Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner örn tillsättande av en kommission att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen, örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk och social försvarsberedskap, örn utredning av de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen och örn tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap.

1943-06-08 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1943:13, Utlåtande i anledning av motioner örn tillsättande av en kommission att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen, örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk och social försvarsberedskap, örn utredning av de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen och örn tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

^ Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1943 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av motioner örn tillsättande av en kommission

att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen,

örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk

och social försvarsberedskap, örn utredning av

de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen och

örn tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap.

I en inom första kammaren väckt motion nr 68 har herr Fredrik Ström

hemställt, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit begära tillsättandet

av en kommission att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen

och att senast inom tre år efter fredens återställande framlägga sina

förslag.

Härjämte har i en inom första kammaren väckt motion, nr 145, herr

Ohlin m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk och social

försvarsberedskap, som kan dels förbereda övergången från krigstidens till

fredstidens ekonomi i Sverige, dels planera för vårt lands deltagande i

humanitära hjälpaktioner för våra nordiska grannländer och i återuppbyggnadsarbetet

inom dessa, dels även hålla kontakten med den i andra länder

pågående verksamhet, som syftar lill att uppdraga riktlinjer för en lösning

av efterkrigstidens brännande ekonomiska och sociala problem, och undersöka

vilken roll Sverige därvid kan och bör spela.

I andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 222.

Vidare har i en likaledes inom första kammaren väckt motion, nr 146,

herr Strand m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn skyndsam utredning av de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen

beträffande såväl deras nationella som deras internationella

aspekter.

I andra kammaren har väckts en likalydande motion, nr 221.

Slutligen har i en inom andra kammaren väckt motion, nr 9, herr Nilsson

i Stockholm m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl. Majit

begära tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap, dels ett

Bihang till riksdagens protokoll 19fi3. 12 samt. 2 aud. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Ytranden.

Andra kam

marens andra

tillfälliga utskott.

sådant med uppgift att rent principiellt ange de allmänna riktlinjerna för de

åtgärder av ekonomisk och näringspolitisk art, som böra tillgripas i samband

med näringslivets omställning för fredsproduktion, och dels ett organ

med uppgift att ange vägarna för hur dessa praktiskt skola omsättas i verkligheten

och naturligt inlänkas i den redan befintliga produktionsprocessen.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna I: 68, 1: 145,

I: 146 och II: 9.

Motionerna I: 68, I: 145 och I: 146 ha av första kammaren hänvisats till

dess andra tillfälliga utskott. Andra kammaren har hänvisat motionerna

II: 9, II: 221 och II: 222 till sitt andra tillfälliga utskott.

I ärendet ha i vederbörlig ordning yttranden inhämtats från socialstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, som hört Sveriges grossistförbund och Sverige redareförening,

ävensom från konjunkturinstitutet, fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret. Härjämte ha svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges köpmannaförbund,

handelskamrarnas nämnd, kooperativa förbundet och kvinnoorganisationernas

utskott för mellanfolkliga frågor bereus tillfälle yttra sig.

För det huvudsakliga innehållet i de avgivna yttrandena har andra kammarens

andra tillfälliga utskott lämnat en redogörelse i sitt utlåtande nr 9,

till vilken redogörelse utskottet får hänvisa. Yttrandena från Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,

kooperativa förbundet, kvinnoorganisationernas utskott för mellanfolkliga

frågor samt la1 idsorganisationen i Sverige ha som bilagor fogats

vid andra-kammar-utskotiets nämnda utlåtande.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott har i sitt ovannämnda utlåtande

nr 9 i anledning av motionerna II: 9, II: 221 och II: 222 för egen del

anfört följande:

»I de förevarande motionerna har framhållits att näringslivet, då fred inträder,

kommer att ställas inför svårartade problem. Krigs- och ersättningsproduktionen

torde komma att väsentligt inskränkas, de i beredskap inkallade

måste snarast möjligt beredas sysselsättning och vårt lands medverkan

kommer säkerligen att krävas för internationellt återuppbyggande och för

humanitära lijälpåtgärder. Detta är även utskottets uppfattning. Risk för

desorganisation inom betydande delar av näringslivet och för stor arbetslöshet

kommer att förefinnas, även om själva omställningen från krigs- till

fredsproduktion kan tänkas komma att kräva en avsevärd kvantitet arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 5

I varje fall temporärt måste man dock räkna med svårigheter för arbetskraften

att finna effektiv sysselsättning.

Problemet har också redan uppmärksammats av Kungl. Maj:t, som den

19 mars i år bemyndigat finansministern att genom olika myndigheter och

det enskilda näringslivets organisationer låta verkställa utredning av hithörande

frågor. Dessa utredningar avse emellertid i första hand endast ett insamlande

av fakta och ett kartläggande av problemets omfattning och innebörd.

Utarbetande av de riktlinjer, efter vilka ett samhälleligt ingripande

bör ske, ingår däremot icke i detta nu lämnade utredningsuppdrag. Utskottet

anser sig böra understryka, att vid denna förberedande utredning det enskilda

näringslivets intressen och synpunkter bereus tillfälle komma till uttryck.

Visserligen torde man med visshet kunna vänta, att det enskilda näringslivet

kommer att göra vad det förmår för att övervinna svårigheterna, men

å andra sidan kan det förutsättas, att problemen bli av sådan storlek, att

ett samordnande av alla samhällets krafter blir nödvändigt. Det gäller dessutom

icke endast de i samband med övergången till fredshushållning akuta

besvärligheterna utan ock att främja en fortsatt utveckling till tryggande av

medborgarnas arbete och försörjning.

Såsom i en av motionerna framhålles har under kriget produktionsförmågan,

så långt tillgängliga resurser medgivit, kunnat utnyttjas i långt

högre grad än under fredstid. Det är givetvis ett önskemål, att detta måtte

bli fallet även då fred åter inträtt, så att alla arbetsförmögna personer skola

kunna beredas sysselsättning, och att detta skall kunna ske, utan att nödhjälpsarbeten

av ena eller andra slaget skola behöva tillgripas. Målet bör

med andra ord vara, att alla skola kunna placeras i produktionsprocessen

och där beredas möjligast effektiva sysselsättning, varvid bl. a. hänsyn till

kvinnornas speciella förhållanden bör tagas.

Örn detta mål synas alla kunna enas. Vilka medel, som äro de lämpligaste

för att nå målet, bör en utredning söka ge besked örn. Några bestämda

direktiv synas därvid icke böra givas, men utskottet vill för sin del understryka,

att några förutfattade meningar icke böra få stå hindrande i vägen.

Det föreligger enligt utskottets mening goda skäl att antaga, alt en jämnare

och stabilare efterfrågan från de stora konsumentgruppernas sida verksamt

skulle kunna bidraga till en jämnare produktion och jämnare sysselsättning.

Utskottet förbiser därvid ingalunda kapitalbildningens nödvändighet. Den

är en förutsättning för att produktionen skall kunna tillgodose en ökad

efterfrågan men å andra sidan får konsumtionen också anses vara en förutsättning

för produktionen och kapitalbildningen. Så långt den enskilda

företagsamheten kan bemästra problemen, böra givetvis dess möjligheter

utnyttjas, men samhällets ingripanden komma säkerligen att visa sig nödvändiga.

Örn utskottet alltså icke anser, att en utredning bör ges andra direktiv

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

än att den med användande av alla möjligheter bör söka nå fram till en

plan, som medför full och effektiv sysselsättning för alla medborgare, anser

sig utskottet dock även böra peka på socialpolitiska åtgärders ekonomiska

betydelse. Givet är att dylika åtgärder, som medföra en bättre försörjning

av de sämst ställda i samhället, utgöra en kostnad för en viss del

av medborgarna. Principiellt synes emellertid alla medborgares bästa böra

vara rättesnöre vid fördelningen av det gemensamma arbetets resultat. Men

därtill kommer, att socialpolitiska åtgärder, som medföra en jämnare fördelning

av produktionsresultatet, måste medföra en stabilare och jämnare

efterfrågan och därigenom bidraga till att förhindra djupgående ekonomiska

kriser med deras allvarliga skadeverkningar. De socialpolitiska kostnaderna

torde med andra ord åtminstone till icke ringa del kunna antagas

balansera sig själva. En utredning synes alltså böra ägna den socialpolitiska

utvecklingen all erforderlig uppmärksamhet.

Särskilda problem komma att möta i fråga örn jordbrukets läge, då

friare tillförsel utifrån blir möjlig. Samhällets reglerande ingripanden för

att vidmakthålla livsmedelsproduktionen och en med övriga folkgruppers

likvärdig levnadsstandard för landets jordbrukare måste därför bli ofrånkomliga.

Givet är att en utredning för lösande av efterkrigsproblemen icke kan

förbigå vårt lands ekonomiska beroende av utlandet och våra internationella

förpliktelser. Handelspolitiken och för dennas bedrivande viktiga kulturella

förbindelser, valutafrågan och andra därmed förknippade frågor

böra sålunda övervägas. Återuppbyggandet av de olika internationella organisationerna

bör jämväl ägnas tillbörligt intresse. Redan nu bör det från

internationella arbetsbyrån begärda samarbetet i fredsberedskapsfrågor

upptagas. Det synes nämligen vara av stor vikt även vid lösande av ett

enskilt lands inre problem, att intim kontakt upprätthålles med organisationer

och strävanden i andra länder. Våra möjligheter att rent humanitärt

biträda vid lindrandet av det av krigstiden framkallade läget i många

länder, särskilt de nordiska, böra även beaktas, i synnerhet som e*tt

snabbt återuppbyggande av näringslivet i de krigshärjade länderna måste

vara av ekonomisk betydelse vid lösande av vårt eget lands problem.

Sedan de igångsatta förberedande utredningarna slutförts, bör enligt utskottets

mening uppdragas åt särskild utredning att på bas av de resultat,

som nåtts, undersöka på vilket sätt efterkrigsproblemen på både kort och

lång sikt kunna rationellast lösas, så att full och effektiv sysselsättning beredes

alla arbetsförmögna medborgare. Härvid bör särskilt den verkan beaktas,

som en jämnare inkomstfördelning och därav följande jämnare konsumtion

kan ha för produktionens och sysselsättningens jämnhet och stabilitet.

Vid denna utredning böra olika samhällsgrupper beredas tillfälle att

framföra sina synpunkter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga ulskotts utlåtande nr 13. 5

Med stöd av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra

kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn tillsättande vid lämplig tidpunkt av särskilt organ med uppgift att undersöka

hur näringslivets omställning till fredsproduktion bör ske och vilka

praktiska åtgärder, som för detta ändamål kunna vidtagas, samt hur de

sociala efterkrigsproblemen böra lösas, varvid hänsyn till internationella

förhållanden och humanitära hjälpåtgärder bör tågås.»

Andra kammaren har bifallit denna utskottets hemställan.

Andra

kammaren.

Sedan ärendet överlämnats till första kammaren, har detsamma hänvisats

till första kammarens andra tillfälliga utskott.

Utskottet har funnit sig kunna instämma i vad andra kammarens utskott utskottet.

anfört. Utskottet vill dock i anslutning till nämnda utskotts uttalande om

beredande av full sysselsättning åt alla arbetsförmögna medborgare framhålla,

att utskottet icke förbisett, att man alltid har att räkna med en viss

arbetslöshet i samband med omställningar inom produktionen ävensom

inom säsongbetonade arbetsområden.

I anledning av vissa i motionen 1:68 särskilt berörda frågor får utskottet

anföra följande.

1 nämnda motion har framhållits betydelsen av att i större utsträckning

än vad nu är fallet söka bereda arbetstillfällen åt halvinvalida m. fl. Härutinnan

får utskottet erinra om att riksdagen år 1940 i skrivelse till Kungl.

Maj:t begärt utredning örn de praktiska åtgärder, som äro ägnade att tillgodoföra

samhället och det produktiva livet de partiellt arbetsföras arbetskraft.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat i socialdepartementet torde

också under den närmaste tiden en utredning komma att igångsättas.

Vidkommande förslaget i motionen I: 68 om statligt stöd åt olika forskningsgrenar

kan framhållas, att chefen för handelsdepartementet enligt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 augusti 1940 tillkallat sakkunniga för

utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. De

sakkunniga hava avgivit ett flertal betänkanden, vilka redan resulterat i att

anslag beviljats av riksdagen för befrämjande av dylik forskning. De sakkunniga

beräknas komma att slutföra sitt uppdrag under år 1943.

Vad härefter angår den i samma motion upptagna frågan om ändring i

§ 16 regeringsformen i syfte att skapa grundlagsskydd för rätten till arbete

m. m. må erinras örn att 1938 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt

utredning angående frågan örn införande i regeringsformen av sådana

principer, som för det fortbestående svenska samhället må anses vara av

den fundamentala vikt, att de ej må utan grundlagsändring åsidosättas genom

lagstiftningen. Härefter har denna fråga varit föremål för utredning av

inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga, vilka i maj 1941 avgivit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

betänkande och förslag i ämnet (S. O. U. 1941:20). De sakkunniga hava

föreslagit införande i § 16 regeringsformen av en bestämmelse utav innehåll,

att svensk medborgares rätt att av det allmänna vid behov erhålla hjälp

och skydd vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet

skall bestämmas genom av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag.

De sakkunnigas förslag är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I den mån i motionen I: 68 väckta frågor sålunda omfattas av redan verkställda,

pågående eller tillämnade utredningar, torde motionens syfte redan

få anses tillgodosett. Vad beträffar övriga i sistnämnda motion framlagda

förslag, vilka icke kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört,

anser sig utskottet — enär dessa frågor, ehuruväl i och för sig beaktans

värda, i stor utsträckning icke äro av den art att praktiska resultat kunna

förväntas genom en utredning i sedvanlig form —- icke böra förorda att de

göras till föremål för utredning i förevarande sammanhang.

Slutligen får utskottet framhålla, att, ehuru det är önskvärt att den av

utskottet förordade utredningen bedrives med all skyndsamhet, utskottet

dock icke anser sig böra förorda att riksdagen, såsom föreslagits i motionen

I: 68, gör något bestämt uttalande om den tid, inom vilken utredningen bör

vara slutförd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

ovannämnda beslut.

Stockholm den 8 juni 1943.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson, Emil

Petersson, fru Sjöström-Bengtsson samt herr Ljungdahl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

7

Reservationer:

1) av herrar Ekströmer och Carl Eric Ericsson, vilka ansett att utskottets

utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

»De föreliggande motionerna behandla frågor, vilka äro av den största betydelse

för den framtida ekonomiska och sociala utvecklingen i vårt land.

Övergången från krishushållning till fredshushållning kommer att ställa stora

krav på förutseende och anpassningsförmåga, om den skall kunna ske utan

svåra ekonomiska rubbningar, stagnation och arbetslöshet. Allmänt erkännes

också vårt lands skyldighet att, efter måttet av sin förmåga, lämna medverkan

till humanitära hjälpaktioner och till återuppbyggnadsarbetet efter

kriget, främst i våra nordiska grannländer.

De stora problem, inför vilka den kommande fredskrisen säkerligen ställer

oss, fordra genomtänkta förberedelser. För att ernå praktiskt gripbara resultat,

vilka utan onödig tidsutdräkt kunna genomföras, måste emellertid

uppgiften begränsas till sådana åtgärder av praktisk och administrativ natur,

vilka tarvas för att övergången mellan krigs- och fredsförhållandena skall

kunna ske så smidigt som möjligt samt omställningen av produktionsprocessen

verkställas med minsta möjliga olägenheter av ekonomisk och social

natur.

En sådan begränsning av problemen kommer emellertid icke till uttryck

i motionerna. Framförallt i motionen II: 9 vill man gå längre än till en rent

saklig utredning rörande omställningstidens svårigheter. Med utgångspunkt

från vissa teoretiska spekulationer angående de ekonomiska grundvalarna

för samhällslivet, den fulla sysselsättningens problem samt de sociala frågorna

drar man upp några allmänna riktlinjer för en framtida utveckling

under statlig ledning. Detta ger utskottet anledning att rikta uppmärksamheten

på några av de betingelser som enligt utskottets mening äro grundläggande

för övervinnande av en fredskris samt för fortsatt ekonomiskt och

socialt framåtskridande överhuvud.

Kriget har förorsakat stora omvälvningar i vårt ekonomiska liv. Arbetskraften

har i stor omfattning tagits i anspråk för försvarsberedskapen och

den krigsbetonade produktionen. Vi ha underkastat oss en omfattande statlig

reglering av produktion, handel och konsumtion. Det enskilda näringslivet

är omgärdat av allehanda tvångsföreskrifter. Rubbningar ha inträffat

i produktionsprocessen och denna har delvis fått en inriktning som icke kan

bibehållas under fred.

örn än framtiden kan te sig oviss, lia vi likväl icke anledning överdriva

svårigheterna eller underskatta våra resurser att övervinna dem. Trots svåra

ekonomiska och politiska kriser under de senaste hundra åren har utvecklingskurvan

i stort sett varit i stadigt och starkt stigande. Förutsättningen

för att fredskrisen snabbt skall kunna övervinnas och möjligheter beredas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

för ökat välstånd för vårt folk är, att våra åtgärder byggas på de krafter

— främst enskilt initiativ och fri företagsamhet — som hittills bildat grundvalarna

för de ekonomiska och sociala framstegen i vårt land.

Det svenska näringslivet har under nu rådande förhållanden liksom tidigare

visat en stor anpassningsförmåga och har, trots svårigheterna och under

ett allt intensivare utnyttjande av landets råvarutillgångar, funnit nya vägar

att lösa våra försörjningssvårigheter. Denna expansionsförmåga och strävan

till gagnande insatser i folkhushållets tjänst måste få utveckla sin fulla

kraft, örn vi skola kunna med framgång möta fredskrisen. Näringslivet och

den enskilde måste kunna fullgöra sin verksamhet i trygg förvissning om

att han icke onödigtvis berövas frukterna av sitt arbete. Produktionskrafternas

fria utveckling fordrar, att allt onödigt tvång samt hotet om fortsatt

statlig kontroll över näringslivet undanröjas.

Med näringslivets frihet avses här förvisso icke ett tillstånd som utesluter

varje slag av statligt ingripande i näringslivets angelägenheter. Ett sådant

tillstånd har aldrig varit möjligt, och de djupgående meningsskiljaktigheter,

som föreligga i fråga om förhållandet mellan staten och näringslivet, röra

sig därför om någonting annat. Det gäller den lämpliga avvägningen mellan

å exia sidan rättsliga regleringar och offentlig verksamhet samt å andra

sidan den enskildes handlingsfrihet. Enligt utskottets mening måste denna

avvägning ske från den principiella utgångspunkten att bevarandet av den

enskildes initiativkraft och den fria företagsamheten utgöra de främsta förutsättningarna

för ett effektivt utnyttjande av vårt lands produktiva resurser.

I den mån motionerna taga sikte på utredningar och åtgärder, som medföra

en varaktig ökning av statens ingripande i och kontroll över näringsliv

och folkhushåll, måste desamma avvisas. Vissa förslag, som framläggas

i motionen 11:9, rikta sig mot själva grundvalarna för vårt nuvarande näringsliv

och skulle, om de förverkligades, på grund av sin natur undan för

undan automatiskt låta den nuvarande marknadsorganisationen med dess

regulator, prisbildningen, ersättas av olika former av planhushållning. Detta

innebär, att produktionens ledning skulle i allt större utsträckning handhavas

av politiska myndigheter i stället för att med den fria marknadens

hjälp inriktas efter konsumtionens behov. Detta skulle enligt utskottets mening

vara olyckligt ur många avgörande synpunkter. Sådana förändringar

av vårt lands ekonomiska struktur skulle utan tvivel få långt gående verkningar

ifråga om möjligheten att upprätthålla en verklig folklig självstyrelse.

De skulle äventyra sådana former av medborgarfrihet och enskild

handlingsfrihet som vi inte vilja uppge och de skulle medföra risk för att

den nödvändiga elasticiteten och företagsamheten avlöstes av stagnation och

byråkratism. De erfarenheter vi haft av näringslivets reglementering genom

offentliga myndigheter under kriget — en reglementering som på grund av

krigsförhållandena varit nödvändig -— ge förvisso ej heller anledning till utredningar

och åtgärder, som syfta till att bevara eller utvidga ett dylikt till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

9

stånd. Tvärtom böra utredningar och åtgärder i samband med omställningsprocessen

vid övergången till fredsförhållanden framförallt ta sikte på

en avveckling av denna reglementering och på hur man skall kunna stärka

det fria näringslivets livskraft och expansionsmöjligheter i olika avseenden.

Ur denna och andra synpunkter måste nödvändigheten alt återföra skattetrycket

till en rimlig nivå komma att inta en viktig plats ifråga örn efterkrigsproblemen.

Åtgärder som skulle verka i motsatt riktning kunna därför

icke betraktas som lämpliga ur synpunkten av de framtida fredsprohlemens

lösning. En sanering av de offentliga finanserna måste ligga i förgrunden

och en utgiftsbegränsning eftersträvas.

Dessa uppgifter lili desto svårare eftersom kriget kommer att lämna efter

sig en rad problem på det sociala området. Enligt utskottets mening måste

den framtida politiken inrikta sig på att uppehålla och ytterligare utveckla

den sociala standarden i vårt land. En ovillkorlig förutsättning härför är

en ökad expansion av näringslivet och en ökad nationalinkomst. Socialpolitiken,

som icke utan att motverka sitt syfte kan föregripa denna näringslivets

utveckling, bör gå hand i hand med densamma.

Utskottet vill framförallt uttala, att socialpolitiken för den närmaste tiden

måste inriktas på ungdomens beredande för produktiva och positiva insatser

i arbetsliv och samhälle. Det gäller här att lösa varjehanda problem exempelvis

på hälsovårdens och undervisningens, framförallt yrkesundervisningens,

områden. Det gäller en socialpolitik till förmån för hem och familj,

framförallt inställd på familjeförsörjaren och hans villkor. I samband härmed

kommer nödvändigheten av en verkligt effektiv befolkningspolitik.

Den sociala trygghet och stabilitet som alla eftersträva kan icke uppnås med

en socialpolitik som är liktydig med ett mekaniskt och schablonmässigt

massunderstöd. Här som i så många andra fall kunna i och för sig nyttiga

och nödiga åtgärder, vilka gå över gränsen för en rimlig och förnuftig

politik, åstadkomma samhällsskadliga verkningar. De ekonomiska uppoffringar

som medborgarna bringa för att möjliggöra samhällets sociala verksamhet

kunna icke rimligen tagas i anspråk, om icke socialpolitiken grundar

sig på den enskildes självansvar och vilja att göra rätt för sig samt uppbygges

under hänsynstagande till samhällets ekonomiska resurser. Framtidens

socialpolitik bör alltså uppbyggas under aktgivande på individens

möjlighet till insatser och näringslivets effektivitet. Gör man det, då kommer

socialpolitiken icke att hindra utan att stödja näringslivets utveckling

och skapa möjligheter till ytterligare sociala förbättringar.

Allt detta kommer förvisso att ställa stora krav både på finanser, organisationsförmåga

och psykologisk blick för realiteterna. Icke minst för att

kunna lösa sådana problem är det nödvändigt att det produktiva arbetslivet

gynnas och företagarna, små och storag få möjligheter och uppmuntran till

insatser och risktagande vid den svenska produktionens framtida utformning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Man kan inte bortse ifrån att för vissa näringsgrenar särskilda svårigheter

komma att möta, då friare tillförsel utifrån blir möjlig. Vad särskilt

jordbruket beträffar ha icke minst de senare årens erfarenheter lärt oss, att

det under överskådlig framtid blir ett ofrånkomligt beredskapskrav att upprätthålla

ett jordbruk, vilket även i tider av avspärrning kan i stort sett

trygga vår livsmedelsförsörjning. För att uppnå detta måste jordbrukets utövare

beredas en med andra yrkesgrupper likvärdig levnadsstandard.

Likaså är av vikt att utrikeshandelns problem ägnas särskild uppmärksamhet.

Ty såsom exportföreningen framhållit, har det svenska näringslivet

efter hand kommit att i mycket hög grad baseras på varuutbyte med

utlandet. Vårt land har därför anledning att eftersträva slopandet av de

handels- och valutapolitiska restriktioner, som varit utmärkande för den

internationella handeln under tiden närmast före kriget. Vårt lands intresse

i dessa handels- och valutapolitiska principfrågor böra klarläggas.

Motionen nr 11:9 har framförallt inriktat sig på frågan om den s. k. fullständiga

sysselsättningen av arbetskraft och kapital inom näringslivet. Härutinnan

har man gatt långt utanför ramen för de åtgärder som kunna bli

nödvändiga vid övergången från krigs- till fredshushållning. Enligt utskottets

mening måste främst åvägabringas en överflyttning av arbetskraft till

näringsgrenar, vilka under fredsförhållandena bäst kunna tjäna samhällshushållningen.

Man har i motionen 11:9 pekat på det väldiga uppbåd av ekonomiska

krafter som den nuvarande upprustningen av jättelika mått över hela världen

åstadkommit som bevis för att man borde kunna åstadkomma detsamma

under fredliga förhållanden och för exempelvis sociala eller liknande

ändamål i stället för krigiska. Därvid förbiser man inte bara de olika psykologiska

förutsättningarna och uppoffringarna av framtida produktionsmöjligheter

för nuets nödläge, utan också, att krigshushållningen så småningom

utvecklat sig så, att de politiska myndigheterna, ifrån en mer och mer minutiös

kontroll över konsumtion och produktion, till sist måste bestämma

också om själva arbetskraftens placering och användning. Talet om den

fulla sysselsättningen hör till dessa argument, som från början vill avväpna

kritiken genom att som mål uppställa någonting som för alla kan synas

önskvärt men som i realiteten kommer att innebära något helt annat. Den

s. k. fullständiga sysselsättningen kan man nå i en sådan hushållning som

diktaturerna visat exempel på. Men i ett fritt samhälle med fria medborgare

och med en hushållning, väsentligen grundad på konsumenternas fria

användning av sina inkomster, kan ett sådant system icke genomföras.

Därmed är icke sagt, att icke det allmänna kan göra åtskilligt för att i

framtiden dämpa och utjämna konjunkturförloppet samt därmed förebygga

sådan arbetslöshet som härleder sig från depressionerna. Detta kräver, att

de offentliga arbetena och utgifterna planläggas med hänsyn till konjunkturutjämningen.

En sådan planläggning anser utskottet vara nödvändig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. H

nyttig inte bara med hänsyn lill omställningstiden efter kriget. Arbetslinjen

inom svensk arbetslöshetspolitik, varom alla äro ense, kräver också uppläggandet

av en reserv av sådana arbeten, som äro lämpliga för att den ledigblivna

arbetskraften skall kunna användas för produktiva uppgifter.

Utskottet vill jämväl framhålla nödvändigheten av en finans- och penningpolitik

som kan trygga näringslivets sundhet.

Vad härefter beträffar de i motionerna framförda kraven örn särskild utredning

rörande de behandlade problemen må beaktas, att chefen för finansdepartementet

i mars innevarande år erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att

föranstalta om utredningar enligt en av honom uppgjord plan rörande de

frågor som möta vid en fredskris. Undersökningar, vilka skulle verkställas

genom olika myndigheter och det enskilda näringslivets organisationer, ha

igångsatts, och sedermera har inom finansdepartementet tillskapats en särskild

beredning för att koordinera dessa undersökningar. Emellertid torde

en särskild utredning bliva nödvändig, då resultaten av de olika undersökningarna

föreligga och man kan överblicka de faktorer av politisk och ekonomisk

natur, vilka måste påverka utformningen av åtgärderna. Det är av

särskild betydelse, att näringslivet och arbetsmarknadens organisationer äro

representerade i denna utredning, vilken bör ha till uppgift att lösa de särskilda

problem, vilka möta vid övergången från krig till fred. I detta sammanhang

synes jämväl böra tagas under övervägande huru vi efter måttet

av våra resurser skola på lämpligt sätt deltaga i återuppbyggnadsarbetet

efter kriget samt humanitära hjälpaktioner. Frågan när rätta tidpunkten

kan vara inne för utredningens igångsättande torde böra anförtros Kungl.

Majit att avgöra.

I anledning av vissa i motionen I: 68 särskilt----bör vara slutförd.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn tillsättande vid lämplig

tidpunkt av en kommitté med uppgift att dels undersöka,

vilka praktiska och administrativa åtgärder som böra av staten

vidtagas i samband med avveckling av nuvarande krisåtgärder

ävensom näringslivets och arbetsmarknadens omställning

för fredsproduktion, dels ock planera för vårt

lands deltagande i humanitära hjälpaktioner för våra nordiska

grannländer och återuppbyggnadsarbetet inom dessa.»;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

2) av herr Emil Petersson, som ansett att utskottets utlåtande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»De föreliggande motionerna gälla i främsta rummet, vilka åtgärder på

det ekonomiska och sociala planet, som i vårt land böra förberedas eller

vidtagas till hindrande av de svårigheter, som övergången till fredstidens

ekonomiska förhållanden kan väntas medföra. Därjämte beröres det i samband

härmed stående spörsmålet om Sveriges deltagande i internationella

humanitära hjälpaktioner och i återuppbyggnadsarbetet efter kriget, särskilt

med avseende på våra nordiska grannländer. Dessa spörsmål äro

mycket omfattande. Hur lång tid som står till buds för deras förberedande

behandling är ovisst. Det torde därför vara angeläget att de göras till föremål

för en ingående undersökning utan tidsutdräkt med undanskjutande

tills vidare av sådana allmänna ekonomisk-politiska frågor av mer eller

mindre principiell natur, som gälla den allmänna ekonomiska eller sociala

politiken på längre sikt, förhållandet mellan stat och enskilt näringsliv

o. dyl. Den omständigheten att vissa sidor av den mera långsiktiga politiken

redan äro underkastade specialutredning -— detta gäller t. ex. om

socialpolitiken — utgör ett annat skäl att vid behandlingen av omställningskrisens

problem icke vidga området till att omfatta hela den ekonomiska

och sociala politiken.

Skulle inga samhällsåtgärder vidtagas till lindrande av omställningens

svårigheter vid krigstillståndets upphörande, är det fara värt, att en mycket

allvarlig kris inom näringslivet och en omfattande arbetslöshet uppkommer.

Lika uppenbart torde vara att möjligheterna alt undgå en dylik olycklig

utveckling i främsta rummet hero på de enskilda företagens förmåga

av anpassning efter nya förhållanden och av alla de inom näringslivet arbetandes

villighet att medverka därtill. Därför kräves en samordning av

enskilda och offentliga åtgärder. Å ena sidan böra den statliga och kommunala

finanspolitiken och de allmänna arbetena, penning- och valutapolitiken,

den offentliga understödsverksamheten vad bostadsbyggandet beträffar

m. m. samt de allmänna affärsverkens investeringspolitik successivt

anpassas efter det ekonomiska lägets förändringar, liksom tillämpningen av

bestämmelserna rörande skattefrihet för avsättningar till vissa fonder inom

de enskilda företagen. Å andra sidan böra näringslivets egna organisationer

medverka till att företagens verksamhet hålles så väl uppe som möjligt

är. Dessutom kunna representanter för näringslivet bättre än andra

bedöma, huru goda förutsättningar för enskilda initiativ och ny företagsamhet

skola skapas, och hur man skall kunna undgå alt lägga onödiga

hinder därför.

Ur denna senare synpunkt är det uppenbarligen av vikt att de under

krigstiden skapade regleringarna åter avvecklas, så snart varu tillgången i

Sverige blivit sådan, att betingelser härför finnas. Det är troligt, att åtskil
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

13

lig tid efter krigshandlingarnas upphörande kommer att förflyta, innan

detta blir fallet över hela linjen. Därför kunna krisregleringarna ej avskaffas

omedelbart efter krigets slut eller alla på en gång. Men rent principiellt

hör det vara klart, att de icke skola bibehållas en dag längre än nödvändigt,

och att de icke få omvandlas till en permanent statlig kontroll över näringslivet.

De specialutredningar, som finansministern för kort tid sedan låtit igångsätta,

avse att skaffa material för en planläggning av den ekonomiska och

sociala politiken under omställningstiden. När resultaten av detta utredningsarbete

börja framkomma, vilket bör bliva fallet under loppet av innevarande

år, synes tiden vara inne att på grundval därav söka utforma riktlinjerna

för den politik, som i samverkan med näringslivets organisationer

skall föras från det allmännas sida för att underlätta och stödja näringslivets

strävanden till anpassning. Särskilt bör man naturligtvis fatta i sikte

önskvärdheten av alt arbetslösheten begränsas. Det är icke för mycket sagt,

att den ekonomiska politiken bör präglas av en fast beslutsamhet, att sådana

arbetslöshetskriser som de vilka förekommit under de senaste årtiondena

icke få upprepas, när övergången till fredshushållning äger rum. Å

andra sidan vore det verklighetsfrämmande att föreställa sig att under en

period av djupgående omställning och utveckling all arbetslöshet skall

kunna undgås. I den mån arbetslösheten i vissa krigförande länder helt

försvunnit sammanhänger det uppenbarligen med krigsförhållandena, bl. a.

med att de arbetande berövats rätten att lämna ett arbete eller fritt söka ett

nytt sådant. I vårt land synes målet till en början böra vara att uppnå och

behålla en så god sysselsättning som hittills utmärkt de goda konjunkturerna.

Huruvida detta skall bliva möjligt, beror i hög grad på huru förutsättningarna

för den svenska exporten utvecklas. Krigstidens avspärrning har

visat, hur mycket utrikeshandeln betyder för det svenska näringslivet. Därför

måste det vara en centralpunkt i svensk näringspolitik för tiden omedelbart

efter krigstillståndets upphörande, att vårt land verkar för alt den internationella

handeln herodes ett stort mått av frihet. Ekonomisk-politiska

riktlinjer, som icke äro förenliga härmed, böra betraktas med skepsis. Betydelsen

av att det svenska näringslivet utan att hämmas av onödiga restriktioner

snabbt får den fulla kontakten med världsmarknaden kan knappast

överdrivas, vare sig frågan betraktas ur varuförsörjningens eller arbetsmarknadens

synpunkt.

För att Sveriges ekonomiska politik skall kunna tillräckligt beakta och

bevaka vårt intresse av en relativt fri utrikeshandel är det av vikt att myndigheterna

noga följa planeringen av efterkrigstidens ekonomiska och sociala

politik i utlandet. Vårt land bör deltaga i det förberedande arbete som

upptagits av den internationella arbetsorganisationen och bör även i övrigt

intaga en positiv hållning till det mellanfolkliga samarbetet på detta örn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tdlfälliga utskotts utlåtande nr 13.

råde. Självklart är att vi därvidlag skola hålla en särskilt intim kontakt

med våra nordiska grannländer, i den mån detta är möjligt.

Vid planeringen av Sveriges deltagande i det humanitära hjälparbetet och

återbyggnadsarbetet efter kriget är det icke blott en plikt utan även och

framför allt ett privilegium för oss att i främsta rummet hjälpa våra nordiska

brödrafolk. Vår inställning i detta arbete får ej präglas av småskuren egoism

utan av generositeten hos den som -— såvitt man f. n. kan se — gynnats av

ödet. Kanske kan på så sätt grunden för en närmare nordisk samverkan

efter kriget byggas fastare.

Som redan inledningsvis framhölls finns det icke anledning att i samband

med föreliggande motioner närmare behandla den ekonomiska och sociala

politiken på längre sikt och därmed förbundna principiella spörsmål. Eftersom

denna fråga i den offentliga diskussionen ofta sammankopplas med

spörsmålet om åtgärder under omställningskrisen, och då en antydan örn den

principiella näringspolitiska inställningen kan tjäna som en bakgrund för

diskussionen av de på kortare sikt aktuella åtgärderna, kan det emellertid

vara motiverat alt tillfoga några ord av mera allmän innebörd. — Det senaste

halvseklets exempellöst snabba ekonomiska utveckling har skett under ett

system, där det enskilda näringslivet varit dominerande och den offentliga

verksamheten i huvudsak — utom på vissa speciella områden — av stödjande

art. Under loppet av cirka 40 år har realinkomsten per invånare i

vårt land fördubblats tack vare snabba framsteg inom industri, jordbruk,

handel, transportväsen och andra näringar. Skulle en dylik utveckling kunna

återupptagas efter kriget och levnadsstandarden efter ytterligare 40 år vara

än en gång fördubblad, så skulle en verklig revolution ha inträffat i det

svenska samhället. Fattigdomen vore besegrad! Ekonomiska resurser skulle

då vara tillgängliga för en social välfärdspolitik, varom man hittills knappast

ens vågat drömma. Ett ekonomiskt system, som har möjliggjort framsteg

av denna art med bevarande av den enskildes frihet, bör icke utbytas mot

ett annat och oprövat av mera monopolis tisk och byråkratisk natur, blott

därför att verklighetsfrämmande dogmatiker det förorda. Härom torde det

överväldigande flertalet i Sveriges folk vara enat.

Uppenbarligen kräves emellertid som hittills en ständig anpassning av den

ekonomiska samhällsorganisationen efter nya förutsättningar. En allvarlig

brist i den hittillsvarande ordningen äro de då och då uppträdande arbetslöshetskriserna.

Frågan hur dessa skola kunna undvikas — ej blott omställningskrisen

vid fredens inträde mildras — tillhör därför de viktiga uppgifterna

för vår ekonomiska politik på längre sikt. Att samhällets insatser härför

behöva erhålla en större omfattning än före kriget är mycket sannolikt.

Emellertid må?te man varna för två villfarelser. Den ena är att bara staten

beslutar sig för att övertaga ledningen av näringslivet, så skall allt bli bra.

Den andra är att depressionerna bero på »otillräcklig köpkraft» särskilt hos

de breda lagren, varför det blott gäller att öka denna »köpkraft». Det kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 15

junkturpolitiska problemet, som sedan årtionden bearbetas av ett stort antal

vetenskapsmän i de flesta länder är emellertid vida svårare än så. Det vore

orimligt och ansvarslöst att grunda den offentliga politiken på så ytliga

föreställningar. I stället bör även i vårt land — närmast genom statens konjunkturinstitut

— hela detta problemkomplex ägnas en ingående och vad

metoderna beträffar förutsättningslös behandling. Det är mycket möjligt,

att en anpassning av den offentliga eller av det allmänna påverkade byggnadsverksamheten

kommer att befinnas intaga en nyckelposition i denna

konjunkturreglerande politik. Målet skall vara att med bibehållande av största

möjliga frihet trygga produktionen och sysselsättningen inom alla näringsgrenar.

Att detta gäller även jordbruket är självklart. Den viktiga

frågan, vilka särskilda åtgärder, som krävas för att bereda det svenska jordbruket

erforderlig trygghet och en med andra näringsgrenar jämbördig ställning,

är redan under behandling i 1942 års jordbrukskommitté. Frågan om

kvinnornas inplacering i arbetslivet icke blott tillfälligtvis utan på lång sikt

bör ägnas särskilt intresse.

I den mån de ekonomiska resurserna i vårt land tillväxa, blir det som redan

påpekats möjligt att i högre grad än hittills genom socialpolitiska åtgärder

bekämpa otryggheten och garantera en önskvärd minimistandard för alla

medborgare. Socialpolitiken är nämligen beroende av de medel, som näringslivet

ställer till förfogande. Å andra sidan kan och bör den betraktas som

ett viktigt led i arbetet på ekonomiskt framåtskridande. Sociala utgifter

utgöra nämligen till stor del en investering i den viktigaste av alla produktionsfaktorer,

folkmaterialet självt. Vid sidan av ett förbättrat undervisningsväsende

är den en mäktig hävstång till välståndsutveckling. Även till

en stabilisering av konjunkturerna och bekämpande av arbetslösheten kan

en utbyggnad av den sociala försäkringen och närbesläktade åtgärder bidraga.

När de många och svåra problem, som äga samband med övergången till

fredshushållning, blivit behandlade, torde tiden vara inne att inrikta ansträngningarna

på en lösning av den ekonomiska och sociala politikens ovan

berörda allmänna problem på längre sikt och i ett sammanhang. Tills vidare

synes det mest praktiskt att de begränsade personliga resurser som vårt

land förfogar över i huvudsak användas för en bearbetning av de närmare

till hands liggande uppgifterna.

I anledning av vissa i motionen I: 68 särskilt — —-----bör vara

slutförd.

Med hänvisning till det ovan sagda får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta alt i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn tillsättande vid lämplig

tidpunkt av ett särskilt organ, som kan förbereda övergången

från krigstidens till fredstidens ekonomi i Sverige

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

och planera för vårt lands deltagande i humanitära hjälpaktioner

för våra nordiska grannländer och i återuppbyggnadsarbetet

inom dessa.»;

3) av herr Ljungdahl, som ansett att utskottets utlåtande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»Då fred en gång åter inträder, väntas övergången från nuvarande förhållanden

för näringslivet komma att medföra allvarliga påfrestningar med risk

för allmän stagnation och därav följande arbetslöshet. Motionärerna ha

därför påkallat tillsättande av ett särskilt organ för undersökning av vilka

åtgärder av ekonomisk och social natur, som i vårt land böra förberedas

eller vidtagas till förebyggande av dessa väntade svårigheter.

Finansdepartementet har emellertid efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 19 mars i år redan igångsatt en serie specialundersökningar av hithörande

frågor genom olika myndigheter och det enskilda näringslivets organisationer.

1942 års jordbruksutredning har också fått sig ålagt att tillse, vilka

särskilda åtgärder som krävas för att bereda det svenska jordbruket erforderlig

trygghet och med andra näringsgrenar jämbördig ställning. I uppdraget

ingår även att beräkna arbetskraftsbehovet för framdeles erforderliga

grundförbättringar m. m.

Härmed synes den del av motionärernas önskemål, som f. n. kan realiseras,

vara effektuerad.

Motionärerna ha emellertid även andra önskemål, främst utarbetande av

allmänna riktlinjer för samhälleligt ingripande till tryggande av medborgarnas

arbete och försörjning. Detta innebär lösning av problem, som i

längden varken kunna eller böra undvikas men som tarva den grundligaste

undersökning från så fasta utgångspunkter, att man näppeligen kan finna

den nuvarande tidpunkten vara den lämpligaste, då man ännu svävar i

okunnighet örn de faktiska förhållanden, som en gang komma att prägla

efterkrigstiden och utgöra förutsättningar för ett riktigt avvägande mellan

enskild handlingsfrihet och statlig hushållning. Först när de pågående utredningarna

blivit slutförda, torde tiden vara inne att inrikta ansträngningarna

på en lösning av den ekonomiska och sociala politikens allmänna

problem på längre sikt och i ett sammanhang.

Detsamma gäller frågan om de internationella relationerna och humanitära

hjälpaktioner.

Då Kungl. Majit redan vidtagit åtgärder i motionernas syfte, i den mån

detta är görligt, samt kan förväntas fullfölja dessa i den mån problemen bli

aktuella, får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att motionerna

nr I: 68, I: 145, I: 146 och II: 9 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1943

432185

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:439 Skrivelse till Konungen angående efterkrigsproblemen m. m. a1 i texten