Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor
1943-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1943:4, Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.
1
Är 4.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1943 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till förordning
om erkända skatteförmedlingskassor m. m. i vad propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet.
Till konstitutionsutskottets handläggning ha håda kamrarna den 2 februari
1943 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition,
nr 17, med förslag till förordning om erkända skatteförmedlingskassor
m. m. i vad propositionen innebär framläggande för riksdagen av nedan intagna
förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930
(nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, 2) lag angående ändrad lydelse av
71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad, 3) lag
angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse
i Stockholm.
Enligt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet samt § 11 st. 2 uppbördsreglementet
för Stockholm åligger det skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala
sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, att vid indrivningen av
resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full
krona av de resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger
tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre för
varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.
Vid indrivandet av resterande kommunalutskylder uttages däremot enligt
76 § tredje stycket lagen om kommunalstyrelse på landet, 71 § tredje
stycket lagen om kommunalstyrelse i stad och 58 § första stycket lagen om
kommunalstyrelse i Stockholm allenast en avgift av tre öre å varje full
krona av det oguldna utskyldsbeloppet, dock ej mindre än tjugufem öre.
Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till ändring i
kommunallagarna åsyftar en höjning av avgiften för indrivning av kommunalutskylder
till fem öre för varje full krona av det oguldna utskyldsbeloppet.
Till stöd för det förevarande lagförslaget har chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 december 1942
i huvudsak anfört följande:
Enighet synes råd om, att samma avgift bör utgå vid indrivning av olika
slags utskylder och att det av särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 28
mars 1942 dagtecknat betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning
genom erkända skatteförmedlingskassor (SOU 1942:21) framlagda
förslaget härutinnan alltså bör genomföras. Däremot gå meningarna
isär, då det gäller att bestämma avgiftens storlek.
Ilihang till riksdagens protokoll 19\H. 0 sami. 2 aud. Nr 4.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.
Det är visserligen riktigt, att indrivningsavgiften är en påföljd, som kan
träffa icke endast liknöjdheten och tredskan utan även den rena oförmågan.
Det kunde därför synas rimligt, att vid avgiftens bestämmande hänsyn finge
tagas till förhållandena i det särskilda fallet. Ett dylikt hänsynstagande
skulle emellertid så avsevärt komplicera indrivningsförfarandet, att jag icke
är beredd att tillstyrka införandet av en bestämmelse härom.
Då det gäller att fastställa regler för ett summariskt förfarande, bör hänsyn
i första hand tagas till syftet med detta samt till hur förhållandena i allmänhet
äro i de fall, varå förfarandet skall tillämpas. Indrivningsavgiften
har uppenbarligen till syfte alt utgöra dels ersättning för de förluster och
kostnader i skilda hänseenden, som det allmänna får vidkännas genom den
uteblivna skattebetalningen, dels ock ett påtryckningsmedel mot medborgarna
att ordentligt fullgöra sill skattskyldighet. Bedömes frågan enbart ur denna
synpunkt, torde befogade invändningar knappast kunna göras mot att indrivningsavgiften
beträffande kommunalutskylder, som för närvarande utgör
tre procent, något höjes.
Ser man vidare till hur förhållandena gestalta sig i normalfallen, lärer
erfarenheten utvisa att dessa ingalunda äro sådana, där särskilt ömmande
omständigheter föreligga. Härutinnan kunna givetvis växlingar inträffa alltefter
tidsförhållanden, men oftast torde den restförde vara antingen en uppenbar
skatteskolkare eller en person som alltför sorglöst sköter sin ekonomi.
Det är särskilt inom sistnämnda kategori som skatteförmedlingskassorna
böra söka sitt klientel. Anslutningen till kassorna kan därför icke annat
än vinna på att indrivningsavgiften —- alltså den straffavgift som man
genom anslutningen undgår — hålles något så när hög.
Även om jag sålunda delar de sakkunnigas mening att indrivningsavgiften
— som bör utgå efter samma procentsats för olika slag av utskylder — bör
fastställas till ett högre belopp än som nu gäller i fråga örn kommunalutskylder,
är jag emellertid icke beredd förorda en så pass hög avgift som
den av de sakkunniga föreslagna eller sex procent. Skall en enhetlig avgift
fastställas, vill det av olika skäl synas lämpligt att denna avgift fastställes
till ett belopp, som ungefärligen motsvarar medeltalet av de för närvarande
tillämpade procentsatserna. På grund härav och i anslutning till vad i vissa
remissyttranden föreslagits förordar jag för min del, att indrivningsavgiften
bestämmes till fem procent.
Såvitt angår avgiften för indrivning av kronoutskylder torde erforderliga
författningsändringar kunna beslutas av Kungl. Majit. Ändring beträffande
avgiften för indrivning av kommunalutskylder tarvar däremot riksdagens
medverkan.
De ekonomiska konsekvenserna för indrivningsmyndiglieterna med anledning
av de nu ifrågasatta ändringarna ämnar jag icke i detta sammanhang
upptaga till behandling.
Utskottet ansluter sig lill uppfattningen, ali den olikhet, som för närvarande
föreligger mellan indrivningsavgifterna för kommunal- och kronoutskylder,
saknar fog och därför bör avskaffas. Däremot kan utskottet ej förorda,
att enhetlighet härutinnan nås genom alt ifrågavarande avgifter generellt
bestämmas till ett så högt procenttal av det oguldna utskyldsbeloppet
som fem. I fråga örn .sådana skattskyldiga, som överhuvud taget reagera för
den extra tunga, som indrivningsavgiften utgör, lärer redan den lägre avgift
på tre procent, som för närvarande gäller beträffande kommunalskatten,
vara tillräckligt hög för att ha avsedd verkan. Underlåtenheten att i rätt tid
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.
3
betala påförda utskylder beror vidare ej heller alltid på slarv eller ovillighet
utan ofta på verklig oförmåga eller åtminstone på förhållanden, som äro
direkt ömmande. I dessa fall innebär indrivningsavgiften — för vars eventuella
eftergivande myndigheterna sakna befogenhet — att man lägger sten
på börda. Beaktas slutligen skattetryckets ökning under det pågående kriget
samt relationen mellan restförda kommunal- och kronoutskylder, böra
också vederbörande förrättningsmän, till vilkas avlöning indrivningsavgiftema
utgöra ett bidrag, genom en sådan avgift på fyra procent åtminstone
för närvarande kunna antas komma i åtnjutande av tillräcklig kompensation
för en eljest förmodad inkomstminskning som följd av ett genomförande
av förslaget till lagstiftning örn erkända skatteförmedlingskassor. Utskottet
kan med hänsyn till det anförda för sin del ej tillstyrka, att indrivningsavgiften
för kommunalutskylder fastställes till ett högre procenttal än fyra
och detta endast under förutsättning att jämväl indrivningsprocenten beträffande
kronoutskylder kommer att bestämmas till samma tal. Utskottet hemställer
alltså,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition
nr 17 i nu föreliggande delar icke kunnat i oförändrat
skick antagas, för sin del ville antaga följande
(Kungl. Maj.ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
1) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn
kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, att 76 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
på landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
76 §.
Efter uppbördsstämman---resterande utskylderna.
Restlängd upprättas---dylikt
Vid indrivandet av resterande utskylder
uttages därutöver en avgift
av fem öre å varje full krona av det
oguldna utskyldsbeloppet, dock ej
mindre än tjugofem öre. Örn användningen
av dessa medel stadgas särskilt.
område.
Vid indrivandet av resterande utskylder
uttages därutöver en avgift
av fyra öre å varje full krona av det
oguldna utskyldsbeloppet, dock ej
mindre än tjugofem öre. Örn användningen
av dessa medel stadgas särskilt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande
skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse ar 71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn
kommunalstyrelse i stad.
Härigenom förordnas, att 71 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
i stad skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
71 §.
Efter uppbördsstämma»---- redovisa utskyIdema.
Restlängd upprättas---prövas erforderliga.
Vid indrivandet av resterande ut- Vid indrivandet av resterande utskylder
uttages därutöver en avgift skylder uttages därutöver en avgift
av fem öre å varje full krona av det av fyra öre å varje full krona av det
oguldna utskyldsbeloppet, dock ej oguldna utskyldsbeloppet, dock ej
mindre än tjugufem öre. Örn använd- mindre än tjugufem öre. Örn användningen
av dessa medel stadgas sär- ningen av dessa medel stadgas särskilt.
skilt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande
skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.
3) Förslag:
till
Lag
angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om
kommunalstyrelse i Stockholm.
Härigenom förordnas, att 58 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
58 §.
De utskylder, vilka icke blivit inom De utskylder, vilka icke blivit inom
föreskriven tid erlagda, låter veder- föreskriven lid erlagda, låter vederbörande
uppbördsman i laga ordning börande uppbördsman i laga ordning
uttaga. Vid indrivandet av sådana me- uttaga. Vid indrivandet av sådana medel
uttages därutöver en avgift av del uttages därutöver en avgift av
fem öre å varje full krona av det fyra öre å varje full krona av det
oguldna utskyldsbeloppet, dock ej oguldna utskyldsbeloppet, dock ej
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.
5
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
mindre än tjugufem öre. Om använd- mindre än tjugufem öre. Om användningen
av dessa medel stadgas sär- ningen av dessa medel stadgas särskilt.
skilt.
De utskyldsbelopp--— i Stockholm.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande
skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.
Stockholm den 11 mars 1943.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Sandegård, Holmström, Källman, Herlitz*, John Björck*, John
Gustavson, Anders Andersson, Oscar Mattsson, John Sandberg*, Albert Andersson,
Lindmark, Fast, Nordström, Nilsson i Göteborg, Thorell*, Hällgren,
Fält och Nilsson i Norrlångträsk.
*) Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herr Sandegård;
2) av herrar Holmström, Herlitz, Thorell och Fält, som yrkat, att utskottet
måtte tillstyrka Kungl. Majlis proposition i nu förevarande delar i oförändrat
skick.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning örni erkända skatt eförmedling skassor m. m., i vad a1 i texten