Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:216, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 216.
1
Nr 216.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa
livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln (punkterna
34 och 35) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1943/44 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel
ett anslag av 80 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag
av 30 000 000 kronor.
I propositionen nr 260 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
30 april 1943, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 under elfte
huvudtiteln anvisa dels till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag av
110 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag
av 34 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl.
väckt motion (II: 151), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana
ändringar i nu gällande bestämmelser för tilldelning av rabattkort för matfett
och mjölk, att jordbrukare erhålla rabattkort efter samma grunder som
andra medborgare;
dels en inom andra kammaren av herr W. Svensson i Ljungskile väckt
motion (11:430), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition måtte uttala sig för en sådan ändring av
reglerna för utlämnande av rabattkort på smör och mjölk till producenter,
att de nu gällande taxeringsvärdesgränserna utbytas emot förmögenhetsgränser;
dels
en inom andra kammaren av herr K. E. Senander m. fl. väckt motion
(II: 41), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utfärdandet av sådana föreskrifter för tillämpningen av riksdagens beslut
beträffande rabattering å vissa livsmedel, att vissa i motionen påtalade
missförhållanden undanröjas;
dels en inom första kammaren av herr N. Herlitz väckt motion (1:303),
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 216.
2
Statsutskottets utlåtande nr 216.
vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition ville beakta vad i motionen anförts;
dels ock en inom andra kammaren av herr J. E. Andersson i Ovanmyra
m. fl. väckt motion (11:424), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att
för täckande av i motionen begärd höjning av producentbidraget på mjölk
erforderliga medel härför må ställas till förfogande genom jämkning av de
i propositionen nr 280 upptagna »Förmalningsersättningar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,
till motionerna.
Prisrabattering å vissa livsmedel.
Nu gällande rabatteringsbestämmelser återfinnas i kungörelsen den 20
november 1942 (nr 877) angående prisrabattering å matfett och mjölk m. m.
Bestämmelserna innehålla i huvudsak följande.
Rabattkort utlämnas dels under de förutsättningar som i det följande angivas
utan behovsprövning till vissa kategorier av personer, nämligen barn,
åldringar, äkta makar och ogifta personer med eget hushåll, dels ock efter
behovsprövning till personer som icke äro att hänföra till nämnda kategorier
men som prövas vara i synnerligt behov av prisrabattering.
Barn födda 1927 eller senare och åldringar födda 1875 eller tidigare samt
de som uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd äga, med följande
undantag, erhålla rabattkort för både matfett och mjölk. Rabattkort må
icke tilldelas barn, om dess föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp överstigande
750 eller, där föräldrarna ha två eller flera barn, 1 000 kronor, eller om föräldrarna
upptagits för en skattepliktig förmögenhet, överstigande 10 000
kronor, eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande
10 000 kronor. Nu ifrågavarande kategorier av personer erhålla icke heller
rabattkort, därest deras beskattningsbara belopp överstiger 750 kronor eller
om den skattepliktiga förmögenheten eller jordbruksfastighetens taxeringsvärde
överstiger 10 000 kronor. För äkta makar och personer med eget hushåll,
vilka kategorier erhålla rabattkort endast för matfett, ha motsvarande
inkomst- och förmögenhetsgränser bestämts till 500, respektive 10 000 kronor.
Samtliga nu nämnda kategorier äga vidare erhålla rabattkort även då
den skattepliktiga förmögenheten eller taxeringsvärdet å av dem brukad
jordbruksfastighet överstiger 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning
att det beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor.
Person, som enligt de nu återgivna bestämmelserna skulle vara berättigad
att erhålla rabattkort, får ej tilldelas sådant kort om hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden
efter den tid, som nyssnämnda taxering avser, undergått
sådan förbättring att det måste antagas, att han icke skulle ha varit
Statsutskottets utlåtande nr 216.
3
berättigad till rabattkort, därest taxeringen grundats på de sålunda förbättrade
förhållandena.
I enlighet med av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1942 fastställda
grunder har statens livsmedelskommission meddelat föreskrifter
rörande storleken av prisrabattema ävensom den tid varunder de skola utgå
samt den myckenhet för vilken de skola gälla. Prisrabatten å matfett utgör
2 kronor per kilogram och erhålles för hela den ordinarie ransonen. Rabattkorten
gälla alternativt även vid inköp av grädde och fettemulsion. På
mjölkrabattkortet få varje vecka inköpas 3V2 liter mjölk till ett pris, som
med 15 öre per liter understiger det vanliga priset.
Till täckande av utgifterna för prisrabatteringarna har 1942 års riksdag
(skr. nr 456), i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 338, för budgetåret
1942/43 anvisat ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor.
I skrivelse den 9 april 1943 har statens livsmedelskommission avgivit förslag
rörande medelsanvisning för prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1943/44.
Kommissionen har i skrivelsen erinrat om att ett av huvudsyftena med
de i december 1942 vidtagna ändringarna i grunderna för tilldelningen av
rabattkort varit att begränsa kretsen av rabattberättigade till verkligt behövande
personer. Enligt tidigare bestämmelser gällande rabattkort för matfett
och mjölk hade enligt till kommissionen inkomna redovisningar utdelats
lill omkring 50 respektive 25 procent av befolkningen. En av kommissionen
verkställd preliminär bearbetning av materialet visade följande förändringar
i förhållande till tiden före december 1942:
Minskning
Rabattkort för matfett till producenter........................ 19%
» » » » icke producenter ................... 16%
» » mjölk till producenter......................... 14%
» » » » icke producenter .................... 3 %
I syfte att erhålla närmare kännedom om de erfarenheter som hittills vunnits
av det nya rabattsystemet har livsmedelskommissionen från samtliga
kristidsstyrelser i landet inhämtat yttrande över hur de grunder för tilldelning
av rabattkort som tillämpats vid den senaste utdelningen av rabattkort
i praktiken verkat och vilka olägenheter som varit förenade med desamma
samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser
beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum. Kommissionen
har vid sin skrivelse fogat en redogörelse för innehållet i de inkomna yttrandena.
Beträffande innehållet i denna redogörelse torde få hänvisas till
propositionen.
Kommissionen har framhållit, alt av yttrandena att döma det synes vara
en ganska enhällig uppfattning, att de nya tilldelningsgrundema utfallit väl
och i praktiken icke varit förenade med några större olägenheter. Vissa
4
Statsutskottets utlåtande nr 216.
erinringar ha emellertid gjorts mot rabattsystemet i dess nuvarande utformning.
De viktigaste av dem röra tilldelningen av rabattkort till medlemmar
av hushåll som bruka jordbruksfastighet, till hemmavarande ogifta personer
som draga försorg örn nära anförvanter, till i militärtjänst inkallade personers
familjer samt till personer som för sin utbildning äro inackorderade
på annan plats än hemorten.
Rörande tilldelningen av rabattkort till medlemmar av jordbrukarhushåll
har kommissionen anfört följande.
Ett antal kristidsstyrelser har uttalat, att bestämmelsen om att hushåll,
som bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av mer än 20 000 kronor,
skola vara helt uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan behovsprövning,
i många fall verkat orättvist. Samma anmärkning har gjorts beträffande
regeln att rabattkort utan behovsprövning ej må utdelas, örn jordbruksfastighetens
taxeringsvärde överstiger 10 000 kronor och vederbörandes
beskattningsbara belopp överstiger 250 kronor. 1 detta sammanhang bär
anförts, att arrendatorernas rätt till rabattkort i varje fall icke borde bedömas
efter den arrenderade fastighetens taxeringsvärde. Kommissionen är
för sin del medveten örn att ifrågavarande regler äro mycket schematiska
och att det med hänsyn härtill måste inträffa, att en del personer genom
desamma bliva uteslutna från rabattkort, oaktat de måste anses vara i lika
stort behov därav som andra till rabatt berättigade. Emellertid har kommissionen
icke kunnat finna några andra regler, som bättre än de nu gällande
taga hänsyn till jordbrukarnas speciella förhållanden. Ej heller har
i yttrandena framkommit något godtagbart förslag i denna riktning. I fråga
om arrendatorerna har kommissionen utfärdat vissa kompletterande föreskrifter,
som innebära en viss uppmjukning av förstnämnda regler. Ifrågavarande
uppmjukning avser sådana fall, där arrendeavtalet ej medför rätt
för brukaren att tillgodogöra sig fastighetens hela avkastning. För detta fall
har kommissionen i cirkulär nr 1174 föreskrivit, att vid beräkning av fastighetens
taxeringsvärde skall bortses från den del därav, som kan anses belöpa
på egendom, vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig. Därest
exempelvis till arrenderad fastighet hör skogsmark, vars avkastning arrendatorn
endast delvis äger använda, eller byggnader, vilka arrendatorn icke
äger bruka, skall således värdet av denna egendom fråndragas taxeringsvärdet.
Kommissionen vill vidare erinra om att personer, som enligt nu avsedda
regler äro uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan behovsprövning,
må, därest de prövas vara i särskilt behov av rabattkort, tilldelas
rabattkort i enlighet med grunder, som livsmedelskommissionen äger bestämma.
I anslutning härtill har kommissionen föreskrivit, att kristidsstyrelse,
då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger
medgiva, att rabattkort må utdelas även då taxeringsvärdet av den fastighet,
som vederbörande brukar, något överstiger 20 000 respektive 10 000
kronor. Möjlighet finnes att, örn så befinnes önskvärt, ytterligare utvidga
rätten för kristidsstyrelserna att efter behovsprövning medgiva utdelning av
rabattkort i sådana fall, som här avses. Med hänsyn härtill anser sig kommissionen
icke nu böra föreslå någon ändring i de av Kungl. Majit utfärdade
grundläggande föreskrifterna i berörda hänseenden.
Kommissionen har slutligen företagit en beräkning av medelsbehovet för
prisrabatteringarna för nästkommande budgetår och därvid anfört:
Statsutskottets utlåtande nr 216.
5
Enligt av kommissionen verkställda beräkningar synas ifrågavarande kostnader
under innevarande budgetår komma att uppgå till nära 100 miljoner
kronor. Någon reservation å det för innevarande budgetår anvisade anslaget
torde således icke kunna beräknas uppkomma. Vad angår medelsbehovet
under budgetåret 1943/44 ha beräkningar verkställts dels inom Svenska mejeriernas
riksförening, som handhar inlösningen av sådana rabattkuponger
vilka använts vid inköp av matfett eller mjölk, och dels inom Svenska spannmålsaktiebolaget,
vilket bolag inlöser sådana rabattkuponger som av jordbrukare
utnyttjas vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel. Enligt
dessa beräkningar, vilka visserligen äro behäftade med ganska stor osäkerhet
men tills vidare torde böra godtagas, kunna kostnaderna för prisrabatteringen
enligt nu gällande grunder beräknas uppgå till 110 miljoner kronor
per år.
F Örin aini ngsers ättningar.
I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna
å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och
bröd har sedan hösten 1940 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.
Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av deni förmålen
spannmål och utgå med skilda belopp för handelsförmalning och vid förmälning
mot lön. I fråga om handelsförmalning gälla under innevarande budgetår
av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1942 meddelade bestämmelser.
Enligt dessa utgår ersättning för förmälning av vete och råg under
vissa villkor för tiden 1 april-—31 augusti 1942 med 7 kronor 25 öre per
deciton, för tiden 1 september-—15 oktober 1942 med 5 kronor 55 öre per
deciton för vete och råg av 1942 års skörd samt med 7 kronor 25 öre per
deciton för dessa sädesslag av 1941 års eller äldre skörd, för tiden 16 okto
ber—31
december 1942 med 5 kronor 25 öre per deciton samt för tiden från
och med den 1 januari 1943 tills vidare tili och med den 31 augusti samma
år med 5 kronor 80 öre per deciton. Vid handelsförmalning av vårvete av
1941 års eller tidigare skörd utgår förmalningsersättning för tiden 1 april
-—31 augusti 1942 med en särskild förhöjning av 1 krona 25 öre som bestämts
genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942 eller sålunda med tillhopa
8 kronor 50 öre för deciton. De meddelade bestämmelserna gälla även
korn som förmales tillsammans med vete och/eller råg eller sorn användes
för inblandning i mjöl av vete eller råg eller bådadera. Vid löneförmalning
av vete och råg utgår sedan den 1 september 1941 (livsmedelskommissionens
cirkulär nr 413) en ersättning med 2 kronor per deciton. Lika stor ersättning
utgår sedan den 16 oktober 1941 vid löneförmalning av korn (cirkulär
nr 618).
Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 ha för bestridande av statsverkets
utgifter för förmalningsersättningarna anvisats förslagsanslag under elfte
huvudtiteln å respektive 34 000 000 och 33 000 000 kronor. Under innevarande
budgetår utgå dessa ersättningar i enlighet med riksdagens uttalanden
(nkr. nr 456) från förskottsstat.
6
Statsutskottets utlåtande nr 21G.
I skrivelse den 14 april 1943 (nr 169) har riksdagen anmält, att riksdagen
i enlighet med ett i propositionen nr 163 framlagt förslag å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår anvisat 31 000 000 kronor till täckande
av utgifterna för förmalningsersättningar under budgetåret.
I skrivelse den 3 april 1943 med förslag örn prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område har livsmedelskommissionen behandlat frågan örn medelsbehovet
för förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44. Härom har
kommissionen anfört i huvudsak följande.
Även örn 1943 ärs brödsädsskörd skulle bliva lika stor som skörden år
1942, är det enligt kommissionens uppfattning uppenbart, att man fortfarande
mäste räkna med en restriktiv hushållning med brödsädstillgångarna
och då i sjmnerhet med vetetillgångarna. På grund av att de hösten 1942
besådda höstsädesarealerna voro avsevärt mindre än normalt, är det emellertid
snarast att befara, att årets skörd av vete och råg icke skall nå upp
till samma storlek som motsvarande skörd år 1942. På grund härav anser
kommissionen, att man under konsumtionsåret 1943/44 måste bibehålla
ungefär motsvarande inblandnings- och utmalningsbestämmelser och att
inan alltså icke vågar räkna med några förbättrade mjölkvaliteter. Å andra
sidan torde man med hänsyn till befintliga ingångslager vara berättigad att
nu utgå ifrån, att under konsumtionsåret 1943/44 skall, även vid en svag
skörd, för handelsförmalning kunna disponeras lika mycket spannmål som
under nu löpande konsumtionsår eller cirka 550 000 ton. Vid beräknande av
det belopp, som för konsumtionsåret 1943/44 kan erfordras för utbetalande
av förmalningsersättning, har kommissionen därför utgått från nämnda
kvantitet och ungefär oförändrade förmalningsförhållanden i avseende å inblandning
och utmalning. Kommissionen har vidare räknat med de spannmålspriser,
som på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 torde
komma att fastställas av kommissionen. Dessa innebära en höjning av vårvetepriset
med 1 krona per deciton men överensstämma i övrigt i princip
med nu gällande priser. Odlarna skola emellertid erhålla kompensation för
prisortssystemets införande med 50 öre per deciton brödspannmål. Till följd
av nämnda omständigheter får kvarnindustrien erlägga ett med motsvarande
belopp förhöjt pris för den inköpta brödsäden. Härtill kommer, att man bör
räkna med en höjning av vårvetepriset i förhållande till det under innevarande^
gällande priset på grund av pristillägg för proteinhalt. Vårvetet av
1942 års skörd hade nämligen osedvanligt låg proteinhalt. Slutligen må även
anföras, att den nu utgående förmå! ningsersättningen, 5 kronor 80 öre per
deciton, redan vid oförändrade spannmålspriser med sannolikhet måste
justeras uppåt från och med den 1 september 1943 för att en höjning av
mjölpriserna skall kunna undvikas.
Av det anförda framgår, att kvarnindustriens kostnader för brödspannmålen
komma att öka under instundande regleringsår. Det torde kunna förutsättas,
att dessa ökade kostnader med hänsyn till den fastslagna prispolitiken
icke få taga sig uttryck i förhöjda mjölpriser. I stället mäste då den
nu utgående förmalningsersättningen höjas. De medel, som erfordras för
utbetalning av en sålunda förhöjd förmalningsersättning, ha vid en handelsförmalning
på 550 000 ton beräknats uppgå till omkring 40 miljoner kronor.
Skulle mjölpriserna tillåtas stiga och förmalningsersättningen alltså bibehållas
oförändrad, stannar medelsbehovet vid omkring 34 miljoner kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 216.
7
Departementschefens yttrande.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De skäl som motiverat införande av prisrahattering å vissa livsmedel samt
systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På grund härav
böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar
bibehållas även under nästkommande budgetår.
Vad till en början angår prisrabatteringsbestämmelserna vill jag erinra
örn att nu gällande föreskrifter, som utformats i anslutning lill uttalanden
av 1942 års riksdag, tillämpats sedan i december 1942. De nya bestämmelserna
lia, såsom framgår av svaren på livsmedelskommissionens rundfråga
till kristidsstyrelserna, visat sig vara i stort sett tillfredsställande. Vissa
smärre jämkningar i detaljer torde dock, såsom kommissionen påpekat, måhända
kunna bliva erforderliga. Däremot synes det icke finnas anledning att
vidtaga mera genomgripande ändringar i de nuvarande reglerna för prisrabat
teringen. Jag utgår därför från att det nuvarande systemets grunder
bibehållas oförändrade. Därest utvecklingen skulle påkalla omläggning av
rabattsystemet i ett eller annat avseende, bör Kungl. Majit äga befogenhet
att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet
För bedömande av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nu löpande
budgetår hade man att utgå från de beräkningar örn antalet rabattkort
som livsmedelskommissionen föregående år verkställt. Enligt dessa beräkningar
skulle antalet rabattkort på matfett och mjölk vid årsskiftet 1941/42
lia utgjort omkring 2 600 000 respektive 1 400 000. Någon mera betydande
förändring i detta antal för tiden före tillämpningen av de nya grunderna för
tilldelningen av rabattkort bade man ej anledning att räkna med. Emellertid
bär det befunnits, att i december 1942, innan de nya grunderna för tilldelning
av rabattkort trätt i tillämpning, antalet rabattkort avsevärt ökats,
nämligen til! i runda tal 3 200 000 lör matfett och 1 600 000 för mjölk. Med
den skärpning av villkoren för erhållande av rabatt, sorn de nya grunderna
för rabattsystemet inneburo, hade man räknat med en nedgång i antalet
rabattkort med 500 000 beträffande korten för matfett samt med
200 000 i fråga örn rabattkorten för mjölk. Med ledning av uppgifter som
lämnats mig av livsmedelskommissionen torde man kunna räkna med att
efter införandet av de nya reglerna antalet utdelade rabattkort för matfett
minskats med 500 000 eller, i runda tal, från 3 200 000 till 2 700 000 kort, under
det litt antalet mjölkrabattkort däremot ej nedgått så starkt som beräkna!-.
Minskningen av antalet mjölkrabattkort torde uppgå till omkring 80 000
eller från omkring 1 600 000 till omkring 1 520 000 kort.
Do sist återgivna siffrorna synas böra tagas till utgångspunkt vid beräkningen
av medelsbehovet för prisrabatteringen under nästa budgetår. Med
rabatternas nuvarande storlek utgöra årsvärdena av rabatterna å matfett
och mjölk 26 kronor, respektive 27 kronor 37 öre. Därest samtliga rabattkuponger
utnyttjades av rabattkortsinnehavarna, skulle kostnaderna alltså
kunna uppskattas för matfettsrabatteringen till (2 700 000X26 —j 70 200 000
kronor och för mjölkrabatteringen lill (1 520 000X27: 37 41 600000
kronor eller tillhopa til! 11(800 000 kronor. Då emellertid erfarenheten
visat, att en mindre del av kupongerna icke erbjudes till inlösen, torde det
vara tillräckligt, alt den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen bestämmes
lill eli lill 110 000 000 kronor avrundat belopp. Såsom jag förordat
vid anmälan av denna anslagsfråga i elfte huvudtiteln lill årets statsverksproposilion
bör anslaget erhålla karaktären av obetecknat anslag.
8
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Vad härefter angår frågan om förmalningsersättningarna bör man liksom
föregående år utgå från att dessa ersättningar icke skola bestämmas till
högre belopp än vad som erfordras för alt förhindra en böjning av mjölpriset.
På grund av att en viss osäkerhet ännu föreligger rörande utvecklingen
av spannmålspriserna — beroende på skördeutfallet m m. — är det
givetvis icke möjligt att redan nu fixera förmalningsersättningarnas storlek
för tiden efter den 1 september 1943. Jag anser mig för närvarande endast
böra räkna med samma ersättningar som de nu utgående, 5 kronor 80 öre
för deciton vid handelsförmalning och 2 kronor för decilon vid löneförmalning.
Med ledning av de kvantiteter spannmål som livsmedelskommissionen
räknat med för handelsförmalning under nästa budgetår eller 550 000 ton
skulle det för dylik förmälning erforderliga beloppet bliva i runt tal
32 000 000 kronor. Härtill kommer emellertid ett belopp av ungefär
2 000 000 kronor, som beräknas såsom ersättning för löneförmalning av omkring
100 000 ton spannmål. Det totala medelsbehovet för förmalningsersättningarna
skulle med dessa beräkningar bliva 34 000 000 kronor. Jag
förordar anvisande av detta belopp. Med hänsyn till den nyss antydda
ovissheten örn förmalningsersättningarnas storlek bör anslaget erhålla förslagsanslags
karaktär.
Motionerna.
I motionen II: 151 anlöres huvudsakligen följande.
Enligt kungörelsen den 20 november 1942, nr 877, erhållas prisrabatter vid
inköp av matfett och mjölk för förbrukning i enskilt hushåll. Rabattkort tilldelas
utan prövning den som är medlem av enskilt hushåll och som är född
efter den 31 december 1926 eller före den 1 januari 1876 eller uppbär tilläggspension
enligt lagen om folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen
den 28 juni 1935 om invalidunderstöd.
Utan behovsprövning få dock rabattkort icke tilldelas sådana barn, vilkas
föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande 750 kronor, eller, där
föräldrarna hava två eller flera efter den 31 december 1926 födda barn,
1 000 kronor, eller om föräldrarna vid sagda taxering upptagits för en skattepliktig
förmögenhet, överstigande 10 000 kronor, eller bruka jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde överstigande 10 000 kronor.
Rabattkort för matfett får dessutom utan behovsprövning tilldelas person
med eget hushåll, under förutsättning att personen i fråga själv eller, örn han
är gift och sammanlever med sin maka, jämte maken vid senaste taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart
belopp, överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet
överstigande 10 000 kronor eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,
överstigande 10 000 kronor. Till brukare av jordbruksfastighet kan
dock tilldelning av rabattkort äga rum, under förutsättning, dels att vederbörande
vid nyssnämnda taxering ej upptagits för ett beskattningsbart belopp,
överstigande 250 kronor, dels ock att den vid samma taxering upptagna
skattepliktiga förmögenheten eller taxeringsvärdet av brukningsdelen ej
överstiger 20 000 kronor.
Det är denna sista bestämmelse, som ställer jordbrukare, både arrendatorer
och hemmansägare, i särskild undantagsställning, som ute på lands
-
Statsutskottets utlåtande nr 216.
9
bygden väckt mycken förargelse och anstöt. Med skäl kan man fråga, varför
dessa icke skola ha samma förmåner som andra. 1 realiteten förhåller
det sig på det sättet att dessa mindre jordbrukare i de allra flesta fall äro
betydligt mera i behov av dessa stödåtgärder än andra. En ägare eller en
arrendator, som brukar en egendom med eli taxeringsvärde överstigande
20 000 kronor, kan sålunda icke erhålla någon som helst rabatt, även örn han
egentligen icke äger ett enda öre utan har skulder, som vida överstiga tillgångarna,
och dessutom är begåvad med flera minderåriga barn. Det är verkligen
upprörande med en sådan orättvisa, och detta system bör därför med
det snaraste rättas till. Jordbrukarna böra komma i åtnjutande av samma
förmåner som andra, så länge dessa rabatter skola äga bestånd.
I motionen II: i30 framhålles, att reglerna om taxeringsvärdesgränser för
jordbrukarna verka orättvist. Det syntes motionären uppenbart, att en förmögenhetsgräns
vore att föredraga.
Till stöd för det i motionen 1: 303 framställda yrkandet har anförts följande.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 260 hemställes bl. a. om ett anslag på
110 000 000 kronor till prisrabattering å vissa livsmedel. Det ifrågasättes ej
att riksdagen skall bestämma hur dessa medel skola användas. Departementschefen
har framhållit, att därest utvecklingen skulle påkalla omläggning av
rabattsystemet i ett eller annat avseende, borde Kungl. Maj:t äga befogenhet
att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet.
Detta uttalande förtjänar den allra största uppmärksamhet. Det går ut på
att Kungl. Majit under instundande budgetår skall äga vidtaga alla de ändringar
i prisrabatteringssystemet som Kungl. Majit finner omständigheterna
påkalla. Det kan icke vara rimligt, att riksdagen i så stor omfattning avstår
från sin rätt att bestämma om statsmedlens användning. Det får ej förglömmas
att det här är fråga örn ett av de största anslagen på riksstaten.
Det riktiga vore utan tvivel att riksdagen i författningsform fastsloge, under
vilka betingelser och i vilken omfattning prisrabattering skall äga rum.
En sådan författningsreglering anses självklar, då det gäller andra former
av social understödsverksamhet. Om nu gällande, i december 1942 fastställda
grunder för rabatteringen anses alltjämt böra tillämpas, borde dessa alltså
fixeras i författningsform. Åtminstone bör från riksdagens sida uttryckligen
angivas, att anslaget skall disponeras i överensstämmelse med dessa grunder.
Det förbises ej, att modifikationer tid efter annan kunna nödvändiggöras
av ändrade ransonerings- och prisförhållanden m. m. Örn Kungl. Majit anses
böra äga rätt att vidtaga sådana modifikationer, bör ett förbehåll härom
kunna fogas till riksdagens beslut, vare sig detta klädes i författningsform
eller ej. Men delta förbehåll bör i möjligaste mån preciseras och ej erhålla
en sådan form, att — såsom departementschefen åsyftat — Kungl. Majit kan
genomföra vilken av utvecklingen påkallad »omläggning av rabattsystemet»
som helst. Under alla omständigheter bör en bestämd skillnad göras mellan
den tid, då riksdagen — ej blott formellt utan även reellt — är samlad och
den lid då riksdagsarbete ej pågår. Befinnes utvecklingen under nästkommande
lagtima riksdag påkalla en omläggning av systemet, är det uppenbart
orimligt att den genomföres utan att riksdagen fått bedöma dess behövlighet
och lämplighet.
Det torde få ankomma på utskottet att bedöma, i vilken omfattning och
10
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Utskottet.
på vad sätt riksdagens bestämmanderätt över statsmedlens användning i
förevarande fall kan och bör göras gällande.
Till stöd för det i motionen II: 424 gjorda yrkandet hänvisa motionärerna
till innehållet i motionen 11:423, vilken hänvisats till behandling av jordbruksutskottet.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava nu gällande bestämmelser
beträffande prisrabattering å vissa livsmedel utformats i anslutning till de
uttalanden i ämnet, som gjordes av 1942 års riksdag. Ifrågavarande bestämmelser
hava tillämpats sedan december 1942. Departementschefen har framhållit,
att enligt vad kristidsstyrelserna meddelat till livsmedelskommissionen
bestämmelserna visat sig vara i stort sett tillfredsställande. För egen del har
departementschefen förordat att det nuvarande systemets grunder bibehållas
oförändrade.
I motionerna II: 151 och II: 430 hava vissa erinringar framställts mot rabattsystemet
i dess nuvarande utformning, i vad avser rabattkort till medlemmar
av hushåll, som bruka jordbruksfastighet, och yrkanden framställts
om att taxeringsvärdesgränserna såsom'' tilldelningsgrund för jordbrukare
skulle borttagas och rabattkortstilldelningen regleras enbart av förmögenhetsgränsen.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att anledning för närvarande
saknas att vidtaga mera genomgripande förändringar i gällande regler
för prisrabatteringen.
I anledning av vad i motionerna II: 151 och 11:430 anförts vill utskottet
erinra därom, att de nuvarande reglerna beträffande jordbrukarhushåll tillkommit
i syfte att ernå en såsom önskvärd befunnen begränsning av antalet
rabattkort på landsbygden. Då emellertid gällande rabatteringssystem måst
uppbyggas utan behovsprövning efter tämligen enkla och schematiskt verkande
regler följer därav att i särskilda fall systemet kan komma att verka
mindre tillfredsställande. Emellertid har livsmedelskommissionen utfärdat
vissa kompletterande regler, som innebära en viss uppmjukning för jordbrukarhushållens
del av de fastställda grunderna. Sålunda har för sådana
fall, där arrendeavtal ej medför rätt för brukaren att tillgodogöra sig fastighetens
hela avkastning, föreskrivits att vid beräkning av fastighetens taxeringsvärde
skall bortses från den del därav, som kan anses belöpa på egendom,
vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig. Vidare har föreskrivits,
att kristidsstyrelse, då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes
påkallat, äger medgiva, att rabattkort må utdelas även då taxeringsvärdet
av den fastighet, som vederbörande brukar, något överstiger 20 000
kronor, respektive 10 000 kronor. Genom ifrågavarande uppmjukningar har
hänsyn tagits till arrendatorernas speciella förhållanden samt möjligheter
skapats för en diskretionär prövning av särskilda fall, vilka ligga ovanför
de enligt gällande regler fastställda taxeringsvärdesgränserna. Dessa åtgär
-
Statsutskottets utlåtande nr 216.
11
der från livsmedelskommissionens sida hava enligt utskottets mening i icke
ringa grad eliminerat de påtalade olägenheterna för jordbrukarhushållen av
det nuvarande systemet. Med hänsyn härtill och då ett biträdande av de i
motionerna 11:151 och 11:430 framställda yrkandena skulle enligt inom
livsmedelskommissionen verkställda beräkningar öka rabattkortens antal
bland jordbrukarbefolkningen med 16 procent och medföra en ytterligare
årskostnad av omkring 10 000 000 kronor, anser sig utskottet icke böra tillstyrka
bifall till motionerna.
Då enligt vad utskottet inhämtat de i motionen 11:41 påtalade förhållandena
synas grunda sig på en missuppfattning av innebörden i vissa av livsmedelskommissionen
givna bestämmelser torde motionen icke böra till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Departementschefen har i fråga örn grunderna för det nuvarande rabattsystemet
anfört, att därest utvecklingen skulle påkalla en omläggning av
detsamma i ett eller annat avseende torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet
att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet. Med anledning
härav och med hänsyn till vad i motionen 1: 303 anförts vill utskottet
framhålla, att utskottet förutsätter att för den händelse mera genomgripande
ändringar av reglerna för prisrabatteringen skulle befinnas böra vidtagas
riksdagen höres, då detta utan olägenhet kan ske. Med vad sålunda anförts
torde nämnda motion få anses besvarad.
Det för prisrabatteringen erforderliga anslaget för nästa budgetår har
departementschefen beräknat till 110 000 000 kronor. Utskottet har icke funnit
anledning till erinran mot ifrågavarande anslagsberäkningar och icke heller
mot att anslaget enligt departementschefens förslag erhåller karaktären av
obetecknat anslag.
Vad angår förmalningsersättningarna har departementschefen liksom föregående
år utgått ifrån att dessa ersättningar icke skulle bestämmas till högre
belopp än vad som erfordrades för att förhindra en höjning av mjölpriset.
På grund av att en viss osäkerhet ännu föreligger rörande utvecklingen av
spannmålspriserna — beroende på skördeutfallet m. m. — finner departementschefen
det icke möjligt att redan nu fixera förmalningsersättningarnas
storlek för tiden efter den 1 september 1943. Departementschefen, som för
närvarande ansett sig endast böra räkna med samma ersättningar som de
nu utgående, har beräknat det totala medelsbehovet för förmalningsersättningarna
för nästa budgetår till 34 000 000 kronor, därav 32 000 000 kronor
för handelsförmalning av 550 000 ton spannmål och 2 000 000 kronor såsom
ersättning för löneförmalning av omkring 100 000 ton spannmål. Utskottet
har funnit sig böra biträda vad departementschefen sålunda föreslagit.
I motionen II: 424 har yrkats, att riksdagen ville besluta, att för täckande
av i de likalydande motionerna 1:297 och 11:423 begärd höjning av producentbidraget
på mjölk medel härför måtte ställas till förfogande genom
jämkning av det för förmalningsersättningarna beräknade anslagsbeloppet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Sistnämnda två motioner, vilka väckts i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 246 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.,
hava hänvisats till jordbruksutskottets handläggning. Jordbruksutskottet har
i sitt den 10 juni 1943 dagtecknade utlåtande nr 54 -— under erinran att enligt
motionerna I: 297 och II: 423 ovannämnda såsom ersättning för löneförmalning
avsedda belopp å 2 000 000 kronor borde överföras till producentbidragen
— framhållit, att även örn skäl kunde anföras för en sådan omläggning
av stödet till det mindre jordbruket vore utskottet dock icke för sin
del berett att utan föregående utredning nu tillstyrka en dylik åtgärd. Jordbruksutskottet
förutsatte likväl, att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet riktad
på detta spörsmål och i samband med utarbetandet av förslag till prisreglerande
åtgärder för regleringsåret 1944/45 övervägde, örn den sålunda
antydda omläggningen lämpligen då borde genomföras. Under åberopande
av det anförda hemställde jordbruksutskottet att omförmälda motioner, i den
mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet sålunda anfört,
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd. På grund av den ståndpunkt jordbruksutskottet
alltså intagit till ifrågavarande spörsmål torde den till statsutskottet
hänvisade motionen II: 424 icke böra till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna II: 151, II: 430, II: 41 och II: 424, må
a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
anslag av 110 000 000 kronor;
b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44 å
driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 34 000 000 kronor;
2) att motionen 1: 303 må anses besvarad med vad utskottet
här ovan anfört.
Stockholm den 18 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Sven Larsson,
Gustaf Karlsson, Ekströmer, Emil Petersson och Persson i Skabersjö; samt
Statsutskottets utlåtande nr 216.
13
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson
i Falla, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Andersson i Södergård och Wallentheim.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Ekströmer,
Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp, Persson i Falla och
Andersson i Södergård, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Såsom av---av förmögenhetsgränser.
Den ursprungliga och bärande tanken med mjölk- och smörrabatterna var
den, att därmed ett ofrånkomligt behov av dessa betydelsefulla födoämnen
skulle säkerställas även för dem, som levde under knappa ekonomiska förhållanden.
Det sätt varpå denna tanke omsattes i verkligheten har likväl
gått långt utöver det ursprungliga syftet, i det att rabatterna i stor utsträckning
kommit även personer i god ekonomisk ställning till del. Så småningom
har detta förhållande markerats genom vidtagna ändringar i grunderna för
tilldelningen för att i detta hänseende skapa någorlunda likställighet mellan
olika befolkningsgrupper. Sålunda erhålla till exempel numera lantarbetare,
vilka i sina löneavtal äro tillförsäkrade sitt fulla behov av smör och mjölk,
likväl rabattkort, vars penningvärde de kunna tillgodogöra sig vid köp av
andra livsmedel. Likaså har det befunnits ur rättvisesynpunkt skäligt att
också vissa kategorier lantbrukare erhålla rabattkort, vilkas värde de kunna
tillgodogöra sig vid inköp av utsäde, gödningsämnen m. m. Därmed har man
väsentligen kommit bort från det ursprungliga syftet med prisrabatteringen.
Att så blivit förhållandet framgår bland annat av att enligt livsmedelskommissionens
tillämpningsföreskrifter (cirkulär nr 1053) för en familj med fyra
barn ett beskattningsbart belopp av 1 000 kronor, respektive 750 kronor motsvarar
i lägsta ortsgruppen (grupp I) en verklig inkomst av omkring 5 720
kronor, respektive högst 5 220 kronor samt i högsta ortsgruppen (grupp V)
en verklig inkomst av 6 840 kronor, respektive 6 340 kronor. Motsvarande
siffror för en familj med sex barn utgöra på ortsgrupp I 7 100 kronor, respektive
6 620 kronor samt på ortsgrupp V 8 720 kronor, respektive 8 220 kronor.
Det synes uppenbart att man här kommit upp i inkomstlägen, som måste
anses mycket goda i förhållande till eljest vanligen förekommande inkomster,
och där det ej torde föreligga några ekonomiska svårigheter att anskaffa för
familjens behov erforderligt matfett eller mjölk. Det synes rätt anmärkningsvärt
att under en tid, då ingen arbetslöshet förekommer och lönestandarden
är särdeles god inom olika arbetsområden, omkring 50 procent
av landets befolkning kommit i åtnjutande av prisrabattering å matfett.
Jämte det ursprungliga syftet att tillförsäkra de ekonomiskt svagt ställda
14
Statsutskottets utlåtande nr 216.
ifrågavarande fysiologiskt betydelsefulla födoämnen äro sålunda numera
prisrabatteringama ett sätt att fördela av staten upplånade medel till stora
befolkningsgrupper, som icke äro i behov därav. Ett sådant förfarande synes
ur samliällsmoralisk synpunkt osunt och ur statsfinansiell synpunkt äventyrligt.
Det torde därför vara angeläget att i någon mån återföra dessa rabatter
till deras ursprungliga syfte. En åtgärd i denna riktning skulle enligt
utskottets mening vara att sänka de nu gällande inkomstgränsema. I sådant
avseende vill utskottet förorda, att de nu gällande inkomstgränserna, 1 000
kronor, 750 kronor och 500 kronor, sänkas till respektive 800 kronor, 500
kronor och 300 kronor. Utskottet vill framhålla att levnadskostnadsindex endast
obetydligt bomme att påverkas av en dylik justering av inkomstgränserna.
Sänkningen av inkomstgränsen 1 000 kronor till 800 kronor skulle med
1935 som basår betyda en höjning av levnadskostnadsindex med 0,15 enheter,
sänkningen av inkomstgränsen 750 kronor till 500 kronor en höjning med 0,05
enheter och sänkningen av inkomstgränsen 500 kronor till 300 kronor en höjning
med 0,10 enheter. Sammanlagt påverka de av utskottet förordade sänkningarna
levnadskostnadsindex sålunda med allenast 0,3 enheter.
Vad beträffar motionerna II: 151 och 11:430 vill utskottet framhålla, att
de i motionerna framställda yrkandena ur rent principiella synpunkter måste
anses hava fog för sig, då vederbörandes ekonomiska ställning torde böra
vara avgörande för erhållande av ifrågavarande rabattförmåner, och denna
ställning ej med säkerhet framgår av taxeringsvärdet å den egna eller brukade
egendomen. Emellertid skulle en generell återgång till enbart den förmögenhetsgräns,
som gällde innan de år 1942 fastställda reglerna trädde i
tillämpning, icke heller bliva fullt tillfredsställande. På grund av fastighetstaxeringens
ojämnhet och andra omständigheter är den därvid framräknade
förmögenhetsställningen ofta föga tillförlitlig. Utskottet får erinra därom,
att taxeringsvärdesgränsen beträffande jordbrukarhushåll tillkommit i syfte
att ernå en såsom önskvärd befunnen begränsning av antalet rabattkort på
landsbygden. Det var särskilt kristidsnämnderna på landsbygden, som med
stor enstämmighet omvittnade att de i betydande utsträckning måste utdela
rabattkort till relativt välbärgade jordbrukare och därför påyrkade mera
restriktiva bestämmelser i detta hänseende. Dylika restriktiva bestämmelser
fastställdes enligt beslut av fjolårets riksdag. Emellertid föreligger beträffande
den i dessa bestämmelser uppställda taxeringsvärdesgränsen en betydande
skillnad mellan ägare av jordbruksfastighet och brukare av sådan
fastighet. Om den förres ekonomiska ställning kan egendomens storlek och
värde ofta giva en någorlunda rättvisande vägledning under det att detta
mera sällan torde vara fallet i fråga om en arrendator, som tillfälligt brukar
en egendom. För arrendatorn verkar sålunda taxeringsvärdesgränsen oftast
godtyckligt och irrationellt. På grund härav finner utskottet sig — i anslutning
till de i ovannämnda motioner framställda yrkandena — böra föreslå
att nuvarande taxeringsvärdesgräns skall gälla endast för ägare av jordbruk
Statsutskottets utlåtande nr 216.
15
under det att för arrendator skall gälla enbart förinögenhetsgräns. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra därom att även jordbrukare med fastighet,
liggande över de angivna taxeringsvärdesgränserna, kunna erhålla rabattkort
om den ekonomiska ställningen efter prövning i vederbörande kristidsnämnd
befinnes vara sådan att tilldelning synes befogad. Utskottet förutsätter, att
denna omprövning sker på sådant sätt, att verkligt behövande jordbrukare
icke ställas i sämre läge än andra grupper av medborgare.
Då enligt — •—• — anses besvarad.
På grund av den sänkning av inkomstgränserna, som utskottet här ovan
föreslagit, torde det för prisrabatteringen erforderliga anslaget för nästa
budgetår böra minskas i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med ett belopp
av 7 000 000 kronor. Å andra sidan medför utskottets förslag örn borttagande
av taxeringsvärdesgränsen såsom tilldelningsgrund för jordbruksarrendatorer
att ett ökat medelsbehov uppkommer, vilket torde kunna uppskattas
till i runt tal 2 500 000 kronor. Det av departementschefen till
110 000 000 kronor beräknade anslagsbeloppet synes alltså kunna minskas
till 105 500 000 kronor, vilket anslag i enlighet med departementschefens förslag
torde böra erhålla karaktären av obetecknat anslag.
Vad angår förmalningsersättningarna utgår denna statssubvention till alla
konsumenter utan hänsyn till behov och förmögenhetsställning och beräknas
för nästa budgetår kräva beviljande av ett anslagsbelopp av 34 000 000
kronor. En sådan anordning, varigenom staten påtager sig att med upplånade
medel betala en betydande del av konsumenternas mjöl- och brödkostnader,
skulle vara förklarlig om sysselsättningsgraden för stora folkgrupper
vore mycket låg och löne- och inkomstnivån starkt nedpressad,
under det att brödsädesprisen vore förhållandevis onormalt uppdrivna. Förhållandet
torde emellertid vara det motsatta. Någon arbetslöshet förekommer
inte; tvärtom föreligger på alla områden överflöd på arbete med en
genomgående hög löne- och inkomstnivå. Det är allmänt omvittnat att ett
av de besvärligaste problemen för närvarande är just den alltför rikliga tillgången
på köpkraft. Å andra sidan visar en jämförelse mellan olika tiders
vetepris, levnadskostnader och lönenivå att vetet under en lång tidsföljd
undan för undan blivit billigare i förhållande till andra varor och nyttigheter.
Vetepriset har under tiden 1913—1941 stigit med 59 enheter, de totala
levnadskostnaderna med 118 enheter och lönerna med 198 enheter. En jämförelse
mellan åren 1925 och 1941 visar samma utveckling eller för vetepriset
en stegring med 12 enheter, för de totala levnadskostnaderna med
42 enheter och för lönerna med 82 enheter. De förändringar som i dessa
avseenden inträffat efter år 1941 hava icke på något mera märkbart sätt
förändrat dessa relationstal. Att märka är emellertid, att vetepriset år 1942
nedgått med 3 enheter till en indexsiffra av 15(5. Att under sådana förhållanden
låta staten med upplånade medel bestrida en avsevärd del av konsumenternas
brödkostnader anser utskottet icke vara förenligt med en riktig
16
Statsutskottets utlåtande nr 216.
socialpolitik. En avveckling av denna generella subvention synes därför enligt
utskottets mening ur olika synpunkter starkt motiverad. Med hänsyn
härtill tillstyrker utskottet att förmalningsersättningen å handelsförmalning
sänkes med 2 kronor per deciton. Genom en dylik sänkning torde anslaget
för nästa budgetår till förmalningsersättningar kunna minskas med
11 000 000 kronor till 23 000 000 kronor.
I motionen----åtgärd föranleda.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna II: 151 och II: 430 samt med avslag å motionerna
11:41 och 11:424, må
a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
anslag av 105 500 000 kronor;
b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44 å
driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 23 000 000 kronor;
2) att motionen----ovan anfört.»;
2) av herrar Emil Petersson och Danielsson, som — med biträdande i övrigt
av vad utskottet anfört — ansett, att utskottet på sätt i reservationen
under 1) föreslagits, bort förorda borttagande av taxeringsvärdesgränser för
jordbruksarrendatorer och sänkning av förmalningsersättningen å handelsförmalning
samt förty hemställa,
1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna II: 151 och II: 430 samt med avslag å motionerna
11:41 och 11:424, må
a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
anslag av 112 500 000 kronor;
b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44
å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 23 000 000 kronor;
2) att motionen----ovan anfort.;
3) av herr Hansson i Rubbestad.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1943
317667
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:443 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte en i s. 6 i texten