Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. vi.
1943-06-16 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:197, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. vi.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 197.
1
Nr m.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande av bostäder för försvarets personal
m. vi.
(l:a avd.)
I propositionen nr 287 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 14 maj 1943, föreslagit
riksdagen medgiva, att uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens
personal jämte erforderliga markförvärv må, i enlighet med
de grunder som i statsrådsprotokollet angivits och inom en sammanlagd
kostnadsram av 3,000,000 kronor samt i den mån medel därför icke äskats
i annat sammanhang, äga rum med anlitande av det i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 1) under försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, för budgetåret 1943/44 äskade
investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.,
att i samma statsrådsprotokoll angivna byggnadsarbeten m. m. för Hårsfjärdens
depå och Vaxholms kustartilleriregemente ävensom uppförande i övrigt
av bostäder för marinens personal jämte erforderliga markförvärv må, enligt
de grunder som i statsrådsprotokollet angivits och inom en sammanlagd
kostnadsram av 3,000,000 kronor, äga rum med anlitande av det i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 6) under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond därav, för budgetåret 1943/44
äskade investeringsanslaget av 10,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m., samt att uppförande av bostäder för flygvapnets personal jämte erforderliga
markförvärv må, i enlighet med de grunder som i statsrådsprotokollet
angivits och inom en kostnadsram av 3,000,000 kronor samt i den män medel
därför icke beräknats i annat sammanhang, äga rum med anlitande av det av
riksdagen under försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens delfond
därav, för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget av 25,000,000
kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.
Inledning.
För anordnande av tjänstebostäder beräknade 1941 års försvarsutredning
omkring 22,000,000 kronor. I försvarsbeslutet beräknades — förutom 5,000,000
kronor till furirbostäder för arméns truppförband — i runt tal 16,500,000
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 197.
1402 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 197.
kronor för samma ändamål. Emellertid förutsattes i försvarsbeslutet, att det
skulle särskilt utredas, huruvida icke det beräknade bostadsbehovet skulle
kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.
Kungl. Majit uppdrog genom beslut den 30 juni 1942 åt egnahemsstyrelsen
att i samråd med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse samt marin- och
flygförvaltningarna skyndsamt verkställa utredning rörande möjligheterna
att tillgodose det inom försvarsväsendet föreliggande behovet av tjänstebostäder
för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse i huvudsak
av den karaktär, som tillämpats vid ordnandet genom styrelsens försorg av
bostadsfrågan för Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer.
Kungl. Maj :t uppdrog vidare genom beslut samma dag åt försvarsväsendets
verkstadsnämnd att i samråd med egnahemsstyrelsen verkställa utredning
rörande bostadsbehovet vid nämnden underställda fabriker.
Kungl. Majit beslöt den 20 november 1942 på framställning av styrelsen
att återkalla det styrelsen lämnade uppdraget samt att uppdraga åt landshövdingen
E. Lindeberg att inom försvarsdepartementet biträda med fullföljande
av samma utredningsuppdrag. Till Lindebergs förfogande har ställts
ett antal experter. Utredningen har antagit benämningen 1942 års militära
bostadsutredning.
I ett den 17 mars 1943 dagtecknat betänkande har bostadsutredningen
— vilken med hänsyn till angelägenheten att snarast möjligt erhålla
tillgång till de uppgifter, som kunna påverka ett ställningstagande till försvarets
bostadsfråga under innevarande år, ansett sig böra genomföra utredningsuppdraget
i etapper — lämnat en redogörelse för vad som framkommit rörande
försvarets behov av bostäder intill den 1 oktober 1943 ävensom uttalat sig
rörande olika möjligheter att tillgodose detta bostadsbehov.
Allmänna synpunkter.
I propositionen nr 70 till innevarande års riksdag angående inrättande av
försvarets bostadsanskaffningsnämnd har inledningsvis lämnats en kortfattad
redogörelse för statens verksamhet under de senaste åren för tillgodoseende av
försvarets behov av bostäder ävensom rörande denna frågas behandling vid
1942 års riksdag. Departementschefen har därutinnan hänvisat till nämnda
proposition.
I skrivelse nr 129 fann riksdagen sig kunna i princip godkänna vad av
departementschefen anförts med avseende å de allmänna riktlinjer, efter
vilka den statliga bostadsanskaffningen för försvarets personal lämpligen
bör ordnas.
Efter att hava lämnat en redogörelse för 1942 års militära bostadsutrednings
betänkande i fråga örn behovet av statlig byggnadsproduktion och däröver
avgivna utlåtanden har departementschefen för egen del framhållit,
bland annat, att ehuru de vid anmälan av propositionen 1943: 70 uppdragna
riktlinjerna för den statliga bostadsproduktionen inom försvaret varit i huvudsak
vägledande för 1942 års militära bostadsutrednings nu föreliggande ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 197.
3
redning rörande de Tagar, efter Tilka försvarets behov av bostäder den 1
oktober 1943 bör tillgodoses, det ville synas som om det av utredningen framlagda
byggnadsprogrammet utan olägenhet kunde avsevärt beskäras. Departementschefen
har sålunda ansett, att i nuvarande läge bostadsbyggande
icke annat än i undantagsfall bör äga rum för att bereda befattningshavare,
som redan innehar bostad, ny bostad med högre standard. Då
det vidare i första hand vore fråga örn anskaffande av bostäder av den typ
som förekommer på den allmänna bostadsmarknaden -—• alltså icke örn tjänstebostäder
— syntes det icke vara lämpligt att vid beräkningarna rörande behovet
av nya bostäder utgå från tjänstebostadsstandarden. 1940 års militära
byggnadsutredning hade ock anfört vissa skäl, som talade för försiktighet
med avseende å bostadsbyggandets omfattning och karaktär och som syntes
vara värda beaktande. Vid en granskning av det av bostadsutredningen framlagda
utredningsmaterialet med utgångspunkt från de anförda synpunkterna
syntes de av utredningen angivna behovssiffrorna kunna icke oväsentligt
reduceras, varav följde att jämväl det av bostadsutredningen framlagda programmet
för statlig byggnadsverksamhet för ändamålet borde kunna avsevärt
begränsas. Statens bostadsproduktion syntes emellertid kunna begränsas
även av ett annat skäl. Frågan, vilka befattningshavare som av militära skäl
måste ha sin bostad i respektive förbands omedelbara närhet, måste nämligen
få stor betydelse vid bedömandet av den statliga bostadsproduktionens
omfattning, oavsett huruvida i de enskilda fallen väljas tjänstebostäder med
bostadstvång eller bostäder av annan typ. Kommuner och enskilda kunde
nämligen förväntas hysa större intresse för bostadsproduktion, örn vid dennas
planering hänsyn behövde tagas allenast till den allmänna bostadsmarknaden
på orten, än om bostädernas placering i omedelbar anslutning till en militär
anläggning uppställdes såsom ett oeftergivligt krav. Flygvapnets anspråk i
detta hänseende hade varit mera vittgående och avsevärt större än som förutsatts
i försvarsbeslutet. Departementschefen har funnit av flygvapnets myndigheter
härutinnan lämnade uppgifter giva vid handen, att bostadsbebyggelsen
i omedelbar anslutning till de militära etablissementen syntes kunna
väsentligt begränsas i jämförelse med vad flygvapnets myndigheter påyrkat
och bostadsutredningen förutsatt. I följd härav borde möjligheterna att för
bostadsproduktion på flygvapnets förläggningsorter intressera kommuner och
enskilda ånyo undersökas.
Departementschefen, som icke kunnat förorda, att staten uppför familjebostäder
örn mindre än två rum och kök, och ansett, att större bostadslägenheter
böra anordnas endast då så är oundgängligen nödvändigt, har vidare
anfört följande.
Det anförda torde giva vid handen, att fortsatta undersökningar och förhandlingar
äro erforderliga, innan slutlig ställning kan tagas till frågan, i
vilken omfattning statlig bostadsproduktion för försvarets personal måste äga
rum. I enlighet med vad som förutsatts i förenämnda proposition nr 70 böra
dessa undersökningar och förhandlingar uppdragas åt försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
vilken kan förväntas ha goda förutsättningar att på grundval
av bostadsutredningens utredningsmaterial komma till ett ur allmänna syn
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 197.
punkter tillfredsställande resultat. Emellertid torde vissa frågor redan nu befinna
sig i det utredda skick, att de kunna i detalj föreläggas riksdagen. Jag
avser härvid vissa för marinen aktuella bostadsfrågor, som med hänsyn
till de speciella bostadsförhållandena på de berörda förläggningsorterna icke
torde kunna påverkas av bostadsanskaffningsnämndens ställningstagande.
Andra bostadsfrågor för marinen ävensom de för armén och flygvapnet aktuella
bostadsproblemen torde däremot kräva ytterligare överväganden inom
bostadsanskaffningsnämnden.
Såsom förutsatts i propositionen nr 70 bör den statliga byggnadsverksamheten
för här avsedd bostadsproduktion som regel handhavas av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd. Å orter, där behov av tjänstebostäder i egentlig
mening anses föreligga, torde det i många fall vara lämpligt, att nämnden
uppför samtliga bostadslägenheter och att sedermera en prövning verkställes
i vad mån lägenheterna böra upplåtas med bostadstvång. Detta utesluter icke
att i de fall, då bostäder måste uppföras inom militära kasernetablissement
eller andra militära anläggningar, bostadsproduktionen då så prövas lämpligt
utföres av vederbörande militära förvaltningsorgan. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att i dessa hänseenden meddela närmare bestämmelser.
Förvaltningen av de av bostadsanskaffningsnämnden uppförda bostäderna
— liksom av de av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och
Karlsborg —- skall enligt den för nämnden utfärdade instruktionen handhavas
av nämnden. Det synes böra övervägas, örn icke nämnden borde övertaga
förvaltningen jämväl av vissa bostadsbyggnader, som för närvarande förvaltas
av de militära förvaltningsorganen men som enligt de i det föregående
uppdragna riktlinjerna för statens bostadspolitik inom försvaret icke böra
utnyttjas såsom tjänstebostäder med bostadstvång. För att vinna en klarare
överblick över försvarets bostadsbestånd och avkastningen därav kan det måhända
befinnas lämpligt, att de av nämnden förvaltade byggnaderna överföras
till en särskild delfond av försvarsväsendets fastighetsfond.
Av det föregående torde framgå, att det i nuvarande läge icke är möjligt att
exakt beräkna nredelsbeliovet för nästa budgetår för uppförandet av bostäder
för försvarets personal. Endast beträffande vissa mindre delar av det föreliggande
bostadsprogrammet kan medelsbehovet för närvarande bedömas. Enär
en allvarlig bostadsbrist är rådande på ett flertal förläggningsplatser och det
synes sannolikt, att staten på vissa orter till undanröjande därav måste själv
producera bostäder, lärer Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande
att, med anlitande av de i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga
2) under försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslagen
till vissa byggnadsarbeten m. m., inom vissa av riksdagen
för de särskilda försvarsgrenarna fastställda belopp ställa erforderliga medel
till förfogande för uppförande av bostäder enligt de av statsmakterna fastslagna
riktlinjerna ävensom för anskaffande av för ändamålet erforderlig mark.
Kostnaderna för ifrågavarande bostadsproduktion — reducerade till prisläget
den 1 juli 1941 — böra, i den mån de avse uppförande av bostäder inom
militära kasernetablissement eller anläggningar eller eljest avse tjänstebostäder,
anses belasta den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen. I
den mån bostäder uppföras av de typer, som förekomma på den allmänna
bostadsmarknaden — bostäder av egnahemstyp, för upplåtelse med bostadsrätt
samt i hyreshus — böra emellertid kostnaderna, såsom i samband med försvarsbeslutet
förutsatts, icke inräknas i nyssnämnda kostnadsram. Frågan
örn sistnämnda anläggningars slutliga finansiering torde böra upptagas till
omprövning, sedan utgångspunkt vunnits för en beräkning av medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål. Det torde då vara lämpligt att anvisa särskilda
anslag till anläggningarna. Av dessa anslag bör utgå ersättning till de nyss
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 197.
o
nämnda investeringsanslagen för de utgifter för ändamålet, som må ha bestritts
från dessa men ej böra slutligt inräknas i den för 1942 års försvarsbeslut
angivna kostnadsramen.
Arméns och verkstadsnämndens bostadsfrågor.
1941 års försvarsutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa
i runt tal 1,650,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för arméns personal. I 1942 års försvarsbeslut beräknades
motsvarande kostnader till omkring 1,500,000 kronor jämte administrationskostnader
m. m. För bostäder vid verkstadsnämndens anläggningar
upptogos icke några medel i försvarsutredningen eller försvarsbeslutet.
I propositionen nr 222 till innevarande års riksdag beräknades medel, i
runt tal sammanlagt 990,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942, för vissa
bostäder.
Bostadsutredningen har beräknat bostadsbehovet för arméns personal den
1 oktober 1943 till 4,242 eldstäder, av vilka 979 eldstäder beräknats skola
byggas av staten och återstoden, 3,263 eldstäder, av andra. De sammanlagda
kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras av staten, ha uppskattats
till 7,774,000 kronor, varav 200,000 kronor för markförvärv.
Verkstadsnämndens bostadsbehov har uppskattats till 750 eldstäder, av
vilka staten ansetts böra uppföra 110 och återstoden, 640 eldstäder, förutsatts
skola byggas av andra. Kostnaderna för den statliga bostadsproduktionen för
verkstadsnämnden ha beräknats till 663,000 kronor.
Departementschefen har (sid. 20—29) lämnat en redogörelse för bostadsfrågorna
på de orter, där bostadsutredningen räknat med statlig produktion
av bostäder. Utskottet får härutinnan hänvisa till propositionen.
Departementschefen har för egen del, under hänvisning till vad han under
avsnittet allmänna synpunkter anfört, förklarat, att han utginge från att frågorna
rörande uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens
personal underkastas ytterligare undersökning genom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
varefter det efter förslag av denna borde ankomma på
Kungl. Majit att fastställa definitivt program för bostadsbyggandet. Efter
att beträffande de särskilda förläggningsorterna ha anfört vissa ytterligare synpunkter,
som syntes böra. beaktas under det fortsatta utredningsarbetet, har
departementschefen vidare anfört följande.
Medelsbehovet under nästa budgetår för uppförande av bostäder för armén
och verkstadsnämnden kan tydligen, med hänsyn såväl till vad under avsnittet
Allmänna synpunkter anförts som till de begränsningar i byggnadsprogrammet,
som jag här förordat, icke oväsentligt nedskäras. Att för närvarande exakt beräkna
medelsbehovet för de olika förläggningsorterna är uppenbarligen omöjligt.
I enlighet med vad under nyssnämnda avsnitt anförts torde Kungl.
Majit böra erhålla bemyndigande att med anlitande av det i årets statsverksproposition
under arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond
äskade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. för armén
och verkstadsnämnden låta uppföra bostäder, för vilka medel icke äskats i
6
Statsutskottets utlåtande nr 197.
annat sammanhang, inom en kostnadsram, som under beaktande av vad i det
föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.
Marinens bostadsfrågor.
1941 års försvarsutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa i
runt tal 5,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för marinens personal. I 1942 års försvarsbeslut beräknades
motsvarande kostnader, efter vissa i propositionen 1942: 210 förordade begränsningar,
till omkring 3,785,000 kronor jämte administrationskostnader m. m.
1942 års militära bostadsutredning har beräknat bostadsbehovet för marinens
personal den 1 oktober 1943 till 945 eldstäder, av vilka 639 beräknats
skola byggas av staten och återstoden, 306 eldstäder, av andra. De sammanlagda
kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras av staten, ha uppskattats
till 4,104,000 kronor, varav 83,000 kronor för markförvärv.
Departementschefen har (sid. 31—52) lämnat en redogörelse för de särskilda
av bostadsutredningen berörda bostadsfrågorna jämte i övrigt tillgänglig
utredning i samma frågor. I anslutning till redogörelsen för frågan
örn vissa ombyggnadsarbeten å Rindön har upptagits till behandling uppkommen
fråga örn anläggande av vattenledning för militära anläggningar å
Rindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad. Utskottet får härutinnan
hänvisa till propositionen.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Jag upptager först till behandling de frågor, beträffande vilka den föreliggande
utredningen är så fullständig, att bestämd ställning nu kan tagas till
desamma.
Vad då först angår frågan örn anordnande av tjänstebostäder vid Vitså
avser marinförvaltningens i skrivelsen den 30 juni 1942 väckta förslag tillgodoseende
av bostadsbehovet för personal, som med hänsyn till tjänstens
behöriga gång måste ha sin bostad i nära anslutning till anläggningarna vid
Hårsfjärden. Såsom 1942 års militära bostadsutredning framhållit, torde någon
kommunal eller enskild byggnadsverksamhet icke vara att förvänta på platsen,
och det synes därför erforderligt, att behövliga bostäder uppföras genom statens
försorg.
1940 års militära byggnadsutredning har beräknat kostnaderna såväl för
genomförande av marinförvaltningens ursprungliga förslag, med en byggnad
inrymmande samtliga lägenheter, som för uppförande av fem fristående
bostadshus — vilket av utredningen förordats — till 125,000 kronor. Ifrågavarande
förslag avse, liksom ett av marinförvaltningen sedermera framlagt
alternativ innebärande uppförande av tre bostadshus, att byggnaderna skulle
uppföras å kronan tillhörig mark vid Vitså. Emellertid är, såsom militära
bostadsutredningen framhållit, den för bostadsbebyggelsen avsedda marken,
mycket bergig och därför svårbearbetad ur grundläggnings- och ledningssynpunkt.
Kostnaderna för genomförande av militära byggnadsutredningens förslag
torde därför komma att icke oväsentligt överstiga de av byggnadsutredningen
beräknade.
För nedbringande av kostnaderna har bostadsutredningen därför föreslagit,
att mark i stället inköpes från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening
i Stockholm u. p. a. (HSB) inom ett område norr örn Västerhaningevägen
och gränsande till kronans mark. Å detta område är nämligen marken
mycket lättarbetad och väl lämpad som byggnadsmark. Bostadsutredningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 197.
t
har jämväl i besparingssyfte föreslagit viss minskning av bostadsytorna i
förhållande till marinförvaltningens senaste förslag. Med vissa jämkningar
i övrigt i marinförvaltningens förslag har bostadsutredningen beräknat kostnaderna
till 140,000 kronor. Då vid bifall till bostadsutredningens förslag bostadsfrågan
synes kunna inom en rimlig kostnadsram lösas på ett tillfredsställande
sätt, anser jag mig böra förorda detsamma. Det synes böra uppdragas åt
försvarets bostadsanskaffningsnämnd att genomföra bebyggelsen i fråga. I avsaknad
av närmare utredning rörande behovet av den i militära bostadsutredningens
betänkande därutöver förordade bostadsbebyggelsen anser jag mig icke
kunna för närvarande tillstyrka ytterligare statlig bostadsbebyggelse vid Vitsa.
I enlighet med det anförda bör för uppförande av tjänstebostäder vid Vitså
för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 140,000 kronor, varav 10,000
kronor belöpa å kostnader för markförvärv. Av beloppet 140,000 kronor synas
125,000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram. Det må anmärkas,
att i kostnaderna inräknats administrationskostnader och oförutsedda
utgifter. Skulle det vid den fortsatta utredningen befinnas möjligt och ändamålsenligt
att genomföra den sålunda förordade bostadsbebyggelsen utan att
taga enskild tillhörig mark i anspråk, lärer Kungl. Majit böra vara oförhindrad
att meddela beslut av sådan innebörd.
Vidkommande därefter frågan örn tillgodoseende av bostadsbehovet för
personalen vid Vaxholms kustartilleriregemente å Rindön framgår av den
förebragta utredningen att bostadsbristen å ifrågavarande förläggningsplats
är mycket besvärande och att statliga åtgärder äro ofrånkomliga. Såväl marinförvaltningen
som de militära bostads- och byggnadsutredningarna ha utgått
från att nya bostadslägenheter böra anordnas å Rindön dels genom ombyggnad
och modernisering av ett antal å förläggningsområdet befintliga äldre
bostadshus med företrädesvis större lägenheter och dels genom en tämligen
omfattande nybyggnad av bostadshus.
Vad då till en början angår frågan örn ombyggnad och modernisering av
äldre tjänstebostäder föreligger ett av marinförvaltningen utarbetat detaljerat
förslag för en beräknad totalkostnad av 1,075,000 kronor, inberäkna! administrationskostnader,
vilket i huvudsak tillstyrkts av militära bostadsutredningen.
Byggnadsutredningen har däremot "förordat vissa begränsningar i
byggnadsprogrammet och vissa besparingar i övrigt, varför för ändamålet tillstyrkts
anvisande av allenast 420,000 kronor, oberäknat administrationskostnader.
För egen del vill jag anföra, att ett bättre utnyttjande av de nuvarande
bostadshusen å förläggningsområdet synes i hög grad önskvärt, särskilt som
tillgången på tomtmark för nybyggnader är relativt begränsad. Jag har därför
i princip intet att erinra mot det framlagda ombyggnadsprogrammet. Emellertid
torde på de av byggnadsutredningen anförda skälen ombyggnadsarbetena
i nuvarande läge böra begränsas till allenast fem av de till ombyggnad föreslagna
tio byggnaderna. Då det synes vara tveksamt, örn de av byggnadsutredningen
för de särskilda byggnaderna angivna kostnadsbesparingarna
skola kunna ernås, anser jag mig böra för ändamålet beräkna de i marinförvaltningens
kostnadskalkyler upptagna beloppen, tillhopa 491,000 kronor, vartill
komma administrationskostnader m. m., omkring 29,000 kronor. Av totalkostnaden,
520,000 kronor, kunna 470,000 kronor beräknas motsvara prisläget
den 1 juli 1941.
Marinförvaltningen har förutsatt, att de för ombyggnadsarbetena erforderliga
kostnaderna i första hand skola bestridas av det av riksdagen i skrivelse
1942: 376 för budgetåret 1942/43 för ombyggnad av tjänstebostäder beräknade
beloppet, 200,000 kronor jämte administrationskostnader. Vid anmälan av
propositionen 1943:222 har jag emellertid utgått från att de sålunda anvisade
8
Statsutskottets utlåtande nr 197.
medlen skola tagas i anspråk för andra byggnadsföretag för marinen. Vid
sådant ^förhållande torde hela det för förevarande ändamål erforderliga beloppet,
520,000 kronor, böra beräknas för budgetåret 1943/44. Det må erinras,
att i detta belopp ingå kostnader såväl för administration och oförutsedda utgifter
som för utvändiga ledningar.
En förutsättning för att bostadsfrågan å Rindön skall kunna lösas på ett
tillfredsställande sätt är att vattenförsörjningen förbättras. Såsom militära
bostadsutredningen framhållit är denna frågas lösande ett av villkoren för att
Vaxholms stad skall positivt medverka till att erforderlig bostadsproduktion
igångsättes. Även för den av bostadsutredningen föreslagna statliga bostadsproduktionen
är denna fråga av stor vikt. Därtill kommer, att den för närvarande
ur hygienisk synpunkt långt ifrån tillfredsställande vattenförsörjningen
förorsakar statsverket betydande kostnader.
Det av vattenbyggnadsbyrån upprättade förslaget till anordnande av ny
vattenledning innebär, att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken å
Värmdön. Förutom reningsverk och på land nedgrävda ledningar erfordras
nedläggande av en dykarledning i Oxdjupet, vilken med hänsyn till det avsevärda
djupet av tekniska skäl ansetts böra utföras av gummi. Erforderlig
kvantitet gummi har reserverats för ändamålet. Beträffande vattenledningsföretagets
omfattning har man räknat med två alternativ, det ena avseende
tillgodoseende av allenast de militära behoven och det andra jämväl Vaxholms
stads behov av vatten, varvid förutsatts, att staden, som ansett
sig icke vilja lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa årliga
belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets
utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad vattenmängd.
De av vattenbyggnadsbyrån ursprungligen utarbetade förslagen förutsatte,
att marinens tvättinrättning å Rindön skulle kvarligga. Vid anmälan av propositionen
1943: 179 har jag emellertid utgått från att i samband med uppförande
av en central tvätt- och reparationsanstalt vid Stockholm tvättinrättningen
å Rindön skall nedläggas. En med hänsyn därtill verkställd jämkning
av byggnadsprogrammet har medfört, att anläggningskostnaderna för det
större alternativet — med anslutning till Vaxholm -— numera beräknats till
850,000 kronor mot 920,000 kronor enligt det ursprungliga förslaget. Motsvarande
kostnader för en vattenledning utan anslutning till Vaxholm ha beräknats
till 712,500 kronor, alltså 137,500 kronor lägre än enligt Vaxholmsalternativet.
De totala årskostnaderna inklusive ränta och amortering ha
uppskattats till 77,000 kronor för det större alternativet och 66,300 kronor enligt
det mindre.
Om vattenledningen utföres på sådant sätt, att Vaxholms stad erhåller anslutning
till densamma, borde enligt min mening staden rätteligen gälda de
därav föranledda ökade engångsutgifterna. Emellertid ha förhandlingar med
staden givit vid handen, att staden under sådana förutsättningar icke skulle
vara villig ansluta sig till företaget. De villkor, som staden i stället erbjudit,
synas vara fullt godtagbara. De innebära, att staden förbinder sig att
erlägga dels ränta och amortering å ett belopp av 195,000 kronor, motsvarande
merkostnaderna för stadens anslutning till företaget enligt det tidigare mera
omfattande förslaget, dels en förbrukningsavgift av 17 öre per kubikmeter,
varvid förbrukningen garanteras utgöra lägst 90,000 kubikmeter, dels slutligen
viss mätarhyra. Minimikostnaderna för staden skulle utgöra omkring
25,800 kronor. Statens årliga kostnader för vattenförsörjningen å Rindön
skulle sålunda uppgå till 66,300 kronor, örn anläggningen dimensioneras för
de militära behoven enbart, men allenast (77,000 — 25,800 =) 51,200 kronor,
örn jämväl Vaxholms stad anslutes till företaget. Då det sålunda synes vara
Statsutskottets utlåtande nr 197.
9
ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt för staten, om Vaxholms stad anslutes till
företaget, och etet jämväl måste anses vara ett allmänt intresse, att staden får
sin vattenfråga tillfredsställande ordnad, anser jag mig, oaktat de därmed förenade
merkostnaderna av engångsnatur, böra tillstyrka utförande av en vattenledning
med anslutning till Vaxholms stad. Enär jag icke funnit anledning
till erinran mot kostnadsberäkningarna, beräknar jag för budgetåret 1943/44
för ifrågavarande ändamål ett belopp av 850,000 kronor. Därmed har jag dock
icke tagit slutlig ställning till den föreslagna uppgörelsen med Vaxholms stad,
varom det bör ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera fatta beslut. Den i
försvarsbeslutet fastställda kostnadsramen synes böra belastas med allenast
de kostnader, som skulle ha uppkommit, örn anläggningen avsetts uteslutande
för de militära behoven, enligt prisläget den 1 juli 1941 i runt tal 645,000
kronor.
Såsom av den föreliggande utredningen framgår torde en icke obetydlig
statlig produktion av nya bostäder bliva erforderlig, även örn det av mig i
det föregående förordade ombyggnadsprogrammet beträffande äldre bostadshus
genomföres. Bostadsutredningen har i sådant hänseende föreslagit uppförande
av bostäder för en beräknad kostnad av 840,000 kronor. I enlighet med
vad som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter bör denna fråga underkastas
ytterligare övervägande inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
och jag utgår från att nybyggnadsbehovet därvid skall kunna reduceras.
Jämväl övriga för marinen aktuella bostadsfrågor äro av beskaffenhet att
icke utan ytterligare utredning inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd
kunna slutligt bedömas. Vad angår den ifrågasatta bostadsbebyggelsen vid
Gustavsviks örlogsdepå i Högsjö vill jag särskilt framhålla, att såvitt av
den föreliggande utredningen framgår icke hela det behov av bostäder, som
omförmälts i marinförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943, anmälts till
bostadsutredningen. Anmärkas må för övrigt, att marinförvaltningens ställningstagande
till bostadsfrågan i nämnda skrivelse synes innebära, att inom
kasernområdet i första hand skulle anordnas bostäder för 6 officerare och 13
underofficerare, varemot den personal, som av flertalet militära myndigheter
ansetts böra beredas bostäder inom kasernområde — såsom maskinist, eldare,
väbel, husmor och sjuksyster — åtminstone tills vidare skulle förskaffa sig
bostäder annorstädes. I avsaknad av en allsidig utredning rörande hela bostadsbehovet
vid depån anser jag mig icke böra räkna med något medelsbehov
för ändamålet under budgetåret 1943/44.
Vad slutligen angår bostadsfrågorna i Fårösund framgår av vad bostadsutredningen
anfört, att bostadsbristen därstädes, oaktat det omfattande statliga
bostadsbyggande som redan ägt rum, är mycket besvärande. Av skäl
som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter torde emellertid det framlagda
byggnadsprogrammet kunna avsevärt reduceras. För en sådan reduktion
talar även den å Gotland rådande bristen på arbetskraft. Vid den fortsatta utredningen
inom bostadsanskaffningsnämnden bör uppmärksammas, huruvida
det av marinförvaltningen i skrivelsen den 10 februari 1943 upptagna bostadsbehovet
medräknats i bostadsutredningens beräkningar rörande behovet av
nya bostäder i Fårösund. I enlighet med de tidigare uppdragna riktlinjerna
för bostadsproduktionen bör en bostadsbebyggelse utanför kasernområdet
eftersträvas.
Av det anförda framgår, att medelsbehovet under budgetåret 1943/44 för
de byggnadsföretag, till vilka slutlig ställning nu kan tagas, uppgår till
(140,000 + 520,000 + 850,000=) 1,510,000 kronor. Av detta belopp torde
(125,000 + 470,000 + 645,000=) 1,240,000 böra anses belasta försvarsplanens
kostnadsram. Enär kostnaderna för den i övrigt under budgetåret erforderliga
bostadsproduktionen torde kunna beräknas till 1,500,000 kronor, synes
10
Statsutskottets utlåtande nr 197.
Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande att med anlitande av det
i årets statsverksproposition under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond äskade anslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. låta
för tillgodoseende av marinens behov av bostäder m. m. utföra i det föregående
angivna arbeten vid Yitså och å Bin don ävensom låta uppföra bostäder
i övrigt inom en kostnadsram av i avrundat tal 3,000,000 kronor.
Flygvapnets bostadsfrågor.
1941 års för sv ar sutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa
i runt tal 14,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för flygvapnets personal. I 1942 års försvarsbeslut
beräknades motsvarande kostnader, med hänsyn till vissa i propositionen
1942: 210 förordade begränsningar i byggnadsprogrammet ävensom vissa
ändringar med avseende flygvapnets förläggningsorter, till omkring 10,500,000
kronor jämte administrationskostnader m. m.
Flygförvaltningen har i skrivelse den 31 augusti 1942 angående flygvapnets
medelsbehov under kapitalbudgeten för budgetåret 1943/44 avsett att av de
medel, som inom försvarsbeslutets kostnadsram anvisats av riksdagen för
budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 för byggnadsarbeten vid flygvapnet,
uppföra tjänstebostäder för en sammanlagd kostnad av, oberäknat administrationskostnader
m. m., i runt tal 5,575,000 kronor.
1942 års militära bostadsutredning, som i sitt betänkande inledningsvis
anfört, att vid beräkningarna rörande bostadsbehovet för flygvapnet medtagits
allenast de förband och verkstäder, som redan vore uppsatta eller
komme att uppsättas under år 1943, har beräknat bostadsbehovet för flygvapnets
personal den 1 oktober 1943 till 3,771 eldstäder, av vilka 1,635 beräknats
skola uppföras av staten och återstoden, 2,136 eldstäder, av andra.
De sammanlagda kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras av staten,
ha av utredningen uppskattats till 13,082,000 kronor, varav 465,000 kronor
för markförvärv.
Sedan chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i sitt utlåtande över
bostadsutredningens betänkande framhållit, att vissa av de av bostadsutredningen
föreslagna bostäderna förutsatts skola uppföras med anlitande av de
för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 anvisade anslagen till byggnadsarbeten
vid flygvapnet ävensom att uppförandet av vissa andra i bostadsutredningens
byggnadsprogram upptagna bostäder kunde uppskjutas till år
1944 eller senare, har bostadsutredningen i en den 10 april 1943 dagtecknad
promemoria, efter vidtagande jämväl av vissa andra jämkningar i sina tidigare
beräkningar, anfört, att anslagsbehovet för det av utredningen numera
förordade byggnadsprogrammet — efter avdrag för ett belopp av 3,369,000
kronor som flygförvaltningen förutsatt skola utgå av redan anvisade anslag —
kunde beräknas till 9,308,000 kronor, av vilket belopp 4,931,000 kronor ansåges
erforderliga för år 1943.
Departementschefen har (sid. 57—62) till principiell behandling upptagit
frågan, vilka befattningshavare som kunna anses inneha sådan tjänst, att de
11
Staisutsfcottets ''utlåtande nr 197.
oundgängligen måste bo i omedelbar närhet av respektive kasernetablissement
eller verkstäder. Departementschefen har vidare (sid. 62—66) i korthet
redogjort för vissa i bostadsutredningens utlåtande framlagda förslag rörande
bostadsprogrammets genomförande till belysning av de för de olika orterna
föreliggande problemen i fråga örn produktions förutsättningar och byggnadstyper
m. m. samt för egen del anfört följande.
Flygförbanden kunna i allmänhet icke förläggas i omedelbar närhet av
redan befintlig bostadsbebyggelse. Örn icke särskilda åtgärder vidtoges för
anordnande av bostäder i nära anslutning till respektive förläggningar, skulle
därför nästan hela den fast anställda personalen nattetid och i övrigt under
tid, då övningar icke pågå, befinna sig på avsevärt avstand fran flottiljen,
något som med hänsyn särskilt till de speciella tjänstgöringsförhållandena
samt brand- och beredskapssynpunkter skulle vara mindre tillfredsställande.
Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga örn tygverkstäderna och försöks
c Gil träl en
För undanröjande av dessa olägenheter ha redan i viss utsträckning uppförts
tjänstebostäder för flottiljernas och verkstädernas personal, och i 1942
års försvarsbeslut förutsattes en ytterligare utbyggnad av detta bostadsbestånd.
Emellertid innebär bostadsutredningens förslag en väsentlig utökning
av det statliga byggnadsprogrammet i jämförelse med vad försvarsutredingen
och flygvapnets myndigheter år 1942 ansågo erforderligt..
Såsom redan anförts har jag vid min granskning av bostadsutredningens
på de militära myndigheternas uppgifter grundade förslag funnit, att bostadsbebyggelsen
i omedelbar anslutning till flygvapnets etablissement bör kunna
väsentligt begränsas i jämförelse med vad bostadsutredningen förutsatt. För
en sådan begränsning talar icke endast statsfinansiella skäl utan även hänsynen
till befattningshavarnas och deras familjers trivsel. Att den avsevärda
bostadsproduktionen i respektive etablissements omedelbara närhet mäste fa
till följd en utsträckning av bostadstvånget till ett stort antal befattningshavare,
som nu icke beröras därav, torde salunda vara otvivelaktigt. Det
måste ''nämligen antagas, att det i många fall skall visa sig nödvändigt att
tillgripa bostadstvång för att de föreslagna bostadslägenheterna skola hilva
på avsett sätt utnyttjade.
Vid ett övervägande av vilka personalkategorier som med hänsyn tili
tjänstens oavvisliga krav böra beredas bostäder inom eller i omedelbar
närhet av respektive kasernetablissement torde i forsta hand böra beaktas
flygsäkerhetskraven. Från flygvapnets sida har hävdats, att den för fl\gsäkerhetstjänsten
speciellt avsedda personalen förste och andre trafikledare,
meteorolog, väderleksassistent samt signalister bör beredas bostäder
i etabiissementens omedelbara närhet. Även enligt min mening böra trafikledarna
beredas sådana bostäder. Vad däremot väderlekspersonalen och
signalisterna angår har upplysts, att dessa arbeta i skift dygnet runt. Med
hänsyn därtill svnes det icke ur flygsäkerhetssynpunkt vara ett oavvisligt
behov, att denna personals bostäder ligga i vederbörande etablissements
omedelbara närhet. Om det emellertid med hänsyn till kommunikationernas
beskaffenhet föreligger svårigheter att ordna avlösning av ifrågavarande
personal å tider, då detta ur tjänstesynpunkt anses lämpligt, kunna tydligen
bostäder i etablissementets närhet visa sig erforderliga. Avståndet mellan
bostad och etablissement synes dock utan olägenhet kunna vara större såvitt
avser bostäder för denna personal än i fråga örn trafikledarnas bostädei.
Med hänsyn därtill torde större möjligheter föreligga att intressera kommuner
eller enskilda för bostädernas uppförande. Ejälvklait äi, att bostads
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 197.
frågorna måste ses på så lång sikt, att vid desammas bedömande tagea hänsyn
till de mera normala förhållandena på kommunikationsväsendets område och
icke till nuvarande av.kriget föranledda exceptionella förhållanden. Olägenheter
ur kommunikationssynpunkt, som kunna antagas vara av övergående
natur, böra alltså icke föranleda uppförande av bostäder i respektive etablissements
närhet.
De skäl, som från flygvapnets sida anförts för att maskinist, eldare, elektriker,
husmödrar och sjukvårdspersonal böra beredas bostäder i anslutning
till etablissementen, synas mig kunna godtagas. Vad angår köks- och mässpersonalen
torde vad nyss anförts ifråga örn väderleks- och signalpersonalens
bostäder vara i viss mån tillämpligt. Behovet av bostäder för sådan personal
i närheten av respektive etablissement är sålunda beroende av kommunikationernas
beskaffenhet.
I promemorian den 5 maj 1943 har framhållits, att bostäder i andra hand
borde uppföras för kasernunderofficer, köksföreståndare samt chef för vaktoch
beredskapspluton. Ehuru det givetvis ur vissa tjänstesynpunkter vore
förmånligt,, örn bostäder för dessa befattningshavare kunde anordnas i anslutning
till etablissementen, anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka
det därutinnan framlagda förslaget. Vad särskilt angår chefen förvakt-
och beredskapsplutonen synas närmare erfarenheter först böra avvaktas
rörande lämpligheten att, på sätt förutsatts, låta denne befattningshavare i
viktiga avseenden svara för uppgifter, som normalt åvila dagbefälet.
Flygvapnets myndigheter lia, närmast av beredskaps- och disciplinära
skäl, ansett, att bostäder borde uppföras i anslutning till flottiljernas etablissement
för ytterligare personalkategorier, såsom flottilj chefer, divisionschefer,
stabsunderofficerare, flygstationsmästare, verkstadsingenjörer, förrådspersonal,
vissa arbetare m. m. Icke heller dessa önskemål finner jag mig
kunna för närvarande biträda.
Givetvis kunna mindre jämkningar i de här angivna grunderna för bostadsbebyggelsen
i anslutning till flottiljetablissementen visa sig erforderliga
med hänsyn till vid respektive flottiljer rådande speciella förhållanden. Jag
utgår emellertid från att vad här anförts skall kunna i stort sett läggas till
grund för byggnadsprogrammets närmare utformning.
I de centrala.flygverkstädernas och försökscentralens etablissement finnes
—. i motsats till vid flygflottiljerna — icke någon militär trupp förlagd,
och ur brandskydds- och beredskapssynpunkt är det därför önskvärt, att en
del av verkstadspersonalen kan beredas bostäder i etablissementens närhet.
Så har ock redan i viss utsträckning skett vid flygverkstaden å Malmen,
där bostäder anordnats för bland andra styresman, viss ingenjörspersonal
och ett antal arbetare. Yid verkstaden i Västerås finnes däremot endast
ett fåtal bostadslägenheter, avsedda för portvakt och maskinistpersonal.
En viss utökning av bostadsbeståndet främst vid sistnämnda verkstad
synes alltså önskvärd. De från flygvapnets myndigheter till bostadsutredningen
framförda och av denna godtagna kraven på ytterligare tjänstebostäder
äro emellertid så vittgående, att en begränsning även här synes böra
äga rum. Till ledning vid prövningen av denna fråga torde den av chefen
för flygvapnet i yttrande över bostadsutredningens betänkande meddelade
angelägenhetsgraderingen kunna tjäna.
Vad angår flygverkstaden i Västerås och dess filial i Hässiö anser jag
mig sålunda kunna förorda uppförande av de till angelägenhetsgrad I hänförda
bostäderna med undantag av den för styresmannen avsedda. I nära
anslutning till Västeråsverkstaden böra i enlighet härmed uppföras bostäder
för en kontrollingenjör, en biträdande motoringenjör, en mästare och omkring
femton arbetare, medan Hässlöfilialen skulle erhålla bostäder för en kontrollingenjör
och omkring fem arbetare.
Statsutskottets utlåtande nr 197.
13
Med hänsyn till det redan befintliga tjänstebostadsbeståndet vid centrala
flygverkstaden å Malmen torde för närvarande böra vid nämnda verkstad
uppföras bostäder för allenast ett tiotal arbetare.
Den intill sistnämnda verkstad belägna försökscentralen torde ur brandskyddssynpunkt
kunna beräknas utnyttja den vid verkstaden för detta ändamål
avsedda personalen. På grund härav torde bostäder, åtminstone för
närvarande, icke böra beräknas för annan personal lin en verkmästare och
en, eventuellt två eldare samt en portvakt.
På vissa av flygvapnets förläggningsorter torde, oavsett frågan, huruvida
erforderliga bostäder böra förläggas i omedelbar närhet av respektive etablissement,
staten bliva nödsakad att uppföra större delen av de bostäder,
som krävas för avhjälpande av bostadsbristen. De orter, där av denna anledning
den statliga bostadsbyggnadsverksamheten för flygvapnets personal
kan förväntas bliva av större omfattning, äro Ljungbylied, Kallax och möjligen
även Karlsborg.
Vid bostadsbebyggelsens närmare utformning å de olika förläggningsorterna
synas de av bostadsutredningen därutinnan anförda synpunkterna
böra vara vägledande. Givetvis böra dock militära önskemål i fråga örn
byggnadernas placering och utseende ur camouflagesynpunkt givas nödigt
utrymme.
Ehuru vissa av de för flygvapnet aktuella bostadsfrågorna måhända skulle
kunna med ledning av vad här anförts lösas utan ytterligare utredning,
torde i enlighet med vad jag under avsnittet Allmänna synpunkter anfört
samtliga hithörande frågor, bland annat för vinnande av ett enhetligt bedömande,
böra underkastas ytterligare överväganden inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
som alltså jämväl bör lia att yttra sig över framställningar
från flygförvaltningen om dispositionsbeslut beträffande av riksdagen
redan anvisade anslagsmedel. Inom nämnden böra beaktas såväl de under
avsnittet Allmänna synpunkter anförda riktlinjerna som jämväl vad under
detta avsnitt anförts.
Innan närmare undersökningar ägt rum på grundval av de nu uppdragna
riktlinjerna, är det icke möjligt att uppskatta det medelsbehov, som i nu
ifrågavarande sammanhang bör beräknas för nästa budgetår. Bedömandet
härav försvåras därigenom, att i redan anvisade anslag inräknats belopp,
som avsetts för samma ändamål. I enlighet med vad under avsnittet Allmänna
synpunkter anförts torde Kungl. Majit därför böra erhålla bemyndigande
att, i den mån redan anvisade medel icke avsetts för ändamålet,
med anlitande av det av innevarande års riksdag (skrivelse nr 156) under
försvars väsendets fastighetsfond, flygförvaltningens delfond därav, för budgetåret
1943/44 anvisade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m.
låta uppföra bostäder — tjänstebostäder eller bostäder av i allmänna marknaden
förekommande typ — inom en kostnadsram, som med beaktande av
vad i det föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000
kronor.
I förevarande proposition har förslag framlagts rörande åtgärder från
statens sida för åstadkommande av erforderligt antal bostäder med utgångspunkt
från behovet den 1 oktober 1943 för personalen vid försvarsväsendets
olika förband och anläggningar. Till grund för förslaget ligger en av 1942
års militära bostadsutredning framlagd utredning i ämnet, vid vilken de riktlinjer
varit vägledande, som riksdagen i anledning av propositionen 1943: 70
godkänt för bostadsanskaffningen för försvarets personal.
Vid sin granskning av det av bostadsutredningen framlagda utrednings
-
Ulskattet.
14
Statsutskottets utlåtande nr 197.
materialet bär föredragande departementschefen funnit det framlagda programmet
för statlig byggnadsverksamhet böra kunna avsevärt begränsas. Fortsatta
undersökningar äro enligt departementschefen erforderliga, innan slutlig
ställning kan tagas till frågan, i vilken omfattning statlig bostadsproduktion
för försvarets personal måste äga rum. Utskottet finner välbetänkt,
att dylika undersökningar vidtagas genom försvarets bostadsanskaffningsnämnds
försorg. Departementschefens uttalanden rörande riktlinjerna för
dessa fortsatta undersökningar ha icke givit utskottet anledning till erinran.
Med hänsyn till de fortsatta undersökningarna är det, såsom departementschefen
framhållit, i nuvarande läge icke möjligt att exakt beräkna medelsbehovet
för budgetåret 1943/44 för uppförande av bostäder för försvarets personal.
Departementschefen har emellertid ansett sig böra föreslå Kungl.
Majit utverka riksdagens bemyndigande att, i den mån medel därför icke
äskats i annat sammanhang, anlita de under försvarsväsendets fastighetsfond
för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslagen till vissa byggnadsarbeten
m. m. inom vissa av riksdagen maximerade belopp för uppförande av bostäder
enligt de av statsmakterna fastslagna riktlinjerna ävensom för anskaffande
av erforderlig mark. Då, såsom departementschefen framhållit, en allvarlig
bostadsbrist är rådande på ett flertal förläggningsplatser och det synes sannolikt,
att staten på vissa orter till undanröjande därav måste producera bostäder,
synes utskottet icke vara något att i princip erinra mot att ett bemyndigande
av angiven innebörd lämnas Kungl. Majit.
I fråga örn medelsbehovet för budgetåret 1943744 för ifrågavarande bostadsanskaffning
innebär det framlagda förslaget, att vartdera av förenämnda investeringsanslag
skall för ändamålet få anlitas inom en kostnadsram av
3,000,000 kronor. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad
sålunda föreslagits och vad departementschefen anfört i anslutning till beräkningen
av medelsbehovet. Beträffande ordnandet av bostadsförhållandena
vid Revingehed får utskottet, som avlagt besök på platsen, emellertid uttala
önskvärdheten av att den ridare utredningen rörande bostadsfrågan, omfattande
dels i vilken omfattning personalen vid Södra skånska infanteriregementet
kommer att tilldelas Revingehed som ordinarie förläggningsort och
visar sig villig att där bosätta sig, dels huruvida de av staten förvärvade äldre
byggnaderna böra ombyggas till tjänstebostäder, med hänsyn till angelägenheten
av att bostadsfrågorna vid denna förläggning snarast bringas till en lösning,
bör ske med all skyndsamhet.
Departementschefen, som framhållit, att förvaltningen av de av bostadsanskaffningsnämnden
uppförda bostäderna avses skola handhavas av
den, har ansett det böra övervägas, örn icke nämnden bör övertaga förvaltningen
jämväl av vissa bostadsbyggnader, som för närvarande förvaltas av
de militära förvaltningsorganen men som icke böra utnyttjas såsom tjänstebostäder
med bostadstvång. Utskottet — som emellertid får erinra örn att
utskottet vid behandlingen av propositionen 1943: 70 angående inrättande av
en försvarets bostadsanskaffningsnämnd förutsatt att ifrågavarande nämnd
gives allenast provisorisk karaktär — delar denna departementschefens upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 197.
15
fattning oell får i detta sammanhang jämväl understryka departementschefens
uttalande, att det måhända kan befinnas lämpligt att i syfte att vinna en klarare
överblick över försvarets bostadsbestånd och avkastningen därav överföra
de av nämnden förvaltade byggnaderna till en särskild delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond.
Departementschefen har framhållit, att kostnaderna för ifrågavarande bostadsproduktion
i den mån bostäder uppföras av de typer, som förekomma
på den allmänna bostadsmarknaden, såsom i försvarsbeslutet förutsatts icke
böra inräknas i den i nämnda beslut fastställda kostnadsramen. Frågan örn
den slutliga finansieringen bör med hänsyn härtill, såsom departementschefen
förordat, upptagas till omprövning, sedan utgångspunkt vunnits för en beräkning
av kostnaderna. Från de anslag, som framdeles må komma att anvisas,
bör på sätt departementschefen föreslagit utgå ersättning till förenämnda
investeringsanslag.
Enligt vad utskottet erfarit ha inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd
förekommit överväganden rörande det sätt, på vilket byggnadsprogrammet
bör ordnas på orter, där de militära intressena dominera och där bostadsmarknaden
är direkt beroende av nuvarande militärförläggningars kvarblivande.
Därvid ha bland annat planer förelegat att i fråga örn flerfamiljshus
låta ekonomiska föreningar uppföra ifrågakommande byggnader och i fråga
örn enfamiljshus låta en ekonomisk förening organisera dessa byggen. För
att möjliggöra en dylik lösning har ifrågasatts, att bostadsanskaffningsnämnden
skall äga att med anlitande av förenämnda investeringsanslag utlämna
lån till bostadssökande i flerfamiljshus eller till egnahemsspekulanter ävensom
att i övrigt vidtaga erforderliga åtgärder med avseende å tomtexploatering
och förmedling av primär- eller sekundärlån. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att på framställning av nämnden taga ställning till dessa
spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra giva uttryck åt den uppfattningen,
att, därest Kungl. Majit skulle finna övertygande skäl tala för ett
anordnande av bostadsbyggande i enlighet med antydda principer, de av
Kungl. Majit begärda bemyndigandena skola anses innefatta möjlighet att
träffa avgörande i ämnet.
I fråga örn ordnandet av vattenförsörjningen å Bandon hava två alternativ
övervägts, det ena avseende tillgodoseende av allenast de militära behoven
och det andra av jämväl Vaxholms stads behov av vatten. De av departementschefen
anförda skälen för vattenfrågans lösande enligt sistnämnda alternativ
ha synts utskottet bärande, och utskottet har icke haft något att erinra
mot de härför beräknade kostnaderna.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens
personal jämte erforderliga markförvärv må, i enlighet
med de grunder som i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 14 maj 1943 angivits och inom en sammanlagd kost
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 197.
nadsram av 3,000,000 kronor samt i den mån medel därför icke
äskats i annat sammanhang, äga rum med anlitande av det i
årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 1)
under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond
därav, för budgetåret 1943/44 äskade, av utskottet tillstyrkta
investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.;
b) att i samma statsrådsprotokoll angivna byggnadsarbeten
m. m. för Hårsfjärdens depå och Vaxholms kustartilleriregemente
ävensom uppförande i övrigt av bostäder för marinens
personal jämte erforderliga markförvärv må, enligt de grunder
som i statsrådsprotokollet angivits och inom en sammanlagd
kostnadsram av 3,000,000 kronor, äga rum med anlitande av det
i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten
6) under försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens
delfond därav, för budgetåret 1943/44 äskade, av utskottet tillstyrkta
investeringsanslaget av 10,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.;
c) att uppförande av bostäder för flygvapnets personal jämte
erforderliga markförvärv må, i enlighet med de grunder som
i statsrådsprotokollet angivits och inom en kostnadsram av
3,000,000 kronor samt i den mån medel därför icke beräknats i
annat sammanhang, äga rum med anlitande av det av riksdagen
å kapitalbudgeten under försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens
delfond, för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget
av 25,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.
Stockholm den 16 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Torsten Ström, Lindström, Bernhard Nilsson, Heiding, Karl Andersson,
Gustaf Iwar Anderson, Boman, Ekströmer och Ohlin; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Ward, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Bergström, Nilsson
i Steneberg, Lindholm, Lundberg i Hälsingborg och Eriksson i Frägsta.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. in. s. 1 i texten