Jordbruksutskottets utlåtande nr 49
1943-06-01 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1943:49, Jordbruksutskottets utlåtande nr 49
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande'' i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående det
statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning
hos nötkreatur.
(lia avd.)
I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 72) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder
mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret 1943/44 beräkna
ett förslagsanslag av 150,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 9 april 1943 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 212, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att dels godkänna de av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet angivna
grunderna för bekämpande bland nötkreaturen av sjukdomen smittsam
kastning, dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 110,000 kronor.
Förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Östergötlands och Hallands
län anhöllo i skrivelser den 22 september 1941 respektive den 16
oktober 1941 om tillstånd att med bidrag av statsmedel få utföra undersökningar
för bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur.
Sedan medicinalstyrelsen genom särskilda remisser anbefallts att avgiva
utlåtande över förvaltningsutskottens skrivelser, hemställde styrelsen i skrivelse
den 12 mars 1942, att Kungl. Majit måtte bemyndiga medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen att tillkalla fyra sakkunniga för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande bekämpandet av sjukdomen smittsam
kastning genom medverkan av hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier ävensom angående andra därmed sammanhängande spörsmål.
Genom beslut den 31 december 1942 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen att gemensamt utarbeta förslag om decentralisering
av det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos
nötkreatur.
Med skrivelse den 15 februari 1943 ha medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
överlämnat betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 10 sami. Nr 49.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
av smittsam kastning hos nötkreatur, avseende bland annat viss decentralisering
av bekämpandet.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
styrelsen för veterinärhögskolan och lärarkollegiet vid högskolan, statens
veterinärbakteriologiska anstalts nämnd, samtliga länsveterinärer och
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, svenska
veterinärläkareföreningen ävensom avelsföreningarna för svensk låglandsboskap,
svensk röd och vit boskap samt svensk kullig boskap. Några
hushållningssällskaps förvaltningsutskott lia överlämnat utlåtanden från föreståndarna
för sällskapens tuberkulosbekämpande.
I propositionen återfinnes å sid. 2—7 en redogörelse i fråga om historik
och gällande bestämmelser. Vidare ha i propositionen å sid. 7—10 lämnats
vissa uppgifter beträffande sjukdomens utbredning i Sverige m. m. Utskottet
tillåter sig att i dessa delar hänvisa till propositionen.
Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag.
Ämbetsverken ha utarbetat förslag till dels kungörelse angående bekämpande
av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur, vilken skall ersätta
kungörelsen nr 402/1938, dels ock kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen
med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam
kastning hos nötkreatur. Förslagen, som avses skola träda i kraft den
1 juli 1943, innebära i huvudsak följande.
Med avseende å bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur
skall landet indelas i tre områden, kastsjukesmittat område, kastsjukeskyddat
område och kastsjukefritt område.
Inom kastsjukesmittat område skall bekämpandet anordnas antingen av
medicinalstyrelsen eller, efter medicinalstyrelsens medgivande, av hushållningssällskap.
Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall avse antingen
endast den lokala ledningen av bekämpandet eller ock såväl denna
ledning som kastsjukediagnostiken å laboratorium, som är inrättat av hushållningssällskapet
och för ändamålet godkänt av medicinalstyrelsen.
Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall stå under inseende
av en nämnd eller styrelse, som utses av sällskapets förvaltningsutskott. Veterinär,
som förestår bekämpandet, skall i nämnden eller styrelsen föredraga
ärenden angående bekämpandet.
Veterinärer, som äro anställda hos hushållningssällskap eller erhållit sällskapets
uppdrag att leda sjukdomsbekämpandet, ävensom laboratorium, som
för kastsjukediagnostik inrättats av sällskapet, skola benämnas hushållningssällskaps
veterinäravdelning.
Djurägare, som önskar ansluta sin besättning till statsunderstött kastsjukebekämpande,
skall skriftligen förbinda sig att kvarstå i bekämpandet under
en tid av minst två år. Därest sådan förbindelse icke uppsäges ett år före
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
3
utgången av dess giltighet, skall den anses förlängd på ett år i sänder. Anslutning
till bekämpandet skall till skillnad mot vad som nu gäller kunna
medgivas varje djurägare.
Enligt förslaget skall djurägare som är ansluten till bekämpandet erhålla
vissa förmåner. Sålunda skall han i den utsträckning den veterinära ledaren
för bekämpandet bestämmer, kostnadsfritt erhålla blodprovstagning och undersökning
av blodprov, undersökning av efterbördsprov och mjölkprov
samt ympning av kalvar, därest veterinären anser bekämpandet böra ske
genom sådan ympning.
Om det konstateras att i besättning ansluten till bekämpandet icke förekommer
kastsjukereagerande djur, skall liksom för närvarande djurägaren
under villkor som medicinalstyrelsen föreskriver äga erhålla förklaring att
besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring). I friförklarad
besättning skall kontrollundersökning äga rum med tidsmellanrum,
som vederbörande veterinär bestämmer efter anvisning av medicinalstyrelsen.
I fråga örn de avgifter som skola erläggas av djurägarna har föreslagits
följande. Djurägare skall för icke friförklarad, till bekämpandet ansluten
besättning årligen erlägga viss av medicinalstyrelsen bestämd avgift för varje
djur över ett års ålder. För närvarande bör denna avgift fastställas till två
kronor. Där sjukdomen huvudsakligen bekämpas genom ympning av kalvar,
skall avgiften bestämmas till hälften av det belopp, som eljest skolat utgå.
För friförklarad besättning skall avgift endast erläggas för det år, då kontrollundersökning
äger rum; denna avgift skall bestämmas till en fjärdedel
av den avgift, som utgår för icke friförklarade besättningar. Därest sjukdomen
inom visst område har ringa utbredning, skall medicinalstyrelsen äga
förordna, att friförklarade besättningar må kvarstå i bekämpandet utan skyldighet
för djurägaren att erlägga avgift. Kontroll rörande sådana besättningar
skall anordnas på sätt medicinalstyrelsen bestämmer. Då besättning är ansluten
såväl till av hushållningssällskap anordnad klinisk tuberkuloskontroll
som till av sällskapet anordnat kastsjukebekämpande, bör avgiften minskas
med en fjärdedel.
Beträffande de bidrag, som skola tillkomma hushållningssällskap som anordnar
bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur, har föreslagits, att
sällskapet ärligen skall äga åtnjuta bidrag av statsmedel med belopp som
fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt förslaget bör bidraget till en början utgå
med 1 krona för anslutet djur över ett års ålder. Utför sällskapet å eget
laboratorium diagnostiska undersökningar, skall sällskapet därjämte åtnjuta
ersättning av allmänna medel efter taxa, som medicinalstyrelsen bestämmer.
För närvarande bör denna ersättning bestämmas till 1 krona 50 öre för varje
blodprovsundersökning samt 1 krona för varje bakteriologisk undersökning
av efterbördsprov eller foster m. m. Hushållningssällskap, som ej inrätta!
eget laboratorium, skall erhålla erforderliga diagnostiska undersökningar
kostnadsfritt utförda antingen å statens veterinärbakteriologiska anstalt eller
å laboratorium, som anvisas av medicinalstyrelsen.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
För nedslaktade smittade djur bör utgå ersättning med femtio kronor för
varje djur i åldern sex månader—ett år och etthundra kronor, då djurets ålder
överstiger ett år.
För kastsjukeskyddat område skola i huvudsak tillämpas de nu för sådana
områden, där sjukdomen icke har mer än ringa utbredning, gällande särskilda
bestämmelser. Sjukdomsbekämpandet anordnas inom sådant område
av medicinalstyrelsen.
Inom kastsjukefritt område skola bestämmelserna i epizootilagen äga tilllämpning
med avseende å sjukdomen.
Nötkreatur skall icke utan medicinalstyrelsens tillstånd få införas till kastsjukefritt
område från del av riket, som ej tillhör sådant område. Ej heller
skall utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur få äga rum till kastsjukeskyddat
område från kastsjukesmittat område. Införseltillstånd skall endast
kunna lämnas beträffande djur, som härröra från friförklarade besättningar.
Kastsjukebekämpandet skall centralt ledas av medicinalstyrelsen. Den vid
statens veterinärbakteriologiska anstalt anställde konsulenten för kastsjukeärenden
bör överföras till medicinalstyrelsen såsom särskild föredragande i
kastsjukeär enden.
Ett genomförande av förslaget har beräknats komma att i viss utsträckning
medföra ökade kostnader för statsverket. Denna kostnadsökning har
för budgetåret 1943/44 uppskattats till 103,000 kronor.
Beträffande motiveringen till ämbetsverkens förslag hänvisas till propositionen
sid. 12—23.
Yttrandena.
Styrelsernas förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
nära nog samtliga avgivna yttranden.
Endast länsveterinärerna i Stockholms och Älvsborgs län ha uttryckligen
avstyrkt ett genomförande av det framlagda förslaget till decentralisering av
kastsjukebekämpandet. Länsveterinären i Älvsborgs län har i stället förordat
en förnyad grundligare och förutsättningslös utredning. Under tiden borde
orienterande undersökningar för att uppspåra kastsjukesmittade nötkreaturs.
besättningar verkställas med anlitande av den relativt billiga serologiska
mjölkmetoden. Tveksamhet i fråga örn decentraliseringen har också uttalats
av länsveterinären i Jämtlands län.
Statskontoret har ställt sig avvisande gentemot förslaget beträffande särskilda
statsbidrag till hushållningssällskapen för anordnande av kastsjukebekämpande.
Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa
till propositionen sid 23—35.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
5
Föredragande statsrådet.
Föredragande statsrådet har anfört följande.
»Vid igångsättandet år 1938 med statens stöd av bekämpandet av den smittsamma
kastningen hos nötkreatur förutsattes att detta till en början icke
skulle bliva av större omfattning. Anledningen härtill var dels att erfarenhet
då saknades huru bekämpandet borde bedrivas och dels att djurägarna
då i stor omfattning ännu vore engagerade i kampen mot kreaturstuberkulosen.
Under den tid kampen mot den smittsamma kastningen nu pågått
har en viss överblick över sjukdomens utbredning i landet vunnits och
en organisation för bekämpandet uppbyggts såväl centralt inom medicinalstyrelsen
och statens veterinärbakteriologiska anstalt som ock i viss omfattning
ute i landet. Genom den veterinärmedicinska vetenskapens landvinningar
på ifrågavarande område ha nu även bättre medel erhållits för både
sjukdomens bekämpande och uppspårande. Sålunda föreligger numera möjlighet
att genom ympning av kalvarna göra dessa immuna mot sjukdomen
eller i vart fall i hög grad begränsa sjukdomens skadliga verkningar. Genom
de förut omförmälda mjölkproven har man erhållit ett billigt och lätthanterligt
medel att i varje fall i stort snabbt kartlägga sjukdomens förekomst.
Sedan numera kampen mot nötkreaturstuberkulosen framskridit så långt
att arbetet därmed på många håll i landet kunnat begränsas eller helt avslutas,
synes tiden vara inne att upptaga frågan om en intensifiering av bekämpandet
av den andra svåra och förödande husdjurssjukdomen, smittsam
kastning hos nötkreaturen, vilken sjukdom årligen torde åsamka det
svenska lantbruket lika betydande förluster som kreaturstuberkulosen medförde
då denna hade sin största utbredning. I och med att tuberkulosbekämpandet
börjat inskränkas, ha de veterinära krafter, som deltagit i delta, frigjorts
för andra uppgifter, varjämte arbetet vid de laboratorier ute i landet
som varit helt upptagna i kampen mot tuberkulosen blivit så begränsat, att
möjligheter finnas för deras utnyttjande för andra ändamål. Såsom medicinalstyrelsen
och lantbruksstyrelsen i sitt betänkande framhållit tala förutom
nyssberörda omständighet även andra vägande skäl för att kampen mot den
smittsamma kastningen nu utvidgas. Sjukdomen, som för en del år sedan
hade en stark slagkraft och stor virulens, befinner sig för närvarande inom
stora områden av landet i en latent, kronisk form. Sjukdomen är således just
nu i stor utsträckning i det stadium då den med framgång kan bekämpas.
Möjligheter torde därför föreligga att utan alltför omfattande och kostsamma
åtgärder utrota densamma inom stora delar av landet. Ett dröjsmål är
sannolikt förenat med risk för att sjukdomen ånyo skall blossa upp i akut
form och därefter vinna ytterligare utbredning inom landet. I flera andra
länder har sjukdomen med framgång bekämpats enligt de metoder som under
fem år tillämpats i Sverige. Sålunda anses sjukdomen numera vara så
gott som utrotad i Norge. Även i Danmark har kampen mot sjukdomen intensifierats,
vilket medfört en stark nedgång i sjukdomsfrekvensen.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
I nuvarande statsfinansiella läge kan det givetvis ingiva betänkligheter att
intensifiera kampen mot ifrågavarande sjukdom, vilket torde komma att
medföra vissa ökade kostnader för statsverket. Emellertid vill jag framhålla
att kastsjukebekämpandet av flera orsaker icke ens tillnärmelsevis torde
komma att draga lika stora kostnader som tuberkulosbekämpandet. Vid
kastsjukebekämpande lärer nämligen utslagning av djur i samma omfattning
som vid tuberkulosbekämpandet icke behöva förekomma. Härjämte bliva
kostnaderna för kontrollen över besättningarnas hälsotillstånd avsevärt
lägre i fråga om smittsam kastning. Storleken av utgifterna för bekämpandet
sammanhänger givetvis även med omfattningen av åtgärderna. Tills vidare
torde viss återhållsamhet härvidlag böra iakttagas.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra biträda medicinalstyrelsens
och lantbruksstyrelsens i nära nog samtliga yttranden tillstyrkta förslag
att en viss intensifiering kommer till stånd i fråga om bekämpandet av
den smittsamma kastningen hos nötkreatur.
Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag innebär bland annat en
decentralisering av kastsjukebekämpandet från medicinalstyrelsen och statens
veterinärbakteriologiska anstalt till hushållningssällskapen och dessas
veterinärbakteriologiska laboratorier. Härvid följas i stort sett samma linjer
som tillämpats vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. Givet är att
vid medverkan av hushållningssällskapen en bättre anslutning till bekämpandet
kan ernås ute bland kreatursägarna än då detta ledes centralt
från medicinalstyrelsen. Hushållningssällskapen äga ju större förutsättningar
att komma i kontakt med djurägarna och intressera dem för sjukdomens
utrotande i kreatursbesättningarna. Redan vid det statsunderstödda
bekämpandets igångsättande framstod det klart, att en decentralisering av
detsamma skulle bliva nödvändig, om en större anslutning från djurägarnas
sida skulle komma till stånd. Liksom beträffande bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
måste nämligen de statliga åtgärderna mot den smittsamma
kastningen, åtminstone inom sådana områden där sjukdomen är mera
spridd, främst grundas på djurägarnas frivilliga medverkan. Genom decentraliseringen
vinnes även möjlighet att utnyttja de veterinärer, som förut
varit syselsatta med tuberkuloskampen och som äga en ingående kännedom
om förhållandena i de olika länens kreatursbestånd. Härigenom kan såsom
förut antytts jämväl en vidgad sysselsättning givas åt hushållningssällskapens
laboratorier, vilkas kapacitet eljest icke skulle kunna utnyttjas till
fullo. Till en början synes den nu förordade decentraliseringen av kastsjukebekämpandet
böra genomföras inom områden, där kampen mot nötkreaturstuberkulosen
börjat inskränkas och där bekämpandet av den smittsamma
kastningen kan ske med utsikt till framgång utan alltför stora kostnader.
Ehuru ett utvidgat sjukdomsbekämpande enligt mitt förmenande sålunda
bör komma till stånd, anser jag likväl såsom förut berörts påkallat, att en
viss försiktighet härvid iakttages. Veterinärerna hos hushållningssällskapen
torde ännu icke äga den erfarenhet på nu ifrågavarande område att de kunna
motsvara de fordringar, som skulle ställas på dem vid en alltför hastig an
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
7
svällning av kastsjukebekämpandet. På sina håll ute i landet pågår även
alltjämt tuberkulosbekämpandet i icke ringa omfattning. I likhet med ämbetsverken
finner jag därför, att bekämpandet för närvarande icke bör erhålla
den stimulans, som skulle ligga i införande av bestämmelser örn obligatoriskt
pristillägg för mjölk från kastsjukefria kreatursbesättningar på sätt
som gäller för mjölk från besättningar anslutna till det statliga tuberkulosbekämpandet.
Hinder bör emellertid icke möta, att mejerierna själva inom
sådana områden, där ett mera omfattande kastsjukebekämpande med framgång
synes kunna komma till stånd, frivilligt införa sådana pristillägg.
Av särskild betydelse för hindrandet av smittspridning är en reglering av
handeln med livdjur. I sådant syfte har genom förordningen angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur vid straffansvar förbjudits att överlåta
nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt eller annan beteckning,
som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret
uppfyller vissa, i förordningen närmare angivna villkor. Vid tillkomsten
av denna bestämmelse förutsattes, att motsvarande regel avseende frihet
från smittsam kastning i sinom tid skulle införas. I flera yttranden har också
efterlysts bestämmelser till skydd mot smittspridning genom handeln med
livdjur och särskilt genom försäljning å auktioner. En förutsättning för införande
av sådana föreskrifter är dock enligt mitt förmenande, att anslutningen
till ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen blivit betydligt
mera omfattande än för närvarande. I betraktande härav anser jag
mig icke nu böra tillstyrka införandet av särskilda bestämmelser i berört
syfte. Jag förutsätter dock, att frågan om sådana bestämmelser upptages till
förnyat övervägande, så snart anslutningen lill bekämpandet blivit mera
allmän.
Efter att sålunda ha redogjort för min principiella ståndpunkt till den nu
föreliggande frågan torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för de
riktlinjer enligt vilka det utvidgade bekämpandet av den smittsamma kastningen
enligt min mening bör ske.
I anslutning till vad styrelserna föreslagit bör landet beträffande åtgärder
mot kastningen indelas i olika områden. Sådant område, där sjukdomen endast
har ringa utbredning, torde böra benämnas kastsjukeskyddat område.
Förekommer sjukdomen icke inom visst område eller har den där allenast
synnerligen ringa utbredning, bör området benämnas kastsjukefritt område.
Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande i fråga om vilka
delar av landet som böra hänföras till kastsjukeskyddade och kastsjukefria
områden.
Bekämpandet inom område, som icke hänförts till kastsjukefritt, torde
i anslutning till vad förut förordats böra anordnas antingen av medicinalstyrelsen
eller av hushållningssällskap. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen
att bestämma i vilken utsträckning bekämpandet skall handhas
av hushållningssällskap. Såsom förutsättning för sådan decentralisering, i
vad avser blodprovsundersökning, bör gälla, att vederbörande hushållnings
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
sällskaps laboratorium kan godkännas för ändamålet samt att den veterinäre
föreståndaren för laboratoriet förvärvat erforderlig kompetens. Såsom i förslaget
förordats bör möjlighet föreligga att förordna att bekämpandet inom
ett hushållningssällskaps område skall kunna ledas av annat hushållningssällskap.
Sistnämnda anordning torde emellertid endast böra vidtagas, där
ett förbilligande av bekämpandet kan vinnas eller så finnes påkallat av andra
praktiska skäl.
Enligt min mening är det av särskild vikt, att vid bekämpandet sådana
åtgärder vidtagas som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.
De friska besättningarna måste skyddas från smitta. En förutsättning
härför är givetvis, att sjukdomshärdarna uppspåras och isoleras, till dess
åtgärder för sjukdomens utrotande inom de smittade besättningarna kunna
vidtagas. Som jag förut berört äger man numera genom den serologiska
mjölkmetoden möjlighet att både snabbt och billigt kunna genomföra omfattande
orienterande undersökningar. Dessa undersökningar förutsätta inga
veterinärbesök å de olika gårdarna. Det är tillräckligt att samlingsmjölkprov
från olika besättningar genom mejerierna eller av djurägarna själva tillhandahållas
för serologisk undersökning. En sådan undersökning kräver ej heller
någon större laboratorieutrustning och kan därför äga rum jämväl utanför
de nu inrättade veterinärbakteriologiska laboratorierna. Jag förutsätter,
att denna diagnostiska metod under det fortsatta arbetet mot den smittsamma
kastningen kommer att användas i den utsträckning, som finnes lämpligt.
Medicinalstyrelsen bör äga behörighet att, när så anses erforderligt, förordna
om orienterande mjölkprovsundersökningar på statens bekostnad för lämpliga
sammanhängande områden, t. ex. mejerikretsar. Som jag redan nämnt
bliva kostnaderna för sådana undersökningar relativt obetydliga. Medicinalstyrelsen
må kunna förklara veterinär kompetent att verkställa dylika undersökningar
även om han icke eljest skulle kunna anses äga tillräckliga kvalifikationer
i fråga om övriga åtgärder i samband med kastsjukebekämpandet.
I orienterande syfte företagas redan för närvarande å statens bekostnad
blodprovsundersökningar å samtliga slaktdjur vid vissa kontrollslakterier
inom sådana områden där sjukdomen är mera sällsynt förekommande.
Dessa undersökningar, som ej heller föranleda några större kostnader, äro
av stor betydelse för att uppspåra sjukdomshärdar. Medicinalstyrelsen bör
därför alltjämt äga möjlighet att förordna om sådana blodprovsundersökningar.
Det frivilliga bekämpandet av kastningen torde i stort sett böra anordnas
enligt följande riktlinjer. Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning
till statsunderstött kastsjukebekämpande bör, liksom beträffande
klinisk tuberkuloskontroll, avgiva särskild förbindelse att under minst två år
bekämpa sjukdomen samt erlägga därför fastställd avgift. Förbindelsen torde
böra förlängas på ett år i sänder, därest den icke uppsäges ett år före utgången
av dess giltighetstid. I motsats till vad som gäller för närvarande bör det
stå öppet för varje djurägare som så önskar att utan särskilt medgivande från
medicinalstyrelsen vinna anslutning till bekämpandet för sin besättning. Ge
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
9
nom kalvympningsmetoden äger man nämligen numera möjlighet att med
framgång bekämpa sjukdomen även inom besättning, som är svårt angripen
av densamma. Inom besättning, som är ansluten till bekämpandet, synas
böra företagas blodprovs- och mjölkprovsundersökningar samt ympning av
kalvar i enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet. För
varje besättning bör upprättas en plan för bekämpandets närmare anordnande,
därvid särskild hänsyn givetvis bör tagas till sjukdomens beskaffenhet
och andra föreliggande förhållanden. Liksom hittills bör djurägare, vilkens
besättning är ansluten till bekämpandet, kunna erhålla förklaring att
besättningen tills vidare skall anses fri från smittsam kastning (friförklaring)
. I fråga om förutsättningarna för friförklaring torde erforderliga föreskrifter
böra meddelas av medicinalstyrelsen. Såsom föreslagits i vissa yttranden
synes särskild ansökning från djurägarens sida för erhållande av friförklaring
icke vara nödvändig. Friförklaring bör meddelas av medicinalstyrelsen
eller, efter medicinalstyrelsens bemyndigande, av hushållningssällskap
som anordnar kastsjukebekämpande. Inom friförklarade besättningar
torde djurens hälsotillstånd i största möjliga utsträckning böra kontrolleras
genom återkommande undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningen.
När förutsättningarna för friförklaringen ej längre äro för handen,
skall densamma på samma sätt som nu gäller återkallas. Djurägare, som
underlåter att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna för bekämpandet,
bör kunna uteslutas från anslutningen därtill. I händelse av sådant beslut torde
han även, liksom vid klinisk tuberkuloskontroll, böra vara skyldig att utgiva
två års avgifter i enlighet med den avgivna förbindelsen. De närmare
detaljföreskrifterna i fråga om djurägarens skyldigheter beträffande en friförklarad
besättning torde böra meddelas av medicinalstyrelsen. Av föreskrifterna
bör framgå, att inköp av djur till friförklarad besättning endast
får avse djur som anses vara fria från smittsam kastning.
Styrelsernas förslag att bekämpande, som anordnas av hushållningssällskap,
skall stå under inseende av en särskild nämnd eller styrelse, som utses
av sällskapets förvaltningsutskott, synes mig ändamålsenligt. Innan statsmakterna
tagit ställning till föreliggande förslag om omorganisation av hushållningssällskapen,
torde det emellertid böra anstå med utfärdande av direkta
föreskrifter i dylikt hänseende. Jag vill härvid erinra, att det statsunderstödda
kliniska tuberkulosbekämpandet under en följd av år i betydande omfattning
handhafts av hushållningssällskapen utan att statsmakterna funnit anledning
föreskriva, att för detta bekämpande skulle inrättas en särskild styrelse
eller nämnd. Inom flertalet sällskap har detta likväl skett och denna frivilliga
anordning lärer i stort sett ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vid en
decentralisering av kastsjukebekämpandet till hushållningssällskap synes naturligt,
att detsamma ställes under inseende av sällskapets tuberkulosnämnd,
där sådan finnes inrättad, eller eljest under en särskilt för ändamålet utsedd
nämnd. Länsveterinären bör äga säte och stämma i en dylik nämnd. Likaså
tala starka lämplighetsskäl för att den velerinäre föreståndaren för bekämpandet
inför nämnden får föredraga förekommande ärenden och, därest lian
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
icke inväljes i nämnden, åtminstone äger att till protokollet anteckna en gentemot
nämnden avvikande mening.
Liksom styrelserna förmenar jag, att hushållningssällskap som anordnar
statsunderstött kastsjukebekämpande bör anställa en särskild veterinär att
leda bekämpandet. Beträffande fördelningen av arbetet mellan hushållningssällskapens
veterinärer och övriga inom sällskapens område verksamma veterinärer
torde riktlinjer böra uppdragas av medicinalstyrelsen. Naturligt synes
mig, att hushållningssällskapen därvid skola samarbeta ej endast med
tjänsteveterinärerna utan med samtliga inom deras område verksamma veterinärer.
I sakens natur torde ligga, att en viss ledande uppgift måste lämnas
hushållningssällskapet, som har det ekonomiska ansvaret för bekämpandet.
Vad angår bekämpandet inom kastsjukeskyddat område torde i huvudsak
böra tillämpas de nu för områden, varest sjukdomen icke har mer än
ringa utbredning, gällande särskilda bestämmelser. Det innebär att frivilligt
bekämpande med statsbidrag bör kunna anordnas inom kastsjukeskyddat
område. Styrelserna ha föreslagit, att de för dessa områden gällande reglerna
beträffande nedslaktning av smittade djur skulle på så sätt modifieras att
uppskov med nedslaktning kunde beviljas intill sex månader från sjukdomens
fastställande samt att märkning av djur som avses för nedslaktning icke vidare
skulle behöva förekomma. Jag anser mig på så sätt böra biträda dessa
förslag, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen att föreskriva när nedslaktning
skall äga rum och vilken kontroll som därvid skall anordnas.
Inom kastsjukefritt område torde, i anslutning till vad nu gäller enligt kungörelsen
nr 403/1938 med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen
smittsam kastning hos nötkreatur, epizootilagens bestämmelser böra
tillämpas. Sjukdomen bör alltså inom sådant område bekämpas genom tvingande
regler. Samtliga där påträffade kastsjukesmittade nötkreatur böra nedslaktas.
Dessa regler förutsätta emellertid, att de endast tillämpas inom sådant
område, där sjukdomen har synnerligen ringa utbredning.
De av styrelserna ifrågasatta bestämmelserna örn reglering av införseln av
livdjur till kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden, vilka icke ha motsvarighet
i nu gällande föreskrifter, torde vara av särskild betydelse för att
hindra kastsjukesmittans införande till dessa områden. Med hänsyn härtill
kan jag tillstyrka genomförande av förslaget i denna del. De sålunda föreslagna
spärrgränserna böra emellertid som regel dragas så att de sammanfalla
med motsvarande gränser i fråga om nötkreaturstuberkulosen. I anslutning
till vad som förordats i vissa yttranden torde, åtminstone till dess antalet friförklarade
besättningar avsevärt ökat, böra gälla, att införsel till kastsjukefria
och kastsjukeskyddade områden skall kunna medgivas ej endast för
djur från friförklarade besättningar utan jämväl för djur som eljest kunna
anses vara fria från smittsam kastning. Det lärer få ankomma på medicinalstyrelsen
att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
11
Den centrala ledningen av bekämpandet bör liksom för närvarande handhas
av medicinalstyrelsen. Viss ändring i dispositionen av medicinalstyrelsens
arbetskrafter i anledning av decentraliseringen av kastsjukebekämpandel
torde i annat sammanhang få anmälas för Kungl. Majit. Här torde endast
böra framhållas, att kastsjukekonsulenten samt ett kanslibiträde, vilka för
närvarande äro uppförda å veterinärbakteriologiska anstaltens stat, från och
med den 1 januari 1944 böra överflyttas å medicinalstyrelsens stat. I propositionen
nr 129 till årets riksdag angående anstaltens omorganisation har redan
förutsatts, att en dylik överflyttning bör komma till stånd. Att, på sätt
styrelserna i nu förevarande betänkande ifrågasatt, för den centrala ledningen
av bekämpandet i viss utsträckning anlita föreståndaren för veterinärbakteriologiska
anstaltens kastsjukelaboratorium, anser jag mig med hänsyn till
arbetsförhållandena vid anstalten icke kunna tillstyrka. Såsom statskontoret
och riksräkenskapsverket framhållit torde reseersättningar för tjänstemän
hos medicinalstyrelsen icke böra belasta anslaget till åtgärder mot smittsam
kastning hos nötkreatur.
I fråga örn kostnaderna för bekämpandet kan jag biträda styrelsernas förslag,
att djurägare, vilkas nötkreatursbesättningar äro anslutna till det frivilliga
bekämpandet, skola erlägga en fast årlig avgift. Liksom beträffande den
kliniska tuberkuloskontrollen torde det var lämpligt, att avgifterna fastställas
av den som anordnar bekämpandet, d. v. s. medicinalstyrelsen eller vederbörande
hushållningssällskap. Hushållningssällskapens beslut i förevarande
hänseende synas böra underställas medicinalstyrelsens prövning. I likhet med
vad som framhållits i flera yttranden anser jag det emellertid önskvärt, att
grunderna för dessa avgifter bliva mera enhetliga än som angivits i förslaget.
Enligt mitt förmenande synas åtminstone tills vidare i regel endast två olika
slag av avgifter böra fastställas, nämligen för smittade besättningar och för
friförklarade besättningar. Jämväl avgiften för friförklarade besättningar
synes böra utgå med visst belopp för år och sålunda ej endast under de år
kontroll ägt rum. Sistnämnda avgift bör lämpligen utgå med en fjärdedel
av avgiften för smittade besättningar. Som i några yttranden föreslagits, torde
kunna övervägas att avgifterna bestämmas något lägre, om kollektiv anslutning
av ett stort antal besättningar, exempelvis genom mejeri, kommer
till stånd. Vid bekämpande anordnat av medicinalstyrelsen torde man böra
räkna med att de årliga avgifterna tills vidare böra bestämmas till två kronor
för djur över ett års ålder i smittad besättning och till 50 öre för djur
över ett års ålder i friförklarad besättning. Som riksräkenskapsverket framhållit,
torde avgifter, som inflyta till medicinalstyrelsen, böra redovisas såsom
särskilda uppbördsmedel under anslaget till kastsjukebekämpandet.
Styrelserna lia utgått från att bekämpandet av den smittsamma kastningen
alltjämt bör stödjas genom bidrag från statens sida. För närvarande verkställas
erforderliga laboratorieundersökningar å statens veterinärbakteriologiska
anstalt kostnadsfritt för djurägare, vilkas besättningar äro anslutna till
bekämpandet. I den mån bekämpandet decentraliseras och nämnda under
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
sökningar komma att utföras vid veterinärbakteriologiska laboratorier, tillhöriga
hushållningssällskapen, finner jag det rimligt, att motsvarande förmån
alltjämt bör tillkomma djurägama. Ehuru jag alltså icke kan ansluta mig till
statskontorets uppfattning, att särskilt statsbidrag icke borde utgå till hushållningssällskapen
för av dem bedrivet kastsjukebekämpande, förmenar jag
dock, att statens bidrag till ändamålet icke behöver uppgå till fullt så stora
belopp som styrelserna avsett.
Statsbidrag till hushållningssällskapen synes endast böra utgå för smittade
besättningar och kan lämpligen tills vidare bestämmas, på sätt styrelserna
föreslagit, till hälften av vad djurägarna beräknas skola ha att erlägga
eller en krona för år och djur över ett års ålder. Med hänsyn bland
annat till de ringa kostnader, kontrollen över hälsotillståndet i friförklarade
besättningar torde komma att medföra, synes det mig skäligt att dessa kostnader,
med undantag av utgifter för laboratorieundersökningar, helt bestridas
av djurägarna. För att möjliggöra ett bedömande av skäligheten av statsbidragens
storlek bör det, på sätt riksräkenskapsverket anmärkt, åligga hushållningssällskapen
att årligen till medicinalstyrelsen lämna redogörelse för
det ekonomiska resultatet av förevarande verksamhet.
För diagnostiska undersökningar utförda av hushållningssällskap torde
statsbidraget böra bestämmas något lägre än vad styrelserna föreslagit eller
till 1 krona 10 öre för varje utförd blodprovsundersökning samt 1 krona
för varje bakteriologisk undersökning av efterbördsprov, foster m. m. För
utförande av serologisk undersökning av mjölkprov torde böra utgå ett statsbidrag
av 15 öre för prov.
Den av styrelserna föreslagna veterinärtaxan för blodprovstagning i samband
med det frivilliga bekämpandet synes medföra för hög ersättning beträffande
större besättningar. Ersättningen torde därför tills vidare kunna
bestämmas i enlighet med vad som föreslagits i ett yttrande och utgå med 1
krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett av de
tio följande djuren samt med 25 öre för vart och ett av övriga djur i besättningen.
Beträffande minimiarvodet för besättning synes det kunna ifrågasättas
huruvida detsamma bör fastställas till 5 eller 10 kronor. Såvitt nu kan
bedömas, torde det dock skäligen kunna begränsas på sätt styrelserna föreslagit
till 5 kronor. Dessa arvoden skola jämväl omfatta veterinärens resekostnads-
och traktamentsersättning. För ympning av kalvar synes böra utgå
ersättning enligt samma grunder som för blodprovstagning. Den som anordnar
frivilligt kastsjukebekämpande bör kunna träffa särskild uppgörelse
med veterinär beträffande ersättning för såväl tagna blodprov som verkställda
ympningar. För blodprovstagning vid slakteri synes böra utgå ett
arvode örn 25 öre för prov. Veterinär, som verkställt serologisk mjölkprovsundersökning,
synes för varje prov böra erhålla en gottgörelse av 15 öre.
Nu utgående statsbidrag för nedslaktade djur torde alltjämt böra bibehållas
oförändrade. De bestämmelser om skyldighet för den som erhållit sådant
statsbidrag att vid inköp av djur iakttaga särskilda försiktighetsåtgärder,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
13
■vilka för närvarande endast gälla för vissa områden, torde dock hädanefter
böra avse samtliga fall då statsbidrag för nedslaktat djur utgått.
Med hänsyn särskilt till de organisatoriska förberedelser, som torde vara
erforderliga för genomförande av den av mig nu föreslagna omläggningen av
kastsjukebekämpandet, synes den nya organisationen icke böra träda i kraft
förrän den 1 januari 1944.
För det decentraliserade bekämpandet torde alltså endast böra beräknas
kostnader för halva budgetåret 1943/44. Dessa kostnader synas böra beräk
-
nas sålunda.
Statsbidrag för till bekämpandet anslutna djur............ kronor 17,500
Statsbidrag för nedslaktning .......................... » 5,000
Statsbidrag till laboratorier för 10,000 blodprovsundersök
ningar
å 1 krona 10 öre .............................. » 11,000
Statsbidrag till laboratorier för undersökningar av efterbörds
prov,
mjölkprov m. m............................... » 1,500
Summa kronor 35,000.
För det av medicinalstyrelsen ledda bekämpandet har styrelsen för nästa
budgetår beräknat ett belopp av 75,000 kronor. Anslaget torde alltså för nästa
budgetår böra uppföras med 110,000 kronor.
I anslutning till vad jag förut anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning
hos nötkreatur, vilket förslag torde såsom bilaga1 få fogas till statsrådsprotokollet.
»
Den smittsamma kastningen hos nötkreatur åsamkar årligen det svenska
jordbruket högst avsevärda förluster. Vid sidan av nötkreaturstuberkulosen
torde den smittsamma kastningen vara den farsot bland nötkreaturen, som
för närvarande hårdast drabbar lantbrukarna. Under den tid av knappa fem
år, som statsunderstött bekämpande av den smittsamma kastningen varit anordnat
i landet, har också intresset för detta bekämpande bland djurägarna
undan för undan stigit. Hittills har bekämpandet emellertid endast bedrivits
i tämligen begränsad omfattning. Avsikten har nämligen i huvudsak varit
att till en början pröva bekämpningsmetoden. Den erfarenhet som vunnits
av bekämpandet synes emellertid nu vara tillräcklig för att intensifiera
detsamma. Sjukdomens utbredning i landets olika delar torde vidare numera
i stora drag vara kartlagd. Av särskild betydelse härvidlag är, att under senaste
tiden vid kastsjukebekämpandet börjat användas, dels för sjukdomens
utrotning i besättningar, där kastning förekommer mera allmänt, ympning av
kalvar med abortympämne, dels ock för orientering rörande sjukdomens utbredning
serologiska mjölkprovsundersökningar. Genom kalvvmpningen, som
lämpligen bör äga rum då djuren äro 4—8 månader gamla, åstadkommes immunitet
mot smittsam kastning hos de ympade djuren. Verkställes alltså
1 Tryckt som bilaga Jämväl till detta utlåtande.
Utskottet.
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
systematiskt sådan ympning, kan man även i en genominfekterad besättning
inom en icke alltför lång tidrymd åstadkomma full sanering utan att vidtaga
särskilda åtgärder för nedslaktning av smittade djur. De serologiska mjölkprovsundersökningarna
erbjuda ett billigt och lätthanterligt medel att i varje
fall i stort snabbt kartlägga sjukdomens förekomst. Veterinärmedicinskt sett
stå vi alltså betydligt bättre rustade nu än tidigare att upptaga ett mera intensivt
bekämpande av den smittsamma kastningen hos nötkreaturen. För att
kampen mot denna sjukdom nu utvidgas talar, som föredragande statsrådet
framhållit, även den omständigheten, att sjukdomen, som för en del år sedan
hade en stark slagkraft odh stor virulens, för närvarande inom stora områden
av landet befinner sig i en latent kronisk form. Sjukdomen är således
just nu i stor utsträckning i det stadium då den med framgång kan bekämpas.
Det anförda torde giva vid handen, att en utvidgning av bekämpandet av
den smittsamma kastningen hos nötkreatur nu bör genomföras. Som utskottet
tidigare vid flera tillfällen framhållit, är en förutsättning för att detta bekämpande
skall få större omfattning, att det i viss utsträckning decentraliseras
och i så fall knytes till hushållningssällskapen. Det av Kungl. Majit framlagda
förslaget, som tillgodoser nämnda önskemål, synes vara väl ägnat att
göra det framtida bekämpandet mera effektivt än det nuvarande. Utskottet
anser sig därför i princip kunna tillstyrka detsamma.
I enlighet med Kungl. Majits förslag bör landet beträffande åtgärder mot
kastningen indelas i olika områden. Sådant område, där sjukdomen endast
har ringa utbredning, torde böra benämnas kastsjukeskyddat område. Förekommer
sjukdomen icke inom visst område eller har den där allenast synnerligen
ringa utbredning, bör området benämnas kastsjukefritt område. Som
departementschefen yttrat lärer det få ankomma på Kungl. Majit att träffa
avgörande i fråga örn vilka delar av landet som böra hänföras till kastsjukeskyddade
och kastsjukefria områden.
Enligt utskottets förmenande synes det angeläget att snarast genomföra en
i möjligaste mån fullständig kartläggning av den smittsamma kastningens
förekomst. Som utskottet förut framhållit, äger man numera genom den
serologiska mjölkmetoden möjlighet att både snabbt och billigt kunna genomföra
omfattande orienterande undersökningar. Dessa undersökningar
kunna lämpligen anordnas vid mejerierna och avse samlingsmjölkprov från
samtliga besättningar, som lämna mjölk till mejeri.
Inom område, som icke hänförts till kastsjukefritt, torde bekämpandet i
stort sett böra anordnas genom frivillig medverkan från djurägarnas sida.
Liksom hittills böra djurägarnas strävanden därutinnan underlättas genom
statsbidrag. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet, att det
frivilliga bekämpandet bör anordnas antingen av medicinalstyrelsen eller av
hushållningssällskap. Det bör därvid ankomma på medicinalstyrelsen att bestämma
i vilken utsträckning bekämpandet skall handhas av hushållningssällskap.
Djurägare, i vilkens besättning smittsam kastning förekommer eller som
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
15
önskar erhålla förklaring att hans besättning är fri från sjukdomen (friförklaring),
bör ansluta besättningen till det statsunderstödda sjukdomsbekämpandet.
Därvid har djurägaren att erlägga en årlig avgift, som för närvarande
kan beräknas till två kronor för djur över ett års ålder i icke friförklarad
besättning samt till femtio öre för djur över ett års ålder i friförklarad besättning.
För denna avgift skall djurägaren vara berättigad att erhålla erforderliga
kontrollundersökningar, blodprovs-, efterbördsprovs- och mjölkprovsundersökningar.
I icke-friförklarade besättningar skall för varje besättning av
veterinären upprättas en plan för sjukdomens bekämpande. Bekämpandet i
mera infekterade besättningar bör i allmänhet ske genom ympning av kalvarna
med abortympämne. Även denna behandling skall äga rum utan särskild
kostnad för djurägare som anslutit sig till det statsunderstödda bekämpandet.
För att underlätta anslutningen till bekämpandet och jämväl i övrigt
göra detsamma mera rationellt bör enligt utskottets uppfattning eftersträvas
att anordna anslutningen kollektivt, t. ex. genom mejeri.
Vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande storleken av statsbidragen
till det frivilliga bekämpandet har icke föranlett någon erinran från utskottets
sida. Statsbidrag bör alltså utgå till hushållningssällskap med visst
belopp för varje till bekämpandet anslutet djur över ett års ålder i icke friförklarad
besättning. Tills vidare synes bidraget böra bestämmas till 1
krona för djur och år. Vidare torde för diagnostiska undersökningar utförda
av hushållningssällskap böra utgå statsbidrag med 1 krona 10 öre för varje
utförd blodprovsundersökning samt 1 krona för varje bakteriologisk undersökning
av efterbördsprov, foster m. m. För utförande av serologisk undersökning
av mjölkprov synes böra utgå ett statsbidrag av 15 öre för prov.
Beträffande bekämpandet inom kastsjukeskyddat och kastsjukefritt område
har Kungl. Maj:ts förslag icke föranlett någon utskottets erinran. Likaså
biträder utskottet förslaget om reglering av införseln av livdjur till kastsjukefria
och kastsjukeskyddade områden. Förslaget i denna del utgör ett
led i strävandena att bevara hittills uppnådda framsteg i bekämpandet.
Större sammanhängande områden, som äro i stort sett fria från sjukdomen,
böra enligt utskottets mening skyddas från införsel av smittade livdjur.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ersättning till veterinärer och gottgörelse
för nedslaktade djur biträdes av utskottet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag synes den nya organisationen av bekämpandet
böra träda i kraft den 1 januari 1944.
Föredragande statsrådets beräkningar rörande medelsbehovet för nästa
budgetår lia icke föranlett någon utskottets erinran. Anslaget bör alltså för
nästa budgetår uppföras med ett belopp av 110,000 kronor.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må med bifall till förevarande proposition
dels godkänna de av utskottet angivna grunderna för bekämpande
bland nötkreaturen av sjukdomen smittsam kastning;
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 110,000 kronor.
Stockholm den 1 juni 1943.
På jordbruksutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson, Alfred
Andersson, Jacob Hansson, friherre Beck-Friis, Näslund och Bror Nilsson samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson
i Sörsjön, Mäler, Carlström, Andersson i Surahammar, Pettersson i Rosta och Hansson i
Vännäsby.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
17
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning hos
nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer.
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §■
Medicinalstyrelsen må i enlighet med vad i denna kungörelse stadgas anordna
bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur. Bekämpandet skall,
där icke här nedan annat föreskrives, äga rum genom frivillig medverkan
från djurägarnas sida.
Efter medicinalstyrelsens medgivande må frivilligt bekämpande av sjukdomen
inom visst område anordnas av hushållningssällskap.
2 kap. Frivilligt bekämpande av sjukdomen.
2 §•
Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till frivilligt kastsjukebekämpande
skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådant bekämpande
att under minst två år iakttaga för bekämpandet meddelade bestämmelser
ävensom gälda föreskriven avgift.
I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen
icke uppsäges senast ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning
på ett år skall anses hava kommit till stånd, samt att, örn besättning uteslutes
från bekämpandet jämlikt 5 §, djurägaren skall vara skyldig att utgiva
två års avgifter.
3 §. ''
I enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet skall inom
nötkreatursbesättning som är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande för
utrönande av sjukdomens förekomst tagas blodprov och mjölkprov samt
verkställas undersökning av fosterhinnor. Där så finnes lämpligt för sjukdomens
bekämpande, skola kalvarna i besättningen ympas med abortympämne.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 10 sami. Nr 49. a
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
Undersökning av blodprov och fosterhinnor skall äga rum vid statens veterinärmedicinska
anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, vid annat
veterinärbakteriologiskt laboratorium. Undersökning av mjölkprov skall
verkställas i enlighet med föreskrifter som meddelas av medicinalstyrelsen.
Det åligger djurägaren att vid försäljning av djur, vid deras betesgång och
betäckning samt vid vården i övrigt av besättningen iakttaga nödig försiktighet,
så att icke sjukdomen sprides till besättning som är fri från sjukdomen.
4 §.
Djurägare vilkens besättning är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande
må, under de förutsättningar medicinalstyrelsen angiver, erhålla förklaring,
att besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring).
Friförklaring meddelas av medicinalstyrelsen eller inom område, där
hushållningssällskap anordnat bekämpandet, efter medicinalstyrelsens bemyndigande
av sällskapet.
Inom friförklarad besättning skall djurens hälsotillstånd kontrolleras i enlighet
med anvisningar som meddelas av medicinalstyrelsen.
Har kastningsfall inträffat inom friförklarad besättning, må, innan undersökning
verkställts huruvida kastningsfallet orsakats av Bångs abortbacill,
djur icke utföras ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslagning.
Har djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna
eller har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bångs
abortbacill, eller har djur vid undersökning befunnits behäftat med smittsam
kastning eller kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i
besättningen, skall friförklaringen återkallas.
Återkallelse meddelas av den som anordnar bekämpandet. Vederbörande
veterinär må återkalla friförklaring tills vidare i avbidan på slutligt beslut.
5 §.
Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse
eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter för frivilligt kastsjukebekämpande,
må medicinalstyrelsen eller inom område, där bekämpandet anordnas
av hushållningssällskap, sällskapet utesluta besättningen från bekämpandet.
6 §.
Hushållningssällskap som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande i enlighet
med denna kungörelse må erhålla årligt statsbidrag för varje till bekämpandet
anslutet djur över ett års ålder i icke friförklarad besättning med visst
av Kungl. Majit bestämt belopp.
Det ankommer på den som anordnar statsunderstött kastsjukebekämpande
att årligen fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut
av hushållningssällskap skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.
.1 ordbruksutskottets utlåtande nr 49.
19
7 §•
Finner medicinalstyrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättning,
som är ansluten till statsunderstött kastsjukebekämpande, genom nedslagning
av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande
anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten
i övrigt, på ansökan medgiva djurägare, som skriftligen förbundit sig att
fullgöra vad i 8 § föreskrives vid där stadgat äventyr, att för nedslaktning,
som sker snarast möjligt och senast inom fjorton dagar efter det medgivandet
lämnades, undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med femtio
kronor för varje djur i åldern sex månader—två år och sjuttiofem kronor då
djurets ålder överstiger två år. Har nedslaktning ägt rum senare än vad nu
sagts, må ersättning likväl utgå, örn dröjsmålet med nedslaktningen föranletts
av omständigheter över vilka djurägaren icke rått.
Vid nedslaktning av djur skall anordnas kontroll på sätt medicinalstyrelsen
föreskriver.
Djurägare, som vill komma i åtnjutande av ersättning, skall till medicinalstyrelsen
insända intyg av veterinär eller av två trovärdiga personer, att det
för nedslaktning avsedda djuret nedslaktats. Djurägare må förfoga över kött
av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.
8 §•
Djurägare som enligt 7 § tillgodonjutit ersättning för nedslaktning skall
vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och ej heller härrör
från område som avses i 15 §, rådfråga veterinär samt följa dennes anvisningar.
Har djurägaren gjort sig skyldig till underlåtenhet härutinnan, och
yppas sjukdomen på nytt i hans besättning inom två år från det nedslaktningen
skedde, skall djurägaren återgälda vad av allmänna medel utgått såsom ersättning
för de nedslaktade djuren, där det ej är sannolikt att underlåtenheten
icke medverkat till att sjukdomen inkommit i besättningen.
9 §■
För utrönande av sjukdomens spridning må enligt medicinalstyrelsens förordnande
samlingsmjölkprov tagas från nötkreatursbesättningar för serologisk
undersökning å statens bekostnad. Sådan undersökning skall verkställas
i enlighet med föreskrifter meddelade av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen
äger jämväl förordna, att å slakteriinrättning blodprov skall tagas
för undersökning å statens bekostnad antingen vid statens veterinärmedicinska
anstalt eller å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
3. kap. Särskilda åtgärder inom vissa områden.
I. Åtgärder inom kastsjukeskyddat område.
10 §.
Inom område, där smittsam kastning hos nötkreatur endast har ringa utbredning
(kastsjukeskyddat område), skola, enligt Kungl. Maj:ts på hemställan
av medicinalstyrelsen givna förordnande, jämväl bestämmelserna i 11—
14 §§ äga tillämpning.
11 §•
Djurägare, som misstänker att djur i hans besättning lider av sjukdomen,
äger insända fosterhinnor eller mjölkprov från djuret till statens veterinärmedicinska
anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till annat
veterinärbakteriologiskt laboratorium för undersökning å statens bekostnad
beträffande förekomsten av sjukdomen. Sådan undersökning skall ock ske,
där veterinär, som funnit sig hava anledning misstänka sjukdomens förekomst
inom besättning, insänt fosterhinnor, blodprov eller mjölkprov från
ett eller flera djur i besättningen till anstalten eller laboratorium som nyss
nämnts.
12 §.
Finner medicinalstyrelsen anledning föreligga till misstanke, att sjukdomen
förekommer inom en eller flera besättningar, äger styrelsen förordna
veterinär att, i den omfattning styrelsen finner lämplig, inom angivna besättningar
taga erforderliga prov för undersökning å statens bekostnad vid statens
veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande,
å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium beträffande sjukdomens
förekomst.
Förvägras veterinären att taga prov, äger länsstyrelsen, efter framställning
av veterinären, förordna örn handräckning för sådant ändamål.
13 §.
Sedan i 12 § omförmäld undersökning slutförts, skola ägarna till de undersökta
djuren ävensom vederbörande veterinär av medicinalstyrelsen underrättas
om undersökningens resultat beträffande samtliga undersökta djur.
Har sjukdomen konstaterats, skall medicinalstyrelsen samtidigt meddela anvisningar,
huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.
Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av ett
mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, skall
detta angivas i underrättelsen, så ock under vilka villkor statsbidrag kan
utgå för ändamålet. I sådant fall skall underrättelsen givas djurägama i rekommenderad
försändelse samt åtföljas av formulär till sådan förbindelse
varom förmäles i 14 §.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
21
14 §.
Har ägare till djur, vilka av medicinalstyrelsen ifrågasatts för nedslagning,
inom femton dagar efter avsändande av underrättelse enligt 13 § inkommit
till medicinalstyrelsen med skriftlig förbindelse innefattande åtagande
dels att nedslakta djuren, dels ock att fullgöra vad i 8 § föreskrives vid
där stadgat äventyr, skall för djur, som nedslaktas därefter inom den tid och
under den kontroll som medicinalstyrelsen bestämmer, av statsmedel utgå
ersättning enligt de i 7 § första stycket stadgade grunderna.
Vad i 7 § tredje stycket finnes stadgat skall jämväl äga tillämpning, då
nedslaktning skett enligt första stycket i denna paragraf.
II. Åtgärder inom kastsjukefritt område.
15 §.
Förekommer sjukdomen icke inom visst län eller del därav eller har den
där allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Majit på gemensam
framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt efter hörande
av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sådant område
(kastsjukefritt område) bestämmelserna i epizootilagen skola äga tillämpning
med avseende å sjukdomen. Vid tillämpningen skola iakttagas de i 16—21 §§
givna stadgandena.
16 §.
Inträffar fall av kastning, åligger det djurägaren att ofördröjligen och sist
inom 24 timmar göra anmälan därom hos vederbörande tjänsteveterinär eller
närmast boende veterinär.
Kan det misstänkas att smittsam kastning föreligger, skall veterinären tillsäga
djurägaren att ofördröjligen insända fosterhinnor från djuret till statens
veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till
annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.
Visar undersökningen av fosterhinnorna, att sjukdomen förekommer, skall
veterinären omedelbart avresa till stället, verkställa nödig besiktning av besättningen
och taga erforderliga prov samt insända dessa för undersökning.
Besiktning och tagande av prov för undersökning äger veterinär jämväl verkställa,
då han eljest finner grundad anledning misstänka sjukdomens förekomst.
17 §.
I fall som avses i 16 § skall veterinären enligt av medicinalstyrelsen lämnade
anvisningar meddela djurägaren erforderliga föreskrifter till förhindrande
av smittans spridning.
Visar undersökningen, att sjukdomen icke förekommer, skall veterinären
underrätta djurägaren örn att föreskrifterna icke längre behöva iakttagas.
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
18 §.
Medicinalstyrelsen äger, när styrelsen finner skäl därtill föreligga, förordna
veterinär att i den omfattning styrelsen bestämmer inom orten taga erforderliga
prov av nötkreatur för undersökning å statens veterinärmedicinska anstalt
eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, å annat veterinärbakteriologiskt
laboratorium beträffande sjukdomens förekomst.
19 §.
Då sjukdomaren konstaterats, skall medicinalstyrelsen giva vederbörande
länsstyrelse meddelande därom. Länsstyrelsen åligger att omedelbart förklara
ställe, där sjukdomen förekommer, smittat tillika med omkringliggande område
i den utsträckning, som prövas erforderlig.
20 §.
Medicinalstyrelsen skall i fråga örn smittförklarat område besluta om vidtagande
av de åtgärder, som prövas erforderliga till förhindrande av sjukdomens
spridning. Därvid äger styrelsen förordna om nedslaktning av alla
smittade djur i besättning, som avses med smittförklaring, eller, där styrelsen
för att hindra smittspridning så finner nödigt, av hela besättningen.
21 §.
I övrigt skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 1—12 §§ kungörelsen
den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande
av smittsamma husdjurssjukdomar.
III. Åtgärder till förhindrande av införsel till kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat
område av nötkreatur behäftade med smittsam kastning.
22 §.
Nötkreatur må icke införas till kastsjukefritt område från del av riket som
ej tillhör sådant område med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat tillstånd
(tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur
äga rum till kastsjukeskyddat område från del av landet, som varken
tillhör kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat område.
Utan hinder av vad i första stycket stadgas må nötkreatur, i enlighet med
av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, föras genom kastsjukefritt och
kastsjukeskyddat område.
23 §.
1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 22 § första stycket avses
skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär
enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
23
dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande att djuret härrör från
friförklarad besättning eller eljest anses fritt från sjukdomen.
2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas
a) att djuret är försett med identitetsmärke som anmärkts i det i 1 mom.
jfmförmälda intyget;
b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande; samt
c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.
24 §.
Införsel som avses i 22 § första stycket må, där fråga är örn nötkreatur avsett
för slakt, ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller
kontroll slakteri.
25 §.
Har tillstånd meddelats jämlikt 22 § första stycket till införsel av nötkreatur
såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,
med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,
föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer tillståndsbeviset.
Beviset skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och
där behandlas på sätt i 26 § angives. Stationsföreståndare, förare av åkdon
eller fartygsbefälhavare skall tillse att djuret dels är åtföljt av intyg, som i
23 § avses, dels är försett med i nämnda paragraf omförmält identitetsmärke,
dels ock uppställts, om införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i
järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppställda, samt, örn
införseln sker med båt, väl avskilt från andra nötkreatur.
26 §.
Tillståndsbevis skall å urlastningsstationen (bestämmelsestationen) omhändertagas,
då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt,
då införseln sker med båt eller landsvägsledes, av närmast boende polisman
eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.
Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört livdjur
är åtföljt av intyg som i 23 § avses och försett med där omförmält identitetsmärke,
dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln
ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma
avlämnats.
Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 22—
25 §§ eller förut i denna paragraf meddelade bestämmelser vara begången,
skall han örn förhållandet ofördröjligen iinderrätta vederbörande länsveterinär.
27 §.
Länsstyrelse skall vaka över att bestämmelserna i 22—26 §§ noggrant tilllämpas.
Det åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
Vid vägar som leda till kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden
skola i den omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens
försorg uppsättas tydliga anslag med uppgift örn gällande införselförbud.
4. kap. Särskilda bestämmelser.
28 §.
Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av smittsam kastning hos
nötkreatur tillkommer medicinalstyrelsen.
29 §.
För undersökning av blodprov, mjölkprov och fosterhinnor, som jämlikt
denna kungörelse äger rum annorledes än å statens veterinärmedicinska anstalt,
skall utgå statsbidrag efter grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.
Abortantigen och abortympämne tillhandahållas hushållningssällskap,
som anordnat frivilligt kastsjukebekämpande, kostnadsfritt genom statens
veterinärmedicinska anstalt.
30 §.
Det ankommer på medicinalstyrelsen så ock på hushållningssällskap som
anordnar frivilligt kastsjukebekämpande att föra förteckning över nötkreatursbesättningar,
som äro anslutna till sjukdomsbekämpandet.
31 §.
1 mom. Veterinär, som jämlikt denna kungörelse tagit blodprov å djur
eller verkställt ympning med abortympämne av kalvar i nötkreatursbesättning
ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande, äger uppbära arvode med
en krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett
av de tio följande djuren samt 25 öre för vart och ett av övriga djur i besättningen.
Minsta arvode för besättning vare dock fem kronor. I arvodet ingår
resekostnads- och traktamentsersättning. Ersättning enligt detta moment
utbetalas av den som anordnar bekämpandet.
2 mom. Den som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande, må träffa
uppgörelse med veterinär beträffande ersättning för därvid tagna blodprov
och verkställda ympningar, under förutsättning att kostnaden kan antagas
ej komma att uppgå till högre belopp än vad fallet skulle bliva, örn de i 1
mom. upptagna ersättningsgrundema tillämpades. Sådan uppgörelse mellan
hushållningssällskap och veterinär skall för godkännande underställas medicinalstyrelsen.
3 mom. Veterinär, som tagit blodprov å djur jämlikt 9 §, skall därför åtnjuta
gottgörelse av statsmedel med tjugufem öre för prov.
4 mom. För ågärder, som veterinär vidtagit jämlikt 12 §, utgår ersättning
av statsmedel enligt gällande tjänstetaxa.
5 mom. För serologisk mjölkprovsundersökning skall den som anordnar
bekämpandet utgiva ersättning med femton öre för prov.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
25
32 §.
Statsbidrag enligt denna kungörelse utbetalas av medicinalstyrelsen.
33 §.
Erforderliga identitetsmärken och blanketter skola genom medicinalstyrelsens
försorg på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.
34 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna
kungörelse, meddelas av medicinalstyrelsen.
35 §.
Förseelse mot bestämmelse i 3 kap. II och III ävensom mot föreskrift, som
meddelats för tillämpning av dylik bestämmelse, straffes enligt allmänna
strafflagen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944, från och med vilken
dag kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 402) om åtgärder mot sjukdomen
smittsam kastning hos nötkreatur samt kungörelsen samma dag (nr 403)
med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam
kastning hos nötkreatur skola upphöra att gälla.
Bihang till riksdagen» protokoll 1943. 10 sami.
Nr 49.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur. a1 i texten