Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910

1944-05-22 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SärU 1944:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12

augusti 1910 (nr 88 s. 1) om aktiebolag.

Genom en den 18 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 95, vilken hänvisats

till första särskilda utskottet, har Kungl. Majit under åberopande av

propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1)

om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 51 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

51 §.

Egen aktie — ---såsom pant.

Vad nu---utan förlust.

Avtal, som träffats i strid mot förbud varom ovan stadgas, vare ogillt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Nya lagen äger ej tillämpning å avtal, som träffats innan lagen trätt i

kraft.

Förslagets tillkomst m. m.

Förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier upptogs i svensk lagstiftning

första gången i 1895 års aktiebolagslag. I samband med införandet av

bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet — enligt förbehåll i bolagsordningen

örn inlösen av aktier eller på grund av bolagsstämmobeslut — stadgades

i 27 § av nämnda lag, att aktiebolag icke finge i annan ordning än som

sålunda föreskrivits förvärva egen aktie, ej heller mottaga sådan aktie såsom

Bihang till riksdagens protokoll 19i4.11 sami. lavd. Nr 2.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

pant. Såsom grund till stadgandet framhölls, att förbudet vöre erforderligt

för att hindra kringgående av bestämmelserna om formen för nedsättning av

aktiekapitalet.

Lagen innehöll icke några bestämmelser om påföljden av att egen aktie

förvärvades eller mottogs såsom pant. Rörande den civilrättsliga verkan av

avtal i strid mot förbudet i 27 § innehöllo motiven till 1895 års lag icke något

uttalande. En pantsättning i strid mot förbudet har emellertid i rättspraxis

förklarats icke vara för pantsättaren bindande (N.J.A. 1903 s. 4).

I 1910 års lag om aktiebolag upptogos under 51 § bestämmelser motsvarande

27 § i 1895 års lag, därvid dock förbudet uttryckligen begränsades till

att avse förvärv mot vederlag. Vidare förklarades förbudet ej utgöra hinder

för aktiebolag att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock

med skyldighet att åter avyttra aktien så snart det kunde ske utan förlust.

I 133 § stadgades bötesstraff för den som bryter mot vad i 51 § vore föreskrivet.

Därest i bolagsordning, som stadfästs före ikraftträdandet av 1895 års

aktiebolagslag, intagits bestämmelse om rätt för bolaget att inlösa aktie,

äger en sådan bestämmelse enligt övergångsbestämmelserna till 1895 och

1910 års aktiebolagslagar fortfarande tillämpning (1895 års lag 81 § tredje

stycket första punkten, 1910 års lag 141 § 5). I 1910 års aktiebolagslag 56 § 7)

upptogs stadgande, att egen aktie ej må uppföras såsom tillgång. Detta stadgande

skall gälla även beträffande äldre aktiebolag med sådan bestämmelse

i bolagsordningen som nyss nämnts. Straff stadgas i 132 § 6) för styrelseledamot,

som vid upprättandet av balansräkning mot bättre vetande förfar

i strid mot bestämmelserna i 56 §. I motiven till 51 § framhölls, att om

stadgandet i 56 § 7) att egen aktie ej må uppföras såsom tillgång iakttoges,

faran för missbruk icke heller för de äldre aktiebolagen vore mycket stor.

I detta sammanhang yttrades, att det i 1895 års aktiebolagslag givna förbudet

för aktiebolag att förvärva egen aktie och att mottaga sådan aktie

såsom pant ej upptagits i 1908 års förslag på grund av fara för att aktiebolag

skulle genom förvärv av egna aktier obehörigen nedsätta aktiekapitalet

utan för att söka förhindra afl aktiebolag spekulerade i egna aktier.

Rörande den civilrättsliga påföljden av att avtal träffats örn förvärv av

egna aktier i strid mot det i 51 § upptagna förbudet innehöll det betänkande

som låg till grund för 1910 års lag icke något uttalande från majoriteten

av de kommitterade som utarbetat betänkandet.

Däremot uttalade kommitténs ordförande, justitiekanslern Sjöberg, att han

icke kunde biträda allt vad i motiven till paragrafen yttrats samt att han

förordat ett tillägg till första stycket av innehåll, att avtalet om den egna

aktiens förvärvande eller pantsättande skulle vara ogillt. Att ett dylikt tilllägg

vore av behovet påkallat, syntes honom framgå av de olika meningar,

som vid tolkningen av ifrågavarande, även i då gällande ( d. v. s. 1895 års)

lag förekommande stadgande uttalats i det uti N.J.A 1903 s. 4 refererade

rättsfallet. Gjordes ett dylikt tillägg syntes ansvarspåföljd för förbrytelse mot

paragrafen kunna uteslutas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

3

En av kommitténs ledamöter, professorn Kallenberg, förklarade, att han

vore lika med kommitténs ordförande av den mening, att stadgande borde

meddelas därom att aktiebolags förvärv av egen aktie eller emottagande av

sådan aktie såsom pant vore ogiltigt.

I proposition nr 5 till innevarande års riksdag med förslag till lag örn

aktiebolag m. m. lia bestämmelserna i 51 § gällande aktiebolagslag på förslag

av lagberedningen upptagits oförändrade nied tillägg av uttryckligt

stadgande, att avtal som träffats i strid mot förbudet skall vara ogillt (69 g

förslaget till lag örn aktiebolag).

Efter avgivandet av lagberedningens förslag till ny lag örn aktiebolag bär

frågan om verkan av förvärv av egna aktier i strid mot 51 § i 1910 års lag

bringats under prövning i ett av Högsta domstolen den 20 november 1942

avgjort mål (N.J.A. 1942 s. 614), därvid Högsta domstolen ansett det i 51 §

upptagna förbudet icke i och för sig föranleda till att avtal som slutits i strid

mot förbudet skall anses ogillt. En av Högsta domstolens ledamöter, justitierådet

Stenbeck, vilken såsom ordförande undertecknat lagberedningens betänkande

med förslag till lag örn aktiebolag, anförde till utveckling av sin

mening följande.

Beträffande frågan örn verkan av avtal i strid mot det i 51 § aktiebolagslagen

upptagna förbudet för aktiebolag att förvärva egna aktier bör främst

beaktas, att ett sådant förvärv reellt innebär att bolaget inlöser aktier mot

utbetalande av en del av bolagets tillgångar utan iakttagande av de i lagstiftningen

givna reglerna om nedsättning av aktiekapitalet i förening med

återbetalning till aktieägarna. Genom att den i lagen stadgade ordningen för

sådan nedsättning av aktiekapitalet åsidosättes berövas bolagets borgenärer

— såsom lagberedningen i sina motiv till det nya aktiebolagslagförslaget (s.

259) framhåller — den rätt som enligt 50 § 2 moni. aktiebolagslagen tillkommer

dem att pröva huruvida de vilja medgiva återbetalningen och, örn medgivande

ej lämnas, erhålla säkerhet. Ett förvärv av egna aktier annorledes

än efter bolagsstämmobeslut innebär vidare, att aktieägarna berövas det

skydd för deras lika rätt till del i vad vid aktiekapitalets nedsättning återbetalas

som jämväl åsyftas med reglerna örn nedsättning. Förbud mot förvärv

av egna aktier är vidare erforderligt för att förebygga att aktiebolag

bedriver spekulation i egna aktier. En sådan spekulation medför möjlighet

för bolaget att påverka kursen å aktierna i bolaget. Frestelse kan uppkomma

för bolagets ledning att genom köp stödja aktiernas kurs. Vid fortsatt ogynnsam

kursutveckling kunna aktieköp av bolaget för kursens stödjande -—

även om de från början tett sig ofarliga — lätt medföra stora vådor för

bolaget. Rörande de legislativa grunderna till förbudet hänvisas i övrigt till

lagberedningens nämnda betänkande.

Förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier upptogs i svensk lagstiftning

första gången i 27 § av 1895 års aktiebolagslag. Förbudet avsåg även

mottagande av egen aktie såsom pant. Lagen innehöll icke någon bestämmelse

örn påföljden av att avtal träffades i strid mot förbudet.

Däremot stadgas i 1910 års aktiebolagslag 133 § första ledet bötesstraff

för den som bryter mot vad i 51 § finnes stadgat. Vidare föreskrives beträffande

upprättande av aktiebolags balansräkning i 56 § 7), att egen aktie ej

må uppföras såsom tillgång.

Beträffande grunden till stadgandet i 27 § av 1895 års aktiebolagslag framhölls

i motiven, ali förbudet vöre erforderligt för alt hindra kringgående av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

bestämmelserna örn formen för nedsättning av aktiekapitalet. Däremot innehöllo

motiven intet uttalande om den civilrättsliga verkan av avtal i strid

mot förbudet. En pantsättning i strid mot förbudet har emellertid i en H.D:s

dom d. 13 jan. 1903 (N.J.A. I 1903 s. 4) förklarats icke vara för pantsättaren

bindande. Vid avgörandet förelågo dock olika meningar.

I motiven till det lagförslag som ligger till grund för 1910 års aktiebolagslag

uttalas, att upptagande i förslaget av förbudet mot förvärv av egna aktier

icke skett på den grund att, därest ett dylikt förbud ej meddelades, fara vore

för handen att aktiebolag skulle genom förvärv av egna aktier obehörigen

nedsätta aktiekapitalet utan för att söka förhindra att aktiebolag spekulerade

i egna aktier. Jag tror icke, att större betydelse bör tilläggas den olikhet

som föreligger mellan detta uttalande och uttalandet i motiven till 1895 års

aktiebolagslag. Tydligt är, att bolagsrättsligt genom förvärvet nedsättning

icke sker av aktiekapitalet, men genom förvärvet undandrager sig bolaget

att anlita den enda lagliga form — förutom vinstutdelningen — som finnes

för utbetalning av tillgångar under bolagets bestånd till aktieägare, nämligen

nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning. Vidare bör

märkas, att uttalandet göres i samband med besvarandet av riksdagens skrivelse

d. 11 maj 1898, som avsåg övervägande av lagstiftning angående äldre

aktiebolag med rätt enligt bestämmelse i bolagsordningen att inlösa aktier

utan nedsättning av aktiekapitalet.

Vad angår frågan örn verkan av avtal i strid mot legala förbud vill jag till

en början framhålla, att det ej kan för ogiltighet av avtalet krävas att lagen

upptager en uttrycklig bestämmelse örn ogiltighet. Huruvida ogiltighet bör

anses inträda blir — då uttrycklig bestämmelse saknas —- en tolkningsfråga,

därvid ledning bör hämtas av grunderna för förbudet. I detta avseende hänvisas

till justitieministerns uttalande i anledning av det inom lagrådet framställda

förslaget örn upptagande av bestämmelsen i 3 § första stycket lagen

d. 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag (N.J.A. II 1917 s. 223). Av intresse är

även beträffande 17 § banklagen justitieministerns yttrande i samband med

framläggandet av förslaget till lagen d. 7 juni 1931 örn bulvanförhållande i

fråga om aktier i vissa bolag (N.J.A. II 1934 s. 299).

Rörande frågan om verkan av avtal i strid mot förbudet i 51 § av 1910 års

aktiebolagslag märkes, att ordföranden i den kommitté som utarbetade lagförslaget,

justitiekanslern Sjöberg, förordade ett tillägg till bestämmelsen i

nämnda § första stycket av innehåll att avtalet örn den egna aktiens förvärvande

eller pantsättande skulle vara ogillt. Att ett dylikt tillägg vore av behovet

påkallat syntes honom framgå av de olika meningar som vid tolkningen

av ifrågavarande även i då gällande lag förekommande stadgande

uttalats i 1903 års rättsfall. Gjordes ett dylikt tillägg, ansåg han ansvarspåföljden

för överträdelse av förbudet kunna uteslutas. Kommitténs ledamot

professorn Kallenberg förklarade, att han vore lika med kommitténs ordförande

av den meningen att stadgande borde meddelas därom att aktiebolags

förvärv av egen aktie eller emottagande av sådan aktie såsom pant vore ogiltigt,

men han anslöt sig icke till ordförandens uppfattning att i händelse sådant

tillägg gjordes ansvarspåföljden för överträdelse borde uteslutas.

I frågan om verkan av förvärv av egna aktier i strid mot förbudet innehöllo

motiven till lagförslaget intet uttalande från majoritetens sida. Att majoriteten

avsett att intaga den ståndpunkten i denna fråga att förbudet icke skulle

medföra förvärvets ogiltighet synes ej sannolikt. Hade majoriteten intagit

denna ståndpunkt, torde den i andra stycket sista satsen upptagna regeln

örn skyldighet att avyttra förvärvad egen aktie, så snart det kan ske utan

förlust, hava bort upptagas i ett särskilt stycke och avsett alla förvärv av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2. ■>

egna aktier mot vederlag, d. v. s. en regel som avsett jämväl förbudsstridiga

förvärv av egna aktier. Detta hade varit av så mycket större betydelse som

därigenom ej blott ansvar kommit att drabba den styrelse som för bolaget

i sirid mot förbudet förvärvar egna aktier utan också ett fortlöpande ansvar

kommit att läggas på bolagets styrelse i fråga om avveckling av det

uppkomna innehavet. 1 samband med förslaget att egen aktie icke skulle

få uppföras såsom tillgång uttalade kommittén, att ett sådant stadgande hade

betydelse med hänsyn icke blott till den äldre aktiebolag tillkommande rätten

till inlösen av egna aktier utan även till föreskriften om inrop av egna

aktier på auktion. Detta uttalande lyder icke på någon avsikt från majoritelens

sida att fastslå, att trots förvärvsförbudet förvärv av egna aktier vöre

giltigt. Snarare torde det vara berättigat antaga, att majoriteten — på sätt

sorn gjorts gällande av justitiekanslern Sjöberg och professorn Kallenberg

i yttranden som avgivits av deni i ett mål vilket tidigare varit föremål för

II.D:s prövning (N.J.A. I 1935 s. 631; jfr Nial, Örn förvärv i strid mot legala

förbud, i T.f.R. 1936 s. 70—71) — avsett att lämna frågan öppen för avgörande

av domstolarna, medan minoriteten funnit ett klargörande i lag vara

lämpligt. Och lagberedningen har i sina motiv till det nya aktiebolagslagförslaget

(s. 260) uttalat, att det med hänsyn till förarbetena till 51 § av 1910

års lag vore antagligt att det vid lagrummets tillkomst ej varit meningen att

laga ståndpunkt till frågan örn ett förvärv i strid mot det där stadgade förbudet

skulle vara ogiltigt eller icke.

Då det gäller att utan stöd av uttryckligt lagstadgande taga ståndpunkt i

denna fråga måste beaktas, att för kontrahenterna konsekvenserna av ogiltighetspåföljden

understundom kunna bli mycket kännbara. I de fall då efter

bolagets förvärv av en mera betydande post egna aktier aklievärdena stigit

och omsättning av aktier skett å aktiemarknaden efter dessa värden skulle

ogiltighetspåföljden medföra fördel för medkontrahenten och förlust för aktieägarna

i bolaget, understundom nackdel i viss mån även för bolagets borgenärer.

Och i de fall då efter bolagets förvärv av egna aktier aktievärdet

nedgått skulle ogiltighetspåföljden medföra en måhända betydande förlust

för medkontrahenten. Det torde även böra märkas att, örn det förbudsstridiga

förvärvet anses ogiltigt, avveckling av innehavet av egna aktier ej behörigen

kan ske genom vidareförsäljning från bolaget utan allenast genom

återgång till säljaren eller en föryttring under hans medverkan. Ilar lång lid

förflutit efter förvärvet, kunna häremot stora svårigheter möta. Det måste

befaras, att överträdelser av förbudet skett särskilt under lagens första tilllämplighetstid

och även senare, främst indirekt genom förvärv genom dotterbolag,

förvärv som, där de framstå såsom ett kringgående av lagens förvärvslorbud,

måste — på sätt lagberedningen framhållit (s. 261) — bedömas på

samma sätt som direkta förvärv. Då vidare vad som förekom vid lagens tillkomst

medförde, att redan under lagens första lillämplighetstid icke utan

skäl den tolkningen av lagrummet gjordes gällande att straffpåföljden och

balansräkningsregeln vore de enda — såsom det visserligen visat sig icke

effektiva — sanktioner lagen gåve förvärvsförbudet, har jag, ehuru jag anser

att de lcgislativa grunderna för förvärvsförbud lala för att detta sanklioneras

genom ogiltighetspåföljd, icke ansett sådan påföljd enligt gällande

rätt böra antagas inträda.----

Denna ståndpunkt innebär icke, att under alla förhållanden aktiebolags

avtal örn förvärv av egna aktier får anses giltig!. Olli eli sådant avtal skulle

innefatta angrepp på aktiebolagets i borgenärernas och det allmännas intresse

föreskrivna kreditbas, <1. v. s. ett förfogande över medel som enligt en

riktig balansräkning erfordras till täckning av bolagets aktiekapital och reservfond,

synes avtalet stå i strid mot grunderna för den svenska aktiebo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

lagslagstiftningens bestämmelser örn aktiekapital och reservfond. I detta

sammanhang anser jag mig emellertid icke böra ingå på frågan under vilka

förutsättningar ogiltighet i sådant fall drabbar avtalet och därmed sammanhängande

spörsmål. I nu förevarande fall hava genom förvärvet av egna

aktier sådana medel icke tagits i anspråk som erfordrats lill täckning av bolagets

aktiekapital och reservfond.

Det är uppenbart, att en sådan ståndpunkt beträffande verkan av förbudsstridiga

förvärv av egna aktier icke medför den preventiva effekt av förbudet

som ett förbud i förening med ogiltighetspåföljd. Denna ståndpunkt aktualiserar

därför behovet av upptagande i lagstiftningen av en uttrycklig regel

att aktiebolags förvärv av egna aktier icke blir gällande. Och det synes böra

övervägas, huruvida icke till en sådan regel bör knytas en övergångsbestämmelse

av innehåll att beträffande aktier som före lagens ikraftträdande förvärvats

i strid mot det stadgade förbudet skall föreligga skyldighet att avveckla

aktieinnehavet inom viss tid efter lagens ikraftträdande.

Med anledning av detta rättsfall har till övervägande upptagits frågan,

huruvida icke, utöver de i lagberedningens förslag upptagna bestämmelserna

örn egna aktier, bör givas någon bestämmelse med avseende å nu rådande

förhållanden.

Inom justitiedepartementet har sålunda upprättats en den 16 december

1943 dagtecknad promemoria angående ändrad lydelse av 51 § lagen

den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1) om aktiebolag.

I promemorian har, efter en redogörelse för vad som förekommit, framhållits

att det i gällande lag upptagna förbudet mot förvärv av egna aktier

icke avser vederlagsfritt förvärv utan endast förvärv mot vederlag (onerösa

förvärv). Vidare påpekas, att förbudet icke gäller beträffande aktiebolag, i

vars bolagsordning före ikraftträdandet av 1895 års aktiebolagslag fanns intagen

bestämmelse om rätt för aktiebolag att utan nedsättning av aktiekapitalet

mot vederlag förvärva egna aktier.

Beträffande grunderna till förbudet mot oneröst förvärv av egna aktier

anföres i promemorian följande.

Sådant förvärv innebär, att bolagets medel användas till övertagande av

aktier från enskilda aktieägare. Förvärvet är sålunda såsom i lagberedningens

betänkande av år 1941 framhålles (motiven s. 259) en åtgärd som —

innan aktierna åter avyttras till samma eller högre pris — till sina ekonomiska

verkningar för dem som äro bolagets borgenärer eller aktieägare i bolaget

är jämförlig med nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning

till vissa aktieägare. Därigenom att den i lagen stadgade ordningen

för nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning åsidosättes, berövas

borgenärerna den rätt som enligt 50 § 2 mom. tillkommer dem att pröva

örn de vilja medgiva återbetalningen och örn medgivande ej lämnas erhålla

säkerhet, och tillsyn kan ej utövas däröver att den konsolideringsprincip

som kommit till uttryck i lagen ej reellt åsidosättes. Ett förvärv av egna

aktier annorledes än efter bolagsstämmobeslut innebär vidare, att aktieägarna

berövas det skydd för deras lika rätt till del i vad vid aktiekapitalets nedsättning

återbetalas, som åsyftas med reglerna om nedsättning. Skulle aktiebolags

styrelse äga rätt att för bolaget med dess medel förvärva aktier i bolaget,

skulle de aktieägare, vilka förmena att nedsättning av aktiekapitalel

med proportionell återbetalning till alla aktieägare skulle hava varit för dem

fördelaktigare, komma att ställas inför en redan vidtagen åtgärd, som kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

7

medföra att de nödgas besluta nedsättning av aktiekapitalet genom indragning

av de förvärvade aktierna.

Förbud för aktiebolag att mot vederlag förvärva egna aktier är också erforderligt

för att förhindra de ledande inom ett aktiebolag att genom bolaget

bedriva spekulation i bolagets aktier och därigenom påverka kursen på aktierna

i bolaget. Förbudet innebär ett skydd mot obehörig påverkan av prisbildningen

på aktiemarknaden.

I promemorian erinras vidare örn att lagberedningen (motiven s. 260) uttalat

att det med hänsyn till förarbetena till 51 § aktiebolagslagen syntes antagligt,

att det vid lagrummets tillkomst ej avsågs att taga ställning till frågan

huruvida ett förvärv i strid mot det där stadgade förbudet skulle vara

ogiltigt eller icke. Då det vore av vikt att förbudet mot förvärv av egna aktier

upprätthölles och förbudets effektiva upprätthållande otvivelaktigt bäst

tryggades genom en regel örn ogiltighet av förbudsstridigt förvärv, hade beredningen

föreslagit upptagande av uttryckligt stadgande att avtal, som träffats

i strid mot förbudet, skulle vara ogillt. Vid granskningen av lagberedningens

förslag hade bank- och fondinspektionen understrukit den synnerliga

vikten av att förbudet mot förvärv av egna aktier bibehölles. Någon invändning

mot upptagande av ogiltighetsbestämmelsen hade icke gjorts.

I promemorian anföres härefter:

Ehuru det föreligger anledning till antagande att under det första tiotalet

år efter ikraftträdandet av 1910 års aktiebolagslag åtminstone i viss utsträckning

den oklarhet, som vid lagens tillkomst förelåg rörande den civilrättsliga

påföljden av överträdelse av förvärvsförbudet, medförde att förvärv ägde rum

i strid mot förbudet, torde däremot vad beträffar tiden därefter den uppfattningen

alltmer hava gjort sig gällande att bolagen måste räkna med ogiltighetspåföljd

vid förvärv i strid mot förbud. Det förtjänar i detta sammanhang

erinras om att, såsom förut nämnts, vid granskningen av lagberedningens förslag

till ny lag örn aktiebolag ingen invändning gjorts mot upptagande av en

ogiltighetsbestämmelse.

Med hänsyn till den uppfattning som kommit till uttryck i det ovan refererade

avgörandet i Högsta domstolen föreligger onekligen en viss möjlighet

för att under den icke obetydliga tidrymd, som enligt lagberedningens förslag

bör — med hänsyn till erforderliga åtgärder från bolagens sida för anpassning

till nya lagen — förflyta mellan lagens utfärdande och dess ikraftträdande,

förvärv av egna aktier kunna i viss utsträckning komma att äga rum.

Det är självfallet ett intresse att en sådan utveckling motarbetas.

I promemorian har därför föreslagits, att till 51 § i gällande aktiebolagslag

fogas ett tillägg av innehåll att förvärv av egna aktier skall vara ogillt. Den

angivna lagändringen har föreslagits skola träda i kraft omedelbart.

Vad beträffar redan bestående innehav av egna aktier förvärvade i strid

mot i 1895 eller 1910 års lagar stadgade förvärvsförbud har i promemorian

uttalats att tillräckliga skäl ej syntes föreligga till ingripande i lagstiftningsväg.

Över promemorian jämte därvid fogat lagförslag lia efter remiss yttranden

avgivits av kommerskollegium, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspcktinnell,

patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

svenska bankföreningen och Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium

har vid sitt yttrande fogat yttranden av Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg och Skånes handelskammare. Försäkringsinspektionen

har vid sitt yttrande fogat utlåtande av svenska försäkringsbolags riksförbund.

Samtliga hörda myndigheter och institutioner ha tillstyrkt eller lämnat

utan erinran det föreslagna tillägget till 51 § i aktiebolagslagen.

I fråga örn behövligheten av en övergångsbestämmelse beträffande befintliga

innehav av egna aktier förvärvade i strid mot lagens förbud ha skilda

meningar yppats.

Sålunda har bank- och fondinspektionen ifrågasatt, huruvida icke en övergångsbestämmelse

borde lagfästas av innehåll, att beträffande aktier, som

före den föreslagna lagens ikraftträdande förvärvats i strid med det stadgade

förbudet, skulle föreligga skyldighet att avveckla aktieinnehavet inom viss tid

efter lagens ikraftträdande. I sistnämnda del ville inspektionen framhålla, att

ett liknande och till och med än längre gående precedensfall förelåge i banklagen

där i samband med det år 1933 införda allmänna förbudet för bankaktiebolag

att förvärva aktie infördes en övergångsbestämmelse om skyldighet

för bankaktiebolag att inom vissa angivna tider avyttra aktie, som bolaget

med stöd av äldre lag förvärvat men som bolaget jämlikt de nya förbudsbestämmelserna

icke ägde förvärva.

Å andra sidan har svenska bankföreningen förklarat, att den anslöte sig till

den i departementspromemorian uttalade uppfattningen, att ogiltighetsregelns

införande icke borde åtföljas av en skyldighet för bolagen att inom viss tid

avveckla bestående innehav av egna aktier förvärvade i strid mot gällande

förvärvsförbud. En sådan skyldighet skulle i vissa fall kunna medföra orimligt

hårda konsekvenser. Även handelskammaren i Göteborg har anslutit sig

till den i promemorian uttalade uppfattningen, att något stadgande icke borde

införas beträffande redan bestående innehav av egna aktier, vilka förvärvats

i strid mot i 1895 eller 1910 års lagar stadgade förvärvsförbud.

Vid remiss till lagrådet av utkast överensstämmande med förevarande lagförslag

anförde föredragande departementschefen följande:

»Såsom i den inom justitiedepartementet upprättade promemorian yttrats

är det uppenbart, att den utgång som innefattas i förenämnda rättsfall rörande

innebörden av 51 § lagen om aktiebolag kan medföra viss risk för

missbruk under den tidrymd, som kommer att förflyta innan den nya lagen

om aktiebolag träder i kraft. Enligt propositionen, nr 5, i ämnet till

innevarande års riksdag skall den nya lagen träda i kraft först den 1 januari

1948. I de avgivna yttrandena tillstyrkes också, att ett tillägg till 51 §

i gällande aktiebolagslag göres enligt vilket förvärv av egna aktier i strid

med där stadgat förbud förklaras ogiltigt. Jag vill förorda, att en lagändring

av sådan innebörd vidtages. I likhet med bank- och fondinspektionen

anser jag, att den nya bestämmelsen blir tillämplig även vid de indirekta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.

9

formerna av förvärv av egna aktier. På sätt i promemorian föreslagits torde

bestämmelsen böra träda i kraft omedelbart.

Vad härefter angår frågan om redan gjorda förvärv av egna aktier har i

promemorian uttalats, att tillräckliga skäl ej syntes föreligga till ingripande

i lagstiftningsväg. I denna fråga ha skilda meningar kommit till uttryck

i de avgivna yttrandena. Sålunda har bank- och fondinspektionen förordat

en bestämmelse örn skyldighet att avveckla innehav av egna aktier inom viss

tid. Å andra sidan har såväl svenska bankföreningen som handelskammaren

i Göteborg som sin åsikt uttalat, att en sådan övergångsbestämmelse icke borde

införas. Bankföreningen har därvid framhållit, att den i vissa fall skulle

kunna medföra orimligt hårda konsekvenser.

För egen del är jag icke beredd att utan närmare utredning tillstyrka en

övergångsbestämmelse av antytt innehåll. En sadan regel kan medföra ekonomiska

konsekvenser, som äro svåra att överblicka. Något aktuellt behov av

ett ingripande mot de innehav av egna aktier som nu må förefinnas har icke

påvisats.»

Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och

får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 95, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 maj 1944.

På första särskilda utskottets vägnar:

N. GÄRDE.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Gärde, Undén, Gottfrid Karlsson, Velander, Linder,

Verner Andersson, Björnsson, Karl Johan Olsson, Strand, Siljeström, Bror Nilsson och

Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Olson i Göteborg, Olsson i Mellerud, Kilbom,

Hermansson, Nilson i Eskilstuna, Severin i Stockholm, Lundberg i Hälsingborg, Hosander,

Molander, Hedlund i Rådom och Johansson i Mysinge.

Disk ottel.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 11 sami. 1 avd. Nr 2.

•2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:446 Skrivelse till Konungen i anledning cuv Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910 a1 i texten