Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till omorganisation av riksbanken.

1943-11-30 · 184 sidor, varav 171 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 171 av 184 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1943:76, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till omorganisation av riksbanken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 30 november 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till

omorganisation av riksbanken.

I skrivelse till bankoutskottet den 31 mars 1943 hava fullmäktige i riksbanken

framlagt vissa riktlinjer och förslag beträffande riksbankens

inre organisation. Sedermera hava fullmäktige i skrivelse till utskottet

den 17 maj 1943 avgivit förslag angående den personalorganisation,

som bör genomföras i anslutning till omläggningen av bankens inre organisation.

Ifrågavarande förslag grunda sig på en av vice riksbankschefen Ferdinand

Wallberg verkställd utredning. Wallberg hade på hösten 1937 erhållit uppdrag

av fullmäktige att fullfölja den då redan påbörjade undersökningen angående

riksbankens organisation. Efter fullgjort uppdrag överlämnade Wallberg

till fullmäktige ett den 6 juni 1942 dagtecknat betänkande med förslag

i ämnet. Vid sitt arbete hade Wallberg biträtts av tjänstemän inom banken

samt av vissa tekniska sakkunniga.

över Wallbergs utredning hava yttranden avgivits av cheferna för huvudkontorets

olika avdelningar, i vad den äger samband med vederbörande avdelnings

arbetsområde. Vidare hava yttranden över utredningen avgivits dels

i vad densamma avser avdelningskontoren samt deras anknytning till huvudkontoret

av styrelserna för flertalet avdelningskontor samt av en kommitté

sammansatt av representanter för avdelningskontoren, dels i vad densamma

avser tjänstemännens allmänna anställnings-, löne- och arbetsvillkor av Riksbankst

jänstemännens förening, Föreningen Kvinnor i statens tjänst, Sveriges

statstjänstemannanämnd, Civilförvaltningens personalförbund samt Statsanställd

maskinpersonals förening. Slutligen har den föreslagna personalförteckningen

granskats av en av fullmäktige tillsatt kommitté — nedan benämnd

lönekommittén — bestående av generaldirektören E. Stridsberg, ordförande,

statssekreteraren E. A. Westling och statskommissarien B. E. Johnsson,

vars utlåtande dagtecknats den 31 oktober 1942.

Efter genomgång av de avgivna yttrandena har Wallberg till fullmäktige

överlämnat en den 3 februari 1943 dagtecknad skrivelse, innefattande bemötande

av den kritik, som i yttrandena framkommit, samt vissa modifikationer

av och tillägg till det av honom framlagda förslaget. Sedermera har

Wallberg i skrivelse den 16 mars 1943 avgivit kompletterande förslag beträffande

anordnande av sedelräkningscentraler.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 76. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Med skrivelsen av den 31 mars 1943 överlämnade fullmäktige Wallbergs

utredning samt däröver avgivna yttranden jämte inom riksbanken upprättade

sammanställningar av dessa ävensom av Wallbergs bemötande och hans

förenämnda förslag angående sedelräkningscentraler. I skrivelsen hava fullmäktige

inskränkt sig till att framföra sin egen uppfattning i organisationsfrågan

och hava sålunda icke lämnat någon närmare redogörelse för innehållet

i utredningen1 och yttrandena1 eller för frågornas tidigare behandling.

Icke heller lämnas någon beskrivning av hur den nuvarande organisationen

är uppbyggd. I det följande har framställningen i viss mån kompletterats i

angivna hänseenden.

I sin skrivelse av den 17 maj 1943 hava fullmäktige meddelat, att förhandlingar

ägt rum med Riksbankstjänstemännens förening, Föreningen Kvinnor

i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund och Statsanställd maskinpersonals

förening angående de ändrade anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor,

som kunde förutsättas bli en följd av omorganisationen. Till

grund för förhandlingarna hade förelegat — förutom de handlingar som fullmäktige

överlämnat till utskottet med förenämnda skrivelse av den 31 mars

1943 — en samma dag daterad promemoria med förslag angående riksbankens

personalorganisation m. m. Över förhandlingarna, vid vilka fullmäktige

representerats av chefen för finansdepartementets löne- och pensionsavdelning

V. M. J. Fahlander, hade upprättats särskilda protokoll. Ifrågavarande

promemoria och protokoll1 hava såsom bilagor A—E fogats vid fullmäktiges

nyssnämnda skrivelse.

Samtidigt med att skrivelsen av den 17 maj 1943 överlämnades till utskottet,

remitterade fullmäktige densamma till lönenämnden för riksdagens verk

för yttrande.

Vid fullmäktiges förberörda skrivelser av den 31 mars och den 17 maj

1943 voro fogade utdrag av fullmäktiges protokoll i ärendet, utvisande inom

fullmäktige uttalade avvikande meningar. Dessa uttalanden äro i det följande

redovisade under respektive rubriker.

Under åberopande av vad fullmäktige anfört och föreslagit i förenämnda

skrivelser av den 31 mars och den 17 maj 1943 lia fullmäktige hemställt, att

bankoutskottet ville föreslå riksdagen att

1) i princip godkänna den plan för riksbankens omorganisation, som av

fullmäktige i förstnämnda skrivelse förordats;

2) med tillämpning från och med den 1 januari 1944,

a) besluta att §§ 16, 17, 18, 26 och 27 bankoreglementet skola erhålla ändrad

lydelse i enlighet med vid sistnämnda skrivelse fogad bilaga (inlagen i

det följande som Bilaga 7),

b) godkänna vid samma skrivelse fogat förslag till ändrad lydelse i vissa

delar av avlöningsreglementet för riksdagens verk samt besluta, att 49 § 2—4

mom. i sagda reglemente skola upphöra att gälla (intaget i det följande som

Bilaga 8),

c) besluta, att den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

1 Här uteslutna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

3

skall, i vad den avser riksbanken, erhålla den ändrade lydelse, som framgår

av vid skrivelsen fogad bilaga (intagen i det följande som Bilaga 9);

3) godkänna vid skrivelsen såsom bilaga fogat förslag till ram för tjänstetillsättningar

inom riksbanken (övergångsplan), att tillämpas tillsvidare från

och med den 1 januari 1944 eller den senare dag, fullmäktige bestämma,

till och med den 31 december 1946, dock med rätt för fullmäktige att, om

förhållandena därtill föranleda, före förstnämnda dag tillsätta i sagda övergångsplan

upptagna tjänster (intaget i det följande som Bilaga 10);

4) bemyndiga fullmäktige att i övrigt vidtaga de åtgärder i samband med

omorganisationens genomförande, som av fullmäktige föreslagits;

5) bemyndiga fullmäktige att

a) använda ett belopp av högst 20,000 kronor per år för arvode åt en

direktörsassistent, samt

b) taga i anspråk dels ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor för vissa

ändringsarbeten inom huvudkontoret och dels ett belopp av förslagsvis

175,000 kronor för anskaffande av vissa kontorsmaskiner.

Fullmäktigen Björnsson har anslutit sig till fullmäktiges framställning, i

vad densamma avser en rationalisering av det rutinmässiga arbetet i riksbanken,

men i övrigt påyrkat uppskov med förslagets genomförande. Härjämte

har herr Björnsson framställt vissa ändringsyrkanden beträffande personalorganisationen.

I syfte att hålla riksdagens ledamöter underkunniga om innebörden i fullmäktiges

förslag lät bankoutskottet sammanställa och trycka en redogörelse

för förslagen, vilken redogörelse i juni 1943 utdelades till ledamöterna.

Ifrågavarande organisationsförslag ha under våren 1943 varit föremål för

behandling inom bankoutskottet. Med hänsyn till den korta tid, som stod

utskottet till buds för ärendets handläggning, och då något yttrande från

lönenämnden för riksdagens verk icke var att förvänta förrän under hösten,

kunde ärendet icke slutbehandlas av utskottet under vårsessionen. För att

informera fullmäktige om de synpunkter på organisationsförslaget, som framförts

inom utskottet vid ärendets förberedande behandling — vilken begränsade

sig till de rent organisatoriska spörsmålen — beslöt utskottet efter hemställan

av riksbankschefen, att en sammanfattande promemoria i ämnet skulle

upprättas för att av utskottets ordförande överlämnas till riksbankschefen.

Den sålunda upprättade promemorian — i det följande benämnd utskottspromemorian

— var dagtecknad den 29 juni 1943.

I anledning av promemorian hava fullmäktige till utskottet överlämnat

en den 14 oktober 1943 dagtecknad promemoria, i vilken fullmäktige framfört

vissa synpunkter på de i utskottspromemorian upptagna spörsmålen. I

samband därmed ha fullmäktige framlagt förslag till ändrad lydelse av 19 §

bankoreglementet, avseende inspektionen av riksbankens avdelningskontor.

Vid promemorian voro fogade två protokollsutdrag, utvisande vid ärendets

behandling inom fullmäktige uttalade särskilda meningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Lönenämnden för riksdagens verk avgav den 25 september 1943 till fullmäktige

yttrande över fullmäktiges förslag angående riksbankens personalorganisation

Vid yttrandet funnos fogade särskilda yttranden.

Med skrivelse till utskottet den 14 oktober 1943 hava fullmäktige överlämnat

löneniimndens yttrande och därvid för egen del gjort vissa uttalanden i

ämnet. Vid skrivelsen hade fogats protokollsutdrag innefattande vissa uttalanden

av riksbankschefen och vice riksbankschefen. I anslutning till nyssnämnda

skrivelse har under hand till utskottet överlämnats en skrivelse, innehållande

vissa förslag beträffande benämningarna å en del tjänster å personalplanen.

— Vidare har till utskottet överlämnats en den 14 oktober 1943

dagtecknad, av bankrådet Hj. Ekengren på fullmäktiges uppdrag upprättad

promemoria angående vissa ändringar i bankoreglementet och avlöningsreglemenlet

för riksdagens verk utöver dem, som av fullmäktige föreslagits i

fullmäktiges skrivelse den 17 maj 1943 och promemoria den 14 oktober 1943

(jfr Bilaga 11).

De sålunda till utskottet vid början av innevarande höstsession inkomna

handlingarna återgivas i det följande under respektive rubriker.

Till utskottet ha från fullmäktige överlämnats vissa till 1942 års bankoutskott

inkomna, av utskottet till fullmäktige översända framställningar från

en del personalsammanslutningar och personalkategorier inom riksbanken angående

bcfordringsförhållandena därstädes m. m., vilka framställningar varit

tillgängliga vid ärendets behandling inom fullmäktige.

Till utskottet ha vidare inkommit dels en framställning från styrelsen

för riksbankstjänstemännens förening angående inrättande övergångsvis av

förslagsvis tio tjänster i 16 lönegraden, dels en framställning från civilförvaltningens

personalförbund med hemställan om ärendets återförvisande till

fullmäktige, dels ock en den 24 november 1943 dagtecknad, av praktiskt taget

samtliga tjänstemän i riksbanken undertecknad skrivelse. I sistnämnda

skrivelse hemställes, att bankoutskottet vid det slutliga ställningstagandet

måtte beakta de synpunkter och önskemål, som framförts från personalens

sida i skrivelser och under uppvaktningar, samt vidtaga sådan ändring av

förslaget, att personalen icke gives ändrade villkor förrän en omorganisation,

som motiverar detta, genomförts.

Till utskottet har slutligen inkommit en av ledamöterna av första kammaren

E. Arrhén, R. Lindström och R. Wagnsson samt ledamoten av andra

kammaren F. Ryling undertecknad skrivelse, vari hemställes, att utskottet

måtte besluta att för närvarande icke vidtaga andra omläggningar av riksbankens

organisation än smärre sådana, vilka verkligen äro av behovet påkallade.

För innehållet i sistnämnda skrivelse — i det följande benämnd riksdagsmannaskrivelsen

— redogöres under respektive rubriker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

5

DEL I.

RIKSBANKENS INRE ORGANISATION.

A. Rationaliseringsåtgärder. Allmänna synpunkter.

U tr edningsmannen.

Till belysande av storleksordningen av riksbankens nuvarande organisation

har utredningsmannen lämnat vissa sifferuppgifter, av vilka framgår,

att antalet tjänstemän i banken den 31 december 1941 utgjorde sammanlagt

612, varav 84 fast anställda vaktmästare. Av tjänstemännen tillhörde 335 huvudkontoret,

264 avdelningskontoren, 9 sedeltryckeriet samt 4 pappersbruket.

Lönekostnaderna uppgingo år 1941 till 5.5 milj. kronor, inberäknat löner

till arbetarpersonalen vid nyssnämnda industriföretag. Övriga omkostnader

belöpte sig samma år till i runt tal 3 milj. kronor.

Utredningsmannen har bedrivit organisationsarbetet från förutsättningen

av i stort sett oförändrade uppgifter för riksbankens verksamhet. Han fastslår

till en början, att den nuvarande organisationen inom riksbanken är

otidsenlig och i flera avseenden företer brister såväl i fråga om arbetsfördelning

som beträffande arbetsmetoder. På flera punkter förekommer en överdimensionering

i organisationen, samtidigt som på andra håll en underdimensionering

är rådande. Vidare användes överkvalificerad arbetskraft i

betydande utsträckning. Avsaknaden av en rationellt genomförd arbetsfördelning

medför en betydande belastning av de högre chefstjänstemännen.

Huvudsyftet med utredningsarbetet har varit att genom rationalisering av arbetet

inom riksbanken åstadkomma en ökad effekt inom en minskad kostnadsram.

För att nå detta mål har utredningsmannen förordat följande åtgärder.

I organisatoriskt hänseende förordas

en allsidigt uppbyggd, alla bankens olika uppgifter omfattande, tekniskt

högtstående organisation,

en klar fördelningsplan över de olika arbetsuppgifterna, innebärande en

lokalisering av ansvaret men ock en fördelning av detta efter ärendenas vikt

och betydelse för uppnåendet av nödvändig arbetsavlastning för högsta ledningen,

tidsbesparing samt enklare och snabbare behandling,

arbetets uppdelning efter sakärenden i syfte att vinna största möjliga

garantier för en enhetlig och sakkunnig handläggning,

en hela organisationen genomgående, fast ledning med riksbankschefen

som högsta instans samt från denne kedjeordnade, banktekniskt sakkunniga

sektions-, avdelnings- och gruppchefer,

en i förväg fastställd vikariatsordning i dubbla led för samtliga chefsbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

fattningar av olika grader att gälla vid tillfälliga förfall, t. ex. på grund av

tjänsteresa, semester, sjukdom etc.

Bland tekniska hjälpmedel förordas

utnyttjande av moderna, även maskinella genomskriftsmetoder,

ersättandet av bundna böcker med dels kontokortsystem, dels genomslagskopior,

ordnade i s. k. mappar,

ersättandet av nuvarande, på handskrivna memorialer baserade bokföringssystem

med en i det närmaste fullständig maskinbokföring,

verkställandet av vissa likvider till och från allmänheten i ökad utsträckning

över postgiro.

I fråga om de lokala förhållandena förordas

en omdisposition av till buds stående lokaliteter för utvinnande av dels

ändamålsenligare inbördes placering mellan de olika arbetsenheterna, dels

bättre avpassade utrymmen,

friläggning av diskarna i banksalen för vinnande av ökade expeditionsmöjligheter,

en omläggning av korrespondensarbetet så att med frångående av nuvarande

lokala centralisation detta arbete kunde ske i omedelbar anslutning

till ärendenas expeditionella handläggning.

I avseende å arbetskraften och dess utnyttjande bör eftersträvas

en väl planlagd rekrytering,

en under första tjänsteåren fortsatt allsidig bank- och kontorsteknisk utbildning,

skapandet av elasticitet i hela organisationen i både höjd- och sidled, innebärande

genomgående arbetsutjämning,

viss specialisering med hänsynstagande till kunskaper, utbildning och andra

förutsättningar,

en noga avvägd placering av de enskilda tjänstemännen med hänsyn till

vederbörandes kvalifikationer och arbetets art så att användningen av för

ändamålet överkvalificerad arbetskraft undvikes,

införandet av halvtidstjänstgöring på vissa platser.

Utredningsmannen har i detalj genomgått förloppet av de olika arbetsprocesserna

inom riksbanken och framlagt preciserade förslag till organisation

av olika rörelse- och arbetsgrenar. Anledning saknas att här närmare ingå

på innebörden av förslaget i denna del, då det ankommer på fullmäktige

att ordna arbetet inom banken. Vad däremot beträffar de delar av förslaget,

för vilkas genomförande riksdagens medverkan erfordras eller vilka

stå i nära samband med dylika frågor, ha desamma upptagits av fullmäktige

under respektive rubriker. Med avseende å dessa förslag torde få hänvisas

till den följande redogörelsen.

Utredningsmannen har beräknat, att hans förslag skulle, sedan de i sin

helhet genomförts, ge till resultat en årlig kostnadsbesparing av 1,250,000

kronor. I väsentlig mån ernås besparingen därigenom att rationaliseringen av

arbetet och organisatoriska omläggningar skulle minska behovet av antalet

tjänstemän med omkring 135. Besparingar ernås vidare genom en sänkning

av lönerna för vissa grupper av de anställda i mellangrader och lägre grader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

7

Fullmäktige våren 1943.

Beträffande principerna för den ifrågasatta rationaliseringen ha

fullmäktige anfört följande:

Fullmäktige dela utredningsmannens uppfattning, att riksbankens nuvarande

organisation är otidsenlig och i behov av en genomgripande rationalisering.

Betydande förenklingar i arbetsformerna torde kunna genomföras

utan att kontrollen försämras, varjämte besparingar kunna åstadkommas genom

organisatoriska förändringar, som ta sikte på att undvika att — såsom

hittills otvivelaktigt varit fallet — för relativt enkla arbetsuppgifter utnyttjas

överkvalificerad och förhållandevis högt avlönad personal. Å andra sidan är

det, såsom utredningsmannen framhållit, angeläget att i vissa delar utbygga

och förstärka den nuvarande organisationen.

I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige, att man vid en omorganisation

av riksbanken bör utgå från den förutsättningen, att riksbanken icke

kommer att tillföras nya, för en centralbank främmande arbetsuppgifter. En

utbyggnad av riksbanken i riktningar, som kunna antagas förlora aktualitet,

orn en statlig affärsbank skulle upprättas, bör å andra sidan ej ifrågakomma.

Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra örn chefens för finansdepartementet

uttalande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1942 i anledning av

riksdagens skrivelse nr 452/19411 angående utredning örn riksbankens uppgifter

och organisation m. m., att örn det visade sig önskvärt att förstärka

statens inflytande på kreditmarknaden detta bäst kunde ske genom utveckling

av andra statliga kreditinstitutioner än riksbanken.

Enligt fullmäktiges mening är det lämpligt att icke omedelbart fastlåsa en

ny organisation i alla dess delar. Med hänsyn till ovissheten beträffande omfattningen

— inom ovan angiven ram — av bankens verksamhet efter ett

blivande fredsslut bör nämligen möjligheten hållas öppen att vidtaga av förhållandena

påkallade förändringar i organisationsplanen. Detta hindrar dock

icke att redan nu beslut fattas örn genomförande av en omorganisation, som

avser att skapa en under alla förhållanden lämpligare uppbyggnad av riksbankens

inre organisation och att åstadkomma en rationalisering och förenkling

av arbetsrutinen.

I utredningen lia som ovan antytts föreslagits betydande omläggningar av

det tekniska rutinarbetet inom riksbanken. Sålunda förutsättes användande

av maskinella hjälpmedel i betydligt större utsträckning än hittills, vilka

skulle möjliggöra övergång till maskinbokföring och utvidgat genomskriftsystem.

Vidare föreslås utnyttjande i ökad utsträckning av postgirorörelsen, i

första hand för betalningar till riksbanken. Fullmäktige ansluta sig till utredningens

principiella uppfattning i dessa hänseenden. Det är emellertid icke

möjligt för fullmäktige att bedöma, huruvida förslagen i alla detaljer lämpa

sig till utförande i oförändrad form eller huruvida modifikationer böra vidtagas.

I de avgivna yttrandena hava framkommit vissa uppslag, som kunna

vara värda ett närmare övervägande. Ehuru fullmäktige sålunda i huvudsak

ansluta sig till utredningens förslag, när det gäller arbetsrutinens omläggning,

anse fullmäktige det med hänsyn härtill tillrådligt, att reformerna på

detta område genomföras successivt och i vissa avseenden först sedan verkställda

undersökningar bestyrkt deras lämplighet. Fullmäktige anse sig på

grund härav icke böra här närmare ingå på en detaljgranskning av utredningens

förslag i denna del. Vad nu sagts gäller även beträffande utredningens

förslag i fråga örn överflyttning från avdelningskontoren till huvudkontoret

av vissi kontoren nu åvilande rutinarbete.

1 Jfr bankoutskottets utlåtande nr 75/1941.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

I slutet av sin skrivelse av den 31 mars 1943 framhålla fullmäktige ånyo, att

det förhållandet att fullmäktige i stort sett ansett sig kunna biträda utredningsmannens

förslag beträffande riksbankens organisation icke innebär att fullmäktige

därmed velat binda sig i fråga om detaljerna i förslaget. På flera områden

hava fullmäktige ansett ytterligare överväganden böra föregå, innan

de av utredningsmannen förutsatta organisatoriska ändringarna genomföras.

Fullmäktige tillägga, att om man bortser från de föreslagna ändringarna

med avseende på ledningen torde det i huvudsak ligga inom ramen för

fullmäktiges befogenhet att genomföra de omläggningar av den inre organisationen,

som förutsatts i ovanberörda skrivelse. Med hänsyn till dels att

dessa omläggningar äro av betydande räckvidd och dels till de ändringar i

riksbankens personalbestånd, som föranledas därav, hade emellertid fullmäktige

velat anmäla frågan även i förevarande del för bankoutskottet.

Fullmäktigen Björnsson har till fullmäktiges protokoll framhållit en del

allmänna synpunkter på organisationsförslaget och därvid anfört vissa skäl,

som enligt hans uppfattning skulle tala för ett uppskov med förslagets

genomförande. Herr Björnsson anför följande:

Syftet med den av fullmäktige föreslagna omorganisationen är dels att

åvägabringa en teknisk rationalisering av bankarbetet och dels att minska arbetsbördan

för riksbanksledningen. Fullmäktiges förslag ansluter sig i stort

sett till det av vice riksbankschefen utarbetade. Detta förslags utarbetande

har på grund av uppgifternas omfattning och andra omständigheter krävt åtskilliga

år. Enligt min mening är behovet av en rationalisering till fullo ådagalagt,

och det synes mig angeläget, att man i varje fall principiellt snarast

möjligt tar ståndpunkt till denna fråga. Under den relativt långa tid arbetet

på omorganisationen har pågått har detta nämligen utgjort ett hinder mot de

partiella reformer, som enligt min mening kunde och borde lia genomförts.

Förslag till partiella reformer lia under denna tid alltid mötts med den invändningen,

att dylika frågor böra bedömas i ett sammanhang. Emellertid

har man på senare tid tagit hänsyn till en förestående omorganisation även

genom vakanssättning av åtskilliga befattningar, vilket vållat oro bland personalen

och osäkerhet i arbetet, det senare förvärrat därav, att åtskilliga av

personalen tagits i anspråk för militärtjänstgöring och i viss mån för tjänstgöring

vid kristidsorganisationer.

Örn det sålunda i och för sig är önskvärt att kunna snarast möjligt taga

definitiv ståndpunkt till föreliggande förslag i dess helhet, synas också starka

skäl tala för uppskov. Utredningsmannens förslag ter sig visserligen, åtminstone

vad formuleringen av definitioner, arbetsbeskrivning och förslag

beträffar, vid första påseendet mycket klart och skarpt i konturerna. Härtill

bidrar även den rent schematiska uppbyggnaden av organisationen. Men sakligt

sett finner man däri icke ett tillräckligt fast underlag för bedömande av

de olika förslagens genomförbarhet och lämplighet. Särskilt vill jag fästa

uppmärksamheten på att det ännu icke föreligger några förslag till instruktioner

och tjänstgöringsreglementen.

En omständighet, som i detta sammanhang förtjänar beaktas, är, att bankarbetet

till omfång och beskaffenhet för närvarande i väsentlig grad bestämmes

av rådande krigskonjunktur. Det torde här räcka med att erinra om valutakontorets

tillkomst, om sedelomloppets starka tillväxt och den rådande

skiljemyntsbristen. Vidare äro förhållandevis många av bankens tjänstemän

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

9

sysselsatta med speciella uppgifter utanför riksbankens egentliga verksamhet.

Övergången från krigs- till fredsförhållanden kan också tänkas ställa banken

inför nya uppgifter. Det förefaller därför knappast lämpligt att organisera

bankens arbete med hänsyn till nu rådande förhållanden. Även från denna

synpunkt torde sålunda ett uppskov med mera djupgående förändringar i

bankens organisation vara alt tillråda.

Vid riksbankens arbete är särskilt kontrollen av utomordentlig betydelse,

och i utredningsmannens förslag finnes beträffande denna intet mera bestämt

ståndpunktstagande. Man finner visserligen förslag till omläggningar, men

dessa ange icke principerna för de kontrollanordningar, som skola efterträda

de nuvarande. Detta är enligt min mening en allvarlig brist. Mitt arbete inom

banken har visserligen bibragt mig den uppfattningen, att man på vissa punkter

kan reducera kontrollarbetet utan att otillbörligt minska dess effektivitet.

Jag har det intrycket, att. den praxis i fråga örn kontrollen, som nu tillämpas,

vuxit fram stegvis. Varje fel eller falsarium som förekommit, har föranlett

skärpning av kontrollen i syfte alt uppnå fullkomlig säkerhet. Härvid har

man oftast bibehållit äldre kontrollföreskrifter oförändrade. Det synes mig

nödvändigt, att man, örn man vill undvika att komma in på en dylik slentrianmässig

väg, även i fortsättningen måste göra noggrant klart för sig, huru

mycket arbete man vill offra för att nå en viss grad av kontroll och, sedan

man därefter anpassat ett kontrollsystem, icke låter förleda sig till dyrbara

anordningar för kontrollens skärpning, så snart det visat sig möjligt för en

befattningshavare att komma förbi vidtagna kontrollåtgärder.

Fullmäktiges ståndpunktstagande till utredningsmannens förslag torde kunna

karakteriseras så, att de i fråga om organisationen på mångå väsentliga

punkter helt frångått utredningsmannens förslag, att de beträffande omläggningen

av den tekniska arbetsrutinen ställt sig synnerligen tveksamma i fråga

om möjligheten att omedelbart genomföra utredningsmannens förslag, och

slutligen ätt de lämnat utanför diskussionen åtskilliga detaljer, vid vilka utredningsmannen

synes lia fäst stort avseende, såsom t. ex. förslaget örn inspektion

av avdelningskontoren, disciplinära bestämmelser för personalen

samt vissa frågor örn sedeldistributionen. Den precision, som till synes^ finnes

i utredningsmannens förslag, har sålunda i fullmäktiges förslag i många

avseenden försvunnit och ersatts av en välgrundad försiktighet. Men detta gör

det ännu svårare att bedöma slutresultatet av omorganisationen.

En allmän förutsättning för omorganisationsplanens genomförande är, att

riksbankens arbetsuppgifter i fortsättningen skola vara desamma sorn för

närvarande. Man stöder sig därvid på ett uttalande av chefen för finansdepartementet

i anledning av riksdagens skrivelse nied begäran örn utredning

angående riksbankens uppgifter och organisation av innebörd, att om det

visade sig önskvärt att förstärka statens inflytande på kreditmarknaden, detta

bäst skulle kunna ske genom utvecklingen av andra statliga kredilinstitulioner

än riksbanken. Det synes mig innebära ett föregripande av en dylik utredning,

örn nian vidtager en omorganisation av riksbanken, utan att taga

hänsyn lill möjligheten, att de arbetsuppgifter, varigenom riksbanken kan

påverka landets kreditmarknad, kunna tänkas bli överflyttade till andra institutioner.

Om en dylik överflyttning skulle komma att medföra t. ex. en

sammanslagning av de båda statsägda bankerna, är det väl sannolikt, att ilertalet

av riksbankens avdelningskontor, i den män de skola bestå, bomme att

övertagas av den nya banken, eftersom sedeldistributionen i landsorten säkerligen

viii kan ordnas med hjälp av posten. Delta gör, att man enligt mili mening

måste stidla sig synnerligen tveksam lill förslag alt nu genomföra sådana

förändringar i riksbankens organisation och arbetssätt, som direkt eller indirekt

beröra avdelningskontorens ställning. Även andra förändringar av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

principiell beskaffenhet böra få anstå, tills man av utarbetade förslag till

instruktioner och tjänstgöringsreglementen bättre än nu kan sluta sig till

deras verkningar. Ett sadant uppskov behöver ej nämnvärt fördröja omorganisationens

faktiska genomförande. Därigenom skulle man också förebygga

mycken osäkerhet under övergångstiden.

Vad nu sagts synes mig giva anledning till att uppskjuta en mera djupgående

omorganisation av bankens ledning, till dess av riksdagen begärd utredning

om riksbankens ställning och arbetsuppgifter är färdigställd, samt att

beträffande en eventuell omorganisation av riksbankens kontor mer än fullmäktige

gjort beakta den kritik, som framförts ur olika remissyttranden, ävensom

att, innan eventuella förändringar genomföras, låta utarbeta förslag till

instruktioner och tjänstgöringsreglementen. Däremot bar jag intet att erinra

mot ett införande av maskinbokföring och rationalisering i övrigt av det rutinmässiga

arbetet, för den händelse en grundlig undersökning skulle visa,

att en sådan omläggning är ägnad att giva förbättrat arbetsresultat eller medföra

besparingar.

Under åberopande härav har jag ansett mig böra föreslå, att fullmäktige

måtte

för bankoutskottet anmäla sin avsikt att successivt, i den mån så visar sig

lämpligt och möjligt, omlägga det rutinmässiga arbetet vid banken,

hemställa om rätt att få disponera erforderligt belopp för inköp av nödvändiga

maskiner samt vidtagande av de ombyggnadsarbeten inom bankens

lokaler, som kunna bliva erforderliga,

i avvaktan på slutförande av den av riksdagen begärda utredningen om

riksbankens uppgifter och organisation bordlägga frågan örn mera genomgripande

förändringar i bankens ledning och dess organisation.

Kiksdagsmannaskrivclsen.

Sedan decennier tillbaka bar uppmärksamheten varit riktad på riksbankens

organisation. Redan 1860 års finanskommitté tog upp problemet till debatt

samt föreslog en uppdelning av banken genom inrättandet av en centralbank

med vissa begränsade uppgifter samt en statlig affärsbank med fullständig

bankrörelse. Affärsbanken skulle bildas genom aktieteckning. 1883 års bankkommitté

frångick uppdelningen men ansåg däremot, att riksbanken borde

få en mer affärsmässig organisation. Kommittén gjorde sålunda till sitt det

redan flera gånger tidigare framkomna förslaget om enskilda aktieägares upptagande

i riksbanken. I motiveringen framhölls därvid, att det gällde att tillföra

bankens ledning något av sådana krafter, som av privat intresse kunde

väntas förvalta banken på ett mer affärsmässigt sätt än en ledning, som ej

alls hade något privatintresse att bevaka. 1889 års bankkommitté betvivlade,

att de tidigare förslagen om upptagande av enskilda aktieägare skulle motsvara

förväntningarna samt röna några sympatier från riksdagens sida. Fastmer

ansågos de kunna äventyra en önskvärd reformering av bankväsendet. I

stället föreslog kommittén en utökning av antalet fullmäktigeledamöter från 7

till 9 samt viss omläggning av fullmäktigevalen. Kungl. Majit skulle sålunda

utse 3 fullmäktigeledamöter. Sinsemellan skulle samtliga ledamöter vara

likställda samt inom sig idse ordförande och vice ordförande samt 4 deputerade,

nämligen en direktör, en vice direktör och tvenne andra. Genom alt fullmäktige

på detta sätt finge utse funktionärer bland de såväl av Kungl. Majit

som riksdagen valda, skulle de lättare sammansmälta till en behövlig enhet.

Förslaget föll, då emot detsamma bl. a. anfördes, att Kungl. Majits ökade inflytande

på riksbankens förvaltning skulle kunna medföra en utvidgning av

Kungl. Majits makt även på andra områden och därigenom även skapa möj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

11

ligheter till en minskning av riksdagens inflytande. Genom beslut av 1897 års

riksdag erhöll dock Kungl. Maj:t rätt att tillsätta en av fullmäktigeledamöterna.

I anledning av offentlig tidningsdiskussion om riksbankens organisation,

varunder dåvarande riksbankschefen, friherre Langenskiöld, bl. a. föreslog,

att den myndighet riksdagen genom bankoutskottet utövade över riksbanken

i stället skulle läggas i händerna på ett bankråd, bestående av 30 medlemmar,

framlades vid 1912 års riksdag förslag till skrivelse till Kungl. Majit

med begäran om utredning, i vad mån förändringar borde vidtagas i riksbankens

organisation. Under den efterföljande diskussionen yttrade^ bl. a. herr

Hjalmar Branting, att reformförslaget verkade mest lockbete. Ett återfall eller

ansats till återfall från parlamentarismen skulle giva Kungl. Majit alltför mycket

att säga över riksbanken. Riksdagen borde bevaka hela näringslivets intresse

och ej hjälpa privatintresset att bliva gällande inom riksbanken. En utrednings

mål borde vara att med vidtagande av nödiga ändringar trygga riksdagens

makt över banken. Nu hotade faror.

Förslaget föll och frågan om en omorganisation av riksbanken samt en omläggning

av bankens verksamhetsområde ävensom frågan örn inrättandet av

en statlig affärsbank har, såsom framgår av bankoutskottets vid årets riksdag

tryckta sammanställning av bankofullmäktiges förslag, även under senare ar

vid upprepade tillfällen varit föremål för överväganden. Vad gäller utvecklingen

under dessa år, hänvisa vi till sagda tryck.

Den historiska resumén visar de stora svårigheter, som äro förknippade med

dessa problem. Särskilt gäller det tillse, att hinder icke uppsta för riksbankens

rationella och affärsmässiga skötsel, att ovidkommande intressen icke erhålla

inflytande över banken samt att riksdagens inflytande icke beskäres. Ur dessa

synpunkter synes oss det nu framlagda förslaget böra bli föremål för ytterligare

utredning, innan beslut fattas. Till och med fullmäktige själva hava .tu,

såsom framgår av utredningen, uttalat en påfallande osäkerhet i väsentliga

stycken beträffande förslagets genomförbarhet. Även bankofullmäktigen

Björnssons reservation synes oss innehålla så väsentliga synpunkter i fråga

om hela förslaget, att de kunna anses utslagsgivande vid bedömandet av

frågan. I avvaktan på den av 1941 års riksdag hos Kungl. Majit begärda förutsättningslösa

utredningen angående riksbanken, dess verksamhetsfält och

uppgifter samt en statlig affärsbank synes det oss dessutom välbetänkt med

ett uppskjutande av ståndpunktstagandet i denna fråga.

Utskottets yttrande.

Den av vice riksbankschefen Wallberg verkställda utredningen har tydligt

ådagalagt, att behov föreligger av en rationalisering av riksbankens organisation.

De nuvarande arbetsmetoderna inom riksbanken liro i flera avseenden

otidsenliga, och maskinella hjälpmedel ha endast i begränsad utsträckning

kommit till användning. Arbetsfördelningen är föga rationell, vilket

tagit sig uttryck i en betydande belastning av vissa av de högre chefstjänsterna.

överkvalificerad arbetskraft användes i stor utsträckning lör enklare

arbetsuppgifter. På vissa håll föreligger en överdimensionering i organisationen,

medan på andra håll motsatsen är förhållandet.

Utredningsmannen har åsyftat att genom en rationalisering av såväl det

tekniska rutinarbetet inom riksbanken som själva organisationen av banken

ernå ökad arbetseffekt inom en mindre kostnadsram än den nuvarande.

Ärendena skulle efter sakliga grunder fördelas pa olika arbetsgrup
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

per, och arbetsprocesserna skulle förenklas genom ökad användning av

genomskriftssystem, maskiner och postgiro. Den kvalificerade arbetskraften

skulle bättre utnyttjas och tilldelas större ansvar, bland annat genom att beslutanderätten

i mindre betydelsefulla frågor skulle överflyttas på lägre instanser

än för närvarande. De högre chefstjänstemännens arbetsbörda skulle

minskas genom en icke minst med tanke på arbetsledningen ändamålsenligare

organisation av olika avdelningar och arbetsgrupper. En väsentlig del

av rutinarbetet vid avdelningskontoren skulle enligt förslaget överflyttas till

huvudkontoret för att där utföras av biträdespersonal med anlitande av moderna

maskinella hjälpmedel. Ur personalsynpunkt skulle rationaliseringen

medföra en ökning av de rutinmässiga göromålen och därmed även av behovet

av biträdespersonal, medan å andra sidan den för närvarande övertaliga

personalen i mellangraderna skulle reduceras. En sänkning av löneställningen

för vissa befattningar skulle härvid möjliggöras. De ledande

tjänstemännens antal skulle likaledes undergå en viss minskning. Slutligen

må erinras, att fullmäktige i samband med omorganisationens genomförande

ha för avsikt att till prövning upptaga frågan örn en utsträckning av tjänstgöringstiden

i riksbanken till den inom statsförvaltningen i övrigt gängse, i

den mån så ej redan skett.

Utredningsmannen har utgått från riksbankens nuvarande arbetsuppgifter

och sålunda icke räknat med att banken skulle tillföras nya, för en centralbank

främmande arbetsuppgifter. En utbyggnad av riksbanken enligt riktlinjer,

som skulle förlora sin aktualitet, örn en statens affärsbank inrättades,

har icke heller ansetts böra ifrågakomma.

Fullmäktiges ståndpunktstagande i organisationsfrågan kan i korthet karakteriseras

såsom en principiell anslutning till förslagets huvudgrunder. På

flera punkter lia fullmäktige biträtt utredningsmannens förslag oförändrat

eller med vissa mindre jämkningar. Positiva förslag ha härvid framlagts

från fullmäktiges sida. Med hänsyn till de föreslagna åtgärdernas omfattning

och den kritik, som i vissa avseenden framförts mot desamma, ha fullmäktige

emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv ståndpunkt till åtskilliga

av de framlagda förslagen. Fullmäktige lia i stället som regel förbehållit

sig att vidtaga de ändringar, som efter verkställda undersökningar kunna

befinnas påkallade. På andra punkter lia fullmäktige förklarat sig kunna

i princip ansluta sig till förslagen utan att dock nu vilja binda sig beträffande

detaljerna. Meningen är, att reformerna i här avsedda delar skola genomföras

successivt och i vissa avseenden först sedan deras lämplighet bestyrkts

genom ytterligare utredningar eller erfarenheter. I realiteten kan alltså för

närvarande sägas föreligga endast en av fullmäktige i stora drag godkänd

stomme till en organisatorisk nybyggnad av riksbanken.

Sistnämnda förhållande har givetvis i och för sig varit ägnat att skapa

en viss betänksamhet gentemot detsamma. Det har inom utskottet framhållits,

att tillräckligt underlag saknades för ett bedömande av förslagets genomförbarhet

och lämplighet samt att det slutliga resultatet av omorganisationen

nu svårligen kunde överblickas. Vidare har inom utskottet gjorts gällande, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr 76.

13

tidpunkten för en omorganisation icke vöre lyckligt vald, enär det nuvarande

extra ordinära läget vore mindre lämpligt såsom utgångspunkt för en för

fredsförhållanden avsedd organisation. I samband härmed Ira uttalats farhågor

för att ett genomförande av den föreslagna omorganisationen skulle

kunna föregripa den av riksdagen beslutade utredningen örn riksbankens städning

och arbetsuppgifter, varvid särskilt understrukits, att inrättandet av en

statlig affärsbank skulle medföra betydande förändringar i riksbankens organisation.

Av dessa skäl har yrkats, att man nu borde begränsa sig till att vidtaga

den erforderliga tekniska rationaliseringen av kontorsorganisationen, under

det att frågan om mera genomgripande förändringar i bankens ledning

och inre organisation borde ställas på framtiden. Dessa och liknande synpunkter

och yrkanden ha tidigare framförts av en reservant inom fullmäktige

samt även kommit till uttryck i ovan omförmälda skrivelse till utskottet

från fyra av riksdagens ledamöter.

Givetvis hade det i och för sig varit önskvärt, att utredningsmannens förslag

före riksdagsbehandlingen blivit slutligt granskade i alla dess detaljer.

Det oaktat har utskottet funnit vägande skäl tala för att ärendet nu företages

till avgörande. Av särskild betydelse är härvid främst, att fullmäktige

i de väsentligaste delarna framlagt preciserade förslag. Det bör beaktas, att

en behandlingsordning, som åsyftat sn detaljprövning från fullmäktiges sida

av samtliga hithörande spörsmål, skulle lia betytt ett ytterligare dröjsmål

med frågans lösning. Ett dylikt uppskov skulle vara beklagligt, då omorganisationen

redan länge känts som ett starkt behov. Icke minst från utskottets

sida lia krav på en omorganisation tid efter annan framförts. Till bedömande

föreligger nu en utarbetad plan, vars genomförande otvivelaktigt skulle

medföra icke blott påtagliga organisatoriska vinster utan även en avsevärd

ekonomisk besparing för statsverket, även örn densamma icke kommer alt

bli av den betydande storleksordning, som utredningsmannen räknat med.

Helt annorlunda hade frågan säkerligen legat till, om organisationsförslaget

syftat till en utbyggnad, som krävt ökade utgifter. Då hade givetvis kravet

på en fastare utformning av förslaget varit oeftergivligt. I verkligheten rör det

sig här väsentligen om vissa rationaliseringsåtgärder av samma slag, som

vid ett flertal allmänna och enskilda företag redan genomförts i anslutning

till den moderna kontorsorganisationens utveckling.

Vid ärendets behandling har det synts utskottet uppenbart, att det särskilt

är följande förhållanden, som medverkat till att riksbankens nuvarande organisation,

på sätt utredningen utvisar, ger anledning till anmärkningar i

olika hänseenden. Organisationen bygger fortfarande i hög grad på föråldrade

principer och detta såväl vad beträffar organisationens uppbyggnad som

arbetsmetoderna. Visserligen genomfördes en ganska betydande förstärkning

av organisationen under förra hälften av 1930-talet, då befattningen såsom

vice riksbankschef tillkom och fyra direktionsavdelningar inrättades. Under

samma period påbörjades även en översyn av verksamheten ur effektivitetssynpunkt,

som ledde till en modernisering av vissa arbetsgrenar. Rationaliseringsarbetet

har emellertid därefter i viss mån avstannat, väsentligen beroende

på ali man vid den nu slutförda utredningen eftersträvat en såvitt möj
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

ligt enhetlig och samtidig lösning av samtliga organisationsspörsmål och fördenskull

i avvaktan på dess resultat avstått från en successiv anpassning efter

förbättrade arbetsmetoder. Härtill kommer, att den nuvarande personalorganisationen

kännetecknas av en i förhållande till arbetsuppgifternas art och

omfattning alltför stor uppsättning av ordinarie tjänstemän i mellangraderna,

vilket i och för sig försvårat en övergång till billigare arbetskraft för utförande

av enklare arbetsuppgifter. Behovet av omläggningar i såväl den inre

förvaltningen som personalorganisationen är sålunda starkt framträdande.

Ett ytterligare uppskov med frågans lösning är enligt utskottets mening

så mycket mindre motiverat, som det måste anses vara synnerligen önskvärt,

att riksbanken snarast erhåller en slagkraftig organisation för att bli

i stånd att lösa de viktiga uppgifter, som i fortsättningen komma att ställas

på banken. I likhet med fullmäktige finner utskottet icke heller anledning

förorda, att man med hänsyn till en blivande utredning om riksbankens ställning

och ett eventuellt inrättande av en statlig affärsbank nu skulle avstå från

att tillgodogöra sig de vinster, som stå att ernå genom en rationalisering av

organisationen inom ramen för dess nuvarande arbetsuppgifter. Ett uppskov

skulle vidare innebära, att det nuvarande ur personalsynpunkt föga tillfredsställande

provisoriska tillståndet med vakanssättning av tjänster skulle

tillsvidare fortfara. Icke minst ur denna synpunkt synes det angeläget, att

förhållandena stabiliseras.

Efter ingående överväganden har utskottet alltså kommit till den uppfattningen,

att en omorganisation av riksbanken bör genomföras snarast

möjligt.

I det av fullmäktige framlagda förslaget har utskottet på vissa punkter

funnit erforderligt föreslå jämkningar i förslaget. I första hand gäller detta

frågorna örn fullmäktiges inflytande över bankens ledning samt avdelningskontorens

organisation. I dessa avseenden har utskottet tillgodosett en del

av de synpunkter, som framförts i ovanberörda riksdagsmannaskrivelse eller

eljest kommit till uttryck i kritiken mot fullmäktiges förslag.

Utskottet har vid ärendets prövning främst begränsat sig till de delar av

förslaget, som äro av grundläggande betydelse för själva organisationen och

vilkas genomförande erfordrar beslut av riksdagen. Personalorganisationen

har i detalj genomgåtts. Däremot har utskottet icke funnit sig böra annat än

på vissa väsentliga punkter ingå på de spörsmål, som sammanhänga med arbetsfördelningen

och anordnandet av rutinarbetet i allmänhet. Det ankommer

nämligen på fullmäktige att på lämpligaste sätt ordna arbetet inom banken.

I anslutning härtill torde det utan särskilt bemyndigande av riksdagen få anses

ligga inom ramen för fullmäktiges befogenhet att disponera nödiga medel

för anskaffande av kontorsmaskiner ävensom för utförande av de jämförelsevis

små ändringsarbeten inom huvudkontorets lokaler, vilka kunna påkallas

av förslagets genomförande. Med hänsyn härtill finner utskottet icke nödigt

att, såsom fullmäktige ifrågasatt, nu hos riksdagen särskilt hemställa örn bemyndigande

för fullmäktige att för nyssnämnda ändamål använda vissa beräknade

belopp.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

15

B. Organisatoriska förändringar.

De föreslagna organisatoriska förändringarna beröra riksbankens ledning,

huvudkontoret, avdelningskontoren samt riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

1. Riksbankens ledning.

Åtgärder och förslag under 1930-talet.

Frågan om organisationen av den verkställande ledningen inom riksbanken

har under senare år upprepade gånger varit föremål för överväganden.

I sitt betänkande nr 7 upptog 1917 års bankkommitté frågan örn ändrade

bestämmelser beträffande utseende av deputerade i riksbanken (förste deputeraden

och två andre deputerade för huvudkontoret resp. avdelningskontoren).

Kommittén ansåg, att fullmäktige, som bure ansvaret för riksbankens

verksamhet, borde erhålla befogenhet att tillsätta deputerade och bestämma

deras avlöningsvillkor. Kommitténs uttalande ledde icke till någon ändring

av bestämmelserna på förevarande område.

I motioner till 1932 års riksdag framställdes förslag till jämförelsevis långt

gående förändringar i riksbankens organisation. Enligt dessa förslag borde

fullmäktiges antal ökas till nio, av vilka Konungen skulle utse tre — därav en

ordförande — och riksdagen fyra samt de sålunda valda i sin tur två, vilka med

samma ställning och ansvar som övriga fullmäktige skulle handhava den

verkställande ledningen av riksbanken. I utlåtande nr 34 i anledning av dessa

motioner förordade konstitutionsutskottet under då rådande förhållanden en

avvaktande hållning men ansåg sig dock böra föreslå ett tillägg till regeringsformen

och riksdagsordningen, varigenom fullmäktige bereddes möjlighet

att utse suppleant för förste deputeraden utom fullmäktiges krets. Detta förslag

antogs såsom vilande vid 1932 års riksdag och bifölls av 1933 års riksdag.

Sålunda infördes i § 72 regeringsformen ett tillägg av den innebörd, att

fullmäktige i riksbanken skola inom sig utse en förste deputerad att vara

chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med

fullmäktiges rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe. Vidare

infördes i § 73 riksdagsordningen en bestämmelse därom, att suppleanten för

förste deputeraden skall utses för tid, som fullmäktige i riksbanken äga bestämma.

Genom grundlagsändringarna fastslogs formellt den ställning såsom

riksbankens chef, som förste deputeraden faktiskt sedan lång tid tillbaka

intagit, samt inrättades befattningen såsom vice riksbankschef, vilken

benämning infördes i bankoreglementet å förste deputeradens suppleant.

I fråga örn handhavandet av den löpande förvaltningen inom riksbanken

infördes vid 1933 års riksdag vissa regler i bankoreglementet, som betingades

av angivna grundlagsändringar. Den löpande förvaltningen Indes i händerna

på en direktion bestående av riksbankschefen, vilken alltid är fullmäk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

tig, vice riksbankschefen, vilken ej behöver vara fullmäktig, samt två andre

deputerade, vilka skola vara fullmäktige (§ 17 i bankoreglementet). I detta

sammanhang torde böra erinras om, att föreskrifterna om riksbankens andre

deputerade finnas endast i bankoreglementet (§ 16 mom. 1 andra stycket).

Vidare bemyndigades fullmäktige uppdraga åt en lånedelegation att

enligt av fullmäktige fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden.

Delegationen skall enligt § 18 mom. 2 bankoreglementet vid behandlingen

av viktigare låneärenden bestå av antingen minst fyra fullmäktige eller

minst tre fullmäktige jämte vice riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig.

Frågor om beviljande av lån från avbetalningslånefonden, spannmålskreditfonden

och statens bosättningslånefond må dock i regel avgöras av antingen

minst tre fullmäktige eller minst två fullmäktige jämte vice riksbankschefen,

där denne ej är fullmäktig. I delegationen skall alltid finnas en fullmäktig,

som ej tillhör den här ovan omförmälda direktionen.

På sätt närmare framgår av bankoutskottets utlåtande nr 60 vid 1939 års

riksdag (sid. 93 och följ.) har frågan örn ändrade bestämmelser beträffande

utseende av andre deputerade under åren 1936 och 1938 varit föremål

för behandling i anledning av inom riksdagen väckta motioner. Såsom

motivering för ett år 1939 framfört förslag anförde fullmäktige, bland annat,

att en bestämmelse, som hindrade fullmäktige att vid valet gå utom sin egen

krets, kunde leda till att för befattningarna icke kunde väljas de personer, som

enligt fullmäktiges egen åsikt vore bäst skickade att uppehålla desamma. Möjligheten

att tillgodose kravet på teknisk och ekonomisk sakkunskap inom ledningen

för riksbankens löpande förvaltning skulle med andra ord i vissa fall

bliva större, örn fullmäktige erhölle fria händer att välja även utomstående

personer till andre deputerade. För egen del anförde bankoutskottet i nämnda

utlåtande — efter erinran om att den banktekniska sakkunskapen inom

ledningen för riksbanken ökats genom inrättande av befattningen såsom vice

riksbankschef — att vid valet av fullmäktige plägade iakttagas, att bland fullmäktige

invaldes personer, som vore kvalificerade för uppdragen såsom

andre deputerade. Med tanke härpå hade enligt praxis — efter samråd med

riksbankschefen —• en av riksbankens tjänstemän utsetts till fullmäktig, varjämte

likaledes en tjänsteman i banken plägat utses till förste suppleant för

fullmäktige för att vid behov kunna förordnas lill vikarie för andre deputerad.

Därest andre deputerade utsåges utom fullmäktiges krets, vöre det

föga sannolikt, att några ändrade förhållanden beträffande personvalet

skulle inträda, åtminstone vad anginge den ene av de andre deputerade.

Däremot vore det klart, att riksdagens direkta inflytande över riksbankens

ledning skulle försvagas, därest till andre deputerade skulle utses personer

utom fullmäktiges krets. Icke mindre än tre ledamöter av direktionen skulle

då kunna vara icke-fullmäktige. Med hänsyn till de betänkligheter gentemot

den ifrågasatta åtgärden, som utskottet sålunda hyste, ansåg utskottet sig icke

böra framställa något förslag till ändring av gällande bestämmelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

17

Utredningsmannen.

I sitt organisationsförslag har utredningsmannen beträffande direktionen

förordat, att andre deputeradebefattningarna skulle avskaffas och ersättas

med två sektionschefer, utsedda av fullmäktige utom fullmäktiges

krets. Tillsammans med riksbankschefen skulle dessa sektionschefer jämte en

tredje sektionschef, vice riksbankschefen, bilda bankens direktion. Suppleanter

för sektionscheferna skulle vara de ställföreträdande sektionscheferna

(tre av avdelningscheferna). Utredningsmannen har vidare föreslagit, att en

del ärenden av mindre vikt skulle överflyttas från fullmäktige till direktionen

eller andra underlydande organ, varigenom fullmäktiges möjligheter att disponera

tillräcklig tid för viktigare arbetsuppgifter skulle ökas.

Enligt utredningsmannens förslag skulle vid sidan av direktionen tillsättas

ett arbetsutskott inom fullmäktige, vilket skulle bestå av fullmäktiges

ordförande och vice ordförande samt riksbankschefen. Härvid har förutsatts,

att vice ordförandeskapet i fullmäktige icke förenas med befattningen såsom

riksbankschef. Genom arbetsutskottets inrättande skulle ökad kontakt ernås

mellan fullmäktige oell direktionen och en smidig form skapas för snabbare

avgörande av en del mera brådskande ärenden, vilkas avgörande av fullmäktige

hänskjutits till arbetsutskottet.

Slutligen har utredningsmannen föreslagit, att lånedelegationen

skulle bestå av en fullmäktig samt chefen för banksektionen och ytterligare

minst en direktionsledamot.

Fullmäktige våren 1943.

Fullmäktige, som i princip biträtt förslaget örn överflyttande av vissa

ärenden från fullmäktige till direktionen eller andra underlydande organ, ha

icke helt anslutit sig till utredningens förslag om direktionens sammansättning,

enligt vilket fullmäktige i direktionen skulle få endast en representant,

riksbankschefen. Fullmäktige anföra härom följande.

Fullmäktige instämma visserligen i förslaget, att andre deputerade

avskaffas och ersättas av två utom fullmäktiges krets utsedda sektionschefer,

men fullmäktiges representation i direktionen bör förstärkas i förhållande

till vad utredningsmannen föreslagit. Enligt fullmäktiges mening bör

direktionens beslutanderätt lämpligen utövas av riksbankschefen — vid förfall

för honom vice riksbankschefen — en annan av fullmäktiges riksdagsval

ledamöter samt den sektionschef, inom vars avdelning det ärende faller,

som är föremål för direktionens prövning. Sektionschef skall alltså inträda

i direktionen vid behandling av de ärenden, som handläggas å hans avdelning.

Han bör därvid fungera som föredragande, örn ej riksbankschefen

eller dennes ställföreträdare önskar övertaga föredragningen. Har i direktionen

deltagande fullmäktig en mot direktionens majoritet avvikande mening,

bör han äga påfordra att ärendet liänskjutes till fullmäktiges avgörande. Fullmäktige

böra givetvis med avseende å särskilt ärende eller viss grupp av ärenden

kunna föreskriva, alt i direktionens beslut skola deltaga ej endast här

nämnda personer utan därjämte vice riksbankschefen och båda de övriga

sektionscheferna.

För att bereda fullmäktiges samtliga andra riksdagsval ledamöter än

Bihang till riksdagens protokoll 1943. S sinni. Nr Vi. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

riksbankschefen tillfälle att följa direktionens arbete och hålla nära kontakt

med bankens inre verksamhet synes det vidare lämpligt att de alternera.

Detta torde kunna ske genom att de tilldelas »jour» var femte vecka. Som

vederbörande fullmäktige samma vecka skulle tjänstgöra i lånedelegationen,

kommer förslaget icke att medföra större bundenhet för fullmäktiges ledamöter

än hittills, eftersom de tre riksdagsvalda fullmäktige, sorn icke äro

deputerade, för närvarande tjänstgöra i lånedelegationen var tredje vecka.

Vid bifall till detta förslag kommer någon reell minskning av fullmäktiges

nuvarande representation och inflytande inom direktionen icke att ske, eftersom

hittills enligt en sedan år 1920 tillämpad praxis en banktekniker valts

till fullmäktig för att fungera som andre deputerad. Tidigare voro båda andre

deputerade bankteknici. Däremot medför förslaget i likhet med utredningsmannens

förslag i jämförelse med nuvarande förhållanden den fördelen, att

riksdagens representation inom fullmäktige kan förstärkas genom att riks

dagen vid fullmäktigeval kan bortse från att två av fullmäktiges ledamöter

skola lämpa sig som andre deputerade. Därjämte bliva elektorerna vid valet

till förste suppleant för fullmäktige icke längre nödsakade att därtill utse

en av bankens tjänstemän, vilken lämpar sig som vikarie för andre deputerade.

Sektionscheferna böra vara föredragande inför fullmäktige, var och en tolde

ärenden, som falla inom hans verksamhetsområde, såvitt ej föredragningen

övertagits av riksbankschefen eller annan ledamot av fullmäktige

eller av vice riksbankschefen. Nuvarande föreskrift, att vice riksbankschefen

har skyldighet att anteckna avvikande mening i ärende, där han är föredragande

inför fullmäktige, bör bibehållas. Beträffande övriga sektionschefer

bör någon motsvarande bestämmelse icke meddelas. I ärende, där någon av

ifrågavarande sektionschefer är föredragande, bör det i stället ankomma

pä riksbankschefen (resp. vice riksbankschefen) att föreslå fullmäktige hur

ärendet skall avgöras. För ärenden angående industriverken föreslås dock i

det följande en annan ordning. Med avseende å ansvaret för föredragningen

i fullmäktige skulle alltså nuvarande regler kvarstå oförändrade.

Direktionen bör liksom hittills hava att handlägga de ärenden, som fullmäktige

hänskjuta till dess avgörande.

Genom vad sålunda föreslagits beträffande direktionen får det i utredningen

framlagda förslaget örn inrättande av ett särskilt arbetsutskott anses

hava förfallit.

Det må tilläggas alt Kungl. Majit den 21 januari 1938 beslutat att riksdagens

skrivelse den 2 april 1936 (nr 140) angående riksbanksledningens organisation

icke för det dåvarande skulle föranleda någon Kungl. Majits åtgärd

samt att skrivelsen sedermera jämlikt beslut av Kungl. Majit den 4 december

1942 lagts till handlingarna.

I detta .sammanhang ha fullmäktige anmält en fråga, som nära berör särskilt

två av direktionsledamöternas — nämligen riksbankschefens och vice

riksbankschefens — arbetsförhållanden. I syfte att avlasta arbete särskilt från

riksbankschefen föreslå fullmäktige anställandet av en direktörsassistent.

Härom anföra fullmäktige.

Utredningsmannen har med sitt förslag avsett bland annat att uppnå förstärkning

av bankens ledande personal. Fullmäktige anse emellertid att den

förstärkning, som vinnes vid bifall till förslaget, icke blir tillräcklig för att

åstadkomma önskvärd avlastning beträffande riksbankschefens arbete. Vice

riksbankschefen, som även hädanefter liksom hittills skall vikariera för och

biträda riksbankschefen, blir dels såsom sektionschef och dels till följd av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

19

sitt arbete under något eller några år med omorganisationen och med valutakontoret

så upptagen, att han icke i tillräcklig utsträckning kan underlätta

riksbankschefens arbete. Vice riksbankschefens arbetsbörda har under de senaste

åren varit alltför stor. Det är med hänsyn härtill önskvärt, att möjligheter

öppnas att ge riksbankschefen tillgång till kvalificerad medhjälpare,

som han kan anförtro vissa uppgifter. Härför erfordras icke inrättandet av

en tjänst med samma fasta ställning som de tjänster, vilka uppföras på personalförteckningen.

För ändamålet bör i stället, åtminstone till en början,

avses blott visst arvode. För att kunna anskaffa en tillräckligt kvalificerad

arbetskraft bör detta arvode icke fastställas för lågt. Lämpligen synas fullmäktige

böra tillerkännas rätt att till en direktörsassistent utbetala ett arvode,

som må uppgå till högst 20,000 kronor för år, utan rätt till rörligt

tillägg eller kristillägg. Utgör det en förutsättning, då det gäller att förvärva

en önskvärd person som direktörsassistent, att denne kan tillerkännas tjänsteoch

familjepensionsrätt, vilja fullmäktige erinra om sin befogenhet att tillsätta

extra ordinarie tjänstemän i högst 27 lönegraden samt om att delegerade

för riksdagens verk kunna medgiva inrättande av extra ordinarie

tjänst i 28—30 lönegraden. Tillerkännes direktörsassistent ställning som extra

ordinarie tjänsteman, bör givetvis det honom tillkommande arvodet reduceras

med hänsyn till de honom i tjänsten tillkommande löneförmånerna.

Utredningsmannens förslag beträffande lånedelegationen biträdes

av fullmäktige.

Mot vissa av fullmäktiges förslag har avvikande mening anmälts av

två fullmäktige, herrar Amnér och Björnsson.

Herr Amnér har anfört:

Liksom vid tidigare tillfällen, då fullmäktige haft att yttra sig om sättet för

utseende av deputerade, kan jag icke underlåta att uttala tvekan örn

lämpligheten av att de i förslaget förordade bankdirektörerna utses utom

fullmäktiges krets, varav skulle följa att bankdirektörerna icke bleve direkt

ansvariga gentemot riksdagen. Vidare finner jag, att anordningen med jourhavande

fullmäktig, deltagande alternerande var femte vecka i direktionens

arbete, icke kan bliva effektiv. Jag avstyrker därför förslaget i nämnda

delar.

Herr Björnsson har anfört i huvudsak följande:

Beträffande fullmäktiges förslag till omorganisation av riksbanksledningen

må det till en början konstateras, att det på väsentliga punkter skiljer sig

från utredningsmannens förslag. I direktionen och lånedelegationen

skulle fullmäktige förutom riksbankschefen, vilken ju utses med hänsyn

till kraven på hankteknisk skicklighet, icke få annan representation än

en jourhavande, och det beräknas, att denne jourhavande endast var femte

vecka skulle träda in i tjänstgöring. Uppenbart är att fullmäktiges möjligheter

att följa det praktiska bankarbetet därigenom väsentligt kringskäras.

När fullmäktige i sin motivering vilja häremot sätta fördelen av att riksdagen

blir i stånd att välja ett större antal ledamöter än nu, utan att därvid

behöva taga hänsyn till deras möjlighet att tjänstgöra som deputerade, torde

härtill böra sägas, att man, då det gäller riksbankens ledning, icke kan

på denna lägga samma synnunkter som på t. ex. ett affärsdrivande verk.

Riksbanken utgör ett synnerligen viktigt politiskt instrument på grund av sin

valutavårdande och kreditreglerande verksamhet. Beträffande den penningpolitik.

som av riksbanken bör föras, råder det ingalunda alltid enhällig

mening inom riksdagen, såsom bl. a. visat sig under ganska sen tid. och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

då det inflytande, som riksbanken kan utöva penningpolitiskt. i väsentlig

grad är beroende på det sätt, varpå av riksdag och fullmäktige fastställda

principer tillämpas i praktiken, är det uppenbart, att en fullmäktig, som

endast var femte vecka blir i tillfälle att se vad direktion och lånedelegation

gör eller underlåter att göra, icke kan få den inblick i verksamheten, som

enligt min mening är nödvändig för att han skall kunna bilda sig en uppfattning

örn, huru av fullmäktige givna riktlinjer följas. Detta är enligt min

mening den allvarligaste bristen i fullmäktiges förslag.

Mot vad fullmäktiges majoritet anfört beträffande behovet av särskild

assistent åt riksbankschefen har jag intet att erinra. Den avsevärda

ökning av riksbankschefens arbetsbörda, som nu kan konstateras, torde

emellertid — såvitt jag kan finna — i väsentlig grad bero på svårigheter

vållade av kriget. Riksbankschefen har mycket arbete, som sammanhänger

med kristidsförhållandena, och det biträde vice riksbankschefen kan lämna

honom är starkt reducerat på grund av dennes sysselsättning med valutakontoret

och clearingnämnden tillhörande arbetsuppgifter och icke minst

med arbetet i samband med dtn planerade omorganisationen, vartill kommer,

att en av bankens chefstjänstemän numera är placerad i Förenta Staterna

för tillvaratagande av bankens intressen därstädes.

Utskottspromemorian.

I ovan omförmälda promemoria har i avseende å riksbankens ledning anförts

följande:

Vid ärendets förberedande handläggning inom bankoutskottet våren 1943

syntes majoriteten av utskottets ledamöter biträda förslaget örn andre deputeradeinstitutionens

avskaffande, varvid andra deputerades administrativa

uppgifter skulle överflyttas på särskilda tjänstemän. Utskottet syntes ock

vilja ansluta sig till förslaget, att i direktionen skulle ingå en s. k. jourhavande

ledamot, som skulle utses bland de av riksdagen efter politiska

grunder valda fullmäktige. Den period — en vecka — som den jourhavande

fullmäktigen skulle i en följd tjänstgöra i direktionen, hade emellertid

synts utskottet vara alltför kort för att kunna möjliggöra en fortlöpande insyn

över arbetet inom banken och därför innebära risk för ett försvagande av

riksdagens inflytande på bankens ledning. Med hänsyn härtill hade förordnandet

ansetts böra avse en längre tidsperiod än en vecka. Beträffande förordnandetidens

längd hade inom utskottet olika uppfattningar framkommit.

Utskottets majoritet syntes förorda en tid av ett år, varvid förutsatts att omval

skulle kunna äga rum, men ifrågasatts hade även, att tiden skulle bestämmas

till en månad. I övrigt hade man inom utskottet tänkt sig, att den jourhavande

fullmäktigen skulle för sitt uppdrag erhålla ett särskilt arvode, vars

belopp utskottet skulle föreslå efter samråd med fullmäktige, att för ett ar

förordnad jourhavande skulle med bibehållet arvode äga åtnjuta ledighet

under 45 dagar årligen men för tid därutöver avstå arvodet, samt att för jourhavande

skulle utses suppleant, vilken under tjänstgöring skulle åtnjuta

samma ersättning som den jourhavande. Direktionen skulle vara beslutför,

när förutom den jourhavande fullmäktigen eller dennes suppleant två andra

ledamöter vöre närvarande. Ärende skulle hänskjutas till fullmäktige, när

någon av de närvarande så önskade.

Inom utskottet hade jämväl uttalats önskvärdheten av att vice riksbankschefen

i likhet med vad för närvarande vöre fallet inginge såsom

ordinarie ledamot av direktionen. Direktionen skulle enligt denna uppfattning

— som emellertid icke med säkerhet omfattades av flertalet ledamöter i utskottet

— bestå av riksbankschefen, en jourhavande fullmäktig, vice riksbankschefen

och ytterligare en sektionschef.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

21

Det hade från olika håll inom utskottet gjorts gällande, att befattningen

såsom vice riksbankschef efter ett genomförande av fullmäktiges förslag

skulle förlora en del av den centrala ställning i riksbankens förvaltning, som

riksdagen avsett att den skulle intaga. Redan att vice riksbankschefen skulle

uppehålla en av de tre sektionschefsbefattningarna hade befarats medföra

svårigheter för honom att följa och biträda vid beredningen av de ärenden,

som ålåge riksbankschefen. Av samma skäl hade tvekan uppkommit om

lämpligheten att tillsätta en direktörsassistent med arbetsuppgifter

nära sammanfallande med dem, vilka motiverat inrättandet av befattningen

såsom vice riksbankschef. Ä andra sidan hade emellertid anställandet av en

direktörsassistent ansetts under förhandenvarande omständigheter vara en

nödvändig anordning under den begränsade tid, då vice riksbankschefen behövde

tagas i anspråk för att leda arbetet med omorganisationen. I den mån

utskottsledamöterna icke ställt sig avvisande till förslaget, hade därför anordningens

provisoriska karaktär understrukits. Berörda spörsmål hade synts

vara förtjänt att ytterligare övervägas.

Fullmäktige hösten 1943.

Fullmäktige -— som med sitt förslag beträffande tjänstgöringsperiodernas

längd för den jourhavande ledamoten åsyftat att alla av riksdagen

valda fullmäktige skulle bli i tillfälle att mera ingående än vad nu vore möjligt

följa arbetet inom riksbanken — hade icke varit främmande för de betänkligheter,

som framträtt inom utskottet mot så korta tjänstgöringsperioder

sorn en vecka i sänder. Från fullmäktiges sida vore i och för sig intet att

erinra mot att dessa perioder förlängdes. Att i bankoreglementet fastslå

tjänstgöringsperiodernas längd, exempelvis såsom inom utskottet ifragasatts

lill ett år, vore emellertid icke lämpligt. Fullmäktige syntes själva böra få

bestämma dels för vilken tid vederbörande borde tjänstgöra och dels vilken

eller vilka som vid förfall för den jourhavande direktionsledamoten skulle

fungera som hans vikarie. Som en konsekvens av den ifrågasätta omläggningen

beträffande tjänstgöringsperiodernas längd syntes böra följa, att särskilt

arvode utöver utgående fullmäktigearvode borde beredas fullmäktig,

sorn tjänstgjorde i direktionen. För detta ändamål syntes böra anvisas ett

visst belopp för år, förslagsvis 10,000 kronor.

Mot det inom utskottet framförda förslaget att vice riksbankschefen

skulle ingå såsom ledamot i direktionen även vid behandling av ärenden,

som ej berörde hans sektion, hade fullmäktige intet att erinra. Detsamma

gällde förslaget att direktionen skulle vara beslutför, då den jourhavande

ledamoten eller dennes vikarie och två andra direktionsmedlemmar vore närvarande.

Däremot ansåge sig fullmäktige böra vidhålla sitt förslag, att vice riksbankschefen,

när han ej fungerade som riksbankschef, skulle uppehålla

en av de tre sektionschefsbefattningarna. Enligt fullmäktiges mening komme

han därigenom att intaga en starkare ställning inom banken än örn hans huvudsakliga

uppgift bleve att biträda vid beredning av ärenden, som åvilade

riksbankschefen. Givetvis förutsattes det, att han även när han tjänstgjorde

som sektionschef skulle följa de frågor, som det ankomme på riksbankschefen

att handlägga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Förslaget att anställa en direktörsassistent åsyftade närmast att

lätta riksbankschefens och vice riksbankschefens nuvarande alltför betungande

arbetsbörda. Skulle denna komma att mera väsentligt nedgå, förfölle

anledningen att hålla tjänsten besatt. Detta förhållande markerades av att

tjänsten icke upptagits i förslaget till personalförteckning och att den skulle

avlönas medelst arvode.

Herr Björnsson har uttalat följande särskilda mening:

Vad fullmäktige anfört beträffande längden av tjänstgöringsperioderna för

den s. k. jourhavande ledamoten av direktionen synes mig grunda

sig på en missuppfattning av den mening, som kommit till uttryck i utskottspromemorian.

Jag har nämligen fattat denna så, att en viss bestämd

ledamot av fullmäktige eller vid förfall för honom hans suppleant skulle få

i uppdrag att fran dag till dag följa bankens inre arbete och därigenom åläggas

särskilt ansvar att hålla fullmäktige underkunniga om huruvida av fullmäktige

lämnade direktiv följdes i det praktiska arbetet och huruvida något

förekommit, som kunde giva anledning till nya eller förändrade direktiv.

Majoriteten synes däremot vilja fördela detta ansvar ungefär likformigt

på samtliga efter politiska grunder riksdagsvalda fullmäktige, med undantag

av riksbankschefen. Då man kan förutsätta att det föreslagna anslagsbeloppet

på 10.000 kronor skulle fördelas på fullmäktige i proportion till

tjänstgöringstidens längd, förefaller fullmäktiges förslag härutinnan innebära

i stort sett en höjning av fullmäktiges arvode men ett bibehållande av

den ansvarsdivision, som man inom bankoutskottet synes ha velat förhindra.

För mig står det klart, att en för längre tid utsedd jourhavande ledamot fålen

mycket starkare ställning inom banken än en ledamot, som tjänstgör under

1 månad och därefter är ledig kanske 4 månader i sträck.

Jag styrkes i denna min uppfattning av vad majoriteten anfört i fråga örn

vice riksbankschefen. Majoriteten vidhåller nämligen sitt förslag att vice riksbankschefen

tillika skall vara sektionschef, enär han därigenom kommer att

intaga en starkare ställning inom banken än om hans huvudsakliga uppgift

blir att biträda riksbankschefen vid beredning av ärenden — en mening som

torde vara välgrundad. Detta synes mig visa, att majoritetens förslag, i den

mån det realiseras, skulle medföra en förstärkning av tjänstemannainflytandet

inom bankens ledning och försvaga fullmäktiges inflytande.

Fullmäktigen Jonsson har såsom sin uppfattning uttalat, att även örn det

kunde vara olämpligt att i bankoreglementet fastslå tjänstgöringsperiodernas

längd för jourhavande ledamot exempelvis till ett år, syntes det

vara nödvändigt att i praktiken tillämpa en förhållandevis lång, kontinuerlig

tjänstgöringstid för jourhavande direktionsledamot.

Riksdagsmannaskrivelsen.

Vad riksbankens ledning beträffar, synes det framlagda förslaget icke innehålla

några garantier för att riksdagens nuvarande inflytande över banken

kommer att bibehållas. Om ett verkligt inflytande över en organisation

skall ernås, måste nämligen den därav intresserade parten tillse,

att den blir representerad i såväl organisationens utredande som dess beslutande

och verkställande organ. Så synes här icke bliva fallet. Riksbankens

ledning skulle nämligen enligt förslaget bestå av sju fullmäktige samt under

dessa av en direktion, som utgöres av riksbankschefen, vid förfall för honom

vice riksbankschefen, samt en annan av fullmäktiges riksdagsvalda leda
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

23

möter, kallad jourhavande, och den sektionschef, inom vars avdelning ett

ärende faller, eller alternativt vid handläggning av vissa ärenden av riksbankschefen,

jourhavande fullmäktig, vice riksbankschefen och de två övriga

sektionscheferna. Genom detta lösa inplacerande av en jourhavande fullmäktig,

örn vilken icke något annat säges i förslaget än att han skall följa

direktionens arbete samt hålla nära kontakt med bankens inre verksamhet,

synes tillräcklig plats icke ha bereus vare sig i den utredande eller i den

verkställande instansen. Det utredande organet kommer enligt ° förslaget i

realiteten att utgöras av sektions- och avdelningscheferna likaså det verkställande.

Om under sådana förhållanden riksdagens inflytande med tillräcklig

tyngd kan göra sig gällande vid besluten, må ifrågasättas. Den nuvarande

organisationen, där fullmäktigeledamöter genom deputeradeinstitutionen

utgöra en integrerande del av samtliga ovan nämnda instanser och direkt

deltaga i och övervaka arbetet, synes oss därför vara att föredraga.

Utskottets yttrande.

Medan direktionen för närvarande består av riksbankschefen, vice riksbankschefen

och två andre deputerade, skulle i densamma enligt fullmäktiges

förslag, sådant det nu slutligen föreligger, ingå riksbankschefen, en

annan av fullmäktiges riksdagsvalda ledamöter, s. k. jourhavande ledamot,

vice riksbankschefen samt den sektionschef, inom vars verksamhetsområde

det ärende faller, som är föremål för direktionens prövning. Enligt förslaget

skulle sålunda de två andre deputerade, vilkas befattningar föreslås skola indragas,

utbytas mot en jourhavande fullmäktig och en sektionschef. Uppdraget

såsom jourhavande ledamot skulle alternera mellan samtliga fullmäktige

med undantag av ordföranden och riksbankschefen samt omfatta en tjänstgöringsperiod,

som fullmäktige skulle äga bestämma. Avsikten synes vara, att

denna period skulle utgöra högst en månad.

Andre deputerade skola jämlikt § 16 mom. 1 bankoreglementet väljas

inom fullmäktige. Med hänsyn härtill har riksdagen vid valet av fullmäktige

plägat tillse, att till fullmäktige utses personer, som lämpa sig för

ifrågavarande uppdrag, av vilka det ena avser chefskapet för huvudkontoret

och det andra chefskapet över avdelningskontoren. Till förstnämnda uppdrag

har brukat utses en av bankens tjänstemän, medan det andra uppdraget

under dc senaste två decennierna plägat förbehållas en av de av riksdagen

bland dess egna ledamöter valda fullmäktige. Båda andre deputerade

betraktas såsom tjänstemän samt åtnjuta reglementsenligt fastställda avlönings-

och pensionsförmåner. Deputeraden för avdelningskontoren har kommit

att intaga en särställning i bankens organisation så tillvida som han är

den ende av direktionens ledamöter, som tillhör riksdagen. Genom sin dagliga

tjänstgöring i banken har nämnde deputerad möjlighet att bli insatt i

bankens verksamhet, följa del praktiska bankarbetet och komma i kontakt

med personalen. Vid sidan av riksbankschefen och deputeraden för huvudkontoret

är han en förmedlande länk mellan fullmäktige och banken, och

genom honom lia fullmäktige möjlighet till direkt inflytande på såväl åren
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

delias förberedande handläggning sorn de beslutade åtgärdernas verkställande.

Hans ledamotskap i direktionen utgör en viss garanti för att de banktekniska

synpunkterna icke ensidigt bli förhärskande där.

Enligt förslaget skulle de båda deputerades administrativa uppgifter övertagas

av sektionschefer, valda utom fullmäktiges krets. Därigenom skulle, såsom

fullmäktige framhållit, riksdagen bli oförhindrad att inom sin krets utse

fem fullmäktige mot tidigare endast fyra, varjämte vid valet av förste suppleant

icke, såsom hittills varit fallet, behöver iakttagas, att därtill utses en av

bankens tjänstemän, som lämpar sig som vikarie för andre deputerade.

Utskottet är för sin del icke berett att tillstyrka förslaget örn andre deputeradeinstilutionens

slopande under annan förutsättning än att fullmäktiges och

därmed riksdagens inflytande inom direktionen icke därigenom minskas. Härvidlag

intager utskottet alltjämt samma ståndpunkt som år 1939, då utskottet

avvisade ett förslag örn att fullmäktige skulle äga utse andre deputerade utom

sin krets under hänvisning till att en dylik åtgärd skulle försvaga riksdagens

direkta inflytande över riksbankens ledning. Enligt utskottets mening .skulle

i stort sett samma resultat bli följden av det utav fullmäktige nu framlagda

förslaget. Den föreslagna jourhavande ledamoten kan med hänsyn till den

jämförelsevis korta tjänstgöringstiden och de täta ombytena knappast förutsättas

ernå den ingående kännedom om bankens verksamhet, som en

andre deputerad med fortlöpande förordnande kan förvärva. Fullmäktiges

förslag beträffande den jourhavande ledamoten har emellertid den fördelen,

att samtliga av riksdagen inom dess krets valda fullmäktige skulle hli i tillfälle

att mera ingående än vad eljest vore möjligt följa arbetet inom banken.

Med hänsyn härtill och då en förstärkning av fullmäktiges representation i

direktionen synes önskvärd, vill utskottet förorda, att i direktionen — i

stället för de två nuvarande andre deputerade — insättas dels den av fullmäktige

föreslagna jourhavande ledamoten, dels ock ytterligare en fullmäktig,

som lämpligen bör benämnas deputerad och erhålla en mera fast

placering i direktionen.

Den föreslagna deputeraden bör i likhet med nuvarande andre deputerade

utses av och inom fullmäktige för en tid av ett år i sänder eller rättare

för tiden mellan två fullmäktigeval samt kunna omväljas. Deputeraden

skulle utöva samma funktion som den bland riksdagsmännen valde andre

deputeraden, dock med den begränsningen, att han icke skulle övertaga några

av andre deputeradens egentliga tjänstemannaåligganden, vilka i stället såsom

ovan nämnts skulle anförtros åt en av sektionscheferna. Deputeradens

främsta uppgift skulle således vara att såsom ledamot av direktionen deltaga

i dess sammanträden. Deputeraden bör vidare kunna representera fullmäktige

i den organisationskommitté, som är avsedd att tillsättas för omorganisationens

genomförande. Han synes därjämte lämpligen kunna erhålla uppdraget

att vara ordförande i den gemensamma styrelse för riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk, som utskottet i det följande kommer att föreslå.

I viss utsträckning synes deputeraden kunna deltaga i inspektionen av avdelningskontoren.

I övrigt bör deputeraden örn möjligt vara närvarande vid

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

25

viktigare förhandlingar i penningpolitiska och näringspolitiska frågor samt

vid de allmänna överläggningar, vartill riksbankschefen eller vice riksbankschefen

kallar representanter för bankens olika avdelningar eller kontor, myndigheter

eller näringslivet.

I och för sitt uppdrag skall deputeraden göra sig förtrogen med arbetet i

riksbanken. Han skall äga erhålla upplysningar och taga del av de handlingar,

som inkomma till eller upprättas inom banken, samt äga påfordra, att

direktionen ställer biträde till hans förfogande i den utsträckning, som erfordras

för fullgörande av hans uppdrag. Deputeradens uppgifter torde böra

angivas i en av fullmäktige fastställd instruktion.

Därest deputeradens åligganden utformas på sätt ovan ifrågasatts, skulle

dennes arbetsuppgifter på ett lämpligt sätt avgränsas gentemot dem, som

åligga bankens chefstjänstemän. Man torde för övrigt kunna utgå från att

särskild omsorg kommer att ägnas åt valet av deputerad och att till deputeradeuppdraget

kommer att utses en person, som besitter god förmåga av samarbete

med bankens ledning ävensom sådana kvalifikationer i övrigt, att ett

missbrukande av förtroendeställningen icke behöver befaras.

Deputeradeuppdraget torde icke komma att taga deputeradens tid i anspråk

i sådan utsträckning, att han blir förhindrad att vid sidan örn uppdraget

och riksdagsmannakallet åtminstone delvis utöva sin tidigare verksamhet,

vilket är av betydelse för att deputeraden skall kunna — till gagn för sitt

uppdrag i riksbanken — bibehålla och utveckla kontakten med allmän verksamhet

och det ekonomiska livet. Med uppdraget torde böra förenas ett arvode,

som lämpligen synes kunna bestämmas till högst 8,000 kronor för år, att

utgå vid sidan av fullmäktigarvodet. Deputeraden bör äga åtnjuta ledighet

med bibehållet arvode under 45 dagar årligen men bör för tid därutöver vara

skyldig att avstå arvodet. Någon särskild suppleant för deputeraden torde ej

vara erforderlig. Därest emellertid deputeraden under en längre tid skulle

vara förhindrad att tjänstgöra, torde fullmäktige böra utse annan fullmäktig

att under tiden vara deputerad. Med deputeradeuppdraget skulle icke följa

rätt till pension, men utskottet förutsätter, att pension skall kunna av riksdagen

beviljas i sådana fall, där vederbörande efter att under icke alltför kort

tid ha innehaft uppdraget lämnar detsamma utan att komma i åtnjutande

av pension på grund av tjänst e. dyl. Föreskrift örn det till deputeraden utgående

tilläggsarvodet synes böra lämnas i bankoreglementet.

Uppdraget såsom jourhavande fullmäktig i direktionen bör enligt

utskottets mening alternera mellan fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter

än riksbankschefen och deputeraden. Tjänstgöringen skulle sålunda

fördelas på fyra fullmäktige. Det torde böra ankomma på fullmäktige att bestämma

tjänstgöringsperiodernas längd och turordningen.

Vad angår frågan örn ersättning lill den jourhavande fullmäktigen hava

fullmäktige i sin promemoria till ulskottet ifrågasatt, alt särskilt arvode skulle

utgå till denne utöver fullmäkligearvodet samt att för ändamålet skulle

anvisas ett belopp av 10.000 kronor för år. Ehuru utskottet för sin del finner

skäl kunna, anföras för att ett särskilt arvode bör utgå för det ökade

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

arbete, som enligt förslaget skulle åläggas de såsom jourhavande i direktionen

tjänstgörande fullmäktigeledamöterna, är utskottet icke för närvarande

berett framställa något yrkande härom. Denna fråga bör emellertid upptagas

till övervägande, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande den nya

organisationen. Enligt vad utskottet inhämtat, ha fullmäktige i nuvarande

läge icke ansett annan förhöjning i de nu till fullmäktige utgående ersättningarna

böra ifrågakomma än att rätt till reseersättning borde medgivas

fullmäktige, som ej äro bosatta i huvudstaden. Utskottet vill erinra, att fullmäktig

i riksgäldskontoret, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning

efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje

resa, som han efter kallelse till fullmäktiges eller arbetsutskottets sammanträden

företager från hemorten och åter. Enligt utskottets mening böra samma

grunder för reseersättning gälla för fullmäktig i riksbanken för resor i

och för deltagande i sammanträde med fullmäktige eller direktionen. Stadgande

härom bör inflyta i bankoreglementet. Utskottet framlägger i det följande

förslag härutinnan.

Utöver deputeraden och den jourhavande fullmäktigen synas i direktionen

böra, såsom fullmäktige föreslagit, ingå riksbankschefen, vice riksbankschefen

och den sektionschef, inom vars verksamhetsområde det ärende

faller, som är föremål för direktionens prövning, dock att fullmäktige nied

avseende å visst ärende eller viss grupp av ärenden må kunna föreskriva,

att jämväl övriga sektionschefer skola deltaga i direktionens beslut. Då vice

riksbankschefen, såsom i det följande föreslås, samtidigt skall vara sektionschef,

skulle direktionen sålunda regelmässigt bestå av högst fem ledamöter,

därav tre fullmäktige. För att direktionen skall vara beslutför torde böra

gälla, att förutom deputeraden eller den jourhavande fullmäktigen två andra

ledamöter äro närvarande. Vidare synes böra föreskrivas, att i ärendes prövning

deltagande direktionsledamot skall äga påfordra, att ärendet hänskjutes

till fullmäktiges avgörande.

Direktionen såsom sådan synes för närvarande icke intaga den ställning

i riksbankens organisation, som vore önskvärd. De ärenden, som behandlats

av direktionen under de senaste åren, lia i allmänhet varit av mindre vikt och

antalet sammanträden har varit ringa. Fullmäktige lia i syfte att möjliggöra

för fullmäktige att ägna ökad tid åt viktigare arbetsuppgifter i princip biträtt

ett förslag av utredningsmannen, att vissa ärenden av mindre vikt skulle

överflyttas från fullmäktige till direktionen. En dylik åtgärd finner utskottet

välbetänkt. Härutöver vill utskottet föreslå, att lånedelegationens

uppgifter övertagas av direktionen. Redan nu har direktionen att besluta i

brådskande låneärenden, och enligt fullmäktiges förslag skulle lånedelegationen

och direktionen bestå av i stort sett samma ledamöter. Utskottet vill

ock erinra, att enligt omorganisationsförslaget det stora antalet mindre låneärenden

är avsett att avgöras inom bankexpeditionsavdelningen eller av chefen

för banksektionen, i följd varav endast de större lånefrågorna skulle

handläggas av lånedelegationen.

Utskottet vill för sin del understryka önskvärdheten av att direktionen

verkligen kommer att utgöra det effektiva organ för ärendens handläggning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

27

och avgörande, som från början varit avsett. För att detta syfte skall förverkligas

synes direktionen i regel böra sammanträda varje söckendag, vilket dessutom

torde bli erforderligt, då direktionen hädanefter skall pröva låneärenden.

I den nya instruktion för direktionen, som nu synes erforderlig, bör det

vidgade arbetsområdet för densamma komma till uttryck. Utskottet vill i detta

sammanhang framhålla, att utskottet med sina ovanstående uttalanden icke

syftat till en förskjutning av tyngdpunkten i beslutanderätten i viktigare frågor

från fullmäktige till direktionen. Vad särskilt angår de stora penningpolitiska

spörsmålen skola dessa sålunda alltjämt prövas och avgöras vid

fullmäktiges sammanträden, i regel efter föredragning av riksbankschefen.

Vid det förnyade övervägande, som utskottet ägnat frågan örn vice riksbankschefens

.ställning i organisationen, har utskottet kommit till den

uppfattning, som delas av samtliga fullmäktige, nämligen att det skulle

vara till fördel, att vice riksbankschefen, när han ej fungerar som riksbankschef,

uppehåller en av de tre sektionschefsbefattningarna. Därutöver skulle

det emellertid, såsom fullmäktige jämväl framhållit, ankomma på vice riksbankschefen

att fortlöpande följa de frågor, som riksbankschefen har att

handlägga. Enligt utskottets mening ä''-'' det nämligen av vikt, att vice riksbankschefen

städse är väl insatt i riksbankschefens göromål för att kunna

lämna riksbankschefen bistånd vid olika frågors handläggning samt vid behov

kunna inträda i hans ställe. Det var ju dessa uppgifter, som motiverade

inrättandet av befattningen som vice riksbankschef.

I detta sammanhang har inom utskottet förts på tal frågan, huruvida behov

av en särskild befattning såsom vice riksbankschef skulle föreligga efter den

av utskottet förordade omorganisationen. Enligt denna skulle närmast under

riksbankschefen finnas tre högt kvalificerade tjänstemän (sektionschefer), av

vilka åtminstone en får antagas äga förutsättning att innehava uppdrag såsom

ställföreträdare för riksbankschefen. Inom utskottet har därför diskuterats

frågan örn indragning av befattningen som vice riksbankschef, varigenom

organisatoriskt sett skulle ernås en viss förenkling. En sådan åtgärd

synes emellertid icke vara förenlig med grundlagens föreskrift om att fullmäktige

skola inom eller utom sig utse en suppleant för riksbankschefen, i

bankoreglementet benämnd vice riksbankschef, att med fullmäktigs rätt och

ansvar vid inträffande förfall träda i riksbankschefens ställe. Åtgärden synes

således icke kunna genomföras utan grundlagsändring. Med hänsyn härtill

och då det icke ankommer på bankoutskottet att taga initiativ härutinnan,

har utskottet endast velat fästa uppmärksamheten på det föreliggande spörsmålet.

Såsom fullmäktige anfört, böra sektionscheferna vara föredragande

inför fullmäktige, var och en för de ärenden, som falla inom hans verksamhet,

såvitt ej föredragningen övertagits av riksbankschefen eller annan ledamot

av fullmäktige eller av vice riksbankschefen. Nuvarande föreskrift, att

vice riksbankschefen har skyldighet att i ärende, där han är föredragande

inför fullmäktige, låta till protokollet anteckna sin mening, när denna icke

överensstämmer med fullmäktiges beslut, bör, såsom fullmäktige anfört,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

bibehållas. Beträffande övriga två sektionschefer borde enligt fullmäktiges

mening någon motsvarande bestämmelse icke meddelas, utan borde det i stället

ankomma på riksbankschefen — resp. vice riksbankschefen -—• att föreslå

fullmäktige, hur ärende, i vilket någon av ifrågavarande sektionschefer är

föredragande, skall avgöras. Med hänsyn till den ställning, dessa sektionschefer

skulle intaga i banken, synes det utskottet knappast vara motiverat,

att för dem skola härvidlag gälla andra regler än för vice riksbankschefen.

Varje sektionschef synes sålunda böra — även örn han ej kan tillerkännas

beslutanderätt i fullmäktige eller är inför riksdagen direkt ansvarig — äga

föreslå, hur ärende, som han föredrager, skall avgöras samt vara skyldig

att anteckna avvikande mening i sådant ärende.

I syfte att avlasta arbete särskilt för riksbankschefen lia fullmäktige föreslagit

anställandet av en direktörsassistent samt hemställt att för ändamålet

få använda ett belopp av högst 20,000 kronor för år. Inom utskottet

har ifrågasatts nödvändigheten av en dylik anordning, enär med omorganisationen

just avses att ernå en betydande förstärkning av den banktekniska

sakkunskap, som inom ledningen för riksbanken kan ställas till riksbankschefens

förfogande, varjämte samma syfte redan tillgodosetts genom inrättandet

av befattningen som vice riksbankschef. Riksbankschefens liksom även

vice riksbankschefens arbetsbörda har emellertid i väsentlig mån ökats på

grund av nuvarande krisförhållanden. Riksbanksledningen torde ock komma

att bli i hög grad arbetsbelastad i samband med genomförandet av riksbankens

omorganisation. Det synes därför under någon tid framåt förefinnas

behov av den ytterligare förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna till

ledningens förfogande, som förslaget innebär. Med hänsyn härtill finner sig

utskottet böra tillstyrka den ifrågasatta anordningen.

Utskottets förslag beträffande direktionens sammansättning och arbetsuppgifter

m. m. föranleder, såsom redan i vissa fall antytts, ändringar i §§ 16—

18 bankoreglementet. Utskottet framlägger i det följande förslag härom.

De föreslagna ändringarna synas böra träda i kraft den 1 januari 1944.

Enligt vad utskottet inhämtat, utgår förordnandetiden för nuvarande andre

deputerade den 31 december 1943.

2. Huvudkontorets organisation.

Nuvarande organisation.

Huvudkontorets nuvarande organisation daterar sig i huvudsak från år

1935. Vid samma års riksdag beslötos på hemställan av bankoutskottet i dess

utlåtande nr 65 vissa ändringar i huvudkontorets organisation, vilka åsyftade

att åstadkomma en med hänsyn till de ökade anspråken på banken så effektiv

arbetsorganisation som möjligt. Därvid infogades i riksbankens fasta organisation

vissa av fullmäktige redan tidigare provisoriskt genomförda anordningar,

vilka visat sig vara väl avpassade för sitt ändamål. Sålunda inrättades

de fyra s. k. direktionsavdelningarna, vilka utgjordes av fullmäktiges

sekretariat, statistiska avdelningen, kreditavdelningen och valutaavdelningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

29

Fullmäktiges sekretariat hade ursprungligen inrättats såsom förstärkning

av fullmäktiges expedition, som fungerat såsom sekretariat åt fullmäktige

och deputerade samt haft gemensam föreståndare och personal med ombudsmansexpeditionen.

Fullmäktiges expedition uppdelades nu på dels ett fullmäktiges

sekretariat och dels en ombudsmansexpedition. På sekretariatet skulle

ankomma att verkställa utredningar av ekonomiskt och finansiellt slag, varemot

ombudsmansexpeditionen skulle handlägga uppgifter av juridisk natur.

I statistiska avdelningens arbete skulle ingå att följa den ekonomiska utvecklingen

i den mån denna kunde vara av betydelse för riksbanken, samt att

införskaffa och bearbeta material till belysande av inträffade förändringar.

Kreditavdelningen, som utgjorde en påbyggnad av dittillsvarande upplysningsavdelningen,

skulle systematiskt bearbeta kreditfrågor samt utöva en

fortlöpande övervakning av riksbankens egen kx-editprövning och av kreditläget

inom olika näringsgrenar.

Åt valutaavdelningen, som utbrutits ur avdelningen för utrikes affärer, anförtroddes

handläggningen av riksbankens köp och försäljning av utländska

valutor.

Efter den omorganisation, som sålunda ägde rum 1935, finnas enligt nu

gällande organisationsplan vid huvudkontoret följande avdelningar:

fullmäktiges sekretariat, statistiska avdelningen, kreditavdelningen och valutaavdelningen,

vilka en var förestås av ett bankråd i lönegraden RC 1;

låneavdelningen, checkräkningsavdelningen, sedelförstöringsavdelningen,

valvsavdelningen, depositaavdelningen, räkenskapsavdelningen och revisionsavdelningen,

vilka en var förestås av en bankokommissarie i lönegraden

RA 30;

ombudsmansexpeditionen, som förestås av en ombudsman i lönegraden

RA 27;

utrikesavdelningen och sedelkontoret, vilka vardera förestås av en kamrerare

i lönegraden RA 26;

korrespondensavdelningen, som förestås av en kamrerare i lönegraden RA

24; samt

sedelräkningsavdelningen, mynträkningsavdelningen och arkivariekontoret,

vilka en var förestås av en tjänsteman i lönegraden RA 22.

Till vissa av dessa avdelningar höra särskilda arbetsgrupper, av vilka några

intaga en ganska självständig ställning. De fyra första avdelningarna —

direktionsavdelningarna — sortera närmast under riksbankschefen, under det

att övriga äro organisatoriskt underställda chefen för huvudkontoret (andre

deputerad). Ärenden rörande avdelningskontoren handläggas under ledning

av chefen för avdelningskontoren (andre deputerad).

Riksbankens nuvarande organisation belyses av å sid. 61 intagen, av utskottet

upprättad organisationsplan.

Utredningsmannen.

I utredningen föreslås, att verksamheten inom riksbanken uppdelas på

tre sektioner, en för vanliga bankärenden (sektion I), en för centralbanksärenden

(sektion II) och en för interna och administrativa uppgifter

(sektion III). Ledningen för dessa sektioner skulle utövas av vice riksbankschefen

och två andra sektionschefer. Sektionerna, vilka utgöra topp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

organisationen, äro i sin tur enligt förslaget uppdelade på sammanlagt sju

avdelningar. Sektion I skulle sålunda omfatta bankexpeditionsavdelningen,

kontorscentralen och valvsavdelningen; sektion II utrikesavdelningen

och ekonomiska sekretariatet; sektion III räkenskapsavdelningen, administrativa

sekretariatet och riksbankens industrier. Avdelningarna, som

skulle bilda en mellanorganisation och vilka sakna motsvarighet i nuvarande

organisation, skulle i sin tur uppdelas i grupper till ett sammanlagt

antal av sexton, bortsett från industrierna. Dessa grupper, vilka bilda

botienorganisationen, framgå av följande schematiska organisationsplan, som

jämväl visar den föreslagna fördelningen av ärenden mellan de olika grupperna

:

SEKTION I.

Bankexpeditionsav del ningen.

Ut- och inldningsexpeditionen

Växeldiskontering

Rediskontering

Hypotekslån

Checkräkningskrediter

Avbetalningslån

Bosättningslån

Skyddsrumslån

Spannmålslån

Hantverkslån

Engagementsregister

Soliditetsupplysningsverksamhet

Checkräkning

Uppsägningsräkning

Depositionsräkning

Kapitalräkning

Försäljning av postremissväxlar

Kontorscentralen.

Kontorscentralsexpeditionen.

Expedition av löpande ärenden från och till avdelningskontoren

Samling och bearbetning av rapporter ang. de olika rörelsegrenarna vid avdelningskontoren
Övervakning

av avdelningskontorens organisation och verksamhet

Valvsavdelningen.

Guld- och sedelkontoret. Depositaexpeditionen.

Förvaring av eget guld och silver Emottagande av vissa öppna deposita

Förvaring av icke emitterade sedlar Förvaring av hypotek

Förvaring av egna värdepapper

Kassaexpeditionen.

Utgivning och distribution av sedlar

In- och utbetalningar

Växling av sedlar och mynt

Räkning av sedlar och mynt

Bankclearing

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

31

SEKTION II.

Ut rikesavdel ningen.

Arbitrage- och fondexpeditionen.

Valutaarbitrage

Köp och försäljning av guld och silver för

egen räkning

Köp och försäljning av obligationer och statspapper
Inlåning

från utlandet (loro- och clearingkonti)
Utlåning

till utlandet (nostro- och clearingkonti)
Chiffrering,

codifiering och expedition av telegram
-

5 erviceexpedit ionen.

Köp och försäljning av utländska checkar

och växlar

Köp och försäljning av utländska sedlar och

mynt

Köp och försäljning av guld och silver från

och till allmänheten

Förmedling av köp och försäljning av obligationer

och statspapper

Förmedling av betalningsuppdrag

Inkasseringsverksamhet

Rembourser

Garantier

Mottagande av likvider över valutaclearingarna
-

Ekonomiska sekretariatet.

Statistikgruppen.

Studium, samling, bearbetning och ev. publicering

av ekonomiskt material

Sammanställning av viss ekonomisk statistik,

skötsel av bibliotek och ekonomiskt arkiv

Valutagruppen.

Sammanställning och analysering av rapporter

ang. valutaställningen

Samling och sammanställning av svenska

fordringar på och skulder till utlandet

Samling, sammanställning och bearbetning

av material avseende betalningsförhållandena

mellan olika länder

Sammanställning av material för underhandlingar

med olika länder ang. handels- och

betalningsförhållandena, deltagande i dylika

förhandlingar m. m.

SEKTION lil.

Räkenskapsavdel ningen.

Ilokföringscentralen. Kontrollcentralen.

Huvudbokföring Siffer-, befogenhets-, ordnings-, värde- och

verifikationskontroll

Sedel/ör stör ingskontoret.

Sedelförstöring

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Administrativ

Organisations- och personalkontoret.

Organisationsverksamhet och teknisk kontroll
Anställning,

utbildning och placering av personal

samt andra personalen berörande

frågor

Förande av protokoll vid fullmäktiges och

direktionens sammanträden m. m.

Intendenturkontoret.

Fastighetsfrågor och lokalärenden

Inventarier, blanketter och materialier

Arkivering

Enligt utredningsmannens förslag <

nas riksbankens industrier.

sekretariatet.

Ombudsmansexpeditionen.

Åtgärder i bevaknings- och indrivningssyfte,

påkallade av verksamheten

Sammanställning av uppgifter om konkursoch

årsstämningsärenden

Samling, studium och delgivning av ändringar

och tillägg i kungjorda författningar

av betydelse för riksbankens verksamhet

m. m.

Sysslomanskontoret.

Kommunikationsfrågor (post, telegram, telefon

och budsändning)

Bevakningsåtgärder

Lulle under sektion III jämväl inord
-

Fullmäktige våren 1943.

Örn man bortser från förslaget om industriernas inordnande under sektion

III, hava fullmäktige i princip icke haft något att invända mot den

organisationsplan, som i utredningen framlagts. Den har synts i sin uppbyggnad

logisk och väl tillgodose önskemålet om att likartade ärenden i

möjligaste mån böra handläggas inom en och samma arbetsgrupp. Fullmäktige

ha därför ansett lämpligt att planen fastställes som grund för bankens

interna organisation. Därmed har icke sagts, att planen bör genomföras i

alla sina detaljer. Därest det vid genomförandet eller i fortsättningen skulle

visa sig praktiskt lämpligt att överflytta vissa ärenden till annan grupp

eller att viss grupp hänföres till annan avdelning eller eventuellt uppdelas

på andra grupper, ha fullmäktige ansett sig befogade att genomföra en

dylik ändring. Erfarenheten bör med andra ord enligt fullmäktiges mening

få utvisa, huruvida jämkningar i organisationsplanen böra komma till

stånd. Fullmäktige anse emellertid icke, att någon anledning föreligger till

antagande, att mera betydande ändringar kunna visa sig ändamålsenliga.

I det följande hava fullmäktige behandlat utredningsmannens förslag beträffande

organisationen av de olika avdelningarna och grupperna vid huvudkontoret

samt av avdelningskontorens verksamhet, i den mån anledning

härtill ansetts föreligga på grund av vad i de avgivna yttrandena anförts

eller .eljest funnits påkallat. Beträffande de grupper, som förbigåtts, hava

fullmäktige funnit sig i princip kunna giva sin anslutning till de av utredningsmannen

uppdragna riktlinjerna för deras organisation utan att fullmäktige

därmed nu velat taga någon definitiv ståndpunkt till huruvida förslaget

i oförändrad eller modifierad form bör genomföras.

Bankexpeditionsav delningen. Det råder inom fullmäktige

en enhällig mening örn att arbetet inom denna avdelning kan rationaliseras

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

33

samt att maskinbokföring bör genomföras och lill en början avse avbetalnings-

och bosättningslån. Huruvida maskinbokföringen bör utsträckas även

till motsvarande lån beviljade vid avdelningskontoren samt till de mindre betydande

lånegrenarna, torde erfarenheten få utvisa.

Utredningsmannens förslag angående sammanförandet av dagkassan, centralkassan,

växlingskassorna samt sedel- och mynträkningsavdelningarna till

en gemensam grupp synes ändamålsenligt. Icke heller förslaget rörande

gruppens organisation har i och för sig föranlett erinran från fullmäktiges

sida.

Kontorscent ralén. Den nuvarande kreditavdelningens utbyggnad

till en central organisation för avdelningskontoren utgör ett viktigt led i utredningsmannens

förslag. Även fullmäktige anse, att inrättande av en kontorscentral

med uppgift att övervaka avdelningskontorens verksamhet och lämna

dem råd och anvisningar bör medföra fördelar då det gäller att till huvudkontoret

centralisera en del av kontorens rutinarbete och att samordna

arbetet vid kontoren.

Hittills har förbindelsen mellan huvudkontoret och avdelningskontoren i

stort sett förmedlats av korrespondensavdelningen. Det synes vara ägnat

att undvika dubbelarbete, om denna förbindelse sker direkt med kontorscentralen,

respektive annan avdelning, som har att handlägga förekommande

ärenden. Fullmäktige ansluta sig därför till förslaget om att korrespondensavdelningen

slopas.

Frågan om avdelningskontorens organisation beröres i det följande.

Valvsavdelningen. Utredningsmannens förslag beträffande valvsvårdens

organisation bär mött kritik ur kontrollsynpunkt. Emellertid är nuvarande

system behäftat med brister, och fullmäktige dela utredningsmannens

uppfattning, att hans förslag kommer att leda till förbättrad kontroll.

Genom valvsvårdens sammanförande på sätt i utredningen ifrågasatts torde

också viss minskning inträda i personalbehovet.

Frågan örn bibehållande av den kontroll, som för närvarande utövas av

sedelkontoret, behandlas under rubriken »Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk».

Utrikesavdelningen. Utredningsmannens förslag beträffande viss

teknisk omläggning av denna för bankens verksamhet betydelsefulla avdelning

har i huvudsak icke föranlett någon erinran från fullmäktiges sida.

Ekonomiska sekretariatet. Utredningsmannen har föreslagit en

väsentlig utbyggnad av den nuvarande statistiska avdelningen. Sålunda har

ifrågasatts, att avdelningen skulle i betydligt större omfattning än hittills ägna

uppmärksamhet åt alt verkställa sammanställningar rörande den ekonomiska

och finansiella utvecklingen inom och utom landet. Vidare har i utredningen

förordats en avsevärt utvidgad publiceringsverksamhet från riksbankens

sida.

Ehuru det självfallet är angeläget för riksbanken att på dessa områden

hava tillgång till ingående uppgifter, systematiskt ordnade och sammanställda,

anse fullmäktige det av olika skäl icke lämpligt att nu föreslå en så

omfattande utbyggnad av avdelningen, som utredningsmannen förordat.

I den mån materialsammanställningar, statistiska bearbetningar eller ekonomiska

utredningar av allmänt intresse upprättas inom avdelningen, som

icke eljest utkomma i tryck, bör publicering på lämpligt sätt kunna ske, eventuellt

i någon redan förefintlig publikation. En del av det material, som utredningsmannen

förutsatt böra insamlas och publiceras genom avdelningens

försorg, torde emellertid komma att bliva tillgängligt genom konjunkturinstitutet,

som kommer att återupptaga sin verksamhet inom den närmaste tiden.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som även med den ifrågasatta be
Bihanq

tilt riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 76. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

gränsningen kunna beräknas komma att åvila avdelningen, anse fullmäktige

personalförstärkning erforderlig i förhållande till den nuvarande personaluppsättningen

å statistiska avdelningen. Detta följer redan därav, att uppgifter,

som nu åvila särskilda, provisoriska arbetsgrupper, t. ex. förhandlings-

och deklarationsavdelningarna, skola överflyttas till ekonomiska sekretariatet

samt att avdelningen skall tjänstgöra som riksbankens sekretariat

för ekonomiska angelägenheter.

Räkenskapsavdelningen. Införande i viss utsträckning av maskinbokföring

torde komma att medföra ändringar i det nu tillämpade systemet

för huvudbokföringen.

Fullmäktige äro ej beredda att nu fatta ståndpunkt till utredningsmannens

förslag i dessa avseenden, ulan frågan örn huvudbokföringens ordnande torde

böra få anstå till dess att bokföringsmaskiner anskaffats och varit i

bruk någon tid.

Med avseende å de arbetsuppgifter, som böra åvila kontrollcentralen, ha

fullmäktige anfört följande:

Den sakrevision beträffande riksbanken, som för närvarande förekommer, utövas

såsom utredningsmannen framhållit i huvudsak av statsrevisorerna, medan

huvudkontorets revisionsavdelning företrädesvis har att utföra siffergranskning och

annan teknisk kontroll. Som statsrevisorerna med nuvarande organisation endast

kunna ägna en begränsad tid åt riksbanken, har utredningsmannen i syfte att åstadkomma

en mera ingående sakrevision föreslagit, att till deras disposition skulle

ställas ett nytt organ, förslagsvis benämnt revisions delegationen, vilket

skulle tillsättas av statsrevisorerna och bestå av tre (ev. två) medlemmar, därav en

auktoriserad revisor. Revisionsavdelningens nuvarande arbetsuppgifter, i den mån

desamma icke komme att övertagas av revisionsdelegationen, skulle överflyttas å en

särskild arbetsgrupp inom räkenskapsavdelningen, benämnd kontrollcentralen.

Sedan utredningsmannens förslag avgavs har Kungl. Majit i proposition nr 164

till 1943 års riksdag framlagt förslag angående inrättande av ett särskilt revisionsorgan

för den Kungl. Majit underställda statsförvaltningen, benämnt statens

sakrevision. I propositionen har framhållits, att behovet av en permanent verkande

sakrevision vore konstaterat och allmänt erkänt. En sådan revision borde därför

organiseras, men den borde tillsvidare erhålla endast provisorisk utformning.

Enligt fullmäktiges mening skulle det vara önskvärt att erhålla en motsvarighet

till det i propositionen föreslagna revisionsorganet även för riksdagens verk. Som

statens krisrevision i den föreslagna utformningen endast erhållit provisorisk karaktär,

anse fullmäktige emellertid lämpligt alt avvakta erfarenheter från dess

verksamhet, innan frågan upptas till närmare övervägande för riksdagens verk.

Till dess att frågan örn sakrevisionens ordnande blir avgjord, torde revisionen inom

riksbanken böra bedrivas i stort sett efter samma grunder som hittills, därvid den

av utredningsmannen föreslagna kontrollcenlralen torde böra övertaga de uppgifter,

som för närvarande åvila revisionsavdelningen. Detta torde förutsätta att kontrollcentralen

under tiden tilldelas en något större personaluppsättning än vad utredningsmannen

förutsatt.

Administrativa sekretariatet. Fullmäktige dela utredningsmannens

uppfattning om att det är en angelägenhet av vikt att ett organisations-

och personalkontor snarast möjligt upprättas med huvudsakligen de

arbetsuppgifter, som i utredningen föreslagits.

De betänkligheter, som framförts mot förslaget att inrymma ombudsmansexpeditionen

såsom en grupp under ifrågavarande avdelning, anse fullmäktige

icke böra föranleda ett frångående av utredningsmannens förslag på

denna punkt.

Utredningsmannen har föreslagit omläggning av riksbankens fastighetsför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

35

vältning. Denna skulle — om man bortser från sedeltryckeriet och pappersbruket

— koncentreras till intendenturkontoret, en utbyggnad av det nuvarande

arkivariekontoret. För att tillfredsställande kunna lösa uppgiften skulle

intendenturkontoret anlita biträde av byggnadssakkunnig person på platsen,

helst länsarkitekt där sådan finnes. Vidare har utredningsmannen utgått från

att intendenturkontoret i fall av behov skulle konsultera byggnadsstyrelsen.

I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige det lämpligt att fastighetsfrågorna

behandlas enhetligt och att riksbanken anlitar biträde av sakkunniga,

som kunna stå lill buds i första hand inom statsförvaltningen i övrigt.

Det måste också vara en angelägenhet av vikt att, såsom utredningsmannen

förutsatt, riksbanken (intendenturkontoret) upprätthåller förbindelse

med andra statliga verk och institutioner, som förhyrt eller önska förhyra

lokaler i riksbanken tillhörig fastighet, för att uppnå ett ur statens synpunkt

lämpligt utnyttjande av fastigheten.

I samband med sitt förslag om inrättande av ett sysslomanskontor, som

skulle handhava kommunikations- och bevakningsärenden i första hand vid

huvudkontoret men även i viss utsträckning vid avdelningskontoren, har

utredningsmannen uttalat, att vid huvudkontoret vaktpersonal borde anlitas i

huvudsak endast för postbefordran och bevakning. Vaktpersonalen skulle

med andra ord icke i samma utsträckning som hittills tagas i anspråk för

budsändning inom och utom banken. Fullmäktige ansluta sig i princip till

detta förslag. Även förslaget att för vissa bevakningsuppgifter anlita pensionerad

polispersonal bör prövas. Eventuellt kan man tänka sig att härför taga

i anspråk även pensionerade underofficerare. Huruvida det genom dessa organisatoriska

ändringar kommer att bli möjligt att vidtaga så långtgående

reduktion av huvudkontorets nuvarande stora vaktpersonal som utredningsmannen

förutsatt kan ej ännu säkert bedömas.

Fullmäktigen Björnsson har beträffande huvudkontorets organisation anfört

följande avvikande mening:

Kontorscentralen, som hör under andra sektionen, skall enligt uppgift

utgöra en utbyggnad av den nuvarande kreditavdelningen och speciellt

handlägga ärenden rörande kreditgivning vid avdelningskontor. Dessutom synes

den skola utgöra något slags tillsyningsorgan för avdelningskontoren även

i övriga frågor, ehuru bokförings- och personalfrågor, ärenden rörande inventarier

och fastigheter m. m. skola handläggas på tredje sektionen. De viktigaste

av kontorscentralens arbetsuppgifter skulle sålunda bli av samma slag

som de, vilka vid huvudkontoret handläggas av låneavdelningen. Under mitt

arbete i direktion och lånedelegation har jag alltid funnit som särskilt anmärkningsvärt

i huvudkontorets organisation den stora personal, som tagits

i anspråk vid handläggning av kreditfrågor. Jag har alltid trott, att man

skulle vinna en väsentlig besparing genom att slå ihop kreditavdelningen och

låneavdelningen till en avdelning. Låneavdelningen har hittills måst anlita

kreditavdelningen för erhållande av upplysningar örn lånesökande. Det förefaller

mig naturligare, att allt arbete sammanhängande med kreditprövning

ombesörjdes inom en och samma avdelning. Örn, sorn nu föreslås, skötseln

av engagementsregister och upplysningsanskaffning, den senare måhända endast

partiellt, skall centraliseras lill Stockholm, är det uppenbarligen iinnu

starkare skäl all sammanslå dessa avdelningar än tidigare. Jag förutsätter

därvid, att chefen för en sammanslagen kredit- och låneavdelning icke skall

vara föredragande inför lånedelegationen annat än då det gäller större affärsmässiga

krediter och frågor av principiell betydelse för kreditgivningen, un
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

der det att föredragningen av vanliga hypotekslån, avbetalningslån, bosättningslån

o. d. skall fördelas mellan tjänstemän i lägre löneställning än avdelningschefens

och företrädesvis åt dem, som mera direkt haft hand örn

det förberedande arbetet. Till kontorscentralens betydelse för avdelningskontorens

verksamhet återkommer jag i det följande.

Kontrollcentralen, som är avsedd att övertaga nuvarande revisionsavdelningens

detaljrevision, skall enligt förslaget underordnas räkenskapsavdelningen.

I fråga härom delar jag den uppfattning, åt vilken nuvarande revisionsavdelningens

föreståndare, herr Thalén, givit uttryck, då han säger:

»Ett sådant arrangemang, att kontrollcentralen sammanföres med bokföringen

och underställes avdelningschefen för räkenskapsavdelningen, är icke

lyckligt. Kontrollcentralen skall ju även kontrollera den viktiga huvudbokföringen

och bör därför kunna intaga en självständig ställning såväl mot bokföringscentralen

som dess avdelningschef.» I varje fall finner jag detta omdöme

välgrundat, så länge frågan om överrevision i riksbanken icke blivit

löst.

Huvudkontorets organisation enligt fullmäktiges förslag framgår närmare

av en å sid. 62 intagen, av utskottet upprättad organisationsplan.

Personalorganisationen behandlas i del II.

Utskottspromemorian.

Med avseende å huvudkontorets organisation hade fullmäktige på åtskilliga

punkter icke tagit definitiv ståndpunkt till utredningsmannens förslag

samt ansett sig endast böra ifrågasätta, att riksdagen i princip skulle godkänna

planen för omorganisationen. De förberedande överläggningarna inom utskottet

hade icke lett till klarhet i frågan örn vilka förändringar som lämpligen

borde genomföras i riksbankens organisation. Man hade inom utskottet

understrukit det nära samband, denna fråga ägde med frågan om personalorganisationen.

Med hänsyn till å ena sidan den faktiska förstärkning av

ledningen, som inrättandet av tre sektionsbefattningar skulle innebära, och å

andra sidan att personalens antal efter omorganisationens genomförande

avsevärt komme att nedgå, hade viss tvekan yppats örn nödvändigheten av

att införa särskilda avdelningar såsom förmedlande organ mellan ledningen

(vederbörande sektionschef) och arbetsgrupperna. Under ärendets

fortsatta behandling komme utskottet att överväga möjligheterna att nå syftet

med den föreslagna anordningen utan denna påbyggnad av organisationen eller

genom en begränsning av antalet avdelningar. Inom utskottet hade vidare

ifrågasatts, huruvida i utredningsförslaget tillräckligt beaktats vikten av att

inom en institution som riksbanken kontrollen erhölle en så effektiv organisation

som möjligt utan att dock därigenom självfallet någon överorganisation

borde förekomma. Det hade betonats, att det ledande kontrollorganet

borde erhålla en gentemot övriga arbetsgrupper självständig ställning, och

det hade därför ansetts vara en mindre tillfredsställande anordning, att bokföring

och revision enligt förslaget skulle samordnas under en och samina

avdelningschef. Vad anginge den betydelsefulla kontrollen över sedeltillverkningen

hade utskottet uppmärksammat, att fullmäktige icke ansett sig

beredda att förorda utredningsmannens förslag härutinnan utan hade för avsikt

att taga frågan under förnyad omprövning.

Fullmäktige hösten 1943.

Det utmärkande för riksbankens nuvarande organisation vore, att bankens

ledning tämligen oförmedlat hade att arbeta med ett stort antal helt eller i

allt väsentligt självständiga arbetsgrupper. Härigenom intoge riksbanken en

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

37

särställning i förhållande till affärsbanker och andra större företag inom det

enskilda näringslivet. Där hade man vanligen kommit till insikt om att en

sådan organisation icke vore tillfredsställande huvudsakligen av samma skäl

som kunde anföras beträffande riksbanken.

Den för riksbanken säregna organisationen utgjorde en väsentlig del av

förklaringen till arbetsbelastningen hos riksbanksledningen. För att minska

denna belastning vore det därför nödvändigt att åstadkomma en förstärkning

av mellanstadiet mellan direktionen och arbetsgrupperna.

En dylik förstärkning vore betingad även av det förhållandet, att det med

nuvarande organisation förelegat stora svårigheter för riksbanksledningen alt

överblicka arbetet inom huvudkontoret (och i viss mån jämväl vid avdelningskontoren).

Detta hade i sin tur medfört, att arbetskraften icke alltid blivit

utnyttjad på ett tillfredsställande sätt samt att rationaliseringsåtgärder,

som eljest bort vidtagas, icke kommit till stånd eller fördröjts.

De nu anförda svagheterna i riksbankens organisation kunde icke avhjälpas

enbart genom inrättande av de föreslagna befattningarna som sektionschefer.

Tillkomsten av dessa befattningar torde visserligen vara ägnad att

underlätta direktionens överblick över banken och dess verksamhet. Med

hänsyn till att sektionscheferna måste ägna sin huvudsakliga uppmärksamhet

åt för bankens allmänna verksamhet betydelsefulla frågor och hålla

kontakten utåt, måste man emellertid räkna med att de icke skulle få tillräcklig

tid att mera ingående följa det dagliga rutinmässiga arbetet inom banken,

örn detta vore splittrat på ett stort antal direkt under sektionscheferna

sorterande arbetsgrupper. Man skulle med andra ord ha anledning befara,

att olägenheterna med nuvarande organisation i nu angivna hänseende bomme

att i stort sett bestå.

Det vore sålunda erforderligt, att ett led inskötes mellan sektionscheferna

och gruppcheferna. Icke blott inom affärsbanker samt de större industrioch

affärsföretagen hade man kommit till denna uppfattning; jämväl inom

statsförvaltningen hade man gjort samma erfarenhet. I sistnämnda avseende

kunde hänvisas till statsdepartementens organisation. Vid vissa departement

hade sålunda mellan ledningen och den högre rutinpersonalen (i sekreterargrad)

inskjutits förutom byråchefer (kansliråd) även en högre tjänstegrad

för avdelningschefer.

En mellanorganisation, representerad av ett väl avpassat antal avdelningschefer,

måste alltså innebära ett viktigt led i en av förhållandena påkallad

omorganisation av riksbanken. Samma syfte kunde enligt fullmäktiges mening

icke uppnås genom att reducera arbetsgruppernas antal och att sedan

ställa gruppcheferna direkt under sektionscheferna.

Från personalhåll hade ifrågasatts, huruvida de föreslagna avdelningschefernas

arbetstid och kapacitet skulle komma att bliva fullt utnyttjade. Man

hade med andra ord velat göra gällande, att det föreslagna systemet skulle

komma att innebära en överorganisation. Örn de rätta personerna erhölles

för dessa uppgifter, bleve detta med säkerhet icke fallet. Redan av det anförda

syntes framgå, att avdelningschefernas — och främst biträdande sektionschefernas

— tid i viss utsträckning bomme alt tågås i anspråk för biträde

åt sektionschefen eller för alt fungera som sådan. Dessutom skulle det

ankomma på avdelningschef att leda arbetet inom avdelningen, själv eller

med biträde av tjänsteman inom avdelningen utreda frågor, som skulle behandlas

av direktionen eller som han själv kunde avgöra, tillse att personalen

inom avdelningen utnyttjades effektivt och, örn någon tjänsteman kunde avvaras,

anmiila detta samt vidtaga eller hiresia de åtgärder för rationalisering

av arbetet inom avdelningen, som kunde anses påkallade. Gruppcheferna och

övriga tjänstemän inom avdelningen skulle kunna hänviinda sig lill honom

för att få råd i viktiga eller tveksamma frågor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Inom utskottet hade framförts den meningen, att revisionsorganet

inom banken borde intaga en i förhållande till övriga arbetsgrupper självständig

ställning. Att fullmäktige icke varit främmande härför framginge

därav att fullmäktige uttalat önskvärdheten av att ett från riksbanken helt

fristående revisionsorgan inrättades, gemensamt för riksdagens verk, vilket

skulle ha att utföra sakrevision. Siffergranskningen och därmed likställd

annan ordningskontroll skulle däremot fortfarande ske inom riksbanken.

Denna interna kontroll ansåge fullmäktige kunna anförtros åt en arbetsgrupp,

vilken borde inordnas inom organisationen i övrigt, därvid emellertid

avdelningschefen (för den s. k. räkenskapsavdelningen) skulle fungera såsom

chef för gruppen. Denna arbetsgrupp ansåges även tillsvidare kunna

övertaga de något vidgade arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila kontrollorganet

till dess att ett från riksbanken fristående revisionsverk inrättats.

Emellertid hade fullmäktige med sin allmänna inställning till frågan intet

att erinra mot att kontrollorganet finge en självständigare ställning än vad

fullmäktiges ursprungliga förslag kunde anses innebära. Detta kunde ske

genom att tillskapa en särskild kontrollavdelning i stället för den föreslagna

räkenskapsavdelningen, vilken skulle lia inkluderat jämväl bokföringscentralen

och sedelförstöringsgruppen. Med hänsyn till arbetets art syntes

sistnämnda grupp lämpligen böra underställas chefen för kontrollavdelningen,

medan bokföringscentralen borde inordnas under någon av övriga

avdelningar, därvid bankexpeditionsavdelningen skulle ligga närmast till

hands, under förutsättning att denna avdelning icke komme att tillföras

jämväl andra arbetsgrupper (jämför nedan). Skulle så ske, syntes man i

stället böra räkna med att bokföringscentralen inordnades i administrativa

sekretariatet.

Kontrollavdelningen borde antingen underordnas chefen för sektion III

eller eventuellt direkt underställas direktionen. I sistnämnda fall skulle

självständigheten komma att bli särskilt markerad.

Genom dessa anordningar skulle någon förändring i det föreslagna antalet

avdelningar icke ske. Inom utskottet hade emellertid ifrågasatts en minskning

av detta antal. Fullmäktige, som övervägt denna fråga, hade funnit, att

det ur organisatorisk synpunkt skulle vara förenat med olägenheter att genomföra

en sådan åtgärd. Om man bortsåge från den ovan ifrågasatta omläggningen

av räkenskaps-(kontroll-) avdelningen, ville fullmäktige därför

vidhålla sitt förslag i fråga om mellanorganisationens uppbyggnad. Skulle

emellertid utskottet anse sig böra förorda en reducering av antalet avdelningar,

syntes det minst olägliga vara, om fullmäktiges förslag beträffande

en självständig valvsavdelning frånginges.

Valvsavdelningen intoge nämligen i någon mån en särställning

bland de föreslagna avdelningarna. Dess arbetsuppgifter vore — åtminstone

för närvarande — i stort sett av mera rutinmässig karaktär än övriga

föreslagna avdelningars. En överflyttning av de till denna avdelning hänförda

arbetsgrupperna — guld- och sedelkontoret samt depositaexpeditionen

-—• till annan avdelning kunde därför ske utan att en mera avsevärd

ökning behövde inträda i de åligganden, som åvilade chefen för den avdelning,

till vilken de komme att hänföras. Med hänsyn till arbetsuppgifternas

art syntes det därvid knappast vara möjligt att tänka sig överföring

av ifrågavarande båda arbetsgrupper till annan avdelning än bankexpeditionsavdelningen.

Denna avdelning skulle emellertid därigenom komma att

omfatta fyra (eventuellt fem) arbetsgrupper, därav tre, nämligen ut- och inlåningsexpeditionen,

kassaexpeditionen samt depositaexpeditionen av förhållandevis

betydande storleksordning, vilket icke kunde anses tillfredsstäl
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76■

39

lande. På grund av de mycket betydande värden, som guld- och sedelkontoret

samt depositaexpeditionen enligt fullmäktiges förslag skulle omhänderlia,

vore det lämpligare att grupperna i enlighet med fullmäktiges förslag

finge tillsammans bilda en särskild avdelning.

Bankoutskottets inställning till frågan om avdelningskontorens organisation

påverkade enligt fullmäktiges mening icke spörsmålet örn mellanorganisationen.

De uppgifter, vilka enligt fullmäktiges skrivelse den 31 mars

1943 förutsattes skola tillkomma kontorscentralen, förbleve nämligen

i huvudsak oförändrade, även om organisationen vid avdelningskontoren

väsentligen inskränktes till en rationalisering av arbetsfördelningen och

rutinen. Särskilt gällde detta i fråga örn såväl kontakten med som övervakningen

och granskningen av verksamheten vid avdelningskontoren. Fullmäktige

ansåge sig sålunda även i fall, som här avsåges, böra vidhålla sitt

förslag att den nuvarande kreditavdelningen skulle omläggas till en kontorscentralsavdelning

med huvudsakligen de uppgifter, som fullmäktige angivit

i sin nyssnämnda skrivelse.

Om de ovan med hänsyn till utskottets preliminära inställning ifrågasatta

ändringarna av mellanorganisationen genomfördes, borde detta icke

i och för sig påverka fullmäktiges förslag beträffande avdelningschefernas

löneställning. Fullmäktige ansåge följaktligen, att chefen för

kontrollavdelningen, tillika gruppchef inom kontrollcentralen, i likhet med

övriga avdelningschefer borde tillsättas medelst förordnande på viss tid. Att

tilldela chefen för kontrollavdelningen konstitutorial (eller fullmakt) skulle

nämligen innebära ett avsteg från de principer, som legat till grund för fullmäktiges

förslag till personalorganisation för banken, något som icke kunde

anses lämpligt särskilt med hänsyn till att revisionsfrågan kunde förutsättas

nu erhålla endast en provisorisk lösning.

Vid en eventuell överflyttning av guld- och sedelkontoret till bankexpeditionsavdelningen

kunde avdelningschefen icke, såsom avsikten varit om

denna arbetsgrupp inordnades under en särskild valvsavdelning, tjänstgöra

som chef för gruppen. Med hänsyn till de stora värden, som gruppen komme

att få övertaga, syntes gruppchefen i sådant fall böra placeras i den

högsta kamrersgraden, d. v. s. i lönegraden RA 26, och dennes närmaste

man hänföras till lönegraden RA 24. Den omständigheten, att gruppen finge

en särskild gruppchef, syntes följaktligen icke böra föranleda ändring i

fullmäktiges förslag beträffande lönegradsplaceringen för ställföreträdande

gruppchefen.

I jämförelse med fullmäktiges förslag skulle alltså, om en särskild valvsavdelning

icke skulle komma att inrymmas i den nya organisationen, den

avvikelsen inträda, att antalet bankokommissarier i lönegraden RC 2 skulle

minskas med en (från fyra till tre), medan antalet bankkamrerare i lönegraden

RA 26 skulle ökas med en eller från åtta till nio.

Fullmäktige Björnsson har uttalat, att vad majoriteten med mellanorganisationen

åsyftat att vinna i lika mån syntes kunna ernås till en avsevärt lägre

kostnad, därigenom att bankråden resp. bankokommissarierna verkligen

finge tjänstgöra som chefer för sina avdelningar och befrias från större delen

av det rutinarbete, varmed de nu sysselsattes.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Utskottets yttrande.

För närvarande är verksamheten vid huvudkontoret organiserad på aderton

avdelningar. Av dessa sortera fyra, de s. k. direktionsavdelningarna, direkt

under riksbankschefen, under det att de övriga avdelningarna äro underställda

chefen för huvudkontoret (andre deputerad). Ärendena rörande

avdelningskontoren handläggas av chefen för avdelningskontoren (andre deputerad).

Vice riksbankschefen utövar ej direkt chefskap över några avdelningar,

men han har sedan år 1940 förestått valutakontoret.

Den nuvarande organisationen med avdelningar direkt underställda de

högsta chefstjänstemännen har försvårat arbetets ordnande på ett smidigt

sätt och medfört en onormalt stor belastning av vissa av dem. För att ernå

en förstärkning av bankens ledning och en mera rationell fördelning av arbetsuppgifterna

ha fullmäktige därför föreslagit en genomgripande omläggning

av huvudkontorets organisation. Enligt fullmäktiges förslag skulle

verksamheten organiseras på tre sektioner under var sin sektionschef, nämligen

sektion I för vanliga bankärenden, sektion II för centralbanksärenden

samt sektion III för interna och administrativa uppgifter. Sektionerna

uppdelas i sin tur på sammanlagt sju avdelningar under var sin avdelningschef.

Under de olika avdelningarna sortera grupper till ett sammanlagt antal

av sexton. I spetsen för organisationen i dess helhet står riksbankschefen,

medan vice riksbankschefen skulle utöva chefskapet för en av de tre

sektionerna.

Vid ärendets förberedande behandling under vårsessionen gjorde sig inom

utskottet en viss tvekan gällande beträffande nödvändigheten av att tillskapa

särskilda avdelningar såsom förmedlande organ, inskjutna mellan vederbörande

sektionschef och underlydande arbetsgrupper. Vidare betonades vikten

av att det ledande revisionsorganet (kontrollcentralen), som enligt fullmäktiges

ursprungliga förslag skulle ingå i räkenskapsavdelningen, erhölle en

gentemot övriga avdelningar självständig ställning. Efter att ha tagit del

av de inom utskottet sålunda uttalade synpunkterna ha fullmäktige i en

promemoria till utskottet ytterligare understrukit avdelningarnas betydelse

såsom ett mellanled för möjliggörande av en minskad belastning på bankens

högsta ledning. Fullmäktige hava därvid särskilt framhållit de olägenheter

med avseende å arbetets ändamålsenliga organisation, som en minskning av

antalet avdelningar skulle medföra. Vad revisionsorganet beträffar lia fullmäktige

dock tillstyrkt, att detsamma erhåller en mera självständig ställning

genom att ombildas till en särskild avdelning, vilken skulle underordnas

chefen för sektion III eller direkt underställas direktionen.

Vad fullmäktige i sin promemoria anfört till komplettering av den tidigare

anförda motiveringen har övertygat utskottet örn behovet av den föreslagna

mellanorganisationen, särskilt med hänsyn till syftet att ernå en ändamålsenlig

arbetsfördelning samt att öka ledningens möjlighet att överblicka och

leda arbetet. De föreslagna avdelningarna äro nära jämförbara med byrå
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

41

erna inom ett ämbetsverk, och deras infogande i riksbankens organisation

torde i väsentlig mån möjliggöra den minskning av antalet befattningar i byråchefs

ställning, varmed förslaget räknar i förhållande till den nuvarande

organisationen. Utskottet finner därför bärande skäl vara anförda för den

föreslagna mellanorganisationen. Med avseende å de olika avdelningarnas

arbetsområden har utskottet — i nära anslutning till fullmäktiges nu modifierade

förslag — ansett sig böra påkalla ändring endast beträffande räkenskapsavdelningen.

Ur densamma torde sålunda kontrollcentralen och sedelförstöringskontoret

böra utbrytas för att tillsammans bilda en självständig

revisionsavdelning. Under denna torde jämväl, såsom fullmäktige avse, kontrollen

över pappers- och sedel tillverkningen böra förläggas. Revisionsavdelningen

synes enligt utskottets mening böra direkt underställas fullmäktige.

Härigenom skulle dess självständighet och granskande befogenheter

gentemot organisationen i övrigt framhävas på ett ur organisationssynpunkt

bättre sätt än om avdelningen såsom fullmäktige ifrågasatt underordnades

en sektion eller direktionen. Såsom framhållits i utskottspromemorian, är

det av stor vikt, att inom en institution som riksbanken kontrollen erhåller

en så effektiv organisation som möjligt. I anslutning härtill synes, i varje

fall intill dess det av fullmäktige antydda, från riksbanken fristående revisionsorganet

kommer till stånd, revisionsavdelningens arbetsuppgifter böra

omfatta icke blott siffergranskning och annan ordningskontroll utan även

sakrevision.

Genom revisionsavdelningens tillkomst skulle antalet avdelningar ökas

från sju till åtta. Då emellertid en dylik utökning såvitt möjligt bör undvikas,

synes endast den utvägen stå till buds, att den genom revisionsavdelningens

tillkomst starkt reducerade räkenskapsavdelningen får utgå ur organisationen.

Bokföringscentralen måste då inordnas under en annan avdelning. Fullmäktige

ha härvid föreslagit i första hand bankexpeditionsavdelningen (sektion

I) och i andra hand det administrativa sekretariatet (sektion III). Enligt

utskottets uppfattning är det ur organisationssynpunkt lämpligast, att bokföringscentralen

i överensstämmelse med fullmäktiges ursprungliga förslag

hänföres till sektion III. Bokföringscentralen skulle nämligen ombesörja redovisning

av såväl de transaktioner, som utföras av sektion I, som dem, vilka

utföras av sektion II. Sektion III skulle dessutom bli betydligt mindre

arbetsbelastad än sektion I. Utskottet bar därför i sitt förslag bibehållit bokföringscentralen

å sektion III och därvid upptagit densamma under administrativa

sekretariatet, som i samband därmed lämpligen torde böra benämnas

administrativa avdelningen, vilken benämning även i övrigt bättre avspeglar

verksamhetens art.

Utöver vad nu sagts har fullmäktiges organisationsförslag icke givit utskottet

anledning till erinran.

Den av utskottet förordade organisationsplanen åskådliggöres genom en

schematisk bild å sid. (ill. Organisationsplanen bar närmast betydelse för

personalorganisationens omfattning, då antalet ledande tjänstemän är direkt

beroende av de organisatoriska enheterna. Såvitt utskottet kunnat bedöma,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

synes — under förutsättning att någon genomgripande omläggning av grunderna

för riksbankens verksamhet icke äger rum — någon överorganisation

i topp- eller mellanorganisationen icke behöva befaras för den tid, som nu

kan överblickas. Åtskilliga skäl tala för att den nuvarande, delvis av kristdr - förhållandena föranledda stora belastningen på riksbanken kommer att fortfara

under en avsevärd tid framåt. Även efter en återgång till mera normala

förhållanden lärer man, i varje fall under en viss övergångstid efter krigets

slut, icke kunna undgå att räkna med betydande statliga ingrepp i ekonomiskt

och handelspolitiskt avseende liksom även med behov av omfattande

valutapolitiska åtgärder från riksbankens sida. Arbetsuppgifternas alltmera

komplicerade natur på de områden, som riksbankens verksamhet omspänner,

kräver ock ett ökat antal utbildade, högt kvalificerade experter. Särskilt

gäller detta uttalande den för bankens centrala uppgift, valutapolitiken, så

viktiga sektion II, beträffande vilken förslaget innebär förstärkning av den

organisation, som för närvarande står till förfogande för hithörande arbetsuppgifter.

Det är särskilt i belysning av de nu angivna omständigheterna,

som utskottet på sätt framgår av det föregående ansett sig böra med allenast

några små jämkningar biträda fullmäktiges förslag om att utbygga främst

topporganisationen men även mellanorganisationen för att därmed säkerställa

en sakkunnig och kvalitativt högtstående ledning inom banken.

Att utskottet sålunda ansett sig böra giva sitt förord till en viss organisationsplan,

innebär emellertid icke, att fullmäktige böra vara bundna vid

denna plan i vidare mån än som betingas av antalet ordinarie tjänster. Inom

ramen för den föreslagna organisationen böra fullmäktige ha fria händer att

med ledning av vunnen erfarenhet överflytta ärenden mellan grupperna eller

flytta dessa sistnämnda från en avdelning till en annan eller ock indraga

grupp eller avdelning. Vissa jämkningar i organisationsplanen kunna ock bli

erforderliga med hänsyn till kvalifikationerna hos de personer, som placeras

på de ledande posterna. Tyngdpunkten i riksbankens verksamhet kan vidare

svänga från en sektion till en annan. Organisationen kan och bör därför

lämpligen ej fastlåsas vid vad som nu — med hänsyn till förhållandena vid

dess tillkomst — synes vara mest ändamålsenligt utan densamma bör kunna

smidigt anpassas efter utvecklingens krav. Utskottet vill i detta sammanhang

icke underlåta att påpeka, att sedan arbetet med omorganisationens genomförande

slutförts, de arbetsuppgifter, som tillkomma sektion III, måhända

komma att bli av alltför begränsad art och omfattning för att kunna motivera

bibehållandet av denna sektion såsom en självständig enhet. Likaså

får man utgå från att behovet av kontorscentralen kommer att bortfalla, därest

i framtiden en statlig affärsbank skulle inrättas, till vilken avdelningskontoren

överflyttades. Utskottet förutsätter, alt fullmäktige i fortsättningen

med uppmärksamhet följa frågan om riksbankens inre organisation och vidtaga

alla de åtgärder, som kunna befinnas påkallade för att denna städse skall

erhålla största möjliga effektivitet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

43

3. Avdelningskontorens organisation.

Utredningar och förslag sedan början av 1930-talet.

I sin berättelse till 1934 års riksdag ifrågasatte riksdagens år 1933 församlade

revisorer, örn icke utredning lämpligen borde verkställas, huruvida driftskostnaderna

skulle kunna förbilligas genom införande av en enklare personalorganisation,

genom koncentrering av rörelsen eller annorledes.

På hemställan av bankoutskottet uppdrog 193å års riksdag åt fullmäktige

att låta verkställa utredning angående riksbankens avdelningskontor i överensstämmelse

med de riktlinjer, som av utskottet angivits under punkten 4

av dess utlåtande nr 27. Utredningen skulle begränsas till sådana organisatoriska

förändringar beträffande avdelningskontoren, som utan åsidosättande

av viktiga allmänna intressen kunde medföra fördelar ur statsekonomisk synpunkt.

Med skrivelse den 18 mars 1935 överlämnade fullmäktige till utskottet den

begärda utredningen. I skrivelsen framhöllo fullmäktige bland annat följande.

Avdelningskontorens organisation hade uppbyggts med hänsyn till att kontoren

borde bedriva bankrörelse och sålunda omfatta följande rörelsegrenar,

nämligen in- och utlåningsrörelse samt förmedling av betalningslikvider, inklusive

växlingsrörelse, m. m. Sistnämnda gren, sedel- och myntrörelsen, vöre

under rådande förhållanden ur arbetssynpunkt helt dominerande. Fullmäktige

underströko särskilt betydelsen av riksbankens direkta utlåningsrörelse

såsom regulator för kreditinstitutens ränte- och provisionssatser. Någon förändring

av kontorens organisation genom överflyttande av arbetsuppgifter

till annat kontor eller till organ utanför riksbanken syntes fullmäktige ej

böra äga rum. Enligt fullmäktiges mening syntes valet böra stå mellan att

bibehålla ett kontor vid dess nuvarande uppgifter eller att indraga detsamma,

och detta val kunde endast ifrågakomma beträffande de minsta kontoren.

På angivna skäl föreslogo fullmäktige indragning av avdelningskontoren

i Mariestad och Nyköping, vilka kontor icke fyllde någon större uppgift och

dessutom visade otillfredsställande vinstresultat.

Med hänsyn till den ställning fullmäktige intagit till frågan om de arbetsuppgifter,

som borde åvila avdelningskontoren, hade fullmäktige ansett sig

icke principiellt kunna tillstyrka förslaget om införande av en förenklad organisation

för avdelningskontoren. Den dåvarande organisationen, bestående

vid de mindre kontoren av, förutom en vaktmästare, fem tjänstemän, borde

sålunda bibehållas såsom en stomme, vilken vid utökning av rörelsen borde

påbyggas och vid minskning av rörelsen borde kunna modifieras. Under dåvarande

exceptionella förhållanden inom kreditväsendet syntes salunda tjänstemännens

antal vid ett eller annat kontor kunna minskas med en befattningshavare.

Ytterligare personalinskränkning vore enligt fullmäktiges mening

med hänsyn till kontrollen icke lillrådlig.

Under fullmäktiges överläggningar i ärendet hade förslag framförts, att

personalen vid kontoret i Nyköping, under förutsättning att detsamma bibehölles,

skulle begränsas lill två tjänstemän förutom kontorsföreståndaren (direktör

eller kanner). Vid kontoret skulle enligt förslaget således finnas dels

tre styrelseledamöter, därav en kontorsföreståndare, dels en kassör och en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

registrator, dels ock slutligen en vaktmästare. Fullmäktige kunde icke tillstyrka

en dylik organisation. Med hänsyn till de mycket betydande värden,

som förvarades vid riksbankens kontor, ansåge fullmäktige sig icke kunna

taga på sitt ansvar att införa en organisation, omfattande endast tre tjänstemän,

inklusive föreståndaren, och exklusive vaktmästaren. Till belysande av

den situation, som .skulle uppkomma vid en dylik tremannaorganisation,

framhölls, dels att en av tjänstemännen ofta skulle bliva lämnad ensam i

expeditionen, vilket givetvis vore olämpligt såväl ur säkerhetssynpunkt som

med hänsyn till expeditionen, dels ock att alltför stora anspråk därigenom

sannolikt skulle ställas på kontorsföreståndarens möjligheter att utöva kontroll

över de underordnade tjänstemännen. Självfallet vöre också, att en organisation,

omfattande endast tre tjänstemän, bleve så labil, att den icke

skulle tåla någon som helst påfrestning. Redan vid en dags förfall för någon

av tjänstemännen måste reserv tillsändas kontoret. Att förutse förfall vore

icke alltid möjligt. Kontoret skulle därför ibland komma att bestå av endast

två tjänstemän utom vaktmästaren. Detta bleve icke betryggande.

I sitt den 23 maj 1935 avgivna utlåtande nr 65 angående omorganisation

av riksbankens huvudkontor m. m. meddelade bankoutskottet riksdagen, att

utskottet vid granskning av fullmäktiges förslag till indragning av avdelningskontoren

i Mariestad och Nyköping funnit sig icke kunna på grundval

av den förebragta utredningen föreslå riksdagen några åtgärder i förslagets

syfte. I skrivelse till fullmäktige i riksbanken den 6 juni 1935 anhöll

utskottet därefter, att fullmäktige ville, när så lämpligen kunde ske, verkställa

och till utskottet inkomma med utredning rörande avdelningskontorens

förläggning. I denna skrivelse framhöll utskottet bland annat betydelsen av

att riksbanken genom sina avdelningskontor ägde möjlighet att inverka reglerande

på kreditinstitutens ränte- och provisionssatser i landet. Såvitt utskottet

kunde bedöma, måste en indragning av kontor medföra ett försvagande

av riksbankens ställning i sådant hänseende. Den omständigheten att

kontorens bankrörelse, särskilt deras utlåning, under en följd av år utvisat

en tendens till nedgång, vore icke uteslutande att hänföra till rådande förhållanden

på penningmarknaden. Enligt utskottets förmenande syntes anledningen

till nämnda rörelses inskränkning, frånsett rediskonteringens nedgång,

vara att söka däri, att kontorens direkta förbindelser med allmänheten

alltmer minskats. Utskottet ville i detta sammanhang, under erinran om 1924

års bankoutskotts uttalande angående önskvärdheten av en livligare förbindelse

mellan avdelningskontoren och allmänheten, framhålla, att en ökad

direkt utlåningsrörelse givetvis skulle medföra, att den förefintliga organisationen

bleve bättre utnyttjad och det ekonomiska resultatet mera gynnsamt.

I skrivelse den 23 april 1936 till bankoutskottet hemställde fullmäktige,

att utskottet ville till prövning upptaga frågan om en förflyttning av riksbankens

avdelningskontor i Mariestad till Skövde. Fullmäktiges förslag åsyftade

väsentligen att bereda riksbanken tillgång till erforderliga lokaler med

hänsyn till vissa eventualiteter, som kunde inträffa under krig. Det föranledde

icke någon åtgärd från utskottets sida.

För 1941 års riksdags bankoutskott framlade fullmäktige i besparingssyfte

förslag till indragning av avdelningskontoren i Mariestad och Nyköping.

I sitt utlåtande nr 75 uttalade bankoutskottet bland annat, att utskottet

svårligen kunde taga ställning till frågan örn riksbankens avdelningskontor,

innan ökad klarhet vunnits rörande de uppgifter, riksbanken hade

att lösa i landets ekonomiska liv. Av dessa uppgifters art berodde ju i vä
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

45

sentlig grad den erforderliga organisationen. Valet stöde bland annat mellan

en centralbank, som vore en ren bankernas bank utan större behov av avdelningskontor,

och en centralbank, som i betydande utsträckning bedreve

bankmässig rörelse i konkurrens med privata affärsbanker. Vår nuvarande

riksbank utgjorde ett mellanting mellan dessa båda typer, ehuru den under

senare år alltmera närmat sig den förstnämnda. En lösning efter denna linje

aktualiserade emellertid frågan om de andra medel, varöver staten behövde

förfoga för att kunna trygga ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden

på kreditväsendets område.

Enligt utskottets mening borde en förutsättningslös utredning verkställas

rörande riksbankens uppgifter och organisation, tryggande av ur samhällssynpunkt

tillfredsställande förhållanden på kreditväsendets område

samt formerna för uppnående av enhetlighet i den offentliga finanspolitiken.

Med bifall till utskottets förslag anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t (nr 452/1941), att Kungl. Majit ville verkställa en förutsättningslös

utredning i enlighet med de av utskottet förordade riktlinjerna.

Utredningsmannen.

Beträffande avdelningskontoren har utredningsmannen utgått från oförändrat

kontorsnät och utåt i förhållande till allmänheten oförändrade arbetsuppgifter.

Bland annat med hänsyn till den ökade maskinella utrustning,

som ansetts böra anskaffas vid huvudkontoret, har emellertid i utredningen

föreslagits överflyttande av visst rutinarbete från avdelningskontoren

till huvudkontoret. Sålunda har förordats,

att bokföringen och hypoteksförvaringen skulle övertagas av huvudkontoret

samt att registreringen av låneklientelet likaledes skulle centraliseras, dock

med bibehållande vid avdelningskontoren i begränsad utsträckning av registreringen

av visst material, tillräckligt för att vederbörande kontor skulle

kunna konstatera låneklientelets ställning. Inbetalningar av räntor och amorteringar

å lån, som beviljats vid avdelningskontor, skulle —■ i första hand

genom postgiro — ske till huvudkontoret, som jämväl skulle hava att avisera

låntagarna om vad de hade att erlägga. Den direkta kontakten med låntagarna,

exempelvis i fråga örn uppskov med inbetalningar, omläggning av

lån o. s. v., skulle dock fortfarande omhänderhavas av avdelningskontoren.

Vid utebliven likvid skulle avdelningskontoren likaledes träda i kontakt med

låntagarna. I utredningen har därjämte ifrågasatts, att diskonteringen av

större växelpostcr skulle överlåtas på huvudkontoret, därvid inlämnaren

interimistiskt skulle gottgöras förslagsvis 95 °/o av växlarnas sammanlagda

belopp. Vidare föreslås, att flertalet kontor skulle befrias från det nuvarande,

ofta ganska tyngande sedelräkningsarbetet, vilket i stället skulle övertagas

av fyra sedelräkningscentraler, förlagda till huvudkontoret och ett

mindre antal avdelningskontor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Fullmäktige våren 1943.

Fullmäktige erinra, att mot utredningsmannens förslag beträffande kontorens

organisation i yttranden från ett flertal kontorsstyrelsers sida framförts

starka betänkligheter. I viss mån syntes enligt fullmäktiges åsikt dessa betänkligheter,

såsom i utredningsmannens bemötande framhållits, hava grundats På

en missuppfattning beträffande förslagets innebörd. Man hade sålunda gjort

gällande, att den föreslagna organisationen skulle medföra en avgjord försämring

av kontorens ställning och förmåga att betjäna allmänheten. Enligt

vad utredningsmannen framhållit hade hans syfte med förslagen i stället

varit att stärka avdelningskontorens ställning utåt och att ge dem större

möjligheter än hittills att ägna sig åt sin huvuduppgift, nämligen kreditgivning.

Härefter framhålla fullmäktige med avseende å utredningsmannens förslag

beträffande överflyttande av vissa arbetsuppgifter till

huvudkontoret följande.

Fullmäktige, som finna det synnerligen angeläget att inga åtgärder vidtagas,

som försvaga kontorens betydelse utåt, kunna icke dela den kritik

mot utredningsmannens förslag, som i d"tta avseende framkommit. I stort

sett synas de föreslagna tekniska omläggningarna i den interna arbetsrutinen

komma att medföra en betydande arbetsbesparing och även i övrigt

innebära fördelar. Genom att minska de högre tjänstemännens nuvarande

arbete med bokföring och kontroll samt med sedelräkning m. m., torde såsom

utredningsmannen framhållit deras möjlighet att ägna sig åt kreditgivningen

och att uppehålla förbindelse med allmänheten bli väsentligt förbättrad.

Ehuru fullmäktige alltså i princip biträda vad utredningsmannen

i förevarande hänseende föreslagit, äro fullmäktige emellertid ej nu beredda

att till alla delar ansluta sig till dennes förslag. Jämväl på detta område

bör man sålunda söka sig fram steg för steg. Därvid bör beaktas önskvärdheten

av att här liksom eljest så mycket som möjligt förkorta tiden,

innan den omläggning, som anses böra komma till stånd, slutförts vid alla

kontor.

Ett fortsatt organisationsarbete efter de linjer fullmäktige här förordat

är uppenbarligen lämpligt oavsett de resultat, till vilka en utredning av frågan

örn inrättande av en statlig affärsbank kan leda.

Vad angår utredningsmannens förslag örn inrättande av sedelräkningscentraler

anföra fullmäktige.

Bland de rationaliseringsåtgärder beträffande avdelningskontoren, som

upptogos i utredningsmannens ursprungliga förslag, ingick såsom ovan

nämnts inrättande av fyra sedelräkningscentraler. Frågan har sedermera

gjorts till föremål för kompletterande utredning i samråd med representanter

för postverket. Resultatet härav har av utredningsmannen framlagts i förenämnda

skrivelse den 16 mars 1943.

Enligt vad utredningsmannen i sagda skrivelse föreslagit skulle sedelräkningsarbetet

i stort sett koncentreras till åtta kontor, nämligen till kontoren

i Malmö, Göteborg, Linköping, örebro. Stockholm, Sundsvall, Luleå och Visby.

Beträffande de områden, som skulle tillhöra de olika kontorens sedelräkningsdistrikt,

hänvisas till omförmälda skrivelse.

Vid granskning av förslaget hava fullmäktige kommit till den uppfattningen,

att detsamma är väl avvägt och att den föreslagna koncentrationen av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande nr 76.

47

sedelräkningsarbetet till ifrågavarande åtta kontor innebär en lämplig rationalisering

av detta arbete. Fullmäktige vilja därför ansluta sig till utredningsmannens

förevarande förslag.

I detta sammanhang ha fullmäktige upptagit frågan örn sammansättningen

m. m. av avdelningskontorens styrelser, varvid fullmäktige anfört

följande.

Enligt § 26 bankoreglementet skall avdelningskontors styrelse -— förutom

av direktören vid kontoret — bestå av tre ledamöter vid vartdera av kontoren

i Göteborg och Malmö samt av två ledamöter vid vart och ett av övriga kontor,

jämte erforderligt antal suppleanter. I praxis har suppleanternas antal

vid de olika kontoren utgjort två, i vissa fall tre. Utredningsmannen har i sitt

bemötande föreslagit, att kontorsstyrelserna skulle utvidgas att omfatta 4 ä 5

ledamöter förutom direktören genom att suppleanterna inflyttades i styrelsen

som ledamöter. Enligt fullmäktiges uppfattning torde förslaget vara ägnat

att stärka kontorsstyrelsernas möjligheter att uppehålla förbindelse med olika

befolkningsgrupper inom distriktet, varjämte man kan förutsätta, att de nytillkomna

styrelseledamöterna skola ägna större intresse åt riksbankens verksamhet

än de hittillsvarande suppleanterna. Styrelsemedlemmarnas antal torde

emellertid böra maximeras till fyra utöver direktören. Vid de minsta kontoren

torde detta antal icke behöva tillsättas utan man torde i praktiken

kunna åtnöja sig med tre ledamöter utom direktören. För att i dylikt fall

styrelsen under alla omständigheter skall vara beslutmässig —- nuvarande

regler härom (jfr § 27 mom. 1 och 2 bankoreglementet) torde böra bibehållas

— böra fullmäktige även i fortsättningen få rätt att utse suppleant i styrelsen,

om detta anses påkallat.

Styrelserna skola enligt gällande bestämmelser sammanträda varje söckendag

(§ 27 mom. 2 bankoreglementet). Redan med nuvarande organisation

synes detta onödigt. Om såsom utredningsmannen föreslagit beslutanderätten

i vissa låneärenden delegeras till direktören och kamreraren, torde styrelsernas

sammanträden i regel kunna inskränkas till förslagsvis två — vid kontoren

i Göteborg och Malmö möjligen tre — per vecka. Det förutsättes, att

i allmänhet icke samtliga styrelseledamöter behöva närvara vid sammanträdena.

Endast när viktigare ärenden förekomma bör styrelsen vara mangrant

samlad; eljest är det tillräckligt att samma antal som nu deltar. En fördelning

mellan styrelsens ledamöter av sammanträdesdagarna torde därför i

praktiken komma att genomföras.

För närvarande utgår till annan styrelseledamot än direktör arvode för år

av 2,500 kronor vid kontoren i Göteborg och Malmö och 1,800 kronor vid

övriga kontor.

Man kan utgå från att kontorsstyrelserna efter omorganisationen få ett

mindre antal ärenden att handlägga än hittills och framför allt alt de icke

komma att behöva deltaga i kassaarbetet i samma utsträckning som nu är

fallet. Dessutom torde, såsom ovan nämnts, antalet sammanträden komma

att betydligt minskas. Å andra sidan förutsättes att styrelseledamöterna i

större utsträckning än hittills skola ägna uppmärksamhet åt att tillvarataga

bankens intressen utåt. Med hänsyn härtill synes någon mera betydande

jämkning i nu utgående styrelsearvoden, vilka bibehållits oförändrade sedan

den 1 januari 1934,1 icke böra vidtagas.

1 Dessförinnan tillämpades under tiden från och med den 1 juli 1920 högre arvoden, utgående

med 3,000 kr. till styrelseledamot i Göteborg och Malmö samt 2,000 kr. till övriga styrelseledamöter.

Före den 1 juli 1920 utgjorde arvodena 2,400 kr. till styrelseledamot i Göteborg och

Malmö samt 1,500 kr. vid övriga kontor, som hade särskild styrelse.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

En viss differentiering beträffande arvodenas storlek mellan styrelsens

ordförande, å ena, samt övriga styrelseledamöter, å andra, sidan synes emellertid

vara motiverad. Örn fullmäktiges förslag rörande ändrad sammansättning

av kontorsstyrelserna bifalles, kan man nämligen utgå från att en viss

förskjutning kommer att inträda beträffande det arbete, som kommer att

åvila ordföranden i jämförelse med övriga styrelseledamöter. Man kan sålunda

förmoda, att ordföranden kommer att få taga större andel i kontorets

arbete än styrelsens övriga ledamöter, bortsett från direktören. Med hänsyn

härtill bör arvodet till ordföranden bestämmas något högre än till de

andra styrelseledamöterna.

Med dessa utgångspunkter föreslå fullmäktige, att vid kontoren i Göteborg

och Malmö arvode utgår till styrelsens ordförande med oförändrat belopp,

eller 2,500 kronor, samt till envar av övriga styrelseledamöter med ett till

2,000 kronor för år reducerat belopp. Vid övriga kontor synas arvodena kunna

bestämmas för styrelsens ordförande till ett lill 2,000 kronor höjt belopp

och för envar av övriga styrelseledamöter till ett till 1,500 kronor sänkt belopp

för år. Om vid samtliga kontor det föreslagna maximiantalet styrelseledamöter

tillsättes, skulle vid tillämpning härav den sammanlagda kostnaden

för styrelsearvoden komma att uppgå till 166,500 kronor för år. Som enligt

vad ovan framhållits styrelseledamöternas antal vid de minsta kontoren

torde kunna begränsas till tre utom direktören, kan dock årskostnaden i praktiken

beräknas komma att hålla sig vid omkring 150,000 kronor. 1 gällande

avlöningsstat äro utgifterna för styrelsearvoden beräknade till 104,700 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att vid bibehållande av nuvarande sammansättning

av kontorsstyrelserna med tillämpning av de föreslagna styrelsearvodena

kostnaderna skulle belöpa sig till ej fullt 100,000 kronor. Det må tillläggas,

att vid bifall till förslaget örn utökning av kontorsstyrelserna semesterfrågan

för styrelseledamöterna bör ordnas utan kostnad för riksbanken,

detta i likhet med vad som för närvarande gäller vid kontoren i Göteborg

och Malmö, där styrelsen består av tre ledamöter utom direktören (jfr bankoreglementet

§ 26 mom. 4.)

Med hänsyn till att högre arvoden skulle utgå till kontorsstyrelsernas ordförande

synes det lämpligt att dessa utses av fullmäktige och alltså icke, såsom

hittills varit fallet, väljas av vederbörande kontorsstyrelse (se bankoreglementet

§ 26 mom. 2). Däremot bör del fortfarande få ankomma på kontorsstyrelserna

att inom sig utse vice ordförande.

Fullmäktige Björnsson har anfört avvikande mening och därvid uttalat

starka betänkligheter beträffande den av fullmäktige föreslagna organisationen

av avdelningskontoren, särskilt i vad avser personalindragningen,

överflyttandet till huvudkontoret av vissa arbetsuppgifter samt inrättandet

av sedelräkningscentraler:1

Enligt utredningsmannens förslag skulle man genom centralisering av skötseln

av lån och hypotek till huvudkontoret spara så mycket arbetskraft, att

personalen vid flertalet avdelningskontor skulle kunna begränsas till

en direktör, en kamrer och en kassör. Avdelningskontorens styrelser skulle

något ökas, och samtliga kontor skulle, såsom ovan anförts, underställas

kontorscentralen inom banksektionen. Mot dessa anordningar lia i de avgivna

remissyttrandena gjorts allvarliga erinringar. Man har, efter vad jag

kan finna med full rätt, menat, att allmänhetens betjänande skulle bli sämre

än det hittills varit. För min del betraktar jag inrättandet av kontorscentralen

som det allvarligaste hindret för avdelningskontorens verksamhet i

kreditreglerande syfte. En dylik centralisering och byråkratisering av av
*

Se även uttalande å sid. 98 o. följ

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

49

delningskontorens verksamhet kommer enligt min mening att i hög grad reducera

kontorsstyrelsernas intresse för och möjlighet att komma i affärsförbindelse

med allmänheten. Om avdelningskontoren i fråga om sin affärsmässiga

kreditgivning begagna sig av möjligheten alt för mera permanenta

kunder få för ett år i sänder fastställda limiter, synes man kunna komma

ifrån den tidsödande och dyrbara metod, som hittills i allt för hög grad

begagnats, den nämligen att kontoren vid varje tillfälle, då det är fråga örn en

något större kredit, måste per telefon utverka rätt tili en dylik, vilket visat

sig innebära risk för alltför brådskande behandling och i många fall besvärligheter

av annat slag.

Om avdelningskontoren skulle lia en personal bestående av endast direktör,

kamrer och kassör, kommer det att erbjuda synnerligen stora svårigheter

att få till stånd en tillfredsställande rekrytering av denna personal. Det

är en säkert grundad erfarenhet, att tjänstemän, som under en följd av år

varit placerade vid något av de större kontoren, i allmänhet ytterst ogärna

önska söka befattningar vid mindre kontor i landsorten. I själva verket torde

det ej heller vara till kontorens gagn alt få befattningshavare, som icke under

sina yngre år tjänstgjort förhållandevis länge vid landsortskontor. Enligt

min mening kunna de yngre befattningshavarna i banken, om jag bortser

från dem som redan från början avdelas för karriär med speciella krav

på utbildning, såsom utrikestjänst o. dyl., icke erhålla lika god utbildning

vid de större kontoren med deras mera specialiserade arbetsuppgifter som

vid ett mindre kontor. Örn man icke har annat än direktör, kamrer och

kassör, får den yngste tjänstemannen, kassören, ett arbete, som ingalunda

lämpar sig för allsidig utbildning i banktjänst.

För närvarande kunna i regel avdelningskontorens befattningshavare tilldelas

semester och annan ledighet, utan att vikarier förordnas utifrån. Reduceras

personalen så som föreslagits, måste däremot vikarier vid flertalet kontor

hämtas utifrån. Särskilt vid ledigheter på grund av plötsliga sjukdomsfall

kan det bliva besvärligt att i tid förse kontoren nied sådana. Och alltid

blir det förenat med betydande kostnader för resor och traktamenten.

Vad här sagts gäller oberoende av personalens löneställning.

Överflyttande till huvudkontoret av växlar, lånereverser och

hypotek medför alltid, att allmänhetens betjäning blir mer eller mindre försämrad,

och i vissa fall, att kreditprövningen vid kontoren försvåras.

Vad hypoteksförvaring vid huvudkontoret beträffar, är denna redan prövad

såtillvida, att hypoteken från vissa kontor med utsatt läge av säkerhetsskäl

överflyttats-till Stockholm. Någon besparing var ej avsedd och har ej

heller vunnits. Från mina inspektioner har jag närmast fått den uppfattningen,

alt de redovisningsåtgärder, som måste vidtagas i samband med avsändande

och mottagande av hypoteken, kräva minst lika mycket arbete

sorn den permanenta vården vid avdelningskontoren. Att vid huvudkontoret

arbetet ökats därigenom, ligger i öppen dag.

örn växlarna förvaras viss längre tid vid huvudkontoret eller vid avdelningskontoren,

torde från arbetssynpunkt vara tämligen likgiltigt, under förutsättning

alt någon extra kontroll vid huvudkontoret icke förutsättes. Men

viktigt synes mig vara, att den som hos riksbanken diskonterar en växel,

kan få affären helt avslutad i eli sammanhang och icke tvingas alt emottaga

dellikvid i avvaktan på ränteberäkning, med tvång till extra bokföring.

Vad åter reverser till avbetalningslån och bosättningslån beträffar, är det

för kreditprövning oell bevakning av stort värde för avdelningskontorens

arbete att lia reverserna tillgängliga. Personligen tror jag icke, att fördelarna

från besparingssynpunkt nied att flytta några reverser för några lån

utom möjligen för hypotekslån till huvudkontoret uppväga nackdelarna.

RihanQ till riksdagens ]>rotokoll 1943. 8 sami. Ar 76. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Vad särskilt bosättningslånereverserna beträffar har jag anledning tro, att

indrivningsresultatet blir mycket försämrat.

Sedelräkningens koncentration till ett fåtal kontor (s edelräkning scentraler)

kan möjligen visa sig fördelaktig, men därför synas mig krävas

vissa förutsättningar, som ännu knappast äro för handen. Från besparingssynpunkt

beror resultatet i väsentlig grad på örn posten är villig att

tillhandahålla sina girokunder över hela landet rekvirerade sedelremissor

i önskad valörfördelning utan befordrings- och assuransavgift. För övrigt

synes det mig inlconsekvent att öka antalet sedelräkningscentraler från det

av herr Wallberg ursprungligen föreslagna antalet fyra till åtta, eftersom

detta säkerligen vid flertalet av de nytillkomna centralerna kräver anställande

av särskild föreståndare för centralen och därmed ökad kostnad. Till

förmån för en utökning av centralernas antal lär knappast kunna anföras

annat skäl, än att det vid de redan befintliga sedelräkningsavdelningarna icke

finnes nödigt utrymme för nämnvärd ökning av nuvarande verksamhet. Vid

huvudkontoret torde det förhålla sig på det sättet.

U tskottspromemorian.

Utskottet syntes dela de synpunkter rörande avdelningskontorens organisation,

som fullmäktigen Björnsson framfört. Utgångspunkten hade härvid

varit önskemålet, att organisationen icke omlades på ett sätt, som kunde

minska dessa kontors funktionsduglighet. I överensstämmelse med den ståndpunkt,

utskottet tidigare intagit till förslag om inskränkning i kontorens verksamhet,

vore inom utskottet den meningen förhärskande, att inga åtgärder

borde vidtagas, som kunde försvaga riksbankens möjligheter att genom kontoren

inverka reglerande på kreditmarknaden inom olika delar av landet.

Man vore icke fullt övertygad, att det av utredningsmannen framlagda, av

fullmäktige i princip biträdda förslaget kunde genomföras utan att medföra

konsekvenser av nu antytt slag. Det hade härvid uttalats farhågor främst

för att överförandet av arbetsuppgifter från avdelningskontoren till huvudkontoret

på sätt föreslagits och den därav föranledda personalminskningen

skulle kunna leda till svårigheter för kontoren att betjäna låntagarna och

därigenom minska kontorens konkurrensförmåga. Inom utskottet syntes man

sålunda allmänt ställa sig avvisande till några större organisationsförändringar

beträffande avdelningskontoren, varvid även framhållits, att frågan

skulle komma i ett förändrat läge, örn en statlig affärsbank skulle inrättas.

I den mån det föreliggande förslaget innebure en rationalisering av arbetsfördelningen

inom och mellan avdelningskontoren, exempelvis genom överföring

av rutinarbete från högre till lägx-e tjänstemän och inrättande av sedelräkningscentraler,

hade detsamma synts böra genomföras. En lösning av avdelningskontorens

organisationsfråga i enlighet med de riktlinjer, som utskottet

syntes vilja förorda och vilken i hög grad skulle förenkla omorganisationsarbetet,

påkallade ändringar i kontorens nuvarande personalorganisation

och påverkade i viss mån även organisationsplanen för huvudkontoret.

Det hade synts önskvärt, att fullmäktige närmare ville överväga hithörande

spörsmål.

Fullmäktige hösten 1943.

Fullmäktige ville framhålla, att fullmäktige vore övertygade om att den

av fullmäktige föreslagna omläggningen av avdelningskontorens organisation

icke skulle minska deras möjligheter att inverka reglerande på kreditmarknaden

eller bereda kontoren svårigheter att betjäna låntagarna och därigenom

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

51

försämra kontorens konkurrensförmåga. Snarare ansåge fullmäktige, såsom

fullmäktige understrukit i sin förenämnda skrivelse den 31 mars 1943, att

kontorens möjligheter i dessa hänseenden skulle förbättras vid bifall till fullmäktiges

förslag. Men även med den av bankoutskottet preliminärt intagna

ståndpunkten borde hinder icke möta att genomföra den rationalisering, som

en centralisering till huvudkontoret helt eller delvis av bokföringen

samt av uppbörden av räntor och amorteringar å lån skulle innebära.

Bortsett från mellanorganisationen syntes de ändringsförslag, som framkommit

vid bankoutskotlets behandling av fullmäktiges organisationsplan, i

personalhänseende få betydelse huvudsakligen för avdelningskontoren.

Enligt vad fullmäktige ovan framhållit, syntes utskottets preliminära ståndpunkt

icke innebära hinder för en centralisering till huvudkontoret av bokföring

samt av uppbörd av räntor och amorteringar. I övrigt hade fullmäktige

med hänsyn till utskottets inställning till frågan vid beräkning av personalbehovet

vid de olika avdelningskontoren ansett sig böra utgå från att avdelningskontoren

skulle hava att utföra i stort sett samma arbetsuppgifter, som

för närvarande vore fallet.1

Fullmäktige ville i detta sammanhang framhålla, att sannolikheten talade

för att — i varje fall under åtskilliga år framåt —- avdelningskontorens verksamhet

med rediskontering respektive rebelåning åt affärsbanker, sparbanker

och centralkassor för jordbrukskredit komme att vara obetydlig. Efter

den strukturförändring på kreditmarknaden, som ägt rum under det nu pågående

kriget, komme nämligen penninginstituten sannolikt att i första hand

anskaffa erforderliga medel genom att försälja respektive att icke förnya sina

skattkammarväxlar eller korta obligationer. Inköp av dylika värdepapper

komme i huvudsak att som hittills handläggas vid huvudkontoret och följaktligen

icke att påverka arbetsvolymen vid avdelningskontoren.

Den av fullmäktige beräknade ändringen i personaluppsättningen vid avdelningskontoren

syntes komma att medföra, att dessa utan att eftersätta

andra arbetsuppgifter kunde hinna verkställa mer sedelräkning än som förutsatts

i fullmäktiges förslag. Så syntes åtminstone komma att bli fallet vid

de minst arbelsbelastade kontoren. Frågan om inrättande av sedelräkning

s c e n t r a 1 c r kunde därför komma i något ändrat läge. Såvitt nu

kunde bedömas borde det dock vara lämpligt att i allt fall successivt anordna

dylika centraler, men behovet av sedelräkningspersonal syntes komma att

minskas.

Den av utskottet ifrågasatta, i förhållande till fullmäktiges förslag ändrade

fördelningen av arbetsuppgifterna mellan huvudkontoret och avdelningskontoren

komme självfallet att i viss mån minska arbetet på vissa avdelningar

vid huvudkontoret. I personalavseende syntes emellertid detta

vid sistnämnda kontor, såvitt nu kunde bedömas, komma att återverka i huvudsak

endast på behovet av biträdespersonal och icke-ordinarie bankpersonal.

Någon anledning alt på denna grund nu föreslå jämkningar i personalförteckningen,

personalplanen eller övergångsplanen, i vad desamma avsåge

huvudkontoret, syntes därför icke föreligga.

Den inom bankoutskott^ ifrågasatta omläggningen av arbetsfördelningen

mellan huvudkontoret och avdelningskontoren syntes följaktligen komma all

i förhållande till fullmäktiges förslag medföra en viss ehuru relativt obetydlig

kostnadsökning, vilken dock komme att framträda först sedan avvecklingen

av förefintligt personalöverskott kunnat i stort sett genomföras.

1 Fullmäktiges ifrågavarande beräkning återgives å sid. 102 o. följ.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

I fullmäktiges tidigare skrivelser hade icke kommit att inflyta något förslag

angående inspektionsverksamheten vid avdelningskon t or

e n. Enligt g 19 bankoreglementet ålåge det fullmäktige att verkställa eller

genom ombud, utsett inom eller utom fullmäktige, låta verkställa erforderliga

undersökningar, bl. a. av riksbankens kontor. Härvid skulle iakttagas,

att varje avdelningskontor skulle inspekteras minst en gång örn året av fullmäktig

eller vice riksbankschefen eller suppleant för fullmäktig. Vidare

skulle kontoren, likaledes minst en gång örn året, undersökas av tjänstemän,

som för ändamålet utsåges av fullmäktige. Till arvoden åt tjänstemän, som

utförde dylika undersökningar, funnes i avlönings- och personaistaten för

riksbanken inräknat ett belopp av 5,800 kronor.

Utredningsmannen hade föreslagit, att föreskrifterna beträffande inspektionsverksamheten

skulle ändras därhän, att inspektion av avdelningskontoren

skulle ske minst en gång om året av chefen för kontorscentralen. Därjämte

borde chefen för sektion I avlägga besök minst en gång årligen åtminstone

vid de större kontoren. Vidare förutsatte utredningsmannen, att

även övriga direktionsledamöter skulle, efter beslut av direktionen, när som

helst kunna besöka kontoren främst i syfte att uppehålla kontakt med kontorsledningarna.

Utöver sådana inspektioner och besök skulle efter order av

chefen för räkenskapsavdelningen, revisionsresor företagas av personal från

kontrollcentralen.

Fullmäktige kunde i huvudsak ansluta sig till vad utredningsmannen sålunda

förslagit. Siälvfallet borde fullmäktige (eller direktionen), om så befunnes

lämpligt, kunna uppdraga åt fullmäktige, som ej är direktionsledamot,

att verkställa eller deltaga i inspektion av kontor. Hänsyn härtill borde

tagas vid bestämmelsernas avfattning. Någon föreskrift om att avdelningskontoren

skulle revideras årligen syntes icke vara erforderlig. Att så borde

ske, måste anses följa av bestämmelsen i paragrafens första stycke, vilken

syntes kunna kvarstå i huvudsak oförändrad.

Icke heller syntes det vara nödvändigt att i bankoreglementet bibehålla

en föreskrift motsvarande nuvarande tredje stycket av förevarande paragraf.

Det läge nämligen i sakens natur, att särskilt arvode för utförd inspektion

icke borde utgå till ledamot av fullmäktige eller av direktionen och i allmänhet

icke heller till tjänsteman, som anlitades för uppgiften, men att vederbörande

utan särskilt stadgande vore berättigad till resekostnads- och

traktamentsersättning enligt vanliga grunder. Beträffande tjänsteman följde

emellertid av bestämmelsen i 28 § 3 mom. avlöningsreglementet för riksdagens

verk, att ersättning kunde utgå, därest uppdraget kunde anses falla utom

tjänstemannens vanliga tjänsteutövning och fullmäktige skulle finna skäl

medgiva särskild gottgörelse. Skulle utomstående person erhålla i uppdrag att

verkställa inspektion eller undersökning vid kontor, vore det lika uppenbart, att

fullmäktige utan särskilt stadgande borde äga besluta om ersättning härför.

I anslutning till vad sålunda anförts hade upprättats följande förslag till

ändrad lydelse av § 19 bankoreglementet:

»Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av

riksbankens kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri

och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar

av riksbankens fastigheter och inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen

skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige

därtill utse.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

53

Utskottets yttrande.

Utredningsmannen har föreslagit, att visst rutinarbete skulle överflyttas

från avdelningskontoren till huvudkontoret.

Överflyttningen skulle avse viss del av bokföringen, liypoleksförvaringen,

registreringen av låneklientelet och eventuellt även diskonteringen av större

växelposter. Vid avdelningskontoren skulle dock bibehållas visst arbetsmaterial,

som vore erforderligt för överblickande av låntagarnas ställning. Vidare

skulle erläggandet av räntor och amorteringar å lån, som beviljats vid

avdelningskontoren, regelmässigt ske genom inbetalning å postgiro till huvudkontoret,

som jämväl skulle avisera låntagarna örn de förfallna beloppen.

Den direkta kontakten med långivarna — exempelvis vid uppskov med inbetalningar

eller vid uteblivna likvider — skulle dock alltjämt förmedlas genom

avdelningskontoren. Vidare skulle större delen av sedelräkningsarbetet

övertagas av ett mindre antal sedelräkningscentraler, förlagda till huvudkontoret

och vissa avdelningskontor.

Med den föreslagna centraliseringen av ifrågavarande arbete har åsyftats

att ernå en förenkling i arbetet i förening med en personalbesparing.

Centraliseringen har dessutom motiverats med att därigenom skulle kunna

bättre utnyttjas den maskinella utrustning, som skulle anskaffas vid huvudkontoret.

Enligt förslaget skulle personalen vid flertalet kontor kunna reduceras

till en direktör, en kamrer, en kassör och en vaktmästare. Fullmäktige

ha i princip anslutit sig till utredningsmannens förslag utan att dock vilja

binda sig för detaljerna samt framhållit, att den föreslagna omläggningen

vore lämplig, oavsett det resultat, till vilket en utredning av frågan om inrättandet

av en statlig affärsbank kunde leda. Vidare ha fullmäktige utgått

från att omläggningen skulle göras på sådant sätt, att den icke skulle innebära

någon försämring av kontorens förmåga att betjäna allmänheten.

Utskottet kan icke helt dela den uppfattning, åt vilken fullmäktige sålunda

givit uttryck. Enligt utskottets uppfattning synes det nämligen otvivelaktigt,

att överflyttningen av arbetsmaterial till huvudkontoret i den omfattning,

utredningsmannen föreslagit, och personalindragningarna vid avdelningskontoren

i vissa fall skulle medföra försenad expediering och även i övrigt försvåra

kontorens förmåga att betjäna låntagarna samt därigenom i viss mån

minska kontorens konkurrenskraft. Detta kan i sin tur vara ägnat att försvaga

riksbankens möjligheter att genom avdelningskontoren inverka reglerande

på kreditmarknaden i olika delar av landet. Enligt utskottets mening

böra åtgärder, som kunna medföra en sådan effekt, icke vidtagas, vare sig

man utgår från att en statlig affärsbank kommer att i framtiden inrättas

eller icke. I sistnämnda fall är det angeläget, att riksbanken bevarar och

utvecklar möjligheten att genom avdelningskontoren påverka kreditväsendet.

För det fall åter att en statlig affärsbank skulle inrättas, synes det ligga nära

till hands, alt riksbankens avdelningskontor uppgå i densamma. Att inför

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

en sådan eventualitet nu vidtaga sådana organisatoriska förändringar, som

här föreslås, kan ej var välbetänkt.

Det synes ock vara ganska ovisst, huruvida den föreslagna centraliseringen

av avdelningskontorens arbete skulle medföra någon nämnvärd ekonomisk

vinst för riksbanken. Med hänsyn till avdelningskontorens speciella uppgifter

främst i fråga örn sedel- och myntrörelsen måste under alla förhållanden en

relativt stor personal finnas vid dessa kontor. Örn nu en betydande del av

det arbetsmaterial, för vars behandling kontoren organiserats, överföres till

huvudkontoret, ernås visserligen en viss lättnad för kontoren, men å andra

sidan ökas arbetsbördan vid huvudkontoret, som redan nu i allmänhet är

proportionsvis mera arbetsbelastat än avdelningskontoren och vars lokaler

dessutom redan äro strängt utnyttjade. Centraliseringen skulle dessutom medföra

en del nya arbetsuppgifter för såväl huvudkontoret som avdelningskontoren

i form av ökad skriftväxling, ökade värdeförsändelser samt omfattande

redovisningar och rapportgivningar dem emellan. För allmänhetens

del skulle förvaringen av reverser och hypotek vid huvudkontoret innebära

den nackdelen, att lånehandlingarna i sådana fall, där detta eljest skulle vara

möjligt, icke kunde ulbekommas i samband med återbetalningen av lån utan

först vid en senare tidpunkt.

Vad personalförhållandena beträffar, synes det kunna befaras, att det med

den föreslagna begränsade personaluppsättningen skulle exempelvis vid sjukdomsfall

leda till svårigheter att uppehålla verksamheten samt till överflyttning

av personal från andra kontor med därav föranledda kostnader. De

betydande värden, som förvaras vid avdelningskontoren, kräva ock ur kontrollsynpunkt,

att antalet tjänstemän icke alltför starkt reduceras.

På i huvudsak nu anförda skäl, vilka i stort sett sammanfalla med dem.

som inom fullmäktige framförts av deputeraden för avdelningskontoren, anser

utskottet sig icke böra i nuvarande läge förorda någon större organisationsförändring

beträffande nämnda kontor. Sedan utskottet vid slutet av

riksdagens vårsession meddelat fullmäktige denna sin ståndpunkt i frågan,

ha fullmäktige för utskottet numera framlagt en beräkning av personalbehovet

med utgångspunkt från att kontoren bibehållas vid i stort sett oförändrade

arbetsuppgifter. Enligt denna beräkning skulle personalen vid avdelningskontoren

efter omorganisationens genomförande i förhållande till

fullmäktiges ursprungliga förslag behöva ökas med två ordinarie tjänstemän

vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö samt med sammanlagt tolv

ordinarie tjänstemän vid de övriga kontoren, vartill skulle komma erforderligt

antal icke-ordinarie tjänstemän och biträdespersonal. Utskottet har icke

funnit anledning till erinran mot den sålunda föreslagna jämkningen, som

står i överensstämmelse med utskottets intentioner.

Den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till frågan örn avdelningskontorens

verksamhet, bör emellertid icke uppfattas såsom något hinder för fullmäktige

att vidtaga de rationaliseringsåtgärder, som fullmäktige efter

utredning kunna finna ändamålsenliga och ägnade att medföra besparingar,

under förutsättning likväl att kontorens möjligheter att fylla

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

55

sina uppgifter därigenom icke försämras. I stället bör det ankomma på

fullmäktige att med utgångspunkt från att nuvarande arbetsuppgifter för

kontoren i stort sett bibehållas ordna arbetet vid kontoren på möjligast rationella

sätt. I sådant avseende torde kunna övervägas exempelvis följande

åtgärder, nämligen att för sedelräkningsarbete anlita tillfälligt anställd, dagavlönad

personal, som tjänstgör endast viss del av dagen, att använda postgirokonto

för uppbörden av räntor och avbetalningar å lån samt att anlita

biträdespersonal för enklare arbetsuppgifter. De ekonomiska förutsättningarna

i fråga örn inrättande av sedel räkningscentraler synas också

böra prövas. I den mån genom dylika och andra rationaliseringsåtgärder besparingar

i personalhänseende kunna ernås, böra dessa möjligheter givetvis

tillvaratagas.

Med avseende å styrelserna för avdelningskontoren lia

fullmäktige föreslagit en utökning av antalet styrelseledamöter från för närvarande

högst tre till högst fyra utom direktören. Styrelsernas arbetsuppgifter

skulle rationaliseras och mera än hittills inriktas på att tillvarataga riksbankens

intressen utåt. Styrelsearvodena skulle nedsättas vid kontoren i Göteborg

och Malmö från 2,500 till 2,000 kronor utom för ordförandena, för

vilka det nuvarande arvodet skulle bibehållas. Vid övriga kontor skulle nuvarande

arvoden å 1,800 kronor sänkas till 1,500 kronor; för ordförandena

föreslås dock ett till 2,000 kronor förhöjt arvode.

Vad fullmäktige sålunda förordat har icke givit utskottet anledning till

erinran. Förslag till av omläggningen betingade ändringar i § 26 bankoreglementet

framlägges i det följande.

Likaså biträder utskottet fullmäktiges förslag till ändring av de i § 19

bankoreglementet meddelade bestämmelserna angående inspektionsverksamheten

vid avdelningskontoren, innebärande i huvudsak

en uppmjukning av nuvarande skyldighet för fullmäktige att inspektera

avdelningskontoren, varvid förutsatts, att inspektionsverksamheten i väsentlig

mån skulle övertagas av chefen för kontorscentralen. Erinras må i

detta sammanhang, att utskottet här ovan räknat med att deputeraden i viss

utsträckning skulle verkställa inspektion av avdelningskontoren.

4. Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

År 1935 genomförda organisationsändringar.

I skrivelse till bankoutskottet vid 1935 års riksdag överlämnade fullmäktige

— närmast i anledning av förflyttningen av riksbankens sedeltryckeri till

särskild fastighet — förslag angående viss omorganisation av sedeltryckeriet

och pappersbruket. Förslaget avsåg att ernå en mera enhetlig organisation av

dessa företag i förhållande till riksbanken, fullmäktiges tillsyn över desamma

samt kontrollen över sedeltryckeriets verksamhet.

Beträffande fullmäktiges tillsyn över pappersbruket stadgades

då i bankoreglementet, att fullmäktige ägde utse inom sig en fullmäktig för

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

att enligt meddelade föreskrifter utöva tillsyn över bruket samt inför fullmäktige

föredraga ärenden rörande detsamma. I fråga om förvaltningen av

sedeltryckeriet föreskrevs i instruktionen och arbetsordningen för detsamma,

att tillsynen över tryckeriet skulle utövas och ärenden rörande detsamma föredragas

inför fullmäktige av den av fullmäktiges deputerade, som hade närmaste

tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar. Med hänsyn till att

förvaltningen av de båda företagen efter förflyttningen av tryckeriet till lokaler,

belägna utanför huvudkontoret, erbjöde likartade eller besläktade problem,

borde enligt fullmäktiges uppfattning möjlighet beredas fullmäktige att

till inspektör för företagen utse en och samma person. Ifrågavarande förslag

förklarade sig utskottet i utlåtande nr 65 till 1935 års riksdag icke kunna biträda.

Enligt utskottets mening vore det icke lämpligt, att tillsynen över de

båda fabriksföretagen med deras olikartade verksamhet omhänderliades av

en och samma person. Härefter bestämdes (utskottets uti. nr 85/1935), att

till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken ej vore direktionsledamot,

skulle utgå arvode av 1,500 kronor för år.

Beträffande kontrollen över sedeltryckeriet anförde fullmäktige

i huvudsak följande:

Sedelkontoret har för närvarande två huvudsakliga, av varandra oberoende

arbetsuppgifter. Den ena av dessa avser tillverkningen av nya sedlar

och den andra omhändertagandet av makulerade sedlar, som av bankens

olika kontor indragas ur rörelsen. Sedelkontorets åligganden beträffande sedeltillverkningen

kunna sammanfattas sålunda.

Sedelkontoret mottager från pappersbruket tillverkat sedelpapper i förseglade

paket. Dylikt papper utlämnas till sedeltryckeriet för varje dag

i avpassade poster och mot redovisningsskyldighet till sedelkontoret. De

sista momenten av sedeltryckningen äga rum i sedelkontorets lokal under

tillsyn av kontorets tjänstemän. Efter varje dags tryckning överlämnar

tryckeriet till sedelkontoret mot dess kvitto färdigtryckta sedelark. Vidare

redovisas även kasserat sedelpapper. De färdiga sedlarna uppräknas och

granskas å sedelkontoret, som därefter levererar desamma till huvudkontorets

förvaringskassa för sedlar.

Enligt fullmäktiges mening böra sedelkontorets uppgifter beträffande sedeltillverkningen

bibehållas i nyssnämnda hänseenden. Det nuvarande sedelkontoret

skulle i enlighet härmed uppdelas i två avdelningar, av vilka den

ena, med bibehållande av benämningen ''sedelkontoret’, skulle överflyttas till

den nya tryckeribyggnaden. Den andra, som skulle handhava kontrollen och

förstöringen av förslitna sedlar, skulle däremot kvarstanna vid huvudkontoret

( sedelförstöringsavdelningen ).

Föreståndaren för sedeltryckeriet hade redan före år 1935 vid sin sida en

särskild funktionär, i instruktionen benämnd kontrollant. Denne hade att utöver

fullgörandet av vissa kontrollerande uppgifter fungera såsom föreståndare

för den kamerala avdelningen och hade att i denna egenskap svara för

räkenskapsföringen. Vid inköp för tryckeriets räkning skulle föreståndaren

samråda med kontrollanten. I sin ovanberörda skrivelse föreslogo fullmäktige,

att kontrollanten skulle befrias från sina föreståndaråligganden för att uteslutande

kunna ägna sig åt kontrollen över sedel- och stämpelpapperstillverkningen

och dennas redovisning, vården av plåtarna för sedel- och stämpel
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 76.

57

tryck lii. lii. Han kom därigenom även att utöva kontroll över sedelkontorets

befattning med sedelpapper och färdiga sedlar. Fullmäktiges uppfattning i

detta hänseende delades av utskottet, och på förslag av fullmäktige hemställde

utskottet i förenämnda utlåtande nr 65, att tjänsten såsom kontrollant, vilken

dittills varit inrättad över stat såsom tjänst i 30 lönegraden, skulle överföras

till ordinarie stat. Denna hemställan godkändes av riksdagen.

Fullmäktige våren 1943.

Beträffande riksbankens sedeltryckeri och pappersblad lia fullmäktige i

anledning av utredningsmannens förslag ifrågasatt vissa ändringar i den nuvarande

organisationen, i vad densamma avser fullmäktiges befattning med

dessa företag ävensom kontrollen över deras verksamhet.

Vad först angår fullmäktiges tillsyn över företagen anföra

fullmäktige.

Om nian bortser från fullmäktige finnes för närvarande ingen gemensam

styrelse för riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Övervakningen handliaves

å fullmäktiges vägnar av två inspektörer, den ene för tryckeriet och

den andre för bruket. Ehuru detta ej varit nödvändigt hava dessa hittills

i praxis utsetts inom fullmäktige. I likhet med utredningsmannen anse fullmäktige

det ur praktiska synpunkter önskvärt, att inspektörerna ersättas av

ett gemensamt organ, en industriverkssty reise, som under fullmäktige handhar

ledningen av ifrågavarande båda verk. Däremot kunna fullmäktige icke

ansluta sig till förslaget i vad det avser styrelsens sammansättning.

Utredningsmannen har föreslagit, att styrelsen skall bestå av sektionschefen

för interna och administrativa ärenden (sektion III), ordförande, en ledamot

av fullmäktige samt tre av fullmäktige utsedda industrisakkunniga. En

sålunda sammansatt styrelse synes vara för stor och dyrbar i förhållande till

industriernas relativt begränsade storlek.

Enligt fullmäktiges mening bör även i fortsättningen tillsvidare bibehållas

nuvarande system med en föreståndare för sedeltryckeriet och en särskild

förvaltare vid pappersbruket, varigenom den av utredningsmannen föreslagna

gemensamma disponenten blir överflödig. Det synes naturligt, att de

båda verkscheferna inträda i styrelsen. Förutom av dem torde denna böra

bestå av en fullmäktig, ordförande, samt av chefen för sektion III eller

dennes ställföreträdare" En sålunda sammansatt styrelse torde, såvitt nu kan

bedömas, bliva tillräcklig för arbetets samordning och ändamålsenliga bedrivande

vid industrierna. I den mån styrelsen anser sig böra rådfråga särskild

teknisk expertis, som icke finnes att tillgå vid industrierna, bör det stå

styrelsen fritt att i särskilda fall tillkalla sådan. För att icke utesluta möjligheten

att, örn detta skulle befinnas lämpligt, till industriverksstyrelsen

knyta en utanför banken stående industrisakkunnig person, torde emellertid

fullmäktige böra erhålla befogenhet att utöka styrelsen med en ledamot. Fullmäktige

böra med andra ord bemyndigas att tillsätta en industriverksstyrelse

med högst fem ledamöter, sammansatt i enlighet med vad ovan föreslagits.

Till den ledamot av fullmäktige, som utses alt såsom ordförande leda mdustriverksstyrelsens

arbete, torde böra utgå ett årligt arvode av 1,500 kronor

eller samma belopp, som enligt gällande bestämmelser tillkommer inspektör

för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken ej är direktionsledamot (jfr

§ 17 bankoreglemcntet). Har en femte styrelseledamot, som ej är tjänsteman

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

i riksbanken, förordnats, böra fullmäktige erhålla bemyndigande att tillerkänna

denne ett årligt arvode av förslagsvis högst 1,500 kronor jämte ersättning

för eventuella resekostnader.

Industriverksstyrelsen torde böra inordnas i organisationen som ett med direktionen

sidoordnat organ och alltså icke, såsom utredningsmannen ifrågasatt,

underställas chefen för sektion III. Föredragningen i fullmäktige bör ankomma

på den ledamot av fullmäktige, som är ordförande i industriverkstyrelsen,

eller den han därtill utser.

Med avseende å kontrollen över företagens verksamhet föreslå

fullmäktige vissa omläggningar.

Sedeltryckeriet. I utredningen föreslås en väsentlig omläggning av sedeltillverkningen

och kontrollen därav. Salunda skulle det nuvarande sedelkontoret,

vilket har att övervaka färdigställandet av de vid tryckeriet tillverkade

sedlarna samt att å huvudkontorets vägnar kontrollräkna dessa, upphöra och

sedeltryckeriet i stället leverera sedlarna i färdigt och kontrollräknat skick

tdl huvudkontoret. Sedeltryckeriet skulle alltså svara för att de sedlar som

levereras till huvudkontoret, äro kvalitativt tillfredsställande och att deras belopp

överensstämma med lämnade uppgifter. Därigenom skulle en avsevärd

kostnadsbesparing kunna vinnas. Vidare skulle kontrollantbefattningen vid

sedeltryckeriet, vilken befattning är placerad i lönegraden RA 30, avskaffas

och den interna kontrollen inom tryckeriet utövas av tryckeriets egen personal

samt av det för riksbanken gemensamma kontrollorganet.

Fullmäktige dela utredningsmannens uppfattning, att den nuvarande genom

sedelkontoret och kontrollanten därstädes utövade kontrollverksamheten

bör kunna väsentligt förenklas och förbilligas. Särskilt torde den nuvarande

organisationen av sedelkontoret kunna ge anledning till befogade erinringar.

Fullmäktige instämma därför i förslaget att sedelkontoret slopas. Däremot

äio tullmäktige icke beredda att ansluta sig till utredningsmannens förslag,

att kontrollen över sedeltillverkningen skall bli en intern angelägenhet för sedeltryckeriet,

övervakad endast genom stickprovsartad kontroll genom riksbankens

gemensamma kontrollorgan. Starka invändningar hava framförts

mot detta förslag, och fullmäktige finna, att dessa i någon mån kunna vara

befogade. Enligt fullmäktiges mening bör sålunda kontrollräkningen av sedelleveranserna

i stället fortlöpande handhavas av erforderligt antal tjänstemän

i riksbanken. Under en övergångstid torde en del av personalen å sedelkontoret

lämpligen kunna anlitas för denna uppgift. I fortsättningen synas tjänstemän

från huvudkontoret böra detacheras för ifrågavarande arbete. Man bör

utgå från att därvid tjänstemän i lägre löneställning än vad hittills varit fallet

komma att tagas i anspråk härför och alt även antalet kan betydligt reduceras.

Den nuvarande kontrollantbefattningen bör upphöra, när den som nu

innehar densamma avgår ur tjänst. En del av kontrollantens nuvarande upp

gitter torde därefter få uppdragas åt en tjänsteman i något lägre tjänsteställ

ning vid tiyckeriet. I övrigt bör kontrollen ombesörjas av tjänstemän från

kontrollcentralen.

Liksom på andra områden bör erfarenheten få utvisa hur de olika kontrolluppgifterna

vid sedeltryckeriet i fortsättningen böra lösas och hur samordning

bör ske med huvudkontorets verksamhet.

I övrigt ha fullmäktige icke funnit anledning att här närmare ingå på sedeltryckeriets

interna organisation.

Pappersbruket. Utredningsmannen har föreslagit ändring jämväl av kontrollen

över sedelpapperstillverkningen. Denna utövas för närvarande av där
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

59

till särskilt förordnade tjänstemän (eventuellt pensionerad personal). I likhet

med utredningsmannen anse fullmäktige det nuvarande systemet onödigt

kostsamt. Kontrollen torde här kunna tillfredsställande ordnas internt inom

pappersbruket.

Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande: -

Sedelkontorets verksamhet synes mig utan allt tvivel kunna ordnas mera

rationellt än nu är fallet, men såvitt jag kan bedöma bör frågan underkastas

en långt mera noggrann och ingående prövning än den som hittills verkställts.

Speciellt tror jag det är av stort värde, att kontrollen över tryckeriet

och även pappersbruket verkställes av riksbankens personal och att man

därvid låter personalen växla, så att man därigenom skapar en viss garanti mot

slentrianmässighet i kontrollen. På grund av speciella förhållanden finner

jag det synnerligen värdefullt, att en jourhavande kontrollant från banken

placeras vid sedeltryckeriet. Jag har naturligtvis intet att erinra mot att de

funktioner, som sedelkontoret fyller, komma att inordnas under en särskild

kontrollavdelning.

Utskottspromemorian.

Olika meningar syntes inom utskottet råda om lämpligheten av att inrätta

en gemensam industriverksstyrelse, i det att å ena sidan fullmäktiges

förslag, å andra sidan ett bibehållande av nuvarande system med särskilda

inspektörer för verken förordats.

Vad anginge den betydelsefulla kontrollen över sedeltillverkningen hade

utskottet uppmärksammat, att fullmäktige icke ansett sig beredda att förorda

utredningsmannens förslag härutinnan utan hade för avsikt att taga

frågan under förnyad omprövning.

Fullmäktige hösten 1943.

Förslaget örn inrättande av en särskild industriverksstyrelse, sådant detsamma

utformats i fullmäktiges skrivelse den 31 mars 1943, hade tillkommit

efter noggrant övervägande och grundade sig på uppslag som framkommit

under fullmäktiges behandling av frågan. Om förslagets lämplighet hade

fullmäktiges majoritet varit ense.

Fullmäktige vöre fortfarande icke beredda att framlägga något utformat

förslag, hur kontrollen av sedeltillverkningen borde organiseras. Kontrollen

borde emellertid ske under ledning av den föreslagna kontrollcentralen (kontrollavdelningen).

Att den kunde fullt effektivt genomföras med relativt betydande

kostnadsbesparing i förhållande till nuvarande system vore även uppenbart.

Frågan syntes vara av den art, att den folie inom ramen för fullmäktiges

befogenhet.

Utskottets yttrande.

Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk sortera för närvarande direkt

under fullmäktige, vilka för tillsynen över företagen utse två inspektörer,

den ene för tryckeriet och den andre för pappersbruket. Fullmäktige föreslå,

ali i stället för inspektörerna skulle tillsättas en för de två företagen gemensam

styrelse, vilken skulle organisatoriskt sidoordnas med direktionen.

Därigenom skulle fullmäktige befrias från vissa med företagens skötsel sam
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

manhängande administrativa frågor och en samordning av arbetet vid de två

företagen kunna ernås. Enligt fullmäktiges förslag skulle styrelsen bestå av

en fullmäktig, tillika ordförande, chefen för sektion III samt föreståndaren

för sedeltryckeriet och förvaltaren vid pappersbruket. Därjämte skulle fullmäktige

äga att till styrelsen knyta en utanför riksbanken stående industrisakkunnig

person.

Utskottet biträder fullmäktiges förslag beträffande tillsättandet av en styrelse

för de två företagen. Däremot har utskottet icke helt kunnat ansluta sig

till förslaget om styrelsens sammansättning. Enligt utskottets mening bör sålunda

med hänsyn till betydelsen av att företagen tillföres expertis från det

enskilda näringslivet den av fullmäktige föreslagna industrisakkunnige personen

regelmässigt ingå i styrelsen. I övrigt bör i styrelsen ingå en fullmäktig,

tillika ordförande, samt chefen för sektion III. För att icke styrelsen

skall bli onödigt stor och alltför tjänstemannabetonad, böra cheferna för sedeltryckeriet

och pappersbruket icke lämpligen ingå i densamma; de böra

däremot vara föredragande i styrelsen. Styrelsen skulle sålunda bestå av tre

ledamöter. Därjämte vill utskottet föreslå, att för varje ledamot utses en

suppleant, tillhörande samma kategori som ledamoten.

Fullmäktige ha föreslagit, att till den ledamot av fullmäktige, som utses

till styrelsens ordförande, skulle utgå ett arvode av 1,500 kronor. Till av fullmäktige

såsom ledamot i styrelsen förordnad industrisakkunnig person skulle

vidare kunna utgå styrelsearvode å högst samma belopp ävensom ersättning

för eventuella resekostnader. Det torde böra stadgas, att arvode icke bör utgå

till deputerad, därest denne utsetts till ordförande.

De ändringar i fullmäktiges förslag, som utskottet, på sätt framgår av det

ovanstående, funnit sig böra föreslå, föranleda en del jämkningar i fullmäktiges

förslag till ändrad lydelse av § 17 mom. 2 bankoreglementet.

Beträffande kontrollen över företagens verksamhet ha

fullmäktige i anledning av ett i utskottspromemorian gjort påpekande förklarat

sig ännu ej ha tagit ställning till frågan, hur kontrollen över sedeltillverkningen

borde anordnas, i vidare mån än att densamma synts böra utövas

under ledning av revisionsavdelningen. Detsamma torde vara avsett beträffande

kontrollen av sedelpapperstillverkningen. Vid sådant förhållande anser

sig utskottet under uttalande av sin principiella anslutning till de synpunkter,

som i denna fråga reservationsvis framförts i fullmäktige, sakna anledning

närmare ingå på hithörande spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

NUVARANDE ORGANISATIONSPLAN FÖR RIKSBANKEN

INSPEKTÖR

FÖR SEDELTRYCKERIET
-

INSPEKTÖR

FÖR

TUMBA BRUK

RIKSBANKSCHEF

BANKOUTSKOTT^

LÅNE
DELEGATION
-

KUNGL MAJT

RIKSBANKSCHEF

rice RIKSBANKSCHEF

ANDRE DEPUTERAD | ANDRE DEPUTERAD

Cfc

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ORGANISATIONSPLAN FÖR RIKSBANKEN

enligt fullmäktiges förslag

KUNGL. MAIT

K S D A G E N

BANKOUTSKOTTET

BANKOFULLMÄKTIGE

LANE
DELEGATION
-

RIKSBANKSCHEFEN IFÖREDR. SEKTIONSCHEF

DIRE K T I O N E N

SEKTION I

SEKTION II

SEKTION III

KONTORS
CENTRAL
-

UTRIKES
AVDELNING
-

EKONOMISKT
-

RÄKENSKAPS
AVDELNING
-

TIONSAVDELN

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ORGANISATIONSPLAN FOR RIKSBANKEN

ENLIGT BANKOUTSKOTTETS FÖRSLAG

KUNGL. MAJ:T

BANKOUTSKOTTET

BAN KOFULLMÄKTIGE

RIKSBANKSCHEFEN IviCE RIKSBANKSCHEFEnIfÖREDR. SEKTIONSCHEF

INDUSTRI
STYRELSEN
-

SEKTION II

SEKTION I

SEKTION III

EKONOMISKT
SEKRETARIAT
-

ADMINISTRATIV

AVDELNING

TIONSAVDELN.

CENTRAL

AVDELNING

AVDELNING

OS

CO

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bcinkoutskottets utlåtande nr 76.

DEL II.

RIKSBANKENS PERSONALORGANISATION.

I. Allmänna synpunkter.

Såsom inledningsvis anförts, hava fullmäktige föranstaltat om att förhandlingar

ägt rum med Riksbankstjänstemännens förening, Föreningen

Kvinnor i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund och Statsanställd

maskinpersonals förening angående de ändrade anställnings-, arbetsoch

avlöningsvillkor, som kunde förutsättas bli en följd av den föreslagna

omorganisationen inom riksbanken. Till grund för förhandlingarna hade

förelegat en den 31 mars 1943 dagtecknad promemoria med förslag angående

riksbankens personalorganisation m. m.

Fullmäktige våren 1943.1

Efter att hava tagit del av vad vid förhandlingarna förekommit hava

fullmäktige närmare övervägt, vilka ändringar i och tillägg till de i promemorian

innefattande preliminära förslagen beträffande personalorganisationen,

som enligt fullmäktiges mening böra föranledas av vad vid förhandlingarna

förekommit. Härom anföra fullmäktige följande.

Dessa överväganden hava, såsom av det följande framgår, icke lett till

att fullmäktige ansett sig kunna nu framlägga förslag till ny personalförteckning.

Viss erfarenhet bör nämligen hava vunnits, innan så sker. I vissa

fall — särskilt beträffande personalen i högre löneställning — hava fullmäktige

emellertid ansett sig redan nu kunna avgiva mera fullständiga förslag

i detta hänseende. I övrigt hava fullmäktige inriktat sig på att upprätta

förslag till den ram, inom vilken tjänstetillsättningar i riksbanken tills vidare

skulle äga rum i avvaktan på att en ny personalförteckning kan upprättas.

I viss mån kan angivna ram dock anses som en personalförteckning,

ehuru den är avsedd att tillämpas endast under en övergångstid. Rörande

den närmare innebörden av fullmäktiges förslag beträffande personalorganisationen

kommer en redogörelse att lämnas i det följande. Det må här

endast framhållas, att det givetvis möter svårigheter i olika avseenden att

anpassa en redan förefintlig personaluppsättning efter en ny organisation,

vilken åsyftar att genom användande av tekniska hjälpmedel förenkla vissa

arbetsprocesser och därigenom minska behovet av kvalificerad personal. De

olägenheter, som denna övergång medför för personalen, hava understrukits

av de olika personalsammanslutningama. Enligt fullmäktiges mening förtjänar

denna fråga största uppmärksamhet och fullmäktige hava i sina för
1

Under denna rubrik återgives fullmäktiges skrivelse av den 17 maj L943 jämte vid ärendets

behandling i fullmäktige uttalade särskilda uppfattningar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76

65

slag tagit all den hänsyn härtill, som ansetts möjlig nr synpunkten att personalen

successivt måste anpassas efter det personalbehov, som beräknas

föreligga sedan omorganisationen blivit helt genomförd.

Från personalsammanslutningarnas sida har betonats svårigheten att i

avsaknad av utarbetade instruktioner bedöma löneställningen för den personal,

som skulle bli erforderlig efter omorganisationens genomförande. Enligt

fullmäktiges mening finnas i utredningsmannens förslag tillräckliga riktlinjer

för bedömande av frågan, åtminstone beträffande personalen i högre

lönegrader vid huvudkontoret samt den ordinarie personalen vid avdelningskontoren.

För personalen i övrigt kan det möjligen sägas föreligga

större svårigheter härutinnan, eftersom fullmäktige i sitt organisationsförslag

utgått från att man bör pröva sig fram, då det gäller att bedöma, huruvida

och i vilken omfattning av utredningsmannen föreslagna tekniska omläggningar

böra komma till stånd. Det blir här närmast fråga örn hur många

tjänster som böra placeras i de olika lönegraderna, men såsom förut framhållits

hava fullmäktige avstått från att nu framlägga slutligt förslag i sistnämnda

hänseende.

Fullmäktige vilja i detta sammanhang framhålla, att såväl för riksbankens

egen som för personalens del det måste framstå som ett viktigt önskemål

att så snart som möjligt få till stånd ett beslut i personalfrågan, låt vara

att detta inskränker sig till en ny tjänsteförteckning och en ram för tjänstetillsättningar.

Det synes nämligen vara angeläget att snarast möjligt kunna

upphöra med en vakanssättning av ledigblivande tjänster. Kan redan nu

ett beslut i angivna hänseenden uppnås, få fullmäktige möjlighet att under

övergångstiden bedöma frågan, i vilken utsträckning tjänstetillsättningar

kunna ske, och det nuvarande osäkerhetstillståndet för personalen kan upphöra.

Innan frågan om ny personalförteckning kommer att föreläggas bankoutskottet,

kommer personalen att ånyo få göra sina synpunkter gällande.

Det må tilläggas, att tidpunkten för genomförande av en rationalisering

beträffande riksbankens personalbestånd nu måste anses relativt gynnsam

på grund av att under de närmaste åren förhållandevis många tjänstemän,

särskilt i mcllangraderna, komma att avgå med ålderspension. Skulle därför,

såsom från personalhåll ifrågasatts, redan vakanta eller ledigblivande

tjänster återbesättas inom ramen för nuvarande personalförteckning, måste

man räkna med att en lång tids uppskov med vidare tjänstetillsättningar

skulle bli nödvändigt, när beslutet örn den nya personalorganisationen föreligger.

_ Enligt den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen skulle

riksbankens högsta befattningshavare utgöras av riksbankschefen, vice riksbankschefen

— den senare även sektionschef — samt två andra sektionschefer,

benämnda bankdirektörer. Närmast under sektionscheferna skulle

finnas sju avdelningschefer, av vilka tre tillika skulle fungera som ställföreträdande

sektionschefer. Under avdelningscheferna skulle i sin tur sortera

cheferna för de olika grupperna — i den man avdelningschefen icke själv

skulle fungera som gruppchef — samt ställföreträdande gruppchefer. Å de

särskilda grupperna skulle slutligen finnas placerad erforderlig ytterligare

personal i olika löineställning.

Utredningsmannen har avgivit förslag beträffande den personaluppsättning,

sorn enligt hans uppfattning holde vara tillräcklig sedan omorganisationen

helt genomförts. Såsom fullmäktige i sin ovan omförmälda skrivelse omnämnt,

har detta förslag, samtidigt som det underställts personalorganisationerna,

såsom en ersättning för den verksremiss, som utgör ett led i ärendenas

beredning hos Kungl. Majit, granskats av en kommitté under ordförandeskap

av generaldirektören E. Stridsberg (lönekommittén). Med ovan

lii linna till riksdagens protokoll 19i3. 8.Kuni. Nr 7(i. ä

opaginerad Kontrollera mot PDF

6G

Bankoutskoitets utlåtande nr 76.

angivna utgångspunkter hava fullmäktige icke ansett sig nu böra taga slutlig

ståndpunkt till dessa förslag i vidare män än som betingas av angelägenheten

av att nå fram lill en ny tjänsteförteckning samt till en ram för

tjänstetillsättningar under övergångstiden. Därvid har emellertid övervägts

det antal befattningar, som kan anses bli erforderligt särskilt i högre löneläge.

Då i det följande användas beteckningarna bankpersonal, biträdespersonal

och vaktpersonal, åsyftas därmed de tjänstemannagrupper, för vilka

kompetensvillkoren äro angivna i § 30 mom. 1 bankoreglementet under

respektive punkterna l:o), 2:o) och 3:o).

Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:

Sedan de i fullmäktiges skrivelse av den 31 mars 1943 omnämnda förhandlingarna

nu slutförts, hava fullmäktige i dag avgivit andra delen av sitt förslag

till riksbankens omorganisation. Denna innefattar förslag till ändrad

personalorganisation m. m. Den tudelning av fullmäktiges förslag, som sålunda

vidtagits för vinnande av tid, gör förslaget i dess helhet mera svåröverskådligt

än det eljest behövt bliva. Uppenbarligen måste nämligen bedömningen

av vissa detaljer i organisationsplanen i någon mån påverkas av den

löneställning, som föreslås för vederbörande befattningshavare. Vidare är det,

såsom personalföreningen framhållit, icke lätt att avgöra, huruvida lönegradsplaceringen

blivit skälig, så länge nian icke har tillgång till instruktioner,

varur arbetsuppgifternas beskaffenhet och omfattning någorlunda kunna utläsas.

Sedan numera förslag till tjänsteförteckning och provisorisk personalstat

utarbetats, är det likväl något lättare än förut att göra jämförelser mellan

den hittillsvarande och den föreslagna organisationen.

Löncnämnden.

Lönenämnden har gjort följande allmänna uttalanden:

Lönenämnden vill framhålla, att det vid en så genomgripande omorganisation

som den nu föreslagna, givetvis föreligger betydande svårigheter att

på förhand bedöma, huruvida en för viss befattning eller grupper av befattningar

föreslagen löneställning är lämpligt avvägd. Härtill kommer, att

motiveringarna för befattningarnas inplacering i lönesystemet i åtskilliga fall

enligt lönenämndens mening icke äro tillräckligt klarläggande samt att även

andra förhållanden än befattningarnas arbetsuppgifter spelat in och ofta varit

avgörande för lönegradssättningen. Med hänsyn härtill har lönenämnden vid

sin granskning av de framlagda förslagen utgått från alt det — sedan den

nya organisationen varit i kraft någon tid — kan bliva nödvändigt att i samband

med det definitiva bestämmandet av antalet befattningar i de olika

lönegraderna upptaga även lönegradsställningen för vissa befattningar till

översyn. Lönenämnden har emellertid med utgångspunkt från den föreslagna

organisationen i stort sett ansett sig kunna biträda de av fullmäktige

framlagda förslagen.

I detta sammanhang vill lönenämnden erinra, att det föreslagna systemet

med avdelningschefer, inskjutna emellan bankens egentliga ledning och arbetsgrupperna

— om vilket systems fördelar lönenämnden icke kunnat av

det föreliggande materialet bilda sig en mera bestämd uppfattning — icke

blott avser att medföra en förstärkning av bankens ledning utan även en

viss avlastning av arbetsuppgifterna för de grupperna nu motsvarande avdelningarna.

Lönenämnden vill i anslutning härtill framhålla, att gruppchefernas

liksom även ställföreträdande gruppchefernas lönegradsplacering är

beroende av detta förhållande, och att en ändring av organisationen i denna

del, som framdeles kan visa sig erforderlig, kommer att inverka på nämnda

befattningshavares arbetsuppgifter och därmed löneställning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

67

Riksdagsmannaskrivelsen.

Vad personalorganisationen beträffar, är förslaget icke i detalj utarbetat,

då situationen icke ens av förslagsställarna kunnat överblickas. I stora drag

innebär emellertid förslaget skapandet av ett fåtal högre tjänster samt en

synnerligen kraftig beskärning av antalet tjänster i mellangrader och lägre

grader jämte en nedpressning av lönenivån samt anställande i stor utsträckning

av mindre kvalificerad eller okvalificerad personal med låga löner. Härigenom

uppstår en kanske icke i allo lycklig kategoriklyvning. Förslaget synes

här utgöra ett nytt led i den utveckling, som redan tidigare påbörjats

inom det privata näringslivet. Ett beslut i denna fråga synes därför även innefatta

ett principiellt ståndpunktstagande av bankoutskott och riksdag i ett

spörsmål, som berör en synnerligen stor grupp av löntagare, och ett sådant

beslut bör givetvis icke fattas utan en föregående förutsättningslös och allsidig

utredning.

Utskottets yttrande.

Ett av de centrala problemen i samband med genomförandet av riksbankens

omorganisation avser personalens infogande i den nya organisationen.

Det är givetvis förenat med svårigheter att anpassa den redan förefintliga

personaluppsättningen efter en ny organisation, vilken genom rationaliseringsåtgärder

skulle resultera i ett minskat behov av kvalificerad personal

särskilt i de s. k. mellangraderna. Dessa svårigheter förstärkas i viss mån

därav att, såsom framgår av den ovan i del I lämnade redogörelsen, den nya

organisationen icke i alla dess delar föreligger i detalj utformad, varför man

under uppbyggnadstiden har att räkna med vissa jämkningar i eller avvikelser

från det nu föreliggande förslaget. Det definitiva ställningstagandet till

de med personalorganisationen sammanhängande frågorna måste därför på

vissa punkter uppskjutas, intill dess nödig erfarenhet vunnits rörande omfattningen

av arbetsuppgifterna inom riksbankens olika verksamhetsgrenar.

Med hänsyn härtill lia fullmäktige ansett sig böra avstå från att nu framlägga

något förslag till ny personalförteckning, upptagande det antal tjänster,

som skulle finnas i de olika lönegraderna, sedan omorganisationen genomförts.

Fullmäktige lia i stället angivit den ram, inom vilken tjänstetillsättningar

inom riksbanken skulle äga rum i avvaktan på att en ny personalförteckning

kunde upprättas. I viss mån kan angivna ram, den s. k. övergångsplanen,

betraktas som en provisorisk personalförteckning, avsedd att tillämpas

under en övergångstid. Vidare framlägga fullmäktige förslag lill ny tjänsteförteckning

för riksbanken, innefattande tjänsternas placering i olika lönegrader.

1 övrigt lia fullmäklige begränsat sig lill all angiva det framtida personalbehovet

i en »personalplan», upptagande den personaluppsättning, som

bör eftersträvas efter omorganisationens genomförande. Denna personalplan

skulle icke godkännas av riksdagen. Däremot skulle såväl övergångsplanen

sorn tjänsteförteckningen nu fastställas. I vad angår tjänster i lägst lönegraden

RA 24 vid huvudkontoret liksom beträffande samtliga ordinarie tjänster

vid avdelningskontoren i lägst RA 16 torde det i övergångsplanen angivna

antalet liksom även lönegradsplaceringarna kunna redan nu betraktas som

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

i stort sett definitiva. Däremot skulle frågan om antalet övriga tjänster och

deras lönegradsställning hållas öppen, intill dess erfarenhet vunnits rörande

den nya organisationen.

Såvitt utskottet kunnat finna, innebära de av fullmäktige sålunda uppdragna

riktlinjerna en lämplig lösning av de problem, som sammanhänga

med personalbeståndets anpassning till den nya organisationen.

Vad angår frågan örn löneställningen för de olika befattningshavargrupperna

må erinras, att det av utredningsmannen uppgjorda förslaget varit

föremål för granskning av en särskild lönekommitté, bestående av personer

med sakkunskap på det lönetekniska området inom statsförvaltningen, varjämte

förhandlingar ägt rum med vederbörande personalsammanslutningar

angående de ändrade anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor, som kunde

förutsättas bli en följd av den ifrågasatta omorganisationen. Därefter har

förslaget varit föremål för behandling av såväl fullmäktige som lönenämnden

för riksdagens verk. Förslaget har således underkastats en allsidig och

ingående prövning, innan detsamma förelagts utskottet.

Såsom förut framhållits, medför den tilltänkta rationaliseringen inom riksbanken

ett minskat behov av kvalificerad personal i mellangraderna. I stället

uppkommer ett ökat behov av arbetskraft i lägre löneställning. Detta medför

dels att antalet tjänster i de för närvarande relativt talrikt belagda mellangraderna

måste reduceras samt biträdespersonalen i motsvarande mån utökas,

dels ock att löneställningen i nämnda grader måste underkastas vissa jämkningar.

I sistnämnda hänseende skulle dock förändringarna bliva av tämligen

begränsad räckvidd och i huvudsak innebära vissa nedflyttningar av tjänster

i kassörs- och revisorsgraderna och av en kamrerstjänst vid vartdera av avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö ävensom en del uppflyttningar för

biträdes- och vaktmästarpersonalen samt för en arkivarie (intendent). I

samband härmed skulle även de två maskinistbefattningarna vid huvudkontoret

nedflyttas i lägre lönegrader. Vad de högre tjänsterna beträffar föreslås

i huvudsak endast den reella förändringen, att de båda andre deputerade

skulle ersättas med två sektionschefer och att avdelningschefernas löneställning

skulle omregleras, varjämte chefsbefattningen vid pappersbruket skulle

i lönehänseende likställas med chefen för sedeltryckeriet.

Den lönenivå för riksbankens personal, som kommer att bli resultatet av

omorganisationen, avviker sålunda i stort sett ej nämnvärt från den nuvarande,

i jämförelse med förhållandena inom statsförvaltningen relativt gynnsamma

löneställningen. Denna får emellertid anses motiverad särskilt med

hänsyn till det penningansvar, vilket är förenat med ett flertal tjänsteställen

i riksbanken. Från denna utgångspunkt har utskottet ansett sig kunna i huvudsak

biträda fullmäktiges förslag. Vad relationen mellan antalet högre och

lägre tjänstemän beträffar, torde densamma vara ganska fördelaktig och —

sett på längre sikt, d. v. s. efter övergångstiden -— medföra goda befordringsutsikter.

Emellertid komma givetvis omläggningarna att särskilt under övergångstiden

medföra vissa olägenheter för personalen, bland annat genom försäm
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

69

rade befordringsmöjligheter. Fullmäktige ha dock så vitt möjligt sökt taga

hänsyn till personalens befogade intressen och på åtskilliga punkter medgivit

förbättringar i förhållande till det ursprungliga förslaget. Dessutom ha fullmäktige

eftersträvat en smidig och successiv anpassning till det personalbehov,

som beräknas föreligga sedan omorganisationen blivit genomförd. Övergångsplanen

upptager sålunda ett ökat antal tjänster i lönegraderna RA 22,

18 och 16, varjämte fullmäktige ha anhållit örn bemyndigande att få tillsätta

högst sju tjänster i lönegraden RA 16 utöver det i övergångsplanen upptagna

antalet, övergången skulle, såsom fullmäktige framhållit, underlättas därigenom,

att ett förhållandevis stort antal tjänstemän komma att avgå med ålderspension

under de närmaste åren. Någon uppsägning av personal i och för omorganisationens

genomförande skulle icke behöva ifrågakomma, möjligen med

undantag för tillfälligt anställd personal och eventuellt även för en eller annan

extra tjänsteman. Härtill kommer, att de ifrågasatta sänkningarna i lönegradsplacering

och indragningar av vissa arvoden icke skulle beröra nuvarande

tjänstinnehavare, vilka skulle skyddas genom särskilda övergångsanordningar.

Det må slutligen erinras, att fullmäktige ställt i utsikt, att när ny

personalförteckning kan komma att framläggas, personalen skall få tillfälle

att framföra sina synpunkter. Uteslutet är ej, att en förnyad översyn av löneställningen

därvid kan visa sig påkallad.

Utskottet vill för sin del uttala sitt gillande av de åtgärder, som fullmäktige

sålunda föreslagit i syfte att uppmjuka övergången till den nya organisationen.

Likaså vill utskottet uttrycka den förvissningen, att det skall visa sig

möjligt för fullmäktige att vid genomförandet av de organisatoriska förändringarna

framgå med all den varsamhet, som betingas av hänsynen till tjänstemännens

intressen, utan att därigenom organisationsprogrammet förskjutes.

Representanter för tjänstemannapersonalen lia inför utskottet framhållit,

att omorganisationens genomförande kommer att medföra en omedelbar löneminskning

för ett antal befattningshavare, som sedan en längre tid tillbaka på

förordnande uppehålla sådana tjänster i högre lönegrader, som icke finnas

uppförda på övergångsplanen. Från personalens sida har hemställts, att åtgärder

måtte vidtagas, varigenom ifrågavarande tjänstemän övergångsvis

skyddades mot dylik löneminskning. Enahanda önskemål har framförts

jämväl i den inledningsvis omnämnda skrivelsen av den 24 november 1943

från riksbankens tjänstemän. I skrivelsen har bl. a. framhållits, att löneminskningen

på grund av bortfallande förordnanden skulle i vissa fall kunna uppgå

till belopp av omkring 1.000 kronor för år. I brist på närmare utredning är utskottet

icke berett att göra något bestämt uttalande, huruvida tillräckliga skäl

kunna anses föreligga för alt vederbörande herodes kompensation för löneminskningen

under en viss avvccklingstid. Det synes utskottet vara lämpligt,

att fullmäktige taga denna fråga under närmare övervägande samt vidtaga

eventuellt, erforderliga åtgärder.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande ur Tö
-

ll. Förslag till ny tjänsteförteckning m. m.

Tillsättningsformerna.

Fullmäktige våren 1943.

Utredningsmannens ursprungliga förslag till nya tjänste- och personalförteckningar

företer stora olikheter i förhållande till de nu gällande. Sålunda

har förordnandetjänsternas antal betydligt ökats genom att vissa tjänster,

vilka för närvarande hava sin närmaste motsvarighet i tjänster tillsatta medelst

fullmakt (bankokommissarietjänsterna) eller konstitutorial, överförts

till förordnandetjänster med lön enligt löneplanen RC. Denna plan har i samband

härmed föreslagits utökad att omfatta fyra nya lönegrader, provisoriskt

betecknade RC a, RC b, RC c och RC d, med en årslön av respektive

12,000, 11,000, 10,000 och 9,000 kronor. Antalet förordnandetjänster skulle

enligt utredningsmannens ifrågavarande förslag höjas från nuvarande 35 till

92 eller alltså med 57 tjänster. I förhållande till det totala antalet tjänster

inom banken skulle förskjutningen bli än större.

Riksbankstjänstemännens förening har i sitt yttrande och vid de förda förhandlingarna

uttalat betänkligheter mot ett vidgat användande av förordnandetjänster

inom riksbanken. Enligt föreningens mening böra tjänster tillsättas

på förordnande endast när det gäller verkliga förtroendebefattningar

eller befattningar, som förutsätta särskilt höga kvalifikationer. Såsom dylika

befattningar räknade föreningen — frånsett de tjänster, som innehades av

direktionsledamöter samt befattningarna såsom tryckeriföreståndare och

bruksförvaltare, vilka föreningen saknade anledning att ingå på ett bedömande

av — direktörst jänsterna vid avdelningskontoren, samt de avdelningschefsbefattningar

vid huvudkontoret, vilkas innehavare enligt förslaget skulle

tjänstgöra som biträdande bankdirektörer (ställföreträdande sektionschefer).

Till vad föreningen anfört har Sveriges statstjänstemannanämnd anslutit

sig.

Lönekommittén — vilken tagit del av vad riksbankstjänstemännens förening

i sitt förenämnda yttrande anfört — har förklarat sig dela utredningsmannens

uppfattning, att ledande befattningar inom riksbanken i större utsträckning

än hittills lämpligen böra hänföras till RC-planen. Härför talade

enligt kommitténs mening icke blott behovet att vid förändringar i riksbankens

verksamhet snabbt kunna anpassa personal och organisation utan även

önskvärdheten av att på de viktigaste befattningarna kunna, oberoende av

anciennitet, placera de för dessa tjänster mest lämpade tjänstemännen. Lönekommittén

ville emellertid icke sträcka sig så långt som utredningsmannen

utan föreslog, att lönegraden RC d skulle utgå och att till nämnda lönegrad

enligt förslaget hänförda tjänstemän i stället skulle placeras i lönegraden

RA 22. Vidare föreslog kommittén, att ombudsmanstjänsterna, som i utredningen

likaledes uppförts å RC-planen, skulle överföras till RA-planen. Totala

antalet förordnandetjänster skulle enligt lönekommitténs förslag utgöra 60.

I sitt bemötande har utredningsmannen, örn än med tvekan, anslutit sig

till den av lönekommittén sålunda föreslagna begränsningen av antalet förordnandetjänster

i förhållande till vad utredningsmannen förordat.

Utredningsmannen har liksom lönekommittén förutsatt, att samtliga förordnandetjänster

skulle tillsättas på viss tid. Den hittills i praxis tillämpade

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

71

förordnandetiden av ett år borde enligt utredningsmannens förslag utsträckas

till tre år, medan lönekommittén ansett att, i enlighet med vad som tilllämpas

inom den civila statsförvaltningen, förordnandetiden borde omfatta

sex år.

Fullmäktige ansluta sig till utredningsmannens och lönekommitténs uppfattning,

att det med hänsyn till arbetets art inom riksbanken och den nya

organisationens uppbyggnad är motiverat att öka antalet förordnandetjänster.

Delvis med hänsyn till de betänkligheter, som framförts

från personalhåll vid förhandlingarna, anse emellertid fullmäktige icke tillräcklig

anledning föreligga att därvid sträcka sig ens lika långt som lönekommittén

ifrågasatt. Enligt fullmäktiges mening tala starka skäl för att

alla tjänster, som av lönekommittén föreslås inplacerade i lönegraden RC 1

eller högre lönegrad, tillsättas på förordnande samt att förordnandet å dessa

tjänster skall avse viss tid. Härav följer, att dessa tjänster bli förenade med

pensionsrätt. Att, såsom riksbankstjänstemännens förening ifrågasatt, utbyta

de av utredningsmannen och lönekommittén föreslagna avdelningschefstjänsterna

i lönegraden RC 2 mot tjänster i lönegraden RA 32 kunna fullmäktige

icke tillstyrka. Även om det skulle kunna göras gällande, att någon av dessa

tjänster skulle vara av den art, att tillsättande medelst konstitutorial (eller fullmakt)

läge närmast till hands, bör dock observeras att det bör bli beroende

på personliga förhållanden, vilka avdelningar som komma att förestas av biträdande

bankdirektörer och vilka av andra avdelningschefer.

Utredningsmannens och lönekommitténs förslag att beträffande flertalet

föreslagna förordnandetjänster utsträcka förordnandetiden utöver

vad hittills tillämpats, d. v. s. ett år, kunna fullmäktige icke biträda. En dylik

åtgärd skulle enligt fullmäktiges mening knappast stå i god överensstämmelse

med syftet med förordnandetjänster.

Medelst förordnande på viss tid böra alltså enligt fullmäktiges

mening tillsättas riksbankschefen, vice riksbankschefen och de två övriga

sektionscheferna ävensom samtliga avdelningschefer vid huvudkontoret och

direktörerna vid avdelningskontoren. Detsamma bör gälla även beträffande

de båda tjänsterna som föreståndare för sedeltryckeriet och förvaltare vid

pappersbruket, vilka tjänster fullmäktige i sin förenämnda skrivelse till bankoutskottet

föreslagit skola bibehållas.

Lönékommittén har förordat, att jämväl gruppcheferna (med undantag av

ombudsmannen) och vissa ställföreträdande gruppchefer skulle tillsättas medelst

förordnande på viss tid och hänföras till någon av lönegraderna RC a,

RC b eller RC c. Enligt fullmäktiges mening ber emellertid, när det gäller

tjänster i denna löneställning, tillsättning medelst förordnande ifrågakomma

endast då fråga är om sådana tjänster, där en särskild rörlighet erfordras och

diir befordran bör kunna ske utan iakttagande av den vanliga befordringsgången.

Dessa förutsättningar uppfyllas enligt fullmäktiges mening beträffande

gruppchefstjänsterna (kamrerstjänster) å arbitrage- och fondexpeditionen,

serviceexpeditionen och valutagruppen. För samtliga dessa tjänster fordras

särskilda personliga förutsättningar samt viss specialutbildning. Det förutsättes

dock, att rekryteringen till dessa befattningar i allmänhet bör kunna

ske bland riksbankens egen personal. Fullmäktige kunna följaktligen icke

biträda Riksbankstjänstemännens förenings förslag örn att jämväl cheferna

å förstnämnda båda grupper skulle erhålla konstitutorial.

Utöver förenämnda tjänster bör ytterligare en tjänst tillsättas medelst förordnande,

nämligen en sekreteraretjänst, vilken bär placeras a ekonomiska

sekretariatet suni gruppchef å stalistikgruppen. Av tjänstens innehavare bör

krävas ådagalagd särskild kunnighet i ekonomiska frågor. Någon dylik tjänst

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

har icke upptagits i utredningsmannens förslag. Utredningsmannen har i stället

tänkt sig att det arbete, som bör åvila sekreterare!jönsten, skulle kunna

fullgöras av tjänstemän (s. k. experter), placerade i lägre lönegrad. Fullmäktige

anse emellertid sekreteraretjänsten erforderlig. Erfarenheten har nämligen

visat, att om lämplig person kan erhållas å denna tjänst riksbankschefens

och vice riksbankschefens arbetsbörda därigenom kan i viss mån

lättas.

Ifrågavarande fyra gruppchefstjänster böra i likhet med vad som gäller

exempelvis beträffande vissa byråchefstjänster inom statsdepartement tillsättas

medelst förordnande icke på viss tid utan tillsvidare. Därav

följer att tjänsterna icke bliva förenade med pensionsrätt. Deras innehavare

bibehållas i stället vid den pensionsrätt, de må innehava för lägre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst. Detta system har visat sig lämpligt för besläktade

befattningar inom Kungl. Maj:ts kansli.

Riksbankstjänstemännens förening har hemställt, att om konstitutorialtjänsteman

tilldelades förordnande å någon av förenämnda fyra gruppchefstjänster,

hans konstitutorialtjänst skulle återbesättas i vanlig ordning. Fullmäktige

anse sig förhindrade tillstyrka denna framställning med hänsyn till

att det avsteg från eljest inom statsförvaltningen tillämpade principer, som

anordningen innebure, knappast kan motiveras med den obetydliga vinst

i fråga om befordringsgången, som därigenom skulle göras.

Enligt § 29 mom. 2 bankoreglementet äger förordnandetjänsteman att vid

upphört förordnande återgå till tidigare innehavd ordinarie tjänst med lön

enligt RA-planen. Lönekommittén har ansett, att denna bestämmelse bör

ändras till överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom den

civila statsförvaltningen. Detta skulle innebära, att det efter ansökan från

^^n^ema„nnen skulle tillkomma fullmäktige att pröva, om tjänstemannen

må återgå till sin förutvarande befattning.

Lönekommitténs förslag skulle få avseende på de tjänster, som tillsättas

medelst förordnande på viss tid. Med hänsyn till att det enligt fullmäktiges

förslag här blir fråga om relativt höga tjänster, synas skäl föreligga för att

tillerkänna fullmäktige prövningsrätten. — Tjänsteman, vilkens förordnande

däremot gäller tillsvidare, kvarstår under förordnandetiden å den ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, å vilken han äger pensionsrätt. Därav följer automatiskt

att tjänstemannen har rätt att återgå till dylik tjänst.

Övriga ordinarie tjänster i riksbanken böra tillsättas genom konstitutorial.

Vid bifall till fullmäktiges förslag kommer antalet förordnandetjänster att

uppgå till 42 eller 7 mera än enligt gällande personalförteckning.

Löncnämnden.

Vad angår tillsättningsformerna för befattningshavarna inom banken innebär

utredningsmannens förslag härutinnan en kraftig förskjutning av det

nuvarande förhållandet mellan förordnandetjänster och fullmakts- eller konstitutorial

tjänster inom banken. Ehuru det otvivelaktigt för ett verk av riksbankens

art måste vara förenat med betydande fördelar, att anställningsformerna

äro ordnade på sådant sätt att personal och organisation lätt kan

anpassas till uppkommande förändringar i bankens verksamhet, anser lönenämnden

likväl, att förordnandetjänster endast böra ifrågakomma beträffande

de verkligt ledande befattningarna inom banken och vid sådana befattningar,

till vilka befordran på grund av befattningarnas art bör kunna

äga rum i särskild ordning. Med dessa utgångspunkter har lönenämnden

funnit sig kunna ansluta sig till det av fullmäktige härutinnan framlagda

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

73

förslaget, dock med viss tvekan i vad angår den för gruppchefen å statistikgruppen

å ekonomiska sekretariatet avsedda sekreterartjänsten. Med hänsyn

till de skäl fullmäktige åberopat för befattningens inrättande och den särskilda

expertis i ekonomiska frågor denna befattnings innehavare avses besitta,

har lönenämnden emellertid icke ansett sig böra motsätta sig, att befattningen

inrättas såsom förordnandetjänst.

Beträffande förordnandetiden i befattningar, tillsatta på viss tid, har utredningsmannen

föreslagit tre år och lönekommittén sex år, varemot fullmäktige

i enlighet med vad hittills tillämpats förordat ett år. Lönenämnden

vill i fråga härom erinra, att nämnden i sitt utlåtande den 28 mars 1939

över det av lönekommittén för riksdagens verk år 1939 avgivna betänkandet

med förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk uttalat sig i förevarande

spörsmål. Såsom närmare framgår av nämnda utlåtande hade fullmäktige

i anslutning till av lönekommittén gjorda uttalanden ansett sig kunna

tillstyrka, att förordnandetiden utsträcktes utöver vad för det dåvarande

gällde, dock icke till en längre tid åt gången än högst två år. Lönenämnden

fann för sin del, att en utsträckning av förordnandetiden till högst tre år

kunde utan olägenhet genomföras. Det må ock nämnas, att enligt § 26 mom.

1 och § 33 sista stycket bankoreglementet förordnandetiden för direktör vid

avdelningskontor, bankråd, föreståndare för sedeltryckeriet samt förvaltare

vid pappersbruket utgör högst tre år. Lönenämnden, som icke finner anledning

frångå sitt förberörda uttalande, får i anslutning härtill föreslå, att förordnandetiden

för befattningar, tillsatta på viss tid, fastställes till högst

tre år.

En reservant inom lönenämnden, herr Ahlin, har uttalat, att cheferna for

bankexpeditionsavdelningen, valvsavdelningen, räkenskapsavdelningen och

administrativa sekretariatet borde tillsättas med fullmakt. Särskilt gällde detta

chefen för räkenskapsavdelningen, tillika gruppchef å kontrollcentralen ^(innefattande

tillsvidare även riksbankens nuvarande revisionsavdelning). Som

stöd för denna uppfattning kunde hänvisas till vilken vikt bankoutskottet

vid 1921 års riksdag (uti. nr 70, sid. 5 och 7) tillmätte såväl lönegradsplaceringen

som tillsältningsformen för chefstjänsterna å bokförings- och revisionsavdelningarna.

1

Utskottets yttrande.

Fullmäktige ha ansett det vara motiverat att med hänsyn till arbetets art

inom riksbanken och den nya organisationens uppbyggnad utöka antalet

förordnandetjänster. Medelst förordnande på viss tid böra enligt fullmäktiges

mening tillsättas riksbankschefen, vice riksbankschefen och de två övriga

sektionscheferna ävensom samtliga avdelningschefer vid huvudkontoret och

direktörerna vid avdelningskontoren. Samma tillsättningsform skulle tillämpas

även beträffande de båda tjänsterna såsom föreståndare för sedeltryckeriet

och förvaltare vid pappersbruket. I fråga örn förordnandetidens längd lia

fullmäktige härvid icke ifrågasatt någon avvikelse från vad som hittills i sådant

hänseende tillämpats, d. v. s. en förordnandetid av ett år. I övrigt lia

fullmäktige ansett tillsättningsformen medelst förordnande böra komma till

användning beträffande vissa gruppchefstjänster, vid vilka en särskild rörlighet

erfordras och där befordran bör kunna ske utan iakttagande av den van1

Jfr fullmäktiges uttalande beträffande chefen för kontrollavdelningen å sid. 39.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

liga befordringsgången. Detta är enligt fullmäktiges mening fallet beträffande

gruppchefstjänsterna å arbitrage- och fondexpeditionen, serviceexpeditionen,

valutagruppen och statistikgruppen. Ifrågavarande fyra befattningar ha

emellertid ansetts böra tillsättas medelst förordnande icke på viss tid utan —

på sätt gäller bl. a. beträffande vissa byråchefstjänster inom statsförvaltningen

— tillsvidare. Övriga ordinarie tjänster i riksbanken ha förutsatts tillsatta

medelst konstitutorial. Fullmäktiges ifrågavarande förslag innebär, att antalet

förordnandetjänster inom riksbanken skulle komma att uppgå till 42 eller

7 mera än enligt gällande personalförteckning.

För egen del hyser utskottet den uppfattningen, att ett vidgat användande

av systemet med förordnandetjänster inom riksbanken på sätt fullmäktige

ifrågasatt skulle vara förenat med fördelar bland annat med hänsyn till behovet

att på ett smidigt sätt kunna anpassa personalorganisationen alltefter

inträffande förändringar i riksbankens verksamhet. Det synes emellertid utskottet

stå klart, att förordnandetjänsterna böra komma till användning i

princip endast beträffande förtroendebefattningar i verklig mening eller befattningar,

som förutsätta särskilda kvalifikationer. Mot ett utsträckande av

systemet med förordnandetjänster till att omfatta ett löneläge under det, till

vilket befattningar i ledande ställning pläga hänföras, torde erinringar kunna

resas icke minst ur synpunkten av personalens befogade intresse av att hävdvunnen

fasthet i anställningen såvitt möjligt bevaras. Från sist angivna utgångspunkter

kunde det måhända synas tvivelaktigt, huruvida skäl föreligga

att på sätt fullmäktige ifrågasatt tillämpa förordnandesystemet i fråga örn de

förut omförmälda gruppchefstjänsterna. Med hänsyn till de särskilda skäl.

som från fullmäktiges sida anförts till stöd för förslaget på denna punkt, har

utskottet emellertid icke velat motsätta sig, att dessa befattningar konstrueras

såsom förordnandetjänster.

I vad angår avdelningschefstjänsterna har utskottet hyst en viss tvekan

beträffande lämpligheten av att befattningen såsom chef för revisionsavdelningen

inrättas såsom förordnandetjänst. För att denna befattning

skall erhålla den mera fasta ställning inom organisationen, som tillsättning

medelst fullmakt eller konstitutorial innebär, synes nämligen tala, att

därigenom innehavaren av befattningen skulle erhålla ökad självständighet i

tjänsteutövningen, vilket skulle vara till gagn för revisionsarbetet. Med hänsyn

till att det icke synes uteslutet, att den ifrågasatta kontrollorganisationen

endast kommer att bli ett provisorium i avvaktan på inrättandet av ett gemensamt

revisionsorgan för riksdagens verk, har utskottet dock icke för närvarande

ansett sig böra påyrka befattningens uppförande på löneplan RA.

Beträffande förordnandenas längd lia fullmäktige, såsom förut antytts,

hittills plägat tillämpa en förordnandetid av ett år. För en utsträckning av

förordnandetiden utöver ett år lia såväl utredningsmannen som lönekommittén

uttalat sig. Utskottet får vidare erinra, att utskottet år 1939 (uti. nr 60)

förordat en utsträckning av förordnandetiden från ett till högst tre år. Uttalande

i samma riktning har nu liksom tidigare gjorts av lönenämnden för

riksdagens verk. Såvitt utskottet kunnat finna, saknas anledning att för riks
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

75

bankens del tillämpa en så kort förordnandetid som ett år, särskilt som inom

statsförvaltningen i övrigt förordnandetiden i regel uppgår till sex år. Erinras

må jämväl, att riksgäldsdirektören förordnas för en tid av tre år Utskottet

finner sig därför böra vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att

förordnandetiden bör utsträckas på angivet sätt, dock givetvis med undantag

för riksbankschefen och vice riksbankschefen, för vilka i betraktande av deras

särställning inom organisationen nuvarande ettåriga förordnandetid synes

böra bibehållas.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot fullmäktiges

förslag under förevarande punkt.

Vikariatsordningen.

Fullmäktige våren 1943.

Enligt utredningsmannens och lönekommitténs förslag skall det inom varje

grupp finnas en ställföreträdande och en biträdande gruppchef.1 Dessa

skulle hava att vid förfall för gruppchefen eller när han eljest icke kan utöva

sin tjänst bestrida de med hans befattning förenade göromålen. 1 övrigt bör

på dem ankomma att deltaga i det löpande arbetet inom gruppen.

Utredningsmannen och lönekommittén förutsatte, att de ställföreträdande

och biträdande gruppcheferna skulle ha att bestrida gruppchefstjänst utan

särskild vikariatsersättning. Enda avsteget härifrån avsåg sådana långtidsförordnanden,

att vikariatslön kunde ifrågakomma. Enligt vad utredningsmannen

och lönekommittén framhållit, hava de vid löneavvägningen tagit

hänsyn härtill.

Från personalsammanslutningarnas sida hava framställts^ bestämda invändningar

mot att vissa tjänstemän skulle åläggas att uppehålla högre tjänst

utan att vikariatsersättning utginge under tiden för förordnandet. Som en

konsekvens härav har Riksbankstjänstemännens förening vid de förda förhandlingarna

hemställt, att de föreslagna anordningarna med ställföreträdande

och biträdande gruppchefer icke skulle genomföras.

Fullmäktige anse, att betydande fördelar skulle vara förenade med den av

utredningsmannen och lönekommittén förordade vikariatsordningen.

Inom en institution som riksbanken lämpar det sig nämligen icke att tillämpa

vikariatsförordnanden, så snart de formella förutsättningarna föreligga. Emellertid

hava fullmäktige kommit till den uppfattningen, att med hänsyn till

de tekniska svårigheter i olika hänseenden, som åtminstone under en övergångstid

skulle vara förenade med det av utredningsmannen och lönekommittén

förordade systemet, man icke nu bör inrikta sig på att övergå till detta

system. Därav följer icke, att vikariatsförordnanden böra förekomma inom

riksbanken i hittillsvarande utsträckning. Sistnämnda fråga behandlas vidare

nedan under rubriken »Vikariatsersättning».

Vad nu sagts hindrar dock icke, att fullmäktige redan på förhand bestämma,

vem som vid förfall för gruppchef i första hand skall träda i dennes

ställe. Örn någon erhållit dylikt uppdrag innebär detta,^ att han skall hava

att utföra de med gruppchefstjänsten förenade göromålen, icke blott när

gruppchefen tillfälligt är frånvarande utan även — där ej fullmäktige annorlunda

bestämma — vid kortare ledighet för honom. Väntas ledigheten bli av

1 På sätt framgår av vad fullmäktige anfort å sid. 79 förutsätta fullmäktige, att särskilda

ställföreträdare skola utses jämväl för avdelningscheferna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7G

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

längre varaktighet, exempelvis minst en månad, bör frågan om vikarie under

sådan tid särskilt prövas oell någon företrädesrätt för den till ställföreträdare

utsedde skall därvid icke gälla; fullmäktiges — eller direktionens —

handlingsfrihet skall alltså icke vara begränsad genom att viss person erhållit

uppdrag såsom ställföreträdare. Detsamma bör gälla, örn någon utses

som ställföreträdare för avdelningschef eller för annan chefstjänsteman.

Av den ståndpunkt, som fullmäktige sålunda intagit, följer att man vid

bedömande av löneställningen för gruppchefernas närmaste män kan helt

bortse från i vilken utsträckning de kunna beräknas ifrågakomma som vikarier

för gruppchef. Då fullmäktige i sina följande förslag icke i något läll

förorda, att löneställningen för bankpersonalen vid huvudkontoret (och avdelningskontoren)

skall i anledning av tillkomsten av vikariatsersättning sänkas

i förhållande till vad fullmäktige föreslagit i den till grund för förhandlingarna

upprättade promemorian, innebär det nu reviderade förslaget en viss

förbättring av lönevillkoren för den härav berörda personalen. Förbättringens

storlek kommer självfallet att variera mellan olika befattningar, men

torde i åtskilliga fall kunna beräknas närma sig skillnaden i lönebeloppen

mellan två intill varandra liggande löneklasser i det löneläge, varom här är

fråga.

När i det följande användes beteckningen »ställföreträdande gruppchef»,

avses därmed i enlighet med vad ovan sagts gruppchefens närmaste man

inom den honom underställda arbetsgruppen.

Lönenämnden.

Innan lönenämnden övergår till en detaljgranskning av de föreliggande

lönefrågorna, vill lönenämnden något beröra det förslag till ordnande av vikariatsförhållandena,

som av utredningsmannen framlagts och som i princip

bygger på en fast och redan på förhand bestämd vikariatsordning.

Som en konsekvens härav hava innehavarna av vissa befattningar, vilka avses

att vid förfall för högre befattningshavare inträda i dennes ställe, tillagts en

högre löneställning än vad deras övriga arbetsuppgifter motivera och i vilken

med dem jämförbara befattningshavare inplacerats. Systemet förutsätter

jämväl, att särskild vikariatsersättning icke skall ifrågakomma. Fullmäktige

hava icke helt kunnat ansluta sig till nämnda system men hava dock förutsatt.

att vissa befattningshavare skola utses att fungera såsom ställföreträdare

vid kortare ledigheter upp till en månad. Lönenämnden vill för sin

del framhålla, att även örn vissa fördelar äro förenade med den av utredningsmannen

föreslagna anordningen åtskilliga invändningar kunna göras

mot desamma, främst däri att det måste föreligga betydande svårigheter

att på förhand och för lång tid framåt avgöra vem som i det föreliggande

fallet kan anses mest lämpad som vikarie. Härtill kommer, att ett dylikt

system lätt binder vikariaten vid tjänstemän inom den ifrågakommande

gruppen, varför orättvisor tjänstemännen emellan kunna uppkomma. I de fall

då med utseendet av ställföreträdare eller vikarier även följer en högre lönegradsställning

torde dessa svårigheter framstå än tydligare och kunna medföra

icke önskvärda ekonomiska konsekvenser. Enligt lönenämndens mening

föreligga icke tillräckliga skäl att frångå det inom statsförvaltningen i

övrigt tillämpade systemet för ordnandet av vikariatsfrågorna, en uppfattning

som också fullmäktige anslutit sig till i sina uttalanden rörande ställföreträdande

och biträdande gruppchefer samt angående vikariatsersättning.

I de fall då det på grund av tvingande organisatoriska skäl kan visa sig erforderligt

att redan på förhand binda vissa befattningshavare såsom ställföreträdare,

såsom fallet synes vara då det gäller ställföreträdare för sektionschefer,

synes lönenämnden med dylikt uppdrag lämpligen böra förenas särskilt arvode

i stället för en högre lönegradsplacering.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

77

Fullmäktige hosten 1943.

Lönenämnden har framställt invändningar mot fullmäktiges förslag, att

ställföreträdare för gruppchefer skulle utses, avsedda att tjänstgöra som vikarier

vid kortare ledigheter för gruppchef upp till en månad. Fullmäktige

hava emellertid ansett sig böra vidhålla sitt förslag i denna del. Det är nämligen

önskvärt, att en person finnes tillgänglig, som kan fungera som gruppchef,

när befattningens ordinarie innehavare tillfälligt under dagen är förhindrad

att utföra sitt sedvanliga arbete på grund av andra uppgifter. Vidare

har det i praktiken visat sig vara synnerligen svårt att vid kortare ledigheter

avgöra, huruvida annan person än gruppchefens närmaste man bör förordnas

som vikarie. Tiden medger nämligen ofta icke tillräckligt ingående

prövning av fråsan, varjämte överflyttning till gruppen av ttänsteman från

annan arbetsgrupp kan dra med sig problemet att erhålla ersättare för denne

och även i övrigt visa sig olägligt. Dessa svårigheter bli mindre, då det gäller

ledigheter, som kunna beräknas bli av längre varaktighet. I sådana fall kan

vikariatsfrågan hinna mera ingående prövas, därvid i huvudsak samma synpunkter

som vid befordran i allmänhet böra vara vägledande. I detta sammanhang

må framhållas, att längre tids vikariat i första hand böra förbehållas

tjänstemän, som ifrågakomma till befordran.

Utskottets yttrande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha fullmäktige föreslagit,

att ställföreträdande gruppchef skulle tjänstgöra såsom vikarie vid kortare

ledighet för gruppchef upp till en månad. Motsvarande anordning skulle tilllämpas

även beträffande ställföreträdande avdelningschef. Vid längre ledigheter

skulle frågan om vikarier särskilt prövas och till vikarie kunna antagas

den därtill mest lämpade, oavsett vilken arbetsgrupp han tillhör. Lönenämnden

har för sin del ansett det vara mindre lämpligt att på förhand bestämma

vikariatsordningen för längre tidsperioder. Med hänsyn till den av fullmäktige

föreslagna tidsbegränsningen och de nackdelar, som inom en sådan organisation

som riksbanken skulle följa av täta personombyten vid kortare

ledigheter, har utskottet ansett sig böra ansluta sig till fullmäktiges förslag.

Löneställningen.

A. Direktionen.

Fullmäktige våren 1943.

Någon ändring av avlöningsgrunderna beträffande tjänsterna som riksbankschef

och vice riksbankschef har icke från något håll ifrågasatts

och har icke heller av fullmäktige funnits påkallad. Dessa tjänster

äro för närvarande hänförda till lönegraden RC 13 (grundlön 37,000 kronor)

respektive lönegraden RC 12 (grundlön 29,000 kronor), med rätt för fullmäktige

att tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av högst 7,000 kronor

för år, örn han valls utom fullmäktige (se 49 § 1 mom. avlöningsreglementet

för riksdagens verk).

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande nr 76-

För de två övriga sektionscheferna, vilka skulle erhålla titeln bankdirektör,

hava utredningsmannen och lönekommitten varit eniga om att föreslå

placering i lönegraden RC 8 (grundlön 20,000 kronor) med rätt för fullmäktige

att tilldela envar av dem särskilt arvode utöver lönen å högst 4,000

kronor för år. Sektionschef, som tillerkänts högsta arvodesbeloppet, skulle

därigenom erhålla samma löneställning som andra deputerade, örn dem tillkommande

fullmäktigearvode medräknas.

Fullmäktige ansluta sig till förslaget, att sektionscheferna böra hänföras

till lönegraden RG 8. Däremot finna fullmäktige icke tillräcklig anledning

föreslå bemyndigande för fullmäktige att tilldela sektionschef särskilt arvode

utöver lönen. Jämförelsen med andre deputerade synes nämligen icke vara

fullt tillämplig. Visserligen har andre deputerades löneställning med hänsyn

till fullmäktigearvodet bestämts lägre än som skulle ha skett, om fullmäktigearvodet

ej utgått, men man torde ej kunna bortse från det förhållandet att

andre deputerade — till skillnad mot sektionscheferna — i sin egenskap av

ledamöter av fullmäktige äro ansvariga för bankens högsta ledning.

Riksbankschefen Rooth har anfört, att enligt hans uppfattning fullmäktige

bort biträda det av lönekommittén tillstyrkta förslaget att fullmäktige skulle

utverka sig bemyndigande att tillerkänna sektionschef (bankdirektör) arvode

utöver honom enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande avlöning

med högst 4,000 kronor. Därigenom skulle riksbankens möjligheter att, i konkurrens

med privatbanker eller det enskilda affärslivet, få behålla för bankens

verksamhet värdefull arbetskraft i ledande ställning förbättras.

Lönenämnden.

Lönenämnden vill till en början framhålla, att nämnden — med hänsyn

till de skäl, som på sin tid'' föranlett vice riksbankschefsbefattningens inrättande

— ställt sig tveksam till den förutsatta anordningen med vice riksbankschefen

tjänstgörande såsom sektionschef. Om en sådan organisation emellertid

genomföres, synes det lönenämnden kunna ifrågasättas, örn tillräcklig

anledning föreligger att giva en av sektionscheferna en högre lönegradsställning

än de övriga. För de med uppdraget såsom vice riksbankschef förenade

arbetsuppgifterna synes härvid ersättning i stället böra utgå i form av särskilt

tilläggsarvode med skäligt belopp. Lönenämnden vill vidare framhålla,

att den av fullmäktige föreslagna organisationen i viss mån synes draga med

sig ett behov av ytterligare arbetskraft i och för önskvärd avlastning av riksbankschefens

arbetsbörda. Såsom närmare framgår av fullmäktiges förberörda

skrivelse den 31 mars 1943 hava fullmäktige nämligen uttalat sig för

lämpligheten av att fullmäktige tillerkännas rätt att till en direktörsassistent

utbetala ett arvode om högst 20,000 kronor för år. Då emellertid inrättande

av denna arvodesbefattning icke för banken medför större kostnader än örn

vice riksbankschefen frigöres från uppdraget som sektionschef och sistnämnda

befattning tillsättes med särskild innehavare, bär lönenämnden icke funnit sig

böra göra vidare* uttalande i denna del.

Fullmäktige hösten 1943.

Med hänsyn till önskvärdheten att kunna som vice riksbankschef förvärva

en kvalificerad person även utom banken vidhålla fullmäktige sitt förslag, att

befattningen skall vara hänförd till lönegraden RC 12 med rätt för fullmäktige

att tillerkänna dess innehavare ett tilläggsarvode av högst 7,000 kronor för

år. Om, såsom lönenämnden ifrågasatt, befattningen i stället placerades i lönegraden

RC 8, skulle en icke obetydlig försämring av pensionsförmånerna in
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

79

träda; tjänstepensionens grundbelopp skulle sålunda reduceras från 10,740

till 9,840 kronor. Vidare skulle erfordras bemyndigande för fullmäktige att

tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av 16,000 kronor för år,

för att oförändrad löneställning skulle kunna beredas honom. Skulle mot

fullmäktiges avstyrkande lönenämndens förslag bifallas, böra fullmäktige erhålla

en större rörelsefrihet att fastställa arvodets belopp än som följer av

nuvarande bestämmelser.

B. Bankpersonal.

1. Huvudkontoret.

a) Avdelningschefer.

Fullmäktige våren 1943.

I fråga om avdelningscheferna har i utredningen föreslagits, att de tre av

dem, som utses till ställföreträdande sektionschefer (biträdande bankdirektörer),

skulle placeras två i lönegraden RC 6 (grundlön 18,000 kronor) och

en i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000 kronor). Av de fyra övriga avdelningscheferna

skulle två hänföras till alternativt lönegraden RC 3 (grundlön

15,000 kronor) eller RC 2 (grundlön 14,000 kronor) och två alternativt till

lönegraden RC 2 eller RC 1 (grundlön 13,000 kronor).

Lönekommittén har ansett, att enligt fullmäktiges bestämmande högst tre

av avdelningscheferna skulle såsom ställföreträdande sektionschefer och med

benämningen biträdande bankdirektörer åtnjuta lön enligt lönegraden RC 4,

medan de övriga fyra avdelningscheferna skulle placeras i lönegraden RC 2.

Fullmäktige borde därjämte bemyndigas att tillerkänna envar av de tre avdelningschefer,

vilka utsåges till ställföreträdande sektionschefer, ett särskilt

ställföreträdararvode av högst 2,000 kronor för år.

Fullmäktige dela såtillvida lönekommitténs uppfattning, att tre av avdelningscheferna

böra såsom biträdande bankdirektörer placeras i lönegraden

RC 4 och de fyra övriga —- med benämningen bankokommissarier — i lönegraden

RC 2. Tjänst i sistnämnda lönegrad torde enligt vedertagna principer

närmast vara jämförlig med tjänst i lönegraden RA 30. Däremot anse fullmäktige,

att — åtminstone såvitt nu kan bedömas — den högre lönegradsplaceringen

för biträdande bankdirektörerna i och för sig bör vara tillräcklig

för att bereda dem skälig ersättning för uppdraget att tillika vara ställföreträdande

sektionschefer. Vikariatsersiittning bör ej utgå till biträdande bankdirektör,

även om han under lång tid i följd får uppehålla sektionschefsbefattning.

När biträdande bankdirektör är ledig, förutsättes, att han i egenskap av

ställföreträdande sektionschef ersättes av annan avdelningschef, i den mån

detta enligt de principer, för vilka nedan redogjorts i samband med behandlingen

av frågan örn vikariatsersättningar, anses erforderligt för arbetets behöriga

gång. Biträdande bankdirektörens uppgifter som avdelningschef böra

däremot övertagas av någon å avdelningen tjänstgörande befattningshavare.

Vid beräkning av dennes vikariatsersättning bör emellertid anses, att han

(ställföreträdaren) endast uppehåller tjänst såsom avdelningschef i lönegraden

RC 2 (och alltså ej i lönegraden RC 4).

I anslutning till vad ovan föreslagits skulle de nuvarande tjänsterna som

bankråd i lönegraden RC 1 och som bankokommissarie i lönegraden RA 30

utgå ur tjänste- (och personal)förteckningen.

Riksbankschefen Rooth har ansett, att fullmäktige boi l biträda det av löne
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

kommittén tillstyrkta förslaget, att fullmäktige skulle utverka sig bemyndigande

att tillerkänna ställföreträdande sektionschef (biträdande bankdirektör)

arvode ulöver honom enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande

avlöning med högst 2,000 kronor för år.

Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:

De föreslagna 7 avdelningscheferna samt vissa av de föreslagna gruppcheferna

lia i själva verket sin motsvarighet inom den nuvarande organisationen

i dels kommissarierna och bankråden, dels i vissa tjänstemän, som sakligt sett

hava arbetsuppgifter nära sammanfallande med de blivande gruppchefernas.

De nuvarande 15 å 16 avdelningarna resp. arbetsgrupperna, vilka nu sortera

direkt under någon av deputerade, sammanslås enligt den nya organisationsplanen

under namn av grupper till 7 avdelningar under var sin avdelningschef.

Om man bortser ifrån, att avdelningscheferna i vissa fall dessutom skola

vara chefer för en grupp, betyder omorganisationen därför väsentligen, att

avdelningscheferna bliva inskjutna som ett mellanled mellan sektionscheferna,

motsvarande nuvarande deputerade, och respektive arbetsgrupper. Det förefaller

mig, som om vinsten av denna instansordning knappast uppväger

olägenheterna av en försvårad kommunikation mellan sektionschefen och arbetsgrupperna.

Som en konsekvens av denna organisatoriska anordning följer ett förslag

att höja löneställningen för avdelningscheferna. Av de nuvarande avdelningscheferna

för de större avdelningarna äro kommissarierna placerade i lönegraden

RA 30 samt bankråden i RG 1. Enligt den nya organisationsplanen skola

avdelningscheferna, om de utses att vara ställföreträdande sektionschefer,

placeras i RC 4, eljest i RC 2. Eftersom man hittills har ansett lönegraderna

RG 1 och RA 30 ungefär jämställda i lönehänseende, betyder detta att nuvarande

kommissarier och bankråd, om de utses till avdelningschefer i samband

med omorganisationen, få en löneförhöjning motsvarande 1 resp. 3 lönegrader.

Någon motsvarande förbättring i löneavseende föreslås, såvitt jag

kunnat finna, knappast för någon enda tjänsteman i lägre löneställning.

Tvärtom föreslås beträffande åtskilliga tjänster sänkning.

Lönenämnden.

I fråga örn personalen vid huvudkontoret vill lönenämnden vad först angår

avdelningscheferna erinra, att tre av dem såsom ställföreträdande sektionschefer

och biträdande bankdirektörer av fullmäktige föreslagits inplacerade

i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000 kronor). Under åberopande av vad

lönenämnden ovan anfört rörande vikariatsordningen anser sig lönenämnden

böra föreslå, att dessa befattningar inplaceras i samma lönegrad som övriga

avdelningschefer — RC 2 (grundlön 14,000 kronor) — och att de av avdelningscheferna,

åt vilka uppdrages att tjänstgöra såsom ställföreträdande sektionschefer,

ulöver dem eljest tillkommande avlöning tillerkännas ett årligt

arvode av högst 2,000 kronor. Med den organisation lönenämnden nu föreslagit

synes anledning icke föreligga att benämna ifrågavarande befattningshavare

med annan tjänstetitel än övriga avdelningschefer. Enligt lönenämndens

mening böra alltså samtliga avdelningschefer benämnas bankokommissarier.

En reservant, herr Ahlin, har gjort följande uttalande:

Om den s. k. mellanorganisationen anses böra komma till stånd, böra cheferna

för följande avdelningar placeras i lönegrad RA 32, nämligen bankexpeditionsavdelningen,

valvsavdelningen, räkenskapsavdelningen och ad
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

81

ministrativa sekretariatet. Fullmäktiges invändning mot en dylik inplacering

bortfaller, om med uppdraget som ställföreträdande sektionschef förenas

särskilt arvode i stället för högre lönegradsplacering.

Avdelningscheferna i RC 2 böra benämnas bankråd, medan benämningen

bankokommissarie bör förbehållas de avdelningschefer, som placeras i RA

32. Å de sistnämnda tjänsterna bör fullmakt i stället för konstitutorial utfärdas

för innehavarna.

Fullmäktige hösten 1943.

Lönenämndens förslag kommer att innebära en försämring av riksbankens

möjligheter att tillfredsställande rekrytera befattningarna som ställföreträdande

sektionschef. Fullmäktige anse därför att om den av lönenämnden föreslagna

linjen följes — och organisatoriska skäl kunna möjligen tala för enhetlig

grundlön för samtliga avdelningschefer — maximibeloppet för tilläggsarvodet

bör höjas till 3,000 kronor.

Vad beträffar lönenämndens förslag i fråga om avdelningschefernas benämning

vidhålla fullmäktige, att en åtskillnad bör göras mellan dem som

fungera som ställföreträdande sektionschefer och övriga avdelningschefer. För

de förra synes benämningen biträdande bankdirektör bäst angiva deras ställning

och arbetsuppgifter, men även titeln bankråd är att föredraga framför

den av lönenämnden förordade titeln bankokommissarie, övriga avdelningschefer

böra i enlighet med fullmäktiges förslag benämnas bankokommissarier.

Riksbankschefen Rooth har erinrat, att han till protokollet för den 17 maj

1943 uttalat, att fullmäktige bort ansluta sig till det av lönekommittén tillstyrkta

förslaget om att ställföreträdande sektionschef skulle utöver avlöning i

lönegraden RC 4 kunna tillerkännas ett tilläggsarvode av högst 2,000 kronor

för år. Om ställföreträdande sektionschefernas lönegradsplacering i enlighet

med lönenämndens förslag komme att sänkas till RC 2 — vilket herr Rooth

för sin del ville avstyrka — borde i varje fall det tilläggsarvode, som finge

tillerkännas dylik befattningshavare, bestämmas till högst 4,000 kronor för år.

Vice riksbankschefen Wallberg anhöll att få till protokollet antecknat, att

enligt hans uppfattning fullmäktige bort bestämt avstyrka den sänkning av

lönegradsplaceringen för ställföreträdande sektionscheferna, som lönenämnden

ifrågasatt. Herr Wallberg ville i detta sammanhang erinra om att han

även tidigare vid fullmäktiges överläggningar beträffande personalorganisationen

uttalat betänkligheter med hänsyn till rekryteringen mot en nedsättning

av den av honom i utredningen föreslagna löneställningen för riksbankens

ledande personal.

b) Gruppchefer (utom ombudsmannen).

Fullmäktige våren 1943.

Cheferna för arbitrage- och fondexpeditionen, serviceexpeditionen och valutagruppen

hava av utredningsmannen och lönekommittén föreslagits hänförda,

den förstnämnda till lönegraden RC a (grundlön 12,000 kronor) och

de båda övriga till lönegraden RC b (grundlön 11,000 kronor).

Riksbankstjänstemännens förening har ansett, att chefen för arbitrage- och

fondexpeditionen borde hänföras till lönegraden RA 30 och chefen för serviceexpeditionen

till lönegraden RA 26. Däremot har föreningen intet haft att

invända mot den föreslagna löneställningen för chefen för valutagruppen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 8 sand. Nr 76. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Fullmäktige, som föreslagit, att ifrågavarande tre gruppchefstjänster skola

tillsättas genom förordnande tillsvidare, ansluta sig till vad utredningsmannen

och lönekommittén föreslagit beträffande tjänsternas löneställning.

Sekreteraretjänsten å ekonomiska sekretariatet, vilken tjänst jämväl skulle

tillsältas medelst förordnande tillsvidare, hör enligt fullmäktiges mening placeras

i lönegraden RC b. Tjänstens innehavare har ovan förutsatts skola tjänstgöra

som chef på statistikgruppen, varigenom avdelningschefen skulle befrias

från att utöva det direkta chefskapet över gruppen.

Övriga gruppchefer skulle enligt fullmäktiges förslag tillsättas genom konstitutorial.

När det gäller att bestämma löneställningen för dessa gruppchefer

liksom för deras närmaste män, vilka sistnämnda av utredningsmannen

betecknats såsom ställföreträdande gruppchefer, bör undersökas, vilken lönegrad

å RA-planen, som närmast motsvarar de av lönekommittén föreslagna

lönerna för dessa tjänster å RC-planen. Örn man utgår från den löneställning,

som förordnandetjänsterna skulle medföra, d. v. s. en grundlön

av 12,000 kronor i lönegraden RC a, 11,000 kronor i lönegraden RC b och

10,000 kronor i lönegraden RC c, och från lönekommitténs uttalande om

att förordnandetjänsterna enligt hävdvunnen uppfattning böra vara förenade

med något högre lönebelopp än slutlönen för jämförlig konstitutorialtjänst,

skulle RC a-tjänsterna närmast motsvara tjänster i lönegraden RA 26 (slutlön

11,505 kronor å Torf), RC b-tjänsterna närmast tjänster i lönegraden

RA 24 (slutlön 10,515 kronor å I-ort) och RC c-tjänsterna närmast tjänster

i lönegraden RA 22 (slutlön 9,525 kronor å I-ort). Vid jämförelsen bör uppmärksammas,

att befattningshavare, som erhåller tjänst i någon av dessa

lönegrader å RA-planen, i allmänhet på grund av gällande »sneddnings»- regler uppnår slutlönen i vederbörande lönegrad omedelbart eller relativt kort

tid efter tillträdet av tjänsten.

Ett överförande av ifrågavarande tjänster från RC- till RA-planen skulle

alltså medföra, att de av utredningsmannen och lönekommittén föreslagna

tjänsterna i lönegraderna RC a, RC b och RC c skulle utbytas mot tjänster i

lönegraderna RA 26, RA 24 och RA 22.

Enligt lönekommitténs förslag till personalförteckning skulle —• förutom

arbitrage- och fondexpeditionen — fem grupper, nämligen ut- och inlåningsexpeditionen,

kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen

samt organisations- och personalkontoret, förestås av kamrerare i lönegraden

RC a, medan befattningarna såsom gruppchefer å bokföringscentralen

och sedelförstöringskontoret skulle uppehållas av kamrerare i lönegraden

RC b. Chefen för intendenturkontoret skulle enligt lönekommitténs förslag

hänföras till lönegraden RC c och chefen för sysslomanskontoret till lönegraden

RA 16. För guld- och sedelkontoret samt för kontrollcentralen skulle avdelningschefen

tjänstgöra såsom gruppchef.

I den av fullmäktige till grund för förhandlingarna med personalsammanslutningarna

godkända promemorian föreslogs preliminärt, att gruppchefstjänsterna

å ut- och inlåningsexpoditionen, kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen,

depositaexpeditionen samt organisations- och personalkontoret

skulle hänföras till lönegraden RA 26 samt att gruppchefstjänsterna å bokföringscentralen,

sedelförstöringskontoret och intendenturkontoret skulle placeras

i lönegraden RA 24. Örn man bortser från sistnämnda tjänst, innebar

detta preliminära förslag, att de av lönekommittén föreslagna lönegradsplaceringarna

å RC-planen överflyttats till RA-planen i enlighet med de grunder,

för vilka ovan redogjorts.

Riksbankstjänstemännens förening har vid de förda förhandlingarna hemställt,

att löneställningen för flertalet gruppchefer skulle väsentligt höjas. Så
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

83

lunda borde enligt föreningens mening gruppcheferna å ut- och inlåningsexpeditionen,

kassaexpeditionen, depositaexpeditionen och bokföringscentralen

placeras i 30 lönegraden och chefen för sedelförstöringskontoret i 26 lönegraden.

Som skäl härför har främst åberopats, att dessa gruppchefer kunde beräknas

erhålla arbetsuppgifter i stort sett identiska med dem, som åvila de

nuvarande avdelningscheferna.

Fullmäktige kunna icke ansluta sig till de synpunkter, som föreningen

anlagt på frågan örn gruppchefernas arbets- och ansvarsförhållanden enligt

den föreslagna nya organisationen. Med hänsyn till att avdelningscheferna

skola hava att handlägga de mest krävande ärenden, som förekomma inom

de till avdelningen hörande grupperna, samt leda arbetet och utöva chefskap

över personalen inom dessa grupper, är det otvivelaktigt, att förenämnda

gruppchefer liksom övriga gruppchefer — med undantag av chefen för intendenturkontoret

— få en annan ställning än nuvarande avdelningschefer. Till

dessa förhållanden måste hänsyn tagas vid lönesättningen.

Vid frågans förnyade övervägande hava fullmäktige ansett sig böra med

ett undantag, nämligen i fråga om chefen för bokföringscentralen, vidhålla

de i promemorian preliminärt framlagda förslagen beträffande gruppchefernas

löneställning. Sålunda böra gruppchefstjänsterna å ut- och inlåningsexpeditionen,

kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen

samt organisations- och personalkontoret placeras i lönegraden RA 26.

Befattningen som chef för bokföringscentralen, vilken av utredningsmannen

och lönekommittén föreslagits hänförd till lönegraden RC b, borde med

tillämpning av ovan återgivna principer för jämförelse mellan tjänster å RCoch

RA-planen hänföras till lönegraden RA 24. Fullmäktige anse emellertid

en placering i sistnämnda lönegrad vara för låg och vilja för sin del föreslå,

att även denna befattning hänföres till 26 lönegraden.

Befattningen som chef för intendenturkontoret har av utredningsmannen

ansetts böra placeras i lönegraden RC b, men har av lönekommittén såsom

förut nämnts föreslagits inordnad under lönegraden RC c. Ifrågavarande

tjänst motsvaras å nuvarande personalförteckning närmast av arkivarietjänsten,

vilken tillhör lönegraden RA 22. Arkivariens lönegradsplacering torde

emellertid redan nu få anses vara relativt låg. Med hänsyn härtill och till den

ökning av arbetsuppgifterna och av ansvaret, som skulle följa efter omorganisationens

genomförande, synes befattningens placering i lönegraden RA 24

vara fullt motiverad. Mot denna placering har personalföreningen icke haft

något att erinra. Till lönegraden RA 24 bör även, i enlighet med fullmäktiges

preliminära förslag, hänföras till chefen för sedelförstöringskontoret.

Chefen för intendenturkontoret bör benämnas intendent, övriga gruppchefer

kamrerare.

Lönenämnden.

Den av fullmäktige föreslagna löneställningen för gruppchefer har icke

givit lönenämnden anledning till annat yttrande än att lönenämnden vill

erinra örn sina ovan gjorda uttalanden rörande dessa befattningshavares

löneställning i förhållande till avdelningschefernas samt örn vikariatsordningen.

En reservant, herr Ahlin, har uttalat följande:

I den mån det kan konstateras — och detta kan enligt min uppfattning i

flertalet fall ske — alt inrättandet av de nya avdelningschefst jänsterna ej

medför någon avlastning i arbetet å gruppchefstjänsterna (motsvarande nu
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

varande avdelningschefstjänster) bör en inplacering av gruppchefstjänsterna

ske i de lönegrader, vari nuvarande avdelningschefer äro placerade. Ställföreträdande

gruppcheferna (kamrerarna) i sin tur böra i regel inplaceras i

de lönegrader, vari nuvarande kamrerare äro placerade.

c) Ställföreträdande gruppchefer (utom biträdande ombudsmannen)

.

Fullmäktige våren 1943.

Lönekommittén har föreslagit, att av de sexton ställföreträdande gruppcheferna

åtta skulle hänföras till lönegraden RC c, en (biträdande ombudsmannen)

till lönegraden RA 24, fem till lönegraden RA 22, en (å intendenturkontoret)

till lönegraden RA 18 och en (å sysslomanskontoret) till lönegraden

RA 12.

Ett överförande av de av lönekommittén föreslagna åtta ställföreträdande

gruppchefsbefattningarna i lönegraden RC c till konstitutorialtjänster skulle,

med tillämpning av vad ovan sagts, närmast medföra att befattningarna placerades

i lönegraden RA 22. De skulle därigenom komma i samma lönegrad

som de av utredningsmannen föreslagna fem ställföreträdande gruppchefstjänsterna

i lönegraden RC d, vilka av lönekommittén hänförts till 22 lönegraden.

Fullmäktige anse emellertid, att några av de tjänster, som utredningsmannen

och lönekommittén ansett böra tillhöra lönegraden RC c, böra höjas

till 24 lönegraden. Det kan nämligen förutsättas föreligga en viss skillnad

i fråga om arbetets art mellan här avsedda tjänster och övriga befattningar

som ställföreträdande gruppchefer, vilken motiverar en dylik höjning. Hänsyn

till befordringsförhållandena inom riksbanken tala också för en sådan

åtgärd.

De befattningar, som här åsyftas och som alltså enligt fullmäktiges mening

böra placeras i lönegraden RA 24, utgöras till en början av befattningarna

som ställföreträdande gruppchef å guld- och sedelkontoret och å kontrollcentralen.

Anledning härtill är närmast att avdelningschefen enligt organisationsplanen

avses skola fungera som chef å dessa grupper, vilket med hänsyn

till denne i övrigt åvilande uppgifter torde komma att medföra, att ställföreträdande

gruppchefen får en självständigare och i viss mån ansvarsfullare

ställning än eljest skulle bliva fallet, beträffande guld- och sedelkontoret

tillkommer den omständigheten, att gruppen enligt organisationsplanen skulle

få ansvaret för vården av betydande värden. I den mån arbetet å sistnämnda

grupp icke lämnar ställföreträdande gruppchefen full sysselsättning —

och det förutsättes att så ej blir fallet — är avsett att han skall tjänstgöra

å depositaexpeditionen, något vartill hänsyn bör tagas vid bedömande av

personalbehovet å sagda expedition. (Å statistikgruppen beräknas i utredningsmannens

organisationsplan avdelningschefen likaledes komma att tjänstgöra

som gruppchef, men där uppkommer ej motsvarande problem, eftersom

enligt vad som ovan nämnts den av fullmäktige föreslagna sekreteraren

i lönegraden RC b i stället torde böra fungera som gruppchef.)

Vidare anse fullmäktige, att tjänsten som ställföreträdande gruppchef å

ut- och inlåningsexpeditionen samt motsvarande tjänst å depositaexpeditionen

böra tillhöra 24 lönegraden.

övriga fyra av utredningsmannen och lönekommittén till lönegraden RC c

hänförda ställföreträdande gruppchefstjänster, nämligen å kassaexpeditionen,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

85

arbitrage- och fondexpeditionen, statistikgruppen samt organisations- och

personalkontoret, torde böra placeras i lönegraden RA 22.

I enlighet med lönekommitténs förslag böra ställföreträdande gruppchefstjänsterna

å kontorscentralsexpeditionen, serviceexpeditionen, valutagruppen,

bokföring scentralen och sedelförstöringskontoret likaledes hänföras till 22 lönegraden.

Antalet ställföreträdande gruppchefstjänster i sistnämnda lönegrad

kommer alltså enligt fullmäktiges förslag att uppgå till nio.

Samtliga nu nämnda ställföreträdande gruppchefer torde böra benämnas

kamrerare.

Det må här tilläggas, att erfarenheten kan komma att utvisa, att det för

viss grupp skulle vara tillräckligt, om ställföreträdande gruppchefen hänförts

till lönegraden RA 22 i stället för, som ovan föreslagits, till lönegraden

RA 24, men att i stället annan motsvarande tjänst å annan grupp blivit

för lågt placerad. Särskilt kan detta bliva fallet, om en förskjutning kommer

att ske beträffande arbetsuppgifterna eller arbetsbelastningen mellan

olika grupper. Det bör i sådant fall liksom hittills stå fullmäktige öppet att

göra omflyttningar mellan dessa grupper.

Huruvida en tjänsteman i lönegraden RA 18 bör placeras som ställföreträdande

gruppchef å intendenturkontoret, kan ej ännu med säkerhet bedömas.

Lönenämnden.

Den av fullmäktige föreslagna löneställningen för ställföreträdande gruppchefer

har icke givit lönenämnden anledning till annat yttrande än att lönenämnden

vill erinra om sina ovan gjorda uttalanden rörande dessa befattningshavares

löneställning i förhållande till avdelningschefernas samt om vikariatsordningen.

d) Ombudsmännen.

Fullmäktige våren 1943.

I gällande personalförteckning äro uppförda en tjänst som ombudsman i

lönegraden RA 27 och en tjänst som biträdande ombudsman i lönegraden

RA 24. Utredningsmannen, som förutsatte att ifrågavarande befattningar

skulle tillsättas medelst förordnande på viss tid, hade placerat dem i lönegraden

RC a, respektive RC c. Detta förslag vann icke lönekommitténs gillande.

Kommittén ansåg nämligen att med hänsyn till ombudsmannens särställning

i förhållande till bankpersonalen i allmänhet samt även av principiella

skäl ombudsmannatjänsterna borde inordnas å RA-planen. Då ombudsmansexpeditionen

genom organisationen komme att underställas chefen

för det administrativa sekretariatet, borde ombudsmanstjänsten enligt kommitténs

mening icke placeras i högre lönegrad än RA 26, vilken lönegrad vid

jämförelse med motsvarande befattningar inom den civila statsförvaltningen

bäst syntes motsvara de med befattningen förenade göromålen. Biträdande

ombudsmannen borde liksom hittills vara placerad i lönegraden RA 24.

Riksbankstjänstemännens förening har, under åberopande bland annat av

att ombudsmännen under senare år tillförts ökade arbetsuppgifter, hemställt,

att ombudsmännen skulle i löneavseende höjas till lönegraden RA 28,

respektive RA 26. Beträffande biträdande ombudsmannen erinrades örn att

han numera i fråga örn behörighet vore likställd med ombudsmannen.

Fullmäktige äro icke fullt övertygade örn att icke skäl kunde ha förelegat

för att tillsätta åtminstone chefstjänsten å ombudsmansexpeditionen genom

förordnande. Därigenom kunde tjänsten hava blivit lockande för jurister

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

inom den för dem vanliga karriären. En viss önskvärd cirkulation skulle

sålunda kunnat åstadkommas. Fullmäktige hava emellertid icke nu velat

föreslå en dylik anordning utan förorda, att ifrågavarande tjänster tillsvidare

kvarbliva å RA-planen.

Vad angår den inbördes relationen mellan ombudsmännen kunde det

tänkas antingen att en differentiering av arbetsuppgifterna genomfördes, därvid

de mera kvalificerade komme att överlåtas å chefen för ombudsmansexpeditionen,

eller att som nu båda ombudsmännen utåt formellt sett intaga

samma ställning och även internt handlägga i stort sett likartade ärenden.

I det förra fallet borde konsekvensen bli en relativt stor löneskillnad, under

det att med nuvarande system, vilket förutsatts skola bestå jämväl efter

omorganisationens genomförande, någon mera betydande löneskillnad mellan

expeditionens chef och biträdande ombudsmannen icke synes vara motiverad.

Med hänsyn härtill och till arten av de arbetsuppgifter, som även efter

omorganisationen kunna beräknas tillkomma ombudsmännen, anse sig fullmäktige

böra instämma i lönekommitténs förslag om tjänsternas placering

i lönegraderna RA 26, respektive RA 24. Av praktiska skäl torde emellertid

även biträdande ombudsmannen i tjänsteförteckningen böra benämnas ombudsman.

Lönenämnden.

Ombudsmans- och biträdande ombudsmanstjänsterna inom banken hava

såväl av lönekommittén som fullmäktige föreslagits inplacerade i 26 respektive

24 lönegraden. Motivet för den sänkning av nuvarande ombudsmannens

löneställning från 27 lönegraden, som han nu innehar, har angivits vara, att

ombudsmansexpeditionen i den nya organisationen kommer att underställas

chefen för det administrativa sekretariatet. De fördelar, som kunna vinnas

med en sådan anordning, äro givetvis med hänsyn till de specialfrågor, som

handläggas å ombudsmansexpeditionen, beroende på kvalifikationerna och

utbildningen hos chefen för administrativa sekretariatet. Därest denne icke

är jurist, torde de med ombudsmansexpeditionens inordnande i avdelningsorganisationen

avsedda fördelarna icke komma att ernås. Under sådana förhållanden

och med hänsyn till arbetets inom expeditionen art synes det kunna

ifrågasättas, huruvida icke ombudsmansexpeditionen borde bibehållas vid

den fristående ställning inom organisationen, som den nu har. Lönenämnden

vill emellertid icke göra något mera bestämt uttalande i denna sak men vill

erinra, att lönenämnden i ett tidigare sammanhang förordat ombudsmansbefattningens

inplacering i 28 lönegraden, ett förslag, som lönenämnden anser

sig böra vidhålla, därest ombudsmansexpeditionen även i den nya organisationen

skulle givas en mera fristående ställning. Även under de förutsättningar,

som ligga till grund för fullmäktiges förslag, finner lönenämnden

emellertid ombudsmannens inplacering väl låg icke blott med hänsyn till arbetsuppgifternas

art utan även på grund av det förhållandet att ombudsmannen

på grund av sin specialutbildning och speciella arbetsuppgifter icke har

samma möjligheter att avancera till högre tjänster inom banken som övriga

tjänstemän. Ömbudsinansbefattningen torde få anses såsom sluttjänst. Med

hänsyn härtill synas lönenämnden icke tillräckliga skäl föreligga att sänka

ombudsmannens löneställning. Lönenämnden vill alltså föreslå, att ombudsmanstjänsten

även i den av fullmäktige föreslagna organisationen bibehåller

sin nuvarande inplacering i 27 lönegraden.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

87

Beträffande den nuvarande biträdande ombudsmansbefattningen, som med

förändrad benämning (ombudsman) föreslås kvarstå i nuvarande lönegrad

(RA 24), kunna enligt lönenämndens mening vissa skäl tala för en förbättrad

löneställning. Då arbetsuppgifterna för båda ombudsmännen äro likartade

och kompetensfordringama för dem desamma, kan nämligen en skillnad

i löneställningen på tre lönegrader synas alltför stor. Då det emellertid icke är

ovanligt inom lönesystemet att betydande skillnad i lönegradshänseende föreligger

för befattningar med i stort sett samma arbetsuppgifter, har lönenämnden

icke funnit anledning föreslå någon ändring i fullmäktiges förslag i denna

del.

Enligt fullmäktiges förslag avses ifrågavarande befattningar erhålla tjänstetiteln

ombudsman. Med hänsyn till att för andra befattningshavare inom

banken föreslås sådana tjänstetitlar — exempelvis bankkamrer —- som mera

tydligt utåt tillkännagiva befattningshavarnas ställning, finner sig lönenämnden

böra föreslå, att ombudsmännen benämnas bankombudsmän.

En reservant inom lönenämnden, herr Ahlin, har, med instämmande från

herr Wallenborg, erinrat, att lönenämnden år 1935 uttalat sig för lämpligheten

av den av fullmäktige då föreslagna utbrytningen av ombudsmansexpeditionen

till en självständig avdelning. Denna uppfattning ägde alltjämt och

nu i ännu högre grad än förut sin giltighet. Med hänsyn till arbetets speciella

natur och ansvar borde tjänsterna inplaceras i 28 respektive 26 lönegraderna.

Som skäl för sistnämnda placering borde särskilt framhållas, att sedan

frågan senast bedömdes inom lönenämnden det förhållandet tillkommit,

att biträdande ombudsmannen fått vidgad behörighet i sin tjänsteutövning

och i allo är likställd med ombudsmannen.

Fullmäktige hösten 1943.

Fullmäktige vidhålla sitt förslag att ombudsmansexpeditionen bör inordnas

under administrativa sekretariatet. Med hänsyn till arbetsuppgifterna bör

chefen för administrativa sekretariatet ha avlagt juridisk examen, men dessutom

bör av honom krävas erfarenhet i administrativa frågor.

Vad beträffar löneställningen för chefen för ombudsmansexpeditionen hava

fullmäktige i och för sig icke funnit anledning att frångå sitt förslag, att

denna befattningshavare skall hänföras till lönegraden RA 26. Fullmäktige

vilja å andra sidan icke motsätta sig, att nuvarande löneställning, d. v. s. lönegraden

RA 27, bibehålies även efter omorganisationens genomförande.

Som lönenämndens majoritet icke ansett sig böra förorda ändring i fullmäktiges

förslag örn oförändrad lönegradsplacering för nuvarande biträdande

ombudsmannen (RA 24), hava fullmäktige icke funnit anledning att här

ånyo ingå på frågan.

Mot lönenämndens förslag att ombudsmännen benämnas bankombudsmän

hava fullmäktige intet att erinra.

Sammanfattning. Gruppchefema och deras närmaste män (ställföreträdande

gruppcheferna) vid huvudkontoret, inklusive de båda ombudsmännen,

skulle alltså enligt fullmäktiges förslag placeras i de lönegrader, som framgå

av nedanstående sammanställning. Till jämförelse har i sammanställningen

angivits den lönegradsplacering, sorn föreslagits av utredningsmannen och

lönekommittén. (Beträffande sysslomanskontoret hänvisas till avdelningen

»Vaktpersonal m. fl».)

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Gruppchefer

Ställf. gruppchefer

Wall-

Löne-

Full-

Wall-

Löne-

Full-

berg

kom.

mäktige

berg

kom.

mäktige!

Ut- o. inlåningsexpeditionen ........

RC a

RC a

RA 26

RC c

RC c

RA 24

Kassaexpeditionen ..................

RC a

RC a

RA 26

RC c

RC c

RA 22 !

Konto rscentralsexpeditionen..........

RC a

RC a

RA 26

RC d

RA 22

RA 22

Guld- och sedelkontoret..............

avdelningschefen

RC c

RC c

RA 24

Depositaexpeditionen................

RC a

RC a

RA 26

RC c

RC c

RA 24

Arbitrage- och fondexpeditionen......

RC a

RC a

RC a

RC c

RC c

RA 22

Serviceexpeditionen..................

RC b

RC b

RC b

RC d

RA 22

RA 22

Statistikgruppen ....................

avdelningschefen

RC b

RC c

RC c

RA 22

Valutagruppen......................

RC b

RC b

RC b

RC d

RA 22

RA 22

Bokföringscentralen..................

RC b

RC b

RA 26

RC d

RA 22

RA 22

Kontrollcentralen....................

avdelningschefen

RC c

RC c

RA 24

Sedelförstöringskontoret..............

RC a

RC b

RA 24

RC d

RA 22

RA 22

Organisations- och personalkontoret ..

RC a

RC a

RA 26

RC c

RC c

RA 22

Ombudsmansexpeditionen............

RC a

RA 26

RA 27

RC b

RA 24

RA 24

Intendenturkontoret ................

RC b

RC c

RA 24

RA 18

RA 18

Gruppchefs- och ställföreträdande gruppchefstjänsterna skulle alltså enligt

fullmäktiges förslag vara hänförda, en till lönegraden RC a, tre till lönegraden

RG b, en till lönegraden RA 27, sex till lönegraden RA 26, sju till lönegraden

RA 24 samt nio till lönegraden RA 22.

Av de i gällande personalförteckning placerade tjänsterna i 26 och 24

lönegraderna äro för närvarande — örn man bortser från biträdande ombudsmannen

-—- nio respektive fem placerade vid huvudkontoret. Därest

man jämställer de föreslagna tjänsterna i lönegraderna RC a och RC b med

tjänster i 26 respektive 24 lönegraden, skulle enligt fullmäktiges förslag,

fortfarande bortsett från ombudsmansexpeditionen, vid huvudkontoret finnas

inrättade sju tjänster i den förra och nio i den senare löneställningen.

e) övrig bankpersonal.

Fullmäktige våren 1943.

Utredningsmannen bär utgått från att inom varje grupp skulle, frånsett ombudsmansexpeditionen

och intendenturkontoret, finnas en fast vikariatsordning

i dubbla led och att det alltså skulle utses, förutom ställföreträdande

gruppchef, jämväl biträdande gruppchef.

Egenskapen av biträdande gruppchef skulle emellertid endast innefatta

en beredskap att rycka in vid inträffande förfall för gruppchef (eller ställföreträdande

gruppchef). I vanliga fall skulle biträdande gruppchef i princip

hava att utföra det arbete, som i fråga om svårighetsgrad finge anses

följa närmast efter det som skulle åvila gruppchefen och ställföreträdande

gruppchefen. Enligt den av utredningsmannen föreslagna personalorganisationen

skulle av biträdande gruppcheferna åtta vara placerade i lönegraden

RA 22, fyra i lönegraden RA 20 och en i lönegraden RA 18.

Lönekommittén har ansett, att biträdande gruppchef borde lönegradsplaceras

med hänsyn till sin sedvanliga verksamhet och med bortseende

från det biträdande gruppchefsskapet. Till biträdande gruppchef borde sålunda

utses den tjänsteman, tillhörande den å gruppen placerade bankpersonalen,

vilken vore mest lämpad härför, utan att man därvid borde anse sig

bunden av vare sig anciennitet eller löneställning. Vid sådant förhållande

borde enligt lönekommitténs uppfattning en sådan avvägning av löneställningen

förordas, som vore ägnad att medföra en lämplig befordringsgång

upp till de ställföreträdande gruppchefer, som föreslagits placerade i lönegraden

RA 22.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

89

Enligt fullmäktiges mening bör hänsyn tagas till önskvärdheten att ernå

tillfredsställande befordringsförhållanden — sett på längre sikt -— för bankens

personal. Emellertid bör självfallet i första hand lönegradsplaceringen

göras beroende av de arbetsuppgifter, som komma att åvila personalen. Som

fullmäktige icke äro beredda att nu framlägga förslag till ny personalförteckning,

synes anledning saknas att verkställa en mera ingående prövning,

huruvida den av lönekommittén föreslagna personalen är tillräcklig och

lämpligt fördelad mellan olika lönegrader. Erfarenheten torde få utvisa, hur

stor personal i 22 och lägre lönegrad som kan bliva erforderlig, när omorganisationen

genomförts.

Enligt utredningsmannens förslag skulle vid huvudkontoret bibehållas

femton tjänster i lönegraden RA 22 (därav åtta avsedda för biträdande

gruppchefer). Av dessa skulle en vara sekreterare a administrativa sekretariatet

(organisations- och personalkontoret), medan de övriga fjorton skulle

med benämningen revisorer och bokhållare tjänstgöra, fyra å bankexpeditionsavdelningen,

tre å valvsavdelningen, en å utrikesavdelningen och sex å

räkenskapsavdelningen. Det nuvarande antalet tjänster i 22 lönegraden vid

huvudkontoret utgör 49 (därav 4 vakanta).

Örn man bortser från de fem ställföreträdande gruppchefstjänster (kamrerstjänster),

som utredningsmannen velat hänföra till lönegraden RC d

men som lönekommittén föreslagit placerade i lönegraden RA 22, har lönekommittén

för huvudkontoret avsett fem tjänster i 22 lönegraden. Av innehavarna

av dessa fem tjänster skulle en vara sekreterare och de återstående

fyra revisorer och bokhållare. Av de av utredningsmannen föreslagna femton

tjänsterna i 22 lönegraden (en sekreterare och fjorton revisorer och bokhållare)

skulle alltså enligt lönekommitténs förslag endast fem komma att tillhöra

sistnämnda lönegrad. De tio övriga av utredningsmannen föreslagna

revisors- och bokhållaretjänsterna i 22 lönegraden skulle enligt lönekommitténs

förslag sänkas till 20 lönegraden.

Fullmäktige ha biträtt lönekommitténs förslag att vid huvudkontoret skola

finnas fyra revisorer och bokhållare i lönegrad RA 22 samt en sekreterare

i samma lönegrad. Det sammanlagda antalet tjänster i lönegraden RA 22

skulle alltså komma att uppgå till 14, därav nio kamrerstjänster, en sekreterartjänst

och fyra revisors- och bokhållaretjänster.

Riksbankstjänstemännens förening har ansett, att antalet revisors- och bokhållaretjänster

i lönegraden RA 22 borde höjas.

Fullmäktige vilja såsom redan nämnts icke uttala sig om, huruvida det av

lönekommittén föreslagna antalet tjänster i 22 lönegraden kommer att visa

sig vara väl avvägt. Att en avsevärd reduktion av det nuvarande antalet

tjänster i nämnda lönegrad bör genomföras, finna fullmäktige emellertid

påtagligt.

För närvarande äro kassörerna vid huvudkontoret och avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö placerade i 22 lönegraden. De åtnjuta dessutom felräkningspenningar,

med vissa undantag uppgående till 1,500 kronor för år.

Antalet kassörstjänster i sagda lönegrad utgör enligt gällande personalförteckning

14, därav nio äro placerade vid huvudkontoret, tre vid kontoret i

Göteborg och två vid kontoret i Malmö. Av huvudkontorets kassörer är en

föreståndare för mynträkningsavdelningen och en för sedelräkningsavdelningen.

Kassörerna vid de mindre kontoren tillhöra enligt nuvarande tjänsteoch

personalförteckningar 20 lönegraden samt åtnjuta felräkningspenningar

med 750 kronor för år.

Utredningsmannen har föreslagit, att kassörerna vid samtliga kontor skulle

placeras i 20 lönegraden. Eftersom riksbanken enligt utredningsmannens

förslag skulle övertaga risken för felräkningar, har han vidare förordat slo
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

pande av nu utgående felräkningspenningar för samtliga kassörer. Lönekommittén

har instämt i vad utredningsmannen sålunda föreslagit.

Riksbankstjänstemännens förening har icke funnit förslaget godtagbart ur

personalens synpunkt utan hemställt, att kassörerna skulle bibehållas vid

sin nuvarande löneställning och vid förmånen av felräkningspenningar.

Fullmäktige anse, att kassörstjänsterna vid huvudkontoret — och även vid

flertalet avdelningskontor — för närvarande äro relativt högt placerade. I

samband med omorganisationens genomförande komma kassörernas arbetsuppgifter

att icke oväsentligt förenklas. Avsikten är att kassörerna skola hava

att utföra rena kassagöromål och befrias från att självständigt pröva förekommande

transaktioner. De komma visserligen att få emottaga eller utbetala

avsevärda belopp, men antalet sådana transaktioner kan förutsättas även

i fortsättningen bli förhållandevis litet. Vidare torde antalet smärre kassatransaktioner

—- avseende avbetalningslån och bosättningslån — med säkerhet

komma att betydligt minskas genom att betalningar torde komma att

ske över postgiro i större utsträckning än hittills. Detta förhållande kommer

dock att få betydelse huvudsakligen för kassörerna vid de mindre kontoren;

vid huvudkontoret samt vid kontoren i Göteborg och Malmö kommer

kassörernas antal att minskas, varför någon minskad arbetsbelastning för

dem icke torde vara att förutse. En jämförelse med kassörerna vid andra

statliga verk torde giva vid handen, att den för kassör vid huvudkontoret av

utredningsmannen och lönekommittén föreslagna löneställningen måste betraktas

som skälig. Man torde också få utgå från att kassörstjänsterna icke

komma att såsom hittills bliva sluttjänster, åtminstone icke om vederbörande

kassör är användbar å mera krävande arbetsuppgifter. Med hänsyn

härtill tillstyrka fullmäktige förslaget, att huvudkontorets permanenta kassörer

skola hänföras till lönegraden RA 20.

Till frågan om felräkningspenningarnas avskaffande återkomma fullmäktige

i det följande.

Utredningsmannen har föreslagit, att antalet kassörer vid huvudkontoret

skulle utgöra fem, varav ett par skulle sysselsättas även med andra uppgifter

än kassagöromål. Enligt lönekommitténs förslag skulle dessutom, såsom

förut nämnts, finnas tio revisorer och bokhållare i 20 lönegraden, vilka samtliga

torde hava varit avsedda att tjänstgöra vid huvudkontoret. Antalet tjänster

i sagda lönegrad skulle sålunda vid huvudkontoret uppgå till 15.

För närvarande finnas inga tjänster i lönegraden RA 20 vid huvudkontoret.

Detta har länge ansetts utgöra en brist, eftersom det till följd därav icke

varit möjligt att flytta en kassör vid ett av de 23 mindre avdelningskontoren

till huvudkontoret, örn han av en eller annan anledning icke längre lämpat

sig för kassörstjänst. Även om, såsom fullmäktige i det följande föreslå, antalet

kassörstjänster i 20 lönegraden vid avdelningskontoren kommer att

minskas, skulle samma olägenhet kvarstå, örn ej tjänster i 20 lönegraden,

avsedda för andra arbetsuppgifter än kassagöromål, inrättades vid huvudkontoret.

Fullmäktige anse sig därför böra tillstyrka lönekommitténs förslag

om att revisors- och bokhållaretjänster i sagda lönegrad inrättas jämväl

vid huvudkontoret (eventuellt vid kontoren i Göteborg och Malmö). Antalet

sådana tjänster vid huvudkontoret torde preliminärt —• i enlighet med

lönekommitténs förslag -—- böra beräknas till 10.

I övrigt innebära utredningsmannens och lönekommitténs förslag — vilka

i detta hänseende överensstämma — bibehållande vid huvudkontoret av ett

visst antal ordinarie tjänster (14 respektive 17) i lönegraderna RA 18 och RA

16. Det nuvarande antalet tjänster i sagda lönegrader vid huvudkontoret utgör

19 respektive 36. Beträffande fördelningen av dessa tjänster på de särskilda

avdelningarna torde få hänvisas till den sammanställning över perso
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

nålens sammansättning enligt organisationsplanen, som bifogats utredningsmannens

förslag. . . ,

Vad fullmäktige ovan anfört beträffande antalet tjänster i 22 lönegraden

efter omorganisationens genomförande äger motsvarande tillämpning jämväl

i fråga om antalet tjänster i 20, 18 och 16 lönegraderna vid huvudkontoret.

Fullmäktigen Björnsson har gjort följande särskilda uttalande:

Rutinarbetets omläggning medför självfallet, att man beträffande många

arbetsuppgifter icke behöver uppställa samma fordringar som nu på en del

av befattningshavarna i fråga om utbildning och ansvar. Men alltjämt torde

kassavård och kontroll föranleda, att arbetet för många befattningshavare

i lägre lönegrader blir mycket ansvarsfullt.

Så länge förslag till nya tjänstgöringsreglementen och arbetsinstruktioner

saknas förefaller det omöjligt att bedöma, huruvida den föreslagna lönegradsplaceringen

beträffande det stora flertalet befattningshavare över huvud

taget är skälig. Beträffande en mindre grupp, kassörerna, synes man redan

nu kunna konstatera, att reduktionen i avlöningsförmåner blir orimligt stor,

om fullmäktiges förslag bifalles. Vid huvudkontoret samt avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö hava kassörerna hittills varit placerade i lönegraden

RA 22 samt haft rätt till felräkningspengar. Nu föreslås, att dessa kassörer

genomgående skola placeras i högst RA 20 samt att rätten till felräkningspengar

skall upphöra. Lönegradssänkningen motiveras därmed, att kassörerna

skola befrias från allt gransknings- och bokföringsarbete och endast ägna

sig åt egentligt kassörsarbete. Även om detta torde kunna genomföras vid de

större kontoren, lär så icke kunna ske vid de mindre kontoren. Till frågan

om de mindre kontorens kassörer återkommer jag i annat sammanhang.

Men även om man vid de större kontoren genom ny arbetsfördelning befriar

kassörerna från allt annat arbete än rena kassagöromal, kan detta^icke

rimligen hava till syfte att minska deras totala arbetsbörda. Meningen måste i

stället vara, att de därigenom skola bli i stånd att expediera flera kunder per

dag än nu och att man därigenom skall kunna avverka kassörsarbetet med

färre kassörer än för närvarande. o .

Kassaomsättningens storlek kommer sannolikt på det sättet att växa och risken

för missräkningar ökas för var och en av de kvarstående kassörerna.

Uppenbarligen föreligger dock möjlighet att reducera kassörernas antal endast

vid kontor, där det nu förekommer minst två kassörer, d. v. s. vid kontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid övriga kontor, där det finnes endast

1 kassör, föreligger sålunda icke denna möjlighet till besparing, och eftersom

kassörerna vid avdelningskontoren i regel torde vara mindre arbetsbelastade

än övrig bankpersonal, förefaller den tänkta arbetsfördelningen

icke vara ändamålsenlig vid dessa kontor.

Löncnämndcn.

Vad angår den av fullmäktige föreslagna placeringen av kassörerna vid

huvudkontoret och vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö i lönegraden

RA 20, vilket innebär en nedsättning med två lönegrader, anser lönenämnden

de skäl fullmäktige härför åberopat bindande och har alltså för

sin del ingen erinran att framställa mot fullmäktiges förslag i denna del.

Herr Ahlin har anfört:

Utöver vad föreningen enligt förhandlingsprotokollet anfört vill jag beträffande

ifrågavarande kassörstjänster framhålla, alt placeringen i 20 lönegraden

ter sig mycket ogynnsam ur bcfordringssynpunkt. Skillnaden mellan

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

18 ?ch.20 lönegraderna är endast en löneklass, ett förhållande som torde

ha förbisetts vid gradplaceringsarbetet. Med de höga t.jänsteåldrar, som tjänstemännen

i 18 lönegraden i regel innehava, komma de redan vid befordran

alt vara »överåriga» i 20 lönegradens högsta löneklass. De kunna alltså icke

utnyttja den s. k. »sneddningsrätten», som är en för tjänstemännen fördelaktig’

grundläggande princip i det nuvarande statliga lönesystemet. Då de

därjämte vid befordran mista eventuell vikariatsersättning (mellan 18 och

20 lönegraderna) blir befordringsvinsten minimal. Skulle vidare felräkningspengarna

borttagas, kan man med skäl säga att åtminstone för de nuvarande

18-gradstjänstemännen en mycket stor försämring kommer att inträda

såväl i deras nuvarande inkomstläge (vid vikariat, speciellt som kassör)

som deras framtida befordrings- och löneförhållanden. Denna fråga förtjänar

större uppmärksamhet än vad den hittills ägnats.

2. Avdelningskontoren.

a) Direktörer.

Fullmäktige våren 1943.

Utredningsmannen har föreslagit bibehållande av nuvarande löneställning

för avdelningskontorens direktörer, d. v. s. lönegraden RC 4 (grundlön 16,000

kronor) för direktörerna i Göteborg och Malmö och lönegraden RC 1 (grundlön

13,000 kronor) för övriga direktörer. Detta förslag, mot vilket lönekommitén

ej haft något att erinra, biträdes av fullmäktige. Den omständigheten

att fullmäktige föreslagit, att vissa avdelningschefer skulle placeras i lönegraden

RC 2 (grundlön 14,000 kronor), har icke ansetts kunna motivera att

direktörstjänsterna vid de 23 mindre kontoren skulle hänföras till samma

lönegrad. Redan nu föreligger en viss skillnad mellan de till direktörerna vid

dessa kontor, å ena, och bankokommissarierna i lönegraden RA 30, å andra

sidan, utgående lönebeloppen, vartill kommer att de senare tillsatts genom

fullmakt. För övrigt är att märka, att avdelningscheferna hava sin tjänstgöring

förlagd till högsta dyrorten (I-ort), medan direktörerna utan undantag

äro placerade å lägre dyrorter (lägst C-ort och högst H-ort). I exempelvis

lönegraden RA 30, löneklass 33, utgör grundlönen å I-ort 13,500 kronor och

å C-ort 12,150 kronor. Skillnaden är alltså här större än den till 1,000 kronor

uppgående skillnaden mellan de lönebelopp, som utgå i lönegraderna

RC 2 och RC 1. Någon svårighet att rekrytera direktörstjänsterna torde

näppeligen uppkomma till följd av den föreslagna skillnaden i löneställningen

för ifrågavarande avdelningschefer, å ena, samt här avsedda direktörer,

å andra sidan.

Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:

Närmast med anledning av de föreslagna löneförhöjningarna för avdelningscheferna

vid huvudkontoret kräver beträffande avdelningskontoren

direktörernas löneställning beaktande. Avdelningskontorens direktörer hava

hittills haft samma löneställning som bankraden (RC 1) och kommissarierna

(RA 30). Såsom tidigare framhållits föreslås nu en löneförhöjning motsvarande

1 resp. 3 lönegrader för avdelningscheferna vid huvudkontoret under

det att de mindre avdelningskontorens direktörer föreslås bibehålla oförändrad

lönegradsplacering. Relativt sett bliva sålunda landsortsdirektörerna

deklasserade. Under senare år har det visat sig vara mindre lockande för

tjänstemän placerade vid huvudkontoret att mottaga direktörsförordnanden

vid något av de mindre avdelningskontoren, såframt de ansett sig hava utsikt

att inom rimlig tid bliva befordrade till avdelningschefer vid huvudkontoret.

Under de år jag som deputerad haft att föreslå kandidater till direk
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

93

törsposter vid avdelningskontoren, har det vid olika tillfällen förekommit,

att tjänstemän, vilka jag ansett lämpligast för dylik befordran, avböjt. Självfallet

blir det enligt den föreslagna personalorganisationen än mera lockande

än hittills att kvarstanna vid huvudkontoret och svårigheten att få direktörsposterna

i landsorten besatta med lämpliga personer än större.

Visserligen är det riktigt som fullmäktige påpekat, att avdelningscheferna

hava sin tjänstgöring förlagd till högsta dyrort under det att direktörerna

äro placerade å lägre dyrort, vilket, eftersom lönebeloppen för förordnandetjänster

icke äro dyrortsgraderade, skulle innebära en reellt sett bättre ställning

för landsortsdirektörerna än för en förordnandetjänsteman i samma lönegrad

vid huvudkontoret. Men detta kompenseras mer än väl därav, att

landsortsdirektörerna, örn de vilja bereda sina barn utbildning vid högskola

eller annan högre utbildningsanstalt, måste vidkännas betydligt större kostnader

därför än tjänstemännen i Stockholm. Fullmäktiges förslag att på

sätt nu nämnts sätta landsortsdirektörerna i lägre lönegrad än avdelningscheferna

synes mig stå i bestämd motsättning till den uppfattning om avdelningskontorens

ställning utåt, varåt fullmäktige i annat sammanhang givit

uttryck. I organisationsplanen erinra fullmäktige nämligen därom, att utredningsmannens

syfte varit att stärka avdelningskontorens ställning utåt

och att ge dem större möjligheter än hittills att ägna sig åt sin huvuduppgift,

nämligen kreditgivningen. I anslutning härtill finna fullmäktige »det

synnerligen angeläget att inga åtgärder vidtagas, som försvaga kontorens betydelse

utåt». Eftersom jag helt delar denna uppfattning och likaledes finner

det angeläget, att den omsättes i praktiken har jag inom fullmäktige

yrkat, att landsortsdirektörerna skola placeras i lönegraden RC 2, ehuru jag

är väl medveten örn, att ett sådant yrkande lika litet som fullmäktiges förslag

att höja löneställningen för huvudkontorets avdelningschefer står i god

överensstämmelse med det allmänna pris- och lönestopp, som ansetts nödvändigt

från penningpolitisk synpunkt.

b) Kamrerare.

Fullmäktige våren 1943.

Vad beträffar de föreslagna kamrerstjänsterna vilja fullmäktige tillstyrka

att dessa i enlighet med de principer, som ovan angivits, bibehållas i lönegraden

RA 26 vid kontoren i Göteborg och Malmö i stället för att, såsom utredningsmannen

och lönekommitten föreslagit, hänföras till lönegraden RC a.

För närvarande finnes vid vartdera av dessa kontor dessutom en kamrerare

i lönegraden RA 24. Fullmäktige ansluta sig till utredningsmannens och lönekommitténs

förslag, att denna tjänst i stället lninföres lill lönegraden RA 22.

För närvarande äro kamrerstjänsterna vid fjorton av de övriga avdelningskontoren.

nämligen i Falun, Gävle, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad,

Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Örebro och

Östersund, placerade i lönegraden RA 24. Vid de nio återstående kontoren,

nämligen i Halmstad, Härnösand, Kalmar, Mariestad, Nyköping, Visby, Vänersborgs,

Västerås och Växjö, är kamrerstjänsten uppförd i 22 lönegraden.

Utredningsmannen, som ansåg att det efter omorganisationens genomförande

icke skulle vara tillräckliga skäl att bibehålla den nuvarande skillnaden i

löneställning för kamrerstjänsterna vid de 23 mindre kontoren, föreslog, att

alla ifrågavarande tjänster skulle enhetligt placeras i lönegraden RC d. Lönekommittén

— vilken icke synes hava ingått på saklig prövning av frågan,

huruvida det kunde föreligga anledning att differentiera löneställningen beträffande

ifrågavarande kamrers!jänster — förordade, att samtliga dessa

tjänster skulle hänföras till lönegraden RA 22.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Riksbankstjänstemännens förening har delat utredningsmannens uppfattning,

att det icke förelåge skäl att värdesätta kamrersarbete vid de mindre

kontoren olika vid skilda kontor. Föreningen bär emellertid för sin del ansett,

att kamrerstjänsterna vid samtliga dessa kontor skulle hänföras till 24

lönegraden.

Vid sitt övervägande av frågan hava fullmäktige kommit till den uppfattningen,

att det med hänsyn till olikheten i arbetsuppgifternas omfattning är

motiverat att även i fortsättningen genomföra en differentiering av löneställningen

för kamrerarna vid de mindre kontoren. Enligt fullmäktiges mening

torde sålunda kamrerstjänsterna vid vissa avdelningskontor böra bibehållas i

24 lönegraden. Här åsyftas kontoren i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå,

Norrköping, Uppsala och Örebro. Flertalet av dessa kontor torde komma att

få tjänstgöra som sedelräkningscentraler. Vid de övriga sju kontor, där för

närvarande kamrerstjänsterna tillhöra 24 lönegraden, anse fullmäktige däremot

icke tillräckliga skäl föreligga att bibehålla denna löneställning. Kamrerstjänsterna

vid dessa kontor böra alltså liksom vid de kontor, där kamrerstjänsterna

redan äro placerade i 22 lönegraden, hänföras till sistnämnda lönegrad.

Vid frågans bedömande bör uppmärksammas att enligt utredningsmannens

och lönekommitténs förslag kamrerare skulle hava att uppehålla direktörstjänsten

vid kontoret utan att särskild ersättning härför annat än undantagsvis

skulle tillkomma honom. Som fullmäktige förutsätta, att vikariatsersättning

även i fortsättningen skall få utgå vid förordnanden å högre tjänst,

kommer härigenom en viss löneförbättring att inträda i förhållande till vad

lönekommittén (och utredningsmannen) föreslagit jämväl för de kamrerare,

som enligt fullmäktiges förslag skola hänföras till lönegraden RA 22.

Fullmäktiges förslag innebär alltså, att kamrerstjänsterna skulle placeras

i 26 lönegraden vid två kontor (i Göteborg och Malmö) —- vid vartdera av

dessa kontor skulle dessutom finnas en kamrerare i 22 lönegraden —- i 24

lönegraden vid sju kontor, nämligen i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå,

Norrköping, Uppsala och örebro, samt i 22 lönegraden vid återstående sexton

kontor.

Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:

För närvarande finnas vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö

en kamrerare i RA 26 och en i RA 24. Fullmäktige föreslå nu att de båda

kamrerarna skola placeras i RA 26 och RA 22. Någon motivering för förslaget

att sänka löneställningen för andre kamrerarna har jag icke kunnat finna.

Vid båda dessa kontor måste såvitt nu kan bedömas även efter omorganisationen

finnas en förhållandevis stor personal. Lånerörelsen vid kontoren

har rätt stor omfattning. Antalet avbetalningslån uppgår vid vartdera

kontoret till mer än V* av antalet lån vid huvudkontoret, och vid vartdera

kontoret finnas i det allra närmaste hälften så många bostadslån som vid

huvudkontoret. Särskilt vad Malmökontoret beträffar äro banklokalema fördelade

på 2 våningar och även i övrigt mycket splittrade, varigenom arbetsledningen

i hög grad försvåras. Även med hänsyn till personalens sammansättning

har andre kamreraren en mycket ansvarsfull uppgift att fylla.

Ingenting kan såvitt jag förstår på grund av omorganisationen väntas inträffa,

som kan motivera sänkningen av hans löneställning. Motsvarande befattning?

vid kontoret i Göteborg inrättades helt nyligen och motiverades närmast

med direktörens extraordinära behov av biträde under ombyggnadstiden.

Under ombyggnadstiden har jag haft tillfälle att förhållandevis ofta

studera det dagliga arbetet vid Göteborgskontoret, och jag har därvid funnit

att inrättandet av denna befattning varit synnerligen fördelaktigt med

hänsyn till arbetets gång.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

95

Jag anser därför, att andre kamreränka vid dessa båda kontor böra bibehållas

i lönegraden RA 24.

Det föreslås vidare, att den ordinarie bankpersonalens numerär vid dessa

båda kontor skall reduceras från sammanlagt 42 man nu till 19 framdeles.

Denna reduktion med mer än 50 °/o är ju högst betydlig. För de allra närmaste

åren kommer den knappast att hava någon annan betydelse än att

befordran från lägre till högre tjänst stoppas. Om den skulle visa sig för

kraftig, vilket jag håller för sannolikt, blir det tillfälle att rätta ett eventuellt

misstag på denna punkt.

Lönenämnden.

Lönenämnden har i likhet med fullmäktige ansett, att en differentiering av

löneställningen för kamrerarna vid avdelningskontoren även i fortsättningen

borde upprätthållas, och funne fullmäktiges förslag härutinnan vara väl avvägt.

Herr Ahlin har anfört:

Med understrykande av de synpunkter, som framkommit vid förhandlingarna,

framför allt genom därunder refererat uttalande av bankoulskottet

vid 1936 års riksdag, vill jag framhålla, att det ur

synpunkt vore lämpligt, att samtliga kamrers- respektive lcassörstjänster vid

de mindre kontoren placerades i samma lönegrader. Denna ståndpunkt har

ju även intagits av såväl utredningsmannen som Jönekommittén. Vad angår

kamrerarna ha utredningsmannen och lönekommittén föreslagit en lägre inplacering

än 24 lönegraden under det att fullmäktige velat differentiera mellan

24 och 22 graderna. Med hänsyn tagen till ovannämnda personalorganisatoriska

synpunkter synes en inplacering av samtliga ifrågavarande kamrerare

i 24 lönegraden vara väl motiverad.

I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas vid att placeringen av

andrekamrerstjänsterna vid kontoren i Göteborg och Malmö synes ha undgått

beaktande vid förhandlingarna, antagligen beroende på viss oklarhet i

det framlagda förhandlingsprogrammet. Ej heller lönenämnden har fattat

ståndpunkt till denna fråga. Då löneställningen för dessa tjänster för icke

lång tid sedan prövats och inga skäl framlagts för en sänkning av tjänsterna

böra de fortfarande vara placerade i 24 lönegraden.

c) Kassörer och övrig bankpersonal.

Fullmäktige våren 1943.

Utredningsmannen har föreslagit, att vid vartdera av kontoren i Göteborg

och Malmö skola finnas anställda — förutom direktör och två kamrerare —

en revisor och bokhållare i lönegraden RA 22, en kassör i lönegraden RA 20,

två förste kammarskrivare i lönegraden RA 18 — därav en förutsättes skola

bestrida kassörsgöromål — och tre respektive två kammarskrivare i lönegraden

RA 16 jämte viss ordinarie biträdespersonal och ett antal icke-ordinarie

befattningshavare. Förslaget har i denna del icke föranlett erinran från lönekommittén.

Den nuvarande ordinarie bankpersonalen vid dessa kontor utgöres

-— förutom av direktör och två kamrerare — vid kontoret i Göteborg

av tre kassörer i lönegraden RA 22, därav en föreståndare för scdelräkningsavdelningen,

fem revisorer och bokhållare i samma lönegrad, fem förste

kammarskrivare (RA 18) och sex kammarskrivare i lönegraden RA 16 (en

kammarskrivarljänst är för närvarande vakant) samt vid kontoret i Malmö

Ivå kassörer (RA 22), fem revisorer och bokhållare (RA 22), fyra förste kammarskrivare

(RA 18) och lein kammarskrivare (RA 16).

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Mot de föreslagna tjänsternas lönegradsplacering liava fullmäktige icke något

att invända. Beträffande kassörernas löneställning samt antalet tjänster i

de olika lönegraderna vid dessa kontor gäller vad ovan anförts i fråga om

motsvarande spörsmål vid huvudkontoret.

Vad angår övriga avdelningskontor har utredningsmannen — och lönekommittén

— förutsatt, att den ordinarie personalen skulle vid flertalet av

dessa kontor vara begränsad till ■—- förutom direktören och kamreraren —

en kassör och en vaktmästare. Vid sju kontor skulle därutöver finnas anställd

en ordinarie kammarskrivare (RA 16) och vid ytterligare fyra en ickeordinarie

banktjänsteman.

För närvarande finnas vid samtliga ifrågavarande kontor — förutom en

direktörs-, en kamrers-, en kassörs- och en vaktmästaretjänst — en registratorstjänst

(RA 18) och, med undantag för kontoren i Mariestad och Nyköping,

^ en kammarskrivartjänst (RA 16). Vid kontoren i Gävle, Karlskrona,

Luleå, Umeå, Uppsala och Örebro finnas därutöver ytterligare en (vid kontoret

i Örebro två) ordinarie kammarskrivare. Vissa av förenämnda tjänster

äro emellertid för närvarande vakanta eller uppehållas på förordnande. Vid

sju av här avsedda 23 kontor är därutöver för närvarande anställd en och

vid tre kontor (i Luleå, Norrköping och Örebro) två extra ordinarie eller

extra banktjänstemän. Vid kontoren i Gävle, Jönköping och Uppsala finnas

tre sådana tjänstemän, därvid beträffande kontoret i Gävle är att märka,

att kassörstjänsten är vakant, och beträffande kontoret i Uppsala att en ordinarie

kammarskrivare tjänstgör vid huvudkontoret. Tillkomsten av dessa

icke-ordinarie tjänstemän har delvis varit föranledd av förhållandena under

det nu pågående kriget, bland annat militärinkallelserna.

Kassörstjänsterna vid ifrågavarande 23 kontor ha av utredningsmannen

och lönekommittén föreslagits hänförda till lönegraden RA 20 eller till samma

lönegrad som för närvarande.

Fullmäktige hava icke kunnat helt ansluta sig till detta förslag. Ur rekryteringssynpunkt

torde det nämligen komma att möta svårigheter, om de lägsta

tjänsterna vid flertalet avdelningskontor skulle intaga en så relativt hög

löneställning som sålunda föreslagits. Delta skulle nämligen förutsätta, att

tjänstemännen under passagen genom 16 och 18 lönegraderna skulle hava

att tjänstgöra huvudsakligen vid huvudkontoret eller avdelningskontoren i

Göteborg och Malmö. För den yngre bankpersonalen är emellertid tjänstgöringen

vid avdelningskontoren ur utbildningssynpunkt värdefull, eftersom

den i allmänhet ger större allsidighet och större vana vid självständigt handlande.

Kassörsarbetets svårighetsgrad torde icke heller vid samtliga mindre

kontor motivera den ifrågasatta löneställningen.

I den promemoria, som legat till grund för förhandlingarna med personalsammanslutningarna,

hava fullmäktige med hänsyn härtill föreslagit, att kassörstjänsterna

skulle hänföras till lönegraden RA 20 vid de kontor -— med

undantag för kontoret i Visby — där sedelräkningscentraler enligt fullmäktiges

förslag komma att anordnas eller där kamrerstjänst i lönegraden RA 24

anses böra inrättas. Dessa kontor kunna nämligen antagas bli av något större

storleksordning, även beträffande personal, än övriga här ifrågavarande avdelningskontor.

Kassörstjänster i 20 lönegraden skulle sålunda enligt sagda

promemoria inrättas vid åtta av de 23 mindre kontoren, nämligen i Gävle,

Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala och Örebro.

För övriga ifrågavarande kontor borde avses kassörstjänster i lägre lönegrad.

Dessa kassörstjänster borde vara placerade antingen i lönegraden RA

18 eller i lönegraden RA 16. I personalförteckningen borde uppföras förslagsvis

åtta tjänster i 18 och sju tjänster i 16 lönegraden utan att det på förhand

bestämdes vid vilka kontor tjänster av det ena eller andra slaget skulle vara

placerade. Som tjänster i riksbanken enligt gällande bestämmelser (se banko
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

97

reglementet § 31) skola kungöras utan fast placering, kunde det för att undvika

onödiga flyttningskostnader i vissa fall bli lämpligt att låta kassör i 16

lönegraden, som befordrats till kassörstjänst i 18 lönegraden, kvarbliva vid

samma kontor. Detta skulle i realiteten innebära, alt ett utbyte av tjänster

skedde mellan det kontor, där tjänsten blivit ledig, och det kontor, där den

befordrade är stationerad. Några principiella betänkligheter mot en sådan

anordning synas icke behöva mola, eftersom det åtminstone vid huvudkontoret

i praktiken knappast förefunnits någon mera påtaglig skillnad i arbetsuppgifter

mellan tjänstemän i 16 och 18 lönegraden. Befordran till sistnämnda

lönegrad har därför närmast varit att betrakta som en av tjänstgöringstidens

längd motiverad löneuppflyttning. Skulle det för att vinna önskvärd

cirkulation inom den yngre bankpersonalen mellan olika kontor anses lämpligt,

att den befordrade tjänstemannen flyttade til! det kontor, där tjänsten i

18 lönegraden blivit ledig, borde vad sålunda anförts självfallet icke utgöra

hinder härför. En dylik flyttning bleve för övrigt nödvändig, om arbetet vid

sistnämnda kontor vore av större omfattning eller till äventyrs att anse som

mera ansvarsfullt än vid det kontor, där tjänstemannen vid tiden för befordringen

vore stationerad.

Riksbankstjänstemännens förening har vid de förda förhandlingarna uttalat,

att kassörstjänsterna borde bibehållas i 20 lönegraden vid samtliga

ifrågavarande kontor. Att med frångående av lönekommitténs ståndpunkt

uppdela kassörstjänsterna i olika lönegrader och att vid ledighet i högre kassörsgrad

vid ett kontor överflytta tjänsten till annat kontor enbart för

att bereda kassören vid sistnämnda kontor befordran, vore enligt föreningens

mening icke principiellt riktigt. Förfarandet syntes sakna motsvarighet inom

den civila statsförvaltningen i övrigt, önskemålet att för tjänstemännens utbildning

kunna placera dem vid avdelningskontoren borde tillgodoses genom

en även ur arbetssynpunkt behövlig förstärkning av personalen vid avdelningskontoren

utöver vad i förslaget förutsattes, i första hand vid varje kontor

med en tjänsteman i 18 lönegraden och därutöver vid vissa kontor med

ytterligare någon tjänsteman i 16 lönegraden.

Vad föreningen sålunda anfört har icke givit fullmäktige anledning att

frångå den uppfattning, som legat lill grund för fullmäktiges i promemorian

framlagda preliminära förslag örn en uppdelning av kassörstjänsterna vid de

mindre kontoren i 20, 18 och 16 lönegraderna. Beträffande de arbetsuppgifter,

som komma att åvila kassörerna efter omorganisationen, samt uppgifternas

svårighetsgrad vilja fullmäktige hänvisa till vad ovan anförts i samband

med behandlingen av löneställningen för huvudkontorets kassörer.

Under en övergångstid kommer det att vid de mindre avdelningskontoren

finnas övertalig personal — förutom i nuvarande kassörsgraden (RA 20) —

jämväl i 18 och 16 lönegraderna. Fullmäktige kunna nämligen icke ansluta

sig till personalföreningens hemställan om att det även i fortsättningen elter

omorganisationens genomförande skall å personalförteckningen linnas uppförda

andra tjänster i 18 lönegraden, avsedda för dessa kontor, än kassörstjänster.

Antalet tjänster i 16 lönegraden kan — fortfarande med bortseende

från kassörstjänster — icke heller beräknas bli tillnärmelsevis så stort som

för närvarande. På grund av berörda förhållanden torde övergångsvis i den

ram för tjänstetillsättningar, som enligt fullmäktiges förslag tillsvidare skulle

tillämpas, kassörstjänsterna i 16 lönegraden böra utbytas mot tjänster i 18

lönegraden, vilken sålunda skulle vid de mindre kontoren under en övergångstid

komma alt omfatta 15 tjänster.

Enligt utredningsmannens förslag skulle, såsom förut nämnts, kammarskrivare

i 16 lönegraden finnas vid sju av de mindre kontoren. I den mån personall

örslärkning skulle visa sig erforderlig vid dessa och övriga av här ilråga
Bihanq

till riksdagens protokoll 19t3. 8 sami. Nr ''i (i. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

varande kontor, har utredningsmannen ansett, att denna bör tillgodoses genom

att till kontoren detacheras eller där —• vid fyra kontor — stadigvarande

placeras icke-ordinarie befattningshavare. 1 viss utsträckning torde det

också bliva möjligt att, som utredningsmannen förutsatt, vid semester eller

sjukledighet för den ordinarie bankpersonalen anlita dagavlönad reservpersonal,

som engagerats av vederbörande kontorsstyrelse. Farhågorna för att

det kommer att möta svårigheter för de mindre kontoren att fullgöra sina

arbetsuppgifter med det av utredningsmannen föreslagna antalet befattningshavare

torde därför få anses överdrivna. Skulle farhågorna mot förmodan besannas,

äro fullmäktige självfallet beredda att vidtaga de åtgärder, som därav

kunna föranledas, eventuellt föreslå ökning av den ordinarie personalen vid

dessa kontor. Fullmäktige komma att noga följa utvecklingen på detta område.

Vid tillämpning av nuvarande personalförteckning har löneställningen för

bankpersonalen i riksbanken varit gynnsam. Detta gäller vid jämförelse icke

blott med statsförvaltningen i övrigt utan även — om man bortser från högre

tjänster — med de privata bankerna. Om en ny personalorganisation genomföres

i enlighet med vad fullmäktige ovan föreslagit och med det antal tjänster

i de olika lönegraderna, som lönekommittén förutsatt, torde denna för

bankpersonalen jämförelsevis förmånliga löneställning — sedd på längre sikt

— komma att bibehållas, även örn vissa förskjutningar såväl uppåt som nedåt

kunna förmodas inträda. Skulle det visa sig nödvändigt att mera avsevärt

öka antalet tjänster i de lägsta lönegraderna, torde kunna förutsättas att en

omprövning kommer till stånd även beträffande antalet tjänster i högre lönegrad.

Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvika n d e mening:

Då fullmäktige den 31 mars avgåvo första delen av sitt förslag till omorganisation

av riksbanken, i det följande benämnd »organisationsplanen»,

hade jag att räkna med en personalorganisation för de mindre avdelningskontoren,

vari den ordinarie bankpersonalen skulle utgöras av 3 personer,

direktör, kamrer och kassör, ävensom att samtliga kassörer skulle placeras i

lönegraden RA 20. Vid granskning av organisationsplanen i denna del fann

jag anledning till kritik dels däri, att en sådan organisation av de mindre avdelningskontoren

väsentligt skulle försämra utbildnings- och rekryteringsmöjligheterna

för bankpersonal, icke blott vid avdelningskontoren utan även vid

huvudkontoret, dels däri, att det skulle bli dyrbart och ofta besvärligt att

vid förfall för någon av den ordinarie personalen anskaffa lämplig vikarie.1

I den andra delen av sitt förslag till omorganisation, daterad den 17 maj

1943, i det följande benämnd'' »personalorganisationen», har fullmäktiges majoritet

erkänt det berättigade i min anmärkning angående organisationens betydelse

för rekrytering och utbildning. Till hävande av bristen härutinnan har

majoriteten förordat den paradoxala utvägen att sänka kassörstjänsterna från

lönegraden RA 20 till lönegraden RA 18 vid 8 kontor och till RA 16 vid 7

kontor, under det att kassörerna vid övriga avdelningskontor skulle bibehållas

i lönegraden RA 20. Uppenbarligen undanröjas icke härigenom svårigheterna

att vid förfall för någon av de 3 högre befattningshavarna, stundom

utan varsel, skaffa lämplig vikarie. Ej heller innebär detta förbättrade utbildningsmöjligheter,

eftersom kassörsarbetet allmänt erkännes vara föga lämpligt

i sådant avseende. En kassör är ju under förhållandevis stor del av arbetstiden

upptagen enbart med sedelräkning. Huruvida den föreslagna lönenedsättningen

rimligen kan försvaras med hänsyn till det ekonomiska ansvar,

1 Jfr herr Björnssons uttalanden å sid. 48—49.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

99

som kommer att åvila en riksbankskassör vid ett avdelningskontor, lämnar

jag därhän, bl. a. av det skälet, att man ännu icke vet, huru mycket kassaomsättningen

kommer att sjunka på grund av omorganisationen. Men jag

vill erinra örn, att kassören vid semester eller annan ledighet för kamrer, resp.

direktör regelmässigt torde få tjänstgöra som kamrersvikarie. Som sådan har

han dels att sköta bokföring och andra kamreraregöromål, såsom handläggning

av låneärenden m. m., dels att såsom kassavårdare kontrollera direktören

resp. hans ställföreträdare. På dessa båda kassavårdare gemensamt vilar

ansvaret för dagkassans skötsel. Enligt min bestämda övertygelse kan man

icke rimligen begära av en tjänsteman i lönegraden RA 16 resp. RA 18, att

han i regel skall besitta den erfarenhet och allmänna mognad som bör utgöra

en förutsättning för en sådan grannlaga arbetsuppgift.

I detta sammanhang vill jag erinra örn ett tidigare försök att nedskära de

mindre avdelningskontorens personalorganisation. Ar 1914 beslöts nämligen

att med början vid kontoret i Mariestad indraga kamrersbefattningen oell låta

viss del av kamrerarens arbete utföras av en ledamot av styrelsen under

namn av kontrollant. Denna kontorstyp var ursprungligen avsedd för ett avdelningskontor

i Hälsingborg, varom då motionerats. Förslaget örn inrättande

av ett avdelningskontor i Hälsingborg föll, men fullmäktige höllö fortfarande

före, att en dylik förenklad organisation av de minsta riksbankskontoren

skulle utan men för rörelsen och utan åsidosättande av riksbankens

trygghet låta sig genomföras, och bragte därför frågan under riksdagens

prövning, för att ifrågavarande organisation till en början skulle kunna tilllämpas

vid avdelningskontoret i Mariestad. Löneregleringskommittén, som

haft att yttra sig om organisationsplanen, hade härom anfört bl. a. följande:

(Se bankoutskottets utlåtande 1914, nr 11). Fullmäktige ha vitsordat, att den

förenklade organisationen utan men för rörelsen och utan åsidosättande av

riksbankens trygghet kan genomföras såväl vid avdelningskontoret i Mariestad

som ock efter hand vid andra avdelningskontor med mindre omfattande

rörelse. Ur bankoutskottets utlåtande kan anföras:

»Med hänsyn till riksbankens uppgift såsom landets centralbank och enda sedelutgivande

bank har riksbankskontorens verksamhet blivit strängt begränsad och

noga reglerad. Sålunda få endast vissa slag av handlingar och säkerheter godkännas

för belåning och endast vissa i lag angivna slag av bankrörelse utövas. Härav följer,

att särskilt för dc mindre riksbankskontoren de direkta förbindelserna med allmänheten

bliva mindre omfattande. Lånerörelsen inskränker sig nämligen huvudsakligen

till — utom beviljande av avbetalningslån till belopp av högst 6,000 kronor

för varje låntagare — rediskontering av växlar åt de enskilda bankerna; och synes

denna rörelse kunna, under deputerades kontroll, vid omorganiserat kontor handhavas

av kontorsföreståndaren och kontrollanten i förening.---»

På dc av fullmäktige och kommittén anförda skälen ansåg sig utskottet

böra tillstyrka förslaget. Det må anmärkas, att kontoret intill 1914 haft en

bankpersonal bestående av direktör, kamrer, kassör samt två tjänstemän i

registrator- och bokliållargraden. Under åren 1915 och 1916 genomfördes

sålunda förenklad personalorganisation vid kontoren i Halmstad, Mariestad,

Växjö, Kalmar, Nyköping, Visby, Vänersborg oell Västerås.

Redan 1921 var man emellertid färdig att återgå till den gamla, fylligare

personalorganisationen. I bankoutskottets utlåtande (1921 nr 70) anfördes

som motivering härför följande:

»Även utskottet delar deli av fullmäktige och kommittén företrädda uppfattningen,

att ifrågavarande nio kontor böra erhålla samma organisation som övriga mindre

kontor. En sådan förändring torde särskilt ur kontrollsynpunkt vara erforderlig. Ett

genomförande av förslaget synes utskottet därjämte sta i överensstämmelse med den

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

uppfattning, som vid åtskilliga tillfällen gjort sig gällande inom riksdagen och särskilt

inom andra kammaren i fråga om önskvärdheten av att avdelningskontoren i

större utsträckning trädde i direkt förbindelse med allmänheten, och lärer för övrigt

utgöra en nödvändig förutsättning för att riksbanken även vid ifrågavarande kontor

skall kunna på ovan antytt sätt utvidga sin verksamhet.»

År 1914 synes inom bankoutskottet den uppfattningen ha varit dominerande,

att en utveckling av riksbankens då ganska obetydliga långivning direkt

till allmänheten icke vore önskvärd. I detta avseende var, som av ovanstående

citat framgår, uppfattningen en annan år 1921. Framför allt synes det emellertid

ha varit kontrollsynpunkten, som blev avgörande för beslutet att återgå

till en fullständigare personalorganisation. För närvarande utgöres den ordinarie

bankpersonalen vid avdelningskontoret i Mariestad av direktör, kamrer,

kassör och registrator, under det att såväl före 1914 som efter 1921 ytterligare

en ordinarie befattningshavare funnits vid ifrågavarande kontor.

Till belysande av bankrörelsens utveckling vid de mindre kontoren lämnas

efterföljande uppgifter om rörelsen vid kontoren i Mariestad, Växjö och Nyköping.

År 1913

År 1920

År 1942

Antal

Belopp

Antal

Belopp

Antal

Belopp

Mariestad.

Växlar diskonterade..................

Utelöpande lån S1/12-

Hypotekslån......................

Kredit i checkräkning ............

Avbetalningslån...................

Bosättningslån....................

12,184

6

9

149

14,428,025

19,200

95,500

121,890

3,163

4

3

121

8,394,333

5,100

75,000

198,791

504

70

2

329

1,017

985,305

102,605

502 200

583,567

566,879

Summa lån

164

128

1,418

Växjö.

Växlar diskonterade..................

2,675

8,307,868

566

8,632,428

469

641,193

Utelöpande lån sl/12.

600

81

111,385

Hypotekslån......................

3

13,700

1

Kredit i checkräkning..............

Avbetalningslån ..................

13

51,950

81,313

2

3,000

9

1,234,000

137

112

162,545

259

380,642

Bosättningslån....................

—

—

—

—

588

271,577

Summa lån

153

115

937

Nyköping.

Växlar diskonterade..................

8,541

19,715,612

6,774

60,914,706

585

937,919

Utelöpande lån sl/i2.

23

30,570

237

197,228

Hypotekslån......................

2

398,500

Kredit i checkräkning..............

—

—

1

2,400

5

1,211,850

Avbetalningslån ..................

94

95,098

144

307,197

543

878,153

Bosättningslån....................

—

—

—

—

1,245

660,215

Summa lån

96

168''

2,030

Av ovanstående uppgifter framgår, att avbetalningslånens antal vid t. ex.

kontoret i Mariestad har ökats till mer än det dubbla jämfört med förhållandena

1913 och 1920. Därjämte har kontoret icke mindre än 1,017 bosättningslån

att förvalta. Någon motsvarighet härtill fanns icke före 1937.

Ur ovanstående siffror kunna inga skäl för en reduktion av den nuvarande

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

101

i själva verket mycket knappa personaluppsättningen utläsas. En sådan skulle

till äventyrs vara försvarad, om man därigenom kunde vinna någon nämnvärd

besparing. Till belysande av vad härutinnan kan vinnas, må här anföras

en kalkyl, verkställd av riksbankens revisionsavdelning. Uppgifterna avse de

beräknade kostnaderna för ett kontor å F-ort (Västerås).

Med ordinarie

kammarskrivare

Omkostnader:

Hyra.............................................. 6,500

Övriga omkostnader................................ 9,800 16,300

Persona Ikostnader:

Styrelse och suppleanter............................ 3,895

Direktör .......................................... 15,481

Kamrer (RA 22).................................... 11,366

Kassör ............................................ 10,020

Bankvaktmästare .................................. 4,387

Vik. vaktmästare .................................. 300

Kammarskrivare .................................. 7,516

Vik. kammarskrivare från HK, vilken tjänstgör såsom

kassör i 115 dagar årligen........................ — 52 965

Utan ordinarie

kammarskrivare

6,500

9.800 16,300

3,895

15,481

11,366

10,020

4,387

300

14.050 49,499

Totalkostnader 69,265 65,799

Såsom förestående tabell utvisar, skulle man genom att indraga en kammarskrivaretjänst

direkt spara en lönekostnad av 7,516 kronor men i gynnsammaste

fall i stället få betala i löne- och resekostnader samt dagtraktamenten

4,050 kronor. Besparingen skulle sålunda reduceras till c:a 3,500 kronor.

Denna besparing skulle ytterligare minskas därigenom, att man under den

tid, då ingen vikarie funnes vid kontoret, sannolikt skulle vid spetsbelastningar

nödgas skaffa extrahjälp genom reservpersonal. Ovanstående nettobesparing

på 3,500 kronor per år vore för övrigt möjlig att uppnå endast därigenom,

att en del arbetsuppgifter, som nu åvila avdelningskontoren, t. ex. skötsel av

växlar och lånereverser samt sedelräkning, överflyttades till huvudkontoret.

Det arbete, som där skall utföras, erhålles ingalunda kostnadsfritt. Erfarenheten

på andra håll har visat, att man t. ex. genom införande av maskinbokföring

ingalunda kan göra så stora personalindragningar som på många håll

antages. Vid sparbanker, där förutsättningarna för användande av maskinbokföring

synas alldeles särskilt gynnsamma på grund av arbetsuppgifternas

mycket ensartade beskaffenhet, har man i fall, som jag haft tillfälle att taga

kännedom om, lyckats reducera personalen från 8 till 7, lägst 6. Den verkliga

kostnadsbesparingen blir mycket obetydligare än dessa siffror synas utvisa,

enär indragningen alltid går ut över den lägst avlönade personalen.

Min övertygelse är därför, att man alltjämt vid de mindre avdelningskontoren

bör låta bankpersonalen utgöras av minst 4 ordinarie befattningshavare

och att kassörerna vid dessa kontor böra placeras i lönegraden RA 20.

Jag har framställt yrkande örn sådan organisation inom fullmäktige.

Lönenämndcn.

För avdelningskontoren föreslå fullmäktige betydande förändringar såväl

i organisatoriskt hänseende som i fråga örn löneställning för den vid dessa

kontor sysselsatta bankpersonalen. Lönenämnden vill i fråga härom framhålla,

att ehuru en betydande del av kontorens nuvarande åligganden av

mera rutinmässig art avses att överföras till huvudkontoret betydelsefulla

arbetsuppgifter likväl komma alt åvila dessa kontor, vid vilket förhållande

en alltför stark åtstramning beträffande personalstyrkans omfattning kan

1 Anm. Vid 3 resor blir kostnaden i stället kr 4,430.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

komma att leda till att kontorens möjligheter att göra sig gällande förminskas

och därmed det med omorganisationen avsedda syftet motverkas. Med

hänsyn härtill och då 1941 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 452)

begärt utredning angående, bland annat, riksbankens uppgifter och organisation

— en utredning som, om den kommer till stånd, alldeles särskilt kommer

att beröra avdelningskontoren — föreligga enligt lönenämndens mening

icke tillräckliga skäl för att nu minska personalantalet vid avdelningskontoren

i den omfattning, som förslaget innebär. Det synes lönenämnden kunna

ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande personaluppsättningen vid avdelningskontoren

borde bibehållas tills vidare — givetvis med den ändrade löneställning

som av förhållandena befinnes påkallad. Vid sin detaljgranskning

av de föreliggande lönespörsmålen har lönenämnden emellertid utgått från

den av fullmäktige föreslagna organisationen.

Det av fullmäktige framlagda förslaget till differentiering av kassörstjänsterna

synes lönenämnden icke övertygande. Fullmäktiges förslag härutinnan

innebär, att kassörstjänster skola inrättas i 20 lönegraden vid 8 av de mindre

kontoren, och därutöver vid 8 kontor i 18 lönegraden och vid 7 kontor i

16 lönegraden, varvid det på förhand icke bestämmes, vid vilka kontor tjänster

av det ena eller andra slaget skola vara placerade. Härigenom avses att

utbyte av tjänster vid de olika kontoren kunna komma till stånd och de

genom den minskade personalorganisationen uppkommande rekryteringssvårigheterna

undvikas. Enligt lönenämndens mening är det icke tillfredsställande,

att en organisation utformas på sådant sätt att det icke i förväg är

bestämt till vilken lönegrad en befattning är att hänföra. Då härtill kommer

att lönenämnden anser övervägande skäl tala för alt kassörsbefattningarna

vid avdelningskontoren icke böra placeras i lägre lönegrad än RA 18, anser

sig lönenämnden icke kunna tillstyrka fullmäktiges föreliggande förslag. Lönenämnden

finner sålunda för sin del, att kassörstjänsterna böra bindas vid

bestämda avdelningskontor i 20 och 18 lönegraderna, och att kamrnarskrivartjänster

i 16 lönegraden böra inrättas vid de kontor, där arbetsförhållandena

det påfordra eller rekryteringssynpunkter göra ett sådant förhållande

nödvändigt. Härvid synes ock böra tagas under övervägande, huruvida

icke ett inrättande av tjänster i sistnämnda lönegrad utan fast placering

skulle vara ägnat att underlätta såväl rekryteringen som avverkandet av tillfälligtvis

förekommande ansvällningar av arbetet vid de särskilda kontoren.

Herr Ahlin har ansett, att samtliga kassörstjänster vid de mindre kontoren

borde placeras i 20 lönegraden och därvid åberopat den ståndpunkt,

som såväl utredningsmannen som lönekommittén intagit.

Fullmäktige hosten 1943.

I förberörda promemoria till bankoutskottet av den 14 oktober 1943 hava

fullmäktige, på sätt framgår av det föregående (se sid. 51), verkställt en

beräkning av personalbehovet vid de olika avdelningskontoren med utgångspunkt

från den inom utskottet preliminärt hävdade uppfattningen, att några

större organisationsförändringar icke skulle vidtagas beträffande dessa kontor.

I promemorian anföres härom följande.

Den ökning av arbetet vid avdelningskontoren i förhållande till fullmäktiges

förslag, som skulle bli en följd av utskottets avvisande inställning

gentemot tanken på några större organisationsförändringar beträffande avdelningskontoren,

borde medföra, att vid vartdera av kontoren i Göteborg

och Malmö placerades en revisor och bokhållare i lönegraden RA 20 och en

kammarskrivare i lönegraden RA 16 utöver vad fullmäktige föreslagit i sin

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

103

skrivelse den 17 maj 1943. Vidare syntes, sedan avveckling skett av övertalig

bankpersonal, kunna ifrågakomma en ökning av den vid dessa kontor

föreslagna ordinarie biträdespersonalen.

Omläggningen av arbetet vid kontoren i Göteborg och Malmö i förhållande

till fullmäktiges förslag syntes icke böra föranleda ändring i den av fullmäktige

upprättade övergångsplanen för dessa kontor.

I nedan intagna sammanställning lämnades en jämförelse mellan nuvarande

personalorganisation och de olika förslagen beträffande nu ifrågavarande

båda kontor.

Förslag till personalplan

Befattning

Lönegrad

Gällande

personalför-

teckning

17/* 1943

örn arbets- uppgifterna

bli i stort

sett oför- ändrade

Förslag till

övergångs- plan

Göteborg.

RC 4

1

1

1

1

Bankkamrerare..........

RA 26

1

1

'' 1

1

>

RA 24

1

—

—

—

>

RA 22

1

1

1

Revisorer och bokhållare..

RA 22

5

1

1

3

Kassörer ................

RA 22

3

—

—

—

Revisorer och bokhållare..

RA 20

—

—

1

—

Kassör..................

RA 20

—

1

1

1

7)

RA 18

—

1

1

1

Förste kammarskrivare ..

RA 18

5

1

1

4

Kammarskrivare ........

RA 16

7 (1 vakant;

3

4

4

Kontorist................

RA 9

1 tji.)

1

1

1

Kameralbiträden ........

RA 7

2 (vakanta)

1

1

—

Kontorsbiträde ..........

RA 4

—

1

1

1

Vaktmästare ............

RA 7

3

2

2

3

Gårdskarl................

RA 5

1

1

1

1

29

16

18

22

Malmö.

Direktör ................

RG 4

1

1

1

1

Kamrerare ..............

RA 26

1

1

1

1

>

RA 24

1

—

—

—

>

RA 22

—

1

1

1

Revisorer och bokhållare..

RA 22

5

1

1

3

Kassörer ................

RA 22

2

—

—

—

Revisorer och bokhållare..

RA 20

—

—

1

—

Kassör ..................

RA 20

—

1

1

1

T)

RA 18

—

1

1

1

Förste kammarskrivare ..

RA 18

4

1

1

3

Kammarskrivare ........

RA 16

5

2

3

4

Kontorist................

RA 9

—

1

1

1

Kameralbiträden ........

RA 7

2 (vakanta)

1

1

—

Kontorsbiträde ..........

RA 4

—

1

1

1

Vaktmästare ............

RA 7

3

2

2

3

Gårdskarl................

RA 5

1 (vakant)

—

—

—

25

14

16

20

Även med de arbetsuppgifter, som med utskottets preliminära inställning

till frågan skulle komma att åvila avdelningskontoren, borde en minskning

kunna genomföras av den nuvarande ordinarie personaluppsättningen vid

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

de tjugotre mindre avdelningskontoren. Sålunda borde det bliva tillräckligt

med fyra ordinarie tjänstemän vid vart och ett av de fyra minsta avdelningskontoren

(i Mariestad, Nyköping, Vänersborg och Växjö), nämligen direktör,

kamrerare, kassör och vaktmästare, och med fem ordinarie tjänstemän vid

återstående nitton av de mindre avdelningskontoren, nämligen direktör,

kamrerare, kassör, en kammarskrivare i lönegraden RA 16 och en vaktmästare.

Eventuellt personalbehov i övrigt vid de mindre kontoren syntes böra

tillgodoses genom anställande antingen av icke-ordinarie tjänstemän — detta

för att lättare kunna åstadkomma anpassning efter den från tid till annan

växlande arbetsbördan vid kontoren och för att tillgodose behovet av nyrekrytering

— eller av en eller flera ordinarie tjänstemän i kontorsbiträdeseller

kameralbiträdesgrad (4 eller 7 lönegraden).

Vad beträffar lönegradsplaceringen för banktjänstemännen vid ifrågavarande

tjugotre kontor hade fullmäktige ansett, att de i förhållande till fullmäktiges

förslag vidgade arbetsuppgifterna — utvidgningen avsåge i allt väsentligt

rutinarbete — icke borde föranleda ändring i fullmäktiges förslag

beträffande direktörernas och kamrerarnas löneställning.

En konsekvens av utskottets inställning syntes vara, att kassörstjänsterna

icke borde, såsom fullmäktige föreslagit i sin skrivelse den 17 maj 1943

(personalplanen och personalförteckningen), uppdelas på tre olika lönegrader,

nämligen RA 20, 18 och 16. Det hade emellertid synts fullmäktige sakligt

motiverat att — även under här avsedda förutsättning — bibehålla en

uppdelning av kassörstjänsterna mellan 20 och 18 lönegraderna. Av skäl,

som anförts i fullmäktiges nyssnämnda skrivelse, borde åtta av dessa tjänster

hänföras till lönegraden RA 20. Kassörerna vid de återstående femton

av de mindre kontoren borde sålunda placeras i 18 lönegraden eller i samma

lönegrad som föreslagits i övergångsplanen. Denna placering synes vara fullt

tillräcklig med hänsyn till arbetets art. I förslagen till personalförteckning

och personalplan upptagna kassörstjänster i 16 lönegraden skulle i så fall

utgå.

Även om den inom utskottet föreslagna arbetsfördelningen mellan kontoren

genomfördes, borde detta icke föranleda ändring av övergångsplanen, i

vad den avsåge de tjugotre mindre kontoren.

Fullmäktigen Björnsson har uttalat:

När fullmäktiges majoritet anser, att bankpersonalen vid 4 av de mindre

avdelningskontoren bör kunna begränsas till 3 personer, direktör, kamrer

och kassör, anser jag mig böra anmäla avvikande mening. Vården av dagkassan

åvilar direktör och kamrer gemensamt. Om vaktmästaren är borta

från banken på grund av särskilt uppdrag, skulle detta betyda, att kassören

bleve ensam innanför disken i banksalen varje gång kamrer och direktör

hade att tillsammans utföra arbete i valvet. Men bortsett härifrån torde en

dylik personalorganisation av skäl, som jag anfört i tidigare avgivna reservationer,

icke vara ändamålsenlig. I övrigt anser jag mig kunna hänvisa till

de yrkanden, som jag tidigare gjort och som angivits vid dessa reservationer.

I anledning av lönenämndens yttrande hava fullmäktige i sin skrivelse till

bankoutskottet av den 14 oktober 1943 anfört följande:

Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke den nuvarande personaluppsättningen

vid avdelningskontoren borde bibehållas tillsvidare, dock med den

ändrade löneställning, som av förhållandena befunnes påkallad. Som skäl

härför har nämnden anfört, dels att en alltför stark åtstramning beträffande

personalstyrkans omfattning kan komma att leda till att kontorens möjligheter

att göra sig gällande förminskas och att därmed det med omorganisa
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

105

tionen avsedda syftet motverkas, dels ock att den vid 1941 års riksdag begärda

utredningen angående riksbankens organisation och uppgifter m. m.

skulle — örn den komme till stånd — alldeles särskilt komma att beröra

avdelningskontoren.

Vad det första skälet angår vilja fullmäktige framhålla, att någon minskning

av den ledande personalen vid avdelningskontoren icke föreslagits. För

det kvarstående rutinarbetet erfordras ej att vid kontoren bibehålies hela den

ordinarie personal i övrigt, som för närvarande finnes vid kontoren. Särskilt

blir detta fallet vid en centralisering av sedelriikningsarbetet. Om den ordinarie

personal, som fullmäktige föreslagit, befinnes vara otillräcklig, står

möjligheten öppen att anlita icke-ordinarie bank- eller biträdespersonal, varjämte

även i framtiden reservpersonal i viss utsträckning torde kunna utnyttjas.

Beträffande det andra av lönenämnden anförda skälet vilja fullmäktige

betona, att det icke kan vara rimligt att vid avdelningskontoren behålla

en större personalorganisation än vad som är nödvändigt för att fullgöra föreliggande

arbetsuppgifter, endast för att möta en möjlig framtida ändring av

dessa arbetsuppgifter, en ändring vars innebörd i personalavseende dessutom

icke nu kan förutses.

I detta sammanhang må erinras, att fullmäktige i sin promemoria till

bankoutskottet (se ovan) föreslagit, att även örn avdelningskontorens arbetsåligganden

skulle komma att bibehållas i huvudsak oförändrade, en viss

minskning av den nuvarande ordinarie personalen i allt fall bör komma till

stånd. Fullmäktige hava sålunda under nämnda förutsättning utgått från att

vid vart och ett av de tjugotre mindre kontoren skola finnas direktör, kamrerare,

kassör och vaktmästare samt vid nitton av dessa kontor därjämte en

kammarskrivare. Detta innebär, att de nuvarande tjugotre registratorstjänsterna

och nio kammarskrivartjänster skulle bortfalla.

Beträffande övriga kassörstjänster har lönenämnden avstyrkt den uppdelning

av dessa tjänster på tre lönegrader — RA 20, 18 och 16 — som fullmäktige"

föreslagit. Nämnden har i stället ansett, att kassörstjänsterna böra vara

placerade lägst i 18 lönegraden och att tjänsterna i 20 respektive 18 lönegraden

böra bindas vid bestämda avdelningskontor.

Fullmäktige ville icke motsätta sig vad lönenämnden sålunda föi-eslagit.

Vid åtta av de mindre kontoren — nämligen i första band kontoren i Gävle,

Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala och Örebro —

böra sålunda i enlighet med fullmäktiges tidigare förslag vara placerade

kassörer i 20 lönegraden, medan kassörstjänster i 18 lönegraden skulle vara

inrättade vid övriga femton av de mindre kontoren. — I sin promemoria av

den 14 oktober 1943 till bankoutskottet lia fullmäktige föreslagit denna placering

av kassörstjänsterna även för de fall att kontorens nuvarande arbetsuppgifter

skulle bibehållas i huvudsak oförändrade.

Beträffande kammarskrivartjänsterna (RA 16) har lönenämnden ansett, att

sådana böra finnas vid de kontor, där arbetsförhållandena eller rekryteringssynpunkter

det påfordra. Lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke inrättande

av tjänster i sistnämnda lönegrad utan tast placering skulle vara ägnat

att underlätta såväl rekryteringen som avverkandet av tillfälligtvis förekommande

ansvällningar av arbetet vid de särskilda kontoren. Sistnämnda förslag

synes i och för sig lämpligt. Under den tid övergångsplanen är i tillämpning

kommer emellertid vid bifall till fullmäktiges förslag att vid samtliga

mindre avdelningskontor finnas placerade, förutom direktör, kamrerare, kassör

och vaktmästare, antingen en tjänsteman i lönegraden RA 18 eller en

kammarskrivare i lönegraden RA 16. Dessutom komma, åtminstone till en

början, alt vid de mindre avdelningskontoren finnas övertalig ordinarie personal,

som i viss utsträckning kan detacheras till kontor, där personalför
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

stärkning kan visa sif,'' erforderlig. Den av lönenämnden vackla frågan synes

därlör för närvarande kunna förbigås för att återupptagas, sedan omorganisationens

inverkan på avdelningskontoren i personalhänseende kan närmare

bedömas. Det må i detta sammanhang tilläggas, att fullmäktige även

för närvarande äga betogenhet att flytta tjänster mellan kontoren, om så

anses lämpligt.

C. Bit r äde s pe r sonal.

Fullmäktige våren 1943.

I gällande personalförteckning för riksbanken finnas uppförda 12 kontorsskrivartjänster

i lönegraden RA 11, samtliga vid huvudkontoret, 9 kameralbiträdestjänster

i lönegraden RA 7, därav 5 vid huvudkontoret, och 4 hittills

obesatta tjänster vid kontoren i Göteborg och Malmö, samt 9 kontorsbiträdestjänster

i lönegraden RA 4, alla vid huvudkontoret, av vilka 6 hållas

vakanta. Därjämte finnes för närvarande ett stort antal icke-ordinarie

tjänstemän, sammanlagt 72, placerade i lönegraden Eo 7 (2 st.), i lönegraden

Eo 4 (27 st.) eller i lönegraden Ex 4 (43 st.). Det sammanlagda antalet

befattningshavare i biträdesgrad utgör alltså för närvarande (maj 1943)

94. Under det nu pågående kriget har dessutom i viss utsträckning anlitats

dagavlönad personal (s. k. reservpersonal), som inkallas till tjänstgöring i

mån av behov.

o Utredningsmannens förslag innebär ett fullföljande av den utveckling, som

sålunda inletts, nämligen att i ökad utsträckning anlita biträdespersonal för

rutinarbete eller eljest mindre krävande arbetsuppgifter. Fö>r att erhålla en

efter arbetsuppgifterna lämplig fördelning av tjänsterna i olika lönegrader

och skapa en bättre avvägning av förhållandet mellan ordinarie och ickeordinarie

tjänster har utredningsmannen föreslagit inrättande av 4 förste

kontorsskrivartjänster i lönegraden RA 14, avsedda att placeras två å bankexpeditionsavdelningen

såsom arbetsledare för sedelräkningen, tillika reservkassörer,

en å ekonomiska sekretariatet såsom arbetsledare å statistikgruppen

och en på räkenskapsavdelningen för deltagande i kontrollarbetet, 8

kontorsskrivartjänster i lönegraden RA 11, 12 kameralbiträdestjänster i lönegraden

RA 7 och 20 kontorsbiträdestjänster i lönegraden RA 4. Av kontorsskrivarna

i 11 lönegraden skulle en tjänstgöra som biträde åt direktionen,

en å bankexpeditionen, en å valvsavdelningen, två å utrikesavdelningen, en

å ekonomiska sekretariatet samt en vid avdelningskontoret i Göteborg och

en vid avdelningskontoret i Malmö. Det sammanlagda antalet ordinarie tjänster

skulle alltså uppgå till 44 eller hälften av det antal biträdestjänster, som

enligt den av utredningsmannen föreslagna personalstaten ansetts erforderligt.

Lönekommittén har i så måtto förordat jämkning av utredningsmannens

förslag, alt antalet tjänster i 14 lönegraden nedsatts med 2 till 2 och antalet

tjänster i 11 lönegraden med 3 till 5. I stället har lönekommittén föreslagit

inrättande av en ny tjänstegrad, nämligen som kontorist i 9 lönegraden, och

dit hänfört 5 tjänster. Som kommitténs förslag i övrigt sammanfaller med

utredningsmannens, överensstämma de båda förslagen i fråga om antalet

ordinarie biträdestjänster.

Vid de förhandlingar, som förts med föreningen Kvinnor i statens tjänst,

har föreningen hemställt, att antalet tjänster måtte bestämmas till 4 i lönegraden

RA 14, till 8 i lönegraden RA 11, till 5 i lönegraden RA 9 och till 7 i lönegraden

RA 7. Antalet tjänster i högre lönegrad än den 4:e skulle sålunda bli

detsamma som enligt utredningsmannens och lönekommitténs förslag.

Fullmäktige, som tillstyrka förslaget om inrättandet av biträdestjänster i

14 och 9 lönegraderna, anse att till förstnämnda lönegrad böra i enlighet

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

107

med utredningsmannens förslag hänföras 4 tjänster. I stället bör det av lönekommittén

föreslagna antalet tjänster i vardera av 11 och 9 lönegraderna

minskas med en och alltså bestämmas till 4 i var och en av dessa lönegrader.

Tjänstemännen i sistnämnda båda lönegrader torde böra tjänstgöra å

samma avdelningar och kontor som utredningsmannen förutsatt beträffande

de av honom föreslagna tjänsterna i 11 lönegraden. Den närmare fördelningen

mellan dessa arbetsområden av tjänsterna i 11 respektive 9 lönegraden

torde få närmare övervägas, när fråga uppkommer örn tillsättande

av tjänster i 9 lönegraden. I första hand torde man emellertid böra räkna

med att vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö skall tilldelas en tjänst

i 9 lönegraden. Tillsvidare kan nian utgå fran att ett antal tjänstemän i 11

lönegraden blir övertaligt.

I övrigt instämma fullmäktige i vad lönekommittén föreslagit beträffande

biträdespersonalens lönegradsplacering.

Liksom i fråga om bankpersonalen gäller beträffande biträdespersonalen,

att svårigheter möta att bedöma antalet tjänster som kan bliva erforderligt

efter omorganisationens genomförande och den lämpliga fördelningen av

dessa tjänster mellan olika lönegrader. För närvarande finnes såsom förut

nämnts, särskilt vid huvudkontoret, anställd en betydligt större biträdespersonal,

än som rymmes inom den av utredningsmannen uppgjorda ramen.

Det kan nu ej angivas, i vad mån minskning av denna personal blir möjlig,

eller lämpligen bör ske, efter det nu pågående krigets slut. Örn så ej

skulle bliva fallet torde få övervägas en ökning av det nu föreslagna antalet

ordinarie tjänster, i första hand i de båda lägsta biträdesgraderna (RA 4

och 7).

Förhållandena under övergångstiden, d. v. s. ramen för tjänstetillsättningar,

behandlas i det följande.

Vad angår sedelräkningsarbetet hava fullmäktige i och för sig icke något

att invända mot utredningsmannens förslag att härför anlitas tillfälligt anställd,

dagavlönad personal, som tjänstgör endast viss del av dagen. Erfarenheten

torde få utvisa systemets lämplighet. Vid huvudkontoret och flertalet

avdelningskontor har under det pågående kriget i viss utsträckning anlitats

dagavlönad s. k. reservpersonal, huvudsakligen för sedelräkningsarbete, och

den hittills vunna erfarenheten motsäger icke utredningsmannens uppfattning

i frågan. I den mån lämplig personal, som här avses, icke kan erhållas får

självfallet anställning ske på de för biträdespersonalen i övrigt gällande avlöningsvillkoren.

Övergångsvis bör man också, där så lämpligen kan ske, i

stället för att anlita »reservpersonal» söka bereda extra tjänstemän, som till

äventyrs skulle bliva övertaliga vid omorganisationens genomförande, sysselsättning

med sedelräkningsarbete, till dess att dessa tjänstemän kunna erhålla

annat arbete inom riksbanken eller anställning på annat håll.

Lönenämnden.

Fullmäktiges förslag beträffande biträdespersonalen, som bland annat innebär

inrättande av biträdestjänster i 14 och 9 lönegraden, har lönenämnden

funnit väl avvägt. Lönenämnden har alltså icke funnit anledning till erinran

mot det föreliggande förslaget i denna del.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Bankoutskottets utlåtande nr 76.

D. Vaktpersonal.

1. Vaktmästar person al.

a) Huvudkontoret.

Fullmäktige våren 1943.

Den ordinarie vaktmästarkåren vid huvudkontoret omfattar enligt gällande

personalförteckning — örn man bortser från övervaktmästaren, tillika brandmästare,

och förste bankvaktmästaren, tillika vice brandmästare — 30 bankvaktmästare

i lönegraden RA 7. Av dessa bankvaktmästare åtnjuta åtta —

före den 1 april 1943 nio — arvoden å 696 kronor (utan tillägg) för postbefordran

eller inkasseringsuppdrag.

Enligt utredningsmannens förslag skulle övervaktmästartjänsten (i lönegraden

RA 15) ersättas med en sysslomanstjänst i lönegraden RA 18 och den

nuvarande förste bankvaktmästartjänsten (i lönegraden RA 12) utbytas mot

en tjänst som biträdande syssloman i lönegraden RA 14. Dessutom skulle inrättas

en tjänst i lönegraden RA 11 (sysslomansassistent) och 4 tjänster i

lönegraden RA 9, därav en tjänst som sysslomansassistent samt 4 tjänster

som förste bankvaktmästare. Innehavarna av sistnämnda fyra tjänster skulle

i första hand hava att ombesörja postbefordran. Bankvaktmästarnas antal

skulle i stället sänkas till 15.

Förslaget har föranlett erinringar från Civilförvaltningens personalförbund,

som ansett, att löneställningen borde höjas för biträdande sysslomannen och

sysslomansassistenten och att även i övrigt betydande jämkningar uppåt av

lönegrädsplaceringarna borde vidtagas i förhållande såväl till gällande personalförteckning

som till utredningsmannens förslag. Sålunda föreslog förbundet

inrättande av 14 tjänster vid huvudkontoret i lönegraden RA 11 för

s. k. bankexpeditörer. Därjämte bar förbundet såsom sin uppfattning uttalat,

att antalet bankvaktmästartjänster i lönegraden RA 7 vid huvudkontoret

borde — oavsett tillkomsten av de av personalförbundet föreslagna tjänsterna

i högre lönegrad — höjas till 20.

Lönekommittén, som tagit del av personalförbundets förslag, har för sill

del funnit, att sysslomansbefattningen och biträdande sysslomansbefattningen

borde placeras i 16 respektive 12 lönegraden, att antalet förste bankvaktmästare

i lönegraden RA 9, bortsett från sysslomansassistenten, torde begränsas

till två och att de två övriga av utredningsmannen föreslagna förste bankvaktmästartjänsterna

skulle utbytas mot två bankvaktmästartjänster i lönegraden

RA 7. Vidare har lönekommittén ansett, att 5 av de 15 bankvaktmästarbefattningar

i lönegraden RA 7, som utredningsmannen föreslagit för huvudkontorets

del, skulle nedflyttas till 5 lönegraden. Antalet tjänster i 7 lönegraden

vid huvudkontoret skulle alltså enligt lönekommitténs förslag komma att

uppgå till 12.

Vid bifall till vad lönekommittén sålunda föreslagit anser kommittén, att

full ersättning komme att beredas för samtliga med vaktmästartjänsterna förenade

göromål och att särskild ersättning för inkassering o. dyl. icke borde

ifrågakomma.

Vid de förhandlingar, som förts med Civilförvaltningens personalförbund,

har förbundet vidhållit de yrkanden beträffande vaktmästarpersonalens lönegradsplacering,

som förbundet framställt i sitt ovan berörda yttrande över

utredningsmannens förslag. Särskilt har förbundet betonat, att de nu utgående

arvodena å 696 kronor för postbefordran och inkasseringsuppdrag borde inarbetas

i den fasta lönen och att de med dylika arvoden förenade tjänsterna

borde höjas till 11 lönegraden. Örn så ej skedde borde i varje fall arvodena

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

109

bibehållas så att ej en försämring av löneförhållandena ägde rum. Som postbefordran

ombesörjdes av fyra postvaktmästare med samma befogenhet borde

under alla förhållanden dessa fyra tillhöra samma lönegrad (RA 11).

Vad till en början angår de föreslagna tjänsterna som syssloman, biträdande

syssloman och sysslomansassistent ansluta sig fullmäktige till vad lönekommittén

föreslagit i fråga örn dessa tjänsters lönegradsplacering (i resp. 16,

12 och 9 lönegraden). I tjänsteförteckningen torde nämnda befattningar lämpligen

böra uppföras under beteckningarna Övervaktmästare (syssloman), biträdande

Övervaktmästare (biträdande syssloman) och förste bankvaktmästare.

Fullmäktige, som dela utredningsmannens uppfattning att vid huvudkontoret

vaktmästarpersonalen i första hand bör avses för bevakningsgöromål

och postbefordran och att för budsändning inom banken yngre bank- eller

biträdespersonal bör utnyttjas i betydligt större utsträckning än hittills, kunna

icke helt instämma i vad lönekommittén föreslagit beträffande den övriga

vaktmästarpersonalens löneställning.

Sålunda bör, på sätt utredningsmannen ifrågasatt, för vaktmästare vid

huvudkontoret, som hava att verkställa postbefordran, avses fyra tjänster

som förste bankvaktmästare i lönegraden RA 9. Denna placering får, om

hänsyn jämväl tages till pensionsförhållandena, i stort sett anses jämförlig

med lön i 7 lönegraden jämte nu utgående arvode. Inberäknat sysslomansassistenten

böra följaktligen finnas fem förste bankvaktmästartjänster i 9

lönegraden, samtliga vid huvudkontoret. Detta bör i och för sig föranleda

minskning av det föreslagna antalet tjänster i 7 lönegraden med två. Däremot

vilja fullmäktige tillstyrka, att i enlighet med lönekommitténs förslag vid

huvudkontoret inrättas bankvaktmästartjänster i 5 lönegraden. Såsom ovan

anlytts skulle nämligen vaktpersonalen därstädes komma att, relativt sett, i

större utsträckning än hittills sysselsättas med bevakningsuppgifter. Mot den

i lönekommitténs förslag till personalförteckning inrymda proportionen mellan

vaktmästartjänster i 7 och 5 lönegraden vid huvudkontoret ha fullmäktige

i och för sig intet att erinra. I enlighet härmed skulle, örn den av utredningsmannen

uppgjorda personalplanen kan hållas, sedan omorganisationen genomförts,

vid huvudkontoret finnas tio bankvaktmästare i lönegraden RA 7 och

fem i lönegraden RA 5. Skulle det visa sig erforderligt att öka vaktpersonalens

antal vid huvudkontoret utöver vad utredningsmannen och lönekommittén

föreslagit och befinnes detta icke böra ske genom att anställa icke-ordinarie

personal, torde fullmäktige få tillfälle att återkomma till frågan i samband

med att förslag framdeles avlåtes beträffande ny personalförteckning för riksbanken.

Därvid torde frågan örn antalet tjänster i de särskilda lönegraderna

få upptagas till slutlig prövning. Fullmäktige vilja med andra ord icke nu

taga ståndpunkt till lönekommitténs uttalande örn att vid en eventuell utökning

av den ordinarie vaktmästarpersonalen utöver det antal, .sorn av utredningsmannen

och lönekommittén föreslagits, de nytillkommande befattningarna

borde placeras i 5 lönegraden.

Tillsvidare har riksbanken på detta liksom på vissa andra områden ett i

förhållande till den av lönekommittén föreslagna personalförteckningen betydande

antal övertalig personal vid huvudkontoret. Sistnämnda förhållande

jämte den omständigheten, att den extra ordinarie och extra vaktpersonalen

därstädes är placerad i lönegraden Eo 7 resp. Ex 7, bör föranleda särskilda

övergångsanordningar. Till denna fråga återkomma fullmäktige i det följande.

I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att det inom vaktpersonalen

vid huvudkontoret finnes tillgång till befattningshavare, vilka

kunna tjänstgöra som chaufförer eller — såsom tjänsteåliggande — utföra

enklare reparationsarbeten av olika slag inom banken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Utredningsmannens förslag om anställande av kontorsbud hava fullmäktige

icke ansett sig böra biträda med hänsyn till de erfarenheter, som vunnitsunder

den tid, då sådana anlitades för vissa enklare göromål inom huvudkontoret.

Lönenämndcn.

Vad angår vaktpersonalen vill lönenämnden erinra, att det föreliggande

förslaget innebär genomgripande förändringar av till denna personalgrupp

hörande befattningshavares löneställning genom inrättande av nya befattningar

i såväl högre som lägre lönegrader. I stort sett är från lönenämndens

sida intet att erinra mot vad fullmäktige härutinnan föreslagit, men lönenämnden

vill framhålla, att det särskilt i fråga om denna personalgrupp torde

föreligga betydande svårigheter att i frågans nuvarande läge närmare uttala

sig örn det antal befattningshavare, som böra finnas i 9, 7 och 5 lönegraderna.

Enligt den nuvarande organisationen äro med åtta bankvaktmästartjänster

förenade särskilda arvoden. Fyra av dessa tjänster föreslås nu

uppflyttade lill 9 lönegraden, varvid givetvis det nu utgående arvodet bortfaller.

Av den föreliggande framställningen framgår emellertid icke, huru de

arbetsuppgifter, som för närvarande motivera särskilda arvoden för de fyra

övriga befattningarna, skola fullgöras. Lönenämnden, som med hänsyn härtill

ställt sig tveksam till förslaget i denna del, vill därför ifrågasätta, om

icke anledning föreligger att något öka antalet befattningar i 9 lönegraden

— givetvis med minskning av motsvarande antal befattningar i 7 lönegraden

— och vill föreslå, att frågan härom tages under ytterligare omprövning.

Lönenämnden vill i detta sammanhang framhålla, att resultatet av de arbetstidsförhandlingar,

som enligt vad fullmäktige framhålla pågå rörande

arbetstidsreglering för vaktmästarpersonalen i riksbanken, kan inverka på

antalet befallningar inom denna personalgrupp.

En reservant, herr Wallenborg, har ansett, att samtliga bankvaktmästare

borde vara placerade i 7 lönegraden, att de fyra postvaktmästarna och ytterligare

fyra vaktmästare borde uppflyttas till 10 lönegraden och att de som nu

innehade arvodestjänster utan ansökan skulle konstitueras i den högre lönegraden,

att biträdande övervaktmästaren borde uppflyttas till 14 lönegraden

samt att för sysslomansassistenten icke borde ifrågakomma lägre placering

än i 11 lönegraden.

Fullmäktige hösten 1943.

Vad lönenämndens majoritet anfört beträffande vaktpersonalen har icke

föranlett fullmäktige till annan ändring i sitt förslag än att en förste bankvaktmästartjänst

(i lönegraden RA 9) synes böra inrättas vid huvudkontoret

för utförande av de inkasseringar, som komma att kvarstå efter omorganisationen.

I stället bör antalet vaktmästartjänster i 7 lönegraden såväl i personalplanen

som i övergångsplanen, på sätt lönenämnden förutsatt, minskas

med en.

De yrkanden herr Wallenborg framfört i sin reservation till lönenämndens

yttrande hava —- i den mån de icke blivit tillgodosedda genom vad ovan

föreslagits — ansetts böra medföra modifikation av fullmäktiges förslag endast

på en punkt. Fullmäktige finna sålunda att skäl kunna föreligga att

höja sysslomansassistentens lönegradsplacering från RA 9 till RA 10, med

hänsyn till att befattningens innehavare skall inta en förmansställning i förhållande

till övrig vaktmästarpersonal, bortsett från övervaktmästaren och

biträdande övervaktmästaren. Det må erinras örn att utredningsmannen föreslagit

befattningen hänförd till lönegraden RA 11. Benämningen förste bankvaktmästare

torde böra bibehållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

lil

b) Kontoren i Göteborg och Malmö.

Fullmäktige våren 1943.

För vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö inrymmas i nuvarande

personalförteckning tre ordinarie vaktmästaretjänster i lönegraden RA 7.

Dessutom finnes enligt personalförteckningen vid båda kontoren en tjänst

som gårdskarl i 5 lönegraden. (Denna tjänst har vid kontoret i Malmö under

en följd av år varit vakant.) Till vaktmästare vid sistnämnda kontor, vilken

har ali utöva tillsyn över kontorets alarmanläggning, utgår särskilt arvode

med 342 kronor för år.

Utredningsmannen har föreslagit, att antalet bankvaktmästartjänster vid

båda dessa kontor efter omorganisationens genomförande skulle sänkas till

två, fortfarande placerade i 7 lönegraden. Någon tjänst som gårdskarl har

utredningsmannen icke upptagit i sitt förslag.

Civilförvaltningens personalförbund har föreslagit, att vid ifrågavarande

båda kontor skulle inrättas en förste bankvaktmästartjänst i lönegraden RA

9, samt dessutom skulle vid vartdera kontoret finnas två bankvaktmästare i

7 lönegraden.

Lönekommittén har förordat, att vid vart och ett av ifrågavarande kontor

en av de bankvaktmästartjänster, som utredningsmannen föreslagit, skulle

hänföras till lönegraden RA 5. Vid varje kontor skulle följaktligen enligt kommitténs

förslag finnas en vaktmästare i 7 och en i 5 lönegraden.

Med hänsyn till arten av det arbete, som kan förutsättas komma att även

i fortsättningen åvila vaktmästarna vid ifrågavarande kontor, anse sig fullmäktige

böra biträda utredningsmannens förslag, att vaktmästarna vid dessa

kontor bibehållas i 7 lönegraden. Såvitt nu kan bedömas, bör det, sedan omorganisationen

genomförts, bliva tillräckligt med två vaktmästare vid varje

kontor såsom utredningsmannen föreslagit.

Vidare anse fullmäktige, att det även i fortsättningen kommer att erfordras

en gårdskarl för riksbankens förhållandevis stora fastighet i Göteborg, och

fullmäktige hava därför i sitt förslag till tjänsteförteckning upptagit en tjänst

som gårdskarl i lönegraden RA 5.

Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:

Vaktpersonalen vid kontoren i Göteborg och Malmö utgöres för närvarande

av tre vaktmästare och föreslås reducerad till två. Då vid dessa kontor

det ofta förekommer transporter av sedlar och värdepapper till betydande belopp,

då vaktmästarna vid normala tider äro mycket upptagna med räkning

av skiljemynt, har jag kommit till den uppfattningen, att det finnes full sysselsättning

för det nuvarande antalet vaktmästare. Ingen av de föreslagna

rationaliseringsåtgärderna synes vara ägnad att minska arbetet för vaktmästarna.

Om det dessutom vid dessa kontor kommer att inrättas sedelräkningscentraler,

torde tvärtom de arbetsuppgifter, som lämpligen kunna uppdragas

åt vaktpersonal, komma att ökas.

Lönenäinnden.

En reservant, herr Wallenborg, har yttrat:

Förslaget upptager för kontoren i Göteborg och Malmö endast två bankvaktmästare

mot nuvarande tre stycken. Då detta ämne tillhör den tekniska

delen av omorganisationen, Ilar densamma icke varit föremål för lönenämndens

prövning. För egen del kan jag fastslå, all en stor arbetsbörda åvilar

bankvaktmästarna redan nu. Det förefaller ej heller sannolikt att denna

kommer att minskas. Med hänsyn lill arbetets beskaffenhet tvekar jag icke

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

att i detta fall åberopa vad civilförvaltningens personalförbund anfört angående

löneställningen. Jag bär således ansett, att 1 av dessa befattningshavare

bör hänföras till 9:e lönegraden oavsett om det kan komma att bliva 2 eller

3 bankvaktmästare.

c) Övriga kontor.

Fullmäktige våren 1943.

Vid vart och ett av de 23 mindre avdelningskontoren är anställd en vaktmästare

i lönegraden RA 6. Till dessa vaktmästare utgå arvoden å 228 kronor

för år för tillsyn av kontorens larmsystem.

Utredningsmannen har tillstyrkt en höjning av vaktmästartjänsterna vid

dessa kontor från 6 till 7 lönegraden, varigenom enligt hans förslag samtliga

bankvaktmästartjänster i riksbanken skulle komma att tillhöra sistnämnda

lönegrad.

Lönekommittén har ansett sig kunna tillstyrka höjning av vaktmästartjänsterna

vid de 23 mindre avdelningskontoren från 6 till 7 lönegraden bland annat

med hänsyn till den stora bundenhet, som tillsynen av kontorens alarmanordningar

medför. I samband med denna höjning borde särskild ersättning

för tillsyn över dessa anordningar icke vidare utgå. Civilförvaltningens

personalförbund har emellertid gjort framställning örn arbetstidsreglering för

vaktmästarpersonalen i riksbanken, däri inberäknat avdelningskontorens

vaktmästare. De förhandlingar, som inletts i frågan, hava ännu icke avslutats.

Det är därför icke möjligt att bedöma, huruvida den nu nämnda anledningen

till höjning av lönegradsplaceringen kommer att i fortsättningen föreligga.

Fullmäktige äro därför icke beredda att nu till avgörande upptaga frågan örn

dessa vaktmästares löneställning utan vilja föreslå, att vaktmästartjänsterna

vid de 23 mindre avdelningskontoren tillsvidare bibehållas i 6 lönegraden och

att arvode för skötsel av larmsystem fortsättningsvis utgår.

Lönenämnden.

En reservant, herr Wallenborg, har yrkat, att bankvaktmästarna vid riksbankens

mindre kontor placeras i 7 lönegraden.

Fullmäktige hösten 1943.

Förhandlingarna beträffande arbetstidsförhållandena för riksbankens vaktmästarpersonal

hava ännu ej avslutats, varför frågan om höjning av vaktmästartjänsterna

vid de mindre avdelningskontoren från 6 till 7 lönegraden

tills vidare får hållas öppen.

2. Maskinpersonal m. fl.

I gällande personalförteckning äro uppförda en tjänst såsom maskinist i

lönegraden RA 15 och en tjänst såsom biträdande maskinist i lönegraden

RA 11. Utredningsmannen har icke föreslagit någon ändring härutinnan. Lönekommittén

har anfört, att befattningshavare inom statsförvaltningen med

tjänsteåligganden närmast motsvarande dem, vilka åvila riksbankens maskinist,

äro placerade i 8 lönegraden. Den allmänna förtroendeställning, som

kunde sägas vara förenad med maskinistbefattningen inom en penninginstitution

av riksbankens karaktär, syntes emellertid kunna motivera befattningens

inplacering i lönegraden RA 10. Biträdande maskinisten borde i anslutning

härtill enligt lönekommitténs mening hänföras till lönegraden RA 8.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

113

Statsanställd maskinpersonals förening har vid förhandlingar angående

maskinistpersonalens löneställning framhållit, att den av lönekommittén

föreslagna lönegradsplaceringen för ifrågavarande befattningar icke vore rimlig.

För sin del ville föreningen föreslå, att tjänsterna i stället höjdes till 16

respektive 12 lönegraden. Örn denna hemställan icke kunde bifallas, borde

tjänsterna åtminstone icke sänkas utan bibehållas vid nu gällande placering. I

anslutning lill vad som tillämpades inom statsförvaltningen i övrigt borde

tjänsternas benämning ändras till maskinmästare, respektive maskinist.

Vid övervägande av vad i frågan förekommit hava fullmäktige kommit till

den uppfattningen, att även med hänsynstagande till de särskilda arbetsförhållanden

som på förevarande område föreligga inom riksbanken och till

övriga på frågan inverkande omständigheter den nuvarande löneställningen

för maskinistpersonalen är för hög i jämförelse med vad som tillämpas inom

statsförvaltningen i övrigt. Det bör emellertid icke ifrågakomma att sänka

tjänsterna till den nivå, som lönekommittén föreslagit. Fullmäktige vilja för

sin del föreslå, att maskinisttjänsten inplaceras i lönegraden RA 13 och att

biträdande maskinisten hänföres till lönegraden RA 10. Denna löneställning

torde få anses relativt gynnsam för befattningshavarna. Personalförbundets

framställning om ändring av befattningarnas benämning till maskinmästare,

respektive maskinist biträdes av fullmäktige. De nuvarande befattningshavarna

få givetvis bibehållas vid sin innehavande löneställning.

Den nuvarande tjänsten i lönegraden RA 7 som förste eldare har icke fått

någon synlig motsvarighet i utredningsmannens och lönekommitténs förslag.

Enligt vad som upplysts har utredningsmannen inräknat förste eldaren bland

de föreslagna bankvaktmästarhefattningarna. Fullmäktige anse emellertid

lämpligare att en särskild tjänst uppföres å personalförteckningen som förste

eldare och att denna tjänst bibehålies i 7 lönegraden. För närvarande finnes

dessutom en andre eldare, vilken är extra ordinarie tjänsteman i lönegraden

Eo 7.

Tjänsten som förste chaufför är för närvarande placerad i lönegraden RA 8,

och någon ändring häri har icke ifrågasatts. I gällande personalförteckning

finnes vidare upptagen en tjänst som chaufför i 7 lönegraden. Tjänsten är för

närvarande besatt. Utredningsmannen har föreslagit, att tjänsten skulle utgå

från ordinarie stat. Mot vad utredningsmannen sålunda föreslagit hava fullmäktige

intet att erinra.

E. I cke-ordinarie personal.

Fullmäktige våren 1943.

I fråga om löneställningen för riksbankens icke-ordinarie bank-, biträdesocli

vaktpersonal lia utredningsmannens och lönekommitténs förslag — det

förra i den mån det icke avviker från vad lönekommittén föreslagit — i och

för sig icke givit fullmäktige anledning till erinran. Storleken av den ickeordinarie

personalen får självfallet bliva beroende av det förefintliga behovet

av arbetskraft utöver den ordinarie personalen. En rimlig relation mellan

den ordinarie och icke-ordinarie personalen bör emellertid självfallet — sett

på längre sikt — eftersträvas.

F. Personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.

Fullmäktige våren 1943.

Enligt vad som framgår av fullmäktiges inledningsvis omförmälda skrivelse

den 31 mars 1943 anse fullmäktige, att det icke bör tillsättas någon gemensam

chef (disponent) för riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk utan

att nuvarande system tillsvidare hör bibehållas.

niliana till riksdagens protokoll Mill. 8 sami. Nr 76.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande m 76.

_ Tjänsten som föreståndare för sedeltryckeriet är i gällande tjänsteförteckning

hänförd till lönegraden RC 4, medan förvaltartjänsten vid pappersbruket

är placerad i lönegraden RC 1. Frågan angående löneställningen för nämnda

båda befattningar upptogs till behandling i fullmäktiges yttrande över lönekommitténs

för riksdagens verk förslag till gällande avlöningsreglemente för

dessa verk (se lillis utlåtande 1939 nr 60, sid. 5—6). Under framhållande

av att innehavarna av befattningarna borde jämställas i lönehänseende föreslogo

fullmäktige, att båda befattningshavarna borde hänföras till lönegraden

RC 3 med rätt för fullmäktige att, om skäl därtill förelåge, tillerkänna

envar av dem ett tilläggsarvode av högst 2,000 kronor för år. Skulle detta

förslag icke vinna gillande, borde båda befattningshavarna placeras i lönegraden

RC 4. Det till förvaltaren utgående representationsbidraget av 100

kronor i månaden borde bibehållas. — Riksdagen tog ej ställning till dessa

förslag. Vid det förnyade övervägande, som fullmäktige nu ägnat frågan, hava

fullmäktige velat förorda det senare av förenämnda båda alternativ. Fullmäktige

föreslå alltså, att båda tjänsterna placeras i lönegraden RC 4, varjämte

till förvaltaren vid pappersbruket även i fortsättningen bör utgå representationsbidrag

med 1,200 kronor för år.

Utredningsmannens förslag om inrättande av två förste ingenjörstjänster i

lönegraden RC a utgår från den förutsättningen, alt en för tryckeriet och pappersbruket

gemensam disponent skulle anställas. Örn fullmäktiges förslag följes,

kommer frågan i ett annat läge. För närvarande finnes såsom chefens

närmaste man anställd vid sedeltryckeriet en ingenjör i lönegraden Eo 27 och

vid pappersbruket en verkmästare i lönegraden Eo 25. Utan att vilja fastlåsa

denna löneställning anse fullmäktige lämpligast, att den nuvarande tillsättningsformen

bibehållcs för dessa befattningshavare. Fullmäktige böra dock

vara oförhindrade att föreslå ändring härutinnan, örn förhållandena skulle

giva anledning härtill.

Tjänstemannapersonalen i övrigt utgöres vid sedeltryckeriet av en bokhållare

och kassör i lönegraden Eo 21, en faktor i lönegraden Eo 18, en gravör

i lönegraden Eo 17, en fabriksbokhållare i lönegraden Eo 15, fyra nattvakter

i lönegraden Eo 6 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 samt vid pappersbruket

av en bruksbokhållare i lönegraden Eo 21 och en pappersmästare i lönegraden

Eo 18.

Utredningsmannen har föreslagit viss personalförstärkning med hänsyn till

att industrierna skulle själva övertaga en del av den kontroll, som hittills

utövats av bankens egen personal. Vidare har utredningsmannen förordat, att

även ifrågavarande personal i viss utsträckning skulle erhålla ordinarie anställning.

Sålunda upptagas i den vid utredningen fogade personalförteckningen

för industrierna två ingenjörstjänster i lönegraden RC d — av lönekommittén

föreslagna inplacerade i lönegraden RA 22 —, en bokhållartjänst i lönegraden

RA 22, två förste kammarskrivartjänster i lönegraden RA 18. tre

kammarskri vart jänster i lönegraden RA 16 och en kontorsbiträdestjänst i lönegraden

RA 4. Dessutom förutsättes, att viss icke-ordinarie personal skall

finnas anställd vid industrierna.

Ehuru det ur vissa synpunkter kunde vara motiverat att bereda tjänstemannapersonalen

vid riksbankens industrier ordinarie anställning, anse sig

fullmäktige med hänsyn till svårigheten att nu överblicka personalbehovet

och den för de olika befattningarna lämpliga löneställningen böra föreslå

bibehållande tillsvidare av nuvarande anställnings- och avlöningsvillkor för

ifrågavarande personal. Vad nu sagts bör dock icke hindra att till industrierna

överföres det antal ordinarie tjänstemän i banken, som kan befinnas påkallat

för att tillfredsställande ordna kontrollen och arbetet i övrigt vid industrierna.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

115

Lönenäinnden.

Vid sedeltryckeriet och pappersbruket är personalen till övervägande delen

icke-ordinarie tjänstemän. Utredningsmannen har för sin del förordat, att

denna personal i viss utsträckning skulle erhålla ordinarie anställning, ett

förslag som fullmäktige emellertid icke funnit sig böra biträda med hänsyn

till svårigheten att nu överblicka personalbehovet och den för de olika befattningarna

lämpliga löneställningen. Enligt löhenämndens mening tala

visserligen starka skäl för det av utredningsmannen framlagda förslaget,

men lönenämnden har likväl —- ehuru nämnden icke finner de av fullmäktige

angivna skälen fullt övertygande — icke ansett sig höra frångå fullmäktiges

föreliggande förslag i denna del.

I fråga om befattningen såsom föreståndare för sedeltryckeriet ifrågasätter

lönenämnden, huruvida icke innehavaren av denna befattning bör erhålla

en mera användbar tjänstetitel än den nuvarande, förslagsvis disponent.

Utskottets yttrande.

Fullmäktige ha till en början upptagit frågan om löneställningen för ledamöterna

av direktionen.

Med avseende å tjänsterna såsom riksbankschef och vice riksbankschef ha

fullmäktige icke ifrågasatt någon ändring i den nuvarande löneställningen.

Dessa tjänster äro för närvarande hänförda till lönegraden RC 13 (grundlön

37,000 kronor) respektive lönegraden RG 12 (grundlön 29,000 kronor), med

rätt för fullmäktige att tillerkänna vice riksbankschefen ett tilläggsarvode av

högst 7,000 kronor för år, därest han valts utom fullmäktiges krets. Fullmäktige

förutsätta, att vice riksbankschefen skall tjänstgöra såsom sektionschef.

Beträffande de två övriga sektionscheferna, vilka skulle erhålla titeln bankdirektör,

innebär fullmäktiges förslag, att befattningarna skulle hänföras till

lönegraden RC 8 (grundlön 20,000 kronor).

Vad först angår löneställningen för riksbankschefen har utskottet

icke funnit sig böra ifrågasätta någon ändring i förhållande till vad som nu

gäller.

I fråga om befattningarna såsom vice riksbankschef och sektionschefer

vill utskottet till en början erinra, att utskottet i det föregående

förordat, att vice riksbankschefen, när han ej fungerar som riksbankschef,

skall uppehålla en av sektionschefsbefattningarna. Lönenämnden har ifrågasatt,

huruvida icke samtliga tre sektionschefer borde placeras i en och samma

lönegrad samt en av sektionscheferna för de med uppdraget som vice riksbankschef

förenade arbetsuppgifterna åtnjuta särskild ersättning i form av

tilläggsarvode med skäligt belopp. En sådan anordning synes emellertid på

grund av skäl, som av utskottet i det föregående anförts, icke vara förenlig

med grundlagens föreskrift, att en särskild befattning som vice riksbankschef

skall finnas. I anslutning härtill böra i personalförteckningen (personalplanen)

uppföras en befattning såsom vice riksbankschef och två befattningar

som sektionschefer. Vad angår löneställningen för vice riksbankschefen och

de håda övriga sektionscheferna, får utskottet hänvisa till vad utskottet i det

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

föregående anfört rörande önskvärdheten av att för ifrågavarande befattningar

kunna förvärva på det ekonomiska och banktekniska området högt

utbildade personer. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka

fullmäktiges förslag, vilket innebär, att befattningen såsom vice riksbankschef

bibehålies vid oförändrade löneförmåner samt att de två sektionscheferna

placeras i lönegraden RC 8.

Utskottet övergår härefter till frågan om löneställningen för bankpersonalen,

varvid först upptagas lönefrågorna för personalen vid huvudkontoret. I

samband härmed kommer jämväl frågan örn antalet tjänster i de olika lönegraderna

att behandlas. Utskottet vill erinra, att det härvid rör sig om storleken

av det beräknade personalbehovet efter organisationens genomförande.

I fråga om avdelningscheferna innebar fullmäktiges ursprungliga

förslag, att tre av avdelningscheferna skulle såsom biträdande bankdirektörer

placeras i lönegraden RC 4 och de fyra övriga — med benämningen

bankokommissarier — i lönegraden RC 2. Vikariatsersättning skulle ej utgå

till biträdande bankdirektör, även om han under lång tid i följd uppehölle

sektionschefsbefattning. Lönenämnden har för sin del ansett sig böra förorda,

att samtliga sju avdelningschefer med tjänstebenämningen bankokommissarier

placeras i lönegraden RC 2 och att de av avdelningscheferna, åt vilka

uppdrages alt tjänstgöra såsom ställföreträdande sektionschefer, "utöver

dem eljest tillkommande avlöning erhålla ett årligt tilläggsarvode av högst

2,000 kronor. I anledning av vad lönenämnden sålunda föreslagit ha fullmäktige

anfört, att därest den av lönenämnden förordade linjen följdes, maximibeloppet

för tilläggsarvode t borde höjas till 3,000 kronor, enär i annat

fall möjligheterna att tillfredsställande rekrytera befattningarna som ställföreträdande

sektionschefer skulle försämras.

För egen del har utskottet funnit den av lönenämnden förordade linjen

innebära en lämplig lösning av frågan örn löneställningen för avdelningscheferna.

En inplacering av befattningarna i lönegraden RC 2 kan enligt inom

statsförvaltningen tillämpade principer sägas motsvara den lön, som tillkommer

bankokommissarie i RA 30, och innebär för hankråd, som förordnas till avdelningschef,

en löneförhöjning av 1,000 kronor. Såvitt utskottet kan bedöma,

synes en avvägning av tilläggsarvodet åt ställföreträdande sektionschef i enlighet

med vad lönenämnden föreslagit vara tillräcklig för säkerställande av

en tillfredsställande rekrytering av dessa befattningar. Med den organisation

utskottet sålunda förordar synas skäl icke föreligga att tilldela ställföreträdande

sektionschef annan tjänstetitel än de övriga avdelningscheferna. Utskottet

tillstyrker i enlighet härmed lönenämndens förslag, att samtliga avdelningschefer

skola benämnas bankokommissarier.

Med avseende å löneställningen för gruppcheferna innebär fullmäktiges

förslag, alt av de medelst förordnande tillsvidare tillsatta gruppcheferna

chefen för arbitrage- och fondexpeditionen skulle placeras i lönegraden RC a

(grundlön 12,000 kronor) samt var och en av cheferna för serviceexpeditionen,

valutagruppen och statistikgruppen i lönegraden RC b (grundlön 11,000 kro
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

117

lior). Ifrågavarande förslag har biträtts av lönenämnden. Även utskottet finner

sig kunna förorda fullmäktiges förslag i denna del. Likaså biträder utskottet

fullmäktiges av lönenämnden tillstyrkta förslag beträffande löneställningen

för de medelst konstitutorial tillsatta gruppchefsbefattningarna.

Detta förslag innebär, att cheferna å ut- och inlåningsexpeditionen, kassaexpeditionen,

kontorscentralsexpeditionen, depositaexpeditionen, bokföringscentralen

samt organisations- och personalkontoret placeras i lönegraden RA

26 samt att cheferna för sedelförstörings- och intendenturkontoren placeras i

RA 24. Ombudsmanstjänsten, vilken i fullmäktiges ursprungliga förslag upptagits

i lönegraden RA 26, har av lönenämnden föreslagits med benämningen

bankombudsman inplacerad i samma lönegrad som för närvarande eller

27 lönegraden. Lönenämnden har som stöd för sitt ställningstagande härvidlag

bland annat framhållit, att en inplacering av ombudsmansbefattningen i

26 lönegraden syntes väl låg icke blott med hänsyn till arbetsuppgifternas art

utan även på grund av att befattningen i fråga vore att anse såsom sluttjänst.

Utskottet, som funnit de av lönenämnden sålunda anförda synpunkterna vara

bärande, tillstyrker nämndens förslag. Anmärkas må, att fullmäktige numera

förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget i fråga.

Fullmäktige ha föreslagit, att de ställföreträdande gruppcheferna

skulle placeras i lönegraderna RA 24 och RA 22. Till den förra lönegraden

skulle hänföras befattningarna som ställföreträdande gruppchefer å

ut- och inlåningsexpeditionen, guld- och sedelkontoret, depositaexpeditionen

och kontrollcentralen samt -— under benämningen ombudsman — befattningen

såsom biträdande ombudsman. I lönegraden RA 22 skulle inplaceras

följande nio befattningar, nämligen ställföreträdande gruppchefstjänsterna å

kassaexpeditionen, kontorscentralsexpeditionen, arbitrage- och fondexpeditionen,

serviceexpeditionen, statistikgruppen, valutagruppen, bokföringscentralen,

sedelförstöringskontoret samt organisations- och personalkontoret Samtliga

ställföreträdande gruppchefer — utom ombudsmannen — skulle benämnas

bankkamrerare.

Mot fullmäktiges förslag i förevarande del har lönenämnden icke framställt

annan erinran än att ställföreträdande gruppchefen å ombudsmansexpeditionen

borde benämnas bankombudsman. Jämväl utskottet finner sig

kunna förorda de av fullmäktige föreslagna lönegradsplaceringarna och

tjänstebenämningarna med den av lönenämnden ifrågasatta ändringen.

I fråga örn övrig bank personal vid huvudkontoret innebär fullmäktiges

förslag, att kassörerna skulle nedflyttas från 22 lill 20 lönegraden

samt att tio revisors- och bokhållartjänster i 20 lönegraden skulle nyinrättas.

Samtidigt skulle antalet kassörer minskas från nio till fem. Den föreslagna

nedflyttningen av kassörstjänsternå bar motiverats med alt kassörernas arbetsuppgifter

komma att icke oväsentligt förenklas i samband med omorganisationens

genomförande. Därjämte finge man utgå från all kassörstjänsternå

i regel icke komme att såsom hittills bliva sluttjänster. Genom inrättandet av

de nya revisors- och bokbållartjänsterna vid huvudkontoret skulle bland annat

möjliggöras att dil överflytta kassörer från något av de 23 mindre av
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

delningskontoren, som av en eller annan anledning icke längre lämpade sig

för kassörstjänst. I övrigt skulle enligt fullmäktiges förslag vid huvudkontoret

finnas dels en sekreterare samt fyra revisorer och bokhållare i RA 22,

dels ock tjänster i lönegraderna RA 18 och RA 16 till ett antal av respektive

fjorton och sjutton. Förslaget innebär en sänkning av antalet tjänster i lönegraderna

RA 22—16 i jämförelse med nuvarande organisation. Detta förhållande

är en konsekvens av rationaliseringen, som medför ett minskat behov

av ifrågavarande arbetskraft. Fullmäktige lia emellertid förklarat sig

icke för närvarande kunna bestämt angiva det antal tjänstemän i nämnda

lönegrader, som kan bliva erforderligt efter omorganisationens genomförande.

De skäl, som av fullmäktige anförts till stöd för förslaget örn en nedflyttning

från 22 till 20 lönegraden av kassörstjänsterna vid huvudkontoret, ha

synts utskottet vara bärande. Vad angår de tilltänkta revisors- och bokhållartjänsterna

delar utskottet den av fullmäktige uttalade uppfattningen, att

inrättandet av dessa befattningar skulle vara ägnat att underlätta ett överflyttande

i vissa fall av kassörer från avdelningskontoren till huvudkontoret.

Utskottet får fördenskull i likhet med lönenämnden tillstyrka fullmäktiges

förslag på förevarande punkter.

Vad fullmäktige föreslagit rörande löneställningen för bankpersonalen i övrigt

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida. Det erforderliga

antalet befattningshavare i de olika lönegraderna torde, såsom fullmäktige

antytt, definitivt kunna överblickas först sedan organisationen hunnit genomföras.

I

I fråga örn bankpersonalen vid avdelningskontoren innebär fullmäktiges

förslag till en början, att löneställningen för direktörerna skulle bibehållas

oförändrad. Direktörerna vid avdelningskontoren i Göteborg och

Malmö skulle således vara placerade i lönegraden RC 4 (grundlön 16,000

kronor) samt direktörerna vid övriga tjugutre kontor i RC 1 (grundlön 13,000

kronor). Enligt utskottets mening får ifrågavarande löneavvägning anses vara

skälig. Visserligen skulle genom inplacering i lönegraden RC 2 av avdelningscheferna,

till vilka tjänster innehavare av nuvarande bankrådsbefattningar

kunna antagas bli utnämnda, den hittillsvarande likställigheten i lönegradshänseende

mellan bankråd och direktör vid mindre avdelningskontor

försvinna. Emellertid synes en något högre löneställning för avdelningscheferna

än för direktörerna i och för sig vara berättigad med hänsyn till

arbetsuppgifterna. Härjämte bör beaktas, att avdelningscheferna lia sin

tjänstgöring förlagd till högsta dyrort (Fort), under det att direktörerna genomgående

äro placerade å lägre dyrorter (lägst C-ort, högst H-ort).

Beträffande kamrerarna vid avdelningskontoren ha fullmäktige med

hänsyn till olikheten i arbetsuppgifternas omfattning ansett det vara motiverat

att även i fortsättningen bibehålla en viss differentiering av löneställningen.

Enligt förslaget skulle kamrerartjänsterna placeras i 26 lönegraden

vid kontoren i Göteborg och Malmö — vid vartdera av dessa kontor skulle

därjämte finnas en kamrerare i 22 lönegraden —, i 24 lönegraden vid sju av de

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

119

övriga kontoren, nämligen Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping,

Uppsala och Örebro, och i 22 lönegraden vid återstående sexton kontor. I

jämförelse med nuvarande organisation innebär förslaget, att de båda kamrerarna

i lägre löneställning vid kontoren i Göteborg och Malmö nedflyttas

från 24 till 22 lönegraden samt att antalet kamrerstjänster i 24 lönegraden vid

övriga kontor minskas från 14 till 7, medan antalet kamrerstjänster i 22

lönegraden vid dessa kontor ökas från 9 till 16. Mot detta förslag har lönenämnden

icke baft något alt erinra. Även utskottet finner sig kunna biträda

förslaget.

Enligt fullmäktiges tidigare förslag skulle kassörstjänster finnas

inrättade i 20 lönegraden vid åtta av de mindre kontoren samt därutöver vid

åtta kontor i 18 lönegraden och vid sju kontor i 16 lönegraden, varvid det

icke skulle vara på förhand bestämt, vid vilka kontor tjänster av de sistnämnda

två slagen skulle vara placerade. Härigenom avsågs, att utbyte av

tjänster vid sistpämnda femton kontor kunde komma till stånd och de genom

den minskade personalorganisationen uppkommande rekryteringssvårigheterna

undvikas. Lönenämnden har vid sin granskning av detta förslag funnit det

vara otillfredsställande, att en organisation utformades på sådant sätt, att det

icke i förväg vöre bestämt, till vilken lönegrad en befattning vore att hänföra.

Vidare har nämnden ansett övervägande skäl tala för att kassörstjänsterna

icke placerades i lägre lönegrad än RA 18. Lönenämnden har i enlighet härmed

funnit, att kassörstjänsterna borde bindas vid bestämda avdelningskontor

i 20 och 18 lönegraderna. Fullmäktige ha i anledning av lönenämndens erinringar

på förevarande punkt numera modifierat sitt tidigare förslag därhän,

att kassörstjänsterna vid åtta mindre kontor — nämligen i första hand kontoren

i Gävle, Jönköping, Linköping, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala

och Örebro — skola hänföras till 20 och vid övriga femton kontor till 18 lönegraden.

För egen del har utskottet funnit den av lönenämden framförda

kritiken på förevarande punkt vara sakligt befogad. Utskottet vill därför tillstyrka

fullmäktiges förslag sådant detsamma nu föreligger, varvid utskottet

förutsätter, att fullmäktige skola äga befogenhet att med hänsyn till inträffande

förändringar i göromålens omfattning vid olika kontor el. dyl. vidtaga

jämkningar i fråga om de olika tjänsternas inbördes placering. Detsamma

torde böra gälla i fråga örn placeringen av kamrerarna vid avdelningskontoren.

I fullmäktiges ursprungliga förslag hade räknats med betydande förändringar

i fråga örn antalet befattningar i revisors- och kammarskrivar

graderna vid avdelningskontoren. Detta sammanhänger med

att det ursprungliga förslaget utgick från förutsättningen, att en stor del av

kontorens nuvarande åligganden av mera rutinmässig art skulle överföras

till huvudkontoret. Emellertid uttalade utskottet i sin förut omförmälda promemoria,

att några större organisationsförändringar beträffande avdelningskontoren

icke borde vidtagas. Även lönenämnden ställde sig avvisande gentemot

tanken på en mera avsevärd reduktion av personaluppsättningen och

påyrkade en ökning av antalet kammarskrivartjänster. 1 anledning härav lia

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

fullmäktige sedermera räknat med en viss ökning av antalet ordinarie tjänster

vid flertalet avdelningskontor i jämförelse med sitt tidigare förslag. Vid

vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö skulle sålunda tillkomma en

tjänsteman i lönegraden RA 20 och en i RA 16. Såsom framgår av Bilaga 6,

beräknas trots denna ökning en icke oväsentlig minskning kunna ernås i

antalet ordinarie befattningar vid dessa kontor; minskningen faller på lönegraderna

RA 22, 18 och 16. Vid övriga kontor har behovet av ordinarie

personal nu uppskattats till fem tjänstemän (inberäknat vaktpersonal), frånsett

de fyra minsta kontoren, där personaluppsättningen skulle begränsas

till fyra befattningshavare. Detta innebär en ökning av antalet befattningar

i RA 16 med tolv i förhållande till fullmäktiges ursprungliga förslag.

I jämförelse med nuvarande personalförteckning innebär förslaget, att 23

registratorstjänster i RA 18 och 9 kammarskrivartjänster i RA 16 skulle indragas.

Å andra sidan skulle emellertid tillkomma erforderligt antal ickeordinarie

kammarskrivare och biträdespersonal. Under en övergångstid

skulle dessutom vid flertalet kontor finnas övertalig personal i RA 20, 18 eller

16.

Vid den granskning, utskottet ägnat fullmäktiges sålunda reviderade förslag,

har utskottet funnit sig kunna godtaga den av fullmäktige angivna ramen

för personaluppsättningen vid de olika avdelningskontoren.

Beträffande löneställningen för här ifrågavarande befattningshavare vid

avdelningskontoren — vid kontoren i Göteborg och Malmö revisorer och bokhållare

i lönegraderna RA 22 och 20, förste kammarskrivare i RA 18 och

kammarskrivare i RA 16 samt vid flertalet övriga kontor kammarskrivare i

RA 16 — biträder utskottet fullmäktiges av lönenämnden tillstyrkta förslag.

Fullmäktiges förslag i fråga om biträdespersonalen syftar till att i ökad

utsträckning taga dylik personal i anspråk för utförande av rutinarbete eller

eljest mindre krävande arbetsuppgifter. För att erhålla en med hänsyn till

göromålen lämplig fördelning av tjänsterna i de olika lönegraderna och åstadkomma

en gynnsammare relation mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie

befattningar än för närvarande ha fullmäktige härvid föreslagit inrättandet

av visst antal nya biträdestjänster i 14 och 9 lönegraderna. Det sammanlagda

antalet ordinarie tjänster i biträdesgraderna beräknas till 44 emot för närvarande

30 enligt följande fördelning, nämligen 4 förste kontorsskrivare i RA

14, 4 kontorsskrivare i RA 11, 4 kontorister i RA 9, 12 kameralbiträden i

RA 7 samt 20 kontorsbiträden i RA 4. Liksom i fråga om bankpersonalen

gäller enligt fullmäktiges mening beträffande biträdespersonalen, att svårigheter

möta att bedöma antalet tjänster, som kan bli erforderligt efter omorganisationens

genomförande.

I likhet med lönenämnden tillstyrker utskottet inrättandet av de ifrågasatta

biträdestjänsterna i 14 och 9 lönegraderna. De av fullmäktige verkställda beräkningarna

rörande personalbehovet inom biträdesgruppen lia icke givit utskottet

anledning till erinran. Visserligen kan den ifrågasatta ökningen av

antalet ordinarie tjänster i och för sig förefalla stor. Därest emellertid den

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

121

eftersträvade rationaliseringen skall kunna förverkligas, torde en relativt betydande

förstärkning av de ordinarie arbetskrafterna inom biträdesgraderna

vara ofrånkomlig.

Vad angår sedelräkningsarbetet ha fullmäktige förklarat sig icke ha något

att invända mot ett av utredningsmannen framställt förslag, att härför

skulle anlitas tillfälligt anställd, dagavlönad personal, som tjänstgör endast

viss del av dagen. Enligt utskottets mening skulle det ur olika synpunkter

vara till fördel, om detta förslag kunde realiseras.

I fråga om vaktmästarpersonalen innebär fullmäktiges förslag, i vad detsamma

avser den framtida organisationen, i förhållande till vad som nu

gäller åtskilliga jämkningar beträffande såväl antalet befattningar som desammas

inplacering i lönegrader.

Den ordinarie vaktmästarkåren vid huvudkontoret omfattar enligt

gällande personalförteckning en Övervaktmästare, tillika brandmästare, i RA

15, en förste bankvaktmästare, tillika vice brandmästare, i RA 12 samt 30

bankvaktmästare i RA 7. Av bankvaktmästarna åtnjuta åtta årliga arvoden

å 696 kronor för postbefordran eller inkasseringsuppdrag. Enligt fullmäktiges

förslag, sådant detsamma nu föreligger, skulle övervaktmästartjönsten uppflyttas

till 16 lönegraden under beteckningen Övervaktmästare (syssloman)

samt förste bankvaktmästartjänsten benämnas biträdande Övervaktmästare

(biträdande syssloman). Vidare skulle inrättas en ny befattning i lönegraden

RA 10, benämnd förste bankvaktmästare (sysslomansassistent). I lönegraden

RA 9 skulle uppföras fem befattningar såsom förste bankvaktmästare, avsedda

för vaktmästare, som ha att verkställa postbefordran och inkasseringsuppdrag.

I samband härmed skulle ovannämnda arvoden å 696 kronor indragas.

De vaktmästare, som för närvarande åtnjuta dylika arvoden, skulle

dock övergångsvis kompenseras härför, så att de icke på grund av arvodenas

indragning komma att lida någon inkomstminskning. Slutligen skulle enligt

fullmäktiges förslag vid huvudkontoret finnas 10 bankvaktmästartjänster i

RA 7 och 5 bankvaktmästare i RA 5. I övrigt skulle för vaktmästargöromålens

utförande liksom hittills anlitas icke-ordinarie personal samt — för budsändning

inom banken —- yngre bank- och biträdespersonal. Den egentliga

vaktmästarpersonalen skulle således i första hand användas för bevakningsgöromål

och postbefordran. För nattlig bevakningstjänst skulle avses pensionerade

poliser och underofficerare.

Från personalhåll Ilar gentemot fullmäktiges förslag invänis, alt en reducering

av vaktmästarpersonalen i den utsträckning, varmed förslaget räknade,

vore ogenomförbar. Därjämte har avstyrkts inrättandet av tjänster i lönegraden

RA 5. För egen del kan utskottet emellertid, i likhet med lönenämnden,

i allt väsentligt giva sin anslutning till fullmäktiges förslag beträffande

personalens antal och löneställning. Att märka är, att fullmäktige

i sitt förslag till övergångsplan räknat med praktiskt taget samma personaluppsättning

som för närvarande och att de föreslagna personalindragning
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

arna komma att i full utsträckning göra sig gällande först inom en ganska

avlägsen framtid. På en punkt har utskottet dock ställt sig tveksamt gentemot

fullmäktiges lörslag, nämligen i fråga örn inrättande av fem nya befattningar

såsom bankvaktmästare i 5 lönegraden. Förslaget i denna del bygger

på förhållandena inom den civila statsförvaltningen, varest expeditionsvakterna

regelmässigt äro placerade i 5 lönegraden, medan förste expeditionsvakterna

hänföras till 7 lönegraden. Även om en del av riksbankens

vaktmästare fullgör ett arbete, som nära sammanfaller med det, som ankommer

på expeditionsvakterna, torde det icke kunna bestridas, att vaktmästarpersonalen

inom x-iksbanken intager en särställning genom det biträde

den lämnar vid värdetransporter o. dyl. Med hänsyn härtill och då den

ifrågasatta nya vaktmästargraden avsetts skola komma till användning först

sedan samtliga nuvarande icke-ordinarie vaktmästare befordrats till 7 lönegraden,

har utskottet icke ansett det vara erforderligt, alt definitiv ställning nu

tages lill förslaget ifråga. Utskottet har fördenskull ur personalplanen uteslutit

förstnämnda lönegrad och i stället utökat antalet befattningar i 7 lönegraden

med fem. I övrigt har fullmäktiges förslag på förevarande punkt icke

givit utskottet anledning till annat uttalande, än att de för Övervaktmästare,

biträdande Övervaktmästare samt förste bankvaktmästare, sysslomansassistent,

parantetiskt angivna tjänstetitlarna synts utskottet böra utgå.

För vartdera av avdelningskontoren i Göteborg och Malmö

inryanmas i gällande personalförteckning tre ordinarie vaktmästartjänster

i lönegraden RA 7 och en gårdskarl i RA 5. Till vaktmästare, som har att

utöva tillsyn över kontorens alarmanläggningar, utgår särskilt arvode med

342 kronor för år. Vid vart och ett av de tjugutre mindre avdelningskontoren

är anställd en vaktmästare i lönegraden RA 6. Till dessa vaktmästare

utgå arvoden å 228 kronor för år för tillsyn av kontorens alarmsystem.

I fråga om personalen vid förstnämnda två avdelningskontor ha fullmäktige

icke ifrågasatt annan ändring än att det efter omorganisationens

genomförande synts bliva tillräckligt med två vaktmästare vid vartdera kontoret.

Beträffande personalen vid de mindre avdelningskontoren lia fullmäktige

erinrat, att förhandlingar rörande en reglering av arbetstidsförhållandena

för riksbankens vaktmästarpersonal för närvarande pågå. I avbidan på

slutförandet av dessa förhandlingar har frågan om en uppfattning av dessa

tjänster från 6 till 7 lönegraden, som i och för sig kan synas rimlig, ansetts

böra tillsvidare hållas öppen. Vad fullmäktige sålunda anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Fullmäktiges förslag beträffande maskinpersonalen innebär i förhållande

till nuvarande organisation en nedflyttning av de båda befattningarna såsom

maskinist i RA 15 och biträdande maskinist i RA 11 till lönegraderna RA 13

och RA 10 respektive. Befattningarnas benämningar skulle i samband därmed

ändras till maskinmästare, respektive maskinist. Förslaget har ansetts

motiverat med hänsyn till löneställningen för jämförlig personal vid stats
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott^:> utlåtande nr 76.

123

förvaltningen i övrigt. För egen del biträder utskottet förslaget. Likaså tillstyrker

utskottet fullmäktiges förslag om indragning av en befattning såsom

chaufför i lönegraden RA 7.

I fråga örn löneställningen för riksbankens icke-ordinaric personal ha fullmäktige

i stort sett anslutit sig till utredningsmannens och lönekommitténs

förslag. Storleken av den icke-ordinarie personalen har självfallet ansetts böra

bli beroende av det förefintliga behovet av arbetskraft utöver den ordinarie

personalen.

Av personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket är tjänsten såsom

föreståndare för sedeltryckeriet för närvarande hänförd till lönegraden RC 4,

under det att förvaltartjänsten vid pappersbruket är placerad i lönegraden

RC 1. Under framhållande att fullmäktige år 1939 uttalat sig för att innehavarna

av ifrågavarande befattningar jämställdes i lönehänseende, ha fullmäktige

nu föreslagit, att vardera av befattningarna placeras i lönegraden

RC 4. Förvaltaren vid pappersbruket skulle därjämte liksom för närvarande

äga uppbära representationsbidrag med 1,200 kronor för år. Mot detta förslag

har lönenämnden icke framställt någon erinran. Jämväl utskottet finner

sig kunna biträda förslaget. I samband härmed vill utskottet förorda, att

befattningarna tilläggas tjänstetiteln direktör. I fråga om anställnings- och

avlöningsförhållandena för personalen i övrigt vid riksbankens industrier,

vilken till övervägande del utgöres av extra ordinarie tjänstemän, förutsättes

icke någon ändring i vad som nu gäller.

Tjänsteförteckning och personalplan.

Fullmäktige våren 1943.

På grund av vad fullmäktige i det föregående föreslagit beträffande den

ordinarie personalens löneställning efter omorganisationens genomförande

hava fullmäktige upprättat härvid såsom Bilaga 9 fogade förslag till tjänsteförteckning.

Sammanställning rörande riksbankens blivande personalorganisation

(personalplan), sådan densamma av utredningsmannen och lönekommittén

föreslagits med däri av fullmäktige vidtagna ändringar och tillägg, är

inlagen här nedan.

Sammanställning rörande riksbankens blivande personalorganisation

(personalplan).

Befattningar Lönegrad

1 Förste deputerad och riksbankschef .............................................. RC 13

1 Vice riksbankschef .............................................................. RC 12

2 Bankdirektörer.................................................................. RC 8

3 Biträdande bankdirektörer ...................................................... RC 4

2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg oell Malmö).......................... RC 4

1 Föreståndare för sedeltryckeriet.................................................. RC 4

1 Förvaltare vid pappersbruket.................................................... RC 4

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Befattningar Lönegrad

4 Bankokommissarier.............................................................. RC 2

23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och Malmö) .......... RC 1

1 Bankkamrerare ................................................................. RC a

2 Bankkamrerare ................................................................. RC b

1 Sekreterare...................................................................... RC b

8 Bankkamrerare.................................................................. RA 26

1 Ombudsman.................................................................... RA 26

12 Bankkamrerare.................................................................. RA 24

1 Intendent ...................................................................... RA 24

1 Ombudsman.................................................................... RA 24

27 Bankkamrerare.................................................................. RA 22

6 Revisorer och bokhållare ........................................................ RA 22

1 Sekreterare...................................................................... RA 22

15 Kassörer........................................................................ RA 20

10 Revisorer och bokhållare ........................................................ RA 20

16 Förste kammarskrivare.......................................................... RA 18

10 Kassörer........................................................................ RA 18

29 Kammarskrivare................................................................ RA 16

7 Kassörer ....................................................................... RA 16

1 Övervaktmästare (syssloman) .................................................... RA 16

4 Förste kontorsskrivare .......................................................... RA 14

1 Maskinmästare.................................................................. RA 13

1 Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman)............................... RA 12

4 Kontorsskrivare................................................................. RA 11

1 Maskinist........................................................................ RA 10

5 Förste bankvaktmästare ........................................................ RA 9

4 Kontorister...................................................................... RA 9

1 Förste chaufför.................................................................. RA 8

14 Bankvaktmästare (därav 10 vid huvudkontoret och 4 vid avdelningskontoren i Göteborg

och Malmö).............................................................. RA 7

1 Förste eldare.................................................................... RA 7

12 Kameralbiträden................................................................ RA 7

23 Bankvaktmästare................................................................ RA 6

5 Bankvaktmästare................................................................ RA 5

1 Gårdskarl ...................................................................... RA 5

20 Kontorsbiträden ................................................................ RA 4

Lönenämnden.

Sammanställningen rörande riksbankens blivande personalorganisation

(personalplanen) har såsom av det föregående framgår föranlett vissa erinringar

från lönenämndens sida. I anslutning till vad härom anförts bör

befattningen biträdande bankdirektör utgå, antalet bankokommissariebefattningar

ökas med tre, befattningen ombudsman (27 lönegraden) ersättas med

bankombudsman och ombudsman (24 lönegraden) likaledes med bankombudsman

samt befattningen föreståndare för sedeltryckeriet med disponent.

Härutöver vill det synas lönenämnden, att tjänstetiteln för riksbankschefen

endast bör vara riksbankschef och att benämningen förste deputerad sålunda

bör utgå, att dubbelbenämningen revisor och bokhållare bör utbytas mot

revisor och att prefixet förste för befattningarna förste chaufför och förste

eldare utan olägenhet kan borttagas, enär ytterligare personal i lägre lönegrad

med chaufförs- eller eldartitel icke upptagits i planen. De för övervakt
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

125

mästare och biträdande Övervaktmästare parentetiskt angivna tjänstetitlarna,

syssloman och biträdande syssloman, synas även böra utgå, då dessa titlar

inom den civila statsförvaltningen äro avsedda för befattningar med högre

tjänsteställning och andra arbetsuppgifter. Lönenämnden vill dessutom ifrågasätta

lämpligheten av att använda sekreterartiteln, som inom statsförvaltningen

är förbehållen befattningar i lägst 24 lönegraden, för en befattning

i 22 lönegraden. En annan tjänstetitel synes lönenämnden böra ifrågakomma.

Fullmäktige hösten 1943.

Lönenämnden har ansett, att tjänstetiteln för riksbankschefen endast bör

vara riksbankschef och att benämningen förste deputerad bör utgå. Ehuru

en dylik ändring i och för sig synes praktisk, kan det ifrågasättas, örn den

kan genomföras med hänsyn till avfattningen av § 72 tredje stycket regeringsformen.

Mot att utbyta benämningen revisor och bokhållare mot revisor — eventuellt

bankrevisor —- kan endast göras den invändningen, att vissa av ifrågavarande

befattningshavare ej hava att fullgöra revisionsarbete i vanlig

mening. Detta gäller främst i fråga örn de med denna benämning föreslagna

befattningarna i lönegraden RA 20. Om dubbelbenämningen försvinner, något

som fullmäktige skulle anse praktiskt, kan man därför tänka sig titeln

bokhållare — eventuellt bankbokhållare — för ifrågavarande tjänstemän i

20 lönegraden. Användas benämningarna bankrevisor, respektive bankbokhållare,

torde konsekvensen kräva att kassörerna erhålla tjänstetiteln bankkassör.

Vad beträffar den av fullmäktige föreslagna tjänsten som sekreterare i

lönegraden RA 22 äro fullmäktige icke i tillfälle att föreslå någon bättre och

med arbetsuppgiften mera överensstämmande tjänstetitel än »sekreterare».

Befattningen har hittills benämnts »biträdande sekreterare», men med hänsyn

till att någon annan sekreterartjänst icke förutsatts komma att finnas

inom administrativa sekretariatet, har ordet »biträdande» ansetts böra bortfalla.

Lönenämndens förslag att slopa prefixet förste för befattningarna förste

chaufför och förste eldare tillstyrkes. Mot förslaget att de för Övervaktmästare

och biträdande Övervaktmästare parentetiskt angivna tjänstetitlarna syssloman

och biträdande syssloman skulle bortfalla synes icke heller vara något

att erinra.

Den av lönenämnden föreslagna titeln disponent för sedeltryckeriets föreståndare

synes vara mindre adekvat. Örn en särskild tjänstetitel anses böra

införas i tjänsteförteckningen, skulle benämningen direktör (ev. sedeldirektör

i analogi med myntdirektör) vara att föredraga. För förvaltaren vid pappersbruket

synes i så fall böra i nämnda förteckning upptagas tjänstetiteln

bruksförvaltare (eventuellt direktör med hänsyn till att samma lönegradsplacering

föreslagits som för föreståndaren för sedeltryckeriet).

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Utskottets yttrande.

Med anledning av de ändringsförslag, som utskottet i det föregående framlagt,

böra i fullmäktiges förslag till tjänsteförteckning och personalplan intagas

de jämkningar, som belingas av ett bifall till vad utskottet sålunda

förordat.

Beträffande tjänsternas benämning har lönenämnden ifrågasatt vissa ändringar,

som i huvudsak godkänts av fullmäktige. Utskottet vill i anslutning

härtill förorda, att dubbelbenämningen revisor och bokhållare utbytes mot

titeln bankrevisor samt att prefixet förste för befattningarna förste chaufför

och förste eldare borttages. Titeln kassör synes vidare böra ändras till bankkassör.

Beträffande riksbankschefens tjänstetitel föreslår utskottet benämningen

riksbankschef. Benämningen förste deputerad synes kunna slopas

utan hinder av att denna benämning finnes intagen i grundlagen. I övrigt

tillåter sig utskottet att i fråga om de olika tjänsternas benämning hänvisa

till den i det föregående lämnade redogörelsen.

Det av utskottet tillstyrkta förslaget till personalplan innebär — bortsett

från ändrade tjänstebenämningar —■ i jämförelse med fullmäktiges ursprungliga

förslag till personalplan (se sid.123—124) följande avvikelser i fråga örn

antalet befattningar i nedan angivna lönegrader:

Biträdande bankdirektörer............

Bankokommissarier.....................

............... RC

RC

4

2

- 3

4- 3

Bankombudsman ......................

27

+ i

y> .....

26

- i

Bankrevisorer...........................

20

+ 2

Bankkassörer...........................

18

+ 7

» .....................

16

- 7

Kammarskrivare........................

........... RA

16

4- 14

Förste bankvaktmästare.................

............... RA

10

+ 1

Bankvaktmästare .......................

7

+ 4

» ...............

5

- 5

Frånsett den av utskottet ifrågasatta överföringen av fem vaktmästarebefattningar

från 5 till 7 lönegraden ha ovanstående jämkningar i personalplanen

i stort sett godkänts av fullmäktige.

Personalplanen skulle i enlighet härmed erhålla följande utseende:

Befattningar

1 Riksbankschef .........>..................................

1 Vice riksbankschef .......................................

2 Bankdirektörer ..........................................

2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö) ......

1 Direktör vid pappersbruket ................................

1 Direktör vid sedeltryckeriet ................................

7 Bankokommissarier ......................................

23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och

Malmö) ...............................................

Lönegrad

RC 13

RC 12

RC 8

RC 4

RC 4

RC 4

RC 2

RC 1

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76. 127

Befattningar Lönegrad

1 Bankkamrerare ........................... RC a

2 Bankkamrerare .......................................... BG b

1 Sekreterare .............................................. RC b

1 Bankombudsman ........................................ RA 27

8 Bankkamrerare .......................................... RA 26

12 Bankkamrerare .......................................... RA 24

1 Bankombudsman ........................................ RA 24

1 Intendent ............................................... RA 24

27 Bankkamrerare .......................................... RA 22

6 Bankrevisorer ............................................ RA 22

1 Sekreterare .............................................. RA 22

15 Bankkassörer ............................................ RA 20

12 Bankrevisorer ............................................ RA 20

17 Bankkassörer ....... RA 18

16 Förste kammarskrivare ................................... RA 18

43 Kammarskrivare ......................................... RA 16

1 Övervaktmästare ......................................... RA 16

4 Förste kontorsskrivare .................................... RA 14

1 Maskinmästare .......................................... RA 13

1 Biträdande Övervaktmästare ................................ RA 12

4 Kontorsskrivare .......................................... RA 11

1 Förste bankvaktmästare .................................. RA 10

1 Maskinist ............................................... RA 10

5 Förste bankvaktmästare .................................. RA 9

4 Kontorister .............................................. RA 9

1 Chaufför ................................................ RA 8

18 Bankvaktmästare (därav 14 vid huvudkontoret och 4 vid avdel
ningskontoren

i Göteborg och Malmö) .................... RA 7

1 Eldare .................................................. RA 7

12 Kameralbiträden ................................ RA 7

23 Bankvaktmästare ......................................... RA 6

1 Gårdskarl ............................................... RA 5

20 Kontorsbiträden .......................................... RA 4

Tjänsteförteckningen skulle i enlighet med vad utskottet i det föregående

anfört erhålla det utseende, som framgår av Bilaga A vid detta utlåtande.

III. Personalorganisationen under övergångstid.

Fullmäktige våren 1943.

Såsom redan framhållits hava fullmäktige icke velat binda sig vid att de

förslag beträffande antalet tjänster i olika lönegrader, för vilka ovan redogjorts,

böra komma att läggas till grund för en blivande personalförteckning

för riksbanken. Dessa förslag innebära med andra ord endast en ram — i det

föregående betecknad »personalplan» — som man bör sträva efter att uppnå,

när omorganisationen slutförts. Endast beträffande personalen i lönegraden

RA 24 eller högre löneställning vid huvudkontoret samt i kassörs- eller högre

ställning vid avdelningskontoren hava fullmäktige mera ingående övervägt,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

huru personalen bör vara sammansatt lill antal och lönegradsplacering. Fullmäktige

hava nämligen funnit, att man under alla förhållanden under en

övergångstid har att räkna med övertalig personal i 22 eller lägre lönegrad.

Svårigheten är närmast att inom en lämplig övergångstid genomföra en ny

personalorganisation under hänsynstagande till personalens befogade intressen.

Såsom förut antytts äro visserligen avvecklingsmöjligheterna för närvarande

gynnsammare än om omorganisationen genomförts tidigare, detta

med hänsyn till redan skedd vakanssättning och den relativt stora personalavgång,

som kommer att inträda till följd av ålderspensionering under de

närmaste åren. Utredningsmannen har sålunda beräknat, att på denna grund

77 tjänster skola bliva lediga före utgången av år 1947. Därutöver har utredningsmannen

ansett sig kunna förutsätta, att den i tjänst varande ordinarie

personalen under samma tid skall komma att nedgå med 20 å 25 tjänstemän

till följd av överflyttning till annan statlig verksamhet, förtids- eller sjukpensionering

eller dödsfall.

Särskilda åtgärder torde emellertid böra vidtagas för att påskynda övergången

till den reducerade personalförteckning, som förutsatts bli gällande

sedan omorganisationen slutförts.

A. Indragningsstat.

Vid riksbanken finnes för närvarande ett antal äldre tjänstemän, vilka icke

lämpligen kunna utnyttjas i den nya organisationen. De flesta här åsyftade

tjänstemännen hava nått en sådan ålder att de inom de närmaste åren komma

att avgå med ålderspension. För att påskynda övergången till den nya

organisationen anse fullmäktige i likhet med lönekommittén det lämpligt att

överföra ifrågavarande tjänstemän till indragningsstat, i den mån tvångspensionering

icke anses böra ifrågakomma. Detta bemyndigande torde böra avse

högst tolv tjänstemän, därav högst två i lönegraden RA 24 och återstoden i

lägre lönegrad. De till indragningsstat överförda torde i enlighet med lönekommitténs

förslag böra åtnjuta lön å C-ort.

B. Ram för tjänstetillsättningar (Övergångsplan).

1. Bankpersonalen. Även med den förändring i den ordinarie personaluppsättningen,

som nära förestående pensionsavgång eller överföring å

indragningsstat medför, komma befordringsutsikterna för den nuvarande

ordinarie bankpersonalen främst i 18 och 16 lönegraderna och för den ickeordinarie

bankpersonalen att under en relativt lång tid te sig ogynnsamma,

örn icke speciella övergångsanordningar vidtagas. Detta gäller särskilt i jämförelse

med vad tidigare varit fallet eller kan förutsättas bli förhållandet,

sedan personalen anpassats efter den nya organisationen.

Med hänsyn härtill hava fullmäktige, såsom förut nämnts, ansett sig böra

upprätta förslag till en ram för tjänstetillsättningar, avsedd att tillämpas under

en övergångstid, tills den nya organisationen blivit genomförd. Denna

ram, vilken i det följande benämnes »övergångsplanem, upptar för bankpersonalen

ett i förhållande till »personalplanen» ökat antal tjänster i lönegraderna

RA 22, 18 och 16.

Så snart omorganisationen slutförts komma fullmäktige att framlägga förslag

till i avlöningsreglementet avsedd personalförteckning. Skulle övergången

till den nya organisationen icke vara avslutad före den 1 januari 1947,

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

129

hava fullmäktige för avsikt att före tidsperiodens utgång inkomma med förslag

till de ändringar i »övergångsplanen», som då kunna finnas påkallade.

Vid bedömande av personalförhållandena under övergångstiden har man

att särskilja tre olika personalgrupper med delvis olika förhållanden och organisation,

nämligen 1) huvudkontoret, 2) kontoren i Göteborg och Malmö

samt 3) de 23 mindre kontoren. Det torde möta vissa svårigheter, ej minst

med hänsyn till personalen, att genomföra en mera betydande överflyttning

tvångsvis av tjänstemän från den ena gruppen till den andra. För övrigt torde

överskott å personal komma att föreligga i 16—20 lönegraderna inom samtliga

grupper — inom grupperna 1 och 2 även i 22 lönegraden — varlör

tvångsöverilyftning i större utsträckning icke torde kunna förekomma utan

att — åtminstone på lång sikt — medföra försämrade befordringsmöjligheter

inom den grupp, dit förflyttningen sker. Även tvångstransportering av tjänster

mellan kontoren i Göteborg och Malmö samt mellan de mindre kontoren

inbördes kan i vissa fall stöta på svårigheter. Av denna anledning synes, när

det gäller bankpersonalen, varje grupp i stort sett böra bedömas för sig. I viss

utsträckning bör man dock räkna med att förflyttningar skola ske, oavsett

om detta sker efter framställning av vederbörande tjänsteman eller icke.

I den till grund för förhandlingarna med personalen upprättade promemorian

hade fullmäktige anslutit sig till utredningsmannens förslag om utverkande

av befogenhet för fullmäktige att återbesätta 10 tjänster i lönegraden

RA 22, vilka falla utom »personalplanen». Verkställda undersökningar hava

emellertid givit vid handen, att man måste gå ett steg längre, om icke befordringarna

i fortsättningen skola bliva prakiskt taget stoppade för bankpersonalen

i 18 eller lägre lönegrad. 1 följande sammanställningar äro angivna särskilt

för huvudkontoret, de båda största avdelningskontoren och de 23 mindre

kontoren den beräknade storleken av personalen den 1 oktober vart och

ett av åren 1943—1948. Vid sammanställningarnas uppgörande bär hänsyn

icke kunnat tagas till dödsfall, överföring å indragningsstat eller pensionering

av annan anledning än uppnådd pensionsålder och icke heller till befordringar.

Tjänstemännen hava med andra ord upptagits i sin nuvarande lönegradsplacering

och hänsyn har endast tagits till normal avgång med tjänstepension.

Förhållandena komma alltså, även utan särskilda övergångsanordningar,

att i realiteten bli fördelaktigare för personalen än sammanställningarna

utvisa. Att sammanställningarna upprättats med bortseende från indragningsstaten

har närmast sin grund däri, att denna visserligen torde komma

att innebära en omedelbar lättnad men att denna lättnad successivt förlorar

i betvdelse allteftersom de till indragningsstat överförda även eljest

skulle ha lämnat sin anställning (med pension). Tidpunkten den 1 oktober

har valts på grund av att tjänstemännen i riksbanken enligt gällande pensioneringsbestämmelser

avgå med ålderspension antingen den 1 oktober eller den

1 april. I sammanställningarna hava tillika angivits personaluppsättningen

enligt gällande personalförteckning och enligt den nya »personalplanen». I en

särskild sammanställning har sammanförts motsvarande uppgifter för riksbanken

i dess helhet (bortsett från industrierna). Befattningarna som riksbankschef,

vice riksbankschef och andre deputerade, respektive sektionschefer,

hava uteslutits ur sammanställningarna.

I detta sammanhang må nämnas, att vid sammanställningarnas uppgörande

hänsyn icke tagits till alt vissa tjänstemän för närvarande åtnjuta vikariatslön

eller eljest av fullmäktige förordnats att uppehålla högre tjänst, utan

dessa hava redovisats under den lönegrad, till vilken deras ordinarie belattning

är hänförd.

Bi hann till riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 7(>.

a

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

De med nr 1—3 betecknade sammanställningarna hava intagits endast

för att underlätta frågans bedömande med ovan angivna utgångspunkter.

Det förslag till »övergångsplan», som enligt vad förut nämnts, bör godkännas

att tillämpas tillsvidare till utgången av år 1946, återfinnes i den med nr 4

betecknade sammanställningen.

1. Huvudkontoret.

Gällande

Personal

i tjänst

Förslag

Förslag

till

Befattning

Löne-

per-

till ny

grad

sonalför-

teckning

Vio 1 Vio

19431944

Vio

1945

’/io

1946

Vio

1947

Vio

1948

per-

sonalstat

gångs-

plan»

Biträdande bankdirektör ....

RC 4

3

3

RC 2

4

4

RA 30

9

3

2

2

2

_

_

l1

RC 1

4

(4)

1

(4)

1

(4)

1

(4)

1

(3)

1

(3)

1

Ombudsman ..............

RA 27

RA 26

1

1

} ‘

Kamrerare ................j

RA 26

RC a

8

8

7

7

6

6

6

6

1

6

1

Sekreterare ................j

RA 26

RC b

1

1

1

1

1

1

1

1

1

RA 24

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Kamrerare ................j

RA 24

5

4

4

2

2

1

_

6

6

RC b

2

2

RA 22

49

42

41

41

37

34

28

14

28

RA 20

15

15

RA 18

19

J9

19

19

18

18

18

14

19

7> T>...............

RA 16

36

34

33

33

32

32

32

17

27

Summa

183

117

113

lil

104

97

90

85

115

Extra ordinarie tjänstemän

med över 10 års anställning

Eo 16

—

10

12

12

12

14

18

1 T. o. m. so/o 1944.

2. Kontoren i Göteborg och Malmö.

B e f a t t n

i n g

Löne-

Gällande

per-

Personal

i tjänst

Förslag

till ny

Förslag

till

grad

sonalför-

teckning

Vio

1943

V10

1944

Vio

1945

V»

1946

Vio

1917

Vio

1948

per-

sonalstat

gångs-

plan»

RC 4

2

2

1

2

2

RA 26

2

1

1

1

_

_

_

2

2

RA 24

2

2

2

2

2

2

2

_

RA 22

15

15

15

14

12

11

10

4

8

RA 20

2

2

RA 18

9

9

9

9

9

9

9

4

9

J » ..............

RA 16

12

11

11

11

11

11

11

5

8

Summa

42

40

39

37

34

33

32

19

31

Extra ordinarie tjänstemän

med över 10 års anställning

—

_

1

1

1

1

3

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

3. Övriga kontor.

131

Befattning

Löne-

grad

Gällande

per-

sonalför-

teckning

Persona

i tjänst

Förslag

till ny

per- sonalstat

Förslag

till

> över- gångs- plan»

1/l0

1943

Vio

1944

Vio

1945

Vig

1946

Vi*

1947

Vig

1948

Direktör....................

RC 1

23

23

23

22

19

15

13

23

23

Kamrerare..................

RA 24

14

9

9

9

7

6

5

7

7

J ..................

RA 22

9

8

8

8

7

7

7

16

16

Kassörer....................

RA 20

23

20

20

20

20

20

19

8

8

S ....................

RA 18

—

—

—

—

—

—

—

8

15

Registratorer................

RA 18

23

23

23

23

23

23

22

—

11

Kassör ....................

RA 16

—

7

_

Kammarskrivare............

RA 16

28

26

26

26

26

26

26

7

12

Summa

120

120

109

109

108

102

97

92

76

92

Extra ordinarie tjänstemän

med över 10 års anställning

Eo 16

—

—

—

—

—

2

6

4. Sammandrag.

Befattning

Löne-

grad

Gällande

per-

sonalför-

teckning

Personal i tjänst

Förslag

till ny

per- sonalstat

Förslag

till

»över-

gångs-

plan»

Vio

1943

Vio

1944

Vig

1945

Vio

1946

Vio

1947

Vig

1948

Biträdande bankdirektör____

RG 4

3

3

Direktörer..................

RC 4

2

2

1

—

—

—

_

2

2

Bankokomm...............

RG 2

—

4

4

) ..............

RA !!0

9

3

2

2

2

—

—

_

1 1

Bankråd ...................

RC 1

4

(4)

(4)

(4)

(4)

(3)

(3)

—

Direktörer..................

RC l

23

23

23

22

19

15

13

23

23

Ombudsman................

BA 27

1

1

1

1

1

i

1

_

1 ,

» ................

RA 26

—

1

j 1

Kamrerare..................

RC a

—

1

1

T> ..................

RA 26

10

9

8

8

6

6

6

8

8

Sekreterare..................

RA 26

1

1

1

1

1

1

1

_

_

T> ..................

RC b

—

1

1

Ombudsman................

RA 24

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Kamrerare..................

RC b

—

2

2

> m. fl.............

RA 24

21

15

15

13

11

9

7

13

13

Tjänstemän i ...............

RA 22

73

65

64

63

56

52

45

34

52

1> >...............

RA 20

23

20

20

20

20

20

19

25

25

> »..............

RA 18

51

51

51

51

50

50

49

26

54

T> >...............

RA 16

76

71

70

70

69

69

69

36

47

Summa

295

266

261

256

240

227

214

180

238

Extra ordinarie tjänstemän

med över 10 års anställning

10

13

13

13

17

27

Såsom av ovanstående sammanställning framgår, hava fullmäktige ansett

sig böra föreslå en höjning under övergångstiden av antalet tjänster i 22 lönegraden

med 18 till 52, i 18 lönegraden med 28 till 54 och i 16 lönegraden

med 11 till 47 eller alltså med sammanlagt 57 tjänster i förhållande till den

uppgjorda »personalplanen».

1 T. o. m. 87e 1944.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

I analogi med de principer, som i allmänhet tillämpas, när ett verk har

övertalig personal, torde inom »övergångsplanens» ram tjänstetillsättningar

böra få ske i 22, 20, 18 och 16 lönegraderna endast i den mån icke övertalig

ordinarie personal i högre lönegrad finnes, som kan fylla ut de uppkomna

vakanserna. I »övergångsplanen» äro liksom i »pesonalplanen» uppförda 25

tjänster i 20 lönegraden. Med tillämpning av nyssnämnda princip böra tjänster

i denna lönegrad få tillsättas endast örn det förefintliga antalet tjänstemän

i nämnda lönegrad tillsammans med det övertaliga antalet tjänstemän

i 22 och högre lönegrad understiger 25. Likaledes böra tjänster i 18 lönegraden

få återbesättas endast i den mån antalet tjänstemän i sistnämnda lönegrad

jämte antalet övertaliga tjänstemän i högre lönegrad understiger 54. I

fråga örn tjänstetillsättningen i 16 lönegraden bör motsvarande princip tilllämpas.

Även med det av fullmäktige nu framlagda förslaget till »övergångsplan»

torde det icke komma att bliva möjligt att räkna med några mera omfattande

befordringar under de allra närmaste åren.

De nuvarande bankråden och bankokommissarierna torde, såvitt nu kan

bedömas, kunna inplaceras i den nya organisationen, därvid dock förutsättes,

bland annat, att en bankokommissarie i lönegraden RA 30 kommer att tjänstgöra

som chef för bokföringscentralen (lönegraden RA 26). I detta sammanhang

må nämnas, att bankokommissarie i lönegraden RA 30 skulle få sämre

pensionsförmåner, om han mottager förordnande på viss tid å avdelningschefst

jänst i lönegraden RC 2. Man kan därför förutsätta, att — om han

ifrågakommer till tjänst i sistnämnda lönegrad — han kommer att bibehålla

sin nuvarande ordinarie tjänst och förordnande tillsvidare få meddelas honom

å tjänsten i RC 2. Han bör emellertid erhålla den med sistnämnda tjänst

förenade avlöningen.

Även tjänstemännen i 26 lönegraden vid huvudkontoret torde på ett eller

annat undantag när kunna inlemmas i den nya övergångsplanen.

Vad beträffar avdelningskontoren är kamrerstjänsten i 24 lönegraden vid

ett av de kontor, där sådan tjänst enligt fullmäktiges förslag bör bibehållas,

nämligen i Norrköping, för närvarande vakant. Vid ett annat av dessa kontor,

nämligen i Luleå, blir tjänsten ledig den 1 oktober 1943. Det kunde ifrågakomma

att till dessa städer överflytta kamrerare i sagda lönegrad från något

av de kontor, där kamrerstjänsten enligt förslaget skulle nedflyttas till 22

lönegraden. Det vill emellertid synas som om det kunde — bland annat av

befordringshänsyn — vara lämpligt att nu tillsätta dessa tjänster och att vid

kontor, där övergång från kamrerstjänst i 24 till kamrerstjänst i 22 lönegraden

föreslagits, avvakta med övergången till dess att tjänstens nuvarande

innehavare lämnar densamma efter avgång, befordran eller transport. En dylik

anordning torde vara praktiskt lämplig och synes knappast behöva möta

betänkligheter ur kostnadssynpunkt.

2. Biträ desperson a len. För denna personal möter icke samma

övergångssvårigheter som för bankpersonalen. Därvid förutsättes dock, att

befordringarna inom biträdesgraderna icke göras helt beroende^ av att det ej

finnes övertalig personal i högre löneställning. Det synes också lämpligt att

bedöma frågan för här avsedda personal isolerad för sig.

I gällande personalförteckning äro, såsom förut nämnts, uppförda 12 tjänster

som kontorsskrivare i 11 lönegraden, samtliga vid huvudkontoret, 9 kameralbiträdestjänster

i 7 lönegraden, varav 4 avsetts för kontoren i Göteborg och

Malmö, samt 9 kontorsbilrädestjänster i 4 lönegraden (vid huvudkontoret).

Enligt den nya »personalplanen» skulle inrättas 4 tjänster som förste kontorsskrivare

i 14 lönegraden. Dessa tjänster torde få tillsättas, varigenom det

till tolv nu uppgående antalet kontorsskrivare i 11 lönegraden kan beräknas

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

133

minskas till åtta. De i den nya planen uppförda 4 kontoristtjänsterna i 9 lönegraden

torde däremot tillsvidare böra hållas vakanta och tillsättas törst i

den mån antalet kontorsskrivartjänster i 11 lönegraden nedgår under åtta.

För att bereda vissa befordringsmöjligheter för riksbankens stora icke-ordinarie

biträdespersonal torde vidare kameralbiIrädes- och kontorsbiträdestjänster

(RA 7 och RA 4) böra få tillsättas inom ramen för gällande personalförteckning,

d. v. s. till ett antal av 9 inom vardera lönegraden. Därvid

böra fullmäktige vara obundna av tidigare uttalanden beträffande tjänsternas

placering vid huvudkontoret respektive vissa avdelningskontor. Som det

nu endast finnes sammanlagt åtta ordinarie tjänstemän i sistnämnda båda

lönegrader, skulle härigenom öppitas möjlighet att befordra tio extra ordinarie

befattningshavare till ordinarie tjänst. Som det inom riksbanken finnes

18 e. o. kontorsbiträde^ samtliga vid huvudkontoret, vilka anställts under

tiden maj 1934—maj 1937, böra fullmäktige emellertid vara befogade att

successivt under övergångstiden tillsätta ytterligare ett antal kontorsbiträden

i lönegraden RA 4, utöver de nio ovan nämnda, därvid'' dock givetvis det i

»personalplanen» upptagna antalet av 20 tjänstemän i sagda lönegrad icke

får överskridas.

3. Vaktmästarpersonalen. Största svårigheterna när det gäller

att uppnå en personalstat i enlighet med »personalplanen» möter beträffande

vaktmästarpersonalen. Detta beror särskilt på tre omständigheter, nämligen

dels att det i »personalplanen» föreslagna antalet vaktmästare är förhållandevis

mindre än för bankpersonalen, dels att pensionsavgång inom vaktmästarkåren

kommer att ske i relativt sett betydligt mindre utsträckning under de

närmaste åren än inom bankpersonalen, och dels att den icke-ordinaric vaktmästarpersonalen

kan åberopa relativt lång tjänstetid och dessutom befinner

sig i en högre löneställning än den föreslagna lägsta vaktmästargraden. Sistnämnda

förhållande försvårar även möjligheterna alt bereda den icke-ordinarie

vaktmästarpersonal, som enligt »personalplanen» skulle bli övertalig,

anställning inom statsförvaltningen i övrigt, där man oftast har att räkna med

en lägre lönegradsplacering för första ordinarie tjänst än 7 lönegraden.

Enligt »personalplanen» skulle för vaktmästarpersonalen vid huvudkontoret

— örn man bortser från övervaktmästar- och biträdande övervaktmästartjänsterna

— komma att finnas 5 tjänster i 9 lönegraden, 10 tjänster i 7 lönegraden

och 5 tjänster i 5 lönegraden. Vid huvudkontoret äro för närvarande

anställda 29 ordinarie bankvaktmästare i 7 lönegraden — förutom en ordinarie

chaufför i samma lönegrad, vilken även fullgör tjänst som vaktmästare.

Efter omorganisationens genomförande skulle alltså nio av dessa bli övertaliga,

varjämte ytterligare fem skulle komma att kvarstå i en högre lönegrad

än »personalplanen» förutsätter. Örn man bortser från oförutsedda händelser

samt utgår från att förflyttning till avdelningskontoren icke hör ifrågakomma,

skulle det dröja till den 1 april 1955, innan hela den i förhållande till

»personal planen» övertaliga vaktmästarpersonalen avgått ur tjänst. Om

chauffören, vilkens tjänst enligt personalplanen skulle indragas, medräknas

bland vaktmästarna, bomme denna tid alt utsträckas lill den 1 oktober 1956.

Såvitt nu kan förutses, kommer ingen av huvudkontorets vaktmästare att

avgå förrän den 1 oktober 1946, då en uppnår pensionsåldern. Därefter beräknas

en avgå den 1 april 1947 och den nästa först den 1 april 1949. Man

kan alltså, såsom ovan antytts, praktiskt taget bortse från alt vaktmäslarpersonalen

kommer att minskas genom pensionsavgång under de närmaste

åren.

Av huvudkontorets nio extra ordinarie vaktmästare — alla placerade i

lönegraden Eo 7 — har en anställts i januari 1933 och de övriga under tiden

april 1935 mars 1936. De kunna alltså redan nu åberopa 10—7 tjänst
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

år. Med hänsyn härtill synes det önskvärt att hålla någon befordringsmöjlighet

öppen för denna personal. Fullmäktige föreslå därför, att i övergångsplanen

för huvudkontoret upptages det nuvarande antalet bankvaktmästartjänster,

nämligen 30, minskat med 5 — avseende vaktmästare som

förutsättas bli befordrade till förste bankvaktmästare — eller alltså 25. Som

en vaktmästaretjänst för närvarande är vakant, skulle därigenom befordran

kunna ske av den i tjänsten äldste extra ordinarie bankvaktmästaren. Denne

anställdes samtidigt med den senast befordrade vaktmästaren, vilken nu redan

innehaft ordinarie tjänst i 7 lönegraden över tre år. Genom detta förslag

har man i övergångsplanen kommit att inrymma 10 flera ordinarie

vaktmästartjänster vid huvudkontoret än som enligt utredningsmannens förslag

skulle sammanlagt finnas i ordinarie och icke-ordinarie anställning.

Därtill kommer alt man måste räkna med att behålla större delen av den

nuvarande icke-ordinarie vaktmästarpersonalen i riksbankens tjänst, även

örn några av ifrågavarande vaktmästare kunna beredas anställning på annat

håll.

För vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö bör i övergångsplanen

inräknas tre tjänster i lönegraden RA 7. Så snart den nuvarande vaktmästaren

med vikariatslön i sagda lönegrad vid kontoret i Göteborg kunnat beredas

ordinarie anställning i nämnda lönegrad eller slutat sin anställning,

bör — liksom vid kontoret i Malmö — tjänstetillsättningar inom vaktmästarpersonalen

ske endast i den mån detta är möjligt inom den för dessa

kontor avsedda personalplanen.

Det kan icke förväntas, att de nuvarande extra ordinarie vaktmästarna,

vilka som nämnts alla äro placerade i lönegraden Eo 7, skola söka vaktmästartjänst

i lönegraden RA 5, när sådan i en framtid blir ledig, eftersom

detta skulle för dem medföra lägre slutlön och försämrade pensionsförmåner.

Fullmäktige anse skäligt att övergång till vaktmästartjänster i 5 lönegraden i

enlighet med »personalplanen» icke sker, så länge någon av dessa extra

ordinarie vaktmästare, vilken bör ifrågakomma till befordran, kvarstår i sin

nuvarande tjänst.

Fullmäktige vilja emellertid gå ännu ett steg längre och föreslå, att detsamma

skall gälla i fråga om de fyra vid huvudkontoret nu anställda bankvaktmästarna

i lönegraden Ex 7. Dessa hava tjänstgjort i riksbanken en

sedan maj 1936 och de övriga sedan maj 1937. Vid övriga kontor har riksbanken

inga icke-ordinarie vaktmästare.

Det må tilläggas, att fullmäktige icke avse att till följd av omorganisationen

uppsäga extra ordinarie tjänstemän, de må tillhöra bank-, biträdes- eller

vaktpersonalen såvitt vederbörande på tillfredsställande sätt fullgör sina

arbetsuppgifter. Riksbanken skall givetvis vidare söka medverka till att de

extra tjänstemän, som anses kunna avvaras, beredas anställning på annat

håll, och banken kommer att ta all den hänsyn till denna personal, som

rimligen kan ske. Tillsvidare torde man få räkna med att de nuvarande

extra tjänstemännen erfordras inom banken (ett stort antal ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän äro exempelvis inkallade till militärtjänst).

Ovan har avgivits förslag till ram för tjänstetillsättningar under en övergångstid.

Något hinder att fastställa denna ram som personalförteckning i

avlöningsreglementets mening föreligger i och för sig icke, men fullmäktige

anse detta mindre lämpligt, eftersom det här är fråga om en övergångsanordning.

Den föreslagna ramen för tjänstetillsättningar (se Bilaga 10) torde, liksom

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

135

deri föreslagna nya tjänsteförteckningen, böra fastställas att tillämpas från

och med den dag som fullmäktige bestämma, dock tidigast från den 1 januari

1944. Fullmäktige torde dock böra bemyndigas att dessförinnan tillsätta

gruppchefer och högre befattningshavare, i den mån detta befinnes

lämpligt för att påskynda övergången till den nya organisationen. (I Bilaga

51 lämnas en sammanställning av de ordinarie tjänsterna enligt gällande personalförteckning

samt enligt fullmäktiges förslag till personalplan och övergångsplan.

)

Lönenäninden.

En reservant, herr Ahlin, har anfört:

Fullmäktige ha själva framhållit, att under de närmaste åren befordringarna

komma att stagnera. Såsom av mig härovan omnämnts komma därjämte

för vissa kategorier de befordringsförhållanden, som sent omsider bjudas,

att bli avsevärt sämre än de som omedelbart eller inom en nära framtid

skulle ha stått till buds, örn omorganisationen ej utgjort ett hinder. Det torde

för undvikande av en alltför skarp övergång mellan tidigare relativt gynnsamma

och framtida ogynnsamma förhållanden vara synnerligen önskvärt,

att sådana övergångsanordningar vidtagas, att dugliga tjänstemän ej alltför

kännbart träffas av eventuella förändringar. Med den föreslagna övergångsplanen

kunna, exempelvis, några befordringar till 16 lönegraden av nuvarande

extra ordinarie tjänstemän, vilka inneha tjänstgöringstider av mer än

12 år, ej ifrågakomma förrän tidigast år 1947.

Det är min bestämda uppfattning, att dylika anordningar skulle betydligt

underlätta befogade reformers genomförande. Även örn utan dylika anordningar

lojaliteten givetvis ej skulle försvinna, är dock den arbetsglädje, som

befordringsutsikter och förbättrad löneställning skänker, en viktig faktor att

räkna med.

Beaktas bör i detta sammanhang, att riksbanken ställer mycket stränga

fordringar på tjänstemännens enskilda ekonomiska förhållanden (bankoreglementet

§ 39). Det är då rimligt, att riksbanken ej vidtager sådana åtgärder,

att tjänstemännens inkomstförhållanden avsevärt försämras.

Fullmäktige hösten 1943.

Såsom reservanten inom lönenämnden herr Ahlin framhållit, är det möjligt

att befordran till ordinarie tjänst även vid tillämpning av övergångsplanen

kommer att framflyttas ytterligare för det övervägande flertalet av

de äldre extra ordinarie tjänstemännen. För närvarande finnas vid huvudkontoret

tio extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 16, som varit anställda

i riksbanken över 10 år. Av dem kunna fyra tillgodoräkna sig en

anställningstid av 12 år eller däröver och före den 1 juli 1944 kan detta antal

beräknas ökat till sju. Som flertalet av de äldre extra ordinarie tjänstemännen

äro mycket dugliga tjänstemän, väl värda snar befordran, synas skäl

tala för att fullmäktige beredas möjlighet att under övergångstiden befordra

åtminstone vissa av dessa extra ordinarie tjänstemän till ordinarie kammarskrivartjänst,

även örn övergångsplanen icke skulle bereda utrymme härtill.

Fullmäktige vilja därför komplettera sill förut gjorda hemställan med framställning

om medgivande att, utan hinder av övergångsplanen, tillsätta högst

sju tjiinster i lönegraden RA 16. De sålunda tillsatta komma visserligen att

öka svårigheten att komma ned till del i övergångsplanen upptagna antalet

Ilar utesluten.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

kammarskrivartjänster (47 st.), vilket kan föranleda att de närmast i tur

varande extra ordinarie tjänstemännen få vänta relativt länge på befordran

till ordinarie tjänst. Förslaget innebär emellertid ingen försämring i deras

befordringsutsikter i förhållande till fullmäktiges förslag i skrivelsen den 17

maj 1943. Det må i detta sammanhang framhållas, att de tjänstemän, som

skulle ifrågakomma till erhållande av ordinarie tjänst vid bifall till vad fullmäktige

ovan föreslagit, redan skulle ha kunnat befordras till ordinarie kammarskrivarljänst,

om de enligt nuvarande personalförteckning vakanta tjänsterna

i nämnda eller högre lönegrad skulle lia återbesatts.

Utskottets yttrande.

Såsom av den ovanstående redogörelsen framgår, lia fullmäktige i syfte

att påskynda övergången till den nya organisationen anhållit om bemyndigande

att få på indragningsstat överföra högst tolv tjänstemän, vilka skulle

åtnjuta lön enligt den lägsta ortsgrupp, som för närvarande kan ifrågakomma

för riksbankens tjänstemän, eller G-ort. Utskottet tillstyrker, att fullmäktige

erhålla det begärda bemyndigandet.

Fullmäktige ha vidare, såsom ovan redan antytts, funnit det vara erforderligt

att, intill dess den nya organisationen hunnit genomföras, under en viss

övergångstid vidtaga särskilda anordningar för åstadkommande av en så

mjuk övergång till den nya organisationen som möjligt och för underlättande

av befordringsutsikterna för den manliga personalen. I enlighet härmed ha

fullmäktige upprättat förslag till en ram för tjänstetillsättningar, benämnd

övergångsplan och upptagande ett i förhållande till »personalplanen» utökat

antal tjänster i lönegraderna RA 22, 18 och 16. Dessutom ha fullmäktige, på

sätt framgår av den föregående redogörelsen, i sitt hösten 1943 avgivna förslag

tillstyrkt tillsättandet övergångsvis av ytterligare högst sju tjänster i lönegraden

RA 16 utöver det i övergångsplanen upptagna antalet sådana tjänster,

47 stycken. Utskottet, som funnit de av fullmäktige föreslagna övergångsanordningarna

vara lämpligt avvägda, tillstyrker, att en utvidgning av personalbeståndet

under övergångstiden kommer till stånd i den utsträckning fullmäktige

nu förordat. I likhet med fullmäktige räknar utskottet med att den

nya organisationen skall kunna genomföras under loppet av åren 1944—1946.

Skulle övergången till den nya personalstaten icke hinna fullbordas före den

1 januari 1947 bör det, såsom fullmäktige själva förutsatt, ankomma på dem

att före tidsperiodens utgång inkomma med förslag till de ändringar i övergångsplanen,

som då kunna befinnas påkallade.

Enligt fullmäktiges förslag skulle i lönegraderna RA 22, 20, 18 och 16

under övergångstiden finnas ett betydande antal övertaliga tjänstemän. Ifråga

om tjänstetillsättningar inom dessa grader under övergångstiden ha fullmäktige

utgått från att inom övergångsplanens ram tillsättningar skulle få

ske endast i den mån icke övertalig ordinarie personal i högre lönegrad funnes,

som kunde fylla ut de uppkomna vakanserna. Mot de sålunda ifrågasatta

reglerna, vilka syfta till ett successivt nedbringande av personaluppsätt
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

ningen under övergångstiden, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

... , ...

Vad fullmäktige i övrigt anfört och föreslagit under förevarande rubrik

föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

I den av fullmäktige föreslagna övergångsplanen synas böra införas de

ändringar, som sammanhänga med de utav utskottet i det föregående förordade

jämkningarna i fullmäktiges förslag till personalplan. Den sålunda

reviderade övergångsplanen torde böra tillämpas tillsvidare från och med

den 1 januari 1944 eller den senare dag, fullmäktige bestämma, till och

med den 31 december 1946. Hinder bör sålunda icke möta för fullmäktige

att, i den mån så anses lämpligt, sätta övergångsplanen i kraft successivt.

I förhållande till fullmäktiges ursprungliga förslag till övergångsplan innebär

det av utskottet sålunda tillstyrkta förslaget till övergångsplan bortsett

från ändrade tjänstebenämningar — följande avvikelser i fråga örn antalet

befattningar inom respektive lönegrader:

Biträdande bankdirektörer............................... |

Bankokommissarier......................................

Bankombudsman........................................ „,

> KA 2,0

Förste bankvaktmästare................................. |Ja

Bankvaktmästare........................................ **a ''

-3

+ 3

+ 1

-1

+ 1

-1

Ifrågavarande jämkningar i övergångsplanen ha, i den mån de ej föreslagits

av fullmäktige själva, i huvudsak godtagits av dem.

övergångsplanen skulle i enlighet härmed fa det utseende, som framgar

av Bilaga 5.

Till belysande av den ordinarie personalens storlek för närvarande, under

övergångstiden och efter genomförd organisation lämnas i tahlan a sid. 138.

en fullständig redovisning av personalen, fördelad på olika grupper, varjämte

i Bilaga 6 personalen dessutom fördelats på huvudkontoret och avdelnings
-

kontoren.

Vad först angår bankpersonalen, framgår av nyssnämnda tablå, att gällande

personalförteckning upptager ett sammanlagt antal tjänster av 301. Härav

äro dock för närvarande icke mindre än 34 tjänster vakanta. Av återstoden,

267 tjänster, ha 244 uppförts på övergångsplanen, vilket innebär att under

övergångstiden en sådan begränsning i tjänstetillsättningarna iakttages, att

sistnämnda antal icke därigenom överskrides. Då förslaget till personalplan

upptager endast 202 tjänster, innebär detta således, att etter övergångstidens

utgång en ytterligare minskning av antalet tjänster med 42 är avsedd att

äga rum.

Beträffande biträdespersonalen skulle, såsom närmare framgår av tablån,

däremot en viss ökning av antalet tjänster inträda under här avsedd period.

Vidkommande slutligen vaktpersonalen, skulle omorganisationen icke medföra

någon nämnvärd förändring i det nuvarande antalet befattningar förrän

på ett senare stadium.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Den nuvarande övervaktmästaren i lönegraden RA 15, tillika brandmästare,

bör kunna utan föregående ansökan konstitueras å tjänsten som Övervaktmästare

i lönegraden RA 16.

Tablå utvisande riksbankens ordinarie tjänstemän enligt nuvarande personalförteckning

samt enligt förslagen till personalplan och övergångsplan.

Gällande

Förslag

Förslag till

Lönegrad

personalför-

till personal-

övergångs-

teckning

plan

plan

Bankpersonal.

Riksbankschef ......................

RC 13

1

1

1

Vice riksbankschef..................

. 12

1

1

1

j Bankdirektörer......................

> 8

2

2

[ Andre deputerade ..................

» 5

2

Direktörer vid avdelningskontor, sedel-

tryckeriet och pappersbruket ......

> 4

1 4

4

4

Bankokommissarier..................

» 2

_

7

7

Bankråd............................

> 1

4

Direktörer vid avdelningskontor......

» 1

23

23

23

Bankkamrerare......................

t> a

_

1

1

Bankkamrerare......................

> b

_

2

2

Sekreterare..........................

» b

_

1

1

Bankokommissarier..................

RA 30

9

2 1

Bankombudsman....................

» 27

1

1

1

Bankkamrerare......................

» 26

10

8

8

Sekreterare..........................

> 26

1

Bankombudsman....................

» 24

1

1

1

Bankkamrerare m fl.................

> 24

21

13

13

Tjänstemän i........................

» 22

73

34

52

> J........................

> 20

23

27

25

» >.................

> 18

51

33

54

> 16

76

43

s 47

1

4301

202

244

Biträdespersonal.

Förste kontorsskrivare ..............

RA 14

_

4

4

Kontorsskrivare.....................

> 11

12

4

4

Kontorister.........................

» 9

_

4

4

Kameralbiträden....................

> 7

9

12

9

Kontorsbiträden ....................

> 4

9

20

20

8 30

44

41

Vaktpersonal.

Övervaktmästare....................

8 RA 16 (15)

1

1

1

Maskinmästare......................

» 13 (15)

1

1

1

Biträdande Övervaktmästare..........

» 12

1

1

1

Maskinist ..........................

> 10 (11)

1

1

1

Förste bankvaktmästare ............

• 10

—

1

1

> »

> 9

—

5

5

Chaufför.........................

> 8

1

1

1

T) .................

» 7

1

__

Eldare..............................

» 7

1

1

1

Bankvaktmästare....................

» 7

36

18

30

» .........

» 6

23

23

23

Gårdskarlar ........................

» 5

2

1

1

* 68

54

66

Summa

7 399

300

351

1 Därav en i RC 1. — 2 T. o. m. *•/• 1944. — 3 Härutöver skulle 7 tjänster övergångsvis

kunna tillsättas av fullmäktige. — 4 Därav 34 vakanta. — 8 Därav 10 vakanta. — 6 Därav 2

vakanta. — 7 Därav 46 vakanta. —- 8 Siffrorna inom parentes angiva nuvarande lönegradsplacering.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

139

IV. Särskilda ersättningar.

A. Vikariatsersättning.

Fullmäktige våren 1943.

Frågan om vikariatsersättningar inom riksbanken har ovan delvis berörts

i samband med behandlingen av löneställningen för de ställföreträdande

gruppcheferna vid huvudkontoret. Här må endast erinras om att fullmäktige

icke ansett sig böra tillstyrka utredningsmannens av lönekommittén biträdda

förslag, att vikariatsförordnanden med ty åtföljande vikariatsersättning borde

förekomma endast i de undantagsfall, då reglerna för vikariatslön kunde tilllämpas.

Fullmäktige hava emellertid icke ansett att vikariatsförordnanden

böra meddelas i samma utsträckning som hittills utan att även vid riksbanken

böra tillämpas de i viss mån restriktivare grunder, som gälla inom civilförvaltningen

i övrigt.

Föreskrifter angående vikariatsförordnanden inom riksbanken hava av fullmäktige

fastställts genom beslut den 9 augusti 1939. Enligt detta beslut skall

vid huvudkontoret och avdelningskontoren i Göteborg och Malmö vikarie i

regel förordnas å tjänst i 20 eller högre lönegrad, medan å lägre tjänster vikarie

borde förordnas endast efter särskilt beslut av direktionen. Vid

de mindre avdelningskontoren skulle den avvikelsen gälla, att vikariatsförordnanden

finge meddelas jämväl å tjänst (sorn registrator) i 18 lönegra.

den. Dessa grunder medförde en väsentlig inskränkning av vikariatsförordnandena

inom banken, vilka tidigare omfattat även lägre tjänster. Vissa

föreskrifter, vilka numera förlorat betydelse, avsågo att mildra övergången

till detta system. Avsteg från de av fullmäktige beslutade grunderna hava, på

enstaka undantag när, medgivits endast såtillvida, att vikariatsförordnanden

regelmässigt förekommit vid ledighet å tjänst i 18 lönegraden vid huvudkontoret.

Enligt de inom civilförvaltningen tillämpade grunderna för vikariatsförordnanden,

vilka såsom förut nämnts böra gälla även inom riksbanken, böra

dylika förordnanden icke meddelas i andra fall än då så är oundgängligen

erforderligt. I enlighet härmed bör något regelmässigt tilldelande av vikariatsförordnanden

icke ske utom beträffande vissa begränsade kategorier av befattningar,

såsom chefs- och förmanstjänster samt tjänster förenade med

funktioner, vilka endast kunna utövas av tjänstens ordinarie innehavare eller

särskild förordnad vikarie för honom. I övrigt förordnas, enligt de vid civilförvaltningen

tillämpade grunderna, vikarie företrädesvis å ledande befattningar,

men exempelvis en sekreterare eller annan tjänsteman med föredragningsskyldighet

erhåller ej alltid vikarie vid kortare ledighet; arbetet kan

nämligen vara sådant, att en ersättare vid endast några dagars vikariat icke

skulle bliva i tillfälle att göra någon nämnvärd insats. Vad åter angår underordnade

befattningar böra vikariatsförordnanden enligt de tillämpade principerna

endast förekomma i de fall, då särskild ersättare kräves för ombesörjande

av göromål av speciell natur, t. ex. kassörstjänst. Beträffande bokförings-,

revisions- och kansliavdelningar m. fl. är att taga hänsyn till det

förhållandet, att någon fullt konsekvent kvalitativ fördelning av göromålen

efter de olika tjänsternas lönegrad ofta icke lämpligen kan genomföras. Den

omfördelning av göromålen inom de större avdelningarna, som vidtages vid

semester och andra ledigheter, behöver därför icke i och för sig betinga med
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

delande av vikariatsförordnande. Härför fordras, att ersättaren får att utföra

göromål, som avgjort tillhöra en mera kvalificerad och ansvarsfylld

verksamhet än den, som är förenad med ersättarens egen befattning.

En planläggning av vikariatsförordnandena inom riksbanken i närmare anslutning

till praxis inom statsförvaltningen i övrigt synes böra ske i samband

med omorganisationens genomförande och utarbetandet av närmare instruktioner

för tjänstgöringen.

Lönenämnden.

Beträffande de under rubriken vikariatsersättning upptagna spörsmålen

har lönenämnden utöver vad nämnden tidigare anfört endast understrukit

det av fullmäktige gjorda uttalandet, att en planläggning av vikariatsförordnandena

inom riksbanken i närmare anslutning till praxis inom statsförvaltningen

i övrigt synts böra ske i samband med omorganisationens genomförade

och utarbetandet av närmare instruktioner för tjänstgöringen.

B. Felräkningspenningar.

Fullmäktige våren 1943.

Såsom ovan nämnts har utredningsmannen föreslagit, att nu utgående felräkningspenningar

till kassörer och vissa andra tjänstemän — per år utgörande

sammanlagt cirka 40,000 kronor — skulle slopas och riksbanken själv

ikläda sig den förlust, som kan uppkomma till följd av felräkningar. Kassörerna

skulle med andra ord endast stå sedvanligt tjänstemannaansvar.

Detta förslag mötte invändningar i de av Riksbankstjänstemännens förening

och Sveriges statstjänstemannanämnd avgivna yttrandena över utredningsmannens

betänkande, medan lönekommittén biträdde detsamma.

Vid de torda förhandlingarna har Riksbankstjänstemännens förening vidhållit,

att felräkningspenningar borde bibehållas. Därvid har föreningen

hänvisat till att felräkningspenningarnas borttagande i förening med föreslagen

sänkning av kassörstjänsternas lönegradsplacering medförde en så väsentlig

försämring av löneställningen för kassörerna, att befordran till dessa

tjänster komme att te sig mindre eftersträvansvärd. Föreningen befarade vidare,

att kassörerna skulle komma att själva vidkännas förlusten vid smärre

felräkningar hellre än att utsätta sig för det obehag, som vore förenat med

anmälan och utredning i dylika fall. Föreningen erinrade därjämte örn uttalanden

i frågan dels av fullmäktige i skrivelse till Bankoutskottet den 15

april 1937 (se BU:s utlåtande 1937 nr 55) och dels av generalpoststyrelsen i

ett år 1942 avgivet yttrande.

De nuvarande höga felräkningspenningarna — 1,500 kronor till kassör vid

huvudkontoret och till flertalet kassörer vid avdelningskontoren i Göteborg

och Malmö samt 750 kronor till kassörer vid övriga kontor — hava, såsom

tjänstemannaföreningen också framhållit, inneburit en faktisk löneökning

för flertalet kassörer. Hälften av felräkningspenningarna har nämligen utbetalats

till kassörerna samtidigt med avlöningen i övrigt, under det att den

andra hälften fonderats och använts för att täcka eventuella förluster till

följd av felräkningar (jfr bankoreglemente! 49 § 5 morn.). Det nuvarande

systemet får självfallet anses gynnsamt för befattningshavarna. Däremot är

detta med hänsyn till kostnaderna icke fallet ur riksbankens synpunkt. Fullmäktige

hava vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att det

är lämpligt att övergå till att låta riksbanken i likhet med affärsbankerna

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76

141

övertaga ansvaret för förluster i anledning av felräkningar. I konsekvens

härmed böra felräkningspenningarna slopas, därvid dock av hänsyn till de

nuvarande kassörerna vissa övergångsanordningar böra vidtagas.

De farhågor, som från personalföreningens sida framförts rörande möjligheterna

att, örn felräkningspenningarna indragas, rekrytera kassörstjänsterna,

torde vara överdrivna. Inträffande felräkningar höra visserligen rapporteras.

Så skall enligt gällande föreskrifter ske beträffande alla underskott

samt beträffande överskott å större belopp än 50 kronor. I viss utsträckning

kunna felräkningar icke undvikas. Förekomma de ofta kan det

innebära att vederbörande icke lämpar sig som kassör. Endast då de kunna

anses utvisa bristande ordentlighet och samvetsgrannhet böra de påverka

uppfattningen om kassörernas allmänna duglighet i bankens tjänst. Man

får alltså förutsätta, att frågan bedömcs i viss män affärsmässigt liksom på

andra håll, där felräkningspenningar ej utgå till kassörer.

Skulle Bankoutskottet icke ansluta sig till vad fullmäktige sålunda förordat,

torde fullmäktige beredas tillfälle att framlägga förslag beträffande de

belopp, som höra utgå i felräkningspenningar. En sänkning av nuvarande

belopp bör nämligen under alla förhållanden vidtagas, varjämte felräkningspenningarna

i sin helhet torde höra fonderas. Fonderade medel, i den man

de icke behövt tagas i anspråk för att täcka uppkommen brist, böra utbetalas

först när vederbörande icke vidare ifrågakommer som kassör. Fullmäktige

vilja i detta sammanhang erinra om att till postverkets kassatjänstemän

felräkningspenningar i regel utgå med 480 kronor per år. Ett fåtal kassörer

vid de största postkontoren uppbära felräkningspenningar med 600

kronor för år, vilket utgör maximibeloppet för felräkningspenningar vid

postverket. Någon fondering förekommer icke.

Såsom förut nämnts torde emellertid även beträffande de nuvarande kassörerna

böra vidtagas övergångsanordningar i avsikt att undvika, att dessa

skola drabbas av cn väsentlig inkomstminskning. Detta förhållande har uppmärksammats

av utredningsmannen. I utredningen bär nämligen föreslagits,

att de kassörer, som efter omorganisationens genomförande fortsätta i kassörstjänst

eller som till följd av omorganisationen bli placerade å annat arbete,

skulle övergångsvis beredas viss ersättning för mistade felräkningspenningar.

Denna ersättning skulle enligt utredningsmannens förslag utgå

under en femårsperiod med resp. 5/io, 4/io, 3/io, 2 ho och Vio av de felräkningspenningar,

som omedelbart före omorganisationen tillkommit vedelbörande.

Till detta förslag har lönekommittén anslutit sig.

Fullmäktige anse sig emellertid'' böra föreslå gynnsammare övergångsregler

Enligt fullmäktiges mening böra de kassörer, som efter omorganisationens

genomförande fortfarande hava att uppehålla kassörstjänst, i fortsättningen

erhålla felräkningspenningar till samma belopp för år, som utgick till

dem vid den tidpunkt, då riksbanken för nytillträdande kassörer overtog

förlustrisken för felräkningar. Därvid böra nuvarande fonderingsföreskrifter

tillämpas. Skulle kassör på egen begäran erhålla annat arbete eller skulle hail

till följd av bristande lämplighet för uppgiften enligt vedertagen praxis

ej längre ifrågakomma som kassör, bör han liksom hittills ej vidare komma

i åtnjutande av felräkningspenningar, dock att redan fonderat belopp, som ej

behöver tagas i anspråk för att täcka uppkommen förlust, då självfallet skall

utbetalas till honom. Skulle däremot kassör av organisatoriska skäl bliva

överförd till annat arbete, bör han övergångsvis erhålla viss gottgörelse, vdkon

hör utgå till dess att han befordrats till annan tjänst. Med hänsyn till att

kassör, till vilken ersättning övergångsvis skulle utgå, icke vidare löper förlustrisk,

kan det ej ifrågakomma att ersättningen bestämmes till felräknings
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

penningarnas hela belopp. Det synes rimligt, att ersättningen fastställes till

halva felräkningspenningarna, d. v. s. samma belopp, som kassören utfår i

samband med avlöningen i övrigt.

Fullmäktigen Björnsson har anfört följande avvikande mening:

»Utredningsmannen bar föreslagit borttagande av kassörernas rätt till felräkningspenningar.

Personalföreningen har uttalat sig för deras bibehållande

och därvid till skyddande av personalens egna intressen framhållit, att felräkningspenningarna

utgjort en förstärkning av avlöningsförmånerna för

kassörerna, vilken vore ägnad att göra kassörstjänsterna mera tilldragande.

Därjämte befarade föreningen, att kassörerna skulle föredraga att själva ersätta

smärre felräkningsbrister framför att utsätta sig för det obehag, som

vore förenat med anmälningar och utredningar i dylika fall.

Fullmäktigemajoriteten har vid frågans slutliga behandling främst med

hänsyn till kostnaderna kommit till uppfattningen, att riksbanken lämpligen

bör i likhet med affärsbankerna själv övertaga ansvaret för förluster i anledning

av felräkningar och i konsekvens härmed slopa felräkningspenningarna.

Jag finner icke anledning att understryka personalföreningens synpunkter i

den mån de avse att främja kassörernas privata intressen. Viktigare är uppenbarligen,

örn det verkligen från riksbankens egen synpunkt sett är lämpligt

att enbart med hänsyn till den förhållandevis ringa kostnaden och affärsbankernas

exempel slopa felräkningspenningarna. Fullmäktige lia tidigare intagit

en motsatt ståndpunkt. Så sent som år 1937 genomfördes på fullmäktiges

förslag omläganing av systemet med felräkningspenningar på sådant sätt,

att hälften därav skulle fonderas för vederbörande kassörs räkning. I sin skrivelse

till bankoutskottet yttrade fullmäktige beträffande den uppgift, felräkningspenningarna

då ansågos hava att fylla, från bankens synpunkt följande

(se utskottets utlåtande 1937 nr 55).

’I valet mellan tjänst, varå innehavaren löper felräkningsrisk, och tjänst i samma

lönegrad utan sådan risk torde tjänsteman, därest felräkningspenningar ej utgå,

alltid föredraga den riskfria befattningen. Utan den lockelse, som felräkningspenningarna

erbjuda, torde det därför ej vara möjligt att utse kassör ur kretsen av

ett antal hugade aspiranter. I stället finge tjänstemän, eventuellt mot sin vilja, beordras

att tjänstgöra såsom kassör. Det är givet, att ett sådant system bleve mindre

friktionsfritt än det närvarande.

Om riksbanken själv påtoge sig kassörsrisken och således indroge felräkningspenningarna,

skulle kassörens påpasslighet möjligen försvagas. Uppkommen förlust

skulle betalas av banken. En felväxling behövde ej nödvändigtvis betraktas såsom

graverande. Kassör torde med visst fog kunna försvara sig med att man kan vara

en god banktjänsteman utan att vara en god kassör. Om riksbanken på grund av

upprepade felväxlingar funne honom olämplig att vidare vara kassör, kunde han

rent av betrakta detta såsom en för honom fördelaktig förändring.

Systemet med felräkningspenningar, som tillämpats under en lång följd av år,

synes erbjuda sådana fördelar, att det bör bibehållas i riksbanken. Att affärsbankerna

i allmänhet ej tillämpa detsamma torde bero på dessa bankers större handlingsfrihet

beträffande sina tjänstemän. Affärsbankerna hava för övrigt möjlighet

att, örn så visar sig behövligt, bereda sina kassörer bättre förmåner än icke-kassörer.’

Mot förslaget att fondera felräkningspenningar reserverade sig två ledamöter.

Borttagande av felräkningspenningarna ifrågasattes icke av någon.

Samtliga de fem ledamöter av fullmäktige, som utan reservation godkände

förslaget, äro alltjämt kvar i fullmäktige och hava nu deltagit i besluten rörande

omorganisationsförslaget.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

143

Det förtjänar särskilt beaktande, att samtliga kassörer vid postverket lia

felräkningspenningar till belopp växlande efter omsättningen i vederbörandes

kassor. Helt nyligen bar inom postverket förslag att slopa felräkningspenningarna

diskuterats, men man har kommit till det resultatet, alt i ett statligt

verk sådant som postverket felräkningspenningarna lia en mycket viktig

uppgift att fylla. Därvid har särskilt en synpunkt framhållits, vilken icke

kommit till uttryck i fullmäktiges här ovan återgivna yttrande. Man anser

sig nämligen icke kunna påräkna en lika rask expedition från kassörernas

sida, om de veta nied sig, att varje felräkning, liten eller stor, skulle antecknas

och eventuellt komma att bedömas som beroende på ovarsamhet eller

oskicklighet i tjänsten.

Enligt min mening kunna de skäl, som förmått affärsbankerna att slopa

felräkningspenningarna, icke vara vägledande för ett statens verk. Jag finner

fullmäktiges så sent som 1937 angivna skäl alltjämt giltiga och har därför

inom fullmäktige yrkat på bibehållande av felräkningspenningar åt tjänstgörande

kassörer.

Emellertid hindrar detta icke, att en revision beträffande systemet kan vara

erforderlig. Om kassaomsättningen för kassörerna kommer att minskas genom

rationaliseringsåtgärder, finner jag det rimligt, alt felräkningspenningamas

belopp likaledes reduceras. Därjämte vill jag ifrågasätta, örn man icke

borde fondera felräkningspenningarna helt och hållet i stället för som nu endast

till hälften, eftersom det förekommit, att kassörer någon gång haft så

stora kassabrister, att de icke kunnat ersättas med fonderade felräkningspengar.

»

Lönenämnden.

Vad angår frågan örn felräkningspenningar, hava fullmäktige ansett det

lämpligt att övergå till att låta riksbanken i likhet med affärsbankerna övertaga

ansvaret för förluster i anledning av felräkningar och hava i konsekvens

härmed funnit, att felräkningspenningarna böra slopas, varvid dock av hänsyn

till de nuvarande kassörerna vissa övergångsanordningar ansetts böra vidtagas.

Fullmäktige hava vidare framhållit, att, därest bankoutskottet icke skulle

ansluta sig till vad fullmäktige sålunda förordat, en sänkning av nuvarande

belopp under alla förhållanden bör äga rum och att felräkningspenningarna

i sin helhet böra fonderas.

Lönenämnden vill i denna fråga erinra, att felräkningspenningar principiellt

sett uteslutande äro avsedda alt utgöra ersättning för den risk för felräkningar,

som kan uppstå vid mottagandet och utgivandet av kontanta medel,

och att de sålunda böra avvägas efter de risker, vilka i de särskilda fallen

kunna föreligga. Då en förutsättning för fullmäktiges förslag örn felräkningspenningarnas

borttagande såsom ovan nämnts är, att riksbanken övertager

förluster i anledning av felräkningar, följer med den nyssnämnda principiella

uppfattningen av felräkningspenningarnas natur, att någon egentlig

risk för vederbörande kassör att bliva ekonomiskt lidande för en förelupen

felräkning icke föreligger och att felräkningspenningar därför icke äro motiverade.

Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra, att felräkningspenningar

till kassörer med flera borttagits inom den civila och militära statsförvaltningen

under innevarande år, med undantag i stort sett endast för de

s. k. diskkassorna. Det må nämnas, att penningomsättningen vid vissa kassor,

vid vilka felräkningspenningar numera icke utgå, är av en betydande

storleksordning. Beträffande de s. k. diskkassorna, vilka i vissa mån torde

vara jämförbara med riksbankens kassor, har allmänna lönenämnden i det

förslag, som ligger lill grund för de ändrade bestämmelserna, uttalat afl

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

nämnden haft under övervägande frågan om borttagande av felräkningspenningar

även vid dylika kassor men därvid funnit, att detta knappast läte

sig göra utan att statsverket samtidigt iklädde sig garanti för att kassatjänsteman

hölies skadeslös för inträffande felräkningar. Nämnden fann emellertid

detta spörsmål kräva omfattande utredningar och uttalade endast, att, därest

den berörda frågan ansåges böra upptagas till omprövning, densamma borde

göras till föremål för särskild utredning. Tanken att belt och hållet övergiva

systemet med felräkningspenningar är sålunda icke främmande inom statsförvaltningen.

Då fullmäktige beträffande kassörerna vid riksbanken ansett

sig kunna förorda, att banken direkt övertager ansvaret för uppkommande

förluster på grund av felräkningar och då de övergångsanordningar fullmäktige

föreslagit äro för de nuvarande kassörerna mycket förmånliga, anser sig

lönenämnden för riksdagens verk under åberopande av vad ovan anförts angående

felräkningspenningarnas natur kunna ansluta sig till förslaget om

felräkningspenningarnas borttagande.

Det må i anledning av fullmäktiges andra alternativ endast påpekas, att fullmäktige

redan på grund av nuvarande bestämmelser ha möjlighet att nedsätta

felräkningspenningarnas belopp, enär dessa äro angivna såsom högstbelopp.

En reservant, herr Hägglund, har ej kunnat biträda lönenanmdens majoritets

uttalande örn borttagande av till riksbankens kassörer utgående felräkningspenningar,

utan ansett att dessa böra bibehållas åtminstone sa länge

de finnas kvar vid de s. k. diskkassorna inom den civila och militära statsförvaltningen.

En reduktion av beloppen av nu inom riksbanken utgående felräkningspenningar

har synts reservanten emellertid utan olägenhet kunna

verkställas. Därjämte kan enligt reservantens mening ifrågasättas, örn ej felräkningspenningarna

för framtiden borde fonderas belt och hållet.

Herr Ahlin har ansett, att i avvaktan på en allsidig och grundlig utredning

någon förändring beträffande felräkningspenningarna ej borde vidtagas. Behovet

av en dylik utredning har synts tillfullo bekräftat, ej minst genom fullmäktiges

egen vacklande hållning i frågan.

C. Vissa arvoden m. m.

Fullmäktige våren 1943.

I gällande avlöningsstat finnes uppfört ett belopp av högst 10,000 kronor

för särskilda arvoden. Enligt vad som framgår av bankoutskottets vid 1935

års riksdag utlåtande nr 65 (sid. 10) må beloppet av fullmäktige tagas i anspråk

för arvoden i sådana fall, då speciella kunskaper måste ställas å tjänsteman

och den enligt löneplanen utgående avlöningen icke anses innebära skälig

ersättning härför. Det synes önskvärt, att medgivande lämnas fullmäktige

att även efter omorganisationens genomförande använda högst samma belopp

per år för enahanda ändamål. Med hänsyn till att syftet är att i den

nya personalförteckningen söka anpassa lönerna efter arbetets art och svårighetsgrad,

kan det dock förutsättas att ett dylikt bemyndigande endast undantagsvis

kommer att tagas i anspråk, sedan de nu från anslaget utgående

arvodena avvecklats.

För närvarande utgå från anslagsbeloppet dels arvoden, vilka åro förenade

med vissa tjänster å utrikesavdelningen, nämligen som kamrerare i 26 lönegraden

(1,500 kronor) och i 24 lönegraden (900 kronor) samt som utrikeskorrespondent

(600 kronor) och dels personliga arvoden å sammanlagt 3,300

kronor till vissa tjänstemän vid huvudkontoret i högst 18 lönegraden, vilka

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

145

hava att utföra ansvarsfullare uppgifter än som i och för sig följer av lönegradsplaceringen.

Såsom ovan antytts bör av omorganisationen följa, att de med vissa tjänster

nu förenade arvodena, vilka samtliga utgått under en lång följd av år, böra

avvecklas. Detsamma bör även gälla i fråga om de personliga arvodena. Det

synes emellertid skäligt att gardera arvodenas innehavare mot förlust i anledning

härav. Dessa böra följaktligen övergångsvis bibehållas vid nu utgående

arvoden, till dess att de eventuellt vinna befordran till tjänst i högre

lönegrad. Skulle den löneökning, som blir en följd av befordran, täcka allenast

en del av arvodet, bör detta reduceras endast med ett belopp motsvarande

löneökningen.

Enligt samma grunder böra avvecklas de arvoden å 696 kronor för år,

som för närvarande utgå till vissa vaktmästare vid huvudkontoret för postbefordran

och inkasseringsuppdrag (se ovan under rubriken »Vaktpersonal»).

Det för sistnämnda ändamål i gällande avlönings- och pensionsstat upptagna

beloppet å högst 7,000 kronor bör följaktligen tillsvidare bibehållas.

I nämnda stat finnes vidare uppfört ett belopp å högst 4,000 kronor för

gratifikationer och belöningar, som avses i 28 § 2 mom. avlöningsreglementet

och 21 § 1 mom. icke-ordinariereglementet för riksdagens verk. För att

bereda fullmäktige möjlighet att tillerkänna tjänstemän, vilka hava att utföra

arbete eller uppdrag, som kan anses falla utanför deras vanliga tjänstutövning

(se 28 § 3 mom. avlöningsreglementet och 21 § 2 mom. icke-ordinariereglementet),

finnes vidare i staten anvisat ett belopp av förslagsvis 6,000

kronor. Även dessa båda belopp böra oförändrade kvarstå i staten.

Det belopp om 5,800 kronor, som avses för arvoden till tjänstemän, vilka

verkställa särskilda undersökningar vid avdelningskontoren, bör däremot

kunna utgå ur staten, när kontrollcentralen blivit organiserad. I de arbetsuppgifter,

som ankomma på tjänstemännen å denna avdelning, bör nämligen

ingå att verkställa dylika undersökningar och utredningsmannen har i

sitt förslag avpassat personalens löneställning med denna utgångspunkt. Däremot

bör givetvis även i fortsättningen till tjänstemän, som hava att utföra

särskilda undersökningar, utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt

härför gällande bestämmelser.

Till föreståndaren för sedeltryckeriet Einar Lagrelius utgår för närvarande

ett personligt lönetillägg å 2,000 kronor per år. Eftersom Lagrelius även efter

omorganisationens genomförande skulle bibehållas vid nuvarande löneställning,

bör nämnda lönetillägg jämväl i fortsättningen tillkomma honom. Något

nytt riksdagsbeslut härom erfordras emellertid icke.

Därest den nuvarande förvaltaren vid pappersbruket Carl Wallentin kommer

att kvarstå i tjänst efter omorganisationens genomförande, bör han bibehållas

vid nuvarande löneställning, nämligen i lönegraden RC 1 med ett

personligt lönetillägg av 2,000 kronor för år.

Såsom i utredningen omnämnts (sid. 199) upprättas inom ombudsmansexpeditionen

proklamaförteckning. Denna har distribuerats till abonnenter

utom banken och inkomsten härav — under de senaste tre åren i genomsnitt

uppgående till 1.000 å 1,100 kronor — har lika fördelats mellan ombudsmannen

Marcus Öhlin och biträdande ombudsmannen Einar Falk. I enlighet

med utredningsmannens förslag bör inkomsten av proklamaförteckningen i

fortsättningen tillfalla riksbanken. För sina minskade inkomster till följd

härav böra ombudsmännen, såsom utredningsmannen förutsatt, beredas viss

gottgörelse. Denna synes böra bestämmas till förslagsvis 500 kronor för år

till envar av Öhlin och Falk, att utgå så länge vederbörande innehar sin nuvarande

tjänst.

Bihanq till riksdagens protokoll 19i3. 8 samt. Nr 7C>.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Lönenämnden.

Fullmäktige hava i fråga om det i gällande avlöningsstat uppförda beloppet

av högst 10,000 kronor för särskilda arvoden framhållit önskvärdheten

av att fullmäktige erhålla medgivande att även efter omorganisationens genomförande

använda högst samma belopp per år för enahanda ändamål, vartill

medlen nu äro anvisade. Fullmäktige hava tillika uttalat, att ett dylikt

medgivande endast undantagsvis komme att tagas i anspråk. Enligt lönenämndens

mening föreligger icke tillräcklig anledning att bibehålla ifrågavarande

arvodespost för annat ändamål än utbetalande av övergångsvis utgående

ersättningar. I de undantagsfall då den utmätta avlöningen icke skulle

anses utgöra skälig ersättning för tjänsten, torde nämligen möjlighet föreligga

att för ändamålet disponera det för gratifikationer och belöningar uppförda

beloppet. Lönenämnden vill i detta sammanhang nämna, att avlöningsreglementet

lämnar möjlighet att bevilja tjänsteman tjänstledighet med bibehållande

av en viss del av lönen för viss tid, varunder han idkar studier eller

bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket. Härigenom

kan, om speciella kunskaper erfordras för viss befattning, tjänsteman åtminstone

delvis på bankens bekostnad förskaffa sig erforderlig kompetens,

ett förhållande som torde böra tagas i betraktande vid bedömande av frågan

om utbetalande av särskild ersättning.

Fullmäktige hösten 1943.

Fullmäktige hava, därest bankoutskottet med hänsyn till vad lönenämnden

anfört icke skulle biträda fullmäktiges förslag att använda ett belopp

av högst 10,000 kronor för särskilda arvoden, hemställt, att det för gratifikationer

och belöningar anvisade beloppet å högst 4,000 kronor för år ökas

till förslagsvis högst 12,000 kronor. Under övergångstiden borde emellertid

även förstnämnda anslag under alla förhållanden kvarstå för utbetalning av

övergångsersättningar. •

Utskottets yttrande.

Fullmäktige ha ansett, att vikariatsförordnanden inom riksbanken böra

förekomma endast i de fall då så är oundgängligen erforderligt. I detta

uttalande finner sig utskottet böra instämma. En planläggning av vikariatsförordnandena

inom riksbanken till närmare överensstämmelse med praxis

inom statsförvaltningen i övrigt torde, såsom fullmäktige och lönenämnden

framhållit, lämpligen böra ske i sammanhang med omorganisationens genomförande.

Vad angår felråkningspenningarna, har utskottet i likhet med lönenämnden

funnit sig kunna ansluta sig till fullmäktiges förslag om borttagandet av

desamma. De ifrågasatta övergångsreglerna lia icke givit utskottet anledning

till erinran.

Slutligen får utskottet i anslutning till fullmäktiges och lönenämndens uttalanden

understryka önskvärdheten av att de med vissa tjänster förenade

arvodena avvecklas, varvid dock nuvarande innehavare må övergångsvis bibehållas

vid sina arvoden, intill dess de befordras till högre tjänst. Skulle

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

147

löneökningen därvid täcka endast en del av arvodet, bör detta reduceras endast

med belopp motsvarande löneökningen. Det synes vid slopande av nuvarande

arvodespost å 10,000 kronor vara ofrånkomligt, att posten till gratifikationer

och belöningar på sätt fullmäktige ifrågasatt ökas från 4,000 till

12,000 kronor. Utskottet förutsätter, att fullmäktige i blivande förslag till

avlönings- och pensionsstat för riksbanken vidtaga härav betingade ändringar.

Vad fullmäktige i övrigt anfört och föreslagit under förevarande punkter

har icke givit utskottet anledning till erinran.

V. Kostnadsberäkningar m. m.

Fullmäktige våren 1943.

Utredningsmannen har framhållit, att det för att rationellt kunna ordna

arbetet inom huvudkontoret förutsättes, att vissa ändringsarbeten vidtagas

därstädes. Dessa ändringsarbeten, vilka närmare angivits å en av arkitekten

Lars-Erik Lallerstedt upprättad ritning, hava beräknats draga en kostnad

av 37,715 kronor. Medel torde böra anvisas för arbetenas utförande i énlighet

med fullmäktiges bestämmande. För att erhålla viss marginal för oförutsedda

förhållanden — erfarenheten har visat att man har att räkna nied

dylika när det gäller ändrings- och reparationsarbeten — torde förslagsvis

50,000 kronor böra ställas till förfogande för ändamålet.

För att kunna genomföra den tekniska omläggning av arbetsrutinen, som

omorganisationsförslaget förutsätter, erfordras anskaffande av vissa kontorsmaskiner,

såsom bokföringsmaskiner med räkneverk, kvitteringsmaskiner

m. m. Kostnaden för maskinanskaffningen har av utredningsmannen beräknats

icke komma att överstiga 150,000 kronor. För att även här hålla viss

marginal torde ett belopp av förslagsvis 175,000 kronor böra anvisas för bestridande

av nu ifrågavarande kostnader.

Utredningsmannen har beräknat, att kostnadsbesparingen efter genomförandet

av hans förslag skulle uppgå till sammanlagt 1,250,000 kronor för år.

Dessa beräkningar utgå från den förutsättningen, att riksbankens arbetsvolym

i fortsättningen skulle bliva oförändrad. De ändringar, som fullmäktige

föreslagit i förhållande till utredningsmannens organisationsplan, havå

knappast varit av den art, att de i och för sig föranleda några större kostnadsökningar.

Vissa besparingar uppkomma genom att en del tjänster överflyttats

från RC- till RA-planen, men denna besparing motväges av fullmäktiges

förslag om bibehållande av vikariatsersättningar i viss utsträckning,

anvisande av medel för vissa nya eller höjda arvoden m. m.

Med hänsyn till att fullmäktige icke nu framlägga definitivt förslag till n^

personalförteckning kan det emellertid ej angivas, huru stora besparingar

som slutligt kunna vinnas genom omorganisationen. Under organisationsarbetets

fortgång komma fullmäktige att årligen meddela utskottet omfattningen

av kostnadsminskningen. Till en början kan denna icke bli särskilt

betydande, eftersom man övergångsvis har att räkna med i stort sett oförändrad

personaluppsättning och med vissa kostnader för maskinanskaffning,

ändringsarbeten inom huvudkontoret m. m.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Utskottets yttrande.

Beträffande frågan om medel för utförande av vissa ändringsarbeten inom

huvudkontoret ävensom för viss maskinanskaffning synes, såsom utskottet i

det föregående anfört, något särskilt beslut av riksdagen örn anvisande av dylika

medel icke vara påkallat.

Vad angår den kostnadsbesparing, som skulle ernås efter genomförandet av

det av utskottet tillstyrkta omorganisationsförslaget, torde densamma komma

att väsentligen understiga den av utredningsmannen beräknade. Detta sammanhänger

givetvis med de ändringar, som av utskottet ifrågasatts i förhållande

till utredningsmannens förslag, främst beträffande avdelningskontorens

organisation. Med hänsyn till att den verkliga besparingen kan överblickas

först efter övergångstidens slut, har utskottet icke funnit skäl att nu låta verkställa

en uppskattning av besparingen.

VI. Författningsändringar.

Fullmäktige våren 1943.

I utredningsmannens förslag (utredningen sid. 242—245) återfinnes en

uppräkning av de författningsbestämmelser, som böra ändras i anledning av

omorganisationen. Flertalet av dessa bestämmelser böra erhålla ändrad lydelse

även vid genomförande av fullmäktiges förslag, varjämte vissa ändringar

tillkomma (såsom beträffande kontorsstyrelsernas sammansättning

och styrelseledamöternas avlöningsförmåner). Såsom Bilaga l1 bifogas förslag

till de ändringar i §§ 16—18 samt 26 och 27 bankoreglementet, som föranledas

av fullmäktiges förslag i förenämnda skrivelse den 31 mars 1943 angående

direktionens, lånedelegationens, industriverksstyrelsens och kontorsstyrelsernas

sammansättning.

Förslag har vidare upprättats om ändrad lydelse av 1 § 1 morn., 5 §, 11 §

1 morn., 12 § samt 15 § 1 mom. avlöning sreglementet för riksdagens verk

av den lydelse härvid fogade Bilaga 21 2 utvisar. Utöver de ändringar, som

framgå av sistnämnda förslag, bör därjämte beslutas, att 49 § 2—4 mom.

i avlöningsreglementet skola upphöra att gälla. Förslaget avser i huvudsak

de jämkningar, som föranledas av direktionens ändrade sammansättning

samt tillkomsten av lönegraderna RC a och RC b. För att undvika ändringar

jämväl i tjänste- och familjepensionsreglementena har det ansetts

lämpligt att bibehålla dessa av utredningsmannen föreslagna lönegradsbeteckningar.

Som pensionsrätt icke skulle bli förenad med de tjänster, vilka

fullmäktige föreslagit skola inplaceras i dessa lönegrader, är nämligen ändring

i pensionsreglementena för närvarande icke i och för sig erforderlig.

Förslag till ändringar i andra för riksbanken gällande författningsbestämmelser

samt till de ytterligare ändringar i bankoreglementet, vilka kunna betingas

av omorganisationen, hava ännu icke hunnit utformas och praktiska

skäl tala för att fullmäktige böra avvakta med sådana förslag till dess att

riksdagen meddelat beslut i huvudfrågan.

1 Återgiven här nedan såsom Bilaga 7.

2 Återgives här nedan såsom Bilaga 8.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

149

Fullmäktige hösten 1943.1

Utöver de ändringar i bankoreglementet, vilka fullmäktige föreslagit i skrivelse

den 17 maj 1943 och i promemoria till Bankoutskottet den 14 oktober

1943, torde ytterligare vissa ändringar böra vidtagas i nämnda reglemente

vid genomförande av den av fullmäktige föreslagna omorganisationen av

riksbanken.

Enligt § 29 mom 1 i nämnda reglemente är antalet ordinarie tjänster i

varje lönegrad bestämt i personalförteckningen. Som tjänsternas antal enligt

fullmäktiges förslag temporärt skall bestämmas i övergångsplanen, bör

momentet i formellt avseende jämkas.

I sin skrivelse den 17 maj 1943 hava fullmäktige föreslagit, att fullmäktige

skulle tillerkännas rätt att pröva, huruvida medelst förordnande på viss

tid tillsatt tjänsteman med lön enligt löneplan RC skall få återgå till tidigare

innehavd konstitutorialtjänst, därest hans förordnande upphört. Förslaget

förutsätter, att § 29 mom. 2 ändras. Första punkten i sagda moment torde

kunna utgå, eftersom särskild bestämmelse icke erfordras för att en konstitutorialtjänst

skall få återbesättas, när dess innehavare erhåller ordinarie

förordnandetjänst, tillsatt på viss tid.

I § 30 mom. 1 bör bestämmelsen om kompetensvillkoren för att erhålla

tjänst som »biträdande» ombudsman utgå, eftersom denna tjänstetitel skulle

försvinna.

Enligt vad fullmäktige föreslagit skola samtliga ordinarie tjänster i riksbanken

med lön enligt löneplan RA tillsättas genom konstitutorial. Med

hänsyn härtill torde § 33 andra stycket böra utgå och en mindre formell

jämkning vidtagas i nuvarande tredje stycket av sagda paragraf. — Nuvarande

fjärde stycket bör vidare ändras så att detsamma innefattar bestämmelse

om att ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC 1—

13 skola tillsättas medelst förordnande på viss tid, högst tre år i sänder,

samt att tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC a eller RC b skola

tillsättas genom förordnande tillsvidare.

I § 35 bör vidtagas den formella ändringen, att industriverksstyrelsen i

stället för inspektör för sedeltryckeriet och pappersbruket skall äga meddela

föreskrifter beträffande göromålen vid dessa verk. En motsvarande ändring

bör vidtagas i 37 §. Eventuellt kunde sistnämnda paragraf helt utgå, eftersom

den befogenhet, som paragrafen lämnar fullmäktige, torde tillkomma

dem utan uttryckligt stadgande.

I § 40 mom. 3, som innehåller föreskrifter örn ordinarie tjänstemäns degradering

eller skiljande från tjänsten, torde böra inflyta en bestämmelse,

som begränsar möjligheten till degradering att avse tjänstemän med konstitutorial.

Tvångsvis nedflyttning av på viss tid förordnad tjänsteman med

lön enligt löneplanep RC till tjänst i lägre lönegrad inom samma löneplan

eller till konstitutorialtjänst kan nämligen icke ske.

Förslag till ovan avsedda ändringar i bankoreglementet bifogas (Se Bilaga

11).

I sin skrivelse den 17 maj 1943 hava fullmäktige föreslagit, att 49 § 2—4

mom. avlöningsreglcmcntet för riksdagens verk skulle upphöra att gälla.

Örn, såsom lönenämnden ifrågasatt, vice riksbankschefens nuvarande löneställning

icke skulle bibehållas, erfordras ändring jämväl i 1 mom. av sagda

paragraf. Skulle, såsom lönenämnden föreslagit, fullmäktige bemyndigas

tillerkänna biträdande bankdirektör arvode utöver lönen bör nuvarande 2

1 Ilar återgives innehållet i en av bankrådet 1 ij. Ekengren upprättad, av fullmäktige godkänd

promemoria.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Bankoutskottets utlåtande nr 76.

mom. utbytas mot ett stadgande, som lämnar fullmäktige dylikt bemyndigande.

Bestämmelserna angående felräkningspenningar i 49 § 5 mom. torde

lämpligen böra kvarstå tillsvidare för att tillämpas å de kassörer, till vilka

enligt fullmäktiges förslag felräkningspenningar övergångsvis skall utgå.

Utskottets yttrande.

. Såsom utskottet i det föregående framhållit, föranleda de av utskottet

framlagda förslagen beträffande riksbankens ledning vissa ändringar i fullmäktiges

förslag till ändrad lydelse av §§ 16—18 bankoreglementet. På sätt

närmare framgår av Bilaga 1, har utskottet i § 16 infört erforderliga stadganden

örn deputeraden och bestämmelser angående resekostnadsersättning

åt fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm. I § 17 mom. 1 har upptagits

föreskrift örn direktionens sammansättning, arbetsområde, beslutförhet m. m.

i enlighet med utskottets förslag. Nuvarande mom. 2, som innehåller bestämmelser

örn lånedelegationen, har uteslutits, enär dess uppgift skulle övertagas

av direktionen. I stället ha under samma moment införts erforderliga stadganden

örn industristyrelsen. De ändringar, som av utskottet vidtagits i § 18,

äro väsentligen av formell natur.

Mot de av fullmäktige föreslagna ändringarna i §§ 19, 26, 27, 29, 30, 33,

35, 37 och 40 bankoreglementet har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Likaså biträder utskottet fullmäktiges förslag beträffande ändrad lydelse i

vissa delar av avlöningsreglementet för riksdagens verk. Föreskrift om det

särskilda arvode, som enligt utskottets förslag skulle tillkomma ställföreträdande

sektionschef, har av utskottet intagits under 49 § 2 mom. i stället för

riuvarande stadgande om ersättning till vikarie för riksbankschefen. Ifrågavarande

ändringar i avlöningsreglementet framgå av Bilaga 2.

Enligt 3 § 1 morn., 4 § 1 mom. och 8 § 2 mom. av riksbankens tjänstepensionsr

eglé mente för arbetare samt 3 § 1 mom. av riksbankens familjepensionsreglemente

för arbetare skall prövning utövas av eller viss befogenhet

kunna tillkomma riksbankens direktion. Utskottet har i det föregående förordat,

att en särskild industristyrelse skulle inrättas, vilken skulle handlägga

iadministrativa ärenden rörande riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.

I anledning härav har, såsom framgår av Bilaga 3, i nyssnämnda fyra författningsrum

ordet »direktionen» utbytts mot »industristyrelsen».

De föreslagna författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari

1944.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

151

Utskottets hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förevarande

förslag, må

1) i princip godkänna den plan för riksbankens omorganisation,

som av utskottet här ovan förordats;

2) med tillämpning från och med den 1 januari 1944

a) godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till ändrad

lydelse i vissa delar av bankoreglementet,

b) godkänna härvid såsom Bilaga 2 fogat förslag till ändrad

lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för riksdagens

verk,

c) godkänna härvid såsom Bilaga 3 fogade förslag till ändrad

lydelse i vissa delar av riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare samt till ändrad lydelse i viss del av riksbankens

familj epensionsreglemente för arbetare,

d) besluta, att den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

skall, i vad den avser riksbanken, erhålla den

ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad Bilaga 4;

3) godkänna härvid såsom Bilaga 5 fogat förslag till ram

för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan), att

tillämpas tillsvidare från och med den 1 januari 1944 eller

den senare dag, fullmäktige bestämma, till och med den 31

december 1946;

4) bemyndiga fullmäktige att utöver övergångsplanen tillsätta

högst sju tjänster i lönegraden RA 16;

5) bemyndiga fullmäktige att till indragningsstat överföra

högst tolv tjänstemän, därav högst två i lönegraden RA 24

och återstoden i lägre lönegrader, med rätt för de till indragningsstat

överförda att åtnjuta avlöning enligt ortsgrupp C;

6) bemyndiga fullmäktige att använda ett belopp av högst

20,000 kronor per år för arvode åt en direktörsassistent; samt

7) bemyndiga fullmäktige att i övrigt vidtaga de åtgärder

i samband med omorganisationens genomförande, som av

utskottet här ovan förordats.

Stockholm den 30 november 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Akerberg, Berling, Nordenson, Sandén, Friggeråker,

Sundvik, Sylwan och Ohlin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, .Andersson

i Munkaljungby, Ericsson i Åtvidaberg, Mattsson i Eneryda och Molander; dock

att herr Hallberg d stället för herr Andersson 1 Falkenberg deltagit vid behandlingen av

ärendena under del I utom d vad avser avdelningskontorens organisation samt sedeltryckeriet

och pappersbruket.

Reservationer och Särskilt yttrande se sid. 177—182.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

153

Bilaga 1.

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar av bankoreglementet.

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig riksbankschef samt inom eller utom

sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande

förfall träda i hans ställe (vice riksbankschef).

Därjämte utse fullmäktige inom sig en deputerad för tid till dess nästa

fullmäktigeval försiggått. Är deputeraden under längre tid förhindrad att

tjänstgöra, äga fullmäktige utse annan fullmäktig att under tiden vara deputerad.

Instruktion för deputeraden utfärdas av fullmäktige.

Mom. 2. Vid förfall för fullmäktiges ordförande inkallas den av Konungen

förordnade suppleanten.

Vid förfall för annan fullmäktig än ordföranden eller riksbankschefen

inkallas av riksdagen utsedd suppleant, om styrelsen eljest ej är beslutför

eller förekommande ärendes vikt det föranleder.

Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är

förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna annan av riksdagen

vald fullmäktig eller sektionschef att uppehålla befattningen såsom

riksbankschef.

Mom. 4. När fullmäktig---såsom fullmäktig.

Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7,000

kronor.

Därjämte utgå särskilda arvoden till fullmäktiges ordförande med 1,500

kronor för år och till deputeranden, efter fullmäktiges bestämmande, med

högst 8,000 kronor för år. Envar av dem äger åtnjuta ledighet med bibehållet

arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver avstå, ordföranden

arvodet såsom fullmäktig och deputeraden honom enligt detta moment tillkommande

arvoden. I sådan ledighet inräknas ej lid, varunder ordföranden

eller deputeraden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i riksbankens

tjänst.

Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående

arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,

stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning

efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje resa, som han

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Bankoutskottets utlåtande nr 76.

i och för fullgörande av uppdraget såsom fullmäktig företager från hemorten

och åter.

Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning

med belopp, som fullmäktige bestämma.

Mom. 6. Av Konungen---år räknat.

Suppleant, som här avses, äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom

fullmäktig samt vid återresa efter slutad tjänstgöring åtnjuta, förutom

resekostnadsersättning efter samma grunder som ledamot av riksdagen, traktamente

enligt traktamentsklass A i allmänna resereglemente!.

Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig

eller suppleant för fullmäktig åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning:
a)

vid resa---fullmäktige bestämmas.

§ 17.

Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges

bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige, tillse

utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom banken,

verkställa köp och försäljning av utländska valutor, pröva utlåningsärenden

samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt.

Direktionen skall bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, deputeraden,

en annan av de av riksdagen valda fullmäktige (jourhavande fullmäktig)

samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde det ärende hör,

som föreligger till bedömande, fullmäktige obetaget föreskriva, att vid behandlingen

av visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer

skola deltaga.

Fullmäktiges andra riksdags valda ledamöter än riksbankschefen och deputeraden

skola alternera såsom jourhavande fullmäktig enligt turordning,

som bestämmes av fullmäktige.

Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall

vara ordförande i direktionen. Direktionen är beslutför, när minst tre ledamöter,

bland dem deputeraden eller jourhavande fullmäktigen, äro närvarande.

Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid direktionssammanträde förekommande ärende skall hänskjutas till

fullmäktige, örn någon av de närvarande ledamöterna det yrkar.

Lån från avbetalningslånefonden till eller med borgen av tjänsteman i riksbanken

eller styrelseledamot vid avdelningskontor må beviljas endast av fullmäktige.

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en styrelse (industristyrelsen), bestående

av en fullmäktig, ordförande, en sektionschef samt en utom riksbanken

utsedd industrisakkunnig ledamot, att i enlighet med instruktion, som

av fullmäktige fastställes, i stället för direktionen handlägga ärenden, som

angå sedeltryckeriet och pappersbruket, samt utöva tillsyn över verksamheten

därstädes. För envar ledamot av industristyrelsen utse fullmäktige en

suppleant. Därvid skall iakttagas, att suppleanten för ordföranden skall vara

fullmäktig.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

155

Ledamot av industristyrelsen äger påfordra, att ärende, som eljest må avgöras

av styrelsen, skall hänskjutas till fullmäktige.

Ärenden, som angå sedeltryckeriet och pappersbruket, skola inför fullmäktige

föredragas av industristyrelsens ordförande eller den han därtill

utser.

Till industristyrelsens ordförande utgår särskilt arvode av 1,500 kronor

för år, dock att, örn deputerad utses till ordförande, särskilt arvode härför

icke skall tillkomma honom. Annan ledamot, vilken icke är tjänsteman i riksbanken,

må av fullmäktige tillerkännas arvode av högst 1,500 kronor för år

jämte resekostnadsersättning enligt reseklass I i allmänna resereglementet.

Fullmäktige äga besluta angående ersättning till styrelsesuppleant, som ej

är tjänsteman i riksbanken.

§ 18.

Mom. 1. För behandling---beslutet ense.

Framställas under---härom framställes.

Vid fullmäktiges sammanträden böra vice riksbankschefen och övriga sektionschefer

närvara. I ärende, vari sektionschef är föredragande, är han skyldig

att låta till protokollet anteckna sin mening, när denna icke överensstämmer

med fullmäktiges beslut.

Expeditioner i---fullmäktiges sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktig, direktionsledamot eller ledamot av industristyrelsen,

så ock tjänsteman, som har att meddela beslut å riksbankens vägnar, äger

ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och riksbanken.

Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan riksbanken

och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara

stridande mot riksbankens. Vad sålunda är stadgat angående avtal skall äga

motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Mom. 3. Vid fullmäktiges---per capita.

§ 19.

Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av riksbankens

kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri

och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar av riksbankens

fastigheter och inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen

skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige

därtill utse.

§ 26.

Mom. 1. Styrelse vid avdelningskontor skall bestå, förutom av direktören

vid kontoret, av minst tre och högst fyra ledamöter.

Ordförande ävensom övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem,

i den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre år

i sänder, fullmäktige obetaget att, när de därtill finna anledning, entlediga

styrelseledamot eller suppleant.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Styrelse väljer inom sig vice ordförande.

Till ordförande eller vice ordförande må direktören vid kontoret icke

utses.

Mom. 2. Är direktören förhindrad tjänstgöra, anmäles förhållandet

skyndsamt hos direktionen; och äger styrelsen, intill dess beslut i anledning

därav meddelats, förordna örn göromålens uppehållande.

Mom. 3. Styrelseledamot, som ej är direktör vid kontoret, äger uppbära

arvode för år med följande belopp, nämligen

vid kontoren i Göteborg och Malmö: styrelsens ordförande 2,500 kronor

och envar av övriga styrelseledamöter 2,000 kronor; samt

vid övriga kontor: styrelsens ordförande 2,000 kronor och envar av övriga

styrelseledamöter 1,500 kronor.

Mom. 4. Suppleant äger att för tid, under vilken han uppehåller befattning

såsom styrelseledamot, uppbära ersättning med belopp, motsvarande

det för annan ledamot än ordföranden bestämda arvodet.

§ 27.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen

så ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång det fordrar, dock minst

två gånger i veckan. Styrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes.

Uppstå vid---röst avgörande. Låneansökan må ej anses bifallen,

såvida ej minst tre ledamöter äro örn beslutet ense.

Mom. 2. Styrelseledamot äger---tredje man.

§ 29.

Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad bestämmes av riksdagen.

Fullmäktige äga att fördela dessa tjänster mellan kontoren på sätt

fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna lämpligt.

Mom. 2. Har förordnande, vilket meddelats på viss tid å tjänst med lön

enligt löneplan RC, upphört, äga fullmäktige på framställning av tjänstemannen

medgiva denne att återgå till befattning i den lönegrad å löneplanen RA,

som han omedelbart före förordnandet tillhörde. Den tillfälliga ökning av antalet

ordinarie tjänster, som kan föranledas härav, äga fullmäktige besluta

utan hinder av vad i mom. 1 stadgas.

Mom. 3. Pröva fullmäktige---sådan tjänst.

§ 30.

Mom. 1. För erhållande---motsvarande bildningsanstalt;

dock att till bankombudsman endast den kan antagas, som fullgjort vad

författningarna föreskriva i avseende å dem, som i domarevärv må begagnas;

2:o) beträffande tjänst — — — erforderliga kunskaper.

Mom. 2. I undantagsfall---juridisk kompetens.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

157

§ 33.

Ordinarie tjänster tillsättas av fullmäktige.

För ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan RA utfärdas konstitutorial.

Ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RG 1—13 förordnas

på viss tid, högst tre år i sänder. Tjänstemän med lön i lägre lönegrad

å löneplanen RG förordnas tillsvidare.

§ 35.

Göromålen vid riksbankens kontor samt vid sedeltryckeriet och pappersbruket

skola handläggas i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda

tjänstgöringsstadgar, instruktioner och arbetsordningar samt med iakttagande

av de föreskrifter i övrigt, som meddelats av fullmäktige, direktionen eller

beträffande sedeltryckeriet och pappersbruket av industristyrelsen.

§ 37.

Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen, industristyrelsen, styrelse vid

avdelningskontor samt direktören vid sedeltryckeriet eller pappersbruket att

besluta om tjänstledighet för dem underordnad personal ävensom att förordna

om uppehållande av ledigbliven tjänst.

§ 40.

Mom. 1. Om ordinarie---och varnas.

Mom. 2. Därest tjänsteman---del därav.

Mom. 3. Skulle tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller annat

i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring, ånyo

göra sig skyldig till dylik förseelse, ankommer det på fullmäktige att efter anmälan

härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring, med

hänsyn till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla honom från

tjänstgöring, dock under minst sex månader med förlust av lönen eller, i

fråga om tjänsteman tillsatt medelst konstitutorial, förflytta honom till tjänst

i lägre lönegrad, därvid bestämmelserna i 10 § 1 mom. tredje stycket avlöningsreglementet

skola äga tillämpning, eller ock skilja tjänstemannen från

tjänsten.

Mom. 4. Extra ordinarie tjänsteman, som gjort sig skyldig till fel eller

försummelse i tjänsten eller låtit klandervärt uppförande komma sig till last

och ej låter sig av ledamots av direktionen, vederbörande kontorsstyrelses

eller direktörs vid sedeltryckeriet eller pappersbruket tillsägelser och föreställningar

rätta, må, där förseelsens art så anses påkalla, omedelbart skiljas

från riksbankens tjänst, ändock att viss uppsägningstid kan hava blivit bestämd.

Mom. 5. Örn tjänstefel---från tjänstgöring.

Mom. 6. Beslut, varigenom---skriftligen meddelas.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 2.

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för

riksdagens verk.

1 §•

1 morn. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie

befattningar vid riksdagens verk, dels å innehavare av befattningarna såsom

riksbankschef, vice riksbankschef samt riksgäldsdirektör, dels ock å

riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman.

De befattningar —--fogad tjånsteförteckning.

Om ställföreträdare---50 a § 2 mom.

2 mom. Antalet befattningar —--fastställd personalförteckning.

3 mom. Befattning, varå---i tjänsten.

4 mom. Befattning, som----års ålder.

5 §•

Löneplan RA.

(Oförändrad.)

Löneplan RC.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.) 1

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

b

11,000

4

16,000

9

22,000

a

12,000

5

17,000

10

24,000

i

13,000

6

18,000

11

26,000

2

14,000

7

19,000

12

29,000

3

15,000

8

20,000

13

37,000

11 §■

1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal

dagar:

Intill

det år, under

vilket tjänste
*

mannen fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10... 20 dagar

»

RA 11—23..

. 25 »

IRA 24_341

(RC b—13/ ’

. 35 »

Från och med

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år

30 dagar

35 »

45 »

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

159

2 mom. Semester beräknas--— nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman---högre dagantal.

A mom. Såvitt ej--— statens räkning.

5 mom. Kassörer och---vederbörande myndighet.

12 §.

För tid---och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan RA.

(Oförändrad.)

Löneplan RC.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

b

6: —

12

7

13

25

26

50

a

7:-

14

—

8

14

—

28

—

i

8: —

16

—

9

15

50

31

—

2

9: —

18

—

10

17

—

34

—

3

10: -

20

—

11

18

50

37

—

4

11: —

22

—

12

21

—

42

—

5

11: 75

23

50

13

27

—

54

—

6

12:50

25

—

C-avdraget —- — — delegerade bestämma.

15 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall än i 14 § avses skall tjänsteman

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän tillhörande lönegraderna RA 1—10

» » » »RA 11—23

IRA 24—341

* IRC b—13/

25 dagar

20 »

10 »

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Vad i---anordnad läkarundersökning.

2 morn. Har tjänsteman---vidkännas B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej---statens räkning.

A mom. Vid tjänstledighet--— tid därutöver.

49 §.

1 mom. Vice riksbankschef---för år.

2 mom. Bankokommissarie, som förordnas att vara ställföreträdande sektionschef,

må av fullmäktige tillerkännas arvode utöver lönen med högst

2,000 kronor för år.

3 mom. Felräkningspenningar må--(<= nuvarande 5 mom.)--

uppkommen kassaförlust.

A mom. Befinnes med — — (= nuvarande 0 mom.)--ej utgå.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 3.

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar av riksbankens tjänstepensionsreglemente

för arbetare.

3 §.

1 mom. För reglementets---- särskild yrkesutbildning.

Där ej fullmäktige annorlunda förordna, tillkommer det industristyrelsen

att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare i viss anställning

skall hänföras.

2 mom. Arbetare må--— förstnämnda pensionsgrupp.

4 §•

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension

eller tjänstelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet

av dylik förmån skall, där ej fullmäktige annorlunda förordna, ske av

industristyrelsen.

2 mom. Då pension-----förmånen berättigade.

8 §•

1 mom. Pensionsåldern inträder---60 år.

2 mom. Arbetare må icke bibehållas i anställningen efter pensionsålderns

inträde, dock att fullmäktige eller, efter fullmäktiges bestämmande, industristyrelsen

må låta anstå — —- — av pension.

Förslag

till

ändrad lydelse i viss del av riksbankens familjepensionsreglemente

för arbetare.

3 §•

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension

eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet

av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, av industristyrelsen,

där ej fullmäktige annorlunda förordna.

Sökande åligger---av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension---förmånen berättigade.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

161

Bilaga 4.

Förslag

till

tjänsteförteckning för riksbanken.

Befattningar

Kontorsbiträde...................................................

Gårdskarl........................................................

Bankvaktmästare.................................................

Bankvaktmästare............................•....................

Eldare...........................................................

Kameralbiträde...................................................

Chaufför.........................................................

Förste bankvaktmästare ...........................................

Kontorist........................................................

Förste bankvaktmästare...........................................

Maskinist........................................................

Kontorsskrivare...............................................

Biträdande Övervaktmästare.......................................

Maskinmästare....................................................

Förste kontorsskrivare.............................................

Kammarskrivare..................................................

Övervaktmästare.................................................

Förste kammarskrivare............................................

Bankkassör.......................................................

Bankkassör.......................................................

Bankrevisor......................................................

Bankkamrerare...................................................

Bankrevisor......................................................

Sekreterare.......................................................

Bankkamrerare....................................................

Bankombudsman.................................................

Intendent ........................................................

Bankkamrerare...................................................

Bankombudsman.................................................

Bankkamrerare...................................................

Sekreterare .......................................................

Bankkamrerare...................................................

Direktör vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och Malmö) .

Bankokommissarie................................................

Direktör vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö)...............

Direktör vid pappersbruket........................................

Direktör vid sedeltryckeriet........................................

Bankdirektör.....................................................

Vice riksbankschef................................................

Riksbankschef...................................................

Lönegrad

RA 4

RA 5

RA 6

RA 7

RA 7

RA 7

RA 8

RA 9

RA 9

RA 10

RA 10

RA 11

RA 12

RA 13

RA 14

RA 16

RA 16

RA 18

RA 18

RA 20

RA 20

RA 22

RA 22

RA 22

RA 24

RA 24

RA 24

RA 26

RA 27

RC b

RC b

RC a

RC 1

RC 2

RC 4

RC 4

RC 4

RC 8

RC 12

RC 13

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 76.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 5.

Förslag

till

ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan),

avsedd att tillämpas tillsvidare t. o. m. den 31 december 1946.

Befattningar

1

1

2

2

1

1

7

Lönegrad

Riksbankschef................................................. RC 13

Vice riksbankschef............................................. RC 12

8

4

4

4

2

Bankdirektörer.................................. RC

Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö).......... RC

Direktör vid pappersbruket..................................... RC

Direktör vid sedeltryckeriet..................................... RC

. Bankokommissarier............................................ RC

23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och

Malmö)..................................................... R^

Bankkamrerare................................................ RC

Bankkamrerare................................................ RC

1

2

1

1

8

12

1

1

27

Sekreterare

RC

1

a

b

b

Bankombudsman.............................................. RA 27

Bankkamrerare................................................ RA 26

Bankkamrerare................................................ RA 24

Bankombudsman.............................................. RA 24

Intendent..................................................... RA 24

Bankkamrerare................................................ RA 22

24 Bankrevisorer................................................. RA 22

1 Sekreterare.................................................... RA 22

15 Bankkassörer............................................. RA 20

10 Bankrevisorer................................................. RA 20

37 Förste kammarskrivare......................................... RA 18

17 Bankkassörer.................................................. RA 18

47 Kammarskrivare............................................... RA lb

1 Övervaktmästare.............................................. RA lb

4 Förste kontorsskrivare.......................................... RA 14

1 Maskinmästare................................................. RA 13

1 Biträdande Övervaktmästare........................ RA 12

4 Kontorsskrivare................................................ RA 11

1 Förste bankvaktmästare........................................ RA 10

1 Maskinist..................................................... RA 10

5 Förste bankvaktmästare........................................ RA 9

4 Kontorister.................................................... RA 9

1 Chaufför.....................................•................ RA 8

30 Bankvaktmästare (därav 24 vid huvudkontoret och b vid avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö).............................. RA

1 Eldare........................................................ ^A

23 Bankvaktmästare.............................................. RA

1 Gårdskarl..................................................... RA

20 Kontorsbiträden............................................... RA

s. 163 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

163

Anm. 1. Så länge chefen för nuvarande räkenskapsavdelningen kvarstår i tjänst, utbytes

en tjänst som kamrerare i lönegraden RA 26 mot en bankokommissarie^''änst i lönegraden RA 30.

2. Tjänster i lönegraderna RA 22, 20 och 18 samt i lönegraden RA 16 som kammarskrivare

må ej återbesättas, i den mån övertalig personal kvarstår i tjänst inom högre lönegrad än den,

vartill tjänsten är hänförd. Dock skall därvid hänsyn icke tagas till att en bankokommissarie i

lönegraden RA 30 övergångsvis kvarstår som kontrollant vid sedeltryckeriet.

3. Tjänst som kontorist i lönegraden RA 9 må tillsättas endast i den mån antalet kontorsskrivare

i lönegraden RA 11 nedgår under 8.

4. Så länge nuvarande kamrerare i lönegraden RA 24 vid kontoren i Göteborg, Malmö, Falun,

Karlstad, Kristianstad och Östersund kvarstå i innehavande befattningar, ökas antalet kamrerstjänster

i sagda lönegrad med 6 och minskas antalet kamrerstjänster i lönegraden RA 22 med

motsvarande antal. I den mån avgång sker utbytas tjänsterna mot kamrerstjänster i sistnämnda

lönegrad.

5. Tjänsten som maskinmästare i lönegraden RA 13 må ej tillsättas, så länge nuvarande

maskinisten i lönegraden RA 15 kvarstår i tjänst. Tjänsten som maskinist i lönegraden RA 10

må ej tillsättas, så länge nuvarande biträdande maskinisten i lönegraden RA 11 kvarstår i tjänst.

6. Den nuvarande förvaltaren vid pappersbruket bibehålies, så länge han kvarstår i tjänst,

vid oförändrade avlöningsförmåner.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 6.

Ordinarie tjänster i riksbanken enligt gällande personalförteckning

och enligt bankoutskottets förslag.

I. Huvudkontoret.

A. Bankpersonal.

Nuvarande benämning

(föreslagen benämning)

Gällande

personal-

förteckning

Utskottets förslag

Personalplanen

Övergångspla

nen

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

1

RC

13

1

RG

13

1

RC

13

1

RG

12

1

RC

12

1

RC

12

—

2

RC

8

2

RC

8

2

RG

5

—

—

1

RC

4

1

RC

4

1

RC

4

1

RC

1

1

RC

4

1

RC

4

4

RG

1

—

—

1 9

RA

30

7

RC

7

(1)

RC

RA

2

30

1

RA

27

1

RA

27

1

RA

27

8

RA

2ö{

1

6

RC

RA

a

26

1

6

RC

RA

a

26

1

RA

26

1

RC

b

1

RC

b

5

RA

24{

2

5

RC

RA

b

24

2

5

RC

RA

b

24

1

RA

24

1

RA

24

1

RA

24

1

RA

22

1

RA

24

1

RA

24

—

9

RA

22

9

RA

22

1

RA

22

1

RA

22

1

RA

22

2 38

RA

22l

4

10

RA

RA

22

20

18

10

RA

RA

22

20

9

RA

22

5

RA

20

5

RA

20

19

RA

18

14

RA

18

19

RA

18

3 36

RA

16

17

RA

16

27

RA

16

139

91

121 |

Riksbankschef ........................

Vice riksbankschef....................

Bankdirektörer........................

Andre deputerade ....................

Föreståndare för sedeltryckeriet (Direktör

vid sedeltryckeriet)..................

Förvaltare vid pappersbruket (Direktör

vid pappersbruket)..................

Bankråd..............................

Bankokommissarier....................

Ombudsman (Bankombudsman)........

Kamrerare (Bankkamrerare)...........

Sekreterare ..........................

Kamrerare (Bankkamrerare)...........

Biträdande ombudsman (Bankombudsman)

...............................

Arkivarie (Intendent)..................

Kamrerare (Bankkamrerare)...........

Biträdande sekreterare (Sekreterare)____

Revisorer och bokhållare (Bankrevisorer)

Kassörer (Bankkassörer)...............

Förste kammarskrivare................

Kammarskrivare......................

1 6 vakanta fr. o. m. V, 1943, 7 fr. o. m. Vj„ 1944. — 2 9 vakanta fr. o. m. l/i 1944. —

8 1 vakant.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76. 165

B. Biträdespersonal.

Gällande

Utskottets förslag

Benämning

Lönegrad

personal-

förteckning

Personal-

planen

övergångs-

planen

Förste kontorsskrivare ................

RA 14

_

4

4

Kontorsskrivare ......................

RA 11

12

4

4

Kontorister ..........................

RA 9

—

2

12

Kameralbiträden......................

RA 7

5

10

9

Kontorsbiträden ......................

RA 4

9

18

18

26

38

37

1 Eventuellt 4 i RA 9.

C. Vaktpersonal.

Nuvarande benämning

(föreslagen benämning)

Gällande

personal-

förteckning

Utskottets förslag

Personalplanen

övergångsplanen

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Övervaktmästare......................

1

RA 15

1

RA 16

1

RA 16

Maskinist (Maskinmästare) ............

1

RA 15

1

RA 13

1

RA 13

Förste bankvaktmästare (Biträdande över-

vaktmästare)........................

1

RA 12

1

RA 12

1

RA 12

Biträdande maskinist (Maskinist) ......

1

RA 11

1

RA 10

1

RA 10

Förste bankvaktmästare...............

—

1

RA 10

1

RA 10

Förste bankvaktmästare ..............

—

5

RA 9

5

RA 9

Förste chaufför (Chaufför).............

1

RA 8

1

RA 8

i

RA 8

Chaufför ............................

1

RA 7

—

—

Bankvaktmästare......................

30

RA 7

14

RA 7

24

RA 7

Förste eldare (Eldare).................

1

RA 7

1

RA 7

1

RA 7

37

26

36

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

II. Kontoren i Göteborg och Malmö.

Gällande

Utskottets förslag

Nuvarande benämning

(föreslagen benämning)

ning

Personalplanen

Övergångsplanen

Antal jLönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Direktör..............................

2

RC 4

2

RC 4

2

RC 4

Kamrerare (Bankkamrerare)............

2

RA 26

2

RA 26

2

RA 26

2

RA 24

2

RA 22

2

RA 22

Revisorer och bokhållare (Bankrevisorer):

Göteborg ..........................

5

RA 22

{ i

RA 22

RA 20

3

RA 22

Malmö ............................

5

RA 22

\ l

RA 22

3

RA 22

Kassörer (Bankkassörer):

Göteborg ..........................

3

RA 22

l 1

i

RA 20

RA 20

RA 18

1

1

RA 20

RA 18

Malmö ............................

2

RA 22

{ i

RA 20

1

RA 20

HA 18

1

HA 18

Förste kammarskrivare:

Göteborg ..........................

5

RA 18

l

RA 18

4

RA 18

Malmö ............................

4

RA 18

l

RA 18

3

RA 18

Kammarskrivare:

Göteborg ..........................

*7

RA 16

4

RA 16

4

RA 16

Malmö ............................

5

RA 16

3

RA 16

4

RA 16

Kontorsskrivare (kontorister) ..........

2

RA 9

2

RA 9

Kameralbiträden......................

4

RA 7

(vakanta)

2

RA 7

—

Kontorsbiträden ......................

—

2

RA 4

2

RA 4

Bankvaktmästare......................

6

RA 7

4

RA 7

6

RA 7

Gårdskarl ............................

2

RA 5

1

RA 5

i

RA 5

54

| 34

42

1 1 vakant och 1 tjänstledig.

lil. övriga kontor (de 23 mindre).

Nuvarande benämning

(föreslagen benämning)

Gällande

personalförteck-

ning

Utskottets förslag

Personalplanen

Övergångsplanen

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Direktörer............................

Kamrerare (Bankkamrerare)...........

Kassörer (Bankkassörer)...............

Registratorer..........................

Kammarskrivare......................

Bankvaktmästare.....................

23

{ u.

23

23

28

23

RC 1

RA 24

RA 22

RA 20

RA 18

RA 16

RA 6

23

7

16

{ &

19

23

RC 1

RA 24

RA 22

RA 20

RA 18

RA 16

RA 6

23

7

16

8

15

11

12

23

RC 1

RA 24

RA 22

RA 20

RA 18

RA 18

RA 16

RA 6

148

lil

115

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

167

Bilaga 7.

Fullmäktiges förslag

till

ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18, 26 och 27 bankoreglemente!.

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse---(vice riksbankschef).

Mom. 2. Är styrelsen — — — ordföranden anmälts.

Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är

förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna antingen annan

av riksdagen vald ledamot av fullmäktige eller sektionschef att uppehålla

riksbankschefens befattning.

Mom. 4. När fullmäktige — — — såsom fullmäktig.

Mom. 5. Envar av--- 7,000 kronor.

Till fullmäktiges---riksbankens tjänst.

Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående

arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,

stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning

med belopp, som fullmäktige bestämma.

Mom. 6. Av Konungen —--år räknat.

Mom. 7. Vid resa---beträffande fullmäktig.

§ 17.

Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges

bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige,

tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom

banken, verkställa köp och försäljning av utländska valutor samt handhava

den löpande förvaltningen i övrigt.

Direktionen skall bestå av riksbankschefen, en annan av de av riksdagen

valda fullmäktige samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde det

ärende hör, som föreligger för bedömande. Vid förfall för riksbankschefen

inträder vice riksbankschefen i hans ställe.

Fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter än riksbankschefen skola

alternera såsom ledamot av direktionen enligt turordning, som bestämmes

av fullmäktige.

Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall

vara ordförande i direktionen. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes

av ordföranden.

Fullmäktig, som är ledamot av direklionen, äger påfordra att ärende, som

eljest må avgöras av direktionen, skall underställas fullmäktiges prövning.

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en industriverkstyrelse, bestående

av en ledamot av fullmäktige, ordförande, en sektionschef eller ställföreträdande

sektionschef, föreståndaren för sedeltryckeriet, förvaltaren vid pappersbruket

samt, efter fullmäktiges bestämmande, ytterligare en av fullmäk
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

tige utsedd ledamot, att i enlighet med instruktion, som av fullmäktige fastställes,

i stället för direktionen handlägga ärenden, som angå sedeltryckeriet

och pappersbruket, ävensom utöva tillsyn över verksamheten därstädes. Till

suppleant för ordföranden utses annan fullmäktig.

Industriverkstyrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes.

Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

Ärenden, som angå sedeltryckeriet och pappersbruket, skola inför fullmäktige

föredragas av industriverkstyrelsens ordförande eller den han därtill

utser.

Till industriverkstyrelsens ordförande utgår särskilt arvode av 1,500 kronor

för år. Utses till ledamot av industriverkstyrelsen annan, som ej är

tjänsteman i riksbanken, må han av fullmäktige tillerkännas arvode av

högst 1,500 kronor för år jämte resekostnadsersättning enligt reseklass 1 i

allmänna resereglementet.

§ 18.

Mom. 1. För behandling--—■ — fullmäktiges sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en delegation att enligt av fullmäktige

fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden. Delegationen

skall bestå av riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice

riksbankschefen, en annan fullmäktig, som är ledamot av direktionen, samt

chefen för banksektionen. Lånedelegationen skall sammanträda —--så

yrkar.

Lån från — — — av fullmäktige.

Mom. 3. Fullmäktig, direktionsledamot, ledamot av industriverkstyrelsen

eller av lånedelegationen, så ock tjänsteman, som har att meddela beslut

å riksbankens vägnar, äger ej deltaga i behandling av fråga rörande

avtal mellan honom och riksbanken. Ej heller må han deltaga i behandling

av fråga om avtal mellan''riksbanken och. tredje man, där han i frågan

äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot riksbankens. Vad

sålunda är stadgat angående avtal skall äga motsvarande tillämpning beträffande

rättegång eller annan talan.

Mom. 4. Vid fullmäktiges — — — per capita.

§ 26.

Mom. 1. Styrelse vid avdelningskontor skall bestå, förutom av direktören

vid kontoret, av minst tre och högst fyra ledamöter.

Ordförande ävensom övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem,

i den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre år

i sänder, fullmäktige obetaget att, när de därtill finna anledning, entlediga

styrelseledamot eller suppleant.

Styrelse väljer inom sig vice ordförande.

Till ordförande eller vice ordförande må direktören vid kontoret icke

utses.

Mom. 2. Är direktören förhindrad tjänstgöra, anmäles förhållandet

skyndsamt hos direktionen; och äger styrelsen, intill dess beslut i anledning

därav meddelats, förordna örn göromålens uppehållande.

Mom. 3. Styrelseledamot, som ej är direktör vid kontoret, äger uppbära

arvode för år med följande belopp, nämligen

Vid kontoren i Göteborg och Malmö: styrelsens ordförande 2,500 kronor

och envar av övriga styrelseledamöter 2,000 kronor; samt

vid övriga kontor: styrelsens ordförande 2,000 kronor och envar av övriga

styrelseledamöter 1,500 kronor.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

169

Mom. 4. Suppleant äger att för tid, under vilken han uppehåller befattning

såsom styrelsedamot, uppbära ersättning med belopp, motsvarande

det för annan ledamot än ordföranden bestämda arvodet.

§ 27.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen

så ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång det fordrar, dock minst

två gånger i veckan. Styrelsen är ej beslutför, med mindre än att tre ledamöter

äro tillstädes.

Uppstå vid---röst avgörande. Låneansökan må ej anses bifallen,

såvida ej minst tre ledamöter äro om beslutet ense.

Mom. 2. Styrelseledamot äger---tredje man.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 8.

Fullmäktiges förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet för

riksdagens verk.

1 §■

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie

befattningar vid riksdagens verk, dels å innehavare av befattningarna såsom

förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef samt riksgäldsdirektör,

dels ock å riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman.

De befattningar---fogad tjänsteförteckning.

Om ställföreträdare — — — 50 a § 2 mom.

5 §.

Löneplan RA.

(Oförändrad.)

Löneplan RC.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löneklass

nr

Årslön

kronor

b

11,000

4

16,000

9

22,000

a

12,000

5

17,000

10

24,000

i

13,000

6

18,<100

11

26,000

2

14,000

7

19,000

12

29,000

3

15,000

8

20,000

13

37,000

11 §■

1 morn. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal

dagar:

Intill

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10____ 20 dagar

RA 11—23.... 25 »

RA 24—341

RC b—13/

Från och med

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år

30 dagar

35 »

35 »

45 »

s. 171 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

171

12 §.

För tid---och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan RA.

(Oförändrad.)

Löneplan RC.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

b

6

12

7

13

25

26

50

a

7

_

14

_

8

14

—

28

—

i

8

_

16

_

9

15

50

31

—

2

9

_

18

_

10

17

—

34

—

3

10

_

20

_

11

18

50

37

—

4

11

_

22

—

12

21

—

42

—

5

11

75

23

50

13

27

—

54

—

6

12

50

25

—

C-avdraget---delegerade bestämma.

15 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall än i 14 § avses skall tjänsteman

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän tillhörande lönegraderna RA 1—10 .............. 25 dagar

, » » »RA 11-23 .............. 20 »

IRA 24-34)

IRA 24-341

IRC b—13/

10

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Vad i---anordnad läkarundersökning.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Bilaga 9.

Fullmäktiges förslag

till

tjänsteförteckning för riksbanken.

Befattningar Lönegrad

Kontorsbiträde ......... RA 4

Bankvaktmästare ............................................ RA 5

Gårdskarl .................................................. RA 5

Bankvaktmästare ............................................ RA 6

Bankvaktmästare .............................. RA 7

Förste eldare ................................................ RA 7

Kameralbiträde ............................................. RA 7

Förste chaufför .............................................. RA 8

Förste bankvaktmästare ...................................... RA 9

Kontorist ..................... RA 9

Maskinist ................................................... RA 10

Kontorsskrivare ............................................. RA 11

Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman).............. RA 12

Maskinmästare .............................................. RA 13

Förste kontorsskrivare ........................................ RA 14

Kammarskrivare ............................................ RA 16

Kassör ...... RA 16

Övervaktmästare (syssloman) .................................. RA 16

Förste kammarskrivare........................................ RA 18

Kassör...................................................... RA 18

Kassör...................................................... RA 20

Revisor och bokhållare........................................ RA 20

Bankkamrerare ............................................. RA 22

Revisor och bokhållare........................................ RA 22

Sektererare ............................. RA 22

Bankkamrerare ............................................. RA 24

Intendent .................................................. RA 24

Ombudsman ................................................ RA 24

Bankkamrerare ............................................. RA 26

Ombudsman ................................................ RA 26

Bankkamrerare ............................................. RC b

Sekreterare ................................................. RC b

Bankkamrerare .............................................. RC a

Direktör vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och

Malmö) .................................................. RC 1

Bankokommissarie .......................................... RC 2

Biträdande bankdirektör ...................... RC 4

Direktör vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö)............ RC 4

Föreståndare för sedeltryckeriet................................ RC 4

Förvaltare vid pappersbruket .................................. RC 4

Bankdirektör ................................................ RC 8

Vice riksbankschef............................................ RC 12

Förste deputerad och riksbankschef.......... RC 13

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

173

Bilaga 10.

Fullmäktiges förslag

till

ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan),

avsedd att tillämpas tillsvidare t. o. m. den 31 december 1946.

Befattningar

1 Förste deputerad och riksbankschef..........................

1 Vice riksbankschef ........................................

2 Bankdirektörer ...........................................

3 Biträdande bankdirektörer.......................... ........

2 Direktörer vid avdelningskontor (i Göteborg och Malmö) ......

1 Föreståndare för sedeltryckeriet ............................

1 Förvaltare vid pappersbruket................................

4 Bankokommissarier ......................................

23 Direktörer vid avdelningskontor (i andra städer än Göteborg och

Malmö) ................................................

1 Bankkamrerare ..........................................

2 Bankkamrerare ..........................................

1 Sekreterare ..............................................

8 Bankkamrerare ..........................................

1 Ombudsman ............................................

12 Bankkamrerare ..........................................

1 Intendent ................................................

1 Ombudsman ............................................

27 Bankkamrerare ..........................................

24 Revisorer och bokhållare ..................................

1 Sekreterare ..............................................

15 Kassörer ........o........................................

10 Revisorer och bokhållare ..................................

39 Förste kammarskrivare ..................................

15 Kassörer ................................................

47 Kammarskrivare ........•................................

1 Övervaktmästare (syssloman) ..............................

4 Förste kontorsskrivare ....................................

1 Maskinmästare ............. • ............................

1 Biträdande Övervaktmästare (biträdande syssloman) ..........

4 Kontorsskrivare ..........................................

1 Maskinist ................................................

5 Förste bankvaktmästare ..................................

4 Kontorister ..............................................

1 Förste chaufför ............................... V '' \ V ’ ’ V,'' ’

31 Bankvaktmästare (därav 25 vid huvudkontoret och 6 vid avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö) ....................

1 Förste eldare ............................................

9 Kameralbiträden ..........................................

23 Bankvaktmästare ........................................

1 Gårdskarl ................................................

20 Kontorsbiträden ..........................................

Lönegrad

RC

13

RC

12

RG

8

RC

4

RC

4

RC

4

RC

4

RC

2

RC

1

RC

a

RC

b

RC

b

RA

26

RA

26

RA

24

RA

24

RA

24

RA

22

RA

22

RA

22

RA

20

RA

20

RA

18

RA

18

RA

16

RA

16

RA

14

RA

13

RA

12

RA

11

RA

10

RA

9

RA

9

RA

8

RA

7

RA

7

RA

7

RA

6

RA

5

RA

4

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Anm. 1. Så länge chefen för nuvarande räkenskapsavdelningen kvarstår d tjänst, utbytes

en tjänst som kamrerare i lönegraden RA 26 mot en bankkommissanietjänst i lönegraden

RA 30.

2. Tjänsten i lönegraden RA 26 som ombudsman må ej tillsättas, så länge nuvarande

ombudsmannen i lönegraden RA 27 kvarstår d tjänst.

3. Tjänster i lönegraderna RA 22, 20 och 18 samt i lönegraden RA 16 som kammarskrivare

må ej återbesättas, i den mån övertalig personal kvarstår i tjänst inom högre

lönegrad än den, vartill tjänsten är hänförd. Dock skall därvid hänsyn icke tågås till att

en bankokommissarie i lönegraden RA 30 övergångsvis kvarstår som kontrollant vid sedeltryckeriet.

4. Tjänst som kontorist i lönegraden RA 9 må tillsättas endast i den män antalet kontorsskrivare

i lönegraden RA 11 nedgår under 8.

5. Så länge nuvarande kamrerare i lönegraden RA 24 vid kontoren i Falun, Karlstad,

Kristianstad och Östersund kvarstå i innehavande befattningar, ökas antalet kamrerstjänster

i sagda lönegrad med 4 och minskas antalet kamrerstjänster i lönegraden RA 22

med motsvarande antal. I den mån avgång sker utbytas tjänsterna mot kamrerstjänster i

sistnämnda lönegrad.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

175

Bilaga 11.

Fullmäktiges förslag

till

ändrad lydelse av §§ 19, 29, 30, 33, 35, 37 och 40 bankoreglementet.

§ 19 1

Fullmäktige åligger att låta verkställa erforderliga undersökningar av

riksbankens kontor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri

och pappersbruk ävensom att låta utföra erforderliga besiktningar

av riksbankens fastigheter och inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång årligen

skall inspekteras av fullmäktig, direktionsledamot eller annan, som fullmäktige

därtill utse.

§ 29.

Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad bestämmes av riksdagen.

Fullmäktige äga att fördela dessa tjänster mellan kontoren på sätt

fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna^ lämpligt.

Mom. 2. Har förordnande, vilket meddelas på viss tid å tjänst med lön

enligt löneplan RC, upphört, äga fullmäktige på framställning ay tjänstemannen

medgiva denna att återgå till befattning i den lönegrad å löneplanen

RA, som han omedelbart före förordnandet tillhörde. Den tillfälliga

ökning av antalet ordinarie tjänster, som kan föranledas härav, äga fullmäktige

besluta utan hinder av vad i mom. 1 stadgas.

Mom. 3. Pröva fullmäktige---sådan tjänst.

§ 30.

Mom. 1. För erhållande —--motsvarande bildningsanstalt;

dock att till ombudsman endast den kan antagas, som fullgjort vad författningarna

föreskriva i avseende å dem, som i domarevärv må begagnas;

2:o) beträffande tjänst---erforderliga kunskaper.

Mom. 2. I undantagsfall---juridisk kompetens.

§ 33.

Ordinarie tjänster tillsättas av fullmäktige.

För ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan RA utfärdas konstitutorial.

Ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna RC 1—13 förordnas

på viss tid, högst tre år i sänder. Tjänstemän med lön i lägre lönegrad

å löneplanen RC förordnas tillsvidare.

§ 35.

Göromålen vid riksbankens kontor samt vid sedeltryckeriet och pappersbruket

skola handläggas i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda

1 Förslag till ändrad lydelse av denna paragraf framlades av fullmäktige i promemoria till

utskottet den 14 oktober 1943.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

tjänstgöringsstadgar, instruktioner och arbetsordningar samt med iakttagande

av de föreskrifter i övrigt, som meddelats av fullmäktige, direktionen

eller beträffande sedeltryckeriet och pappersbruket av industriverkstyrelsen.

§ 37.

Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen, industriverkstyrelsen, styrelse

vid avdelningskontor samt föreståndaren för sedeltryckeriet och förvaltaren

vid pappersbruket att besluta om tjänstledighet för dem underordnad personal

ävensom att förordna om uppehållande av ledigbliven tjänst.

§ 40.

Mom. 1. Om ordinarie---och varnas.

Mom. 2. Därest tjänsteman---del därav.

Mom. 3. Skulle tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller

annat i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring,

ånyo göra sig skyldig till dylik förseelse, ankommer det på fullmäktige att

efter anmälan härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring,

med hänsyn till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla

honom från tjänstgöring, dock under minst sex månader med förlust av

lönen, eller i fråga om tjänsteman tillsatt medelst konstitutorial, förflytta

honom till tjänst i lägre lönegrad, därvid bestämmelserna i 10 § 1 mom.

tredje stycket avlöningsreglementet skola äga tillämpning, eller ock skilja

honom från tjänsten.

Mom. 4. Extra ordinarie---blivit bestämd.

Mom. 5. Om tjänstefel —--från tjänstgöring.

Mom. 6. Beslut, varigenom---skriftligen meddelas.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.

177

Reservationer:

1) av .herr Paulsen, som beträffande förslaget i dess helhet anfört

och hemställt följande:

»Under behandlingen inom utskottet av bankofullmäktiges förslag till

omorganisation av riksbanken har jag kommit till den uppfattningen, att

förslaget icke är moget för genomförande. Redan ärendets handläggning ger

anledning till vissa erinringar. Fullmäktige uppdrogo år 1937 åt vice riksbankschefen

Wallberg att fullfölja den då påbörjade undersökningen angående

riksbankens organisation. Först fem år senare i juni 1942 är utredningen

verkställd. Det är visserligen sant, att utredningsmannen på grund

av andra arbetsuppgifter nödgats tid efter annan lägga utredningsarbetet åt

sidan, men det hade säkerligen gagnat saken, örn fullmäktige, då de tilldelat

utredningsmannen nya arbetsuppgifter, sörjt för att omorganisationsarbetet

ej behövt avstanna. Det hade dessutom varit till fördel, om utredningen icke

upplagts som en enmansutredning. Örn för utredningen anlitats jämväl en

eller flera i förhållandena inom statsförvaltningen och enkannerligen riksbanken

insatta personer hade resultatet säkerligen blivit mera acceptabelt,

icke minst genom att större hänsyn då sannolikt kommit att tagas till tradition

och historisk bakgrund. Frågorna hade då kunnat bli mer allsidigt belysta,

de extrema uppfattningar, som i vissa fall kommit till uttryck i utredningen,

hade blivit utjämnade redan på ett tidigt stadium, materialet hade

kunnat uppdelas och utredningen blivit tidigare färdigställd, varjämte genomförandet

av planerna hade underlättats. Vad särskilt det sista beträffar hade

man nu, då utredningsmannen inom kort lämnar sin befattning i riksbanken,

haft tillgång på andra i frågans alla detaljer fullt insatta personer,

som omedelbart kunnat övertaga genomförandet.

Den i juni 1942 framlagda utredningen blev därefter föremål för behandling

inom fullmäktige under hösten 1942 och de första månaderna av år

1943. Ehuru det icke är möjligt för en utomstående att bedöma, i vad mån

denna tid varit tillräcklig för fullmäktige att tränga in i det vidlyftiga ämnet,

framgår det i allt fall av handlingarna, att tiden varit alltför knapp. Vid behandlingen

av elt stort antal spörsmål lia fullmäktige nämligen öppet deklarerat,

att de ännu icke tagit ståndpunkt till de framlagda organisationsförslagen.

Till den osäkerhet, som sålunda präglar fullmäktiges uppfattning örn

förslaget, torde måhända lia medverkat den kritik, som från tjänstemannahåll

riktats mot förslaget. Den stomme till nyorganisation, som enligt utskottets

majoritet nu av fullmäktige underställes riksdagens godkännande, in
Bihang

lill riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 76. lä

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.

skränker sig i själva verket till ledningens organisation och själva organisationsplanen,

som bildar underlaget för de högre tjänsterna. I detta, läge hade

det varit naturligt, om fullmäktige begränsat sina yrkanden till att avse dessa

spörsmål. Det märkliga är nu, alt de icke genomarbetade eller godkända

organisationsförslagen läggas till grund för en ny personalorganisation för

hela banken. Man bygger härvid på intagna principståndpunkter till vissa

delar av förslagen. Vid sådant förhållande förefaller det mig, som örn de

förslag beträffande personalens löneställning och antal, som inkopplats i

sammanhanget utan att annat än delvis ha anknytning till beslutade eller förordade

organisatoriska förändringar, vilar pä en ganska löslig grund. Det

läge, i vilket organisationsfrågan således kommit, är enligt min mening i

hög grad beklagligt. Så som frågan upplagts av fullmäktige — de lia försiktigtvis

på alla punkter ansett sig böra ha fria händer att ordna förhållandena

med hänsyn till kommande utredningar — vet ingen, hur organisationen

i detalj kommer att te sig i framliden.

Omorganisationen syftar i väsentlig mån till en rationalisering av de tekniska

arbetsmetoderna i banken. Det är denna rationalisering, som skulle

möjliggöra ingreppen i personalhänseende. Man tycker då, att rationaliseringsåtgärderna

hade bort föregå personalomläggningarna. Såsom redan

framhållits ha fullmäktige emellertid ännu endast i vissa delar tagit ställning

till projekten härvidlag men icke förty redan dragit konsekvenserna av

rationaliseringen, när det gäller personaluppsättning och löneställningen. Utredningen

ger vid handen, att riksbanksledningen i viss mån underlåtit att

vidtaga möjliga anordningar för arbetets förenkling och rationella ordnande.

Det framgår, att förklaringen härtill är, att man i stor utsträckning undanskjuta

reformerna i avvaktan på utredningens slutförande. Sammankopplingen

av frågan om den tekniska kontorsorganisationen med frågan om

bankens ledning och organisationsplanens uppbyggande har icke varit lycklig.

Denna sammanblandning har varit ägnad att skymma blicken för de

verkliga sammanhangen men haft den effekten att sprida ett sken av att

ärendet kräver ett snabbt avgörande i alla dess detaljer. I detta sammanhang

kan jämväl framhållas, att överblicken över fullmäktiges förslag i hög

grad försvårats därigenom att förslaget framlagts i icke mindre än fyra olika

skrivelser, vilka delvis behandla samma frågor.

Inom utskottet har jag hävdat den uppfattningen, att rationaliseringen är

en skyldighet för fullmäktige samt att densamma kan och bör igångsättas

och fullföljas ulan att riksdagen först behöver informeras och organisationen

omläggas. Jag har därför ansett, att ärendet bort av utskottet återförvisas

till fullmäktige med anmodan till dem att först gripa sig an med rationaliseringen

samt därefter inkomma med de förslag till ändringar i personalorganisationen,

som kunna påkallas av redan verkställda omläggningar eller av

utarbetade och godkända planer.

Även andra skäl tala för att frågan nu icke bör upptagas till avgörande.

Den föreslagna omorganisationen skulle föregripa den utredning rörande

riksbankens ställning och arbetsuppgifter, som begärts av 1941 års riksdag.

Visserligen har utskottet med hänsyn härtill icke velat biträda förslaget örn

s. 179 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.

179

förenkling av avdelningskontorens organisation, men även för huvudkontorets

del finnes anledning räkna med att utredningen kan komma att medföra

förändringar, som skulle rubba den av utskottet nu tillstyrkta organisationen.

Det nuvarande tidsläget präglar i hög grad riksbankens verksamhet,

varför de rådande förhållandena knappast kunna vara lämpliga som utgångspunkt

för en omorganisation, som uttryckligen bygger på oförändrade

arbetsuppgifter.

Enligt min mening synes föreliggande förslag icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd. Då emellertid med avseende å riksbankens ledning behov

av en omorganisation synes föreligga, torde det böra ankomma på bankoutskottet

att i början av nästa års riksdag inkomma med förslag i ämnet. Det

korta dröjsmål, som skulle föranledas därav, torde sakna betydelse. Vad personalorganisationen

beträffar, torde det böra anstå med ändringar i densamma,

till dess utredningsarbetet verkligen slutförts och föreligger i en av

fullmäktige godkänd organisation. I avvaktan på utredningens slutförande

torde någon ytterligare vakanssättning av tjänster ej böra förekomma, utan

torde tjänstetillsättningar böra ske med utgångspunkt från det nuvarande,

med hänsyn till redan förefintliga vakanser reducerade antalet tjänster.

Jag tillåter mig således hemställa,

att riksdagen, med godkännande av ovan uppdragna riktlinjer

för ärendets fortsatta beredning, må avslå det föreliggande

förslaget till omorganisation av riksbanken.»;

2) av herrar Nordenson, Sylwan och Ericsson i Åtvidaberg, vilka ansett,

att utskottets yttrande beträffande direktionens sammansättning

(se sid. 23—27) bort hava följande lydelse:

»Medan direktionen —--(= utskottet sid. 23)---en månad.

Andre deputerade---(sid. 23)----valda fullmäktige. Tidigare

ha vid olika tillfällen förslag framställts, att andre deputerade skulle kunna

utses jämväl utom fullmäktige. Ett i sådant syfte framställt förslag avvisades

av utskottet år 1939 under hänvisning till att ett bifall till förslaget, som skulle

medfört, att icke mindre än tre ledamöter av direktionen skulle kunna vara

icke-fullmäktige, skulle försvaga riksdagens direkta inflytande över riksbankens

ledning. I sitt föreliggande förslag ha fullmäktige sökt förebygga en sådan

eventualitet genom att i direktionen skulle insättas en s. k. jourhavande

fullmäktig, vilken sålunda skulle ersätta den bland riksdagens ledamöter valda

fullmäktigeledamoten i direktionen (andre deputeraden för avdelningskontoren).

Förslaget medför dessutom, att av fullmäktiges sju ledamöter fem

skulle kunna väljas inom riksdagsledamöternas krets mot för närvarande

fyra. Samtidigt ha fullmäktige emellertid velat tillgodose ett annat önskemål,

nämligen att bereda samtliga fullmäktige, som kunna komma ifråga till

uppdraget, möjlighet att tjänstgöra i direktionen och därigenom få tillfälle

alt bli insalta i bankens löpande verksamhet. Såsom ovan sagts, skall nämligen

enligt fullmäktiges förslag ifrågavarande ledamotskap alternera mellan

samtliga fullmäktige utom ordföranden och riksbankschefen eller mellan

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Bankoutskottets utlåtande nr 76.. Reservationer.

fem fullmäktige. Härvid skulle sålunda tillämpas samma sätt för fördelning

av tjänstgöringen, som för närvarande iakttages inom lånedelegationen.

Mot förslaget örn en dylik alternerande tjänstgöring för fullmäktige har

inom utskottet anförts, att detta ej skulle bereda fullmäktige tillräckligt inflytande

på direktionens arbete. Inom utskottet har därför den tanken förts

på tal, att direktionen skulle utökas med ytterligare en representant för fullmäktige,

benämnd deputerad, och med uppdrag att regelbundet deltaga i direktionens

arbete. Utskottet har emellertid funnit, att tillräckligt bärande

skäl icke förebragts för en dylik anordning. Det inflytande från riksdagens

sida över riksbankens arbete, som man varit enig örn att i detta sammanhang

bevara orubbat, gäller grundlinjerna för bankens arbete. Men alla frågor

av principiell art rörande vår penningpolitik i dess olika former samt

bankens arbete och organisation skola självfallet avgöras av fullmäktige in

pleno. De ärenden, som falla inom direktionens arbetsområde äro av bankteknisk

och administrativ art och av löpande natur. Det är angeläget, att

fullmäktigeledamöterna äro förtrogna med handläggningen av dylika frågor,

och detta vinnes just genom det föreslagna alternerande jourhavandeskapet.

Något behov av en ständigt jourhavande fullmäktig (deputerad) kan sålunda

icke anses föreligga.

Mot förslaget att i direktionen insätta en deputerad talar även, att direktionen

då skulle bli alltför stor. En direktion av fem personer kan knappast

anses motiverad. En dylik organisation skulle även kunna leda till att avgöranden

eller förberedelser till avgöranden träffades redan inom direktionen

i frågor, som fullmäktige lia att taga ställning till in pleno.

Med hänsyn härtill har utskottet, som biträder förslaget om andre deputeradebefattningarnas

indragning, funnit sig böra stanna för att förorda fullmäktiges

förslag beträffande direktionens sammansättning, som innebär, att

direktionen regelmässigt skulle bestå av högst fyra ledamöter, nämligen

riksbankschefen, vice riksbankschefen, en jourhavande fullmäktig och vederbörande

sektionschef. I direktionen skulle således finnas två fullmäktige.

Såsom fullmäktige ifrågasatt, böra fullmäktige äga föreskriva, att vid

behandlingen av visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer

skola deltaga.

Vad angår frågan örn ersättning till —---(sid. 25—26)------för
slag

härutinnan.

Direktionen såsom sådan---------(sid. 26—27)----av riksbanks
chefen.

I enlighet med det anförda förordar utskottet, att § 16 och § 17 mom. 1

bankoreglemente! måtte erhålla följande lydelse:

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig riksbankschef samt inom eller utom

sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande

förfall träda i hans ställe (vice riksbankschef).

Mom. 2. Vid förfall för fullmäktiges ordförande inkallas den av Konungen

förordnade suppleanten.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.

181

Vid förfall för annan fullmäktig än ordföranden eller riksbankschefen inkallas

av riksdagen utsedd suppleant, om styrelsen eljest ej är beslutför eller

förekommande ärendes vikt det föranleder.

Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är

förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna annan av riksdagen

vald fullmäktig eller sektionschef att uppehålla befattningen såsom

riksbankschef.

Mom. 4. När fullmäktig--— såsom fullmäktig.

Mom. 5. Envar av--- 7,000 kronor.

Till fullmäktiges — — — riksbankens tjänst.

Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående

arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen och vice riksbankschefen,

stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära resekostnadsersättning

efter samma grunder som ledamot av riksdagen för varje resa, som han

i och för fullgörande av uppdraget såsom fullmäktig företager från hemorten

och åter.

Till annan vikarie för riksbankschefen än vice riksbankschefen utgår ersättning

med belopp, som fullmäktige bestämma.

Mom. 6. Av Konungen---år räknat.

Suppleant, som här avses, äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom

fullmäktig samt vid återresa efter slutad tjänstgöring åtnjuta, förutom

resekostnadsersättning efter samma grunder som ledamot av riksdagen, traktamente

enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet.

Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig

eller suppleant för fullmäktig åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning:
a)

vid resa — ---fullmäktige bestämmas.

§ 17.

Mom. 1. Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion att enligt fullmäktiges

bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas av fullmäktige, tillse

utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över göromålen inom banken,

verkställa köp och försäljning av utländska valutor, pröva utlåningsärenden

samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt.

Direktionen skall bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, en annan

av de av riksdagen valda fullmäktige (jourhavande fullmäktig) samt

den sektionschef, till vars verksamhetsområde det ärende hör, som föreligger

till bedömande, fullmäktige obetaget föreskriva, att vid behandlingen av

visst ärende eller viss grupp av ärenden samtliga sektionschefer skola deltaga.

Fullmäktiges andra riksdagsvalda ledamöter än riksbankschefen skola

alternera såsom jourhavande fullmäktig enligt turordning, som bestämmes

av fullmäktige.

Riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, skall

vara ordförande i direktionen. Direktionen är beslutför, när minst tre leda
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Bankoutskottets utlåtande nr 76. Reservationer.

möter, bland dem jourhavande fullmäktigen, äro närvarande. Vid lika röstetal

gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid direktionssammanträde förekommande ärende skall hänskjutas till

fullmäktige, örn någon av de närvarande ledamöterna det yrkar.

Lån från avbetalningslånefonden till eller med borgen av tjänsteman i

riksbanken eller styrelseledamot vid avdelningskontor må beviljas endast av

fullmäktige.

Utskottets förslag till ändrad lydelse av § 17 mom. 2 bankoreglementet torde

böra godkännas med den ändringen, att ur näst sista stycket satsen ’dock

att, örn deputerad utses till ordförande, särskilt arvode härför icke skall tillkomma

honom’ bör utgå.»;

3) av herrar Berling, Sundvik och Hallberg, vilka inom utskottet yrkat,

att tilläggsarvodet till deputeraden måtte bestämmas till högst

6,000 kronor för år och att i enlighet härmed detta belopp borde i stället för

högst 8,000 kronor införas i § 16 mom. 5 bankoreglementet; samt

4) av herr Nordenson, som inom utskottet yrkat bifall till fullmäktiges

förslag, att tilläggsarvodet till ställföreträdande sektionschef

skall utgå med högst 3,000 kronor för år.

Särskilt yttrande

av herr Ohlin:

»Enligt min mening är den av utskottet föreslagna direktionen — bestående

av fem, i vissa fall fyra ledamöter — så stor, att den medför praktiska

olägenheter för arbetet. Av denna anledning har jag ansett lämpligt, att deputeraden

icke bör vara ständig ledamot av direktionen utan att han i likhet

med övriga fyra inom riksdagen valda fullmäktige bör alternera i direktionen.

Denna skulle alltså bestå av riksbankschefen, vice riksbankschefen, en

jourhavande fullmäktig och en föredragande sektionschef, när denne är en

annan än vice riksbankschefen.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 76.

183

Innehållsförteckning.

Inledning ...............................................

Del 1. Riksbankens inre organisation.................

A. Vissa rationaliseringsålgärder. Allmänna synpunkter

Utskottets yttrande ................................

B. Organisatoriska förändringar.......................

1. Riksbankens ledning.............................

Utskottets yttrande...............................

2. Huvudkontorets organisation......................

Utskottets yttrande...............................

3. Avdelningskontorens organisation..................

Utskottets yttrande...............................

4. Riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.........

Utskottets yttrande...............................

Del II. Riksbankens personalorganisation

I. Allmänna synpunkter .............................

Utskottets yttrande.............................

II. Förslag till ny tjänsteförteckning m. in............

Tillsättningsformerna.............................

Utskottets yttrande..............................

Vikariatsordningen...............................

Utskottets yttrande ..............................

Sid.

1

5

5

11

15

15

23

28

40

43

53

55

59

64

64

67

70

70

73

75

77

Löneställningen för

A. Direktionen .........................................

B. Bankpersonal .......................................

1. Huvudkontoret.........................................

a) Avdelningschefer......................................

b) Gruppchefer (utom ombudsmannen)....................

c) Ställföreträdande gruppchefer (utom biträdande ombudsmannen)

............................................

d) Ombudsmännen .....................................

e) Övrig bankpersonal ..................................

2. Avdelningskontoren.....................................

a) Direktörer..........................................

b) Kamrerare..........................................

c) Kassörer och övrig bankpersonal.......................

G. Biträdesper sonal...................................

77

79

79

79

81

84

85

88

92

92

93

95

106

opaginerad Kontrollera mot PDF

184 Bankoutskottets utlåtande nr 76.

Sid.

D. Vaktpersonal........................................ 108

1. Vaktmästarpersonal..................................... 108

a) Huvudkontoret...................................... 108

b) Kontoren i Göteborg och Malmö ...................... lil

c) Övriga kontor....................................... 112

2. Maskinpersonal m. fl.................................... 112

E. Icke-ordinarie personal.......................... 113

F. Personalen vid sedeltryckeriet och pappers
bruket

.............................................. 113

Utskottets yttrande ...................................... 115

Tjftnsteförteckning och personalplan............................ 123

Utskottets yttrande........................................... 126

III. Personalorganisationen under övergångstid...................... 127

A. Indragningsstat............................................. 128

B. Ram för tjänstetillsättningar (övergångsplan) .................. 128

1. Bankpersonalen .......................................... 128

2. Biträdespersonalen ........................................ 132

3. Vaktmästarpersonalen ..................................... 133

Utskottets yttrande .......................................... 136

IV. Särskilda ersättningar.......................................... 139

A. Vikariatsersättning.......................................... 139

B. Felräkningspenningar......................................... 140

C. Vissa arvoden m. m......................................... 144

Utskottets yttrande .......................................... 146

V. Kostnadsberäkningar........................................... 147

Utskottets yttrande........................................... 148

VI. Författningsändringar .......................................... 148

Utskottets yttrande .......................................... 150

Utskottets hemställan............................................. 151

Bilaga 1. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av bankoreglementet.. 153

Bilaga 2. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet

för riksdagens verk............................................. 158

Bilaga 3. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av riksbankens tjänste
och

familjepensionsreglementen för arbetare........................ 160

Bilaga 4. Förslag till tjänsteförteckning............................. 161

Bilaga 5. Förslag till ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (övergångsplan)

..................................................... 162

Bilaga 6. Sammanställning över ordinarie tjänster.................... 164

Bilagor 7—11. Bilagor till fullmäktiges skrivelser..................... 167

Reservationer ...................................................... 177

Särskilt yttrande.................................................... 182

438110. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.