Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder'' för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:220, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder'' för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

1

Nr 220.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1943144 till åtgärder''

för arbetsmarknadens reglering rn. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

16—18) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1943/44 beräkna till Statens arbetsmarknadskommission m. m.:

Avlöningar ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission

m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 3,000,000 kronor och

till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av

14,000,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 283, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21 maj 1943,

föreslagit riksdagen att för budgetåret 1943/44 under femte huvudtiteln anvisa

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Avlöningar ett förslagsanslag

av 6,000,000 kronor, till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Omkostnader

ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, och till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. ett reservationsanslag av 13,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr A. Heiding m. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr

S. Andersson i Vigelsbo m. fl. (lii 445), vari hemställts, att riksdagen måtte

anslå 12 miljoner kronor till åtgärder för arbetsmarknadens reglering — varvid

anslaget till kontantunderstödsverksamhet minskas till 1.5 miljoner kronor

mot av Kungl. Majit föreslagna 2.5 miljoner kronor — och i övrigt beakta de

synpunkter, som i motionen anförts,

dels ock en inom andra kammaren av fru Disa Västberg m. fl. väckt motion

(11:160), vari hemställts, att riksdagen måtte anhålla örn bemyndigande för

statens arbetsmarknadskommission att ur medlen för arbetsmarknadens reglering

lämna bidrag till ekonomiskt hårt belastade kommuner med behov av

kvinnlig normal- eller reservarbetskraft för inrättande och understödjande av

dagvårdsinstitutioner för barn samt tryggande av behovet av hemhjälp till

familjerna.

Bibang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 220.

1443 43 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 220.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna II: 445 och 160.

Arbetsmarknadsläget lil. lii. Med skrivelse den 8 maj 1943 har statens

arbetsmarknadskommission överlämnat verksamhetsberättelse för år 1942 samt

första kvartalet 1943 ävensom framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet

för budgetåret 1943/44. Kommissionen har därvid bland annat framlagt

förslag till ändrade grunder för lönesättningen för arkivarbetarna. Förslaget,

beträffande vars närmare utformning utskottet får hänvisa till propositionen

(sid. 85—103), innebär i huvudsak följande.

Arkivarbetena föreslås uppdelade i A-arbeten och B-arbeten, varvid till

A-arbeten skulle hänföras de arbetsplatser, vid vilka skulle krävas högre kompetens.

övriga arkivarbeten, vilka beräknas omfatta minst 2/a av hela antalet,

skulle utgöra B-arbeten. Jämsides med denna uppdelning föreslår kommissionen

en ny lönesättning, innebärande att lönen till arkivarbetare uppdelas i

grundlön och familjetillägg. Därjämte skulle de personer, som till följd av

sin speciella kompetens förklarats behöriga för och hänvisats till A-arbeten,

erhålla ett visst kompetenstillägg.

Med hänsyn till att avlöningen på I-ort för närvarande uppgår för extra

vaktmästare till 299 kronor för månad och för extra skrivbiträde till 260

kronor för månad föreslår kommissionen att grundlönen på I-ort för arkivarbetare

(B-arbete) bestämmes till 270 kronor för månad. Familjetillägget

för dag på l ort föreslås till 1 kronor 50 öre för hustru och 75 öre för barn.

Slutligen föreslås kompetenstillägget (A-arbete) till 30 kronor för månad.

Samtliga arkivarbetare erhålla nu 321 kronor för månad på l ort. Efter

genomförande av kommissionens förslag skulle en arkivarbetare (B-arbete)

erhålla på I-ort såsom ensamstående 270 kronor för månad och såsom familjeförsörjare

(hustru och 1 barn) 337 kronor 50 öre. Motsvarande siffror för en med

A-arbete sysselsatt arkivarbetare skulle utgöra 300 kronor respektive 367

kronor 50 öre.

Kommissionen har vidare ingått på frågan örn befogenheten att tillsätta

tjänster hos länsarbetsnämnderna. Börande frågans tidigare behandling

märkes följande.

I sin underdåniga framställning den 23 april 1942 (prop. 1942: 344, sid.

76 ff) berörde kommissionen arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden.

Det hade, av skäl som närmare angavs i kommissionens framställning,

kommit att framstå som alltmera oegentligt, att flertalet tjänster skulle

tillsättas av länsarbetsnämnderna enligt arbetsmarknadskommissionens direktiv.

I realiteten tillsattes tjänsterna merendels av kommissionen, och det

vore önskvärt, att gällande författningsbestämmelser även direkt utsade detta.

Departementschefen uttalade, att det icke syntes nödvändigt att redan i detta

sammanhang fatta slutlig ställning till den av kommissionen föreslagna ändringen

beträffande tillsättning av tjänster hos länsarbetsnämnderna. Det

föreföll emellertid departementschefen, som örn en överflyttning även formellt

av beslutanderätten från nämnderna till kommissionen vore motiverad, åtminstone

i fråga örn dels mera kvalificerade tjänster dels ock tjänster, genom

vilkas bestridande montering regelmässigt sker till befattningar av först
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

3

nämnda slag. Riksdagen fann (skrivelse 1942:467), att ändring i berörda nu

gällande föreskrifter i ämnet icke utan närmare utredning rörande organisationen

av kommissionen och densamma underlydande organ borde komma till

stånd. Kungl. Majit uppdrog den 30 juni 1942 åt kommissionen att inkomma

med förslag till de ändringar, som kommissionen med beaktande av vad riksdagen

i sin förenämnda skrivelse anfört i fråga örn befogenheten att tillsätta

tjänster hos länsarbetsnämnderna funne böra vidtagas i dels kungörelsen den

7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder dels ock kungörelsen samma dag

(nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen.

I anledning av detta uppdrag har kommissionen nu anfört följande.

Utvecklingen på ifrågavarande område har icke givit kommissionen anledning

att frångå sin av departementschefen stödda uppfattning, att tillsättandet

av mera kvalificerade tjänster eller sådana tjänster, som kunna betraktas som

rekryteringsbas för befordran, under nuvarande förhållanden, då en snabb

effektivisering av arbetsförmedlingen är oundgängligen nödvändig, böra tillsättas

centralt eller i varje fall under noggrann central övervakning. Emellertid

har kommissionen i anslutning till de av kommissionen utfärdade anställnings-

och avlöningsbestämmelserna för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas

personal under innevarande budgetår tillämpat följande

förfaringssätt vid tjänstetillsättning.

Efter kungörande i allmänna tidningarna ingivas ansökningshandlingar till

vederbörande länsarbetsnämnd. Nämnden översänder efter granskning handlingarna

till kommissionen jämte eget yttrande. Därvid uppför nämnden som

regel tre av de sökande på förslag, i vissa fall färre, i vissa fall större antal,

samt föreslår som regel en av de sökande till erhållande av befattningen

i fråga. Finner kommissionen, att de på förslag uppförda sökandena äro kompetenta

för befattningen och att de böra ifrågakomma framför andra medsökande,

bemyndigar kommissionen nämnden att till befattningen utse en

av de på förslaget uppförda. I förekommande fall utesluter kommissionen

någon av de sökande från förslag respektive förklarar, att någon av dem, som

icke uppförts på förslag, bör kunna komma ifråga jämte de på förslaget uppförda.

Nämnden förordnar därefter befattningshavaren. Detta innebär å ena

sidan icke någon garanti för att under alla förhållanden den mest förtjänte

blir förordnad på befattningen, men å andra sidan innebär systemet en garanti

för att icke inkompetenta personer förordnas såsom befattningshavare vid

arbetsförmedlingen. Då nämnden fattar det formella beslutet om tjänstens

tillsättande, kan den därmed missnöjde hos kommissionen överklaga beslutet.

Kommissionen har funnit, att detta system för tjänstetillsättning, som

givetvis avser tjänster av mera stadigvarande art, fungerat i stort sett tillfredsställande.

Då detsamma icke strider mot innebörden i gällande föreskrifter,

har kommissionen — även örn en förändring av kungörelsernas ordalydelse

vore önskvärd — ansett sig böra före fullgörandet av Kungl. Maj:ts

nämnda uppdrag den 30 juni 1942 avvakta ytterligare erfarenhet av nuvarande

system för tjänstetillsättning.

Departementschefen har beträffande utvecklingen på arbetsmarknaden

redan hösten 1939 anfört följande.

Vid tidpunkten för utbrottet av nu pågående stormaktskrig befann sig det

svenska näringslivet i en period av utpräglad högkonjunktur med hög och stabil

sysselsättningsnivå. Sysselsättningen inom industrin, som alltsedan den stora

arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet, företett en — med undantag för

säsongmässiga variationer -— i stort sett fortlöpande ökning befann sigjrå en

nivå, som med cirka 20 procent översteg siffran för första kvartalet 193;). Till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 220.

de goda konjunkturerna bidrogo i hög grad det gynnsamma läget för våra exportvaror

samt den mycket omfattande bostadsproduktionen. Jämsides med den

ökade sysselsättningen minskade arbetslösheten. Den genomsnittliga arbetslösheten

inom fackförbunden, som år 1935 uppgick till 15 procent, utgjorde år

1939 endast 9.2 procent. Antalet rapporterade arbetslösa utgjorde under år

1939 i genomsnitt 17,556 mot 61,581 år 1935. Krigsutbrottet synes ej ha medfört

några omedelbara verkningar i fråga örn sysselsättningen inom industrin.

Sålunda redovisades för sista kvartalet 1939 ett indextal för sysselsatta arbetare

av 118.6 (1935 = 100), vilket med mer än två enheter översteg 1938 års

motsvarande siffra. Till följd av de ökade inkallelserna till militärtjänst, var

den under höst- och vintermånaderna som regel inträdande ökningen av antalet

arbetslösa avsevärt mindre accentuerad än som normalt brukar vara

fallet. Så exempelvis utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa i december

1939 14,940 mot 23,603 för samma månad närmast föregående år. I april 1940

var motsvarande antal 9,872 mot 24,893 i april 1939.

De av krigsutbrottet förorsakade rubbningarna för näringslivet blevo ej särskilt

kännbara under de första månaderna därefter, vilket den relativt höga

sysselsättningen under 4:e kvartalet 1939 utvisar. Inom landet upplagrade råvaror,

ävensom det förhållandet att varuutbytet med främmande länder, även

transoceana, för en tid kunde fortgå, till och med i ökad omfattning, bidrog

härtill. Genom den från och med april månad 1940 så gott som fullständiga

handelsavspärrningen västerut skärptes emellertid svårigheterna. Särskilt för

exportindustrierna och då främst för trävaru- och massaindustrierna medförde

avspärrningen omedelbara verkningar. Till det vid denna tid inträffande försämrade

sysselsättningsläget bidrog i hög grad den successivt skeende avveckling

av byggnadsverksamheten, som inträdde i och med att redan påbörjade

byggnadsarbeten blevo färdigställda. Den genom nämnda faktorer minskade

sysselsättningen framgår därav att sysselsättningsindex sjönk till 107.5

under tredje kvartalet 1940 i stället för att uppvisa en normalt säsongbetonad

stegring. Trots de omfattande militärinkallelserna utvecklade

sig arbetslöshetssituationen i ogynnsam riktning. Efter en säsongmässig

nedgång under sommaren 1940 stegrades antalet hjälpsökande arbetslösa

kraftigt under hösten samma år samt framför allt under de första månaderna

av år 1941. Under månaderna april—juni 1941 var antalet hjälpsökande

arbetslösa respektive 30,552, 24,856 och 20,656 mot 9,872, 7,876 och 6,935 under

motsvarande månader året förut. I genomsnitt för de tre månaderna var sålunda

arbetslösheten mer än tre gånger så stor under 1941 som under 1940.

Till den mindre tillfredsställande utvecklingen bidrog — frånsett den arbetslöshet

som blev en oundviklig följd av den omställningsprocess inom industrin,

som avspärrning och försvarsproauktion nödvändiggjorde — i hög grad den förlamning,

som enligt vad nyss antytts drabbade byggnadsindustrin, speciellt

bostadsbyggandet i de större städerna. Såväl ur arbetslöshetssynpunkter som

med hänsyn till angelägenheten av att förhindra en hotande svårartad bostadsbrist

måste i den uppkomna situationen statsmakternas strävan med kraft inriktas

på åtgärder, ägnade att stimulera bostadsbyggandet. För de åtgärder,

som vidtagits i detta syfte har jag redogjort i annat sammanhang. Här vill jag

endast påpeka den kraftiga förbättring av sysselsättningen inom byggnadsfacken,

som kunnat konstateras. Talet för den procentuella arbetslösheten inom

nämnda fack, som i september 1940 var uppe i 24.3, hade i september 1941 nedgått

till 16.7 samt ett år senare till endast 8.6.

Sedan under sommaren 1941 byggnadsproduktionen kommit i gång och omställningen

av industrin i övrigt verkställts efter de ändrade förhållandena, inträdde

en märkbar förbättring i fråga örn sysselsättningen. Den arbetslöshetskris,

som syntes hota, övervanns i huvudsak under året och den säsong
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220. 5

mässiga uppgången i arbetslösheten under vintermånaderna var mindre

markerad än föregående år. Antalet hjälpsökande under vinterhalvåret 1941—

1942 var dock ej obetydligt. För envar av månaderna januari och februari

1942 rapporterades sålunda över 25,000 hjälpsökande arbetslösa.

Den under 1941 års senare hälft inträdda förbättringen i arbetstillgången

övergick ganska snart inom vissa områden till en markant brist på arbetskraft.

Framförallt gällde detta skogsbruket och jordbruket men även den med beställningar

för försvarsändamål sysselsatta verkstadsindustrin. De arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna måste i det sålunda förändrade läget inriktas på överföring

av den ledigblivna arbetskraften till bristområdena. För detta ändamål blev det

nödvändigt att, förutom en intensifiering av arbetsförmedlingsverksamheten,

vidtaga särskilda åtgärder. Verkstadsindustrins arbetskraftsbehov haiman

sökt fylla genom anordnande av beredskapskurser för yrkesutbildning,

framförallt till mekaniker och svetsare. Ehuru en tämligen konstant brist förelegat

på för verkstadsindustrin skolade arbetare, synes dock behovet härav

ha kunnat tillgodoses utan några mera vittgående ingripanden.

För tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft måste omfattande

åtgärder vidtagas. Förutom propaganda för skogsarbete, anordnande av yrkesutbildning

för den ovane m. m. tillerkändes ovana arbetare och deras familjer

vissa ekonomiska förmåner under första anställningstiden i skogen. Genom

dessa åtgärder kunde under år 1941 skogsbrukets arbetskraftsbehov tillgodoses

i relativt tillfredsställande omfattning. Jämväl för jordbrukets del kunde

arbetskraftsbehovet i stort sett fyllas.

Den under år 1941 inträdda tendensen på arbetsmarknaden har i huvudsak

fortsatt under år 1942. Inom metallindustrin, enkannerligen verkstadsindustrin,

har sysselsättningen fortsatt att växa. Inom konsumtionsvaruindustrierna och

de skogsförädlande exportindustrierna har sysselsättningsnivån i stort sett

bibehållit sig på en oförändrad, ehuru lägre nivå än före krigsutbrottet. Inom

byggnadsverksamhet och byggnadsämnesindustriema har återhämtningen fortsatt

i ett hastigare tempo än under 1941. Indextalet för den totala sysselsättningen

inom de industriella arbetsområdena stegrades under året från 104.7

under första kvartalet till 114.7 under fjärde kvartalet. Den i början av året

ännu förefintliga lediga arbetskraften uppsögs ganska snabbt. Antalet hjälpsökande

arbetslösa, som i januari 1942 utgjorde 25,259, hade sålunda sjunkit

till i juni 7,941 samt i oktober 6,377. Under november och december noterades

en säsongmässig uppgång i antalet arbetslösa, som dock var avsevärt svagare

accentuerad än som normalt brukar vara fället. Det gynnsamma sysselsättningsläget

avspeglas även i fackförbundens rapporter rörande arbetslösheten, vilka

för år 1942 utvisa ett genomsnittstal av endast 7.5 procent.

I och med att den vid 1942 års ingång ännu förefintliga arbetskraftsreserven

absorberades, förmärktes en tilltagande svårighet att tillgodose det totala behovet

äv arbetskraft. Starkast gjorde detta sig kännbart inom de områden,

varest efterfrågan på arbetskraft tidigare gjort sig mest gällande, nämligen

skogsbruket och jordbruket. Knappheten på kunniga specialarbetare inom verkstadsindustrin

var därjämte fortfarande mycket stor. Tillgodoseendet av jordbrukets

behov av arbetskraft nödvändiggjorde ett flertal åtgärder. Bland annat

voro arbetsblocken föremål för en omorganisation och effektivisering. Genom

samarbete mellan arbetsförmedlingarna samt skolor, ungdoms- och andra organisationer

tillfördes jordbruket frivillig arbetskraft i ej obetydlig omfattning.

Genom dessa åtgärder och tack vare hempermittering av inkallade kunde jordbrukets

arbetskraftsbehov under året hjälpligt fyllas.

Liksom under år 1941 framstod frågan om tillgodseende av skogsbrukets

behov av arbetskraft som ett av de mest svårlösta arbetsmarknadsproblemen.

Skogsägarnas efterfrågan på arbetskraft var under hela året synnerligen stor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 220,

För att stimulera till kvarstannande i skogen blevo de extra förmåner, som

tidigare tillerkänts den i skogen sysselsatta ovana arbetskraften, under året

kompletterade med förflyttningsbidrag, utbildningsbidrag och familjetillägg.

Trots detta visade det sig emellertid, att tillströmningen av arbetskraft till

skogsavverkningarna ej var tillräcklig för att fylla behovet. På initiativ av

arbetsmarknadskommissionen organiserades därför ett system med s. k. riksarbetslag,

innebärande att en del av de inom industrin sysselsatta arbetarna

tillfälligtvis överfördes till skogsarbete. Eiksarbetslagen rekryterades i första

hand från sågverks- och massaindustrierna. Genom systemet med riksarbetslag

tillfördes skogsbruket ett under året växande antal arbetare, som i december

månad stigit till omkring 6,500. Ej heller dessa åtgärder visade sig emellertid

tillräckliga för att tillgodose arbetskraftsbehovet. Under hela senare

hälften av år 1942 översteg det för skogsavverkningarna behövliga antalet arbetare

tillgången med mer än 30,000. I oktober var siffran uppe i cirka 40,500. Då

någon arbetskraftsreserv nu ej fanns att tillgå och överförandet av ytterligare

arbetare från andra verksamhetsområden ställde sig synnerligen svårt, bringades

vissa bestämmelser i lagen örn tjänsteplikt i tillämpning. Sålunda stadgades

genom kungörelse den 13 november 1942 (nr 878) skyldighet för 1943 års

värnpliktsklass att utföra viss kvantitet arbete inom skogsbruket eller torvhanteringen.

Bland övriga under året vidtagna åtgärder i syfte att tillgodose

skogsbrukets och jordbrukets arbetskraftsbehov må nämnas införande av

arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen samt byggnadsverksamhet, varigenom

åsyftades att förhindra att tillströmningen av arbetskraft till sistnämnda

verksamhetsområden skedde på bekostnad av skogs- eller jordbruket.

I fråga örn det aktuella läget anför departementschefen följande.

Under de hittills förflutna månaderna av år 1943 har läget på arbetsmarknaden

i stort sett ej undergått andra förändringar än sådana, som sammanhänga

med säsongutvecklingen. Den redan tidigare kännbara bristen på

arbetskraft inom viktiga produktionsområden har framträtt allt starkare. I

fråga örn skogsbruket förbättrades dock situationen genom de under 1942

beslutade åtgärderna. Det anmälda ytterligare arbetskraftsbehovet utgjorde

sålunda enligt vad jag inhämtat i april 20,900 mot cirka 38,400 i december

1942. Till följd av den goda sysselsättningen uppgick antalet hjälpsökande

arbetslösa den 30 april 1943 till endast 7,206 personer, en för denna

årstid ovanligt låg siffra. Liksom under åren närmast förut faller en betydande

del härav på rikets tre största städer. På envar av städerna Stockholm och

Göteborg kommer cirka en femtedel av ole arbetslösa. Av riket i övrigt uppvisa

endast Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län mera betydande arbetslöshet.

Av de hjälpsökande var mer än hälften sysselsatt med arbeten i statlig

eller kommunal regi, delvis av för försvaret eller folkförsörjningen angelägen

art. Cirka 1,500 åtnjöto dagunderstöd eller kommunalt understöd. Mer än

hälften av de arbetslösa utgjordes av personer över 50 år och beträffande

vilka svårigheter mött vid överföring till annat yrkesområde.

Den bild som här tecknats av utvecklingen på arbetsmarknaden under krigsåren

har endast avsett att belysa densamma i stora drag. Totalbilden återspeglar

den mycket goda sysselsättningen inom näringslivet och den synnerligen

låga arbetslösheten, som nu bringats ned till en nivå, icke blott lägre än 1939

utan lägre än något år efter 1920. Arbetslösheten inom fackförbunden var sålunda

i februari månad 1943 7.1 procent av medlemmarna mot 12.5 procent vid

samma tidpunkt föregående år. Som helhetsomdöme kan sägas, att för närvarande

en allmän brist på arbetskraft gör sig gällande. Emellertid företedde

vissa industrier mindre god arbetstillgång på grund av handelsavspärrningen,

vilken å ena sidan medfört brist å vissa importråvaror och å andra sidan ned
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

7

skurit möjligheterna till export av vissa av våra viktigare exportartiklar.

Exportsvårigheterna ha som förut nämnts hårdast drabbat sågverk, trämassefabriker

och pappersbruk. Den vid dessa industrier ledigblivna arbetskraften

kunde emellertid i stor utsträckning placeras i skogsarbete. Omplaceringen av

arbetskraft från vissa industrier, som lida brist på råvaror, har ställt sig svårare,

emedan det här i stor utsträckning rör sig örn kvinnlig arbetskraft samt

andra arbetare, vilka ej lämpa sig för direkt överföring till befintliga bristområden

inom jordbruket samt skogsbruket. Här avsedda industrier äro främst

textil- och beklädnadsindustrin, viss del av livsmedelsindustrin samt skofabrikerna,

vid vilka sistnämnda framför allt genom den nyligen införda skoransoneringen

betydande inskränkningar ägt rum eller kunna befaras. Vid sist berörda

industrier har i viss utsträckning kortidsarbete tillämpats. För överförande

av inom sagda industrier överflödig arbetskraft har igångsatts särskilda

kurser för omskolning av framförallt kvinnorna. Sådana kurser ha sålunda

anordnats i verkstadsarbete m. m.

I övriga frågor har departementschefen anfört följande.

De åtgärder, som enligt vad i det föregående nämnts, vidtagits för att tillgodose

arbetsmarknadens, framförallt skogsbrukets, behov av arbetskraft ha

ej kunnat komma till stånd utan betydande kostnader för det allmänna. Jag

vill sålunda erinra örn, att innevarande års riksdag å förskottsstaten för försvarsväsendet

anvisat ett anslag å 40 miljoner kronor till åtgärder för reglering

av arbetsmarknaden. En närmare redogörelse för ifrågavarande kostnader

lämnas i samband med framläggande av förslag denna dag angående

slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1942/43 m. m.

Vad angår den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har arbetsmarknadskommissionen

givit uttryck för den uppfattningen, att — enligt nu bedömbara

förutsättningar — arbetsmarknaden under fortsättningen av innevarande

år komme att kännetecknas av ett stabilt läge på den under det senaste året

uppkomna höga sysselsättningsnivån. Skulle denna bedömning visa sig vara

riktig, vilket finnes anledning förmoda, torde man böra räkna med att de hittills

vidtagna åtgärderna för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet komma att bestå.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att man redan nu har att beakta de

rubbningar inom näringslivet med åtföljande risk för arbetslöshet, vilka kunna

komma att uppstå vid övergång till mera normala förhållanden. Jag vill härvid

erinra örn att chefen för finansdepartementet enligt av Kungl. Maj:t den 19

mars 1943 erhållet bemyndigande låtit föranstalta örn utredningar av ekonomiska

spörsmål, sammanhängande med omställningen efter ett vapenstillestånd,

vid vilka utredningar arbetsmarknadskommissionen förutsatts skola medverka.

Arbetsmarknadskommissionen har ansett arbetslöshetslindrande åtgärder

under nästa budgetår böra vidtagas enligt i stort sett oförändrade principer.

Endast ifråga örn arkivarbetena har kommissionen föreslagit vissa ändringar

innebärande en uppdelning av arbetena efter de hjälpsökandes kompetens

samt ändrade grunder för lönesättningen. Förutom berörda båda frågor och

i samband därmed torde emellertid jämväl vissa andra med arkivarbetena sammanhängande

spörsmål böra upptagas till övervägande. Med hänsyn till den

korta till som stått mig till buds har detta emellertid ej varit mig möjligt. På

grund härav torde nu gällande principer beträffande arkivarbetena böra tills

vidare tillämpas oförändrade.

Yattenavledningsföretaget Lyckebyn. I skrivelse den G mars 1943 har

lyclcebyåutredningcn hemställt örn medel för företagets fullföljande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 220.

Av utredningen framgår, att enligt de ursprungliga kostnadskalkylerna

(jfr prop. 1937: 300 sid. 46) de kostnader, som skola stanna å statsverket, beräknats

till 331,000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å statsverket,

utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924

kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats, av 1936 års riksdag

250,000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor, av 1938 års riksdag 100,000

kronor, av 1939 års lagtima riksdag 150,000 kronor och av 1940 års lagtima

riksdag 289,500 kronor eller tillhopa 989,500 kronor. Enligt ett mellan utredningen

och entreprenören upprättat, av Kungl. Majit den 28 juni 1941 godkänt

tilläggskontrakt har sedermera överenskommelse träffats därom, att av merkostnaderna

för övergång till gengasdrift för de vid arbetena använda maskinerna

ett belopp av högst 100,000 kronor skulla falla på statsverket. De sammanlagda

kostnaderna för företagets genomförande skulle sålunda uppgå till

(331,000 + 832,924 + 100,000 =) 1,263,924 kronor.

I skrivelse den 6 mars 1943 erinrar lyclcebyåutredningen om att enligt den

nya överenskommelse, som med Kungl. Maj:ts godkännande träffats med

entreprenören, arbetet skulle vara slutfört i februari månad 1944, varför man

måste räkna med att efter arbetets vederbörliga avsynande och godkännande

den återstående entreprenadsumman bomme att utbetalas under förra hälften

av år 1944. Utredningen beräknar i anslutning härtill medelsbehovet under

nästa budgetår för vattenavledningsföretagets fullföljande till 207,100 kronor.

Därjämte hemställes örn 50,000 kronor för anskaffande av traktorer och större

plogar för djupplöjning av vissa delar av det torrlagda området.

Över framställningen har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån,

vilka skola stanna å statsverket, hava medel genom tidigare beslut

redan reserverats. Lyckebyåutredningen räknar, som nämnts, med att arbetena

med vattenavledningsföretaget skola vara i huvudsak slutförda under

början av år 1944, vid vilken tidpunkt medel för gäldande av återstående

delen av entreprenadsumman böra vara tillgängliga. Utredningens framställning

* denna del, innebärande att ytterligare ett belopp av 207,100 kronor

ställes till förfogande, är jag beredd tillstyrka.

Förslaget att de genom företaget torrlagda områdena skulle genom utredningens

försorg och på statens bekostnad djupplöjas, finner jag jämväl ändamålsenligt.

Innan medel ställas till förfogande för sagda ändamål, torde

emellertid böra undersökas, huruvida icke kostnaderna härför kunna nedbringas

genom att djupplöjningen utföres genom egnahemsstyrelsens försorg

eller med dess medverkan. Tills vidare torde emellertid de av utredningen

beräknade kostnaderna härför böra godtagas. I enlighet härmed skulle för

företaget för nästa budgetår behöva beräknas (207,100 + 50,000) 257,100 kronor

såsom rörelsekapital åt företaget.

De medel, som tidigare reserverats för företaget hava utgått av de jämlikt

riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda

medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta

finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna särskilda

medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån ifrågavarande

kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Såsom vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

9

tidigare tillfällen framhållits kan det sannolikt vid en slutlig reglering komma

att befinnas riktigast, att avdikningsmedel helt eller delvis tagas i anspråk

för ändamålet och att motsvarande belopp samtidigt tillföres berörda anslag.

Komplettering av ofullständiga jordbruk. I skrivelse den 13 april 1943

har Blekinge läns hushållningssällskap gjort framställning örn anvisande av

ytterligare medel för fortsatt inventering av de ofullständiga jordbruken i

Blekinge län.

Härom anför departementschefen för egen del följande.

Såsom jag förut erinrat räknade jag vid framläggandet av fjolårets proposition,

nr 344, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m. med att den pågående inventeringen av de s. k. ofullständiga jordbruken

i Blekinge län skulle komma att fortsätta jämväl under budgetåret 1943/44,

för vilket budgetår medelsbehovet beräknades till 10,000 kronor. Hushållningssällskapet

har uppskattat kostnaderna för nästa budgetår till 12,000 kronor.

Då emellertid enligt vad jag inhämtat en viss reservation å tidigare anvisade

belopp torde komma att kvarstå vid utgången av innevarande budgetår,

torde det förut beräknade beloppet, 10,000 kronor, bliva tillräckligt. Jag

tillstyrker, att sagda belopp må under nästa budgetår bestridas av de särskilda

medlen till främjande av företagsamhet.

Företagarföreningar inom vissa län. Företagarföreningarna hava till uppgift

att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande

län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor

samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och

kommersiell natur.

Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten

erhålla företagarföreningarna statsbidrag från ett under tionde huvudtiteln

upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om

hantverk och småindustri. För budgetåret 1942/43 hava föreningarna tilldelats

sammanlagt 60,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Norrbottens småindustriförening u. p. a............................... kronor 9,500

Västerbottens företagareförening u. p. a............................... » 9,000

Jämtlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000

Västernorrlands läns företagareförening u. p. a................... » 9,000

Gävleborgs läns företagareförening u. p. a......................... » 8,000

Värmlands läns företagareförening u. p. a......................... » 8,000

Bohusläns företagareförening u. p. a......................... » 8,500

Summa kronor 60,000

Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd

med inalles 2,244,500 kronor, därav 1,490,000 kronor såsom lån och

754,500 kronor såsom subvention.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Företagarföreningarna hava visat sig fylla en betydelsefull uppgift för

befordrande av småföretagsverksamheten inom de län, där sådana föreningar

bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd

från statsmakternas sida i samma former som hittills. För nästa budgetår

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 220.

torde ett lika stort belopp som det för innevarande budgetår beräknade, eller

i runt tal 500,000 kronor, vara erforderligt för ändamålet. Detta bör lämpligen

— liksom hittills huvudsakligen skett — anvisas från medlen till främjande

av företagsverksamhet.

Medelsbehovet för budgetåret 1943/44. Kommissionen har uppskattat

medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under budgetåret

1943/44 till 73.o miljoner kronor med följande fördelning på anslag och utgiftstitlar.

Under rubriken »regleringsanslaget» redovisas de utgifter, vilka kommissionen

anse böra bestridas från förskottsstat. För jämförelsens skull angivas

här även de för verksamheten under budgetåret 1942/43 beräknade beloppen,

vilka anses komma att helt tagas i anspråk.

1943/44

1942/43

Arbets-

Reglerings-

Summa

Statliga ber.-arb. i SAK:s regi........

16.00

anslaget

1.0

anslaget

7.0

8.0

» » » andra myndig- heters regi ........................

5.oo

2.0

1.0

3.0

Arkivarbeten och musikerhjälp......

1.15

1.0

—

1.0

Statskomiminala beredskaps- och

reservarbeten......................

4.13

2,o

1.0

3.0

Kontantunderstödsverksamhet ......

2.00

2.5

—

2.6

Beredskapskurser ....................

2.20

—

2.6

2.5

Arbetsblock ..........................

0.45

—

0.5

0.5

Jordbruksläger........................

0.7 0

—

0.7

0.7

Skogshuggarkurser och riksarbetslag

m. m...............................

5.60

6.5

6.5

Förflyttningsbidrag m. m. till arbets- lösa och riksarbetare..............

8.60

16.0

16.0

Resebidrag............................

1.02

0.5

1.6

2.0

Uttagning med tjänsteplikt..........

14.00

—

20.o

20.0

Kojor och kojinventarier ............

13.12

—

3.0

3.0

Statliga stenbeställningar............

1.50

2.0

—

2.0

Övrig verksamhet....................

0.43

0.5

0.3

0.8

Till Kungl. Maj:ts förfogande för

främjande av företagsverksamhet

m. m...............................

1.5

1.5

Summa milj. kronor

75.80

13-0

60.0

73.0

Yad rör anslagen under rubriken Statens arbetsmarknadskommission m. m.

har kommissionen uppskattat medelsbehovet under budgetåret 1943/44 för avlöningar

till 7,500,000 kronor och för omkostnader till 4,500,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder

under nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen, i avsaknad av

säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på längre sikt, räknat med

att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder i huvudsak komme att begränsas

till att avse sådana personer inom yrkesområden med mindre tillfredsställande

sysselsättning — stenindustrin, trävaru-, läder-, hår- och gummivaruindustrierna

m. fl. — som på grund av åldersskäl eller annan anledning icke lämpligen

kunna överföras till annat yrkesområde. Från sagda utgångspunkter har kom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

11

missionen uppskattat det för bekämpande av arbetslösheten erforderliga beloppet

till 11,500,000 kronor att anvisas under anslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. Under antagande att Kungl. Maj:t skulle finna

ett belopp av 1,500,000 kronor tillräckligt för främjande av företagsverksamhet

har kommissionen föreslagit att ifrågavarande anslag upptages till

13,000,000 kronor.

Kostnaderna för den med krisläget förbundna regleringen av arbetsmarknaden

för tillgodoseende av vissa arbetsmarknadens bristområden, framförallt

skogs- och jordbruket, med arbetskraft har kommissionen såsom framgår av

den lämnade redogörelsen ansett komma att för nästa budgetår uppgå till i

runt tal 60 miljoner kronor. I detta belopp har jämväl inräknats kostnaderna

för vissa beredskapsarbeten, som igångsättas med hänsyn till försvarets eller

folkförsörjningens krav, ävensom beredskapskurser för verkstadsindustrin och

kurser för utbildning av reservarbetskraft.

Yad till en början angår det belopp, som under nästa budgetår kan komma

att erfordras för vidtagande av åtgärder för bekämpande av arbetslösheten, kan

detta givetvis nu endast approximativt beräknas. Ehuru anledning finnes förmoda

att arbetslösheten under den närmaste tiden kommer att hålla sig på

samma låga nivå som under det sistförflutna året, kan man ej bortse från att

en ökning i arbetslösheten kan komma att inträda på grund av ytterligare driftinskränkningar

inom de industrier, vilkas tillverkning är baserad på importråvaror.

Även örn den lediga arbetskraften till stor del så småningom kan

överföras till andra yrkesområden, tager detta dock en viss tid, under vilken

arbetslöshetshjälp i en eller annan form torde behöva utgå. Arbetsmarknadskommissionen

har uppskattat det för arbetslöslietslindrande åtgärder erforderliga

medelsbehovet till 11,500,000 kronor, varav 5,000,000 kronor beräknats

för bestridande av utgifter för statliga beredskapsarbeten samt statskommunala

beredskaps- och reservarbeten. Kommissionen har härvid utgått från

att, i enlighet med vad kommissionen föreslagit, kostnaderna för sådana beredskapsarbeten,

som igångsättas med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens

krav och vilka beräknats draga en kostnad av 9,000,000 kronor, böra

bestridas från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet. Emellertid anser

jag — såsom jag framhåller vid framläggande av förslag denna dag örn uppförande

å beredskapsstat för försvarsväsendet av ett särskilt anslag till kostnader

för överflyttning av arbetskraft — att jämväl kostnaderna för beredskapsarbeten,

som komma till stånd med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens

krav, böra —- i den män de icke bestridas från anslag under fjärde

huvudtiteln — bestridas från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m.

Trots vad jag nyss anfört rörande bestridande av kostnaderna för beredskapsarbetena,

torde med hänsyn till den nuvarande ringa arbetslösheten

anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering icke behöva upptagas

till mer än 13,000,000 kronor, varav 500,000 kronor böra stå till Kungl. Maj:ts

förfogande för främjande av företagsverksamhet. Skulle förhållandena utveckla

sig så att medelsbehovet kommer att visa sig större, torde frågan

härom få underställas 1944 års riksdag.

Kostnaderna för att tillgodose arbetsmarknadens bristområden med arbetskraft

lia ansetts böra hållas skilda från utgifterna för arbetslöshetsändamål och

i motsats till dessa redovisas å förskottsstaten. För bestridande av ifrågavarande

kostnader föreslår jag i samband med framläggande av förslag denna

dag angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44, att

å sagda beredskapsstat uppföres ett anslag till Kostnader för överflyttning

av arbetskraft av 50 miljoner kronor, vilket belopp nära ansluter sig till

arbetsmarknadskommissionens beräkningar, sodan kostnaderna för de tidigare

omnämnda beredskapsarbetena för försvaret m. m. fråndragits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utskotlet.

Statsutskottets utlåtande nr 220*

Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning,

länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende av utvecklingen

på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan uppgjorda

kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. Som kommissionen

framhållit beräknas de för innevarande budgetår anvisade anslagen

till såväl avlöningar som omkostnader (4,600,000 respektive 2,250,000 kronor)

komma att betydligt överskridas Då de nuvarande omfattande regleringsåtgärderna

på arbetsmarknaden måste antagas komma att bestå jämväl under nästa

budgetår, synes en höjning av anslagen till arbetsmarknadsregleringens administration

vara oundviklig. Å andra sidan torde den faktiska medelsförbrukningen

under innevarande budgetår icke böra vara uteslutande vägledande vid

anslagsberäkningen. Med hänsyn till svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen

synes anslagsberäkningen böra grundas på antagandet att den

nuvarande medelsförbrukningen kan bringas att nedgå. Jag" beräknar därtor

anslaget för nästa budgetår till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar

till 6,000,000 kronor oell till Statens arbetsmarknadskommission* Omkostnader

till 3,500,000 kronor.

Såsom framgår av den i propositionen lämnade redogörelsen är arbetslösheten

för närvarande lägre än den varit något år efter 1920. Samtidigt har en

allmän blist på arbetskraft ställt myndigheterna inför svårlösta arbetsmarknadsproblem.

Ett flertal åtgärder lia under år 1942 vidtagits för att tillföra

jord- och skogsbruk erforderlig arbetskraft. Därjämte har arbetsförmedlingstvång

införts för torvhantering och byggnadsverksamhet i syfte att förhindra

tillströmning av arbetskraft till dessa verksamhetsområden på bekostnad av

jord- eller skogsbruket.

De redan tidigare införda utbildnings- och förflyttningsbidragen m. m. till

vid skogsarbete ovana arbetare lia utgått även under år 1942. Därjämte lia

under vissa villkor till de s. k. riksarbetslagen utgått särskilda förflyttningsbidrag

å 2 kronor respektive 2 kronor 50 öre för dag. Dessa arbetslag rekryteras

från såväl industrin som kommunala verk. Det har ansetts rimligt, att

ifrågavarande arbetare under den tid de tillfälligtvis hänvisats till skogsarbete

icke borde få vidkännas någon mera avsevärd minskning i sina inkomster.

Det totala antalet i skogen sysselsatta riksarbetare steg vid slutet av år 1942

till omkring 6,500, men har därefter successivt minskats och utgjorde, enligt

vad utskottet inhämtat, vid slutet av april detta år 575.

I vilken utsträckning och under vilka former det kan bliva nödvändigt att

jämväl under nästa budgetår vidtaga särskilda åtgärder för att tillföra jordoch

skogsbruk erforderlig arbetskraft lärer icke nu kunna bedömas. Såsom

i motionerna I: 314 och II: 445 framhållits är det i främsta rummet av vikt,

att i jordbruket sysselsatt arbetskraft icke till förfång för jordbruket dragés

till andra verksamhetsområden och att vana skogsarbetare icke lämna skogen

för annan sysselsättning. Det ankommer på länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna

att noga tillse efterlevnaden av de bestämmelser, som

meddelats till förhindrande av sådan överflyttning. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra örn att Kungl. Majit den 20 november 1942 uppdragit åt

arbetsmarknadskommissionen och bränslekommissionen att skyndsamt verkställa

undersökning beträffande möjligheten att intensifiera skogsarbetet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

13

genom utsträckning av den vana skogsarbetarkårens arbetssäsong eller utökning

annorledes av dess arbetsinsatser. Enligt vad utskottet inhämtat är

denna undersökning numera slutförd. Ett förslag i ämnet väntas kunna inom

den närmaste tiden föreläggas Kungl. Maj:ts prövning.

I förenämnda motioner ha föreslagits vissa åtgärder för tillgodoseende

av berörda önskemål. Sålunda ifrågasättes, örn det inte skulle vara möjligt

att låta vad motionärerna beteckna såsom rena lyxindustrier under nu rådande

förhållanden antingen nedlägga eller inskränka sin verksamhet, så att arbetskraft

kunde lösgöras för andra ändamål. Vidare föreslås att skogsbruket tillförsäkras

sådan förbättrad avkastning — antingen direkt genom höjda priser

på skogsprodukter eller indirekt genom statlig subvention — att skogsägarna

erhålla ett förbättrat rotnetto och även kunna höja arbetslönerna. I visst sammanhang

med dessa förslag står yrkandet, att systemet med riksarbetslag skall

avvecklas och att i den mån subvention till skogsarbetare blir erforderlig, densamma

skall utgå lika till alla arbetare.

Utskottet vill icke förneka, att avverkningstvånget utgör en börda för skogsägaren,

som ökar i den mån han nödgas anlita högvärdigt virke för utvinningen

av ved. Emellertid kommer frågan örn högre priser på skogsprodukter eller

däremot svarande statssubvention i detta sammanhang i betraktande allenast

såsom medel för utökning av den vana skogsarbetarkårens arbetsinsatser. Utskottet

anser, att Kungl. Maj:ts ställningstagande till ovanberörda utredning

bör avvaktas innan riksdagen ur denna synpunkt upptager berörda fråga till

prövning.

Vidkommande ovannämnda motionsyrkanden i övrigt vill utskottet framhålla,

att inkallandet av riksarbetslag föranlett irritation och givetvis bör betraktas

såsom en nödfallsutväg. Det bör även uppmärksammas, att den för

närvarande anlitas i en mycket begränsad utsträckning. Utskottet kan emellertid

icke ansluta sig till motionärernas krav på avveckling av denna metod

att i ett påfrestande läge tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft. I

denna fråga ävensom beträffande förslaget örn nedläggande av vissa industrier

vill utskottet framhålla, att alla möjligheter att undvika mera omfattande

tvångsingripanden för tillgodoseende av ett aktuellt behov av arbetskraft böra

omsorgsfullt prövas och utnyttjas.

I vad mån åtgärder för ökande av den vana skogsarbetarkårens arbetsinsatser

kan få till följd, att hänvisning av ovan arbetskraft till skogarna kan

undvaras, undandrager sig givetvis för närvarande utskottets bedömande.

Skulle emellertid sådana hänvisningar erhålla tillnärmelsevis samma omfattning

som under den nu förflutna avverkningssäsongen, skulle ett bifall till det

i nämnda motioner framlagda förslaget örn lika förmåner till alla skogsarbetare

få mycket allvarliga konsekvenser. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill

berörda yrkande.

Såsom ovan framhållits är arbetslösheten för närvarande lägre än den varit

något år efter 1920. Det kan förutsättas, att alla möjligheter undersökas att

inpassa de kvarvarande arbetslösa i arbetsprocessen. Utskottet delar den uppfattning

i denna fråga, som kommit till uttryck i ovan berörda motioner. Enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 220.

Kungl. Maj:ts förslag skola 2,500,000 kronor avses för kontantunderstöd åt

arbetslösa. Utskottet har funnit sig icke kunna biträda i motionerna väckt förslag

att nämnda belopp minskas med minst 1,000,000 kronor och vill i detta

sammanhang erinra örn att från det ifrågavarande beloppet utgår understöd

till arbetslösa jämväl under pågående omskolning.

Medeltalet per år i statliga och statskommunala arkivarbeten sysselsatta

personer har fortsatt att stiga och utgör för sistlidet kalenderår 355. I statsrådsprotokollet

redogöres för ett av arbetsmarknadskommissionen framlagt

förslag till ny lönesättning vid dessa arbeten, avseende bland annat att den

nu utgående lönen utbytes mot en lägre grundlön, vartill skulle kunna komma

särskilda familj etillägg. Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds, har

departementschefen icke upptagit detta spörsmål till övervägande och på

grund härav ansett nu gällande principer beträffande arkivarbetena böra tills

vidare tillämpas oförändrade.

Utskottet förutsätter, att frågan om omskolning av till arkivarbeten anmälda

ägnas samma omsorg som i fråga örn andra grupper arbetslösa. Vidkommande

arbetsmarknadskommissionens förslag till ny lönesättning vill utskottet erinra

örn att ett förslag till införande av familjelön vid dessa arbeten så sent som

år 1941 varit föremål för riksdagens prövning. Riksdagen anmälde därvid, att

riksdagen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot att en höjning av

arbetsförtjänsten åstadkommes genom införande av familjelön, särskilt med

hänsyn till de konsekvenser beträffande lönesättningen vid andra med statsmedel

understödda arbeten, som därav kunde befaras uppstå. Såvitt möjligt

borde samma lönesystem tillämpas vid arkivarbetena som vid andra i arbetslöshetsbekämpande

syfte anordnade arbeten. Den ståndpunkt i denna fråga, som

sålunda intogs år 1941, kan utskottet nu icke finna skäl att frångå.

Såsom framhålles i ovanberörda motioner I: 314 och II: 445 hava kostnaderna

för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet

stigit till mycket stora belopp. Stegringen har föranletts av de omfattande

och betydelsefulla uppgifter, vilka för närvarande åligga ifrågavarande

organ. Utskottet förutsätter emellertid att alla möjligheter till besparingar

tillvaratagas och vill framhålla angelägenheten av att frågan örn en förenkling

av arbetsmetoderna tages under övervägande.

I motionen II: 160 har föreslagits bemyndigande för arbetsmarknadskommissionen

att i vissa fall lämna bidrag till kommuner för inrättande och drift

av dagvårdsinstitutioner för barn samt tryggande av hemhjälp till familjerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga örn önskvärdheten av åtr

ågärder i nämnda syfte. Utskottet vill emellertid erinra, att 1941 års befolkningsutredning

framlagt förslag dels i februari 1943 angående statsbidrag till

daghem och lekskolor m. m. (statens off. utredn. 1943: 9) och dels den 10 mars

1943 angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet (statens off. utredn.

1943:15). Då alltså frågan örn understöd för dagvårdsinstitutioner och hemhjälp

för närvarande är beroende av Kungl. Maj:ts prövning har utskottet icke

ansett sig böra tillstyrka motionen.

Kungl. Maj:ts förslag i ovan ej särskilt berörda delar föranleda icke erinran

från utskottets sida.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 220.

15

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten

under femte huvudtiteln anvisa

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor,

2) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor,

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionerna

I: 314 och II: 445 i vad desamma avse anslagsfrågan till

Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag

av 13,000,000 kronor,

II. att motionerna I: 314 och II: 445, i vad nämnda motioner ej

behandlats under I. här ovan, samt motionen II: 160 må anses

besvarade genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Bäcklund,

Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Ekströmer och Persson i

Skabersjö; samt

från andra kammaren'': herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Prästbol, Danielsson, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Mårtensson,

Viklund, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar friherre De Geer, Ekströmer, Persson i Skabersjö, Hansson i

Rubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse.

»Såsom framgår---alla arbetare.

Utan tvivel dragés arbetskraft från jordbruket på den grund att industrin

kan erbjuda högre arbetsförtjänster. Såsom en åtgärd till underlättande av

jordbrukets försörjning med arbetskraft synes vad i motionerna anförts om

nedläggande eller inskränkande av vissa industrier förtjäna närmare övervägande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 220.

I likhet med motionärerna anser utskottet även, att nu gällande vedpriser

icke kunna anses skäliga. En sådan förbättring av skogsbrukets inkomstförhållanden

bör enligt utskottets mening komma till stånd, att arbetslönerna

kunna böjas och därjämte skogsbruket lämna rimlig avkastning. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Majit tager denna fråga under övervägande och under

instundande höst förelägger riksdagen erforderliga förslag i ämnet. I detta

sammanhang vill utskottet framhålla, att därest direkta subventioner till

skogsarbetare även i fortsättningen skall komma i fråga, sådana böra utgå

lika till alla dylika arbetare.

Med hänsyn till erfarenheterna från innevarande avverkningsår synes problemet

örn tillförande av erforderlig arbetskraft till skogsavverkningen icke

kunna på ett tillfredsställande sätt lösas genom inkallande av riksarbetslag.

Till den grad har anordningen ställt sig kostsam och medfört irritation, att

utskottet i likhet med motionärerna funnit en avveckling av densamma vara

nödvändig.

Det har ovan framhållits att arbetslösheten för närvarande är lägre än den

varit något år efter 1920. Såsom i motionerna I: 314 och II: 445 framhållits

böra alla möjligheter undersökas att inpassa de kvarvarande arbetslösa i

arbetsprocessen. Sker så synes för kontantunderstödsverksamheten avsett

belopp kunna nedsättas med 1 miljon kronor och det av Kungl. Majit till

arbetsmarknadens reglering äskade anslaget i enlighet med motionärernas

förslag minskas till 12,000,000 kronor.

Medeltalet per ----utskottet hemställa,

I. att riksdagen — ;-- 3,500,000 kronor,

b) i anledning av Kungl. Majits förslag samt med bifall till

motionerna I: 314 och lii 445 till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. ett reservationsanslag av 12,000,000 kronor,

II. att motionen lii 160 må anses besvarad genom vad utskottet

anfört.»

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budget året 1943/44 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. s. 9 i texten