Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning rörande Horssjöns torrläggningsföretag av dr 1937 i Jönköpings län.
1943-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1943:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning rörande Horssjöns torrläggningsföretag av dr 1937 i Jönköpings län.
Dokumentets text
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till bestridande av vissa kostnader för utredning
rörande Horssjöns torrläggningsföretag av dr 1937 i
Jönköpings län.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 5 mars 1943 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 117, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till bidrag för bestridande av kostnader för utredning
rörande Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Jönköpings län må
från statens avdikningsanslag utgå ett belopp av 1,960 kronor.
I anledning av ansökan av Gustaf Fransson i Hädinge m. fl. verkställde
lantbruksingenjören C. Berner efter vederbörligt förordnande och med biträde
av gode män syneförrättning avseende torrläggning av den s. k. Horssjön
med kringliggande marker i Kävsjö och Värnamo socknar av Jönköpings
län. I utlåtande den 12 maj 1937 förklarade synemännen, som ansågo
att företaget icke vore att anse såsom sänkning av sjö, att laga hinder mot
företagets utförande icke förelåge. Företaget skulle benämnas Horssjöns
torrläggningsföretag av år 1937. Mot synemännens utlåtande anförde vissa
sakägare besvär hos Söderbygdens vattendomstol med yrkande att förrättningen
måtte undanröjas eller ock klagandena befrias från delaktighet i
företaget. Vattendomstolen fann i utslag den 22 augusti 1938, att företaget
vore att anse som dikningsföretag samt att alla ägare till eller delägare i
mark, som vunne båtnad genom företaget, vore skyldiga deltaga i kostnaden
för detsamma. Vattenöverdomstolen, varest förenämnda klagande sökte ändring
i vattendomstolens utslag, fann i dom den 17 mars 1939 ej skäl att göra
ändring i vattendomstolens utslag.
Sedan målet fullföljts till Kungl. Majit, förklarade Kungl. Majit i dom den
27 september 1940, att företaget vore att anse såsom vattenavledning. Vid
sådant förhållande och då, enligt vad hos Kungl. Majit blivit utrett angående
områdets natur och betydelse såsom uppehållsort och häckningsplats för
olika slag av fåglar, det måste antagas att ett genomförande av företaget
skulle förorsaka en sådan bestående förändring av naturförhållandena, att
betydande förlust för landets djurvärld vore att befara, fann Kungl. Majit,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
21
att företaget icke finge komma till stånd samt förklarade att till följd härav
sökandena till företaget skulle vara skyldiga att svara för uppkomna kostnader
för detsamma.
I en till Kungl. Majit ställd skrift den 28 februari 1941 har Sven Gustaf
Fransson, Frans Oskar Svensson, dödsboet efter Johan Alg. Johansson, Axel
Malm, Harry Eriksson, Gustaf Petterson, Axel Nilsson, Thage Petterson samt
Tor Ivar Johansson, alla såsom sökande till förenämnda syneförrättning,
hemställt om ersättning av statsmedel med 22,316 kronor för den förlust som
tillskyndats dem genom att ifrågavarande torrläggningsföretag icke fått komma
till stånd samt med 4,400 kronor för kostnader för syneförrättningen rörande
företaget. Vidare ha nämnda personer med undantag för Thage Petterson
i en till jordbruksdepartementet den 26 januari 1943 inkommen skrift
förnyat sin framställning om ersättning för sistnämnda kostnader, vilka därvid
angivits till 3,510 kronor, över framställningarna ha utlåtanden avgivits
av lantbruksstyrelsen den 15 februari 1943 och av statskontoret den 5 mars
1943. Lantbruksstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttrande av jordbrukskonsulenten
hos Jönköpings läns hushållningssällskap H. Drake rörande
storleken av de indirekta förluster, som åsamkats sökandenas fastigheter
därigenom att företaget ej fått komma till stånd.
Sökandenas senare framställning innehåller följande av lantbruksingenjören
Berner vitsordade sammanställning beträffande de direkta kostnader,
sökandena fått vidkännas för ifrågavarande företag.
Kostnader för syneförrättning inklusive godemansarvoden
samt hantlangnings- och materialkostnader .............. kronor 2,608
Räntor å lån efter avdrag av ränteinkomster ............ » 625
Kostnader för arbetsstyrelsens resor, traktamenten och arvoden
under rättegången ................................ » 230
Porton, telefon o. d.................................. »__47
kronor 3,510.
I anledning av en vid 1942 års riksdag väckt motion om ersättning åt personer,
som av hänsyn till det allmännas intressen hindras från att torrlägga
sin mark, yttrade utskottet i huvudsak följande:
»Vid bedömande av frågan huruvida ersättning av allmänna medel skäligen
bör utgå till enskilda personer på grund av ingripanden från det allmännas
sida synes man böra skilja mellan de fall, då ingripandet riktar sig mot
någon redan bestående enskild rätt eller rättighet, och de fall, då så icke är
förhållandet. I det förra fallet synas allmänna rättsgrundsatser bjuda att ersättning
beredes den som sålunda avhänts eller lider intrång i sin rätt eller
sina intressen. I det senare fallet te sig förhållandena enligt utskottets uppfattning
väsentligt annorlunda, i det att någon ovillkorlig rätt icke förefinnes
för en enskild medborgare att genom vattenavledning förändra de bestående
naturförhållandena eller förorsaka intrång i andra därav beroende allmänna
intressen, innan domstol eller eventuellt Kungl. Majit meddelat tillstånd till
företaget. I sistnämnda fall är det allmänna intresset redan beslående, medan
det enskilda intresset är nytillträdande. Enligt vattenlagens bestämmelser
tillkommer det i dylika fall den beslutande myndigheten att pröva, örn före
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
taget må komma till stånd eller icke. Därest skadan är större än nyttan, skall
föreskrivas, att företaget icke må utföras. I dylika fall bör enligt utskottets
uppfattning ersättning icke i allmänhet tillkomma torrläggningsintressets representanter.
I anslutning till vad som anföres i motionen kan utskottet emellertid
icke bortse från, att förhållandena ibland kunna vara sådana, att dylik
ersättning torde kunna ifrågasättas. Sålunda kan det allmänna intresset ha
uppträtt så pass sent under företagets planläggning, att de enskilda jordägarna
icke skäligen bort räkna med detsamma vid undersökningarnas igångsättande,
samt vidare företagets planerande ha åsamkat jordägarna avsevärda
kostnader. Att såsom motionärerna ifrågasätta företaga en utredning av
berörda förhållanden och med ledning av vad som därunder kan framkomma
söka utforma generella regler för de fall, då ersättning i nämnda avseende
bör ifrågakomma, torde emellertid enligt utskottets uppfattning icke
vara lämpligt och för övrigt erbjuda synnerligen stora svårigheter bland annat
i avseende å bestämmandet av ersättningens storlek och den lämpligaste
formen för densammas erläggande. Utskottet vill sålunda icke förorda någon
sådan utredning som föreslås i motionen. Utskottet förutsätter emellertid, att
Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan och från fall till fall
bedömer, huruvida omständigheterna skäligen böra föranleda framställning
i ämnet till riksdagen.»
Till följd av en vid samma riksdag väckt motion om viss ersättning åt
sökandena till Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 yttrade utskottet
bland annat följande:
»Utskottet har funnit sådana särskilda omständigheter föreligga, att starka
billighetsskäl synas tala för att sökandena till företaget i fråga av statsverket
erhålla bidrag till de förrättningskostnader, de visa sig ha fått vidkännas.
Beträffande sättet för anvisande av statsbidrag vill emellertid utskottet erinra
örn att Kungl. Majit jämlikt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angående
villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag i vissa fall
kan bevilja bidrag med upp till 75 procent av den godkända utredningskostnaden
för torrläggningsföretag. För den händelse sökandena till ifrågavarande
företag icke i nämnda ordning kunna erhålla statsbidrag, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Vad
angår frågan om ersättning av statsmedel till sökandena för »den förlust de
komma att göra genom att företaget icke får komma till stånd» anser sig utskottet
i enlighet med sitt utlåtande nr 31/1942 icke kunna tillstyrka sådan
ersättning.»
I ärendet ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och statskontoret.
Efter redogörelse för innehållet i nämnda yttranden har föredraganden,
statsrådet Domö, anfört följande:
»I likhet med lantbruksstyrelsen och statskontoret kan jag icke tillstyrka
sökandenas framställning i vad den avser ersättning för den förlust, som må
ha åsamkats dem genom att ifrågavarande torrläggningsföretag icke fått
komma till stånd. Däremot finner jag, i anslutning till vad 1942 års riksdags
jordbruksutskott i sitt utlåtande nr 52 anfört, starka billighetsskäl tala för
att sökandena till företaget av statsmedel erhålla bidrag till de direkta kostnader
för det planerade företaget som de fått vidkännas. Bidraget synes böra utgå
i enlighet med de i 14 § kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angivna
grunderna och bör, med hänsyn lill vad statskontoret anfört, beräknas å de
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
23
för syneförrättning m. m. upptagna kostnaderna, 2,608 kronor. På grund härav
förordar jag, att för ändamålet må anvisas ett belopp av
runt tal 1,960 kronor, vilket belopp bör utgå av statens avdikningsanslag.
Härtill synes riksdagens medgivande böra inhämtas. Beloppet torde icke böra
inräknas i det belopp, som enligt riksdagens medgivande för visst år må beviljas
jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.»
Såsom framgår av det föregående har frågan örn ersättning åt sökandena
till Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 varit föremål för behandling
vid 1942 års riksdag till följd av i ämnet väckt motion. Kungl. Maj:ts förevarande
förslag synes stå i överensstämmelse med de principer, riksdagen
vid nämnda tillfälle gav uttryck åt. Utskottet får alltså tillstyrka bifall till
förslaget.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 6 april 1943.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
/75x2,608 _\ .
\ ioo "I 1
Utskottet.
Närvarande: se utlåtande nr 19.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning, rörande Horssjöns torrläggni a1 i texten