Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården jämte i ämnet väckt motion.

1943-05-28 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:138, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

1

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till förlossningsvården samt den

förebyggande mådra- och barnavården jämte i ämnet

väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna

142, 153 och 156) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i

ämnet för budgetåret 1943/44 såsom förslagsanslag beräkna till Bidrag till

driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m. 1,600,000 kronor, till

Bidrag till avlöningar åt distrikts- och reservbarnmorskor m. m. 2,800,000

kronor samt till Bidrag till förebyggande mödra- och barnavård 800,000

kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 209, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 april 1943,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag

till driften av förlossningsanstalter och väntehem m. m., att tillämpas

från och med den 1 januari 1944,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag

till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m., att tillämpas från och

med den 1 januari 1944,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödra- och barnavård, att

tillämpas från och med den 1 januari 1944,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för resebidrag

i förebyggande mödra- och barnavård, att tillämpas från och med den

1 januari 1944,

dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa till Bidrag till driften av förlossningsanstalter

och väntehem m. m. ett förslagsanslag av 1,600,000 kronor,

till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m. ett förslagsanslag

av 2,800,000 kronor, till Fortbildningskurser i barnavård ett reservationsanslag

av 7,000 kronor, till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande

mödra- och barnavård ett förslagsanslag av 765,000 kronor samt till Bidrag

till resor i förebyggande mödra- och barnavård ett förslagsanslag av 50,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 138—140.

1282 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 138.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herrar G. Skoglund i Umeå

och K. Mäler väckt motion (11:357), vari ifrågasatts att statsbidrag skulle

utgå till landstingen för anställande av reservdistriktssköterskor.

I. Bidrag till driften av förlossniiigsanstalter oell väntehem m. m.

Bidrag till driften av förlossningsanstalt utgår med 3 kronor för dag och

barnaföderska, som vårdas å allmän sal å barnbördshus eller barnbördsavdelning

eller å förlossningshem örn minst sex vårdplatser, samt med 2 kronor

för dag och barnaföderska, som vårdas å förlossningshem örn högst fem

vårdplatser eller å förlossningsrum hos barnmorska, dock i samtliga nu

nämnda fall för högst tio dagar.

I skrivelse den 18 november 1942 har 1941 års befolkningsutredning efter

samråd med medicinalstyrelsen gjort framställning örn upphävande av denna

s. k. tiodagarsspärr. Vidare har utredningen förordat, att distriktsbarnmorskorna

i två angränsande distrikt under vissa förutsättningar stationeras

å samma ort och att i samband därmed dubbla förlossningsrum inrättas hos

deni örn sammanlagt tre eller fyra vårdplatser.

Över befolkningsutredningens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,

styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet

samt därefter av medicinalstyrelsen (propositionen, sid. 5—9).

Medelsbehovet för budgetåret 1943/44 beräknas av medicinalstyrelsen

under förutsättning av oförändrade bidragsgrunder till 1,600,000 kronor. Ett

upphävande av den s. k. tiodagarsspärren beräknas medföra en merkostnad

av omkring 160,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag till driften av förlossningsanstalter

och väntehem hava tillkommit såsom ett led i de befolkningspolitiska

strävandena i vårt land och avse att för den slutna vårdens del möjliggöra

ett tillämpande av principen örn fri förlossningsvård. Statsbidraget

är, som tidigare nämnts, begränsat till en tid av tio dagar, vilket anses

motsvara den erforderliga vårdtiden för ett normalt förlöpande förlossningsfall.

Under denna tid har kvinnan endast att erlägga en avgift av 1 krona

per dag, motsvarande den ursprungligen beräknade utgiften för hennes kost

i hemmet. Därest komplikationer inträffa, vilka medföra behov av längre

vårdtid, behandlas kvinnan som ett vanligt sjukdomsfall och får erlägga elen

för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, stadgade dagavgiften å

allmän sal. Vissa landsting hava härvid, därest kvinnan överflyttas till

annan avdelning än förlossningsavdelning, behandlat henne såsom nyinskriven

patient med påföljd, att hon icke ens fått tillgodoräkna de tio dagarna

för den nedsättning av dagavgiften, som å flertalet sjukhus medgives efter

viss liggetid.

1941 års befolkningsutredning har, med instämmande av medicinalstyrelsen,

funnit skäl föreligga för att de komplicerade förlossningsfallen skola komma

i åtnjutande av vård mot den lägre avgiften under hela den tid fallets art

kräver. Utredningen har därför föreslagit en ändring i gällande bestämmelser

av innebörd, att statsbidrag skulle utgå även för tid över tio dagar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

3

i de fall, där komplikationer vid eller efter förlossningen tillstötte, på villkor

att en dagavgift av allenast 1 krona tillämpades.

Det torde vara uppenbart att ur de synpunkter, som befolkningsutredningen

Ilar att företräda, nyss berörda förhållande icke kan anses tillfredsställande.

I nuvarande statsfinansiella läge anser jag mig likväl icke

kunna tillstyrka ett upphävande av ifrågavarande spärr. Med anledning av

vad medicinalstyrelsen upplyst angående den dagavgift, som på vissa håll

uttages av barnaföderska vid överflyttning från förlossningsavdelning till

annan avdelning, vill jag emellertid förorda en sådan komplettering av gällande

bestämmelser i ämnet, att barnaföderska, som överflyttas från förlossningsavdelning

till annan avdelning inom sjukhuset, skall i betalningshänseende

anses som intagen å sistnämnda avdelning den dag hon intogs å förlossningsavdelningen.

Befolkningsutredningens förslag angående anordnande av dubbla förlossningsrum

hos barnmorska synes mig i vissa fall kunna medföra beaktansvärda

praktiska fördelar. Förslaget står ock i god överensstämmelse med

de åtgärder, som i det följande förordas i syfte att underlätta ett vidgat samarbete

mellan öppen och sluten förlossningsvård. Jag biträder därför befolkningsutredningens

förslag härutinnan. I likhet med medicinalstyrelsen och

landstingsförbundets styrelse anser jag det dock icke vara nödvändigt att

såsom villkor för driftbidrag till dylika förlossningsanstalter föreskriva,

att läkare skall finnas stationerad å distriktsbarnmorskornas bostadsort.

Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att i varje särskilt fall pröva,

huruvida de speciella förutsättningarna för statsbidrag till dylika förlossningsrum

kunna anses vara för handen. Högsta antalet vårdplatser vid

dessa förlossningsrum torde böra begränsas till fem i likhet med vad som

nu gäller för mindre förlossningshem. Att låta de dubbla förlossningsrummen

innefattas i beteckningen förlossningshem lärer emellertid icke vara

lämpligt, enär statsbidrag för närvarande icke kan utgå till anordnande av

förlossningsrum hos barnmorska men väl till inrättande av förlossningshem

och någon förändring härutinnan icke avsetts. Ett bifall till befolkningsutredningens

förslag bör därför föranleda en jämkning i gällande driftbidragskungörelses

föreskrifter örn avgränsningen mellan de olika anstaltstyperna.

Det av svenska stadsförbundets styrelse berörda spörsmålet örn statsbidrag

för steriliseringsfall torde, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, icke

böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Då ett bifall till vad jag ovan förordat torde påkalla ändring i de för

vissa sjukhus gällande föreskrifterna rörande legosängsavgifter för komplicerade

förlossningsfall, som överflyttas från förlossningsavdelning till annan

avdelning, lära bestämmelserna i fråga icke böra träda i kraft förrän den

1 januari 1944.

Från nu angivna utgångspunkter torde medelsbehovet för bidrag till

driften av förlossningsanstalter och väntehem under nästa budgetår kunna

uppskattas till omkring 1,600,000 kronor. Jag vill i detta sammanhang

nämna, att även 1941 års barnmorskeutredning framlagt ett förslag, som

berör grunderna för statens bidrag till den slutna förlossningsvården men

som med hänsyn till dess samband med barnmorskeväsendets ordnande

torde beha upptagas till behandling gemensamt med barnmorskeutredningens

övriga förslag. Ett bifall till detta förslag, på sätt jag i det följande förordar,

kommer dock icke att påverka medelsbehovet för den slutna förlossningsvården

under nästa budgetår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 138.

II. Reglering av tjänstebarnniorskornas arbets- och avlöningsförhållanden.

De grundläggande bestämmelserna rörande bammorskeväsendet innehållas

i lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

med däri den 20 december 1940 (nr 1053) vidtagen ändring. Vidare äro bestämmelser

givna i reglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor,

vilket reglemente ändrats genom kungörelser den 12 maj 1927 (nr

145), den 29 maj 1931 (nr 173), den 9 oktober 1931 (nr 343), den 24 september

1937 (nr 799), den 14 juni 1940 (nr 576) och den 20 december 1940 (nr 1054),

samt i reglementet den 24 september 1937 (nr 798) för barnmorskestyrelsema

i riket, vilket reglemente ändrats genom kungörelsen den 20 december 1940

(nr 1055). Av de ytterligare författningar, som röra bammorskeväsendet, må

här nämnas kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744) angående statsbidrag till

avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor m. m., med däri den

20 december 1940 (nr 1056) vidtagen ändring, kungörelsen den 24 september

1937 (nr 800) angående dyrtidshjälp åt vissa av kommun fast anställda barnmorskor

samt kungörelsen samma dag (nr 803) med vissa bestämmelser örn

tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst m. m.

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet av de sålunda meddelade

bestämmelserna återfinnes i propositionen å sid. 12 och 13.

1941 års barnmorskeutredning, som bestått av medicinalrådet J. T. Byttner,

ordförande, sekreteraren i svenska landstingsförbundet I. Dahlgren, överbammorskan

Ellen Erup, ledamoten av riksdagens andra kammare O. Isacsson

och förste provinsialläkaren i Östergötlands län N. H. Wänne, har den 23

mars 1942 avlämnat betänkande med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet

(statens off. utredn. 1942:17). Över betänkandet hava yttranden

avgivits av länsstyrelserna i samtliga län, efter hörande av förste provinsialläkarna,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, statens pensionsanstalt

och allmänna lönenämnden ävensom av landstingens förvaltningsutskott,

städerna utanför landsting, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, svenska barnmorskeförbundet, Sveriges läkareförbund efter

hörande av förste provinsialläkarnas förening, svenska provinsialläkareföreningen

och svenska stadsläkareföreningen, svenska läkaresällskapet efter

hörande av dess sektion för obstetrik och gynekologi samt svenska gynekologförbundet,

svenska barnläkareförbundet och svensk sjuksköterskeförening.

Utredningen, som med stöd av statistiska uppgifter rörande den öppna

förlossningsvården konstaterat, att tjänstebarnmorskornas arbetsbörda i den

öppna förlossningsvården successivt minskats, har föreslagit vissa provisoriska

åtgärder i syfte att öka tjänstebarnmorskornas användning, vilka åtgärder

innebära i huvudsak följande.

Distriktsbarnmorskorna skulle i vidare utsträckning än hittills användas

inom den slutna förlossningsvården samt den förebyggande mödravården. Vidare

skulle de, efter genomgången kompletteringskurs, tills vidare biträda vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

5

den förebyggande barnavården, intill dess distriktsvårdsorganisationen blivit

fullt utbyggd. Såsom en för barnmorskorna särskilt lämplig arbetsuppgift

angives härjämte att biträda barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll

av mödrahjälpen. Slutligen tänker sig utredningen, att distriktsbarnmorskornas

outnyttjade arbetskraft vid sjuksköterskebrist skulle tagas i anspråk för enklare

hemsjukvård under tjänsteläkares överinseende.

För att i möjligaste mån erhålla garantier för ett effektivare utnyttjande

av tjänstebarnmorskornas arbetskraft i enlighet med sålunda angivna riktlinjer

föreslås, att för varje landstingsområde respektive stad utanför landsting fastställes

en 10-års plan, vari bland annat den öppna förlossningsvården icke

skulle givas större omfattning än som fordras i förhållande till den slutna

vårdens utbyggande. Bedömningen av antalet behövliga distriktsbarnmorsketjänster

förutsattes ske centralt genom medicinalstyrelsen, medan respektive

huvudmän skulle äga fritt bestämma befattningshavarnas stationsort och

tjänstgöringsförhållanden. I anslutning härtill föreslås en reglering av tjänstebarnmorskornas

löne- och pensionsförmåner.

Beträffande förslagets detaljer och innehållet av däröver avgivna yttranden

hänvisar utskottet till propositionen, sid. 18—49.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1942 beräknat statens

kostnader för avlöningar till distriktsbarnmorskorna under nästa budgetår

och därvid uppskattat medelsbehovet under förutsättning av oförändrade

grunder till 2,800,000 kronor och under antagande, att barnmorskeutredningens

förslag helt genomfördes från och med nästa budgetår, till 3,200,000

kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Det har länge varit ett känt faktum, att trots en fortgående reglering av

barnmorskedistrikten tjänstebarnmorskornas arbetsbörda i den öppna förlossningsvården

successivt minskats, i huvudsak beroende på ett alltmer ökat

anlitande av den slutna formen av förlossningsvården. Denna utveckling,

som grundar sig på såväl medicinska som sociala indikationer, föranledde

på sin tid befolkningskommissionen att föreslå vissa åtgärder i syfte att

underlätta ett utnyttjande av tjänstebarnmorskorna främst inom den slutna

förlossningsvården och den förebyggande mödravården men även provisoriskt

inom den förebyggande barnavården. Befolkningskommissionens förslag,

som finnas närmare redovisade i Kungl. Maj:ts proposition nr 39 till 1937

års riksdag, godtogos i allt väsentligt av statsmakterna utom beträffande

barnmorskeutbildningen och viss därtill knuten lönereglering.

1941 års bammorskeutredning, vilken tillkommit efter framställning av

1941 års riksdag, har funnit, att hittills vidtagna åtgärder icke varit

tillfyllest för att bereda tjänstebarnmorskorna full sysselsättning och i

övrigt åvägabringa tillfredsställande förhållanden på förlossningsvårdens

område. Barnmorskeutredningen har därför framlagt förslag till ytterligare

åtgärder, vilka i stort sett kunna sägas innebära ett fullföljande och

en komplettering av tidigare uppdragna riktlinjer samt i väsentliga delar

hava karaktären av provisorium i avbidan på distriktsvårdens utbyggande

och en samordnad utbildning för barnmorskor och sjuksköterskor.

För egen del har jag genom den verkställda utredningen blivit övertygad

om att ytterligare åtgärder erfordras för att skapa tillfredsställande arbets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

och avlöningsförhållanden för tjänstebarnmorskorna. Jag kan ock i huvudsak

ansluta mig till de förslag, som barnmorskeutredningen i sådant syfte

framlagt. I vissa delar har jag dock ansett mig böra förorda jämkningar i

de sakkunnigas förslag, på sätt av det följande framgår.

Yad först angår samarbetet mellan den öppna och slutna förlossningsvården

framgår av utredningen, att distrikts- och reservbarnmorskorna

redan i icke ringa utsträckning utnyttjas för biträde vid förlossningar

å anstalt. Nära en tredjedel av samtliga förlossningar å anstalt ornbesörjes

sålunda för närvarande av dylika barnmorskor. Förhållandena äro

emellertid mycket olika i olika landstingsområden; i flertalet landstingsområden

finnes alltjämt utrymme för ett vidgat anlitande av tjänstebarnmorskor

i den slutna förlossningsvården.

I likhet med barnmorskeutredningen anser jag, att denna väg bör i första

hand beträdas, när det gäller att bereda tjänstebarnmorskorna ökad sysselsättning.

Uppenbarligen får man härvidlag gå fram med försiktighet i sådana

delar av landet, där avstånden till närmaste förlossningsanstalt och distriktsbarnmorskas

stationsort äro avsevärda. Såsom allmän regel måste gälla, att

i områden, där annan lättillgänglig vård icke står till buds, allmänhetens

berättigade anspråk på förlossningshjälp i hemmen icke får eftersättas. Å

andra sidan synes, på sätt av barnmorskeutredningen och i vissa yttranden

framhållits, för sådana delar av landet, där avstånden så medgiva, en koncentration

av förlossningsvården till anstalter av olika typer böra eftersträvas,

från vilka sedan även förlossningshjälp i barnaföderskas hem skulle tillhandahållas.

En utveckling efter denna linje torde kunna i hög grad underlättas,

därest ökade möjligheter till bidrag av statsmedel för resor i samband

med förlossning beredes. Jag återkommer därtill i ett senare avsnitt.

Såsom förut nämnts, har barnmorskeutredningen i syfte att främja samarbetet

mellan sluten och öppen förlossningsvård föreslagit upphävande av

kungörelsen nr 384/1941. Enligt denna kungörelse nedsättes statsbidraget

till driften av förlossningsavdelningar vid lasarett och sjukstugor samt förlossningshem

örn minst sex vårdplatser med 1 krona per underhållsdag, dock

med högst 2,100 kronor för år, därest barnmorskebefattning vid anstalten

under mer än tre månader av ett kalenderår uppehållits av tjänstebarnmorska.

Uppehälles flera anstaltsbarnmorskebefattningar på enahanda sätt,

ökas avdraget till 1 krona 50 öre per underhållsdag, dock högst till 4,200 kronor

för år. Denna bestämmelse, vilken avser att förhindra en ren dubblering av

statsbidrag till en och samma vårdform, har enligt utredningen medfört, att

huvudmännen i stor utsträckning undvika att anlita tjänstebarnnrorskor å

anstalt för längre tid än tre månader per år och anstaltsbarnmorskebefattning.

Då ifrågavarande avdragsbestämmelser varit i tillämpning allenast sedan

den 1 januari 1941, torde ännu tillräckligt underlag saknas för ett tillförlitligt

bedömande av deras konsekvenser beträffande samarbetet mellan den

öppna och slutna vården, å andra sidan torde det vara uppenbart, att

nämnda samarbete skulle avsevärt befrämjas, därest avdragsbestämmelserna

upphävdes eller väsentligt mildrades. Med hänsyn till vikten av att i rådande

läge underlätta ett vidgat anlitande av tjänstebarnmorskorna i den slutna förlossningsvården

är jag för min del benägen att — med bibehållande i princip

av skyldigheten att vidkännas visst avdrag i de fall, varom nu är fråga —

förorda en ändring av gällande bestämmelser i förevarande syfte. Härvid

synes det mig lämpligast, att i anslutning till vad statskontoret i sitt yttrande

ifrågasatt överföra avdragsskyldigheten från att avse statens bidrag till förlossningsanstalterna

till att gälla statsbidraget till tjänstebarnmorskornas avlöning.

I sådant hänseende vill jag förorda, att vederbörande huvudman

för varje tjänstebarnmorska, som utöver en tid av tre månader av ett och samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

7

kalenderår biträder å förlossningsavdelning vid lasarett eller sjukstuga eller

förlossningshem om minst sex vårdplatser, skall vidkännas ett avdrag å statsbidraget

till barnmorskans avlöning, som motsvarar hälften av dennas av statsmakterna

bestämda kontanta lön under återstående tid för barnmorskans tjänstgöring

å anstalten. Det skulle åligga huvudmännen att under nämnda tid svara

för denna del av barnmorskas avlöning. Med en dylik bestämmelse torde avsedd

effekt kunna uppnås, samtidigt som huvudmännens intresse att medverka

till en successiv minskning av tjänstebarnmorskornas antal vidmakthålles. Ett

bifall till vad jag sålunda förordat innebär, att bestämmelserna örn avdrag i

kungörelsen nr 384/1941 upphävas och ersättas med en föreskrift av nyss angiven

innebörd i kungörelsen angående statsbidrag till avlöning åt distriktsoch

reservbammorskor m. m. I sak medför förslagets genomförande en viss

ökning av statens utgifter till förmån för huvudmännen. Storleken av densamma

kan icke för närvarande angivas; det torde dock icke vara sannolikt, att

den kommer att mera avsevärt påverka anslagsbelastningen.

Utredningens förslag örn ökat anlitande av distriktsbarnmorskorna i

förebyggande mödravård har så gott som enhälligt tillstyrkts i de avgivna

yttrandena. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag

härutinnan. En del organisatoriska detaljer, som påpekats i några yttranden,

torde böra beaktas vid uppgörande inom de olika landstingsområdena av

planer beträffande förlossningsvårdens rationella ordnande.

I fråga örn distriktsbarnmorskornas deltagande i den förebyggande

barnavården har utredningen föreslagit, att de därför lämpade barnmorskor,

som icke äro tillräckligt sysselsatta inom den egentliga förlossningsvården,

skola tagas i anspråk inom barnavården under övergångstiden,

innan distriktsvårdsorganisationen nått sin fulla utbyggnad. Utredningen

förutsätter, att en intim samverkan skall kunna komma till stånd mellan

distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor inom detta arbetsfält på sådant

sätt, att där distriktssköterskan icke medhinner barnavården inom sitt distrikt,

barnmorskan skall kunna svara för densamma i behövlig utsträckning. Utredningen

kräver emellertid, att barnmorskorna före deltagande i barnavården

skall genomgå en kompletteringskurs i barnavård.

Gentemot utredningens förslag har i vissa yttranden uttalats tvekan om

lämpligheten av att anlita barnmorskor i en vårdform, som principiellt ansetts

böra vara förbehållen distriktssköterskorna. För egen del har jag

tidigare uttryckligen avvisat den från barnmorskehåll framförda tanken att

med anlitande av barnmorskorna mera permanent tillgodose ifrågavarande

arbetsuppgifter, därvid jag särskilt understrukit vikten av största möjliga

enhetlighet i det socialhygieniska arbetet ute i orterna. Samtidigt ansåg jag

mig emellertid böra såsom en provisorisk anordning, godtaga, att barnmorskorna

deltoge i det förebyggande barnavårdsarbetet företrädesvis i de

län, där distriktsvården icke alls eller blott i ringa utsträckning utbyggts.

Det ståndpunktstagande, åt vilket jag sålunda tidigare givit uttryck, finner

jag mig icke ha anledning frånträda. Härav följer, att jag i huvudsak kan

godtaga utredningens för en övergångstid avsedda förslag på denna punkt.

Förslaget att barnmorskorna skulle kunna anlitas som biträden åt barnavårdsnämnderna

vid utredning och kontroll av mödrahjolpen finner

jag ändamålsenligt. Alla barnmorskor torde emellertid, såsom i vissa yttranden

framhållits, icke vara lämpade för ett dylikt uppdrag. Prövningen

härav torde böra ankomma på vederbörande barnavårdsnämnd efter samråd

mod mödrahjälpsnämnden. Det torde vara lämpligt att i samband med de

kompletteringskurser, som äro avsedda att anordnas för barnmorskorna i

barnavård, lämnas viss undervisning rörande gällande bestämmelser och

praxis för mödrahjälpens utgående. Kostnaderna för barnmorskornas resor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 138.

i mödrahjälpsärenden torde få bestridas enligt samma grunder, som jag i det

följande förordar beträffande hembesök i mödravård. Några större merkostnader

torde icke åsamkas statsverket härigenom, då i flertalet fall kontroll av

mödrahjälp och hembesök för förebyggande mödravård lära kunna utföras

under en och samma resa.

Gentemot utredningens förslag att under viss övergångstid anlita distriktsbarnmorskorna

jämväl inom hemsjukvården har man vid remissbehandlingen

ställt sig mera betänksam, icke minst ur smittosynpunkt, och påyrkat

noggranna föreskrifter med avseende på förmannens rätt att använda

barnmorskorna för detta ändamål. För egen del finner jag i likhet med medicinalstyrelsen

särskilt den kroniska hemsjukvården vara ett lämpligt arbetsfält

för barnmorskorna till dess distriktsvården blivit så utbyggd, att den

kan omhändertaga även de kroniska fallen. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen

att utfärda närmare föreskrifter rörande barnmorskornas användning

inom förevarande verksamhetsfält med beaktande av bland annat

smittosynpunkten. Kostnaderna för barnmorskornas resor i hemsjukvården

torde böra ersättas av huvudmannen enligt samma regler, som nu gälla för

distriktssköterskas besök i den sjukes hem.

För att organisatoriskt underlätta ett realiserande av det sysselsättningsprogram

för tjänstebarnmorskorna, för vilket jag sålunda redogjort,

har utredningen förordat, att nuvarande indelning av sjukvårdsområdena i

distrikt slopas och att i stället hela landstingsområdet respektive staden

utanför landsting regelmässigt skall utgöra ett barnmorskedistrikt, i vilket

erforderligt antal tjänstebarnmorskor skola tjänstgöra. En fortsatt avveckling

av överflödiga befattningar förutsättes ske på det sättet, att uppkommande

vakans å distriktsbarnmorskebefattning skall anmälas till medicinalstyrelsen,

som har att avgöra, huruvida befattningen får återbesättas eller

ej. Däremot skall huvudmannen lämnas frihet att bestämma befattningshavarnas

stationsort och tjänstgöringsförhållanden. Tjänstebarnmorska skall

vara skyldig underkasta sig såväl förflyttning till annan stationsort som vid

förefallande behov tillfällig tjänstgöring å annan ort, vid äventyr att hon

eljest måste avgå. Nuvarande särställning för reservbarnmorska skall upphöra

och i reglerad tjänst anställd dylik befattningshavare överföras till distriktsbarnmorska.

Till grund för regleringen av hithörande förhållanden under

de närmaste tio åren skall läggas en av barnmorskestyrelserna upprättad

plan, vars godkännande av medicinalstyrelsen skall utgöra villkor för statsbidrags

utgående.

Mot vad sålunda föreslagits synas mig några mera vägande erinringar icke

kunna riktas. Härvid förutsätter jag, att nödig försiktighet iakttages beträffande

indragning av tjänster i mera glest befolkade eller ur kommunikationssynpunkt

avlägset liggande delar av landet ävensom att vid ifrågakommande

förflyttningar, i den mån så lämpligen kan ske, hänsyn tages till

barnmorskas ålder och familjeförhållanden. Å andra sidan bör förflyttningsskyldigheten

i princip icke vara begränsad till vederbörande landstingsområde

eller stad utanför landsting. Därest förflyttning till annat sjukvårdsområde

från det allmännas synpunkt befinnes önskvärd och möjlig,

bör denna kunna ske utan befattningshavarens samtycke. Beslutanderätten

härutinnan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang

erinra om vikten av att vid tillsättning av barnmorsketjänster tillses, att

anställningsvillkoren utformas så att de icke lägga hinder i vägen för förflyttning.

Distriktsbarnmorskornas principiella skyldighet att tjänstgöra inom hela

landstingsområdet har uppkallat några remissinstanser att påyrka införandet

av arbetstidsreglering för barnmorskorna. Ehuru en sådan reglering i och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138. J

för sig vore önskvärd, torde ett genomförande därav stöta på betydande

svårigheter på grund av den oregelbundna beskaffenheten av barnmorskornas

arbete. I anslutning härtill vill jag betona, att ett upphävande av nuvarande

lokala distriktsindelning närmast är avsett att underlätta för huvudmannen

att vid påfallande behov dirigera tjänstebarnmorska från ort till annan men

däremot icke att medgiva frihet för allmänheten att anlita vilken barnmorska

som helst i sjukvårdsområdet. Även framdeles torde det bli erforderligt att

primärt uppdraga vissa geografiska gränser för tjänstebarnmorskornas verksamhet,

som normalt skola beaktas av såväl allmänheten som tjänsteläkaren

vid påkallande av biträde av barnmorska. En ändring av dessa gränser skulle

emellertid hädanefter icke behöva underställas medicinalstyrelsens prövning.

Detsamma torde i enlighet med utredningens förslag även böra gälla ändring

av tjänstebarnmorskas stationsort. Innan en dylik eller annan större förändring

i barnmorskornas tjänstgöringsförhållanden vidtages, bör emellertid

vederbörande förste provinsialläkare beredas tillfälle att yttra sig, därest han

icke är ledamot av barnmorskestyrelsen. Givetvis bör dennes sakkunskap anlitas

även vid uppgörande av förslag till förenämnda tioårsplaner. Iakttages

detta, torde anledning icke föreligga att, på sätt i vissa yttranden påyrkats,

föreskriva obligatoriskt medlemskap för förste provinsialläkaren i barnmorskestyrelsen.

I några yttranden har påkallats ett närmare angivande av vem som, i händelse

barnmorskans distrikt kommer att sammanfalla med landstingsområdet,

blir att anse såsom distriktsbarnmorskans närmaste förman. Det förefaller

mig i sådant hänseende lämpligt, att den tjänsteläkare, inom vars distrikt

barnmorskan har sin stationsort, skall vara att anse som dylik förman.

I fråga örn tjänstebarnmorskornas avlöningsförhållanden

innebär utredningens förslag som tidigare nämnts, att den kontanta grundlönen

skulle för samtliga barnmorskor höjas från 1,500 till 1,800 kronor för

år samt att till dem utgående ålderstillägg skulle höjas från 100 till 180 kronor.

Därjämte skulle utgå rörliga tillägg och kristillägg enligt de för statens

tjänstemän gällande grunder. Härvid har förutsatts, att den särskilda ersättning

av statsmedel, som för närvarande tillkommer tjänstebarnmorska för

biträde vid mer än 25 förlossningar eiler i förebyggande barnavård, skulle

bortfalla. Likaså har utredningen räknat med att några kontanta^ lönetillskott

från huvudmännen icke längre skola bli erforderliga. Naturaförmånerna skulle

däremot lämnas orubbade.

Utredningens förslag härutinnan har såtillvida redan genomförts, att 1942

års riksdag i anledning av väckta motioner beslöt tillerkänna distrikts- och

reservbarnmorskorna en provisorisk avlöningsförstärkning i form av rörligt

tillägg och kristillägg enligt statliga grunder å de med statsmedel bestridda

kontanta löneförmånerna, att utgå från och med den 1 juli 1942 intill dess

en blivande lönereglering för ifrågavarande barnmorskor trätt i kraft. I realiteten

återstår sålunda endast att taga ställning till övriga delar av utredningens

löneregleringsförslag. _ o ...

1 princip har jag intet att erinra mot förslaget i dessa delar. Då tjänstebarnmorskorna

vid ett genomförande av vad jag i det föregående förordat

beträffande deras arbetsförhållanden i det stora hela kunna beräknas få full

sysselsättning, torde en enhetlig reglering av deras löner få anses vara motiverad.

En dylik reglering torde i sin man även vara ägnad att underlätta en

omflyttning av tjänstebarnmorskorna i arbctsreglGrande syfte, icke minst när

det galler överflyttning från ett sjukvårdsområde till ett annat. Ur kostnadssynpunkt

torde förslaget i allt väsentligt innebära en överflyttning av utgifter

från huvudmännen till staten, enär huvudmännens nuvarande tillskott till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 138.

barnmorskornas grundlön oell ålderstillägg avsetts skola bortfalla. Jag vill erinra

om att dylika tillägg, enligt vad den verkställda utredningen utvisar,

utgått i samtliga landstingsområden utom fyra. Under sådana förhållanden

anser jag mig böra tillstyrka utredningens förslag härutinnan. Jag vill

emellertid förutskicka, att ett genomförande av förslaget kan komma att medföra

en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster i de fall, där de

uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer än 25 förlossningar

eller i förebyggande barnavård och samtidigt åtnjutit lönetillskott

från huvudmännen. I någon mån torde en dylik minskning komma att uppvägas

genom en jämnare fördelning av arbetsbördan barnmorskorna emellan

och den förbättring av pensionsförmånerna, som förslaget medför. I vissa fall,

där barnmorskan redan nu måste anses hava full sysselsättning, torde dock

billigheten tala för att hon personligen tillätes behålla viss del av huvudmännens

nuvarande tillskott. Avgörandet härutinnan torde böra tillkomma

huvudmännen själva.

Såsom villkor för statsbidrag hava utredningsmännen föreslagit, att distriktsbarnmorskorna

skulle inordnas under landstingens tjänstereglementen och

aärmed bland annat komma i åtnjutande av fri sjukvård, vilket för närvarande

endast är fallet i ett fåtal landstingsområden. Gentemot förslaget på denna

punkt ha vissa erinringar framställts i de avgivna yttrandena. För egen del

finner jag det tveksamt, om ett genomförande härav skulle leda till den av

utredningen avsedda enhetligheten beträffande barnmorskornas avlöningsförmåner.

Ur denna synpunkt anser jag icke påkallat att föreskriva skyldighet

för huvudmannen att inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen

utan synes Kungl. Majit -— liksom hittills — böra i första hand bestämma

de förmåner, som skola tillkomma distriktsbarnmorskorna i fråga örn avlöning

under semester och annan ledighet m. m. Beträffande frågan örn fri

sjukvård anser jag i likhet med utredningen det vara rimligt, att barnmorskorna

tillerkännas sådan förmån på huvudmannens bekostnad, varvid

de grunder, som fastställts för övriga befattningshavare inom sjukvårdsområdet,

torde böra gälla.

I likhet med utredningen utgår jag från att de tjänstebarnmorskorna tillkommande

naturaförmånerna skola tills vidare bibehållas oförändrade.

Jag är sålunda icke beredd att nu till prövning upptaga de önskemål örn

ändring av dessa förmåner, som framställts i vissa yttranden. Ej heller anser

jag tidpunkten lämplig att nu utfärda normerande föreskrifter örn inredningen

och utrustningen av barnmorskas bostad. Däremot anser jag mig

böra biträda svenska barnmorskeförbundets yrkande, att barnmorskorna skola

kostnadsfritt tillhandahållas erforderliga förbrukningsartiklar icke blott för

förlossningsvården utan även för de uppgifter i övrigt, som hon kan komma

att fullgöra.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1944. För

den händelse plan för förlossningsvårdens tillgodoseende ''dessförinnan icke

hunnit bliva fastställd inom vissa sjukvårdsområden, torde Kungl. Majit

böra äga. meddela erforderlig dispens för åtnjutande av statsbidrag enligt de

nya bestämmelserna.

De av utredningen förordade vidgade arbetsuppgifterna för distriktsbarnmorskorna

ävensom de ändrade grunderna för barnmorskornas avlöning föranleda

vissa ändringar i lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Jag torde senare i dag få anmäla förslag till förordning örn anställande av

distriktsbarnmorska m. m. Frågan om reglering av distriktsbarnmorskornas

pensionsförmåner kommer, som jag tidigare berört, att anmälas i annat sammanhang.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

11

Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, kommer

detta nied hänsyn till den föreslagna tidpunkten för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande icke att påverkas av dessa. Vid sådant förhållande torde anslaget

i enlighet med medicinalstyrelsens beräkningar kunna för nästa budgetår

begränsas till 2,800,000 kronor.

III. Barnmorskornas utbildning.

1941 års barnmorskeutredmng har i utbildningsfrågan anslutit sig till det

tidigare av befolkningskommissionen framlagda förslaget, som utredningen

funnit i allt väsentligt kunna fortfarande läggas till grund för utbildningens

anordnande.

För tjänstebarnmorskornas anlitande i den vidgade omfattning, som utredningen

förordat under övergångstiden, anser utredningen kompletterande

utbildning nödvändig allenast när det gäller den förebyggande barnavården.

För meddelande av sådan kompletterande utbildning föreslår utredningen,

att ett antal tremånaderskurser med 10 barnmorskor i varje kurs anordnas

vid olika anstalter.

I fråga örn de med kursernas anordnande förenade kostnaderna förordar utredningen,

att av statsmedel bestridas kostnader för lärararvoden, beräknade

efter 30 kronor per föreläsningstimme, d. v. s. 600 kronor per kurs och dessutom

kostnader för expenser, beräknade till 125 kronor per kurs. Några stipendier

förutsättas icke skola utgå. Resekostnad och eventuellt behövlig traktamentsersättning

för kursdeltagare anses böra påvila huvudmannen. Utredningen

har utgått från att barnmorskorna i regel skola erhålla åtminstone

fri kost vid det sjukhus, dit kursen är förlagd, med hänsyn till det biträde

i sjukhusarbetet, som de under kurstiden prestera.

Statens sammanlagda kostnad för tio kurser skulle i enlighet härmed bliva

7,250 kronor.

Yttrandena över denna del av utredningens förslag redovisas i propositionen

å sid. 59 och 60.

Departementschefen har anfört följande.

Frågan angående omläggning av barnmorskeutbildningen enligt

befolkningskommissionens förslag var uppe till behandling vid 1937

års riksdag. Jag framhöll därvid, att befolkningskommissionen vid planläggningen

av utbildningen syntes hava räknat med ett mera stadigvarande användande

av barnmorskorna i förebyggande barnavårdsarbete vid sidan av

distriktssköterskorna, vilket vore ägnat att äventyra enhetligheten i detsamma.

Vidare ställde jag mig betänksam mot den förlängning av utbildningstiden,

som förslaget innebure, samt uttalade farhågor för att rekryteringskretsen

till barnmorskeyrket komme att begränsas på ett icke önskvärt sätt till följd

av de högre inträdesfordringarna vid sjuksköterskeskolorna. Slutligen betonade

jag, att man med hänsyn till det förhållandevis stora antalet barnmorskor

i landet icke hade anledning att räkna med något större nyrekryteringsbehov

under de närmaste tio åren. På dessa skäl fann jag mig för det

dåvarande icke kunna biträda befolkningskommissionens förslag i denna del.

Riksdagen ansåg för sin del, att behov av en förbättrad barnmorskeutbildning

förelåge, men hyste betänkligheter mot att under dåvarande förhållanden

vidtaga en så genomgripande omläggning, som kommissionens för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 138.

slag avsåge. En dylik åtgärd syntes riksdagen bland annat ägnad att skärpa

svårigheterna för de redan anställda distriktsbarnmorskorna att erhålla

sysselsättning i den slutna vården. Riksdagen anslöt sig därför till Kungl.

Maj:ts ståndpunkt i denna fråga.

De motiv, som sålunda lågo till grund för statsmakternas avvisande

hållning i utbildningsfrågan, kunna i det stora hela alltjämt sägas äga giltighet.

Visserligen har under den därefter förflutna tiden utvecklingen lett

till en väsentlig utjämning av tidigare förefintlig skillnad i rekryteringshänseende

mellan de inträdessökande vid barnmorskeläroanstalterna och

sjuksköterskeskolorna, men man kan likväl icke undgå att ställa sig betänksam

mot att under nu rådande förhållanden vidtaga en obligatorisk förlängning

av utbildningstiden för barnmorskorna i den omfattning, som befolkningskommissionens

förslag innebär. Härtill kommer, att full klarhet rörande

målsättningen för den vidgade barnmorskeutbildningen ännu icke kan anses

föreligga.

Obestridligen skulle genom den föreslagna omläggningen den slutna barnbördsvårdens

krav på ökad sjuk vårdsutbildning bliva tillgodosett och ett

nära samarbete mellan den slutna och öppna barnbördsvården väsentligt

underlättas. En kombinerad sjuksköterske- och barnmorskeutbildning skulle

även möjliggöra ett vidgat, mera stadigvarande användande av barnmorskorna i

den förebyggande hälsovården samt hemsjukvården, särskilt vården av de kroniskt

sjuka. Hur långt barnmorskeutredningen i detta hänseende syftat framgår

ej av betänkandet utom beträffande avlägset liggande distrikt (ödemarksdistrikt

eller öar), där barnmorskans och distriktssköterskans arbetsuppgifter

tänkts kunna sammanföras till en befattningshavare. Att märka är

emellertid, att omkring 35 procent av barnaföderskorna fortfarande förlösas

i det egna hemmet, och det torde draga en avsevärd tid, innan den slutna

förlossningsvården blir så utbyggd, att den öppna förlossningsvården kan i

görligaste mån tillgodoses därifrån, t. ex. genom stationering av två barnmorskor

vid smärre anstalter. Även när så skett, lärer stora områden av

landet återstå, som icke kunna betraktas som ödemarksdistrikt i egentlig

bemärkelse men där förlossningsvården likväl torde få tillgodoses genom fristående

tjänstebarnmorskor. Jämväl i dessa fall synes man, därest principen

örn enhetlighet i hälsovårdsarbetet skall upprätthållas, få sörja för att tillräckligt

antal barnmorskeutbildade distriktssköterskor stå till förfogande.

Befolkningskommissionens förslag är emellertid icke så avvägt, att det kan

utan vidare läggas till grund för en kombinerad barnmorske-distriktssköterskeutbildning.

Från nyss angivna utgångspunkter synes det mig böra

övervägas, huruvida icke en utvidgad barnmorskeutbildning bör ordnas

efter två parallella linjer, varav den ena skulle avses för utbildning i

förlossningsvård företrädesvis å anstalt och den andra skulle bilda direkt

grundval för utbildning till kombinerad barnmorske-distriktssköterska. Härigenom

bör den praktiska utbildningen för den slutna och den öppna

vården kunna var för sig bättre tillrättaläggas, samtidigt som utbildningstiden

för vinnande av kompetens som barnmorska-distriktssköterska, torde kunna

begränsas till omkring 4 år. Möjligen kan det ock befinnas ändamålsenligt,

att, innan fullständig omläggning sker, vid endera av anstalterna anordna en

eller flera försökskurser i syfte att pröva olika program för den praktiska

utbildningens sammansättning och anordnande. Det torde böra uppdragas

åt medicinalstyrelsen att i samråd med ledningen för barnmorskeläroanstalterna

och vissa sjuksköterskeskolor verkställa närmare utredning i detta

hänseende och inkomma med det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I avbidan härå torde med vidare åtgärder för barnmorskeutbildningens omläggning

böra anstå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

13

Mot anordnande av kompletteringskurser i barnavård för nu anställda

barnmorskor i huvudsaklig anslutning till barnmorskeutredningens

förslag har jag intet att erinra, Vid urvalet av barnmorskor till dessa kurser

torde böra beaktas vad därutinnan anförts av bland andra förste provinsialläkaren

i Västmanlande län. De barnmorskor, som befinnas lämpliga för

ändamålet, böra vara skyldiga att efter anvisning av medicinalstyrelsen

genomgå dylik kurs. Jag förutsätter härvid, att sådan barnmorska skall äga

rätt att på statens bekostnad åtnjuta oavkortad lön under utbildningstiden,

medan resekostnader och erforderlig traktamentsersättning i enlighet med

utredningens förslag torde böra påvila huvudmannen. De beräknade kostnaderna

i övrigt ha icke givit mig anledning till annan erinran än att arvodena

till lärarna som regel synas mig böra begränsas till 25 kronor per timme.

Den närmare planläggningen av kurserna torde böra ankomma på medicinalstyrelsen.

Man synes böra räkna med att kurserna skola kunna taga

sin början i januari 1944.

För ändamålet torde för nästa budgetår böra äskas ett reservationsanslag

av 7,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare

bestämmelser rörande anslagets användning.

IV. Bidrag till förebyggande mödra- oell barnavård.

Bestämmelserna rörande bidrag till förebyggande mödra- och barnavård

finnas innefattade i kungörelsen i ämnet den 21 juli 1937 (nr 745), med däri

genom kungörelser nr 265/1939, 1057/1940 och 676/1942 vidtagna ändringar.

Enligt sagda bestämmelser bedrives hithörande verksamhet vid dels s. k.

mödra- och barnavårdscentraler, med för ändamålet särskilt anställd personal,

samt dels s. k. mödra- och barnavårdsstationer, förlagda till tjänsteläkarnas

mottagningslokaler eller till andra för ändamålet lämpliga lokaler,

och med distriktssköterska eller distriktsbarnmorska som biträde. Denna

verksamhet avses kompletterad med en allmän upplysningsverksamhet under

ledning av medicinalstyrelsen och de lokala huvudmännen.

Statsbidrag utgår dels med ett engångsbelopp till inredning och utrustning

av lokaler för mödra- och barnavårdscentraler intill hälften av den

verkliga kostnaden, dock högst 1,000 kronor för varje central, dels och med

ett årligt belopp till arvoden åt läkare, sjuksköterskor och barnmorskor, vilka

sysselsättas i verksamheten, ävensom till resekostnader för hembesök avseende

spädbarn å landsbygden. Bidraget till arvoden utgår för läkare med

högst 2,000 kronor, för sjuksköterskor och barnmorskor vid mödravårdscentral

av typ I med högst 500 kronor, för sköterska vid barnavårdscentral

av typ I samt mödra- och barnavårdscentral av typ II med högst 1,000

kronor jämte ålderstillägg samt för distriktsbarnmorska, som med tillstånd

av medicinalstyrelsen deltager i förebyggande barnavård, med 300 kronor,

llesebidraget utgår med högst 70 procent av sammanlagda resekostnaden

inom respektive landstingsområde. Några generella grunder för bidrag till

den allmänna upplysningsverksamheten hava icke fastställts.

Den förebyggande barnavården, som tidigare allenast omfattat barn upp

till ett års ålder, har från och med innevarande budgetår utvidgats att avse

barn upp till två års ålder. Från samma tid lia vidare statsbidragsgrunderna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 138.

andrats så, att bidraget till barnavårdscentralen beräknas efter antalet barn,

som står under hälsokontroll, och ej såsom förut efter invånarantalet, samt att

bidrag utgår jämväl för mottagningar utom stationsorten, s. k. mödra- och

barnavårdsfilialer.

För innevarande budgetår har härjämte under förevarande anslag beräknats

medel till bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget, 600,000 kronor, må

jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1942 till de olika ändamålen användas

följande belopp:

Bidrag till inredning och utrustning av centraler, högst...... kronor 15,000

Bidrag till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl., förslagsvis » 500,000

Bidrag till resor för förebyggande barnavård, förslagsvis .... » 35,000

Bidrag till upplysningsverksamhet, högst...................... » 35,000

Bidrag till specialutbildning av barnsjuksköterskor, högst.... » 15,000

Summa kronor 600,000

I en den 16 november 1942 dagtecknad promemoria har medicinalstyrelsen

fi andag! förslag rörande medelsbehovet till ifrågavarande ändamål under

nästa budgetår.

For bidrag till inredning och utrustning av centraler anser styrelsen ett

belopp av 10,000 kronor tillfyllest.

Posten bidrag till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl. beräknar styrelsen

för nästa budgetår till 500,000 kronor under förutsättning av nuvarande

bestämmelser med den ändringen, att statsbidraget till mödravårdscentralerna

föreslås utgå i förhållande till antalet kontrollerade individer och icke efter

invånarantal. Dock föreslås posten uppräknad med dels 175,000 kronor, motsvarande

kostnaderna för ytterligare utbyggnad av den förebyggande mödraoch

barnavården enligt av 1942 års riksdag antagna grunder samt dess påbörjande

inom län, där sådan verksamhet saknas, och dels 40,000 kronor motsvarande

kostnaderna för utvidgning av den förebyggande barnavården att

omfatta barn upp till 3 års ålder. Medelsbehovet under denna post skulle

således bli 715,000 kronor.

Vidare föreslår styrelsen en omläggning och intensifiering av den förebyggande

mödravården så, att densamma även skulle omfatta ambulant behandling

av under havandeskapet uppkommande komplikationer, samt i anslutning

härtill även en omläggning av grunderna för ersättning till de inom

mödra- och barnavården arbetande läkarna av innebörd att de nu utgående

fixa ersättningsbeloppen skulle utbytas mot en ersättning, som varierade

med besöksfrekvensen. Styrelsen föreslår även en höjning av statsbidraget

till sjuksköterska vid mödravårdscentral av typ I med 500 till 1,000 kronor.

Slutligen föreslår styrelsen inrättande av sociala kuratorer i rikets tre största

städer. — Vid bifall till samtliga dessa förslag skulle medelsbehovet uppgå

till 1,337,000 kronor under nästa budgetår.

Till bidrag till resor för förebyggande barnavård beräknar styrelsen 65,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138. 15

kronor oell hemställer att medlen även finge anlitas för statsbidrag till resor

för förebyggande mödravård på landsbygden.

För bidrag till upplysningsverksamhet beräknar styrelsen 50,000 kronor

och för bidrag till specialutbildning av barnsköterskor 15,000 kronor.

Sammanlagda medelsbehovet skulle enligt dessa beräkningar uppgå till

1,677,000 kronor för nästa budgetår.

Över medicinalstyrelsens framställning hava yttranden avgivits av statskontoret,

1941 års befolkningsutredning samt styrelserna för svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska provinsialläkareföreningen

och svenska stadsläkareföreningen (propositionen sid. 70—75).

Departementschefen har anfört följande.

Den förebyggande mödra- och barnavården har alltsedan verksamhetens

början år 1938 utbyggts i snabb takt och planer för verksamheten äro numera

godkända för samtliga län. Verksamheten har jämväl efter hand intensifierats.

Senast vid 1942 års riksdag fattades beslut i sådant syfte.

Därvid beslöts, bland annat, en ändring av principerna för statsbidrag till

barnavårdscentraler i så måtto, att till grund för antalet statsbidragsberättigade

centraler skulle läggas det antal barn, som stöde under hälsokontroll,

i stället för såsom tidigare invånarantalet. Vidare utsträcktes verksamheten

till att omfatta jämväl barn mellan 1 och 2 år, varjämte möjlighet bereddes

att erhålla statsbidrag till flera mottagningar vid mödra- och barnavårdsstationerna

samt till s. k. mödra- och barnavårdsfilialer.

Medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag innebär i första hand en ändring

av grunderna för statsbidrag till mödravårdscentralerna till principiell

överensstämmelse med motsvarande bidrag till barnavårdscentralerna, d. v. s.

att det sammanlagda bidraget skall beräknas efter antalet kontrollerade individer

i stället för efter invånarantalet, varvid en central med en veckomottagning

avses kunna ombesörja kontrollen av omkring 250 mödrar per

år. Vidare bär styrelsen föreslagit en utvidgning av barnavården till att

omfatta barn upp till 3 år.

Båda dessa förslag ligga helt i linje med de beslut, som fattades vid

föregående års riksdag. Någon anledning att i förevarande hänseende tilllämpa

olika beräkningsgrunder för statsbidrag till mödravårdscentraler och

för barnavårdscentraler torde icke föreligga. Jag tillstyrker därför styrelsens

förslag i denna del. Jag anser starka skäl även tala för att verksamheten

utbygges till att avse barn mellan 2 och 3 år. Speciellt under nuvarande

försörjningsförhållanden synes en fortlöpande kontroll av småbarnen

vara värdefull. Jag biträder på den grund styrelsens förslag härutinnan.

Med anledning av vad landstingsförbundets styrelse anfört vill jag tillägga,

att avsikten icke är att införa en obligatorisk skyldighet för huvudmännen

att vidtaga denna utvidgning utan endast att bereda dessa möjlighet till

statsbidrag för ändamålet.

Styrelsens förslag till omläggning av mödravården till att omfatta jämväl

ambulant behandling av under havandeskapet uppkommande komplikationer

synes mig i och för sig väl grundat. Med den omfattning, i vilken komplikationer

under havandeskapstiden enligt föreliggande statistik uppträda, kan

det icke anses tillfredsställande att låta behandlingen av dessa komplikationer

falla utanför den statsunderstödda mödravårdsverksamheten. En utvidgning

härutinnan skulle emellertid komma att medföra en sådan ökning

av arbetsbördan för läkarna inom den förebyggande mödravården, att dessa

icke rimligen kunna förvägras en väsentlig höjning av nu utgående arvoden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Styrelsen har ock framlagt förslag till ändrade grunder i detta hänseende,

innebärande jämväl en i och för sig önskvärd differentiering av ersättningen

efter arbetsbördans storlek. Därest man vill nå avsedd effekt, torde man

vidare i likhet med styrelsen få räkna med nödvändigheten att åtminstone

i viss omfattning kostnadsfritt tillhandahålla de behandlade erforderliga

läkemedel. Under dessa förhållanden skulle en omläggning av mödravården

i huvudsaklig enlighet med medicinalstyrelsens förslag komma att medföra

sådana ekonomiska konsekvenser för statsverket, att jag i nuvarande läge icke

anser mig kunna förorda densammas genomförande. Härav följer, att jag

icke heller är beredd att till prövning upptaga medicinalstyrelsens förslag

till ändrade grunder för ersättning till läkarna i den förebyggande barnavården.

Enligt min mening äro dock nu berörda spörsmål av den art, att

de, så snart omständigheterna det medgiva, böra upptagas till förnyad behandling

med beaktande av de synpunkter, som framkommit i de avgivna

yttrandena.

Styrelsen har vidare föreslagit en höjning av statsbidraget till avlönande

av sjuksköterska vid mödravårdscentral av typ I från 500 kronor till 1,000

kronor i syfte att bereda heltidsanställning åt dylika sköterskor, varigenom

dessa skulle erhålla tid till hembesök hos de blivande mödrarna. I anslutning

härtill har styrelsen förordat anställande försöksvis vid centralerna i

rikets tre största städer av sociala kuratorer, vilka skulle ha till speciell

uppgift att söka motverka illegitima aborter och till vilkas avlöning statsbidrag

skulle utgå. Härjämte har styrelsen för möjliggörande av hembesök

hos blivande mödrar å landsbygden påkallat statsbidrag till resor inom den

förebyggande mödravården.

I likhet med befolkningsutredningen och flertalet hörda sammanslutningar

delar jag medicinalstyrelsens uppfattning om vikten av att hembesök

i mödravård underlättas såväl i städerna som på landsbygden. Jag anser

mig därför böra förorda medicinalstyrelsens förslag härutinnan, såvitt angår

höjning av statsbidraget till sköterskor vid mödravårdscentraler av typ I

och införande av resebidrag för sådana hembesök på landsbygden. Då likställighet

i förevarande hänseende bör råda mellan sköterskor och barnmorskor

vid ifrågavarande centraler, förordar jag, att statsbidrag till avlöning av

barnmorska vid dylik central må jämväl utgå med 1,000 kronor för år. Däremot

är jag med hänsyn till vad befolkningsutredningen anfört icke beredd att

nu taga ställning till frågan örn bidrag till särskilda kuratorer i syfte att

motverka abortfrekvensen.

Yad slutligen angår upplysningsverksamheten, inser jag väl betydelsen

av att densamma utvidgas och intensifieras. I nuvarande läge finner jag

mig dock icke kunna biträda styrelsens förslag i vidare mån än att jag

tillstyrker, att för ändamålet avses ett med 5,000 kronor förhöjt belopp.

De av mig förordade jämkningarna i gällande statsbidragsgrunder torde

böra träda i kraft den 1 januari 1944.

Från nu angivna utgångspunkter och då medicinalstyrelsens beräkning

av medelsbehovet i övrigt icke givit mig anledning till erinran, synes anslagsbehovet

för nästa budgetår kunna uppskattas sålunda.

För inredning och utrustning av centraler torde i enlighet med

styrelsens förslag böra avses högst 10,000 kronor.

Posten till arvoden åt läkare och sköterskor m. fl. torde med hänsyn

till den väntade utvecklingen böra höjas till i runt tal 700,000 kronor.

För resor för hembesök i mödra- och barnavård kan beräknas åtgå

omkring 50,000 kronor. Då jag emellertid har för avsikt att i det följande

föreslå statsbidrag även till andra resor i förebyggande mödra- och barnavård,

torde för samtliga resekostnader i denna vård böra upptagas ett sär
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

17

skilt anslag. Jag räknar därför icke med några resebidrag i detta sammanhang.

Vidare bör för upplysningsverksamhet avses ett belopp av högst

40,000 kronor.

Slutligen torde för specialutbildning av barnsjuksköterskor böra

upptagas oförändrat belopp eller 15,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle alltså anslaget för nästa budgetår böra uppföras

med (10,000 + 700,000 + 40,000 + 15,000) 765,000 kronor. Anslaget torde

framdeles böra benämnas Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande

mödra- och barnavård.

V. Resebidrag i förlossningsvården samt den förebyggande mödra
ocli

barnavården.

Efter därom i motionerna II: 100 och II: 218 framställda förslag anhöll

1942 års riksdag i skrivelse nr 405, att utredning verkställdes av frågan örn

bidrag av statsmedel för resor inom förlossningsvården samt den förebyggande

mödra- och barnavården. På Kungl. Maj:ts uppdrag har medicinalstyrelsen

med skrivelse den 1 oktober framlagt utredning och förslag i ämnet.

Vad angår frågan om resekostnader för barnmorska eller barnaföderska i

samband med mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård anser

styrelsen att dessa kostnader intill ett belopp av 10 kronor skola anses

täckta av utgående moderskapspenning och moderskapshjälp. I de fall då

särskilt bidrag till resekostnader skall ifrågakomma föreslår medicinalstyrelsen,

att mödrahjälpen anlitas. Under åberopande av en inom socialstyrelsen

upprättad promemoria rörande förekomsten av bidrag med mödrahjälpsmedel

till resor i samband med förlossning föreslår medicinalstyrelsen, att mödrahjälpens

maximibelopp höjes. Skulle ifrågavarande resor ersättas av mödrahjälpsmedel

uppskattar medicinalstyrelsen merkostnaden för statsverket till

i runt tal 250,000 kronor för år.

För mödrars och barns resekostnader till mottagningslokalerna anser

medicinalstyrelsen statsbidrag böra utgå till landstingen. Gruppresor skulle

i största möjliga utsträckning komma till användning. Statsbidraget skulle

utgå med 50—70 procent av de verkliga kostnaderna. De sammanlagda kostnader,

vilka kunde väntas komma att bestridas av allmänna medel, uppskattas

till 108,000 kronor för år. Härav skulle 65 procent eller ungefär 70,000 kronor

åvila statsverket.

Statsbidrag till läkarnas resekostnader till filialmottagningar skulle enligt

medicinalstyrelsens förslag utgå endast under förutsättning, att ifrågavarande

filialmottagning vore upptagen i en av medicinalstyrelsen godkänd plan. Kostnaderna

för dessa statsbidrag har styrelsen uppskattat till i runt tal 50,000

kronor.

över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statskontoret och svenska landstingsförbundets styrelse. I anledning av vad

i yttrandena framkommit har medicinalstyrelsen inkommit med förnyat yttrande

och kompletterande utredning i ärendet. En redogörelse för yttrandenas

innehåll lämnas å sid. 85—90 i propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Br 138—140.

1282 13 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Departementschefen har anfört följande.

I likhet med flertalet av de hörda myndigheterna delar jag i princip riksdagens

uppfattning om behovet av statsbidrag till ifrågavarande slag av resor.

Jag anser mig därför nu böra till omedelbar prövning upptaga de förslag, som

i förevarande hänseende framlagts av medicinalstyrelsen.

När det gäller barnmorskas eller barnaföderskas resor i samband

med förlossning och eftervård synes det, på sätt i förenämnda

motion II: 100/1942 antytts, kunna i första hand ifrågasättas, huruvida

icke statsbidrag borde utgå för alla förlossningsfall, oberoende av barnaföderskans

ekonomiska ställning. En sådan ordning skulle utan tvivel stå

i god överensstämmelse med den av statsmakterna tidigare godtagna principen

örn fri förlossningsvård. I betraktande av dess ekonomiska konsekvenser

för statsverket torde dock en dylik väg i nuvarande läge knappast vara

framkomlig.

Begränsar man frågan till att avse endast obemedlade och mindre bemedlade

barnaföderskor, synes mig medicinalstyrelsens förslag att för ändamålet

anlita mödrahjälpsvägen innebära en ändamålsenlig och praktisk lösning, vad

angår såväl behovsprövningens verkställande som den tekniska anordningen

för bidragens tillhandahållande. Jag ansluter mig därför i princip till medicinalstyrelsens

förslag härutinnan.

Den inom socialstyrelsen verkställda utredningen i ärendet utvisar, att

mödrahj alpens maximibelopp hittills uttagits allenast i mycket begränsad

omfattning. I det stora flertalet förlossningsfall torde därför erforderligt

resebidrag kunna tillhandahållas inom ramen för nuvarande maximibelopp.

Såsom medicinalstyrelsen och socialstyrelsen framhållit, torde det emellertid

otvivelaktigt finnas ett icke obetydligt antal fall, där möjlighet för närvarande

saknas att med anlitande av mödrahjälpens maximibelopp — jämsides

med andra föreliggande behov — täcka kostnaden för barnmorskas eller barnaföderskas

resa i samband med förlossning och eftervård. En höjning av

gällande maximibelopp torde därför vara påkallad. Då frågan örn grunderna

för mödrahjälpens utgående under nästa budgetår från Kungl. Maj:ts sida

redan underställts riksdagen i samband med statsverkspropositionen, anser

jag mig icke kunna yrka, att förslag i sådant syfte nu framlägges. I anslutning

till vad medicinalstyrelsen anfört torde emellertid åtgärder "böra vidtagas för

att rikta barnmorskornas, barnavårdsnämndernas och mödrahjälpsnämndemas

uppmärksamhet på redan förefintliga möjligheter att erhålla bidrag till ifrågavarande

resekostnader. Härvid synes man i likhet med medicinalstyrelsen

böra räkna med, att resekostnader, understigande 10 kronor, skola anses täckta

genom moderskapspenningen och att alltså endast kostnader, överstigande

nämnda belopp, böra bestridas av mödrahjälpsmedel.

Medicinalstyrelsens förslag angående statsbidrag till mödrars och

barns resor till mottagningar i den förebyggande mödra- och

barnavården innebär icke någon begränsning av klientelet efter dess ekonomiska

förhållanden. En dylik begränsning synes mig icke heller böra ifrågakomma,

när det gäller att befrämja anlitandet av en vårdform med det syfte,

varom här är fråga.

De av styrelsen uppdragna riktlinjerna för resornas ordnande synas mig i

stort sett godtagbara. Resorna torde alltså, i den mån så ske kan, böra anordnas

som gruppresor på det allmännas bekostnad; i återstående fall, då

behov av resa föreligger, böra bidrag till enskild färd med buss eller järnväg

kunna utgå, i den mån resekostnaden överstiger 3 kronor för tur och retur.

Urvalet av klientelet ur medicinska synpunkter torde böra ske genom tjänsteläkarna

med biträde av vederbörande sköterska eller barnmorska.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

19

Planer för gruppresornas ordnande böra utarbetas av vederbörande tjänsteläkare

och, efter förste provinsialläkarnas hörande, fastställas av vederbörande

hälsovårdsberedning, som jämväl bör besluta rörande den närmare organisationen

av ifrågavarande resor samt sättet för kostnadernas bestridande i

första hand. I vissa fall kan det härvid visa sig vara lämpligt att anlita biträde

av barnavårdsnämnderna, på sätt medicinalstyrelsen tänkt sig, men

andra lösningar kunna givetvis även ifrågakomma. Allmänna anvisningar till

förebyggande av smittofara i samband med gruppresor torde böra utfärdas

av medicinalstyrelsen.

Mot den föreslagna fördelningen av resekostnaderna mellan staten och

landstingen, vilken överensstämmer med den nu för resekostnader vid hembesök

i barnavård gällande, har jag i likhet med remissmyndighetema intet

att erinra.

Yad slutligen angår kostnaderna för läkares resor till filialmottagningar

i förebyggande mödra- och barnavård, kan jag helt biträda

medicinalstyrelsens förslag. Detta innebär, att statsbidrag skulle utgå efter

enahanda grunder som gälla för sköterskas hembesök i barnavård. I den

mån så kan ske torde, på sätt svenska landstingsförbundets styrelse framhållit,

filialmottagningarna böra anordnas å orter, där läkaren håller regelbunden

mottagning jämlikt bestämmelserna i 25 § allmänna läkarinstruktionen.

Därigenom böra vissa besparingar för det allmänna kunna vinnas.

Bidrag till nu avsedda slag av resor inom den förebyggande mödra- och

barnavården torde böra utgå från och med den 1 januari 1944. Det torde

vara lämpligt, att statens kostnader för såväl dessa resor som resorna för

hembesök i mödra- och barnavård bestridas från ett gemensamt anslag, benämnt

Bidrag till resor i förebyggande mödra- och barnavård. Med hänsyn

till tidpunkten för de nya statsbidragsgrundernas ikraftträdande, torde det

vara tillfyllest att för nästa budgetår upptaga anslaget med ett belopp av förslagsvis

50,000 kronor, avseende de beräknade kostnaderna för hembesök i

barnavård enligt nu gällande grunder.

Erforderliga bestämmelser rörande anslagets användning torde få meddelas

av Kungl. Maj:!

Förslaget örn reglering av tjänstebarnmorskornas arbetsförhållanden avser

att åstadkomma ett bättre utnyttjande av distrikts- och reservbarnmorskoma,

vilkas sysselsättning i den öppna förlossningsvården successivt minskats trots

den fortgående regleringen av barnmorskedistrikten. Yad departementschefen

anfört rörande ifrågavarande barnmorskors utnyttjande i den slutna

förlossningsvården, den förebyggande mödra- och barnavården, vid utredning

och kontroll av mödrahjälpen och inom hemsjukvården föranleder icke erinran

från utskottets sida.

Utskottet förordar jämväl de föreslagna ändringarna i vad avser distriktsindelning,

upphörandet av reservbarnmorskornas särställning, tjänstebarnmorskornas

förflyttningsskvldighet och avlöningsförhållanden. T sistnämnda

hänseende har departementschefen funnit att ett genomförande av förslaget

kan komma att medföra en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster

i de fall, där de uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer

än 25 förlossningar eller i förebyggande barnavård, och samtidigt åtnjutit

lönetillskott från huvudmännen. T någon mån kan en sådan minskning bliva

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

uppvägd genom jämnare fördelning av arbetsbördan och den förbättring av

pensionsförmånerna, som förslaget medför. Utskottet vill emellertid understryka,

att barnmorska i vissa fall, där hon redan nu måste anses hava full

sysselsättning, bör tillåtas behålla viss del av huvudmannens tillskott såsom

ett personligt lönetillägg. Såsom departementschefen framhållit bör avgörandet

härutinnan tillkomma huvudmännen själva.

Utöver de förmåner, vilka omnämnas i Kungl. Maj:ts förslag, torde

distriktsbarnmorskorna även böra beredas rätt till flyttningsersättning vid

förflyttning till annan stationsort efter de grunder, som gälla för statens befattningshavare,

hänförliga till rese- och traktamentsklass III F allmänna resereglemente!.

Denna kostnad bör i regel stanna å huvudmannen men synes

böra ersättas med statsmedel, då flyttning äger rum från ett sjukvårdsområde

till ett annat.

De ändringar, som föreslås beträffande den förebyggande mödra- och

barnavården, avse bland annat en utvidgning av barnavården till att omfatta

barn upp till 3 år. I likhet med departementschefen anser utskottet starka

skäl tala för en dylik utvidgning av verksamheten. I motionen II: 357 har

framhållits, att förslagets genomförande bomme att ställa ökade anspråk på

distriktssköterskornas arbetskraft och föreslagits att statsbidrag skulle utgå

jämväl för anställande av reservdistriktssköterskor.

Den i motionen väckta frågan var i anledning av förslag i ämnet av medicinalstyrelsen

föremål för bedömande vid 1940 års riksdag (statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, punkten 149). Departementschefen anförde då att

så länge distriktsvården vore under utbyggnad och tillräckligt antal kompetenta

sökande till de nyinrättade ordinarie distriktssköterskebefattningarna

icke kunde åvägabringas, det syntes mindre lämpligt att staten lämnade bidrag

jämväl för anställande av reservdistriktssköterskor. Departementschefen vore

därför icke beredd att i dåvarande läge förorda bifall till medicinalstyrelsens

nämnda framställning. Mot detta uttalande gjorde riksdagen icke någon

erinran.

Då otillräcklig tillgång på kompetenta sökande till distriktsskötersketjänsterna

alltjämt utgör ett hinder för distriktsvårdens utbyggande, synas de skäl

som anförts vid 1940 års riksdag mot statsbidrag till anställande av reservdistriktssköterskor

alltjämt äga giltighet. Utskottet får med hänsyn härtill

avstyrka bifall till motionen.

I anledning av en av fjolårets riksdag gjord framställning i ämnet föreslås

jämväl i förevarande proposition att statsbidrag skall utgå till barnmorskas

eller barnaföderskas resor i samband med förlossning och eftervård,

därvid bidraget dock skulle begränsas att avse endast obemedlade eller

mindre bemedlade barnaföderskor, vidare till mödrars och barns resor till

mottagningar i den förebyggande mödra- och barnavården och slutligen till

läkares resor till filialmottagningar i förebyggande mödra- och barnavård.

Yad departementschefen i dessa ämnen anfört föranleder ej erinran från utskottets

sida.

Utskottet, som ej heller funnit anledning till erinran mot vad departements
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

21

chefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande bidrag till driften av förlossningsanstalter

och väntehem m. m., reglering av tjänstebarnmorskornas arbetsoch

avlöningsförhållanden, barnmorskornas utbildning och bidrag till förebyggande

mödra- och barnavård, får hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majlis förslag

a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den

2 april 1943 förordade ändrade grunder, att tillämpas från och

med den 1 januari 1944, beträffande

1) statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem

m. m.,

2) statsbidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m.,

3) bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödra- och

barnavård,

4) resebidrag i förebyggande mödra- och barnavård,

b) för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa

1) till Bidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem

m. m. ett förslagsanslag av 1,600,000 kronor.

2) till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m.

ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor,

3) till Fortbildningskurser i barnavård ett reservationsanslag

av 7,000 kronor,

4) till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande mödraoch

barnavård ett förslagsanslag av 765,000 kronor,

5) till Bidrag till resor i förebyggande mödra- och barnavård

ett förslagsanslag av 50,000 kronor,

II. att motionen II: 357 ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, friherre De

Geer, Gustaf Karlsson, Gustaf hvar Anderson, Ekströmer och Persson i Skabersjö;

samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Holmdahl, Andersson i Södergård, Bergström, Wallentheim, Lindholm, fru Alvén,

herrar Petterson i Dahl, Åkerström, Barnekow och Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till förlossningsvården samt den förebyggande mådraoch barnavården. s. 13 i texten