Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943!44 till polisradioväsendet.

1943-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:94, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943!44 till polisradioväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 94.

1

Nr 94.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående anslag för budgetåret 1943!44 till polisradioväsendet.

(3:e avd.)

I propositionen nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 5 mars 1943, föreslagit

riksdagen att till Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Genom beslut den 25 april 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt polismästaren

E. Fontell, byrådirektören A. S. Lemoine, polismästaren A. K. E. Ros och

statspolisintendenten G. Å. L. Thulin att i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet

verkställa undersökning rörande de erfarenheter, som vunnits

av de radioanläggningar, vilka anskaffats för polisens behov i vissa städer,

samt att på grundval härav verkställa kompletterande undersökningar rörande

möjligheterna att åstadkomma enhetlighet och samordning vid det fortsatta

anskaffandet av radioanläggningar för rikets polisväsen. De sakkunniga avgåvo

den 5 november 1942 betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet

i riket (statens off. utredn. 1942:51).

En anläggning för polisradio består dels av en fast station eller huvudstation

och dels av särskilda, i bilar installerade radiostationer, de senare på

fackspråket kallade rörliga stationer. I sin enklaste form utgöres den fasta

stationen av en sändaranläggning och de rörliga stationerna av mottagningsapparater.

Ett dylikt system medgiver kommunikation allenast från den fasta

stationen till radiobilarna men däremot icke i motsatt riktning. I ett fullt utbyggt

polisradiosystem består apparaturen vid de skilda stationerna av såväl

sändare som mottagare. Dubbelsidig kommunikation kan därvid upprätthållas

mellan huvudstationen och radiobilarna. Även bilarna inbördes kunna i viss

utsträckning stå i omedelbar förbindelse med varandra.

De nuvarande polisradioanläggningarna för telefoni karakteriseras därav,

att de i regel äro anordnade enligt det s. k. amplitudmoduleringssystemet

(AM-systemet), varmed i korthet förstås, att moduleringen av talet åstadkommes

genom vissa förändringar av radiovågornas amplituder. Under de

senaste åren har i Amerikas förenta stater ett nytt system för talmoduleringen,

kallat det frekvensmodulerade systemet (FM-systemet), utexperimenterats

och tagits i bruk. Enligt detta system sker talets modulering genom för

Bihang till riksdagens protokoll 1949. ti sami. Nr 94—95.

ont 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 94.

ändringar av den utsända frekvensen. På de sakkunnigas föranstaltande har

FM-systemet provats med avseende å sin lämplighet för polisradioändamål.

De sakkunniga uttala, att såsom resultat av de i olika avseenden företagna

undersökningarna framgått, att FM-systemet vore AM-systemet avgjort överlägset

för polisradiobruk samt att överlägsenheten främst bestode däri, att

FM-systemet besutte ökad störningsfrihet och väsentligt ökad räckvidd —

intill 60 kilometer mot AM-systemets cirka 20 kilometer — på ultrakorta

vågor.

Tillstånd att för polisändamål inrätta och nyttja radioanläggningar ha meddelats

polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro,

Borås, Katrineholm och Varberg. Giltighetstiden för dessa tillstånd utlöper

i flertalet fall först med utgången av år 1949.

En redogörelse för sakkunnigutredningens innehåll i fråga örn polisradion

i Sverige, dess betydelse och behovet av samordning av densamma återfinnes

i propositionen å sid. 3—7.

Beträffande de sakkunnigas förslag till samordning hänvisas till departementschefens

nedan intagna anförande i ämnet och propositionen sid. 7—9.

Genomförandet av samordningen skulle enligt sakkunnigförslaget vara

knutet till förfarandet vid tillståndsgivningen. Detta betyder att härunder skulle

fastställas, huruvida en anläggning skulle ingå i samorganisationen, och att tillstånd

till sådan anläggning icke skulle beviljas annorledes än under villkor,

att anläggningen utfördes på det sätt som betingades av samordningen. De

villkor, som borde föreskrivas för de samordnade anläggningarna, vore dels

att anläggningarna skulle anordnas enligt FM-systemet och vara så inrättade,

att de kunde anslutas till riksnätet, och dels att anläggningarnas apparatur

skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de vid de sakkunnigas

betänkande fogade anvisningarna. Därest särskilt lokalnät skulle finnas,

borde föreskrift därom jämväl meddelas. Genom att på detta sätt uppställa

samorganisationen såsom förutsättning för tillståndsgivningen, tryggades

samordningsplanens genomförande i formell bemärkelse.

För säkerställandet av samordningsplanens praktiska förverkligande erfordrades

enligt de sakkunnigas mening, att en fortlöpande kontroll anordnades

över att polisradioorganisationens utbyggnad skedde i enlighet med

de riktlinjer, som vore grundläggande för planen. Denna verksamhet borde

omhänderhavas av statspolisintendenten såsom företrädare för samordningsintresset.

Kontrollen kunde lämpligast åvägabringas därigenom, att statspolisintendenten

bereddes tillfälle yttra sig över tillståndsansökningarna.

De sakkunniga förutsatte, att de olika spörsmål, som uppstode vid samordningsplanens

tillämpning i de skilda fallen, komme att avhandlas mellan de

lokala polismyndigheterna och statspolisintendenten, varigenom planens förverkligande

komme att underlättas. Sedan tillstånd beviljats, skulle statspolisintendenten,

därest särskilt lokalnät skulle finnas, bestämma vilken av

lokalvåglängderna som skulle begagnas för detta nät.

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser — efter

hörande av, som regel, vederbörande landsfogde och emellanåt andra polis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 94.

3

chefer, kommunala myndigheter m. fl. — chefen för försvarsstaben, telegrafstyrelsen,

statskontoret, luftskyddsinspektionen, statens kriminaltekniska anstalt,

säkerhetschefen, 1939 års polisutredning, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt

föreningarna Sveriges polismästare, Sveriges stadsfiskal och Sveriges landsfiskaler.

En redogörelse för innehållet i utlåtandena återfinnes i propositionen

å sid. 13—15.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

I sin redogörelse för polisradions betydelse uttala de sakkunniga, att

denna främst består däri, att radion i hög grad vidgar möjligheterna att praktiskt

utnyttja bilen i polisens tjänst. Enär statspolisen i stor omfattning

är utrustad med bilar, finna de sakkunniga, att radion kan bliva ett synnerligen

värdefullt hjälpmedel inom statspolisverksamheten. R idare framhålla

de sakkunniga, att det för lokalpolisen framstår som en angelägenhet av särskild

vikt, att risken för störningar mellan närliggande anläggningar förebygges.

Med hänsyn till båda dessa förhållanden och även, ur synpunkten

av polisradions ändamålsenliga utveckling i sin helhet föreslå de sakkunniga,

att en samordning av polisradioorganisationen, i den mån denna är av betydelse

för tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse, skall

åvägabringas. Förslaget innebär en allmän planläggning av organisationen

efter vissa enhetliga grundlinjer. De samordnade anläggningarna skola sålunda

vara inrättade enligt FM-systemet och utrustade för anslutning till det

s. k. riksnätet, avsett huvudsakligen för statspolisen. Därest statspolisens

och lokalpolisens radiotrafik utan hinder kan ombesörjas på samma nät, skallriksnätet

kunna begagnas jämväl av lokalpolisen. Å orter, dar gemensamt

nät icke lämpligen kan användas, skall lokalpolisens trafik försiggå å särskilt

lokalnät. Till förhindrande av störningar skola närliggande lokalnät tilldelas

skilda våglängder. Främst för säkerställandet av att för samordningen ändamålsenlig

apparatur kommer till användning föreslå de sakkunniga, att

apparaturen skall i viss utsträckning standardiseras. Samordningsplanen skall

enligt sakkunnigförslaget genomföras på det sätt, att Kungl. Majit vid meddelande

av tillstånd till anläggningarna föreskriver de villkor som betingas

av samordningen. Statspolisintendenten skall övervaka, att polisradionätets

utbyggande sker i enlighet med planen, och hans yttrande skall därför inhämtas

över tillståndsansökningarna.

I likhet med de sakkunniga finner jag ur olika synpunkter — främst för

tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse — angeläget, att

polisradioväsendet i riket samordnas. Av de sakkunniga föreslagna riktlinjer

för samordningens genomförande synas ändamålsenliga. Även örn, såsom ett

flertal remissmyndigheter göra gällande, en omedelbar utbyggnad och samordning

av polisradion skulle vara av stor betydelse icke endast för polisväsendet

utan även för andra förvaltningsgrenar, kan jag med hänsyn till de

ekonomiska konsekvenserna icke förorda, att sådana åtgärder vidtagas. Samordningen

synes böra genomföras successivt i den mån nu befintliga anläggningar

ombyggas eller nya anläggningar komma till utförande. Det avsvenska

stadsförbundet väckta spörsmålet om rätt för kommun att bibehålla

egen lokal anläggning efter utgången av gällande tillståndsperiod torde böra

bedömas med hänsyn till vid denna tidpunkt föreliggande förhållanden. Då

anordnande av polisradio är beroende av kommunernas eget initiativ och sålunda

icke möjligt att på förhand beräkna, kan någon detaljerad plan för organisationens

lokala utbyggnad icke på förhand upprättas. Vad av de sakkunniga

och av vissa över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter anförts örn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 94.

utnyttjande av polisradioanläggningarna inom andra förvaltningsområden än

polisväsendet — främst luftskyddet och övriga grenar av hemortsförsvaret

— föranleder intet annat yttrande från min sida än att detta i största möjliga

utsträckning bör ske och att frågan härom får upptagas till behandling i

varje särskilt fall. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

har jag kommit till den uppfattningen, att tillståndsgivningen omedelbart

bör omläggas efter de linjer för samordningsplanens genomförande, som

av de sakkunniga föreslagits.

Yad härefter angår de ekonomiska betingelserna för samordningsplanens

förverkligande anföra de sakkunniga huvudsakligen följande. Anläggningskostnaderna

för de fasta stationerna inom samorganisationen böra i princip

lika fördelas mellan staten och kommunerna. Avsteg från denna regel kan

emellertid befinnas påkallat av omständigheterna i det särskilda fallet. Säranordningar,

som kunna behövas för statspolisen eller lokalpolisen, skola bekostas

av den för vilkens räkning de utföras. Statens del av kostnaderna

skall utgå i form av statsbidrag. För statsbidragets tillgodonjutande skola

vissa villkor föreskrivas, avsedda att säkerställa syftet med statsbidraget. Av

dessa villkor må här nämnas skyldigheten för kommunen att vidkännas de

av anläggningen betingade underhålls- och driftkostnaderna. De sakkunniga

framhålla, att radioutrustningen till bilarna naturligen bör anskaffas av statspolisen

för sig och av den lokala polisen för sig.

De sakkunnigas förslag till fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna

för polisradioväsendets utbyggnad och samordning finner jag väl avvägt

och förordar, att statsbidrag tills vidare skall utgå i enlighet med förslaget.

Att ur statsbidragssynpunkt giva de polisdistrikt, som redan anordnat

polisradio enligt det äldre AM-systemet, någon särställning finner jag för närvarande

icke påkallat. Emellertid kan det framdeles visa sig erforderligt att,

såsom ordningspolisintendenten i Stockholm föreslagit, i de största polisdistrikten

anordnas särskilda fasta anläggningar för statspolisen och för lokalpolisen.

Beträffande förslaget att med statsbidraget skall förbindas villkoret,

att kommunen skall vidkännas kostnaderna för anläggningens underhåll och

drift, vill jag framhålla, att statsbidraget till anläggningskostnaden synes hava

bestämts på ett för kommunerna så förmånligt sätt, att underhålls- och driftkostnaderna

skäligen böra helt bestridas av kommunen.

För lämnande under nästföljande budgetår av statsbidrag enligt angivna

grunder till kostnaderna för sådana fasta anläggningar, som befinnas böra

ingå i samordningsplanen, beräknar jag ett belopp av 30,000 kronor vara erforderligt.

Hinder synes icke böra möta mot att tilldela kommun bidrag för

redan under innevarande budgetår enligt FM-systemet utförd anläggning.

Medel synas jämväl böra beräknas för anskaffande av ett antal rörliga anläggningar

för sådana statspolisavdelningars bilar, inom vilkas verksamhetsområden

till riksnätet anslutna fasta anläggningar komma till utförande. För

vinnande av erfarenhet rörande radions användbarhet inom statspolisverksainheten

synas fem rörliga anläggningar under nästföljande budgetår vara tillfyllest.

Då varje sådan anläggning betingar ett pris av 4,000 kronor, kommer

kostnaden för denna anskaffning att uppgå till 20,000 kronor. För ifrågavarande

båda ändamål erforderligt belopp — tillhopa sålunda 50,000 kronor —

bör anvisas såsom reservationsanslag under rubriken Statspolisorganisationen:

Polisradioväsendet. Från anslaget synes något mindre belopp böra kunna

ställas till statspolisintendentens förfogande för anlitande av teknisk sakkunskap

vid prövning av ansökningarna örn tillstånd till polisradioanläggningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ,94.

5

I likhet med departementschefen finner utskottet den föreliggande utredningen

giva vid handen, att det främst för tillgodoseende av statspolisens

behov av radioförbindelse är angeläget, att polisradioväsendet i riket samordnas.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna har detta icke ansetts

böra ske genom en omedelbar utbyggnad. I stället föreslås, att samordningen

genomföres successivt i den mån nu befintliga anläggningar ombyggas eller

nya komma till utförande, vilket utskottet för sin del finner välbetänkt.

Till kommunernas utgifter för anläggning av de fasta stationerna skall

staten enligt förslaget bidraga med i princip halva beloppet, men avsteg från

denna grundsats förutses kunna bliva påkallade av omständigheterna i de

särskilda fallen. Såsom villkor för bidragets åtnjutande skulle föreskrivas

bland annat, att kommunen vidkännes de av anläggningen betingade underhålls-

och driftkostnaderna.

Medelsbehovet för statsbidrag till fasta anläggningar beräknas till 30,000

kronor. Härutöver beräknas 20,000 kronor erforderliga för anskaffande av

fem rörliga anläggningar till vissa statspolisavdelningars bilar. Från anslaget

förutsättes något mindre belopp skola kunna ställas till statspolisintendentens

förfogande för anlitande av teknisk sakkunskap vid prövning av ansökningar

om tillstånd till polisradioanläggningar.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad i nu berörda avseenden

anförts och föreslagits, får hemställa,

att riksdagen må till S t a tsp o lis or g ari isa ilonen: Polisradioväsendet

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet liava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström,

Sven Larsson, Heiding, Magnusson och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i

Stockholm, Svensson i Grönvik, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Isacsson, Hansson

i Rubbestad, Holmdahl, Mårtensson, fru Alvén och herr Barnekow.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till polisradioväsendet. a1 i texten