Sök i Ratio Lex

Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

1943-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1943:4, Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

1

Är 4.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1943 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen med förslag till förordning

om erkända skatteförmedlingskassor m. m. i vad propositionen

hänvisats till konstitutionsutskottet.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha håda kamrarna den 2 februari

1943 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition,

nr 17, med förslag till förordning om erkända skatteförmedlingskassor

m. m. i vad propositionen innebär framläggande för riksdagen av nedan intagna

förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930

(nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, 2) lag angående ändrad lydelse av

71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad, 3) lag

angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse

i Stockholm.

Enligt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet samt § 11 st. 2 uppbördsreglementet

för Stockholm åligger det skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala

sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, att vid indrivningen av

resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full

krona av de resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger

tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre för

varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Vid indrivandet av resterande kommunalutskylder uttages däremot enligt

76 § tredje stycket lagen om kommunalstyrelse på landet, 71 § tredje

stycket lagen om kommunalstyrelse i stad och 58 § första stycket lagen om

kommunalstyrelse i Stockholm allenast en avgift av tre öre å varje full

krona av det oguldna utskyldsbeloppet, dock ej mindre än tjugufem öre.

Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till ändring i

kommunallagarna åsyftar en höjning av avgiften för indrivning av kommunalutskylder

till fem öre för varje full krona av det oguldna utskyldsbeloppet.

Till stöd för det förevarande lagförslaget har chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 december 1942

i huvudsak anfört följande:

Enighet synes råd om, att samma avgift bör utgå vid indrivning av olika

slags utskylder och att det av särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 28

mars 1942 dagtecknat betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor (SOU 1942:21) framlagda

förslaget härutinnan alltså bör genomföras. Däremot gå meningarna

isär, då det gäller att bestämma avgiftens storlek.

Ilihang till riksdagens protokoll 19\H. 0 sami. 2 aud. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

Det är visserligen riktigt, att indrivningsavgiften är en påföljd, som kan

träffa icke endast liknöjdheten och tredskan utan även den rena oförmågan.

Det kunde därför synas rimligt, att vid avgiftens bestämmande hänsyn finge

tagas till förhållandena i det särskilda fallet. Ett dylikt hänsynstagande

skulle emellertid så avsevärt komplicera indrivningsförfarandet, att jag icke

är beredd att tillstyrka införandet av en bestämmelse härom.

Då det gäller att fastställa regler för ett summariskt förfarande, bör hänsyn

i första hand tagas till syftet med detta samt till hur förhållandena i allmänhet

äro i de fall, varå förfarandet skall tillämpas. Indrivningsavgiften

har uppenbarligen till syfte alt utgöra dels ersättning för de förluster och

kostnader i skilda hänseenden, som det allmänna får vidkännas genom den

uteblivna skattebetalningen, dels ock ett påtryckningsmedel mot medborgarna

att ordentligt fullgöra sill skattskyldighet. Bedömes frågan enbart ur denna

synpunkt, torde befogade invändningar knappast kunna göras mot att indrivningsavgiften

beträffande kommunalutskylder, som för närvarande utgör

tre procent, något höjes.

Ser man vidare till hur förhållandena gestalta sig i normalfallen, lärer

erfarenheten utvisa att dessa ingalunda äro sådana, där särskilt ömmande

omständigheter föreligga. Härutinnan kunna givetvis växlingar inträffa alltefter

tidsförhållanden, men oftast torde den restförde vara antingen en uppenbar

skatteskolkare eller en person som alltför sorglöst sköter sin ekonomi.

Det är särskilt inom sistnämnda kategori som skatteförmedlingskassorna

böra söka sitt klientel. Anslutningen till kassorna kan därför icke annat

än vinna på att indrivningsavgiften —- alltså den straffavgift som man

genom anslutningen undgår — hålles något så när hög.

Även om jag sålunda delar de sakkunnigas mening att indrivningsavgiften

— som bör utgå efter samma procentsats för olika slag av utskylder — bör

fastställas till ett högre belopp än som nu gäller i fråga örn kommunalutskylder,

är jag emellertid icke beredd förorda en så pass hög avgift som

den av de sakkunniga föreslagna eller sex procent. Skall en enhetlig avgift

fastställas, vill det av olika skäl synas lämpligt att denna avgift fastställes

till ett belopp, som ungefärligen motsvarar medeltalet av de för närvarande

tillämpade procentsatserna. På grund härav och i anslutning till vad i vissa

remissyttranden föreslagits förordar jag för min del, att indrivningsavgiften

bestämmes till fem procent.

Såvitt angår avgiften för indrivning av kronoutskylder torde erforderliga

författningsändringar kunna beslutas av Kungl. Majit. Ändring beträffande

avgiften för indrivning av kommunalutskylder tarvar däremot riksdagens

medverkan.

De ekonomiska konsekvenserna för indrivningsmyndiglieterna med anledning

av de nu ifrågasatta ändringarna ämnar jag icke i detta sammanhang

upptaga till behandling.

Utskottet ansluter sig lill uppfattningen, ali den olikhet, som för närvarande

föreligger mellan indrivningsavgifterna för kommunal- och kronoutskylder,

saknar fog och därför bör avskaffas. Däremot kan utskottet ej förorda,

att enhetlighet härutinnan nås genom alt ifrågavarande avgifter generellt

bestämmas till ett så högt procenttal av det oguldna utskyldsbeloppet

som fem. I fråga örn .sådana skattskyldiga, som överhuvud taget reagera för

den extra tunga, som indrivningsavgiften utgör, lärer redan den lägre avgift

på tre procent, som för närvarande gäller beträffande kommunalskatten,

vara tillräckligt hög för att ha avsedd verkan. Underlåtenheten att i rätt tid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

3

betala påförda utskylder beror vidare ej heller alltid på slarv eller ovillighet

utan ofta på verklig oförmåga eller åtminstone på förhållanden, som äro

direkt ömmande. I dessa fall innebär indrivningsavgiften — för vars eventuella

eftergivande myndigheterna sakna befogenhet — att man lägger sten

på börda. Beaktas slutligen skattetryckets ökning under det pågående kriget

samt relationen mellan restförda kommunal- och kronoutskylder, böra

också vederbörande förrättningsmän, till vilkas avlöning indrivningsavgiftema

utgöra ett bidrag, genom en sådan avgift på fyra procent åtminstone

för närvarande kunna antas komma i åtnjutande av tillräcklig kompensation

för en eljest förmodad inkomstminskning som följd av ett genomförande

av förslaget till lagstiftning örn erkända skatteförmedlingskassor. Utskottet

kan med hänsyn till det anförda för sin del ej tillstyrka, att indrivningsavgiften

för kommunalutskylder fastställes till ett högre procenttal än fyra

och detta endast under förutsättning att jämväl indrivningsprocenten beträffande

kronoutskylder kommer att bestämmas till samma tal. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition

nr 17 i nu föreliggande delar icke kunnat i oförändrat

skick antagas, för sin del ville antaga följande

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 76 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 76 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

76 §.

Efter uppbördsstämman---resterande utskylderna.

Restlängd upprättas---dylikt

Vid indrivandet av resterande utskylder

uttages därutöver en avgift

av fem öre å varje full krona av det

oguldna utskyldsbeloppet, dock ej

mindre än tjugofem öre. Örn användningen

av dessa medel stadgas särskilt.

område.

Vid indrivandet av resterande utskylder

uttages därutöver en avgift

av fyra öre å varje full krona av det

oguldna utskyldsbeloppet, dock ej

mindre än tjugofem öre. Örn användningen

av dessa medel stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande

skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 71 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn

kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 71 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

71 §.

Efter uppbördsstämma»---- redovisa utskyIdema.

Restlängd upprättas---prövas erforderliga.

Vid indrivandet av resterande ut- Vid indrivandet av resterande utskylder

uttages därutöver en avgift skylder uttages därutöver en avgift

av fem öre å varje full krona av det av fyra öre å varje full krona av det

oguldna utskyldsbeloppet, dock ej oguldna utskyldsbeloppet, dock ej

mindre än tjugufem öre. Örn använd- mindre än tjugufem öre. Örn användningen

av dessa medel stadgas sär- ningen av dessa medel stadgas särskilt.

skilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande

skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.

3) Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om

kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 58 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

58 §.

De utskylder, vilka icke blivit inom De utskylder, vilka icke blivit inom

föreskriven tid erlagda, låter veder- föreskriven lid erlagda, låter vederbörande

uppbördsman i laga ordning börande uppbördsman i laga ordning

uttaga. Vid indrivandet av sådana me- uttaga. Vid indrivandet av sådana medel

uttages därutöver en avgift av del uttages därutöver en avgift av

fem öre å varje full krona av det fyra öre å varje full krona av det

oguldna utskyldsbeloppet, dock ej oguldna utskyldsbeloppet, dock ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.

5

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

mindre än tjugufem öre. Om använd- mindre än tjugufem öre. Om användningen

av dessa medel stadgas sär- ningen av dessa medel stadgas särskilt.

skilt.

De utskyldsbelopp--— i Stockholm.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, dock att äldre lag fortfarande

skall äga tillämpning å utskylder, som dessförinnan förfallit till betalning.

Stockholm den 11 mars 1943.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Sandegård, Holmström, Källman, Herlitz*, John Björck*, John

Gustavson, Anders Andersson, Oscar Mattsson, John Sandberg*, Albert Andersson,

Lindmark, Fast, Nordström, Nilsson i Göteborg, Thorell*, Hällgren,

Fält och Nilsson i Norrlångträsk.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Sandegård;

2) av herrar Holmström, Herlitz, Thorell och Fält, som yrkat, att utskottet

måtte tillstyrka Kungl. Majlis proposition i nu förevarande delar i oförändrat

skick.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning örni erkända skatt eförmedling skassor m. m., i vad a1 i texten