Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande rundradiorörelsen.

1943-05-04 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:98, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande rundradiorörelsen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 98.

Nr 98.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande

rundradiorörelsen.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 17)

av herr H. Nordenson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 18)

av herr O. Holmdahl m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla dels om en snabb och allsidig utredning örn rundradiorörelsen,

dess framtidslinjer och aktuella behov, däribland införande av

dubbelprogram, effektivisering av kortvågssändning och anordnande av trådradio,

ävensom de spörsmål rörande större tilldelning åt Radiotjänst av licensmedlen,

som kunna uppstå i samband härmed, dels ock att resultatet av

denna utredning skyndsamt framlägges för prövning av riksdagen.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen I: 17.

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

telegrafstyrelsen och aktiebolaget radiotjänst avgivit yttranden, vilka

fogas som bilagor till utskottets utlåtande (Bilagorna A och B).

Beträffande licensmedlens förvaltning och fördelning under tioårsperioden

1932—1941 får utskottet hänvisa till nedanstående ur motionerna hämtade

tabell, kompletterad med numera tillgängliga siffror för år 1942:

År

Licens-

inkomster

Radiotjänsts

tilldelning

Kostnader för

den tekn. orga- sationen

Reserverade

medel hos

tel.-styr.

Till staten i

överlämnat

brutto

1932

1931!

1934

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

Summa

5,911,460

6,483,468

7,134,020

8,019,340

9,115,260

10,370,825

11,739,058

13,150,840

14,384,983

15,260,858

16,058,450

1.780.000

1,829,230

1,987,048

2,398,560

2,640,249

3,031,863

3,516,207

3,727,803

3,679,995

3,953,478

4.030.000

1,936,815

2,028,040

2,269,568

2,695,080

2,852,429

3,173,639

3,867,237

4,171,318

4,758,720

4,248,769

4,702,669

394,734

419.560

419.560

434,100

451,280

560,208

857,122

987,866

1,125,841

599,667

598,895

1,799,9)1

2,206,638

2,457,844

2,491,600

3,171,302

3,605,115

3,498,492

4,263,853

4,820,427

6,458,944

6,726,886

117,628,562 | 32,574,433 | 36,704,284

6,848,833

41,501,012

Radiolicensantalet, som den 31 december 1942 uppgick till 1,628,072, hade

den 31 mars 1943 ökat till 1,657,712 eller alltså med 29,640.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr DS.

7

Aktiebolaget radiotjänsts verksamhet torde, såsom motionärerna framhålla,

i stort sett vara förtjänt av allmänt erkännande. Även under krigsåren,

då sändningstiden blivit begränsad på grund av att telegrafstyrelsen

haft knapphet på reservlager av sändarrör, synes bolaget ha förstått att på

ett tillfredsställande sätt förmedla den särskilda upplysningsverksamhet, som

tidsläget och dess föranstaltningar orsakat. Det kan dock ej förnekas, att

dessa nya programuppgifter förorsakat en trängsel under den mest avlyssnade

sändningstiden, som icke varit till fördel för radions väsentliga uppgifter

i underhållningssyfte och i folkbildningens och det kulturella livets

tjänst.

Med hänsyn till de klagomål rörande kortvågssändningarnas effekt, som

ofta framförts av utlandssvenskar och av svenskar, som på grund av avspärrningen

kommit att kvarstanna i utlandet, anser sig utskottet böra understryka

det synnerligen angelägna i att denna betydelsefulla kontakt med våra

landsmän i fjärran länder upprätthålles med radions hjälp i önskvärd utsträckning

och med tillfredsställande effektivitet. Även den direkt till utlandet

riktade upplysningsverksamhet, som det ligger i vårt lands intresse att

bedriva, förutsätter nu liksom i framtiden avsevärt förbättrade sändningsresurser.

Motionärernas utredningskrav tar emellertid främst sikte på framtiden. Av

de yttranden, som aktiebolaget radiotjänst och telegrafstyrelsen på statsutskottets

begäran avgivit, framgår, att radioverksamheten väntas få väsentligt

vidgade arbetsuppgifter på många områden. Utskottet hänvisar till dessa

yttranden och konstaterar, att bolagets skrivelse i huvudsak innebär ett starkt

understrykande av de principiella riktlinjer och de praktiska påpekanden och

önskemål, som motionärerna gjort. Utskottet finner det också klarlagt, att

radions möjligheter att i olika avseenden verka som en kulturfaktor för hela

det svenska folket, ännu icke äro tillnärmelsevis utnyttjade, och att fredstiden,

med dess många nya problem, även kommer att ställa radion inför ytterligare

synnerligen betydelsefulla uppgifter. Landsortens och landsbygdens

önskemål och behov i kulturellt hänseende äro, i den mån de kunna tillgodoses

med radions medverkan, ännu långt ifrån uppfyllda. Utskottet, som redan

givit uttryck åt denna åsikt i sitt utlåtande nr 115 till 1935 års riksdag,

finner det angeläget att åter uttala, att rundradion härvidlag bör sättas i stånd

att bättre än hittills lämna verksamt stöd.

De mångsidiga uppgifter i allmänhetens tjänst, som radion borde kunna

deltaga i, synes utskottet påkalla, att representanter ej endast för lyssnarna

utan även för olika religiösa, kulturella, .sociala och fackliga intressen beredas

tillfälle att framföra sina synpunkter vid utformningen av de framtida riktlinjerna

för radioverksamhetens utveckling. Radioverksamheten är i eminent

grad en hela folkets angelägenhet, och uppdragandet av riktlinjerna för densamma

bör därför, enligt utskottets mening, icke förbehållas ett ämbetsverk

och ett statligt bolag. En auktoritativ och allsidig utredning under statens

medverkan synes, såsom motionärerna föreslagit, redan av dessa anledningar

vara påkallad.

UtikoUtt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 98.

Utskottet har också — med beaktande av den utredning om licensmedlens

fördelning som motionärerna lämnat — uppmärksammat de ekonomiska

spörsmål, som uppställa sig i samband med radioverksamhetens ideella uppgifter.

I remissyttrandena lia olika önskvärda utvecklingslinjer antytts såväl beträffande

programtjänsten som den tekniska utbyggnaden för dubbelprogram,

trådradio och kortvågssändning ävensom beträffande det av såväl

telegrafstyrelsen som aktiebolaget radiotjänst understrukna önskemålet om

ett radions eget hus. Det är därvid enligt utskottets mening nödvändigt, att

erforderlig sparsamhet iakttages.

Tillfredsställandet av dessa berättigade önskemål till lyssnarnas fromma

måste anses vara en angelägen uppgift särskilt då de ekonomiska förutsättningarna

i form av inflytande licensmedel torde skapa förutsättningarna därför.

I det utredningsuppdrag, varom motionärerna hemställt, bör enligt utskottets

förmenande inga planläggning på lång sikt av radioverksamhetens

utbyggnad inom ramen för tillgängliga licensmedel och med hänsynstagande

lill saväl lyssnarnas intressen som de statsfinansiella förutsättningarna.

Avsaknaden av ekonomisk planläggning för rundradions framtid slinjer innebär

en svaghet, som kan medföra risker för att svensk rundradio i fortsättningen

icke skall kunna hållas i nivå med utvecklingens krav. Det av motionärerna

papekade förhållandet, att Finland för sina kortvågssändningar förfogar

över en station med avsevärt starkare effekt än vad .svensk radio förmår

prestera, synes i detta sammanhang icke kunna undgå uppmärksamhet.

Det förefaller som om utvecklingen på denna punkt redan gått vårt iand förbi

med bekanta konsekvenser i fråga om våra möjligheter att göra oss gällande

i utlandssändningar på längre avstånd.

Med hänsyn till de många olösta ekonomiska, tekniska och kulturella

problem, som äro förknippade nied svensk rundradios verksamhet, hemställer

utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 17 och II: 18

må hos Kungl. Majit anhålla örn en snabb och allsidig utredning

samt örn förslag rörande rundradion, dess aktuella

behov och riktlinjerna för dess framtida verksamhet.

Stockholm den 4 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 96.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

9

Reservation

av herrar Joli. Nilsson i Malmö, Gränebo, Heiding, Magnusson, Eriksson

i Stockholm, Svensson i Grönvik, Lindberg i Umeå, Hansson i Rubbestad,

Andersson i Malmö, Åkerström och Barnekoiv, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I förevarande motioner påtalas den stora anpart av radiolicensinkomsterna,

som inlevereras till statskassan. Motionärerna anse visserligen, att »det

icke torde finnas fullgoda skäl» att nu taga upp frågan om en sänkning av

licensavgiften, men de hålla å andra sidan före att licensbetalarnas medel

böra i större utsträckning komma radioverksamheten tillgodo. I detta avseende

rikta motionärerna uppmärksamheten på spörsmålen örn dubbelprograin,

förbättrad kortvågsutsändning och trådradio. Till dessa önskemål kunna

enligt utskottets mening tvivelsutan fogas vissa andra såsom exempelvis

ökad utsändningstid och ytterligare utvidgning av det lokala stationsnätet

så att utsändningarna kunna följas med mindre kostnadsdragande mottagare,

överhuvud kräver frågan om möjligheterna att kunna nedbringa lyssnarnas

kostnader för apparatanskaffningen ökad uppmärksamhet.

De principiella betänkligheter, som motionärerna framfört mot rundradions

anlitande som skattekälla, torde under normala förhållanden rätt allmänt

delas. Även andra områden av statens affärsverksamhet ha dock under

sista årens starka ansvällning av statsutgifterna måst tagas i anspråk

som skattekällor. Det ligger nära till hands att i detta avseende särskilt erinra

om att telefonavgifterna — vilka i likhet med radiolicensavgifterna inflyta

genom telegrafverket — på sista tiden av budgetära skäl måst höjas.

Vad angår radiolicensavgiften uppgick denna, såsom i motionerna även framhålles,

ursprungligen till 12 kronor, vilket belopp år 1926 sänktes till 10

kronor.

Då i motionerna under hänvisning till de rikligt inflytande licensmcdlen

framföres krav på en utvidgning av radioverksamheten till nya områden

med förstärkning av både dess permanent och tillfälligt anställda krafter må

erinras, att dessa krav stå i strid mot de sparsamhetssträvanden. som i övrigt

för närvarande måste göra sig gällande i all offentlig verksamhet.

Den i stort sett lyckosamma utveckling, som den svenska rundradion undergått,

bör självfallet ej få undanskymma kraven på ett fortsatt arbete för att

kunna uppnå förbättringar i de utsända programmens sammansättning, innehåll

och framförande liksom ock en högre fulländning av de tekniska anläggningarna,

allt under iakttagande av ekonomisk varsamhet. Av de införskaffade

utlåtandena framgår emellertid, att såväl telegrafstyrelsen som aktiebolaget

radiotjänst i sitt arbete söker tillämpa dylika synpunkter. Med

hänsyn härtill kan utskottet ej för närvarande anse tillräckliga skäl föreligga

för en särskild framställning från riksdagen i dessa avseenden. Utskottet får

alltså hemställa,

att motionerna I: 17 och II: 18 ej må av riksdagen bifallas.

»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 98.

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom kommunikationsdepartementets skrivelse den 22 januari 1943 anbefalld

att till riksdagens statsutskott, efter aktiebolaget radiotjänsts hörande,

skyndsamt avgiva yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena

inom första kammaren, nr 17, och den andra inom andra kammaren, nr 18,

angående en snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen, dess framtidslinjer

och aktuella behov, får telegrafstyrelsen härmed anföra följande.

Telegrafstyrelsen vill då först hänvisa till bifogade, från aktiebolaget radiotjänst

inhämtade yttrande över motionen, vari närmare utvecklas bolagets

synpunkter på rundradions programuppgifter såväl under nuvarande tid som

den tid, vilken följer närmast efter kriget. Till vad som däri anförts kan

telegrafstyrelsen i huvudsak ansluta sig.

Beträffande den efter krigsutbrottet inskränkta sändningstiden vill telegrafstyrelsen

meddela, att densamma betingas av bland annat de försvårade

importmöjligheterna av sändarrör, som manat till den största försiktighet vid

hushållningen med tillgängliga reservtillgångar. Bolaget har rörande kortvågssändningar

över Motala-sändarna framhållit, att specialutsändningarna,

avsedda för utlandet, borde avsevärt utökas, så att man genom upprepning

av programmen på olika tider och olika våglängder kunde erhålla en något

bättre garanti för acceptabla avlyssningsmöjligheter i olika delar av världen.

Denna fråga sammanhänger med här ovan berörda svårigheter att erhålla

sändarrör och likaledes med vad nedan i annat sammanhang sägs beträffande

möjligheterna att uppföra direktiva antenner.

Innan telegrafstyrelsen ingår på en behandling av de tekniska spörsmål,

sorn sammanhänga med de av motionärerna såsom särskilt aktuella angivna

frågorna rörande dubbelprogram, förbättrad kortvågsutsändning och trådradio,

vill styrelsen icke underlåta att helt allmänt framhålla, att utvecklingen

av den svenska rundradions tekniska resurser givetvis icke kunnat

undgå att röna inflytande av krigsförhållandena och allt vad med dessa äger

sammanhang. Dels har styrelsen av statsfinansiella skäl måst ålägga sig en

stark begränsning vid äskandet av medel till nyanläggningar, och dels lia

beslutade arbeten antingen stoppats eller försenats både genom att den inhemska

industrien varit starkt belastad med nödvändigare beställningar och

genom att möjligheterna till import helt eller delvis avskurits.

Sålunda har den vidare utbyggnaden av det svenska sändarstationsnätet,

vars sista enhet tillkom i december 1939 med ibruktagandet av Falu nya

100 kilowatt station, hittills icke kunat fullföljas. Bland de arbeten, som

eljest stodo på dagordningen vid tiden för krigsutbrottet, må nämnas utbyggnad

av rundradiostationerna i Göteborg och Sundsvall till 100 kilowatt samt

fortsatt modernisering och i samband därmed statens övertagande av flera av

de små privata lundradiostationerna.

Styrelsen övergår så till de tekniska spörsmål, som sammanhänga med

frågan örn dubbelprogram.

Då det i motionen talas om dubbelprogram, förstår styrelsen därmed tvenne

samtidiga program, som kunna avlyssnas med samma hörbarhet på vai-je

plats, och icke två olika program, som var för sig samtidigt gå ut över på

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98-

11

skilda plaiser belägna sändarstationer. I gränsområdena mellan tvä stationer

kunna visserligen dessa höras lika bra, men detta gäller för en mycket

liten procent av lyssnarna. Sålunda skulle exempelvis ett program över

Stockholm och ett annat samtidigt över Motala för det helt övervägande antalet

lyssnare inom stationernas avlyssningsområden fortfarande betyda endast

en programmöjlighet.

Genomförandet av ett dubbelprogram i detta ords egentliga bemärkelse

skulle därför kräva en dubblering av befintliga rundradiosändare på långvågs-

och mellanvågsbanden, vilket icke låter sig göra, då Sverige enligt de

internationella överenskommelserna icke förfogar över våglängder härför.

Skulle överhuvud taget några sådana lia funnits tillgängliga, borde de enligt

styrelsens åsikt i första hand lia använts för att förbättra mottagningen

inom de områden av Sverige, där mottagningsförhållandena för det nuvarande,

enda svenska rundradioprogrammet tyvärr ännu lämna åtskilligt

övrigt att önska.

Vad beträffar stationer på kortvåg, så lia dessa sin egentliga användning

för internationell kommunikation över långa distanser. Kortvågsstationernas

ytterst begränsade lokala räckvidd och deras utpräglade fjärrverkan gör

dem olämpliga att använda för att förse vårt eget land med rundradio. Kortvågens

lämplighet speciellt för långa distanser i samband med vårt lands

stora geografiska utsträckning skulle visserligen kunna ge en anvisning på

möjligheten att med en kortvågssändare uppställd exempelvis i det sydliga

Sverige nå lyssnare i övre Norrland och omvänt med ett andra program.

Dessa stationer skulle dock icke bliva hörbara i de stora mellanliggande områdena

av riket. Vidare är kortvågsmottagning som bekant i särskilt hög grad

beroende av en mängd komplicerade faktorer, såsom årstid, tid på dygnet

m. m. Mottagningen blir därför mycket ojämn såväl till ljudstyrka sorn

kvalitet och skulle säkerligen icke komma att motsvara lyssnarnas anspråk

på kontinuerlig god mottagning. För övrigt är även inom kortvågsområdet

våglängdsträngseln synnerligen framträdande.

I Amerika bär numera ett nytt system för rundradiosändning börjat användas,

varvid i .stället för hittills uteslutande använd »amplitudmodulering»

nyttjas s. k. »frekvensmodulering». Dessa stationer sända på våglängder under

10 meter och hava en begränsad räckvidd. Detta jämte modu kringssystemet

gör att våglängdsfrågan här praktiskt taget icke bereder några svårigheter.

Frekvensmodulering har föreslagits för den nya polisradion i

Sverige. Emellertid kräver systemet särskilda mottagningsanordningar, vilka

lyssnarna måste anskaffa. Telegrafstyrelsen är icke i tillfälle lämna exakta

kostnadsuppgifter å dessa, men man torde kunna utgå ifrån att en god mottagaranordning

för frekvensmodulerade vågor knappast kan erhållas under

400—500 kronor. Då rörantalet och därmed strömförbrukningen närmar sig

det dubbla jämfört med nuvarande mottagare av genomsnittstyp för amplitudmodulering,

kunna apparaterna för frekvensmodulering ej lämpligen drivas

nied lokalbatterier. Även örn tekniskt sett en lösning av frågan örn dubbelprogram

genom användning av frekvensmodulerade stationer är möjlig, torde

emellertid de ekonomiska förutsättningarna knappast vara för handen

med hänsyn till de stora kostnaderna på lyssnarsidan, enär en övergång till

frekvensmodulering skulle förutsätta anskaffandet av speciella mottagningsanordningar,

sorn för en stor del av landets radiolyssnare skulle innebära

oöverkomliga penningutlägg, vartill skulle komma dubbla de nuvarande

driftkostnaderna för mottagarna. För avlyssning av amplitudmodulerade

program — svenska eller utländska — måste dessutom de vanliga mottagningsapparaterna

bibehållas.

Det har redan länge stått klart för telegrafstyrelsen, att frågan örn dub
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 98.

beiprogram förr eller senare skulle komma att aktualiseras och att därför

nya vägar måste sökas för distributionen av radioprogrammen. Sålunda lia

för detta ändamål och för att söka möjlighet att komplettera det trådlösa

nätet olika system för programöverföring per tråd prövats, varvid det högfrekventa

trådradiosyslemet befunnits vara det ur olika synpunkter fördelaktigaste.

Systemet innebär, att programmet överföres till lyssnarna från en på närmaste

telefonstation uppställd sändar- eller förstärkaranläggning, som utsänder

en modulerad högfrekvent bärvåg på metalliska ledningar i stället för

genom rymden såsom vid det trådlösa systemet. För telefonabonnenter användes

därvid telefonledningen. Vid telefonapparaten uppsättes en filteranordning,

där en vanlig rörmottagare kan anslutas. Det blir därigenom möjligt

att mottaga den högfrekventa utsändningen utan att detta inkräktar på

ledningens samtidiga användning för telefonändamål. För radiolyssnare, som

icke äro telefonabonnenter, kan trådradioanslutning ordnas med ledning antingen

från närmaste telefonstation eller telefonabonnent eller annan punkt,

där trådradio finnes tillgänglig. Sådan anslutning kan ske utan att telefonhemligheten

äventyras.

På ett trådradionät kan framföras 2 eller 3 radioprogram samtidigt, och

lyssnaren har endast att med sin mottagare välja det önskade programmet

på samma sätt som man väljer mellan olika stationer vid vanlig trådlös

mottagning. Det större avståndet mellan de våglängder, som kunna användas

för exempelvis tre program i trådradiosystemet, medger en kvalitativt bättre

överföring än vid den trådlösa överföringen med dess trängsel i våglängdshänseende

mellan radiostationerna.

Den högfrekventa trådradion medför alltså den stora fördelen, att radiolyssnarna

kunna använda sina nuvarande rörmottagare, och den ger en

i stort sett störningslri mottagning. Möjligheten till trådlös mottagning från

utlandet med samma apparat kvarstår därvid obeskuren.

Det har från militärt håll framhållits, att det med hänsyn till rikets försvar

måste anses vara av väsentlig betydelse, att rundradioutsändningen i

framtiden i största möjliga utsträckning sker medelst trådradio. Utsändningarna

över ett trådradionät giva ingen möjlighet till flygares orientering

(radiopejling), och utsändningarna höras icke utom landets gränser.

Efter därom gjord framställning bemyndigade Kungl. Majit genom beslut

den 8 april 1938 telegrafstyrelsen att för verkställande av försök rörande högfrekvent

trådradiodistribution taga i anspråk ett belopp av 150,000 kronor,

varpå styrelsen installerat försöksanläggningar på ett antal platser i landet

för anslutning av telefonabonnenter. Försöksresultaten lia varit goda. Så

snart nödiga konstruktionsarbeten för trådradions anpassning till våra telefonnät

hunnit utföras, ansåg styrelsen tiden vara mogen för försök i större

skala. Emellertid hade det statsfinansiella läget blivit sådant, att telegrafstyrelsen

icke fann sig böra framlägga förslag härom. Styrelsen upptog dock

i skrivelse den 29 november 1940 till statssekreteraren i kommunikationsdepartementet

angående de anslagsäskanden — utöver de av telegrafstyrelsen

i riksdagspetita för budgetåret 1941/42 upptagna — som styrelsen skulle förorda,

därest icke särskilda av rådande förhållanden eljest betingade besparingskrav

skulle anläggas å spörsmålet, bland annat påbörjandet av anläggningar

för högfrekvent trådradiodistribution för möjliggörande av dubbelprogram

— i första hand i Stockholm. Göteborg och Malmö — för ett belopp

av 2,000.000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

13

I remissvar till chefen för kommunikationsdepartementet den 16 mars

1943 i anledning av en framställning från Konungens befallningshavande i

Gotlands län om upprättandet av en sändarstation på Gotland har telegrafstyrelsen

lämnat förslag till ordnandet av rundradioförhållandena på Gotland

i huvudsak enligt trådradiosystemet, vilken anläggning är avsedd att bliva en

försöksanläggning i större skala.

Såsom framgår av vad ovan anförts, är det enligt styrelsens mening på

teknikens nuvarande ståndpunkt icke möjligt att på ett ekonomiskt tillfredsställande

sätt lösa frågan örn landets förseende med fullgod mottagning av

ett program och med dubbelprogram på annat sätt än medelst trådradio.

Detta är emellertid en lösning på mycket lång sikt och av en betydande

ekonomisk räckvidd.

Styrelsen beräknar sålunda kostnaden för endast 18,000 radiolyssnare på

Gotland till ungefär 1,800,000 kronor eller genomsnittligt cirka 100 kronor

per lyssnare. För lyssnare, som äro telefonabonnenter, beräknas kostnaden

till 60 kronor med motsvarande högre tal för de övriga lyssnarna. Underhållskostnaderna

och kostnad för programledning från fastlandet beräknas

till 150,000 kronor per år eller cirka 8 kronor per lyssnare.

Beträffande Gotland — där anläggningen som nämnts bör betraktas såsom

en försöksanläggning — har styrelsen, utan att därmed ha velat taga

ställning till framtida taxefrågor, föreslagit, att trådradioanslutning för telefonabonnenterna

skulle medgivas utan annan kostnad för dem än radiolicensavgiften

men att icke-telefonabonnenter dessutom skulle hyra erforderliga

ledningar till närmaste anslutningspunkt å trådradionätet. Beträffande

hyresavgiftens storlek och sättet för dess beräknande har styrelsen för

avsikt att senare lämna förslag.

För landets nuvarande lyssnarantal —- 1,650,000 — skulle detta betyda,

i den mån Gotlands-förhållandena äro tillämpliga på riket i övrigt, en anläggningskostnad

av 165 miljoner kronor. Siffran kan vid första påseende

synas avskräckande. Till jämförelse kan nämnas, att landets nuvarande bestånd

av radiomottagare i inköp säkerligen representerar åtminstone dubbla

detta värde. Man torde kunna antaga, att detta bestånd omsättes under

en tidrymd av ett tiolal år. När trådradionätet utbygges, komma helt säkert

speciella mottagare i marknaden, avsedda enbart för mottagning av programmen

från trådradionätet. Dessa apparater komma att ställa sig i samma

prisklass som s. k. lokalmottagare, som endast kunna användas för mottagning

av den lokala stationen. Det har tidigare talats om »folkmottagaren»,

en standardiserad, prisbillig mottagare för hela folket. En sådan är endast

tänkbar, om fältstyrkan från sändarstationerna är tillräckligt hög över hela

landet. Vid trådradiosystemet erhålles vid varje anslutning praktiskt taget

sådan tillräcklig fältstyrka, och folkmottagaren kan genom trådradiosystemets

införande bliva en verklighet.

Även örn det skulle visa sig att den utbyggnad av trådradionätet, som behövs

för att förbättra mottagningsmöjligheterna för de delar av Sverige,

där mottagningen är mindre god, kan ske inom ramen för den nuvarande

licensavgiften, blir en tilläggsavgift nödvändig, då trådradionätet utbygges

för att möjliggöra utsändandet av mer än ett program inom övriga delar av

landet. De kapitalutlägg, som staten behöver göra, skola förräntas och amorteras.

Dessutom skola förutom nuvarande driftkostnader de nya för trådradionätet

täckas, vartill komma de ökade kostnaderna för programverksamheten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 98.

De två befintliga kortvågssändarna för rundradio i Motala om 12—15

kilowatt lia hittills under kriget till största delen måst användas för att upprätthålla

Sveriges utländska telegrafförbindelser. Först helt nyligen ha, sedan

nya telegrafisändare levererats och tagits i bruk, de båda sändarna återbördats

till rundradion.

En förbättring av dessa sändares hörbarhet skulle kunnat ske, om kriget

icke varit, genom deras placering i Skåne, vars sydligare läge i och för sig

skulle lia medfört stora fördelar och där större möjligheter än i Motala till

utbyggnad av flera direktiva antenner skulle vara för handen. Enbart effektbeloppet

säger ingenting om en kortvågsstations hörbarhet, vilken är avhängig

jämväl av stationens geografiska belägenhet, antennsystem och möjligheten

att anpassa våglängderna efter årstid och tid på dygnet. Uppenbart

är emellertid, att sändare med än större effekt än de nuvarande stationernas

skulle innebära ökade möjligheter att göra sig gällande i eterkriget, och telegrafstyrelsen

är beredd att, så snart statsmakterna anvisat erforderliga medel

för anskaffande av kraftigare kortvågssändare, gå i författning därom.

Vad slutligen angår det nya radiohuset, är tillkomsten av ett sådant givetvis

för närvarande önskvärd och för framtiden nödvändig. Såsom aktiebolaget

radiotjänsts styrelse anfört, arbetas sedan flera år med skisser till detsamma,

varvid erfarenheterna på studioteknikens område fortlöpande tillvaratagas.

I sin skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 26 januari

1940 har telegrafstyrelsen angivit huset såsom lämpligt beredskapsarbete,

och i skrivelse till Djurgårdskommissionen den 17 juni 1942 har styrelsen

framhållit önskvärdheten ur statens synpunkt att detsamma förlägges till

visst angivet område i närheten av Gustav Adolfskyrkan pä Ladugårdsgärde.

Att under nuvarande förhållanden påyrka husets byggande, för vilket kostnaderna

nu röra sig om storleksordningen 10 miljoner kronor, tomtvärdet

oberäknat, har telegrafstyrelsen ansett uteslutet, men dess uppförande så

snart tidsläget det medgiver är ett krav, som för varje år blir alltmer oavvisligt.

I sitt yttrande har aktiebolaget radiotjänst ifrågasatt, huruvida den utredning,

som motionerna avse, verkligen kunde vara av behovet påkallad

efter den redogörelse för förhållandena, som bolaget lämnat i vad avser programverksamheten.

Telegrafstyrelsen har här redogjort för vad som i motionernas

syfte kan ernås på radioteknikens nuvarande ståndpunkt och med

beaktande av de ekonomiska synpunkterna i nuvarande tidsläge och tillåter

sig likaledes ifrågasätta, huruvida den begärda snabba utredningen härutöver

kan föra frågan framåt.

Stockholm den 16 mars 1943.

Kungl, telegrafstyrelsen

HÅKAN STERKY

Seth Ljungqvist

Ernst Magnusson

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

15

Bilaga B.

Aktiebolaget radiotjänsts yttrande över motioner i riksdagen angående en

snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen, dess framtidslinjer oell

aktuella behov.

Den utredning angående rundradiorörelsen, varom motionärerna hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit mätte anhålla, avser dels att klarlägga

rundradions aktuella behov, dels att uppdraga linjerna för den framtida

utvecklingen.

Radiotjänsts styrelse önskar först yttra sig om de aktuella behoven och

anser sig härvid att börja med böra erinra om den framställning örn ökad

tilldelning av licensmedel, som styrelsen gjorde i april 1942. I sin motivering

för sådan ökad tilldelning anförde styrelsen bl. a. följande:

»Det torde ligga i det allmännas intresse, att radioverksamheten, som under

krisen fått nya betydelsefulla uppgifter att fylla, kan upprätthållas i

minst samma utsträckning som nu och att programmens allmänna standard

åtminstone icke undergår någon förändring till det sämre. Den ovanliga

framgång och snabba utveckling, som varit utmärkande för den svenska

rundradiorörelsen och som sedan ett par år tillbaka fört Sverige till främsta

platsen i Europa i fråga om licensantal per tusen invånare, måste anses innebära

en viss förpliktelse. Den stora allmänhet, som lojalt betalar sin radiolicens,

kan icke utan fog under normala tider göra anspråk på att den utveckling

av radion, vilken den själv varit med örn att skapa, kan fortgå och

sätta spår i en utvidgad sändningstid och en förbättring av programmen.

Även örn det nuvarande krisläget nied nödvändighet begränsar expansionsmöjligheterna,

är det angeläget, att allmänhetens intresse för radion vidmakthålles

och att licensbetalaren har intrycket av att radion kan, trots tidsomständigheterna,

tillmötesgå kraven på omväxlande och värdefulla program.

»

Styrelsens framställning gick ut på att Radiotjänst som för sin verksamhet

av licensmedel erhöll ett belopp motsvarande kr 3: 10 per licens och år

för upp till högst 1,300,000 licenser, måtte från och med 1 januari 1943 utbekomma

ett belopp motsvarande kr 3: 10 per licens för hela medellicenstalet

under året. Detta var 1942 1,605,000. Denna framställning, som gjordes

till Telegrafstyrelsen, vidarebefordrade denna styrelse till Kungl. Majit med

sin tillstyrkan. Kungl. Majit biföll så lill vida framställningen, att Radiotjänsts

medelstilldelning från och med 1 januari 1943 utgår med kr 3: 10

per licens för upp till högst 1,500,000 licenser, vilket för 1943 innebär en ökning

av kr. 620,000.

En stor del av detta belopp går till sådan dyrtidskompensation, som Radiotjänst

icke kunnat undgå att lämna såväl de medverkande som sin egen personal,

och till andra av dyrtiden framkallade ökningar av drifts - och underhållskostnader.

». • -*»]

Den ökade medelstilldelningen har därjämte bl. a. givit Radiotjänst möjlighet

att genomföra en nyorganisation av de fasta orkestrarna. Denna, som

skall träda i funktion vid höstsäsongens början och draga en årlig merkostnad

av c:a kr. 60,000, innebär, att de olika orkestrarna i högre grad än vad

som hittills varit möjligt sammansättas med tanke på viss för varje orkester

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 08.

speciell repertoar (allvarlig musik, underhållningsnmsik och dansmusik) samt

att orkestrarna erhålla såväl en riktigare avvägning mellan olika instrumentgrupper

som för radions speciella behov lämpligare numerärer. Denna omorganisation

är även ett led i arbetet på underhållningsprogrammens allmänna

förbättring.

Genom den ökade tilldelningen har det vidare blivit möjligt för Radiotjänst

att träffa avtal med Kungl. Teatern angående utvidgat samarbete. Försök

kommer att under de närmaste säsongerna göras med utsändning av ett

antal för radio särskilt tillrättalagda operor, varigenom avses att bland lyssnarna

skapa vidgad förståelse och ökat intresse för operakonsten.

Även på andra områden har programledningen kunnat förbereda eller

åstadkomma en höjning av programmens kvalitet. En viss höjning av gager - na till författare och medverkande har genomförts och härigenom har i något

ökad utsträckning särskilt värdefulla och önskvärda krafter kunnat engageras.

En viss omorganisation av teateravdelningen har, på förslag av en

inom styrelsen under åren 1941—1942 arbetande rationaliseringskommitté,

ägt rum i syfte alt skapa förutsättningar för en noggrannare bearbetning av

särskilt kabaretmaterialet. För föredrag och andra upplysande program ha

nya former utexperimenterats för att stimulera lyssnarnas intresse; även för

denna verksamhet ha ökade medel behövts.

Det är såsom motionärerna framhålla av vikt att radion förfogar över tillräckliga

ekonomiska resurser för att i allt större utsträckning kunna engagera

de yppersta krafterna i svenskt kulturliv. Vidare är det, vilket även

nämnes i motionen, av betydelse att rundradions medelstillgång är av sådan

storlek, att den tillåter experiment och prövning av nya vägar och metoder.

Detta är desto viktigare som radion icke kan bygga på en långvarig

fast tradition utan ständigt måste förnya sina arbetsformer. Det konstnärliga

och tekniska förberedelsearbete, vilket utgör förutsättningen för ett kvalitativt

gott programresultat, kräver även ökade möjligheter i form av särskilt

utbildad personal, lokaler och tekniska anordningar.

Såsom framgår av Radiotjänsts ovan citerade skrivelse äro emellertid Radiotjänsts

aktuella behov också av kvantitativ art, så till vida som de kräva

en utvidgad sändningstid. Sedan krigsutbrottet 1939 lia av olika anledningar

avsevärda inskränkningar i sändningstiden måst äga rum. Enär rundradion

under nuvarande förhållanden har en framträdande uppgift att fylla, då det

gäller vägledande och upplysande propaganda, har dess redan beskurna sändningstid

alltmera måst tagas i anspråk för i samarbete med vederbörande

statliga myndigheter anordnade program rörande försvar, folkförsörjning,

folkberedskap o. s. v. Samtidigt som sändningstiden minskat ha sålunda nya

av krigstiden betingade uppgifter tillkommit, vilka förhållanden haft till

följd, att bl. a. en del programinslag av underhållningskaraktär måst minskas;

ej minst ha inskränkningarna drabbat de allvarligare musikprogrammen.

Förhållandet är så mycket mera att beklaga, som det i allvarstider som

dessa måste vara av särskild vikt, att befolkningen genom god underhållning

kan skänkas den rekreation och uppbyggelse, som kontakt med god konst —

detta uttryck taget i vidsträckt bemärkelse — alltid innebär. Särskilt visar

det sig vara förenat med stora svårigheter att med den förkortade kvällssändningstiden

kunna tillmötesgå berättigade intressen av olika slag hos radions

mycket differentierade publik. Sådana kvällar, då exempelvis radioteatern

ger en längre föreställning på 1 1/2 timme, t. ex. ett drama av Shakespeare,

Strindberg eller Kaj Munk, återstår av den ur de flesta lyssnarnas synpunkt

bästa sändningstiden endast en timme för andra programinslag, konstnärlig

musik och lättare underhållningsmusik, föredrag, reportage o. s. v.

Radiotjänsts närmaste aktuella behov måste sålunda anses vara att pro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

17

gramtiden, så snart de tekniska förutsättningarna härför föreligga, utökas

åtminstone till den tid, som disponerades före krigsutbrottet 1939. Från 1

januari 1943 bär söndagens sändningstid utsträckts med 15 minuter, vilket

redan underlättar möjligheterna att anordna fylligare lantbruksföredrag.

Den ökning av Radiotjänsts medelstilldelning, som en återgång till förkrigstidens

sändningstid kräver, belöper sig till en relativt ringa summa.

Styrelsen hyser den uppfattningen, att det är till fördel för riksprogrammet,

att de medverkande komma från olika delar av landet, och en särskild

sektion har under år 1942 bildais, avsedd att omhänderha dessa frågor. För

att möjliggöra ett riksprogram med inslag från bela landet erfordras bl. a.

anskaffandet av programombud och sludiolokaler på ett flertal platser. Det

synes icke styrelsen möjligt att genomföra ett sådant projekt i hela den omfattning,

som 1933 års rundradioutredning ansåg vara ett framtidsmål, utan

att ökade medel kunna få disponeras även härför.

Styrelsen önskar framhålla, att det viktigaste i rundradioverksamheten är

och allt framgent måste anses vara det som i vidsträckt bemärkelse är underhållande.

Denna radioprogrammets uppgift har i överenskommelsen mellan

Telegrafstyrelsen och Radiotjänst uttryckts på följande sätt:

»Rundradioprogrammen, vilka skola vara av växlande art och skänka god

förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens

intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig

nivå, och vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet.»

Radiotjänsts styrelse övergår härefter till alt i anslutning till av motionärerna

framförda synpunkter redogöra för de krav, som enligt styrelsens uppfattning

komma att ställas på rundradion efter kriget.

Efter krigets slut torde kraftiga insatser av rundradion komma att behövas.

Örn förhållandena då är det givetvis vanskligt att nu uttala sig, men under

det labila tillstånd, sorn med all sannolikhet konuner att under lång lid

råda i världen, måste rundradion i ökad omfattning tagas i anspråk för nationella

och säkerligen även internationella uppgifter; bl. a. måste radion lia

möjligheter att sörja för en snabb och tillförlitlig orientering från olika aktuella

delar av världen. Fara föreligger förr eller senare för en ekonomisk

kris med ty åtföljande allmän åtstramning, varigenom — särskilt för de

mindre bemedlade — möjligheterna till avspänning, förströelse och upplysning

i olika hänseenden avsevärt kunna minskas. I ett sådant läge blir det av

särskild vikt, att rundradion är beredd att bjuda god underhållning i omväxlande

former och i ökad omfattning samt vederhäftig, lättillgänglig och

aktuell upplysning. Då därjämte sannolikt nya tekniska resurser efter kriget

komma att stå radion till buds, får man för elterkrigsåren motse hastigt

inträdande krav på en vittomfattande expansion. Radiotjänst har redan vidtagit

vissa åtgärder för alt möta sådana krav, och det är nödvändigt att medel

stå till förfogande för ett fortsatt arbete på en dylik beredskap.

Som ett betydelsefullt led i efterkrigsårens återuppbyggnadsarbete ingår

en omfattande upplysningsverksamhet, icke minst i sociala frågor. Effektiviteten

av denna upplysningsverksamhet beror säkerligen i hög grad av det

sätt, på vilket rundradion här kan göra sin insats. Radiotjänst prövar sedan

längre tid olika metoder att behandla dessa frågor, och har vid dylika programs

utformning genom expertkommittéer och på annat sätt hållit kontakt

med sakkunskapen på området. Grundlinjerna för detta arbete lia hl. a. diskuterats

av den tidigare nämnda rationaliseringskommittén.

Den intensifiering och den rationalisering av vårt näringsliv, som bli nödvändiga

efter kriget, komma också all kräva speciell upplysningsverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 19''i3. G sami. Nr 96—!>S. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 98.

Ett i förhållande till programtiden betydande utrymme har i åtskilliga år

ägnats dessa frågor; för framtiden måste man dock räkna med ökade behov.

Med dessa två exempel har radions kommande behov beträffande upplysningsprogram

vidrörts. Härtill kommer radions förut framhållna lika väsentliga

uppgift att sprida värdig och god underhållning i olika former. Trots det

ovan skildrade arbete, som hittills nedlagts härpå, krävas ökade ansträngningar

och möjligheter för att göra underhållningsprogrammen kvalitativt

bättre och för att finna de för rundradion mest lämpade formerna för desamma.

Detta gäller t. ex. det stora antal program, vilka kunna rubriceras

såsom lättare underhållning, samt barn- och ungdomsprogrammen, vilkas betydelse

torde komma att ständigt ökas.

Radiotjänsts styrelse vill med tanke på den nödvändiga expansion, som här

till vissa delar skisserats, kraftigt understryka vad motionärerna framhållit,

nämligen att »radioverksamheten måste ständigt vara vaken och mottaglig

för nya impulser och äga tillräckliga personliga och ekonomiska resurser

för att fylla de ökade krav, som ställas på densamma». Styrelsen, som icke

minst under krigsåren ansett sig böra strängt hushålla med de medel, som av

Kungl. Maj:t ställts till radiotjänsts förfogande, och som understundom måst

föra en väl restriktiv utgiftspolitik, delar till fullo motionärernas åsikt att en

för långt driven sparsamhet kan bli missriktad. Styrelsen anser sig emellertid

i detta sammanhang böra vitsorda att den under de gångna åren i stort

sett av Kungl. Majit tilldelats de medel,'' som den motiverat vara behövliga

för rundradions ändamålsenliga skötsel.

Radions uppgifter lia ökats och komma att alltjämt ökas. Trots att radion

står vid begynnelsen av vad den kan bli, är den redan en hela landet omfattande

kulturinstitution av stor betydelse för samhällslivet. Av primär betydelse

för att rundradion i framtiden skall kunna fylla välgrundade anspråk

på mångsidighet och bättre kunna tillgodose det stora lyssnarklientelets ofta

berättigade krav på varierande innehåll i dagsprogrammet är, som ovan framhållits,

att sändningstiden väsentligt ökas. På längre sikt är det emellertid

icke tillräckligt att endast tiden för det nuvarande programmet ulsträckes.

Därigenom förlänges icke den för stora kategorier av vårt folk värdefullaste

och lättillgängligaste programtiden mellan kl. 19.30 och 22.00. Den enda utökning

av sändningstiden, som på ett effektivt sätt är av betydelse för här

berörda intressen, är införandet av dubbelprogram, d. v. s. att på kvällstid

införa samtidigt utsändning av olika program. Angående de tekniska förutsättningarna

för anordnandet av sådana dubbelprogram tillkommer det Telegrafstyrelsen

och ej Radiotjänsts styrelse att yttra sig. Det är styrelsen bekant

att avsevärda tekniska svårigheter för anordnandet av dubbelprogram förefinnas.

Styrelsen vill dock understryka vikten av att dessa dubbelprogram

komma till stånd så snart de tekniska förutsättningarna härför föreligga.

Radiotjänsts speciella bildningsverksamhet torde i och med att den kan tilldelas

mera värdefull tid i radioprogrammet komma att få en ökad betydelse.

Styrelsen tänker här närmast på de föredragsserier i anslutning till vilka programledningen

utsänder studiebrev eller vid vilkas uppläggning man samarbetar

med korrespondensinstitut. Erfarenheter från de experiment, som

gjorts med en sådan kombinerad radio- och korrespondensundervisning torde

visa, att kurser av detta slag kunna få stor betydelse såväl för skolundervisningen

som för det för de vuxna avsedda bildningsarbetet. Detta gäller såväl

allmänbildande kurser som kurser för olika yrkesgrupper. Styrelsen erinrar

härvid särskilt örn de kombinerade radio- och korrespondenskurser, som

under kriget anordnats angående vårt försvar och angående vår folkförsörjning.

För radions underhållningsprogram innebär dubbelprogrammens införan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9S.

19

de framför allt en rikare variation av musikinslaget i radio. Bl. a. kan härigenom

ökat utrymme beredas för de värdefulla orkestrar, som finnas i landsorten,

varigenom även de nu svåra ekonomiska förhållandena för landsortens

större statsunderstödda orkesterföreningar skulle i viss mån förbättras.

Vidare ökas möjligheterna att utsända operor, kammarmusik, musikbildande

program, att samarbeta med musikcirklarna och sist men icke minst att experimentera

med rena underhållningsprogram av nya typer.

Motionärerna framhålla att det också beträffande våra kortvågsutsändningar

kräves frisk företagaranda, om icke vårt land skall bli efter i utvecklingen.

Radiotjänsts styrelse delar till fullo denna motionärernas uppfattning.

En god kortvågsservice är mycket betydelsefull under nuvarande förhållanden

och blir om möjligt än mer betydelsefull efter kriget. Så länge avspärrningen

varar är det av vikt, att vi genom kortvågsutsändningar kunna nå såväl

våra landsmän i främmande världsdelar som svenska sjömän utanför

spärren. Styrelsen har också med tillfredsställelse mottagit meddelande från

Telegrafstyrelsen, alt då de två nya telegrafisändarna nu tagas i bruk, de för

rundradio avsedda kortvågssändarna, som under de senaste åren avsevärt fått

inskränka sina rundradioutsändningar på grund av telegramtrafiken, nu åter

helt kunna återtaga sina normala uppgifter. Härigenom tillmötesgås av Radiotjänst

framställda önskemål angående kortvågsutsändningarnas utökande,

nämligen att morgonprogrammet kl. 7.45—8.10, programtimmen mellan kl.

12.00 och 13.00 på vardagarna och hela riksprogramtiden efter kl. 17.00 på

vardagskvällarna utsändes på kortvåg parallellt över båda sändarna, och att

förmiddagsprogrammet på sön- och helgdagar också utsändes icke bara på en

utan på två våglängder. Sedan krigsutbrottet har av riksprogrannnet på kortvåg

i regel endast utsänts dagsnyheterna kl. 8.00, 19.00 och 22.00 samt söndagsprogrammet

på en våglängd.

Utom riksprogrannnet utsändes nu särskilda specialprogram, nämligen alla

dagar kl. 2.00—3.00, 16.00—17.00 och 22.15—22.40 samt söndagar kl. 15.00—

16.00. Tiden för dessa specialsändningar borde emellertid avsevärt utökas så

att man genom upprepning av programmen på olika tider och olika våglängder

kunde erhålla en något bättre garanti för acceptabla avlyssningsmöjligheter

i olika delar av världen.

Kortvågsutsändningarna ha emellertid, utom uppgiften att upprätthålla

kontakten mellan hemlandet och utlandssvenskarna, även en annan uppgift,

nämligen den att genom radioutsändningar på olika språk sprida kännedom

örn vårt land och dess förhållanden bland utländska radiolyssnare. Detta sista

slag av sändningar, sorn i begränsad utsträckning förekommer också under

nuvarande förhållanden, torde efter kriget, då de mellanfolkliga förbindelserna

åter skola upptagas, bli av mycket stor betydelse för vårt land.

Radiotjänsts styrelse anser sålunda att det med avseende på de bägge här

omnämnda uppgifterna för radion såsom förmedlare mellan Sverige och

andra länder, är nödvändigt att vi så snart detta är möjligt erhålla kortvågssändare

med tillräcklig effekt för att Sveriges röst skall kunna göra sig hörd

i elern. De nuvarande fylla icke måttet och den svenska rösten riskerar på

många håll att överröstas av övriga länders betydligt starkare sändare.

Skall den utveckling av rundradion, vilken motionärerna angivit och vilken

sammanfaller med de riktlinjer, som varit vägledande för Radiotjänsts

styrelse, kunna förverkligas, måste — såsom motionärerna också framhållit

— erforderliga medel anslås. Radiotjänsts .styrelse har icke möjlighet afl yttra

sig över kostnaderna för den tekniska utbyggnad denna utveckling förutsätter,

men kan, närhelst så erfordras, framlägga ett detaljerat stalförslag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 98.

för den ganska begränsade ökning av programkostnaderna, som ett dubbelprogram

skulle medföra under de första åren.

Styrelsen vill slutligen nämna något om den tilltänkta nybyggnaden för företagets

verksamhet. Planerna ha bearbetats i flera år, men kriget har medfört,

att arbetet med frågans lösning icke kunnat framskrida så som från början

avsetts. De ökade krav på bl. a. utsändningarnas kvantitet och kvalitet,

som rundradiorörelsens utveckling medfört, ha redan nu lett till att Radiotjänst

kommit i ett svårt läge beträffande lokalfrågan. Särskilt gäller detta

ifråga om studiolokaler med därtill hörande utrymmen för teknisk utrustning.

I de av Radiotjänst nu bebodda fastigheterna vid Kungs- och Brunnsgatorna

äro sedan några år tillbaka möjligheter till anordnande av nya studiolokaler

praktiskt taget uteslutna, varför bolaget nödgats regelbundet förlägga

ett mycket omfattande antal program bl. a. till lokaler i Konserthuset

och Musikaliska Akademien. Denna uppdelning av bolagets verksamhet på

ett flertal platser i staden är mycket otillfredsställande ur organisations- och

arbetssynpunkt. Då härtill kommer, att numera ytterligare studioutrymmen

krävas och dessa icke kunna erhållas inom rimligt avstånd från rörelsens

central, mäste styrelsen understryka vikten av att lokalfrågan så snart tidsform

hållandena det medgiva bringas till en rationell lösning genom uppförandet

av en egen byggnad. Detta är icke minst betydelsefullt nied hänsyn till den

väntade expansionen av rundradion.

Motionärernas hemställan innebär, att Kungl. Majit måtte igångsätta en

snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen i de förhållanden, som

här berörts, samt att framlägga resultatet av denna utredning för prövning

av riksdagen.

Radiotjänsts styrelse ifrågasätter, huruvida en utredning av den omfattning,

som av motionen synes framgå, verkligen kan anses vara av behovet påkallad.

Styrelsen anser nämligen, att de förberedande grundlinjer för radioprogrammens

aktuella och framtida expansion, som här sammanfattats, äro

tillräckliga som bas för en utökad programverksamhet; denna måste ständigt

erfarenhetsmässigt omprövas i det dagliga programarbetet, dit tyngdpunkten

för en sådan omprövning rimligtvis måste vara förlagd. Det torde vara lämpligt

att ge Radiotjänsts programledning möjlighet att såsom hitintills skett steg

för steg utveckla sin verksamhet under den nära kontakt med opinionen som

företaget har. Styrelsen erinrar även örn att rundradioverksamheten så sent

som 1933—1935 varit föremål för en allsidig utredning, samt att inom Radiotjänsts

styrelse under åren 1941—1942 arbetat en särskild kommitté, vilken

verkställt en grundlig översyn över verksamheten och rationaliserat densamma.

Därest statsmakterna finna den av motionärerna föreslagna och av Radiotjänsts

styrelse härovan skisserade utvecklingen önskvärd och anslå nödvändiga

medel härför, kan den önskade programutbyggnaden, så snart de

tekniska förutsättningarna föreligga, omedelbart träda i funktion.

Stockholm den 13 mars 1943.

Aktiebolaget Radiotjänst.

GUSTAF REUTERSWÄRD.

Erik Mattsson.

437915. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:209 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning rörande rundradiorörelsen. s. 9 i texten