Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lektorn Montelias placering i löneklass.
1943-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:111, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lektorn Montelias placering i löneklass.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr lil.
1
Nr lil.
Ankom til] riksdagens kansli den 14 maj 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lektorn
Montelias placering i löneklass.
(2:a avd.)
G.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
R. Wagnsson (I: 80) och den andra inom andra kammaren av herrar H. Hallén
och G. Svedman (II: 98) har hemställts, att lektorn vid högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm G. Montelin måtte uppflyttas i den högre löneklass
för lektorer, som han efter 32 års väl vitsordad ordinarie statstjänst må
anses vara berättigad att erhålla.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det sålunda motionsvis gjorda
yrkandet, hänvisas till motionen I: 80.
Montelin har innehaft anställning dels under åren 1910—1919 såsom adjunkt
vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, dels under
åren 1919 och 1920 såsom lektor vid folkskoleseminariet i Stockholm, dels
ock under tiden den 1 januari 1921—den 14 augusti 1942 såsom ordinarie
granskningsman vid statens biografbyrå. Den 6 augusti 1942 utnämndes
Montelin, räknat från och med den 15 augusti 1942, till lektor vid högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm (lönegraden A 27). Han hänfördes vid
tillträdandet av sistnämnda lektorstjänst jämlikt föreskrift i 7 § 1 mom.
civila avlöningsreglementet till begynnelselöneklassen, eller 27 löneklassen.
I en till Kungl. Majit ställd, den 7 september 1942 dagtecknad ansökning anhöll
Montelin att räknat från och med dagen för tillträdandet av sin innehavande
tjänst bliva placerad i 30 löneklassen.
Allmänna lönenämnden anförde i avgivet yttrande i ärendet den 13 oktober
1942 huvudsakligen följande.
Allmänna lönenämnden får inledningsvis erinra, att Montelins befattning
såsom ordinarie granskningsman vid statens biografbyrå haft karaktären
av arvodestjänst. Enligt statsliggaren för budgetåret 1926/27 utgjordes Montelins
avlöning under nämnda budgetår dels av arvode enligt stat av 6 000
kronor, varav 4 000 kronor skulle anses motsvara lön och 2 000 kronor
tjänstgöringspenningar, dels av personligt lönetillägg å 500 kronor, dels ock
av tillfällig löneförbättring å 1 000 kronor, varav 700 kronor skulle betraktas
som lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar, alltså sammanlagt
7 500 kronor. Härtill kom dyrtidstillägg. Vid samma tidpunkt hade en lek
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr lil—112. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr lil.
tor vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium i Stockholm med en
tjänstetid av fem år avlöning av 5 800 kronor, ett ålderstillägg å 500 kronor
samt tillfällig löneförbättring å 1 000 kronor, eller tillhopa 7 300 kronor,
oavsett dyrtidstillägg. Vid nyssnämnda tid hade alltså en ordinarie granskningsman
vid biografbyrån något bättre löneställning än en lektor med motsvarande
antal tjänstår. Ytterligare är att anteckna, att ordinarie granskningsman
ägde åtnjuta semester under sex veckor årligen samt att beträffande
rätt att bibehålla arvodet under tjänstledighet enahanda bestämmelser
gällde som i fråga om lektorsavlöning. I Kungl. Majlis brev den 9 juni 1927
meddelades, i samband med att civilförvaltningens dåvarande avlöningsreglemente
gjordes tillämpligt å vissa befattningshavare vid statens biografbyrå,
nya bestämmelser angående arvoden till två granskningsmän, bland dem
Montelin. Arvodet fastställdes till 9 000 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg.
Vidare meddelades föreskrift, att beträffande dessa granskningsmän skulle
i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 33 § kungörelsen 1925: 356, varvid
vederbörande befattning skulle anses motsvara en ordinarie tjänst inom
lönegraden B 26, inom vilken lönegrad befattningshavaren skulle, så länge
han åtnjöte det i staten upptagna arvodet å 9 000 kronor, anses tillhöra
27 löneklassen, utan rätt till uppflyttning i högre löneklass efter visst antal
tjänstår. Dessa bestämmelser lia, i vad avser Montelin, ägt tillämpning intill
hans övergång till lektorstjänsten vid realläroverket å Norrmalm, dock att
själva arvodesbeloppet i samband med bortfallandet av dyrtidstillägg omreglerats
och från och med budgetåret 1942/43 bestämts till 11 800 kronor.
Ett tillmötesgående av Montelius förevarande ansökning angående inplacering
i högre löneklass än begynnelselöneklassen skulle närmast kunna ske
med tillämpning av stadgandet i 8 § 3 mom. a) civila avlöningsreglementet,
enligt vilket Kungl. Majit, örn och i den mån sådant med hänsyn till
föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må kunna medgiva,
att tjänsteman, som omedelbart före tillträdet av sin befattning innehade
icke-ordinarie befattning i statens tjänst med arvode, inplaceras i högre löneklass
än begynnelselöneklassen. Vid bedömandet av frågan, huruvida en
tillämpning av nj^ssberörda stadgande i detta fall kan anses motiverad, torde
böra framhållas, att Montelin redan vid inplacering i begynnelselöneklass
erhåller en icke obetydlig löneökning i förhållande till sina avlöningsförmåner
under anställningen såsom granskningsmän. Av 1936 års lönekommittés
motivering till stadgandet i 8 § 3 mom. a) civila avlöningsreglementet
(betänkandet sid. 131) synes vidare framgå, att stadgandet icke i första hand
avsetts skola träda i tillämpning i fall sådana som det förevarande. Å andra
sidan bör man enligt lönenämndens mening icke bortse från att Montelins
arvodesbefattning i statens biografbyrå uttryckligen förklarats skola i avlöningshänseende
anses motsvara en ordinarie tjänst i 26 lönegraden, inom
vilken Montelin skolat anses tillhöra 27 löneklassen. Vidare bör påpekas,
att Montelin på sin tid frånträtt en ordinarie lektorstjänst för att tillträda
förenämnda arvodesbefattning, vilken vid tiden för övergången erbjudit
något bättre avlöningsförmåner än lektorstjänst men vilken numera måste
anses sämre avlönad än sådan tjänst, alldeles oavsett att den icke varit
förenad med pensionsrätt. Därest Montelin icke övergått i biografbyråns
tjänst utan kvarstått vid sin lektorsbefattning vid folkskoleseminariet i Uppsala,
hade han redan sedan länge ägt uppbära med befattningen förenade
ålderstillägg respektive åtnjuta lön enligt för tjänsten gällande slutlöneklass.
Enligt lönenämndens mening synes det skäligt att vid bedömandet av den
föreliggande ansökningen hänsyn tages till nu omförmälda omständigheter.
Statsutskottets utlåtande nr lil.
3
Under åberopande av det anförda och med utgångspunkt från det förhållandet,
att Montelin i egenskap av granskningsman förklarats skola anses
tillhöra 26 lönegraden 27 löneklassen ända sedan budgetåret 1927/28, får
lönenämnden i anledning av den nu gjorda ansökningen föreslå, att Montelin,
i analogi med gällande sneddningsregler vid befordran till ordinarie
tjänst inom högre lönegrad, förklaras berättigad att, räknat från och med
den 15 augusti 1942, åtnjuta lön enligt 29 löneklassen.
I avgivet yttrande den 28 oktober 1942 har statskontoret anfört följande.
Såsom allmänna lönenämnden framhållit, har Montelins löneställning vid
övergång från befattningen såsom granskningsman vid statens biografbyrå
till ordinarie lektorstjänst reglerats i enlighet med den grundläggande föreskriften
i 7 § 1 mom. civila avlöningsreglementet. Då förstnämnda befattning
varit förenad med arvode, lärer alltså ett tillmötesgående av förevarande
framställning endast kunna ifrågakomma genom tillämpning av stadgandet
i 8 § 3 mom. samma reglemente. Av förarbetena till detta författningsrum
framgår, att detsamma icke vöre avsett att möjliggöra avlöningsförhöjning
enbart på grund av föregående långvarig anställning utan fastmera
åsyftade att bereda utväg till förekommande av avlöningsminskning,
där mera avsevärd sådan skulle inträda på grund av en befordran och där
en nedgång i löneinkomsten, bland annat, med hänsyn till föregången långvarig
anställning skulle framstå såsom oskälig. Enligt ingressen till nämnda
moment skall förutsättning för medgivande av förmånligare löneklassplacering
i de i momentet angivna fallen vara att sådant prövas skäligt med hänsyn
till föreliggande särskilda omständigheter. I enlighet härmed har förutsatts,
att bestämmelserna skulle tillämpas tämligen restriktivt, vilket synts
angeläget för att förebygga att med användandet av momentet i fråga tillgodoräkningsförfarandet
på en omväg ånyo insmöge sig i avlöningssystemet.
Med utgångspunkt härifrån och då Montelins tillträdande av lektorstjänsten
för honom medfört en omedelbar reell löneökning av för närvarande
över 1 500 kronor för år, föreligga uppenbarligen icke nyss angivna
förutsättningar för en tillämpning i detta fall av förberörda stadgande i 8 §
3 mom. civila avlöningsreglementet. Redan med hänsyn härtill måste statskontoret
ställa sig avvisande gentemot ett bifall till framställningen. Härtill
kommer, att ett frångående av den princip, som ligger lill grund för nämnda
bestämmelser, nämligen att densamma skall användas för att förebygga vid
befordran eventuellt uppkommande mera avsevärd löneminskning, i detta
liksom för övrigt andra likartade fall otvivelaktigt skulle kunna medföra de
icke önskvärda konsekvenser, som statsmakterna velat undvika genom införandet
i avlöningssystemet av nu gällande lönetursregler. Den omständigheten,
att Montelin —- därest han kvarstått å sin tidigare lektorstjänst —- redan sedan länge skulle hava ägt åtnjuta lön enligt för tjänsten fastställd
slutlöneklass, lärer icke kunna tillmätas någon avgörande betydelse i detta
sammanhang, då det självfallet legat i Montelins eget val att antingen
kvarstå i denna tjänst eller övergå lill den för det dåvarande bättre avlönade
granskningsmannabefattningen hos biografbyrån.
Under åberopande av vad sålunda anförts får statskontoret hemställa, att
framställningen icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Genom beslut den 20 november 1942 fann Kungl. Maj:t den av Montelin
gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.
4
Statsutskottets utlåtande nr lil.
Utskottet. I likhet med allmänna lönenämnden finner utskottet skäligt att vid bedömandet
av frågan örn Montelins löneklassplacering hänsyn tages till det
förhållandet, att Montelin i egenskap av granskningsman vid statens biografbyrå
jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 9 juni 1927 förklarats skola från
och med budgetåret 1927/28 i fråga om vissa med tjänsten förenade förmåner
anses tillhöra 26 lönegraden och 27 löneklassen. Utskottet tillstyrker
därför för sin del, att Montelin, på sätt lönenämnden förordat, i analogi med
gällande sneddningsregler vid befordran till ordinarie tjänst inom högre
lönegrad, förklaras berättigad att, räknat från och med den 15 augusti 1942,
åtnjuta lön enligt 29 löneklassen.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 80 och
II: 98, medgiva, att lektorn vid högre realläroverket å Norrmalm
i Stockholm G. Montelin må, räknat från och med den
15 augusti 1942, åtnjuta lön enligt 29 löneklassen av den i
civila avlöningsreglementet intagna löneplanen A.
Stockholm den 14 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Torsten Ström, Sven Larsson, Heiding, Karl Andersson, friherre De Geer, Björkman,
Wiklund, Ekströmer och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Andersson i Södergård, Mårtensson,
Wallentheim, Viklund, fru Alvén, herrar Barnekow och Eriksson i Frägsta.
Reservation
av herrar friherre De Geer, Hansson i Rubbestad och Andersson i Södergård.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.