Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden.

1943-05-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:112, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112.

5

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers

löneförhållanden.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr H. Hallén väckt motion (II: 100) har

hemställts, att riksdagen måtte förklara sitt beslut vid 1938 ars riksdag, att

i motionen angivna dövstumpräster icke vid övergången borde lida minskning

i sina löneförmåner, böra tolkas så, att från den tiden dyrtidstillägg å

då utgående lön och intjänta ålderstillägg enligt för respektive befattningshavare

vid övergången gällande grunder alltfort böra utgå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, allmänna lönenämnden den 2 mars 1943 avgivit yttrande, vilket

såsom bilaga fogas vid detta utlåtande. (Bilaga.)

I samband med dövstumundervisningsväsendets förstatligande genom beslut

av 1938 års riksdag föreskrevs genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni

1939 bland annat, att dövstumprästerna K. G. Bratt i Växjö och S. G. Sveafors

i Stockholm skulle äga åtnjuta personligt lönetillägg med belopp, motsvarande

skillnaden mellan deras löneförmåner omedelbart före förstatligandet

och deras författningsenliga avlöning såsom dövstumpräster efter förstatligandet.

I anslutning till förfaringssättet i vissa andra likartade fall fastställdes

härvid för både Bratt och Sveafors till siffran bestämda avlöningsbelopp,

vilka motsvarade dessa befattningshavares avlöning för juni 1938

(d. v. s. omedelbart före förstatligandet) och vilka skulle bilda utgångspunkterna

för bestämmandet av det personliga lönetillägget. På detta sätt eidiölls

sålunda ett visst, en gång för alla fixerat utgångsläge.

Såsom allmänna lönenämnden i sitt yttrande framhållit, innebär den i

förevarande motion gjorda hemställan, att ett annat förfaringssätt skulle tilllämpas

vid bestämmandet av beloppet för det Bratt och Sveafors tillkommande

personliga lönetillägget. Enligt motionärens yrkande borde man sålunda

vid varje särskilt avlöningstillfälle undersöka, med vilket belopp löneförmånerna

till Bratt och Sventors skulle lia utgått, örn de icke övergått i

statens tjänst; därest detta belopp skulle vara större än den vid samma tillfälle

å den statliga dövstumtjänsten utgående avlöningen, borde följaktligen

personligt lönetillägg utgå med belopp motsvarande skillnaden. Utskottet

kan, under hänvisning till vad allmänna lönenämnden i ärendet anfört,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 112.

icke tillstyrka, att en omläggning nu skulle företagas av grunden för det

personliga lönetillägg, som tillförsäkrats ifrågavarande befattningshavare,

och finner sig sålunda icke kunna förorda bifall till det av motionären

gjorda yrkandet.

Emellertid framgår av lönenämndens yttrande, att motionens huvudsyfte,

vilket torde vara att bereda Bratt och Svenfors viss kompensation för den

inträdda levnadskostnadsstegringen, kan tillgodoses på annat sätt. Lönenämnden

har nämligen påvisat, att Bratt och Svenfors — vilkas rätt att åtnjuta

personligt lönetillägg endast gäller så länge de tillhöra 1921 års avlöningsreglemente

för allmänna civilförvaltningen, på vilket reglemente de

förklarat sig vilja kvarstå — skulle i avlöningshänseende vinna på att övergå

till det numera gällande civila avlöningsreglementet av år 1939, åtminstone

örn hänsyn tages till för närvarande gällande avlöningsbestämmelser

för statens tjänstemän. Lönenämnden har därför ■—- under erinran att

ifrågavarande befattningshavare både år 1939 och år 1942 haft möjlighet

att övergå på civila avlöningsreglementet men uttryckligen avstått därifrån

— uttalat sig för att de borde erhålla ännu ett dylikt tillfälle. Utskottet hyser

visserligen någon tvekan angående lämpligheten av att riksdagen lämnar

medgivande härtill, men har likväl funnit sig kunna i huvudsak biträda

lönenämndens förslag, detta bland annat med hänsyn till önskvärdheten av

att civila avlöningsreglementet erhåller allmän tillämpning beträffande de

befattningshavargrupper, som äro underkastade detsamma. Utskottet får

alltså för sin del tillstyrka, att Bratt och Svenfors må, därest de före den

1 juli 1943 göra vederbörlig anmälan därom, övergå till civila avlöningsreglementet,

räknat från och med den 1 juli 1942. Någon anledning att, såsom

lönenämnden antytt, vid en sådan övergång tillförsäkra ifrågavarande

befattningshavare rätt att uppbära minst den avlöning, som till dem utgick

den 30 juni 1938, föreligger emellertid enligt utskottets mening icke.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 100, medgiva

att dövstumprästerna K. G. Bratt i Växjö och S. G.

Svenfors i Stockholm må, räknat från och med den 1 juli

1942, övergå till civila avlöningsreglementet, därest de före

den 1 juli 1943 göra anmälan därom till vederbörande avlöningsutbetalande

myndighet.

Stockholm den 14 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr lil.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112.

7

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 12 februari 1943 har allmänna lönenämnden

anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom

andra kammaren av herr H. Hallén väckt motion (II: 100) örn vissa dövstumprästers

löneförhållanden. I anledning härav får lönenämnden anföra

följande.

Motionären hemställer, under åberopande av 1938 års riksdags beslut

angående dövstumundervisningsväsendets förstatligande, att riksdagen måtte

förklara sitt beslut vid 1938 års riksdag, att i motionen angivna dövstumpräster

icke vid övergången borde lida minskning i sina löneförmåner, böra

tolkas så, att från den tiden dyrtidstillägg å då utgående lön och intjänta

ålderstillägg enligt för respektive befattningshavare vid övergången gällande

grunder alltfort böra utgå.

Genom särskilda beslut den 2 juni 1939 har Kungl. Majit medgivit, att de

i förevarande ärende avsedda dövstumprästerna, K. G. Bratt i Växjö och

S. G. Svanfors i Stockholm, finge dels uppbära lön enligt 24 löneklassen,

dels åtnjuta personligt månatligt lönetillägg med belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, 711 kronor 83 öre för Bratt och 892 kronor 23

öre för Svanfors samt, å andra sidan, deras författningsenliga månatliga avlöning

såsom dövstumpräster. Vad sålunda medgivits skulle gälla från och

med den 1 juli 1938, då dövstumundervisningsväsendet förstatligades. Kungl.

Majits berörda beslut innebär, i vad avser det personliga lönetillägget, att

1938 års riksdags beslut, att ifrågavarande befattningshavare icke skulle

lida minskning i löneförmånerna vid den ordinarie tjänst, som av dem innehades

vid övergången i statstjänst, av Kungl. Majit tolkats så, att dessa befattningshavare

tillförsäkrats att framdeles åtnjuta minst den avlöning de

uppburo den 30 juni 1938, eller omedelbart före övergången i statstjänst.

Den i den remitterade motionen gjorda hemställan innebär emellertid, att

man skulle vid varje särskilt avlöningstillfälle undersöka, med vilket belopp

löneförmånerna till Bratt och Svanfors skulle lia utgått, om de icke övergått

i statens tjänst; därest detta belopp skulle vara större än den vid samma

tillfälle å den statliga dövstumprästtjänsten utgående avlöningen, borde följaktligen

personligt lönetillägg utgå med belopp motsvarande skillnaden.

Den av motionären åsyftade beräkningsgrunden förutsätter för att giva

ett riktigt resultat, att man vid varje särskild tidpunkt kan exakt angiva de

sammanlagda löneförmåner, som Bratt och Svenfors skulle lia varit rättsligen

tillförsäkrade, därest de icke övergått i statens tjänst. Om en sådan

fixering av de tidigare löneförmånerna icke låter sig exakt göra, är den i

motionen åsyftade beräkningsgrunden icke genomförbar. Kungl. Majlis nyssberörda

beslut torde lia grundat sig på den uppfattningen, att det icke

kunnat med bestämdhet avgöras, vilka sammanlagda löneförmåner Bratt

och Svenfors skulle för framtiden lia varit garanterade, därest de icke övergått

i statens tjänst. I detta läge har i stället fixerats ett visst avlöningsbelopp,

vilket tillkom ifrågavarande befattningshavare den 30 juni 1938 och

vilket tillförsäkrats dem i fortsättningen såsom ett minimibelopp. Det bör

erinras, att enahanda förfaringssätt av Kungl. Majit tillämpats i andra

liknande fall, exempelvis vid statens övertagande av skyddshemsverksamheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 112.

Enligt lönenämndens mening bör med hänsyn till det anförda ett bifall

till motionärens yrkande icke ifrågakomma, detta även med tanke på konsekvenserna.

Emellertid vill det förefalla lönenämnden, att huvudsyftet med

den föreliggande motionen, vilket torde vara att bereda Bratt och Sventorp

viss kompensation för den inträdda levnadskostnadsstegringen, kan tillgodoses

på annat sätt. Härutinnan får lönenämnden framhålla följande.

De Bratt och Svanfors genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 2

juni 1939 tillförsäkrade minimibeloppen för månad, 711 kronor 83 öre

respektive 892 kronor 23 öre, gälla endast så länge dessa befattningshavare

tillhöra 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. När

det nuvarande civila avlöningsreglementet trädde i kraft den 1 juli 1939,

valde med anledning härav båda befattningshavarna att kvarstå på det

äldre reglementet. Sedan dess har ytterligare en möjlighet förelegat för

dem att övergå till civila avlöningsreglementet, nämligen i samband med

allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1942 (jämför

kungörelsen den 30 juni 1942, nr 594). Men icke heller vid sistnämnda

tillfälle ha Bratt och Sveafors valt att övergå från 1921 års avlöningsreglemente,

å vilket de alltså alltjämt kvarstå. Enligt vad lönenämnden inhämtat,

har detta förhållande haft sin grund i den uppfattningen, att Bratt

och Svenfors i och med en övergång till civila avlöningsreglementet skulle

avsäga sig sin rätt att månatligen uppbära minst 711 kronor 83 öre respektive

892 kronor 23 öre.

För närvarande uppbär Bratt en avlöning av 762 kronor 60 öre för månad;

då detta belopp överstiger 711 kronor 83 öre, utgår alltså icke något

personligt lönetillägg till honom. I motionen framhålles också, att Bratts

kompensation för dyrtiden för närvarande stigit till 50 kronor 77 öre för

månad — d. v. s. skillnaden mellan 762 kronor 60 öre och 711 kronor 83

öre. Svenfors’ avlöning såsom dövstumpräst uppgår för närvarande till 890

kronor 5 öre för månad; hans personliga lönetillägg utgör alltså (892: 23 —

890: 05 =) 2 kronor 18 öre för månad. Då Svenfors’ avlöning således ännu

icke uppnått det belopp, som till honom utgick den 30 juni 1938, har han

— såsom också motionären framhållit — icke erhållit någon kompensation

för levnadskostnadsstegringen.

Emot de nyss anförda lönebeloppen torde böra ställas den avlöning, som

Bratt och Svenfors för närvarande skulle äga åtnjuta, därest de icke kvarstode

å äldre avlöningsreglemente utan vöre underkastade civila avlöningsreglementet.

Bratts månatliga avlöning, efter pensionsavdrag, skulle då utgöra

798 kronor 65 öre i stället för 762 kronor 60 öre; Svenfors skulle under

samma förutsättning äga uppbära 945 kronor 85 öre i stället för 892 kronor

23 öre. Enligt för närvarande gällande avlöningsgrunder vore det sålunda

fördelaktigt för såväl Bratt som Svenfors att underkasta sig civila avlöningsreglementet.

Enligt lönenämndens mening bör med hänsyn till det anförda Bratt och

Svenfors beredas förnyat tillfälle att, om de så önska, övergå till civila avlöningsreglementet.

Enligt den ovannämnda kungörelsen 1942: 594 skulle

anmälan om sådan övergång ha varit gjord före den 15 augusti 1942. Riksdagens

beslut i anledning av den föreliggande motionen synes därför böra

avse ett medgivande för Bratt och Svenfors att övergå till civila avlöningsreglementet,

därest de göra anmälan därom före viss, av Kungl. Maj:t bestämd

dag. Därest sådan anmälan göres, synes civila avlöningsreglementet

lämpligen böra erhålla tillämplighet på dem räknat från och med den 1

juli 1942.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112.

9

Lönenämnden vill tillägga, att Bratt och Svenfors, även om de övergå till

civila avlöningsreglementets villkor och bestämmelser, torde kunna tillförsäkras

att uppbära minst den avlöning, som till dem utgick den 30 juni 1938.

Lönenämnden får härutinnan hänvisa till föredragande departementschefens

uttalande i fråga om rektorn vid statens polisskola E. G. G. W. Biörklunds

avlöningsförmåner (proposition 1942: 154 sid. 12; jämför riksdagens skrivelse

1942: 149) ävensom till Kungl. Maj:ts beslut i ärendet den 30 juni 1942

(statsliggaren 1942/43 sid. 309).

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens

ordförande samt ledamöterna Almgren, Andersson, Broström, Englund,

Magnusson och Wahlmark.

Stockholm den 2 mars 1943.

ERIK STRIDSBERG.

1 Nils M. af Malmborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr lil—112.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:234 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om vissa dövstumprästers löneförhållanden. a1 i texten