Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av fällande ''lagstiftning om barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 72 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Näsström och nr 119 i andra kammaren av herr Sundström i Vikmanshyttan.

1944-05-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1944:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av fällande ''lagstiftning om barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 72 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Näsström och nr 119 i andra kammaren av herr Sundström i Vikmanshyttan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av

fällande ''lagstiftning om barns underhållsskyldighet

gentemot föräldrar.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 72 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och herr Näsström

och nr 119 i andra kammaren av herr Sundström i Vikmanshyttan.

I motionerna, vilka äro likalydande, uttalas, att den år 1939 beslutade ändringen

av 65 § fattigvårdslagen icke synes hava varit ägnad att råda bot på

missförhållandet att ersättning för lämnad fattigvård ålagts barn till personer,

vilka själva eftersatt sin underhållsskyldighet gentemot barnen. På

grund härav hemställes, att riksdagen måtte, sedan vederbörande utskott

utarbetat erforderlig lagtext, för sin del besluta lagändringar i det i motionerna

angivna syftet eller, därest riksdagen finner sig ej kunna bifalla denna

hemställan, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i ämnet och

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl i övrigt som legat till grund för motionärernas förslag

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa

till motionerna.

Civilrättsliga stadganden rörande barns underhållsskyldighet mot föräldrar

återfinnas i 16 § lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap och

6 § lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap. Enligt båda dessa

lagbud åligger det barn att i mån av förmåga giva skäligt underhåll till

fader eller moder, som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att

själv försörja sig. Jämlikt 13 § lagen den 14 juni 1917 om adoption har

adoptivbarn samma plikt att underhålla adoptant som barn i äktenskap

har i förhållande till föräldrar.

Att märka är, att nu omförmälda tre stadganden även innehålla bestämmelser

om skyldighet för föräldrar och adoptant att giva underhåll till barn

och adoptivbarn.

I motiven till de bestämmelser som innefattas i 6 § lagen örn barn utom

äktenskap anförde lagberedningen bland annat följande.

När föräldrar och barn anses pliktiga att vid behov understödja varandra,

grundas detta på det nära förhållande, som i följd av blodsbandet

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 9 sami. i avd. Nr 45. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr A5.

består dem emellan. Såsom stöd för barnens förpliktelse i detta avseende

emot föräldrarna kommer därtill, att barnen i regeln hava av föräldrarna

åtnjutit underhåll och uppfostran under uppväxttiden. Vad nu särskilt angår

barn utom äktenskap lära meningarna icke vara delade därom att

modern och barnet böra hava en ömsesidig skyldighet i förevarande hänseende.

Tvekan kan däremot föreligga, såvitt angår fadern och barnet.

Fadern kommer onekligen faktiskt i regeln icke i samma nära förhållande

till barnet som modern. Det kan dock icke sägas vara varken den gällande

svenska rättens eller förslagets ståndpunkt att, såsom den tyska lagen

innebär, en familjerättslig förbindelse består emellan modern och barnet,

men icke emellan fadern och barnet. Förslaget har genom vissa bestämmelser

angående faderns underhållsskyldighet under barnets uppväxttid

och i andra hänseenden velat betona, att en familjeförbindelse består även

emellan fadern och barnet. Det är av vikt att det kraftigt inskärpes hos

fäderna, att de lia att fullgöra sina förpliktelser mot sina barn utom äktenskap.

Att befria fadern till barn utom äktenskap från den andra fäder

åliggande skyldighet att vid behov lämna barnet understöd, även sedan det

nått den ålder, då dess uppfostran vanligen är fullbordad, synes sålunda

ingalunda lämpligt. Det skulle även innefatta en obillighet mot modern,

som i sådant fall ensam finge bära hela underhållsbördan. Anledning synes

ej heller förefinnas att såsom i tysk rätt skilja mellan det fall att barnets

oförmåga förefinnes vid den tidpunkt, då uppfostringsbidraget upphör, och

det att oförmågan först senare inträffar. Men örn fadern skall hava underhållsskyldighet

emot barnet, synes billigheten fordra, att barnet jämväl

blir underhållsskyldigt emot fadern. Emot en sådan regel kan väl invändas

att, enligt vad erfarenheten visar, fadern ofta försummar sin skyldighet

att sörja för barnet under uppväxttiden. Att detta är förhållandet är obestridligt,

men plikten att försörja barnet under uppväxttiden förefinnes

ju alltid, och vid ett genomförande av beredningens förslag till bestämmelser

i syfte att uttvinga fullgörandet av denna plikt torde i de flesta

fall underhållsbidrag till barnet under uppväxttiden komma att från fadern

utgå, därest han ej är alldeles oförmögen att lämna sådant bidrag. Att

göra faderns rätt till underhåll beroende därav att han fullgjort sin underhållsskyldighet

torde av praktiska skäl svårligen kunna gå för sig. Då beredningen

sålunda förordar en ömsesidig underhållsskyldighet mellan bägge

föräldrarna å ena sidan och barnet å den andra, intager beredningen samma

ståndpunkt, som kommit till uttryck i 3 § av gällande förordning om fattigvården.

Såsom förutsättning för underhåll enligt denna paragraf, vare sig fråga

är om underhåll till barnet eller till föräldrarna, gäller att vederbörande

skall på grund av sjukdom eller annan dylik orsak vara ur stånd att försörja

sig. Underhållsplikten inträder sålunda icke på den grund, att tillfälle

till lämpligt arbete icke erbjuder sig. Även härutinnan torde förslaget

överensstämma med regeln i fattigvårdsförordningen. Av stadgandets avfattning

lärer följa, att, örn försörjningsförmågan icke är helt borta utan

allenast nedsatt, ett därefter lämpat lägre underhållsbidrag bör utgå.

Under det att föräldrarnas skyldighet att underhålla barnet under uppväxttiden

enligt 3 § är ovillkorlig, har underhållsplikten i förevarande fall

ansetts böra göras beroende av huruvida och i vad mån den, från vilken

underhåll skall utgå, äger förmåga att utgöra sådant. Även i detta hänseende

har förslaget tillämpat samma grundsats som fattigvårdsförord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

3

ningen. Vid bedömande huruvida förmåga föreligger måste naturligtvis

först tillses att vederbörande själva och andra, mot vilka de hava en ovillkorlig

försörjningsplikt, erhålla skäligt uppehälle. Först om därefter något

överskott kan påräknas, inträder ifrågavarande underhållsplikt.

Beträffande måttstocken för underhållet innehåller förslaget, att det skall

vara skäligt. Detta får bedömas med ledning av förhållandena i varje särskilt

fall. Hänsyn torde framför allt vara att taga till den underhållspliktiges

förmåga och den underhållsberättigades levnadsförhållanden. Härutinnan

skiljer sig förslaget från fattigvårdsförordningens stadgande, som

icke avser mera än nödtorftigt underhåll.

I motiven till 16 § lagen örn barn i äktenskap åberopade lagberedningen

allenast vad beredningen anfört till stöd för motsvarande bestämmelser i

6 § lagen örn barn utom äktenskap.

På den civilrättsliga underhållsskyldigheten grunda sig vissa i lagen den

14 juni 1918 om fattigvården intagna stadganden av offentligrättslig natur.

Enligt 3 § åligger det sålunda barn att i mån av behov, å ena, samt förmåga,

å andra sidan, försörja sina föräldrar, så att de ej falla fattigvården till

last. Samma skyldighet åligger adoptivbarn i förhållande till adoptant.

Paragrafen innehåller även bestämmelser om skyldighet för föräldrar att försörja

sina barn, för make att försörja andra maken samt för adoptant att

försörja adoptivbarn. I 63 § första stycket stadgas, att, där fattigvårdssamhälle

tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt 1 § lämnats någon, för

vilkens försörjning skyldeman eller annan enligt 3 § bort ansvara, fattigvårdsstyrelsen

äger alt av den, vilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning

för denna kostnad, i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift.

Jämlikt 65 § må anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad av försörjningspliktig,

som i 3 § sägs, icke bifallas av de dömande myndigheterna, där

den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav

kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de

sina eller eljest synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket.

Bestämmelsen i 65 § fattigvårdslagen att anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad

icke må bifallas, där synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket,

tillkom genom lag den 17 mars 1939 (nr 65), vilken trädde

i kraft den 1 april samma år. Örn förarbetena till denna lagändring må

här anmärkas följande.

I en vid 1936 års riksdag av fru Nordgren m. fl. väckt motion (II: 188)

anfördes bl. a., att fall lunnes dels då barns underhållsplikt gentemot föräldrar

bleve särskilt betungande och dels där det kunde ifrågasättas huruvida

densåmma icke kunde sägas stå i strid med den allmänna rättsuppfattningen.

Såsom exempel på fall av sistnämnda beskaffenhet kunde

nämnas att det förekommit att ersättning för fattigvård som lämnats en

person utkrävts av dennes son, ehuru fadern icke själv bidragit till sonens

underhåll under uppväxten. Liknande fall hade inträffat i fråga örn utom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

äktenskapliga barn. Motionärerna hemställde fördenskull, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit snarast måtte föranstalta örn en utredning huruvida

och på vad sätt ändrade bestämmelser i de i motionen berörda avseendena

borde komma till stånd samt till riksdagen inkomma med de

förslag till ändringar i fattigvårdslagen, vartill utredningen kunde föranleda.

I en vid samma riksdag av herr Nyblom väckt motion (lii 370) ifrågasattes

örn det kunde vara riktigt, att ett barn skulle ha ovillkorlig försörjningsplikt

även mot uppenbart slarviga och försumliga föräldrar. Det syntes

motionären som om försörjningspliktbestämmelserna borde upptagas

till omprövning. Detta gällde också den i lagen fastslagna skyldigheten

för barn utom äktenskapet att försörja sina föräldrar. I motionen hemställdes

på grund av det anförda, att sådana ändringar eller preciseringar

vidtoges i fattigvårdslagen, som kunde vara påkallade med hänsyn till i

motionen angivna fall.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, vilket, sedan yttranden

inhämtats från statens inspektör för fattigvård och barnavård samt vissa

sammanslutningar, i avgivet utlåtande, nr 36, anförde följande.

Den i 3 § fattigvårdslagen angivna grundsatsen, att barn i mån av förmåga

äro skyldiga att underhålla sina föräldrar, så att dessa icke falla

fattigvården till last, anser utskottet äga starkt stöd i den allmänna rättsuppfattningen.

Motionärerna ifrågasätta icke heller att upphäva denna

grundsats. Emellertid hava i motionerna och de över desamma avgivna yttrandena

framhållits, att regeln om barns försörjningsplikt i tillämpningen

kan leda till resultat, som äro för rättskänslan stötande. Enligt 63 § fattigvårdslagen

äger fattigvårdsstyrelse att av försörjningspliktig uttaga ersättning

för fattigvård enligt 1 § samma lag, i den mån styrelsen icke finner

skäl till eftergift. Jämlikt 65 § fattigvårdslagen må anspråk på ersättning

av försörjningspliktig icke bifallas, om den ersättningsskyldige genom att

återbetala kostnaden eller någon del därav kan antagas komma att sakna

nödiga medel till underhåll för sig och de sina. Det skydd mot en alltför

sträng tillämpning av grundsatsen örn barns försörjningsplikt, som lämnas

i dessa stadganden, har stundom visat sig för svagt. I motionerna har uppgivits,

att barn avkrävts ersättning för fattigvård åt fader, ehuru denne

icke alls eller endast i ringa mån fullgjort sin underhållsplikt mot barnen.

I det av svenska landskommunernas förbund avgivna yttrandet har omnämnts,

att en dotter krävts på kostnaden för fattigvård åt hennes fader,

ehuru denne gjort sig skyldig till svår förbrytelse mot dottern under dennas

minderårighet och därför ådömts ett långvarigt frihetsstraff---.

Det synes utskottet, som om de i motionerna påtalade olägenheterna i

väsentlig mån vore att hänföra till en alltför sträng tillämpning av gällande

bestämmelser örn utkrävande av försörjningsplikt. Svenska landskommunernas

förbund har i sitt yttrande uttalat, att förbundet under sin verksamhet

erfarit, att fattigvårdsstyrelserna i icke ringa utsräckning synas förbise

stadgandet i 63 § fattigvårdslagen om rätt att eftergiva ersättningsanspråk

och anse sig riskera anmärkning av samhällets revisorer, därest de icke ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

kräva ersättning av enskilda försörjningspliktiga i alla de fall, då 65 § fattigvårdslagen

icke utgör laga hinder för bifall till ersättningstalan. Genom

upplysningsverksamhet av statens inspektör för fattigvård och barnavård

samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet torde motionernas syfte

i icke oväsentlig mån kunna främjas. I åtskilliga av de över motionerna avgivna

yttrandena har ifrågasatts, huruvida icke de allvarligaste missförhållandena

kunde hävas genom ett tillägg till 65 § fattigvårdslagen av innebörd,

att talan mot försörjningspliktig icke får bifallas, då synnerliga skäl tala

mot bifall till ersättningsanspråket, varvid såsom exempel nämnts, bland

annat, att väsentliga svårigheter att fullgöra försörjningsplikten föreligga

eller att understödstagaren i hög grad eftersatt sin försörjningsplikt gentemot

den, mot vilken kravet riktas, eller grovt förbrutit sig mot denne.

Enligt utskottets mening tala skäl för en uppmjukning av nämnda stadgande.

Utskottet hemställde under åberopande av det anförda, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

utredning angående möjligheten och lämpligheten att vidtaga sådan

ändring i 65 § fattigvårdslagen, att anspråk på ersättning av barn för fattigvård,

som lämnats deras föräldrar, icke finge bifallas, då synnerliga skäl

talade mot bifall till ersättningsanspråket.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 186).

Den 10 juli 1936 uppdrog Kungl. Majit åt statens inspektör för fattigvård

och barnavård att i anledning av 1936 års riksdagsskrivelse verkställa erforderlig

utredning samt inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser,

vartill utredningen kunde giva anledning.

Fattigvårds- och barnavårdsinspektören överlämnade därefter den 8 februari

1937 utredning i ämnet jämte förslag till vissa ändringar i 65 § fattigvårdslagen

och 68 § 2 mom. barnavårdslagen. Såsom mönster för inspektionens

förslag hade tjänat ett förslag, som framställts av svenska landskommunernas

förbund i yttrande till andra lagutskottet över de år 1936 väckta

motionerna. I detta yttrande hade föreslagits ett tillägg till 65 § fattigvårdslagen

av t. ex. följande lydelse: »eller där synnerliga skäl tala mot bifall till

ersättningsanspråket», eventuellt med angivande dessutom av några exempel

på sådana »synnerliga skäl». En lagändring av denna innebörd syntes —

hade det anförts i yttrandet —- väl ansluta sig till uttrycket i 63 § fattigvårdslagen:

»i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift» och resultatet

av en sådan lagändring komme sannolikt att i stort sett motsvara vad man

redan med sistnämnda stadgande förmodligen avsett att vinna.

På grundval av det av fattigvårds- och barnavårdsinspektören utarbetade

förslaget framlades härefter genom proposition (nr 45) vid 1939 års lagtima

riksdag förslag till lag angående ändrad lydelse av 65 § fattigvårdslagen

jämte förslag till motsvarande ändringar i barnavårdslagen och lagen den

18 juni 1937 örn förskottering av underhållsbidrag till barn.

1 utlåtande (nr 13) över propositionen anförde andra lagutskottet följande.

Enligt gällande lagstiftning må anspråk på ersättning för utgiven fattigvård

och barnavård icke bifallas av de dömande myndigheterna, där den er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

sättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav kan

antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

Däremot finnes ej någon möjlighet att, då särskilda omständigheter av social

eller personlig art föreligga, ogilla framställt ersättningsanspråk. Syftet med

förevarande proposition är att öppna en sådan möjlighet. Vidare föreslås

en ändring i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn, varigenom

barnavårdsnämnd skulle tillerkännas befogenhet att under enahanda omständigheter

eftergiva sin rätt att återkräva bidragsförskott.

De föreliggande ändringsförslagen hava erhållit sådan avfattning, att hänsyn

kan tagas även till »synnerliga skäl» av annan art än nyssnämnda rent

ekonomiska. Under förarbetena till lagförslagen har från vissa håll påpekats,

att lagtexten icke borde få en så allmän avfattning eller att däri till

ledning vid tillämpningen borde angivas vissa exempel på de skäl, som åsyftas.

Häremot har invänts, bland annat av socialvårdskommittén, att ett närmare

angivande av vad som skall förstås med »synnerliga skäl» skulle begränsa

myndigheternas frihet att i särskilt ömmande fall eftergiva ersättningskrav.

Enligt utskottets mening måste denna invändning anses befogad.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet därför, att

de nya föreskrifterna böra erhålla en allmän avfattning och att någon

exemplifiering av fall, som omfattas av dem, icke bör göras i lagtexten.

På grund av vad sålunda anförts och då starka skäl enligt utskottets mening

talade för att ifrågavarande lagändringar genomfördes utan avbidan å

slutförandet av den igångsatta översynen av socialvården, hemställde utskottet

om bifall till propositionen, vilken hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse

nr 57).

I nu förevarande motioner uttalas, såsom ovan angivits, att den 1939

genomförda ändringen av 65 § fattigvårdslagen icke synes hava lett till

åsyftat resultat. Motionärerna anföra härefter vidare.

Till allmänhetens kännedom har kommit fall då fattigvårdsstyrelse framställt

anspråk på ersättning av utomäktenskapligt barn för fattigvård, som

lämnats barnets fader, ehuru fadern, oaktat underhållsplikt ålagts honom

av domstol, aldrig bidragit till barnets försörjning. Det kan med fog ifrågasättas,

huruvida till förekommande av sådana missförhållanden ändring ej

bör vidtagas i de civilrättsliga bestämmelserna om barns underhållsskyldighet

gentemot föräldrar ävensom i de grundläggande bestämmelserna i 3 §

fattigvårdslagen. Det torde nämligen vara ur principiell synpunkt riktigast

att vidtaga ändring i de stadganden, som reglera själva underhållsskyldigheten,

och ej blott, såsom skedde 1939, i de stadganden, som avse fattigvårdssamhälles

anspråk på ersättning för lämnad fattigvård. Av själva lagtexten

bör örn möjligt framgå att barn icke äro underhållsskyldiga gentemot

föräldrar i sådana fall, då föräldrarna själva eftersatt sin underhållsskyldighet

gentemot barnen.

Utskottet har berett Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund tillfälle att

yttra sig över motionerna. De i anledning härav från nämnda sammanslutningar

inkomna yttrandena ha såsom bilagor fogats vid detta utlåtande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

7

(Bil. A—C). Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har vid sitt yttrande

fogat referat av två utav kammarrätten den 28 maj och den 7 oktober

1943 avgjorda mål rörande tillämpningen av 65 § fattigvårdslagen i dess

lydelse enligt lagen den 17 mars 1939.

Jämlikt 65 § fattigvårdslagen i dess lydelse efter lagändringen den 17 mars

1939 gäller att anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad av understödstagare

eller försörjningspliktig, som i 3 § sägs, icke må bifallas, om synnerliga

skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket. Syftet med 1939 års lagändring

var, såsom utskottets här ovan lämnade redogörelse utvisar, att

öppna möjlighet för de dömande myndigheterna att ogilla framställt ersättningsanspråk

i sådana fall då särskilda omständigheter av social eller

personlig art föreligga. Såsom exempel på sådana omständigheter nämndes

bland annat att väsentliga svårigheter att fullgöra försörjningsplikten förelåge

eller att understödstagare!! i hög grad eftersatt sin försörjningsplikt

gentemot den, mot vilken kravet riktades, eller grovt förbrutit sig mot denne.

Motionärerna göra gällande att det angivna syftet med lagändringen icke

vunnits och föreslå fördenskull att ändring i stället vidtages i de civilrättsliga

bestämmelserna om barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar

ävensom i motsvarande bestämmelser i 3 § fattigvårdslagen.

Barnens försörjningsplikt gentemot föräldrarna är — i motsats till föräldrarnas

försörjningsplikt gentemot barnen — varken enligt den civilrättsliga

lagstiftningen eller fattigvårdslagen ovillkorlig utan betingad av förmåga

å den ena sidan och behov å den andra. Principen att barn i åtminstone

viss utsträckning skola vara försörjningspliktiga gentemot sina föräldrar

har gammal hävd i svensk rätt och torde äga starkt stöd i den allmänna

rättsuppfattningen. Vid lagändringar på detta område bör man fördenskull

framgå med stor försiktighet. Vad motionärerna anfört till stöd

för sin hemställan kan enligt utskottets mening icke anses utgöra tillräckliga

skäl för en ändring i gällande lagstiftning av så genomgripande beskaffenhet

som motionärerna ifrågasatt. Att i lagtexten angiva vissa fall då försörjningsplikt

gentemot föräldrarna icke skall åligga barnen torde för övrigt

möta åtskilliga svårigheter. Förhållandena kunna växla från fall till fall

och vara så komplicerade och svårbedömbara att det liksom hittills bör tillkomma

de dömande myndigheterna att i tvistiga fall avgöra huruvida underhållsskyldighet

skall föreligga eller ej. De ifrågasatta lagändringarna ha

också avstyrkts i samtliga de yttranden som avgivits över motionerna. Av

yttrandena framgår jämväl att den 1939 genomförda ändringen av 65 §

fattigvårdslagen verkligen varit ägnad att råda bot på missförhållanden av

det slag som påtalats i motionerna. Av kammarrätten under senare tid meddelade

utslag utgöra belägg härför. Man torde kunna utgå ifrån att kammarrättens

praxis kommer att bliva vägledande för fattigvårdsstyrelsernas

ställningstaganden i mål av nu ifrågavarande beskaffenhet. Det är 1''örden
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 45.

skull angeläget att kammarrättens rättstillämpning bringas till fattigvårdsstyrelsemas

kännedom. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har

förklarat sig villigt att i sin mån medverka härtill. Referat av två utav kammarrättens

ifrågavarande utslag har intagits i andra häftet av den av förbundet

utgivna »Tidskrift för fattigvård och annan hjälpverksamhet» för

innevarande år. Utskottet har anledning antaga, att referat av lämpliga mål

jämväl komma att intagas i kammarrättens årsbok samt i de »Råd och anvisningar

i socialvårdsfrågor» som utgivas genom socialstyrelsens försorg.

På grund av vad sålunda anförts och då frågan om återbetalningsskyldigheten

för åtnjuten fattigvård kommer att upptagas till omprövning av

socialvårdskommittén, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 72 och II: 119, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 maj 1944.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Westman, Ahlkvist

och Olofsson, fru Sjöström-Bengtsson samt herrar Ragnar Bergh* och Lindblom;
från

andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Werner, Björling, Lindberg*,

Landgren, Sundström i Vikmanshyttan, Stattin* och Lundberg i Uppsala.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45; bilagor.

9

Bilaga A.

Till Riksdagens första lagutskott.

Genom remiss den 8 februari 1944 har Riksdagens första lagutskott till

Svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet för yttrande remitterat inom

Riksdagen väckta likalydande motioner nr 72 i första kammaren av fru

Sjöström-Bengtsson och herr Näsström och nr 119 i andra kammaren av

herr Sundström i Vikmanshyttan angående revision av gällande lagstiftning

om barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar. I anledning härav får

förbundet vördsamt anföra följande.

Enligt 65 § fattigvårdslagen må anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad

av försörjningspliktig, som i 3 § sägs, icke bifallas, där den ersättningsskyldige

genom att återbetala kostnaden eller någon del därav kan antagas

komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina eller

eljest synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket. De kursiverade

orden hava tillagts genom en lag år 1939. Genom denna lagändring

ha eljest underhållspliktiga personer befriats från att för meddelad fattigvård

utgiva ersättning, då sådan ersättning rimligtvis icke bör förekomma.

Enligt motionärernas uppfattning vill det synas, som örn den år 1939 beslutade

lagändringen icke varit ägnad att råda bot på sådana missförhållanden,

som att fattigvårdsstyrelse framställt anspråk på ersättning av utomäktenskapligt

barn för fattigvård, som lämnats barnets fader, ehuru fadern,

oaktat underhållsplikt ålagts honom av domstol, aldrig bidragit till barnets

försörjning. Till förekommande av sådana missförhållanden anse motionärerna

därför att ändring bör vidtagas i de civilrättsliga bestämmelserna om

barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar ävensom i de grundläggande

bestämmelserna i 3 § fattigvårdslagen.

Enligt vad förbundet erfarit, har Kungl, kammarrätten under år 1943

efter besvär prövat två mål rörande tillämpning av 65 § i fattigvårdslagen.

I båda dessa fall har den underhållsskyldige med stöd av 1939 års lagändring

befriats från ersättningsskyldighet. Referat av dessa två mål, som

komma att ingå i Kammarrättens årsbok för år 1943, biläggas.

Utgången av dessa mål synes förbundet ådagalägga att den år 1939 beslutade

lagändringen verkligen är ägnad att råda bot på missförhållanden

av den art, motionärerna åberopat. I den mån kunskap örn målens utgång

sprides, vartill förbundet i sin mån vill medverka, torde man ha anledning

förvänta, att desamma komma att tjäna till ledning för fattigvårdsstyrelser

och barnavårdsnämnder på så sätt att krav om ersättning i liknande fall

icke komma att framställas.

De av motionärerna föreslagna lagändringarna synas förbundet därför

knappast erforderliga.

Stockholm den 13 mars 1944.

SVENSKA FATTIGVÅRDS- OCH BÄRNA VÅRDSFÖRBUNDET

Förbundsbyrån

ERIC WAHLBERG.

Bihang till riksdagens protokoll 7044. 0 sami. 1 avd. Nr 45.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr -45; bilagor.

Bilaga B.

Till Riksdagens första lagutskott.

Svenska stadsförbundet har beretts tillfälle att avge yttrande över inom

riksdagen föreliggande likalydande motioner, nr 72 i första kammaren och

119 i andra kammaren, angående revision av gällande lagstiftning om barns

underhållsskyldighet gentemot föräldrar. Efter tagen del av motionerna får

förbundets styrelse, som endast tagit ställning till frågan om de föreslagna

ändringarna i fattigvårdslagen, härmed anföra följande.

Den lagstiftning, motionärerna nu vilja ha ändrad, tillkom för mindre än

fyra år sedan. Den var utformad efter ett noggrant övervägande och under

betonande av svårigheten att exemplifiera de ''synnerliga skäl’, man här ville

få beaktade.

När motionärerna nu uttala, att den sålunda beslutade ändringen icke

visat sig fylla måttet, när det gällt att råda bot på de överklagade missförhållandena,

nöja de sig med att framhålla, att ''till allmänhetens kännedom

ha kommit fall, då fattigvårdsstyrelse framställt anspråk på ersättning av

utomäktenskapligt barn för fattigvård, som lämnats barnets fader, ehuru

fadern oaktat underhållsplikt ålagts honom av domstol, aldrig bidragit till

barnets försörjning’. Bevismaterialet ifråga örn de påstådda olägenheterna

måste anses vara mycket ofullständigt, då det gäller att argumentera för

ändring av en så nyligen tillkommen föreskrift. Örn en fattigvårdsstyrelse

icke tagit hänsyn till ''synnerliga skäl’, synes det naturliga vara, att dylika

fall besvärsvägen underställas högre myndighet, icke att lagen omedelbart

ändras. Den nuvarande lydelsen är tillkommen efter noggrant övervägande

och har man icke lyckats finna en framkomlig väg, torde en omformulering

knappast ge möjligheter därtill. Örn man också i lagen inskriver, att eftersatt

underhållsskyldighet från faderns sida skall fria från underhållsskyldighet

för barnets vidkommande, måste ju dock ett bedömande ske av uppkommande

fall. En försummad underhållsskyldighet från faderns sida kan

väl också stundom ha framtvungits av förhållanden, över vilka denne icke

kunnat råda. Att en sådan »försummelse» senare skulle befria en vuxen sorl

eller dotter, kanske i mycket goda ekonomiska förhållanden, från underhåll

till sin gamle fader kan icke anses skäligt. Lagen ger nu fattigvårdsstyrelsema

möjlighet att här bedöma de olika fallen efter skälighetsprincip. Underlåtes

detta i något fall, står besvärsvägen öppen. Det har visat sig, att den

anlitats och anlitats med framgång.

Med åberopande av dessa synpunkter tillåter sig styrelsen hemställa, att

motionerna måtte av utskottet avstyrkas.

Stockholm den 4 mars 1944.

SVENSKA STADSFÖRBUNDET

OSCAR LARSSON

Henning Karlsson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45; bilagor.

11

Bilaga C.

Till Riksdagens första lagutskott.

Sedan Svenska landskommunernas förbund genom remiss den 8 februari

1944 bereus tillfälle att avgiva yttrande över motionerna I: 72 och II: 119,

får förbundets styrelse vördsamt anföra följande.

Styrelsen vill icke bestrida, att fall alltjämt kunna förekomma, då tillämpningen

av de i fattigvårdslagen intagna reglerna om barns och föräldrars

ömsesidiga försörjningsplikt giva resultat, som äro stötande för det allmänna

rättsmedvetandet. Merendels torde orsaken härtill vara, att vederbörande fattigvårdsstyrelse

av fruktan för anmärkningar från kommunens revisorer icke

vågar avstå från att utkräva ersättning av försörjningspliktig ens i sådana

fall, då uppenbara skäl för eftergift äro för handen. Såsom styrelsen redan

framhöll i ett till riksdagens andra lagutskott år 1936 avgivet utlåtande i anledning

av vissa vid detta års riksdag väckta motioner borde detta icke behöva

inträffa. Att fattigvårdsstyrelse äger rätt att på egen hand eftergiva

ersättningskrav mot enskild försörjningspliktig i dylika fall måste nämligen

anses klart framgå av 63 § fattigvårdslagen i dess nuvarande lydelse, och det

ovillkorliga tvång för förvaltningsdomstolarna att i underhållsmål utdöma

ersättning, som tidigare f dref anns, har genom 1939 års lagstiftning bortfallit.

Erfarenheten från de sista åren har även visat, att förvaltningsdomstolarna

i regel taga stor hänsyn till sådana skäl, som i det enskilda fallet

kunna föranleda minskning i eller utesluta ersättningsskyldighet för underhållspliktig.

Såsom exempel härpå kan styrelsen anföra ett nyligen av kammarrätten

meddelat utslag, vari kammarrätten upphävt ett av vederbörande

länsstyrelse fattat beslut, genom vilket länsstyrelsen lämnat bifall till en fattigvårdsstyrelses

åläggande för försörjningspliktig person att Utgiva ersättning

för kostnad för fattigvård åt dennes moder, enär klaganden i sina besvär

över beslutet kunnat styrka, att han sedan 10 års ålder icke haft någon

förbindelse med modern och icke åtnjutit sådan medverkan från hennes sida

i avseende å uppfostran och försörjning, som bort komma honom till del.

Enligt styrelsens mening hava alltså de av motionärerna påtalade missförhållandena

sin grund icke så mycket i brister hos lagstiftningen som i en

på sina håll ännu förekommande oriktig praxis. Med denna inställning till

frågan är det naturligt, att styrelsen har svårt att ansluta sig till motionärernas

uppfattning, att ett lagfästande av vissa uttryckliga undantag från den

hittills upprätthållna principen om föräldrars och barns ömsesidiga försörjningsplikt

skulle vara av omständigheterna påkallad. Genom en sådan lagstiftning

skulle man visserligen kunna förhindra att fall liknande dem, som

motionärerna vänt sig mot upprepas. Men det är utomordentligt svårt att

bedöma vilka återverkningar i övrigt, som införandet av generella undantag

från den allmänna principen om föräldrars och barns ömsesidiga underhållsskyldighet

kan få. De fall, som komma under fattigvårdsmyndigheternas

prövning, måste dock antagas utgöra ett jämförelsevis litet antal av alla dem,

som förekomma. Beträffande övriga fall, där alltså fattigvårdsmyndigheterna

icke behövt ingripa, lia icke motionärerna kunnat påvisa någon mera allmän

reaktion mot de gällande underhållsreglerna. Styrelsen vill betona, att man

här liksom alltid, då det gäller familjebanden, rör sig på mycket ömtålig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr A5; bilagor.

mark, och att man vid lagändringar på detta område måste framgå med

största försiktighet.

Motionärerna lia föreslagit, att de nu gällande civilrättsliga och offentligrättsliga

reglerna på området skulle ändras därhän, att barnens underhållsskyldighet

gjordes beroende av örn föräldrarna fullgjort motsvarande skyldighet

mot dem. Särskilt då det gäller förhållandet mellan ett barn utom

äktenskapet och en fader, som utan giltig anledning underlåtit att sörja för

barnet, torde åtskilligt kunna anföras till stöd för motionärernas mening.

Mot tanken att införa en .särskild undantagsregel för utomäktenskapliga

barns underhållsskyldighet kan emellertid invändas, att en sådan bestämmelse

illa skulle rimma med den inställning till dessa spörsmål, som svensk

lagstiftning i senare tid företrätt och som utmärkts av att lagstiftaren i möjligaste

mån bedömt äktenskapliga och utomäktenskapliga förhållanden ur

likartade synpunkter. Motionärerna ha icke heller velat bryta med denna

uppfattning utan synas för egen del utgå från att liknande undantag från

den allmänna underhållsskyldigheten skall göras för bani och föräldrar

inom äktenskap. Men slår man in på denna väg, tvingas man sannolikt att

införa även andra undantag från den allmänna principen. Ty de av motionärerna

åsyftade fallen äro säkerligen icke de enda, då de gällande reglerna

i sin tillämpning kunna leda till för den allmänna rättskänslan stötande resultat.

Det ligger emellertid i sakens natur, att det icke skulle bliva lätt att i

en lagtext vare sig fullständigt uppräkna eller med tillräcklig tydlighet

exemplifiera alla dessa sinsemellan mycket skiftande fall. Och att i de för

underhållsskyldigheten konstitutiva civilrättsbestämmelserna införa allmänt

formulerade undantag »för fall, där synnerliga skäl därtill äro» kan befaras

leda till en betänklig uppluckring av familjemoralen. Liknande invändningar

kunna riktas mot den annars tänkbara utvägen att genom lagändring mer

eller mindre fullständigt lösgöra den offentligrättsliga försörjningsplikten,

sådan den utformats i 3 § fattigvårdslagen, från sambandet med den civilrättsliga

underhållsskyldigheten.

Av vad nu anförts torde framgå, att styrelsen icke anser sig kunna tillstyrka

motionärernas lagstiftningsförslag. Då emellertid, såsom styrelsen

ovan anfört, vissa missförhållanden fortfarande torde existera, som kunna

anses påkalla särskilda åtgärder, och dessa åtgärder kunna tänkas ske i

annan form än lagstiftningens, vill styrelsen dock icke motsätta sig en utredning

i motionens syfte, under förutsättning likväl att denna utredning icke

tar sikte på någon ändring av de grundläggande bestämmelserna om barns

och föräldrars ömsesidiga underhållsplikt utan inriktar sig på frågan örn

vilka praktiska upplysningsåtgärder, som kunna vara erforderliga för att

sprida kunskap örn den redan gällande lagstiftningens innebörd.

Stockholm den 26 februari 1944.

STYRELSEN FÖR SVENSKA LANDSKOMMUNERNAS FÖRBUND

ISRAEL LAGERFELT.

Sixten Larsson.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944

442276

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.