Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården jämte i ämnet väckt motion.
1943-05-28 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:138, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 138.
1
Nr 138.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1943 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till förlossningsvården samt den
förebyggande mådra- och barnavården jämte i ämnet
väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
142, 153 och 156) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i
ämnet för budgetåret 1943/44 såsom förslagsanslag beräkna till Bidrag till
driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. 1,600,000 kronor, till
Bidrag till avlöningar åt distrikts- och reservbarnmorskor m. m. 2,800,000
kronor samt till Bidrag till förebyggande mödra- och barnavård 800,000
kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 209, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 april 1943,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag
till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m., att tillämpas
från och med den 1 januari 1944,
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag
till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m., att tillämpas från och
med den 1 januari 1944,
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för
bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödra- och barnavård, att
tillämpas från och med den 1 januari 1944,
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för resebidrag
i förebyggande mödra- och barnavård, att tillämpas från och med den
1 januari 1944,
dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa till Bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m. ett förslagsanslag av 1,600,000 kronor,
till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m. ett förslagsanslag
av 2,800,000 kronor, till Fortbildningskurser i barnavård ett reservationsanslag
av 7,000 kronor, till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande
mödra- och barnavård ett förslagsanslag av 765,000 kronor samt till Bidrag
till resor i förebyggande mödra- och barnavård ett förslagsanslag av 50,000
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 138—140.
1282 42
2
Statsutskottets utlåtande nr 138.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herrar G. Skoglund i Umeå
och K. Mäler väckt motion (11:357), vari ifrågasatts att statsbidrag skulle
utgå till landstingen för anställande av reservdistriktssköterskor.
I. Bidrag till driften av förlossniiigsanstalter oell väntehem m. m.
Bidrag till driften av förlossningsanstalt utgår med 3 kronor för dag och
barnaföderska, som vårdas å allmän sal å barnbördshus eller barnbördsavdelning
eller å förlossningshem örn minst sex vårdplatser, samt med 2 kronor
för dag och barnaföderska, som vårdas å förlossningshem örn högst fem
vårdplatser eller å förlossningsrum hos barnmorska, dock i samtliga nu
nämnda fall för högst tio dagar.
I skrivelse den 18 november 1942 har 1941 års befolkningsutredning efter
samråd med medicinalstyrelsen gjort framställning örn upphävande av denna
s. k. tiodagarsspärr. Vidare har utredningen förordat, att distriktsbarnmorskorna
i två angränsande distrikt under vissa förutsättningar stationeras
å samma ort och att i samband därmed dubbla förlossningsrum inrättas hos
deni örn sammanlagt tre eller fyra vårdplatser.
Över befolkningsutredningens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,
styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet
samt därefter av medicinalstyrelsen (propositionen, sid. 5—9).
Medelsbehovet för budgetåret 1943/44 beräknas av medicinalstyrelsen
under förutsättning av oförändrade bidragsgrunder till 1,600,000 kronor. Ett
upphävande av den s. k. tiodagarsspärren beräknas medföra en merkostnad
av omkring 160,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Gällande bestämmelser örn statsbidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem hava tillkommit såsom ett led i de befolkningspolitiska
strävandena i vårt land och avse att för den slutna vårdens del möjliggöra
ett tillämpande av principen örn fri förlossningsvård. Statsbidraget
är, som tidigare nämnts, begränsat till en tid av tio dagar, vilket anses
motsvara den erforderliga vårdtiden för ett normalt förlöpande förlossningsfall.
Under denna tid har kvinnan endast att erlägga en avgift av 1 krona
per dag, motsvarande den ursprungligen beräknade utgiften för hennes kost
i hemmet. Därest komplikationer inträffa, vilka medföra behov av längre
vårdtid, behandlas kvinnan som ett vanligt sjukdomsfall och får erlägga elen
för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, stadgade dagavgiften å
allmän sal. Vissa landsting hava härvid, därest kvinnan överflyttas till
annan avdelning än förlossningsavdelning, behandlat henne såsom nyinskriven
patient med påföljd, att hon icke ens fått tillgodoräkna de tio dagarna
för den nedsättning av dagavgiften, som å flertalet sjukhus medgives efter
viss liggetid.
1941 års befolkningsutredning har, med instämmande av medicinalstyrelsen,
funnit skäl föreligga för att de komplicerade förlossningsfallen skola komma
i åtnjutande av vård mot den lägre avgiften under hela den tid fallets art
kräver. Utredningen har därför föreslagit en ändring i gällande bestämmelser
av innebörd, att statsbidrag skulle utgå även för tid över tio dagar
Statsutskottets utlåtande nr 138.
3
i de fall, där komplikationer vid eller efter förlossningen tillstötte, på villkor
att en dagavgift av allenast 1 krona tillämpades.
Det torde vara uppenbart att ur de synpunkter, som befolkningsutredningen
Ilar att företräda, nyss berörda förhållande icke kan anses tillfredsställande.
I nuvarande statsfinansiella läge anser jag mig likväl icke
kunna tillstyrka ett upphävande av ifrågavarande spärr. Med anledning av
vad medicinalstyrelsen upplyst angående den dagavgift, som på vissa håll
uttages av barnaföderska vid överflyttning från förlossningsavdelning till
annan avdelning, vill jag emellertid förorda en sådan komplettering av gällande
bestämmelser i ämnet, att barnaföderska, som överflyttas från förlossningsavdelning
till annan avdelning inom sjukhuset, skall i betalningshänseende
anses som intagen å sistnämnda avdelning den dag hon intogs å förlossningsavdelningen.
Befolkningsutredningens förslag angående anordnande av dubbla förlossningsrum
hos barnmorska synes mig i vissa fall kunna medföra beaktansvärda
praktiska fördelar. Förslaget står ock i god överensstämmelse med
de åtgärder, som i det följande förordas i syfte att underlätta ett vidgat samarbete
mellan öppen och sluten förlossningsvård. Jag biträder därför befolkningsutredningens
förslag härutinnan. I likhet med medicinalstyrelsen och
landstingsförbundets styrelse anser jag det dock icke vara nödvändigt att
såsom villkor för driftbidrag till dylika förlossningsanstalter föreskriva,
att läkare skall finnas stationerad å distriktsbarnmorskornas bostadsort.
Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att i varje särskilt fall pröva,
huruvida de speciella förutsättningarna för statsbidrag till dylika förlossningsrum
kunna anses vara för handen. Högsta antalet vårdplatser vid
dessa förlossningsrum torde böra begränsas till fem i likhet med vad som
nu gäller för mindre förlossningshem. Att låta de dubbla förlossningsrummen
innefattas i beteckningen förlossningshem lärer emellertid icke vara
lämpligt, enär statsbidrag för närvarande icke kan utgå till anordnande av
förlossningsrum hos barnmorska men väl till inrättande av förlossningshem
och någon förändring härutinnan icke avsetts. Ett bifall till befolkningsutredningens
förslag bör därför föranleda en jämkning i gällande driftbidragskungörelses
föreskrifter örn avgränsningen mellan de olika anstaltstyperna.
Det av svenska stadsförbundets styrelse berörda spörsmålet örn statsbidrag
för steriliseringsfall torde, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, icke
böra upptagas till prövning i detta sammanhang.
Då ett bifall till vad jag ovan förordat torde påkalla ändring i de för
vissa sjukhus gällande föreskrifterna rörande legosängsavgifter för komplicerade
förlossningsfall, som överflyttas från förlossningsavdelning till annan
avdelning, lära bestämmelserna i fråga icke böra träda i kraft förrän den
1 januari 1944.
Från nu angivna utgångspunkter torde medelsbehovet för bidrag till
driften av förlossningsanstalter och väntehem under nästa budgetår kunna
uppskattas till omkring 1,600,000 kronor. Jag vill i detta sammanhang
nämna, att även 1941 års barnmorskeutredning framlagt ett förslag, som
berör grunderna för statens bidrag till den slutna förlossningsvården men
som med hänsyn till dess samband med barnmorskeväsendets ordnande
torde beha upptagas till behandling gemensamt med barnmorskeutredningens
övriga förslag. Ett bifall till detta förslag, på sätt jag i det följande förordar,
kommer dock icke att påverka medelsbehovet för den slutna förlossningsvården
under nästa budgetår.
4
Statsutskottets utlåtande nr 138.
II. Reglering av tjänstebarnniorskornas arbets- och avlöningsförhållanden.
De grundläggande bestämmelserna rörande bammorskeväsendet innehållas
i lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
med däri den 20 december 1940 (nr 1053) vidtagen ändring. Vidare äro bestämmelser
givna i reglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor,
vilket reglemente ändrats genom kungörelser den 12 maj 1927 (nr
145), den 29 maj 1931 (nr 173), den 9 oktober 1931 (nr 343), den 24 september
1937 (nr 799), den 14 juni 1940 (nr 576) och den 20 december 1940 (nr 1054),
samt i reglementet den 24 september 1937 (nr 798) för barnmorskestyrelsema
i riket, vilket reglemente ändrats genom kungörelsen den 20 december 1940
(nr 1055). Av de ytterligare författningar, som röra bammorskeväsendet, må
här nämnas kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744) angående statsbidrag till
avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor m. m., med däri den
20 december 1940 (nr 1056) vidtagen ändring, kungörelsen den 24 september
1937 (nr 800) angående dyrtidshjälp åt vissa av kommun fast anställda barnmorskor
samt kungörelsen samma dag (nr 803) med vissa bestämmelser örn
tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst m. m.
En redogörelse för det huvudsakliga innehållet av de sålunda meddelade
bestämmelserna återfinnes i propositionen å sid. 12 och 13.
1941 års barnmorskeutredning, som bestått av medicinalrådet J. T. Byttner,
ordförande, sekreteraren i svenska landstingsförbundet I. Dahlgren, överbammorskan
Ellen Erup, ledamoten av riksdagens andra kammare O. Isacsson
och förste provinsialläkaren i Östergötlands län N. H. Wänne, har den 23
mars 1942 avlämnat betänkande med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet
(statens off. utredn. 1942:17). Över betänkandet hava yttranden
avgivits av länsstyrelserna i samtliga län, efter hörande av förste provinsialläkarna,
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, statens pensionsanstalt
och allmänna lönenämnden ävensom av landstingens förvaltningsutskott,
städerna utanför landsting, svenska landstingsförbundet, svenska
stadsförbundet, svenska barnmorskeförbundet, Sveriges läkareförbund efter
hörande av förste provinsialläkarnas förening, svenska provinsialläkareföreningen
och svenska stadsläkareföreningen, svenska läkaresällskapet efter
hörande av dess sektion för obstetrik och gynekologi samt svenska gynekologförbundet,
svenska barnläkareförbundet och svensk sjuksköterskeförening.
Utredningen, som med stöd av statistiska uppgifter rörande den öppna
förlossningsvården konstaterat, att tjänstebarnmorskornas arbetsbörda i den
öppna förlossningsvården successivt minskats, har föreslagit vissa provisoriska
åtgärder i syfte att öka tjänstebarnmorskornas användning, vilka åtgärder
innebära i huvudsak följande.
Distriktsbarnmorskorna skulle i vidare utsträckning än hittills användas
inom den slutna förlossningsvården samt den förebyggande mödravården. Vidare
skulle de, efter genomgången kompletteringskurs, tills vidare biträda vid
Statsutskottets utlåtande nr 138.
5
den förebyggande barnavården, intill dess distriktsvårdsorganisationen blivit
fullt utbyggd. Såsom en för barnmorskorna särskilt lämplig arbetsuppgift
angives härjämte att biträda barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll
av mödrahjälpen. Slutligen tänker sig utredningen, att distriktsbarnmorskornas
outnyttjade arbetskraft vid sjuksköterskebrist skulle tagas i anspråk för enklare
hemsjukvård under tjänsteläkares överinseende.
För att i möjligaste mån erhålla garantier för ett effektivare utnyttjande
av tjänstebarnmorskornas arbetskraft i enlighet med sålunda angivna riktlinjer
föreslås, att för varje landstingsområde respektive stad utanför landsting fastställes
en 10-års plan, vari bland annat den öppna förlossningsvården icke
skulle givas större omfattning än som fordras i förhållande till den slutna
vårdens utbyggande. Bedömningen av antalet behövliga distriktsbarnmorsketjänster
förutsattes ske centralt genom medicinalstyrelsen, medan respektive
huvudmän skulle äga fritt bestämma befattningshavarnas stationsort och
tjänstgöringsförhållanden. I anslutning härtill föreslås en reglering av tjänstebarnmorskornas
löne- och pensionsförmåner.
Beträffande förslagets detaljer och innehållet av däröver avgivna yttranden
hänvisar utskottet till propositionen, sid. 18—49.
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1942 beräknat statens
kostnader för avlöningar till distriktsbarnmorskorna under nästa budgetår
och därvid uppskattat medelsbehovet under förutsättning av oförändrade
grunder till 2,800,000 kronor och under antagande, att barnmorskeutredningens
förslag helt genomfördes från och med nästa budgetår, till 3,200,000
kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Det har länge varit ett känt faktum, att trots en fortgående reglering av
barnmorskedistrikten tjänstebarnmorskornas arbetsbörda i den öppna förlossningsvården
successivt minskats, i huvudsak beroende på ett alltmer ökat
anlitande av den slutna formen av förlossningsvården. Denna utveckling,
som grundar sig på såväl medicinska som sociala indikationer, föranledde
på sin tid befolkningskommissionen att föreslå vissa åtgärder i syfte att
underlätta ett utnyttjande av tjänstebarnmorskorna främst inom den slutna
förlossningsvården och den förebyggande mödravården men även provisoriskt
inom den förebyggande barnavården. Befolkningskommissionens förslag,
som finnas närmare redovisade i Kungl. Maj:ts proposition nr 39 till 1937
års riksdag, godtogos i allt väsentligt av statsmakterna utom beträffande
barnmorskeutbildningen och viss därtill knuten lönereglering.
1941 års bammorskeutredning, vilken tillkommit efter framställning av
1941 års riksdag, har funnit, att hittills vidtagna åtgärder icke varit
tillfyllest för att bereda tjänstebarnmorskorna full sysselsättning och i
övrigt åvägabringa tillfredsställande förhållanden på förlossningsvårdens
område. Barnmorskeutredningen har därför framlagt förslag till ytterligare
åtgärder, vilka i stort sett kunna sägas innebära ett fullföljande och
en komplettering av tidigare uppdragna riktlinjer samt i väsentliga delar
hava karaktären av provisorium i avbidan på distriktsvårdens utbyggande
och en samordnad utbildning för barnmorskor och sjuksköterskor.
För egen del har jag genom den verkställda utredningen blivit övertygad
om att ytterligare åtgärder erfordras för att skapa tillfredsställande arbets
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 13S.
och avlöningsförhållanden för tjänstebarnmorskorna. Jag kan ock i huvudsak
ansluta mig till de förslag, som barnmorskeutredningen i sådant syfte
framlagt. I vissa delar har jag dock ansett mig böra förorda jämkningar i
de sakkunnigas förslag, på sätt av det följande framgår.
Yad först angår samarbetet mellan den öppna och slutna förlossningsvården
framgår av utredningen, att distrikts- och reservbarnmorskorna
redan i icke ringa utsträckning utnyttjas för biträde vid förlossningar
å anstalt. Nära en tredjedel av samtliga förlossningar å anstalt ornbesörjes
sålunda för närvarande av dylika barnmorskor. Förhållandena äro
emellertid mycket olika i olika landstingsområden; i flertalet landstingsområden
finnes alltjämt utrymme för ett vidgat anlitande av tjänstebarnmorskor
i den slutna förlossningsvården.
I likhet med barnmorskeutredningen anser jag, att denna väg bör i första
hand beträdas, när det gäller att bereda tjänstebarnmorskorna ökad sysselsättning.
Uppenbarligen får man härvidlag gå fram med försiktighet i sådana
delar av landet, där avstånden till närmaste förlossningsanstalt och distriktsbarnmorskas
stationsort äro avsevärda. Såsom allmän regel måste gälla, att
i områden, där annan lättillgänglig vård icke står till buds, allmänhetens
berättigade anspråk på förlossningshjälp i hemmen icke får eftersättas. Å
andra sidan synes, på sätt av barnmorskeutredningen och i vissa yttranden
framhållits, för sådana delar av landet, där avstånden så medgiva, en koncentration
av förlossningsvården till anstalter av olika typer böra eftersträvas,
från vilka sedan även förlossningshjälp i barnaföderskas hem skulle tillhandahållas.
En utveckling efter denna linje torde kunna i hög grad underlättas,
därest ökade möjligheter till bidrag av statsmedel för resor i samband
med förlossning beredes. Jag återkommer därtill i ett senare avsnitt.
Såsom förut nämnts, har barnmorskeutredningen i syfte att främja samarbetet
mellan sluten och öppen förlossningsvård föreslagit upphävande av
kungörelsen nr 384/1941. Enligt denna kungörelse nedsättes statsbidraget
till driften av förlossningsavdelningar vid lasarett och sjukstugor samt förlossningshem
örn minst sex vårdplatser med 1 krona per underhållsdag, dock
med högst 2,100 kronor för år, därest barnmorskebefattning vid anstalten
under mer än tre månader av ett kalenderår uppehållits av tjänstebarnmorska.
Uppehälles flera anstaltsbarnmorskebefattningar på enahanda sätt,
ökas avdraget till 1 krona 50 öre per underhållsdag, dock högst till 4,200 kronor
för år. Denna bestämmelse, vilken avser att förhindra en ren dubblering av
statsbidrag till en och samma vårdform, har enligt utredningen medfört, att
huvudmännen i stor utsträckning undvika att anlita tjänstebarnnrorskor å
anstalt för längre tid än tre månader per år och anstaltsbarnmorskebefattning.
Då ifrågavarande avdragsbestämmelser varit i tillämpning allenast sedan
den 1 januari 1941, torde ännu tillräckligt underlag saknas för ett tillförlitligt
bedömande av deras konsekvenser beträffande samarbetet mellan den
öppna och slutna vården, å andra sidan torde det vara uppenbart, att
nämnda samarbete skulle avsevärt befrämjas, därest avdragsbestämmelserna
upphävdes eller väsentligt mildrades. Med hänsyn till vikten av att i rådande
läge underlätta ett vidgat anlitande av tjänstebarnmorskorna i den slutna förlossningsvården
är jag för min del benägen att — med bibehållande i princip
av skyldigheten att vidkännas visst avdrag i de fall, varom nu är fråga —
förorda en ändring av gällande bestämmelser i förevarande syfte. Härvid
synes det mig lämpligast, att i anslutning till vad statskontoret i sitt yttrande
ifrågasatt överföra avdragsskyldigheten från att avse statens bidrag till förlossningsanstalterna
till att gälla statsbidraget till tjänstebarnmorskornas avlöning.
I sådant hänseende vill jag förorda, att vederbörande huvudman
för varje tjänstebarnmorska, som utöver en tid av tre månader av ett och samma
Statsutskottets utlåtande nr 138.
7
kalenderår biträder å förlossningsavdelning vid lasarett eller sjukstuga eller
förlossningshem om minst sex vårdplatser, skall vidkännas ett avdrag å statsbidraget
till barnmorskans avlöning, som motsvarar hälften av dennas av statsmakterna
bestämda kontanta lön under återstående tid för barnmorskans tjänstgöring
å anstalten. Det skulle åligga huvudmännen att under nämnda tid svara
för denna del av barnmorskas avlöning. Med en dylik bestämmelse torde avsedd
effekt kunna uppnås, samtidigt som huvudmännens intresse att medverka
till en successiv minskning av tjänstebarnmorskornas antal vidmakthålles. Ett
bifall till vad jag sålunda förordat innebär, att bestämmelserna örn avdrag i
kungörelsen nr 384/1941 upphävas och ersättas med en föreskrift av nyss angiven
innebörd i kungörelsen angående statsbidrag till avlöning åt distriktsoch
reservbammorskor m. m. I sak medför förslagets genomförande en viss
ökning av statens utgifter till förmån för huvudmännen. Storleken av densamma
kan icke för närvarande angivas; det torde dock icke vara sannolikt, att
den kommer att mera avsevärt påverka anslagsbelastningen.
Utredningens förslag örn ökat anlitande av distriktsbarnmorskorna i
förebyggande mödravård har så gott som enhälligt tillstyrkts i de avgivna
yttrandena. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag
härutinnan. En del organisatoriska detaljer, som påpekats i några yttranden,
torde böra beaktas vid uppgörande inom de olika landstingsområdena av
planer beträffande förlossningsvårdens rationella ordnande.
I fråga örn distriktsbarnmorskornas deltagande i den förebyggande
barnavården har utredningen föreslagit, att de därför lämpade barnmorskor,
som icke äro tillräckligt sysselsatta inom den egentliga förlossningsvården,
skola tagas i anspråk inom barnavården under övergångstiden,
innan distriktsvårdsorganisationen nått sin fulla utbyggnad. Utredningen
förutsätter, att en intim samverkan skall kunna komma till stånd mellan
distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor inom detta arbetsfält på sådant
sätt, att där distriktssköterskan icke medhinner barnavården inom sitt distrikt,
barnmorskan skall kunna svara för densamma i behövlig utsträckning. Utredningen
kräver emellertid, att barnmorskorna före deltagande i barnavården
skall genomgå en kompletteringskurs i barnavård.
Gentemot utredningens förslag har i vissa yttranden uttalats tvekan om
lämpligheten av att anlita barnmorskor i en vårdform, som principiellt ansetts
böra vara förbehållen distriktssköterskorna. För egen del har jag
tidigare uttryckligen avvisat den från barnmorskehåll framförda tanken att
med anlitande av barnmorskorna mera permanent tillgodose ifrågavarande
arbetsuppgifter, därvid jag särskilt understrukit vikten av största möjliga
enhetlighet i det socialhygieniska arbetet ute i orterna. Samtidigt ansåg jag
mig emellertid böra såsom en provisorisk anordning, godtaga, att barnmorskorna
deltoge i det förebyggande barnavårdsarbetet företrädesvis i de
län, där distriktsvården icke alls eller blott i ringa utsträckning utbyggts.
Det ståndpunktstagande, åt vilket jag sålunda tidigare givit uttryck, finner
jag mig icke ha anledning frånträda. Härav följer, att jag i huvudsak kan
godtaga utredningens för en övergångstid avsedda förslag på denna punkt.
Förslaget att barnmorskorna skulle kunna anlitas som biträden åt barnavårdsnämnderna
vid utredning och kontroll av mödrahjolpen finner
jag ändamålsenligt. Alla barnmorskor torde emellertid, såsom i vissa yttranden
framhållits, icke vara lämpade för ett dylikt uppdrag. Prövningen
härav torde böra ankomma på vederbörande barnavårdsnämnd efter samråd
mod mödrahjälpsnämnden. Det torde vara lämpligt att i samband med de
kompletteringskurser, som äro avsedda att anordnas för barnmorskorna i
barnavård, lämnas viss undervisning rörande gällande bestämmelser och
praxis för mödrahjälpens utgående. Kostnaderna för barnmorskornas resor
8
Statsutskottets utlåtande nr 138.
i mödrahjälpsärenden torde få bestridas enligt samma grunder, som jag i det
följande förordar beträffande hembesök i mödravård. Några större merkostnader
torde icke åsamkas statsverket härigenom, då i flertalet fall kontroll av
mödrahjälp och hembesök för förebyggande mödravård lära kunna utföras
under en och samma resa.
Gentemot utredningens förslag att under viss övergångstid anlita distriktsbarnmorskorna
jämväl inom hemsjukvården har man vid remissbehandlingen
ställt sig mera betänksam, icke minst ur smittosynpunkt, och påyrkat
noggranna föreskrifter med avseende på förmannens rätt att använda
barnmorskorna för detta ändamål. För egen del finner jag i likhet med medicinalstyrelsen
särskilt den kroniska hemsjukvården vara ett lämpligt arbetsfält
för barnmorskorna till dess distriktsvården blivit så utbyggd, att den
kan omhändertaga även de kroniska fallen. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen
att utfärda närmare föreskrifter rörande barnmorskornas användning
inom förevarande verksamhetsfält med beaktande av bland annat
smittosynpunkten. Kostnaderna för barnmorskornas resor i hemsjukvården
torde böra ersättas av huvudmannen enligt samma regler, som nu gälla för
distriktssköterskas besök i den sjukes hem.
För att organisatoriskt underlätta ett realiserande av det sysselsättningsprogram
för tjänstebarnmorskorna, för vilket jag sålunda redogjort,
har utredningen förordat, att nuvarande indelning av sjukvårdsområdena i
distrikt slopas och att i stället hela landstingsområdet respektive staden
utanför landsting regelmässigt skall utgöra ett barnmorskedistrikt, i vilket
erforderligt antal tjänstebarnmorskor skola tjänstgöra. En fortsatt avveckling
av överflödiga befattningar förutsättes ske på det sättet, att uppkommande
vakans å distriktsbarnmorskebefattning skall anmälas till medicinalstyrelsen,
som har att avgöra, huruvida befattningen får återbesättas eller
ej. Däremot skall huvudmannen lämnas frihet att bestämma befattningshavarnas
stationsort och tjänstgöringsförhållanden. Tjänstebarnmorska skall
vara skyldig underkasta sig såväl förflyttning till annan stationsort som vid
förefallande behov tillfällig tjänstgöring å annan ort, vid äventyr att hon
eljest måste avgå. Nuvarande särställning för reservbarnmorska skall upphöra
och i reglerad tjänst anställd dylik befattningshavare överföras till distriktsbarnmorska.
Till grund för regleringen av hithörande förhållanden under
de närmaste tio åren skall läggas en av barnmorskestyrelserna upprättad
plan, vars godkännande av medicinalstyrelsen skall utgöra villkor för statsbidrags
utgående.
Mot vad sålunda föreslagits synas mig några mera vägande erinringar icke
kunna riktas. Härvid förutsätter jag, att nödig försiktighet iakttages beträffande
indragning av tjänster i mera glest befolkade eller ur kommunikationssynpunkt
avlägset liggande delar av landet ävensom att vid ifrågakommande
förflyttningar, i den mån så lämpligen kan ske, hänsyn tages till
barnmorskas ålder och familjeförhållanden. Å andra sidan bör förflyttningsskyldigheten
i princip icke vara begränsad till vederbörande landstingsområde
eller stad utanför landsting. Därest förflyttning till annat sjukvårdsområde
från det allmännas synpunkt befinnes önskvärd och möjlig,
bör denna kunna ske utan befattningshavarens samtycke. Beslutanderätten
härutinnan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang
erinra om vikten av att vid tillsättning av barnmorsketjänster tillses, att
anställningsvillkoren utformas så att de icke lägga hinder i vägen för förflyttning.
Distriktsbarnmorskornas principiella skyldighet att tjänstgöra inom hela
landstingsområdet har uppkallat några remissinstanser att påyrka införandet
av arbetstidsreglering för barnmorskorna. Ehuru en sådan reglering i och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 138. J
för sig vore önskvärd, torde ett genomförande därav stöta på betydande
svårigheter på grund av den oregelbundna beskaffenheten av barnmorskornas
arbete. I anslutning härtill vill jag betona, att ett upphävande av nuvarande
lokala distriktsindelning närmast är avsett att underlätta för huvudmannen
att vid påfallande behov dirigera tjänstebarnmorska från ort till annan men
däremot icke att medgiva frihet för allmänheten att anlita vilken barnmorska
som helst i sjukvårdsområdet. Även framdeles torde det bli erforderligt att
primärt uppdraga vissa geografiska gränser för tjänstebarnmorskornas verksamhet,
som normalt skola beaktas av såväl allmänheten som tjänsteläkaren
vid påkallande av biträde av barnmorska. En ändring av dessa gränser skulle
emellertid hädanefter icke behöva underställas medicinalstyrelsens prövning.
Detsamma torde i enlighet med utredningens förslag även böra gälla ändring
av tjänstebarnmorskas stationsort. Innan en dylik eller annan större förändring
i barnmorskornas tjänstgöringsförhållanden vidtages, bör emellertid
vederbörande förste provinsialläkare beredas tillfälle att yttra sig, därest han
icke är ledamot av barnmorskestyrelsen. Givetvis bör dennes sakkunskap anlitas
även vid uppgörande av förslag till förenämnda tioårsplaner. Iakttages
detta, torde anledning icke föreligga att, på sätt i vissa yttranden påyrkats,
föreskriva obligatoriskt medlemskap för förste provinsialläkaren i barnmorskestyrelsen.
I några yttranden har påkallats ett närmare angivande av vem som, i händelse
barnmorskans distrikt kommer att sammanfalla med landstingsområdet,
blir att anse såsom distriktsbarnmorskans närmaste förman. Det förefaller
mig i sådant hänseende lämpligt, att den tjänsteläkare, inom vars distrikt
barnmorskan har sin stationsort, skall vara att anse som dylik förman.
I fråga örn tjänstebarnmorskornas avlöningsförhållanden
innebär utredningens förslag som tidigare nämnts, att den kontanta grundlönen
skulle för samtliga barnmorskor höjas från 1,500 till 1,800 kronor för
år samt att till dem utgående ålderstillägg skulle höjas från 100 till 180 kronor.
Därjämte skulle utgå rörliga tillägg och kristillägg enligt de för statens
tjänstemän gällande grunder. Härvid har förutsatts, att den särskilda ersättning
av statsmedel, som för närvarande tillkommer tjänstebarnmorska för
biträde vid mer än 25 förlossningar eiler i förebyggande barnavård, skulle
bortfalla. Likaså har utredningen räknat med att några kontanta^ lönetillskott
från huvudmännen icke längre skola bli erforderliga. Naturaförmånerna skulle
däremot lämnas orubbade.
Utredningens förslag härutinnan har såtillvida redan genomförts, att 1942
års riksdag i anledning av väckta motioner beslöt tillerkänna distrikts- och
reservbarnmorskorna en provisorisk avlöningsförstärkning i form av rörligt
tillägg och kristillägg enligt statliga grunder å de med statsmedel bestridda
kontanta löneförmånerna, att utgå från och med den 1 juli 1942 intill dess
en blivande lönereglering för ifrågavarande barnmorskor trätt i kraft. I realiteten
återstår sålunda endast att taga ställning till övriga delar av utredningens
löneregleringsförslag. _ o ...
1 princip har jag intet att erinra mot förslaget i dessa delar. Då tjänstebarnmorskorna
vid ett genomförande av vad jag i det föregående förordat
beträffande deras arbetsförhållanden i det stora hela kunna beräknas få full
sysselsättning, torde en enhetlig reglering av deras löner få anses vara motiverad.
En dylik reglering torde i sin man även vara ägnad att underlätta en
omflyttning av tjänstebarnmorskorna i arbctsreglGrande syfte, icke minst när
det galler överflyttning från ett sjukvårdsområde till ett annat. Ur kostnadssynpunkt
torde förslaget i allt väsentligt innebära en överflyttning av utgifter
från huvudmännen till staten, enär huvudmännens nuvarande tillskott till
10
Statsutskottets utlåtande nr 138.
barnmorskornas grundlön oell ålderstillägg avsetts skola bortfalla. Jag vill erinra
om att dylika tillägg, enligt vad den verkställda utredningen utvisar,
utgått i samtliga landstingsområden utom fyra. Under sådana förhållanden
anser jag mig böra tillstyrka utredningens förslag härutinnan. Jag vill
emellertid förutskicka, att ett genomförande av förslaget kan komma att medföra
en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster i de fall, där de
uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer än 25 förlossningar
eller i förebyggande barnavård och samtidigt åtnjutit lönetillskott
från huvudmännen. I någon mån torde en dylik minskning komma att uppvägas
genom en jämnare fördelning av arbetsbördan barnmorskorna emellan
och den förbättring av pensionsförmånerna, som förslaget medför. I vissa fall,
där barnmorskan redan nu måste anses hava full sysselsättning, torde dock
billigheten tala för att hon personligen tillätes behålla viss del av huvudmännens
nuvarande tillskott. Avgörandet härutinnan torde böra tillkomma
huvudmännen själva.
Såsom villkor för statsbidrag hava utredningsmännen föreslagit, att distriktsbarnmorskorna
skulle inordnas under landstingens tjänstereglementen och
aärmed bland annat komma i åtnjutande av fri sjukvård, vilket för närvarande
endast är fallet i ett fåtal landstingsområden. Gentemot förslaget på denna
punkt ha vissa erinringar framställts i de avgivna yttrandena. För egen del
finner jag det tveksamt, om ett genomförande härav skulle leda till den av
utredningen avsedda enhetligheten beträffande barnmorskornas avlöningsförmåner.
Ur denna synpunkt anser jag icke påkallat att föreskriva skyldighet
för huvudmannen att inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen
utan synes Kungl. Majit -— liksom hittills — böra i första hand bestämma
de förmåner, som skola tillkomma distriktsbarnmorskorna i fråga örn avlöning
under semester och annan ledighet m. m. Beträffande frågan örn fri
sjukvård anser jag i likhet med utredningen det vara rimligt, att barnmorskorna
tillerkännas sådan förmån på huvudmannens bekostnad, varvid
de grunder, som fastställts för övriga befattningshavare inom sjukvårdsområdet,
torde böra gälla.
I likhet med utredningen utgår jag från att de tjänstebarnmorskorna tillkommande
naturaförmånerna skola tills vidare bibehållas oförändrade.
Jag är sålunda icke beredd att nu till prövning upptaga de önskemål örn
ändring av dessa förmåner, som framställts i vissa yttranden. Ej heller anser
jag tidpunkten lämplig att nu utfärda normerande föreskrifter örn inredningen
och utrustningen av barnmorskas bostad. Däremot anser jag mig
böra biträda svenska barnmorskeförbundets yrkande, att barnmorskorna skola
kostnadsfritt tillhandahållas erforderliga förbrukningsartiklar icke blott för
förlossningsvården utan även för de uppgifter i övrigt, som hon kan komma
att fullgöra.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1944. För
den händelse plan för förlossningsvårdens tillgodoseende ''dessförinnan icke
hunnit bliva fastställd inom vissa sjukvårdsområden, torde Kungl. Majit
böra äga. meddela erforderlig dispens för åtnjutande av statsbidrag enligt de
nya bestämmelserna.
De av utredningen förordade vidgade arbetsuppgifterna för distriktsbarnmorskorna
ävensom de ändrade grunderna för barnmorskornas avlöning föranleda
vissa ändringar i lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
Jag torde senare i dag få anmäla förslag till förordning örn anställande av
distriktsbarnmorska m. m. Frågan om reglering av distriktsbarnmorskornas
pensionsförmåner kommer, som jag tidigare berört, att anmälas i annat sammanhang.
Statsutskottets utlåtande nr 138.
11
Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, kommer
detta nied hänsyn till den föreslagna tidpunkten för de nya bestämmelsernas
ikraftträdande icke att påverkas av dessa. Vid sådant förhållande torde anslaget
i enlighet med medicinalstyrelsens beräkningar kunna för nästa budgetår
begränsas till 2,800,000 kronor.
III. Barnmorskornas utbildning.
1941 års barnmorskeutredmng har i utbildningsfrågan anslutit sig till det
tidigare av befolkningskommissionen framlagda förslaget, som utredningen
funnit i allt väsentligt kunna fortfarande läggas till grund för utbildningens
anordnande.
För tjänstebarnmorskornas anlitande i den vidgade omfattning, som utredningen
förordat under övergångstiden, anser utredningen kompletterande
utbildning nödvändig allenast när det gäller den förebyggande barnavården.
För meddelande av sådan kompletterande utbildning föreslår utredningen,
att ett antal tremånaderskurser med 10 barnmorskor i varje kurs anordnas
vid olika anstalter.
I fråga örn de med kursernas anordnande förenade kostnaderna förordar utredningen,
att av statsmedel bestridas kostnader för lärararvoden, beräknade
efter 30 kronor per föreläsningstimme, d. v. s. 600 kronor per kurs och dessutom
kostnader för expenser, beräknade till 125 kronor per kurs. Några stipendier
förutsättas icke skola utgå. Resekostnad och eventuellt behövlig traktamentsersättning
för kursdeltagare anses böra påvila huvudmannen. Utredningen
har utgått från att barnmorskorna i regel skola erhålla åtminstone
fri kost vid det sjukhus, dit kursen är förlagd, med hänsyn till det biträde
i sjukhusarbetet, som de under kurstiden prestera.
Statens sammanlagda kostnad för tio kurser skulle i enlighet härmed bliva
7,250 kronor.
Yttrandena över denna del av utredningens förslag redovisas i propositionen
å sid. 59 och 60.
Departementschefen har anfört följande.
Frågan angående omläggning av barnmorskeutbildningen enligt
befolkningskommissionens förslag var uppe till behandling vid 1937
års riksdag. Jag framhöll därvid, att befolkningskommissionen vid planläggningen
av utbildningen syntes hava räknat med ett mera stadigvarande användande
av barnmorskorna i förebyggande barnavårdsarbete vid sidan av
distriktssköterskorna, vilket vore ägnat att äventyra enhetligheten i detsamma.
Vidare ställde jag mig betänksam mot den förlängning av utbildningstiden,
som förslaget innebure, samt uttalade farhågor för att rekryteringskretsen
till barnmorskeyrket komme att begränsas på ett icke önskvärt sätt till följd
av de högre inträdesfordringarna vid sjuksköterskeskolorna. Slutligen betonade
jag, att man med hänsyn till det förhållandevis stora antalet barnmorskor
i landet icke hade anledning att räkna med något större nyrekryteringsbehov
under de närmaste tio åren. På dessa skäl fann jag mig för det
dåvarande icke kunna biträda befolkningskommissionens förslag i denna del.
Riksdagen ansåg för sin del, att behov av en förbättrad barnmorskeutbildning
förelåge, men hyste betänkligheter mot att under dåvarande förhållanden
vidtaga en så genomgripande omläggning, som kommissionens för
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 138.
slag avsåge. En dylik åtgärd syntes riksdagen bland annat ägnad att skärpa
svårigheterna för de redan anställda distriktsbarnmorskorna att erhålla
sysselsättning i den slutna vården. Riksdagen anslöt sig därför till Kungl.
Maj:ts ståndpunkt i denna fråga.
De motiv, som sålunda lågo till grund för statsmakternas avvisande
hållning i utbildningsfrågan, kunna i det stora hela alltjämt sägas äga giltighet.
Visserligen har under den därefter förflutna tiden utvecklingen lett
till en väsentlig utjämning av tidigare förefintlig skillnad i rekryteringshänseende
mellan de inträdessökande vid barnmorskeläroanstalterna och
sjuksköterskeskolorna, men man kan likväl icke undgå att ställa sig betänksam
mot att under nu rådande förhållanden vidtaga en obligatorisk förlängning
av utbildningstiden för barnmorskorna i den omfattning, som befolkningskommissionens
förslag innebär. Härtill kommer, att full klarhet rörande
målsättningen för den vidgade barnmorskeutbildningen ännu icke kan anses
föreligga.
Obestridligen skulle genom den föreslagna omläggningen den slutna barnbördsvårdens
krav på ökad sjuk vårdsutbildning bliva tillgodosett och ett
nära samarbete mellan den slutna och öppna barnbördsvården väsentligt
underlättas. En kombinerad sjuksköterske- och barnmorskeutbildning skulle
även möjliggöra ett vidgat, mera stadigvarande användande av barnmorskorna i
den förebyggande hälsovården samt hemsjukvården, särskilt vården av de kroniskt
sjuka. Hur långt barnmorskeutredningen i detta hänseende syftat framgår
ej av betänkandet utom beträffande avlägset liggande distrikt (ödemarksdistrikt
eller öar), där barnmorskans och distriktssköterskans arbetsuppgifter
tänkts kunna sammanföras till en befattningshavare. Att märka är
emellertid, att omkring 35 procent av barnaföderskorna fortfarande förlösas
i det egna hemmet, och det torde draga en avsevärd tid, innan den slutna
förlossningsvården blir så utbyggd, att den öppna förlossningsvården kan i
görligaste mån tillgodoses därifrån, t. ex. genom stationering av två barnmorskor
vid smärre anstalter. Även när så skett, lärer stora områden av
landet återstå, som icke kunna betraktas som ödemarksdistrikt i egentlig
bemärkelse men där förlossningsvården likväl torde få tillgodoses genom fristående
tjänstebarnmorskor. Jämväl i dessa fall synes man, därest principen
örn enhetlighet i hälsovårdsarbetet skall upprätthållas, få sörja för att tillräckligt
antal barnmorskeutbildade distriktssköterskor stå till förfogande.
Befolkningskommissionens förslag är emellertid icke så avvägt, att det kan
utan vidare läggas till grund för en kombinerad barnmorske-distriktssköterskeutbildning.
Från nyss angivna utgångspunkter synes det mig böra
övervägas, huruvida icke en utvidgad barnmorskeutbildning bör ordnas
efter två parallella linjer, varav den ena skulle avses för utbildning i
förlossningsvård företrädesvis å anstalt och den andra skulle bilda direkt
grundval för utbildning till kombinerad barnmorske-distriktssköterska. Härigenom
bör den praktiska utbildningen för den slutna och den öppna
vården kunna var för sig bättre tillrättaläggas, samtidigt som utbildningstiden
för vinnande av kompetens som barnmorska-distriktssköterska, torde kunna
begränsas till omkring 4 år. Möjligen kan det ock befinnas ändamålsenligt,
att, innan fullständig omläggning sker, vid endera av anstalterna anordna en
eller flera försökskurser i syfte att pröva olika program för den praktiska
utbildningens sammansättning och anordnande. Det torde böra uppdragas
åt medicinalstyrelsen att i samråd med ledningen för barnmorskeläroanstalterna
och vissa sjuksköterskeskolor verkställa närmare utredning i detta
hänseende och inkomma med det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
I avbidan härå torde med vidare åtgärder för barnmorskeutbildningens omläggning
böra anstå.
Statsutskottets utlåtande nr 138.
13
Mot anordnande av kompletteringskurser i barnavård för nu anställda
barnmorskor i huvudsaklig anslutning till barnmorskeutredningens
förslag har jag intet att erinra, Vid urvalet av barnmorskor till dessa kurser
torde böra beaktas vad därutinnan anförts av bland andra förste provinsialläkaren
i Västmanlande län. De barnmorskor, som befinnas lämpliga för
ändamålet, böra vara skyldiga att efter anvisning av medicinalstyrelsen
genomgå dylik kurs. Jag förutsätter härvid, att sådan barnmorska skall äga
rätt att på statens bekostnad åtnjuta oavkortad lön under utbildningstiden,
medan resekostnader och erforderlig traktamentsersättning i enlighet med
utredningens förslag torde böra påvila huvudmannen. De beräknade kostnaderna
i övrigt ha icke givit mig anledning till annan erinran än att arvodena
till lärarna som regel synas mig böra begränsas till 25 kronor per timme.
Den närmare planläggningen av kurserna torde böra ankomma på medicinalstyrelsen.
Man synes böra räkna med att kurserna skola kunna taga
sin början i januari 1944.
För ändamålet torde för nästa budgetår böra äskas ett reservationsanslag
av 7,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare
bestämmelser rörande anslagets användning.
IV. Bidrag till förebyggande mödra- oell barnavård.
Bestämmelserna rörande bidrag till förebyggande mödra- och barnavård
finnas innefattade i kungörelsen i ämnet den 21 juli 1937 (nr 745), med däri
genom kungörelser nr 265/1939, 1057/1940 och 676/1942 vidtagna ändringar.
Enligt sagda bestämmelser bedrives hithörande verksamhet vid dels s. k.
mödra- och barnavårdscentraler, med för ändamålet särskilt anställd personal,
samt dels s. k. mödra- och barnavårdsstationer, förlagda till tjänsteläkarnas
mottagningslokaler eller till andra för ändamålet lämpliga lokaler,
och med distriktssköterska eller distriktsbarnmorska som biträde. Denna
verksamhet avses kompletterad med en allmän upplysningsverksamhet under
ledning av medicinalstyrelsen och de lokala huvudmännen.
Statsbidrag utgår dels med ett engångsbelopp till inredning och utrustning
av lokaler för mödra- och barnavårdscentraler intill hälften av den
verkliga kostnaden, dock högst 1,000 kronor för varje central, dels och med
ett årligt belopp till arvoden åt läkare, sjuksköterskor och barnmorskor, vilka
sysselsättas i verksamheten, ävensom till resekostnader för hembesök avseende
spädbarn å landsbygden. Bidraget till arvoden utgår för läkare med
högst 2,000 kronor, för sjuksköterskor och barnmorskor vid mödravårdscentral
av typ I med högst 500 kronor, för sköterska vid barnavårdscentral
av typ I samt mödra- och barnavårdscentral av typ II med högst 1,000
kronor jämte ålderstillägg samt för distriktsbarnmorska, som med tillstånd
av medicinalstyrelsen deltager i förebyggande barnavård, med 300 kronor,
llesebidraget utgår med högst 70 procent av sammanlagda resekostnaden
inom respektive landstingsområde. Några generella grunder för bidrag till
den allmänna upplysningsverksamheten hava icke fastställts.
Den förebyggande barnavården, som tidigare allenast omfattat barn upp
till ett års ålder, har från och med innevarande budgetår utvidgats att avse
barn upp till två års ålder. Från samma tid lia vidare statsbidragsgrunderna
14
Statsutskottets utlåtande nr 138.
andrats så, att bidraget till barnavårdscentralen beräknas efter antalet barn,
som står under hälsokontroll, och ej såsom förut efter invånarantalet, samt att
bidrag utgår jämväl för mottagningar utom stationsorten, s. k. mödra- och
barnavårdsfilialer.
För innevarande budgetår har härjämte under förevarande anslag beräknats
medel till bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor.
Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget, 600,000 kronor, må
jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1942 till de olika ändamålen användas
följande belopp:
Bidrag till inredning och utrustning av centraler, högst...... kronor 15,000
Bidrag till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl., förslagsvis » 500,000
Bidrag till resor för förebyggande barnavård, förslagsvis .... » 35,000
Bidrag till upplysningsverksamhet, högst...................... » 35,000
Bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor, högst.... » 15,000
Summa kronor 600,000
I en den 16 november 1942 dagtecknad promemoria har medicinalstyrelsen
fi andag! förslag rörande medelsbehovet till ifrågavarande ändamål under
nästa budgetår.
For bidrag till inredning och utrustning av centraler anser styrelsen ett
belopp av 10,000 kronor tillfyllest.
Posten bidrag till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl. beräknar styrelsen
för nästa budgetår till 500,000 kronor under förutsättning av nuvarande
bestämmelser med den ändringen, att statsbidraget till mödravårdscentralerna
föreslås utgå i förhållande till antalet kontrollerade individer och icke efter
invånarantal. Dock föreslås posten uppräknad med dels 175,000 kronor, motsvarande
kostnaderna för ytterligare utbyggnad av den förebyggande mödraoch
barnavården enligt av 1942 års riksdag antagna grunder samt dess påbörjande
inom län, där sådan verksamhet saknas, och dels 40,000 kronor motsvarande
kostnaderna för utvidgning av den förebyggande barnavården att
omfatta barn upp till 3 års ålder. Medelsbehovet under denna post skulle
således bli 715,000 kronor.
Vidare föreslår styrelsen en omläggning och intensifiering av den förebyggande
mödravården så, att densamma även skulle omfatta ambulant behandling
av under havandeskapet uppkommande komplikationer, samt i anslutning
härtill även en omläggning av grunderna för ersättning till de inom
mödra- och barnavården arbetande läkarna av innebörd att de nu utgående
fixa ersättningsbeloppen skulle utbytas mot en ersättning, som varierade
med besöksfrekvensen. Styrelsen föreslår även en höjning av statsbidraget
till sjuksköterska vid mödravårdscentral av typ I med 500 till 1,000 kronor.
Slutligen föreslår styrelsen inrättande av sociala kuratorer i rikets tre största
städer. — Vid bifall till samtliga dessa förslag skulle medelsbehovet uppgå
till 1,337,000 kronor under nästa budgetår.
Till bidrag till resor för förebyggande barnavård beräknar styrelsen 65,000
Statsutskottets utlåtande nr 138. 15
kronor oell hemställer att medlen även finge anlitas för statsbidrag till resor
för förebyggande mödravård på landsbygden.
För bidrag till upplysningsverksamhet beräknar styrelsen 50,000 kronor
och för bidrag till specialutbildning av barnsköterskor 15,000 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet skulle enligt dessa beräkningar uppgå till
1,677,000 kronor för nästa budgetår.
Över medicinalstyrelsens framställning hava yttranden avgivits av statskontoret,
1941 års befolkningsutredning samt styrelserna för svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, svenska provinsialläkareföreningen
och svenska stadsläkareföreningen (propositionen sid. 70—75).
Departementschefen har anfört följande.
Den förebyggande mödra- och barnavården har alltsedan verksamhetens
början år 1938 utbyggts i snabb takt och planer för verksamheten äro numera
godkända för samtliga län. Verksamheten har jämväl efter hand intensifierats.
Senast vid 1942 års riksdag fattades beslut i sådant syfte.
Därvid beslöts, bland annat, en ändring av principerna för statsbidrag till
barnavårdscentraler i så måtto, att till grund för antalet statsbidragsberättigade
centraler skulle läggas det antal barn, som stöde under hälsokontroll,
i stället för såsom tidigare invånarantalet. Vidare utsträcktes verksamheten
till att omfatta jämväl barn mellan 1 och 2 år, varjämte möjlighet bereddes
att erhålla statsbidrag till flera mottagningar vid mödra- och barnavårdsstationerna
samt till s. k. mödra- och barnavårdsfilialer.
Medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag innebär i första hand en ändring
av grunderna för statsbidrag till mödravårdscentralerna till principiell
överensstämmelse med motsvarande bidrag till barnavårdscentralerna, d. v. s.
att det sammanlagda bidraget skall beräknas efter antalet kontrollerade individer
i stället för efter invånarantalet, varvid en central med en veckomottagning
avses kunna ombesörja kontrollen av omkring 250 mödrar per
år. Vidare bär styrelsen föreslagit en utvidgning av barnavården till att
omfatta barn upp till 3 år.
Båda dessa förslag ligga helt i linje med de beslut, som fattades vid
föregående års riksdag. Någon anledning att i förevarande hänseende tilllämpa
olika beräkningsgrunder för statsbidrag till mödravårdscentraler och
för barnavårdscentraler torde icke föreligga. Jag tillstyrker därför styrelsens
förslag i denna del. Jag anser starka skäl även tala för att verksamheten
utbygges till att avse barn mellan 2 och 3 år. Speciellt under nuvarande
försörjningsförhållanden synes en fortlöpande kontroll av småbarnen
vara värdefull. Jag biträder på den grund styrelsens förslag härutinnan.
Med anledning av vad landstingsförbundets styrelse anfört vill jag tillägga,
att avsikten icke är att införa en obligatorisk skyldighet för huvudmännen
att vidtaga denna utvidgning utan endast att bereda dessa möjlighet till
statsbidrag för ändamålet.
Styrelsens förslag till omläggning av mödravården till att omfatta jämväl
ambulant behandling av under havandeskapet uppkommande komplikationer
synes mig i och för sig väl grundat. Med den omfattning, i vilken komplikationer
under havandeskapstiden enligt föreliggande statistik uppträda, kan
det icke anses tillfredsställande att låta behandlingen av dessa komplikationer
falla utanför den statsunderstödda mödravårdsverksamheten. En utvidgning
härutinnan skulle emellertid komma att medföra en sådan ökning
av arbetsbördan för läkarna inom den förebyggande mödravården, att dessa
icke rimligen kunna förvägras en väsentlig höjning av nu utgående arvoden.
16
Statsutskottets utlåtande nr 138.
Styrelsen har ock framlagt förslag till ändrade grunder i detta hänseende,
innebärande jämväl en i och för sig önskvärd differentiering av ersättningen
efter arbetsbördans storlek. Därest man vill nå avsedd effekt, torde man
vidare i likhet med styrelsen få räkna med nödvändigheten att åtminstone
i viss omfattning kostnadsfritt tillhandahålla de behandlade erforderliga
läkemedel. Under dessa förhållanden skulle en omläggning av mödravården
i huvudsaklig enlighet med medicinalstyrelsens förslag komma att medföra
sådana ekonomiska konsekvenser för statsverket, att jag i nuvarande läge icke
anser mig kunna förorda densammas genomförande. Härav följer, att jag
icke heller är beredd att till prövning upptaga medicinalstyrelsens förslag
till ändrade grunder för ersättning till läkarna i den förebyggande barnavården.
Enligt min mening äro dock nu berörda spörsmål av den art, att
de, så snart omständigheterna det medgiva, böra upptagas till förnyad behandling
med beaktande av de synpunkter, som framkommit i de avgivna
yttrandena.
Styrelsen har vidare föreslagit en höjning av statsbidraget till avlönande
av sjuksköterska vid mödravårdscentral av typ I från 500 kronor till 1,000
kronor i syfte att bereda heltidsanställning åt dylika sköterskor, varigenom
dessa skulle erhålla tid till hembesök hos de blivande mödrarna. I anslutning
härtill har styrelsen förordat anställande försöksvis vid centralerna i
rikets tre största städer av sociala kuratorer, vilka skulle ha till speciell
uppgift att söka motverka illegitima aborter och till vilkas avlöning statsbidrag
skulle utgå. Härjämte har styrelsen för möjliggörande av hembesök
hos blivande mödrar å landsbygden påkallat statsbidrag till resor inom den
förebyggande mödravården.
I likhet med befolkningsutredningen och flertalet hörda sammanslutningar
delar jag medicinalstyrelsens uppfattning om vikten av att hembesök
i mödravård underlättas såväl i städerna som på landsbygden. Jag anser
mig därför böra förorda medicinalstyrelsens förslag härutinnan, såvitt angår
höjning av statsbidraget till sköterskor vid mödravårdscentraler av typ I
och införande av resebidrag för sådana hembesök på landsbygden. Då likställighet
i förevarande hänseende bör råda mellan sköterskor och barnmorskor
vid ifrågavarande centraler, förordar jag, att statsbidrag till avlöning av
barnmorska vid dylik central må jämväl utgå med 1,000 kronor för år. Däremot
är jag med hänsyn till vad befolkningsutredningen anfört icke beredd att
nu taga ställning till frågan örn bidrag till särskilda kuratorer i syfte att
motverka abortfrekvensen.
Yad slutligen angår upplysningsverksamheten, inser jag väl betydelsen
av att densamma utvidgas och intensifieras. I nuvarande läge finner jag
mig dock icke kunna biträda styrelsens förslag i vidare mån än att jag
tillstyrker, att för ändamålet avses ett med 5,000 kronor förhöjt belopp.
De av mig förordade jämkningarna i gällande statsbidragsgrunder torde
böra träda i kraft den 1 januari 1944.
Från nu angivna utgångspunkter och då medicinalstyrelsens beräkning
av medelsbehovet i övrigt icke givit mig anledning till erinran, synes anslagsbehovet
för nästa budgetår kunna uppskattas sålunda.
För inredning och utrustning av centraler torde i enlighet med
styrelsens förslag böra avses högst 10,000 kronor.
Posten till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl. torde med hänsyn
till den väntade utvecklingen böra höjas till i runt tal 700,000 kronor.
För resor för hembesök i mödra- och barnavård kan beräknas åtgå
omkring 50,000 kronor. Då jag emellertid har för avsikt att i det följande
föreslå statsbidrag även till andra resor i förebyggande mödra- och barnavård,
torde för samtliga resekostnader i denna vård böra upptagas ett sär
-
Statsutskottets utlåtande nr 138.
17
skilt anslag. Jag räknar därför icke med några resebidrag i detta sammanhang.
Vidare bör för upplysningsverksamhet avses ett belopp av högst
40,000 kronor.
Slutligen torde för specialutbildning av barnsjuksköterskor böra
upptagas oförändrat belopp eller 15,000 kronor.
Vid bifall härtill skulle alltså anslaget för nästa budgetår böra uppföras
med (10,000 + 700,000 + 40,000 + 15,000) 765,000 kronor. Anslaget torde
framdeles böra benämnas Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande
mödra- och barnavård.
V. Resebidrag i förlossningsvården samt den förebyggande mödra
ocli
barnavården.
Efter därom i motionerna II: 100 och II: 218 framställda förslag anhöll
1942 års riksdag i skrivelse nr 405, att utredning verkställdes av frågan örn
bidrag av statsmedel för resor inom förlossningsvården samt den förebyggande
mödra- och barnavården. På Kungl. Maj:ts uppdrag har medicinalstyrelsen
med skrivelse den 1 oktober framlagt utredning och förslag i ämnet.
Vad angår frågan om resekostnader för barnmorska eller barnaföderska i
samband med mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård anser
styrelsen att dessa kostnader intill ett belopp av 10 kronor skola anses
täckta av utgående moderskapspenning och moderskapshjälp. I de fall då
särskilt bidrag till resekostnader skall ifrågakomma föreslår medicinalstyrelsen,
att mödrahjälpen anlitas. Under åberopande av en inom socialstyrelsen
upprättad promemoria rörande förekomsten av bidrag med mödrahjälpsmedel
till resor i samband med förlossning föreslår medicinalstyrelsen, att mödrahjälpens
maximibelopp höjes. Skulle ifrågavarande resor ersättas av mödrahjälpsmedel
uppskattar medicinalstyrelsen merkostnaden för statsverket till
i runt tal 250,000 kronor för år.
För mödrars och barns resekostnader till mottagningslokalerna anser
medicinalstyrelsen statsbidrag böra utgå till landstingen. Gruppresor skulle
i största möjliga utsträckning komma till användning. Statsbidraget skulle
utgå med 50—70 procent av de verkliga kostnaderna. De sammanlagda kostnader,
vilka kunde väntas komma att bestridas av allmänna medel, uppskattas
till 108,000 kronor för år. Härav skulle 65 procent eller ungefär 70,000 kronor
åvila statsverket.
Statsbidrag till läkarnas resekostnader till filialmottagningar skulle enligt
medicinalstyrelsens förslag utgå endast under förutsättning, att ifrågavarande
filialmottagning vore upptagen i en av medicinalstyrelsen godkänd plan. Kostnaderna
för dessa statsbidrag har styrelsen uppskattat till i runt tal 50,000
kronor.
över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statskontoret och svenska landstingsförbundets styrelse. I anledning av vad
i yttrandena framkommit har medicinalstyrelsen inkommit med förnyat yttrande
och kompletterande utredning i ärendet. En redogörelse för yttrandenas
innehåll lämnas å sid. 85—90 i propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Br 138—140.
1282 13 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 138.
Departementschefen har anfört följande.
I likhet med flertalet av de hörda myndigheterna delar jag i princip riksdagens
uppfattning om behovet av statsbidrag till ifrågavarande slag av resor.
Jag anser mig därför nu böra till omedelbar prövning upptaga de förslag, som
i förevarande hänseende framlagts av medicinalstyrelsen.
När det gäller barnmorskas eller barnaföderskas resor i samband
med förlossning och eftervård synes det, på sätt i förenämnda
motion II: 100/1942 antytts, kunna i första hand ifrågasättas, huruvida
icke statsbidrag borde utgå för alla förlossningsfall, oberoende av barnaföderskans
ekonomiska ställning. En sådan ordning skulle utan tvivel stå
i god överensstämmelse med den av statsmakterna tidigare godtagna principen
örn fri förlossningsvård. I betraktande av dess ekonomiska konsekvenser
för statsverket torde dock en dylik väg i nuvarande läge knappast vara
framkomlig.
Begränsar man frågan till att avse endast obemedlade och mindre bemedlade
barnaföderskor, synes mig medicinalstyrelsens förslag att för ändamålet
anlita mödrahjälpsvägen innebära en ändamålsenlig och praktisk lösning, vad
angår såväl behovsprövningens verkställande som den tekniska anordningen
för bidragens tillhandahållande. Jag ansluter mig därför i princip till medicinalstyrelsens
förslag härutinnan.
Den inom socialstyrelsen verkställda utredningen i ärendet utvisar, att
mödrahj alpens maximibelopp hittills uttagits allenast i mycket begränsad
omfattning. I det stora flertalet förlossningsfall torde därför erforderligt
resebidrag kunna tillhandahållas inom ramen för nuvarande maximibelopp.
Såsom medicinalstyrelsen och socialstyrelsen framhållit, torde det emellertid
otvivelaktigt finnas ett icke obetydligt antal fall, där möjlighet för närvarande
saknas att med anlitande av mödrahjälpens maximibelopp — jämsides
med andra föreliggande behov — täcka kostnaden för barnmorskas eller barnaföderskas
resa i samband med förlossning och eftervård. En höjning av
gällande maximibelopp torde därför vara påkallad. Då frågan örn grunderna
för mödrahjälpens utgående under nästa budgetår från Kungl. Maj:ts sida
redan underställts riksdagen i samband med statsverkspropositionen, anser
jag mig icke kunna yrka, att förslag i sådant syfte nu framlägges. I anslutning
till vad medicinalstyrelsen anfört torde emellertid åtgärder "böra vidtagas för
att rikta barnmorskornas, barnavårdsnämndernas och mödrahjälpsnämndemas
uppmärksamhet på redan förefintliga möjligheter att erhålla bidrag till ifrågavarande
resekostnader. Härvid synes man i likhet med medicinalstyrelsen
böra räkna med, att resekostnader, understigande 10 kronor, skola anses täckta
genom moderskapspenningen och att alltså endast kostnader, överstigande
nämnda belopp, böra bestridas av mödrahjälpsmedel.
Medicinalstyrelsens förslag angående statsbidrag till mödrars och
barns resor till mottagningar i den förebyggande mödra- och
barnavården innebär icke någon begränsning av klientelet efter dess ekonomiska
förhållanden. En dylik begränsning synes mig icke heller böra ifrågakomma,
när det gäller att befrämja anlitandet av en vårdform med det syfte,
varom här är fråga.
De av styrelsen uppdragna riktlinjerna för resornas ordnande synas mig i
stort sett godtagbara. Resorna torde alltså, i den mån så ske kan, böra anordnas
som gruppresor på det allmännas bekostnad; i återstående fall, då
behov av resa föreligger, böra bidrag till enskild färd med buss eller järnväg
kunna utgå, i den mån resekostnaden överstiger 3 kronor för tur och retur.
Urvalet av klientelet ur medicinska synpunkter torde böra ske genom tjänsteläkarna
med biträde av vederbörande sköterska eller barnmorska.
Statsutskottets utlåtande nr 138.
19
Planer för gruppresornas ordnande böra utarbetas av vederbörande tjänsteläkare
och, efter förste provinsialläkarnas hörande, fastställas av vederbörande
hälsovårdsberedning, som jämväl bör besluta rörande den närmare organisationen
av ifrågavarande resor samt sättet för kostnadernas bestridande i
första hand. I vissa fall kan det härvid visa sig vara lämpligt att anlita biträde
av barnavårdsnämnderna, på sätt medicinalstyrelsen tänkt sig, men
andra lösningar kunna givetvis även ifrågakomma. Allmänna anvisningar till
förebyggande av smittofara i samband med gruppresor torde böra utfärdas
av medicinalstyrelsen.
Mot den föreslagna fördelningen av resekostnaderna mellan staten och
landstingen, vilken överensstämmer med den nu för resekostnader vid hembesök
i barnavård gällande, har jag i likhet med remissmyndighetema intet
att erinra.
Yad slutligen angår kostnaderna för läkares resor till filialmottagningar
i förebyggande mödra- och barnavård, kan jag helt biträda
medicinalstyrelsens förslag. Detta innebär, att statsbidrag skulle utgå efter
enahanda grunder som gälla för sköterskas hembesök i barnavård. I den
mån så kan ske torde, på sätt svenska landstingsförbundets styrelse framhållit,
filialmottagningarna böra anordnas å orter, där läkaren håller regelbunden
mottagning jämlikt bestämmelserna i 25 § allmänna läkarinstruktionen.
Därigenom böra vissa besparingar för det allmänna kunna vinnas.
Bidrag till nu avsedda slag av resor inom den förebyggande mödra- och
barnavården torde böra utgå från och med den 1 januari 1944. Det torde
vara lämpligt, att statens kostnader för såväl dessa resor som resorna för
hembesök i mödra- och barnavård bestridas från ett gemensamt anslag, benämnt
Bidrag till resor i förebyggande mödra- och barnavård. Med hänsyn
till tidpunkten för de nya statsbidragsgrundernas ikraftträdande, torde det
vara tillfyllest att för nästa budgetår upptaga anslaget med ett belopp av förslagsvis
50,000 kronor, avseende de beräknade kostnaderna för hembesök i
barnavård enligt nu gällande grunder.
Erforderliga bestämmelser rörande anslagets användning torde få meddelas
av Kungl. Maj:!
Förslaget örn reglering av tjänstebarnmorskornas arbetsförhållanden avser
att åstadkomma ett bättre utnyttjande av distrikts- och reservbarnmorskoma,
vilkas sysselsättning i den öppna förlossningsvården successivt minskats trots
den fortgående regleringen av barnmorskedistrikten. Yad departementschefen
anfört rörande ifrågavarande barnmorskors utnyttjande i den slutna
förlossningsvården, den förebyggande mödra- och barnavården, vid utredning
och kontroll av mödrahjälpen och inom hemsjukvården föranleder icke erinran
från utskottets sida.
Utskottet förordar jämväl de föreslagna ändringarna i vad avser distriktsindelning,
upphörandet av reservbarnmorskornas särställning, tjänstebarnmorskornas
förflyttningsskvldighet och avlöningsförhållanden. T sistnämnda
hänseende har departementschefen funnit att ett genomförande av förslaget
kan komma att medföra en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster
i de fall, där de uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer
än 25 förlossningar eller i förebyggande barnavård, och samtidigt åtnjutit
lönetillskott från huvudmännen. T någon mån kan en sådan minskning bliva
Utskottet.
20
Statsutskottets utlåtande nr 13S.
uppvägd genom jämnare fördelning av arbetsbördan och den förbättring av
pensionsförmånerna, som förslaget medför. Utskottet vill emellertid understryka,
att barnmorska i vissa fall, där hon redan nu måste anses hava full
sysselsättning, bör tillåtas behålla viss del av huvudmannens tillskott såsom
ett personligt lönetillägg. Såsom departementschefen framhållit bör avgörandet
härutinnan tillkomma huvudmännen själva.
Utöver de förmåner, vilka omnämnas i Kungl. Maj:ts förslag, torde
distriktsbarnmorskorna även böra beredas rätt till flyttningsersättning vid
förflyttning till annan stationsort efter de grunder, som gälla för statens befattningshavare,
hänförliga till rese- och traktamentsklass III F allmänna resereglemente!.
Denna kostnad bör i regel stanna å huvudmannen men synes
böra ersättas med statsmedel, då flyttning äger rum från ett sjukvårdsområde
till ett annat.
De ändringar, som föreslås beträffande den förebyggande mödra- och
barnavården, avse bland annat en utvidgning av barnavården till att omfatta
barn upp till 3 år. I likhet med departementschefen anser utskottet starka
skäl tala för en dylik utvidgning av verksamheten. I motionen II: 357 har
framhållits, att förslagets genomförande bomme att ställa ökade anspråk på
distriktssköterskornas arbetskraft och föreslagits att statsbidrag skulle utgå
jämväl för anställande av reservdistriktssköterskor.
Den i motionen väckta frågan var i anledning av förslag i ämnet av medicinalstyrelsen
föremål för bedömande vid 1940 års riksdag (statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, punkten 149). Departementschefen anförde då att
så länge distriktsvården vore under utbyggnad och tillräckligt antal kompetenta
sökande till de nyinrättade ordinarie distriktssköterskebefattningarna
icke kunde åvägabringas, det syntes mindre lämpligt att staten lämnade bidrag
jämväl för anställande av reservdistriktssköterskor. Departementschefen vore
därför icke beredd att i dåvarande läge förorda bifall till medicinalstyrelsens
nämnda framställning. Mot detta uttalande gjorde riksdagen icke någon
erinran.
Då otillräcklig tillgång på kompetenta sökande till distriktsskötersketjänsterna
alltjämt utgör ett hinder för distriktsvårdens utbyggande, synas de skäl
som anförts vid 1940 års riksdag mot statsbidrag till anställande av reservdistriktssköterskor
alltjämt äga giltighet. Utskottet får med hänsyn härtill
avstyrka bifall till motionen.
I anledning av en av fjolårets riksdag gjord framställning i ämnet föreslås
jämväl i förevarande proposition att statsbidrag skall utgå till barnmorskas
eller barnaföderskas resor i samband med förlossning och eftervård,
därvid bidraget dock skulle begränsas att avse endast obemedlade eller
mindre bemedlade barnaföderskor, vidare till mödrars och barns resor till
mottagningar i den förebyggande mödra- och barnavården och slutligen till
läkares resor till filialmottagningar i förebyggande mödra- och barnavård.
Yad departementschefen i dessa ämnen anfört föranleder ej erinran från utskottets
sida.
Utskottet, som ej heller funnit anledning till erinran mot vad departements
-
Statsutskottets utlåtande nr 138.
21
chefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m., reglering av tjänstebarnmorskornas arbetsoch
avlöningsförhållanden, barnmorskornas utbildning och bidrag till förebyggande
mödra- och barnavård, får hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majlis förslag
a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den
2 april 1943 förordade ändrade grunder, att tillämpas från och
med den 1 januari 1944, beträffande
1) statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem
m. m.,
2) statsbidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m.,
3) bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödra- och
barnavård,
4) resebidrag i förebyggande mödra- och barnavård,
b) för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa
1) till Bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem
m. m. ett förslagsanslag av 1,600,000 kronor.
2) till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m.
ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor,
3) till Fortbildningskurser i barnavård ett reservationsanslag
av 7,000 kronor,
4) till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödraoch
barnavård ett förslagsanslag av 765,000 kronor,
5) till Bidrag till resor i förebyggande mödra- och barnavård
ett förslagsanslag av 50,000 kronor,
II. att motionen II: 357 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, friherre De
Geer, Gustaf Karlsson, Gustaf hvar Anderson, Ekströmer och Persson i Skabersjö;
samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Holmdahl, Andersson i Södergård, Bergström, Wallentheim, Lindholm, fru Alvén,
herrar Petterson i Dahl, Åkerström, Barnekow och Eriksson i Frägsta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården. s. 13 i texten