Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila avlöning sreglementet den 4 januari 1939

1943-06-11 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:196, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila avlöning sreglementet den 4 januari 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

1

Nr 196.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med

förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila

avlöning sreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)

m. m., dels ock angående lönetursregler vid tillsättandet

av vissa befattningar vid statens järnvägar jämte

i dessa ämnen väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I propositionen nr 168 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1943, föreslagit

riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag till ändring

av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8), militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275) och manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

I samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen bemyndiga

Kungl. Majit att i enlighet med vad i förenämnda statsrådsprotokoll förordats

a) meddela bestämmelser angående avlöning till ferieberättigade befattningshavare

under värnpliktstjänstgöring, som infaller under ferietid, b)

meddela föreskrifter örn löneklassplacering i vissa fall för personal, som

under år 1940 eller senare i samband med statens övertagande av enskild

järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, samt c) för budgetåret 1943/44

meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 11, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

15 januari 1943, föreslagit riksdagen medgiva, att vanliga lönetursregler må

i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats tillämpas beträffande vissa

nyinrättade befattningar vid statens järnvägar.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 285, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 maj

1943, framlagt ytterligare förslag till ändring av förenämnda avlöningsreglementen.

I sistnämnda proposition har Kungl. Majit därjämte föreslagit riksdagen

att i huvudsaklig enlighet med vad i sistnämnda statsrådsprotokoll förordats

dels besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till häradshövdingar;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att a) i fråga om befattningshavare i

domsagorna meddela erforderliga bestämmelser angående övergången till civila

avlöningsreglementet, b) besluta örn undantag beträffande landsfogdar,

landsfiskaler och deras assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdi
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 samt. Nr 196.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

strikten från de i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna angående

tjänstedräkt, c) besluta om flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare

vid försvarsväsendet, vilken efter egen ansökning förflyttas i

samband med nyuppsättning eller omorganisation av förband eller formation,

samt d) medgiva förening av civil befattning med reservstatsbeställning

och besluta om reglering av avlöningen för civil befattning, som innehaves

samtidigt med reservstatsbeställning.

I samband med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag har utskottet till behandling

förehaft åtta motioner, för vilka redogörelse kommer att lämnas

i det följande.

Propositionen nr 168.

l:o) Viss ändring i bestämmelserna om avlöning under tjänstledighet för

offentligt uppdrag. Under punkten 1 i propositionen nr 168 (sid. 7 och 8)

föreslagna ändringar i 13 § 1 mom. a) civila avlöningsreglementet, 18 § 1

mom. a) militära avlöningsreglementet och 11 § a) manskapsavlöningsreglementet

äro betingade av 1941 års riksdags beslut (skrivelse nr 356) om sådan

ändring i instruktionen för riksdagens revisorer, att under revisionen

utgår visst månadsarvode i stället för såsom förut visst dagtraktamente. Så

länge nämnda ersättning utgick i form av dagtraktamente ägde befattningshavare,

å vilken någon av förenämnda reglementen var tillämpligt, rätt att

under ledighet för fullgörande av uppdrag såsom riksdagens revisor å sin

lön vidkännas allenast A-avdrag. För att denna förmån skall få åtnjutas även

sedan dagtraktamentet utbytts mot månadsarvode har Kungl. Majit föreslagit

ifrågavarande ändringar av berörda författningsrum.

2:o) Vikariatslön i vissa fall vid vikariat å extra ordinarie befattning inom

högre lönegrad. Under punkten 2 (sid. 8—12) föreslås, att vikariatslön skall

kunna beviljas vid förordnande att uppehålla extra ordinarie tjänst inom

högre lönegrad. Vikariatslönen skulle utgå i huvudsak under de förutsättningar

och efter de grunder, som gälla om vikariatslön vid förordnande att

uppehålla ordinarie befattning. Införas bestämmelser i detta ämne i civila

icke-ordinariereglementet ha av Kungl. Majit föreslagna ändringar i 8 § 1

mom. andra stycket och 21 § 5 mom. civila avlöningsreglementet ansetts

påkallade.

3:o) Ändringar i civila avlöningsreglementet med anledning av inrättandet

av försvarets läroverk samt nedläggandet av högre lärarinneseminariet.

De under denna punkt (sid. 13 och 14) föreslagna ändringarna i 51 § och 55 §

9 mom. 5 och 17 punkterna civila avlöningsreglementet äro helt betingade av

dels Kungl. Majits i annat sammanhang framlagda förslag om inrättande av

ett försvarets läroverk, dels ock 1942 års riksdags beslut om nedläggande av

högre lärarinneseminariet och förslag beträffande vissa å seminariets stat

nu uppförda befattningar, vilka i anledning av nämnda beslut i annat sammanhang

förelagts innevarande riksdag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

3

4:o) Semester liden för överläkare vid serafimerlasareitets röntgenavdelning.

Kungl. Maj:ts förslag (sid. 14 oell 15) om ändring i 55 § 5 inom. civila

avlöningsreglementet avser att i semesterhänseende likställa överläkaren vid

serafimerlasarettets röntgenavdelning med överläkarna vid radiumhemmets

allmänna och gynekologiska avdelningar samt karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning.

5:o) Vissa spörsmål sammanhängande med löneregleringen inom det

statsunderstödda kommunala skolväsendet. I anledning av propositionen nr

166 med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna

föreslås under denna punkt (sid. 16 och 17) tillägg till 55 § 9 mom. och 57 §

3 mom. civila avlöningsreglementet för reglering av vissa spörsmål avseende

lärares övergång från kommunal skola till statlig läroanstalt m. m.

6: o) Överdirektörs vid statens järnvägar återgång tili förut innehavd befattning.

Under denna punkt (sid. 17) föreslås utvidgning av den Kungl.

Maj:t i 58 § 3 mom. 4 punkten civila avlöningsreglementet lämnade befogenheten.

Denna befogenhet innebär rätt att medgiva att tjänsteman, vilken förordnats

såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör eller verkstadsöveringenjör

men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av

förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad

han före förordnandet tillhörde. Sedan Kungl. Maj :t i proposlionen nr 43 föreslagit,

att en befattning såsom överdirektör i lönegraden C 11 inrättas vid

statens järnvägar från och med den 1 juli 1943, föreslås nu befogenheten

utvidgad till att avse jämväl tjänsteman, som förordnats å nämnda befattning.

7:o) Löneklassplacering i vissa fall vid övergång till annan löneplan.

Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt (sid. 18—20) örn ändring i 9 § militära

avlöningsreglementet avser att undanröja vissa mindre tilltalande konsekvenser,

som — i synnerhet vid övergång från löneplanen UO (för underofficerare)

till löneplanen Oa (för officerare) — visat sig kunna uppstå vid

tillämpning av lönetursreglema i nämnda författningsrum.

8:o) Flyttningscrsättning vid vissa militära kommenderingar. Den under

denna punkt (sid. 20—22) föreslagna ändringen av 31 § militära avlöningsreglementet

avser att göra rätten till ersättning för flyttningskostnad i vissa

fall beroende på Kungl. Maj:ts prövning, nämligen vid flyttning dels på grund

av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren, såsom elev vid någon

av de militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant,

dels ock för genomförande av passagesystem vid vissa truppförband

enligt vad därom är särskilt stadgat.

9:o) Frågan örn skyldighet för nied avskedspremie avgånget underbefäl

att ingå i reserv. Under denna punkt (sid. 22 och 23) framlagt förslag om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 196.

ändring i 22 § 2 morn. manskapsavlöningsreglementet är betingat av Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 143 framlagda förslag, att skyldighet för med avskedspremie

avgånget underbefäl att ingå i reserv skall bortfalla.

10:o) Avlöning till lärare vid militär tjänstgöring under ferier. Under

denna punkt (sid. 23—27) föreslås, att den s. k. minimiregeln för ferieberättigade

befattningshavare erhåller tillämplighet utan särskild tidsbegränsning.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den nyreglerade civila statsförvaltningen

äga under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning

av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell molibisering å sin civila

befattning uppbära lön minskad med B-avdrag. Tid, varunder ferieberättigad

tjänsteman under ferier är inkallad till sådan tjänstgöring skall härvid

betraktas såsom tid, varunder tjänstledighet för värnpliktstjänstgöringen

åtnjutes. Regeln örn avlöningens minskning med B-avdrag blir alltså tillämplig

även vid inkallelse under ferietid.

Såsom undantag från denna regel gäller, att ferieberättigad tjänsteman äger

för de 30 första dägarna av sådan till ett och samma kalenderår hörande tid

av inkallelse till värnpliktstjänstgöring, som ligger mellan två terminer, få

sin avlöning beräknad efter förenämnda minimiregel.

Enligt minimiregeln äger tjänstemannen åtnjuta avlöning å sin civila befattning

med allenast så stort avdrag som erfordras för att avlöningen jämte

den månadslön, som utgår jämlikt de för försvarsväsendet gällande bestämmelserna,

icke skall överstiga vad han skolat uppbära därest han icke varit

inkallad. Minimiregeln förhindrar alltså, att den ferieberättigade tjänstemannen

under värnpliktstjänstgöringen åtnjuter högre sammanlagda löneinkomster

än dem han skolat åtnjuta därest han icke varit inkallad, men den skyddar

honom även mot löneminskning. Detta skydd varar emellertid endast

under 30 dagar av ferietiden. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att skyddet utsträckes

att avse hela ferietiden utan viss tidsbegränsning.

Framställningar i ämnet ha gjorts av Sveriges folkskollärar förbund, låroverkslärarnas

riksförbund och Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Efter remiss ha utlåtanden över den av Sveriges folkskollärarförbund gjorda

framställningen avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Vidare

har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande i anledning av framställningarna.

För egen del har chefen för finansdepartementet anfört i huvudsak följande.

Om ferietiden, såsom i ärendet framhållits, i vad den överstiger vanlig semestertid

får anses motiverad av undervisningstekniska hänsyn, och om det

från denna utgångspunkt icke är orimligt att fordra, att lärare under ferietiden

ställer sig till förfogande för andra uppgifter än undervisning, torde

härav knappast följa annat, än att läraren under ferietiden bör kunna tågås i

anspråk för annan tjänstgöring utan att därför kunna påräkna särskild ersättning.

Huruvida han vid t. ex. värnpliktstjänstgöring under femma bör

vidkännas löneminskning, synes vara en fråga, som får bedömas från andra

utgångspunkter. Från personalens sida har särskilt framhållits den oförmånliga

ställning manliga lärare i värnpliktsåldern komma att intaga i förhållande

till andra lärare. De hörda myndigheterna ha ansett denna synpunkt icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

5

kunna frånkännas berättigande, och jag är för min del av samma uppfattning.

Av det anförda framgår, att jag icke motsätter mig, att minimiregeln för

ifrågavarande ferieberättigade befattningshavare erhåller tillämplighet utan

särskild tidsbegränsning.

ll:o) Avlöning vid tjänstledighet i visst fall för skördearbete. I kungörelse

den 11 september 1942, nr 754, förordnades, att tjänsteman, som avsåges

i civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet, ävensom

befattningshavare vid statligt krisorgan finge för utförande av skördearbete,

som anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen, under högst

tio dagar av september månad 1942 beviljas tjänstledighet med oavkortad

lön (arvode), under förutsättning att ledigheten icke föranledde förordnande

av vikarie eller anställande av ersättare.

Då tjänstledighet för dylikt ändamål i princip är att betrakta såsom tjänstledighet

för enskilda angelägenheter, innebär beslutet en avvikelse från de

allmänna grunder för avlöning under tjänstledighet som, vad angår huvuddelen

av den civila statsförvaltningen, äro stadgade i civila avlöningsreglementet.

Under förevarande punkt (sid. 27 och 28) delgives riksdagen en redogörelse

för vad i ärendet förekommit.

12:o) Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars

tjänst vid staisförvärv av enskild järnväg. I framställningar den 19

december 1941 och den 2 september 1942 har svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse anhållit om ändring av grunderna för löneklassplacering

av övertagen järnvägspersonal.

över förstnämnda framställning ha utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,

allmänna lönenåmnden och statskontoret.

Chefen för finansdepartementet har anfört följande.

Den vid 1939 års lagtima riksdag fastslagna regeln om lönesättning för

övertagen järnvägspersonal innebär, att personalen vid övergången till statens

järnvägars tjänst icke skall lida minskning i innehavda löneförmåner.

Denna princip har erhållit en restriktiv tillämpning beträffande befattningshavare,

som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som motsvarar

lägsta löneklassen i respektive lönegrad. Sådan befattningshavare har

nämligen icke placerats i den löneklass, som närmast överstiger lönen vid

den enskilda järnvägen, utan erhållit lön efter den närmast lägre löneklassen

jämte ett personligt lönetillägg, vilket sedermera avvecklats i mån av uppfattning

till högre löneklass. I ärendet har framhållits, att denna anordning

i många fall till sina praktiska verkningar inneburit en rubbning i

det eljest inom statsförvaltningen tillämpade löneturssystemet. Järnvägsstyrelsen

har uttalat sig för en mindre restriktiv tillämpning beträffande vissa

äldre befattningshavare. Enligt järnvägsstyrelsens förslag .skulle en sådan

befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den enskilda

järnvägens avlöningsbestämmelser, vid uppförandet på statens järnvägars

aktiva personalstat inplaceras i den löneklass inom tillämplig lönegrad,

som låge närmast över nämnda slutlön. Samma löneklassplacering skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 196.

befattningshavare, som vid övergången i mindre än tre år innehaft dylik

slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från ernåendet av slutlönen.

Förslaget gäller befattningshavare, som efter ingången av år 1940 övergått

eller framdeles komma att övergå i statens järnvägars tjänst.

Järnvägsstyrelsens förslag har tillstyrkts av allmänna lönenämnden och

jämväl biträtts av förbundsstyrelsen men avstyrkts av statskontoret.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för erinringar mot den nuvarande

ordningen för löneklassplacering av övertagen järnvägspersonal. En

jämkning i tillämpningen av de allmänna reglerna för lönesättningen i syfte

att bringa denna i närmare anslutning till grunderna för det statliga löneklassystemet

synes förenlig med rättvisa och billighet. Det av järnvägsstyrelsen

framlagda förslaget i detta ämne vill jag för min del biträda.

Den nya ordningen synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1943.

För tidigare övertagen personal bör löneklassplaceringen från och med

nämnda dag omregleras på grundval av en omräkning enligt de nya reglerna

av löneturen för tiden från övertagandet.

Det av mig nu förordade förslaget synes böra underställas riksdagens

prövning.

13:o) Förlängt bemyndigande för Kungl, Maj:! att meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration. I propositionen

nr 294 till 1940 års lagtima riksdag hemställde Kungl. Maj:t bland

annat om riksdagens bemyndigande att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,

som sammanhängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet

skulle avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild

temporär krisindragningsstat och besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, om och i den män så befunnes lämpligt,

föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles

i tjänstgöring.

Riksdagen biföll propositionen men fann sig därvid böra i princip begränsa

fullmakten till att gälla ett budgetår i sänder. Bemyndigandet, som därefter

förlängts, senast av 1942 års riksdag att gälla under innevarande budgetår,

föreslås under nu ifrågavarande punkt (sid. 35) skola förlängas jämväl

för nästa budgetår.

Propositionen nr 285.

14 :o) Ändringar i civila avlöningsreglementet med anledning av lönereglering

för domsagopersonalen. Under punkten 1 i propositionen nr 285 (sid.

9—11) föreslagna ändringar i 49 § civila avlöningsreglementet äro betingade

av den lönereglering vid domsagoförvaltningen, om vilken principbeslut fattades

vid fjolårets riksdag och beträffande vilken närmare förslag framlagts

i propositionen nr 198 till innevarande riksdag.

Det förutsättes i detta sammanhang, att frågan örn rätt för befattningshavare,

vilken i samband med löneregleringen vid domsagorna erhåller ordinarie

anställning, att i löneturshänseende tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring

skall få avgöras av Kungl. Maj:t. På Kungl. Majit föreslås vidare få

ankomma att utfärda de övergångsbestämmelser, som i övrigt bliva erforderliga

i samband med löneregleringen, jämte bestämmelser örn barntillägg åt

häradshövdingarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

7

15 ;o) Visst undantag beträffande personal vid polis- och åklagarväsendet

i länen från de i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna

angående tjänstedräkt. Under punkten 2 (sid. 11—21) föreslås bemyndigande

för Kungl. Majit att för personal vid polis- och åklagarväsendet i länen

meddela bestämmelser, innebärande en viss modifikation av reglerna angående

tjänstedräkt i civila avlöningsreglementet. Bestämmelserna skulle i huvudsak

anslutas till vad som redan nu gäller beträffande uniformspliktig personal

vid lots- och fyrstaten.

16:o) Vissa spörsmål sammanhängande med ändringar i den statliga vägorganisationen.

Under punkten 3 (sid. 21 och 22) föreslagna ändringar i

53 § 1 mom. civila avlöningsreglementet äro betingade av vissa förslag, som

framlagts i propositionen nr 224 angående den statliga vägorganisationen.

17 :o) Ändringar i vissa militära löneplancr in. m. De ändringar i löneplanerna

Ob och Cb militära avlöningsreglementet, som föreslås under punkten

4 (sid. 22—24), sammanhänga med förslag, som framlagts i propositionen

nr 180 angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning.

Nämnda förslag förutsätta ändringar i ett flertal författningsrum i militära

avlöningsreglementet.

I manskapsavlöningsreglementet föreslås upptagande under löneplanerna

Ma och Mb av beställningarna såsom musikvicekorpral och -konstapel, musikkorpral

och -konstapel samt musikfurir och överfurir.

18 :o) Vissa avlöningsfrågor sammanhängande med utbyggandet av försvarsväsendets

musikorganisation. Under punkten 5 (sid. 24—29) framhålles,

att ersättning för flyttningskostnad enligt 31 § militära avlöningsreglementet

icke kan beredas sådan beställningshavare vid redan befintlig musikkår,

som utan förändring av innehavd lönegrad efter egen ansökan transporteras

till befattning vid nyupprättad musikkår.

Den omständigheten att beställningshavare lämnas tillfälle att, muntligen

eller skriftligen, anmäla sig till ledig beställning å annan ort föreslås icke

utan vidare skola utesluta rätt till ersättning för uppkommande flyttnings(rese-)

kostnader i samband med transporten. Frågan härom gäller icke blott

musikorganisationen utan anses även eljest inom försvarsväsendet kunna

bliva aktuell i samband med nyuppsättning eller omorganisation av förband

eller formationer. Något allmänt medgivande av rätt till flyttningsersättning

i dylika fall förordas dock icke. Ersättningsrätten skulle i stället få bero på

Kungl. Majits prövning från fall till fall.

19 :o) Kätt till hyres- oell ortstillägg för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Under punkten 6 (sid. 29—31) föreslagen ändring i 18 § manskapsavlöningsreglementet

innebär, att gift beställningshavare tillhörande löneplanen

Ma (menig, vicekorpral, vicekonstapel, korpral, konstapel eller furir) ina

äga i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg redan efter en

opaginerad Kontrollera mot PDF

% Statsutskottets utlåtande nr 196.

anställningstid av ett år. Enligt den nuvarande lydelsen fordras en anställningstid

av fyra år.

20:o) Förening av ordinarie civil befattning med beställning tillhörande

krigsmaktens reservstater. Under punkten 7 (sid. 31—35) föreslås nytt bemyndigande

för Kungl. Majit att efter prövning av föreliggande omständigheter

medgiva samtidigt innehav av beställning tillhörande krigsmaktens

reservstater och ordinarie civil statstjänst. Samtidigt föreslås bemyndigandet

utvidgat att avse förening av reservstatsbeställning med sådan civil befattning,

som ej är statlig men för vilken gälla avlöningsbestämmelser, som tillkommit

under riksdagens medverkan och innehålla förbud mot förening med

ordinarie statstjänst utan särskilt beslut av Kungl. Majit och riksdagen.

Härutöver föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen förordade grunder besluta om

reglering av avlöning för civil befattning, som innehaves samtidigt med reservstatsbeställning.

Propositionen nr 11 samt motionerna I: 115 och II: 113.

21 :o) Vissa lönetursregler. I statsverkspropositionen till 1942 års riksdag

framlades under de olika huvudtitlarna förslag beträffande revision av den

vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, såvitt avsåg allmänna

civilförvaltningen. I anslutning därtill redogjorde chefen för finansdepartementet

(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 14) för vissa

med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål, avseende tillsättningsförfarande

och löneklassplacering. I fråga örn tillsättningsproceduren

föreslogs, att innehavare av ordinarie tjänst, som flyttades till högre lönegrad,

skulle erhålla den nya tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. Såsom

huvudregel för löneklassplacering i den högre lönegraden förordades, att

tjänstemannen skulle bibehålla sin förutvarande löneklass i den lägre tjänsten

dock att, där denna löneklass understege lägsta löneklassen i den högre

lönegraden, tjänstemannen skulle placeras i sistnämnda löneklass. Vad sålunda

föreslagits vann riksdagens bifall (statsutskottets utlåtande nr 12, riksdagens

skrivelse nr 16). Kungl. Majit utfärdade därefter den 5 juni 1942

cirkulär (Sv. förf.-sami. nr 362) med bestämmelser i ämnet.

På grundval av utredning, som verkställts av tjänsteförteckningssakkunniga

för affärsverken, framlades vidare på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet

för 1942 års riksdag i särskilda propositioner vissa

förslag till revision av tjänsteförteckningen i vad avsåg post- och telegrafverken

samt statens vattenfallsverk (propositionen nr 194) respektive statens

järnvägar (propositionen nr 195).

I sistnämnda proposition behandlades därjämte de förslag, som av 1938

års personalkommission vid statens järnvägar framlagts såsom resultat av

kommissionens undersökningar rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter

och löneställning för personal vid statens järnvägar. Chefen för kommunika
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

9

tionsdepartementet erinrade därvid om de för allmänna civilförvaltningen

beslutade, nyss omförmälda bestämmelserna samt framhöll i anslutning därtill,

att riksdagens bemyndigande att för statens järnvägars del utfärda motsvarande

föreskrifter borde inhämtas i fråga om såväl tjänsteförteckningssakkunnigas

som personalkommissionens förslag. Det i propositionen begärda

bemyndigandet lämnades (statsutskottets utlåtande nr 151, riksdagens skrivelse

nr 323). Riksdagen uttalade emellertid, att kungörelseförfarande för

affärsverkens del icke borde underlåtas i andra fall, än då Kungl. Majit på

framställning av verksstyrelsen funne så utan olägenhet kunna ske.

Med anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Majit genom brev

till järnvägsstyrelsen den 19 juni 1942 föreskrifter beträffande lönegradsplaceringen

överensstämmande med dem, som för allmänna civilförvaltningens

del utfärdats i förenämnda cirkulär.

Efter att ha redogjort för vad sålunda förekommit anför chefen för kommunikationsdepartementet

följande.

I anslutning till riksdagens omförmälda uttalande lia de vid statens järnvägar

på grundval av tjänsteförteckningsrevisionen och personalkommissionens

undersökningar tillkomna tjänsterna kungjorts till ansökan lediga. De

av riksdagen godkända lönetursreglerna ha tillämpats å de befattningshavare,

som blivit innehavare av tjänsterna. Därvid har emellertid visat sig, att

resultaten i vissa fall blivit sådana, att en modifikation av dessa regler kan

ifrågasättas.

De i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas för affärsverken förslag

nyinrättade tjänsterna återfinnas endast i lönegrader, inom vilka dylika

tjänster tidigare icke funnits. Att för de befattningshavare, som vid statens

järnvägar blivit eller komma att utses till första innehavare av sådana

tjänster, tillämpa andra och gynnsammare lönetursgrunder än som följa av

den huvudregel, vilken föreskrivits för motsvarande fall inom allmänna

civilförvaltningen och övriga affärsverk, synes icke böra ifrågakomma.

De på personalkommissionens initiativ inrättade befattningarna vid statens

järnvägar utgöras däremot icke blott av befattningar i tillskapade nya

tjänstegrader utan därjämte av åtskilliga nytillkomna tjänster i förut befintliga

grader. Sistnämnda tjänster äro helt fristående från den eljest för

statsförvaltningen i dess helhet enhetligt genomförda tjänsteförteckningsrevisionen.

Under den tid av omkring fyra år, då personalkommissionens

undersökningar pågått, lia såväl järnvägsstyrelsen vid avgivandet av förslag

till personalstater som statsmakterna vid prövningen av framkomna förslag

iakttagit en av nämnda undersökningar betingad återhållsamhet beträffande

inrättandet av nya tjänster. Följden härav har blivit, att — medan vanliga

lönetursregler tillämpats å dem, som vid övriga affärsverk under den tid,

kommissionens arbete pågått, blivit innehavare av nya tjänster, vilka successivt

inrättats till följd av förändrade arbetsuppgifter — de i anledning av

den generella tjänsteförteckningsrevisionen beslutade oförmånligare lönetursreglerna

kommit att tillämpas å motsvarande i ett sammanhang nyinrättade

befattningar vid statens järnvägar. Alt i förhållande till övriga affärsverk

vissa ojämnheter i löneklassplaceringen härigenom skulle uppkomma, förutsågs

vid frågans behandling i fjol men ansågs icke utgöra tillräcklig grund

för avvikelse från eljest tillämpade regler. Vid beslutets genomförande lia

emellertid jämsides därmed mellan olika tjänstemän vid statens järnvägar

framträtt ojämnheter i löneklassplaceringen, vilka icke tidigare kunnat

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 196.

förutses. Inom ett verk av statens järnvägars storleksordning försiggår alltid

på grund av normala avgångsanledningar (pension och dödsfall) en kontinuerlig

befordran till förekommande standardgrader. I dylika befordringsfall

tillämpas givetvis de vanliga lönetursgrunderna. Det har nu i stor utsträckning

visat sig bero på tillfälligheter, örn en befattningshavare kommit

att vinna befordran till en enligt personalkommissionens förslag nyinrättad

tjänst eller till en i vanlig ordning ledigbliven befattning. Följden härav har

blivit vissa olikheter i löneklassplaceringarna, vilka framstå såsom irrationella

och som hos personalen väckt så mycket större irritation, som det vid ansökningstillfället

sommaren 1942 för flertalet av ifrågavarande tjänster icke

torde ha varit allmänt känt, att någon skillnad i löneturshänseende var avsedd

att göras mellan de båda olika grupperna av befordringsfall.

Vid här angivna förhållanden synas billighetsskäl motivera en omprövning,

huruvida icke vanliga lönetursregler böra tillämpas å de befattningshavare

vid statens järnvägar, som blivit utnämnda eller komma att utnämnas

till första innehavare av de i anledning av personalkommissionens förslag

inrättade nya tjänsterna inom förut befintliga tjänstegrader.

Några betänkliga konsekvenser av åtgärder i den begränsade omfattning,

som här angivits, synas mig icke kunna befaras. Vad övriga kommunikationsverk

beträffar, har redan förut påpekats, att tjänsteförteckningsrevisionen ej

inrymmer några fall av den art, varom här är fråga, nämligen tillskapande

av nya tjänster i förut befintliga tjänstegrader. Vidkommande allmänna civilförvaltningen

må endast erinras, att löneturen för tillsyningsman, som i anledning

av tjänsteförteckningsrevisionen uppflyttats till tulluppsyningsman, i

enlighet med vad statsmakterna förutsatt (propositionen nr 165, riksdagens

skrivelse nr 213 år 1942) ordnats enligt de vanliga reglerna för befordran.

Järnvägsstyrelsen har under hand förklarat sig tillstyrka, att de av statsmakterna

beslutade lönetursreglerna modifieras i enlighet med vad här angivits.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda, att

Kungl. Majit inhämtar riksdagens medgivande att — utan hinder av riksdagens

tidigare beslut i ämnet — beträffande de befattningar, som vid statens

järnvägar efter förslag av personalkommissionen inrättats eller komma

att inrättas i före den 1 juli 1942 befintliga tjänstegrader, förordna örn

tillämpning av vanliga lönetursregler. Dessa regler böra därvid för befattningshavare,

som tillträtt dylika befattningar, tillämpas retroaktivt från och

med dagen för tillträdet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherrar

A. Löfgren och A. Leander (I: 115) samt den andra inom andia

kammaren av herrar L. Lindahl och C. P. Olsson i Mellerud (II: 113), har

anförts följande.

Civila avlöningsreglementet innehåller föreskrift örn att, då ordinarie

tjänsteman befordras till tjänst inom högre lönegrad, han skall placeras

lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast

tillhörde. Motsvarande gäller i fråga örn den, vilken vinner befordran till

ordinarie tjänst från extra ordinarie befattning. I båda fallen gäller dessutom

att vederbörande tjänsteman för eventuellt framtida uppflyttning till

högre löneklass får på visst sätt tillgodoräkna tid varunder han i den lägre

tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,

till vilken han sålunda skall hänföras.

Vid 1942 års riksdag utverkade Kungl. Majit åt sig medgivande att i anledning

av då föreliggande tjänsteförteckningsrevision utfärda föreskrifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

11

som avveko från avlöningsreglementets ovan angivna bestämmelser. Dylika

föreskrifter utfärdades sedermera genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 juni

1942 (SFS 362).

De mot avlöningsreglementets huvudbestämmelser avvikande regler angående

löneklassplacering vid tillträde av viss tjänst, som sålunda infördes,

ha orsakat avsevärd oreda och även orättvisor i löneklassplaeeringen.

Tjänstemän som fått dessa undantagsbestämmelser på sig tillämpade ha sålunda

tilldelats lägre löneställning än med dem i stort sett jämnåriga kamrater,

vilka tillträtt tjänst i samma lönegrad antingen omedelbart före eller

ock senare än den tidpunkt, vid vilken ovan angivna undantagsbestämmelser

tillämpades. Dessutom synas sistnämnda undantagsbestämmelser kommit

att tillämpas icke allenast i fall »då ordinarie befattningar den 1 juli

1942 utbytas mot ordinarie befattningar i högre lönegrad», utan även vid

andra befordringar ävensom vid övergång från extra ordinarie till ordinarie

befattning. Vi våga ifrågasätta om en så vidsträckt tillämpning av undantagsföreskrifterna

verkligen varit avsedd.

De nu antydda förhållandena kunna icke få fortfara enär verkningar av

de rådande ojämnheterna i löneklassplaeeringen komma att bliva gällande

för avsevärd tid framåt.

För att full likställdhet skall bliva rådande mellan de olika tjänstemännen,

oavsett vid vilken tidpunkt de tillträtt en viss högre tjänst eller erhållit

en ordinarie befattning, synes det vara nödvändigt att avlöningsreglementets

bestämmelser bliva enligt sin lydelse tillämpade.

Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte förklara, att bestämmelserna

i 8 § civila avlöningsreglementet utan inskränkning skola tilllämpas

vid samtliga befordringar eller tjänstetillsättningar, som ägt rum

under år 1942, utan avseende å om de varit beroende på tjänsteförteckningsrevision

eller icke.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

allmänna lönenåmnden avgivit utlåtande, vilket fogas såsom bilaga härtill

(Bilaga A).

övriga motioner.

22 :o) Kvinnlig befattningshavares uppfattning i löneklass. I en inom

andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. väckt motion (II: 161)

föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa örn rätt för

kvinnlig statstjänare att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig lagstadgad

tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

allmänna lönenåmnden den 8 mars 1943 avgivit utlåtande, vilket fogas såsom

bilaga härtill (Bilaga B).

Gällande bestämmelser i ämnet framgå av lönenämndens utlåtande.

Motionärerna framhålla, bland annat, att en kvinnlig tjänsteman kan få

sin löneklassuppflyltning uppskjuten, därest hon inom en tidrymd av tre år

är tjänstledig två gånger för havandeskap och barnsbörd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 196.

23:o) Oavkortad lön under sjukledighet. I en inom andra kammaren av

herrar G. Persson i Falla och Th. Gardell väckt motion (II: 243) hemställes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

rörande inskränkning i den kostnadsfria sjukledigheten för statens befattningshavare

samt snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som anföras till stöd för detta yrkande, hänvisas till

motionen.

24:o) Underlaget för rörligt tillägg. I en inom andra kammaren av herr

K. E. Hansson i Skediga m. fl. väckt motion (11:93) har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att rörligt tillägg och kristillägg icke må utgå å högre

belopp på lön än 6,000 kronor per år räknat.

Vidare har i en inom samma kammare av herr G. Fröderberg väckt motion

(II: 304) hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rörliga tillägg och kristillägg

de tre återstående kvartalen 1943 och första kvartalet 1944 beräknas

på grundlönerna för E-ort i alla löneklasser.

Förenämnda två motioner ha i vad de avse grunderna för kristillägg på

förslag av utskottet i dess utlåtande den 6 april 1943, nr 72, blivit av riksdagen

avslagna. I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna i vad

de avse rörligt tillägg.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

förslagen, får utskottet hänvisa till motionerna.

Rörligt tillägg åtnjutes av befattningshavare, å vilka civila avlöningsreglementet

är tillämpligt, m. fl. och utgår med högst 15 procent å avlöningen,

dock ej å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor. Kristillägg utgår

med för närvarande 16 procent å samma belopp som det rörliga tillägget.

Enligt av innevarande riksdag godkända grunder skall dock kristillägget, i

den mån dess procentsats överstiger 16, till sin överskjutande del ej beräknas

å den del av avlöningens månadsbelopp, som överstiger 500 kronor.

25 :o) Den extra personalens löneförhållanden. I en inom andra kammaren

av herrar S. Persson i Stockholm och K. Senander väckt motion (II: 238)

yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn att sådana

direktiv till de olika verkstyrelserna och övriga statliga institutioners

centrala ledningar måtte utarbetas, som innebära att gentemot den extra personalen

tillämpas en lönepolitik, som garanterar denna ett godtagbart existensminimum

samtidigt som avlöningsbestämmelsema böra bli enhetliga för

likvärdigt arbete.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkande, hänvisas

till motionen.

26:o) Utvidgad semesterrätt för vissa sjuksköterskor. I en inom första

kammaren av herr Robert Berg väckt motion (1:310) har yrkats, att riks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

13

dagen måtte besluta sådana särbestämmelser i civila avlöningsreglementet,

att de sjuksköterskor, som den 1 juli 1942 eller senare överförts från militära

icke-ordinariereglementet till civila avlöningsreglementet, måtte få åtnjuta

samma semesterförmåner, som enligt 55 § 4 och 5 mom. sistnämnda

reglemente tillkommer sjuksköterskorna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Angående de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna nr 168 och

285 har utskottet beträffande den ovan under punkten 8 berörda frågan om

flyttningsersättning vid vissa militära kommenderingar uppmärksammat, att

flyttning äger rum även i anledning av kommenderingar till andra militära

utbildningskurser än de, som finnas omnämnda i 31 § militära avlöningsreglementet.

Kungl. Majit torde böra bemyndigas, att även i sådana fall medgiva

ersättning för flyttningskostnad.

Beträffande den under punkten 15 berörda frågan örn visst undantag för

personal vid polis- och åklagarväsendet i länen från de i civila avlöningsreglementet

meddelade bestämmelserna angående tjänstedräkt har inom utskottet

förefunnits viss tvekan, huruvida icke ett kontant uniformsbidrag

vore att föredraga framför det tillhandahållande av tyg, övrig materiel och

färdiga uniformspersedlar genom exempelvis generalpoststyrelsens eller fångvårdsstyrelsens

försorg, som Kungl. Maj :ts förslag förutsätter. Vid sitt övervägande

av frågan har utskottet emellertid ansett sig böra förorda Kungl.

Majits förslag. Utskottet vill endast framhålla, att man i fråga om ersättningen

för tillhandahållna persedlar och bidraget till sylön, torde beträffande

ifrågavarande kategorier befattningshavare böra utgå från att den rabatt, som

är medgiven i 46 § civila avlöningsreglementet, skall motsvara trettio procent

av myndighetens självkostnadspris.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit i förevarande propositioner föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

I propositionen nr 11 samt motionerna I: 115 och II: 113 avhandlas de vid

fjolårets riksdag beslutade, från civila avlöningsreglementets bestämmelser

avvikande reglerna angående löneklassplacering vid tillträde av tjänst, som

inom civilförvaltningen inrättats i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

eller den av 1938 års personalkommission verkställda undersökningen rörande

förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar.

Såsom av allmänna lönenämndens utlåtande i anledning av omförmälda

motioner närmare framgår, har lönenämnden inhämtat upplysningar från

verk och myndigheter rörande verkningarna av de sålunda beslutade lönetursreglerna.

Liksom lönenämnden anser utskottet dessa upplysningar giva

vid handen, att nämnda regler i praktiken föranlett avsevärd oreda och orättvisa

i löneklassplaceringen.

Vid statsmakternas prövning föregående år av ifrågavarande spörsmål fö
-

Utäkottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 196.

refanns visserligen anledning räkna med att de från civila avlöningsreglementet

avvikande, snävare lönetursreglema skulle leda till vissa ojämnheter

i löneklassplaceringen olika befattningshavare emellan. Att resultatet skulle

bliva så pass otillfredsställande, som de av lönenämnden anförda exemplen

utvisa, var emellertid icke möjligt att förutse. Utskottet anser sig fördenskull

böra tillstyrka, att civila avlöningsreglementets regler om löneklassplacering

vid befordran göras tillämpliga beträffande samtliga de befattningshavare,

som blivit eller komma att bliva innehavare av nyinrättad eller till högre

lönegrad uppflyttad tjänst i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen eller

den av personalkommissionen vid statens järnvägar verkställda undersökningen.

Tillämpningen bör självfallet ske retroaktivt från och med dagen

för tjänsternas tillträdande. Kungl. Majit toi-de bemyndigas att vidtaga i anledning

av riksdagens beslut erforderliga åtgärder.

De vid bifall till utskottets förslag uppkommande kostnaderna böra för

allmänna civilförvaltningens del bestridas av vederbörande verks avlöningsanslag.

Någon ändring av verkens avlöningsstater påkallas icke härav. För

affärsverkens del böra kostnaderna utgå av respektive verks driftmedel.

Vad angår övriga motioner har utskottet funnit skäl tala för att kvinnlig

befattningshavare skall för uppflyttning i löneklass få tillgodoräkna sig i avlöningsreglementet

stadgad tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Utskottet tillstyrker alltså, att motionen II: 161 på det sätt bifalles, att Kungl.

Majit bemyndigas meddela erforderliga bestämmelser i ämnet för såväl statliga

befattningshavare som befattningshavare vid högre kommunala skolor

samt folk- och småskolor m. fl. enligt statliga grunder avlönade tjänstemän,

till vilkas avlönande statsbidrag utgår.

I anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers berättelse har riksdagen

beslutat, att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande sjukledighet

och sjukvårdskostnader inom civilförvaltningen och försvarsväsendet.

Då riksdagen alltså beslutat göra hemställan om åtgärder i det i motionen

lii 243 angivna syftet, torde motionen icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

I motionerna 11:93 och 11:304 ha framställts olika förslag till ändrade

bestämmelser för det rörliga tilläggets underlag. Den förra motionen innebär,

att rörligt tillägg ej skall beräknas på högre månadslön än 500 kronor mot

för närvarande 900 kronor. Enligt den senare motionen borde underlaget

för rörligt tillägg bestämmas lika i alla ortsgrupper och utgå å belopp, som

svarar mot lön å E-ort i vederbörande löneklass.

Utskottet vill framhålla, att riksdagen beslutat avslå ifrågavarande motioner

i vad de avse underlaget för kristillägg. Redan med hänsyn härtill kan

utskottet icke tillstyrka bifall till dem i vad de avse rörligt tillägg. Härutöver

vill utskottet emellertid erinra om att statsutskottet vid fjolårets riksdag

(utlåtandet nr 66) i anledning av ett då motionsvis framställt yrkande i

samma syfte som yrkandet i motionen 11:93 icke ansett sig kunna

tillstyrka, att den ifrågasatta minskningen i utgående löneförmåner genomfördes

under löpande löneregleringsperiod. Därvid ville utskottet särskilt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

15

framhålla, att rörligt tillägg icke tillhörde de förmåner, i vilka ordinarie

tjänstemän och beställningshavare enligt vad därom vore särskilt stadgat

vore skyldiga att underkasta sig minskning, och att ändringen alltså skulle

kunna genomföras allenast beträffande den icke-ordinarie personalen samt

personer, vilka efter ändringen utsåges på ordinarie befattningar och beställningar.

Vad sålunda uttalades vann riksdagens godkännande.

I anledning av motionen 11:238 får utskottet erinra örn att, medan riksdagen

i allmänhet godkänner de grunder efter vilka löner utgå till statens

befattningshavare och även i detalj fastställer de avlöningsförmåner, som

skola tillkomma ordinarie tjänstemän, på Kungl. Majit ankommer att besluta

örn de närmare bestämmelser, efter vilka den icke-ordinarie personalen skall

avlönas. Beträffande tillfällig och viss lägre personal beslutar vederbörande

myndighet. Motionärerna ha anmärkt på de löneförmåner, vilka medicinalstyrelsen

fastställt för personal på elevstadiet under första anställningsåret

vid statens sinnessjukhus, och från denna utgångspunkt påyrkat direktiv

från riksdagens sida beträffande myndigheternas lönepolitik. Utskottet kan

icke finna vad motionärerna anfört utgöra tillräckliga skäl för ett bifall till

motionen. I anslutning härtill må nämnas, att den av motionärerna berörda

lönefrågan efter framställningar av vederbörande personalförbund varit föremål

för prövning av Kungl. Maj :t, som efter hörande av allmänna lönenämnden

och på grundval av en omfattande utredning lämnat framställningen

utan åtgärd.

Såsom i motionen 1:310 framhållits bör sjuksköterska vid garnisonssjukhusen

i semesterhänseende jämställas med sjuksköterskor vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Kungl. Majit torde bemyndigas meddela

härför erforderliga bestämmelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

I. godkänna Kungl. Maj:ts i propositionerna nr 168 och

285 framlagda förslag till ändringar i civila avlöningsreglementet,

militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 168

framlagda förslag bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med

vad i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars

1943 förordats

a) meddela bestämmelser angående avlöning till ferieberättigade

befattningshavare under värnpliktstjänstgöring, som

infaller under ferietid,

b) meddela föreskrifter om löneklassplacering i vissa fall

för personal, som under år 1940 eller senare i samband med

statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens

järnvägars tjänst,

c) för budgetåret 1943/44 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 196.

III. med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 285

framlagda förslag

1) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till häradshövdingar

enligt i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 14 maj 1943 förordade grunder,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i sistnämnda statsrådsprotokoll förordats

a) i fråga om befattningshavare i domsagorna meddela erforderliga

bestämmelser angående övergången till civila avlöningsreglementet,

b) besluta om undantag beträffande landsfogdar, landsfiskaler

och deras assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdistrikten

från de i civila avlöningsreglementet meddelade

bestämmelserna angående t jäns tedräkt,

c) besluta om flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare

vid försvarsväsendet, vilken efter egen ansökning

förflyttas i samband med nyuppsättning eller omorganisation

av förband eller formation,

d) medgiva förening av civil befattning med reservstatsbeställning

och besluta om reglering av avlöningen för civil

befattning, som innehaves samtidigt med reservstatsbeställning,

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva ersättning för flyttningskostnad

vid kommendering till jämväl annan än i 31 §

militära avlöningsreglementet avsedd utbildningskurs,

V. med bifall till propositionen nr 11 samt motionerna

I: 115 och II: 113 besluta, att civila avlöningsreglementets bestämmelser

om löneklassplacering vid befordran skola tilllämpas

beträffande samtliga de befattningshavare, som blivit

eller komma att bliva innehavare av nyinrättad eller till

högre lönegrad uppflyttad tjänst i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

eller den av personalkommissionen vid

statens järnvägar verkställda undersökningen ävensom bemyndiga

Kungl. Majit att vidtaga i anledning av riksdagens

beslut erforderliga åtgärder,

VI. med bifall till motionerna I: 310 och II: 161 bemyndiga

Kungl. Majit att meddela bestämmelser i enlighet med

vad utskottet anfört,

B. att motionerna II: 93, II: 238, II: 243 och II: 304, motionerna

II: 93 och II: 304 i vad de avse rörligt tillägg, ej må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

17

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Heiding, Bäcklund, Carlström, Gustaf Iwar Anderson, Åqvist, Sundberg och Persson

i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Ward,

Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Bergström, Nilsson i Steneberg, Wallentheim, Lindholm,

fru Alvén, herrar Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Reservationer:

1) av herrar Persson i Skabersjö, Hansson i Rubbestad och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka ansett,

dels, att utskottet beträffande motionerna 11:93 och 11:304 bort anföra

följande:

»Maximeringen av det rörliga tilläggets underlag till 900 kronor för månad

har grundat sig på den uppfattningen, att rörligt tillägg icke skulle få utgå

med högre procenttal än 15. På grund av levnadskostnadsstegringen och det

i anledning därav införda särskilda kristillägget ha emellertid tilläggen sammanlagt

kommit upp till procenttalet 31. Vid sådant förhållande finner utskottet

starka skäl tala för bifall till motionen 11:93. Gällande grunder för

beräkning av de procentuella tilläggen innebära nämligen under nuvarande

förhållanden en avsevärd orättvisa till förmån för de högre inkomsttagarna

och den i motionen 11:93 förordade jämkningen kan med hänsyn härtill

icke betraktas såsom oskälig. Utskottet tillstyrker alltså bifall till nämnda

motion. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga erforderliga ändringar

i gällande lönebestämmelser för statliga befattningshavare samt befattningshavare

vid högre kommunala skolor, folk- och småskolor m. fl. enligt

statliga grunder avlönade tjänstemän, till vilkas avlönande statsbidrag

utgår.

Motionen II: 304 avser att med hjälp av det rörliga tillägget åstadkomma en

utjämning av lönerna olika ortsgrupper emellan. Utskottet delar motionärens

uppfattning örn önskvärdheten av åtgärder i detta syfte. Med hänsyn till det

läge, i vilket frågan om en revision av ortsgrupperingarna i bland annat lönehänseende

befinner sig, är utskottet emellertid icke nu berett att förorda det

i motionen ifrågasatta avsteget från nuvarande grunder för det rörliga tillläggets

beräknande.»;

dels ock att utskottet i sin hemställan bort tillstyrka bifall till motionen

11:93, i vad densamma avser rörligt tillägg;

2) av herr Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottet bort avstyrka bifall

till motionen II: 161.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. G sami. Nr 196.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt allmänna lönenämnden att till statsutskottet

avgiva yttrande över av herr A. Löfgren m. fl. väckta motioner (I: 115 och

II: 113) angående civila avlöningsreglementets bestämmelser om löneklassplacering

vid befordran m. m., får lönenämnden anföra följande.

Motionärerna erinra, att Kungl. Maj:t av 1942 åns riksdag utverkade bemyndigande

för sig, att i anledning av då föreliggande tjänsteförteckningsrevision

utfärda föreskrifter, som avveko från civila avlöningsreglementets

bestämmelser örn löneklassplacering vid befordran, samt att dylika föreskrifter

sedermera utfärdats i cirkuläret 1942: 362 med bestämmelser i anledning

av vissa ändringar i den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,

såvitt densamma avser allmänna civilförvaltningen. På angivna

skäl föreslå motionärerna, att riksdagen måtte förklara, att civila avlöningsreglementets

föreskrifter i 8 § utan inskränkningar skola tillämpas vid samtliga

befordringar eller tjänstetillsättningar, som ägt rum under år 1942, utan

avseende på om de varit beroende på tjänsteförteckningsrevision eller icke.

Lönenämnden anser sig till en början böra lämna en redogörelse för tillkomsten

av och innehållet i nämnda cirkulär 1942:362 ävensom vissa därmed

jämförliga, för de affärsdrivande verken utfärdade bestämmelser.

I 1942 års siatsverksproposition under avdelningen för flera huvudtitlar

gemensamma frågor redogjorde chefen för finansdepartementet för resultatet

av den vid budgetarbetet verkställda granskningen av de förslag, som

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagt i betänkande angående revision

av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna

A 1—A 29. Beträffande de förslag, som ansetts böra genomföras

från och med budgetåret 1942/43, hänvisade departementschefen till en vid

statsrådsprotokollet fogad förteckning, enligt vilken dels vissa ordinarie

tjänster skulle uppflyttas till högre lönegrad, nedflyttas till lägre lönegrad

eller överföras till icke-ordinarie stat, dels vissa icke-ordinarie befattningar

skulle överföras till ordinarie stat, dels ock vissa ordinarie tjänster skulle

nyinrättas. Departementschefen övergick sedan till att behandla vissa med

tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor och uttalade i detta

sammanhang bland annat följande:

»I de fall då tjänst flyttas till högre lönegrad, bör nuvarande innehavare

av tjänsten erhålla den högre tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. Detsamma

bör gälla, då ordinarie tjänst utbytes mot högre icke-ordinarie tjänst.

Då tjänst flyttas från icke-ordinarie till ordinarie stat, bör den nya ordinarie

tjänsten kungöras ledig i vanlig ordning.

Några problem i fråga örn tjänstemännens inplacering i löneklass efter vidtagande

av här ifrågasatta ändringar torde knappast uppkomma i andra

fall än då tjänst flyttas till högre lönegrad. I sådant fall bör huvudregeln

vara, att tjänstemannen bibehåller sin nuvarande löneklassplacering, såvida

denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya lönegraden. Örn så

skulle vara förhållandet, bör tjänstemannen placeras i sistnämnda löneklass.

Med hänsyn härtill har omräkning av avlöningsstaterna i anledning av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

19

tjänsteförteckningsrevisionen i allmänhet skett endast i de fall, då tjänst

överföres från icke-ordinarie lill ordinarie stat eller tvärtom eller då ny tjänst

inrättas.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad här förordats meddela de bestämmelser, som erfordras på

grund av tjänsteförteckningsrevisionen. Härtill bör riksdagens bemyndigande

inhämtas.»

I enlighet med departementschefens därom gjorda hemställan föreslog

Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen sålunda och i övrigt förordat meddela

de bestämmelser, som erfordrades på grund av tjänsteförteckningsrevisionen.

I anledning härav hemställdes i en inom första kammaren väckt motion

(I: 118), att riksdagen måtte besluta, att i fråga om löneklassplacering av

tjänsteman, som innehade tjänst, vilken genom tjänsteförteckningsrevisionen

flyttades till högre lönegrad, bestämmelserna i 8 § 1 mom. första stycket civila

avlöningsreglementet skulle tillämpas.

Statsutskottet (utlåtande nr 12, sid. 11) förklarade, att då den lönegradsuppflyttning,

varom här vore fråga, icke kunde jämställas med lönegradsuppflyttning

i samband med befordran, för vilket fall den i motionen åberopade

sneddningsbestämmelsen vöre avsedd, funne sig utskottet icke kunna

tillstyrka det motionsvis framförda yrkandet. Utskottet förutsatte dock, att

befattningshavare, som efter tjänstens uppflyttning i lönegrad enligt Kungl.

Maj:ts förslag bomme att bibehålla sin löneklassplacering, skulle för uppflyttning

till nästa löneklass få tillgodoräkna den tid, han tillhört den då innehavda

löneklassen, dock högst tre år.

Riksdagen (skrivelse nr 16) anslöt sig till det av statsutskottet gjorda uttalandet

rörande ifrågavarande befattningshavares lönetursrätt, varför bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att utfärda i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

erforderliga bestämmelser fick ett i motsvarande mån jämkat innehåll.

Med stöd av nämnda bemyndigande utfärdade Kungl. Maj :t det i de remitterade

motionerna omförmälda cirkuläret 1942: 362. I cirkuläret meddelades

föreskrifter rörande förfarandet, då vid verk tillhörande allmänna civilförvaltningen

ordinarie befattningar den 1 juli 1942 skulle utbytas mot ordinarie

eller icke-ordinarie befattningar i högre lönegrad. Föreskrifterna skulle emellertid

lända till efterrättelse endast beträffande befattningar, för vilka Kungl.

Majit meddelat särskilt beslut därom. Rörande utbyte av ordinarie befattningar

mot ordinarie befattningar i högre lönegrad stadgades, att örn samtliga

befattningar av samma slag inom viss lönegrad skulle utbytas mot befattningar

i högre lönegrad, skulle innehavarna av förstnämnda befattningar

från och med den 1 juli 1942 vara innehavare av de nya tjänsterna. Skulle

däremot av befattningar av samma slag inom viss lönegrad endast någon eller

några utbytas mot befattningar i högre lönegrad, skulle utan särskilt ansökningsförfarande

bestämmas, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar,

som från och med den 1 juli 1942 skulle innehava de nya tjänsterna.

Vid utbyte den 1 juli 1942 av ordinarie befattning mot icke-ordinarie befattning

i högre lönegrad skulle innehavaren av den ordinarie tjänsten utan särskilt

ansökningsförfarande från och med sagda dag förordnas till innehavare

av den nya tjänsten. I fråga örn löneklassplacering av samtliga ovan avsedda

befattningshavare skulle gälla, att vederbörande i den högre tjänsten skulle

placeras i samma löneklass som omedelbart före den 1 juli 1942 samt äga

för omedelbar eller framtida uppflyttning till närmast högre löneklass taga

i beräkning den lid, dock högst tre år, varunder han tillhört eller beräknats

lia tillhört förstnämnda löneklass. Där befattningshavaren vid nämnda tid
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 196-

punkt tillhörde löneklass med lägre ordningsnummer än den lägsta för den

nya tjänsten gällande löneklassen, skulle han likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning

taga i beräkning sådan tid som nyss nämnts — inplaceras

i sistnämnda löneklass.

På föredragning av vederbörande departementschefer meddelade Kungl.

Majit därefter i olika sammanhang beslut rörande å vilka befattningar ovannämnda

cirkulär 1942: 362 skulle äga tillämpning.

Av förestående redogörelse torde framgå, att såväl riksdagens i skrivelse

nr 16 givna bemyndigande som de i cirkuläret intagna särskilda bestämmelserna

rörande löneklassplacering voro avsedda att gälla ett jämförelsevis begränsat

antal fall av befordringar, vid vilka något ansökningsförfarande icke

skulle förekomma.

Av intresse i detta sammanhang är, att förevarande särskilda undantagsföreskrifter

för löneklassplacering icke tillämpats på ett antal på förslag av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga nyinrättade befattningar såsom tulluppsyningsman.

Rörande behandlingen av denna fråga torde följande upplysningar

böra lämnas. Enligt 1942 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, sid. 9) hade av de sakkunniga framlagda förslag

angående ändrad löneställning för befattningshavare vid tullverket icke

ansetts för det dåvarande böra upptagas till prövning, enär undersökningar

angående olika organisatoriska spörsmål påginge vid verket. Dessa förslag

behandlades emellertid i en särskild proposition, 1942: 165, angående anslag

till tullverket för budgetåret 1942/43. Beträffande bevakningspersonalen vid

lokaltullförvaltningen hade de sakkunniga förordat, att den dittillsvarande

indelningen i tre tjänstegrader, nämligen tulluppsyningsmän i lönegraden

A 8, tillsyningsmän i lönegraden A 6 och tullvakter i lönegraden A 5 skulle

ändras, genom att tillsyningsmännen fördelades å de båda övriga tjänstegraderna.

Övergången till den förordade nya organisationen borde ordnas så, att

till nyinrättade uppsyningsmansbefattningar befordrades dåvarande tillsyningsmän,

i den mån dessa ej på grund av bristande lämplighet eller eljest

av särskilda skäl ansåges icke kunna ifrågakomma till befordran. Löneturen

för nyutnämnda uppsyningsmän borde sålunda ordnas enligt de vanliga reglerna

för befordran. Tillsyningsmän, som ansåges ej kunna befordras, borde

upptagas på övergångsstat, varvid motsvarande antal tullvaktstjänster borde

hållas vakanta intill dess övergångsstaten avvecklats. Enligt vad lönenämnden

under hand erfarit lär de sakkunnigas yttrande rörande löneturen för nyutnämnda

uppsyningsmän närmast lia föranletts därav, att det vid tidigare

verkställda uppflyttningar av hela grupper av befattningshavare förekommit,

att dessa vid löneklassplacering i den högre tjänstegraden fått tillgodoräkna

hela tjänstgöringstiden i den lägre. Vad de sakkunniga förordat godtogs i

nyssberörda proposition 1942: 165 av chefen för finansdepartementet, som

även uttryckligen förklarade, att löneturen för tillsyningsmän, som uppflyttats

till tulluppsyningsmän, borde ordnas enligt de vanliga reglerna för befordran.

Denna förklaring, vilken måste ses mot bakgrunden av samme departementschefs

ovan återgivna anförande i statsverkspropositionen och riksdagens

i anslutning därtill givna bemyndigande, föranledde icke något uttalande

av riksdagen. Cirkuläret 1942:362 har icke heller gjorts tillämpligt

å ifrågavarande tulluppsyningsmansbefattningar.

Anledningen till att vanliga regler för löneklassplacering ansetts böra gälla

tulluppsyningsmansbefattningarna torde vara att söka i den omständigheten,

att ett av ansökningsförfarande föregått urval skulle komma till stånd

bland cle tjänstemän, som kunde komma i fråga för befordran till befattningarna.

Principen, att vanliga regler för löneklassplacering skolat tillämpas,

då ett dylik urval vid tjänsternas besättande ägt rum, har emellertid icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 196

upprätthållits ifråga om kommunikationsverken, vilket torde framgå av det

följande.

I proposition 1942: 194 angående revision av tjänsteförtecknmgen m. m. i

vad avsåg post- och telegrafverken samt statens vattenfallsverk hegärde

Kungl. Majit för nämnda affärsverks del ett bemyndigande motsvarande det,

som beträffande den allmänna civilförvaltningen givits i ovannämnda riksdagsskrivelse

nr 16. Bemyndigandet skulle avse genomförandet av de förslag,

som framlagts av tjänsteförteckningssakkunniga för de affärsdrivande verken.

För statens järnvägars del begärdes i proposition 1942: 195 motsvarande

bemyndigande i fråga örn genomförandet av saväl nämnda tjänsteförteckningssakkunnigas

som 1938 års personalkommissions förslag. Riksdagens bemyndiganden

meddelades i skrivelserna nr 322, respektive 323, varvid riksdagen

emellertid förklarade sig vilja ha uttalat, att kungörelseförfarandet för

affärsverkens del icke borde underlatas i andra fall än da Kungl. Maj .t pa

framställning av vederbörande verksstyrelse funne så utan olägenhet kunna

ske.

Kungl. Majit har därefter i samband med fastställande av personalförteckningar

för de olika kommunikationsverken meddelat bestämmelser av följande

innehåll, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1942. Befattningshavare,

som nämnda dag eller därefter såsom förste innehavare tillträdde

högre, i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen eller — i fråga

om statens järnvägar — såsom resultat av 1938 års personalkommissions undersökningar

inrättad befattning, skulle i den nya tjänsten placeras i samma

löneklass sorn omedelbart före den 1 juli 1942 samt äga för omedelbar eller

framtida uppfattning till närmast högre löneklass taga i beräkning den tid,

dock högst tre" år, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört förstnämnda

löneklass. Bär befattningshavare vid nämnda tidpunkt tillhörde löneklass

med lägre ordningsnummer än den lägsta för den nya tjänsten gällande

löneklassen, skulle han likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning taga

i beräkning sådan tid som nyss nämnts — inplaceras i sistnämnda löneklass.

Vid kommunikationsverken har sålunda sneddningsregeln i 8 § 1 mom.

civila avlöningsreglementet satts ur kraft, trots att de nyinrättade tjänsterna

regelmässigt skulle besättas först efter ledigförklarande i vanlig ordning.

Vad slutligen angår domänverket har Kungl. Majit med stöd av ett av riksdagen

i skrivelse 1942: 300 givet bemyndigande förordnat, att vad som stadgats

i cirkuläret 1942: 362 skulle i tillämpliga delar gälla beträffande vissa

angivna ordinarie befattningar vid domänverket, varvid domänstyrelsen

utan hinder av däremot stridande bestämmelse i cirkuläret — skulle vid tillsättning

av befattningarna såsom biträdande jägmästare i lönegrad A 22,

därest och i den mån så ansåges erforderligt, äga kungöra dessa befattningar

till ansökan lediga för innehavare av dåvarande assistentbefattningar.

Såsom en sammanfattning av det föregående torde följande kunna anföras.

För allmänna civilförvaltningens del har Kungl. Majit med stöd av riksdagens

bemyndigande bestämt, att innehavare av vissa befattningar, vilka pa

förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttats i högre lönegrad,

skulle utan särskilt ansökningsförfarande erhålla dessa nyinrättade

högre tjänster, men därvid få vidkännas vissa inskränkningar i den rätt till

löneklassuppflyttning, som eljest regelmässigt inträder vid befordran. Vid

de affärsdrivande verken däremot har riksdagens bemyndigande och i följd

därav Kungl. Majlis beslut haft sådant innehåll, att vederbörande befattningshavare

gått förlustiga sin rätt till löneklassuppflytning enligt civila avlöningsreglemcntet,

även örn de erhållit med anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

eller — s id statens järnvägar — 1938 ars personalkommissions undersökningar

inrättade högre tjänster först efter ansökningslörfarande och

således i konkurrens med andia sökande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 196.

För belysning av frågan, huru de i cirkuläret 1942: 362 även som i motsvarande

föreskrifter för de affärsdrivande verken meddelade bestämmelserna

i praktiken verkat för olika befattningshavare, har lönenämnden införskaffat

upplysningar härom från vissa myndigheter.

Innan lönenämnden övergår till att redogöra för vad lönenämnden därvid

erfarit, anser sig nämnden emellertid böra erinra örn att Kungl. Maj:t i proposition

1943:11 föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att -— utan

hinder av riksdagens tidigare beslut i ämnet —■ beträffande de befattningar,

som vid statens järnvägar efter förslag av 1938 års personalkommission inrättats

eller komma att inrättas i före den 1 juli 1942 befintliga tjänstegrader,

förordna om tillämpning av vanliga lönetursregler. Dessa regler borde

därvid för befattningshavare, som tillträtt dylika befattningar, tillämpas

retroaktivt från och med dagen för tillträdet. I motiveringen för detta förslag

framhålles, att under den tid av omkring fyra år, då personalkommissionens

undersökningar pågått, en av undersökningarna betingad återhållsamhet

iakttagits beträffande inrättandet av nya tjänster vid statens järnvägar.

Följden härav hade blivit, att -—- medan vanliga lönetursregler tillämpas

å dem, som vid övriga affärsverk under den tid, kommissionens arbete

pågått, blivit innehavare av nya tjänster, vilka successivt inrättats till följd

av förändrade arbetsuppgifter — de i anledning av den generella tjänsteförteckningsrevisionen

beslutade oförmånligare lönetursreglerna kommit att tilllämpas

å motsvarande i ett sammanhang nyinrättade befattningar vid statens

järnvägar. Att i förhållande till övriga affärsverk vissa ojämnheter i löneklassplaceringen

härigenom skulle uppkomma, hade förutsetts vid frågans

behandling år 1942 men icke ansetts utgöra tillräcklig grund för avvikelse

från eljest tillämpade regler. Vid beslutets genomförande hade emellertid

jämsides därmed mellan olika tjänstemän vid statens järnvägar framträtt

ojämnheter i löneklassplaceringen, vilka icke tidigare kunnat förutses. Inom

ett verk av statens järnvägars storleksordning försigginge alltid på grund av

normala avgångsanledningar (pension och dödsfall) en kontinuerlig befordran

till förekommande standardgrader. I dylika befordringsfall tillämpades

givetvis de vanliga lönetursgrunderna. Det hade nu i stor utsträckning visat

sig bero på tillfälligheter, om en befattningshavare kommit att vinna befordran

till en enligt personalkommissionens förslag nyinrättad tjänst eller till

en i vanlig ordning ledigbliven befattning. Följden härav hade blivit vissa

olikheter i löneklassplaceringarna, vilka framstode såsom irrationella och

som hos personalen väckt så mycket större irritation, som det vid ansökningstillfället

sommaren 1942 för flertalet av ifrågavarande tjänster icke

torde ha varit allmänt känt, att någon skillnad i löneturshänseende varit avsedd

att göras mellan de båda olika grupperna av befordringsfall.

De erfarenheter från olika verk, varav lönenämnden fått del, visa, att

ojämnheter i befattningshavarnas löneklassplacering liknande dem, som påtalats

i förenämnda proposition, förekommit såväl inom allmänna civilförvaltningen

som vid de affärsdrivande verken, då fråga varit örn en tillämpning

av de särskilda undantagsbestämmelserna vid uppflyttning av ett flertal

befattningshavare från en tjänstegrad till en annan.

Beträffande allmänna civilförvaltningen kunna exempel på dylika ojämnheter

lämpligen hämtas från Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Vid

högskolan uppflyttades den 1 juli 1942 samtliga professorer från lönegrad

A 28 till A 30. Av dessa professorer voro omedelbart före nämnda dag sex placerade

i 28 eller 29 löneklassen och två i 30 löneklassen, medan tre sedan

mer än 3 år tillbaka varit placerade i 31 löneklassen (slutlöneklassen för

lönegrad A 28). Enligt bestämmelserna i cirkuläret 1942: 362 blevo nu professorerna

i den förstnämnda gruppen placerade i 30 löneklassen, vilket innebar

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

23

att de, som hade den kortaste tjänstgöringstiden (intill 3 år), uppflyttades

två löneklasser och de övriga, av vilka två tillhört 29 löneklassen i 3 år och

således oberoende av förändringen av tjänstegrad varit berättigade till löneklassuppflyttning,

en löneklass. Av de två, som före den 1 juli 1942 voro placerade

i 30 löneklassen, bibehölls i denna löneklass en, som innehaft sin professur

sedan år 1934, medan den andre, som uppehållit sin nu innehavda professur

sedan 1933 och som tillhört 30 löneklassen i 3 år, endast erhöll den

löneklassuppflyttning, som han redan på grund av sistnämnda förhållande

var berättigad till. De tre i 31 löneklassen uppflyttades en löneklass.

Exempel på liknande fall lia i stor utsträckning anförts från kommunikationsverken.

För detta verks del ha emellertid förhållandena framstått såsom

särskilt orättvisa, då de högre tjänsterna i stor utsträckning erhållits efter

ansökan i konkurrens med andra sökande. Härtill kommer, att de mest meriterade

av de medsökande, vilka icke kommit i fråga vid det första besättandet

av de nyinrättade högre tjänsterna, på grund av uppkommande vakanser efter

kort tid erhållit eller kunna väntas erhålla dylika tjänster, varvid de såsom

andre innehavare av tjänsterna få rätt till sneddning till högre löneklass i

vanlig ordning.

Följande från postverket och statens järnvägar hämtade exempel äro i detta

hänseende belysande.

Vid postverket konstituerades från och med den 1 december 1942 — efter

vederbörligt ledigförklarande av tjänsterna —129 förste postiljoner i lönegrad

A 8 till förste postiljoner i lönegrad A 9. Av dessa 129 tjänstemän fingo 89,

som innehaft slutlön (löneklass 12) i lönegrad A 8 under 3 år eller mera, uppflyttning

till närmast högre löneklass, varemot 40 fingo bibehålla den löneklass,

de tidigare innehaft. Under innevarande år ha fem av de tillsatta tjänsterna

i lönegrad A 9 blivit vakanta. Dessa tjänster förväntas bliva tillsatta

med sådana förste postiljoner i lönegrad A 8, som äro placerade i lägst 9

löneklassen. Dessa fem erhålla då förmånligare löneklassplacering än nyssnämnda

40, enär de icke bliva företa innehavare av ifrågavarande befattningar

och alltså få snedda till närmast högre löneklass i vanlig ordning.

Av de tjänstemän, vilka såsom första innehavare erhöllo de från och med den

1 juli 1942 inrättade byråassistentbefaltningarna i lönegrad A 20 vid statens

järnvägar, placerades — med tillämpning av de särskilda med anledning

av tjänsteförteckningsrevisionen utfärdade löneklassplaceringsbestämmelserna

— en förutvarande tjänsteman i lönegrad A 17, som tillhört 21 löneklassen

sedan den 1 januari ''1921, i löneklass 22. Av de övriga, vilka enligt nyssnämnda

bestämmelser placerats i 23 löneklassen, befordrades kort tid därefter en

till förrådsintendent, varför hans byråassistentbefattning efter vederbörligt

ansökningsförfarande återbesattes redan den 1 sepember 1942. Den tjänsteman

i lönegrad A 17, som då erhöll befattningen såsom andre innehavare och som

tilhört 21 löneklassen endast sedan den 1 november 1936, blev med tillämpning

av 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet placerad i 23 löneklassen eller

en löneklass högre än den förutnämnde, i tjänsten betydligt äldre befattningshavaren.

Vidare lia av de befattningshavare, som befordrats till 163 nyinrättade stationsmästarbefatlningar

av klass 6 vid statens järnvägar, en avsevärd del nått

så hög levnadsålder, att de endast lia något eller några få år kvar till pensionsåldern,

varför vakanser inom ifrågavarande befattningar snart uppkomma

i ej ringa antal. Därvid komma givetvis ojämnheter i löneklassplaceringen

av ovanberört slag att göra sig starkt märkbara.

Lönenämnden vill framhålla, att ovan anförda, från postverket och statens

järnvägar hämtade exempel icke iiro att betrakta såsom enstaka, av siirskilda

omständigheter föranledda företelser. Andra liknande fall lia redan jnträf
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 196.

fat eller kunna förväntas i icke obetydlig omfattning inträffa vid kommunikationsverken.

I detta sammanhang torde även böra erinras om, att tjänstemän, som förordnas

såsom vikarier för innehavarna av i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

inrättade befattningar, ofta erhålla högre löneförmåner än örn de

blivit utnämnda till första ordinarie innehavare av tjänsterna. Örn i ovannämnda

från postverket anförda fall de 40 tjänstemän, som efter uppflyttningcn

i lönegrad fått kvarstå i sin förutvarande löneklass, i stället förordnats

som vikarier å tjänsterna, skulle de ha uppburit oförändrad nettolön

och därjämte vikariatsersättning.

Enligt vad som upplysts lia ovanberörda förhållanden föranlett tjänstemän

att avstå från att söka de nyinrättade tjänsterna i avbidan på uppkommande

vakanser, vilket bestyrkes av följande från telegrafverket hämtade exempel.

Den 21 juli 1942 ledigförklarades å telegrafstyrelsens tekniska byrå 8 ingenjörstjänster

i lönegrad A 17. Såsom sökande till dessa tjänster anmälde sig

dels ritare (lönegrad A 15) med fortlöpande förordnanden såsom ingenjörer

i lönegrad A 20, dels ritare med fortlöpande förordnanden såsom ingenjörer

i lönegrad A 17, dels ock ritare utan förordnande i högre lönegrad. Endast

fem av ritarna med förordnande i högre lönegrad, nämligen två med förordnande

i 20 lönegraden och tre med förordnande i 17 lönegraden, voro placerade

i så låg löneklass (löneklass 16), att en utnämning för dem skulle

medföra omedelbar löneklassuppflyttning. De övriga kunde icke påräkna

någon sådan uppflyttning och hade därför att — på grund av reducering eller

bortfallande av vikariatsersättningarna — emotse en inkomstminskning av

250—300 kronor per år, om de utnämndes å de sökta tjänsterna. Dessa sistnämnda

införde för den skull i sina ansökningar det förbehållet, att ansökningen

gällde endast under förutsättning, att telegrafstyrelsen kunde kompensera

vederbörande för inträdande minskning i den totala avlöningen. Sedan

långvariga förhandlingar förts med de berörda tjänstemännens organisation

och styrelsen därvid förklarat sig sakna möjlighet att bereda den ifrågasatta

kompensationen, återkallades ansökningarna.

Den 8 oktober 1942 tillsattes två av de ledigförklarade tjänsterna och den

12 januari 1943 ytterligare tre. Utnämnda blevo vid dessa tillfällen de två

sökande med förordnande i 20 lönegraden och tre sökande med förordnande

i 17 lönegraden, som voro placerade i 16 löneklassen. Dessa erhöllo

vid utnämningen uppflyttning till 17 löneklassen och undgingo därigenom

omedelbar inkomstminskning. De återstående tre tjänsterna ha icke kunnat

tillsättas. Situationen är sålunda den, att av de åtta i 20 lönegraden förordnade

ritare, för vilka de omhandlade tjänsterna varit avsedda, endast två kunnat

utnämnas. De tre i 17 lönegraden förordnade ritare, som utnämnts, ha

erhållit denna sin befordran endast tack vare den omständigheten, att deras

äldre kamrater av ekonomiska skäl sett sig nödsakade att avstå från en eljest

säker befordran. För dessa äldre tjänstemän återstår endast att avvakta

den tidpunkt, då redan tillsatta befattningar bliva vakanta, så att utnämning

å dem medför sneddning i vanlig ordning.

Vid kommunikationsverken har vidare beträffande en del befattningar

tvekan rått, om de skola anses vara inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen

eller icke. I följande från postverket hämtade exempel har

generalpoststyrelsen haft att taga ställning till ett dylikt spörsmål.

På förslag av tjänsteförteckningssakkunniga för de affärsdrivande verken

upptogos från och med den 1 juli 1942 stationsmästarbefattningar av klass 6

i lönegrad A 14 å tjänsteförteckningen för postverket. Till klass 6 hänfördes

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1942 från och med den 1 januari

1943 3 postexpeditioner, vilka tidigare tillhört klass 5, och 10 postexpeditio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

25

ner, vilka tidigare tillhört klass 7 (förutvarande klass 6). Vidare utbyttes

från och med sistnämnda dag 5 poststationer mot postexpeditioner av klass 6.

De 10 stationsmästarbefattningarna av klass 6 å de från klass 7 uppflyttade

postexpeditionerna måste ju anses vara inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen.

Av innehavarna av nämnda 10 befattningar lingö åtta

behålla sin förut innehavda löneklass, medan två, som i lönegrad 12 innehaft

slutlön i 3 år eller mera, uppflyttades en löneklass. De 5 stationsmästarbefattningar,

vilka voro placerade å i utbyte mot poststationer tillkomna postexpeditioner

av klass 6, voro emellertid enligt generalpoststyrelsens mening

icke inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen. Styrelsen medgav

därför de tjänstemän, som efter vederbörligt ansökningsförfarande erhållit

dessa befattningar, rätt till sneddning i enlighet med civila avlöningsreglementets

bestämmelser. Följden har blivit, att vissa av de befattningshavare,

som befordrats till sistnämnda 5 stationsmästarbefattningar från postexpedition,

alltjämt tillhörande klass 7, kommit att intaga en förmånligare ställning

i lönehänseende än de stationsmästare, vilka varit placerade å postexpeditioner

av sådan storleksordning, att de uppflyttats från klass 7 till klass 6,

och vilka, enligt vad nyss sagts, fått kvarstå i sin förut innehavda löneklass

även efter befordran till lönegrad A 14.

Motsvarighet till den i nyss angivna fall yppade osäkerheten, örn sneddningsförbudet

skulle gälla beträffande vissa befattningar eller icke, bär lönenämnden

— såsom framgår av det följande — funnit inom allmänna civilförvaltningen.

Av vad inledningsvis anförts framgår, att cirkuläret 1942: 362 endast meddelar

bestämmelser angående löneklassplacering i samband med ordinarie

befattningars utbyte mot ordinarie eller icke-ordinarie befattningar i högre

lönegrad. Däremot meddelas icke några bestämmelser rörande förfarandet vid

utbyte av extra ordinarie befattning mot ordinarie i högre lönegrad. Orsaken

härtill torde vara att söka i det förhållandet, att avsikten ursprungligen varit,

att sistnämnda ordinarie befattningar skulle tillsättas efter vederbörligt

ansökningsförfarande. Emellertid har ofta enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut

den ordinarie tjänsten utan ledigförklarande tillsatts med förutvarande

innehavare av den lägre extra ordinarie befattningen. Därvid har åtminstone

i två fall, av vilka det ena gällde en bokhållare i lönegrad Ali (förutvarande

amanuens i lönegrad Eo 13) vid pensionsstyrelsen och det andra en kontorist

i lönegrad A 9 (förutvarande extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 6) vid

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, vederbörande myndighet underställt

löneklassplaceringsfrågan Kungl. Maj:ts prövning, varefter Kungl. Majit

beslutat om befattningshavarnas löneklassplacering i enlighet med bestämmelserna

i cirkuläret 1942: 362. I andra fall däremot, exempelvis beträffande

en värmeledningsskötare, tillika reparatör av lia klass, i lönegrad A 8 (förutvarande

maskinist i lönegrad Eo 7) vid riksförsäkringsanstalten och en kontorist

i lönegrad A 9 (förutvarande kanslibiträde i lönegrad Eo 7) vid statens

bakteriologiska laboratorium, har vederbörande myndighet meddelat beslut

örn löneklassplaceringen och därvid tillämpat civila avlöningsreglementets bestämmelser.

Till jämförelse må erinras, att enligt cirkuläret 1942: 362 de däri givna

bestämmelserna för löneklassplacering skulle —• i den mån Kungl. Majit så

föreskrev — gälla jämväl då ordinarie tjänsteman den 1 juli 1912 ulan ansökningsförfarande

förordnades till innehavare av en i stället för hans ordinarie

befattning inrättad icke-ordinarie befattning i högre lönegrad, beslut härom

har också meddelats beträffande laboratorerna i lönegrad Eo 24 (tidigare i

A 22) vid farmacevliska institutet och en värmeledningsskötare, tillika reparatör,

av 2:a klass i lönegrad Eo 7 (tidigare expedilionsvakt, tillika eldare, i

lönegrad A 5) vid gymnastiska centralinstiulet.

Biliana till riksdagens protokoll IDIS. 0 saini. Nr IVO. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Slutligen anser sig lönenämnden böra meddela, att vid domänverket fråga

uppkommit, örn icke cirkuläret 1942: 362 borde göras tillämpligt å ett antal

befattningshavare, vilka från och med den 1 september 1942 utan ansökningsförfarande

konstituerats till innehavare av ordinarie befattningar i samma

lönegrad, som de omedelbart dessförinnan tillhört såsom extra ordinarie

tjänstemän. I ärendet, vilket för närvarande är remitterat till lönenämnden

för yttrande, är det bland annat fråga örn 11 kontorister i lönegrad A 9, vilka

före den 1 september 1942 voro ordinarie kanslibiträden i lönegrad A 7 och

samtidigt innehade förordnanden som extra ordinarie tjänstemän i lönegrad

Eo 9. Mot en tillämpning av cirkuläret 1942: 362 å dessa befattningshavare

talar framför allt den omständigheten, att, såvitt lönenämnden kunnat utröna,

cirkuläret^ icke tillämpats inom allmänna civilförvaltningen, då fråga varit

om övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning i samma lönegrad.

För en tillämpning av cirkuläret talar åter, att ifrågavarande befattningshavare

vid domänverket eljest skulle komma att intaga en gynnad ställning

i förhållande till exempelvis de ordinarie kanslibiträden vid telegrafverket,

som befordras till de i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen där inrättade

kontoristbefattningarna i lönegrad A 9 och som — då förordnande å

högre extra ordinarie tjänst icke givits vid telegrafverket — utan vidare äro

underkastade de särskilda undantagsbestämmelserna i fråga örn löneklassplaceringen.

En ur alla synpunkter tillfredsställande lösning av den vid domänverket

uppkomna frågan torde icke stå att vinna med nu gällande bestämmelser.

Av vad ovan anförts torde framgå, att fog föreligger för det i de remitterade

motionerna framförda påståendet, att de från civila avlöningsreglementets

bestämmelser avvikande regler angående löneklassplacering vid tillträde av

viss tjänst, som infördes i samband med tjänsteförteckningsrevisionen år 1942,

föranlett avsevärd oreda och även orättvisa i löneklassplaceringen. I särskilt

hög grad gäller detta vid de affärsdrivande verken, i den mån dessa regler

där kommit att tillämpas på i vederbörlig ordning ledigförklarade befattningar.

Uppenbart är även, att — såsom motionärerna framhållit — verkningarna

av de sålunda uppkomna ojämnheterna i löneklassplaceringen komma att

bliva gällande för avsevärd tid framåt.

Med hänsyn till angivna förhållanden anser sig lönenämnden böra tillstyrka,

att riksdagen i anslutning till motionärernas förslag uttalar sig för ett

upphävande av bestämmelserna angående löneklassplacering i cirkuläret

1942. 362 och av däremot svarande föreskrifter vid de affärsdrivande verken,

ävensom av de beslut av motsvarande innebörd, som Kungl. Maid kan lia

meddelat i särskilda fall.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens

ordförande samt ledamöterna Eriksson, Gabrielsson, Magnusson Ruist

Wahlmark och Wold.

Stockholm den 23 februari 1943.

ERIK STRIDSBERG.

Nils M. af Malmborg.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 196.

27

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna lönenämnden att till riksdagens

statsutskott avgiva yttrande över en av fröken Hesselgren m. fl. väckt motion

(II: 161), angående rätt för kvinnlig statstjänare att för uppfattning

i löneklass få tillgodoräkna sig lagstadgad tjänstledighet för havandeskap

och barnsbörd, får lönenämnden anföra följande.

Kvinnlig ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst

äger vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd åtnjuta lön med Aavdrag

under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen

från förlossningen; kvinnlig extra befattningshavare äger vid tjänstledighet

för ifrågavarande ändamål åtnjuta lön med B-avdrag under motsvarande

tid. Om en dylik tjänstledighet örn 120 dagar förekommer ensam eller vid

sidan av annan kortare ledighet under loppet av den treårsperiod, som erfordras

för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass, inverkar ledigheten

i och för sig icke på rätten till löneklassuppflyttning i normal ordning,

detta enär ledigheten kan inrymmas inom den tid av (Vs X 3 X 365 =)

219 dagar, varunder tjänsteman under loppet av en treårsperiod äger åtnjuta

tjänstledighet, utan att lönetursrätten påverkas. Om däremot två perioder

av tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd om vardera 120

dagar, eller alltså tillhopa 240 dagar, skulle förekomma inom en och samma

treårsperiod, som är av betydelse i löneturshänseende, kommer antalet ledighetsdagar

att överstiga den nyssnämnda summan av 219 dagar; en följd

härav blir, att tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning förskjutes ett kvartal

—- förutsatt att icke tillika annan ledighet förefunnits, som föranleder ytterligare

förskjutning. Den remitterade motionens syfte är närmast att utesluta

den sist angivna konsekvensen av tjänstledighet för havandeskap eller

barnsbörd; härvid framställes det förslaget, att sådan tjänstledighet skulle

få formligen räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning.

Lönenämnden vill erinra, att tid, varunder tjänsteman åtnjutit tjänstledighet,

må räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning endast i vissa, i

7 § 3 mom. andra stycket a) civila avlöningsreglementet särskilt omförmälda

fall. Hit höra fall av ledighet, som avsett eller föranletts av semester, ferier

med oavkortad avlöning, offentligt uppdrag, militär tjänstgöring, vissa studier

m. m., deltagande i utbildningskurs, olycksfall i tjänsten, sjukdom ådragen

i tjänsten samt tjänstgöringsförhud på grund av smittofara. Gemensamt

för dessa slag av ledighet är, att ledigheten antingen är förenad med rätt

till oavkortad lön eller ock föranletts av åligganden av offentligrättslig karaktär.

Med avseende å de bestämmelser, som reglera avlöningsförmånerna

vid kvinnlig befattningshavares tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,

må erinras, att dessa varit föremål för övervägande i olika sammanhang.

År 1936 bestämdes sålunda, alt löneavdraget vid sådan tjänstledighet

skulle minskas från dåvarande C-avdrag till A-avdrag, och år 1938 beslöts,

att den tid, under vilken lön må åtnjutas vid dylik ledighet, skulle utsträckas

från 3 till 4 månader.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Ehuru det enligt lönenämndens mening kan ifrågasättas, huruvida tillräckliga

skäl föreligga att fristående från en allmän översyn av gällande avlöningsbestämmelser

i övrigt vidtaga sådan ändring i dessa bestämmelser,

som av motionärerna åsyftas, och den i motionen väckta frågan ej kan anses

vara av någon större praktisk betydelse, vill lönenämnden likväl icke

motsätta sig åtgärd i det med motionen avsedda syftet, därest en dylik skulle

anses motiverad av befolkningspolitiska hänsyn.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens

ordförande samt ledamöterna Broström, Englund, Linder, Magnusson,

Ruist och Wahlmark. Stockholm den 8 mars 1943.

ERIK STRIDSBERG.

Nils M. af Malmborg.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431062

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila avlöningsleglementet den s. 10 i texten