Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49

1943-06-01 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1943:49, Jordbruksutskottets utlåtande nr 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande'' i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående det

statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning

hos nötkreatur.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 72) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder

mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret 1943/44 beräkna

ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 9 april 1943 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 212, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att dels godkänna de av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet angivna

grunderna för bekämpande bland nötkreaturen av sjukdomen smittsam

kastning, dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 110,000 kronor.

Förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Östergötlands och Hallands

län anhöllo i skrivelser den 22 september 1941 respektive den 16

oktober 1941 om tillstånd att med bidrag av statsmedel få utföra undersökningar

för bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur.

Sedan medicinalstyrelsen genom särskilda remisser anbefallts att avgiva

utlåtande över förvaltningsutskottens skrivelser, hemställde styrelsen i skrivelse

den 12 mars 1942, att Kungl. Majit måtte bemyndiga medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen att tillkalla fyra sakkunniga för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande bekämpandet av sjukdomen smittsam

kastning genom medverkan av hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier ävensom angående andra därmed sammanhängande spörsmål.

Genom beslut den 31 december 1942 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen att gemensamt utarbeta förslag om decentralisering

av det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos

nötkreatur.

Med skrivelse den 15 februari 1943 ha medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

överlämnat betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 10 sami. Nr 49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

av smittsam kastning hos nötkreatur, avseende bland annat viss decentralisering

av bekämpandet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

styrelsen för veterinärhögskolan och lärarkollegiet vid högskolan, statens

veterinärbakteriologiska anstalts nämnd, samtliga länsveterinärer och

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, svenska

veterinärläkareföreningen ävensom avelsföreningarna för svensk låglandsboskap,

svensk röd och vit boskap samt svensk kullig boskap. Några

hushållningssällskaps förvaltningsutskott lia överlämnat utlåtanden från föreståndarna

för sällskapens tuberkulosbekämpande.

I propositionen återfinnes å sid. 2—7 en redogörelse i fråga om historik

och gällande bestämmelser. Vidare ha i propositionen å sid. 7—10 lämnats

vissa uppgifter beträffande sjukdomens utbredning i Sverige m. m. Utskottet

tillåter sig att i dessa delar hänvisa till propositionen.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag.

Ämbetsverken ha utarbetat förslag till dels kungörelse angående bekämpande

av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur, vilken skall ersätta

kungörelsen nr 402/1938, dels ock kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen

med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur. Förslagen, som avses skola träda i kraft den

1 juli 1943, innebära i huvudsak följande.

Med avseende å bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur

skall landet indelas i tre områden, kastsjukesmittat område, kastsjukeskyddat

område och kastsjukefritt område.

Inom kastsjukesmittat område skall bekämpandet anordnas antingen av

medicinalstyrelsen eller, efter medicinalstyrelsens medgivande, av hushållningssällskap.

Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall avse antingen

endast den lokala ledningen av bekämpandet eller ock såväl denna

ledning som kastsjukediagnostiken å laboratorium, som är inrättat av hushållningssällskapet

och för ändamålet godkänt av medicinalstyrelsen.

Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall stå under inseende

av en nämnd eller styrelse, som utses av sällskapets förvaltningsutskott. Veterinär,

som förestår bekämpandet, skall i nämnden eller styrelsen föredraga

ärenden angående bekämpandet.

Veterinärer, som äro anställda hos hushållningssällskap eller erhållit sällskapets

uppdrag att leda sjukdomsbekämpandet, ävensom laboratorium, som

för kastsjukediagnostik inrättats av sällskapet, skola benämnas hushållningssällskaps

veterinäravdelning.

Djurägare, som önskar ansluta sin besättning till statsunderstött kastsjukebekämpande,

skall skriftligen förbinda sig att kvarstå i bekämpandet under

en tid av minst två år. Därest sådan förbindelse icke uppsäges ett år före

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

3

utgången av dess giltighet, skall den anses förlängd på ett år i sänder. Anslutning

till bekämpandet skall till skillnad mot vad som nu gäller kunna

medgivas varje djurägare.

Enligt förslaget skall djurägare som är ansluten till bekämpandet erhålla

vissa förmåner. Sålunda skall han i den utsträckning den veterinära ledaren

för bekämpandet bestämmer, kostnadsfritt erhålla blodprovstagning och undersökning

av blodprov, undersökning av efterbördsprov och mjölkprov

samt ympning av kalvar, därest veterinären anser bekämpandet böra ske

genom sådan ympning.

Om det konstateras att i besättning ansluten till bekämpandet icke förekommer

kastsjukereagerande djur, skall liksom för närvarande djurägaren

under villkor som medicinalstyrelsen föreskriver äga erhålla förklaring att

besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring). I friförklarad

besättning skall kontrollundersökning äga rum med tidsmellanrum,

som vederbörande veterinär bestämmer efter anvisning av medicinalstyrelsen.

I fråga örn de avgifter som skola erläggas av djurägarna har föreslagits

följande. Djurägare skall för icke friförklarad, till bekämpandet ansluten

besättning årligen erlägga viss av medicinalstyrelsen bestämd avgift för varje

djur över ett års ålder. För närvarande bör denna avgift fastställas till två

kronor. Där sjukdomen huvudsakligen bekämpas genom ympning av kalvar,

skall avgiften bestämmas till hälften av det belopp, som eljest skolat utgå.

För friförklarad besättning skall avgift endast erläggas för det år, då kontrollundersökning

äger rum; denna avgift skall bestämmas till en fjärdedel

av den avgift, som utgår för icke friförklarade besättningar. Därest sjukdomen

inom visst område har ringa utbredning, skall medicinalstyrelsen äga

förordna, att friförklarade besättningar må kvarstå i bekämpandet utan skyldighet

för djurägaren att erlägga avgift. Kontroll rörande sådana besättningar

skall anordnas på sätt medicinalstyrelsen bestämmer. Då besättning är ansluten

såväl till av hushållningssällskap anordnad klinisk tuberkuloskontroll

som till av sällskapet anordnat kastsjukebekämpande, bör avgiften minskas

med en fjärdedel.

Beträffande de bidrag, som skola tillkomma hushållningssällskap som anordnar

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur, har föreslagits, att

sällskapet ärligen skall äga åtnjuta bidrag av statsmedel med belopp som

fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt förslaget bör bidraget till en början utgå

med 1 krona för anslutet djur över ett års ålder. Utför sällskapet å eget

laboratorium diagnostiska undersökningar, skall sällskapet därjämte åtnjuta

ersättning av allmänna medel efter taxa, som medicinalstyrelsen bestämmer.

För närvarande bör denna ersättning bestämmas till 1 krona 50 öre för varje

blodprovsundersökning samt 1 krona för varje bakteriologisk undersökning

av efterbördsprov eller foster m. m. Hushållningssällskap, som ej inrätta!

eget laboratorium, skall erhålla erforderliga diagnostiska undersökningar

kostnadsfritt utförda antingen å statens veterinärbakteriologiska anstalt eller

å laboratorium, som anvisas av medicinalstyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

För nedslaktade smittade djur bör utgå ersättning med femtio kronor för

varje djur i åldern sex månader—ett år och etthundra kronor, då djurets ålder

överstiger ett år.

För kastsjukeskyddat område skola i huvudsak tillämpas de nu för sådana

områden, där sjukdomen icke har mer än ringa utbredning, gällande särskilda

bestämmelser. Sjukdomsbekämpandet anordnas inom sådant område

av medicinalstyrelsen.

Inom kastsjukefritt område skola bestämmelserna i epizootilagen äga tilllämpning

med avseende å sjukdomen.

Nötkreatur skall icke utan medicinalstyrelsens tillstånd få införas till kastsjukefritt

område från del av riket, som ej tillhör sådant område. Ej heller

skall utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur få äga rum till kastsjukeskyddat

område från kastsjukesmittat område. Införseltillstånd skall endast

kunna lämnas beträffande djur, som härröra från friförklarade besättningar.

Kastsjukebekämpandet skall centralt ledas av medicinalstyrelsen. Den vid

statens veterinärbakteriologiska anstalt anställde konsulenten för kastsjukeärenden

bör överföras till medicinalstyrelsen såsom särskild föredragande i

kastsjukeär enden.

Ett genomförande av förslaget har beräknats komma att i viss utsträckning

medföra ökade kostnader för statsverket. Denna kostnadsökning har

för budgetåret 1943/44 uppskattats till 103,000 kronor.

Beträffande motiveringen till ämbetsverkens förslag hänvisas till propositionen

sid. 12—23.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

nära nog samtliga avgivna yttranden.

Endast länsveterinärerna i Stockholms och Älvsborgs län ha uttryckligen

avstyrkt ett genomförande av det framlagda förslaget till decentralisering av

kastsjukebekämpandet. Länsveterinären i Älvsborgs län har i stället förordat

en förnyad grundligare och förutsättningslös utredning. Under tiden borde

orienterande undersökningar för att uppspåra kastsjukesmittade nötkreaturs.

besättningar verkställas med anlitande av den relativt billiga serologiska

mjölkmetoden. Tveksamhet i fråga örn decentraliseringen har också uttalats

av länsveterinären i Jämtlands län.

Statskontoret har ställt sig avvisande gentemot förslaget beträffande särskilda

statsbidrag till hushållningssällskapen för anordnande av kastsjukebekämpande.

Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa

till propositionen sid 23—35.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

5

Föredragande statsrådet.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

»Vid igångsättandet år 1938 med statens stöd av bekämpandet av den smittsamma

kastningen hos nötkreatur förutsattes att detta till en början icke

skulle bliva av större omfattning. Anledningen härtill var dels att erfarenhet

då saknades huru bekämpandet borde bedrivas och dels att djurägarna

då i stor omfattning ännu vore engagerade i kampen mot kreaturstuberkulosen.

Under den tid kampen mot den smittsamma kastningen nu pågått

har en viss överblick över sjukdomens utbredning i landet vunnits och

en organisation för bekämpandet uppbyggts såväl centralt inom medicinalstyrelsen

och statens veterinärbakteriologiska anstalt som ock i viss omfattning

ute i landet. Genom den veterinärmedicinska vetenskapens landvinningar

på ifrågavarande område ha nu även bättre medel erhållits för både

sjukdomens bekämpande och uppspårande. Sålunda föreligger numera möjlighet

att genom ympning av kalvarna göra dessa immuna mot sjukdomen

eller i vart fall i hög grad begränsa sjukdomens skadliga verkningar. Genom

de förut omförmälda mjölkproven har man erhållit ett billigt och lätthanterligt

medel att i varje fall i stort snabbt kartlägga sjukdomens förekomst.

Sedan numera kampen mot nötkreaturstuberkulosen framskridit så långt

att arbetet därmed på många håll i landet kunnat begränsas eller helt avslutas,

synes tiden vara inne att upptaga frågan om en intensifiering av bekämpandet

av den andra svåra och förödande husdjurssjukdomen, smittsam

kastning hos nötkreaturen, vilken sjukdom årligen torde åsamka det

svenska lantbruket lika betydande förluster som kreaturstuberkulosen medförde

då denna hade sin största utbredning. I och med att tuberkulosbekämpandet

börjat inskränkas, ha de veterinära krafter, som deltagit i delta, frigjorts

för andra uppgifter, varjämte arbetet vid de laboratorier ute i landet

som varit helt upptagna i kampen mot tuberkulosen blivit så begränsat, att

möjligheter finnas för deras utnyttjande för andra ändamål. Såsom medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen i sitt betänkande framhållit tala förutom

nyssberörda omständighet även andra vägande skäl för att kampen mot den

smittsamma kastningen nu utvidgas. Sjukdomen, som för en del år sedan

hade en stark slagkraft och stor virulens, befinner sig för närvarande inom

stora områden av landet i en latent, kronisk form. Sjukdomen är således just

nu i stor utsträckning i det stadium då den med framgång kan bekämpas.

Möjligheter torde därför föreligga att utan alltför omfattande och kostsamma

åtgärder utrota densamma inom stora delar av landet. Ett dröjsmål är

sannolikt förenat med risk för att sjukdomen ånyo skall blossa upp i akut

form och därefter vinna ytterligare utbredning inom landet. I flera andra

länder har sjukdomen med framgång bekämpats enligt de metoder som under

fem år tillämpats i Sverige. Sålunda anses sjukdomen numera vara så

gott som utrotad i Norge. Även i Danmark har kampen mot sjukdomen intensifierats,

vilket medfört en stark nedgång i sjukdomsfrekvensen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

I nuvarande statsfinansiella läge kan det givetvis ingiva betänkligheter att

intensifiera kampen mot ifrågavarande sjukdom, vilket torde komma att

medföra vissa ökade kostnader för statsverket. Emellertid vill jag framhålla

att kastsjukebekämpandet av flera orsaker icke ens tillnärmelsevis torde

komma att draga lika stora kostnader som tuberkulosbekämpandet. Vid

kastsjukebekämpande lärer nämligen utslagning av djur i samma omfattning

som vid tuberkulosbekämpandet icke behöva förekomma. Härjämte bliva

kostnaderna för kontrollen över besättningarnas hälsotillstånd avsevärt

lägre i fråga om smittsam kastning. Storleken av utgifterna för bekämpandet

sammanhänger givetvis även med omfattningen av åtgärderna. Tills vidare

torde viss återhållsamhet härvidlag böra iakttagas.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra biträda medicinalstyrelsens

och lantbruksstyrelsens i nära nog samtliga yttranden tillstyrkta förslag

att en viss intensifiering kommer till stånd i fråga om bekämpandet av

den smittsamma kastningen hos nötkreatur.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag innebär bland annat en

decentralisering av kastsjukebekämpandet från medicinalstyrelsen och statens

veterinärbakteriologiska anstalt till hushållningssällskapen och dessas

veterinärbakteriologiska laboratorier. Härvid följas i stort sett samma linjer

som tillämpats vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. Givet är att

vid medverkan av hushållningssällskapen en bättre anslutning till bekämpandet

kan ernås ute bland kreatursägarna än då detta ledes centralt

från medicinalstyrelsen. Hushållningssällskapen äga ju större förutsättningar

att komma i kontakt med djurägarna och intressera dem för sjukdomens

utrotande i kreatursbesättningarna. Redan vid det statsunderstödda

bekämpandets igångsättande framstod det klart, att en decentralisering av

detsamma skulle bliva nödvändig, om en större anslutning från djurägarnas

sida skulle komma till stånd. Liksom beträffande bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

måste nämligen de statliga åtgärderna mot den smittsamma

kastningen, åtminstone inom sådana områden där sjukdomen är mera

spridd, främst grundas på djurägarnas frivilliga medverkan. Genom decentraliseringen

vinnes även möjlighet att utnyttja de veterinärer, som förut

varit syselsatta med tuberkuloskampen och som äga en ingående kännedom

om förhållandena i de olika länens kreatursbestånd. Härigenom kan såsom

förut antytts jämväl en vidgad sysselsättning givas åt hushållningssällskapens

laboratorier, vilkas kapacitet eljest icke skulle kunna utnyttjas till

fullo. Till en början synes den nu förordade decentraliseringen av kastsjukebekämpandet

böra genomföras inom områden, där kampen mot nötkreaturstuberkulosen

börjat inskränkas och där bekämpandet av den smittsamma

kastningen kan ske med utsikt till framgång utan alltför stora kostnader.

Ehuru ett utvidgat sjukdomsbekämpande enligt mitt förmenande sålunda

bör komma till stånd, anser jag likväl såsom förut berörts påkallat, att en

viss försiktighet härvid iakttages. Veterinärerna hos hushållningssällskapen

torde ännu icke äga den erfarenhet på nu ifrågavarande område att de kunna

motsvara de fordringar, som skulle ställas på dem vid en alltför hastig an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

7

svällning av kastsjukebekämpandet. På sina håll ute i landet pågår även

alltjämt tuberkulosbekämpandet i icke ringa omfattning. I likhet med ämbetsverken

finner jag därför, att bekämpandet för närvarande icke bör erhålla

den stimulans, som skulle ligga i införande av bestämmelser örn obligatoriskt

pristillägg för mjölk från kastsjukefria kreatursbesättningar på sätt

som gäller för mjölk från besättningar anslutna till det statliga tuberkulosbekämpandet.

Hinder bör emellertid icke möta, att mejerierna själva inom

sådana områden, där ett mera omfattande kastsjukebekämpande med framgång

synes kunna komma till stånd, frivilligt införa sådana pristillägg.

Av särskild betydelse för hindrandet av smittspridning är en reglering av

handeln med livdjur. I sådant syfte har genom förordningen angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur vid straffansvar förbjudits att överlåta

nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt eller annan beteckning,

som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret

uppfyller vissa, i förordningen närmare angivna villkor. Vid tillkomsten

av denna bestämmelse förutsattes, att motsvarande regel avseende frihet

från smittsam kastning i sinom tid skulle införas. I flera yttranden har också

efterlysts bestämmelser till skydd mot smittspridning genom handeln med

livdjur och särskilt genom försäljning å auktioner. En förutsättning för införande

av sådana föreskrifter är dock enligt mitt förmenande, att anslutningen

till ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen blivit betydligt

mera omfattande än för närvarande. I betraktande härav anser jag

mig icke nu böra tillstyrka införandet av särskilda bestämmelser i berört

syfte. Jag förutsätter dock, att frågan om sådana bestämmelser upptages till

förnyat övervägande, så snart anslutningen lill bekämpandet blivit mera

allmän.

Efter att sålunda ha redogjort för min principiella ståndpunkt till den nu

föreliggande frågan torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för de

riktlinjer enligt vilka det utvidgade bekämpandet av den smittsamma kastningen

enligt min mening bör ske.

I anslutning till vad styrelserna föreslagit bör landet beträffande åtgärder

mot kastningen indelas i olika områden. Sådant område, där sjukdomen endast

har ringa utbredning, torde böra benämnas kastsjukeskyddat område.

Förekommer sjukdomen icke inom visst område eller har den där allenast

synnerligen ringa utbredning, bör området benämnas kastsjukefritt område.

Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande i fråga om vilka

delar av landet som böra hänföras till kastsjukeskyddade och kastsjukefria

områden.

Bekämpandet inom område, som icke hänförts till kastsjukefritt, torde

i anslutning till vad förut förordats böra anordnas antingen av medicinalstyrelsen

eller av hushållningssällskap. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen

att bestämma i vilken utsträckning bekämpandet skall handhas

av hushållningssällskap. Såsom förutsättning för sådan decentralisering, i

vad avser blodprovsundersökning, bör gälla, att vederbörande hushållnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

sällskaps laboratorium kan godkännas för ändamålet samt att den veterinäre

föreståndaren för laboratoriet förvärvat erforderlig kompetens. Såsom i förslaget

förordats bör möjlighet föreligga att förordna att bekämpandet inom

ett hushållningssällskaps område skall kunna ledas av annat hushållningssällskap.

Sistnämnda anordning torde emellertid endast böra vidtagas, där

ett förbilligande av bekämpandet kan vinnas eller så finnes påkallat av andra

praktiska skäl.

Enligt min mening är det av särskild vikt, att vid bekämpandet sådana

åtgärder vidtagas som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.

De friska besättningarna måste skyddas från smitta. En förutsättning

härför är givetvis, att sjukdomshärdarna uppspåras och isoleras, till dess

åtgärder för sjukdomens utrotande inom de smittade besättningarna kunna

vidtagas. Som jag förut berört äger man numera genom den serologiska

mjölkmetoden möjlighet att både snabbt och billigt kunna genomföra omfattande

orienterande undersökningar. Dessa undersökningar förutsätta inga

veterinärbesök å de olika gårdarna. Det är tillräckligt att samlingsmjölkprov

från olika besättningar genom mejerierna eller av djurägarna själva tillhandahållas

för serologisk undersökning. En sådan undersökning kräver ej heller

någon större laboratorieutrustning och kan därför äga rum jämväl utanför

de nu inrättade veterinärbakteriologiska laboratorierna. Jag förutsätter,

att denna diagnostiska metod under det fortsatta arbetet mot den smittsamma

kastningen kommer att användas i den utsträckning, som finnes lämpligt.

Medicinalstyrelsen bör äga behörighet att, när så anses erforderligt, förordna

om orienterande mjölkprovsundersökningar på statens bekostnad för lämpliga

sammanhängande områden, t. ex. mejerikretsar. Som jag redan nämnt

bliva kostnaderna för sådana undersökningar relativt obetydliga. Medicinalstyrelsen

må kunna förklara veterinär kompetent att verkställa dylika undersökningar

även om han icke eljest skulle kunna anses äga tillräckliga kvalifikationer

i fråga om övriga åtgärder i samband med kastsjukebekämpandet.

I orienterande syfte företagas redan för närvarande å statens bekostnad

blodprovsundersökningar å samtliga slaktdjur vid vissa kontrollslakterier

inom sådana områden där sjukdomen är mera sällsynt förekommande.

Dessa undersökningar, som ej heller föranleda några större kostnader, äro

av stor betydelse för att uppspåra sjukdomshärdar. Medicinalstyrelsen bör

därför alltjämt äga möjlighet att förordna om sådana blodprovsundersökningar.

Det frivilliga bekämpandet av kastningen torde i stort sett böra anordnas

enligt följande riktlinjer. Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning

till statsunderstött kastsjukebekämpande bör, liksom beträffande

klinisk tuberkuloskontroll, avgiva särskild förbindelse att under minst två år

bekämpa sjukdomen samt erlägga därför fastställd avgift. Förbindelsen torde

böra förlängas på ett år i sänder, därest den icke uppsäges ett år före utgången

av dess giltighetstid. I motsats till vad som gäller för närvarande bör det

stå öppet för varje djurägare som så önskar att utan särskilt medgivande från

medicinalstyrelsen vinna anslutning till bekämpandet för sin besättning. Ge
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

9

nom kalvympningsmetoden äger man nämligen numera möjlighet att med

framgång bekämpa sjukdomen även inom besättning, som är svårt angripen

av densamma. Inom besättning, som är ansluten till bekämpandet, synas

böra företagas blodprovs- och mjölkprovsundersökningar samt ympning av

kalvar i enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet. För

varje besättning bör upprättas en plan för bekämpandets närmare anordnande,

därvid särskild hänsyn givetvis bör tagas till sjukdomens beskaffenhet

och andra föreliggande förhållanden. Liksom hittills bör djurägare, vilkens

besättning är ansluten till bekämpandet, kunna erhålla förklaring att

besättningen tills vidare skall anses fri från smittsam kastning (friförklaring)

. I fråga om förutsättningarna för friförklaring torde erforderliga föreskrifter

böra meddelas av medicinalstyrelsen. Såsom föreslagits i vissa yttranden

synes särskild ansökning från djurägarens sida för erhållande av friförklaring

icke vara nödvändig. Friförklaring bör meddelas av medicinalstyrelsen

eller, efter medicinalstyrelsens bemyndigande, av hushållningssällskap

som anordnar kastsjukebekämpande. Inom friförklarade besättningar

torde djurens hälsotillstånd i största möjliga utsträckning böra kontrolleras

genom återkommande undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningen.

När förutsättningarna för friförklaringen ej längre äro för handen,

skall densamma på samma sätt som nu gäller återkallas. Djurägare, som

underlåter att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna för bekämpandet,

bör kunna uteslutas från anslutningen därtill. I händelse av sådant beslut torde

han även, liksom vid klinisk tuberkuloskontroll, böra vara skyldig att utgiva

två års avgifter i enlighet med den avgivna förbindelsen. De närmare

detaljföreskrifterna i fråga om djurägarens skyldigheter beträffande en friförklarad

besättning torde böra meddelas av medicinalstyrelsen. Av föreskrifterna

bör framgå, att inköp av djur till friförklarad besättning endast

får avse djur som anses vara fria från smittsam kastning.

Styrelsernas förslag att bekämpande, som anordnas av hushållningssällskap,

skall stå under inseende av en särskild nämnd eller styrelse, som utses

av sällskapets förvaltningsutskott, synes mig ändamålsenligt. Innan statsmakterna

tagit ställning till föreliggande förslag om omorganisation av hushållningssällskapen,

torde det emellertid böra anstå med utfärdande av direkta

föreskrifter i dylikt hänseende. Jag vill härvid erinra, att det statsunderstödda

kliniska tuberkulosbekämpandet under en följd av år i betydande omfattning

handhafts av hushållningssällskapen utan att statsmakterna funnit anledning

föreskriva, att för detta bekämpande skulle inrättas en särskild styrelse

eller nämnd. Inom flertalet sällskap har detta likväl skett och denna frivilliga

anordning lärer i stort sett ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vid en

decentralisering av kastsjukebekämpandet till hushållningssällskap synes naturligt,

att detsamma ställes under inseende av sällskapets tuberkulosnämnd,

där sådan finnes inrättad, eller eljest under en särskilt för ändamålet utsedd

nämnd. Länsveterinären bör äga säte och stämma i en dylik nämnd. Likaså

tala starka lämplighetsskäl för att den velerinäre föreståndaren för bekämpandet

inför nämnden får föredraga förekommande ärenden och, därest lian

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

icke inväljes i nämnden, åtminstone äger att till protokollet anteckna en gentemot

nämnden avvikande mening.

Liksom styrelserna förmenar jag, att hushållningssällskap som anordnar

statsunderstött kastsjukebekämpande bör anställa en särskild veterinär att

leda bekämpandet. Beträffande fördelningen av arbetet mellan hushållningssällskapens

veterinärer och övriga inom sällskapens område verksamma veterinärer

torde riktlinjer böra uppdragas av medicinalstyrelsen. Naturligt synes

mig, att hushållningssällskapen därvid skola samarbeta ej endast med

tjänsteveterinärerna utan med samtliga inom deras område verksamma veterinärer.

I sakens natur torde ligga, att en viss ledande uppgift måste lämnas

hushållningssällskapet, som har det ekonomiska ansvaret för bekämpandet.

Vad angår bekämpandet inom kastsjukeskyddat område torde i huvudsak

böra tillämpas de nu för områden, varest sjukdomen icke har mer än

ringa utbredning, gällande särskilda bestämmelser. Det innebär att frivilligt

bekämpande med statsbidrag bör kunna anordnas inom kastsjukeskyddat

område. Styrelserna ha föreslagit, att de för dessa områden gällande reglerna

beträffande nedslaktning av smittade djur skulle på så sätt modifieras att

uppskov med nedslaktning kunde beviljas intill sex månader från sjukdomens

fastställande samt att märkning av djur som avses för nedslaktning icke vidare

skulle behöva förekomma. Jag anser mig på så sätt böra biträda dessa

förslag, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen att föreskriva när nedslaktning

skall äga rum och vilken kontroll som därvid skall anordnas.

Inom kastsjukefritt område torde, i anslutning till vad nu gäller enligt kungörelsen

nr 403/1938 med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur, epizootilagens bestämmelser böra

tillämpas. Sjukdomen bör alltså inom sådant område bekämpas genom tvingande

regler. Samtliga där påträffade kastsjukesmittade nötkreatur böra nedslaktas.

Dessa regler förutsätta emellertid, att de endast tillämpas inom sådant

område, där sjukdomen har synnerligen ringa utbredning.

De av styrelserna ifrågasatta bestämmelserna örn reglering av införseln av

livdjur till kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden, vilka icke ha motsvarighet

i nu gällande föreskrifter, torde vara av särskild betydelse för att

hindra kastsjukesmittans införande till dessa områden. Med hänsyn härtill

kan jag tillstyrka genomförande av förslaget i denna del. De sålunda föreslagna

spärrgränserna böra emellertid som regel dragas så att de sammanfalla

med motsvarande gränser i fråga om nötkreaturstuberkulosen. I anslutning

till vad som förordats i vissa yttranden torde, åtminstone till dess antalet friförklarade

besättningar avsevärt ökat, böra gälla, att införsel till kastsjukefria

och kastsjukeskyddade områden skall kunna medgivas ej endast för

djur från friförklarade besättningar utan jämväl för djur som eljest kunna

anses vara fria från smittsam kastning. Det lärer få ankomma på medicinalstyrelsen

att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

11

Den centrala ledningen av bekämpandet bör liksom för närvarande handhas

av medicinalstyrelsen. Viss ändring i dispositionen av medicinalstyrelsens

arbetskrafter i anledning av decentraliseringen av kastsjukebekämpandel

torde i annat sammanhang få anmälas för Kungl. Majit. Här torde endast

böra framhållas, att kastsjukekonsulenten samt ett kanslibiträde, vilka för

närvarande äro uppförda å veterinärbakteriologiska anstaltens stat, från och

med den 1 januari 1944 böra överflyttas å medicinalstyrelsens stat. I propositionen

nr 129 till årets riksdag angående anstaltens omorganisation har redan

förutsatts, att en dylik överflyttning bör komma till stånd. Att, på sätt

styrelserna i nu förevarande betänkande ifrågasatt, för den centrala ledningen

av bekämpandet i viss utsträckning anlita föreståndaren för veterinärbakteriologiska

anstaltens kastsjukelaboratorium, anser jag mig med hänsyn till

arbetsförhållandena vid anstalten icke kunna tillstyrka. Såsom statskontoret

och riksräkenskapsverket framhållit torde reseersättningar för tjänstemän

hos medicinalstyrelsen icke böra belasta anslaget till åtgärder mot smittsam

kastning hos nötkreatur.

I fråga örn kostnaderna för bekämpandet kan jag biträda styrelsernas förslag,

att djurägare, vilkas nötkreatursbesättningar äro anslutna till det frivilliga

bekämpandet, skola erlägga en fast årlig avgift. Liksom beträffande den

kliniska tuberkuloskontrollen torde det var lämpligt, att avgifterna fastställas

av den som anordnar bekämpandet, d. v. s. medicinalstyrelsen eller vederbörande

hushållningssällskap. Hushållningssällskapens beslut i förevarande

hänseende synas böra underställas medicinalstyrelsens prövning. I likhet med

vad som framhållits i flera yttranden anser jag det emellertid önskvärt, att

grunderna för dessa avgifter bliva mera enhetliga än som angivits i förslaget.

Enligt mitt förmenande synas åtminstone tills vidare i regel endast två olika

slag av avgifter böra fastställas, nämligen för smittade besättningar och för

friförklarade besättningar. Jämväl avgiften för friförklarade besättningar

synes böra utgå med visst belopp för år och sålunda ej endast under de år

kontroll ägt rum. Sistnämnda avgift bör lämpligen utgå med en fjärdedel

av avgiften för smittade besättningar. Som i några yttranden föreslagits, torde

kunna övervägas att avgifterna bestämmas något lägre, om kollektiv anslutning

av ett stort antal besättningar, exempelvis genom mejeri, kommer

till stånd. Vid bekämpande anordnat av medicinalstyrelsen torde man böra

räkna med att de årliga avgifterna tills vidare böra bestämmas till två kronor

för djur över ett års ålder i smittad besättning och till 50 öre för djur

över ett års ålder i friförklarad besättning. Som riksräkenskapsverket framhållit,

torde avgifter, som inflyta till medicinalstyrelsen, böra redovisas såsom

särskilda uppbördsmedel under anslaget till kastsjukebekämpandet.

Styrelserna lia utgått från att bekämpandet av den smittsamma kastningen

alltjämt bör stödjas genom bidrag från statens sida. För närvarande verkställas

erforderliga laboratorieundersökningar å statens veterinärbakteriologiska

anstalt kostnadsfritt för djurägare, vilkas besättningar äro anslutna till

bekämpandet. I den mån bekämpandet decentraliseras och nämnda under
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

sökningar komma att utföras vid veterinärbakteriologiska laboratorier, tillhöriga

hushållningssällskapen, finner jag det rimligt, att motsvarande förmån

alltjämt bör tillkomma djurägama. Ehuru jag alltså icke kan ansluta mig till

statskontorets uppfattning, att särskilt statsbidrag icke borde utgå till hushållningssällskapen

för av dem bedrivet kastsjukebekämpande, förmenar jag

dock, att statens bidrag till ändamålet icke behöver uppgå till fullt så stora

belopp som styrelserna avsett.

Statsbidrag till hushållningssällskapen synes endast böra utgå för smittade

besättningar och kan lämpligen tills vidare bestämmas, på sätt styrelserna

föreslagit, till hälften av vad djurägarna beräknas skola ha att erlägga

eller en krona för år och djur över ett års ålder. Med hänsyn bland

annat till de ringa kostnader, kontrollen över hälsotillståndet i friförklarade

besättningar torde komma att medföra, synes det mig skäligt att dessa kostnader,

med undantag av utgifter för laboratorieundersökningar, helt bestridas

av djurägarna. För att möjliggöra ett bedömande av skäligheten av statsbidragens

storlek bör det, på sätt riksräkenskapsverket anmärkt, åligga hushållningssällskapen

att årligen till medicinalstyrelsen lämna redogörelse för

det ekonomiska resultatet av förevarande verksamhet.

För diagnostiska undersökningar utförda av hushållningssällskap torde

statsbidraget böra bestämmas något lägre än vad styrelserna föreslagit eller

till 1 krona 10 öre för varje utförd blodprovsundersökning samt 1 krona

för varje bakteriologisk undersökning av efterbördsprov, foster m. m. För

utförande av serologisk undersökning av mjölkprov torde böra utgå ett statsbidrag

av 15 öre för prov.

Den av styrelserna föreslagna veterinärtaxan för blodprovstagning i samband

med det frivilliga bekämpandet synes medföra för hög ersättning beträffande

större besättningar. Ersättningen torde därför tills vidare kunna

bestämmas i enlighet med vad som föreslagits i ett yttrande och utgå med 1

krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett av de

tio följande djuren samt med 25 öre för vart och ett av övriga djur i besättningen.

Beträffande minimiarvodet för besättning synes det kunna ifrågasättas

huruvida detsamma bör fastställas till 5 eller 10 kronor. Såvitt nu kan

bedömas, torde det dock skäligen kunna begränsas på sätt styrelserna föreslagit

till 5 kronor. Dessa arvoden skola jämväl omfatta veterinärens resekostnads-

och traktamentsersättning. För ympning av kalvar synes böra utgå

ersättning enligt samma grunder som för blodprovstagning. Den som anordnar

frivilligt kastsjukebekämpande bör kunna träffa särskild uppgörelse

med veterinär beträffande ersättning för såväl tagna blodprov som verkställda

ympningar. För blodprovstagning vid slakteri synes böra utgå ett

arvode örn 25 öre för prov. Veterinär, som verkställt serologisk mjölkprovsundersökning,

synes för varje prov böra erhålla en gottgörelse av 15 öre.

Nu utgående statsbidrag för nedslaktade djur torde alltjämt böra bibehållas

oförändrade. De bestämmelser om skyldighet för den som erhållit sådant

statsbidrag att vid inköp av djur iakttaga särskilda försiktighetsåtgärder,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

13

■vilka för närvarande endast gälla för vissa områden, torde dock hädanefter

böra avse samtliga fall då statsbidrag för nedslaktat djur utgått.

Med hänsyn särskilt till de organisatoriska förberedelser, som torde vara

erforderliga för genomförande av den av mig nu föreslagna omläggningen av

kastsjukebekämpandet, synes den nya organisationen icke böra träda i kraft

förrän den 1 januari 1944.

För det decentraliserade bekämpandet torde alltså endast böra beräknas

kostnader för halva budgetåret 1943/44. Dessa kostnader synas böra beräk
-

nas sålunda.

Statsbidrag för till bekämpandet anslutna djur............ kronor 17,500

Statsbidrag för nedslaktning .......................... » 5,000

Statsbidrag till laboratorier för 10,000 blodprovsundersök
ningar

å 1 krona 10 öre .............................. » 11,000

Statsbidrag till laboratorier för undersökningar av efterbörds
prov,

mjölkprov m. m............................... » 1,500

Summa kronor 35,000.

För det av medicinalstyrelsen ledda bekämpandet har styrelsen för nästa

budgetår beräknat ett belopp av 75,000 kronor. Anslaget torde alltså för nästa

budgetår böra uppföras med 110,000 kronor.

I anslutning till vad jag förut anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning

hos nötkreatur, vilket förslag torde såsom bilaga1 få fogas till statsrådsprotokollet.

»

Den smittsamma kastningen hos nötkreatur åsamkar årligen det svenska

jordbruket högst avsevärda förluster. Vid sidan av nötkreaturstuberkulosen

torde den smittsamma kastningen vara den farsot bland nötkreaturen, som

för närvarande hårdast drabbar lantbrukarna. Under den tid av knappa fem

år, som statsunderstött bekämpande av den smittsamma kastningen varit anordnat

i landet, har också intresset för detta bekämpande bland djurägarna

undan för undan stigit. Hittills har bekämpandet emellertid endast bedrivits

i tämligen begränsad omfattning. Avsikten har nämligen i huvudsak varit

att till en början pröva bekämpningsmetoden. Den erfarenhet som vunnits

av bekämpandet synes emellertid nu vara tillräcklig för att intensifiera

detsamma. Sjukdomens utbredning i landets olika delar torde vidare numera

i stora drag vara kartlagd. Av särskild betydelse härvidlag är, att under senaste

tiden vid kastsjukebekämpandet börjat användas, dels för sjukdomens

utrotning i besättningar, där kastning förekommer mera allmänt, ympning av

kalvar med abortympämne, dels ock för orientering rörande sjukdomens utbredning

serologiska mjölkprovsundersökningar. Genom kalvvmpningen, som

lämpligen bör äga rum då djuren äro 4—8 månader gamla, åstadkommes immunitet

mot smittsam kastning hos de ympade djuren. Verkställes alltså

1 Tryckt som bilaga Jämväl till detta utlåtande.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

systematiskt sådan ympning, kan man även i en genominfekterad besättning

inom en icke alltför lång tidrymd åstadkomma full sanering utan att vidtaga

särskilda åtgärder för nedslaktning av smittade djur. De serologiska mjölkprovsundersökningarna

erbjuda ett billigt och lätthanterligt medel att i varje

fall i stort snabbt kartlägga sjukdomens förekomst. Veterinärmedicinskt sett

stå vi alltså betydligt bättre rustade nu än tidigare att upptaga ett mera intensivt

bekämpande av den smittsamma kastningen hos nötkreaturen. För att

kampen mot denna sjukdom nu utvidgas talar, som föredragande statsrådet

framhållit, även den omständigheten, att sjukdomen, som för en del år sedan

hade en stark slagkraft odh stor virulens, för närvarande inom stora områden

av landet befinner sig i en latent kronisk form. Sjukdomen är således

just nu i stor utsträckning i det stadium då den med framgång kan bekämpas.

Det anförda torde giva vid handen, att en utvidgning av bekämpandet av

den smittsamma kastningen hos nötkreatur nu bör genomföras. Som utskottet

tidigare vid flera tillfällen framhållit, är en förutsättning för att detta bekämpande

skall få större omfattning, att det i viss utsträckning decentraliseras

och i så fall knytes till hushållningssällskapen. Det av Kungl. Majit framlagda

förslaget, som tillgodoser nämnda önskemål, synes vara väl ägnat att

göra det framtida bekämpandet mera effektivt än det nuvarande. Utskottet

anser sig därför i princip kunna tillstyrka detsamma.

I enlighet med Kungl. Majits förslag bör landet beträffande åtgärder mot

kastningen indelas i olika områden. Sådant område, där sjukdomen endast

har ringa utbredning, torde böra benämnas kastsjukeskyddat område. Förekommer

sjukdomen icke inom visst område eller har den där allenast synnerligen

ringa utbredning, bör området benämnas kastsjukefritt område. Som

departementschefen yttrat lärer det få ankomma på Kungl. Majit att träffa

avgörande i fråga örn vilka delar av landet som böra hänföras till kastsjukeskyddade

och kastsjukefria områden.

Enligt utskottets förmenande synes det angeläget att snarast genomföra en

i möjligaste mån fullständig kartläggning av den smittsamma kastningens

förekomst. Som utskottet förut framhållit, äger man numera genom den

serologiska mjölkmetoden möjlighet att både snabbt och billigt kunna genomföra

omfattande orienterande undersökningar. Dessa undersökningar

kunna lämpligen anordnas vid mejerierna och avse samlingsmjölkprov från

samtliga besättningar, som lämna mjölk till mejeri.

Inom område, som icke hänförts till kastsjukefritt, torde bekämpandet i

stort sett böra anordnas genom frivillig medverkan från djurägarnas sida.

Liksom hittills böra djurägarnas strävanden därutinnan underlättas genom

statsbidrag. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet, att det

frivilliga bekämpandet bör anordnas antingen av medicinalstyrelsen eller av

hushållningssällskap. Det bör därvid ankomma på medicinalstyrelsen att bestämma

i vilken utsträckning bekämpandet skall handhas av hushållningssällskap.

Djurägare, i vilkens besättning smittsam kastning förekommer eller som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

15

önskar erhålla förklaring att hans besättning är fri från sjukdomen (friförklaring),

bör ansluta besättningen till det statsunderstödda sjukdomsbekämpandet.

Därvid har djurägaren att erlägga en årlig avgift, som för närvarande

kan beräknas till två kronor för djur över ett års ålder i icke friförklarad

besättning samt till femtio öre för djur över ett års ålder i friförklarad besättning.

För denna avgift skall djurägaren vara berättigad att erhålla erforderliga

kontrollundersökningar, blodprovs-, efterbördsprovs- och mjölkprovsundersökningar.

I icke-friförklarade besättningar skall för varje besättning av

veterinären upprättas en plan för sjukdomens bekämpande. Bekämpandet i

mera infekterade besättningar bör i allmänhet ske genom ympning av kalvarna

med abortympämne. Även denna behandling skall äga rum utan särskild

kostnad för djurägare som anslutit sig till det statsunderstödda bekämpandet.

För att underlätta anslutningen till bekämpandet och jämväl i övrigt

göra detsamma mera rationellt bör enligt utskottets uppfattning eftersträvas

att anordna anslutningen kollektivt, t. ex. genom mejeri.

Vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande storleken av statsbidragen

till det frivilliga bekämpandet har icke föranlett någon erinran från utskottets

sida. Statsbidrag bör alltså utgå till hushållningssällskap med visst

belopp för varje till bekämpandet anslutet djur över ett års ålder i icke friförklarad

besättning. Tills vidare synes bidraget böra bestämmas till 1

krona för djur och år. Vidare torde för diagnostiska undersökningar utförda

av hushållningssällskap böra utgå statsbidrag med 1 krona 10 öre för varje

utförd blodprovsundersökning samt 1 krona för varje bakteriologisk undersökning

av efterbördsprov, foster m. m. För utförande av serologisk undersökning

av mjölkprov synes böra utgå ett statsbidrag av 15 öre för prov.

Beträffande bekämpandet inom kastsjukeskyddat och kastsjukefritt område

har Kungl. Maj:ts förslag icke föranlett någon utskottets erinran. Likaså

biträder utskottet förslaget om reglering av införseln av livdjur till kastsjukefria

och kastsjukeskyddade områden. Förslaget i denna del utgör ett

led i strävandena att bevara hittills uppnådda framsteg i bekämpandet.

Större sammanhängande områden, som äro i stort sett fria från sjukdomen,

böra enligt utskottets mening skyddas från införsel av smittade livdjur.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ersättning till veterinärer och gottgörelse

för nedslaktade djur biträdes av utskottet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag synes den nya organisationen av bekämpandet

böra träda i kraft den 1 januari 1944.

Föredragande statsrådets beräkningar rörande medelsbehovet för nästa

budgetår lia icke föranlett någon utskottets erinran. Anslaget bör alltså för

nästa budgetår uppföras med ett belopp av 110,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till förevarande proposition

dels godkänna de av utskottet angivna grunderna för bekämpande

bland nötkreaturen av sjukdomen smittsam kastning;
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 110,000 kronor.

Stockholm den 1 juni 1943.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson, Alfred

Andersson, Jacob Hansson, friherre Beck-Friis, Näslund och Bror Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson

i Sörsjön, Mäler, Carlström, Andersson i Surahammar, Pettersson i Rosta och Hansson i

Vännäsby.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

17

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning hos

nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §■

Medicinalstyrelsen må i enlighet med vad i denna kungörelse stadgas anordna

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur. Bekämpandet skall,

där icke här nedan annat föreskrives, äga rum genom frivillig medverkan

från djurägarnas sida.

Efter medicinalstyrelsens medgivande må frivilligt bekämpande av sjukdomen

inom visst område anordnas av hushållningssällskap.

2 kap. Frivilligt bekämpande av sjukdomen.

2 §•

Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till frivilligt kastsjukebekämpande

skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådant bekämpande

att under minst två år iakttaga för bekämpandet meddelade bestämmelser

ävensom gälda föreskriven avgift.

I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen

icke uppsäges senast ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning

på ett år skall anses hava kommit till stånd, samt att, örn besättning uteslutes

från bekämpandet jämlikt 5 §, djurägaren skall vara skyldig att utgiva

två års avgifter.

3 §. ''

I enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet skall inom

nötkreatursbesättning som är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande för

utrönande av sjukdomens förekomst tagas blodprov och mjölkprov samt

verkställas undersökning av fosterhinnor. Där så finnes lämpligt för sjukdomens

bekämpande, skola kalvarna i besättningen ympas med abortympämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 10 sami. Nr 49. a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

Undersökning av blodprov och fosterhinnor skall äga rum vid statens veterinärmedicinska

anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, vid annat

veterinärbakteriologiskt laboratorium. Undersökning av mjölkprov skall

verkställas i enlighet med föreskrifter som meddelas av medicinalstyrelsen.

Det åligger djurägaren att vid försäljning av djur, vid deras betesgång och

betäckning samt vid vården i övrigt av besättningen iakttaga nödig försiktighet,

så att icke sjukdomen sprides till besättning som är fri från sjukdomen.

4 §.

Djurägare vilkens besättning är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande

må, under de förutsättningar medicinalstyrelsen angiver, erhålla förklaring,

att besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring).

Friförklaring meddelas av medicinalstyrelsen eller inom område, där

hushållningssällskap anordnat bekämpandet, efter medicinalstyrelsens bemyndigande

av sällskapet.

Inom friförklarad besättning skall djurens hälsotillstånd kontrolleras i enlighet

med anvisningar som meddelas av medicinalstyrelsen.

Har kastningsfall inträffat inom friförklarad besättning, må, innan undersökning

verkställts huruvida kastningsfallet orsakats av Bångs abortbacill,

djur icke utföras ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslagning.

Har djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna

eller har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bångs

abortbacill, eller har djur vid undersökning befunnits behäftat med smittsam

kastning eller kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i

besättningen, skall friförklaringen återkallas.

Återkallelse meddelas av den som anordnar bekämpandet. Vederbörande

veterinär må återkalla friförklaring tills vidare i avbidan på slutligt beslut.

5 §.

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse

eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter för frivilligt kastsjukebekämpande,

må medicinalstyrelsen eller inom område, där bekämpandet anordnas

av hushållningssällskap, sällskapet utesluta besättningen från bekämpandet.

6 §.

Hushållningssällskap som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande i enlighet

med denna kungörelse må erhålla årligt statsbidrag för varje till bekämpandet

anslutet djur över ett års ålder i icke friförklarad besättning med visst

av Kungl. Majit bestämt belopp.

Det ankommer på den som anordnar statsunderstött kastsjukebekämpande

att årligen fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut

av hushållningssällskap skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

.1 ordbruksutskottets utlåtande nr 49.

19

7 §•

Finner medicinalstyrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättning,

som är ansluten till statsunderstött kastsjukebekämpande, genom nedslagning

av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande

anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten

i övrigt, på ansökan medgiva djurägare, som skriftligen förbundit sig att

fullgöra vad i 8 § föreskrives vid där stadgat äventyr, att för nedslaktning,

som sker snarast möjligt och senast inom fjorton dagar efter det medgivandet

lämnades, undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med femtio

kronor för varje djur i åldern sex månader—två år och sjuttiofem kronor då

djurets ålder överstiger två år. Har nedslaktning ägt rum senare än vad nu

sagts, må ersättning likväl utgå, örn dröjsmålet med nedslaktningen föranletts

av omständigheter över vilka djurägaren icke rått.

Vid nedslaktning av djur skall anordnas kontroll på sätt medicinalstyrelsen

föreskriver.

Djurägare, som vill komma i åtnjutande av ersättning, skall till medicinalstyrelsen

insända intyg av veterinär eller av två trovärdiga personer, att det

för nedslaktning avsedda djuret nedslaktats. Djurägare må förfoga över kött

av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.

8 §•

Djurägare som enligt 7 § tillgodonjutit ersättning för nedslaktning skall

vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och ej heller härrör

från område som avses i 15 §, rådfråga veterinär samt följa dennes anvisningar.

Har djurägaren gjort sig skyldig till underlåtenhet härutinnan, och

yppas sjukdomen på nytt i hans besättning inom två år från det nedslaktningen

skedde, skall djurägaren återgälda vad av allmänna medel utgått såsom ersättning

för de nedslaktade djuren, där det ej är sannolikt att underlåtenheten

icke medverkat till att sjukdomen inkommit i besättningen.

9 §■

För utrönande av sjukdomens spridning må enligt medicinalstyrelsens förordnande

samlingsmjölkprov tagas från nötkreatursbesättningar för serologisk

undersökning å statens bekostnad. Sådan undersökning skall verkställas

i enlighet med föreskrifter meddelade av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen

äger jämväl förordna, att å slakteriinrättning blodprov skall tagas

för undersökning å statens bekostnad antingen vid statens veterinärmedicinska

anstalt eller å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

3. kap. Särskilda åtgärder inom vissa områden.

I. Åtgärder inom kastsjukeskyddat område.

10 §.

Inom område, där smittsam kastning hos nötkreatur endast har ringa utbredning

(kastsjukeskyddat område), skola, enligt Kungl. Maj:ts på hemställan

av medicinalstyrelsen givna förordnande, jämväl bestämmelserna i 11—

14 §§ äga tillämpning.

11 §•

Djurägare, som misstänker att djur i hans besättning lider av sjukdomen,

äger insända fosterhinnor eller mjölkprov från djuret till statens veterinärmedicinska

anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till annat

veterinärbakteriologiskt laboratorium för undersökning å statens bekostnad

beträffande förekomsten av sjukdomen. Sådan undersökning skall ock ske,

där veterinär, som funnit sig hava anledning misstänka sjukdomens förekomst

inom besättning, insänt fosterhinnor, blodprov eller mjölkprov från

ett eller flera djur i besättningen till anstalten eller laboratorium som nyss

nämnts.

12 §.

Finner medicinalstyrelsen anledning föreligga till misstanke, att sjukdomen

förekommer inom en eller flera besättningar, äger styrelsen förordna

veterinär att, i den omfattning styrelsen finner lämplig, inom angivna besättningar

taga erforderliga prov för undersökning å statens bekostnad vid statens

veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande,

å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium beträffande sjukdomens

förekomst.

Förvägras veterinären att taga prov, äger länsstyrelsen, efter framställning

av veterinären, förordna örn handräckning för sådant ändamål.

13 §.

Sedan i 12 § omförmäld undersökning slutförts, skola ägarna till de undersökta

djuren ävensom vederbörande veterinär av medicinalstyrelsen underrättas

om undersökningens resultat beträffande samtliga undersökta djur.

Har sjukdomen konstaterats, skall medicinalstyrelsen samtidigt meddela anvisningar,

huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.

Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av ett

mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, skall

detta angivas i underrättelsen, så ock under vilka villkor statsbidrag kan

utgå för ändamålet. I sådant fall skall underrättelsen givas djurägama i rekommenderad

försändelse samt åtföljas av formulär till sådan förbindelse

varom förmäles i 14 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

21

14 §.

Har ägare till djur, vilka av medicinalstyrelsen ifrågasatts för nedslagning,

inom femton dagar efter avsändande av underrättelse enligt 13 § inkommit

till medicinalstyrelsen med skriftlig förbindelse innefattande åtagande

dels att nedslakta djuren, dels ock att fullgöra vad i 8 § föreskrives vid

där stadgat äventyr, skall för djur, som nedslaktas därefter inom den tid och

under den kontroll som medicinalstyrelsen bestämmer, av statsmedel utgå

ersättning enligt de i 7 § första stycket stadgade grunderna.

Vad i 7 § tredje stycket finnes stadgat skall jämväl äga tillämpning, då

nedslaktning skett enligt första stycket i denna paragraf.

II. Åtgärder inom kastsjukefritt område.

15 §.

Förekommer sjukdomen icke inom visst län eller del därav eller har den

där allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Majit på gemensam

framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt efter hörande

av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sådant område

(kastsjukefritt område) bestämmelserna i epizootilagen skola äga tillämpning

med avseende å sjukdomen. Vid tillämpningen skola iakttagas de i 16—21 §§

givna stadgandena.

16 §.

Inträffar fall av kastning, åligger det djurägaren att ofördröjligen och sist

inom 24 timmar göra anmälan därom hos vederbörande tjänsteveterinär eller

närmast boende veterinär.

Kan det misstänkas att smittsam kastning föreligger, skall veterinären tillsäga

djurägaren att ofördröjligen insända fosterhinnor från djuret till statens

veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till

annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.

Visar undersökningen av fosterhinnorna, att sjukdomen förekommer, skall

veterinären omedelbart avresa till stället, verkställa nödig besiktning av besättningen

och taga erforderliga prov samt insända dessa för undersökning.

Besiktning och tagande av prov för undersökning äger veterinär jämväl verkställa,

då han eljest finner grundad anledning misstänka sjukdomens förekomst.

17 §.

I fall som avses i 16 § skall veterinären enligt av medicinalstyrelsen lämnade

anvisningar meddela djurägaren erforderliga föreskrifter till förhindrande

av smittans spridning.

Visar undersökningen, att sjukdomen icke förekommer, skall veterinären

underrätta djurägaren örn att föreskrifterna icke längre behöva iakttagas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

18 §.

Medicinalstyrelsen äger, när styrelsen finner skäl därtill föreligga, förordna

veterinär att i den omfattning styrelsen bestämmer inom orten taga erforderliga

prov av nötkreatur för undersökning å statens veterinärmedicinska anstalt

eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, å annat veterinärbakteriologiskt

laboratorium beträffande sjukdomens förekomst.

19 §.

Då sjukdomaren konstaterats, skall medicinalstyrelsen giva vederbörande

länsstyrelse meddelande därom. Länsstyrelsen åligger att omedelbart förklara

ställe, där sjukdomen förekommer, smittat tillika med omkringliggande område

i den utsträckning, som prövas erforderlig.

20 §.

Medicinalstyrelsen skall i fråga örn smittförklarat område besluta om vidtagande

av de åtgärder, som prövas erforderliga till förhindrande av sjukdomens

spridning. Därvid äger styrelsen förordna om nedslaktning av alla

smittade djur i besättning, som avses med smittförklaring, eller, där styrelsen

för att hindra smittspridning så finner nödigt, av hela besättningen.

21 §.

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 1—12 §§ kungörelsen

den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar.

III. Åtgärder till förhindrande av införsel till kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat

område av nötkreatur behäftade med smittsam kastning.

22 §.

Nötkreatur må icke införas till kastsjukefritt område från del av riket som

ej tillhör sådant område med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat tillstånd

(tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur

äga rum till kastsjukeskyddat område från del av landet, som varken

tillhör kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat område.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas må nötkreatur, i enlighet med

av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, föras genom kastsjukefritt och

kastsjukeskyddat område.

23 §.

1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 22 § första stycket avses

skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär

enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

23

dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande att djuret härrör från

friförklarad besättning eller eljest anses fritt från sjukdomen.

2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas

a) att djuret är försett med identitetsmärke som anmärkts i det i 1 mom.

jfmförmälda intyget;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande; samt

c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.

24 §.

Införsel som avses i 22 § första stycket må, där fråga är örn nötkreatur avsett

för slakt, ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller

kontroll slakteri.

25 §.

Har tillstånd meddelats jämlikt 22 § första stycket till införsel av nötkreatur

såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,

med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,

föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer tillståndsbeviset.

Beviset skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och

där behandlas på sätt i 26 § angives. Stationsföreståndare, förare av åkdon

eller fartygsbefälhavare skall tillse att djuret dels är åtföljt av intyg, som i

23 § avses, dels är försett med i nämnda paragraf omförmält identitetsmärke,

dels ock uppställts, om införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i

järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppställda, samt, örn

införseln sker med båt, väl avskilt från andra nötkreatur.

26 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstationen (bestämmelsestationen) omhändertagas,

då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt,

då införseln sker med båt eller landsvägsledes, av närmast boende polisman

eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört livdjur

är åtföljt av intyg som i 23 § avses och försett med där omförmält identitetsmärke,

dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln

ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma

avlämnats.

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 22—

25 §§ eller förut i denna paragraf meddelade bestämmelser vara begången,

skall han örn förhållandet ofördröjligen iinderrätta vederbörande länsveterinär.

27 §.

Länsstyrelse skall vaka över att bestämmelserna i 22—26 §§ noggrant tilllämpas.

Det åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

Vid vägar som leda till kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden

skola i den omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens

försorg uppsättas tydliga anslag med uppgift örn gällande införselförbud.

4. kap. Särskilda bestämmelser.

28 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av smittsam kastning hos

nötkreatur tillkommer medicinalstyrelsen.

29 §.

För undersökning av blodprov, mjölkprov och fosterhinnor, som jämlikt

denna kungörelse äger rum annorledes än å statens veterinärmedicinska anstalt,

skall utgå statsbidrag efter grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.

Abortantigen och abortympämne tillhandahållas hushållningssällskap,

som anordnat frivilligt kastsjukebekämpande, kostnadsfritt genom statens

veterinärmedicinska anstalt.

30 §.

Det ankommer på medicinalstyrelsen så ock på hushållningssällskap som

anordnar frivilligt kastsjukebekämpande att föra förteckning över nötkreatursbesättningar,

som äro anslutna till sjukdomsbekämpandet.

31 §.

1 mom. Veterinär, som jämlikt denna kungörelse tagit blodprov å djur

eller verkställt ympning med abortympämne av kalvar i nötkreatursbesättning

ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande, äger uppbära arvode med

en krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett

av de tio följande djuren samt 25 öre för vart och ett av övriga djur i besättningen.

Minsta arvode för besättning vare dock fem kronor. I arvodet ingår

resekostnads- och traktamentsersättning. Ersättning enligt detta moment

utbetalas av den som anordnar bekämpandet.

2 mom. Den som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande, må träffa

uppgörelse med veterinär beträffande ersättning för därvid tagna blodprov

och verkställda ympningar, under förutsättning att kostnaden kan antagas

ej komma att uppgå till högre belopp än vad fallet skulle bliva, örn de i 1

mom. upptagna ersättningsgrundema tillämpades. Sådan uppgörelse mellan

hushållningssällskap och veterinär skall för godkännande underställas medicinalstyrelsen.

3 mom. Veterinär, som tagit blodprov å djur jämlikt 9 §, skall därför åtnjuta

gottgörelse av statsmedel med tjugufem öre för prov.

4 mom. För ågärder, som veterinär vidtagit jämlikt 12 §, utgår ersättning

av statsmedel enligt gällande tjänstetaxa.

5 mom. För serologisk mjölkprovsundersökning skall den som anordnar

bekämpandet utgiva ersättning med femton öre för prov.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

25

32 §.

Statsbidrag enligt denna kungörelse utbetalas av medicinalstyrelsen.

33 §.

Erforderliga identitetsmärken och blanketter skola genom medicinalstyrelsens

försorg på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

34 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna

kungörelse, meddelas av medicinalstyrelsen.

35 §.

Förseelse mot bestämmelse i 3 kap. II och III ävensom mot föreskrift, som

meddelats för tillämpning av dylik bestämmelse, straffes enligt allmänna

strafflagen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944, från och med vilken

dag kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 402) om åtgärder mot sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur samt kungörelsen samma dag (nr 403)

med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur skola upphöra att gälla.

Bihang till riksdagen» protokoll 1943. 10 sami.

Nr 49.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur. a1 i texten