Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:187, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 187.
1
Nr 187.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens
bosättningslån jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna dels under femte
huvudtiteln (punkterna 23—25), rubriken Statens bosättningslån, till Ersättning
åt ortsombud ett förslagsanslag av 45,000 kronor, till Ersättning åt riksbanken
ett förslagsanslag av 75,000 kronor samt till Viss upplysningsverksamhet
ett anslag av 15,000 kronor, dels ock under kapitalbudgeten (bilaga 3,
punkten 3), statens utlåningsfonder, till Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag
av 4,500,000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj 1943, föreslagit
riksdagen att godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för statliga bosättningslån och för ersättning åt ortsombud för yttranden
över ansökningar om dylika lån ävensom att för budgetåret 1943/44
anvisa
dels under femte huvudtiteln, rubriken Statens bosättningslån, till Ersättning
åt ortsombud ett förslagsanslag av 50,000 kronor, till Ersättning åt riksbanken
ett förslagsanslag av 75,000 kronor, till Viss upplysningsverksamhet ett
anslag av 15,000 kronor och till Sammanträde med ortsombud m. fl. ett anslag
av 12,000 kronor,
dels ock under kapitalinvesteringar, statens utlåningsfonder, till Statens bosättningslånefond
ett investeringsanslag av 5,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och H.
Hagberg i Luleå väckt motion (11:237), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte uttala sig för en sådan ändring av § 6 kungörelsen
om statliga bosättningslån, att lånen i fortsättningen må kunna beviljas
till ett högsta belopp av 1,500 kronor, samt att investeringsanslagen i fortsättningen
beräknas i överensstämmelse härmed,
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr A. F. Mannerskantz (I: 305) och den andra inom andra kammaren av
herr T. G. von Seth (II: 437), vari hemställts, att riksdagen måtte begära regler
för kontroll över användningen av från bosättningslånefonden utlämnade
lån och i övrigt beakta vad i motionen anförts.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 1S7—192.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 187.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna 11:237 och I: 305.
Besparingsberedningen har under år 1941 låtit verkställa en undersökning
rörande bosättningslåneverksamheten och i anslutning därtill framlagt vissa
förslag till ändringar i gällande bestämmelser rörande bosättningslånen. En
redogörelse för nämnda förslag återfinnes i statsrådsprotokollet å sid. 4 och 5.
Vidare hava två inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga verkställt
en undersökning rörande rådgivningsverksamheten i samband med bosättningslånen
och framlagt flera olika förslag avseende rådgivning m. m. för
bosättningslånens användning.
Därefter har 1941 års befolkningsutredning den 18 mars 1943 framlagt utredning
och förslag angående dels planmässigt sparande för familjebildning,
dels ock statens bosättningslån (statens off. utr. 1943:18). Beträffande förslagens
innebörd hänvisas till statsrådsprotokollet sid. 10—16. Utredningen
framhåller bland annat, att mera enhetliga principer vid tillämpning av gällande
bestämmelser örn bosättningslån äro önskvärda, och föreslår, att medel
ställas till riksbankens förfogande för anordnande av en konferens med representanter
för de olika avdelningskontoren av riksbanken och ortsombuden.
I anledning av 1941 års befolkningsutrednings förslag hava yttranden avgivits
av fullmäktige i riksbanken, socialstyrelsen, samtliga länsstyrelser, statskontoret,
generalpoststyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, svenska sparbanksföreningen, svenska bankföreningen,
svenska slöjdföreningen och kooperativa förbundet.
Med anledning av ett av utredningen framlagt förslag om att bereda ortsombuden
och riksbanken tillgång till socialregistret hava fullmäktige i riksbanken
påpekat, att det merarbete, som komme att åsamkas ortsombuden
vid inhämtande av upplysningar från socialregistret, komme att bliva ganska
betydande. Fullmäktige föreslå därför att i de fall, då dylika upplysningar
inhämtades, ersättningen till ombuden skulle få utgå med 3 kronor 50 öre,
när upplysningarna avsåge båda parterna, och med 2 kronor 30 öre i andra
fall. De nuvarande ersättningsbeloppen skulle alltså för dessa fall höjas med
omkring 15 procent.
Beträffande innehållet av yttrandena i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen
sid. 16—23.
Från och med budgetåret 1937/38 till och med budgetåret 1942/43 hava
å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till statens bosättningslånefond
anvisats reservationsanslag å tillhopa 26,000,000 kronor, därav för sistnämnda
budgetår anvisats 6,000,000 kronor.
För innevarande budgetår är anslaget till Ersättning åt ortsombud uppfört
med 27,000 kronor, anslaget till Ersättning åt riksbanken med 60,000
kronor och anslaget till Viss upplysningsverksamhet med 15,000 kronor.
I skrivelse den 29 april 1943 hava fullmäktige i riksbanken gjort fram
-
Statsutskottets utlåtande nr 1S7.
3
ställning rörande anslag för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål
(statsrådsprotokollet sid. 23—25).
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De undersökningar, som verkställts rörande den statliga bosättningslåneverksamheten,
synas mig hava visat, att denna verksamhet — trots förefintliga
svagheter — dock varit till betydande nytta, i det den å ena sidan stimulerat
familjebildningen och å andra sidan minskat omfattningen av en på
avbetalningsköp grundad bosättning. I likhet med 1941 års befolkningsutredning
är jag därför av den uppfattningen att sagda verksamhet bör fullföljas.
Ej heller anser jag mig böra för närvarande ifrågasatta någon väsentlig omläggning
av de för lånen gällande bestämmelserna. Det sagda innebär, bland
annat, att jag icke för närvarande finner mig böra förorda en övergång till
ett lånesystem, enligt vilket frihet från återbetalningsskyldighet för viss del
av lånet medgives för varje barnafödsel.
Enligt min mening bör man alltså vid reformering på förevarande område
inskränka sig till att undanröja de brister, som befunnits vidlåda låneverksamheten
i fråga. Jag går nu att taga ställning till de olika förslag som i
berörda syfte framlagts.
Utan tvivel är det av största betydelse att sörja för att bosättningslånen
komma att användas på bästa möjiiga sätt. För möjliggörande härav hava
vissa inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga föreslagit, bland annat,
uppbyggande av en särskild organisation med ett flertal konsulenter, vilka
skulle få till uppgift att lämna opartisk rådgivning för lånemedlens utnyttjande.
De sakkunniga hava även förordat anordnande av allmän upplysningsverksamhet
i ämnet i skolorna och annorstädes. Då för närvarande
inom befolkningsutredningen pågå undersökningar rörande tillskapande av
en allmän rådgivnings- och upplysningsverksamhet i hushållsfrågor, synes
mig resultatet av dessa undersökningar böra avvaktas, innan de sakkunnigas
förslag i berörda hänseenden upptagas till prövning. Jag kan därför icke
nu förorda sagda förslag.
Däremot vill jag tillstyrka de förslag, som framlagts rörande ändrade formulär
för låneansökningarna och rörande utfärdande av handledning för
ortsombuden, vartill skulle fogas vissa bosättningsplaner. Därest dessa förslag
realiseras, torde lånesökandena komma att erhålla en väsentligt bättre
vägledning rörande det sätt, varpå en ändamålsenlig bosättning kan ske, än
som tidigare förekommit. Samtidigt torde de fullständigare ansökningshandlingarna
för riksbanken avsevärt underlätta en rättvis bedömning av lånebehovet.
Såväl de nya formulären till låneansökningar som handledningen och
bosättningsplanerna torde böra utarbetas genom riksbankens försorg.
Medan besparingsberedningen och omförmälda sakkunniga förordat olika
åtgärder för vinnande av kontroll rörande lånemedlens användning, har befolkningsutredningen
icke ansett sig böra tillstyrka åtgärder i detta sylte. I
de yttranden, som avgivits över utredningens förslag, hava likaledes meningarna
på denna punkt varit ganska delade. Givetvis skulle det i och för sig
vara önskvärt om genom en kontroll garanti kunde skapas för att beviljade
lån bomme till användning på avsett sätt. Det har emellertid visat sig, att
anordnande av en effektiv kontroll i berörda hänseende är förenat med betydande
svårigheter. Med hänsyn härtill och då direkta missbruk av lånemedlen
torde vara sällsynta, är jag icke beredd att förorda något förslag
avseende dylik kontroll.
Utredningen har i delta sammanhang föreslagit, alt lånemedlen skulle insättas
på motbok i sparbank, postsparbanken eller affärsbank. Härmed
skulle framför allt vinnas, att låntagare bringades i kontakt med de olika
4
Statsutskottets utlåtande nr 187.
sparinstitutionerna, vilket ansetts kunna bliva av betydelse för deras kommande
ekonomiska livsföring. I flera av de yttranden, som avgivits över förslaget,
har uttalats tvekan rörande värdet av förslaget. Detta har bland andra
avstyrkts av sparbanksinspektionen, som därvid påpekat, att ett bifall till detsamma
skulle medföra omgång och kostnader. Då ett genomförande av förslaget
enligt min mening knappast skulle medföra åsyftad verkan, anser jag
mig icke böra biträda detsamma.
Ortsombuden väljas för närvarande av kommunerna. Besparingsberedningen,
som ansett, ali ombuden borde utses av .statliga organ, har föreslagit, att
ombuden skulle förordnas av riksbanken eller, örn detta ej vore lämpligt,
av länsstyrelserna. A andra sidan har befolkningsutredningen föreslagit, att
ombuden väl som hittills skulle väljas av kommunerna men att valen för godkännande
skulle underställas riksbankens prövning. Av de yttranden, som
avgivits i ämnet, framgår, att meningarna i denna fråga starkt brutit sig.
För min del finner jag det mindre lämpligt, att åt riksbanken eller länsstyrelserna
anförtro uppgiften att utse ortsombuden, då riksbanken torde sakna
erforderlig personkännedom för ändamålet och länsstyrelserna icke i övrigt
hava att taga någon befattning med ifrågavarande verksamhet. Å andra sidan
kan jag icke heller ansluta mig till befolkningutredningens förslag, som förefaller
onödigt omständligt. Då vidare den nuvarande ordningen för val av
ortsombud icke medfört större olägenheter, får jag därför tillstyrka, att denna
ordning bibehålies.
Ej heller den förkortning av mandattiden från två till ett år, som förordats
av befolkningsutredningen, anser jag mig böra förorda.
Den höjning av lånemaximum från 1,000 kronor till 1,250 kronor, som
föreslagits av befolkningsutredningen, har motiverats med den prisstegring
vilken ägt rum under de senaste åren. Då det nuvarande maximibeloppet
uppenbarligen i många fall är otillräckligt, får jag tillstyrka detta förslag.
Enligt befolkningsutredningens förslag skulle riksbanken, då omständigheterna
därtill föranledde, kunna medgiva uppskov med erläggande av amortering
å beviljat lån. Häremot torde icke vara något att erinra. I sak innebär
detta förslag icke någon nyhet, då i realiteten riksbanken —- ehuru utan
stöd av uttrycklig föreskrift i ämnet -—- i stor utsträckning nödgats medgiva
anstånd med amorteringen. I likhet med utredningen anser jag det onödigt
att bestämma någon maximitid för amorteringstidens förlängning.
Jag vill vidare understryka angelägenheten av att såvitt möjligt enhetliga
normer tillämpas beträffande låneverksamheten. För underlättande härav bör
den konferens, som förordats av utredningen, under nästa budgetår komma
lill stånd.
I enlighet med vad befolkningsutredningen förordat torde vid ansökningarnas
prövning en viss hänsyn böra tagas även till sökandens hälsotillstånd
för att undvika alt bosättningslån tillerkännas sökande, som med skäl kunna
väntas komma att på sina barn överföra svårartade sjukdomar eller defekter.
Det synes därför lämpligt, att riksbanken har möjlighet att vid behov anlita
medicinsk sakkunskap. Såsom befolkningsutredningen föreslagit, bör för bestridande
av härmed följande kostnader kunna tagas i anspråk anslaget till
statens bosättningslån: ersättning åt riksbanken.
Då socialregistret ofta kan innehålla upplysningar av vikt för bedömande
av föreliggande ansökningar örn bosättningslån, anser jag det vidare påkallat,
att — på sätt föreslagits av befolkningsutredningen — ortsombuden
beredas möjlighet alt erhålla uppgifter ur detta register rörande sökandena.
Sådan möjlighet bör även beredas riksbanken. Beträffande den ändring i lagen
örn socialregister, som erfordras i händelse av bifall till detta förslag, gör
jag framställning i annat sammanhang.
Statsutskottets utlåtande nr 1S7. 5
I de fall, där ortsömbuden inhämta uppgifter från socialregistret, böra
de erhålla förhöjd ersättning enligt av fullmäktige i riksbanken föreslagna
grunder.
Vad härefter angår medelsbehovet för nästa budgetår kan jag ansluta mig
till de beräkningar, som framlagts av fullmäktige i riksbanken. Jag förordar
alltså, att det under kapitalbudgeten uppförda anslaget till statens
bosättningslånefond upptages till 5,000,000 kronor samt att femte huvudtitelns
anslag till statens bosättningslån: ersättning åt or Isombud och till statens
bosättningslån: ersättning åt riksbanken uppföras med 50,000 kronor respektive
75,000 kronor. I överensstämmelse med fullmäktiges förslag bör
vidare under rubriken statens bosättningslån: sammanträde med ortsombud
m. fl. anvisas ett anslag av 12,000 kronor. Även detta anslag, som bör vara
obetecknat, bör upptagas under femte huvudtiteln.
Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört, anvisades för budgetåret
1942/43 ett obetecknat anslag av 15,000 kronor till statens bosättningslån:
viss upplysningsverksamhet. Anslaget, som var avsett för viss försöksverksamhet
på hithörande område, har huvudsakligast utnyttjats för att undersöka
det sätt, varpå beviljade bosättningslån kommit till användning, ävensom
möjligheten att åstadkomma förbättrade förhållanden härutinnan. Även
för nästa budgetår torde en försöksverksamhet rörande bosättningslånen böra
komma till stånd. Denna torde emellertid främst böra få till uppgift att
lämna råd och anvisningar åt lånesökande. Rådgivningen torde höra förläggas
till vissa orter i olika delar av riket. I den mån så låter sig göra, bör
därvid anknytning sökas till den verksamhet, som utövas av arbetarnas bildningsförbund
och andra folkliga organisationer. För ändamålet torde även
nu böra anvisas ett obetecknat anslag av 15,000 kronor, rubricerat statens
bosättningslån: viss upplysningsverksamhet. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande användning av detta anslag.
Det är såsom departementschefen framhållit av största betydelse att sörja
för alt bosättningslånen komma att användas på bästa möjliga sätt. I detta
syfte föreslås ändrade formulär för låneansökningarna och utfärdande av
handledning för ortsombuden, till vilken skulle fogas vissa bosättningsplaner.
Härigenom skulle lånesökandena komma att erhålla en väsentligt bättre
vägledning rörande det sätt, varpå en ändamålsenlig bosättning kan ske.
Utskottet, som funnit dessa åtgärder välbetänkta, vill i detta sammanhang
framhålla, att endast för bosättning nödvändiga artiklar böra ifrågakomma
till inköp.
Härutöver föreslås i motionerna I: 305 och II: 437, att man genom kontroll
skall skapa en garanti för att beviljade lån få avsedd användning. Ehuru
detta även enligt utskottets mening i och för sig skulle vara önskvärt, har
likväl kontrollens anordnande visat sig erbjuda betydande svårigheter, vartill
kommer, att direkta missbruk av lånemedlen såsom departementschefen
framhållit torde vara sällsynta. Med hänsyn härtill har utskottet vid sitt
övervägande av frågan icke funnit sig böra tillstyrka motionärernas förslag.
Det nuvarande lånemaximum, 1,000 kronor, har i anledning av prisstegringen
ansetts för lågt. Kungl. Majit har föreslagit en höjning till 1,250 kronor,
i motionen II: 237 föreslås 1,500 kronor. Även utskottet anser en ök
-
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 187.
ning av den högsta lånesumman påkallad. I fråga örn beloppet ansluter sig
utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
Förslaget om bemyndigande för riksbanken att medgiva anstånd med
erläggande av amorteringar å lånen föranleder ej erinran från utskottets
sida. Utskottet förutsätter emellertid, att vederbörande ortsombud erhålla
meddelande om lån, å vilka ränta och amortering icke inflyter inom skälig
tid efter förfallodagen eller anståndstidens utgång. Det synes nämligen kunna
vara av värde för ombuden att få kännedom om hur av dem tillstyrkta
lån senare skötas. Utskottet förutsätter även att ortsombuden, där så finnes
vara lämpligt, anlitas för sådan utredning och eventuellt besök hos låntagarna,
som må föranledas av avbrott i inbetalningarna.
Utskottet anser icke skäl föreligga att, såsom i motionerna I: 305 och
II: 437 påyrkats, lämna riksbanken särskilda direktiv örn ett effektivare
bevakande av statens här uppkomna fordringar.
Vad departementschefen i ovan ej berörda avseenden anfört och föreslagit
föranleder ej erinran från utskottets sida.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj.ts förslag och
med avslag å motionerna 1:305, 11:237 och 11:437
I. godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 7 maj 1943 förordade ändrade grunder för statliga bosättningslån
och för ersättning åt ortsombud för yttranden
över ansökningar om dylika lån;
II. för budgetåret 1943/44 anvisa
a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln
1) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud ett
förslagsanslag av 50,000 kronor,
2) till Statens bosättningslån: Ersättning åt riksbanken ett
förslagsanslag av 75,000 kronor,
3) till Statens bosättningslån: Viss upplysningsverksamhet
ett anslag av 15,000 kronor,
4) till Statens bosättningslån: Sammanträde med ortsombud
m. fl. ett anslag av 12,000 kronor,
b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder, till
Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag av 5,000,000
kronor.
Stockholm den 11 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 192.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens bosättningslån. s. 4 i texten