Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i lagen den 1A juni 1917

1944-05-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1944:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i lagen den 1A juni 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr Al.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag

till lag angående ändring i lagen den 1A juni 1917 (nr

380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Genom en den 10 mars 1944 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 210, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 191? (nr 380) om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att 3, 11, 14 och 15 §§ samt 21 § 5) lagen den 14

juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Utmätningsmannen läte---- avgiva yttrande.

Underrättelse vare ej erforderlig, där den underhållsskyldiges vistelseort

icke kan utrönas eller han vistas utom riket samt till följd härav underrättelse

icke utan avsevärd tidsutdräkt kan tillställas honom.

11 §■

Det åligge arbetsgivaren att, å tid som utmätningsmannen bestämmer,

en gång i månaden insätta innehållet belopp å tjänstepostgirokonto, som denne

anvisar, eller, om något belopp ej innehållits, med angivande av orsaken

göra anmälan härom till utmätningsmannen; dock äge denne, om särskilda

skäl därtill föranleda, bestämma längre tidsmellanrum än nu sagts.

Utmätningsmannen äge, örn särskild anledning därtill förekommer, hos

arbetsgivaren omedelbart lyfta vad som innehållits.

Har den underhållsskyldige slutat sin anställning, skall arbetsgivaren inom

en vecka från det han erhöll kännedom örn anställningens upphörande göra

anmälan härom till utmätningsmannen.

1 Senaste lydelse av 21 § 5), se SFS 1925: 71.

Bihang till riksdagens protokoll 19A4. Osund. lavd. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr Al.

Utmätningsmannen skall giva arbetsgivaren skriftlig underrättelse örn vad

denne har att iakttaga med avseende å införseln.

Till utmätningsmannen influtna medel, som ej hos honom lyftas av den

underhållsberättigade, skola till denne med posten översändas. Ej må något

belopp tillhandahållas den underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed

skall gäldas, är förfallet.

14 §.

Utbetalar arbetsgivare avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel,

eller underlåter han att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp eller att, när utmätningsmannen vill hos honom lyfta sådant

belopp, utgiva detsamma, åge utmätningsmannen hos arbetsgivaren

omedelbart genom utmätning uttaga beloppet.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift enligt 4 § eller att

inom föreskriven tid göra anmälan, som i 11 § sägs, eller lämnar han oriktig

uppgift eller anmälan,

eller utbetalar han avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel och

tillställer han icke inom föreskriven tid utmätningsmannen det belopp som

skolat innehållas,

eller underlåter han att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp,

straffes med dagsböter.

Böter tillfalla kronan.

21 §.

5) Det åligge arbetsgivaren att, å tid som utmätningsmannen bestämmer,

minst en gång varje kalenderkvartal, det kvartal oräknat varunder införseln

beviljats, och högst en gång i månaden göra insättning eller anmälan, som i

11 § första stycket sägs; dock äge utmätningsmannen, örn förhållandena därtill

föranleda, bestämma längre tidsmellanrum än nu sagts. Upphäves beslutet

om införsel eller upphör av annan anledning skyldigheten för arbetsgivaren

att innehålla avlöning, vare han pliktig att göra sådan insättning eller anmälan

inom en månad från det han erhöll kännedom om skyldighetens upphörande

eller inom den kortare tid, som utmätningsmannen må hava föreskrivit.

För den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet

belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens

obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 41.

3

Under de senaste arén har till Kungl. Majit inkommit ett flertal framställningar

rörande ändringar i olika hänseenden i införsellagen. Vissa av dessa

spörsmål, som avse bestämmelserna örn underrättelse rörande sökt införsel för

underhållsbidrag, örn arbetsgivares redovisning av belopp som innehållits

samt om påföljder för arbetsgivare vid uraktlåtenhet att iakttaga lagens föreskrifter,

ha behandlats i en inom justitiedepartementet den 15 februari 1941

upprättad promemoria med förslag till lag angående ändring i vissa delar

av införsellagen.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av ett antal myndigheter

och sammanslutningar. För innehållet i de avgivna yttrandena redogöres

i propositionen.

Underrättelse rörande sökt införsel för underhållsbidrag.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om införsel kan införsel i avlöning, pension eller livränta äga

runi för enskildas underhållsbidrag av familjerättslig natur som fastställts

genom beslut av domstol eller domare eller enligt skriftligt avtal (1 §), för

fattigvårdsstyrelses och barnavårdsnämnds fordringar mot enskilda försörjningspliktiga

i vissa fall (20 §), för oguldna utskylder och allmänna avgifter

(21 §) samt för böter och vitén (22 §).

Vad först angår enskildas rätt att erhålla införsel för underhållsbidrag,

skall utmätningsmannen, då införsel begärts, bevisligen tillställa

den underhållsskyldige skriftlig underrättelse om ansökningen med

föreläggande att inom viss kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande,

därest han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande

de bestämmelser, som böra meddelas vid beviljande av införsel (3 §).

Vidare skall utmätningsmannen hos arbetsgivare eller myndighet söka inhämta

upplysning örn de omständigheter som kunna vara av betydelse vid

prövning av ansökningen. Arbetsgivare är skyldig att på anfordran lämna

utmätningsmannen uppgift angående den underhållsskyldiges anställning och

avlöningsförhållanden.

Införsel får ej beviljas, örn den underhållsskyldige betalar förfallet belopp

och dessutom antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under lid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin skyldighet (5 §). Införsel får ej beviljas till gäldande av

bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än ett år, innan beslutet

meddelades (6 §).

Beviljas införsel, bestämmer utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen

som skall innehållas för gäldande av underhållsbidraget. Utmätningsmannen

skall emellertid tillika föreskriva, att vid varje avlöningstillfälle

visst angivet belopp skall förbehållas den underhållsskyldige, motsvarande

vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 41.

sörjda barn eller adoptivbarn, som ej själva åtnjuta underhållsbidrag av honom.

Innehållande får därför äga rum endast i den mån avlöningen överskjuter

sistnämnda belopp (7 §).

Om införselbeslut skab skriftlig underrättelse bevisligen tillställas arbetsgivaren.

Därjämte skall underrättelse örn beslutet med posten avsändas till

såväl den underhållsberättigade som den underhållsskyldige (10 §).

Beträffande införsel för bidrag till fattigvårdsstyrelse

eller barnavårdsnämnd gälla samma regler som för enskild underhållsfordran

(20 §).

I fråga örn införsel för utskylder och allmänna avgifter

(21 §) eller för böter och vitén (22 §) skola lagens bestämmelser

örn införsel för underhållsbidrag lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

Viktiga avvikelser ha emellertid stadgats. Det är sålunda icke en nödvändig

förutsättning för giltig införselåtgärd att gäldenären i förväg bevisligen erhållit

underrättelse, att indrivning påkallats och att införselåtgärd ifrågasättes.

Underrättelse behöver i sådant fall överhuvud taget ej lämnas gäldenären,

om utmätningsmannens kännedom om hans förhållanden gör det obehövligt

eller eljest särskilda omständigheter föranleda undantag. Eljest är

utmätningsmannen pliktig att genom tjänstebrev eller annorledes lämna gäldenären

underrättelse örn att indrivning påkallats och att han, om han har

något att invända mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som böra meddelas vid beviljande av införsel, äger att inom viss kort tid

muntligen eller skriftligen avgiva yttrande. I fråga om införsel för utskylder

och böter föreligger ej heller skyldighet att underrätta gäldenären om införselbeslutet.

Däremot är arbetsgivaren pliktig att varje gång avlöning utbetalas

lämna gäldenären skriftligt intyg om det belopp som innehållits.

Lagberedningen, som utarbetade det förslag som legat till grund för lagen

om införsel, framhöll i sin motivering till den i lagens 3 § stadgade underrättelseplikten,

att vederbörlig hänsyn till den underhållsskyldiges rätt krävde,

att införsel ej meddelades, utan att han haft tillfälle att yttra sig. Då

såsom en förutsättning för beviljande av införsel uppställts att den underhållsskyldige

underlåtit att betala förfallet bidragsbelopp, borde införsel icke

meddelas på den underhållsberättigades blotta uppgift härom, med mindre

den underhållsskyldige haft tillfälle att visa motsatsen. Den underhållsskyldige

borde ock hava tillfälle att framställa påståenden angående de närmare

detaljerna vid den sökta införseln, särskilt angående storleken av det belopp,

som skulle innehållas. Vore ansökningen grundad på avtal om underhållsbidrag,

borde han hava möjlighet att framställa befogade invändningar

mot avtalets äkthet eller giltighet.

Föreningen Sveriges stadsfogdar har i skrivelse den 21 februari 1939 till

Kungl. Majit hemställt om bland annat sådan ändring av införsellagen, att

beslut om införsel må kunna meddelas utan hinder av att underrättelse örn

ansökningen icke kunnat tillställas den underhållsskyldige på grund av den
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 41.

5

nes bortovaro. Föreningen tiar påpekat, att i de icke sällsynta fall, då den

underhållsskyldige vore sjöman, som befunne sig ombord på ett fartyg i utländska

farvatten, kunde stadgandet i 3 § medföra, att införsel fördröjdes

i månader. Det ville därför synas som bestämmelserna örn delgivning av införselansökan

kunde, utan förfång för rättssäkerheten, något uppmjukas.

Den underhållsskyldige erhölle ju dock alltid kunskap örn kravet — om inte

förr så då avdrag gjordes — och kunde då, så gott som omedelbart, erhålla

rättelse örn fel till äventyrs skulle förelupit.

Stadsfogdeföreningens nyssnämnda skrivelse har behandlats i den förut

omnämnda promemorian, i vilken rörande förevarande spörsmål anförts

bland annat, att det på grund av den underhållsberättigades intresse att utfå

i laga ordning fastställt underhållsbidrag syntes böra finnas möjlighet att i

undantagsfall meddela införsel oaktat den underhållsskyldige icke erhållit

tillfälle att yttra sig om införselansökningen. Denna möjlighet borde dock begränsas

till det fall att den underhållsskyldige vistades utom riket och att till

följd därav underrättelse icke utan avsevärd svårighet eller tidsutdräkt kunde

tillställas honom. Såsom ytterligare förutsättning för underrättelsepliktens

eftergivande borde gälla, att synnerliga skäl förelåge för ansökningen med

hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Det ifrågasatta stadgandet

borde upptagas i lagens 3 §.

Departementschefen.

Vid remiss till lagrådet har föredragande departementschefen, statsrådet

Bergquist, anfört bland annat följande:

»Såsom framgår av vad lagberedningen anfört har den i 3 § stadgade skyldigheten

för utmätningsmannen att bevisligen tillställa den underhållsskyldige

underrättelse om införselansökan föranlelts av önskvärdheten att lämna

den underhållsskyldige tillfälle att yttra sig rörande kravets riktighet samt om

de omständigheter i övrigt som äro av betydelse vid prövning av ärendet. Å

andra sidan har den underhållsberättigade ett stort intresse av att införsel

beviljas utan större tidsutdräkt. Införseln avser ju att tillgodose ett aktuellt

försörjningsbehov. I allmänhet torde underrättelseplikten icke föranleda någon

mera avsevärd tidsförlust vid behandlingen av ett införselärende.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att den sålunda stadgade underrättelseskyldigheten

i princip bibehålies i sin nuvarande form. I vissa situationer,

då delgivningen kan förväntas avsevärt försena införselärendets behandling,

kan det emellertid vara påkallat att eftergiva underrättelseplikten.

Detta gäller framför allt då den underhållsskyldige vistas utom riket. Särskilt

beträffande sjöfolk på resa i utländska farvatten har den nuvarande ordningen

medfört väsentliga olägenheter för de underhållsberättigade. Med hänsyn härlin

synes i lagen böra upptagas ett stadgande, alt delgivning icke är erforderlig

i det fall att den underhållsskyldige befinner sig utom riket och underrättelse

till följd härav icke kan tillställas honom utan avsevärd tidsutdräkt.

Att såsom i promemorian föreslagits uppställa den ytterligare förutsättningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr Al.

att det med hänsyn till sökandens ekonomiska villkor skall föreligga synnerliga

skäl för ansökningen, torde knappast vara påkallat.

Från vissa håll har föreslagits lättnad i underrättelseplikten jämväl i det

fall att den underhåll sskyldige vistas å okänd ort inom riket. Härvid haiman

i första hand åsyftat handelsresande och agenter, vilka ofta befinna sig

på resande fot och till följd härav äro svåra att anträffa. I sådana fall bör

det åligga utmätningsmannen att genom förfrågningar hos den underhållsskyldiges

arbetsgivare och i hans bostad försöka vinna upplysning om hans

resplan och vistelseort. Kan uppehållsorten icke utrönas, synes införsel, under

samma villkor som när den underhållsskyldige vistas utom riket, böra

få beviljas utan hinder av att underrättelse om ansökningen icke lämnats.

Såsom i promemorian framhålles är det i de fall, då den underhållsskyldige

icke blir underrättad om ansökningen, av särskild vikt, att utmätningsmannen

låter verkställa en noggrann undersökning angående de omständigheter,

vilka kunna vara av betydelse vid prövning av ansökningen.

Sedan införsel beviljats, åligger det utmätningsmannen enligt lagens 10 §

att med posten tillsända den underhållsskyldige underrättelse om beslutet.

Någon jämkning av detta stadgande synes icke vara påkallad.»

Arbetsgivares redovisning av införselmedel.

Riksdagen har i skrivelse den 14 juni 1940 (nr 388, s. 7) anhållit, att

Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning och till riksdagen inkomma med

förslag om ändrade bestämmelser i fråga örn den tid, inom vilken sådana

utskylder, som erlagts genom införsel, skola redovisas.

Vidare har föreningen Sveriges stadsfogdar i sin förut omnämnda skrivelse

den 21 februari 1939 hemställt, att arbetsgivare måtte åläggas att hålla

införselmedel avskilda från sina egna tillgångar.

hällande bestämmelser lii. lii.

Enligt 11 § lagen örn införsel åligger det arbetsgivare, där utmätningsmannen

så föreskrivit, att å bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till

utmätningsmannen med posten översända innehållet belopp. Har sådan föreskrift

ej meddelats, skall utmätningsmannen låta hos arbetsgivaren lyfta vad

som innehållits. Medel, som sålunda influtit till utmätningsmannen och ej hos

honom hämtas av den underhållsberättigade, skola till denne översändas med

posten. Dock får ej något belopp tillhandahållas den underhållsberättigade

förrän det bidrag som därmed skall gäldas är förfallet.

Dessa bestämmelser, som avse införsel för underhållsbidrag, äro på grund

av hänvisningar i 21 och 22 §§ tillämpliga jämväl i fråga om införsel för

skatter och böter.

Lagen om införsel stadgar ej skyldighet för arbetsgivare att lia innehållna

belopp avskilda från andra medel.

Rörande frågan vem som skall bära risken av arbetsgivarens insolvens fin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr Al.

7

nas i lagen bestämmelser meddelade såvitt angår utskylder och böter. Enligt

21 § 5) och 22 § skall nämligen gäldenären icke vidare häfta för den del av

dylika fordringar som motsvaras av innehållet belopp, ändå att det innehållna

icke kan utfås hos arbetsgivaren på grund av dennes obestånd.

Något motsvarande stadgande finnes ej rörande införsel för underhållsbidrag.

Då införsel är ett sätt att tvångsvis indriva en fordran, lär fordringen

icke kunna anses betald, förrän vad som innehållits verkligen kommit den

underhållsberättigade till godo. Arbetsgivarens insolvens går sålunda i detta

fall ut över den underhållsskyldige.

Den allmänna rättsstatistiken innehåller inga uppgifter om införsel. Av

förste stadsfogden i Stockholm har inhämtats, att antalet under år 19A3 i

Stockholm meddelade beslut örn införsel utgjorde, för underhållsbidrag 4 900,

för skatter 122 500 och för böter 1 000, allt i avrundade tal.

I den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian föreslogs en omläggning

av det nuvarande redovisningssystemet. Enligt det vid promemorian

fogade lagförslaget skulle det åligga utmätningsmannen att föreskriva, att

arbetsgivaren skall å viss tid, högst en gång i månaden och minst en gång

i kvartalet, insätta innehållna belopp å utmätningsmannens tjänstepostgirokonto.

Om införselbeslutet upphävdes eller skyldigheten för arbetsgivaren

att innehålla avlöning av annan anledning upphörde, skulle arbetsgivare

vara pliktig att inom en månad redovisa de innehållna medlen, utmätningsmannen

obetaget att föreskriva kortare tid för sådan slutredovisning.

Utmätningsmannen skulle meddela arbetsgivaren skriftlig underrättelse

om vad denne sålunda hade att iakttaga. Utan hinder av meddelade föreskrifter

skulle utmätningsmannen äga rätt att, om anledning därtill förekomme,

hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits.

Departementschefen.

Vid remiss till lagrådet har föredragande departementschefen, efter att

hava lämnat en redogörelse för promemorians innehåll i denna del, anfört

i huvudsak följande:

»Vad först angår införsel för utskylder är den nuvarande ordningen

otvivelaktigt förenad med vissa olägenheter. Såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen har det i åtskilliga fall inträffat, att arbetsgivaren blivit

insolvent och att de innehållna beloppen till följd därav icke kunnat uttagas.

Ej sällan lia införselbelopp blivit innestående hos arbetsgivaren under

mycket lång tid. Även örn man bortser från risken av arbetsgivarens obestånd

måste det anses höra till god ordning, alt införselbelopp icke under alltför

lång tid innestå hos arbetsgivaren. Med hänsyn härtill torde bestämmelser

böra meddelas örn skyldighet för arbetsgivare alt periodiskt redovisa innehållna

belopp. En dylik redovisningsplikt är visserligen ägnad att medföra

ökat besvär för arbetsgivarna och utmätningsmännen, men de skäl som tala

för en omläggning av det nuvarande systemet synas mig väga tyngre.

Jag anser mig i allt väsentligt kunna tillstyrka det remitterade förslaget i

nu förevarande del. Från vissa håll har ifrågasatts att öppna möjlighet att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr il.

föreskriva längre redovisningsperioder än de i förslaget medgivna. Sålunda

har förordats, att utmätningsmännen skola, då arbetsgivaren är staten eller

kommun eller fråga är örn större arbetsgivare eller eljest omständigheterna

därtill föranleda, kunna föreskriva att redovisning skall ske med längre tidsmellanrum

än var tredje månad. Även enligt min mening bör möjlighet finnas

att, då förhållandena därtill föranleda, bestämma längre redovisningsterminer

än som följa av huvudregeln. Här åsyftas framför allt det fall,

att en arbetsgivare har ett stort antal arbetstagare, i vilkas avlöning införsel

för utskylder gäller, och det för arbetsgivaren skulle vara förenat med avsevärt

besvär att tillställa utmätningsmannen innehållna belopp kvartalsvis. I

dylika fall bör exempelvis kunna föreskrivas, att redovisning skall ske varje

halvår. Även med hänsyn till utmätningsmannens arbetsbörda kan givetvis

en sådan ordning framstå såsom önskvärd. Undantag synes vidare böra stadgas

för det kvartal, varunder införselbeslutet meddelats.

De i förslaget angivna redovisningstiderna avse att utgöra en ram, inom

vilken utmätningsmännen skola med hänsyn till omständigheterna meddela

de föreskrifter vilka i varje särskilt fall anses påkallade. I fråga om skatter

torde i allmänhet redovisning en gång i kvartalet vara tillräcklig. I början

av varje kalenderkvartal kunde sålunda lämpligen redovisas de införselbelopp,

vilka uttagits under närmast föregående kvartal. Härigenom skulle otvivelaktigt

icke oväsentliga praktiska fördelar stå att vinna. Arbetsgivaren skulle

i början av varje kvartal avgiva redovisning beträffande samtliga arbetstagare,

i vilkas lön införsel för utskylder beviljats, och utmätningsmännen

skulle i ett sammanhang erhålla redovisning beträffande dylika införselbelopp.

En sådan ordning synes vara ägnad att skapa ökad ordning och reda

i systemet.

Beträffande underhållsbidrag synes det i allmänhet vara lämpligt,

att vid varje månadsskifte eller någon dag därefter redovisning sker av

de belopp som innehållits under den senaste månaden. En sådan ordning torde

också för närvarande vara allmänt vedertagen. Med hänsyn härtill synes

i lagen böra stadgas, att utmätningsmannen skall ålägga arbetsgivaren att å

bestämd tid en gång i månaden redovisa innehållet belopp. Om särskilda

skäl därtill föranleda, bör emellertid utmätningsmannen kunna föreskriva

längre redovisningsperioder.

Då sålunda olika regler komma att gälla för arbetsgivares redovisning

beträffande underhållsbidrag och i fråga om utskylder, böra föreskrifterna

rörande införsel för utskylder upptagas i lagens 21 §, lämpligen under punkt

5). Dessa bestämmelser komma på grund av hänvisning i 22 § att äga tilllämpning

jämväl beträffande införsel för böter och vitén.

I anslutning till vad i promemorian föreslagits bör utmätningsman äga rätt

att, då särskild anledning därtill förekommer, hos arbetsgivaren lyfta vad

som innehållits. Härigenom erhållas ökade möjligheter att komma till rätta

med mindre pålitliga arbetsgivare.

Någon bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att hålla införselmedel

avskilda torde åtminstone för närvarande icke böra meddelas.---

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 41.

9

Ej sällan torde komma att inträffa att vid den tidpunkt, som bestämts

för redovisning, intet belopp innehållits för vilket redovisningsskyldighet då

föreligger. Arbetstagaren har exempelvis under den gångna perioden haft så

låg inkomst, att något innehållande icke kunnat äga rum. I dylika fall bör

arbetsgivaren vara pliktig att inom den för redovisning bestämda tiden hos

utmätningsmannen anmäla att något belopp ej innehållits samt angiva orsaken

härtill. Stadgande härom bör upptagas i 11 § och 21 § 5).

Från vissa håll har ifrågasatts att i lagen upplaga en bestämmelse att

arbetsgivaren skall vara skyldig att till utmätningsmannen anmäla, när en

arbetstagare lämnar sin anställning och införselbeslutet på grund härav upphör

att äga tillämpning. En dylik anmälningsskyldighet synes påkallad med

hänsyn till vikten av att införsel skall kunna utan tidsutdräkt meddelas i

den nya anställning, som arbetstagaren skaffar sig. På grund härav vill jag

tillstyrka att ett stadgande härom upptages i lagen. I vissa fall torde komma

att inträffa, att arbetsgivare först efter någon tid får reda på att en arbetstagare

lämnat sin anställning. Detta gäller framför allt sjömän, som avmönstrat

i utlandet, samt skogsarbetare, vägarbetare och vissa andra kategorier.

Anmälningsskyldigheten synes böra fullgöras inom en vecka från det

arbetsgivaren erhållit kännedom örn anställningens upphörande. Ifrågavarande

stadgande, som bör avse varje slag av införsel, synes böra få sin plats

i 11 §. I anslutning härtill må erinras att det enligt förordning den 30 april

1943 (nr 218) föreligger skyldighet för arbetsgivare att till utmätningsman,

i Stockholm Överståthållarämbetet, anmäla arbetsanställning. Såsom framgår

av förarbetena till förordningen har denna till syfte att underlätta ett

snabbt och effektivt indrivningsförfarande. Denna anmälningsskyldighet är

dock icke tillfyllest från nu ifrågavarande synpunkt.»

Påföljdsbestämmelser.

Gällande föreskrifter lii. m.

Om arbetsgivaren i uppenbar strid mot införselbeslut utbetalat avlöning,

äger utmätningsmannen enligt 14 § i lagen omedelbart genom utmätning

uttaga det belopp som skolat innehållas. Underlåter arbetsgivaren att på

anfordran lämna uppgift som avses i 4 § eller lämnar han oriktig uppgift

eller fullgör han ej föreskrift om översändande av innehållet belopp varom

förmäles i 11 §, skall han enligt 15 § i lagen straffas med dagsböter.

Stadsfogdeföreningen har i sin skrivelse den 21 februari 1939 föreslagit,

att straffansvar måtte stadgas för arbetsgivare, som i uppenbar strid mot

införsclbeslut utbetalat avlöning, samt att det i lagens 15 § stadgade straffet

för underlåtenhet att redovisa innehållet belopp måtte skärpas. Föreningen

har framhållit, alt lagens påföljdsbestämmelser vid den praktiska lilllämpningen

visat sig leda till ytterst otillfredsställande resultat. Det vore

egendomligt, alt den ur rent allmänrättslig synpunkt svårare försummelsen

ali helt negligera utmätningsmannens föreskrift örn innehållande av avlönings
Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 9 sami. lavd. Nr 41.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 41.

medel skulle vara straffri. Likaså syntes det för förseelse enligt 15 § skäligen

ringa straffansvaret föga ägnat att gagna det med straffet avsedda syftemålet.

I den förut omnämnda departementspromemorian upptogos jämväl nu

förevarande spörsmål och ändringar föreslogos i 14 och 15 §§. Om arbetsgivare

utbetalar avlöning i uppenbar strid mot beslut örn införsel eller underlåter

att inom föreskriven tid redovisa innehållet belopp, skulle enligt förstnämnda

paragraf utmätningsmannen äga rätt att omedelbart genom utmätning

uttaga det belopp som skolat innehållas. I 15 § stadgades straff i form av

dagsböter för det fall, att arbetsgivare underlåter att på anfordran lämna

uppgift, som i 4 § sägs, eller lämnar oriktig uppgift eller han utbetalar avlöning

i uppenbar strid mot införselbeslut och tillika underlåter att i den

ordning, varom i 11 § förmäles, redovisa det belopp som skolat innehållas

eller han underlåter att i nyss angivna ordning redovisa innehållet belopp.

Departementschefen.

Departementschefen har beträffande denna fråga i propositionen yttrat

följande:

»De nya bestämmelser, som upptagits i 14 och 15 §§ i det vid promemorian

fogade lagförslaget, synas i allt väsentligt vara lämpliga och böra med vissa

jämkningar läggas till grund för lagstiftning. Det nya stadgandet i 14 §,

att utmätning får omedelbart äga rum, då arbetsgivaren underlåter att inom

föreskriven tid redovisa innehållet belopp, torde avsevärt öka möjligheterna

att komma till rätta med opålitliga arbetsgivare. Bestämmelsen synes böra

jämkas så att den omfattar även det fallet att arbetsgivaren ej utbetalar innehållet

belopp, när utmätningsmannen inställer sig för att lyfta detsamma,

överståthållarämbetets anmärkning, att straff enligt 15 § icke bör följa, då

arbetsgivaren använt annat försändningssätt för redovisningen än anlitandet

av utmätningsmannens tjänstepostgirokonto, bör såsom redan anförts beaktas.

Straff synes böra stadgas för underlåtenhet att inom föreskriven tid

göra sådan anmälan, som avses med de föreslagna nya bestämmelserna

i 11 § och 21 § 5), samt för lämnande av oriktiga uppgifter i dylik anmälan.

Från vissa håll har föreslagits att möjlighet att ådöma frihetsstraff måtte

tillskapas samt att i fråga örn dagsböternas antal en sådan minimigräns måtte

fastställas, att ådömda dagsböter alltid skola kunna förvandlas. Enligt min

mening hava icke tillräckliga skäl förebragts för dessa ändringsförslag. Har

arbetsgivare vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till försummelse eller

äro omständigheterna eljest försvårande, finnes möjlighet att ådöma ett

kännbart bötesstraff. Å andra sidan kan en försummelse av arbetsgivaren på

grund av omständigheterna framstå såsom synnerligen obetydlig, och med

hänsyn till dylika fall torde det icke vara lämpligt att i lagen bestämma en

minimigräns för antalet dagsböter.»

Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr il.

11

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 210, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 23 maj 1944.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Westman, Ahlkvist

och Olofsson, fru Sjöström-Bengtsson samt herrar Ragnar Bergh och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Werner*, Björling, Lindberg*,

Landgren, Sundström i Vikmanshyttan, Stattin* och Lundberg i Uppsala*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskotta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 9 april 1937 s. 14 i texten