föreståndaren för sedeltryckeriet).
126
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Utskottets yttrande.
Med anledning av de ändringsförslag, som utskottet i det föregående framlagt,
böra i fullmäktiges förslag till tjänsteförteckning och personalplan intagas
de jämkningar, som belingas av ett bifall till vad utskottet sålunda
förordat.
Beträffande tjänsternas benämning har lönenämnden ifrågasatt vissa ändringar,
som i huvudsak godkänts av fullmäktige. Utskottet vill i anslutning
härtill förorda, att dubbelbenämningen revisor och bokhållare utbytes mot
titeln bankrevisor samt att prefixet förste för befattningarna förste chaufför
och förste eldare borttages. Titeln kassör synes vidare böra ändras till bankkassör.
Beträffande riksbankschefens tjänstetitel föreslår utskottet benämningen
riksbankschef. Benämningen förste deputerad synes kunna slopas
utan hinder av att denna benämning finnes intagen i grundlagen. I övrigt
tillåter sig utskottet att i fråga om de olika tjänsternas benämning hänvisa
till den i det föregående lämnade redogörelsen.
Det av utskottet tillstyrkta förslaget till personalplan innebär — bortsett
från ändrade tjänstebenämningar —■ i jämförelse med fullmäktiges ursprungliga
förslag till personalplan (se sid.123—124) följande avvikelser i fråga örn
antalet befattningar i nedan angivna lönegrader:
Biträdande bankdirektörer............
Bankokommissarier.....................
............... RC
RC
4
2
- 3
4- 3
Bankombudsman ......................
27
+ i
y> .....
26
- i
Bankrevisorer...........................
20
+ 2
Bankkassörer...........................
18
+ 7
» .....................
16
- 7
Kammarskrivare........................
........... RA
16
4- 14
Förste bankvaktmästare.................
............... RA
10
+ 1
Bankvaktmästare .......................
7
+ 4
» ...............
5
- 5
Frånsett den av utskottet ifrågasatta överföringen av fem vaktmästarebefattningar
från 5 till 7 lönegraden ha ovanstående jämkningar i personalplanen
i stort sett godkänts av fullmäktige.
Personalplanen skulle i enlighet härmed erhålla följande utseende:
Befattningar
1 Riksbankschef .........>..................................
1 Vice riksbankschef .......................................
2 Bankdirektörer ..........................................
2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö) ......
1 Direktör vid pappersbruket ................................
1 Direktör vid sedeltryckeriet ................................
7 Bankokommissarier ......................................
23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och
Malmö) ...............................................
Lönegrad
RC 13
RC 12
RC 8
RC 4
RC 4
RC 4
RC 2
RC 1
Bankoutskottets utlåtande nr 76. 127
Befattningar Lönegrad
1 Bankkamrerare ........................... RC a
2 Bankkamrerare .......................................... BG b
1 Sekreterare .............................................. RC b
1 Bankombudsman ........................................ RA 27
8 Bankkamrerare .......................................... RA 26
12 Bankkamrerare .......................................... RA 24
1 Bankombudsman ........................................ RA 24
1 Intendent ............................................... RA 24
27 Bankkamrerare .......................................... RA 22
6 Bankrevisorer ............................................ RA 22
1 Sekreterare .............................................. RA 22
15 Bankkassörer ............................................ RA 20
12 Bankrevisorer ............................................ RA 20
17 Bankkassörer ....... RA 18
16 Förste kammarskrivare ................................... RA 18
43 Kammarskrivare ......................................... RA 16
1 Övervaktmästare ......................................... RA 16
4 Förste kontorsskrivare .................................... RA 14
1 Maskinmästare .......................................... RA 13
1 Biträdande Övervaktmästare ................................ RA 12
4 Kontorsskrivare .......................................... RA 11
1 Förste bankvaktmästare .................................. RA 10
1 Maskinist ............................................... RA 10
5 Förste bankvaktmästare .................................. RA 9
4 Kontorister .............................................. RA 9
1 Chaufför ................................................ RA 8
18 Bankvaktmästare (därav 14 vid huvudkontoret och 4 vid avdel
ningskontoren
i Göteborg och Malmö) .................... RA 7
1 Eldare .................................................. RA 7
12 Kameralbiträden ................................ RA 7
23 Bankvaktmästare ......................................... RA 6
1 Gårdskarl ............................................... RA 5
20 Kontorsbiträden .......................................... RA 4
Tjänsteförteckningen skulle i enlighet med vad utskottet i det föregående
anfört erhålla det utseende, som framgår av Bilaga A vid detta utlåtande.
III. Personalorganisationen under övergångstid.
Fullmäktige våren 1943.
Såsom redan framhållits hava fullmäktige icke velat binda sig vid att de
förslag beträffande antalet tjänster i olika lönegrader, för vilka ovan redogjorts,
böra komma att läggas till grund för en blivande personalförteckning
för riksbanken. Dessa förslag innebära med andra ord endast en ram — i det
föregående betecknad »personalplan» — som man bör sträva efter att uppnå,
när omorganisationen slutförts. Endast beträffande personalen i lönegraden
RA 24 eller högre löneställning vid huvudkontoret samt i kassörs- eller högre
ställning vid avdelningskontoren hava fullmäktige mera ingående övervägt,
128
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
huru personalen bör vara sammansatt lill antal och lönegradsplacering. Fullmäktige
hava nämligen funnit, att man under alla förhållanden under en
övergångstid har att räkna med övertalig personal i 22 eller lägre lönegrad.
Svårigheten är närmast att inom en lämplig övergångstid genomföra en ny
personalorganisation under hänsynstagande till personalens befogade intressen.
Såsom förut antytts äro visserligen avvecklingsmöjligheterna för närvarande
gynnsammare än om omorganisationen genomförts tidigare, detta
med hänsyn till redan skedd vakanssättning och den relativt stora personalavgång,
som kommer att inträda till följd av ålderspensionering under de
närmaste åren. Utredningsmannen har sålunda beräknat, att på denna grund
77 tjänster skola bliva lediga före utgången av år 1947. Därutöver har utredningsmannen
ansett sig kunna förutsätta, att den i tjänst varande ordinarie
personalen under samma tid skall komma att nedgå med 20 å 25 tjänstemän
till följd av överflyttning till annan statlig verksamhet, förtids- eller sjukpensionering
eller dödsfall.
Särskilda åtgärder torde emellertid böra vidtagas för att påskynda övergången
till den reducerade personalförteckning, som förutsatts bli gällande
sedan omorganisationen slutförts.
A. Indragningsstat.
Vid riksbanken finnes för närvarande ett antal äldre tjänstemän, vilka icke
lämpligen kunna utnyttjas i den nya organisationen. De flesta här åsyftade
tjänstemännen hava nått en sådan ålder att de inom de närmaste åren komma
att avgå med ålderspension. För att påskynda övergången till den nya
organisationen anse fullmäktige i likhet med lönekommittén det lämpligt att
överföra ifrågavarande tjänstemän till indragningsstat, i den mån tvångspensionering
icke anses böra ifrågakomma. Detta bemyndigande torde böra avse
högst tolv tjänstemän, därav högst två i lönegraden RA 24 och återstoden i
lägre lönegrad. De till indragningsstat överförda torde i enlighet med lönekommitténs
förslag böra åtnjuta lön å C-ort.
B. Ram för tjänstetillsättningar (Övergångsplan).
1. Bankpersonalen. Även med den förändring i den ordinarie personaluppsättningen,
som nära förestående pensionsavgång eller överföring å
indragningsstat medför, komma befordringsutsikterna för den nuvarande
ordinarie bankpersonalen främst i 18 och 16 lönegraderna och för den ickeordinarie
bankpersonalen att under en relativt lång tid te sig ogynnsamma,
örn icke speciella övergångsanordningar vidtagas. Detta gäller särskilt i jämförelse
med vad tidigare varit fallet eller kan förutsättas bli förhållandet,
sedan personalen anpassats efter den nya organisationen.
Med hänsyn härtill hava fullmäktige, såsom förut nämnts, ansett sig böra
upprätta förslag till en ram för tjänstetillsättningar, avsedd att tillämpas under
en övergångstid, tills den nya organisationen blivit genomförd. Denna
ram, vilken i det följande benämnes »övergångsplanem, upptar för bankpersonalen
ett i förhållande till »personalplanen» ökat antal tjänster i lönegraderna
RA 22, 18 och 16.
Så snart omorganisationen slutförts komma fullmäktige att framlägga förslag
till i avlöningsreglementet avsedd personalförteckning. Skulle övergången
till den nya organisationen icke vara avslutad före den 1 januari 1947,
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
129
hava fullmäktige för avsikt att före tidsperiodens utgång inkomma med förslag
till de ändringar i »övergångsplanen», som då kunna finnas påkallade.
Vid bedömande av personalförhållandena under övergångstiden har man
att särskilja tre olika personalgrupper med delvis olika förhållanden och organisation,
nämligen 1) huvudkontoret, 2) kontoren i Göteborg och Malmö
samt 3) de 23 mindre kontoren. Det torde möta vissa svårigheter, ej minst
med hänsyn till personalen, att genomföra en mera betydande överflyttning
tvångsvis av tjänstemän från den ena gruppen till den andra. För övrigt torde
överskott å personal komma att föreligga i 16—20 lönegraderna inom samtliga
grupper — inom grupperna 1 och 2 även i 22 lönegraden — varlör
tvångsöverilyftning i större utsträckning icke torde kunna förekomma utan
att — åtminstone på lång sikt — medföra försämrade befordringsmöjligheter
inom den grupp, dit förflyttningen sker. Även tvångstransportering av tjänster
mellan kontoren i Göteborg och Malmö samt mellan de mindre kontoren
inbördes kan i vissa fall stöta på svårigheter. Av denna anledning synes, när
det gäller bankpersonalen, varje grupp i stort sett böra bedömas för sig. I viss
utsträckning bör man dock räkna med att förflyttningar skola ske, oavsett
om detta sker efter framställning av vederbörande tjänsteman eller icke.
I den till grund för förhandlingarna med personalen upprättade promemorian
hade fullmäktige anslutit sig till utredningsmannens förslag om utverkande
av befogenhet för fullmäktige att återbesätta 10 tjänster i lönegraden
RA 22, vilka falla utom »personalplanen». Verkställda undersökningar hava
emellertid givit vid handen, att man måste gå ett steg längre, om icke befordringarna
i fortsättningen skola bliva prakiskt taget stoppade för bankpersonalen
i 18 eller lägre lönegrad. 1 följande sammanställningar äro angivna särskilt
för huvudkontoret, de båda största avdelningskontoren och de 23 mindre
kontoren den beräknade storleken av personalen den 1 oktober vart och
ett av åren 1943—1948. Vid sammanställningarnas uppgörande bär hänsyn
icke kunnat tagas till dödsfall, överföring å indragningsstat eller pensionering
av annan anledning än uppnådd pensionsålder och icke heller till befordringar.
Tjänstemännen hava med andra ord upptagits i sin nuvarande lönegradsplacering
och hänsyn har endast tagits till normal avgång med tjänstepension.
Förhållandena komma alltså, även utan särskilda övergångsanordningar,
att i realiteten bli fördelaktigare för personalen än sammanställningarna
utvisa. Att sammanställningarna upprättats med bortseende från indragningsstaten
har närmast sin grund däri, att denna visserligen torde komma
att innebära en omedelbar lättnad men att denna lättnad successivt förlorar
i betvdelse allteftersom de till indragningsstat överförda även eljest
skulle ha lämnat sin anställning (med pension). Tidpunkten den 1 oktober
har valts på grund av att tjänstemännen i riksbanken enligt gällande pensioneringsbestämmelser
avgå med ålderspension antingen den 1 oktober eller den
1 april. I sammanställningarna hava tillika angivits personaluppsättningen
enligt gällande personalförteckning och enligt den nya »personalplanen». I en
särskild sammanställning har sammanförts motsvarande uppgifter för riksbanken
i dess helhet (bortsett från industrierna). Befattningarna som riksbankschef,
vice riksbankschef och andre deputerade, respektive sektionschefer,
hava uteslutits ur sammanställningarna.
I detta sammanhang må nämnas, att vid sammanställningarnas uppgörande
hänsyn icke tagits till alt vissa tjänstemän för närvarande åtnjuta vikariatslön
eller eljest av fullmäktige förordnats att uppehålla högre tjänst, utan
dessa hava redovisats under den lönegrad, till vilken deras ordinarie belattning
är hänförd.
Bi hann till riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 7(>.
a
130
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
De med nr 1—3 betecknade sammanställningarna hava intagits endast
för att underlätta frågans bedömande med ovan angivna utgångspunkter.
Det förslag till »övergångsplan», som enligt vad förut nämnts, bör godkännas
att tillämpas tillsvidare till utgången av år 1946, återfinnes i den med nr 4
betecknade sammanställningen.
1. Huvudkontoret.
Gällande
Personal
i tjänst
Förslag
Förslag
till
Befattning
Löne-
per-
till ny
grad
sonalför-
teckning
Vio 1 Vio
19431944
Vio
1945
’/io
1946
Vio
1947
Vio
1948
per-
sonalstat
gångs-
plan»
Biträdande bankdirektör ....
RC 4
3
3
RC 2
4
4
RA 30
9
3
2
2
2
_
_
l1
RC 1
4
(4)
1
(4)
1
(4)
1
(4)
1
(3)
1
(3)
1
Ombudsman ..............
RA 27
RA 26
1
1
} ‘
Kamrerare ................j
RA 26
RC a
8
8
7
7
6
6
6
6
1
6
1
Sekreterare ................j
RA 26
RC b
1
1
1
1
1
1
1
1
1
RA 24
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Kamrerare ................j
RA 24
5
4
4
2
2
1
_
6
6
RC b
2
2
RA 22
49
42
41
41
37
34
28
14
28
RA 20
15
15
RA 18
19
J9
19
19
18
18
18
14
19
7> T>...............
RA 16
36
34
33
33
32
32
32
17
27
Summa
183
117
113
lil
104
97
90
85
115
Extra ordinarie tjänstemän
med över 10 års anställning
Eo 16
—
10
12
12
12
14
18
1 T. o. m. so/o 1944.
2. Kontoren i Göteborg och Malmö.
B e f a t t n
i n g
Löne-
Gällande
per-
Personal
i tjänst
Förslag
till ny
Förslag
till
grad
sonalför-
teckning
Vio
1943
V10
1944
Vio
1945
V»
1946
Vio
1917
Vio
1948
per-
sonalstat
gångs-
plan»
RC 4
2
2
1
2
2
RA 26
2
1
1
1
_
_
_
2
2
RA 24
2
2
2
2
2
2
2
_
RA 22
15
15
15
14
12
11
10
4
8
RA 20
2
2
RA 18
9
9
9
9
9
9
9
4
9
J » ..............
RA 16
12
11
11
11
11
11
11
5
8
Summa
42
40
39
37
34
33
32
19
31
Extra ordinarie tjänstemän
med över 10 års anställning
—
_
1
1
1
1
3
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
3. Övriga kontor.
131
Befattning
Löne-
grad
Gällande
per-
sonalför-
teckning
Persona
i tjänst
Förslag
till ny
per- sonalstat
Förslag
till
> över- gångs- plan»
1/l0
1943
Vio
1944
Vio
1945
Vig
1946
Vi*
1947
Vig
1948
Direktör....................
RC 1
23
23
23
22
19
15
13
23
23
Kamrerare..................
RA 24
14
9
9
9
7
6
5
7
7
J ..................
RA 22
9
8
8
8
7
7
7
16
16
Kassörer....................
RA 20
23
20
20
20
20
20
19
8
8
S ....................
RA 18
—
—
—
—
—
—
—
8
15
Registratorer................
RA 18
23
23
23
23
23
23
22
—
11
Kassör ....................
RA 16
—
7
_
Kammarskrivare............
RA 16
28
26
26
26
26
26
26
7
12
Summa
120
120
109
109
108
102
97
92
76
92
Extra ordinarie tjänstemän
med över 10 års anställning
Eo 16
—
—
—
—
—
2
6
4. Sammandrag.
Befattning
Löne-
grad
Gällande
per-
sonalför-
teckning
Personal i tjänst
Förslag
till ny
per- sonalstat
Förslag
till
»över-
gångs-
plan»
Vio
1943
Vio
1944
Vig
1945
Vio
1946
Vio
1947
Vig
1948
Biträdande bankdirektör____
RG 4
3
3
Direktörer..................
RC 4
2
2
1
—
—
—
_
2
2
Bankokomm...............
RG 2
—
4
4
) ..............
RA !!0
9
3
2
2
2
—
—
_
1 1
Bankråd ...................
RC 1
4
(4)
(4)
(4)
(4)
(3)
(3)
—
Direktörer..................
RC l
23
23
23
22
19
15
13
23
23
Ombudsman................
BA 27
1
1
1
1
1
i
1
_
1 ,
» ................
RA 26
—
1
j 1
Kamrerare..................
RC a
—
1
1
T> ..................
RA 26
10
9
8
8
6
6
6
8
8
Sekreterare..................
RA 26
1
1
1
1
1
1
1
_
_
T> ..................
RC b
—
1
1
Ombudsman................
RA 24
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Kamrerare..................
RC b
—
2
2
> m. fl.............
RA 24
21
15
15
13
11
9
7
13
13
Tjänstemän i ...............
RA 22
73
65
64
63
56
52
45
34
52
1> >...............
RA 20
23
20
20
20
20
20
19
25
25
> »..............
RA 18
51
51
51
51
50
50
49
26
54
T> >...............
RA 16
76
71
70
70
69
69
69
36
47
Summa
295
266
261
256
240
227
214
180
238
Extra ordinarie tjänstemän
med över 10 års anställning
10
13
13
13
17
27
Såsom av ovanstående sammanställning framgår, hava fullmäktige ansett
sig böra föreslå en höjning under övergångstiden av antalet tjänster i 22 lönegraden
med 18 till 52, i 18 lönegraden med 28 till 54 och i 16 lönegraden
med 11 till 47 eller alltså med sammanlagt 57 tjänster i förhållande till den
uppgjorda »personalplanen».
1 T. o. m. 87e 1944.
132
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
I analogi med de principer, som i allmänhet tillämpas, när ett verk har
övertalig personal, torde inom »övergångsplanens» ram tjänstetillsättningar
böra få ske i 22, 20, 18 och 16 lönegraderna endast i den mån icke övertalig
ordinarie personal i högre lönegrad finnes, som kan fylla ut de uppkomna
vakanserna. I »övergångsplanen» äro liksom i »pesonalplanen» uppförda 25
tjänster i 20 lönegraden. Med tillämpning av nyssnämnda princip böra tjänster
i denna lönegrad få tillsättas endast örn det förefintliga antalet tjänstemän
i nämnda lönegrad tillsammans med det övertaliga antalet tjänstemän
i 22 och högre lönegrad understiger 25. Likaledes böra tjänster i 18 lönegraden
få återbesättas endast i den mån antalet tjänstemän i sistnämnda lönegrad
jämte antalet övertaliga tjänstemän i högre lönegrad understiger 54. I
fråga örn tjänstetillsättningen i 16 lönegraden bör motsvarande princip tilllämpas.
Även med det av fullmäktige nu framlagda förslaget till »övergångsplan»
torde det icke komma att bliva möjligt att räkna med några mera omfattande
befordringar under de allra närmaste åren.
De nuvarande bankråden och bankokommissarierna torde, såvitt nu kan
bedömas, kunna inplaceras i den nya organisationen, därvid dock förutsättes,
bland annat, att en bankokommissarie i lönegraden RA 30 kommer att tjänstgöra
som chef för bokföringscentralen (lönegraden RA 26). I detta sammanhang
må nämnas, att bankokommissarie i lönegraden RA 30 skulle få sämre
pensionsförmåner, om han mottager förordnande på viss tid å avdelningschefst
jänst i lönegraden RC 2. Man kan därför förutsätta, att — om han
ifrågakommer till tjänst i sistnämnda lönegrad — han kommer att bibehålla
sin nuvarande ordinarie tjänst och förordnande tillsvidare få meddelas honom
å tjänsten i RC 2. Han bör emellertid erhålla den med sistnämnda tjänst
förenade avlöningen.
Även tjänstemännen i 26 lönegraden vid huvudkontoret torde på ett eller
annat undantag när kunna inlemmas i den nya övergångsplanen.
Vad beträffar avdelningskontoren är kamrerstjänsten i 24 lönegraden vid
ett av de kontor, där sådan tjänst enligt fullmäktiges förslag bör bibehållas,
nämligen i Norrköping, för närvarande vakant. Vid ett annat av dessa kontor,
nämligen i Luleå, blir tjänsten ledig den 1 oktober 1943. Det kunde ifrågakomma
att till dessa städer överflytta kamrerare i sagda lönegrad från något
av de kontor, där kamrerstjänsten enligt förslaget skulle nedflyttas till 22
lönegraden. Det vill emellertid synas som om det kunde — bland annat av
befordringshänsyn — vara lämpligt att nu tillsätta dessa tjänster och att vid
kontor, där övergång från kamrerstjänst i 24 till kamrerstjänst i 22 lönegraden
föreslagits, avvakta med övergången till dess att tjänstens nuvarande
innehavare lämnar densamma efter avgång, befordran eller transport. En dylik
anordning torde vara praktiskt lämplig och synes knappast behöva möta
betänkligheter ur kostnadssynpunkt.
2. Biträ desperson a len. För denna personal möter icke samma
övergångssvårigheter som för bankpersonalen. Därvid förutsättes dock, att
befordringarna inom biträdesgraderna icke göras helt beroende^ av att det ej
finnes övertalig personal i högre löneställning. Det synes också lämpligt att
bedöma frågan för här avsedda personal isolerad för sig.
I gällande personalförteckning äro, såsom förut nämnts, uppförda 12 tjänster
som kontorsskrivare i 11 lönegraden, samtliga vid huvudkontoret, 9 kameralbiträdestjänster
i 7 lönegraden, varav 4 avsetts för kontoren i Göteborg och
Malmö, samt 9 kontorsbilrädestjänster i 4 lönegraden (vid huvudkontoret).
Enligt den nya »personalplanen» skulle inrättas 4 tjänster som förste kontorsskrivare
i 14 lönegraden. Dessa tjänster torde få tillsättas, varigenom det
till tolv nu uppgående antalet kontorsskrivare i 11 lönegraden kan beräknas
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
133
minskas till åtta. De i den nya planen uppförda 4 kontoristtjänsterna i 9 lönegraden
torde däremot tillsvidare böra hållas vakanta och tillsättas törst i
den mån antalet kontorsskrivartjänster i 11 lönegraden nedgår under åtta.
För att bereda vissa befordringsmöjligheter för riksbankens stora icke-ordinarie
biträdespersonal torde vidare kameralbiIrädes- och kontorsbiträdestjänster
(RA 7 och RA 4) böra få tillsättas inom ramen för gällande personalförteckning,
d. v. s. till ett antal av 9 inom vardera lönegraden. Därvid
böra fullmäktige vara obundna av tidigare uttalanden beträffande tjänsternas
placering vid huvudkontoret respektive vissa avdelningskontor. Som det
nu endast finnes sammanlagt åtta ordinarie tjänstemän i sistnämnda båda
lönegrader, skulle härigenom öppitas möjlighet att befordra tio extra ordinarie
befattningshavare till ordinarie tjänst. Som det inom riksbanken finnes
18 e. o. kontorsbiträde^ samtliga vid huvudkontoret, vilka anställts under
tiden maj 1934—maj 1937, böra fullmäktige emellertid vara befogade att
successivt under övergångstiden tillsätta ytterligare ett antal kontorsbiträden
i lönegraden RA 4, utöver de nio ovan nämnda, därvid'' dock givetvis det i
»personalplanen» upptagna antalet av 20 tjänstemän i sagda lönegrad icke
får överskridas.
3. Vaktmästarpersonalen. Största svårigheterna när det gäller
att uppnå en personalstat i enlighet med »personalplanen» möter beträffande
vaktmästarpersonalen. Detta beror särskilt på tre omständigheter, nämligen
dels att det i »personalplanen» föreslagna antalet vaktmästare är förhållandevis
mindre än för bankpersonalen, dels att pensionsavgång inom vaktmästarkåren
kommer att ske i relativt sett betydligt mindre utsträckning under de
närmaste åren än inom bankpersonalen, och dels att den icke-ordinaric vaktmästarpersonalen
kan åberopa relativt lång tjänstetid och dessutom befinner
sig i en högre löneställning än den föreslagna lägsta vaktmästargraden. Sistnämnda
förhållande försvårar även möjligheterna alt bereda den icke-ordinarie
vaktmästarpersonal, som enligt »personalplanen» skulle bli övertalig,
anställning inom statsförvaltningen i övrigt, där man oftast har att räkna med
en lägre lönegradsplacering för första ordinarie tjänst än 7 lönegraden.
Enligt »personalplanen» skulle för vaktmästarpersonalen vid huvudkontoret
— örn man bortser från övervaktmästar- och biträdande övervaktmästartjänsterna
— komma att finnas 5 tjänster i 9 lönegraden, 10 tjänster i 7 lönegraden
och 5 tjänster i 5 lönegraden. Vid huvudkontoret äro för närvarande
anställda 29 ordinarie bankvaktmästare i 7 lönegraden — förutom en ordinarie
chaufför i samma lönegrad, vilken även fullgör tjänst som vaktmästare.
Efter omorganisationens genomförande skulle alltså nio av dessa bli övertaliga,
varjämte ytterligare fem skulle komma att kvarstå i en högre lönegrad
än »personalplanen» förutsätter. Örn man bortser från oförutsedda händelser
samt utgår från att förflyttning till avdelningskontoren icke hör ifrågakomma,
skulle det dröja till den 1 april 1955, innan hela den i förhållande till
»personal planen» övertaliga vaktmästarpersonalen avgått ur tjänst. Om
chauffören, vilkens tjänst enligt personalplanen skulle indragas, medräknas
bland vaktmästarna, bomme denna tid alt utsträckas lill den 1 oktober 1956.
Såvitt nu kan förutses, kommer ingen av huvudkontorets vaktmästare att
avgå förrän den 1 oktober 1946, då en uppnår pensionsåldern. Därefter beräknas
en avgå den 1 april 1947 och den nästa först den 1 april 1949. Man
kan alltså, såsom ovan antytts, praktiskt taget bortse från alt vaktmäslarpersonalen
kommer att minskas genom pensionsavgång under de närmaste
åren.
Av huvudkontorets nio extra ordinarie vaktmästare — alla placerade i
lönegraden Eo 7 — har en anställts i januari 1933 och de övriga under tiden
april 1935 mars 1936. De kunna alltså redan nu åberopa 10—7 tjänst
-
134
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
år. Med hänsyn härtill synes det önskvärt att hålla någon befordringsmöjlighet
öppen för denna personal. Fullmäktige föreslå därför, att i övergångsplanen
för huvudkontoret upptages det nuvarande antalet bankvaktmästartjänster,
nämligen 30, minskat med 5 — avseende vaktmästare som
förutsättas bli befordrade till förste bankvaktmästare — eller alltså 25. Som
en vaktmästaretjänst för närvarande är vakant, skulle därigenom befordran
kunna ske av den i tjänsten äldste extra ordinarie bankvaktmästaren. Denne
anställdes samtidigt med den senast befordrade vaktmästaren, vilken nu redan
innehaft ordinarie tjänst i 7 lönegraden över tre år. Genom detta förslag
har man i övergångsplanen kommit att inrymma 10 flera ordinarie
vaktmästartjänster vid huvudkontoret än som enligt utredningsmannens förslag
skulle sammanlagt finnas i ordinarie och icke-ordinarie anställning.
Därtill kommer alt man måste räkna med att behålla större delen av den
nuvarande icke-ordinarie vaktmästarpersonalen i riksbankens tjänst, även
örn några av ifrågavarande vaktmästare kunna beredas anställning på annat
håll.
För vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö bör i övergångsplanen
inräknas tre tjänster i lönegraden RA 7. Så snart den nuvarande vaktmästaren
med vikariatslön i sagda lönegrad vid kontoret i Göteborg kunnat beredas
ordinarie anställning i nämnda lönegrad eller slutat sin anställning,
bör — liksom vid kontoret i Malmö — tjänstetillsättningar inom vaktmästarpersonalen
ske endast i den mån detta är möjligt inom den för dessa
kontor avsedda personalplanen.
Det kan icke förväntas, att de nuvarande extra ordinarie vaktmästarna,
vilka som nämnts alla äro placerade i lönegraden Eo 7, skola söka vaktmästartjänst
i lönegraden RA 5, när sådan i en framtid blir ledig, eftersom
detta skulle för dem medföra lägre slutlön och försämrade pensionsförmåner.
Fullmäktige anse skäligt att övergång till vaktmästartjänster i 5 lönegraden i
enlighet med »personalplanen» icke sker, så länge någon av dessa extra
ordinarie vaktmästare, vilken bör ifrågakomma till befordran, kvarstår i sin
nuvarande tjänst.
Fullmäktige vilja emellertid gå ännu ett steg längre och föreslå, att detsamma
skall gälla i fråga om de fyra vid huvudkontoret nu anställda bankvaktmästarna
i lönegraden Ex 7. Dessa hava tjänstgjort i riksbanken en
sedan maj 1936 och de övriga sedan maj 1937. Vid övriga kontor har riksbanken
inga icke-ordinarie vaktmästare.
Det må tilläggas, att fullmäktige icke avse att till följd av omorganisationen
uppsäga extra ordinarie tjänstemän, de må tillhöra bank-, biträdes- eller
vaktpersonalen såvitt vederbörande på tillfredsställande sätt fullgör sina
arbetsuppgifter. Riksbanken skall givetvis vidare söka medverka till att de
extra tjänstemän, som anses kunna avvaras, beredas anställning på annat
håll, och banken kommer att ta all den hänsyn till denna personal, som
rimligen kan ske. Tillsvidare torde man få räkna med att de nuvarande
extra tjänstemännen erfordras inom banken (ett stort antal ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän äro exempelvis inkallade till militärtjänst).
Ovan har avgivits förslag till ram för tjänstetillsättningar under en övergångstid.
Något hinder att fastställa denna ram som personalförteckning i
avlöningsreglementets mening föreligger i och för sig icke, men fullmäktige
anse detta mindre lämpligt, eftersom det här är fråga om en övergångsanordning.
Den föreslagna ramen för tjänstetillsättningar (se Bilaga 10) torde, liksom
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
135
deri föreslagna nya tjänsteförteckningen, böra fastställas att tillämpas från
och med den dag som fullmäktige bestämma, dock tidigast från den 1 januari
1944. Fullmäktige torde dock böra bemyndigas att dessförinnan tillsätta
gruppchefer och högre befattningshavare, i den mån detta befinnes
lämpligt för att påskynda övergången till den nya organisationen. (I Bilaga
51 lämnas en sammanställning av de ordinarie tjänsterna enligt gällande personalförteckning
samt enligt fullmäktiges förslag till personalplan och övergångsplan.
)
Lönenäninden.
En reservant, herr Ahlin, har anfört:
Fullmäktige ha själva framhållit, att under de närmaste åren befordringarna
komma att stagnera. Såsom av mig härovan omnämnts komma därjämte
för vissa kategorier de befordringsförhållanden, som sent omsider bjudas,
att bli avsevärt sämre än de som omedelbart eller inom en nära framtid
skulle ha stått till buds, örn omorganisationen ej utgjort ett hinder. Det torde
för undvikande av en alltför skarp övergång mellan tidigare relativt gynnsamma
och framtida ogynnsamma förhållanden vara synnerligen önskvärt,
att sådana övergångsanordningar vidtagas, att dugliga tjänstemän ej alltför
kännbart träffas av eventuella förändringar. Med den föreslagna övergångsplanen
kunna, exempelvis, några befordringar till 16 lönegraden av nuvarande
extra ordinarie tjänstemän, vilka inneha tjänstgöringstider av mer än
12 år, ej ifrågakomma förrän tidigast år 1947.
Det är min bestämda uppfattning, att dylika anordningar skulle betydligt
underlätta befogade reformers genomförande. Även örn utan dylika anordningar
lojaliteten givetvis ej skulle försvinna, är dock den arbetsglädje, som
befordringsutsikter och förbättrad löneställning skänker, en viktig faktor att
räkna med.
Beaktas bör i detta sammanhang, att riksbanken ställer mycket stränga
fordringar på tjänstemännens enskilda ekonomiska förhållanden (bankoreglementet
§ 39). Det är då rimligt, att riksbanken ej vidtager sådana åtgärder,
att tjänstemännens inkomstförhållanden avsevärt försämras.
Fullmäktige hösten 1943.
Såsom reservanten inom lönenämnden herr Ahlin framhållit, är det möjligt
att befordran till ordinarie tjänst även vid tillämpning av övergångsplanen
kommer att framflyttas ytterligare för det övervägande flertalet av
de äldre extra ordinarie tjänstemännen. För närvarande finnas vid huvudkontoret
tio extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 16, som varit anställda
i riksbanken över 10 år. Av dem kunna fyra tillgodoräkna sig en
anställningstid av 12 år eller däröver och före den 1 juli 1944 kan detta antal
beräknas ökat till sju. Som flertalet av de äldre extra ordinarie tjänstemännen
äro mycket dugliga tjänstemän, väl värda snar befordran, synas skäl
tala för att fullmäktige beredas möjlighet att under övergångstiden befordra
åtminstone vissa av dessa extra ordinarie tjänstemän till ordinarie kammarskrivartjänst,
även örn övergångsplanen icke skulle bereda utrymme härtill.
Fullmäktige vilja därför komplettera sill förut gjorda hemställan med framställning
om medgivande att, utan hinder av övergångsplanen, tillsätta högst
sju tjiinster i lönegraden RA 16. De sålunda tillsatta komma visserligen att
öka svårigheten att komma ned till del i övergångsplanen upptagna antalet
Ilar utesluten.
136
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
kammarskrivartjänster (47 st.), vilket kan föranleda att de närmast i tur
varande extra ordinarie tjänstemännen få vänta relativt länge på befordran
till ordinarie tjänst. Förslaget innebär emellertid ingen försämring i deras
befordringsutsikter i förhållande till fullmäktiges förslag i skrivelsen den 17
maj 1943. Det må i detta sammanhang framhållas, att de tjänstemän, som
skulle ifrågakomma till erhållande av ordinarie tjänst vid bifall till vad fullmäktige
ovan föreslagit, redan skulle ha kunnat befordras till ordinarie kammarskrivarljänst,
om de enligt nuvarande personalförteckning vakanta tjänsterna
i nämnda eller högre lönegrad skulle lia återbesatts.
Utskottets yttrande.
Såsom av den ovanstående redogörelsen framgår, lia fullmäktige i syfte
att påskynda övergången till den nya organisationen anhållit om bemyndigande
att få på indragningsstat överföra högst tolv tjänstemän, vilka skulle
åtnjuta lön enligt den lägsta ortsgrupp, som för närvarande kan ifrågakomma
för riksbankens tjänstemän, eller G-ort. Utskottet tillstyrker, att fullmäktige
erhålla det begärda bemyndigandet.
Fullmäktige ha vidare, såsom ovan redan antytts, funnit det vara erforderligt
att, intill dess den nya organisationen hunnit genomföras, under en viss
övergångstid vidtaga särskilda anordningar för åstadkommande av en så
mjuk övergång till den nya organisationen som möjligt och för underlättande
av befordringsutsikterna för den manliga personalen. I enlighet härmed ha
fullmäktige upprättat förslag till en ram för tjänstetillsättningar, benämnd
övergångsplan och upptagande ett i förhållande till »personalplanen» utökat
antal tjänster i lönegraderna RA 22, 18 och 16. Dessutom ha fullmäktige, på
sätt framgår av den föregående redogörelsen, i sitt hösten 1943 avgivna förslag
tillstyrkt tillsättandet övergångsvis av ytterligare högst sju tjänster i lönegraden
RA 16 utöver det i övergångsplanen upptagna antalet sådana tjänster,
47 stycken. Utskottet, som funnit de av fullmäktige föreslagna övergångsanordningarna
vara lämpligt avvägda, tillstyrker, att en utvidgning av personalbeståndet
under övergångstiden kommer till stånd i den utsträckning fullmäktige
nu förordat. I likhet med fullmäktige räknar utskottet med att den
nya organisationen skall kunna genomföras under loppet av åren 1944—1946.
Skulle övergången till den nya personalstaten icke hinna fullbordas före den
1 januari 1947 bör det, såsom fullmäktige själva förutsatt, ankomma på dem
att före tidsperiodens utgång inkomma med förslag till de ändringar i övergångsplanen,
som då kunna befinnas påkallade.
Enligt fullmäktiges förslag skulle i lönegraderna RA 22, 20, 18 och 16
under övergångstiden finnas ett betydande antal övertaliga tjänstemän. Ifråga
om tjänstetillsättningar inom dessa grader under övergångstiden ha fullmäktige
utgått från att inom övergångsplanens ram tillsättningar skulle få
ske endast i den mån icke övertalig ordinarie personal i högre lönegrad funnes,
som kunde fylla ut de uppkomna vakanserna. Mot de sålunda ifrågasatta
reglerna, vilka syfta till ett successivt nedbringande av personaluppsätt
-
137
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
ningen under övergångstiden, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
... , ...
Vad fullmäktige i övrigt anfört och föreslagit under förevarande rubrik
föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
I den av fullmäktige föreslagna övergångsplanen synas böra införas de
ändringar, som sammanhänga med de utav utskottet i det föregående förordade
jämkningarna i fullmäktiges förslag till personalplan. Den sålunda
reviderade övergångsplanen torde böra tillämpas tillsvidare från och med
den 1 januari 1944 eller den senare dag, fullmäktige bestämma, till och
med den 31 december 1946. Hinder bör sålunda icke möta för fullmäktige
att, i den mån så anses lämpligt, sätta övergångsplanen i kraft successivt.
I förhållande till fullmäktiges ursprungliga förslag till övergångsplan innebär
det av utskottet sålunda tillstyrkta förslaget till övergångsplan bortsett
från ändrade tjänstebenämningar — följande avvikelser i fråga örn antalet
befattningar inom respektive lönegrader:
Biträdande bankdirektörer............................... |
Bankokommissarier......................................
Bankombudsman........................................ „,
> KA 2,0
Förste bankvaktmästare................................. |Ja
Bankvaktmästare........................................ **a ''
-3
+ 3
+ 1
-1
+ 1
-1
Ifrågavarande jämkningar i övergångsplanen ha, i den mån de ej föreslagits
av fullmäktige själva, i huvudsak godtagits av dem.
övergångsplanen skulle i enlighet härmed fa det utseende, som framgar
av Bilaga 5.
Till belysande av den ordinarie personalens storlek för närvarande, under
övergångstiden och efter genomförd organisation lämnas i tahlan a sid. 138.
en fullständig redovisning av personalen, fördelad på olika grupper, varjämte
i Bilaga 6 personalen dessutom fördelats på huvudkontoret och avdelnings
-
kontoren.
Vad först angår bankpersonalen, framgår av nyssnämnda tablå, att gällande
personalförteckning upptager ett sammanlagt antal tjänster av 301. Härav
äro dock för närvarande icke mindre än 34 tjänster vakanta. Av återstoden,
267 tjänster, ha 244 uppförts på övergångsplanen, vilket innebär att under
övergångstiden en sådan begränsning i tjänstetillsättningarna iakttages, att
sistnämnda antal icke därigenom överskrides. Då förslaget till personalplan
upptager endast 202 tjänster, innebär detta således, att etter övergångstidens
utgång en ytterligare minskning av antalet tjänster med 42 är avsedd att
äga rum.
Beträffande biträdespersonalen skulle, såsom närmare framgår av tablån,
däremot en viss ökning av antalet tjänster inträda under här avsedd period.
Vidkommande slutligen vaktpersonalen, skulle omorganisationen icke medföra
någon nämnvärd förändring i det nuvarande antalet befattningar förrän
på ett senare stadium.
138
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Den nuvarande övervaktmästaren i lönegraden RA 15, tillika brandmästare,
bör kunna utan föregående ansökan konstitueras å tjänsten som Övervaktmästare
i lönegraden RA 16.
Tablå utvisande riksbankens ordinarie tjänstemän enligt nuvarande personalförteckning
samt enligt förslagen till personalplan och övergångsplan.
Gällande
Förslag
Förslag till
Lönegrad
personalför-
till personal-
övergångs-
teckning
plan
plan
Bankpersonal.
Riksbankschef ......................
RC 13
1
1
1
Vice riksbankschef..................
. 12
1
1
1
j Bankdirektörer......................
> 8
2
2
[ Andre deputerade ..................
» 5
2
Direktörer vid avdelningskontor, sedel-
tryckeriet och pappersbruket ......
> 4
1 4
4
4
Bankokommissarier..................
» 2
_
7
7
Bankråd............................
> 1
4
Direktörer vid avdelningskontor......
» 1
23
23
23
Bankkamrerare......................
t> a
_
1
1
Bankkamrerare......................
> b
_
2
2
Sekreterare..........................
» b
_
1
1
Bankokommissarier..................
RA 30
9
2 1
Bankombudsman....................
» 27
1
1
1
Bankkamrerare......................
» 26
10
8
8
Sekreterare..........................
> 26
1
Bankombudsman....................
» 24
1
1
1
Bankkamrerare m fl.................
> 24
21
13
13
Tjänstemän i........................
» 22
73
34
52
> J........................
> 20
23
27
25
» >.................
> 18
51
33
54
> 16
76
43
s 47
1
4301
202
244
Biträdespersonal.
Förste kontorsskrivare ..............
RA 14
_
4
4
Kontorsskrivare.....................
> 11
12
4
4
Kontorister.........................
» 9
_
4
4
Kameralbiträden....................
> 7
9
12
9
Kontorsbiträden ....................
> 4
9
20
20
8 30
44
41
Vaktpersonal.
Övervaktmästare....................
8 RA 16 (15)
1
1
1
Maskinmästare......................
» 13 (15)
1
1
1
Biträdande Övervaktmästare..........
» 12
1
1
1
Maskinist ..........................
> 10 (11)
1
1
1
Förste bankvaktmästare ............
• 10
—
1
1
> »
> 9
—
5
5
Chaufför.........................
> 8
1
1
1
T) .................
» 7
1
__
Eldare..............................
» 7
1
1
1
Bankvaktmästare....................
» 7
36
18
30
» .........
» 6
23
23
23
Gårdskarlar ........................
» 5
2
1
1
* 68
54
66
Summa
7 399
300
351
1 Därav en i RC 1. — 2 T. o. m. *•/• 1944. — 3 Härutöver skulle 7 tjänster övergångsvis
kunna tillsättas av fullmäktige. — 4 Därav 34 vakanta. — 8 Därav 10 vakanta. — 6 Därav 2
vakanta. — 7 Därav 46 vakanta. —- 8 Siffrorna inom parentes angiva nuvarande lönegradsplacering.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
139
IV. Särskilda ersättningar.
A. Vikariatsersättning.
Fullmäktige våren 1943.
Frågan om vikariatsersättningar inom riksbanken har ovan delvis berörts
i samband med behandlingen av löneställningen för de ställföreträdande
gruppcheferna vid huvudkontoret. Här må endast erinras om att fullmäktige
icke ansett sig böra tillstyrka utredningsmannens av lönekommittén biträdda
förslag, att vikariatsförordnanden med ty åtföljande vikariatsersättning borde
förekomma endast i de undantagsfall, då reglerna för vikariatslön kunde tilllämpas.
Fullmäktige hava emellertid icke ansett att vikariatsförordnanden
böra meddelas i samma utsträckning som hittills utan att även vid riksbanken
böra tillämpas de i viss mån restriktivare grunder, som gälla inom civilförvaltningen
i övrigt.
Föreskrifter angående vikariatsförordnanden inom riksbanken hava av fullmäktige
fastställts genom beslut den 9 augusti 1939. Enligt detta beslut skall
vid huvudkontoret och avdelningskontoren i Göteborg och Malmö vikarie i
regel förordnas å tjänst i 20 eller högre lönegrad, medan å lägre tjänster vikarie
borde förordnas endast efter särskilt beslut av direktionen. Vid
de mindre avdelningskontoren skulle den avvikelsen gälla, att vikariatsförordnanden
finge meddelas jämväl å tjänst (sorn registrator) i 18 lönegra.
den. Dessa grunder medförde en väsentlig inskränkning av vikariatsförordnandena
inom banken, vilka tidigare omfattat även lägre tjänster. Vissa
föreskrifter, vilka numera förlorat betydelse, avsågo att mildra övergången
till detta system. Avsteg från de av fullmäktige beslutade grunderna hava, på
enstaka undantag när, medgivits endast såtillvida, att vikariatsförordnanden
regelmässigt förekommit vid ledighet å tjänst i 18 lönegraden vid huvudkontoret.
Enligt de inom civilförvaltningen tillämpade grunderna för vikariatsförordnanden,
vilka såsom förut nämnts böra gälla även inom riksbanken, böra
dylika förordnanden icke meddelas i andra fall än då så är oundgängligen
erforderligt. I enlighet härmed bör något regelmässigt tilldelande av vikariatsförordnanden
icke ske utom beträffande vissa begränsade kategorier av befattningar,
såsom chefs- och förmanstjänster samt tjänster förenade med
funktioner, vilka endast kunna utövas av tjänstens ordinarie innehavare eller
särskild förordnad vikarie för honom. I övrigt förordnas, enligt de vid civilförvaltningen
tillämpade grunderna, vikarie företrädesvis å ledande befattningar,
men exempelvis en sekreterare eller annan tjänsteman med föredragningsskyldighet
erhåller ej alltid vikarie vid kortare ledighet; arbetet kan
nämligen vara sådant, att en ersättare vid endast några dagars vikariat icke
skulle bliva i tillfälle att göra någon nämnvärd insats. Vad åter angår underordnade
befattningar böra vikariatsförordnanden enligt de tillämpade principerna
endast förekomma i de fall, då särskild ersättare kräves för ombesörjande
av göromål av speciell natur, t. ex. kassörstjänst. Beträffande bokförings-,
revisions- och kansliavdelningar m. fl. är att taga hänsyn till det
förhållandet, att någon fullt konsekvent kvalitativ fördelning av göromålen
efter de olika tjänsternas lönegrad ofta icke lämpligen kan genomföras. Den
omfördelning av göromålen inom de större avdelningarna, som vidtages vid
semester och andra ledigheter, behöver därför icke i och för sig betinga med
-
140
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
delande av vikariatsförordnande. Härför fordras, att ersättaren får att utföra
göromål, som avgjort tillhöra en mera kvalificerad och ansvarsfylld
verksamhet än den, som är förenad med ersättarens egen befattning.
En planläggning av vikariatsförordnandena inom riksbanken i närmare anslutning
till praxis inom statsförvaltningen i övrigt synes böra ske i samband
med omorganisationens genomförande och utarbetandet av närmare instruktioner
för tjänstgöringen.
Lönenämnden.
Beträffande de under rubriken vikariatsersättning upptagna spörsmålen
har lönenämnden utöver vad nämnden tidigare anfört endast understrukit
det av fullmäktige gjorda uttalandet, att en planläggning av vikariatsförordnandena
inom riksbanken i närmare anslutning till praxis inom statsförvaltningen
i övrigt synts böra ske i samband med omorganisationens genomförade
och utarbetandet av närmare instruktioner för tjänstgöringen.
B. Felräkningspenningar.
Fullmäktige våren 1943.
Såsom ovan nämnts har utredningsmannen föreslagit, att nu utgående felräkningspenningar
till kassörer och vissa andra tjänstemän — per år utgörande
sammanlagt cirka 40,000 kronor — skulle slopas och riksbanken själv
ikläda sig den förlust, som kan uppkomma till följd av felräkningar. Kassörerna
skulle med andra ord endast stå sedvanligt tjänstemannaansvar.
Detta förslag mötte invändningar i de av Riksbankstjänstemännens förening
och Sveriges statstjänstemannanämnd avgivna yttrandena över utredningsmannens
betänkande, medan lönekommittén biträdde detsamma.
Vid de torda förhandlingarna har Riksbankstjänstemännens förening vidhållit,
att felräkningspenningar borde bibehållas. Därvid har föreningen
hänvisat till att felräkningspenningarnas borttagande i förening med föreslagen
sänkning av kassörstjänsternas lönegradsplacering medförde en så väsentlig
försämring av löneställningen för kassörerna, att befordran till dessa
tjänster komme att te sig mindre eftersträvansvärd. Föreningen befarade vidare,
att kassörerna skulle komma att själva vidkännas förlusten vid smärre
felräkningar hellre än att utsätta sig för det obehag, som vore förenat med
anmälan och utredning i dylika fall. Föreningen erinrade därjämte örn uttalanden
i frågan dels av fullmäktige i skrivelse till Bankoutskottet den 15
april 1937 (se BU:s utlåtande 1937 nr 55) och dels av generalpoststyrelsen i
ett år 1942 avgivet yttrande.
De nuvarande höga felräkningspenningarna — 1,500 kronor till kassör vid
huvudkontoret och till flertalet kassörer vid avdelningskontoren i Göteborg
och Malmö samt 750 kronor till kassörer vid övriga kontor — hava, såsom
tjänstemannaföreningen också framhållit, inneburit en faktisk löneökning
för flertalet kassörer. Hälften av felräkningspenningarna har nämligen utbetalats
till kassörerna samtidigt med avlöningen i övrigt, under det att den
andra hälften fonderats och använts för att täcka eventuella förluster till
följd av felräkningar (jfr bankoreglemente! 49 § 5 morn.). Det nuvarande
systemet får självfallet anses gynnsamt för befattningshavarna. Däremot är
detta med hänsyn till kostnaderna icke fallet ur riksbankens synpunkt. Fullmäktige
hava vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att det
är lämpligt att övergå till att låta riksbanken i likhet med affärsbankerna
Bankoutskottets utlåtande nr 76
141
övertaga ansvaret för förluster i anledning av felräkningar. I konsekvens
härmed böra felräkningspenningarna slopas, därvid dock av hänsyn till de
nuvarande kassörerna vissa övergångsanordningar böra vidtagas.
De farhågor, som från personalföreningens sida framförts rörande möjligheterna
att, örn felräkningspenningarna indragas, rekrytera kassörstjänsterna,
torde vara överdrivna. Inträffande felräkningar höra visserligen rapporteras.
Så skall enligt gällande föreskrifter ske beträffande alla underskott
samt beträffande överskott å större belopp än 50 kronor. I viss utsträckning
kunna felräkningar icke undvikas. Förekomma de ofta kan det
innebära att vederbörande icke lämpar sig som kassör. Endast då de kunna
anses utvisa bristande ordentlighet och samvetsgrannhet böra de påverka
uppfattningen om kassörernas allmänna duglighet i bankens tjänst. Man
får alltså förutsätta, att frågan bedömcs i viss män affärsmässigt liksom på
andra håll, där felräkningspenningar ej utgå till kassörer.
Skulle Bankoutskottet icke ansluta sig till vad fullmäktige sålunda förordat,
torde fullmäktige beredas tillfälle att framlägga förslag beträffande de
belopp, som höra utgå i felräkningspenningar. En sänkning av nuvarande
belopp bör nämligen under alla förhållanden vidtagas, varjämte felräkningspenningarna
i sin helhet torde höra fonderas. Fonderade medel, i den man
de icke behövt tagas i anspråk för att täcka uppkommen brist, böra utbetalas
först när vederbörande icke vidare ifrågakommer som kassör. Fullmäktige
vilja i detta sammanhang erinra om att till postverkets kassatjänstemän
felräkningspenningar i regel utgå med 480 kronor per år. Ett fåtal kassörer
vid de största postkontoren uppbära felräkningspenningar med 600
kronor för år, vilket utgör maximibeloppet för felräkningspenningar vid
postverket. Någon fondering förekommer icke.
Såsom förut nämnts torde emellertid även beträffande de nuvarande kassörerna
böra vidtagas övergångsanordningar i avsikt att undvika, att dessa
skola drabbas av cn väsentlig inkomstminskning. Detta förhållande har uppmärksammats
av utredningsmannen. I utredningen bär nämligen föreslagits,
att de kassörer, som efter omorganisationens genomförande fortsätta i kassörstjänst
eller som till följd av omorganisationen bli placerade å annat arbete,
skulle övergångsvis beredas viss ersättning för mistade felräkningspenningar.
Denna ersättning skulle enligt utredningsmannens förslag utgå
under en femårsperiod med resp. 5/io, 4/io, 3/io, 2 ho och Vio av de felräkningspenningar,
som omedelbart före omorganisationen tillkommit vedelbörande.
Till detta förslag har lönekommittén anslutit sig.
Fullmäktige anse sig emellertid'' böra föreslå gynnsammare övergångsregler
Enligt fullmäktiges mening böra de kassörer, som efter omorganisationens
genomförande fortfarande hava att uppehålla kassörstjänst, i fortsättningen
erhålla felräkningspenningar till samma belopp för år, som utgick till
dem vid den tidpunkt, då riksbanken för nytillträdande kassörer overtog
förlustrisken för felräkningar. Därvid böra nuvarande fonderingsföreskrifter
tillämpas. Skulle kassör på egen begäran erhålla annat arbete eller skulle hail
till följd av bristande lämplighet för uppgiften enligt vedertagen praxis
ej längre ifrågakomma som kassör, bör han liksom hittills ej vidare komma
i åtnjutande av felräkningspenningar, dock att redan fonderat belopp, som ej
behöver tagas i anspråk för att täcka uppkommen förlust, då självfallet skall
utbetalas till honom. Skulle däremot kassör av organisatoriska skäl bliva
överförd till annat arbete, bör han övergångsvis erhålla viss gottgörelse, vdkon
hör utgå till dess att han befordrats till annan tjänst. Med hänsyn till att
kassör, till vilken ersättning övergångsvis skulle utgå, icke vidare löper förlustrisk,
kan det ej ifrågakomma att ersättningen bestämmes till felräknings
-
142
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
penningarnas hela belopp. Det synes rimligt, att ersättningen fastställes till
halva felräkningspenningarna, d. v. s. samma belopp, som kassören utfår i
samband med avlöningen i övrigt.
Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:
»Utredningsmannen bar föreslagit borttagande av kassörernas rätt till felräkningspenningar.
Personalföreningen har uttalat sig för deras bibehållande
och därvid till skyddande av personalens egna intressen framhållit, att felräkningspenningarna
utgjort en förstärkning av avlöningsförmånerna för
kassörerna, vilken vore ägnad att göra kassörstjänsterna mera tilldragande.
Därjämte befarade föreningen, att kassörerna skulle föredraga att själva ersätta
smärre felräkningsbrister framför att utsätta sig för det obehag, som
vore förenat med anmälningar och utredningar i dylika fall.
Fullmäktigemajoriteten har vid frågans slutliga behandling främst med
hänsyn till kostnaderna kommit till uppfattningen, att riksbanken lämpligen
bör i likhet med affärsbankerna själv övertaga ansvaret för förluster i anledning
av felräkningar och i konsekvens härmed slopa felräkningspenningarna.
Jag finner icke anledning att understryka personalföreningens synpunkter i
den mån de avse att främja kassörernas privata intressen. Viktigare är uppenbarligen,
örn det verkligen från riksbankens egen synpunkt sett är lämpligt
att enbart med hänsyn till den förhållandevis ringa kostnaden och affärsbankernas
exempel slopa felräkningspenningarna. Fullmäktige lia tidigare intagit
en motsatt ståndpunkt. Så sent som år 1937 genomfördes på fullmäktiges
förslag omläganing av systemet med felräkningspenningar på sådant sätt,
att hälften därav skulle fonderas för vederbörande kassörs räkning. I sin skrivelse
till bankoutskottet yttrade fullmäktige beträffande den uppgift, felräkningspenningarna
då ansågos hava att fylla, från bankens synpunkt följande
(se utskottets utlåtande 1937 nr 55).
’I valet mellan tjänst, varå innehavaren löper felräkningsrisk, och tjänst i samma
lönegrad utan sådan risk torde tjänsteman, därest felräkningspenningar ej utgå,
alltid föredraga den riskfria befattningen. Utan den lockelse, som felräkningspenningarna
erbjuda, torde det därför ej vara möjligt att utse kassör ur kretsen av
ett antal hugade aspiranter. I stället finge tjänstemän, eventuellt mot sin vilja, beordras
att tjänstgöra såsom kassör. Det är givet, att ett sådant system bleve mindre
friktionsfritt än det närvarande.
Om riksbanken själv påtoge sig kassörsrisken och således indroge felräkningspenningarna,
skulle kassörens påpasslighet möjligen försvagas. Uppkommen förlust
skulle betalas av banken. En felväxling behövde ej nödvändigtvis betraktas såsom
graverande. Kassör torde med visst fog kunna försvara sig med att man kan vara
en god banktjänsteman utan att vara en god kassör. Om riksbanken på grund av
upprepade felväxlingar funne honom olämplig att vidare vara kassör, kunde han
rent av betrakta detta såsom en för honom fördelaktig förändring.
Systemet med felräkningspenningar, som tillämpats under en lång följd av år,
synes erbjuda sådana fördelar, att det bör bibehållas i riksbanken. Att affärsbankerna
i allmänhet ej tillämpa detsamma torde bero på dessa bankers större handlingsfrihet
beträffande sina tjänstemän. Affärsbankerna hava för övrigt möjlighet
att, örn så visar sig behövligt, bereda sina kassörer bättre förmåner än icke-kassörer.’
Mot förslaget att fondera felräkningspenningar reserverade sig två ledamöter.
Borttagande av felräkningspenningarna ifrågasattes icke av någon.
Samtliga de fem ledamöter av fullmäktige, som utan reservation godkände
förslaget, äro alltjämt kvar i fullmäktige och hava nu deltagit i besluten rörande
omorganisationsförslaget.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
143
Det förtjänar särskilt beaktande, att samtliga kassörer vid postverket lia
felräkningspenningar till belopp växlande efter omsättningen i vederbörandes
kassor. Helt nyligen bar inom postverket förslag att slopa felräkningspenningarna
diskuterats, men man har kommit till det resultatet, alt i ett statligt
verk sådant som postverket felräkningspenningarna lia en mycket viktig
uppgift att fylla. Därvid har särskilt en synpunkt framhållits, vilken icke
kommit till uttryck i fullmäktiges här ovan återgivna yttrande. Man anser
sig nämligen icke kunna påräkna en lika rask expedition från kassörernas
sida, om de veta nied sig, att varje felräkning, liten eller stor, skulle antecknas
och eventuellt komma att bedömas som beroende på ovarsamhet eller
oskicklighet i tjänsten.
Enligt min mening kunna de skäl, som förmått affärsbankerna att slopa
felräkningspenningarna, icke vara vägledande för ett statens verk. Jag finner
fullmäktiges så sent som 1937 angivna skäl alltjämt giltiga och har därför
inom fullmäktige yrkat på bibehållande av felräkningspenningar åt tjänstgörande
kassörer.
Emellertid hindrar detta icke, att en revision beträffande systemet kan vara
erforderlig. Om kassaomsättningen för kassörerna kommer att minskas genom
rationaliseringsåtgärder, finner jag det rimligt, alt felräkningspenningamas
belopp likaledes reduceras. Därjämte vill jag ifrågasätta, örn man icke
borde fondera felräkningspenningarna helt och hållet i stället för som nu endast
till hälften, eftersom det förekommit, att kassörer någon gång haft så
stora kassabrister, att de icke kunnat ersättas med fonderade felräkningspengar.
»
Lönenämnden.
Vad angår frågan örn felräkningspenningar, hava fullmäktige ansett det
lämpligt att övergå till att låta riksbanken i likhet med affärsbankerna övertaga
ansvaret för förluster i anledning av felräkningar och hava i konsekvens
härmed funnit, att felräkningspenningarna böra slopas, varvid dock av hänsyn
till de nuvarande kassörerna vissa övergångsanordningar ansetts böra vidtagas.
Fullmäktige hava vidare framhållit, att, därest bankoutskottet icke skulle
ansluta sig till vad fullmäktige sålunda förordat, en sänkning av nuvarande
belopp under alla förhållanden bör äga rum och att felräkningspenningarna
i sin helhet böra fonderas.
Lönenämnden vill i denna fråga erinra, att felräkningspenningar principiellt
sett uteslutande äro avsedda alt utgöra ersättning för den risk för felräkningar,
som kan uppstå vid mottagandet och utgivandet av kontanta medel,
och att de sålunda böra avvägas efter de risker, vilka i de särskilda fallen
kunna föreligga. Då en förutsättning för fullmäktiges förslag örn felräkningspenningarnas
borttagande såsom ovan nämnts är, att riksbanken övertager
förluster i anledning av felräkningar, följer med den nyssnämnda principiella
uppfattningen av felräkningspenningarnas natur, att någon egentlig
risk för vederbörande kassör att bliva ekonomiskt lidande för en förelupen
felräkning icke föreligger och att felräkningspenningar därför icke äro motiverade.
Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra, att felräkningspenningar
till kassörer med flera borttagits inom den civila och militära statsförvaltningen
under innevarande år, med undantag i stort sett endast för de
s. k. diskkassorna. Det må nämnas, att penningomsättningen vid vissa kassor,
vid vilka felräkningspenningar numera icke utgå, är av en betydande
storleksordning. Beträffande de s. k. diskkassorna, vilka i vissa mån torde
vara jämförbara med riksbankens kassor, har allmänna lönenämnden i det
förslag, som ligger lill grund för de ändrade bestämmelserna, uttalat afl
144
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
nämnden haft under övervägande frågan om borttagande av felräkningspenningar
även vid dylika kassor men därvid funnit, att detta knappast läte
sig göra utan att statsverket samtidigt iklädde sig garanti för att kassatjänsteman
hölies skadeslös för inträffande felräkningar. Nämnden fann emellertid
detta spörsmål kräva omfattande utredningar och uttalade endast, att, därest
den berörda frågan ansåges böra upptagas till omprövning, densamma borde
göras till föremål för särskild utredning. Tanken att belt och hållet övergiva
systemet med felräkningspenningar är sålunda icke främmande inom statsförvaltningen.
Då fullmäktige beträffande kassörerna vid riksbanken ansett
sig kunna förorda, att banken direkt övertager ansvaret för uppkommande
förluster på grund av felräkningar och då de övergångsanordningar fullmäktige
föreslagit äro för de nuvarande kassörerna mycket förmånliga, anser sig
lönenämnden för riksdagens verk under åberopande av vad ovan anförts angående
felräkningspenningarnas natur kunna ansluta sig till förslaget om
felräkningspenningarnas borttagande.
Det må i anledning av fullmäktiges andra alternativ endast påpekas, att fullmäktige
redan på grund av nuvarande bestämmelser ha möjlighet att nedsätta
felräkningspenningarnas belopp, enär dessa äro angivna såsom högstbelopp.
En reservant, herr Hägglund, har ej kunnat biträda lönenanmdens majoritets
uttalande örn borttagande av till riksbankens kassörer utgående felräkningspenningar,
utan ansett att dessa böra bibehållas åtminstone sa länge
de finnas kvar vid de s. k. diskkassorna inom den civila och militära statsförvaltningen.
En reduktion av beloppen av nu inom riksbanken utgående felräkningspenningar
har synts reservanten emellertid utan olägenhet kunna
verkställas. Därjämte kan enligt reservantens mening ifrågasättas, örn ej felräkningspenningarna
för framtiden borde fonderas belt och hållet.
Herr Ahlin har ansett, att i avvaktan på en allsidig och grundlig utredning
någon förändring beträffande felräkningspenningarna ej borde vidtagas. Behovet
av en dylik utredning har synts tillfullo bekräftat, ej minst genom fullmäktiges
egen vacklande hållning i frågan.
C. Vissa arvoden m. m.
Fullmäktige våren 1943.
I gällande avlöningsstat finnes uppfört ett belopp av högst 10,000 kronor
för särskilda arvoden. Enligt vad som framgår av bankoutskottets vid 1935
års riksdag utlåtande nr 65 (sid. 10) må beloppet av fullmäktige tagas i anspråk
för arvoden i sådana fall, då speciella kunskaper måste ställas å tjänsteman
och den enligt löneplanen utgående avlöningen icke anses innebära skälig
ersättning härför. Det synes önskvärt, att medgivande lämnas fullmäktige
att även efter omorganisationens genomförande använda högst samma belopp
per år för enahanda ändamål. Med hänsyn till att syftet är att i den
nya personalförteckningen söka anpassa lönerna efter arbetets art och svårighetsgrad,
kan det dock förutsättas att ett dylikt bemyndigande endast undantagsvis
kommer att tagas i anspråk, sedan de nu från anslaget utgående
arvodena avvecklats.
För närvarande utgå från anslagsbeloppet dels arvoden, vilka åro förenade
med vissa tjänster å utrikesavdelningen, nämligen som kamrerare i 26 lönegraden
(1,500 kronor) och i 24 lönegraden (900 kronor) samt som utrikeskorrespondent
(600 kronor) och dels personliga arvoden å sammanlagt 3,300
kronor till vissa tjänstemän vid huvudkontoret i högst 18 lönegraden, vilka
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
145
hava att utföra ansvarsfullare uppgifter än som i och för sig följer av lönegradsplaceringen.
Såsom ovan antytts bör av omorganisationen följa, att de med vissa tjänster
nu förenade arvodena, vilka samtliga utgått under en lång följd av år, böra
avvecklas. Detsamma bör även gälla i fråga om de personliga arvodena. Det
synes emellertid skäligt att gardera arvodenas innehavare mot förlust i anledning
härav. Dessa böra följaktligen övergångsvis bibehållas vid nu utgående
arvoden, till dess att de eventuellt vinna befordran till tjänst i högre
lönegrad. Skulle den löneökning, som blir en följd av befordran, täcka allenast
en del av arvodet, bör detta reduceras endast med ett belopp motsvarande
löneökningen.
Enligt samma grunder böra avvecklas de arvoden å 696 kronor för år,
som för närvarande utgå till vissa vaktmästare vid huvudkontoret för postbefordran
och inkasseringsuppdrag (se ovan under rubriken »Vaktpersonal»).
Det för sistnämnda ändamål i gällande avlönings- och pensionsstat upptagna
beloppet å högst 7,000 kronor bör följaktligen tillsvidare bibehållas.
I nämnda stat finnes vidare uppfört ett belopp å högst 4,000 kronor för
gratifikationer och belöningar, som avses i 28 § 2 mom. avlöningsreglementet
och 21 § 1 mom. icke-ordinariereglementet för riksdagens verk. För att
bereda fullmäktige möjlighet att tillerkänna tjänstemän, vilka hava att utföra
arbete eller uppdrag, som kan anses falla utanför deras vanliga tjänstutövning
(se 28 § 3 mom. avlöningsreglementet och 21 § 2 mom. icke-ordinariereglementet),
finnes vidare i staten anvisat ett belopp av förslagsvis 6,000
kronor. Även dessa båda belopp böra oförändrade kvarstå i staten.
Det belopp om 5,800 kronor, som avses för arvoden till tjänstemän, vilka
verkställa särskilda undersökningar vid avdelningskontoren, bör däremot
kunna utgå ur staten, när kontrollcentralen blivit organiserad. I de arbetsuppgifter,
som ankomma på tjänstemännen å denna avdelning, bör nämligen
ingå att verkställa dylika undersökningar och utredningsmannen har i
sitt förslag avpassat personalens löneställning med denna utgångspunkt. Däremot
bör givetvis även i fortsättningen till tjänstemän, som hava att utföra
särskilda undersökningar, utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt
härför gällande bestämmelser.
Till föreståndaren för sedeltryckeriet Einar Lagrelius utgår för närvarande
ett personligt lönetillägg å 2,000 kronor per år. Eftersom Lagrelius även efter
omorganisationens genomförande skulle bibehållas vid nuvarande löneställning,
bör nämnda lönetillägg jämväl i fortsättningen tillkomma honom. Något
nytt riksdagsbeslut härom erfordras emellertid icke.
Därest den nuvarande förvaltaren vid pappersbruket Carl Wallentin kommer
att kvarstå i tjänst efter omorganisationens genomförande, bör han bibehållas
vid nuvarande löneställning, nämligen i lönegraden RC 1 med ett
personligt lönetillägg av 2,000 kronor för år.
Såsom i utredningen omnämnts (sid. 199) upprättas inom ombudsmansexpeditionen
proklamaförteckning. Denna har distribuerats till abonnenter
utom banken och inkomsten härav — under de senaste tre åren i genomsnitt
uppgående till 1.000 å 1,100 kronor — har lika fördelats mellan ombudsmannen
Marcus Öhlin och biträdande ombudsmannen Einar Falk. I enlighet
med utredningsmannens förslag bör inkomsten av proklamaförteckningen i
fortsättningen tillfalla riksbanken. För sina minskade inkomster till följd
härav böra ombudsmännen, såsom utredningsmannen förutsatt, beredas viss
gottgörelse. Denna synes böra bestämmas till förslagsvis 500 kronor för år
till envar av Öhlin och Falk, att utgå så länge vederbörande innehar sin nuvarande
tjänst.
Bihanq till riksdagens protokoll 19i3. 8 samt. Nr 7C>.
10
146
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Lönenämnden.
Fullmäktige hava i fråga om det i gällande avlöningsstat uppförda beloppet
av högst 10,000 kronor för särskilda arvoden framhållit önskvärdheten
av att fullmäktige erhålla medgivande att även efter omorganisationens genomförande
använda högst samma belopp per år för enahanda ändamål, vartill
medlen nu äro anvisade. Fullmäktige hava tillika uttalat, att ett dylikt
medgivande endast undantagsvis komme att tagas i anspråk. Enligt lönenämndens
mening föreligger icke tillräcklig anledning att bibehålla ifrågavarande
arvodespost för annat ändamål än utbetalande av övergångsvis utgående
ersättningar. I de undantagsfall då den utmätta avlöningen icke skulle
anses utgöra skälig ersättning för tjänsten, torde nämligen möjlighet föreligga
att för ändamålet disponera det för gratifikationer och belöningar uppförda
beloppet. Lönenämnden vill i detta sammanhang nämna, att avlöningsreglementet
lämnar möjlighet att bevilja tjänsteman tjänstledighet med bibehållande
av en viss del av lönen för viss tid, varunder han idkar studier eller
bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket. Härigenom
kan, om speciella kunskaper erfordras för viss befattning, tjänsteman åtminstone
delvis på bankens bekostnad förskaffa sig erforderlig kompetens,
ett förhållande som torde böra tagas i betraktande vid bedömande av frågan
om utbetalande av särskild ersättning.
Fullmäktige hösten 1943.
Fullmäktige hava, därest bankoutskottet med hänsyn till vad lönenämnden
anfört icke skulle biträda fullmäktiges förslag att använda ett belopp
av högst 10,000 kronor för särskilda arvoden, hemställt, att det för gratifikationer
och belöningar anvisade beloppet å högst 4,000 kronor för år ökas
till förslagsvis högst 12,000 kronor. Under övergångstiden borde emellertid
även förstnämnda anslag under alla förhållanden kvarstå för utbetalning av
övergångsersättningar. •
Utskottets yttrande.
Fullmäktige ha ansett, att vikariatsförordnanden inom riksbanken böra
förekomma endast i de fall då så är oundgängligen erforderligt. I detta
uttalande finner sig utskottet böra instämma. En planläggning av vikariatsförordnandena
inom riksbanken till närmare överensstämmelse med praxis
inom statsförvaltningen i övrigt torde, såsom fullmäktige och lönenämnden
framhållit, lämpligen böra ske i sammanhang med omorganisationens genomförande.
Vad angår felråkningspenningarna, har utskottet i likhet med lönenämnden
funnit sig kunna ansluta sig till fullmäktiges förslag om borttagandet av
desamma. De ifrågasatta övergångsreglerna lia icke givit utskottet anledning
till erinran.
Slutligen får utskottet i anslutning till fullmäktiges och lönenämndens uttalanden
understryka önskvärdheten av att de med vissa tjänster förenade
arvodena avvecklas, varvid dock nuvarande innehavare må övergångsvis bibehållas
vid sina arvoden, intill dess de befordras till högre tjänst. Skulle
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
147
löneökningen därvid täcka endast en del av arvodet, bör detta reduceras endast
med belopp motsvarande löneökningen. Det synes vid slopande av nuvarande
arvodespost å 10,000 kronor vara ofrånkomligt, att posten till gratifikationer
och belöningar på sätt fullmäktige ifrågasatt ökas från 4,000 till
12,000 kronor. Utskottet förutsätter, att fullmäktige i blivande förslag till
avlönings- och pensionsstat för riksbanken vidtaga härav betingade ändringar.
Vad fullmäktige i övrigt anfört och föreslagit under förevarande punkter
har icke givit utskottet anledning till erinran.
V. Kostnadsberäkningar m. m.
Fullmäktige våren 1943.
Utredningsmannen har framhållit, att det för att rationellt kunna ordna
arbetet inom huvudkontoret förutsättes, att vissa ändringsarbeten vidtagas
därstädes. Dessa ändringsarbeten, vilka närmare angivits å en av arkitekten
Lars-Erik Lallerstedt upprättad ritning, hava beräknats draga en kostnad
av 37,715 kronor. Medel torde böra anvisas för arbetenas utförande i énlighet
med fullmäktiges bestämmande. För att erhålla viss marginal för oförutsedda
förhållanden — erfarenheten har visat att man har att räkna nied
dylika när det gäller ändrings- och reparationsarbeten — torde förslagsvis
50,000 kronor böra ställas till förfogande för ändamålet.
För att kunna genomföra den tekniska omläggning av arbetsrutinen, som
omorganisationsförslaget förutsätter, erfordras anskaffande av vissa kontorsmaskiner,
såsom bokföringsmaskiner med räkneverk, kvitteringsmaskiner
m. m. Kostnaden för maskinanskaffningen har av utredningsmannen beräknats
icke komma att överstiga 150,000 kronor. För att även här hålla viss
marginal torde ett belopp av förslagsvis 175,000 kronor böra anvisas för bestridande
av nu ifrågavarande kostnader.
Utredningsmannen har beräknat, att kostnadsbesparingen efter genomförandet
av hans förslag skulle uppgå till sammanlagt 1,250,000 kronor för år.
Dessa beräkningar utgå från den förutsättningen, att riksbankens arbetsvolym
i fortsättningen skulle bliva oförändrad. De ändringar, som fullmäktige
föreslagit i förhållande till utredningsmannens organisationsplan, havå
knappast varit av den art, att de i och för sig föranleda några större kostnadsökningar.
Vissa besparingar uppkomma genom att en del tjänster överflyttats
från RC- till RA-planen, men denna besparing motväges av fullmäktiges
förslag om bibehållande av vikariatsersättningar i viss utsträckning,
anvisande av medel för vissa nya eller höjda arvoden m. m.
Med hänsyn till att fullmäktige icke nu framlägga definitivt förslag till n^
personalförteckning kan det emellertid ej angivas, huru stora besparingar
som slutligt kunna vinnas genom omorganisationen. Under organisationsarbetets
fortgång komma fullmäktige att årligen meddela utskottet omfattningen
av kostnadsminskningen. Till en början kan denna icke bli särskilt
betydande, eftersom man övergångsvis har att räkna med i stort sett oförändrad
personaluppsättning och med vissa kostnader för maskinanskaffning,
ändringsarbeten inom huvudkontoret m. m.
148
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Utskottets yttrande.
Beträffande frågan om medel för utförande av vissa ändringsarbeten inom
huvudkontoret ävensom för viss maskinanskaffning synes, såsom utskottet i
det föregående anfört, något särskilt beslut av riksdagen örn anvisande av dylika
medel icke vara påkallat.
Vad angår den kostnadsbesparing, som skulle ernås efter genomförandet av
det av utskottet tillstyrkta omorganisationsförslaget, torde densamma komma
att väsentligen understiga den av utredningsmannen beräknade. Detta sammanhänger
givetvis med de ändringar, som av utskottet ifrågasatts i förhållande
till utredningsmannens förslag, främst beträffande avdelningskontorens
organisation. Med hänsyn till att den verkliga besparingen kan överblickas
först efter övergångstidens slut, har utskottet icke funnit skäl att nu låta verkställa
en uppskattning av besparingen.
VI. Författningsändringar.
Fullmäktige våren 1943.
I utredningsmannens förslag (utredningen sid. 242—245) återfinnes en
uppräkning av de författningsbestämmelser, som böra ändras i anledning av
omorganisationen. Flertalet av dessa bestämmelser böra erhålla ändrad lydelse
även vid genomförande av fullmäktiges förslag, varjämte vissa ändringar
tillkomma (såsom beträffande kontorsstyrelsernas sammansättning
och styrelseledamöternas avlöningsförmåner). Såsom Bilaga l1 bifogas förslag
till de ändringar i §§ 16—18 samt 26 och 27 bankoreglementet, som föranledas
av fullmäktiges förslag i förenämnda skrivelse den 31 mars 1943 angående
direktionens, lånedelegationens, industriverksstyrelsens och kontorsstyrelsernas
sammansättning.
Förslag har vidare upprättats om ändrad lydelse av 1 § 1 morn., 5 §, 11 §
1 morn., 12 § samt 15 § 1 mom. avlöning sreglementet för riksdagens verk
av den lydelse härvid fogade Bilaga 21 2 utvisar. Utöver de ändringar, som
framgå av sistnämnda förslag, bör därjämte beslutas, att 49 § 2—4 mom.
i avlöningsreglementet skola upphöra att gälla. Förslaget avser i huvudsak
de jämkningar, som föranledas av direktionens ändrade sammansättning
samt tillkomsten av lönegraderna RC a och RC b. För att undvika ändringar
jämväl i tjänste- och familjepensionsreglementena har det ansetts
lämpligt att bibehålla dessa av utredningsmannen föreslagna lönegradsbeteckningar.
Som pensionsrätt icke skulle bli förenad med de tjänster, vilka
fullmäktige föreslagit skola inplaceras i dessa lönegrader, är nämligen ändring
i pensionsreglementena för närvarande icke i och för sig erforderlig.
Förslag till ändringar i andra för riksbanken gällande författningsbestämmelser
samt till de ytterligare ändringar i bankoreglementet, vilka kunna betingas
av omorganisationen, hava ännu icke hunnit utformas och praktiska
skäl tala för att fullmäktige böra avvakta med sådana förslag till dess att
riksdagen meddelat beslut i huvudfrågan.
1 Återgiven här nedan såsom Bilaga 7.
2 Återgives här nedan såsom Bilaga 8.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
149
Fullmäktige hösten 1943.1
Utöver de ändringar i bankoreglementet, vilka fullmäktige föreslagit i skrivelse
den 17 maj 1943 och i promemoria till Bankoutskottet den 14 oktober
1943, torde ytterligare vissa ändringar böra vidtagas i nämnda reglemente
vid genomförande av den av fullmäktige föreslagna omorganisationen av
riksbanken.
Enligt § 29 mom 1 i nämnda reglemente är antalet ordinarie tjänster i
varje lönegrad bestämt i personalförteckningen. Som tjänsternas antal enligt
fullmäktiges förslag temporärt skall bestämmas i övergångsplanen, bör
momentet i formellt avseende jämkas.
I sin skrivelse den 17 maj 1943 hava fullmäktige föreslagit, att fullmäktige
skulle tillerkännas rätt att pröva, huruvida medelst förordnande på viss
tid tillsatt tjänsteman med lön enligt löneplan RC skall få återgå till tidigare
innehavd konstitutorialtjänst, därest hans förordnande upphört. Förslaget
förutsätter, att § 29 mom. 2 ändras. Första punkten i sagda moment torde
kunna utgå, eftersom särskild bestämmelse icke erfordras för att en konstitutorialtjänst
skall få återbesättas, när dess innehavare erhåller ordinarie
förordnandetjänst, tillsatt på viss tid.
I § 30 mom. 1 bör bestämmelsen om kompetensvillkoren för att erhålla
tjänst som »biträdande» ombudsman utgå, eftersom denna tjänstetitel skulle
försvinna.
Enligt vad fullmäktige föreslagit skola samtliga ordinarie tjänster i riksbanken
med lön enligt löneplan RA tillsättas genom konstitutorial. Med
hänsyn härtill torde § 33 andra stycket böra utgå och en mindre formell
jämkning vidtagas i nuvarande tredje stycket av sagda paragraf. — Nuvarande
fjärde stycket bör vidare ändras så att detsamma innefattar bestämmelse
om att ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC 1—
13 skola tillsättas medelst förordnande på viss tid, högst tre år i sänder,
samt att tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC a eller RC b skola
tillsättas genom förordnande tillsvidare.
I § 35 bör vidtagas den formella ändringen, att industriverksstyrelsen i
stället för inspektör för sedeltryckeriet och pappersbruket skall äga meddela
föreskrifter beträffande göromålen vid dessa verk. En motsvarande ändring
bör vidtagas i 37 §. Eventuellt kunde sistnämnda paragraf helt utgå, eftersom
den befogenhet, som paragrafen lämnar fullmäktige, torde tillkomma
dem utan uttryckligt stadgande.
I § 40 mom. 3, som innehåller föreskrifter örn ordinarie tjänstemäns degradering
eller skiljande från tjänsten, torde böra inflyta en bestämmelse,
som begränsar möjligheten till degradering att avse tjänstemän med konstitutorial.
Tvångsvis nedflyttning av på viss tid förordnad tjänsteman med
lön enligt löneplanep RC till tjänst i lägre lönegrad inom samma löneplan
eller till konstitutorialtjänst kan nämligen icke ske.
Förslag till ovan avsedda ändringar i bankoreglementet bifogas (Se Bilaga
11).
I sin skrivelse den 17 maj 1943 hava fullmäktige föreslagit, att 49 § 2—4
mom. avlöningsreglcmcntet för riksdagens verk skulle upphöra att gälla.
Örn, såsom lönenämnden ifrågasatt, vice riksbankschefens nuvarande löneställning
icke skulle bibehållas, erfordras ändring jämväl i 1 mom. av sagda
paragraf. Skulle, såsom lönenämnden föreslagit, fullmäktige bemyndigas
tillerkänna biträdande bankdirektör arvode utöver lönen bör nuvarande 2
1 Ilar återgives innehållet i en av bankrådet 1 ij. Ekengren upprättad, av fullmäktige godkänd
promemoria.
150 Bankoutskottets utlåtande nr 76.
mom. utbytas mot ett stadgande, som lämnar fullmäktige dylikt bemyndigande.
Bestämmelserna angående felräkningspenningar i 49 § 5 mom. torde
lämpligen böra kvarstå tillsvidare för att tillämpas å de kassörer, till vilka
enligt fullmäktiges förslag felräkningspenningar övergångsvis skall utgå.
Utskottets yttrande.
. Såsom utskottet i det föregående framhållit, föranleda de av utskottet
framlagda förslagen beträffande riksbankens ledning vissa ändringar i fullmäktiges
förslag till ändrad lydelse av §§ 16—18 bankoreglementet. På sätt
närmare framgår av Bilaga 1, har utskottet i § 16 infört erforderliga stadganden
örn deputeraden och bestämmelser angående resekostnadsersättning
åt fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm. I § 17 mom. 1 har upptagits
föreskrift örn direktionens sammansättning, arbetsområde, beslutförhet m. m.
i enlighet med utskottets förslag. Nuvarande mom. 2, som innehåller bestämmelser
örn lånedelegationen, har uteslutits, enär dess uppgift skulle övertagas
av direktionen. I stället ha under samma moment införts erforderliga stadganden
örn industristyrelsen. De ändringar, som av utskottet vidtagits i § 18,
äro väsentligen av formell natur.
Mot de av fullmäktige föreslagna ändringarna i §§ 19, 26, 27, 29, 30, 33,
35, 37 och 40 bankoreglementet har utskottet icke funnit anledning till
erinran.
Likaså biträder utskottet fullmäktiges förslag beträffande ändrad lydelse i
vissa delar av avlöningsreglementet för riksdagens verk. Föreskrift om det
särskilda arvode, som enligt utskottets förslag skulle tillkomma ställföreträdande
sektionschef, har av utskottet intagits under 49 § 2 mom. i stället för
riuvarande stadgande om ersättning till vikarie för riksbankschefen. Ifrågavarande
ändringar i avlöningsreglementet framgå av Bilaga 2.
Enligt 3 § 1 morn., 4 § 1 mom. och 8 § 2 mom. av riksbankens tjänstepensionsr
eglé mente för arbetare samt 3 § 1 mom. av riksbankens familjepensionsreglemente
för arbetare skall prövning utövas av eller viss befogenhet
kunna tillkomma riksbankens direktion. Utskottet har i det föregående förordat,
att en särskild industristyrelse skulle inrättas, vilken skulle handlägga
iadministrativa ärenden rörande riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
I anledning härav har, såsom framgår av Bilaga 3, i nyssnämnda fyra författningsrum
ordet »direktionen» utbytts mot »industristyrelsen».
De föreslagna författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari
1944.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
151
Utskottets hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förevarande
förslag, må
1) i princip godkänna den plan för riksbankens omorganisation,
som av utskottet här ovan förordats;
2) med tillämpning från och med den 1 januari 1944
a) godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till ändrad
lydelse i vissa delar av bankoreglementet,
b) godkänna härvid såsom Bilaga 2 fogat förslag till ändrad
lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för riksdagens
verk,
c) godkänna härvid såsom Bilaga 3 fogade förslag till ändrad
lydelse i vissa delar av riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare samt till ändrad lydelse i viss del av riksbankens
familj epensionsreglemente för arbetare,
d) besluta, att den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
skall, i vad den avser riksbanken, erhålla den
ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad Bilaga 4;
3) godkänna härvid såsom Bilaga 5 fogat förslag till ram
för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan), att
tillämpas tillsvidare från och med den 1 januari 1944 eller
den senare dag, fullmäktige bestämma, till och med den 31
december 1946;
4) bemyndiga fullmäktige att utöver övergångsplanen tillsätta
högst sju tjänster i lönegraden RA 16;
5) bemyndiga fullmäktige att till indragningsstat överföra
högst tolv tjänstemän, därav högst två i lönegraden RA 24
och återstoden i lägre lönegrader, med rätt för de till indragningsstat
överförda att åtnjuta avlöning enligt ortsgrupp C;
6) bemyndiga fullmäktige att använda ett belopp av högst
20,000 kronor per år för arvode åt en direktörsassistent; samt
7) bemyndiga fullmäktige att i övrigt vidtaga de åtgärder
i samband med omorganisationens genomförande, som av
utskottet här ovan förordats.
Stockholm den 30 november 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
152
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Akerberg, Berling, Nordenson, Sandén, Friggeråker,
Sundvik, Sylwan och Ohlin;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, .Andersson
i Munkaljungby, Ericsson i Åtvidaberg, Mattsson i Eneryda och Molander; dock
att herr Hallberg d stället för herr Andersson 1 Falkenberg deltagit vid behandlingen av
ärendena under del I utom d vad avser avdelningskontorens organisation samt sedeltryckeriet
och pappersbruket.
Reservationer och Särskilt yttrande se sid. 177—182.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
153
Bilaga 1.
Förslag
till
ändrad lydelse i vissa delar av bankoreglementet.
§ 16.
Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig riksbankschef samt inom eller utom
sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande
förfall träda i hans ställe (vice riksbankschef).
Därjämte utse fullmäktige inom sig en deputerad för tid till dess nästa
fullmäktigeval försiggått. Är deputeraden under längre tid förhindrad att
tjänstgöra, äga fullmäktige utse annan fullmäktig att under tiden vara deputerad.
Instruktion för deputeraden utfärdas av fullmäktige.
Mom. 2. Vid förfall för fullmäktiges ordförande inkallas den av Konungen
förordnade suppleanten.
Vid förfall för annan fullmäktig än ordföranden eller riksbankschefen
inkallas av riksdagen utsedd suppleant, om styrelsen eljest ej är beslutför
eller förekommande ärendes vikt det föranleder.
Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är
förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna annan av riksdagen
vald fullmäktig eller sektionschef att uppehålla befattningen såsom
riksbankschef.
Mom. 4. När fullmäktig---såsom fullmäktig.
Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7,000
kronor.
Därjämte utgå särskilda arvoden till fullmäktiges ordförande med 1,500
kronor för år och till deputeranden, efter fullmäktiges bestämmande, med
högst 8,000 kronor för år. Envar av dem äger åtnjuta ledighet med bibehållet
arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver avstå, ordföranden
arvodet såsom fullmäktig och deputeraden honom enligt detta moment tillkommande
arvoden. I sådan ledighet inräknas ej lid, varunder ordföranden
eller deputeraden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i riksbankens
tjänst.
Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående
arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,
stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning
efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje resa, som han
154 Bankoutskottets utlåtande nr 76.
i och för fullgörande av uppdraget såsom fullmäktig företager från hemorten
och åter.
Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning
med belopp, som fullmäktige bestämma.
Mom. 6. Av Konungen---år räknat.
Suppleant, som här avses, äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom
fullmäktig samt vid återresa efter slutad tjänstgöring åtnjuta, förutom
resekostnadsersättning efter samma grunder som ledamot av riksdagen, traktamente
enligt traktamentsklass A i allmänna resereglemente!.
Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig
eller suppleant för fullmäktig åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning:
a)
vid resa---fullmäktige bestämmas.
§ 17.
Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges
bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige, tillse
utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom banken,
verkställa köp och försäljning av utländska valutor, pröva utlåningsärenden
samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt.
Direktionen skall bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, deputeraden,
en annan av de av riksdagen valda fullmäktige (jourhavande fullmäktig)
samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde det ärende hör,
som föreligger till bedömande, fullmäktige obetaget föreskriva, att vid behandlingen
av visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer
skola deltaga.
Fullmäktiges andra riksdags valda ledamöter än riksbankschefen och deputeraden
skola alternera såsom jourhavande fullmäktig enligt turordning,
som bestämmes av fullmäktige.
Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall
vara ordförande i direktionen. Direktionen är beslutför, när minst tre ledamöter,
bland dem deputeraden eller jourhavande fullmäktigen, äro närvarande.
Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
Vid direktionssammanträde förekommande ärende skall hänskjutas till
fullmäktige, örn någon av de närvarande ledamöterna det yrkar.
Lån från avbetalningslånefonden till eller med borgen av tjänsteman i riksbanken
eller styrelseledamot vid avdelningskontor må beviljas endast av fullmäktige.
Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en styrelse (industristyrelsen), bestående
av en fullmäktig, ordförande, en sektionschef samt en utom riksbanken
utsedd industrisakkunnig ledamot, att i enlighet med instruktion, som
av fullmäktige fastställes, i stället för direktionen handlägga ärenden, som
angå sedeltryckeriet och pappersbruket, samt utöva tillsyn över verksamheten
därstädes. För envar ledamot av industristyrelsen utse fullmäktige en
suppleant. Därvid skall iakttagas, att suppleanten för ordföranden skall vara
fullmäktig.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
155
Ledamot av industristyrelsen äger påfordra, att ärende, som eljest må avgöras
av styrelsen, skall hänskjutas till fullmäktige.
Ärenden, som angå sedeltryckeriet och pappersbruket, skola inför fullmäktige
föredragas av industristyrelsens ordförande eller den han därtill
utser.
Till industristyrelsens ordförande utgår särskilt arvode av 1,500 kronor
för år, dock att, örn deputerad utses till ordförande, särskilt arvode härför
icke skall tillkomma honom. Annan ledamot, vilken icke är tjänsteman i riksbanken,
må av fullmäktige tillerkännas arvode av högst 1,500 kronor för år
jämte resekostnadsersättning enligt reseklass I i allmänna resereglementet.
Fullmäktige äga besluta angående ersättning till styrelsesuppleant, som ej
är tjänsteman i riksbanken.
§ 18.
Mom. 1. För behandling---beslutet ense.
Framställas under---härom framställes.
Vid fullmäktiges sammanträden böra vice riksbankschefen och övriga sektionschefer
närvara. I ärende, vari sektionschef är föredragande, är han skyldig
att låta till protokollet anteckna sin mening, när denna icke överensstämmer
med fullmäktiges beslut.
Expeditioner i---fullmäktiges sammankomst.
Mom. 2. Fullmäktig, direktionsledamot eller ledamot av industristyrelsen,
så ock tjänsteman, som har att meddela beslut å riksbankens vägnar, äger
ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och riksbanken.
Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan riksbanken
och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara
stridande mot riksbankens. Vad sålunda är stadgat angående avtal skall äga
motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.
Mom. 3. Vid fullmäktiges---per capita.
§ 19.
Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av riksbankens
kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri
och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar av riksbankens
fastigheter och inventarier.
Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen
skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige
därtill utse.
§ 26.
Mom. 1. Styrelse vid avdelningskontor skall bestå, förutom av direktören
vid kontoret, av minst tre och högst fyra ledamöter.
Ordförande ävensom övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem,
i den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre år
i sänder, fullmäktige obetaget att, när de därtill finna anledning, entlediga
styrelseledamot eller suppleant.
156
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Styrelse väljer inom sig vice ordförande.
Till ordförande eller vice ordförande må direktören vid kontoret icke
utses.
Mom. 2. Är direktören förhindrad tjänstgöra, anmäles förhållandet
skyndsamt hos direktionen; och äger styrelsen, intill dess beslut i anledning
därav meddelats, förordna örn göromålens uppehållande.
Mom. 3. Styrelseledamot, som ej är direktör vid kontoret, äger uppbära
arvode för år med följande belopp, nämligen
vid kontoren i Göteborg och Malmö: styrelsens ordförande 2,500 kronor
och envar av övriga styrelseledamöter 2,000 kronor; samt
vid övriga kontor: styrelsens ordförande 2,000 kronor och envar av övriga
styrelseledamöter 1,500 kronor.
Mom. 4. Suppleant äger att för tid, under vilken han uppehåller befattning
såsom styrelseledamot, uppbära ersättning med belopp, motsvarande
det för annan ledamot än ordföranden bestämda arvodet.
§ 27.
Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen
så ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång det fordrar, dock minst
två gånger i veckan. Styrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes.
Uppstå vid---röst avgörande. Låneansökan må ej anses bifallen,
såvida ej minst tre ledamöter äro örn beslutet ense.
Mom. 2. Styrelseledamot äger---tredje man.
§ 29.
Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad bestämmes av riksdagen.
Fullmäktige äga att fördela dessa tjänster mellan kontoren på sätt
fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna lämpligt.
Mom. 2. Har förordnande, vilket meddelats på viss tid å tjänst med lön
enligt löneplan RC, upphört, äga fullmäktige på framställning av tjänstemannen
medgiva denne att återgå till befattning i den lönegrad å löneplanen RA,
som han omedelbart före förordnandet tillhörde. Den tillfälliga ökning av antalet
ordinarie tjänster, som kan föranledas härav, äga fullmäktige besluta
utan hinder av vad i mom. 1 stadgas.
Mom. 3. Pröva fullmäktige---sådan tjänst.
§ 30.
Mom. 1. För erhållande---motsvarande bildningsanstalt;
dock att till bankombudsman endast den kan antagas, som fullgjort vad
författningarna föreskriva i avseende å dem, som i domarevärv må begagnas;
2:o) beträffande tjänst — — — erforderliga kunskaper.
Mom. 2. I undantagsfall---juridisk kompetens.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
157
§ 33.
Ordinarie tjänster tillsättas av fullmäktige.
För ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan RA utfärdas konstitutorial.
Ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RG 1—13 förordnas
på viss tid, högst tre år i sänder. Tjänstemän med lön i lägre lönegrad
å löneplanen RG förordnas tillsvidare.
§ 35.
Göromålen vid riksbankens kontor samt vid sedeltryckeriet och pappersbruket
skola handläggas i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda
tjänstgöringsstadgar, instruktioner och arbetsordningar samt med iakttagande
av de föreskrifter i övrigt, som meddelats av fullmäktige, direktionen eller
beträffande sedeltryckeriet och pappersbruket av industristyrelsen.
§ 37.
Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen, industristyrelsen, styrelse vid
avdelningskontor samt direktören vid sedeltryckeriet eller pappersbruket att
besluta om tjänstledighet för dem underordnad personal ävensom att förordna
om uppehållande av ledigbliven tjänst.
§ 40.
Mom. 1. Om ordinarie---och varnas.
Mom. 2. Därest tjänsteman---del därav.
Mom. 3. Skulle tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller annat
i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring, ånyo
göra sig skyldig till dylik förseelse, ankommer det på fullmäktige att efter anmälan
härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring, med
hänsyn till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla honom från
tjänstgöring, dock under minst sex månader med förlust av lönen eller, i
fråga om tjänsteman tillsatt medelst konstitutorial, förflytta honom till tjänst
i lägre lönegrad, därvid bestämmelserna i 10 § 1 mom. tredje stycket avlöningsreglementet
skola äga tillämpning, eller ock skilja tjänstemannen från
tjänsten.
Mom. 4. Extra ordinarie tjänsteman, som gjort sig skyldig till fel eller
försummelse i tjänsten eller låtit klandervärt uppförande komma sig till last
och ej låter sig av ledamots av direktionen, vederbörande kontorsstyrelses
eller direktörs vid sedeltryckeriet eller pappersbruket tillsägelser och föreställningar
rätta, må, där förseelsens art så anses påkalla, omedelbart skiljas
från riksbankens tjänst, ändock att viss uppsägningstid kan hava blivit bestämd.
Mom. 5. Örn tjänstefel---från tjänstgöring.
Mom. 6. Beslut, varigenom---skriftligen meddelas.
158
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 2.
Förslag
till
ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för
riksdagens verk.
1 §•
1 morn. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie
befattningar vid riksdagens verk, dels å innehavare av befattningarna såsom
riksbankschef, vice riksbankschef samt riksgäldsdirektör, dels ock å
riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman.
De befattningar —--fogad tjånsteförteckning.
Om ställföreträdare---50 a § 2 mom.
2 mom. Antalet befattningar —--fastställd personalförteckning.
3 mom. Befattning, varå---i tjänsten.
4 mom. Befattning, som----års ålder.
5 §•
Löneplan RA.
(Oförändrad.)
Löneplan RC.
(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.) 1
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
b
11,000
4
16,000
9
22,000
a
12,000
5
17,000
10
24,000
i
13,000
6
18,000
11
26,000
2
14,000
7
19,000
12
29,000
3
15,000
8
20,000
13
37,000
11 §■
1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn
till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal
dagar:
Intill
det år, under
vilket tjänste
*
mannen fyller
40 år
Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10... 20 dagar
»
RA 11—23..
. 25 »
IRA 24_341
(RC b—13/ ’
. 35 »
Från och med
det år, under
vilket tjänstemannen
fyller
40 år
30 dagar
35 »
45 »
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
159
2 mom. Semester beräknas--— nästföregående år.
3 mom. Därest tjänsteman---högre dagantal.
A mom. Såvitt ej--— statens räkning.
5 mom. Kassörer och---vederbörande myndighet.
12 §.
För tid---och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
Löneplan RA.
(Oförändrad.)
Löneplan RC.
Löneklass
nr
A-avdrag
för dag
kronor
B-avdrag
för dag
kronor
Löneklass
nr
A-avdrag
för dag
kronor
B-avdrag
för dag
kronor
b
6: —
12
7
13
25
26
50
a
7:-
14
—
8
14
—
28
—
i
8: —
16
—
9
15
50
31
—
2
9: —
18
—
10
17
—
34
—
3
10: -
20
—
11
18
50
37
—
4
11: —
22
—
12
21
—
42
—
5
11: 75
23
50
13
27
—
54
—
6
12:50
25
—
C-avdraget —- — — delegerade bestämma.
15 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra
fall än i 14 § avses skall tjänsteman
a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
för tjänstemän tillhörande lönegraderna RA 1—10
» » » »RA 11—23
IRA 24—341
* IRC b—13/
25 dagar
20 »
10 »
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Vad i---anordnad läkarundersökning.
2 morn. Har tjänsteman---vidkännas B-avdrag.
3 mom. Såvitt ej---statens räkning.
A mom. Vid tjänstledighet--— tid därutöver.
49 §.
1 mom. Vice riksbankschef---för år.
2 mom. Bankokommissarie, som förordnas att vara ställföreträdande sektionschef,
må av fullmäktige tillerkännas arvode utöver lönen med högst
2,000 kronor för år.
3 mom. Felräkningspenningar må--(<= nuvarande 5 mom.)--
uppkommen kassaförlust.
A mom. Befinnes med — — (= nuvarande 0 mom.)--ej utgå.
160
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 3.
Förslag
till
ändrad lydelse i vissa delar av riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare.
3 §.
1 mom. För reglementets---- särskild yrkesutbildning.
Där ej fullmäktige annorlunda förordna, tillkommer det industristyrelsen
att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare i viss anställning
skall hänföras.
2 mom. Arbetare må--— förstnämnda pensionsgrupp.
4 §•
1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
eller tjänstelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet
av dylik förmån skall, där ej fullmäktige annorlunda förordna, ske av
industristyrelsen.
2 mom. Då pension-----förmånen berättigade.
8 §•
1 mom. Pensionsåldern inträder---60 år.
2 mom. Arbetare må icke bibehållas i anställningen efter pensionsålderns
inträde, dock att fullmäktige eller, efter fullmäktiges bestämmande, industristyrelsen
må låta anstå — —- — av pension.
Förslag
till
ändrad lydelse i viss del av riksbankens familjepensionsreglemente
för arbetare.
3 §•
1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension
eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet
av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, av industristyrelsen,
där ej fullmäktige annorlunda förordna.
Sökande åligger---av pensionsfrågan.
2 mom. Då pension---förmånen berättigade.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
161
Bilaga 4.
Förslag
till
tjänsteförteckning för riksbanken.
Befattningar
Kontorsbiträde...................................................
Gårdskarl........................................................
Bankvaktmästare.................................................
Bankvaktmästare............................•....................
Eldare...........................................................
Kameralbiträde...................................................
Chaufför.........................................................
Förste bankvaktmästare ...........................................
Kontorist........................................................
Förste bankvaktmästare...........................................
Maskinist........................................................
Kontorsskrivare...............................................
Biträdande Övervaktmästare.......................................
Maskinmästare....................................................
Förste kontorsskrivare.............................................
Kammarskrivare..................................................
Övervaktmästare.................................................
Förste kammarskrivare............................................
Bankkassör.......................................................
Bankkassör.......................................................
Bankrevisor......................................................
Bankkamrerare...................................................
Bankrevisor......................................................
Sekreterare.......................................................
Bankkamrerare....................................................
Bankombudsman.................................................
Intendent ........................................................
Bankkamrerare...................................................
Bankombudsman.................................................
Bankkamrerare...................................................
Sekreterare .......................................................
Bankkamrerare...................................................
Direktör vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och Malmö) .
Bankokommissarie................................................
Direktör vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö)...............
Direktör vid pappersbruket........................................
Direktör vid sedeltryckeriet........................................
Bankdirektör.....................................................
Vice riksbankschef................................................
Riksbankschef...................................................
Lönegrad
RA 4
RA 5
RA 6
RA 7
RA 7
RA 7
RA 8
RA 9
RA 9
RA 10
RA 10
RA 11
RA 12
RA 13
RA 14
RA 16
RA 16
RA 18
RA 18
RA 20
RA 20
RA 22
RA 22
RA 22
RA 24
RA 24
RA 24
RA 26
RA 27
RC b
RC b
RC a
RC 1
RC 2
RC 4
RC 4
RC 4
RC 8
RC 12
RC 13
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 76.
11
162
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 5.
Förslag
till
ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan),
avsedd att tillämpas tillsvidare t. o. m. den 31 december 1946.
Befattningar
1
1
2
2
1
1
7
Lönegrad
Riksbankschef................................................. RC 13
Vice riksbankschef............................................. RC 12
8
4
4
4
2
Bankdirektörer.................................. RC
Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö).......... RC
Direktör vid pappersbruket..................................... RC
Direktör vid sedeltryckeriet..................................... RC
. Bankokommissarier............................................ RC
23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och
Malmö)..................................................... R^
Bankkamrerare................................................ RC
Bankkamrerare................................................ RC
1
2
1
1
8
12
1
1
27
Sekreterare
RC
1
a
b
b
Bankombudsman.............................................. RA 27
Bankkamrerare................................................ RA 26
Bankkamrerare................................................ RA 24
Bankombudsman.............................................. RA 24
Intendent..................................................... RA 24
Bankkamrerare................................................ RA 22
24 Bankrevisorer................................................. RA 22
1 Sekreterare.................................................... RA 22
15 Bankkassörer............................................. RA 20
10 Bankrevisorer................................................. RA 20
37 Förste kammarskrivare......................................... RA 18
17 Bankkassörer.................................................. RA 18
47 Kammarskrivare............................................... RA lb
1 Övervaktmästare.............................................. RA lb
4 Förste kontorsskrivare.......................................... RA 14
1 Maskinmästare................................................. RA 13
1 Biträdande Övervaktmästare........................ RA 12
4 Kontorsskrivare................................................ RA 11
1 Förste bankvaktmästare........................................ RA 10
1 Maskinist..................................................... RA 10
5 Förste bankvaktmästare........................................ RA 9
4 Kontorister.................................................... RA 9
1 Chaufför.....................................•................ RA 8
30 Bankvaktmästare (därav 24 vid huvudkontoret och b vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö).............................. RA
1 Eldare........................................................ ^A
23 Bankvaktmästare.............................................. RA
1 Gårdskarl..................................................... RA
20 Kontorsbiträden............................................... RA
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
163
Anm. 1. Så länge chefen för nuvarande räkenskapsavdelningen kvarstår i tjänst, utbytes
en tjänst som kamrerare i lönegraden RA 26 mot en bankokommissarie^''änst i lönegraden RA 30.
2. Tjänster i lönegraderna RA 22, 20 och 18 samt i lönegraden RA 16 som kammarskrivare
må ej återbesättas, i den mån övertalig personal kvarstår i tjänst inom högre lönegrad än den,
vartill tjänsten är hänförd. Dock skall därvid hänsyn icke tagas till att en bankokommissarie i
lönegraden RA 30 övergångsvis kvarstår som kontrollant vid sedeltryckeriet.
3. Tjänst som kontorist i lönegraden RA 9 må tillsättas endast i den mån antalet kontorsskrivare
i lönegraden RA 11 nedgår under 8.
4. Så länge nuvarande kamrerare i lönegraden RA 24 vid kontoren i Göteborg, Malmö, Falun,
Karlstad, Kristianstad och Östersund kvarstå i innehavande befattningar, ökas antalet kamrerstjänster
i sagda lönegrad med 6 och minskas antalet kamrerstjänster i lönegraden RA 22 med
motsvarande antal. I den mån avgång sker utbytas tjänsterna mot kamrerstjänster i sistnämnda
lönegrad.
5. Tjänsten som maskinmästare i lönegraden RA 13 må ej tillsättas, så länge nuvarande
maskinisten i lönegraden RA 15 kvarstår i tjänst. Tjänsten som maskinist i lönegraden RA 10
må ej tillsättas, så länge nuvarande biträdande maskinisten i lönegraden RA 11 kvarstår i tjänst.
6. Den nuvarande förvaltaren vid pappersbruket bibehålies, så länge han kvarstår i tjänst,
vid oförändrade avlöningsförmåner.
164
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 6.
Ordinarie tjänster i riksbanken enligt gällande personalförteckning
och enligt bankoutskottets förslag.
I. Huvudkontoret.
A. Bankpersonal.
Nuvarande benämning
(föreslagen benämning)
Gällande
personal-
förteckning
Utskottets förslag
Personalplanen
Övergångspla
nen
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
1
RC
13
1
RG
13
1
RC
13
1
RG
12
1
RC
12
1
RC
12
—
2
RC
8
2
RC
8
2
RG
5
—
—
1
RC
4
1
RC
4
1
RC
4
1
RC
1
1
RC
4
1
RC
4
4
RG
1
—
—
1 9
RA
30
7
RC
7
(1)
RC
RA
2
30
1
RA
27
1
RA
27
1
RA
27
8
RA
2ö{
1
6
RC
RA
a
26
1
6
RC
RA
a
26
1
RA
26
1
RC
b
1
RC
b
5
RA
24{
2
5
RC
RA
b
24
2
5
RC
RA
b
24
1
RA
24
1
RA
24
1
RA
24
1
RA
22
1
RA
24
1
RA
24
—
9
RA
22
9
RA
22
1
RA
22
1
RA
22
1
RA
22
2 38
RA
22l
4
10
RA
RA
22
20
18
10
RA
RA
22
20
9
RA
22
5
RA
20
5
RA
20
19
RA
18
14
RA
18
19
RA
18
3 36
RA
16
17
RA
16
27
RA
16
139
91
121 |
Riksbankschef ........................
Vice riksbankschef....................
Bankdirektörer........................
Andre deputerade ....................
Föreståndare för sedeltryckeriet (Direktör
vid sedeltryckeriet)..................
Förvaltare vid pappersbruket (Direktör
vid pappersbruket)..................
Bankråd..............................
Bankokommissarier....................
Ombudsman (Bankombudsman)........
Kamrerare (Bankkamrerare)...........
Sekreterare ..........................
Kamrerare (Bankkamrerare)...........
Biträdande ombudsman (Bankombudsman)
...............................
Arkivarie (Intendent)..................
Kamrerare (Bankkamrerare)...........
Biträdande sekreterare (Sekreterare)____
Revisorer och bokhållare (Bankrevisorer)
Kassörer (Bankkassörer)...............
Förste kammarskrivare................
Kammarskrivare......................
1 6 vakanta fr. o. m. V, 1943, 7 fr. o. m. Vj„ 1944. — 2 9 vakanta fr. o. m. l/i 1944. —
8 1 vakant.
Bankoutskottets utlåtande nr 76. 165
B. Biträdespersonal.
Gällande
Utskottets förslag
Benämning
Lönegrad
personal-
förteckning
Personal-
planen
övergångs-
planen
Förste kontorsskrivare ................
RA 14
_
4
4
Kontorsskrivare ......................
RA 11
12
4
4
Kontorister ..........................
RA 9
—
2
12
Kameralbiträden......................
RA 7
5
10
9
Kontorsbiträden ......................
RA 4
9
18
18
26
38
37
1 Eventuellt 4 i RA 9.
C. Vaktpersonal.
Nuvarande benämning
(föreslagen benämning)
Gällande
personal-
förteckning
Utskottets förslag
Personalplanen
övergångsplanen
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Övervaktmästare......................
1
RA 15
1
RA 16
1
RA 16
Maskinist (Maskinmästare) ............
1
RA 15
1
RA 13
1
RA 13
Förste bankvaktmästare (Biträdande över-
vaktmästare)........................
1
RA 12
1
RA 12
1
RA 12
Biträdande maskinist (Maskinist) ......
1
RA 11
1
RA 10
1
RA 10
Förste bankvaktmästare...............
—
1
RA 10
1
RA 10
Förste bankvaktmästare ..............
—
5
RA 9
5
RA 9
Förste chaufför (Chaufför).............
1
RA 8
1
RA 8
i
RA 8
Chaufför ............................
1
RA 7
—
—
Bankvaktmästare......................
30
RA 7
14
RA 7
24
RA 7
Förste eldare (Eldare).................
1
RA 7
1
RA 7
1
RA 7
37
26
36
166
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
II. Kontoren i Göteborg och Malmö.
Gällande
Utskottets förslag
Nuvarande benämning
(föreslagen benämning)
ning
Personalplanen
Övergångsplanen
Antal jLönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Direktör..............................
2
RC 4
2
RC 4
2
RC 4
Kamrerare (Bankkamrerare)............
2
RA 26
2
RA 26
2
RA 26
2
RA 24
2
RA 22
2
RA 22
Revisorer och bokhållare (Bankrevisorer):
Göteborg ..........................
5
RA 22
{ i
RA 22
RA 20
3
RA 22
Malmö ............................
5
RA 22
\ l
RA 22
3
RA 22
Kassörer (Bankkassörer):
Göteborg ..........................
3
RA 22
l 1
i
RA 20
RA 20
RA 18
1
1
RA 20
RA 18
Malmö ............................
2
RA 22
{ i
RA 20
1
RA 20
HA 18
1
HA 18
Förste kammarskrivare:
Göteborg ..........................
5
RA 18
l
RA 18
4
RA 18
Malmö ............................
4
RA 18
l
RA 18
3
RA 18
Kammarskrivare:
Göteborg ..........................
*7
RA 16
4
RA 16
4
RA 16
Malmö ............................
5
RA 16
3
RA 16
4
RA 16
Kontorsskrivare (kontorister) ..........
2
RA 9
2
RA 9
Kameralbiträden......................
4
RA 7
(vakanta)
2
RA 7
—
Kontorsbiträden ......................
—
2
RA 4
2
RA 4
Bankvaktmästare......................
6
RA 7
4
RA 7
6
RA 7
Gårdskarl ............................
2
RA 5
1
RA 5
i
RA 5
54
| 34
42
1 1 vakant och 1 tjänstledig.
lil. övriga kontor (de 23 mindre).
Nuvarande benämning
(föreslagen benämning)
Gällande
personalförteck-
ning
Utskottets förslag
Personalplanen
Övergångsplanen
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Direktörer............................
Kamrerare (Bankkamrerare)...........
Kassörer (Bankkassörer)...............
Registratorer..........................
Kammarskrivare......................
Bankvaktmästare.....................
23
{ u.
23
23
28
23
RC 1
RA 24
RA 22
RA 20
RA 18
RA 16
RA 6
23
7
16
{ &
19
23
RC 1
RA 24
RA 22
RA 20
RA 18
RA 16
RA 6
23
7
16
8
15
11
12
23
RC 1
RA 24
RA 22
RA 20
RA 18
RA 18
RA 16
RA 6
148
lil
115
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
167
Bilaga 7.
Fullmäktiges förslag
till
ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18, 26 och 27 bankoreglemente!.
§ 16.
Mom. 1. Fullmäktige utse---(vice riksbankschef).
Mom. 2. Är styrelsen — — — ordföranden anmälts.
Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är
förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna antingen annan
av riksdagen vald ledamot av fullmäktige eller sektionschef att uppehålla
riksbankschefens befattning.
Mom. 4. När fullmäktige — — — såsom fullmäktig.
Mom. 5. Envar av--- 7,000 kronor.
Till fullmäktiges---riksbankens tjänst.
Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående
arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,
stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning
med belopp, som fullmäktige bestämma.
Mom. 6. Av Konungen —--år räknat.
Mom. 7. Vid resa---beträffande fullmäktig.
§ 17.
Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges
bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige,
tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom
banken, verkställa köp och försäljning av utländska valutor samt handhava
den löpande förvaltningen i övrigt.
Direktionen skall bestå av riksbankschefen, en annan av de av riksdagen
valda fullmäktige samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde det
ärende hör, som föreligger för bedömande. Vid förfall för riksbankschefen
inträder vice riksbankschefen i hans ställe.
Fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter än riksbankschefen skola
alternera såsom ledamot av direktionen enligt turordning, som bestämmes
av fullmäktige.
Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall
vara ordförande i direktionen. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes
av ordföranden.
Fullmäktig, som är ledamot av direklionen, äger påfordra att ärende, som
eljest må avgöras av direktionen, skall underställas fullmäktiges prövning.
Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en industriverkstyrelse, bestående
av en ledamot av fullmäktige, ordförande, en sektionschef eller ställföreträdande
sektionschef, föreståndaren för sedeltryckeriet, förvaltaren vid pappersbruket
samt, efter fullmäktiges bestämmande, ytterligare en av fullmäk
-
168
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
tige utsedd ledamot, att i enlighet med instruktion, som av fullmäktige fastställes,
i stället för direktionen handlägga ärenden, som angå sedeltryckeriet
och pappersbruket, ävensom utöva tillsyn över verksamheten därstädes. Till
suppleant för ordföranden utses annan fullmäktig.
Industriverkstyrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes.
Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
Ärenden, som angå sedeltryckeriet och pappersbruket, skola inför fullmäktige
föredragas av industriverkstyrelsens ordförande eller den han därtill
utser.
Till industriverkstyrelsens ordförande utgår särskilt arvode av 1,500 kronor
för år. Utses till ledamot av industriverkstyrelsen annan, som ej är
tjänsteman i riksbanken, må han av fullmäktige tillerkännas arvode av
högst 1,500 kronor för år jämte resekostnadsersättning enligt reseklass 1 i
allmänna resereglementet.
§ 18.
Mom. 1. För behandling--—■ — fullmäktiges sammankomst.
Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en delegation att enligt av fullmäktige
fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden. Delegationen
skall bestå av riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice
riksbankschefen, en annan fullmäktig, som är ledamot av direktionen, samt
chefen för banksektionen. Lånedelegationen skall sammanträda —--så
yrkar.
Lån från — — — av fullmäktige.
Mom. 3. Fullmäktig, direktionsledamot, ledamot av industriverkstyrelsen
eller av lånedelegationen, så ock tjänsteman, som har att meddela beslut
å riksbankens vägnar, äger ej deltaga i behandling av fråga rörande
avtal mellan honom och riksbanken. Ej heller må han deltaga i behandling
av fråga om avtal mellan''riksbanken och. tredje man, där han i frågan
äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot riksbankens. Vad
sålunda är stadgat angående avtal skall äga motsvarande tillämpning beträffande
rättegång eller annan talan.
Mom. 4. Vid fullmäktiges — — — per capita.
§ 26.
Mom. 1. Styrelse vid avdelningskontor skall bestå, förutom av direktören
vid kontoret, av minst tre och högst fyra ledamöter.
Ordförande ävensom övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem,
i den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre år
i sänder, fullmäktige obetaget att, när de därtill finna anledning, entlediga
styrelseledamot eller suppleant.
Styrelse väljer inom sig vice ordförande.
Till ordförande eller vice ordförande må direktören vid kontoret icke
utses.
Mom. 2. Är direktören förhindrad tjänstgöra, anmäles förhållandet
skyndsamt hos direktionen; och äger styrelsen, intill dess beslut i anledning
därav meddelats, förordna örn göromålens uppehållande.
Mom. 3. Styrelseledamot, som ej är direktör vid kontoret, äger uppbära
arvode för år med följande belopp, nämligen
Vid kontoren i Göteborg och Malmö: styrelsens ordförande 2,500 kronor
och envar av övriga styrelseledamöter 2,000 kronor; samt
vid övriga kontor: styrelsens ordförande 2,000 kronor och envar av övriga
styrelseledamöter 1,500 kronor.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
169
Mom. 4. Suppleant äger att för tid, under vilken han uppehåller befattning
såsom styrelsedamot, uppbära ersättning med belopp, motsvarande
det för annan ledamot än ordföranden bestämda arvodet.
§ 27.
Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen
så ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång det fordrar, dock minst
två gånger i veckan. Styrelsen är ej beslutför, med mindre än att tre ledamöter
äro tillstädes.
Uppstå vid---röst avgörande. Låneansökan må ej anses bifallen,
såvida ej minst tre ledamöter äro om beslutet ense.
Mom. 2. Styrelseledamot äger---tredje man.
170
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 8.
Fullmäktiges förslag
till
ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för
riksdagens verk.
1 §■
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie
befattningar vid riksdagens verk, dels å innehavare av befattningarna såsom
förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef samt riksgäldsdirektör,
dels ock å riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman.
De befattningar---fogad tjänsteförteckning.
Om ställföreträdare — — — 50 a § 2 mom.
5 §.
Löneplan RA.
(Oförändrad.)
Löneplan RC.
(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
Lönegrad
och löneklass
nr
Årslön
kronor
b
11,000
4
16,000
9
22,000
a
12,000
5
17,000
10
24,000
i
13,000
6
18,<100
11
26,000
2
14,000
7
19,000
12
29,000
3
15,000
8
20,000
13
37,000
11 §■
1 morn. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn
till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal
dagar:
Intill
det år, under
vilket tjänstemannen
fyller
40 år
Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10____ 20 dagar
RA 11—23.... 25 »
RA 24—341
RC b—13/
Från och med
det år, under
vilket tjänstemannen
fyller
40 år
30 dagar
35 »
35 »
45 »
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
171
12 §.
För tid---och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:
Löneplan RA.
(Oförändrad.)
Löneplan RC.
Löneklass
nr
A-avdrag
för dag
kronor
B-avdrag
för dag
kronor
Löneklass
nr
A-avdrag
för dag
kronor
B-avdrag
för dag
kronor
b
6
12
7
13
25
26
50
a
7
_
14
_
8
14
—
28
—
i
8
_
16
_
9
15
50
31
—
2
9
_
18
_
10
17
—
34
—
3
10
_
20
_
11
18
50
37
—
4
11
_
22
—
12
21
—
42
—
5
11
75
23
50
13
27
—
54
—
6
12
50
25
—
C-avdraget---delegerade bestämma.
15 §.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra
fall än i 14 § avses skall tjänsteman
a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och
samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:
för tjänstemän tillhörande lönegraderna RA 1—10 .............. 25 dagar
, » » »RA 11-23 .............. 20 »
IRA 24-34)
IRA 24-341
IRC b—13/
10
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.
Vad i---anordnad läkarundersökning.
172
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Bilaga 9.
Fullmäktiges förslag
till
tjänsteförteckning för riksbanken.
Befattningar Lönegrad
Kontorsbiträde ......... RA 4
Bankvaktmästare ............................................ RA 5
Gårdskarl .................................................. RA 5
Bankvaktmästare ............................................ RA 6
Bankvaktmästare .............................. RA 7
Förste eldare ................................................ RA 7
Kameralbiträde ............................................. RA 7
Förste chaufför .............................................. RA 8
Förste bankvaktmästare ...................................... RA 9
Kontorist ..................... RA 9
Maskinist ................................................... RA 10
Kontorsskrivare ............................................. RA 11
Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman).............. RA 12
Maskinmästare .............................................. RA 13
Förste kontorsskrivare ........................................ RA 14
Kammarskrivare ............................................ RA 16
Kassör ...... RA 16
Övervaktmästare (syssloman) .................................. RA 16
Förste kammarskrivare........................................ RA 18
Kassör...................................................... RA 18
Kassör...................................................... RA 20
Revisor och bokhållare........................................ RA 20
Bankkamrerare ............................................. RA 22
Revisor och bokhållare........................................ RA 22
Sektererare ............................. RA 22
Bankkamrerare ............................................. RA 24
Intendent .................................................. RA 24
Ombudsman ................................................ RA 24
Bankkamrerare ............................................. RA 26
Ombudsman ................................................ RA 26
Bankkamrerare ............................................. RC b
Sekreterare ................................................. RC b
Bankkamrerare .............................................. RC a
Direktör vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och
Malmö) .................................................. RC 1
Bankokommissarie .......................................... RC 2
Biträdande bankdirektör ...................... RC 4
Direktör vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö)............ RC 4
Föreståndare för sedeltryckeriet................................ RC 4
Förvaltare vid pappersbruket .................................. RC 4
Bankdirektör ................................................ RC 8
Vice riksbankschef............................................ RC 12
Förste deputerad och riksbankschef.......... RC 13
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
173
Bilaga 10.
Fullmäktiges förslag
till
ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan),
avsedd att tillämpas tillsvidare t. o. m. den 31 december 1946.
Befattningar
1 Förste deputerad och riksbankschef..........................
1 Vice riksbankschef ........................................
2 Bankdirektörer ...........................................
3 Biträdande bankdirektörer.......................... ........
2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö) ......
1 Föreståndare för sedeltryckeriet ............................
1 Förvaltare vid pappersbruket................................
4 Bankokommissarier ......................................
23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och
Malmö) ................................................
1 Bankkamrerare ..........................................
2 Bankkamrerare ..........................................
1 Sekreterare ..............................................
8 Bankkamrerare ..........................................
1 Ombudsman ............................................
12 Bankkamrerare ..........................................
1 Intendent ................................................
1 Ombudsman ............................................
27 Bankkamrerare ..........................................
24 Revisorer och bokhållare ..................................
1 Sekreterare ..............................................
15 Kassörer ........o........................................
10 Revisorer och bokhållare ..................................
39 Förste kammarskrivare ..................................
15 Kassörer ................................................
47 Kammarskrivare ........•................................
1 Övervaktmästare (syssloman) ..............................
4 Förste kontorsskrivare ....................................
1 Maskinmästare ............. • ............................
1 Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman) ..........
4 Kontorsskrivare ..........................................
1 Maskinist ................................................
5 Förste bankvaktmästare ..................................
4 Kontorister ..............................................
1 Förste chaufför ............................... V '' \ V ’ ’ V,'' ’
31 Bankvaktmästare (därav 25 vid huvudkontoret och 6 vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö) ....................
1 Förste eldare ............................................
9 Kameralbiträden ..........................................
23 Bankvaktmästare ........................................
1 Gårdskarl ................................................
20 Kontorsbiträden ..........................................
Lönegrad
RC
13
RC
12
RG
8
RC
4
RC
4
RC
4
RC
4
RC
2
RC
1
RC
a
RC
b
RC
b
RA
26
RA
26
RA
24
RA
24
RA
24
RA
22
RA
22
RA
22
RA
20
RA
20
RA
18
RA
18
RA
16
RA
16
RA
14
RA
13
RA
12
RA
11
RA
10
RA
9
RA
9
RA
8
RA
7
RA
7
RA
7
RA
6
RA
5
RA
4
174
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Anm. 1. Så länge chefen för nuvarande räkenskapsavdelningen kvarstår d tjänst, utbytes
en tjänst som kamrerare i lönegraden RA 26 mot en bankkommissanietjänst i lönegraden
RA 30.
2. Tjänsten i lönegraden RA 26 som ombudsman må ej tillsättas, så länge nuvarande
ombudsmannen i lönegraden RA 27 kvarstår d tjänst.
3. Tjänster i lönegraderna RA 22, 20 och 18 samt i lönegraden RA 16 som kammarskrivare
må ej återbesättas, i den mån övertalig personal kvarstår i tjänst inom högre
lönegrad än den, vartill tjänsten är hänförd. Dock skall därvid hänsyn icke tågås till att
en bankokommissarie i lönegraden RA 30 övergångsvis kvarstår som kontrollant vid sedeltryckeriet.
4. Tjänst som kontorist i lönegraden RA 9 må tillsättas endast i den män antalet kontorsskrivare
i lönegraden RA 11 nedgår under 8.
5. Så länge nuvarande kamrerare i lönegraden RA 24 vid kontoren i Falun, Karlstad,
Kristianstad och Östersund kvarstå i innehavande befattningar, ökas antalet kamrerstjänster
i sagda lönegrad med 4 och minskas antalet kamrerstjänster i lönegraden RA 22
med motsvarande antal. I den mån avgång sker utbytas tjänsterna mot kamrerstjänster i
sistnämnda lönegrad.
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
175
Bilaga 11.
Fullmäktiges förslag
till
ändrad lydelse av §§ 19, 29, 30, 33, 35, 37 och 40 bankoreglementet.
§ 19 1
Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av
riksbankens kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri
och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar
av riksbankens fastigheter och inventarier.
Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen
skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige
därtill utse.
§ 29.
Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad bestämmes av riksdagen.
Fullmäktige äga att fördela dessa tjänster mellan kontoren på sätt
fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna^ lämpligt.
Mom. 2. Har förordnande, vilket meddelas på viss tid å tjänst med lön
enligt löneplan RC, upphört, äga fullmäktige på framställning ay tjänstemannen
medgiva denna att återgå till befattning i den lönegrad å löneplanen
RA, som han omedelbart före förordnandet tillhörde. Den tillfälliga
ökning av antalet ordinarie tjänster, som kan föranledas härav, äga fullmäktige
besluta utan hinder av vad i mom. 1 stadgas.
Mom. 3. Pröva fullmäktige---sådan tjänst.
§ 30.
Mom. 1. För erhållande —--motsvarande bildningsanstalt;
dock att till ombudsman endast den kan antagas, som fullgjort vad författningarna
föreskriva i avseende å dem, som i domarevärv må begagnas;
2:o) beträffande tjänst---erforderliga kunskaper.
Mom. 2. I undantagsfall---juridisk kompetens.
§ 33.
Ordinarie tjänster tillsättas av fullmäktige.
För ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan RA utfärdas konstitutorial.
Ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC 1—13 förordnas
på viss tid, högst tre år i sänder. Tjänstemän med lön i lägre lönegrad
å löneplanen RC förordnas tillsvidare.
§ 35.
Göromålen vid riksbankens kontor samt vid sedeltryckeriet och pappersbruket
skola handläggas i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda
1 Förslag till ändrad lydelse av denna paragraf framlades av fullmäktige i promemoria till
utskottet den 14 oktober 1943.
176
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
tjänstgöringsstadgar, instruktioner och arbetsordningar samt med iakttagande
av de föreskrifter i övrigt, som meddelats av fullmäktige, direktionen
eller beträffande sedeltryckeriet och pappersbruket av industriverkstyrelsen.
§ 37.
Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen, industriverkstyrelsen, styrelse
vid avdelningskontor samt föreståndaren för sedeltryckeriet och förvaltaren
vid pappersbruket att besluta om tjänstledighet för dem underordnad personal
ävensom att förordna om uppehållande av ledigbliven tjänst.
§ 40.
Mom. 1. Om ordinarie---och varnas.
Mom. 2. Därest tjänsteman---del därav.
Mom. 3. Skulle tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller
annat i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring,
ånyo göra sig skyldig till dylik förseelse, ankommer det på fullmäktige att
efter anmälan härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring,
med hänsyn till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla
honom från tjänstgöring, dock under minst sex månader med förlust av
lönen, eller i fråga om tjänsteman tillsatt medelst konstitutorial, förflytta
honom till tjänst i lägre lönegrad, därvid bestämmelserna i 10 § 1 mom.
tredje stycket avlöningsreglementet skola äga tillämpning, eller ock skilja
honom från tjänsten.
Mom. 4. Extra ordinarie---blivit bestämd.
Mom. 5. Om tjänstefel —--från tjänstgöring.
Mom. 6. Beslut, varigenom---skriftligen meddelas.
Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.
177
Reservationer:
1) av .herr Paulsen, som beträffande förslaget i dess helhet anfört
och hemställt följande:
»Under behandlingen inom utskottet av bankofullmäktiges förslag till
omorganisation av riksbanken har jag kommit till den uppfattningen, att
förslaget icke är moget för genomförande. Redan ärendets handläggning ger
anledning till vissa erinringar. Fullmäktige uppdrogo år 1937 åt vice riksbankschefen
Wallberg att fullfölja den då påbörjade undersökningen angående
riksbankens organisation. Först fem år senare i juni 1942 är utredningen
verkställd. Det är visserligen sant, att utredningsmannen på grund
av andra arbetsuppgifter nödgats tid efter annan lägga utredningsarbetet åt
sidan, men det hade säkerligen gagnat saken, örn fullmäktige, då de tilldelat
utredningsmannen nya arbetsuppgifter, sörjt för att omorganisationsarbetet
ej behövt avstanna. Det hade dessutom varit till fördel, om utredningen icke
upplagts som en enmansutredning. Örn för utredningen anlitats jämväl en
eller flera i förhållandena inom statsförvaltningen och enkannerligen riksbanken
insatta personer hade resultatet säkerligen blivit mera acceptabelt,
icke minst genom att större hänsyn då sannolikt kommit att tagas till tradition
och historisk bakgrund. Frågorna hade då kunnat bli mer allsidigt belysta,
de extrema uppfattningar, som i vissa fall kommit till uttryck i utredningen,
hade blivit utjämnade redan på ett tidigt stadium, materialet hade
kunnat uppdelas och utredningen blivit tidigare färdigställd, varjämte genomförandet
av planerna hade underlättats. Vad särskilt det sista beträffar hade
man nu, då utredningsmannen inom kort lämnar sin befattning i riksbanken,
haft tillgång på andra i frågans alla detaljer fullt insatta personer,
som omedelbart kunnat övertaga genomförandet.
Den i juni 1942 framlagda utredningen blev därefter föremål för behandling
inom fullmäktige under hösten 1942 och de första månaderna av år
1943. Ehuru det icke är möjligt för en utomstående att bedöma, i vad mån
denna tid varit tillräcklig för fullmäktige att tränga in i det vidlyftiga ämnet,
framgår det i allt fall av handlingarna, att tiden varit alltför knapp. Vid behandlingen
av elt stort antal spörsmål lia fullmäktige nämligen öppet deklarerat,
att de ännu icke tagit ståndpunkt till de framlagda organisationsförslagen.
Till den osäkerhet, som sålunda präglar fullmäktiges uppfattning örn
förslaget, torde måhända lia medverkat den kritik, som från tjänstemannahåll
riktats mot förslaget. Den stomme till nyorganisation, som enligt utskottets
majoritet nu av fullmäktige underställes riksdagens godkännande, in
Bihang
lill riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 76. lä
178
Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.
skränker sig i själva verket till ledningens organisation och själva organisationsplanen,
som bildar underlaget för de högre tjänsterna. I detta, läge hade
det varit naturligt, om fullmäktige begränsat sina yrkanden till att avse dessa
spörsmål. Det märkliga är nu, alt de icke genomarbetade eller godkända
organisationsförslagen läggas till grund för en ny personalorganisation för
hela banken. Man bygger härvid på intagna principståndpunkter till vissa
delar av förslagen. Vid sådant förhållande förefaller det mig, som örn de
förslag beträffande personalens löneställning och antal, som inkopplats i
sammanhanget utan att annat än delvis ha anknytning till beslutade eller förordade
organisatoriska förändringar, vilar pä en ganska löslig grund. Det
läge, i vilket organisationsfrågan således kommit, är enligt min mening i
hög grad beklagligt. Så som frågan upplagts av fullmäktige — de lia försiktigtvis
på alla punkter ansett sig böra ha fria händer att ordna förhållandena
med hänsyn till kommande utredningar — vet ingen, hur organisationen
i detalj kommer att te sig i framliden.
Omorganisationen syftar i väsentlig mån till en rationalisering av de tekniska
arbetsmetoderna i banken. Det är denna rationalisering, som skulle
möjliggöra ingreppen i personalhänseende. Man tycker då, att rationaliseringsåtgärderna
hade bort föregå personalomläggningarna. Såsom redan
framhållits ha fullmäktige emellertid ännu endast i vissa delar tagit ställning
till projekten härvidlag men icke förty redan dragit konsekvenserna av
rationaliseringen, när det gäller personaluppsättning och löneställningen. Utredningen
ger vid handen, att riksbanksledningen i viss mån underlåtit att
vidtaga möjliga anordningar för arbetets förenkling och rationella ordnande.
Det framgår, att förklaringen härtill är, att man i stor utsträckning undanskjuta
reformerna i avvaktan på utredningens slutförande. Sammankopplingen
av frågan om den tekniska kontorsorganisationen med frågan om
bankens ledning och organisationsplanens uppbyggande har icke varit lycklig.
Denna sammanblandning har varit ägnad att skymma blicken för de
verkliga sammanhangen men haft den effekten att sprida ett sken av att
ärendet kräver ett snabbt avgörande i alla dess detaljer. I detta sammanhang
kan jämväl framhållas, att överblicken över fullmäktiges förslag i hög
grad försvårats därigenom att förslaget framlagts i icke mindre än fyra olika
skrivelser, vilka delvis behandla samma frågor.
Inom utskottet har jag hävdat den uppfattningen, att rationaliseringen är
en skyldighet för fullmäktige samt att densamma kan och bör igångsättas
och fullföljas ulan att riksdagen först behöver informeras och organisationen
omläggas. Jag har därför ansett, att ärendet bort av utskottet återförvisas
till fullmäktige med anmodan till dem att först gripa sig an med rationaliseringen
samt därefter inkomma med de förslag till ändringar i personalorganisationen,
som kunna påkallas av redan verkställda omläggningar eller av
utarbetade och godkända planer.
Även andra skäl tala för att frågan nu icke bör upptagas till avgörande.
Den föreslagna omorganisationen skulle föregripa den utredning rörande
riksbankens ställning och arbetsuppgifter, som begärts av 1941 års riksdag.
Visserligen har utskottet med hänsyn härtill icke velat biträda förslaget örn
Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.
179
förenkling av avdelningskontorens organisation, men även för huvudkontorets
del finnes anledning räkna med att utredningen kan komma att medföra
förändringar, som skulle rubba den av utskottet nu tillstyrkta organisationen.
Det nuvarande tidsläget präglar i hög grad riksbankens verksamhet,
varför de rådande förhållandena knappast kunna vara lämpliga som utgångspunkt
för en omorganisation, som uttryckligen bygger på oförändrade
arbetsuppgifter.
Enligt min mening synes föreliggande förslag icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd. Då emellertid med avseende å riksbankens ledning behov
av en omorganisation synes föreligga, torde det böra ankomma på bankoutskottet
att i början av nästa års riksdag inkomma med förslag i ämnet. Det
korta dröjsmål, som skulle föranledas därav, torde sakna betydelse. Vad personalorganisationen
beträffar, torde det böra anstå med ändringar i densamma,
till dess utredningsarbetet verkligen slutförts och föreligger i en av
fullmäktige godkänd organisation. I avvaktan på utredningens slutförande
torde någon ytterligare vakanssättning av tjänster ej böra förekomma, utan
torde tjänstetillsättningar böra ske med utgångspunkt från det nuvarande,
med hänsyn till redan förefintliga vakanser reducerade antalet tjänster.
Jag tillåter mig således hemställa,
att riksdagen, med godkännande av ovan uppdragna riktlinjer
för ärendets fortsatta beredning, må avslå det föreliggande
förslaget till omorganisation av riksbanken.»;
2) av herrar Nordenson, Sylwan och Ericsson i Åtvidaberg, vilka ansett,
att utskottets yttrande beträffande direktionens sammansättning
(se sid. 23—27) bort hava följande lydelse:
»Medan direktionen —--(= utskottet sid. 23)---en månad.
Andre deputerade---(sid. 23)----valda fullmäktige. Tidigare
ha vid olika tillfällen förslag framställts, att andre deputerade skulle kunna
utses jämväl utom fullmäktige. Ett i sådant syfte framställt förslag avvisades
av utskottet år 1939 under hänvisning till att ett bifall till förslaget, som skulle
medfört, att icke mindre än tre ledamöter av direktionen skulle kunna vara
icke-fullmäktige, skulle försvaga riksdagens direkta inflytande över riksbankens
ledning. I sitt föreliggande förslag ha fullmäktige sökt förebygga en sådan
eventualitet genom att i direktionen skulle insättas en s. k. jourhavande
fullmäktig, vilken sålunda skulle ersätta den bland riksdagens ledamöter valda
fullmäktigeledamoten i direktionen (andre deputeraden för avdelningskontoren).
Förslaget medför dessutom, att av fullmäktiges sju ledamöter fem
skulle kunna väljas inom riksdagsledamöternas krets mot för närvarande
fyra. Samtidigt ha fullmäktige emellertid velat tillgodose ett annat önskemål,
nämligen att bereda samtliga fullmäktige, som kunna komma ifråga till
uppdraget, möjlighet att tjänstgöra i direktionen och därigenom få tillfälle
alt bli insalta i bankens löpande verksamhet. Såsom ovan sagts, skall nämligen
enligt fullmäktiges förslag ifrågavarande ledamotskap alternera mellan
samtliga fullmäktige utom ordföranden och riksbankschefen eller mellan
180 Bankoutskottets utlåtande nr 76.. Reservationer.
fem fullmäktige. Härvid skulle sålunda tillämpas samma sätt för fördelning
av tjänstgöringen, som för närvarande iakttages inom lånedelegationen.
Mot förslaget örn en dylik alternerande tjänstgöring för fullmäktige har
inom utskottet anförts, att detta ej skulle bereda fullmäktige tillräckligt inflytande
på direktionens arbete. Inom utskottet har därför den tanken förts
på tal, att direktionen skulle utökas med ytterligare en representant för fullmäktige,
benämnd deputerad, och med uppdrag att regelbundet deltaga i direktionens
arbete. Utskottet har emellertid funnit, att tillräckligt bärande
skäl icke förebragts för en dylik anordning. Det inflytande från riksdagens
sida över riksbankens arbete, som man varit enig örn att i detta sammanhang
bevara orubbat, gäller grundlinjerna för bankens arbete. Men alla frågor
av principiell art rörande vår penningpolitik i dess olika former samt
bankens arbete och organisation skola självfallet avgöras av fullmäktige in
pleno. De ärenden, som falla inom direktionens arbetsområde äro av bankteknisk
och administrativ art och av löpande natur. Det är angeläget, att
fullmäktigeledamöterna äro förtrogna med handläggningen av dylika frågor,
och detta vinnes just genom det föreslagna alternerande jourhavandeskapet.
Något behov av en ständigt jourhavande fullmäktig (deputerad) kan sålunda
icke anses föreligga.
Mot förslaget att i direktionen insätta en deputerad talar även, att direktionen
då skulle bli alltför stor. En direktion av fem personer kan knappast
anses motiverad. En dylik organisation skulle även kunna leda till att avgöranden
eller förberedelser till avgöranden träffades redan inom direktionen
i frågor, som fullmäktige lia att taga ställning till in pleno.
Med hänsyn härtill har utskottet, som biträder förslaget om andre deputeradebefattningarnas
indragning, funnit sig böra stanna för att förorda fullmäktiges
förslag beträffande direktionens sammansättning, som innebär, att
direktionen regelmässigt skulle bestå av högst fyra ledamöter, nämligen
riksbankschefen, vice riksbankschefen, en jourhavande fullmäktig och vederbörande
sektionschef. I direktionen skulle således finnas två fullmäktige.
Såsom fullmäktige ifrågasatt, böra fullmäktige äga föreskriva, att vid
behandlingen av visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer
skola deltaga.
Vad angår frågan örn ersättning till —---(sid. 25—26)------för
slag
härutinnan.
Direktionen såsom sådan---------(sid. 26—27)----av riksbanks
chefen.
I enlighet med det anförda förordar utskottet, att § 16 och § 17 mom. 1
bankoreglemente! måtte erhålla följande lydelse:
§ 16.
Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig riksbankschef samt inom eller utom
sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande
förfall träda i hans ställe (vice riksbankschef).
Mom. 2. Vid förfall för fullmäktiges ordförande inkallas den av Konungen
förordnade suppleanten.
Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.
181
Vid förfall för annan fullmäktig än ordföranden eller riksbankschefen inkallas
av riksdagen utsedd suppleant, om styrelsen eljest ej är beslutför eller
förekommande ärendes vikt det föranleder.
Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är
förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna annan av riksdagen
vald fullmäktig eller sektionschef att uppehålla befattningen såsom
riksbankschef.
Mom. 4. När fullmäktig--— såsom fullmäktig.
Mom. 5. Envar av--- 7,000 kronor.
Till fullmäktiges — — — riksbankens tjänst.
Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående
arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,
stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning
efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje resa, som han
i och för fullgörande av uppdraget såsom fullmäktig företager från hemorten
och åter.
Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning
med belopp, som fullmäktige bestämma.
Mom. 6. Av Konungen---år räknat.
Suppleant, som här avses, äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom
fullmäktig samt vid återresa efter slutad tjänstgöring åtnjuta, förutom
resekostnadsersättning efter samma grunder som ledamot av riksdagen, traktamente
enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet.
Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig
eller suppleant för fullmäktig åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning:
a)
vid resa — ---fullmäktige bestämmas.
§ 17.
Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges
bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige, tillse
utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom banken,
verkställa köp och försäljning av utländska valutor, pröva utlåningsärenden
samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt.
Direktionen skall bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, en annan
av de av riksdagen valda fullmäktige (jourhavande fullmäktig) samt
den sektionschef, till vars verksamhetsområde det ärende hör, som föreligger
till bedömande, fullmäktige obetaget föreskriva, att vid behandlingen av
visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer skola deltaga.
Fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter än riksbankschefen skola
alternera såsom jourhavande fullmäktig enligt turordning, som bestämmes
av fullmäktige.
Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall
vara ordförande i direktionen. Direktionen är beslutför, när minst tre leda
-
182
Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.
möter, bland dem jourhavande fullmäktigen, äro närvarande. Vid lika röstetal
gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
Vid direktionssammanträde förekommande ärende skall hänskjutas till
fullmäktige, örn någon av de närvarande ledamöterna det yrkar.
Lån från avbetalningslånefonden till eller med borgen av tjänsteman i
riksbanken eller styrelseledamot vid avdelningskontor må beviljas endast av
fullmäktige.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av § 17 mom. 2 bankoreglementet torde
böra godkännas med den ändringen, att ur näst sista stycket satsen ’dock
att, örn deputerad utses till ordförande, särskilt arvode härför icke skall tillkomma
honom’ bör utgå.»;
3) av herrar Berling, Sundvik och Hallberg, vilka inom utskottet yrkat,
att tilläggsarvodet till deputeraden måtte bestämmas till högst
6,000 kronor för år och att i enlighet härmed detta belopp borde i stället för
högst 8,000 kronor införas i § 16 mom. 5 bankoreglementet; samt
4) av herr Nordenson, som inom utskottet yrkat bifall till fullmäktiges
förslag, att tilläggsarvodet till ställföreträdande sektionschef
skall utgå med högst 3,000 kronor för år.
Särskilt yttrande
av herr Ohlin:
»Enligt min mening är den av utskottet föreslagna direktionen — bestående
av fem, i vissa fall fyra ledamöter — så stor, att den medför praktiska
olägenheter för arbetet. Av denna anledning har jag ansett lämpligt, att deputeraden
icke bör vara ständig ledamot av direktionen utan att han i likhet
med övriga fyra inom riksdagen valda fullmäktige bör alternera i direktionen.
Denna skulle alltså bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, en
jourhavande fullmäktig och en föredragande sektionschef, när denne är en
annan än vice riksbankschefen.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 76.
183
Innehållsförteckning.
Inledning ...............................................
Del 1. Riksbankens inre organisation.................
A. Vissa rationaliseringsålgärder. Allmänna synpunkter
Utskottets yttrande ................................
B. Organisatoriska förändringar.......................
1. Riksbankens ledning.............................
Utskottets yttrande...............................
2. Huvudkontorets organisation......................
Utskottets yttrande...............................
3. Avdelningskontorens organisation..................
Utskottets yttrande...............................
4. Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.........
Utskottets yttrande...............................
Del II. Riksbankens personalorganisation
I. Allmänna synpunkter .............................
Utskottets yttrande.............................
II. Förslag till ny tjänsteförteckning m. in............
Tillsättningsformerna.............................
Utskottets yttrande..............................
Vikariatsordningen...............................
Utskottets yttrande ..............................
Sid.
1
5
5
11
15
15
23
28
40
43
53
55
59
64
64
67
70
70
73
75
77
Löneställningen för
A. Direktionen .........................................
B. Bankpersonal .......................................
1. Huvudkontoret.........................................
a) Avdelningschefer......................................
b) Gruppchefer (utom ombudsmannen)....................
c) Ställföreträdande gruppchefer (utom biträdande ombudsmannen)
............................................
d) Ombudsmännen .....................................
e) Övrig bankpersonal ..................................
2. Avdelningskontoren.....................................
a) Direktörer..........................................
b) Kamrerare..........................................
c) Kassörer och övrig bankpersonal.......................
G. Biträdesper sonal...................................
77
79
79
79
81
84
85
88
92
92
93
95
106
opaginerad Kontrollera mot PDF
184 Bankoutskottets utlåtande nr 76.
Sid.
D. Vaktpersonal........................................ 108
1. Vaktmästarpersonal..................................... 108
a) Huvudkontoret...................................... 108
b) Kontoren i Göteborg och Malmö ...................... lil
c) Övriga kontor....................................... 112
2. Maskinpersonal m. fl.................................... 112
E. Icke-ordinarie personal.......................... 113
F. Personalen vid sedeltryckeriet och pappers
bruket
.............................................. 113
Utskottets yttrande ...................................... 115
Tjftnsteförteckning och personalplan............................ 123
Utskottets yttrande........................................... 126
III. Personalorganisationen under övergångstid...................... 127
A. Indragningsstat............................................. 128
B. Ram för tjänstetillsättningar (övergångsplan) .................. 128
1. Bankpersonalen .......................................... 128
2. Biträdespersonalen ........................................ 132
3. Vaktmästarpersonalen ..................................... 133
Utskottets yttrande .......................................... 136
IV. Särskilda ersättningar.......................................... 139
A. Vikariatsersättning.......................................... 139
B. Felräkningspenningar......................................... 140
C. Vissa arvoden m. m......................................... 144
Utskottets yttrande .......................................... 146
V. Kostnadsberäkningar........................................... 147
Utskottets yttrande........................................... 148
VI. Författningsändringar .......................................... 148
Utskottets yttrande .......................................... 150
Utskottets hemställan............................................. 151
Bilaga 1. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av bankoreglementet.. 153
Bilaga 2. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
för riksdagens verk............................................. 158
Bilaga 3. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av riksbankens tjänste
och
familjepensionsreglementen för arbetare........................ 160
Bilaga 4. Förslag till tjänsteförteckning............................. 161
Bilaga 5. Förslag till ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan)
..................................................... 162
Bilaga 6. Sammanställning över ordinarie tjänster.................... 164
Bilagor 7—11. Bilagor till fullmäktiges skrivelser..................... 167
Reservationer ...................................................... 177
Särskilt yttrande.................................................... 182
438110. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.