Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder'' för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:220, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder'' för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 220.
1
Nr 220.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder''
för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
16—18) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1943/44 beräkna till Statens arbetsmarknadskommission m. m.:
Avlöningar ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission
m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 3,000,000 kronor och
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av
14,000,000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 283, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21 maj 1943,
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 under femte huvudtiteln anvisa
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Avlöningar ett förslagsanslag
av 6,000,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Omkostnader
ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, och till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. ett reservationsanslag av 13,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr A. Heiding m. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr
S. Andersson i Vigelsbo m. fl. (lii 445), vari hemställts, att riksdagen måtte
anslå 12 miljoner kronor till åtgärder för arbetsmarknadens reglering — varvid
anslaget till kontantunderstödsverksamhet minskas till 1.5 miljoner kronor
mot av Kungl. Majit föreslagna 2.5 miljoner kronor — och i övrigt beakta de
synpunkter, som i motionen anförts,
dels ock en inom andra kammaren av fru Disa Västberg m. fl. väckt motion
(11:160), vari hemställts, att riksdagen måtte anhålla örn bemyndigande för
statens arbetsmarknadskommission att ur medlen för arbetsmarknadens reglering
lämna bidrag till ekonomiskt hårt belastade kommuner med behov av
kvinnlig normal- eller reservarbetskraft för inrättande och understödjande av
dagvårdsinstitutioner för barn samt tryggande av behovet av hemhjälp till
familjerna.
Bibang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 220.
1443 43 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 220.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna II: 445 och 160.
Arbetsmarknadsläget lil. lii. Med skrivelse den 8 maj 1943 har statens
arbetsmarknadskommission överlämnat verksamhetsberättelse för år 1942 samt
första kvartalet 1943 ävensom framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1943/44. Kommissionen har därvid bland annat framlagt
förslag till ändrade grunder för lönesättningen för arkivarbetarna. Förslaget,
beträffande vars närmare utformning utskottet får hänvisa till propositionen
(sid. 85—103), innebär i huvudsak följande.
Arkivarbetena föreslås uppdelade i A-arbeten och B-arbeten, varvid till
A-arbeten skulle hänföras de arbetsplatser, vid vilka skulle krävas högre kompetens.
övriga arkivarbeten, vilka beräknas omfatta minst 2/a av hela antalet,
skulle utgöra B-arbeten. Jämsides med denna uppdelning föreslår kommissionen
en ny lönesättning, innebärande att lönen till arkivarbetare uppdelas i
grundlön och familjetillägg. Därjämte skulle de personer, som till följd av
sin speciella kompetens förklarats behöriga för och hänvisats till A-arbeten,
erhålla ett visst kompetenstillägg.
Med hänsyn till att avlöningen på I-ort för närvarande uppgår för extra
vaktmästare till 299 kronor för månad och för extra skrivbiträde till 260
kronor för månad föreslår kommissionen att grundlönen på I-ort för arkivarbetare
(B-arbete) bestämmes till 270 kronor för månad. Familjetillägget
för dag på l ort föreslås till 1 kronor 50 öre för hustru och 75 öre för barn.
Slutligen föreslås kompetenstillägget (A-arbete) till 30 kronor för månad.
Samtliga arkivarbetare erhålla nu 321 kronor för månad på l ort. Efter
genomförande av kommissionens förslag skulle en arkivarbetare (B-arbete)
erhålla på I-ort såsom ensamstående 270 kronor för månad och såsom familjeförsörjare
(hustru och 1 barn) 337 kronor 50 öre. Motsvarande siffror för en med
A-arbete sysselsatt arkivarbetare skulle utgöra 300 kronor respektive 367
kronor 50 öre.
Kommissionen har vidare ingått på frågan örn befogenheten att tillsätta
tjänster hos länsarbetsnämnderna. Börande frågans tidigare behandling
märkes följande.
I sin underdåniga framställning den 23 april 1942 (prop. 1942: 344, sid.
76 ff) berörde kommissionen arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden.
Det hade, av skäl som närmare angavs i kommissionens framställning,
kommit att framstå som alltmera oegentligt, att flertalet tjänster skulle
tillsättas av länsarbetsnämnderna enligt arbetsmarknadskommissionens direktiv.
I realiteten tillsattes tjänsterna merendels av kommissionen, och det
vore önskvärt, att gällande författningsbestämmelser även direkt utsade detta.
Departementschefen uttalade, att det icke syntes nödvändigt att redan i detta
sammanhang fatta slutlig ställning till den av kommissionen föreslagna ändringen
beträffande tillsättning av tjänster hos länsarbetsnämnderna. Det
föreföll emellertid departementschefen, som örn en överflyttning även formellt
av beslutanderätten från nämnderna till kommissionen vore motiverad, åtminstone
i fråga örn dels mera kvalificerade tjänster dels ock tjänster, genom
vilkas bestridande montering regelmässigt sker till befattningar av först
-
Statsutskottets utlåtande nr 220.
3
nämnda slag. Riksdagen fann (skrivelse 1942:467), att ändring i berörda nu
gällande föreskrifter i ämnet icke utan närmare utredning rörande organisationen
av kommissionen och densamma underlydande organ borde komma till
stånd. Kungl. Majit uppdrog den 30 juni 1942 åt kommissionen att inkomma
med förslag till de ändringar, som kommissionen med beaktande av vad riksdagen
i sin förenämnda skrivelse anfört i fråga örn befogenheten att tillsätta
tjänster hos länsarbetsnämnderna funne böra vidtagas i dels kungörelsen den
7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder dels ock kungörelsen samma dag
(nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen.
I anledning av detta uppdrag har kommissionen nu anfört följande.
Utvecklingen på ifrågavarande område har icke givit kommissionen anledning
att frångå sin av departementschefen stödda uppfattning, att tillsättandet
av mera kvalificerade tjänster eller sådana tjänster, som kunna betraktas som
rekryteringsbas för befordran, under nuvarande förhållanden, då en snabb
effektivisering av arbetsförmedlingen är oundgängligen nödvändig, böra tillsättas
centralt eller i varje fall under noggrann central övervakning. Emellertid
har kommissionen i anslutning till de av kommissionen utfärdade anställnings-
och avlöningsbestämmelserna för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas
personal under innevarande budgetår tillämpat följande
förfaringssätt vid tjänstetillsättning.
Efter kungörande i allmänna tidningarna ingivas ansökningshandlingar till
vederbörande länsarbetsnämnd. Nämnden översänder efter granskning handlingarna
till kommissionen jämte eget yttrande. Därvid uppför nämnden som
regel tre av de sökande på förslag, i vissa fall färre, i vissa fall större antal,
samt föreslår som regel en av de sökande till erhållande av befattningen
i fråga. Finner kommissionen, att de på förslag uppförda sökandena äro kompetenta
för befattningen och att de böra ifrågakomma framför andra medsökande,
bemyndigar kommissionen nämnden att till befattningen utse en
av de på förslaget uppförda. I förekommande fall utesluter kommissionen
någon av de sökande från förslag respektive förklarar, att någon av dem, som
icke uppförts på förslag, bör kunna komma ifråga jämte de på förslaget uppförda.
Nämnden förordnar därefter befattningshavaren. Detta innebär å ena
sidan icke någon garanti för att under alla förhållanden den mest förtjänte
blir förordnad på befattningen, men å andra sidan innebär systemet en garanti
för att icke inkompetenta personer förordnas såsom befattningshavare vid
arbetsförmedlingen. Då nämnden fattar det formella beslutet om tjänstens
tillsättande, kan den därmed missnöjde hos kommissionen överklaga beslutet.
Kommissionen har funnit, att detta system för tjänstetillsättning, som
givetvis avser tjänster av mera stadigvarande art, fungerat i stort sett tillfredsställande.
Då detsamma icke strider mot innebörden i gällande föreskrifter,
har kommissionen — även örn en förändring av kungörelsernas ordalydelse
vore önskvärd — ansett sig böra före fullgörandet av Kungl. Maj:ts
nämnda uppdrag den 30 juni 1942 avvakta ytterligare erfarenhet av nuvarande
system för tjänstetillsättning.
Departementschefen har beträffande utvecklingen på arbetsmarknaden
redan hösten 1939 anfört följande.
Vid tidpunkten för utbrottet av nu pågående stormaktskrig befann sig det
svenska näringslivet i en period av utpräglad högkonjunktur med hög och stabil
sysselsättningsnivå. Sysselsättningen inom industrin, som alltsedan den stora
arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet, företett en — med undantag för
säsongmässiga variationer -— i stort sett fortlöpande ökning befann sigjrå en
nivå, som med cirka 20 procent översteg siffran för första kvartalet 193;). Till
4
Statsutskottets utlåtande nr 220.
de goda konjunkturerna bidrogo i hög grad det gynnsamma läget för våra exportvaror
samt den mycket omfattande bostadsproduktionen. Jämsides med den
ökade sysselsättningen minskade arbetslösheten. Den genomsnittliga arbetslösheten
inom fackförbunden, som år 1935 uppgick till 15 procent, utgjorde år
1939 endast 9.2 procent. Antalet rapporterade arbetslösa utgjorde under år
1939 i genomsnitt 17,556 mot 61,581 år 1935. Krigsutbrottet synes ej ha medfört
några omedelbara verkningar i fråga örn sysselsättningen inom industrin.
Sålunda redovisades för sista kvartalet 1939 ett indextal för sysselsatta arbetare
av 118.6 (1935 = 100), vilket med mer än två enheter översteg 1938 års
motsvarande siffra. Till följd av de ökade inkallelserna till militärtjänst, var
den under höst- och vintermånaderna som regel inträdande ökningen av antalet
arbetslösa avsevärt mindre accentuerad än som normalt brukar vara
fallet. Så exempelvis utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa i december
1939 14,940 mot 23,603 för samma månad närmast föregående år. I april 1940
var motsvarande antal 9,872 mot 24,893 i april 1939.
De av krigsutbrottet förorsakade rubbningarna för näringslivet blevo ej särskilt
kännbara under de första månaderna därefter, vilket den relativt höga
sysselsättningen under 4:e kvartalet 1939 utvisar. Inom landet upplagrade råvaror,
ävensom det förhållandet att varuutbytet med främmande länder, även
transoceana, för en tid kunde fortgå, till och med i ökad omfattning, bidrog
härtill. Genom den från och med april månad 1940 så gott som fullständiga
handelsavspärrningen västerut skärptes emellertid svårigheterna. Särskilt för
exportindustrierna och då främst för trävaru- och massaindustrierna medförde
avspärrningen omedelbara verkningar. Till det vid denna tid inträffande försämrade
sysselsättningsläget bidrog i hög grad den successivt skeende avveckling
av byggnadsverksamheten, som inträdde i och med att redan påbörjade
byggnadsarbeten blevo färdigställda. Den genom nämnda faktorer minskade
sysselsättningen framgår därav att sysselsättningsindex sjönk till 107.5
under tredje kvartalet 1940 i stället för att uppvisa en normalt säsongbetonad
stegring. Trots de omfattande militärinkallelserna utvecklade
sig arbetslöshetssituationen i ogynnsam riktning. Efter en säsongmässig
nedgång under sommaren 1940 stegrades antalet hjälpsökande arbetslösa
kraftigt under hösten samma år samt framför allt under de första månaderna
av år 1941. Under månaderna april—juni 1941 var antalet hjälpsökande
arbetslösa respektive 30,552, 24,856 och 20,656 mot 9,872, 7,876 och 6,935 under
motsvarande månader året förut. I genomsnitt för de tre månaderna var sålunda
arbetslösheten mer än tre gånger så stor under 1941 som under 1940.
Till den mindre tillfredsställande utvecklingen bidrog — frånsett den arbetslöshet
som blev en oundviklig följd av den omställningsprocess inom industrin,
som avspärrning och försvarsproauktion nödvändiggjorde — i hög grad den förlamning,
som enligt vad nyss antytts drabbade byggnadsindustrin, speciellt
bostadsbyggandet i de större städerna. Såväl ur arbetslöshetssynpunkter som
med hänsyn till angelägenheten av att förhindra en hotande svårartad bostadsbrist
måste i den uppkomna situationen statsmakternas strävan med kraft inriktas
på åtgärder, ägnade att stimulera bostadsbyggandet. För de åtgärder,
som vidtagits i detta syfte har jag redogjort i annat sammanhang. Här vill jag
endast påpeka den kraftiga förbättring av sysselsättningen inom byggnadsfacken,
som kunnat konstateras. Talet för den procentuella arbetslösheten inom
nämnda fack, som i september 1940 var uppe i 24.3, hade i september 1941 nedgått
till 16.7 samt ett år senare till endast 8.6.
Sedan under sommaren 1941 byggnadsproduktionen kommit i gång och omställningen
av industrin i övrigt verkställts efter de ändrade förhållandena, inträdde
en märkbar förbättring i fråga örn sysselsättningen. Den arbetslöshetskris,
som syntes hota, övervanns i huvudsak under året och den säsong
-
Statsutskottets utlåtande nr 220. 5
mässiga uppgången i arbetslösheten under vintermånaderna var mindre
markerad än föregående år. Antalet hjälpsökande under vinterhalvåret 1941—
1942 var dock ej obetydligt. För envar av månaderna januari och februari
1942 rapporterades sålunda över 25,000 hjälpsökande arbetslösa.
Den under 1941 års senare hälft inträdda förbättringen i arbetstillgången
övergick ganska snart inom vissa områden till en markant brist på arbetskraft.
Framförallt gällde detta skogsbruket och jordbruket men även den med beställningar
för försvarsändamål sysselsatta verkstadsindustrin. De arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna måste i det sålunda förändrade läget inriktas på överföring
av den ledigblivna arbetskraften till bristområdena. För detta ändamål blev det
nödvändigt att, förutom en intensifiering av arbetsförmedlingsverksamheten,
vidtaga särskilda åtgärder. Verkstadsindustrins arbetskraftsbehov haiman
sökt fylla genom anordnande av beredskapskurser för yrkesutbildning,
framförallt till mekaniker och svetsare. Ehuru en tämligen konstant brist förelegat
på för verkstadsindustrin skolade arbetare, synes dock behovet härav
ha kunnat tillgodoses utan några mera vittgående ingripanden.
För tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft måste omfattande
åtgärder vidtagas. Förutom propaganda för skogsarbete, anordnande av yrkesutbildning
för den ovane m. m. tillerkändes ovana arbetare och deras familjer
vissa ekonomiska förmåner under första anställningstiden i skogen. Genom
dessa åtgärder kunde under år 1941 skogsbrukets arbetskraftsbehov tillgodoses
i relativt tillfredsställande omfattning. Jämväl för jordbrukets del kunde
arbetskraftsbehovet i stort sett fyllas.
Den under år 1941 inträdda tendensen på arbetsmarknaden har i huvudsak
fortsatt under år 1942. Inom metallindustrin, enkannerligen verkstadsindustrin,
har sysselsättningen fortsatt att växa. Inom konsumtionsvaruindustrierna och
de skogsförädlande exportindustrierna har sysselsättningsnivån i stort sett
bibehållit sig på en oförändrad, ehuru lägre nivå än före krigsutbrottet. Inom
byggnadsverksamhet och byggnadsämnesindustriema har återhämtningen fortsatt
i ett hastigare tempo än under 1941. Indextalet för den totala sysselsättningen
inom de industriella arbetsområdena stegrades under året från 104.7
under första kvartalet till 114.7 under fjärde kvartalet. Den i början av året
ännu förefintliga lediga arbetskraften uppsögs ganska snabbt. Antalet hjälpsökande
arbetslösa, som i januari 1942 utgjorde 25,259, hade sålunda sjunkit
till i juni 7,941 samt i oktober 6,377. Under november och december noterades
en säsongmässig uppgång i antalet arbetslösa, som dock var avsevärt svagare
accentuerad än som normalt brukar vara fället. Det gynnsamma sysselsättningsläget
avspeglas även i fackförbundens rapporter rörande arbetslösheten, vilka
för år 1942 utvisa ett genomsnittstal av endast 7.5 procent.
I och med att den vid 1942 års ingång ännu förefintliga arbetskraftsreserven
absorberades, förmärktes en tilltagande svårighet att tillgodose det totala behovet
äv arbetskraft. Starkast gjorde detta sig kännbart inom de områden,
varest efterfrågan på arbetskraft tidigare gjort sig mest gällande, nämligen
skogsbruket och jordbruket. Knappheten på kunniga specialarbetare inom verkstadsindustrin
var därjämte fortfarande mycket stor. Tillgodoseendet av jordbrukets
behov av arbetskraft nödvändiggjorde ett flertal åtgärder. Bland annat
voro arbetsblocken föremål för en omorganisation och effektivisering. Genom
samarbete mellan arbetsförmedlingarna samt skolor, ungdoms- och andra organisationer
tillfördes jordbruket frivillig arbetskraft i ej obetydlig omfattning.
Genom dessa åtgärder och tack vare hempermittering av inkallade kunde jordbrukets
arbetskraftsbehov under året hjälpligt fyllas.
Liksom under år 1941 framstod frågan om tillgodseende av skogsbrukets
behov av arbetskraft som ett av de mest svårlösta arbetsmarknadsproblemen.
Skogsägarnas efterfrågan på arbetskraft var under hela året synnerligen stor.
6
Statsutskottets utlåtande nr 220,
För att stimulera till kvarstannande i skogen blevo de extra förmåner, som
tidigare tillerkänts den i skogen sysselsatta ovana arbetskraften, under året
kompletterade med förflyttningsbidrag, utbildningsbidrag och familjetillägg.
Trots detta visade det sig emellertid, att tillströmningen av arbetskraft till
skogsavverkningarna ej var tillräcklig för att fylla behovet. På initiativ av
arbetsmarknadskommissionen organiserades därför ett system med s. k. riksarbetslag,
innebärande att en del av de inom industrin sysselsatta arbetarna
tillfälligtvis överfördes till skogsarbete. Eiksarbetslagen rekryterades i första
hand från sågverks- och massaindustrierna. Genom systemet med riksarbetslag
tillfördes skogsbruket ett under året växande antal arbetare, som i december
månad stigit till omkring 6,500. Ej heller dessa åtgärder visade sig emellertid
tillräckliga för att tillgodose arbetskraftsbehovet. Under hela senare
hälften av år 1942 översteg det för skogsavverkningarna behövliga antalet arbetare
tillgången med mer än 30,000. I oktober var siffran uppe i cirka 40,500. Då
någon arbetskraftsreserv nu ej fanns att tillgå och överförandet av ytterligare
arbetare från andra verksamhetsområden ställde sig synnerligen svårt, bringades
vissa bestämmelser i lagen örn tjänsteplikt i tillämpning. Sålunda stadgades
genom kungörelse den 13 november 1942 (nr 878) skyldighet för 1943 års
värnpliktsklass att utföra viss kvantitet arbete inom skogsbruket eller torvhanteringen.
Bland övriga under året vidtagna åtgärder i syfte att tillgodose
skogsbrukets och jordbrukets arbetskraftsbehov må nämnas införande av
arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen samt byggnadsverksamhet, varigenom
åsyftades att förhindra att tillströmningen av arbetskraft till sistnämnda
verksamhetsområden skedde på bekostnad av skogs- eller jordbruket.
I fråga örn det aktuella läget anför departementschefen följande.
Under de hittills förflutna månaderna av år 1943 har läget på arbetsmarknaden
i stort sett ej undergått andra förändringar än sådana, som sammanhänga
med säsongutvecklingen. Den redan tidigare kännbara bristen på
arbetskraft inom viktiga produktionsområden har framträtt allt starkare. I
fråga örn skogsbruket förbättrades dock situationen genom de under 1942
beslutade åtgärderna. Det anmälda ytterligare arbetskraftsbehovet utgjorde
sålunda enligt vad jag inhämtat i april 20,900 mot cirka 38,400 i december
1942. Till följd av den goda sysselsättningen uppgick antalet hjälpsökande
arbetslösa den 30 april 1943 till endast 7,206 personer, en för denna
årstid ovanligt låg siffra. Liksom under åren närmast förut faller en betydande
del härav på rikets tre största städer. På envar av städerna Stockholm och
Göteborg kommer cirka en femtedel av ole arbetslösa. Av riket i övrigt uppvisa
endast Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län mera betydande arbetslöshet.
Av de hjälpsökande var mer än hälften sysselsatt med arbeten i statlig
eller kommunal regi, delvis av för försvaret eller folkförsörjningen angelägen
art. Cirka 1,500 åtnjöto dagunderstöd eller kommunalt understöd. Mer än
hälften av de arbetslösa utgjordes av personer över 50 år och beträffande
vilka svårigheter mött vid överföring till annat yrkesområde.
Den bild som här tecknats av utvecklingen på arbetsmarknaden under krigsåren
har endast avsett att belysa densamma i stora drag. Totalbilden återspeglar
den mycket goda sysselsättningen inom näringslivet och den synnerligen
låga arbetslösheten, som nu bringats ned till en nivå, icke blott lägre än 1939
utan lägre än något år efter 1920. Arbetslösheten inom fackförbunden var sålunda
i februari månad 1943 7.1 procent av medlemmarna mot 12.5 procent vid
samma tidpunkt föregående år. Som helhetsomdöme kan sägas, att för närvarande
en allmän brist på arbetskraft gör sig gällande. Emellertid företedde
vissa industrier mindre god arbetstillgång på grund av handelsavspärrningen,
vilken å ena sidan medfört brist å vissa importråvaror och å andra sidan ned
-
Statsutskottets utlåtande nr 220.
7
skurit möjligheterna till export av vissa av våra viktigare exportartiklar.
Exportsvårigheterna ha som förut nämnts hårdast drabbat sågverk, trämassefabriker
och pappersbruk. Den vid dessa industrier ledigblivna arbetskraften
kunde emellertid i stor utsträckning placeras i skogsarbete. Omplaceringen av
arbetskraft från vissa industrier, som lida brist på råvaror, har ställt sig svårare,
emedan det här i stor utsträckning rör sig örn kvinnlig arbetskraft samt
andra arbetare, vilka ej lämpa sig för direkt överföring till befintliga bristområden
inom jordbruket samt skogsbruket. Här avsedda industrier äro främst
textil- och beklädnadsindustrin, viss del av livsmedelsindustrin samt skofabrikerna,
vid vilka sistnämnda framför allt genom den nyligen införda skoransoneringen
betydande inskränkningar ägt rum eller kunna befaras. Vid sist berörda
industrier har i viss utsträckning kortidsarbete tillämpats. För överförande
av inom sagda industrier överflödig arbetskraft har igångsatts särskilda
kurser för omskolning av framförallt kvinnorna. Sådana kurser ha sålunda
anordnats i verkstadsarbete m. m.
I övriga frågor har departementschefen anfört följande.
De åtgärder, som enligt vad i det föregående nämnts, vidtagits för att tillgodose
arbetsmarknadens, framförallt skogsbrukets, behov av arbetskraft ha
ej kunnat komma till stånd utan betydande kostnader för det allmänna. Jag
vill sålunda erinra örn, att innevarande års riksdag å förskottsstaten för försvarsväsendet
anvisat ett anslag å 40 miljoner kronor till åtgärder för reglering
av arbetsmarknaden. En närmare redogörelse för ifrågavarande kostnader
lämnas i samband med framläggande av förslag denna dag angående
slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1942/43 m. m.
Vad angår den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har arbetsmarknadskommissionen
givit uttryck för den uppfattningen, att — enligt nu bedömbara
förutsättningar — arbetsmarknaden under fortsättningen av innevarande
år komme att kännetecknas av ett stabilt läge på den under det senaste året
uppkomna höga sysselsättningsnivån. Skulle denna bedömning visa sig vara
riktig, vilket finnes anledning förmoda, torde man böra räkna med att de hittills
vidtagna åtgärderna för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet komma att bestå.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att man redan nu har att beakta de
rubbningar inom näringslivet med åtföljande risk för arbetslöshet, vilka kunna
komma att uppstå vid övergång till mera normala förhållanden. Jag vill härvid
erinra örn att chefen för finansdepartementet enligt av Kungl. Maj:t den 19
mars 1943 erhållet bemyndigande låtit föranstalta örn utredningar av ekonomiska
spörsmål, sammanhängande med omställningen efter ett vapenstillestånd,
vid vilka utredningar arbetsmarknadskommissionen förutsatts skola medverka.
Arbetsmarknadskommissionen har ansett arbetslöshetslindrande åtgärder
under nästa budgetår böra vidtagas enligt i stort sett oförändrade principer.
Endast ifråga örn arkivarbetena har kommissionen föreslagit vissa ändringar
innebärande en uppdelning av arbetena efter de hjälpsökandes kompetens
samt ändrade grunder för lönesättningen. Förutom berörda båda frågor och
i samband därmed torde emellertid jämväl vissa andra med arkivarbetena sammanhängande
spörsmål böra upptagas till övervägande. Med hänsyn till den
korta till som stått mig till buds har detta emellertid ej varit mig möjligt. På
grund härav torde nu gällande principer beträffande arkivarbetena böra tills
vidare tillämpas oförändrade.
Yattenavledningsföretaget Lyckebyn. I skrivelse den G mars 1943 har
lyclcebyåutredningcn hemställt örn medel för företagets fullföljande.
8
Statsutskottets utlåtande nr 220.
Av utredningen framgår, att enligt de ursprungliga kostnadskalkylerna
(jfr prop. 1937: 300 sid. 46) de kostnader, som skola stanna å statsverket, beräknats
till 331,000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å statsverket,
utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924
kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats, av 1936 års riksdag
250,000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor, av 1938 års riksdag 100,000
kronor, av 1939 års lagtima riksdag 150,000 kronor och av 1940 års lagtima
riksdag 289,500 kronor eller tillhopa 989,500 kronor. Enligt ett mellan utredningen
och entreprenören upprättat, av Kungl. Majit den 28 juni 1941 godkänt
tilläggskontrakt har sedermera överenskommelse träffats därom, att av merkostnaderna
för övergång till gengasdrift för de vid arbetena använda maskinerna
ett belopp av högst 100,000 kronor skulla falla på statsverket. De sammanlagda
kostnaderna för företagets genomförande skulle sålunda uppgå till
(331,000 + 832,924 + 100,000 =) 1,263,924 kronor.
I skrivelse den 6 mars 1943 erinrar lyclcebyåutredningen om att enligt den
nya överenskommelse, som med Kungl. Maj:ts godkännande träffats med
entreprenören, arbetet skulle vara slutfört i februari månad 1944, varför man
måste räkna med att efter arbetets vederbörliga avsynande och godkännande
den återstående entreprenadsumman bomme att utbetalas under förra hälften
av år 1944. Utredningen beräknar i anslutning härtill medelsbehovet under
nästa budgetår för vattenavledningsföretagets fullföljande till 207,100 kronor.
Därjämte hemställes örn 50,000 kronor för anskaffande av traktorer och större
plogar för djupplöjning av vissa delar av det torrlagda området.
Över framställningen har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån,
vilka skola stanna å statsverket, hava medel genom tidigare beslut
redan reserverats. Lyckebyåutredningen räknar, som nämnts, med att arbetena
med vattenavledningsföretaget skola vara i huvudsak slutförda under
början av år 1944, vid vilken tidpunkt medel för gäldande av återstående
delen av entreprenadsumman böra vara tillgängliga. Utredningens framställning
* denna del, innebärande att ytterligare ett belopp av 207,100 kronor
ställes till förfogande, är jag beredd tillstyrka.
Förslaget att de genom företaget torrlagda områdena skulle genom utredningens
försorg och på statens bekostnad djupplöjas, finner jag jämväl ändamålsenligt.
Innan medel ställas till förfogande för sagda ändamål, torde
emellertid böra undersökas, huruvida icke kostnaderna härför kunna nedbringas
genom att djupplöjningen utföres genom egnahemsstyrelsens försorg
eller med dess medverkan. Tills vidare torde emellertid de av utredningen
beräknade kostnaderna härför böra godtagas. I enlighet härmed skulle för
företaget för nästa budgetår behöva beräknas (207,100 + 50,000) 257,100 kronor
såsom rörelsekapital åt företaget.
De medel, som tidigare reserverats för företaget hava utgått av de jämlikt
riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda
medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta
finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna särskilda
medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån ifrågavarande
kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Såsom vid
Statsutskottets utlåtande nr 220.
9
tidigare tillfällen framhållits kan det sannolikt vid en slutlig reglering komma
att befinnas riktigast, att avdikningsmedel helt eller delvis tagas i anspråk
för ändamålet och att motsvarande belopp samtidigt tillföres berörda anslag.
Komplettering av ofullständiga jordbruk. I skrivelse den 13 april 1943
har Blekinge läns hushållningssällskap gjort framställning örn anvisande av
ytterligare medel för fortsatt inventering av de ofullständiga jordbruken i
Blekinge län.
Härom anför departementschefen för egen del följande.
Såsom jag förut erinrat räknade jag vid framläggandet av fjolårets proposition,
nr 344, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. med att den pågående inventeringen av de s. k. ofullständiga jordbruken
i Blekinge län skulle komma att fortsätta jämväl under budgetåret 1943/44,
för vilket budgetår medelsbehovet beräknades till 10,000 kronor. Hushållningssällskapet
har uppskattat kostnaderna för nästa budgetår till 12,000 kronor.
Då emellertid enligt vad jag inhämtat en viss reservation å tidigare anvisade
belopp torde komma att kvarstå vid utgången av innevarande budgetår,
torde det förut beräknade beloppet, 10,000 kronor, bliva tillräckligt. Jag
tillstyrker, att sagda belopp må under nästa budgetår bestridas av de särskilda
medlen till främjande av företagsamhet.
Företagarföreningar inom vissa län. Företagarföreningarna hava till uppgift
att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande
län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor
samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och
kommersiell natur.
Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten
erhålla företagarföreningarna statsbidrag från ett under tionde huvudtiteln
upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om
hantverk och småindustri. För budgetåret 1942/43 hava föreningarna tilldelats
sammanlagt 60,000 kronor, fördelade på följande sätt:
Norrbottens småindustriförening u. p. a............................... kronor 9,500
Västerbottens företagareförening u. p. a............................... » 9,000
Jämtlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000
Västernorrlands läns företagareförening u. p. a................... » 9,000
Gävleborgs läns företagareförening u. p. a......................... » 8,000
Värmlands läns företagareförening u. p. a......................... » 8,000
Bohusläns företagareförening u. p. a......................... » 8,500
Summa kronor 60,000
Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd
med inalles 2,244,500 kronor, därav 1,490,000 kronor såsom lån och
754,500 kronor såsom subvention.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Företagarföreningarna hava visat sig fylla en betydelsefull uppgift för
befordrande av småföretagsverksamheten inom de län, där sådana föreningar
bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd
från statsmakternas sida i samma former som hittills. För nästa budgetår
10
Statsutskottets utlåtande nr 220.
torde ett lika stort belopp som det för innevarande budgetår beräknade, eller
i runt tal 500,000 kronor, vara erforderligt för ändamålet. Detta bör lämpligen
— liksom hittills huvudsakligen skett — anvisas från medlen till främjande
av företagsverksamhet.
Medelsbehovet för budgetåret 1943/44. Kommissionen har uppskattat
medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under budgetåret
1943/44 till 73.o miljoner kronor med följande fördelning på anslag och utgiftstitlar.
Under rubriken »regleringsanslaget» redovisas de utgifter, vilka kommissionen
anse böra bestridas från förskottsstat. För jämförelsens skull angivas
här även de för verksamheten under budgetåret 1942/43 beräknade beloppen,
vilka anses komma att helt tagas i anspråk.
1943/44
1942/43
Arbets-
Reglerings-
Summa
Statliga ber.-arb. i SAK:s regi........
16.00
anslaget
1.0
anslaget
7.0
8.0
» » » andra myndig- heters regi ........................
5.oo
2.0
1.0
3.0
Arkivarbeten och musikerhjälp......
1.15
1.0
—
1.0
Statskomiminala beredskaps- och
reservarbeten......................
4.13
2,o
1.0
3.0
Kontantunderstödsverksamhet ......
2.00
2.5
—
2.6
Beredskapskurser ....................
2.20
—
2.6
2.5
Arbetsblock ..........................
0.45
—
0.5
0.5
Jordbruksläger........................
0.7 0
—
0.7
0.7
Skogshuggarkurser och riksarbetslag
m. m...............................
5.60
6.5
6.5
Förflyttningsbidrag m. m. till arbets- lösa och riksarbetare..............
8.60
16.0
16.0
Resebidrag............................
1.02
0.5
1.6
2.0
Uttagning med tjänsteplikt..........
14.00
—
20.o
20.0
Kojor och kojinventarier ............
13.12
—
3.0
3.0
Statliga stenbeställningar............
1.50
2.0
—
2.0
Övrig verksamhet....................
0.43
0.5
0.3
0.8
Till Kungl. Maj:ts förfogande för
främjande av företagsverksamhet
m. m...............................
1.5
1.5
Summa milj. kronor
75.80
13-0
60.0
73.0
Yad rör anslagen under rubriken Statens arbetsmarknadskommission m. m.
har kommissionen uppskattat medelsbehovet under budgetåret 1943/44 för avlöningar
till 7,500,000 kronor och för omkostnader till 4,500,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Vid sin uppskattning av medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder
under nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen, i avsaknad av
säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på längre sikt, räknat med
att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder i huvudsak komme att begränsas
till att avse sådana personer inom yrkesområden med mindre tillfredsställande
sysselsättning — stenindustrin, trävaru-, läder-, hår- och gummivaruindustrierna
m. fl. — som på grund av åldersskäl eller annan anledning icke lämpligen
kunna överföras till annat yrkesområde. Från sagda utgångspunkter har kom
-
Statsutskottets utlåtande nr 220.
11
missionen uppskattat det för bekämpande av arbetslösheten erforderliga beloppet
till 11,500,000 kronor att anvisas under anslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. Under antagande att Kungl. Maj:t skulle finna
ett belopp av 1,500,000 kronor tillräckligt för främjande av företagsverksamhet
har kommissionen föreslagit att ifrågavarande anslag upptages till
13,000,000 kronor.
Kostnaderna för den med krisläget förbundna regleringen av arbetsmarknaden
för tillgodoseende av vissa arbetsmarknadens bristområden, framförallt
skogs- och jordbruket, med arbetskraft har kommissionen såsom framgår av
den lämnade redogörelsen ansett komma att för nästa budgetår uppgå till i
runt tal 60 miljoner kronor. I detta belopp har jämväl inräknats kostnaderna
för vissa beredskapsarbeten, som igångsättas med hänsyn till försvarets eller
folkförsörjningens krav, ävensom beredskapskurser för verkstadsindustrin och
kurser för utbildning av reservarbetskraft.
Yad till en början angår det belopp, som under nästa budgetår kan komma
att erfordras för vidtagande av åtgärder för bekämpande av arbetslösheten, kan
detta givetvis nu endast approximativt beräknas. Ehuru anledning finnes förmoda
att arbetslösheten under den närmaste tiden kommer att hålla sig på
samma låga nivå som under det sistförflutna året, kan man ej bortse från att
en ökning i arbetslösheten kan komma att inträda på grund av ytterligare driftinskränkningar
inom de industrier, vilkas tillverkning är baserad på importråvaror.
Även örn den lediga arbetskraften till stor del så småningom kan
överföras till andra yrkesområden, tager detta dock en viss tid, under vilken
arbetslöshetshjälp i en eller annan form torde behöva utgå. Arbetsmarknadskommissionen
har uppskattat det för arbetslöslietslindrande åtgärder erforderliga
medelsbehovet till 11,500,000 kronor, varav 5,000,000 kronor beräknats
för bestridande av utgifter för statliga beredskapsarbeten samt statskommunala
beredskaps- och reservarbeten. Kommissionen har härvid utgått från
att, i enlighet med vad kommissionen föreslagit, kostnaderna för sådana beredskapsarbeten,
som igångsättas med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens
krav och vilka beräknats draga en kostnad av 9,000,000 kronor, böra
bestridas från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet. Emellertid anser
jag — såsom jag framhåller vid framläggande av förslag denna dag örn uppförande
å beredskapsstat för försvarsväsendet av ett särskilt anslag till kostnader
för överflyttning av arbetskraft — att jämväl kostnaderna för beredskapsarbeten,
som komma till stånd med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens
krav, böra —- i den män de icke bestridas från anslag under fjärde
huvudtiteln — bestridas från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m.
Trots vad jag nyss anfört rörande bestridande av kostnaderna för beredskapsarbetena,
torde med hänsyn till den nuvarande ringa arbetslösheten
anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering icke behöva upptagas
till mer än 13,000,000 kronor, varav 500,000 kronor böra stå till Kungl. Maj:ts
förfogande för främjande av företagsverksamhet. Skulle förhållandena utveckla
sig så att medelsbehovet kommer att visa sig större, torde frågan
härom få underställas 1944 års riksdag.
Kostnaderna för att tillgodose arbetsmarknadens bristområden med arbetskraft
lia ansetts böra hållas skilda från utgifterna för arbetslöshetsändamål och
i motsats till dessa redovisas å förskottsstaten. För bestridande av ifrågavarande
kostnader föreslår jag i samband med framläggande av förslag denna
dag angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44, att
å sagda beredskapsstat uppföres ett anslag till Kostnader för överflyttning
av arbetskraft av 50 miljoner kronor, vilket belopp nära ansluter sig till
arbetsmarknadskommissionens beräkningar, sodan kostnaderna för de tidigare
omnämnda beredskapsarbetena för försvaret m. m. fråndragits.
12
Utskotlet.
Statsutskottets utlåtande nr 220*
Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning,
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende av utvecklingen
på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan uppgjorda
kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. Som kommissionen
framhållit beräknas de för innevarande budgetår anvisade anslagen
till såväl avlöningar som omkostnader (4,600,000 respektive 2,250,000 kronor)
komma att betydligt överskridas Då de nuvarande omfattande regleringsåtgärderna
på arbetsmarknaden måste antagas komma att bestå jämväl under nästa
budgetår, synes en höjning av anslagen till arbetsmarknadsregleringens administration
vara oundviklig. Å andra sidan torde den faktiska medelsförbrukningen
under innevarande budgetår icke böra vara uteslutande vägledande vid
anslagsberäkningen. Med hänsyn till svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen
synes anslagsberäkningen böra grundas på antagandet att den
nuvarande medelsförbrukningen kan bringas att nedgå. Jag" beräknar därtor
anslaget för nästa budgetår till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar
till 6,000,000 kronor oell till Statens arbetsmarknadskommission* Omkostnader
till 3,500,000 kronor.
Såsom framgår av den i propositionen lämnade redogörelsen är arbetslösheten
för närvarande lägre än den varit något år efter 1920. Samtidigt har en
allmän blist på arbetskraft ställt myndigheterna inför svårlösta arbetsmarknadsproblem.
Ett flertal åtgärder lia under år 1942 vidtagits för att tillföra
jord- och skogsbruk erforderlig arbetskraft. Därjämte har arbetsförmedlingstvång
införts för torvhantering och byggnadsverksamhet i syfte att förhindra
tillströmning av arbetskraft till dessa verksamhetsområden på bekostnad av
jord- eller skogsbruket.
De redan tidigare införda utbildnings- och förflyttningsbidragen m. m. till
vid skogsarbete ovana arbetare lia utgått även under år 1942. Därjämte lia
under vissa villkor till de s. k. riksarbetslagen utgått särskilda förflyttningsbidrag
å 2 kronor respektive 2 kronor 50 öre för dag. Dessa arbetslag rekryteras
från såväl industrin som kommunala verk. Det har ansetts rimligt, att
ifrågavarande arbetare under den tid de tillfälligtvis hänvisats till skogsarbete
icke borde få vidkännas någon mera avsevärd minskning i sina inkomster.
Det totala antalet i skogen sysselsatta riksarbetare steg vid slutet av år 1942
till omkring 6,500, men har därefter successivt minskats och utgjorde, enligt
vad utskottet inhämtat, vid slutet av april detta år 575.
I vilken utsträckning och under vilka former det kan bliva nödvändigt att
jämväl under nästa budgetår vidtaga särskilda åtgärder för att tillföra jordoch
skogsbruk erforderlig arbetskraft lärer icke nu kunna bedömas. Såsom
i motionerna I: 314 och II: 445 framhållits är det i främsta rummet av vikt,
att i jordbruket sysselsatt arbetskraft icke till förfång för jordbruket dragés
till andra verksamhetsområden och att vana skogsarbetare icke lämna skogen
för annan sysselsättning. Det ankommer på länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna
att noga tillse efterlevnaden av de bestämmelser, som
meddelats till förhindrande av sådan överflyttning. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra örn att Kungl. Majit den 20 november 1942 uppdragit åt
arbetsmarknadskommissionen och bränslekommissionen att skyndsamt verkställa
undersökning beträffande möjligheten att intensifiera skogsarbetet
Statsutskottets utlåtande nr 220.
13
genom utsträckning av den vana skogsarbetarkårens arbetssäsong eller utökning
annorledes av dess arbetsinsatser. Enligt vad utskottet inhämtat är
denna undersökning numera slutförd. Ett förslag i ämnet väntas kunna inom
den närmaste tiden föreläggas Kungl. Maj:ts prövning.
I förenämnda motioner ha föreslagits vissa åtgärder för tillgodoseende
av berörda önskemål. Sålunda ifrågasättes, örn det inte skulle vara möjligt
att låta vad motionärerna beteckna såsom rena lyxindustrier under nu rådande
förhållanden antingen nedlägga eller inskränka sin verksamhet, så att arbetskraft
kunde lösgöras för andra ändamål. Vidare föreslås att skogsbruket tillförsäkras
sådan förbättrad avkastning — antingen direkt genom höjda priser
på skogsprodukter eller indirekt genom statlig subvention — att skogsägarna
erhålla ett förbättrat rotnetto och även kunna höja arbetslönerna. I visst sammanhang
med dessa förslag står yrkandet, att systemet med riksarbetslag skall
avvecklas och att i den mån subvention till skogsarbetare blir erforderlig, densamma
skall utgå lika till alla arbetare.
Utskottet vill icke förneka, att avverkningstvånget utgör en börda för skogsägaren,
som ökar i den mån han nödgas anlita högvärdigt virke för utvinningen
av ved. Emellertid kommer frågan örn högre priser på skogsprodukter eller
däremot svarande statssubvention i detta sammanhang i betraktande allenast
såsom medel för utökning av den vana skogsarbetarkårens arbetsinsatser. Utskottet
anser, att Kungl. Maj:ts ställningstagande till ovanberörda utredning
bör avvaktas innan riksdagen ur denna synpunkt upptager berörda fråga till
prövning.
Vidkommande ovannämnda motionsyrkanden i övrigt vill utskottet framhålla,
att inkallandet av riksarbetslag föranlett irritation och givetvis bör betraktas
såsom en nödfallsutväg. Det bör även uppmärksammas, att den för
närvarande anlitas i en mycket begränsad utsträckning. Utskottet kan emellertid
icke ansluta sig till motionärernas krav på avveckling av denna metod
att i ett påfrestande läge tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft. I
denna fråga ävensom beträffande förslaget örn nedläggande av vissa industrier
vill utskottet framhålla, att alla möjligheter att undvika mera omfattande
tvångsingripanden för tillgodoseende av ett aktuellt behov av arbetskraft böra
omsorgsfullt prövas och utnyttjas.
I vad mån åtgärder för ökande av den vana skogsarbetarkårens arbetsinsatser
kan få till följd, att hänvisning av ovan arbetskraft till skogarna kan
undvaras, undandrager sig givetvis för närvarande utskottets bedömande.
Skulle emellertid sådana hänvisningar erhålla tillnärmelsevis samma omfattning
som under den nu förflutna avverkningssäsongen, skulle ett bifall till det
i nämnda motioner framlagda förslaget örn lika förmåner till alla skogsarbetare
få mycket allvarliga konsekvenser. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill
berörda yrkande.
Såsom ovan framhållits är arbetslösheten för närvarande lägre än den varit
något år efter 1920. Det kan förutsättas, att alla möjligheter undersökas att
inpassa de kvarvarande arbetslösa i arbetsprocessen. Utskottet delar den uppfattning
i denna fråga, som kommit till uttryck i ovan berörda motioner. Enligt
14
Statsutskottets utlåtande nr 220.
Kungl. Maj:ts förslag skola 2,500,000 kronor avses för kontantunderstöd åt
arbetslösa. Utskottet har funnit sig icke kunna biträda i motionerna väckt förslag
att nämnda belopp minskas med minst 1,000,000 kronor och vill i detta
sammanhang erinra örn att från det ifrågavarande beloppet utgår understöd
till arbetslösa jämväl under pågående omskolning.
Medeltalet per år i statliga och statskommunala arkivarbeten sysselsatta
personer har fortsatt att stiga och utgör för sistlidet kalenderår 355. I statsrådsprotokollet
redogöres för ett av arbetsmarknadskommissionen framlagt
förslag till ny lönesättning vid dessa arbeten, avseende bland annat att den
nu utgående lönen utbytes mot en lägre grundlön, vartill skulle kunna komma
särskilda familj etillägg. Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds, har
departementschefen icke upptagit detta spörsmål till övervägande och på
grund härav ansett nu gällande principer beträffande arkivarbetena böra tills
vidare tillämpas oförändrade.
Utskottet förutsätter, att frågan om omskolning av till arkivarbeten anmälda
ägnas samma omsorg som i fråga örn andra grupper arbetslösa. Vidkommande
arbetsmarknadskommissionens förslag till ny lönesättning vill utskottet erinra
örn att ett förslag till införande av familjelön vid dessa arbeten så sent som
år 1941 varit föremål för riksdagens prövning. Riksdagen anmälde därvid, att
riksdagen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot att en höjning av
arbetsförtjänsten åstadkommes genom införande av familjelön, särskilt med
hänsyn till de konsekvenser beträffande lönesättningen vid andra med statsmedel
understödda arbeten, som därav kunde befaras uppstå. Såvitt möjligt
borde samma lönesystem tillämpas vid arkivarbetena som vid andra i arbetslöshetsbekämpande
syfte anordnade arbeten. Den ståndpunkt i denna fråga, som
sålunda intogs år 1941, kan utskottet nu icke finna skäl att frångå.
Såsom framhålles i ovanberörda motioner I: 314 och II: 445 hava kostnaderna
för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet
stigit till mycket stora belopp. Stegringen har föranletts av de omfattande
och betydelsefulla uppgifter, vilka för närvarande åligga ifrågavarande
organ. Utskottet förutsätter emellertid att alla möjligheter till besparingar
tillvaratagas och vill framhålla angelägenheten av att frågan örn en förenkling
av arbetsmetoderna tages under övervägande.
I motionen II: 160 har föreslagits bemyndigande för arbetsmarknadskommissionen
att i vissa fall lämna bidrag till kommuner för inrättande och drift
av dagvårdsinstitutioner för barn samt tryggande av hemhjälp till familjerna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga örn önskvärdheten av åtr
ågärder i nämnda syfte. Utskottet vill emellertid erinra, att 1941 års befolkningsutredning
framlagt förslag dels i februari 1943 angående statsbidrag till
daghem och lekskolor m. m. (statens off. utredn. 1943: 9) och dels den 10 mars
1943 angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet (statens off. utredn.
1943:15). Då alltså frågan örn understöd för dagvårdsinstitutioner och hemhjälp
för närvarande är beroende av Kungl. Maj:ts prövning har utskottet icke
ansett sig böra tillstyrka motionen.
Kungl. Maj:ts förslag i ovan ej särskilt berörda delar föranleda icke erinran
från utskottets sida.
Statsutskottets utlåtande nr 220.
15
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar
ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor,
2) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader
ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor,
b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionerna
I: 314 och II: 445 i vad desamma avse anslagsfrågan till
Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag
av 13,000,000 kronor,
II. att motionerna I: 314 och II: 445, i vad nämnda motioner ej
behandlats under I. här ovan, samt motionen II: 160 må anses
besvarade genom vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Bäcklund,
Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Ekströmer och Persson i
Skabersjö; samt
från andra kammaren'': herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Danielsson, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Mårtensson,
Viklund, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
Reservation
av herrar friherre De Geer, Ekströmer, Persson i Skabersjö, Hansson i
Rubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse.
»Såsom framgår---alla arbetare.
Utan tvivel dragés arbetskraft från jordbruket på den grund att industrin
kan erbjuda högre arbetsförtjänster. Såsom en åtgärd till underlättande av
jordbrukets försörjning med arbetskraft synes vad i motionerna anförts om
nedläggande eller inskränkande av vissa industrier förtjäna närmare övervägande.
16
Statsutskottets utlåtande nr 220.
I likhet med motionärerna anser utskottet även, att nu gällande vedpriser
icke kunna anses skäliga. En sådan förbättring av skogsbrukets inkomstförhållanden
bör enligt utskottets mening komma till stånd, att arbetslönerna
kunna böjas och därjämte skogsbruket lämna rimlig avkastning. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Majit tager denna fråga under övervägande och under
instundande höst förelägger riksdagen erforderliga förslag i ämnet. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla, att därest direkta subventioner till
skogsarbetare även i fortsättningen skall komma i fråga, sådana böra utgå
lika till alla dylika arbetare.
Med hänsyn till erfarenheterna från innevarande avverkningsår synes problemet
örn tillförande av erforderlig arbetskraft till skogsavverkningen icke
kunna på ett tillfredsställande sätt lösas genom inkallande av riksarbetslag.
Till den grad har anordningen ställt sig kostsam och medfört irritation, att
utskottet i likhet med motionärerna funnit en avveckling av densamma vara
nödvändig.
Det har ovan framhållits att arbetslösheten för närvarande är lägre än den
varit något år efter 1920. Såsom i motionerna I: 314 och II: 445 framhållits
böra alla möjligheter undersökas att inpassa de kvarvarande arbetslösa i
arbetsprocessen. Sker så synes för kontantunderstödsverksamheten avsett
belopp kunna nedsättas med 1 miljon kronor och det av Kungl. Majit till
arbetsmarknadens reglering äskade anslaget i enlighet med motionärernas
förslag minskas till 12,000,000 kronor.
Medeltalet per ----utskottet hemställa,
I. att riksdagen — ;-- 3,500,000 kronor,
b) i anledning av Kungl. Majits förslag samt med bifall till
motionerna I: 314 och lii 445 till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. ett reservationsanslag av 12,000,000 kronor,
II. att motionen lii 160 må anses besvarad genom vad utskottet
anfört.»
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budget året 1943/44 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. s. 9 i texten