Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:187, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 187.

1

Nr 187.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens

bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna dels under femte

huvudtiteln (punkterna 23—25), rubriken Statens bosättningslån, till Ersättning

åt ortsombud ett förslagsanslag av 45,000 kronor, till Ersättning åt riksbanken

ett förslagsanslag av 75,000 kronor samt till Viss upplysningsverksamhet

ett anslag av 15,000 kronor, dels ock under kapitalbudgeten (bilaga 3,

punkten 3), statens utlåningsfonder, till Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag

av 4,500,000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj 1943, föreslagit

riksdagen att godkänna av departementschefen förordade ändrade

grunder för statliga bosättningslån och för ersättning åt ortsombud för yttranden

över ansökningar om dylika lån ävensom att för budgetåret 1943/44

anvisa

dels under femte huvudtiteln, rubriken Statens bosättningslån, till Ersättning

åt ortsombud ett förslagsanslag av 50,000 kronor, till Ersättning åt riksbanken

ett förslagsanslag av 75,000 kronor, till Viss upplysningsverksamhet ett

anslag av 15,000 kronor och till Sammanträde med ortsombud m. fl. ett anslag

av 12,000 kronor,

dels ock under kapitalinvesteringar, statens utlåningsfonder, till Statens bosättningslånefond

ett investeringsanslag av 5,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och H.

Hagberg i Luleå väckt motion (11:237), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte uttala sig för en sådan ändring av § 6 kungörelsen

om statliga bosättningslån, att lånen i fortsättningen må kunna beviljas

till ett högsta belopp av 1,500 kronor, samt att investeringsanslagen i fortsättningen

beräknas i överensstämmelse härmed,

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr A. F. Mannerskantz (I: 305) och den andra inom andra kammaren av

herr T. G. von Seth (II: 437), vari hemställts, att riksdagen måtte begära regler

för kontroll över användningen av från bosättningslånefonden utlämnade

lån och i övrigt beakta vad i motionen anförts.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 1S7—192.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 187.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna 11:237 och I: 305.

Besparingsberedningen har under år 1941 låtit verkställa en undersökning

rörande bosättningslåneverksamheten och i anslutning därtill framlagt vissa

förslag till ändringar i gällande bestämmelser rörande bosättningslånen. En

redogörelse för nämnda förslag återfinnes i statsrådsprotokollet å sid. 4 och 5.

Vidare hava två inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga verkställt

en undersökning rörande rådgivningsverksamheten i samband med bosättningslånen

och framlagt flera olika förslag avseende rådgivning m. m. för

bosättningslånens användning.

Därefter har 1941 års befolkningsutredning den 18 mars 1943 framlagt utredning

och förslag angående dels planmässigt sparande för familjebildning,

dels ock statens bosättningslån (statens off. utr. 1943:18). Beträffande förslagens

innebörd hänvisas till statsrådsprotokollet sid. 10—16. Utredningen

framhåller bland annat, att mera enhetliga principer vid tillämpning av gällande

bestämmelser örn bosättningslån äro önskvärda, och föreslår, att medel

ställas till riksbankens förfogande för anordnande av en konferens med representanter

för de olika avdelningskontoren av riksbanken och ortsombuden.

I anledning av 1941 års befolkningsutrednings förslag hava yttranden avgivits

av fullmäktige i riksbanken, socialstyrelsen, samtliga länsstyrelser, statskontoret,

generalpoststyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska sparbanksföreningen, svenska bankföreningen,

svenska slöjdföreningen och kooperativa förbundet.

Med anledning av ett av utredningen framlagt förslag om att bereda ortsombuden

och riksbanken tillgång till socialregistret hava fullmäktige i riksbanken

påpekat, att det merarbete, som komme att åsamkas ortsombuden

vid inhämtande av upplysningar från socialregistret, komme att bliva ganska

betydande. Fullmäktige föreslå därför att i de fall, då dylika upplysningar

inhämtades, ersättningen till ombuden skulle få utgå med 3 kronor 50 öre,

när upplysningarna avsåge båda parterna, och med 2 kronor 30 öre i andra

fall. De nuvarande ersättningsbeloppen skulle alltså för dessa fall höjas med

omkring 15 procent.

Beträffande innehållet av yttrandena i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen

sid. 16—23.

Från och med budgetåret 1937/38 till och med budgetåret 1942/43 hava

å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till statens bosättningslånefond

anvisats reservationsanslag å tillhopa 26,000,000 kronor, därav för sistnämnda

budgetår anvisats 6,000,000 kronor.

För innevarande budgetår är anslaget till Ersättning åt ortsombud uppfört

med 27,000 kronor, anslaget till Ersättning åt riksbanken med 60,000

kronor och anslaget till Viss upplysningsverksamhet med 15,000 kronor.

I skrivelse den 29 april 1943 hava fullmäktige i riksbanken gjort fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1S7.

3

ställning rörande anslag för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål

(statsrådsprotokollet sid. 23—25).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De undersökningar, som verkställts rörande den statliga bosättningslåneverksamheten,

synas mig hava visat, att denna verksamhet — trots förefintliga

svagheter — dock varit till betydande nytta, i det den å ena sidan stimulerat

familjebildningen och å andra sidan minskat omfattningen av en på

avbetalningsköp grundad bosättning. I likhet med 1941 års befolkningsutredning

är jag därför av den uppfattningen att sagda verksamhet bör fullföljas.

Ej heller anser jag mig böra för närvarande ifrågasatta någon väsentlig omläggning

av de för lånen gällande bestämmelserna. Det sagda innebär, bland

annat, att jag icke för närvarande finner mig böra förorda en övergång till

ett lånesystem, enligt vilket frihet från återbetalningsskyldighet för viss del

av lånet medgives för varje barnafödsel.

Enligt min mening bör man alltså vid reformering på förevarande område

inskränka sig till att undanröja de brister, som befunnits vidlåda låneverksamheten

i fråga. Jag går nu att taga ställning till de olika förslag som i

berörda syfte framlagts.

Utan tvivel är det av största betydelse att sörja för att bosättningslånen

komma att användas på bästa möjiiga sätt. För möjliggörande härav hava

vissa inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga föreslagit, bland annat,

uppbyggande av en särskild organisation med ett flertal konsulenter, vilka

skulle få till uppgift att lämna opartisk rådgivning för lånemedlens utnyttjande.

De sakkunniga hava även förordat anordnande av allmän upplysningsverksamhet

i ämnet i skolorna och annorstädes. Då för närvarande

inom befolkningsutredningen pågå undersökningar rörande tillskapande av

en allmän rådgivnings- och upplysningsverksamhet i hushållsfrågor, synes

mig resultatet av dessa undersökningar böra avvaktas, innan de sakkunnigas

förslag i berörda hänseenden upptagas till prövning. Jag kan därför icke

nu förorda sagda förslag.

Däremot vill jag tillstyrka de förslag, som framlagts rörande ändrade formulär

för låneansökningarna och rörande utfärdande av handledning för

ortsombuden, vartill skulle fogas vissa bosättningsplaner. Därest dessa förslag

realiseras, torde lånesökandena komma att erhålla en väsentligt bättre

vägledning rörande det sätt, varpå en ändamålsenlig bosättning kan ske, än

som tidigare förekommit. Samtidigt torde de fullständigare ansökningshandlingarna

för riksbanken avsevärt underlätta en rättvis bedömning av lånebehovet.

Såväl de nya formulären till låneansökningar som handledningen och

bosättningsplanerna torde böra utarbetas genom riksbankens försorg.

Medan besparingsberedningen och omförmälda sakkunniga förordat olika

åtgärder för vinnande av kontroll rörande lånemedlens användning, har befolkningsutredningen

icke ansett sig böra tillstyrka åtgärder i detta sylte. I

de yttranden, som avgivits över utredningens förslag, hava likaledes meningarna

på denna punkt varit ganska delade. Givetvis skulle det i och för sig

vara önskvärt om genom en kontroll garanti kunde skapas för att beviljade

lån bomme till användning på avsett sätt. Det har emellertid visat sig, att

anordnande av en effektiv kontroll i berörda hänseende är förenat med betydande

svårigheter. Med hänsyn härtill och då direkta missbruk av lånemedlen

torde vara sällsynta, är jag icke beredd att förorda något förslag

avseende dylik kontroll.

Utredningen har i delta sammanhang föreslagit, alt lånemedlen skulle insättas

på motbok i sparbank, postsparbanken eller affärsbank. Härmed

skulle framför allt vinnas, att låntagare bringades i kontakt med de olika

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 187.

sparinstitutionerna, vilket ansetts kunna bliva av betydelse för deras kommande

ekonomiska livsföring. I flera av de yttranden, som avgivits över förslaget,

har uttalats tvekan rörande värdet av förslaget. Detta har bland andra

avstyrkts av sparbanksinspektionen, som därvid påpekat, att ett bifall till detsamma

skulle medföra omgång och kostnader. Då ett genomförande av förslaget

enligt min mening knappast skulle medföra åsyftad verkan, anser jag

mig icke böra biträda detsamma.

Ortsombuden väljas för närvarande av kommunerna. Besparingsberedningen,

som ansett, ali ombuden borde utses av .statliga organ, har föreslagit, att

ombuden skulle förordnas av riksbanken eller, örn detta ej vore lämpligt,

av länsstyrelserna. A andra sidan har befolkningsutredningen föreslagit, att

ombuden väl som hittills skulle väljas av kommunerna men att valen för godkännande

skulle underställas riksbankens prövning. Av de yttranden, som

avgivits i ämnet, framgår, att meningarna i denna fråga starkt brutit sig.

För min del finner jag det mindre lämpligt, att åt riksbanken eller länsstyrelserna

anförtro uppgiften att utse ortsombuden, då riksbanken torde sakna

erforderlig personkännedom för ändamålet och länsstyrelserna icke i övrigt

hava att taga någon befattning med ifrågavarande verksamhet. Å andra sidan

kan jag icke heller ansluta mig till befolkningutredningens förslag, som förefaller

onödigt omständligt. Då vidare den nuvarande ordningen för val av

ortsombud icke medfört större olägenheter, får jag därför tillstyrka, att denna

ordning bibehålies.

Ej heller den förkortning av mandattiden från två till ett år, som förordats

av befolkningsutredningen, anser jag mig böra förorda.

Den höjning av lånemaximum från 1,000 kronor till 1,250 kronor, som

föreslagits av befolkningsutredningen, har motiverats med den prisstegring

vilken ägt rum under de senaste åren. Då det nuvarande maximibeloppet

uppenbarligen i många fall är otillräckligt, får jag tillstyrka detta förslag.

Enligt befolkningsutredningens förslag skulle riksbanken, då omständigheterna

därtill föranledde, kunna medgiva uppskov med erläggande av amortering

å beviljat lån. Häremot torde icke vara något att erinra. I sak innebär

detta förslag icke någon nyhet, då i realiteten riksbanken —- ehuru utan

stöd av uttrycklig föreskrift i ämnet -—- i stor utsträckning nödgats medgiva

anstånd med amorteringen. I likhet med utredningen anser jag det onödigt

att bestämma någon maximitid för amorteringstidens förlängning.

Jag vill vidare understryka angelägenheten av att såvitt möjligt enhetliga

normer tillämpas beträffande låneverksamheten. För underlättande härav bör

den konferens, som förordats av utredningen, under nästa budgetår komma

lill stånd.

I enlighet med vad befolkningsutredningen förordat torde vid ansökningarnas

prövning en viss hänsyn böra tagas även till sökandens hälsotillstånd

för att undvika alt bosättningslån tillerkännas sökande, som med skäl kunna

väntas komma att på sina barn överföra svårartade sjukdomar eller defekter.

Det synes därför lämpligt, att riksbanken har möjlighet att vid behov anlita

medicinsk sakkunskap. Såsom befolkningsutredningen föreslagit, bör för bestridande

av härmed följande kostnader kunna tagas i anspråk anslaget till

statens bosättningslån: ersättning åt riksbanken.

Då socialregistret ofta kan innehålla upplysningar av vikt för bedömande

av föreliggande ansökningar örn bosättningslån, anser jag det vidare påkallat,

att — på sätt föreslagits av befolkningsutredningen — ortsombuden

beredas möjlighet alt erhålla uppgifter ur detta register rörande sökandena.

Sådan möjlighet bör även beredas riksbanken. Beträffande den ändring i lagen

örn socialregister, som erfordras i händelse av bifall till detta förslag, gör

jag framställning i annat sammanhang.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1S7. 5

I de fall, där ortsömbuden inhämta uppgifter från socialregistret, böra

de erhålla förhöjd ersättning enligt av fullmäktige i riksbanken föreslagna

grunder.

Vad härefter angår medelsbehovet för nästa budgetår kan jag ansluta mig

till de beräkningar, som framlagts av fullmäktige i riksbanken. Jag förordar

alltså, att det under kapitalbudgeten uppförda anslaget till statens

bosättningslånefond upptages till 5,000,000 kronor samt att femte huvudtitelns

anslag till statens bosättningslån: ersättning åt or Isombud och till statens

bosättningslån: ersättning åt riksbanken uppföras med 50,000 kronor respektive

75,000 kronor. I överensstämmelse med fullmäktiges förslag bör

vidare under rubriken statens bosättningslån: sammanträde med ortsombud

m. fl. anvisas ett anslag av 12,000 kronor. Även detta anslag, som bör vara

obetecknat, bör upptagas under femte huvudtiteln.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört, anvisades för budgetåret

1942/43 ett obetecknat anslag av 15,000 kronor till statens bosättningslån:

viss upplysningsverksamhet. Anslaget, som var avsett för viss försöksverksamhet

på hithörande område, har huvudsakligast utnyttjats för att undersöka

det sätt, varpå beviljade bosättningslån kommit till användning, ävensom

möjligheten att åstadkomma förbättrade förhållanden härutinnan. Även

för nästa budgetår torde en försöksverksamhet rörande bosättningslånen böra

komma till stånd. Denna torde emellertid främst böra få till uppgift att

lämna råd och anvisningar åt lånesökande. Rådgivningen torde höra förläggas

till vissa orter i olika delar av riket. I den mån så låter sig göra, bör

därvid anknytning sökas till den verksamhet, som utövas av arbetarnas bildningsförbund

och andra folkliga organisationer. För ändamålet torde även

nu böra anvisas ett obetecknat anslag av 15,000 kronor, rubricerat statens

bosättningslån: viss upplysningsverksamhet. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande användning av detta anslag.

Det är såsom departementschefen framhållit av största betydelse att sörja

för alt bosättningslånen komma att användas på bästa möjliga sätt. I detta

syfte föreslås ändrade formulär för låneansökningarna och utfärdande av

handledning för ortsombuden, till vilken skulle fogas vissa bosättningsplaner.

Härigenom skulle lånesökandena komma att erhålla en väsentligt bättre

vägledning rörande det sätt, varpå en ändamålsenlig bosättning kan ske.

Utskottet, som funnit dessa åtgärder välbetänkta, vill i detta sammanhang

framhålla, att endast för bosättning nödvändiga artiklar böra ifrågakomma

till inköp.

Härutöver föreslås i motionerna I: 305 och II: 437, att man genom kontroll

skall skapa en garanti för att beviljade lån få avsedd användning. Ehuru

detta även enligt utskottets mening i och för sig skulle vara önskvärt, har

likväl kontrollens anordnande visat sig erbjuda betydande svårigheter, vartill

kommer, att direkta missbruk av lånemedlen såsom departementschefen

framhållit torde vara sällsynta. Med hänsyn härtill har utskottet vid sitt

övervägande av frågan icke funnit sig böra tillstyrka motionärernas förslag.

Det nuvarande lånemaximum, 1,000 kronor, har i anledning av prisstegringen

ansetts för lågt. Kungl. Majit har föreslagit en höjning till 1,250 kronor,

i motionen II: 237 föreslås 1,500 kronor. Även utskottet anser en ök
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 187.

ning av den högsta lånesumman påkallad. I fråga örn beloppet ansluter sig

utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.

Förslaget om bemyndigande för riksbanken att medgiva anstånd med

erläggande av amorteringar å lånen föranleder ej erinran från utskottets

sida. Utskottet förutsätter emellertid, att vederbörande ortsombud erhålla

meddelande om lån, å vilka ränta och amortering icke inflyter inom skälig

tid efter förfallodagen eller anståndstidens utgång. Det synes nämligen kunna

vara av värde för ombuden att få kännedom om hur av dem tillstyrkta

lån senare skötas. Utskottet förutsätter även att ortsombuden, där så finnes

vara lämpligt, anlitas för sådan utredning och eventuellt besök hos låntagarna,

som må föranledas av avbrott i inbetalningarna.

Utskottet anser icke skäl föreligga att, såsom i motionerna I: 305 och

II: 437 påyrkats, lämna riksbanken särskilda direktiv örn ett effektivare

bevakande av statens här uppkomna fordringar.

Vad departementschefen i ovan ej berörda avseenden anfört och föreslagit

föranleder ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj.ts förslag och

med avslag å motionerna 1:305, 11:237 och 11:437

I. godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för

den 7 maj 1943 förordade ändrade grunder för statliga bosättningslån

och för ersättning åt ortsombud för yttranden

över ansökningar om dylika lån;

II. för budgetåret 1943/44 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln

1) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud ett

förslagsanslag av 50,000 kronor,

2) till Statens bosättningslån: Ersättning åt riksbanken ett

förslagsanslag av 75,000 kronor,

3) till Statens bosättningslån: Viss upplysningsverksamhet

ett anslag av 15,000 kronor,

4) till Statens bosättningslån: Sammanträde med ortsombud

m. fl. ett anslag av 12,000 kronor,

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder, till

Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag av 5,000,000

kronor.

Stockholm den 11 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 192.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens bosättningslån. s. 4 i texten