Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden.
1943-05-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:112, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 112.
5
Nr 112.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers
löneförhållanden.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr H. Hallén väckt motion (II: 100) har
hemställts, att riksdagen måtte förklara sitt beslut vid 1938 ars riksdag, att
i motionen angivna dövstumpräster icke vid övergången borde lida minskning
i sina löneförmåner, böra tolkas så, att från den tiden dyrtidstillägg å
då utgående lön och intjänta ålderstillägg enligt för respektive befattningshavare
vid övergången gällande grunder alltfort böra utgå.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
över ifrågavarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, allmänna lönenämnden den 2 mars 1943 avgivit yttrande, vilket
såsom bilaga fogas vid detta utlåtande. (Bilaga.)
I samband med dövstumundervisningsväsendets förstatligande genom beslut
av 1938 års riksdag föreskrevs genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni
1939 bland annat, att dövstumprästerna K. G. Bratt i Växjö och S. G. Sveafors
i Stockholm skulle äga åtnjuta personligt lönetillägg med belopp, motsvarande
skillnaden mellan deras löneförmåner omedelbart före förstatligandet
och deras författningsenliga avlöning såsom dövstumpräster efter förstatligandet.
I anslutning till förfaringssättet i vissa andra likartade fall fastställdes
härvid för både Bratt och Sveafors till siffran bestämda avlöningsbelopp,
vilka motsvarade dessa befattningshavares avlöning för juni 1938
(d. v. s. omedelbart före förstatligandet) och vilka skulle bilda utgångspunkterna
för bestämmandet av det personliga lönetillägget. På detta sätt eidiölls
sålunda ett visst, en gång för alla fixerat utgångsläge.
Såsom allmänna lönenämnden i sitt yttrande framhållit, innebär den i
förevarande motion gjorda hemställan, att ett annat förfaringssätt skulle tilllämpas
vid bestämmandet av beloppet för det Bratt och Sveafors tillkommande
personliga lönetillägget. Enligt motionärens yrkande borde man sålunda
vid varje särskilt avlöningstillfälle undersöka, med vilket belopp löneförmånerna
till Bratt och Sventors skulle lia utgått, örn de icke övergått i
statens tjänst; därest detta belopp skulle vara större än den vid samma tillfälle
å den statliga dövstumtjänsten utgående avlöningen, borde följaktligen
personligt lönetillägg utgå med belopp motsvarande skillnaden. Utskottet
kan, under hänvisning till vad allmänna lönenämnden i ärendet anfört,
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 112.
icke tillstyrka, att en omläggning nu skulle företagas av grunden för det
personliga lönetillägg, som tillförsäkrats ifrågavarande befattningshavare,
och finner sig sålunda icke kunna förorda bifall till det av motionären
gjorda yrkandet.
Emellertid framgår av lönenämndens yttrande, att motionens huvudsyfte,
vilket torde vara att bereda Bratt och Svenfors viss kompensation för den
inträdda levnadskostnadsstegringen, kan tillgodoses på annat sätt. Lönenämnden
har nämligen påvisat, att Bratt och Svenfors — vilkas rätt att åtnjuta
personligt lönetillägg endast gäller så länge de tillhöra 1921 års avlöningsreglemente
för allmänna civilförvaltningen, på vilket reglemente de
förklarat sig vilja kvarstå — skulle i avlöningshänseende vinna på att övergå
till det numera gällande civila avlöningsreglementet av år 1939, åtminstone
örn hänsyn tages till för närvarande gällande avlöningsbestämmelser
för statens tjänstemän. Lönenämnden har därför ■—- under erinran att
ifrågavarande befattningshavare både år 1939 och år 1942 haft möjlighet
att övergå på civila avlöningsreglementet men uttryckligen avstått därifrån
— uttalat sig för att de borde erhålla ännu ett dylikt tillfälle. Utskottet hyser
visserligen någon tvekan angående lämpligheten av att riksdagen lämnar
medgivande härtill, men har likväl funnit sig kunna i huvudsak biträda
lönenämndens förslag, detta bland annat med hänsyn till önskvärdheten av
att civila avlöningsreglementet erhåller allmän tillämpning beträffande de
befattningshavargrupper, som äro underkastade detsamma. Utskottet får
alltså för sin del tillstyrka, att Bratt och Svenfors må, därest de före den
1 juli 1943 göra vederbörlig anmälan därom, övergå till civila avlöningsreglementet,
räknat från och med den 1 juli 1942. Någon anledning att, såsom
lönenämnden antytt, vid en sådan övergång tillförsäkra ifrågavarande
befattningshavare rätt att uppbära minst den avlöning, som till dem utgick
den 30 juni 1938, föreligger emellertid enligt utskottets mening icke.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 100, medgiva
att dövstumprästerna K. G. Bratt i Växjö och S. G.
Svenfors i Stockholm må, räknat från och med den 1 juli
1942, övergå till civila avlöningsreglementet, därest de före
den 1 juli 1943 göra anmälan därom till vederbörande avlöningsutbetalande
myndighet.
Stockholm den 14 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr lil.
Statsutskottets utlåtande nr 112.
7
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom Kungl. Maj:ts remiss den 12 februari 1943 har allmänna lönenämnden
anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom
andra kammaren av herr H. Hallén väckt motion (II: 100) örn vissa dövstumprästers
löneförhållanden. I anledning härav får lönenämnden anföra
följande.
Motionären hemställer, under åberopande av 1938 års riksdags beslut
angående dövstumundervisningsväsendets förstatligande, att riksdagen måtte
förklara sitt beslut vid 1938 års riksdag, att i motionen angivna dövstumpräster
icke vid övergången borde lida minskning i sina löneförmåner, böra
tolkas så, att från den tiden dyrtidstillägg å då utgående lön och intjänta
ålderstillägg enligt för respektive befattningshavare vid övergången gällande
grunder alltfort böra utgå.
Genom särskilda beslut den 2 juni 1939 har Kungl. Majit medgivit, att de
i förevarande ärende avsedda dövstumprästerna, K. G. Bratt i Växjö och
S. G. Svanfors i Stockholm, finge dels uppbära lön enligt 24 löneklassen,
dels åtnjuta personligt månatligt lönetillägg med belopp, motsvarande skillnaden
mellan, å ena sidan, 711 kronor 83 öre för Bratt och 892 kronor 23
öre för Svanfors samt, å andra sidan, deras författningsenliga månatliga avlöning
såsom dövstumpräster. Vad sålunda medgivits skulle gälla från och
med den 1 juli 1938, då dövstumundervisningsväsendet förstatligades. Kungl.
Majits berörda beslut innebär, i vad avser det personliga lönetillägget, att
1938 års riksdags beslut, att ifrågavarande befattningshavare icke skulle
lida minskning i löneförmånerna vid den ordinarie tjänst, som av dem innehades
vid övergången i statstjänst, av Kungl. Majit tolkats så, att dessa befattningshavare
tillförsäkrats att framdeles åtnjuta minst den avlöning de
uppburo den 30 juni 1938, eller omedelbart före övergången i statstjänst.
Den i den remitterade motionen gjorda hemställan innebär emellertid, att
man skulle vid varje särskilt avlöningstillfälle undersöka, med vilket belopp
löneförmånerna till Bratt och Svanfors skulle lia utgått, om de icke övergått
i statens tjänst; därest detta belopp skulle vara större än den vid samma
tillfälle å den statliga dövstumprästtjänsten utgående avlöningen, borde följaktligen
personligt lönetillägg utgå med belopp motsvarande skillnaden.
Den av motionären åsyftade beräkningsgrunden förutsätter för att giva
ett riktigt resultat, att man vid varje särskild tidpunkt kan exakt angiva de
sammanlagda löneförmåner, som Bratt och Svenfors skulle lia varit rättsligen
tillförsäkrade, därest de icke övergått i statens tjänst. Om en sådan
fixering av de tidigare löneförmånerna icke låter sig exakt göra, är den i
motionen åsyftade beräkningsgrunden icke genomförbar. Kungl. Majlis nyssberörda
beslut torde lia grundat sig på den uppfattningen, att det icke
kunnat med bestämdhet avgöras, vilka sammanlagda löneförmåner Bratt
och Svenfors skulle för framtiden lia varit garanterade, därest de icke övergått
i statens tjänst. I detta läge har i stället fixerats ett visst avlöningsbelopp,
vilket tillkom ifrågavarande befattningshavare den 30 juni 1938 och
vilket tillförsäkrats dem i fortsättningen såsom ett minimibelopp. Det bör
erinras, att enahanda förfaringssätt av Kungl. Majit tillämpats i andra
liknande fall, exempelvis vid statens övertagande av skyddshemsverksamheten.
8
Statsutskottets utlåtande nr 112.
Enligt lönenämndens mening bör med hänsyn till det anförda ett bifall
till motionärens yrkande icke ifrågakomma, detta även med tanke på konsekvenserna.
Emellertid vill det förefalla lönenämnden, att huvudsyftet med
den föreliggande motionen, vilket torde vara att bereda Bratt och Sventorp
viss kompensation för den inträdda levnadskostnadsstegringen, kan tillgodoses
på annat sätt. Härutinnan får lönenämnden framhålla följande.
De Bratt och Svanfors genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 2
juni 1939 tillförsäkrade minimibeloppen för månad, 711 kronor 83 öre
respektive 892 kronor 23 öre, gälla endast så länge dessa befattningshavare
tillhöra 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. När
det nuvarande civila avlöningsreglementet trädde i kraft den 1 juli 1939,
valde med anledning härav båda befattningshavarna att kvarstå på det
äldre reglementet. Sedan dess har ytterligare en möjlighet förelegat för
dem att övergå till civila avlöningsreglementet, nämligen i samband med
allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1942 (jämför
kungörelsen den 30 juni 1942, nr 594). Men icke heller vid sistnämnda
tillfälle ha Bratt och Sveafors valt att övergå från 1921 års avlöningsreglemente,
å vilket de alltså alltjämt kvarstå. Enligt vad lönenämnden inhämtat,
har detta förhållande haft sin grund i den uppfattningen, att Bratt
och Svenfors i och med en övergång till civila avlöningsreglementet skulle
avsäga sig sin rätt att månatligen uppbära minst 711 kronor 83 öre respektive
892 kronor 23 öre.
För närvarande uppbär Bratt en avlöning av 762 kronor 60 öre för månad;
då detta belopp överstiger 711 kronor 83 öre, utgår alltså icke något
personligt lönetillägg till honom. I motionen framhålles också, att Bratts
kompensation för dyrtiden för närvarande stigit till 50 kronor 77 öre för
månad — d. v. s. skillnaden mellan 762 kronor 60 öre och 711 kronor 83
öre. Svenfors’ avlöning såsom dövstumpräst uppgår för närvarande till 890
kronor 5 öre för månad; hans personliga lönetillägg utgör alltså (892: 23 —
890: 05 =) 2 kronor 18 öre för månad. Då Svenfors’ avlöning således ännu
icke uppnått det belopp, som till honom utgick den 30 juni 1938, har han
— såsom också motionären framhållit — icke erhållit någon kompensation
för levnadskostnadsstegringen.
Emot de nyss anförda lönebeloppen torde böra ställas den avlöning, som
Bratt och Svenfors för närvarande skulle äga åtnjuta, därest de icke kvarstode
å äldre avlöningsreglemente utan vöre underkastade civila avlöningsreglementet.
Bratts månatliga avlöning, efter pensionsavdrag, skulle då utgöra
798 kronor 65 öre i stället för 762 kronor 60 öre; Svenfors skulle under
samma förutsättning äga uppbära 945 kronor 85 öre i stället för 892 kronor
23 öre. Enligt för närvarande gällande avlöningsgrunder vore det sålunda
fördelaktigt för såväl Bratt som Svenfors att underkasta sig civila avlöningsreglementet.
Enligt lönenämndens mening bör med hänsyn till det anförda Bratt och
Svenfors beredas förnyat tillfälle att, om de så önska, övergå till civila avlöningsreglementet.
Enligt den ovannämnda kungörelsen 1942: 594 skulle
anmälan om sådan övergång ha varit gjord före den 15 augusti 1942. Riksdagens
beslut i anledning av den föreliggande motionen synes därför böra
avse ett medgivande för Bratt och Svenfors att övergå till civila avlöningsreglementet,
därest de göra anmälan därom före viss, av Kungl. Maj:t bestämd
dag. Därest sådan anmälan göres, synes civila avlöningsreglementet
lämpligen böra erhålla tillämplighet på dem räknat från och med den 1
juli 1942.
Statsutskottets utlåtande nr 112.
9
Lönenämnden vill tillägga, att Bratt och Svenfors, även om de övergå till
civila avlöningsreglementets villkor och bestämmelser, torde kunna tillförsäkras
att uppbära minst den avlöning, som till dem utgick den 30 juni 1938.
Lönenämnden får härutinnan hänvisa till föredragande departementschefens
uttalande i fråga om rektorn vid statens polisskola E. G. G. W. Biörklunds
avlöningsförmåner (proposition 1942: 154 sid. 12; jämför riksdagens skrivelse
1942: 149) ävensom till Kungl. Maj:ts beslut i ärendet den 30 juni 1942
(statsliggaren 1942/43 sid. 309).
I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Almgren, Andersson, Broström, Englund,
Magnusson och Wahlmark.
Stockholm den 2 mars 1943.
ERIK STRIDSBERG.
1 Nils M. af Malmborg.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr lil—112.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:234 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden. a1 i texten