Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare> vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas m. m.

1943-05-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:99, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare> vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

1

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsverkets

övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande

befattningshavare> vilka vid upphörande av

rådhusrätterna i samma städer komma att indragas

m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 159 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 12 mars

1943, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers

förpliktelser beträffande befattningshavare, vilkas tjänster vid upphörande

av rådhusrätterna i berörda städer komma att indragas m. m.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte

och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte

borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.

Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,

såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan

finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension

till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,

samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd

olägenhet för staden.

Ilo) Ronneby. Borgmästartjänsten i Ronneby, vars invånarantal den 31 december

1941 uppgick till 5,856 personer, är sedan den 27 januari 1936 vakant.

Enligt Kungl. Majits brev den 7 februari 1890 skall rådhusrätten utgöras av,

förutom borgmästaren, två ordinarie rådmän, vilka icke behöva vara lagfarna,

samt en extra rådman. En av de ordinarie rådmanstjänsterna, med vilken

befattningen såsom kronouppbördskassör varit förenad, är sedan den 1 juli

1937 vakant och uppehälles på förordnande. Den andra ordinarie rådmansbefattningen

innehaves av Karl August Frithiof Svensson, som erhållit fullmakt

å tjänsten år 1932. Extra rådman är sedan år 1933 Fredrik Hilmfrid

Abraham Berg. Den förre är född år 1882 och den senare år 1877. Svensson

och Berg voro ursprungligen å sina rådmansbefattningar tillförsäkrade årliga

Bihang till riksdagens protokoll 1943. G sami. Nr 99.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 99.

arvoden å 300 kronor respektive 100 kronor, men hava sagda belopp från och

med den 1 januari 1942 förhöjts till 500 kronor respektive 150 kronor. Å

arvodesbeloppen utgår sedan 1 april 1940 dyrtidstillägg enligt samma grunder,

som gälla för stadens övriga befattningshavare. Svensson har vidare uppburit

viss inkomst av sportler. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering

föreligger icke beträffande någon av nämnda rådmän, och skyldighet

har icke föreskrivits för dem att vid viss ålder avgå från tjänsten.

Staden är belägen inom Medelsta tingslag av den genom Kungl. Maj:ts

brev den 12 juni 1936 nybildade Östra och Medelsta domsaga. Domsagan

hade den 31 december 1941 ett invånarantal av 50,849 personer, varav inom

Medelsta tingslag 28,436 personer. Nämnda tingslag har sitt tingsställe i Ronneby,

varest tingshus finnes. Den 23 oktober 1936 bestämde Kungl. Majit,

att domsagans kansli skulle tillsvidare, i avbidan på slutligt beslut i fråga

örn Ronneby stads förenande i judiciellt avseende med domsagan, vara förlagt

till Ronneby.

På grund av Kungl. Maj :ts beslut den 31 januari 1936 har genom länsstyrelsens

i Blekinge län försorg utredning ägt rum rörande Ronnebys förenande

i judiciellt avseende med angränsande domsaga. Utredningen, som

verkställts jämlikt 3 § ovannämnda lag och särskilt avhandlat de frågor

som angivits i samma paragraf, har enligt länsstyrelsens uppdrag utförts av

borgmästaren i Karlskrona Ebbe Dymling. En redogörelse för utredningen

jämte i anledning därav avgivna utlåtanden har lämnats i propositionen å

sid. 3—7, vartill utskottet hänvisar.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Den i ärendet verkställda utredningen får anses giva vid banden, att därest

statsverket såsom föreslagits övertager staden Ronnebys förpliktelser beträffande

avlöningen till de icke lagfarna rådmän, vilkas tjänster i och med

rådhusrättens upphörande komma att indragas, samt staden medgives rätt

att inträda såsom delägare i tingslagets tillgångar utan att härför erlägga

någon inlösningssumma, den föreslagna föreningen med östra och Medelsta

domsaga icke kommer att medföra ökad ekonomisk börda för staden. De

skäl, som åberopats till stöd för stadens befrielse från skyldighet att utgiva

ersättning till tingslaget, finner jag välgrundade. Genom den vid 1942 års

riksdag genomförda ändringen av 5 § lagen den 17 juni 1932 om stads och

landsbygds förenande i judiciellt avseende föreligger numera möjlighet för

Kungl. Majit att vid förordnande om rådhusrätts upphörande medgiva stad

befrielse från inlösningsskyldighet varom här är fråga. Denna möjlighet anser

jag böra i förevarande fall begagnas. Det är nämligen ett allmänt intresse,

särskilt med hänsyn till den förestående rättegångsreformen, att den egna

jurisdiktionen i städer av så ringa storlek som Ronneby, så snart tillfälle därtill

gives, bringas att upphöra.

I ärendet har ifrågasatts att låta med den föreslagna föreningen tills vidare

anstå. Länsstyrelsen, som i sitt i ärendet först avgivna utlåtande förklarat

sig ej vilja avstyrka stadens förenande med domsagan, då ett bibehållande

av en stad av så ringa storlek som Ronneby vid egen jurisdiktion

icke vore att förorda, Ilar sålunda i ett senare utlåtande ansett sig böra ifrågasätta

lämpligheten av att den stora och arbetstyngda domsagan utökades

med Ronneby stad och föreslagit utredning för länets indelning i tre domsagor,

i avbidan varpå sammanslagningsfrågan borde vila. Hovrätten däremot

har uttalat, att en dylik utredning icke borde för närvarande företagas. Jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

3

delar hovrättens uppfattning härutinnan. Väl är domsagan en av de större

och mera arbetstyngda, men givet är, att de svårigheter, som ur arbetsbördans

synpunkt kunna föranledas av stadens förenande med domsagan,

kunna bemästras genom en mot ökningen i arbetet svarande förstärkning

av domsagans arbetskrafter. I detta sammanhang får jag erinra örn att

enligt den av 1942 års riksdag i princip beslutade omorganisationen av

domsagoförvaltningen tingsdomare skall finnas anställd i vissa av de största

domsagorna samt att för ifrågavarande domsaga avsetts en dylik befattningshavare.

I övrigt vill jag, utan att nu taga närmare ställning till den

väckta frågan om domsagoregleringen, framhålla, att med frågans prövning

i varje fall bör anstå till dess vakans uppstår å något av häradshövdingämbetena

i de nuvarande två Blekingedomsagorna. Detta kommer, så vitt

nu kan förutses, att bliva fallet först år 1949. Att till denna jämförelsevis

avlägsna tidpunkt fortfarande på förordnande uppehålla borgmästartjänsten

i Ronneby synes mig ur rättsvårdens synpunkt icke försvarligt. Jag anser

sålunda att ytterligare uppskov med avgörandet av frågan örn stadens förenande

med domsaga icke bör förekomma. Att efter den föreslagna utökningen

östra och Medelsta domsagas kansli alltjämt bör vara förlagt till

Ronneby synes självfallet. „

Då utredningen får anses visa, att ifrågavarande indelningsändring skulle

bliva till gagn för rättsskipningen samt, med hänsyn till vad förut anförts,

jämväl övriga av de i 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna

för meddelande mot stads bestridande av förordnande örn dess

förenande i judiciellt avseende med domsaga lära föreligga, ämnar jag föreslå

Kungl. Majit utfärdande av föreskrift härom. Innan detta kan ske,

måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager

stadens förpliktelser beträffande avlöningen till de två icke lagfarna radmän,

vilkas befattningar vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en förening i judiciellt

hänseende av Ronneby stad med östra och Medelsta domsaga bör komma

till stånd utan avbidan på den fråga örn domsagoreglering i Blekinge

län, som först framdeles kan komma under bedömande. Med hänsyn härtill’och

då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till

erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till rådmännen i Ronneby

Karl August Frithiof Svensson och Fredrik Hilmfrid Abraham

Berg må från och med den dag, då föreskrift om stadens

förenande i judiciellt avseende med östra och Medelsta domsaga

träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under

deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse med 560

kronor till Svensson och 100 kronor till Berg, med iakttagande

av att å förmånen dyrtidstilliigg icke skall utgå.

2:o) Simrishamn. I Simrishamn, vars invånarantal den 31 december 1941

uppgick till 2,791 personer, är borgmästartjänsten sedan den 23 maj 1939

vakant. Förutom borgmästaren skall stadens rådhusrätt enligt gällande arbetsordning

utgöras av en förste lagfaren rådman, en andre icke lagfaren

rådman och en extra rådman. Förste rådmansbefattingen innehaves av

Fritz Werner Gottlob Rosencrantz, som är född 1885. Fullmakt för honom

U tskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 99.

Utskottet.

är utfärdad den 27 september 1921. Andre rådmanstjänsten och extra rådmanst

jänsten uppehållas allenast på förordnande. Enligt av Kungl. Maj:t

den 11 februari 1910 fastställd lönestat utgå till förste rådmannen följande

årliga avlöningsförmåner: lön 400 kronor, två ålderstillägg, vartdera å 200

kronor, samt tjänstgöringspenningar 200 kronor. Sedan den 1 januari 1922

utgår därjämte tillfällig löneförbättring å befattningen med ett belopp av

1,400 kronor årligen, vilken förmån tillförsäkrats befattningshavaren genom

stadsfullmäktiges beslut den 15 december 1922. Detta beslut har icke underställts

Kungl. Maj:ts prövning. Förste rådmannen är vidare berättigad att

uppbära vissa sportler, vilka under åren 1937—1939 i medeltal årligen uppgått

till 750 kronor. Å lönen, ålderstilläggen och tjänstgöringspenningama

utgår dyrtidstillägg efter samma grunder som gälla för befattningshavare

vid statens oreglerade verk. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering

av förste rådmannen föreligger icke, och skyldighet har icke föreskrivits

för honom att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har i Rosencrantz’

fullmakt inryckts föreskrift örn skyldighet att övergå till annan

tjänst hos staden. I sådant avseende är av betydelse att Rosencrantz, som avlagt

juris kanditatexamen, innehar föreskriven kompetens för att kunna utses

till kommunalborgmästare.

Ingelstads och Järrestads domsaga, vilken omgiver staden, hade den 31 december

1941 ett invånarantal av 34,412 personer. Domsagan består av ett

tingslag samt har tingsställe och domarkansli i Hammenhög, där tingshus finnes,

uppfört år 1891. Avståndet mellan Simrishamn och Hammenhög är omkring

15 kilometer.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 har genom länsstyrelsens

i Kristianstads län försorg utredning skett rörande Simrishamns förenande i

judiciellt avseende med nämnda domsaga. Utredningen, som verkställts jämlikt

3 § i ovannämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt avhandlat de frågor

som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag verkställts

av häradshövdingen i Södra Åsbo och Bjäre domsaga G. A. Eriksson. Beträffande

nämnda utredning och däröver avgivna utlåtanden får utskottet hänvisa

till propositionen sid. 9 och 10.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår otvetydigt, såsom ock i

de över densamma avgivna yttrandena bekräftats, att de i 2 § förenämnda

lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna för meddelande av förordnande

örn staden Simrishamns förenande i judiciellt avseende med Ingelstads

och Järrestads domsaga föreligga. Det är också min avsikt att föreslå Kungl.

Maj.t utfärda föreskrift härom. Först i samband därmed lärer ställning böra

tagas till den i ärendet uppkomna frågan om förflyttning av domsagans

nuvarande tingsställe och kansliort till Simrishamn. Innan förordnande som

nyss sagts kan ske, måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att

statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöningen till lagfame

rådmannen Rosencranlz, vars tjänst vid rådhusrättens upphörande kommer

att indragas.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag. I samband med beslut

om ifrågavarande förening torde på sedvanligt sätt böra tagas under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

5

omprövning, huruvida icke den till Simrishamns stad från anslag under sjunde

huvudtiteln utgående ersättningen av 52 kronor 50 öre för förlorade tullfriheter

kan indragas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till rådmannen i Simrishamn

Fritz Werner Gottlob Rosencrantz må från och med den dag,

då förordnande om stadens förenande i judiciellt avseende

med Ingelstads och Järrestads domsaga träder i kraft, från

allmänna indragningsstaten under hans återstående livstid

utbetalas årlig gottgörelse med 3,150 kronor jämte dyrtidstillägg

å ett belopp av 1,000 kronor enligt de för befattningshavare

vid statens oreglerade verk gällande grunder, med

iakttagande av att, därest Rosencrantz skulle övergå till ordinarie

befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare

i Simrishamn eller i annan stad eller till ledamot av

annan rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande

av berörda gottgörelse och tillägg.

3:o) Skara. Skara stad hade den 31 december 1941 ett invånarantal av 7,448

personer. Staden omgives av Skånings och Valle tingslag av Skånings, Valle

och Vilske domsaga. Invånarantalet i domsagan vid nyssnämnda tidpunkt

utgjorde 21,470 personer, därav 16,003 personer inom nyssnämnda tingslag.

Tingslaget har tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl

domsagans kansli är inrymt.

Sedan dåvarande borgmästaren j Skara Gustaf Eksell utnämnts att från

och med den 1 februari 1940 vara häradshövding i Skånings, Valle och Vilske

domsaga, har borgmästarämbetet i staden hållits vakant. Enligt för rådhusrätten

och magistraten den 4 april 1930 fastställd arbetsordning skall densamma

utgöras av, förutom borgmästaren, två rådmän och en extra rådman,

vilka icke behöva vara lagfarna. De ordinarie rådmansbefattningarna innehavas

av Nils Ragnar Hermansson och Bertil Söderpalm, vilka äro födda den

förre den 17 juni 1895 och den senare den 25 september 1900. Båda hava erhållit

fullmakt å sina tjänster år 1930. Söderpalm är därjämte av magistraten

utsedd att från och med den 1 oktober 1936 vara kronouppbördskassör

i staden. Extra rådman är Anders Josef Albert Granqvist, vilken är född den

21 augusti 1878 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1932. Samtliga rådmän,

Söderpalm jämväl i egenskap av kronouppbördskassör, äro skyldiga att vid

fyllda 67 år avgå från tjänsten, de ordinarie mot åtnjutande av pension.

Skyldighet för rådmännen att övergå till annan befattning annat än i samband

med en allmän omorganisation av underrätterna eller magistraterna föreligger

däremot icke. I sådant avseende är av betydelse att rådmannen Söderpalm,

vilken avlagt juris kandidatexamen och för närvarande uppehåller borgmästartjänsten

i staden, innehar föreskriven kompetens för att kunna utses

till kommunalborgmästare. Han har ock förklarat, att han principiellt icke

ställde sig avvisande till tanken att söka dylik tjänst i staden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 99.

Enligt fastställd avlöningsstat utgå från staden till rådmännen följande

årliga avlöningsförmåner: till en var av de ordinarie rådmännen lön 500

kronor, ett åldenstillägg å 100 kronor samt dyrtidstillägg enligt av stadsfullmäktige

fastställda grunder, sedan tjänsternas tillträde 25 % å löneförmånerna

eller sålunda 150 kronor, samt till den extra rådmannen lön 100 kronor

utan dyrtidstillägg. De ordinarie rådmännen hava genom anslutning till Sveriges

kommunalanställdas pensionskassa vid pensionsålderns inträde tillförsäkrats

pension å 447 kronor örn året. Den årliga pensionsavgiften utgör

för rådmannen Hermansson 122 kronor 24 öre och för rådmannen Söderpalm

114 kronor 41 öre, varav befattningshavarna erlägga 36 kronor vardera,

medan återstoden gäldas av staden. — I egenskap av kronouppbördskassör

åtnjuter Söderpalm 1,700 kronor i lön, två ålderstillägg å 150 kronor, semesterarvode

med 100 kronor samt dyrtidstillägg, vilket sedan år 1940 utgått

med 443 kronor, eller sålunda tillhopa 2,543 kronor om året, vartill komma

med tjänsten förenade sportler. Vid 67 års ålder äger han rätt till årlig

pension med 1,335 kronor. Pensionsavgiften utgör 350 kronor 32 öre om året,

varav Söderpalm bestrider lil kronor och staden återstående 239 kronor

32 öre.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1940 har genom länsstyrelsens

i Skaraborgs län försorg utredning ägt rum rörande Skaras förenande

i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som verkställts

jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de frågor

som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts

av assessorn i Göta hovrätt John Frostmark.

Under utredningen har mellan delegerade för staden och de tingshusbyggnadsskyldige

i Skånings och Valle tingslag preliminärt överenskommits, att

staden — därest förutsättningarna för dess förening med domsagan komme

att föreligga — skulle mot erläggande av 20,000 kronor, att inbetalas med

2,000 kronor örn året under tio år efter föreningens genomförande, vinna delägarskap

i tingslagets tillgångar.

Beträffande innehållet i berörda utredning och däröver avgivna utlåtanden

hänvisar utskottet till den i propositionen å sid. 12—18 lämnade redogörelsen.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, råder i ärendet olika meningar

därom huruvida i förevarande fall föreligger den i 2 § lagen den

17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende angivna

förutsättningen för meddelande mot stads bestridande av förordnande örn

dess uppgående i domsaga att ändringen icke kommer att medföra ökad ekonomisk

börda för staden. Utredningsmannen, stadsfullmäktige i Skara och

länsstyrelsen hava gjort gällande att så blir fallet först år 1967, med mindre

statsverket övertager, icke blott stadens avlöningsförpliktelser gent emot rådmännen,

utan även i förhållande till kronouppbördskassören eller ock förpliktelserna

mot den sistnämnde på annan grund, exempelvis genom hans

utseende till kommunalborgmästare, komma att bortfalla. Göta hovrätt har

däremot efter en ingående behandling av de med indelningsändringen förknippade

ekonomiska frågorna hävdat, att angivna förutsättning kan —

vare sig kronouppbördskassören överföres å stadens indragningsstat eller

kvarstår i tjänst — anses befintlig redan nu. Hovrätten har därvid påpekat,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

7

att detta så mycket säkrare skulle vara förhållandet, därest staden icke förbundit

sig att i samband med indelningsändringen erlägga viss engångsersättning

till tingslaget för vinnande av delaktighet i dess tingshus och övriga

tillgångar. Jag delar hovrättens uppfattning i sistnämnda avseende. Enligt

min mening föreligga i fråga om staden Skara lika bärande skäl som förut

anförts beträffande staden Ronneby för att staden vid uppgåendet i Skånings

och Valle tingslag borde befrias från inlösningsskyldighet i tingslagets förmögenhet.

Därest preliminärt avtal i saken icke redan träffats, skulle jag också

ha föreslagit Kungl. Maj:t meddela bestämmelse om dylik befrielse. Detta

avtal bör vid sådant förhållande uppenbarligen icke få den verkan, att den

ifrågasatta föreningen därigenom omöjliggöres. Ett förenande av Skara stad

med Skånings, Valle och Vilske domsaga framstår nämligen, vilket i ärendet

tämligen enhälligt vitsordats, såsom ett starkt allmänt intresse. Det synes

då följdriktigt, att den utfästa ersättningen till tingslaget icke bör få

inräknas bland stadens efter indelningsändringen tillkomna nya utgifter.

Sker så icke, råder enligt min mening intet tvivel om att förändringen icke

kan anses lända staden till ekonomiskt men, även om kronouppbördskassörens

avlöning fortfarande skulle komma att belasta stadens budget. Jag finner

alltså att, även om statsverket övertager stadens förpliktelser allenast beträffande

rådmännen, samtliga de i 2 § förenämnda lag uppställda förutsättningarna

för meddelande mot stadens bestridande av förordnande örn dess

förenande med domsagan föreligga. Min avsikt är också att föreslå Kungl.

Maj:t att utfärda dylik föreskrift. Dessförinnan måste emellertid riksdagens

samtycke utverkas till att rådmännens löne- och pensionsförmåner överföras

å statsverket.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört, får hemställa,

att riksdagen må medgiva

a) att till rådmännen i Skara Nils Ragnar Hermansson,

Bertil Söderpalm och Anders Josef Albert Granqvist må från

och med den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt

avseende med Skånings, Valle och Vilske domsaga träder

i kraft, från allmänna indragningsstaten intill den tidpunkt,

då vederbörande uppnår 67 års ålder, utbetalas årlig

gottgörelse med 714 kronor till en var av Hermansson och

Söderpalm samt med 100 kronor till Granqvist, med iakttagande

av att å förmånen dyrtidstillägg icke skall utgå, samt

att, därest Hermansson eller Söderpalm skulle övergå till ordinarie

befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare

i Skara eller i annan stad eller till ledamot av annan

rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande

av berörda gottgörelse;

b) att från och med förut angivna tidpunkt må till Sveriges

kommunalanställdas pensionskassa från allmänna indragningsstaten

för Hermansson och Söderpalm årligen, intill

dess vederbörande uppnår 67 års ålder eller skyldighet

att erlägga pensionsavgift för dem eljest bortfaller, erläggas

dylik avgift med för den förre 122 kronor 24 öre och för den

senare 114 kronor 41 öre.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 99.

4:o) Piteå. Genom beslut den 30 juni 1942 förordnade Kungl. Majit, med

stöd av 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende, att rådhusrätten i Piteå skulle upphöra från och med

den 1 januari 1943 och staden från och med samma dag i judiciellt avseende

förenas med Piteå domsaga samt Piteå och Älvsby tingslag. Beslutet hade

föregåtts av vederbörlig genom länsstyrelsen i Norrbottens län verkställd utredning

i ärendet. Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till dåvarande

rådmannen i Piteå Carl Erik Eriksson, som är född år 1861, skulle

från och med den 1 januari 1943 under hans återstående livstid av statsmedel

utbetalas en årlig gottgörelse av 474 kronor utan dyrtidstillägg, att

tillsvidare kvartalsvis i efterskott bestridas från det under riksstatens andra

huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Ersättningsbeloppet utgjorde

vederlag till Eriksson för mistade löneförmåner från staden med anledning

av rådmanstjänstens indragning vid rådhusrättens upphörande.

Rätteligen borde nämnda belopp ha utanordnats från allmänna indragningsstaten.

Härtill hade emellertid erfordrats riksdagens medgivande. Med

hänsyn till tidpunkten för utredningens färdigställande ansågs emellertid

proposition härom icke böra avlåtas till 1942 års riksdag. Å andra sidan ansågs

synnerligen angeläget, att beslut snarast åvägabragtes rörande ifrågavarande

indelningsändring, så att densamma kunde träda i kraft redan med

1943 års ingång. Med hänsyn härtill beslöt Kungl. Majit, efter statskontorets

tillstyrkande, anvisa förenämnda jämförelsevis obetydliga ersättningsbelopp

från anslaget till extra utgifter, för att sedermera i händelse av behov hos

riksdagen anmäla detsamma till överförande å allmänna indragningsstaten.

Utskottet. Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den f. d. rådmannen i Piteå

Carl Erik Eriksson genom Kungl. Majits beslut den 30 juni

1942 tillerkända årliga gottgörelsen av 474 kronor skall,

räknat från och med den 1 april 1943, utgå från allmänna

indragningsstaten.

Stockholm den 7 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,

Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Karl Andersson, friherre De

Geer, Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp, Eriksson

i Stockholm, Andersson i Prästbol, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm,

Andersson i Södergård, Mårtensson. Wallentheim, Barnekow och Eriksson i Frägsta.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431635

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till vissa byggnadsarbeten vid statens yrkeshem samt sko s. 4 i texten