Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-05-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

1

Nr 113.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående

åtgärder till främjande av sommarvistelse på

landet för barn från städer och andra tättbebyggda

samhällen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkten 87)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder

till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra

tättbebyggda samhällen för budgetåret 1943/44 beräkna ett förslagsanslag av

1,000,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 123, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 5 mars 1943, föreslagit

riksdagen att till ändamålet anvisa ett förslagsanslag med i propositionen

nr 1 beräknat belopp.

I samband med Kungl. Majits förslag har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt motion

(II: 162), vari hemställts, att riksdagen i samband med beviljandet av anslag

till ifrågavarande ändamål måtte besluta, att bidrag skall utgå till sommarresor

även för landsbygdens barn och att i anledning därav det i statsverkspropositionen

angivna förslagsanslaget å 1,000,000 kronor höjes till 1,500,000

kronor;

dels och en inom samma kammare av herr G. Skoglund i Umeå m. fl. väckt

motion (11:313), vari föreslagits, att den för ifrågavarande verksamhet föreslagna

centralmyndigheten — socialstyrelsen — bör för barn från Västerbottens

och Norrbottens län kunna medgiva dispens för fria resor utöver den

i propositionen nr 123 angivna maximigränsen.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Under senare år lia statsmakterna på olika sätt medverkat till att ett

ökat antal barn kunnat beredas möjlighet till lantvistelse sommartid. Ur

allmänna arvsfonden ha sålunda bidrag lämnats till byggandet av sommarkolonier.

Under ett antal år erhöllo folkskolebarn från obemedlade och

mindre bemedlade hem i städer, köpingar och municipalsamhällen nedsättning

av biljettpriserna på statens järnvägar vid ferie- och studieresor. Från

och med budgetåret 1940/41 har emellertid detta anslag indragits. Horn maren

Bihang till riksdagens protokoll 1943. (i sami. Kr 113.

1143 43 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 113.

1940 organiserade statens utryruningskommission en omfattande sommarutflyttning

av barn från städer och industrisamhällen. Efter förslag av 1941

års befolkningsutredning, som fann det särdeles angeläget att under nuvarande

kristid med dess försämrade kost och sänkta hygieniska standard

barnen i så stor utsträckning som möjligt kunde komma ut på landet under

sommaren, anvisades 1942 ett förslagsanslag av 500,000 kronor till bestridande

av resekostnaderna för sommarkolonierna och vid lantvistelse för

vissa barn från städer och samhällen med mer än 8,000 invånare. Resultaten

och erfarenheterna av dessa statsmakternas åtgöranden, speciellt åtgärden

imder sommaren 1942, redovisas i en av befolkningsutredningen utarbetad

promemoria, vilken som bilaga fogats till statsrådsprotokollet.

I berörda promemoria har 1941 års befolkningsutredning under beaktande

av de erfarenheter, som utvunnits 1942, framlagt förslag till fortsatta statliga

åtgärder för främjande av barns sommarvistelse på landet, vilka åtgärder

avse att främja dels kolonirörelsen, dels ock de enskilda resorna jämte

feriebarnsverksamheten.

Koloniverksamheten skall enligt förslaget stödjas liksom under 1942 genom

statsbidrag till bestridande av dess resekostnader och dessutom — i vissa fall

— genom särskilt statsbidrag till övriga driftkostnader. Vidare skall enskilda

sommarresor för barn till och från lantvistelse i enskilt hem under vissa

villkor helt bekostas av statsmedel. Mödrar, som på dylik resa medfölja barn

som under det år resan sker fyller tio år eller är yngre, skola också äga erhålla

fri resa. I allmänhet skall endast en sådan mödraresa per familj bekostas; är

modern förhindrad att stanna minst 4 veckor på barnets sommarvistelseort,

skall hon kunna erhålla fria tur- och returbiljetter både vid barnets utresa och

dess hemresa. Örn modern är förhindrad medfölja barnet och detta icke heller

lämpligen kan följa med på gruppresa, skall annan vårdare än modern kunna

medfölja under samma villkor.

Utredningen föreslår vidare, att verksamheten i dess helhet underställes

socialstyrelsen. Socialstyrelsen fungerar enligt förslaget som tillsynsmyndighet

över koloniverksamheten, utfärdar erforderliga anvisningar rörande

koloniväsendet och kontrollerar, att dessa följas. I medicinska frågor av

principiell betydelse förutsättes socialstyrelsen samråda med medicinalstyrelsen,

och för den lokala tillsynen har den att anknyta till tjänsteläkare

och barnavårdsnämnd. Socialstyrelsen svarar för att statsbidrag endast beviljas

till kolonier, som fylla de krav i olika avseenden, som den finner

anledning att uppställa. Fördelningen av det särskilda driftbidraget verkställes

ävenledes av socialstyrelsen. Den skall vidare aktivt verka för att

koloniverksamheten utbygges i orter, där det enskilda initiativet icke är

tillräckligt kraftigt.

Sommarreseverksamlieten ledes också centralt av socialstyrelsen, som utfärdar

tillämpningsföreskrifter. Utredningen förutsätter dock, att det kan

uppdragas åt utrymningskommissionen att i organisatoriskt avseende medverka

vid denna verksamhet.

Den lokala ledningen och kontrollen av reseverksamheten uppdrages åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

o

O

barnavårdsnämnderna under biträde av skolmyndigheterna för utlämning

av biljettrekvisitionerna.

Befolkningsutredningen anser, att i vissa fall vederbörande myndigheter

skola kunna vid tillämpningen modifiera de för verksamheten angivna huvudreglerna.

I synnerhet gäller detta vid den enskilda reseverksamheten. För

dessa möjligheter till modifikationer, som dock i allmänhet innebära en åtstramning

i förhållande till den praxis, som förekom vid 1942 års verksamhet,

liksom för kontrollåtgärder, som kunna anses nödvändiga, och motiveringarna

för de olika reglerna är närmare redogjort i promemorian.

Yttranden över befolkningsutredningens promemoria ha avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

statens utrymningskommission, statens trafikkommission, Överståthållarämbetet,

länsstyrelsernas i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet (propositionen sid. 5—14).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De åtgärder för främjande av barns sommarvistelse på landet, som föreslås

i 1941 års befolkningsutrednings promemoria, äro visserligen aktualiserade

av krisförhållandena, men jag finner det angeläget att, liksom befolkningsutredningen,

rikta uppmärksamhet på att denna verksamhet har perspektiv,

som gå vida utöver den föreliggande krissituationen. Att det är en angelägenhet

av vikt att sörja för att barnen från städer och samhällen under sommaren

komma ut på landet, torde vara allmänt erkänt. Insikten härom hallinder

tidigare år bland annat tagit sig uttryck i initiativ från den enskilda välgörenheten

och från kommunerna och i stödjande åtgärder från statsmakternas

sida, då det gällt att bereda sommarvistelse åt barn, vilkas föräldrar ej

haft möjlighet att bekosta sådan vistelse. Det mål, som bör uppställas, har av

befolkningsutredningen formulerats sålunda: praktiskt taget alla barn i de

större städerna i förskole- och folkskoleåldern böra erhålla tillfälle till en icke

alltför kort vistelse på landet varje sommar. Befolkningsutredningen har vidare

understrukit, att det är angeläget, att klena och eljest ogynnsamt ställda barn

på landsbygden och i de mindre städerna och orterna beredas tillfälle till

stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden.

För lösningen av denna fråga i hela dess vidd komma med säkerhet kollektiva

former för sommarvistelse — vid sidan av den enskilt ordnade -— avpraktiska

och organisatoriska skäl att få en framträdande plats. Även om det

är tänkbart, att i och för ett rationellt ordnande av den s. k. folksemestern

nya organisatoriska former för sommarvistelse i framtiden kunna framkomma,

t. ex. i form av särskilda större semesteranläggningar, och härigenom en ökad

möjlighet berndes föräldrar och barn att vara tillsamman under de äldres

semester, torde dock alltjämt behovet av särskilda åtgärder för barnens längre

lantvistelse komma att kvarstå.

En utbyggd koloniverksamhet torde vara en väsentlig förutsättning för

möjligheten att kunna lösa ifrågavarande problem. Karakteristisk för

denna verksamhets nuvarande utveckling är att den nått mycket olika

omfattning på olika orter. Som föregångare stå i allmänhet större

städer, där tack vare enskild välgörenhet, stort intresse från allmänhetens

sida och goda kommunala resurser föredömliga resultat uppnåtts,

även om också där lantvistclscn är ett olöst problem för stora

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 113.

skaro]- hain. I fattigare kommuner oell landsändar är sommarkoloniväsendet

i regel svagt utvecklat. På flera håll torde förutsättningar saknas fölen

rationell lösning enbart med anlitande av lokala hjälpkällor. En uppgift

som förestår, är att på dessa orter bringa sommarvistelseverksamheten upp

till den nivå, som nåtts i de i detta avseende bäst ställda orterna. Härför

torde emellertid komma att krävas statliga åtgärder av en omfattning, som

för närvarande icke kunna genomföras. En samordning och översyn av

de lokala initiativen genom en central statlig ledning torde också bliva en

nödvändighet. En effektiv utbyggnad av koloniverksamheten efter dessa

linjer måste emellertid tills vidare anstå på grund av det statsfinansiella läget.

Även örn ett definitivt utformande av denna verksamhet icke låter sig göra

för närvarande, finner jag dock, att de risker, som krisförhållandena medfört

för barnens hälsa, likväl göra det angeläget att under budgetåret 1943/44

vidtaga åtgärder, som i görligaste mån främja tillgodoseendet av barnens

behov av sommarvistelse. Befolkningsutredningen föreslår i detta hänseende,

anknytande till de åtgärder som vidtogos under sommaren 1942, att dels under

vissa villkor barn från större städer och tättbebyggda samhällen erhålla fria

resor till självordnad sommarvistelse i enskilda hem, dels att koloniverksamheten

understödes genom fria resor och genom särskilt bidrag till driftkost

naderna i övrigt, maximerat till 1 krona per dag och barn, att utgå till behövande

kolonier ur ett anvisat anslag på 100,000 kronor. Jag kan i stort sett

ansluta mig till utredningens förslag.

Vad först beträffar stödet till koloniverksamheten innebär det särskilda

anslaget för bidrag till driftkostnaderna en utvidgning i förhållande till föregående

sommars åtgärder. Jag finner det emellertid vara av stor vikt, att härigenom

möjlighet beredes att stimulera och stödja koloniverksamheten i orter

och kommuner med svag ekonomi, där utan ekonomiskt bistånd sådan verksamhet

icke skulle kunna komma till stånd men där det kan vara särskilt av

behovet påkallat att barnen erhålla tillfälle till växling av miljö. Utredningen

har övervägt möjligheten att utforma en automatiskt verkande

statsbidragsregel, varigenom koloniverksamheten i de delar av landet,

som på grund av sin fattigdom eller barnrikedom i första hand vore i

behov av stöd, skulle kunna stödjas. På grund av svårigheten att med den begränsade

överblick av hithörande problem, som ännu står till buds, utforma

en dylik regel hav emellertid utredningen avstått därifrån och i stället tills

vidare förordat fri behovsprövning. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt.

Såsom grund för fördelningen av bidraget bör härvid läggas vederbörande

kommuns ekonomi och struktur samt en därur härledd uppskattning av behovet

av koloniverksamhet. Vidare böra för erhållande av bidrag ifrågakomma

kolonier, som mottaga barn av viss särskilt behövande kategori från ett större

område, exempelvis ett län eller större del av ett län. Det föreslagna statsstödet

skall utnyttjas för att få till stånd en utvidgning av verksamheten. Det har

anförts, att det föreslagna beloppet är för lågt för ett verksamt tillgodoseende

av det behov av stöd, som föreligger. Även örn denna synpunkt icke saknar

grund, anser jag mig för närvarande icke kunna tillstyrka ett högre anslag,

då användningen av denna stödform under budgetåret 1943/44 närmast får

karaktären av en försöksverksamhet. Det förutsättes, att den anslagsbeviljande

myndigheten noga beaktar angelägenhets- och behovsgraden vid prövningen

av inkomna ansökningar örn driftbidrag; det torde vara möjligt, att härvid

vinna en erfarenhet, ur vilken för framtiden normgivande bidragsregler kunna

utformas. Med hänsyn till vad jag här anfört, bör det föreslagna beloppet icke

överskridas och lämpligen maximeras till 100,000 kronor.

Det särskilda driftanslaget är så starkt begränsat, att för bidrag från

detsamma endast böra ifrågakomma sommarkolonier. Det skulle dessutom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

0

vara förenat med svårigheter att vid behovsprövningen taga särskild hänsyn

till vinter- och vårkolonicr. Däremot synes det lämpligt, att s. k.

dagskolonier kunna erhålla driftbidrag, om den bidragsbeviljande myndigheten

finner, att denna utväg representerar den mest effektiva lösningen av

sommarvistelseproblemet. Emellertid finner jag det motiverat, att vinter- och

vårkolonier understödjas genom fria resor, varför jag tillstyrker, att anslaget

till fria resor för sommarkolonier jämväl må gälla dylika kolonier.

På av utrymningskommissionen anförda grunder anser jag det lämpligt, att

ersättning ur ifrågavarande anslag må utgå till kommissionen för material, som

förbrukats på kolonier, vilka utrustats ur kommissionens förråd.

Beträffande villkoren för fria resor till självordnad sommarvistelse och till

s. k. feriebarns sommarvistelse tillstyrker jag i enlighet med befolkningsutredningens

promemoria att enskilda sommarresor för barn till och från lantvistelsc

i enskilt hem under vissa villkor helt bekostas av statsmedel. Detta

gäller resor 3:dje klass järnväg, båt eller buss, där biljettpriset är minst 3

kronor och då resorna avse sommarvistelse på minst 4 veckor. Kätt till dylik

resa bör tillkomma barn, som under det år resan företages fyller 14 år eller

som är yngre, hemmahörande i stad, köping eller municipalsamhälle med

minst 8,000 invånare och tilldelat rabattkort för livsmedel.

Principen att rätt till fria resor begränsas till barn i städer och andra tättbebyggda

orter med minst 8,000 invånare har varit föremål för åtskilliga erinringar.

Med hänsyn till det finansiella läget kan jag icke tillstyrka en sänkning

av denna generella gräns, men möjlighet bör föreligga för centralmyndigheten

att bevilja dispens för vissa orter enligt i huvudsak samma praxis, som följdes

under sommaren 1942.

-Tåg ansluter mig i princip till utredningens förslag att resornas längd begränsas.

I enlighet med befolkningsutredningen förestår jag som maximigräns

för Norrbottens och Västerbottens län 100 mil, för Jämtlands och Västernorrlands

län 80 mil medan jag för landet i övrigt förordar 50 mil i stället för av

utredningen föreslagna 60 mil. Med den starka och vidsträckta omflyttning,

som ägt rum i vårt land, anser jag icke en snävare begränsning tillrådlig

örn syftet med resorna skall nås, nämligen att barnen skola erhålla

möjlighet av fri resa till familjens anhöriga och bekanta. För barn från Norrbotten

bör dock centralmyndigheten kunna medgiva dispens för fria resor

utöver den angivna maximigränsen.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att även vårdare, vilken medföljer

barn, som det år resan företages fyller 10 år eller som är yngre, må erhålla

fri resa, dock att härvid i första hand skall ifrågakomma barnets moder. Det

har anförts, att barn ned till 8 års ålder bör kunna resa på egen hand. Den

omständigheten att i första hand mödrarna skola lia rätt att följa barnen som

vårdare, finner jag tala emot en sänkning av åldern under den av utredningen

föreslagna. Det. måste anses vara av värde för såväl moder som barn att

ha möjlighet att följas åt på resorna från och till sommarvistelsen. En

sänkning av åldern med två år, skulle säkerligen också medföra en stark

ökning av antalet fall, då föräldrarna icke våga låta barnet resa. Resvanan

är icke stor i de befolkningsskikt, där barnen komma i åtnjutande av fri

resa. Jag förutsätter att de lokala myndigheterna, då modern är förhindrad att

resa, noga pröva möjligheten att organisera gruppresor.

På av befolkningsutredningen anförda skäl förordar jag, att socialstyrelsen

utses till tillsynsmyndighet för koloniverksamheten och centralmyndighet för

reseverksa.mheten, varvid jag ansluter mig till de riktlinjer för socialstyrelsens

verksamhet, vilka skisserats i befolkningsutredningens promemoria. I anslutning

till vad som skedde vid ordnandet av barnens sommarvistelse år 1942

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 113.

bör åt utrymningskommissionen uppdragas att lämna medverkan i organisatoriskt

avseende.

Så länge de statliga åtgärderna för främjande av barns sommarvistelse icke

ha större räckvidd än den, som föreslås för budgetåret 1943/44, finner jag,

att det organisatoriska och kontormässiga arbetet utan olägenhet skall kunna

handhavas av utrymningskommissionens personal. Organisationen av reseverksamheten

torde kunna uppläggas i stort sett efter samma linjer som under

sommaren 1942. De ytterligare arbetsuppgifter, som komma att åvila socialstyrelsen

i egenskap av tillsynsmyndighet för kolonirörelsen och därmed

anslagsbeviljande myndighet, böra örn möjligt fullgöras utan förstärkning av

dess personal.

Då befolkningsutredningen utarbetade sin promemoria, kunde ännu icke

kostnaderna för reseverksamheten under sommaren 1942 i sin helhet angivas.

Av utrymningskommissionen har jag sedermera under hand erfarit, att de

sammanlagda kostnaderna för reseverksamheten uppgingo till cirka 748,000

kronor, varav 560,000 kronor kommo på de enskilda resorna, 184,800 kronor

på koloniernas resor samt 3,200 kronor på trycksaker, transport av material

m. m. Av kostnaderna för de enskilda resorna kommo 538,000 kronor på järnvägsresor,

12,000 kronor på bussresor och 10,000 kronor på båtresor. Vid

koloniresorna blevo resekostnaderna per person i genomsnitt cirka 6 kronor

50 öre och per barn cirka 7 kronor 10 öre, vid de enskilda resorna blevo motsvarande

genomsnittskostnader cirka 12 kronor och 19 kronor.

Vad beträffar omfattningen av reseverksamheten räknar jag liksom befolkningsutredningen

med att den säkerligen kommer att bli vidgad i förhållande

till fjolårets. En sannolik ökning av koloniverksamheten kommer att medföra

ytterligare behov av resebidrag för kolonierna, och därjämte komma anspråk på

fria resor att framställas från familjer, som i fjol sommar icke hade kännedom

örn denna förmån. Tendensen till vidgning motverkas dock därav, att antalet

barn, som kommer i åtnjutande av fria resor, minskats genom de begränsningar i

rätten till livsmedelsrabatter, som sedan förra sommaren vidtagits. Begränsningen

av resornas längd är även en kostnadsbegränsande faktor. Utredningen

har för budgetåret 1943/44 beräknat statens kostnader för fria resor till sommarkolonier

till 200,000 kronor och för fria resor till sommarvistelse i enskilda

hem till 800,000 kronor. Dessutom upptager utredningens förslag som förut

nämnts ett anslag av 100,000 kronor till sommarkoloniernas driftkostnader i

övrigt. Med hänsyn till de kostnadsbegränsande faktorer, som anförts beträffande

de fria resorna, anser jag, att anslaget till fria resor bör beräknas till

700,000 kronor. I anslutning till denna beräkning torde för nästa budgetår

böra under femte huvudtiteln, rubriken åtgärder till främjande av sommarvistelse

på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen, anvisas

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, varav högst 100,000 kronor för

bidrag till driftkostnader vid sommarkolonier.

I förevarande proposition har jämväl upptagits till behandling uppkommen

fråga örn indrivning av fordringar från skolbarnsutflyttningen

sommaren 1940.

Vid den sommaren 1940 av utrymningskommissionen anordnade utflyttningen

av vissa barn till landet skulle föräldrarna principiellt vara skyldiga att

utgiva ersättning för barnens vistelse å av kommissionen upprättad internatförläggning

med 70 öre per dag och barn. Vissa undantag gjordes dock härifrån.

Sålunda skulle ersättningsskyldighet icke föreligga, örn försörjaren vid

anmälningstillfället var inkallad till militärtjänst eller tidigare under 1940

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

7

under längre tid varit inkallad till sådan tjänstgöring. Ej heller skulle ersättning

utgå om föräldrarnas för föregående år beskattningsbara inkomst uppginge

till högst 700 kronor. Härjämte borde undantag från avgiftsskyldigheten

kunna medgivas örn familjens ekonomiska ställning avsevärt försämrats,

sedan det beskattningsbara beloppet fastställts.

Av till förläggningarna utflyttade 18,301 barn ha 2,574 befunnits vara ersättningsskyldiga

med ett belopp av 87,690 kronor 80 öre. Sedan de lokala utrymningsmyndighetema

så långt de kunnat uppburit ersättningsbeloppen och där:

efter kommissionen hänvänt sig till de ersättningsskyldiga återstod i augusti

1942 av detta belopp ännu obetalt 14,834 kronor 60 öre. I skrivelse den 6

augusti 1942 har kommissionen hemställt örn bemyndigande att underlåta att

vidtaga ytterligare åtgärder för indrivning av nämnda 14,834 kronor 60 öre.

Kommissionen är av den uppfattningen, att rättsligt förfarande icke lämpligen

bör tillgripas för beloppens inkassering, dels därför att kostnaderna för ett

dylikt förfarande skulle bliva avsevärda, dels därför att det synes kommissionen

olämpligt att med hänsyn till det syfte, som låg till grund för verksamheten,

gå alltför hårt fram gentemot de ersättningsskyldiga.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, avstyrker denna hemställan

och finner, att utrymningskommissionen i stället bör anbefallas att omedelbart

vidtaga nödiga åtgärder för att få till stånd en inbetalning av resterande ersättningar.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

Enligt vad jag inhämtat lia, sedan kommissionen ingivit sin framställning,

intill den 5 februari 1943 ytterligare omkring 300 kronor influtit av de

från skolbarnsutflyttningen sommaren 1940 utestående fordringarna. Jag har

låtit undersöka den ekonomiska ställningen hos de föräldrar, som alltjämt

underlåtit att betala. Därvid har framkommit att vissa av dem borde kunna

fullgöra sin betalningsskyldighet. Gentemot dessa torde indrivningsåtgärder

böra vidtagas. För flertalet gäller emellertid att möjligheterna att indriva

beloppen te sig ganska ringa. Beträffande dessa fall är jag särskilt med hänsyn

till den speciella karaktär, som 1940 års utflyttning hade, beredd att, örn

riksdagen icke däremot framställer någon erinran, förorda utrymningskommissionens

hemställan.

Fjolårets bidragsverksamhet för att bereda vissa kategorier av barn till

fälle till en stärkande sommarvistelse på landet anser även utskottet böra fortsätta

under instundande sommar. Att så sker är av särskild betydelse under

nuvarande förhållanden, men utskottet vill understryka vad departementschefen

anfört örn att denna verksamhet har perspektiv, som gå vida utöver den

föreliggande krissituationen. Det är sålunda utskottets förhoppning, att åtgärder

framdeles skola kunna vidtagas, som öppna möjligheter för alla behövande

stadsbarn i förskole- och folkskoleåldern till en icke alltför kort vistelse

på landet varje sommar. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten

av att klena och eljest ogynnsamt ställda barn även på landsbygden och

i de mindre orterna beredes tillfälle till stärkande sommarvistelse med god

omvårdnad i olika hänseenden. Särskilt framträdande torde behovet av en

U/skottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 113.

dylik sommarvistelse vara inom Norrlandslänen. I den mån förhållandena

medgiva en utvidgning av statens ifrågavarande bidragsverksamhet bör denna

alltså komma även landsbygdens barn till godo.

Den föreslagna utvidgningen i förhållande till föregående sommars åtgärder,

i form av bidrag till driftkostnaderna vid behövande sommarkolonier,

innebär enligt utskottets mening ett steg i rätt riktning. Departementschefen

har ansett, att en utbyggd koloniverksamhet utgör en väsentlig förutsättning

för att man skall kunna i önskvärd grad bereda barn tillfälle till sommarvistelse

men att en effektiv utbyggnad av koloniverksamheten måste anstå på

grund av det statsfinansiella läget. Den föreslagna stödformen skulle under

nästa budgetår närmast få karaktären av en försöksverksamhet och kostnaderna

begränsas till ett belopp av högst 100,000 kronor. Yad departementschefen

anfört i denna fråga har icke givit utskottet anledning till erinran.

Huvudsakligen skall statens stöd enligt det föreliggande förslaget alltjämt

lämnas i form av fria resor till självordnad sommarvistelse och till s. b. feriebarns

sommarvistelse. Under fjolåret var rätten till fria resor med viss möjlighet

till dispens begränsad till barn i städer och andra tättbebyggda orter med

minst 8,000 invånare. Med hänsyn till det finansiella läget har departementschefen

icke ansett sig kunna tillstyrka en sänkning av denna generella gräns.

Då emellertid möjlighet bör föreligga för centralmyndigheten att bevilja

dispens för vissa orter enligt i huvudsak samma praxis som följdes under

förra sommaren har utskottet funnit sig böra godtaga förslaget i denna del.

Resornas längd skulle i år begränsas, för Norrbottens och Västerbottens

län till 100 mil, för Jämtlands och Västernorrlands län till 80 mil och för landet

i övrigt till 50 mil. För barn från Norrbotten skulle dock centralmyndigheten

enligt Kungl. ■ Maj :ts förslag kunna medgiva dispens för fria resor utöver den angivna

maximigränsen. I detta avseende föranleder Kungl. Maj:ts förslag icke

annan erinran från utskottets sida än att utskottet — med tillstyrkande av det i

motionen II: 313 framlagda förslaget — anser att centralmyndighetens dispensrätt

bör utsträckas även till barn från Västerbottens län.

I fråga örn rätt till fria resor för vårdare av barn upp till 10 års ålder vill

utskottet med anledning av erfarenheterna från fjolåret framhålla, att en viss

försiktighet vid beviljande av denna förmån är av nöden till undvikande av att

den obehörigt utnyttjas. Möjligheten att ordna gruppresor för barnen bör

tagas under noggrann omprövning. I de fall, då sådana icke lämpligen kunna

anordnas, anser utskottet i likhet med departementschefen, att i första hand

mödrarna skola ha rätt till friresor såsom vårdare.

Vad departementschefen i övrigt anfört i fråga örn åtgärder till främjande

av barns sommarvistelse på landet och indrivning av fordringar från skolbarnsutflyttningen

sommaren 1940 har icke givit utskottet anledning till erinran.

I motionen II: 162 har yrkats, att det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet

skall höjas med 500,000 kronor, som uteslutande skola användas till

skolresor för landsbygdens barn. Vidkommande vad i motionen till stöd för

detta yrkande framhållits rörande behovet av rekreation för landsbygdens

barn, hänvisar utskottet till det ovan anförda. Då emellertid den av motio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

9

närén föreslagna understödsverksamheten ligger utanför syftet med nu ifrågavarande

anslag får utskottet avstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med

bifall till motionen II: 313 samt med avslag av motionen II: 162

till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn

från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1,000,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,

Torsten Ström, Bäckström, Sven Larsson, Heiding, Karl Åndersson, friherre

De Geer, Björkman, Wiklund och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,

Hansson i Rubbestad, Andersson i Södergård, Mårtensson, Wallentheim, Staxäng,

Viklund, Lindholm, fru Alvén, herrar Barnekow och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Heiding, friherre De Geer, Ekströmer, Hansson i Rubbestad,

Andersson i Södergård, Staxäng och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Under nuvarande förhållanden finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag att bereda vissa kategorier av barn från städer och större samhällen

tillfälle till sommarvistelse på landet. Utskottet kan emellertid icke

undgå finna, att begränsningen av denna förmån till endast städer och andra

tättbebyggda orter med minst 8,000 invånare kommer att ensidigt gynna dessa.

Då därtill kommer, att dessa orter i allmänhet ha jämförelsevis god skattekraft,

vill utskottet ifrågasätta örn icke framdeles statsbidragen, därest sådana

skola utgå, böra minskas genom lämpligt avvägd motprestation från dc kommuner,

till vilka barnen höra.

När det gäller åtgärder för bibehållande och stärkande av vårt folkmaterial

och då speciellt barnen bör den statliga hjälpverksamheten emellertid icke

endast avse sådana i de större städerna utan den bör inriktas på att även

lämna hjälp i en eller annan form åt det uppväxande släktet i de mindre städerna

och på landsbygden, ty även där finnes mångenstädes lika stort hjälp
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 113. U4s 43 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr. lis.

behov sorn. i de större städerna. Befolkningsutredningen har också understrukit

angelägenheten av att klena och eljest ogynnsamt ställda barn på

landsbygden och i de mindre städerna beredes tillfälle till stärkande sommarvistelse

med god omvårdnad i olika hänseenden. En utökad koloniverksamhet

för sådana barn finner utskottet vara av stor betydelse.

I motionen II: 162 har yrkats, att det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet

skall höjas med 500,000 kronor att användas för landsbygdens barn till

resor och rekreation. Utskottet vill i sådan mån biträda motionen, att utskottet

förordar att de medel, som äro avsedda såsom bidrag till driftskostnader

för koloniverksamheten, endast böra komma kolonier för barn från

mindre städer och landsbygden till godo. I likhet med departementschefen

finner utskottet det vara av vikt att härigenom möjlighet beredes att stimulera

och stödja koloniverksamheten i orter och kommuner med svag ekonomi,

inom vilka sådan verksamhet icke skulle utan ekonomiskt bistånd kunna

komma till stånd men inom vilka det kan vara särskilt av behovet påkallat

att barnen erhålla tillfälle till växling av miljö.

Kungl. Majits förslag till begränsning av resornas längd har icke givit utskottet

anledning till annan erinran än att utskottet, med tillstyrkande av det

i motionen II: 313 framlagda förslaget, anser att centralmyndighetens dispensrätt

bör utsträckas även till Västerbottens län.

Beträffande förslaget om rätt till fria resor för vårdare av barn under 10

års ålder finner sig utskottet — med hänsyn till erfarenheterna från fjolåret

— böra avstyrka detsamma med undantag för gruppresor, då den vårdare, som

har hand örn gruppen, bör komma i åtnjutande av fri resa. Utskottet förordar

att den besparing, som härigenom åstadkommes i resekostnaderna, i stället

må kunna tagas i anspråk för den koloniverksamhet för landsbygdens barn,

som utskottet i det föregående förordat.

Vad departementschefen i övrigt anfört i fråga örn åtgärder till främjande

av barns sommarvistelse på landet och indrivning av fordringar från skolbarnsutflyttningen

sommaren 1940 har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Majits förslag och motionen

II: 162 samt med bifall till motionen II: 313 må till Åtgärder till

främjande av sommarvistelse på landet för barn för budgetåret

.1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1,000,000 kronor.»

Stockholm 1343. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tät s. 11 i texten