Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-21 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:231, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

1

tfr 231.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1943 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält

för Bergslagens artilleriregemente m. rn. jämte i ämnet

väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 250 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 30 april 1943, föreslagit

riksdagen att till Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m.

såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens

delfond därav, å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av 1,160,000 kronor.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Åqvist m. fl. (I: 289) och den andra inom andra kammaren av herr

H. Allard m. fl. (II: 409), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta lämna

utan bifall förenämnda proposition i vad den avser skjutfält åt Bergslagens

artilleriregemente med begäran örn förnyad förutsättningslös utredning i

frågan;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

H. Sten m. fl. (I: 290) och den andra inom andra kammaren av herr A. Jansson

i Hällefors m. fl. (11:410), i vilka hemställts, att det föreslagna beloppet för

ersättning till arrendatorerna för tvångsförflyttningen höjes från 100,000 till

150,000 kronor, att medelsbehovet för anordnande av skjutfält för Bergslagens

artilleriregemente beräknas till 950,000 kronor, och att till skjutfält för Bergslagens

artilleriregemente m. m. å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisas ett

investeringsanslag å 1,210,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl.

väckt motion (II: 384) däri hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av

förenämnda proposition beakta vissa av motionärerna anförda synpunkter av

innebörd, att en för Göta trängkår nu använd skjutbana skulle nedläggas och

den för banan utnyttjade marken försäljas till Skövde stad samt att två nya

skjutbanor skulle anläggas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna II: 409, II: 410 och II: 384.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 231—232.

1361 43 I.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Av statsrådsprotokollet inhämtas följande.

Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente. Verkställd utredning i fråga

om anskaffande av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente har omfattat

ett stort antal områden. Endast tre av samtliga rekognoscerade platser

har ansetts kunna komma i fråga för ändamålet, medan övriga förslag av ekonomiska

eller andra skäl befunnits vara ogenomförbara.

Av till förvärv ifrågasatta områden är ett beläget i trakten av Villingsberg

å Kilsbergen, medan de båda övriga äro belägna i trakten av Älvdalen i norra

Dalarna respektive Hede i Härjedalen.

Vissa uppgifter, som kunna vara av intresse för bedömande av de tre alternativen,

framgå av följande tablå.

Villingsberg

Älvdalen

Hede

Areal (hektar)

domänverket ..................

10,182

12,275

12,395

enskilda.........................

64

148

_

Bebyggelse ........................

35 skogsjordbruk,

1 kronojägarbostad m. m.

ingen

2 skogsjord- bruk m. m

Avstånd till Kristinehamn (landsväg)

30 km

350 km

500 km

Av Villingsbergsområdet, beläget inom kronoparkerna Villingsberg, Garphyttan

och Tysslinge, utgöras cirka 6,600 hektar av produktiv skogsmark, till

största delen bevuxen med medelålders barrskog, medan omkring 3,500 hektar

utgöras av impediment och vatten och 380 hektar av inägor.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, som av arméchefen anmodats

vidtaga åtgärder för förläggande av skjutfältet till trakten av Villingsberg, har

till en början anfört bland annat följande.

I anledning av arméchefens uppdrag hade fortifikationsstyrelsen i skrivelse

den 8 januari 1943 till domänstyrelsen anhållit örn yttrande, dels huruvida

från domänstyrelsens sida något funnes att erinra emot en avgiftsfri upplåtelse

till lantförsvaret av Villingsbergsområdet, begränsat på sätt fortifikationsstyrelsen

tidigare föreslagit, dels ock, därest så icke vore fallet, huruvida domänstyrelsen

ville åtaga sig att söka träffa erforderliga uppgörelser med i ärendet

berörda arrendatorer och andra enskilda ägare av byggnader inom området,

under förutsättning att därvid till domänstyrelsens förfogande ställdes ett

belopp av (750,000 + 116,400 =) 866,400 kronor. Rörande beräknandet av

detta belopp hade fortifikationsstyrelsen i skrivelsen anfört följande: Enligt

den av skogstaxatorn Mård den 30 juli 1942 upprättade promemorian angående

reducering av de av domänstyrelsen tidigare gjorda kostnadsberäkningarna

för ianspråktagande av mark för artilleriskjutfält vid Villingsberg kunde de i

anledning av områdets ianspråktagande såsom skjutfält uppkommande förlusterna

beräknas till sammanlagt 3,508,095 kronor, varav 2,846,595 kronor för

domänverket, 427,500 kronor för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier och

234,000 kronor för enskilda. Förlusterna för domänverket innefattade 1,722,675

kronor för nedsatt virkesvärde, 29,500 kronor för bortfallande arrenden för

jakt och fiske, 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk och tomter inom

målområdet, 4,420 kronor för utfartsvägar för skogsjordbruk inom utrymningsområdet

samt 90,000 kronor för ersättning till arrendatorer av skogsjordbruk

för tvångsflyttning. Vid sammanträde å fortifikationsstyrelsen hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

3

Mård senare uppgivit, att av beloppet 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk

och tomter inom målområdet 650,000 kronor avsåges motsvara domänverkets

kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader i stället för

sådana inom målområdet, som måste nedläggas. Av de såsom förlust för

domänverket upptagna beloppen skulle således (650,000 + 90,000 =) 740,000

kronor, avseende kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader samt

ersättning till arrendatorer för tvångs flyttning, motsvara domänverkets

direkta utgifter, samt återstoden eller sammanlagt 2,106,595 kronor kapitaliserade

värdet av domänverkets minskade inkomster. Av dessa belopp syntes

blott det förstnämnda å 740,000 kronor böra ersättas. Med hänsyn till att i

beloppet 90,000 kronor icke inräknats eventuella ersättningar till arrendatorer

för förtidigt upphörande av deras arrenden, syntes det fortifikationsstyrelsen

erforderligt att detta belopp höjdes till 100,000 kronor, i anledning varav den

summa, som för täckande av domänverkets direkta utgifter borde ställas till

domänstyrelsens förfogande, beräknades till sammanlagt 750,000 kronor. —- Yad anginge den för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier beräknade förlusten

å 427,500 kronor syntes denna vara av art att icke böra ersättas, enär

något kontrakt mellan domänverket och bolaget med förpliktelse för domänverket

att leverera viss minimimängd virke icke förefunnes. ■—- Beträffande

värdet av enskildas byggnader å statens mark, kunde detta enligt Mård beräknas

till omkring 97,000 kronor. Med hänsyn till sannolikheten av att expropriationsförfarande

i flera fall kunde bliva erforderligt, borde detta belopp

ökas med 20 procent till 116,400 kronor. — Slutligen hade fortifikationsstyrelsen

föreslagit vissa huvudvillkor för dispositionsrätten till det ifrågasatta

området.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 14 januari 1943 hade domänstyrelsen

dels meddelat, att domänstyrelsen, örn tvingande skäl påkallade skjutfältets

förläggning till Villingsbergsområdet, vore beredd att mot en engångsersättning

av 650,000 kronor låta uppföra erforderliga nybyggnader i stället

för vissa inom utrymningsområdet befintliga byggnader, vilka då ej längre

kunde användas för avsett ändamål, dels ock förklarat sig icke vilja undandraga

sig att med av frågan berörda arrendatorer inom området söka träffa

avtal örn skälig ersättning för förtidigt upphörande av gällande arrendekontrakt

ävensom att ombesörja inlösen eller föranstalta örn expropriation av

enskilda tillhöriga byggnader inom området, under villkor att fortifikationsstyrelsen

bestrede kostnaderna för ifrågavarande uppgörelser och åtgärder.

Yad anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier

hade domänstyrelsen •— med förmälan att den bolaget tillhöriga sågen

vid Valåsen, vars uppförande krävt stora kostnader, vore anlagd för förädling

av i huvudsak från kronoparken Villingsberg fallande virke, att för utvidgning

och modernisering av anläggningen under senare år investerats betydande

kapital, som beräknats kunna förräntas och amorteras under förutsättning

att sågen utöver från andra kronans skogar levererat virke tillfördes

timmer från kronoparken Villingsberg till den mängd som normalt kunde

uttagas därifrån, samt att domänstyrelsen med bolaget för varje år träffade

avtal örn de priser, som skulle gälla vid leverans till sågen av allt det timmer

från kronoparken som beräknades under året hemfalla till avverkning -— förklarat

sig anse, att bolaget borde för genom skjutfältsanläggningen orsakade

förluster tillgodoföras ersättning med förut angivet belopp 427,500 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har vidare, under framhållande, att av samtliga

rekognoscerade områden ur militär synpunkt endast områdena vid Villingsberg,

Älvdalen och Hede i och för sig syntes vara lämpliga som artillleriskjutfält.

anfört följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 231.

För ett i Kristinehamn förlagt artilleriregemente syntes med hänsyn till

de stora avstånden till Älvdalen och Hede Villingsbergsalternativet otvivelaktigt

vara att föredraga. Yad anginge kostnaderna för anordnande av skjutfält

å de tre ifrågavarande områdena, syntes engångskostnaderna för Villingsberg

bliva väsentligt högre än för Älvdalen och Hede. Häremot syntes i

längden Villingsbergsalternativet ställa sig billigare än de båda övriga. Härutöver

syntes böra bemärkas den möjligheten, att, därest frågan örn artilleriets

skjutskolas förflyttning från Skillingaryd till Bergslagens artilleriregementes

skjutfält, vilken åtgärd syntes lämplig, upptoges till avgörande,

Hede och Älvdalen av militära skäl icke syntes kunna komma i fråga, medan

däremot Villingsberg vore lämpligt, samt att vid sådant förhållande Bergslagens

artilleriregemente i viss mån skulle kunna begagna sig av för skjutskolan

uppförda byggnader i Villingsberg, varigenom kostnaderna för byggande

av barackläger å fältet för Bergslagens artilleriregemente kunde nedbringas.

I anledning av vad sålunda anförts ville fortifikationsstyrelsen för

sin del förorda skjutfältets förläggande till Villingsbergsområdet.

Vad anginge kostnaderna för detta områdes ianspråktagande hade dessa

av domänstyrelsen enligt ovan numera beräknats till 3,508,095 kronor, varav

belöpte 2,846,595 kronor å domänverkets förluster, 234,000 kronor å förluster

för enskilda samt 427,500 kronor å förluster för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier.

Samtliga dessa förluster syntes dock icke vara av art att böra ersättas.

Av domänverkets förluster syntes, enligt vad som anförts i fortifikationsstyrelsens

ovan refererade skrivelse till domänstyrelsen av den 8 januari

1943, blott 750,000 kronor, motsvarande domänverkets direkta utgifter, böra

ersättas, medan återstoden enbart representerade kapitaliserade värdet av

domänverkets minskade inkomster. Av den beräknade förlusten för enskilda

å 234,000 kronor belöpte 97,000 kronor å värdet av enskildas byggnader å

statens mark, 110,000 kronor å flyttning av kraftledning och 27,000 kronor å

inlösen av tvenne Latorps Aktiebolag tillhöriga allmänningar. Med hänsyn

till sannolikheten av att expropriationsförfarande i flera fall bomme att bliva

erforderligt, syntes beloppen 97,000 kronor och 27,000 kronor böra ökas med

20 procent till 116,400 kronor respektive 32,400 kronor. Beträffande den elektriska

kraftledningen syntes tills vidare, i avvaktan på ytterligare utredning

rörande nödvändigheten av en förflyttning, några medel icke böra beräknas.

He sammanlagda kostnaderna för täckande av enskildas förluster skulle alltså

uppgå till (116,400 + 32,400=) 148,800 kronor eller i runt tal 150,000 kronor.

Vad slutligen anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens

Skogsindustrier vore fortifikationsstyrelsen av den uppfattningen, att i förevarande

fall någon juridisk skyldighet icke förelåge för staten att utgiva ersättning

för de förluster, som eventuellt kunde åsamkas bolaget på grund av

att viss del av kronoparken Villingsberg toges i anspråk för militärt ändamål.

Frågan huruvida bolaget av billighetsskäl likväl borde beredas någon ersättning

syntes fortifikationsstyrelsen icke böra upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang. -—■ Enligt vad sålunda anförts beräknade fortifikationsstyrelsen

således de sammanlagda kostnaderna för markområdets ianspråktagande

till (750,000 + 150,000 =) 900,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för anordnande

av artilleriskjutfält för Bergslagens artilleriregemente å det i ärendet

närmare omförmälda området vid Villingsberg anvisa tillhopa 900,000 kronor.

Fritidsutredningen, som yttrat sig i . ärendet, har bland annat erinrat, att

utredningen funnit kronoparkerna Garphyttan, Tysslinge och Villingsberg,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

o

vilka utgjorde kärnan av Kilsbergen, mycket lämpliga såsom fritidsreservat

samt föreslagit, att dessa kronoparker skulle avsättas till riksallmänning.

Med skrivelse den 18 mars 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

till Kungl. Majit överlämnat en till styrelsen från Lekens fiske- och

naturvårdsförening inkommen skrift, vari föreningen framhållit vissa olägenheter

ur naturskydds- och fri tidssynpunkter, därest skjutfältet förlädes till

Villingsberg.

Från Hidinge, Knivsta och Kvistbro kommuner i Örebro län ha framställningar

inkommit avseende kompensation för de skatteförluster, som genom

skjutfältets förläggande till Kilsbergen bomme att åsamkas kommunerna.

Departementschefen har anfört följande.

De i arméorganisationen ingående artilleriförbanden äro i behov av lämpliga

skjutfält för att kunna på tillfredsställande sätt utbilda sin personal.

Dessa områden måste vara dimensionerade efter verkningsgraden hos de

vapen, som skola komma till användning, och även uppfylla vissa fordringar

i avseende å terrängens beskaffenhet. För att truppförbandens förflyttningar

vid övningsskjutningar icke skola taga onödig tid i anspråk och kräva

alltför stora kostnader är det vidare av vikt, att skjutfälten icke ligga alltför

avlägset från förbandens förläggningsorter.

Den tekniska utvecklingen har medfört en avsevärd utökning av artilleripjäsernas

skottvidd liksom även av projektilernas sprängkraft och har i

samma mån försvårat möjligheterna att anskaffa skjutfält, som uppfylla de

därigenom alltmera ökade kraven på ur utbildnings- och säkerhetssynpunkt

erforderligt ytinnehåll. De omfattande undersökningar, som verkställts i samband

med förevarande och andra liknande frågor örn förvärv av mark för försvarsväsendets

räkning, giva fog åt uttalandet, att det icke någonstädes i vårt

land inom rimligt avstånd från armétruppförbandens förläggningsorter torde

vara möjligt att utan betydande kostnader eller sociala och andra olägenheter

reservera lämpliga markområden av den omfattning, varom här är fråga. Bedömandet

av frågor av denna art måste därför självfallet få formen av en avvägning

mellan å ena sidan de skäl som tala för markområdets ianspråktagande

som skjutfält och å andra sidan de olägenheter av nyss antydd ari,

som därigenom komma att uppstå.

Den utredning rörande lämplig plats för ett för Bergslagens artilleriregemente

avsett skjutfält, som numera verkställts, har givit vid handen, att av

samtliga undersökta områden blott tre, nämligen områdena vid Villingsberg,

Älvdalen och Hede, ansetts i och för sig godtagbara, medan övriga förslag

av ekonomiska och andra skäl måst uteslutas. De militära myndigheterna ha

bestämt avstyrkt skjutfältets förläggande till Älvdalen eller Hede, enär dessa

platser ansetts vara för avlägset belägna för att med fördel kunna utnyttjas

för här ifrågavarande ändamål. Av sistnämnda båda platser har dock Älvdalen

ansetts förhållandevis minst ofördelaktigt. Den ytterligare utredning

rörande Älvdalcnaltemativet, som jag låtit verkställa, har emellertid bekräftat,

att området — som i oell för sig måste anses väl lämpat såsom skjutfält och

måhända under andra betingelser kan behöva tagas i anspråk för militära

ändamål — icke bör ifrågakomma såsom skjutfält för i mellersta Sverige

stationerade förband. Av de områden, som ansetts kunna i detta sammanhang

komma under bedömning, återstår sålunda endast Villingsbergsområdet.

Frånsett två jämförelsevis obetydliga områden behöver i detta fall endast

staten tillhörig mark tagas i anspråk. Avståndet till Bergslagens artilleriregementes

förläggningsort är endast omkring 30 kilometer, och kommunikatio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 231.

nema med övriga delar av landet äro jämförelsevis goda. Terrängen är i

stort sett lämplig för artilleriskjutningar, varjämte inom området goda vägar

och broar finnas anlagda. Möjlighet finnes att samtidigt skjuta på många

platser, vilket är en förutsättning för anordnande av förbandsskjutningar.

Goda kulfång finnas även för pansarvärnsvapen, varjämte området i dess helhet

öppnar tillgång till hård och svårframkomlig och därför ur övningssynpunkt

lämplig svensk skogsterräng. Genom att området ligger intill Bofors

skjutfält ernås vidare såsom av det föregående framgår vissa fördelar. Som

helhetsomdöme kan sägas, att detta alternativ innebär en god lösning av den

föreliggande frågan örn anskaffande av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.

De olägenheter, som uppkomma genom områdets ianspråktagande för fältskjutningsändamål,

kunna sammanfattas på följande sätt. Domänverket kommer

att åsamkas förluster på grund av i samband med skjutningarna uppkommande

skador å virket från målområdet, som till större delen är bevuxet med

skog. Indirekt befaras även Aktiebolaget Statens Skogsindustrier komma att

träffas av förluster, enär bolaget baserat industrianläggningen i Valåsen

huvudsakligen på avverkningarna från Villingsbergsreviret. Vissa sociala

olägenheter bliva ofrånkomliga, enär ett antal inom det föreslagna utrymningsområdet

belägna skogsjordbruk måste nedläggas och arrendatorema förflyttas

till utom området belägna nya bostäder, vilka endast i undantagsfall torde

kunna förenas med jordbruk. Det område, som avses skola tagas i anspråk,

ligger inom ett för friluftsändamål utnyttjat område, och det befaras, att

området icke skall kunna i fortsättningen i lika hög grad som tidigare utnyttjas

för sådant ändamål.

För att i möjligaste mån minska såväl sistnämnda olägenheter som förlusterna

för domänverket ha olika möjligheter att ytterligare reducera områdets

areal varit föremål för prövning. Ett förslag från domänstyrelsens

sida att undantaga vissa områden dels utmed landsvägen från Villingsberg

och österut, dels i fältets nordöstra del för att därigenom möjliggöra ett bibehållande

av ett antal skogsjordbruk och en kronojägarbostad m. m. har

emellertid avstyrkts av vederbörande militära myndigheter. Ehuru ur ekonomisk

synpunkt en dylik åtgärd framstår såsom önskvärd, har jag vid mina

överväganden på denna punkt kommit till den uppfattningen, att en ytterligare

beskärning av området utöver vad av fortifikationsstyrelsen förordats

skulle avsevärt minska områdets användbarhet såsom skjutfält och därför

icke är att förorda, Dessutom skulle ett avskiljande av förstnämnda område

nödvändiggöra väganläggningar till större kostnader än värdet av å området

befintliga byggnader. Såsom av redogörelsen i det föregående framgår är det

icke heller möjligt att i vidare mån än vid områdets utstakande redan skett

räkna med utnyttjande jämväl av det närbelägna Boforsfältet. Vid avgränsningen

av området har nämligen förutsatts, att Boforsfältet, som är relativt

smalt och därför lämpar sig väl för precisionsskjutningar men icke alls för

fältmässiga skjutningar i förband, skall utnyttjas såsom säkerhetsområde för

den av kronan disponerade fältskjutningsterrängen. I detta sammanhang

torde böra framhållas, att Boforsbolaget nyligen förvärvat det mellan bolagets

skjutfält och det föreslagna artilleriskjutfältet belägna, tidigare i enskild ägo

varande området norr örn sjöarna Elgsimmen och Ymningen. Enligt inhämtad

uppgift avser bolaget att tills vidare behålla området i fråga, vilket förhållande

ur säkerhetssynpunkt måste anses vara fördelaktigt för både kronan och

bolaget.

Fritidsutredningen har i sitt yttrande i ärendet framhållit, att över en

tredjedel av de berörda kronoparken^ skulle förlora sitt huvudsakliga värde

såsom fritidsområde, örn skjutfältet förlägges till Villingsberg. Liknande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

7

synpunkter ha anförts av örebro stad och Lekens fiske- och naturvårdsförening.

För egen del vill jag framhålla, att det ur allmän synpunkt givetvis är av

betydelse att områden av detta slag i möjligaste mån kunna disponeras för

fritidsändamål. Jag kan emellertid icke värja mig för intrycket att de farhågor,

som ur dessa synpunkter framställts i fråga örn Villingsbergsområdets

ianspråktagande, äro i väsentlig grad överdrivna. Såsom fritidsutredningen

framhållit skulle det för skjutfältsändamål avsedda området komma att innefatta

omkring en tredjedel av den sammanlagda arealen inom kronoparken^

Villingsberg, Garphyttan och Tysslinge. Vid sidan av kronoparken^ finnas

emellertid stora arealer i enskild ägo, som även kunna utnyttjas såsom fritidsområden.

Det planerade skjutfältet innefattar i själva verket mindre än

en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta. Terrängen därstädes är delvis

idealisk för friluftsliv och ett flertal rast- och sportstugor och liknande anläggningar

ha därför uppförts för att stimulera friluftsintresset. Dessa

anläggningar äro emellertid belägna utom det planerade skjutfältsområdet,

vars marker delvis torde vara av sekundär betydelse i här. ifrågavarande

avseende. Vad särskilt beträffar villa- och sportstugeägarna vid sjön Leken

torde dessa icke komma att i större omfattning beröras av förslaget, enär

gränsen till fältet avses att dragas omedelbart norr örn sjön. Vidare torde

böra framhållas att det område, som huvudsakligen kommer att lida skador

genom skjutningarna, det s. k. målområdet, endast utgör en jämförelsevis

liten del av skjutfältet i sin helhet, medan däremot övriga delar av fältet

under sön- och helgdagar torde kunna utnyttjas för friluftsliv i samma utsträckning

som tidigare.

Under åberopande av det anförda finner jag mig böra tillstyrka, att det av

fortifikationsstyrelsen föreslagna området å Kilsbergen örn tillhopa 10,546

hektar tages i" anspråk såsom skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.

Beträffande formerna härför torde följande böra framhållas.

De villkor beträffande upplåtelse av den under domänstyrelsens förvaltning

varande delen av området, som enligt det föregående föreslagits av fortifikationsstyrelsen

och efter mindre justeringar godkänts av domänstyrelsen, torde

kunna godtagas såsom grund för upplåtelsen. Emellertid torde det bliva nödvändigt

att — efter vederbörligt avstyckningsförfarande — överföra vissa.områden

närmast Villingsbergs herrgård, där erforderlig bebyggelse lämpligen

synes böra komma till stånd, till lantförsvarets förvaltning, medan återstoden

bör kvarstå under domänstyrelsens förvaltning men upplåtas med nyttjanderätt

till försvaret. Skogsskötseln å området bör givetvis handhavas av domänverket

med de inskränkningar i fråga örn avverkningar, huggningstider, körningar

o. s. v., som föranledas av områdets användning för militärt ändamål.

En uppgörelse i dessa frågor bör träffas mellan fortifikations- och domänstyrelserna,

därvid särskilt bör uppmärksammas nödvändigheten av att domänverket

tillförsäkras möjlighet att under vissa sammanhängande perioder av

vintersäsongen verkställa avverkningar och transporter utan att störas av

skjutningar. I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag med stöd. av under

hand införskaffad utredning anser mig kunna räkna med att skjutfältets tillkomst

icke kommer att medföra någon minskning av tillgången på arbete för

de skogstorpare m. fl. som nu äro bosatta på området men efter dess tillkomst

måste bosätta sig utanför skjutfältet. Domänverket torde nämligen komma att

även i fortsättningen i betydande utsträckning taga deras arbetskraft i anspråk,

vartill kommer att aven sedan artillenskjutfältet utbyggts ständigt

behov av arbetskraft kommer att förefinnas för underhåll av vägar, skyddsrum,

byggnader och målmateriel m. m. samt för röjningsarbeten och dylikt. Det

kan därför förutsättas, att de personer, som nu äro bosatta inom det berörda

området, skola kunna beredas tryggad tillgång till arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Statsutskottets utlåtande nr 231.

Jag övergår härefter till de med förslagets genomförande förknippade ekonomiska

frågorna men ber då att inledningsvis få beröra ett därmed i viss mån

sammanhängande spörsmål, nämligen frågan örn förflyttning av artilleriets

skjutskola från Skillingaryd till det nya skjutfältet. Såsom inspektören för artilleriet

i sin förut berörda skrivelse den 7 september 1942 till arméchefen framhållit,

kan det i längden icke anses tillfredsställande, att skjutskolan skall

vara hänvisad till Skillingaryds skjutfält, vars areal endast uppgår till cirka

5,000 hektar. Några möjligheter att utvidga fältet torde knappast föreligga.

Det är för närvarande icke möjligt, att därstädes anordna alla slags skjutningar,

som äro erforderliga för en högre artilleristisk utbildning. Villingsbergsfältet

däremot erbjuder goda möjligheter därtill. Artilleriskjutskolan och

Bergslagens artilleriregemente kunna utföra sina skjutningar oberoende av

varandra eftersom regementets större skjutningar icke till tiden sammanfalla

med skjutskolans. — I skrivelse den 2 mars 1943 har fortifikationsstvrelsen

gjort framställning örn en dylik förflyttning av artilleriskjutskolan samt äskat

medel för påbörjande av vissa byggnadsarbeten vid Villingsberg.

Även jag anser, att frågan örn artilleriskjutskolans förflyttning bör tagas

under övervägande men är för närvarande icke beredd taga Sutlig ställning

härtill. Ett avgörande i ena eller andra riktningen torde emellertid

icke behöva inverka på skjutfältets storlek utan berör endast frågan örn anvisande

av medel för uppförande å skjutfältet av förläggningslokaler m. m.

Som det är min avsikt att framdeles i annat sammanhang återkomma till byggnadsplan,

torde tills vidare spörsmålet om skjutskolans förflyttning få

lämnas öppen.

Beträffande åter frågan örn de ersättningar, som böra beräknas i samband

med att området tages i anspråk såsom skjutfält, finner jag desamma böra

uppdelas i tre huvudgrupper, nämligen ersättningar till domänverket, ersättningar

till enskilda samt ersättningar till statens skogsindustrier. Vad den

förstnämnda gruppen angår synes intet vara att erinra gentemot fortifikationsstyrelsens

beräkningar, vadan beloppet i sin helhet torde kunna approximativt

beräknas till 750,000 kronor. Ej heller i fråga örn den andra gruppen

— utgifterna i denna del ha såsom av det anförda framgår beräknats till 150,000

kronor — finner jag anledning till erinran, men anser, att de till förvärv

föreslagna allmänningarna efter förvärvet -— i enlighet med de principer för

pyttjanderätten för området i övrigt, som jag i det föregående angivit — böra

1 sinom tid överföras till statens domäners fond. Någon ändring i anslagsanvisningen

torde dock icke böra föranledas härav. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att meddela de i fråga örn de angivna markdispositionerna erforderliga

bokfö ringsföreskrifterna; eventuellt uppkommande kapitalförlust

synes lämpligen böra täckas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Beträffande ersättningen till statens skogsindustrier finner jag det i

det närmaste ogörligt att med någon grad av säkerhet beräkna de förluster,

som genom skjutfältets anläggande kunna komma att drabba bolaget. Domänverket

torde icke komma att fortsättningsvis kunna leverera samma kvantitet

fullgott virke från Villingsbergsreviret till bolagets sågverk som tidigare,

men om och i så fall i vilken utsträckning sågverkets drift kommer att därav

påverkas torde det ännu vara för tidigt att yttra sig. Jag är för närvarande

icke beredd att taga ställning till frågan huruvida ersättning bör beredas

bolaget.

Slutligen torde böra erinras, att från vissa av skjutfältet berörda eller i

dess närhet belägna kommuner inkommit framställningar om kompensation

för eventuellt uppkommande skatteförluster. Framställningarna från Knivsta

och Kvistbro kommuner torde kunna lämnas helt ur räkningen, då dessa

kommuner icke till någon del beröras av det nu aktuella förslaget. Däremot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

9

är förhållandet ett annat beträffande Hidinge och Tysslinge socknar. En

preliminär utredning har givit vid handen, att de förluster, som kunna beräknas

uppkomma, äro svårberäkneliga, särskilt som vissa skatteökningar

jämväl måste beräknas i samband med ökad inflyttning, förbättrad omsättning

i affärer o. s. v. Förlusterna torde dock under alla förhållanden vara

obetydliga i förhållande till kommunernas samlade skatteintäkter. Jag anser

mig därför icke böra räkna med några ersättningar i förevarande hänseende.

I enlighet med det anförda beraknar jag medelsbehovet för anskaffande

av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente till (750,000 + 150,000 =)

900,000 kronor.

Departementschefen har i förevarande sammanhang framlagt förslag

rörande tillgodoseendet av behovet av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente

och i sådant hänseende förordat, att ett område örn tillhopa 10,546

hektar, beläget i trakten av Villingsberg å Kilsbergen, tagas i anspråk. Området

utgöres, frånsett två jämförelsevis obetydliga områden, av staten tillhörig

och av domänstyrelsen disponerad mark.

I motionerna I: 289 och II: 409 har, med hänsyn till områdets speciella

lämplighet och betydelse för friluftslivet och till den utrymning av områdets

bofasta befolkning, som ockupationen för skjutfältsändamål måste medföra,

framhållits, att ianspråktagandet framför allt ur sociala synpunkter är ägnat

ingiva allvarliga betänkligheter. Då även betydande ekonomiska värden måste

offras vid den föreslagna förläggningen av skjutfältet, hava motionärerna föreslagit

en förnyad förutsättningslös utredning i frågan.

Av utredningen i ärendet framgår, att ett stort antal områden rekognoscerats

men att endast tre ansetts kunna komma i fråga för förläggning av skjutfältet.

De militära myndigheterna hava bestämt avstyrkt en förläggning till två

av dessa områden, nämligen Älvdalen och Hede. Departementschefen har anslutit

sig till denna uppfattning. Icke heller utskottet finner dessa områden

med hänsyn till deras avlägsna belägenhet böra komma i fråga såsom skjutfält

för i mellersta Sverige stationerat förband.

Av de till förläggning för skjutfält ifrågasatta områdena återstår sålunda

endast det s. k. Villingsbergsområdet. Otvivelaktigt kommer ett ianspråktagande

av detta område att medföra olägenheter såväl av ekonomisk som

social karaktär. Det synes emellertid utskottet vara uppenbart, att dylika

olägenheter över huvud taget icke kunna undvikas vid ordnandet inom icke

allt för långt avstånd från förläggningsorten av ett skjutfält av den storleksordning,

varom här är fråga. I likhet med departementschefen finner utskottet

det nödvändigt, att bedömandet av frågor av denna art måste få formen

av en avvägning mellan å ena sidan de skäl som tala för ett markområdes

ianspråktagande för militärt ändamål och å andra sidan de olägenheter som

därigenom uppstå. Ur angivna synpunkter finner utskottet sig kunna biträda

det av departementschefen framlagda förslaget att förlägga Bergslagens

artilleriregementes skjutfält till Villingsberg. Utskottet förutsätter därvid,

att intrång på fritidsområdet icke göres i vidare mån än vad som är oundgängligen

nödvändigt för skjutfältets ändamålsenliga utformande. Vad departementschefen

anfört i fråga om villkoren för upplåtelsen av den under

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 231.

domänstyrelsens förvaltning varande delen av området har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Departementschefen har beräknat, att gottgörelse skall beredas domänverket

med 750,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsetts för uppförande av

vissa nybyggnader i stället för sådana inom området, som måste nedläggas,

samt 100,000 kronor för beredande av ersättning till arrendatorer för tvångsförflyttning.

I motionerna I: 290 och II: 410 har hemställts, att det för ersättning

till arrendatorer beräknade beloppet höjes till 150,000 kronor. Till stöd

härför hava motionärerna bland annat framhållit, att arrendatorerna (körama)

komme att få vidkännas avsevärda ekonomiska förluster, inte bara på grund av

realisationsförlust å inventarier, redskap, maskiner och kreatur, utan även på

grund av att de tvingades överge sitt yrke som jordbrukare och körare samt

övergå till annan sysselsättning. Särskilt syntes detta bliva fallet för de äldre

arrendatorerna. En uppskattning av dessa förluster vore mycket svår att göra,

men att arrendatorerna i görligaste mån borde hållas skadeslösa måste anses

som självklart. Motionärerna hava ansett, att en förutsättning för att det av

departementschefen för ändamålet beräknade beloppet skulle förslå syntes

vara, att arrendatorerna kunde hänvisas till av domänverket iordningställda

bostäder och att de i övrigt kunde beredas sysselsättning genom skogsarbete

och arbete på skjutfältet. En mycket försiktig värdering av de förluster, för

vilka arrendatorerna borde hållas skadeslösa, gåve vid handen ett medelsbehov

av i det närmaste 150,000 kronor.

Utskottet, som uppmärksammat, att departementschefen givit uttryck åt

den uppfattningen, att skjutfältets tillkomst icke kommer att medföra någon

minskning av tillgången på arbete för de skogstorpare m. fl., som nu äro bosatta

inom området, finner det uppenbart, att arrendatorerna böra hållas

skadeslösa för det intrång skjutfältets anläggande för deras vidkommande

innebär. Utskottet, som anser sig kunna utgå från att synpunkter liknande

dem, åt vilka motionärerna givit uttryck, legat till grund vid beräknandet

av storleken av den summa, som angivits erforderlig för ändamålet,

utgår från, att örn i samband med träffandet av definitiva uppgörelser

det skulle visa sig att det beräknade beloppet icke förslår, frågan örn

ytterligare medelsanvisning för ändamålet av domänstyrelsen underställes

Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefens beräkningar rörande övriga kostnader för områdets

anläggande liksom vad departementschefen i övrigt anfört i frågan har icke

givit utskottet anledning till erinran. Utskottet biträder alltså förslaget örn

anskaffande av ett skjutfält för Bergslagens artilleriregemente i trakten av

Villingsberg för en kostnad av 900,000 kronor.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet avstyrker motionerna

I: 289 och II: 409 samt I: 290 och II: 410.

Utvidgning av Hallands regementes kasernområde. I skrivelse den 7 december

1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyreise hemställt örn anvisande

av 53,000 kronor för förvärv för en köpeskilling av 2 kronor per kvadrat
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

11

meter av ett Halmstads stad tillhörigt markområde, å vilket avsåges uppföras

garage för Hallands regemente. Vidare har styrelsen i skrivelse den

16 april 1943 föreslagit inköp av ett Wallbergs fabriks aktiebolag tillhörigt,

angränsande område örn 58,300 kvadratmeter samt beräknat de sammanlagda

kostnaderna för förvärven till 225,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Hallands regementes kasernområde har i stor utsträckning tagits i anspråk

för bebyggelse. Plats för vissa ytterligare byggnader, som äro erforderliga,

kan svårligen beredas utan utvidgning av kasernområdet. Den nya bebyggelsen

är i viss mån betingad av regementets omorganisation till cykelregemente

men sammanhänger även med den förlängda tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,

vilken medför behov av exercis- och lektionsbyggnader, baracker

för förläggning under regementsövningar o. s. v. De nybyggnader, som i

första hand avses skola komma till utförande, äro varmgarage, för vilka

medel redan finnas anvisade (proposition 1942:34, riksdagens skrivelse nr

30). Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lia bland övriga nybyggnadsbehov

även upptagits motorverkstäder och cykelreparationsverkstäder.

Då dylika verkstäder av praktiska skäl lämpligen böra förläggas i anslutning

till motorfordons- och cykelgaragen, synes det önskvärt, att vid bestämmandet

av plats för garagen hänsyn jämväl tages till verkstadsanläggningarna,

ehuru dessa för närvarande icke äro aktuella. Yad särskilt motorverkstäderna

beträffar vill jag dock ifrågasätta, örn icke möjlighet föreligger att framdeles

anordna en för Hallands regemente och Hallands flygfottilj gemensam anläggning.

Såsom av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2) framgår,

har dock frågan örn bilverkstad för flygflottiljen tills vidare ställts på

framtiden.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har föreslagit inköp av ett öster

om Hallands regementes kaserner i anslutning till kasernområdet beläget

markområde med en areal av 81,000 kvadratmeter. Av detta område äger

Halmstads stad något mindre än en tredjedel och Wallbergs Fabriks Aktiebolag

återstoden. Vid värdering har det staden tillhöriga området numera

åsatts ett medelvärde av 2 kronor 10 öre per kvadratmeter, medan motsvarande

värde för bolagets mark upptagits till 2 kronor 40 öre. Fortifikationsstyrelsen

har med staden träffat preliminärt avtal örn förvärv av stadens andel

av området för en kostnad av 2 kronor per kvadratmeter, medan bolaget under

åberopande av vissa pågående utredningar rörande ifrågasatt vägomläggning

m. m. funit sig icke kunna medverka till någon försäljning.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår har jämväl undersökts

möjligheten av att förlägga ifrågavarande byggnader till annan plats inom

eller utom regementets kasern- och övningsområde. Någon lämplig plats har

emellertid icke kunnat utfinnas. Med hänsyn till att för närvarande endast

varmgarage avses skola uppföras och då enligt verkställd utredning dessa

skulle kunna rymmas inom stadens del av ifrågavarande område, har fortifikationsstyrelsen

såsom en godtagbar lösning i sin första skrivelse i ämnet föreslagit

förvärv allenast av den staden tillhöriga delen av området för en kostnad

av i runt tal 53,000 kronor.

Genom en dylik åtgärd skulle visserligen det aktuella markbehovet bliva

tillgodosett, men för den ytterligare bebyggelse, som kan komma till stånd

vid detta förband, torde markfrågan bliva än mer svårlöst. Man torde nämligen

kunna utgå ifrån att i kasernernas närhet belägen, ännu obebyggd tomtmark

kan komma att tagas i anspråk för andra ändamål eller att värdet å

denna mark kan komma att stegras i och med att bebyggelsen ökas. Jag

finner det därför välbetänkt att i ett sammanhang förvärvas såväl stadens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Utskottet.

sorn bolagets andelar av ifrågavarande område, därvid för bolagets vidkommande

expropriationsförfarande bliver erforderligt. Då jag finner de av

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse verkställda kostnadskalkylerna kunna

godtagas som underlag för anslagsberäkningarna, uppskattar jag medelsbehovet

till 225,000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

i sin skrivelse den 7 december 1942 såsom en godtagbar lösning

föreslagit förvärv allenast av förenämnda Halmstads stad tillhöriga markområde

örn 22,700 kvadratmeter, vilket förvärv skulle draga en kostnad av

53,000 kronor. Departementschefen har funnit, att genom en dylik åtgärd

visserligen det aktuella markbehovet skulle bliva tillgodosett, men framhållit,

att för den ytterligare bebyggelse, som kunde komma till stånd vid detta

förband, markfrågan syntes bliva än mer svårlöst, och för den skull föreslagit,

att i ett sammanhang förvärvas jämväl det Wallbergs fabriks aktiebolag tillhöriga

området örn 58,300 kvadratmeter. Av handlingarna i ärendet framgår,

att bolaget förklarat sig icke kunna medverka till någon försäljning förrän

vissa trafikfrågor, som berörde området, vunnit sin lösning. Departementschefen

har ansett sig böra räkna med att expropriationsförfarande blir erforderligt.

Utskottet har icke haft något att erinra mot att utvidgningen av Hallands

regementes kasernområde kommer till stånd inom den av departementschefen

angivna kostnadsramen. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan örn de

föreslagna markförvärven göres till föremål för ytterligare utredning, innan

definitivt beslut i ärendet fattas, och att därvid särskild uppmärksamhet ägnas

spörsmålet örn ordnandet av de omstridda trafikfrågorna.

Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer. Genom beslut

av 1941 års riksdag anvisades medel för anläggande av en kulspruteskjutbana

för garnisonen i Skövde. Stora svårigheter föreligga emellertid

alltjämt beträffande skjututbildningen för i Skövde förlagda truppförband.

Sålunda stå förutom kulspruteskjutbanan endast två skjutbanor, Skaraborgs

pansarregementes (tidigare Skaraborgs regementes) bana med 24 tavelställ

och Göta trängkårs bana med 12 tavelställ, till förfogande. Banorna disponeras

omväxlande av Skaraborgs pansarregemente, Livregementets husarer

och Göta trängkår, vartill jämväl kommer ett signalkompani, som jämlikt 1942

års försvarsbeslut avses att förläggas till Skövde. Av dessa båda banor är

endast den förstnämnda användbar för skjutning med automatvapen.

I skrivelse den 11 september 1941 angående medelsbehovet för budgetåret

1942/43 anmälde arméförvaltningen, att åtgärder erfordrades för förbättrande

av Livregementets husarers och Göta trängkårs skjutbaneförhållanden.

Sedan utredning i ärendet verkställts, framlade arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

i skrivelse den 19 januari 1942 förslag i ämnet. Förslaget gick

ut på att den mark, å vilken Göta trängkårs skjutbana är belägen, skulle försäljas

till Skövde stad samt att annan mark skulle förvärvas för anläggande

av två skjutbanor för Livregementets husarer och Göta trängkår.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231.

13

Sedermera har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 17 februari 1943 inkommit

med nytt förslag i ämnet. Jämväl detta förslag förutsätter anläggande

av nya skjutbanor för sistnämnda båda förband.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro möjligheterna till skjututbildning

för i Skövde förlagda truppförband icke tillfredsställande. Den

nyligen färdigställda kulspruteskjutbanan, avsedd för garnisonen i dess helhet,

torde i och med att Skaraborgs regemente organiserats såsom pansarregemente

behöva tagas i anspråk företrädesvis för detta regementes räkning. Den

i anslutning till kulspruteskjutbanan belägna skolskjutningsbanan erfordras

även för pansarregementets behov. För återstående förband — Livregementets

husarer, Göta trängkår och ett signalkompani —- står för närvarande endast

en bana., den s. k. skarpskjutningsbanan, till förfogande, varjämte under beredskapstiden

jämväl en civil skjutbana användes för den militära skjututbildningen.

Sistnämnda bana är emellertid icke lämplig såsom militär skolskjutningsbana,

varför man för framtiden icke torde böra räkna med densamma.

Skarpskjutningsbanan, som hittills utnyttjats gemensamt av Livregementets

husarer och Göta trängkår, kan icke tillnärmelsevis fylla behovet sedan

enligt de nya utbildningsbestämmelserna skjututbildningen givits en mera

framträdande plats än tidigare. Jag anser därför, i likhet med arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse, att Livregementets husarer och Göta trängkår

böra disponera var sin bana, varvid husarregementets bana, som med hänsyn

till kavalleriets beväpning måste vara användbar för skjutning med automatvapen,

bör kunna utnyttjas jämväl av signalkompaniet. Då även vid trängen

viss utbildning med automatvapen förekommer är det givetvis ett önskemål,

att sådan utbildning om möjligt skall kunna bedrivas jämväl vid trängkårens

bana. Örn det visar sig nödvändigt torde det dock låta sig göra att i detta

avseende hänvisa trängkåren till någon av de övriga banorna.

Fortifikationsstyrelsen har föreslagit nedläggande av den nuvarande gemensamma

banan och anläggande av två nya skolskjutningsbanor. För egen del

kan jag icke finna det motiverat att nedlägga den gemensamma banan, som

alltjämt är fullt användbar såsom skolskjutningsbana för eldhandvapen och

där tillräcklig mark disponeras för att möjliggöra breddning av skjutvallen

och anläggande av ytterligare ett antal tavelställ örn så erfordras. För

Skövde stad torde banan icke innebära någon större olägenhet, ehuru det med

tanke på stadens framtida utveckling kan vara av intresse för staden att redan

nu förvärva marken i fråga. Ur ekonomisk synpunkt finner jag det för statsverket

förmånligast att bibehålla denna skjutbana och därigenom undvika

de relativt stora kostnader, som äro förbundna med en nyanläggning. Jag

föreslår således, att ifrågavarande bana, som ligger väl till i förhållande till

Göta trängkårs kaserner, ställes till kårens förfogande samt att en ny bana,

användbar även för skjutning med automatvapen, anlägges för Livregementets

husarer. Sistnämnda bana bör jämväl få disponeras av signalkompaniet.

Beträffande plats för denna bana synes det önskvärt, att densamma förläggas

omedelbart norr örn och i anslutning till pansarregementets skolskjutningsbana,

varigenom i viss utsträckning kronan tillhörig mark kan utnyttjas. Av

fortifikationsstyrelsen verkställd undersökning rörande möjligheterna att

förvärva den ytterligare mark — del av fastigheten Väml) Lillegården 318 —■

som oundgängligen erfordras, har utvisat, att någon frivillig uppgörelse icke

kan åstadkommas. Vid sådant förhållande och då någon medverkan från

stadens sida icke synes vara att påräkna torde expropriation böra tillgripas.

Med utgångspunkt från distriktlantmätaren Bondes år 1941 verkställda värdering

synes området kunna åsättas ett värde av 6,680 kronor. Försiktigtvis

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Utskottet.

Utskottet.

anser jag mig emellertid böra, eftersom expropriationsförfarande skall tillgripas,

beräkna det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet till 8,000

kronor.

Beträffande skjutbaneanläggningen bar Kungl. Majit i den till årets riksdag

avlåtna propositionen nr 222 gjort framställning örn erforderliga medel.

För markförvärvet i fråga beräknar jag sålunda i enlighet med det anförda

ett belopp av 8,000 kronor.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att Livregementets husarer

och Göta trängkår böra disponera var sin skjutbana.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har föreslagit, att den nu för

de båda förbanden gemensamma skjutbanan skall nedläggas och att för vartdera

förbandet skall anläggas en ny skjutbana. En dylik lösning har förordats

jämväl i den i ämnet väckta motionen. Departementschefen har

emellertid icke kunnat finna det motiverat att nedlägga den gemensamma

banan, som alltjämt är fullt användbar och där tillräcklig mark disponeras

för utvidgning örn så skulle erfordras, och har ur ekonomisk synpunkt funnit

för statsverket förmånligast att bibehålla denna bana. Utskottet ansluter

sig på av departementschefen anförda skäl till förslaget att endast en ny

skjutbana anlägges, avsedd för Livregementets husarer och signalkompaniet.

I enlighet med departementschefens förslag torde för erforderligt markförvärv

för denna bana böra anvisas 8,000 kronor.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka motionen II: 384.

Sammanfattning och hemställan.

Sammanfattningsvis har departementschefen beräknat medelsbehovet för

genomförande av i propositionen avsedda markförvärv enligt följande.

1. Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente ........................... 900,000

2. Utvidgning av Hallands regementes kasernområde .................. 225,000

3. Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer ......... 8,000

Summa kronor 1,133,000

För mötande av oförutsedda utgifter har emellertid det anslag, som bör

anvisas för ovannämnda ändamål, ansetts böra bestämmas till i avrundat tal

1,160,000 kronor.

Departementschefens förslag, att för markförvärvens genomförande anvisas

ett anslag av 1,160,000 kronor, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 289 och II: 409,1: 290 och II: 410 samt

II: 384, till Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m.

å kapitalbudgeten under försvarsväsendets fastighetsfond, armé
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 231 15

förvaltningens delfond, å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa

ett investeringsanslag av 1,160,000 kronor.

Stockholm den 21 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

l:o) beträffande skjutfält för Bergslagens artilleriregemente och förvärv av

mark för skjutbana för Livregementets husarer

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Lindström, Bäcklund, Carlström, Åqvist, Gillström

och Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Ward, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm, Bergström, Mårtensson,

Nilsson i Steneberg, Lindholm, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

2:o) beträffande utvidgning av Hallands regementes kasernområde

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Torsten Ström, Lindström, Bernhard Nilsson, Sven Larsson,

Andrén, Heiding, Bäcklund, Åqvist och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Hansson i Rubbestad,

Bergström, Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i

Frägsta.

Reservationer:

1) av herr Pauli;

2) av herr Åqvist, som ansett att utskottet med bifall till motionerna I: 289

och II: 409 bort föreslå riksdagen att avslå Kungl. Maj:ts förslag örn skjutfält

för Bergslagens artilleriregemente och hemställa örn förnyad förutsättningslös

utredning i frågan;

3) av herr Sundberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m. s. 1 i texten