Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933

1944-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1944:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 30 juni 1933 (nr 472) örn förhud mot politiska

uniformer.

Genom en den 31 december'' 1943 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 16, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen biiagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472)

om förbud mot politiska uniformer.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1933 örn förbud mot politiska

uniformer, vilken lag gäller till och med den 30 juni 19441, skall äga fortsatt

giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1947, dock att

slutbestäm nielsen i lagen från och med den 1 juli 1944 skall hava följande

lydelse:

A förseelse, som under lagens giltighetstid begåtts, skola jämväl efter

den 30 juni 1947 tillämpas de i lagen meddelade bestämmelser.

Enligt lagen den 30 juni 1933 (nr 472) örn förbud mot politiska uniformer

äger Konungen, där det finnes påkallat för upprätthållande av allmän ordning

och säkerhet, förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt,

som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. (Sådant förbud

skall jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i

ögonen fallande kännetecken. Lagen innehåller vidare bestämmelser örn

straff för överträdelse av utfärdat förbud m. m. — Lagen trädde genast i

kraft och gällde till och med den 30 juni 1935. I en slutbestämmelse föreskrevs,

att å förseelse, som begåtts under lagens giltighetstid, jämväl efter

utgången av nämnda tid de i lagen meddelade bestämmelserna skulle tilllämpas.

— Med stöd av lagen utfärdade Kungl. Maj:t den 20 juli 1933

kungörelse (nr 481) om förbud mot politiska uniformer.

1 So SFS 1941:72.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 1 avd. Nr 4. 42» 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

Lagen Ilar sedermera erhållit förlängd giltighet under tre treårsperioder

enligt lagar den 18 april 1935, nr 116, den 18 februari 1938, nr 51, och den

21 februari 1941, nr 72. Jämlikt sistnämnda lag äger 1933 års lag fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1944.

Då förslag år 1938 framlades (proposition nr 6) örn förlängning av giltighetstiden

för 1933 års lag anförde föredragande departementschefen:

Lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer infördes år 1933 i vårt

land för att bruket av sådana uniformer i tid skulle stävjas. Därigenom

skulle åtskilliga olägenheter kunna undvikas, vilka ett sådant bruk såväl

härstädes som utomlands visat sig medföra. Enligt vad erfarenheterna under

de gångna åren utvisa, kan syftet med lagstiftningen sägas ha vunnits. Liksom

år 1935, då fråga förelåg örn treårig förlängning av 1933 års lags giltighet,

anser jag mig emellertid även nu lia fog för den meningen, att anledning

icke saknas att befara, att, därest lagstiftningen på förevarande område

upphörde, vissa politiska gruppbildningar skulle visa benägenhet att

bruka uniformer i propagandasyfte eller för att eljest ådagalägga sin politiska

åskådning. Med hänsyn härtill anser jag, att det skulle vara till gagn

för ordning och säkerhet, örn uniformslagen tills vidare finge gälla. Jag

föreslår därför, att 1933 års lag måtte förklaras skola äga fortsatt giltighet

under ytterligare tre år eller till och med den 30 juni 1941. En bestämmelse

av sådant innehåll föranleder viss jämkning av slutbestämmelsen i

lagen.

Den motivering, som år 1938 åberopades för ett bibehållande tills vidare

av en lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer, ansågs, enligt uttalande

av föredragande departementschefen vid framläggande till 1941 års

riksdag (proposition nr 7) av förslag örn förlängd giltighet av lagstiftningen,

bärande även med avseende å då rådande förhållanden.

I anslutning till 1935, 1938 och 1941 års lagar har Kungl. Majit utfärdat

kungörelser örn förbud mot politiska uniformer den 18 april 1935, nr 117,

den 18 februari 1938, nr 52, och den 21 februari 1941, nr 73. Sistnämnda

kungörelse innehåller de bestämmelser rörande uniformsförbud, vilka

Konungen enligt 1933 års lag bemyndigats utfärda, ävensom hänvisning till

att lagens stadganden angående påföljd för överträdelse av förbudet, åtal

för sådan överträdelse och domstol, där åtal skall anhängiggöras, skola äga

tillämpning. Kungörelsen förklaras skola gälla tills vidare, dock längst till

och med den 30 juni 1944.

I propositionen anför departementschefen, statsrådet Möller, att lagen örn

förbud mot politiska uniformer enligt hans mening fortfarande vore ur ordnings-

och säkerhetssynpunkt av behovet påkallad. Anledning förelåge ej

heller att i fråga örn lagens fortsatta bestånd avvika från vad tidigare praktiserats,

nämligen att förlänga lagen för en tid av tre år. Departementschefen

föreslog därför, att 1933 års lag måtte förklaras skola äga fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1947. Jämväl nu föranledde föreskriften

örn ny giltighetstid viss jämkning av slutbestämmelsen i lagen.

Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4. 3

Utskottet tiar vid sin granskning av lagförslaget icke funnit anledning

till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 16, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 februari 1944.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Westman, Linnér,

Ahlkvist och Kriigel, fru Sjöström-Bengtsson samt herr Knut Petersson;

från andra kammaren: herrar Gezelius, Hedlund i Östersund, Werner, Berg

Björling och Lindberg, fru Gustafson samt herr Landgren.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 a1 i texten