Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:216, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

1

Nr 216.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa

livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln (punkterna

34 och 35) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1943/44 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel

ett anslag av 80 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag

av 30 000 000 kronor.

I propositionen nr 260 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

30 april 1943, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 under elfte

huvudtiteln anvisa dels till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag av

110 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag

av 34 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl.

väckt motion (II: 151), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana

ändringar i nu gällande bestämmelser för tilldelning av rabattkort för matfett

och mjölk, att jordbrukare erhålla rabattkort efter samma grunder som

andra medborgare;

dels en inom andra kammaren av herr W. Svensson i Ljungskile väckt

motion (11:430), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition måtte uttala sig för en sådan ändring av

reglerna för utlämnande av rabattkort på smör och mjölk till producenter,

att de nu gällande taxeringsvärdesgränserna utbytas emot förmögenhetsgränser;
dels

en inom andra kammaren av herr K. E. Senander m. fl. väckt motion

(II: 41), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

utfärdandet av sådana föreskrifter för tillämpningen av riksdagens beslut

beträffande rabattering å vissa livsmedel, att vissa i motionen påtalade

missförhållanden undanröjas;

dels en inom första kammaren av herr N. Herlitz väckt motion (1:303),

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 216.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 216.

vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition ville beakta vad i motionen anförts;

dels ock en inom andra kammaren av herr J. E. Andersson i Ovanmyra

m. fl. väckt motion (11:424), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att

för täckande av i motionen begärd höjning av producentbidraget på mjölk

erforderliga medel härför må ställas till förfogande genom jämkning av de

i propositionen nr 280 upptagna »Förmalningsersättningar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,

till motionerna.

Prisrabattering å vissa livsmedel.

Nu gällande rabatteringsbestämmelser återfinnas i kungörelsen den 20

november 1942 (nr 877) angående prisrabattering å matfett och mjölk m. m.

Bestämmelserna innehålla i huvudsak följande.

Rabattkort utlämnas dels under de förutsättningar som i det följande angivas

utan behovsprövning till vissa kategorier av personer, nämligen barn,

åldringar, äkta makar och ogifta personer med eget hushåll, dels ock efter

behovsprövning till personer som icke äro att hänföra till nämnda kategorier

men som prövas vara i synnerligt behov av prisrabattering.

Barn födda 1927 eller senare och åldringar födda 1875 eller tidigare samt

de som uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd äga, med följande

undantag, erhålla rabattkort för både matfett och mjölk. Rabattkort må

icke tilldelas barn, om dess föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp överstigande

750 eller, där föräldrarna ha två eller flera barn, 1 000 kronor, eller om föräldrarna

upptagits för en skattepliktig förmögenhet, överstigande 10 000

kronor, eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande

10 000 kronor. Nu ifrågavarande kategorier av personer erhålla icke heller

rabattkort, därest deras beskattningsbara belopp överstiger 750 kronor eller

om den skattepliktiga förmögenheten eller jordbruksfastighetens taxeringsvärde

överstiger 10 000 kronor. För äkta makar och personer med eget hushåll,

vilka kategorier erhålla rabattkort endast för matfett, ha motsvarande

inkomst- och förmögenhetsgränser bestämts till 500, respektive 10 000 kronor.

Samtliga nu nämnda kategorier äga vidare erhålla rabattkort även då

den skattepliktiga förmögenheten eller taxeringsvärdet å av dem brukad

jordbruksfastighet överstiger 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning

att det beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor.

Person, som enligt de nu återgivna bestämmelserna skulle vara berättigad

att erhålla rabattkort, får ej tilldelas sådant kort om hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden

efter den tid, som nyssnämnda taxering avser, undergått

sådan förbättring att det måste antagas, att han icke skulle ha varit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

3

berättigad till rabattkort, därest taxeringen grundats på de sålunda förbättrade

förhållandena.

I enlighet med av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1942 fastställda

grunder har statens livsmedelskommission meddelat föreskrifter

rörande storleken av prisrabattema ävensom den tid varunder de skola utgå

samt den myckenhet för vilken de skola gälla. Prisrabatten å matfett utgör

2 kronor per kilogram och erhålles för hela den ordinarie ransonen. Rabattkorten

gälla alternativt även vid inköp av grädde och fettemulsion. På

mjölkrabattkortet få varje vecka inköpas 3V2 liter mjölk till ett pris, som

med 15 öre per liter understiger det vanliga priset.

Till täckande av utgifterna för prisrabatteringarna har 1942 års riksdag

(skr. nr 456), i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 338, för budgetåret

1942/43 anvisat ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor.

I skrivelse den 9 april 1943 har statens livsmedelskommission avgivit förslag

rörande medelsanvisning för prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1943/44.

Kommissionen har i skrivelsen erinrat om att ett av huvudsyftena med

de i december 1942 vidtagna ändringarna i grunderna för tilldelningen av

rabattkort varit att begränsa kretsen av rabattberättigade till verkligt behövande

personer. Enligt tidigare bestämmelser gällande rabattkort för matfett

och mjölk hade enligt till kommissionen inkomna redovisningar utdelats

lill omkring 50 respektive 25 procent av befolkningen. En av kommissionen

verkställd preliminär bearbetning av materialet visade följande förändringar

i förhållande till tiden före december 1942:

Minskning

Rabattkort för matfett till producenter........................ 19%

» » » » icke producenter ................... 16%

» » mjölk till producenter......................... 14%

» » » » icke producenter .................... 3 %

I syfte att erhålla närmare kännedom om de erfarenheter som hittills vunnits

av det nya rabattsystemet har livsmedelskommissionen från samtliga

kristidsstyrelser i landet inhämtat yttrande över hur de grunder för tilldelning

av rabattkort som tillämpats vid den senaste utdelningen av rabattkort

i praktiken verkat och vilka olägenheter som varit förenade med desamma

samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser

beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum. Kommissionen

har vid sin skrivelse fogat en redogörelse för innehållet i de inkomna yttrandena.

Beträffande innehållet i denna redogörelse torde få hänvisas till

propositionen.

Kommissionen har framhållit, alt av yttrandena att döma det synes vara

en ganska enhällig uppfattning, att de nya tilldelningsgrundema utfallit väl

och i praktiken icke varit förenade med några större olägenheter. Vissa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 216.

erinringar ha emellertid gjorts mot rabattsystemet i dess nuvarande utformning.

De viktigaste av dem röra tilldelningen av rabattkort till medlemmar

av hushåll som bruka jordbruksfastighet, till hemmavarande ogifta personer

som draga försorg örn nära anförvanter, till i militärtjänst inkallade personers

familjer samt till personer som för sin utbildning äro inackorderade

på annan plats än hemorten.

Rörande tilldelningen av rabattkort till medlemmar av jordbrukarhushåll

har kommissionen anfört följande.

Ett antal kristidsstyrelser har uttalat, att bestämmelsen om att hushåll,

som bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av mer än 20 000 kronor,

skola vara helt uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan behovsprövning,

i många fall verkat orättvist. Samma anmärkning har gjorts beträffande

regeln att rabattkort utan behovsprövning ej må utdelas, örn jordbruksfastighetens

taxeringsvärde överstiger 10 000 kronor och vederbörandes

beskattningsbara belopp överstiger 250 kronor. 1 detta sammanhang bär

anförts, att arrendatorernas rätt till rabattkort i varje fall icke borde bedömas

efter den arrenderade fastighetens taxeringsvärde. Kommissionen är

för sin del medveten örn att ifrågavarande regler äro mycket schematiska

och att det med hänsyn härtill måste inträffa, att en del personer genom

desamma bliva uteslutna från rabattkort, oaktat de måste anses vara i lika

stort behov därav som andra till rabatt berättigade. Emellertid har kommissionen

icke kunnat finna några andra regler, som bättre än de nu gällande

taga hänsyn till jordbrukarnas speciella förhållanden. Ej heller har

i yttrandena framkommit något godtagbart förslag i denna riktning. I fråga

om arrendatorerna har kommissionen utfärdat vissa kompletterande föreskrifter,

som innebära en viss uppmjukning av förstnämnda regler. Ifrågavarande

uppmjukning avser sådana fall, där arrendeavtalet ej medför rätt

för brukaren att tillgodogöra sig fastighetens hela avkastning. För detta fall

har kommissionen i cirkulär nr 1174 föreskrivit, att vid beräkning av fastighetens

taxeringsvärde skall bortses från den del därav, som kan anses belöpa

på egendom, vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig. Därest

exempelvis till arrenderad fastighet hör skogsmark, vars avkastning arrendatorn

endast delvis äger använda, eller byggnader, vilka arrendatorn icke

äger bruka, skall således värdet av denna egendom fråndragas taxeringsvärdet.

Kommissionen vill vidare erinra om att personer, som enligt nu avsedda

regler äro uteslutna från rätten att erhålla rabattkort utan behovsprövning,

må, därest de prövas vara i särskilt behov av rabattkort, tilldelas

rabattkort i enlighet med grunder, som livsmedelskommissionen äger bestämma.

I anslutning härtill har kommissionen föreskrivit, att kristidsstyrelse,

då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, äger

medgiva, att rabattkort må utdelas även då taxeringsvärdet av den fastighet,

som vederbörande brukar, något överstiger 20 000 respektive 10 000

kronor. Möjlighet finnes att, örn så befinnes önskvärt, ytterligare utvidga

rätten för kristidsstyrelserna att efter behovsprövning medgiva utdelning av

rabattkort i sådana fall, som här avses. Med hänsyn härtill anser sig kommissionen

icke nu böra föreslå någon ändring i de av Kungl. Majit utfärdade

grundläggande föreskrifterna i berörda hänseenden.

Kommissionen har slutligen företagit en beräkning av medelsbehovet för

prisrabatteringarna för nästkommande budgetår och därvid anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

5

Enligt av kommissionen verkställda beräkningar synas ifrågavarande kostnader

under innevarande budgetår komma att uppgå till nära 100 miljoner

kronor. Någon reservation å det för innevarande budgetår anvisade anslaget

torde således icke kunna beräknas uppkomma. Vad angår medelsbehovet

under budgetåret 1943/44 ha beräkningar verkställts dels inom Svenska mejeriernas

riksförening, som handhar inlösningen av sådana rabattkuponger

vilka använts vid inköp av matfett eller mjölk, och dels inom Svenska spannmålsaktiebolaget,

vilket bolag inlöser sådana rabattkuponger som av jordbrukare

utnyttjas vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel. Enligt

dessa beräkningar, vilka visserligen äro behäftade med ganska stor osäkerhet

men tills vidare torde böra godtagas, kunna kostnaderna för prisrabatteringen

enligt nu gällande grunder beräknas uppgå till 110 miljoner kronor

per år.

F Örin aini ngsers ättningar.

I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna

å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och

bröd har sedan hösten 1940 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.

Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av deni förmålen

spannmål och utgå med skilda belopp för handelsförmalning och vid förmälning

mot lön. I fråga om handelsförmalning gälla under innevarande budgetår

av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december 1942 meddelade bestämmelser.

Enligt dessa utgår ersättning för förmälning av vete och råg under

vissa villkor för tiden 1 april-—31 augusti 1942 med 7 kronor 25 öre per

deciton, för tiden 1 september-—15 oktober 1942 med 5 kronor 55 öre per

deciton för vete och råg av 1942 års skörd samt med 7 kronor 25 öre per

deciton för dessa sädesslag av 1941 års eller äldre skörd, för tiden 16 okto
ber—31

december 1942 med 5 kronor 25 öre per deciton samt för tiden från

och med den 1 januari 1943 tills vidare tili och med den 31 augusti samma

år med 5 kronor 80 öre per deciton. Vid handelsförmalning av vårvete av

1941 års eller tidigare skörd utgår förmalningsersättning för tiden 1 april

-—31 augusti 1942 med en särskild förhöjning av 1 krona 25 öre som bestämts

genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942 eller sålunda med tillhopa

8 kronor 50 öre för deciton. De meddelade bestämmelserna gälla även

korn som förmales tillsammans med vete och/eller råg eller sorn användes

för inblandning i mjöl av vete eller råg eller bådadera. Vid löneförmalning

av vete och råg utgår sedan den 1 september 1941 (livsmedelskommissionens

cirkulär nr 413) en ersättning med 2 kronor per deciton. Lika stor ersättning

utgår sedan den 16 oktober 1941 vid löneförmalning av korn (cirkulär

nr 618).

Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 ha för bestridande av statsverkets

utgifter för förmalningsersättningarna anvisats förslagsanslag under elfte

huvudtiteln å respektive 34 000 000 och 33 000 000 kronor. Under innevarande

budgetår utgå dessa ersättningar i enlighet med riksdagens uttalanden

(nkr. nr 456) från förskottsstat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 21G.

I skrivelse den 14 april 1943 (nr 169) har riksdagen anmält, att riksdagen

i enlighet med ett i propositionen nr 163 framlagt förslag å tilläggsstat till

riksstaten för innevarande budgetår anvisat 31 000 000 kronor till täckande

av utgifterna för förmalningsersättningar under budgetåret.

I skrivelse den 3 april 1943 med förslag örn prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område har livsmedelskommissionen behandlat frågan örn medelsbehovet

för förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44. Härom har

kommissionen anfört i huvudsak följande.

Även örn 1943 ärs brödsädsskörd skulle bliva lika stor som skörden år

1942, är det enligt kommissionens uppfattning uppenbart, att man fortfarande

mäste räkna med en restriktiv hushållning med brödsädstillgångarna

och då i sjmnerhet med vetetillgångarna. På grund av att de hösten 1942

besådda höstsädesarealerna voro avsevärt mindre än normalt, är det emellertid

snarast att befara, att årets skörd av vete och råg icke skall nå upp

till samma storlek som motsvarande skörd år 1942. På grund härav anser

kommissionen, att man under konsumtionsåret 1943/44 måste bibehålla

ungefär motsvarande inblandnings- och utmalningsbestämmelser och att

inan alltså icke vågar räkna med några förbättrade mjölkvaliteter. Å andra

sidan torde man med hänsyn till befintliga ingångslager vara berättigad att

nu utgå ifrån, att under konsumtionsåret 1943/44 skall, även vid en svag

skörd, för handelsförmalning kunna disponeras lika mycket spannmål som

under nu löpande konsumtionsår eller cirka 550 000 ton. Vid beräknande av

det belopp, som för konsumtionsåret 1943/44 kan erfordras för utbetalande

av förmalningsersättning, har kommissionen därför utgått från nämnda

kvantitet och ungefär oförändrade förmalningsförhållanden i avseende å inblandning

och utmalning. Kommissionen har vidare räknat med de spannmålspriser,

som på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 torde

komma att fastställas av kommissionen. Dessa innebära en höjning av vårvetepriset

med 1 krona per deciton men överensstämma i övrigt i princip

med nu gällande priser. Odlarna skola emellertid erhålla kompensation för

prisortssystemets införande med 50 öre per deciton brödspannmål. Till följd

av nämnda omständigheter får kvarnindustrien erlägga ett med motsvarande

belopp förhöjt pris för den inköpta brödsäden. Härtill kommer, att man bör

räkna med en höjning av vårvetepriset i förhållande till det under innevarande^

gällande priset på grund av pristillägg för proteinhalt. Vårvetet av

1942 års skörd hade nämligen osedvanligt låg proteinhalt. Slutligen må även

anföras, att den nu utgående förmå! ningsersättningen, 5 kronor 80 öre per

deciton, redan vid oförändrade spannmålspriser med sannolikhet måste

justeras uppåt från och med den 1 september 1943 för att en höjning av

mjölpriserna skall kunna undvikas.

Av det anförda framgår, att kvarnindustriens kostnader för brödspannmålen

komma att öka under instundande regleringsår. Det torde kunna förutsättas,

att dessa ökade kostnader med hänsyn till den fastslagna prispolitiken

icke få taga sig uttryck i förhöjda mjölpriser. I stället mäste då den

nu utgående förmalningsersättningen höjas. De medel, som erfordras för

utbetalning av en sålunda förhöjd förmalningsersättning, ha vid en handelsförmalning

på 550 000 ton beräknats uppgå till omkring 40 miljoner kronor.

Skulle mjölpriserna tillåtas stiga och förmalningsersättningen alltså bibehållas

oförändrad, stannar medelsbehovet vid omkring 34 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

7

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De skäl som motiverat införande av prisrahattering å vissa livsmedel samt

systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På grund härav

böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar

bibehållas även under nästkommande budgetår.

Vad till en början angår prisrabatteringsbestämmelserna vill jag erinra

örn att nu gällande föreskrifter, som utformats i anslutning lill uttalanden

av 1942 års riksdag, tillämpats sedan i december 1942. De nya bestämmelserna

lia, såsom framgår av svaren på livsmedelskommissionens rundfråga

till kristidsstyrelserna, visat sig vara i stort sett tillfredsställande. Vissa

smärre jämkningar i detaljer torde dock, såsom kommissionen påpekat, måhända

kunna bliva erforderliga. Däremot synes det icke finnas anledning att

vidtaga mera genomgripande ändringar i de nuvarande reglerna för prisrabat

teringen. Jag utgår därför från att det nuvarande systemets grunder

bibehållas oförändrade. Därest utvecklingen skulle påkalla omläggning av

rabattsystemet i ett eller annat avseende, bör Kungl. Majit äga befogenhet

att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet

För bedömande av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nu löpande

budgetår hade man att utgå från de beräkningar örn antalet rabattkort

som livsmedelskommissionen föregående år verkställt. Enligt dessa beräkningar

skulle antalet rabattkort på matfett och mjölk vid årsskiftet 1941/42

lia utgjort omkring 2 600 000 respektive 1 400 000. Någon mera betydande

förändring i detta antal för tiden före tillämpningen av de nya grunderna för

tilldelningen av rabattkort bade man ej anledning att räkna med. Emellertid

bär det befunnits, att i december 1942, innan de nya grunderna för tilldelning

av rabattkort trätt i tillämpning, antalet rabattkort avsevärt ökats,

nämligen til! i runda tal 3 200 000 lör matfett och 1 600 000 för mjölk. Med

den skärpning av villkoren för erhållande av rabatt, sorn de nya grunderna

för rabattsystemet inneburo, hade man räknat med en nedgång i antalet

rabattkort med 500 000 beträffande korten för matfett samt med

200 000 i fråga örn rabattkorten för mjölk. Med ledning av uppgifter som

lämnats mig av livsmedelskommissionen torde man kunna räkna med att

efter införandet av de nya reglerna antalet utdelade rabattkort för matfett

minskats med 500 000 eller, i runda tal, från 3 200 000 till 2 700 000 kort, under

det litt antalet mjölkrabattkort däremot ej nedgått så starkt som beräkna!-.

Minskningen av antalet mjölkrabattkort torde uppgå till omkring 80 000

eller från omkring 1 600 000 till omkring 1 520 000 kort.

Do sist återgivna siffrorna synas böra tagas till utgångspunkt vid beräkningen

av medelsbehovet för prisrabatteringen under nästa budgetår. Med

rabatternas nuvarande storlek utgöra årsvärdena av rabatterna å matfett

och mjölk 26 kronor, respektive 27 kronor 37 öre. Därest samtliga rabattkuponger

utnyttjades av rabattkortsinnehavarna, skulle kostnaderna alltså

kunna uppskattas för matfettsrabatteringen till (2 700 000X26 —j 70 200 000

kronor och för mjölkrabatteringen lill (1 520 000X27: 37 41 600000

kronor eller tillhopa til! 11(800 000 kronor. Då emellertid erfarenheten

visat, att en mindre del av kupongerna icke erbjudes till inlösen, torde det

vara tillräckligt, alt den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen bestämmes

lill eli lill 110 000 000 kronor avrundat belopp. Såsom jag förordat

vid anmälan av denna anslagsfråga i elfte huvudtiteln lill årets statsverksproposilion

bör anslaget erhålla karaktären av obetecknat anslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Vad härefter angår frågan om förmalningsersättningarna bör man liksom

föregående år utgå från att dessa ersättningar icke skola bestämmas till

högre belopp än vad som erfordras för alt förhindra en böjning av mjölpriset.

På grund av att en viss osäkerhet ännu föreligger rörande utvecklingen

av spannmålspriserna — beroende på skördeutfallet m m. — är det

givetvis icke möjligt att redan nu fixera förmalningsersättningarnas storlek

för tiden efter den 1 september 1943. Jag anser mig för närvarande endast

böra räkna med samma ersättningar som de nu utgående, 5 kronor 80 öre

för deciton vid handelsförmalning och 2 kronor för decilon vid löneförmalning.

Med ledning av de kvantiteter spannmål som livsmedelskommissionen

räknat med för handelsförmalning under nästa budgetår eller 550 000 ton

skulle det för dylik förmälning erforderliga beloppet bliva i runt tal

32 000 000 kronor. Härtill kommer emellertid ett belopp av ungefär

2 000 000 kronor, som beräknas såsom ersättning för löneförmalning av omkring

100 000 ton spannmål. Det totala medelsbehovet för förmalningsersättningarna

skulle med dessa beräkningar bliva 34 000 000 kronor. Jag

förordar anvisande av detta belopp. Med hänsyn till den nyss antydda

ovissheten örn förmalningsersättningarnas storlek bör anslaget erhålla förslagsanslags

karaktär.

Motionerna.

I motionen II: 151 anlöres huvudsakligen följande.

Enligt kungörelsen den 20 november 1942, nr 877, erhållas prisrabatter vid

inköp av matfett och mjölk för förbrukning i enskilt hushåll. Rabattkort tilldelas

utan prövning den som är medlem av enskilt hushåll och som är född

efter den 31 december 1926 eller före den 1 januari 1876 eller uppbär tilläggspension

enligt lagen om folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen

den 28 juni 1935 om invalidunderstöd.

Utan behovsprövning få dock rabattkort icke tilldelas sådana barn, vilkas

föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande 750 kronor, eller, där

föräldrarna hava två eller flera efter den 31 december 1926 födda barn,

1 000 kronor, eller om föräldrarna vid sagda taxering upptagits för en skattepliktig

förmögenhet, överstigande 10 000 kronor, eller bruka jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde överstigande 10 000 kronor.

Rabattkort för matfett får dessutom utan behovsprövning tilldelas person

med eget hushåll, under förutsättning att personen i fråga själv eller, örn han

är gift och sammanlever med sin maka, jämte maken vid senaste taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart

belopp, överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet

överstigande 10 000 kronor eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,

överstigande 10 000 kronor. Till brukare av jordbruksfastighet kan

dock tilldelning av rabattkort äga rum, under förutsättning, dels att vederbörande

vid nyssnämnda taxering ej upptagits för ett beskattningsbart belopp,

överstigande 250 kronor, dels ock att den vid samma taxering upptagna

skattepliktiga förmögenheten eller taxeringsvärdet av brukningsdelen ej

överstiger 20 000 kronor.

Det är denna sista bestämmelse, som ställer jordbrukare, både arrendatorer

och hemmansägare, i särskild undantagsställning, som ute på lands
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

9

bygden väckt mycken förargelse och anstöt. Med skäl kan man fråga, varför

dessa icke skola ha samma förmåner som andra. 1 realiteten förhåller

det sig på det sättet att dessa mindre jordbrukare i de allra flesta fall äro

betydligt mera i behov av dessa stödåtgärder än andra. En ägare eller en

arrendator, som brukar en egendom med eli taxeringsvärde överstigande

20 000 kronor, kan sålunda icke erhålla någon som helst rabatt, även örn han

egentligen icke äger ett enda öre utan har skulder, som vida överstiga tillgångarna,

och dessutom är begåvad med flera minderåriga barn. Det är verkligen

upprörande med en sådan orättvisa, och detta system bör därför med

det snaraste rättas till. Jordbrukarna böra komma i åtnjutande av samma

förmåner som andra, så länge dessa rabatter skola äga bestånd.

I motionen II: i30 framhålles, att reglerna om taxeringsvärdesgränser för

jordbrukarna verka orättvist. Det syntes motionären uppenbart, att en förmögenhetsgräns

vore att föredraga.

Till stöd för det i motionen 1: 303 framställda yrkandet har anförts följande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 260 hemställes bl. a. om ett anslag på

110 000 000 kronor till prisrabattering å vissa livsmedel. Det ifrågasättes ej

att riksdagen skall bestämma hur dessa medel skola användas. Departementschefen

har framhållit, att därest utvecklingen skulle påkalla omläggning av

rabattsystemet i ett eller annat avseende, borde Kungl. Maj:t äga befogenhet

att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet.

Detta uttalande förtjänar den allra största uppmärksamhet. Det går ut på

att Kungl. Majit under instundande budgetår skall äga vidtaga alla de ändringar

i prisrabatteringssystemet som Kungl. Majit finner omständigheterna

påkalla. Det kan icke vara rimligt, att riksdagen i så stor omfattning avstår

från sin rätt att bestämma om statsmedlens användning. Det får ej förglömmas

att det här är fråga örn ett av de största anslagen på riksstaten.

Det riktiga vore utan tvivel att riksdagen i författningsform fastsloge, under

vilka betingelser och i vilken omfattning prisrabattering skall äga rum.

En sådan författningsreglering anses självklar, då det gäller andra former

av social understödsverksamhet. Om nu gällande, i december 1942 fastställda

grunder för rabatteringen anses alltjämt böra tillämpas, borde dessa alltså

fixeras i författningsform. Åtminstone bör från riksdagens sida uttryckligen

angivas, att anslaget skall disponeras i överensstämmelse med dessa grunder.

Det förbises ej, att modifikationer tid efter annan kunna nödvändiggöras

av ändrade ransonerings- och prisförhållanden m. m. Örn Kungl. Majit anses

böra äga rätt att vidtaga sådana modifikationer, bör ett förbehåll härom

kunna fogas till riksdagens beslut, vare sig detta klädes i författningsform

eller ej. Men delta förbehåll bör i möjligaste mån preciseras och ej erhålla

en sådan form, att — såsom departementschefen åsyftat — Kungl. Majit kan

genomföra vilken av utvecklingen påkallad »omläggning av rabattsystemet»

som helst. Under alla omständigheter bör en bestämd skillnad göras mellan

den tid, då riksdagen — ej blott formellt utan även reellt — är samlad och

den lid då riksdagsarbete ej pågår. Befinnes utvecklingen under nästkommande

lagtima riksdag påkalla en omläggning av systemet, är det uppenbart

orimligt att den genomföres utan att riksdagen fått bedöma dess behövlighet

och lämplighet.

Det torde få ankomma på utskottet att bedöma, i vilken omfattning och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Utskottet.

på vad sätt riksdagens bestämmanderätt över statsmedlens användning i

förevarande fall kan och bör göras gällande.

Till stöd för det i motionen II: 424 gjorda yrkandet hänvisa motionärerna

till innehållet i motionen 11:423, vilken hänvisats till behandling av jordbruksutskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava nu gällande bestämmelser

beträffande prisrabattering å vissa livsmedel utformats i anslutning till de

uttalanden i ämnet, som gjordes av 1942 års riksdag. Ifrågavarande bestämmelser

hava tillämpats sedan december 1942. Departementschefen har framhållit,

att enligt vad kristidsstyrelserna meddelat till livsmedelskommissionen

bestämmelserna visat sig vara i stort sett tillfredsställande. För egen del har

departementschefen förordat att det nuvarande systemets grunder bibehållas

oförändrade.

I motionerna II: 151 och II: 430 hava vissa erinringar framställts mot rabattsystemet

i dess nuvarande utformning, i vad avser rabattkort till medlemmar

av hushåll, som bruka jordbruksfastighet, och yrkanden framställts

om att taxeringsvärdesgränserna såsom'' tilldelningsgrund för jordbrukare

skulle borttagas och rabattkortstilldelningen regleras enbart av förmögenhetsgränsen.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att anledning för närvarande

saknas att vidtaga mera genomgripande förändringar i gällande regler

för prisrabatteringen.

I anledning av vad i motionerna II: 151 och 11:430 anförts vill utskottet

erinra därom, att de nuvarande reglerna beträffande jordbrukarhushåll tillkommit

i syfte att ernå en såsom önskvärd befunnen begränsning av antalet

rabattkort på landsbygden. Då emellertid gällande rabatteringssystem måst

uppbyggas utan behovsprövning efter tämligen enkla och schematiskt verkande

regler följer därav att i särskilda fall systemet kan komma att verka

mindre tillfredsställande. Emellertid har livsmedelskommissionen utfärdat

vissa kompletterande regler, som innebära en viss uppmjukning för jordbrukarhushållens

del av de fastställda grunderna. Sålunda har för sådana

fall, där arrendeavtal ej medför rätt för brukaren att tillgodogöra sig fastighetens

hela avkastning, föreskrivits att vid beräkning av fastighetens taxeringsvärde

skall bortses från den del därav, som kan anses belöpa på egendom,

vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig. Vidare har föreskrivits,

att kristidsstyrelse, då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes

påkallat, äger medgiva, att rabattkort må utdelas även då taxeringsvärdet

av den fastighet, som vederbörande brukar, något överstiger 20 000

kronor, respektive 10 000 kronor. Genom ifrågavarande uppmjukningar har

hänsyn tagits till arrendatorernas speciella förhållanden samt möjligheter

skapats för en diskretionär prövning av särskilda fall, vilka ligga ovanför

de enligt gällande regler fastställda taxeringsvärdesgränserna. Dessa åtgär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

11

der från livsmedelskommissionens sida hava enligt utskottets mening i icke

ringa grad eliminerat de påtalade olägenheterna för jordbrukarhushållen av

det nuvarande systemet. Med hänsyn härtill och då ett biträdande av de i

motionerna 11:151 och 11:430 framställda yrkandena skulle enligt inom

livsmedelskommissionen verkställda beräkningar öka rabattkortens antal

bland jordbrukarbefolkningen med 16 procent och medföra en ytterligare

årskostnad av omkring 10 000 000 kronor, anser sig utskottet icke böra tillstyrka

bifall till motionerna.

Då enligt vad utskottet inhämtat de i motionen 11:41 påtalade förhållandena

synas grunda sig på en missuppfattning av innebörden i vissa av livsmedelskommissionen

givna bestämmelser torde motionen icke böra till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Departementschefen har i fråga örn grunderna för det nuvarande rabattsystemet

anfört, att därest utvecklingen skulle påkalla en omläggning av

detsamma i ett eller annat avseende torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet

att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i systemet. Med anledning

härav och med hänsyn till vad i motionen 1: 303 anförts vill utskottet

framhålla, att utskottet förutsätter att för den händelse mera genomgripande

ändringar av reglerna för prisrabatteringen skulle befinnas böra vidtagas

riksdagen höres, då detta utan olägenhet kan ske. Med vad sålunda anförts

torde nämnda motion få anses besvarad.

Det för prisrabatteringen erforderliga anslaget för nästa budgetår har

departementschefen beräknat till 110 000 000 kronor. Utskottet har icke funnit

anledning till erinran mot ifrågavarande anslagsberäkningar och icke heller

mot att anslaget enligt departementschefens förslag erhåller karaktären av

obetecknat anslag.

Vad angår förmalningsersättningarna har departementschefen liksom föregående

år utgått ifrån att dessa ersättningar icke skulle bestämmas till högre

belopp än vad som erfordrades för att förhindra en höjning av mjölpriset.

På grund av att en viss osäkerhet ännu föreligger rörande utvecklingen av

spannmålspriserna — beroende på skördeutfallet m. m. — finner departementschefen

det icke möjligt att redan nu fixera förmalningsersättningarnas

storlek för tiden efter den 1 september 1943. Departementschefen, som för

närvarande ansett sig endast böra räkna med samma ersättningar som de

nu utgående, har beräknat det totala medelsbehovet för förmalningsersättningarna

för nästa budgetår till 34 000 000 kronor, därav 32 000 000 kronor

för handelsförmalning av 550 000 ton spannmål och 2 000 000 kronor såsom

ersättning för löneförmalning av omkring 100 000 ton spannmål. Utskottet

har funnit sig böra biträda vad departementschefen sålunda föreslagit.

I motionen II: 424 har yrkats, att riksdagen ville besluta, att för täckande

av i de likalydande motionerna 1:297 och 11:423 begärd höjning av producentbidraget

på mjölk medel härför måtte ställas till förfogande genom

jämkning av det för förmalningsersättningarna beräknade anslagsbeloppet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Sistnämnda två motioner, vilka väckts i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 246 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.,

hava hänvisats till jordbruksutskottets handläggning. Jordbruksutskottet har

i sitt den 10 juni 1943 dagtecknade utlåtande nr 54 -— under erinran att enligt

motionerna I: 297 och II: 423 ovannämnda såsom ersättning för löneförmalning

avsedda belopp å 2 000 000 kronor borde överföras till producentbidragen

— framhållit, att även örn skäl kunde anföras för en sådan omläggning

av stödet till det mindre jordbruket vore utskottet dock icke för sin

del berett att utan föregående utredning nu tillstyrka en dylik åtgärd. Jordbruksutskottet

förutsatte likväl, att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet riktad

på detta spörsmål och i samband med utarbetandet av förslag till prisreglerande

åtgärder för regleringsåret 1944/45 övervägde, örn den sålunda

antydda omläggningen lämpligen då borde genomföras. Under åberopande

av det anförda hemställde jordbruksutskottet att omförmälda motioner, i den

mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet sålunda anfört,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd. På grund av den ståndpunkt jordbruksutskottet

alltså intagit till ifrågavarande spörsmål torde den till statsutskottet

hänvisade motionen II: 424 icke böra till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna II: 151, II: 430, II: 41 och II: 424, må

a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett

anslag av 110 000 000 kronor;

b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44 å

driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 34 000 000 kronor;

2) att motionen 1: 303 må anses besvarad med vad utskottet

här ovan anfört.

Stockholm den 18 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Sven Larsson,

Gustaf Karlsson, Ekströmer, Emil Petersson och Persson i Skabersjö; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

13

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson

i Falla, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Andersson i Södergård och Wallentheim.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Ekströmer,

Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp, Persson i Falla och

Andersson i Södergård, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Såsom av---av förmögenhetsgränser.

Den ursprungliga och bärande tanken med mjölk- och smörrabatterna var

den, att därmed ett ofrånkomligt behov av dessa betydelsefulla födoämnen

skulle säkerställas även för dem, som levde under knappa ekonomiska förhållanden.

Det sätt varpå denna tanke omsattes i verkligheten har likväl

gått långt utöver det ursprungliga syftet, i det att rabatterna i stor utsträckning

kommit även personer i god ekonomisk ställning till del. Så småningom

har detta förhållande markerats genom vidtagna ändringar i grunderna för

tilldelningen för att i detta hänseende skapa någorlunda likställighet mellan

olika befolkningsgrupper. Sålunda erhålla till exempel numera lantarbetare,

vilka i sina löneavtal äro tillförsäkrade sitt fulla behov av smör och mjölk,

likväl rabattkort, vars penningvärde de kunna tillgodogöra sig vid köp av

andra livsmedel. Likaså har det befunnits ur rättvisesynpunkt skäligt att

också vissa kategorier lantbrukare erhålla rabattkort, vilkas värde de kunna

tillgodogöra sig vid inköp av utsäde, gödningsämnen m. m. Därmed har man

väsentligen kommit bort från det ursprungliga syftet med prisrabatteringen.

Att så blivit förhållandet framgår bland annat av att enligt livsmedelskommissionens

tillämpningsföreskrifter (cirkulär nr 1053) för en familj med fyra

barn ett beskattningsbart belopp av 1 000 kronor, respektive 750 kronor motsvarar

i lägsta ortsgruppen (grupp I) en verklig inkomst av omkring 5 720

kronor, respektive högst 5 220 kronor samt i högsta ortsgruppen (grupp V)

en verklig inkomst av 6 840 kronor, respektive 6 340 kronor. Motsvarande

siffror för en familj med sex barn utgöra på ortsgrupp I 7 100 kronor, respektive

6 620 kronor samt på ortsgrupp V 8 720 kronor, respektive 8 220 kronor.

Det synes uppenbart att man här kommit upp i inkomstlägen, som måste

anses mycket goda i förhållande till eljest vanligen förekommande inkomster,

och där det ej torde föreligga några ekonomiska svårigheter att anskaffa för

familjens behov erforderligt matfett eller mjölk. Det synes rätt anmärkningsvärt

att under en tid, då ingen arbetslöshet förekommer och lönestandarden

är särdeles god inom olika arbetsområden, omkring 50 procent

av landets befolkning kommit i åtnjutande av prisrabattering å matfett.

Jämte det ursprungliga syftet att tillförsäkra de ekonomiskt svagt ställda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 216.

ifrågavarande fysiologiskt betydelsefulla födoämnen äro sålunda numera

prisrabatteringama ett sätt att fördela av staten upplånade medel till stora

befolkningsgrupper, som icke äro i behov därav. Ett sådant förfarande synes

ur samliällsmoralisk synpunkt osunt och ur statsfinansiell synpunkt äventyrligt.

Det torde därför vara angeläget att i någon mån återföra dessa rabatter

till deras ursprungliga syfte. En åtgärd i denna riktning skulle enligt

utskottets mening vara att sänka de nu gällande inkomstgränsema. I sådant

avseende vill utskottet förorda, att de nu gällande inkomstgränserna, 1 000

kronor, 750 kronor och 500 kronor, sänkas till respektive 800 kronor, 500

kronor och 300 kronor. Utskottet vill framhålla att levnadskostnadsindex endast

obetydligt bomme att påverkas av en dylik justering av inkomstgränserna.

Sänkningen av inkomstgränsen 1 000 kronor till 800 kronor skulle med

1935 som basår betyda en höjning av levnadskostnadsindex med 0,15 enheter,

sänkningen av inkomstgränsen 750 kronor till 500 kronor en höjning med 0,05

enheter och sänkningen av inkomstgränsen 500 kronor till 300 kronor en höjning

med 0,10 enheter. Sammanlagt påverka de av utskottet förordade sänkningarna

levnadskostnadsindex sålunda med allenast 0,3 enheter.

Vad beträffar motionerna II: 151 och 11:430 vill utskottet framhålla, att

de i motionerna framställda yrkandena ur rent principiella synpunkter måste

anses hava fog för sig, då vederbörandes ekonomiska ställning torde böra

vara avgörande för erhållande av ifrågavarande rabattförmåner, och denna

ställning ej med säkerhet framgår av taxeringsvärdet å den egna eller brukade

egendomen. Emellertid skulle en generell återgång till enbart den förmögenhetsgräns,

som gällde innan de år 1942 fastställda reglerna trädde i

tillämpning, icke heller bliva fullt tillfredsställande. På grund av fastighetstaxeringens

ojämnhet och andra omständigheter är den därvid framräknade

förmögenhetsställningen ofta föga tillförlitlig. Utskottet får erinra därom,

att taxeringsvärdesgränsen beträffande jordbrukarhushåll tillkommit i syfte

att ernå en såsom önskvärd befunnen begränsning av antalet rabattkort på

landsbygden. Det var särskilt kristidsnämnderna på landsbygden, som med

stor enstämmighet omvittnade att de i betydande utsträckning måste utdela

rabattkort till relativt välbärgade jordbrukare och därför påyrkade mera

restriktiva bestämmelser i detta hänseende. Dylika restriktiva bestämmelser

fastställdes enligt beslut av fjolårets riksdag. Emellertid föreligger beträffande

den i dessa bestämmelser uppställda taxeringsvärdesgränsen en betydande

skillnad mellan ägare av jordbruksfastighet och brukare av sådan

fastighet. Om den förres ekonomiska ställning kan egendomens storlek och

värde ofta giva en någorlunda rättvisande vägledning under det att detta

mera sällan torde vara fallet i fråga om en arrendator, som tillfälligt brukar

en egendom. För arrendatorn verkar sålunda taxeringsvärdesgränsen oftast

godtyckligt och irrationellt. På grund härav finner utskottet sig — i anslutning

till de i ovannämnda motioner framställda yrkandena — böra föreslå

att nuvarande taxeringsvärdesgräns skall gälla endast för ägare av jordbruk

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

15

under det att för arrendator skall gälla enbart förinögenhetsgräns. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra därom att även jordbrukare med fastighet,

liggande över de angivna taxeringsvärdesgränserna, kunna erhålla rabattkort

om den ekonomiska ställningen efter prövning i vederbörande kristidsnämnd

befinnes vara sådan att tilldelning synes befogad. Utskottet förutsätter, att

denna omprövning sker på sådant sätt, att verkligt behövande jordbrukare

icke ställas i sämre läge än andra grupper av medborgare.

Då enligt — •—• — anses besvarad.

På grund av den sänkning av inkomstgränserna, som utskottet här ovan

föreslagit, torde det för prisrabatteringen erforderliga anslaget för nästa

budgetår böra minskas i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med ett belopp

av 7 000 000 kronor. Å andra sidan medför utskottets förslag örn borttagande

av taxeringsvärdesgränsen såsom tilldelningsgrund för jordbruksarrendatorer

att ett ökat medelsbehov uppkommer, vilket torde kunna uppskattas

till i runt tal 2 500 000 kronor. Det av departementschefen till

110 000 000 kronor beräknade anslagsbeloppet synes alltså kunna minskas

till 105 500 000 kronor, vilket anslag i enlighet med departementschefens förslag

torde böra erhålla karaktären av obetecknat anslag.

Vad angår förmalningsersättningarna utgår denna statssubvention till alla

konsumenter utan hänsyn till behov och förmögenhetsställning och beräknas

för nästa budgetår kräva beviljande av ett anslagsbelopp av 34 000 000

kronor. En sådan anordning, varigenom staten påtager sig att med upplånade

medel betala en betydande del av konsumenternas mjöl- och brödkostnader,

skulle vara förklarlig om sysselsättningsgraden för stora folkgrupper

vore mycket låg och löne- och inkomstnivån starkt nedpressad,

under det att brödsädesprisen vore förhållandevis onormalt uppdrivna. Förhållandet

torde emellertid vara det motsatta. Någon arbetslöshet förekommer

inte; tvärtom föreligger på alla områden överflöd på arbete med en

genomgående hög löne- och inkomstnivå. Det är allmänt omvittnat att ett

av de besvärligaste problemen för närvarande är just den alltför rikliga tillgången

på köpkraft. Å andra sidan visar en jämförelse mellan olika tiders

vetepris, levnadskostnader och lönenivå att vetet under en lång tidsföljd

undan för undan blivit billigare i förhållande till andra varor och nyttigheter.

Vetepriset har under tiden 1913—1941 stigit med 59 enheter, de totala

levnadskostnaderna med 118 enheter och lönerna med 198 enheter. En jämförelse

mellan åren 1925 och 1941 visar samma utveckling eller för vetepriset

en stegring med 12 enheter, för de totala levnadskostnaderna med

42 enheter och för lönerna med 82 enheter. De förändringar som i dessa

avseenden inträffat efter år 1941 hava icke på något mera märkbart sätt

förändrat dessa relationstal. Att märka är emellertid, att vetepriset år 1942

nedgått med 3 enheter till en indexsiffra av 15(5. Att under sådana förhållanden

låta staten med upplånade medel bestrida en avsevärd del av konsumenternas

brödkostnader anser utskottet icke vara förenligt med en riktig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 216.

socialpolitik. En avveckling av denna generella subvention synes därför enligt

utskottets mening ur olika synpunkter starkt motiverad. Med hänsyn

härtill tillstyrker utskottet att förmalningsersättningen å handelsförmalning

sänkes med 2 kronor per deciton. Genom en dylik sänkning torde anslaget

för nästa budgetår till förmalningsersättningar kunna minskas med

11 000 000 kronor till 23 000 000 kronor.

I motionen----åtgärd föranleda.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionerna II: 151 och II: 430 samt med avslag å motionerna

11:41 och 11:424, må

a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett

anslag av 105 500 000 kronor;

b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44 å

driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 23 000 000 kronor;

2) att motionen----ovan anfört.»;

2) av herrar Emil Petersson och Danielsson, som — med biträdande i övrigt

av vad utskottet anfört — ansett, att utskottet på sätt i reservationen

under 1) föreslagits, bort förorda borttagande av taxeringsvärdesgränser för

jordbruksarrendatorer och sänkning av förmalningsersättningen å handelsförmalning

samt förty hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionerna II: 151 och II: 430 samt med avslag å motionerna

11:41 och 11:424, må

a) till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett

anslag av 112 500 000 kronor;

b) till Förmalningsersättningar för budgetåret 1943/44

å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 23 000 000 kronor;

2) att motionen----ovan anfort.;

3) av herr Hansson i Rubbestad.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1943

317667

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:443 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte en i s. 6 i texten