Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1943)44 till statens informationsstyrelse jämte en i ämnet väckt motion.

1943-06-21 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:233, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1943)44 till statens informationsstyrelse jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

1

Nr 233.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1943 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under tredje huvudtiteln gjorda framställningar om anslag

för budgetåret 1943)44 till statens informationsstyrelse

jämte en i ämnet väckt motion.

(lia avd.)

l:o) Statens informationsstyrelse: Avlöningar. I propositionen nr 1 har

Kungl. Maj:t under tredje huvudtiteln (punkt 21 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för den 4 januari 1943) föreslagit

riksdagen att till Statens informationsstyrelse: Avlöningar för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 240 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herrar S. Andersson i Göteborg och T. Nilsson i Stockholm

väckt motion (11:3), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t föreslå vidtagande av sådana organisatoriska åtgärder till förbättrande

av informationsverksamheten, att konsekvensen och kontinuiteten

bättre tillgodoses och en snabbare och pålitligare upplysningstjänst utvinnes.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 240 000 kronor.

Härav hava avsetts till arvoden och ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, 84 500 kronor, till avlöningar till övrig personal 148 800 kronor och

till arvoden åt sakkunniga 6 700 kronor. För nästa budgetår beräknas ifrågavarande

poster till respektive 80 400 kronor, 153 600 kronor och 6 000

kronor.

Departementschefen har meddelat, att under år 1942 vissa organisatoriska

förändringar vidtagits inom styrelsen, som dessförinnan, förutom av det gemensamma

sekretariatet och folkberedskapssektionen, bestod av två avdelningar,

den administrativa avdelningen — stående under vice ordförandens

omedelbara ledning — och upplysningsavdelningen. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 27 mars 1942 har i anslutning till den fördelning av arbetsuppgifterna,

som redan dessförinnan i praktiken vidtagits mellan chefen för upplysningsavdelningen

och de två biträdande avdelningscheferna, sistnämnda

avdelning uppdelats på tre, och styrelsen har sålunda numera fyra avdel
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 233.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 233.

ningar, nämligen administrativa avdelningen, upplysningsavdelningen, rådgivnings-

och dispensavdelningen samt allmänna avdelningen. Omorganisationen

har genomförts utan någon ökning av antalet befattningshavare, i det

att på de nya posterna såsom avdelningschefer placerats förutvarande biträdande

avdelningschefer vid upplysningsavdelningen. Genom en samtidigt

företagen omreglering av de ifrågavarande befattningshavarnas arvoden hava

förändringarna heller icke medfört någon kostnadsökning. De innebära en

anpassning efter styrelsens nuvarande arbetsuppgifter och hava lagts till

grund för anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.

Motionärerna hava mot bakgrunden av vissa inträffade fall ansett sig

kunna konstatera, att informationsverksamheten angående vår utrikespolitik,

vår folkförsörjning samt åtskilliga inrikespolitiska frågor fungerar otillfredsställande.

Sin kritik av den gällande ordningen hava motionärerna sammanfattat

på i huvudsak följande sätt. Överblick saknas över det område

som verksamheten skall täcka. Intet auktoritativt organ finnes, som från

informationssynpunkt inifrån följer händelserna på utrikespolitikens och

folkförsörjningens områden och som självständigt kan taga och fullfölja

initiativ i upplysningsverksamheten. De existerande informationsorganen äro

i alla situationer underordnade departement samt civila och militära myndigheter

och sakna möjlighet att förhandla på jämlik fot i informationsärendena.

Informationsstyrelsen har med sin nuvarande ställning och organisation

svårt att bemästra bristerna inom informationsväsendet. Vad särskilt

beträffar upplysningsverksamheten i utrikespolitiska angelägenheter

äro styrelsens möjligheter att hävda informationssynpunkter desto mindre

som denna verksamhet enligt styrelsens instruktion principiellt är undandragen

styrelsen. Medan utrikesdepartementet är i styrelsen företrätt av chefen

för dess pressbyrå, äro andra departement, som hava stora intressen att

tillvarataga på krisinformationens område, såsom folkhushållnings- och

socialdepartementen, icke representerade där. Såsom resultat av sin kritik

hava motionärerna understrukit nödvändigheten av att giva informationsväsendet

en mera auktoritativ ställning, därvid dess position i förvaltningen

borde stärkas och verksamheten vid sin inordning i administrationen borde

placeras så centralt, att dess chef själv finge överblick och tillgång till alla

informationer. Ehuru motionärerna ansett att den tidigare framförda tanken,

att ett särskilt konsultativt statsråd skulle tillsättas med uppgift att handlägga

upplysningsverksamheten, har skäl som tala för sig, synas motionärerna

möjligheterna för dess förverkligande vara starkt begränsade. Den

ämbetsman, som skall handhava informationstjänsten, bör enligt motionärerna

lia möjlighet till inblick i de överväganden, som föregå regeringsbeslut,

och tillgång till det material av hemlig beskaffenhet, som ligger på

de beslutande instansernas bord. Tänkbart är att denne ämbetsman kunde

givas statssekreterares tjänsteställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

3

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statens inf ormationssty reise avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga

till utskottets utlåtande (Bilaga).

Såsom departementschefen framhållit har under år 1942 vidtagits vissa

förändringar inom informationsstyrelsen innebärande att upplysningsavdelningen

uppdelats på tre i stället för dessförinnan på två avdelningar, varjämte

omreglering skett av vissa befattningshavares arvoden. De vidtagna

förändringarna hava icke medfört någon kostnadsökning, varför avlöningsanslaget

ansetts kunna uppföras med oförändrat belopp eller 240 000 kronor.

I fråga om omkostnadsanslaget har detsamma, som för innevarande

budgetår uppförts med 80 000 kronor, ansetts kunna för nästa budgetår sänkas

till 60 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har utskottet till behandling

förehaft ett i motionen II: 3 gjort yrkande örn åstadkommande av

en förbättring av informationsverksamheten. Motionärerna hava mot bakgrunden

av vissa inträffade fall ansett sig kunna konstatera, att informationsverksamheten

angående vår utrikespolitik, vår folkförsörjning samt åtskilliga

inrikespolitiska frågor icke fungerar på tillfredsställande sätt. Det

har med anledning härav synts motionärerna angeläget, att informationsverksamheten

erhåller en mera auktoritativ ställning och därmed en förstärkning

av dess position i förvaltningen. Över motionärernas förslag har

informationsstyrelsen avgivit yttrande, vari styrelsen ansett informationsväsendet

i sin helhet böra erhålla en omedelbar anknytning till regeringen

antingen genom att ett särskilt departement inrättades för informationsärendena

eller att informationsväsendet underställdes ett konsultativt statsråd.

Utskottet kan icke ansluta sig till förslaget örn att vissa åtgärder nu vidtagas,

som syfta till en ytterligare centralisation av informationsverksamheten,

helst som en reform i dylik riktning kan befaras medföra att informationsstyrelsen

får karaktär av permanent institution. Utskottet vill framhålla,

att den verksamhet, som informationsstyrelsen utövar, är helt betingad

av rådande krisförhållanden och alltså bör avvecklas liksom den övriga

krisapparaten. Frågan örn att fast inordna informationsstyrelsen i administrationen

har för övrigt på ett långt tidigare stadium under kriget varit

föremål för övervägande men ansågs då ej lämpligen böra föranleda åtgärd.

Utskottet kan för sin del icke finna, att behovet av en dylik organisationsändring

nu skulle vara mera angeläget.

Med det anförda vill utskottet hava framhållit, att utskottet icke finner

anledning föreligga att såsom motionärerna yrkat nu genomföra några förändringar

i informationsstyrelsens organisation. Däremot synes det utskottet

önskvärt, om inom ramen av den nuvarande organisationen åtgärder

kunde vidtagas i syfte att så långt möjligt är på denna väg bereda informationsstyrelsen

bättre möjlighet att erhålla överblick över och tillgång till olika

verks och myndigheters informationsmateriel.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 233.

Av vad utskottet ovan anfört följer att motionen II: 3 icke bör till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Vidkommande därefter de av Kungl. Majit äskade medelsanvisningarna

för nästa budgetår under informationsstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag

hava desamma icke givit utskottet anledning till erinran. Beträffande

omkostnadsanslaget kommer utskottet att göra hemställan under efterföljande

punkt.

Med avseende å nu förevarande punkt hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Statens informationsstyreise: Avlöningar

å driftbudgeten under tredje huvudtiteln för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 240 000 kronor;

II. att motionen II: 3 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

2:o) Statens inf ormationsstyrelse: Omkostnader. Under hänvisning till

vad utskottet under föregående punkt anfört får utskottet i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22) hemställa,

att riksdagen må till Statens inf ormationsstyrelse: Omkostnader

å driftbudgeten under tredje huvudtiteln för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor.

Stockholm den 21 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, T orsten Ström, Lindström, Bernhard Nilsson, Sven Larsson,

Andrén, Heiding, Bäcklund, Åqvist och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Hansson i Rubbestad,

Bergström, Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i

Frägsta.

Reservation

vid punkten l:o) (Statens inf ormationsstyrelse: Avlöningar) av herr Jonsson

i Eskilstuna, som ansett, att utskottet i anledning av motionen 11:3 bort

hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte föreslå vidtagande

av sådana organisatoriska åtgärder till förbättrande av informationsverksamheten,

att en snabbare och pålitligare upplysningstjänst utvinnes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

5

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 5 mars 1943 har Kungl. Maj:t anbefallt informationsstyrelsen

att avgiva och till statsutskottet överlämna yttrande över en inom

andra kammaren av herrar S. Andersson i Göteborg och T. Nilsson i Stockholm

väckt motion (11:3) angående förbättrande av informationsverksamheten.

Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.

Angående den särskilda av krisförhållandena betingade statliga informationsverksamheten

återfinnas vissa bestämmelser i Kungl. Maj:ts instruktion

för informationsstyrelsen den 26 januari 1940 (nr 60), i nu förevarande delar

ändrad genom kungörelse den 25 oktober samma år (nr 920).

Ledningen av berörda verksamhet under Kungl. Maj:t skall enligt instruktionens

1 § handhavas av informationsstyrelsen. Verksamheten har till syfte

dels att bereda allmänheten upplysning rörande statsmakternas åtgöranden

och ändamålet därmed samt andra förhållanden av allmänt intresse, dels att

motverka utländsk opinionsbildning i för landet ogynnsam riktning. Styrelsen

har också att i viss utsträckning tillhandagå verk och myndigheter med

upplysningar rörande förhållanden, som falla inom styrelsens verksamhetsområde.

De olika vägar som styrelsen i sin verksamhet har att anlita angivas i 2 §

av instruktionen. För att kunna behörigen fylla sin uppgift måste styrelsen

givetvis hålla sig fortlöpande underrättad om sådan inom eller utom Sverige

bedriven offentlig förkunnelse, som berör landets intressen. I dylikt syfte

åligger det styrelsen, bland annat, att noggrant genomgå inom landet utkommande

eller hit införda tryckalster ävensom att anordna avlyssning av

utländska radioutsändningar. Med ledning av det material som därvid framkommit

eller eljest är tillgängligt har styrelsen att följa den in- och utländska

opinionens hållning inför statsmakternas åtgöranden samt i erforderlig

utsträckning hålla myndigheterna underrättade därom. Rörande de informatoriska

uppgifterna gäller vidare, att styrelsen skall med upplysningar,

råd och anvisningar bistå utgivare av tidningar och andra tryckalster samt

bild- och filmproducenter ävensom planlägga och bedriva annan erforderlig

upplysnings- och propagandaverksamhet inom och utom landet. Den prohibitiva

sidan av styrelsens verksamhet har i instruktionen kommit till uttryck

i ett stadgande om skyldighet för styrelsen att, örn anledning därtill

yppas, vidtaga åtgärder i syfte att söka förebygga att sådana framställningar

i någon form lämnas allmänheten, som med hänsyn till landets politiska och

militära läge icke böra offentliggöras. — I nära samband med dessa i instruktionen

angivna arbetsuppgifter står utövandet av den särskilda rätt att

meddela dispens från gällande förbud mot offentliggörande i tryck av vissa

Informationsväsendets

nuvarande

organisation

m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 233.

underrättelser om krigsmakten m. m. och mot utförsel av flygfotografier

m. m., som tillkommer informationsstyrelsen enligt 2 § kungörelsen den

12 april 1940 (nr 197) resp. kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 38). —

Missbruk av tryckfriheten, som skada landets intressen, skola enligt instruktionen

av styrelsen anmälas hos chefen för justitiedepartementet.

Beträffande fullgörandet av de omfattande uppgifter som sålunda ålagts

styrelsen har redan i själva instruktionen gjorts en väsentlig modifikation.

Enligt 3 § skall nämligen den styrelsen åliggande befattningen med utländska

radioutsändningar och för utlandet avsett nyhetsmaterial, upplysningsoch

propagandaverksamheten i utlandet ävensom upplysningsverksamheten

rörande rikets förhållande till främmande makter — alltså i huvudsak den

del av informationsverksamheten, som berör utlandet — ombesörjas av utrikesdepartementets

pressbyrå i samverkan med styrelsen och i enlighet med

särskilt utfärdade bestämmelser. Utöver den samverkan mellan styrelsen

och pressbyrån, som säkerställts genom pressbyråchefens ledamotskap i styrelsen,

har samråd fortlöpande ägt rum mellan styrelsens olika avdelningar,

inbegripet folkberedskapen, samt pressbyråns tjänstemän. Styrelsens ordförande

har personligen tagit aktiv del i vissa utlandet berörande kulturpolitiska

spörsmål; befogenheterna i detta avseende ha fastställts bland annat

genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1940, som reglerar förhållandet mellan

informationsstyrelsen, å ena, samt upplysningsnämnden och kulturrådet,

å andra sidan.

Av de uppgifter som i övrigt och omedelbart ankomma på informationsstyrelsen

måste naturligtvis en del bliva av tillfällig och diskretionär art;

dylika ärenden ombesörjas i regel direkt av styrelsens ordförande eller på

hans uppdrag av någon dess befattningshavare. För fullgörande av ordinarie

löpande arbetsuppgifter är styrelsen eljest organiserad på fyra avdelningar

— administrativa avdelningen, allmänna avdelningen, upplysningsavdelningen

samt rådgivnings- och dispensavdelningen — ävensom en fristående sektion

för kulturell folkberedskap (folkberedskapen).

Den informatoriska verksamheten låter sig i stort sett särskilja i tvenne

huvudgrupper: »information inåt», som avser information till regering och

myndigheter, samt »information utåt», vilken riktar sig till allmänheten.

Denna sistnämnda verksamhetsgren är uppenbarligen den, som i nu förevarande

sammanhang tilldrager sig det största intresset.

»Informationen inåt» sker i främsta rummet genom de dagliga pressöversikterna

samt i viss mån även genom den av styrelsen utgivna tidskriften »Från

departement och nämnder», vilken genom utredande artiklar och koncentrerade

översikter lämnar en fortlöpande redogörelse för de statliga krisåtgärderna.

Därjämte må anmärkas, att folkberedskapens nedan omnämnda förtroliga

meddelanden sändas till regeringens medlemmar samt ett flertal

högre civila och militära tjänstemän i ledande ställning. Pressöversikter och

pressklipp tillställas statsråden, vissa högre departementstjänstemän, chefer

för ämbetsverk och krisorgan m. fl. Det härför erforderliga materialet erhålles

vid den instruktionsenliga genomgången av dagspressen och ett antal

tidskrifter av politisk syftning.

Även då det gäller »informationen utåt» — liksom f. ö. också den prohibitiva

verksamheten — äger tidningsgranskningen betydelse, i det att därunder

gjorda iakttagelser kunna föranleda upplysningar och tillrättalägganden

eller framställningar av annat slag.

Egentlig nyhetsförmedling i politiska eller militära ämnen har icke ingått

i styrelsens verksamhet i vidare mån än att styrelsen i viss omfattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

i

biträtt andra statliga myndigheter vid avfattande och utfärdande av kommunikéer

eller andra meddelanden, avsedda för pressen. Emellertid har

styrelsen på skilda vägar sökt möjliggöra i främsta rummet för pressmännen

att erhålla en allmän orientering över olika med de extraordinära förhållandena

sammanhängande frågor. Ett led i denna strävan utgöra de

s. k. informationsdagarna, till vilka landets tidningar och ett flertal tidskrifter

inbjudas. Dessutom lämnas under hand pressmännen upplysningar

och orientering i aktuella ämnen. Vid sidan härav anordnas i folkberedskapens

regi centrala informationsmöten, avsedda för, bland andra, ledande

personer inom det fria organisationsväsendet. Informationsresor till olika

delar av landet företagas tid efter annan av ordföranden eller någon befattningshavare;

härunder lämnas förtroliga upplysningar om det utrikesoch

försörjningspolitiska läget vid konferenser med tidningsmän, folkberedskapens

läns- och ortsombud m. fl. Till ombuden utsändas även skriftliga

informationer av konfidentiell natur.

Krisinformationen i inskränkt bemärkelse, vilken huvudsakligen handhaves

av styrelsens upplysningsavdelning, har till syfte att hålla allmänheten

underrättad om motiven till och innebörden av de statliga krisåtgärderna

på folkhushållningens område. Denna informationsverksamhet sker

dels genom pressen och dess nyhetsorgan medelst kommunikéer och cirkulärartiklar,

ofta illustrerade — i särskilda fall anordnas även presskonferenser

och pressresor — dels direkt till allmänheten genom radion, broschyrer,

flygblad m. m. Dessutom biträder upplysningsavdelningen statliga

verk med publicitetsärenden och ställer på begäran till enskilda tidningars

förfogande textmaterial för specialnummer rörande olika krisfrågor. Även

ärenden rörande krisannonseringen handläggas fortlöpande å avdelningen.

Genom propagandakampanjer, avseende bland annat konsumentupplysning,

vid vilkas genomförande alla publicitetsmedel anlitats, har styrelsen

sökt bidraga till folkhushållets anpassning efter krislägets skiftande krav.

Slutligen må även i detta sammanhang erinras om styrelsens tidskrift, vilken

har en uppgift att fylla ej minst i fråga om den till allmänheten riktade

upplysningen i försörjningsfrågor. Den nu berörda delen av styrelsens

verksamhet bygger på ett vidsträckt samarbete med andra statliga myndigheter,

främst krisorganen, ävensom med näringslivet samt film- och

reklamvärlden. — Även folkberedskapen har utgivit material, broschyrer,

cirkulär m. m. berörande folkförsörjningsfrågor.

Styrelsens film- och bildverksamhet, som förlagts till allmänna avdelningen,

omfattar bland annat militär bildmatristjänst för landsortspressen

samt medverkan i olika former vid produktionen av upplysande kortfilmer.

Folkberedskapsorganisationen, som inrättats för att verka för den inre

frontens upprätthållande under krigstillstånd eller överhängande krigsfara

och fortfarande i princip har denna uppgift, har tagits i bruk också

för aktuella ändamål, av vilka vissa omnämnts redan i det föregående.

Folkberedskapen har i synnerhet verkat för spridande av upplysning örn

nationella värden, bland annat genom broschyrer och studiekurser, och

därigenom sökt motarbeta osvensk propaganda. Till folkberedskapen inkomma

förfrågningar och ryktespåståenden från organisationer och enskilda

samt framför allt från omhuden. Då frågorna gälla ämnen av större

betydelse, brukar såväl själva frågan som svaret eller tillrättaläggandet

utsändas såsom förtroligt meddelande från folkberedskapen.

På informationsstyrelsen ankommer vidare i viss omfattning att övervaka

den utländska propagandan inom landet. Denna uppgift, som med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 233.

Motionen.

hänsyn till sitt syfte nära ansluter sig till folkberedskapens verksamhet,

ombesörjes närmast av allmänna avdelningen i samråd med andra myndigheter.

Besvarandet av förfrågningar i ämnen, som tillhöra styrelsens verksamhetsområde,

åligger i sådana fall då den frågande är ett pressorgan

rådgivnings- och dispensavdelningen eller, vad angår försörjningsspörsmål,

upplysningsavdelningen samt eljest, såsom nyss antytts, folkberedskapen.

Tidningarnas förfrågningar — som ofta framställas i samband med en begäran

örn råd angående lämpligheten av publicering — gälla i allmänhet

aktuella händelser och i samband därmed stående förhållanden av politiskt

eller militärt intresse.

Styrelsens prohibitiva uppgifter fullgöras, i den mån de icke äga avseende

på utländsk propaganda, av rådgivnings- och dispensavdelningen.

Det åligger densamma att tolka och tillämpa de förut nämnda kungörelserna

angående förbud mot publicering av militära underrättelser och mot

utförsel av flygfotografier m. m. samt att i övrigt lämna råd i publicitetsfrågor.

I samverkan med pressnämnden har styrelsen utfärdat kortfattade

redaktionella anvisningar till tidningarnas tjänst. Genom cirkulärskrivelser

utsändas tid efter annan meddelanden, avsedda att tjäna tidningarna

till ledning vid bedömandet av ömtåliga publiceringsfrågor, särskilt

sådana på det utrikespolitiska eller militära området. Dessa meddelanden

ha ofta karaktären av en med förtroliga upplysningar förbunden

vädjan till pressen att i rikets intresse begränsa publiciteten i ett konkret

fall eller inom ett visst ämnesområde.

Vid sidan av informationsstyrelsen och utrikesdepartementets pressbyrå

finnas vissa fristående informationsorgan, dels militära och dels civila, med

begränsade arbetsområden.

De militära organen utgöras av försvarsstabens press- och filmavdelning

samt marinens pressdetalj och flygvapnets pressektion, vilkas huvuduppgift

är att enligt särskilt utfärdade anvisningar och delvis under samverkan med

informationsstyrelsen bedriva militär pressverksamhet.

Vidkommande den av krisförhållandena betingade civila upplysningstjänsten

må framhållas, att åtskilliga av krisorganen mer eller mindre självständigt

ombesörja sina egna publicitetsuppgifter. Livsmedelskommissionen

och priskontrollnämnden ha avdelningar för press- och propagandaärenden

m. m. Även arbetsmarknads- och trafikkommissionerna lia anställt särskild

personal för dylika ändamål. Inom bränsle- och industrikommissionerna

utövas publicitetsverksamhet å de olika specialavdelningarna. I allmänhet

förekommer i dessa fall samverkan med informationsstyrelsen.

I detta sammanhang må ock erinras örn den utrikesdepartementet underställda

pressnämnden, som består av representanter för pressens organisationer

och som har till huvuduppgift att medverka till upprätthållandet av

förbindelserna mellan pressen och myndigheterna för att åstadkomma ett

önskvärt samarbete dem emellan.

Motionärerna lia mot bakgrunden av vissa inträffade fall ansett sig kunna

konstatera, att informationsverksamheten angående vår utrikespolitik,

vår folkförsörjning samt åtskilliga inrikespolitiska frågor fungerar otillfredsställande.

Sin kritik av den gällande ordningen lia motionärerna sammanfattat

på i huvudsak följande sätt. överblick saknas över det område

som verksamheten skall täcka. Intet auktoritativt organ finnes, som från

informationssynpunkt inifrån följer händelserna på utrikespolitikens och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

9

folkförsörjningens områden och som självständigt kan taga och fullfölja

initiativ i upplysningsverksamheten. De existerande informationsorganen

äro i alla situationer underordnade departement samt civila och militära

myndigheter och sakna möjlighet att förhandla på jämlik fot i informationsärendena.

Informationsstyrelsen har med sin nuvarande ställning och

organisation svårt att bemästra bristerna inom informationsväsendet. Vad

särskilt beträffar upplysningsverksamheten i utrikespolitiska angelägenheter

äro styrelsens möjligheter att hävda informationssynpunkter desto

mindre som denna verksamhet enligt styrelsens instruktion principiellt är

undandragen styrelsen. Medan utrikesdepartementet är i styrelsen företrätt

av chefen för dess pressbyrå, äro andra departement, som ha stora intressen

att tillvarataga på krisinformationens område, såsom folkhushållnings-

och socialdepartementen, icke representerade där.

Även om informationsstyrelsen för sitt vidkommande icke kan i allo Styrelsen.

dela motionärernas uppfattning beträffande de särskilda fall, med vilka

motionärerna exemplifierat sin kritik av den rådande ordningen inom informationsväsendet,

måste dock styrelsen ansluta sig till den allmänna syn

på ifrågavarande förhållanden, som kommit till uttryck i motionen. Splittringen

i organisatoriskt hänseende är iögonenfallande. Ej blott försvarsväsendet

utan även åtskilliga av de viktigaste civila krismyndigheterna

äga egna informationsorgan, vilka mer eller mindre självständigt handhava

sådana upplysnings- och propagandafrågor som falla inom respektive

verksamhetsområden. Informationsstyrelsens möjligheter att sammanhålla

och leda dessa olika grenar av informationsverksamheten äro praktiskt

taget helt beroende av vederbörande myndighets egen benägenhet för en

dylik samverkan. Och den kompetens som skall tillkomma informationsstyrelsen

enligt dess egen instruktion har, såsom ovan framhållits, genom

samma instruktion principiellt underkastats den inskränkningen att det

överlämnats till utrikesdepartementets pressbyrå att i samverkan med styrelsen

ombesörja dess uppgifter med avseende å utrikespolitiska ämnen.

I praktiken har nära kontakt förefunnits mellan styrelsens olika avdelningar

och utrikesdepartementets pressbyrå liksom givetvis mellan styrelsens

ordförande och utrikesledningen; samråd har sålunda i regel ägt rum

i sådana ärenden som avsett den svenska allmänhetens upplysning i frågor

berörande vårt förhållande lill främmande makt. Kvar står dock, att styrelsen

instruktionsenligt varit förhindrad att självständigt fatta beslut i

sådana publicitetsärenden och saknat möjlighet att på clt avgörande sätt

öva inflytande på dessa.

Denna ordning torde väsentligen finna sin förklaring i de allmänna förutsättningar

i organisatoriskt hänseende, från vilka statsmakterna utgingo

då styrelsen inrättades. Det gällde att nyskapa så litet som möjligt, att i

möjligaste mån begränsa kostnaderna. Styrelsen uppbyggdes på grundval

av den förut existerande Statens informationsbyrå, vars arbetsuppgifter

huvudsakligen lågo på den inåtriktade informationens samt krispropagandans

områden, och det som egentligen bort utgöra kärnan i den nya institutionen.

nämligen utrikesdepartementets pressbyrå, ställdes relativt fristående

vid dess sida; vid sistnämnda anordning torde man dock även lia

vägletts av uppfattningen att den utrikespolitiska informationen mäste ske

genom ett organ, som genom sin placering ägde möjlighet att följa handläggningen

av de utrikespolitiska ärendena. Styrelsens förbindelser med

övriga departement och med myndigheterna blcvo ej föremål för någon

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 233.

principiell reglering utan lämnades i huvudsak åt den utformning som

praxis kunde giva.

Informationsstyrelsen vill icke fördölja, att de organisatoriska svagheter

som här antytts kommit att utgöra en allvarlig belastning i styrelsens arbete,

vilken ej sällan vållar väsentligt avbräck i de bästa bemödanden.

Decentralisationen och frånvaron av ständig kontakt med regeringen och

departementen medföra, att styrelsen ej alltid själv är väl informerad och

mången gång saknar den närmare insikt i regeringens intentioner, som

erfordras för ett riktigt bedömande av informationsspörsmålen. Under nu

rådande arbetsförhållanden kommer styrelsen ofta i efterhand, har sällan

möjlighet att taga initiativ och får i många fall icke tillfälle att taga upp

framkommande frågor i annan mån än dessa blivit föremål för behandling

i pressen eller aktualiserats genom hänvändelser till styrelsen eller dess

underlydande organ. En sådan informationstjänst måste alltid komma

att lida av ett handikap, och om, såsom ofta varit fallet, en från allmänhetens

synpunkt lång tid förflyter mellan frågans aktualisering och dess

klarläggande, kommer lätt den först spridda felaktiga uppläggningen att

vinna tilltro. Den efterföljande upplysningsverksamheten har då stora

svårigheter att bortarbeta felaktiga föreställningar. Härtill kommer, att

saknaden av en verkligt auktoritativ ställning ej sällan tvingar styrelsen

att i publicitetsärenden föra vidlyftiga och tidsödande förhandlingar, ur

vilka det för offentliggörande avsedda meddelandet måhända slutligen

framkommer söm en ur informationssynpunkt mindre lycklig kompromissprodukt.

Den organisatoriska splittringen leder stundom också till kompetenskonflikter

mellan de olika informationsorganen, till föga gagn för

den gemensamma uppgiften.

Såsom resultat av sin kritik ha motionärerna understrukit nödvändigheten

av att giva informationsväsendet en mera auktoritativ ställning, därvid dess

position i förvaltningen borde stärkas och verksamheten vid sin inordning

i administrationen borde placeras så centralt, att dess chef själv finge överblick

och tillgång till alla informationer. För sin del kan styrelsen, såsom

redan av det anförda lärer framgå, förbehållslöst ansluta sig till dessa grundsatser.

Vanskligare är att taga ställning till de konkreta reformförslag som

motionärerna i detta sammanhang skisserat. Styrelsen anser sig emellertid

böra på denna punkt framföra vissa principiella synpunkter.

Styrelsen är av den uppfattningen, att för närvarande det förnämsta hindret

för strävandena att ernå tillfyllestgörande snabbhet och säkerhet i informationsarbetet

ligger däri att informationsväsendet saknar direkt anknytning

till regeringen. Det ligger i sakens natur, att man från departementens

sida ■—- vare sig fråga är om utrikesdepartementet, folkhushållningsdepartementet

eller något annat av dem — är benägen att på informationsspörsmålen

anlägga »facksynpunkter», vilka ej alltid innebära tillräckligt beaktande

av offentlighetsintresset. Därest informationsväsendet erhölle en självständig,

omedelbart i regeringen förankrad position skulle detta, enligt vad styrelsen

anser vara av erfarenheten bekräftat, sätta informationsledningen i

stånd att på ett verksammare sätt än nu är möjligt hävda de synpunkter den

har att bevaka. Det skulle vara av stort värde, att tillfälle sålunda bereddes

informationsledningen att inom regeringen följa de ärenden, vari information

till allmänheten kan komma i fråga, och där från början sätta sig in i

dessa samt direkt få del av de åsikter och önskemål, som framföras inom

regeringen. Den tidsutdräkt som nu ofta framkallar misstro skulle säkerligen

i många fall kunna förminskas, om informationsledningen redan vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

11

den förberedande behandlingen vöre underkunnig om tillämnade åtgärder

och samtidigt med dessas utformning kunde planera den informationsverksamhet

som i varje särskilt fall visar sig erforderlig och lämplig. Tvivelsutan

skulle därmed möjlighet erbjuda sig för informationsorganet att självt

taga initiativ till klarläggande inom områden, där enligt vad erfarenheten

utvisar rykten och ofördelaktig opinionsbildning lätteligen uppkomma, örn

icke en upplysande verksamhet i tid sätter in. Genom en dylik omedelbar

anknytning till regeringen skulle, kort sagt, för informationsväsendet i dess

helhet skapas en enhetlig ledning, vilken tillika vore väl initierad och besutte

erforderlig auktoritet, allt grundläggande villkor för att en verkligt effektiv

upplysningstjänst skall kunna åstadkommas.

Ur de synpunkter som här angivits skulle den mest rationella lösningen

av problemet vara att inrätta ett särskilt departement för informationsärendena,

vari såväl informationsstyrelsen som utrikesdepartementets pressbyrå

uppginge och som även hade att utöva högsta ledningen av den militära informationstjänsten.

Ett så vittutseende projekt lärer emellertid för närvarande

knappast kunna förverkligas. De framförda önskemålen torde i stället

åtminstone tills vidare kunna tillgodoses genom att informationsväsendet

i sin helhet underställdes ett konsultativt statsråd, som jämlikt § 5 regeringsformen

bemyndigades att i respektive departementschefers ställe handlägga

ärenden rörande den av krisförhållandena betingade informationsverksamheten

och alltså skulle lia att inom regeringen svara för denna verksamhets

olika grenar, oberoende av deras departemental förläggning. För

en sådan anordning synas inga praktiska hinder möta, helst densamma icke

torde behöva draga med sig några avsevärda förändringar i den nuvarande

förvaltningsorganisationen.

Då det konsultativa statsrådet naturligen endast skulle kunna ägna sig åt

informationsfrågorna i stort och särskilt finge till uppgift att hävda informationssynpunkterna

inom regeringen, torde det visa sig erforderligt att till

hans förfogande ställa en särskild tjänsteman, förslagsvis med statssekreterares

tjänsteställning, på vilken det skulle ankomma att svara för den omedelbara

kontakten med riksdagen och departementen ävensom med de krisorgan

samt övriga verk och institutioner, som ha att tillhandahålla informationsmaterialet.

Såsom arbetsorgan åt det konsultativa statsrådet torde informationsstyrelsen

böra fungera, antingen så att styrelsen i huvudsak bibehålies vid sin

nuvarande ställning och organisation, eller ock så att den inordnas i Kungl.

Maj:ts kansli såsom ett »statsrådets informationskansli» med den förutnämnde

statssekreteraren som närmaste chef. Även enligt det först berörda

alternativet kunde eventuellt den nya statssekreterartjänsten förenas med

chefskapet över informationsstyrelsen.

Informationsstyrelsen — resp. »informationskansliet» — komme sålunda

att fungera som ett slags clearingorgan för de olika institutioner som nu ombesörja

information av skilda slag, och dessa institutioner skulle i huvudsak

själva fortfarande utöva sin för allmänheten avsedda upplysningsverksamhet.

Informationsväsendet skulle enligt detta system i vad det gäller ledningen

centraliseras, men i vad det gäller verkställigheten förbliva decentraliserat.

En sådan samverkan mellan de olika informationsorganen under en

direkt hos regexängen förlagd ledning bör enligt styrelsens uppfattning

kunna giva informationsverksamheten erforderlig fasthet, utan att kräva

den stora administrativa omorganisation som upprättandet av ett nytt departement

.skulle innebära.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 233.

Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas frågan örn den

ställning utrikesdepartementets pressbyrå skall intaga. Tydligt är, att pressbyrån

beträffande vissa arbetsuppgifter även i fortsättningen måste bibehållas

vid sin nuvarande ställning i förhållande till departementschefen. Vad

angår informationsverksamheten inom landet lärer däremot — med hänsyn

till den väsentliga betydelse för denna verksamhet, som de utrikespolitiska

frågorna äga — pressbyrån böra inordnas under det konsultativa statsrådets

ledning. Det säger sig för övrigt självt, att detta statsråds relation till utrikesledningen

måste av skäl, som nyss antytts, bliva synnerligen intim.

Enligt informationsstyrelsens mening skulle en reformering av informationsväsendet

efter de riktlinjer som här angivits vara ägnad att, utan stora

kostnader och genomgripande organisatoriska förändringar, i görligaste mån

undanröja de svagheter som för närvarande vidlåda detsamma. Styrelsen

vill alltså för sin del förorda att en sådan reform utan dröjsmål genomföres.

Därest under rådande förhållanden även detta förslag skulle anses föra alltför

långt, skulle man måhända vilja söka vinna vissa fördelar genom mera

begränsade åtgärder. Det kunde sålunda synas möjligt att på den nuvarande

organisationens grund bereda informationsstyrelsens ledning en sådan ställning

inom Kungl. Maj:ts kansli, att den sattes i stånd att därstädes och hos

vederbörande myndigheter bättre bevaka och självständigt föra fram den

offentliga informationens synpunkter och intressen. Det är dock styrelsens

bestämda uppfattning, att en dylik anordning icke skulle visa sig tillräcklig

för att tillförsäkra informationsledningen den enhetlighet och den auktoritet,

som utgöra förutsättningar för en effektiv upplysningstjänst.

Angående vid detta ärendes handläggning inom styrelsen avgivet särskilt

yttrande hänvisas till bifogat protokollsutdrag.

Stockholm den 16 april 1943.

STATENS INFORMATIONSSTYRELSE.

SVEN TUNBERG.

Carl Romberg.

Per G. Andreen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

13

Protokoll fört vid sammanträde med Statens

informationsstyrelse in pleno den

16 april 1943.

Närvarande: ordföranden professor Tunberg;

v. ordföranden expeditionschefen Romberg;

övriga ledamöter: byråchefen Thorsing, översten Björck och

direktören Hugo;

tillkallade tjänstemän: avdelningscheferna Ekblad och Walles,

chefen för folkberedskapssektionen

Lund samt t. f. avdelningschefen

Frychius.

§ 1.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 5 mars 1943 anbefallt styrelsen att

avgiva och till statsutskottet överlämna yttrande över en inom andra kammaren

av herrar S. Andersson i Göteborg och T. Nilsson i Stockholm väckt

motion (II: 3) angående förbättrande av informationsverksamheten, beslöt

styrelsen yttrande i ärendet (se registratur).

Byråchefen Thorsing yttrade:

»Den förnämsta uppgiften för den särskilda informationsverksamhet, som

statsmakterna under de med det pågående kriget förbundna utomordentliga

förhållandena befunnit böra utövas, är uppenbarligen att skänka den svenska

allmänheten en klar uppfattning om huvudlinjen i den av regering och

riksdag fastställda politiken och motiven för denna. I en demokratisk stat

såsom den svenska innebär denna uppgift ingalunda att undertrycka kritik,

som tvärtom får anses vara en förutsättning för en sådan stats livskraft. Å

andra sidan äga informationsorganen att söka förekomma opinionsbildning,

som är ägnad att motverka den fastställda politikens syften. I detta arbete

torde de verksammaste medlen vara en objektiv och så allsidig upplysning

som möjligt. Då denna icke gärna kan begränsas allenast till det egna landets

medborgare, måste den ske under hänsynstagande till yttervärlden och

följderna för landets förhållande till främmande makter. De svårigheter,

som härvid uppkomma i en stat som valt neutralitetens väg, äro sådana, att

de knappast kunna övervinnas utan att i vissa lägen det ena eller andra

intresset skjutes åt sidan. Valet kan med andra ord stå mellan att lämna

upplysning eller att vedervåga ett av landets medborgare erkänt nationellt

intresse. Detta synes mig icke ha till fullo beaktats av motionärerna, medan

ett sådant erkännande torde få anses vara underförstått i informationsstyrelsens

yttrande med dess bestämda förordande av informationsledningens

förläggning till statsrådet. Det torde också få anses vara oundgängligt,

att i för den nationella politiken viktiga informationsärenden avgörandet förlägges

dit, där avvägningen mellan allmänhetens behov av upplysning och

hänsynen till vårt förhållande till främmande makter rimligen borde bäst

kunna ske.

För att säkerställa denna regeringens befattning med informationsärendena

synes det mig knappast nödvändigt att informationsväsendet i sin helhet

underställes ett konsultativt statsråd.

Vad informationsstyrelsen framför allt velat vinna är emellertid ett effektivare

tillgodoseende av de synpunkter, den har att bevaka, och den fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 233.

håller i sitt yttrande betydelsen av att informationsledningen sättes i stånd

att på ett tidigt stadium förbereda den upplysningsverksamhet, som är erforderlig

i samband med olika regeringsåtgärder. Härför erfordras, anser

styrelsen, att informationsledningen äger möjlighet att inom regeringen följa

de ärenden, vari information till allmänheten kan komma i fråga. Otvivelaktigt

skulle ett statsråd som till gagnet örn också icke till namnet vore »informationsminister»

vara bättre i stånd att leda informationsverksamheten

än en myndighet, som först på ett senare stadium erhåller kännedom om

uppkommande ärenden av betydelse för informationsverksamheten. Även

övriga av styrelsen anförda skäl för en sådan anordning synas mig vara

mycket vägande, och att jag icke ansett mig kunna biträda förslaget beror

främst på att tidpunkten för dess genomförande förefaller mig vara passerad.

Jag är sålunda icke övertygad örn att vad som på längre sikt skulle

kunna vinnas berättigar en åtgärd, vilken under den tid omläggningen måste

kräva, skulle vålla osäkerhet och måhända desorganisation.

Det kan vidare icke förbises, att den mångfald av ärenden, som under nu

rådande förhållanden tarva informationsledningens beaktande, är så stor,

att man måste ifrågasätta om ens en ledamot av regeringen med föreslaget

särskilt uppdrag skulle i erforderlig grad kunna ägna uppmärksamhet åt

alla viktiga spörsmål. Med den centrala roll som utrikesärendena för närvarande

spela och för åtskillig tid framåt komma att spela i upplysningsverksamheten,

måste det sålunda förutsättas, att vederbörande konsultativa

statsråd är i tillfälle att följa handläggningen av så gott som varje större

utrikespolitiskt ärende, och detsamma gäller beträffande en stor del av försvars-

och folkförsörjningsärendena. Även ett särskilt för informationsärendena

ansvarigt statsråd skulle därför icke kunna undgå att i mycket

hög grad bli beroende av sina fackkollegers inom regeringen bedömande av

offentlighetskravens betydelse. Därtill kommer att en arbetsordning som

skulle göra varje särskilt informationsärende beroende av ett statsråds handläggning

och beslut, knappast kan vara ändamålsenligt och väl heller icke

ifrågasättes av informationsstyrelsen. I alla de, ur nationell synpunkt,

mindre betydande frågor det kan gälla torde informationsorganen som hittills

få att från vederbörligt fackhåll inhämta erforderliga sakuppgifter och

med berörda myndigheter samråda om lämpliga åtgärder i publicitetshänseende.

Begås härvidlag något fel överflyttas ansvaret på »informationsministern»

utan att denne haft möjlighet att leda ärendets handläggning.

Medan jag sålunda instämmer i det centrala i informationsstyrelsens yttrande,

nämligen framhävandet av informationssynpunkternas betydelse, och

till fullo beaktar behovet av en fastare ordning inom informationsväsendet,

ställer jag mig tveksam inför förslaget om informationsärendenas sammanförande

under ett konsultativt statsråd. Framför allt förefaller det mig, att

då tanken på en särskild »informationsminister» redan på ett långt tidigare

stadium under det pågående kriget utföll negativt, den knappast kan anses

motsvara ett så angeläget behov nu.

Däremot synas åtskilliga åtgärder av mindre omfattande karaktär kunna

vidtagas för att åstadkomma en större enhetlighet inom informationsväsendet

samt bättre möjligheter för dess ledning att förskaffa sig erforderlig

sakupplysning och större inflytande på publicitetsärendenas avgörande.

Sålunda vore otvivelaktigt något vunnet om informationsstyrelsens ledning

beredes tillfälle att i alla viktigare ärenden, där fråga om information

till allmänheten kan uppkomma, i tid förskaffa sig sakkännedom örn dessa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

15

och yttra sig om deras handläggning i publicitetsavseende. I sådant syfte

samt överhuvud för att befrämja vederbörligt beaktande av informationskraven

kan det vidare ifrågasättas om icke, såsom en motsvarighet till utrikesdepartementets

pressbyrå, inom övriga departement och myndigheter

en tjänsteman i ledande ställning borde förordnas att bevaka dylika frågor

för att i tid fästa informationsstyrelsens uppmärksamhet på dem och möjliggöra

samråd om lämpliga åtgärder för offentliggörande. Även andra

anordningar kunna övervägas, såsom att med vederbörande civila och

militära myndigheter överenskomma örn det smidigaste och bästa sättet

för samråd i och handläggning av publicitetsärenden. Härigenom skulle

man kunna hoppas uppnå en ordning som förhindrar onödiga omgångar

eller kompetenskonflikter, vilka äro ägnade att inverka fördröjande på

ärendenas handläggning. Sålunda får utrikesdepartementets pressbyrå ofta

emottaga förfrågningar i ämnen, beträffande vilka sakkännedomen är att

söka utanför det egna departementet. För dess del vore mycket vunnet

med ett mera allmänt beaktande av informationssynpunkterna från de

olika myndigheternas sida och en livligare kommunikation av upplysningar.

Framför allt är det av vikt, att sakkunniga myndigheter icke hänvisa förfrågningar

till de olika informationsorganen utan att övertyga sig om, att

dessa äga erforderlig kännedom om den sak det gäller.»

Justerat:

Sven Tunberg.

In fidem:

Per G. Andreen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:454 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1943/44 a1 i texten