Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910
1944-05-22 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1SärU 1944:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910
Dokumentets text
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12
augusti 1910 (nr 88 s. 1) om aktiebolag.
Genom en den 18 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 95, vilken hänvisats
till första särskilda utskottet, har Kungl. Majit under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1)
om aktiebolag.
Härigenom förordnas, att 51 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
51 §.
Egen aktie — ---såsom pant.
Vad nu---utan förlust.
Avtal, som träffats i strid mot förbud varom ovan stadgas, vare ogillt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Nya lagen äger ej tillämpning å avtal, som träffats innan lagen trätt i
kraft.
Förslagets tillkomst m. m.
Förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier upptogs i svensk lagstiftning
första gången i 1895 års aktiebolagslag. I samband med införandet av
bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet — enligt förbehåll i bolagsordningen
örn inlösen av aktier eller på grund av bolagsstämmobeslut — stadgades
i 27 § av nämnda lag, att aktiebolag icke finge i annan ordning än som
sålunda föreskrivits förvärva egen aktie, ej heller mottaga sådan aktie såsom
Bihang till riksdagens protokoll 19i4.11 sami. lavd. Nr 2.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
pant. Såsom grund till stadgandet framhölls, att förbudet vöre erforderligt
för att hindra kringgående av bestämmelserna om formen för nedsättning av
aktiekapitalet.
Lagen innehöll icke några bestämmelser om påföljden av att egen aktie
förvärvades eller mottogs såsom pant. Rörande den civilrättsliga verkan av
avtal i strid mot förbudet i 27 § innehöllo motiven till 1895 års lag icke något
uttalande. En pantsättning i strid mot förbudet har emellertid i rättspraxis
förklarats icke vara för pantsättaren bindande (N.J.A. 1903 s. 4).
I 1910 års lag om aktiebolag upptogos under 51 § bestämmelser motsvarande
27 § i 1895 års lag, därvid dock förbudet uttryckligen begränsades till
att avse förvärv mot vederlag. Vidare förklarades förbudet ej utgöra hinder
för aktiebolag att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock
med skyldighet att åter avyttra aktien så snart det kunde ske utan förlust.
I 133 § stadgades bötesstraff för den som bryter mot vad i 51 § vore föreskrivet.
Därest i bolagsordning, som stadfästs före ikraftträdandet av 1895 års
aktiebolagslag, intagits bestämmelse om rätt för bolaget att inlösa aktie,
äger en sådan bestämmelse enligt övergångsbestämmelserna till 1895 och
1910 års aktiebolagslagar fortfarande tillämpning (1895 års lag 81 § tredje
stycket första punkten, 1910 års lag 141 § 5). I 1910 års aktiebolagslag 56 § 7)
upptogs stadgande, att egen aktie ej må uppföras såsom tillgång. Detta stadgande
skall gälla även beträffande äldre aktiebolag med sådan bestämmelse
i bolagsordningen som nyss nämnts. Straff stadgas i 132 § 6) för styrelseledamot,
som vid upprättandet av balansräkning mot bättre vetande förfar
i strid mot bestämmelserna i 56 §. I motiven till 51 § framhölls, att om
stadgandet i 56 § 7) att egen aktie ej må uppföras såsom tillgång iakttoges,
faran för missbruk icke heller för de äldre aktiebolagen vore mycket stor.
I detta sammanhang yttrades, att det i 1895 års aktiebolagslag givna förbudet
för aktiebolag att förvärva egen aktie och att mottaga sådan aktie
såsom pant ej upptagits i 1908 års förslag på grund av fara för att aktiebolag
skulle genom förvärv av egna aktier obehörigen nedsätta aktiekapitalet
utan för att söka förhindra afl aktiebolag spekulerade i egna aktier.
Rörande den civilrättsliga påföljden av att avtal träffats örn förvärv av
egna aktier i strid mot det i 51 § upptagna förbudet innehöll det betänkande
som låg till grund för 1910 års lag icke något uttalande från majoriteten
av de kommitterade som utarbetat betänkandet.
Däremot uttalade kommitténs ordförande, justitiekanslern Sjöberg, att han
icke kunde biträda allt vad i motiven till paragrafen yttrats samt att han
förordat ett tillägg till första stycket av innehåll, att avtalet om den egna
aktiens förvärvande eller pantsättande skulle vara ogillt. Att ett dylikt tilllägg
vore av behovet påkallat, syntes honom framgå av de olika meningar,
som vid tolkningen av ifrågavarande, även i då gällande ( d. v. s. 1895 års)
lag förekommande stadgande uttalats i det uti N.J.A 1903 s. 4 refererade
rättsfallet. Gjordes ett dylikt tillägg syntes ansvarspåföljd för förbrytelse mot
paragrafen kunna uteslutas.
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
3
En av kommitténs ledamöter, professorn Kallenberg, förklarade, att han
vore lika med kommitténs ordförande av den mening, att stadgande borde
meddelas därom att aktiebolags förvärv av egen aktie eller emottagande av
sådan aktie såsom pant vore ogiltigt.
I proposition nr 5 till innevarande års riksdag med förslag till lag örn
aktiebolag m. m. lia bestämmelserna i 51 § gällande aktiebolagslag på förslag
av lagberedningen upptagits oförändrade nied tillägg av uttryckligt
stadgande, att avtal som träffats i strid mot förbudet skall vara ogillt (69 g
förslaget till lag örn aktiebolag).
Efter avgivandet av lagberedningens förslag till ny lag örn aktiebolag bär
frågan om verkan av förvärv av egna aktier i strid mot 51 § i 1910 års lag
bringats under prövning i ett av Högsta domstolen den 20 november 1942
avgjort mål (N.J.A. 1942 s. 614), därvid Högsta domstolen ansett det i 51 §
upptagna förbudet icke i och för sig föranleda till att avtal som slutits i strid
mot förbudet skall anses ogillt. En av Högsta domstolens ledamöter, justitierådet
Stenbeck, vilken såsom ordförande undertecknat lagberedningens betänkande
med förslag till lag örn aktiebolag, anförde till utveckling av sin
mening följande.
Beträffande frågan örn verkan av avtal i strid mot det i 51 § aktiebolagslagen
upptagna förbudet för aktiebolag att förvärva egna aktier bör främst
beaktas, att ett sådant förvärv reellt innebär att bolaget inlöser aktier mot
utbetalande av en del av bolagets tillgångar utan iakttagande av de i lagstiftningen
givna reglerna om nedsättning av aktiekapitalet i förening med
återbetalning till aktieägarna. Genom att den i lagen stadgade ordningen för
sådan nedsättning av aktiekapitalet åsidosättes berövas bolagets borgenärer
— såsom lagberedningen i sina motiv till det nya aktiebolagslagförslaget (s.
259) framhåller — den rätt som enligt 50 § 2 moni. aktiebolagslagen tillkommer
dem att pröva huruvida de vilja medgiva återbetalningen och, örn medgivande
ej lämnas, erhålla säkerhet. Ett förvärv av egna aktier annorledes
än efter bolagsstämmobeslut innebär vidare, att aktieägarna berövas det
skydd för deras lika rätt till del i vad vid aktiekapitalets nedsättning återbetalas
som jämväl åsyftas med reglerna örn nedsättning. Förbud mot förvärv
av egna aktier är vidare erforderligt för att förebygga att aktiebolag
bedriver spekulation i egna aktier. En sådan spekulation medför möjlighet
för bolaget att påverka kursen å aktierna i bolaget. Frestelse kan uppkomma
för bolagets ledning att genom köp stödja aktiernas kurs. Vid fortsatt ogynnsam
kursutveckling kunna aktieköp av bolaget för kursens stödjande -—
även om de från början tett sig ofarliga — lätt medföra stora vådor för
bolaget. Rörande de legislativa grunderna till förbudet hänvisas i övrigt till
lagberedningens nämnda betänkande.
Förbud för aktiebolag att förvärva egna aktier upptogs i svensk lagstiftning
första gången i 27 § av 1895 års aktiebolagslag. Förbudet avsåg även
mottagande av egen aktie såsom pant. Lagen innehöll icke någon bestämmelse
örn påföljden av att avtal träffades i strid mot förbudet.
Däremot stadgas i 1910 års aktiebolagslag 133 § första ledet bötesstraff
för den som bryter mot vad i 51 § finnes stadgat. Vidare föreskrives beträffande
upprättande av aktiebolags balansräkning i 56 § 7), att egen aktie ej
må uppföras såsom tillgång.
Beträffande grunden till stadgandet i 27 § av 1895 års aktiebolagslag framhölls
i motiven, ali förbudet vöre erforderligt för alt hindra kringgående av
4
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
bestämmelserna örn formen för nedsättning av aktiekapitalet. Däremot innehöllo
motiven intet uttalande om den civilrättsliga verkan av avtal i strid
mot förbudet. En pantsättning i strid mot förbudet har emellertid i en H.D:s
dom d. 13 jan. 1903 (N.J.A. I 1903 s. 4) förklarats icke vara för pantsättaren
bindande. Vid avgörandet förelågo dock olika meningar.
I motiven till det lagförslag som ligger till grund för 1910 års aktiebolagslag
uttalas, att upptagande i förslaget av förbudet mot förvärv av egna aktier
icke skett på den grund att, därest ett dylikt förbud ej meddelades, fara vore
för handen att aktiebolag skulle genom förvärv av egna aktier obehörigen
nedsätta aktiekapitalet utan för att söka förhindra att aktiebolag spekulerade
i egna aktier. Jag tror icke, att större betydelse bör tilläggas den olikhet
som föreligger mellan detta uttalande och uttalandet i motiven till 1895 års
aktiebolagslag. Tydligt är, att bolagsrättsligt genom förvärvet nedsättning
icke sker av aktiekapitalet, men genom förvärvet undandrager sig bolaget
att anlita den enda lagliga form — förutom vinstutdelningen — som finnes
för utbetalning av tillgångar under bolagets bestånd till aktieägare, nämligen
nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning. Vidare bör
märkas, att uttalandet göres i samband med besvarandet av riksdagens skrivelse
d. 11 maj 1898, som avsåg övervägande av lagstiftning angående äldre
aktiebolag med rätt enligt bestämmelse i bolagsordningen att inlösa aktier
utan nedsättning av aktiekapitalet.
Vad angår frågan örn verkan av avtal i strid mot legala förbud vill jag till
en början framhålla, att det ej kan för ogiltighet av avtalet krävas att lagen
upptager en uttrycklig bestämmelse örn ogiltighet. Huruvida ogiltighet bör
anses inträda blir — då uttrycklig bestämmelse saknas —- en tolkningsfråga,
därvid ledning bör hämtas av grunderna för förbudet. I detta avseende hänvisas
till justitieministerns uttalande i anledning av det inom lagrådet framställda
förslaget örn upptagande av bestämmelsen i 3 § första stycket lagen
d. 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag (N.J.A. II 1917 s. 223). Av intresse är
även beträffande 17 § banklagen justitieministerns yttrande i samband med
framläggandet av förslaget till lagen d. 7 juni 1931 örn bulvanförhållande i
fråga om aktier i vissa bolag (N.J.A. II 1934 s. 299).
Rörande frågan om verkan av avtal i strid mot förbudet i 51 § av 1910 års
aktiebolagslag märkes, att ordföranden i den kommitté som utarbetade lagförslaget,
justitiekanslern Sjöberg, förordade ett tillägg till bestämmelsen i
nämnda § första stycket av innehåll att avtalet örn den egna aktiens förvärvande
eller pantsättande skulle vara ogillt. Att ett dylikt tillägg vore av behovet
påkallat syntes honom framgå av de olika meningar som vid tolkningen
av ifrågavarande även i då gällande lag förekommande stadgande
uttalats i 1903 års rättsfall. Gjordes ett dylikt tillägg, ansåg han ansvarspåföljden
för överträdelse av förbudet kunna uteslutas. Kommitténs ledamot
professorn Kallenberg förklarade, att han vore lika med kommitténs ordförande
av den meningen att stadgande borde meddelas därom att aktiebolags
förvärv av egen aktie eller emottagande av sådan aktie såsom pant vore ogiltigt,
men han anslöt sig icke till ordförandens uppfattning att i händelse sådant
tillägg gjordes ansvarspåföljden för överträdelse borde uteslutas.
I frågan om verkan av förvärv av egna aktier i strid mot förbudet innehöllo
motiven till lagförslaget intet uttalande från majoritetens sida. Att majoriteten
avsett att intaga den ståndpunkten i denna fråga att förbudet icke skulle
medföra förvärvets ogiltighet synes ej sannolikt. Hade majoriteten intagit
denna ståndpunkt, torde den i andra stycket sista satsen upptagna regeln
örn skyldighet att avyttra förvärvad egen aktie, så snart det kan ske utan
förlust, hava bort upptagas i ett särskilt stycke och avsett alla förvärv av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2. ■>
egna aktier mot vederlag, d. v. s. en regel som avsett jämväl förbudsstridiga
förvärv av egna aktier. Detta hade varit av så mycket större betydelse som
därigenom ej blott ansvar kommit att drabba den styrelse som för bolaget
i sirid mot förbudet förvärvar egna aktier utan också ett fortlöpande ansvar
kommit att läggas på bolagets styrelse i fråga om avveckling av det
uppkomna innehavet. 1 samband med förslaget att egen aktie icke skulle
få uppföras såsom tillgång uttalade kommittén, att ett sådant stadgande hade
betydelse med hänsyn icke blott till den äldre aktiebolag tillkommande rätten
till inlösen av egna aktier utan även till föreskriften om inrop av egna
aktier på auktion. Detta uttalande lyder icke på någon avsikt från majoritelens
sida att fastslå, att trots förvärvsförbudet förvärv av egna aktier vöre
giltigt. Snarare torde det vara berättigat antaga, att majoriteten — på sätt
sorn gjorts gällande av justitiekanslern Sjöberg och professorn Kallenberg
i yttranden som avgivits av deni i ett mål vilket tidigare varit föremål för
II.D:s prövning (N.J.A. I 1935 s. 631; jfr Nial, Örn förvärv i strid mot legala
förbud, i T.f.R. 1936 s. 70—71) — avsett att lämna frågan öppen för avgörande
av domstolarna, medan minoriteten funnit ett klargörande i lag vara
lämpligt. Och lagberedningen har i sina motiv till det nya aktiebolagslagförslaget
(s. 260) uttalat, att det med hänsyn till förarbetena till 51 § av 1910
års lag vore antagligt att det vid lagrummets tillkomst ej varit meningen att
laga ståndpunkt till frågan örn ett förvärv i strid mot det där stadgade förbudet
skulle vara ogiltigt eller icke.
Då det gäller att utan stöd av uttryckligt lagstadgande taga ståndpunkt i
denna fråga måste beaktas, att för kontrahenterna konsekvenserna av ogiltighetspåföljden
understundom kunna bli mycket kännbara. I de fall då efter
bolagets förvärv av en mera betydande post egna aktier aklievärdena stigit
och omsättning av aktier skett å aktiemarknaden efter dessa värden skulle
ogiltighetspåföljden medföra fördel för medkontrahenten och förlust för aktieägarna
i bolaget, understundom nackdel i viss mån även för bolagets borgenärer.
Och i de fall då efter bolagets förvärv av egna aktier aktievärdet
nedgått skulle ogiltighetspåföljden medföra en måhända betydande förlust
för medkontrahenten. Det torde även böra märkas att, örn det förbudsstridiga
förvärvet anses ogiltigt, avveckling av innehavet av egna aktier ej behörigen
kan ske genom vidareförsäljning från bolaget utan allenast genom
återgång till säljaren eller en föryttring under hans medverkan. Ilar lång lid
förflutit efter förvärvet, kunna häremot stora svårigheter möta. Det måste
befaras, att överträdelser av förbudet skett särskilt under lagens första tilllämplighetstid
och även senare, främst indirekt genom förvärv genom dotterbolag,
förvärv som, där de framstå såsom ett kringgående av lagens förvärvslorbud,
måste — på sätt lagberedningen framhållit (s. 261) — bedömas på
samma sätt som direkta förvärv. Då vidare vad som förekom vid lagens tillkomst
medförde, att redan under lagens första lillämplighetstid icke utan
skäl den tolkningen av lagrummet gjordes gällande att straffpåföljden och
balansräkningsregeln vore de enda — såsom det visserligen visat sig icke
effektiva — sanktioner lagen gåve förvärvsförbudet, har jag, ehuru jag anser
att de lcgislativa grunderna för förvärvsförbud lala för att detta sanklioneras
genom ogiltighetspåföljd, icke ansett sådan påföljd enligt gällande
rätt böra antagas inträda.----
Denna ståndpunkt innebär icke, att under alla förhållanden aktiebolags
avtal örn förvärv av egna aktier får anses giltig!. Olli eli sådant avtal skulle
innefatta angrepp på aktiebolagets i borgenärernas och det allmännas intresse
föreskrivna kreditbas, <1. v. s. ett förfogande över medel som enligt en
riktig balansräkning erfordras till täckning av bolagets aktiekapital och reservfond,
synes avtalet stå i strid mot grunderna för den svenska aktiebo
-
6
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
lagslagstiftningens bestämmelser örn aktiekapital och reservfond. I detta
sammanhang anser jag mig emellertid icke böra ingå på frågan under vilka
förutsättningar ogiltighet i sådant fall drabbar avtalet och därmed sammanhängande
spörsmål. I nu förevarande fall hava genom förvärvet av egna
aktier sådana medel icke tagits i anspråk som erfordrats lill täckning av bolagets
aktiekapital och reservfond.
Det är uppenbart, att en sådan ståndpunkt beträffande verkan av förbudsstridiga
förvärv av egna aktier icke medför den preventiva effekt av förbudet
som ett förbud i förening med ogiltighetspåföljd. Denna ståndpunkt aktualiserar
därför behovet av upptagande i lagstiftningen av en uttrycklig regel
att aktiebolags förvärv av egna aktier icke blir gällande. Och det synes böra
övervägas, huruvida icke till en sådan regel bör knytas en övergångsbestämmelse
av innehåll att beträffande aktier som före lagens ikraftträdande förvärvats
i strid mot det stadgade förbudet skall föreligga skyldighet att avveckla
aktieinnehavet inom viss tid efter lagens ikraftträdande.
Med anledning av detta rättsfall har till övervägande upptagits frågan,
huruvida icke, utöver de i lagberedningens förslag upptagna bestämmelserna
örn egna aktier, bör givas någon bestämmelse med avseende å nu rådande
förhållanden.
Inom justitiedepartementet har sålunda upprättats en den 16 december
1943 dagtecknad promemoria angående ändrad lydelse av 51 § lagen
den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1) om aktiebolag.
I promemorian har, efter en redogörelse för vad som förekommit, framhållits
att det i gällande lag upptagna förbudet mot förvärv av egna aktier
icke avser vederlagsfritt förvärv utan endast förvärv mot vederlag (onerösa
förvärv). Vidare påpekas, att förbudet icke gäller beträffande aktiebolag, i
vars bolagsordning före ikraftträdandet av 1895 års aktiebolagslag fanns intagen
bestämmelse om rätt för aktiebolag att utan nedsättning av aktiekapitalet
mot vederlag förvärva egna aktier.
Beträffande grunderna till förbudet mot oneröst förvärv av egna aktier
anföres i promemorian följande.
Sådant förvärv innebär, att bolagets medel användas till övertagande av
aktier från enskilda aktieägare. Förvärvet är sålunda såsom i lagberedningens
betänkande av år 1941 framhålles (motiven s. 259) en åtgärd som —
innan aktierna åter avyttras till samma eller högre pris — till sina ekonomiska
verkningar för dem som äro bolagets borgenärer eller aktieägare i bolaget
är jämförlig med nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning
till vissa aktieägare. Därigenom att den i lagen stadgade ordningen
för nedsättning av aktiekapitalet i förening med återbetalning åsidosättes, berövas
borgenärerna den rätt som enligt 50 § 2 mom. tillkommer dem att pröva
örn de vilja medgiva återbetalningen och örn medgivande ej lämnas erhålla
säkerhet, och tillsyn kan ej utövas däröver att den konsolideringsprincip
som kommit till uttryck i lagen ej reellt åsidosättes. Ett förvärv av egna
aktier annorledes än efter bolagsstämmobeslut innebär vidare, att aktieägarna
berövas det skydd för deras lika rätt till del i vad vid aktiekapitalets nedsättning
återbetalas, som åsyftas med reglerna om nedsättning. Skulle aktiebolags
styrelse äga rätt att för bolaget med dess medel förvärva aktier i bolaget,
skulle de aktieägare, vilka förmena att nedsättning av aktiekapitalel
med proportionell återbetalning till alla aktieägare skulle hava varit för dem
fördelaktigare, komma att ställas inför en redan vidtagen åtgärd, som kan
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
7
medföra att de nödgas besluta nedsättning av aktiekapitalet genom indragning
av de förvärvade aktierna.
Förbud för aktiebolag att mot vederlag förvärva egna aktier är också erforderligt
för att förhindra de ledande inom ett aktiebolag att genom bolaget
bedriva spekulation i bolagets aktier och därigenom påverka kursen på aktierna
i bolaget. Förbudet innebär ett skydd mot obehörig påverkan av prisbildningen
på aktiemarknaden.
I promemorian erinras vidare örn att lagberedningen (motiven s. 260) uttalat
att det med hänsyn till förarbetena till 51 § aktiebolagslagen syntes antagligt,
att det vid lagrummets tillkomst ej avsågs att taga ställning till frågan
huruvida ett förvärv i strid mot det där stadgade förbudet skulle vara
ogiltigt eller icke. Då det vore av vikt att förbudet mot förvärv av egna aktier
upprätthölles och förbudets effektiva upprätthållande otvivelaktigt bäst
tryggades genom en regel örn ogiltighet av förbudsstridigt förvärv, hade beredningen
föreslagit upptagande av uttryckligt stadgande att avtal, som träffats
i strid mot förbudet, skulle vara ogillt. Vid granskningen av lagberedningens
förslag hade bank- och fondinspektionen understrukit den synnerliga
vikten av att förbudet mot förvärv av egna aktier bibehölles. Någon invändning
mot upptagande av ogiltighetsbestämmelsen hade icke gjorts.
I promemorian anföres härefter:
Ehuru det föreligger anledning till antagande att under det första tiotalet
år efter ikraftträdandet av 1910 års aktiebolagslag åtminstone i viss utsträckning
den oklarhet, som vid lagens tillkomst förelåg rörande den civilrättsliga
påföljden av överträdelse av förvärvsförbudet, medförde att förvärv ägde rum
i strid mot förbudet, torde däremot vad beträffar tiden därefter den uppfattningen
alltmer hava gjort sig gällande att bolagen måste räkna med ogiltighetspåföljd
vid förvärv i strid mot förbud. Det förtjänar i detta sammanhang
erinras om att, såsom förut nämnts, vid granskningen av lagberedningens förslag
till ny lag örn aktiebolag ingen invändning gjorts mot upptagande av en
ogiltighetsbestämmelse.
Med hänsyn till den uppfattning som kommit till uttryck i det ovan refererade
avgörandet i Högsta domstolen föreligger onekligen en viss möjlighet
för att under den icke obetydliga tidrymd, som enligt lagberedningens förslag
bör — med hänsyn till erforderliga åtgärder från bolagens sida för anpassning
till nya lagen — förflyta mellan lagens utfärdande och dess ikraftträdande,
förvärv av egna aktier kunna i viss utsträckning komma att äga rum.
Det är självfallet ett intresse att en sådan utveckling motarbetas.
I promemorian har därför föreslagits, att till 51 § i gällande aktiebolagslag
fogas ett tillägg av innehåll att förvärv av egna aktier skall vara ogillt. Den
angivna lagändringen har föreslagits skola träda i kraft omedelbart.
Vad beträffar redan bestående innehav av egna aktier förvärvade i strid
mot i 1895 eller 1910 års lagar stadgade förvärvsförbud har i promemorian
uttalats att tillräckliga skäl ej syntes föreligga till ingripande i lagstiftningsväg.
Över promemorian jämte därvid fogat lagförslag lia efter remiss yttranden
avgivits av kommerskollegium, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspcktinnell,
patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund,
8
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
svenska bankföreningen och Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium
har vid sitt yttrande fogat yttranden av Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare. Försäkringsinspektionen
har vid sitt yttrande fogat utlåtande av svenska försäkringsbolags riksförbund.
Samtliga hörda myndigheter och institutioner ha tillstyrkt eller lämnat
utan erinran det föreslagna tillägget till 51 § i aktiebolagslagen.
I fråga örn behövligheten av en övergångsbestämmelse beträffande befintliga
innehav av egna aktier förvärvade i strid mot lagens förbud ha skilda
meningar yppats.
Sålunda har bank- och fondinspektionen ifrågasatt, huruvida icke en övergångsbestämmelse
borde lagfästas av innehåll, att beträffande aktier, som
före den föreslagna lagens ikraftträdande förvärvats i strid med det stadgade
förbudet, skulle föreligga skyldighet att avveckla aktieinnehavet inom viss tid
efter lagens ikraftträdande. I sistnämnda del ville inspektionen framhålla, att
ett liknande och till och med än längre gående precedensfall förelåge i banklagen
där i samband med det år 1933 införda allmänna förbudet för bankaktiebolag
att förvärva aktie infördes en övergångsbestämmelse om skyldighet
för bankaktiebolag att inom vissa angivna tider avyttra aktie, som bolaget
med stöd av äldre lag förvärvat men som bolaget jämlikt de nya förbudsbestämmelserna
icke ägde förvärva.
Å andra sidan har svenska bankföreningen förklarat, att den anslöte sig till
den i departementspromemorian uttalade uppfattningen, att ogiltighetsregelns
införande icke borde åtföljas av en skyldighet för bolagen att inom viss tid
avveckla bestående innehav av egna aktier förvärvade i strid mot gällande
förvärvsförbud. En sådan skyldighet skulle i vissa fall kunna medföra orimligt
hårda konsekvenser. Även handelskammaren i Göteborg har anslutit sig
till den i promemorian uttalade uppfattningen, att något stadgande icke borde
införas beträffande redan bestående innehav av egna aktier, vilka förvärvats
i strid mot i 1895 eller 1910 års lagar stadgade förvärvsförbud.
Vid remiss till lagrådet av utkast överensstämmande med förevarande lagförslag
anförde föredragande departementschefen följande:
»Såsom i den inom justitiedepartementet upprättade promemorian yttrats
är det uppenbart, att den utgång som innefattas i förenämnda rättsfall rörande
innebörden av 51 § lagen om aktiebolag kan medföra viss risk för
missbruk under den tidrymd, som kommer att förflyta innan den nya lagen
om aktiebolag träder i kraft. Enligt propositionen, nr 5, i ämnet till
innevarande års riksdag skall den nya lagen träda i kraft först den 1 januari
1948. I de avgivna yttrandena tillstyrkes också, att ett tillägg till 51 §
i gällande aktiebolagslag göres enligt vilket förvärv av egna aktier i strid
med där stadgat förbud förklaras ogiltigt. Jag vill förorda, att en lagändring
av sådan innebörd vidtages. I likhet med bank- och fondinspektionen
anser jag, att den nya bestämmelsen blir tillämplig även vid de indirekta
Första särskilda utskottets utlåtande nr 2.
9
formerna av förvärv av egna aktier. På sätt i promemorian föreslagits torde
bestämmelsen böra träda i kraft omedelbart.
Vad härefter angår frågan om redan gjorda förvärv av egna aktier har i
promemorian uttalats, att tillräckliga skäl ej syntes föreligga till ingripande
i lagstiftningsväg. I denna fråga ha skilda meningar kommit till uttryck
i de avgivna yttrandena. Sålunda har bank- och fondinspektionen förordat
en bestämmelse örn skyldighet att avveckla innehav av egna aktier inom viss
tid. Å andra sidan har såväl svenska bankföreningen som handelskammaren
i Göteborg som sin åsikt uttalat, att en sådan övergångsbestämmelse icke borde
införas. Bankföreningen har därvid framhållit, att den i vissa fall skulle
kunna medföra orimligt hårda konsekvenser.
För egen del är jag icke beredd att utan närmare utredning tillstyrka en
övergångsbestämmelse av antytt innehåll. En sadan regel kan medföra ekonomiska
konsekvenser, som äro svåra att överblicka. Något aktuellt behov av
ett ingripande mot de innehav av egna aktier som nu må förefinnas har icke
påvisats.»
Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och
får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 95, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 22 maj 1944.
På första särskilda utskottets vägnar:
N. GÄRDE.
Vid detta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Gärde, Undén, Gottfrid Karlsson, Velander, Linder,
Verner Andersson, Björnsson, Karl Johan Olsson, Strand, Siljeström, Bror Nilsson och
Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Olson i Göteborg, Olsson i Mellerud, Kilbom,
Hermansson, Nilson i Eskilstuna, Severin i Stockholm, Lundberg i Hälsingborg, Hosander,
Molander, Hedlund i Rådom och Johansson i Mysinge.
Disk ottel.
Bihang till riksdagens protokoll 19U. 11 sami. 1 avd. Nr 2.
•2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:446 Skrivelse till Konungen i anledning cuv Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 12 augusti 1910 a1 i texten