Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i butikstängningslagen.

1944-02-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:14, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i butikstängningslagen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 lebruari 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i butikstängningslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 402,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära sådan ändring i butikstängningslagen,

att vissa i motionen anförda önskemål tillgodoses.

Nämnda önskemål hänföra sig till bestämmelserna i 11 § 3 mom. punkt 4)

om tillstånd till annan affärstid än den vanliga för s. k. trafikkiosker.

Enligt nämnda lagrum får försäljning i direkt anslutning till station för

järnvägs- eller lufttrafik eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik

medgivas under den utsträckta tid, som kan anses betingad av de

resandes behov. Dock får tillståndet i regel avse försäljning endast av vissa

uppräknade varuslag, bland vilka nämnas tobaksvaror.

I motionen framhålles, att praxis beträffande försäljning i trafikkiosker

särskilt av tobaksvaror innebär ett åsidosättande av lagens avsikt, som uppenbarligen

varit att tillgodose endast de resandes behov, och en orättvisa

mot de detaljhandlare, som icke ha tillstånd till dylik försäljning. Vad beträffar

kioskerna å järnvägsstationer borde därför biljett avkrävas kund.

som gör inköp efter den vanliga butikstängningstiden. I fråga om trafikkiosker

i anslutning till spårvägslinjer borde förbud införas mot försäljning

av tobaksvaror efter vanlig stängningstid. Alternativt borde tobakshandlarna

medgivas rätt till fri konkurrens t. ex. i form av automatförsäljning.

Frågan om kioskhandeln med tobaksvaror erhöll sin nuvarande lösning —

nämligen att andra kiosker än trafikkiosker i regel måste antingen helt avstå

från tobakshandel eller ock iakttaga den för butikshandeln stadgade stängningstiden

— genom 1939 års butikstängning slag. Denna utarbetades på

grundval av ett av arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda

år 1937 avgivet betänkande med förslag till arbetstidslag för detaljhandeln

och butikstängningslag (SOU 1937: 55). Förslag till lagar i nämnda ämnen

förelädes 1939 års lagtima riksdag genom propositionen nr 96. Propositionen

behandlades av andra lagutskottet (utlåtande nr 31).

Enligt 1939 års lag gavs länsstyrelsen stor frihet vid bedömningen av

frågan om tillstånd till öppethållande av trafikkiosker utöver den vanliga

stängningstiden. Det avgörande skulle här enligt förarbetena vara de resandes

behov. Sådant behov ansågs särskilt föreligga vid trafikplatser, där en

längre väntetid för den resande allmänheten kunde uppkomma. Allmänhetens

krav att under sådan väntetid kunna köpa för omedelbar konsumtion

avsedda varor hade här särskilda anspråk på att röna beaktande. När

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

7

tillståndets omfattning bestämdes, hade man alltså icke att taga hänsyn till

den bofasta befolkningens eventuella intresse av denna försäljning. Men det

borde å andra sidan framhållas, att försäljningen icke behövde begränsas

till den resande allmänheten. Länsstyrelsen kunde visserligen föreskriva

detta såsom villkor för medgivandet, men det förutsattes att detta i allmänhet

ej komme att ske. En sådan begränsning vöre nämligen mycket svår

att efterleva, vilket erfarenheten från tillämpningen av motsvarande föreskrift

i 1919 års butikstängningslag visade. Även beträffande varusorteringen

hade länsstyrelsen en viss bestämmanderätt vid tillståndsprövningen.

Beträffande frågan om tillstånd till öppethållande av trafikkiosk vid spårvägs-

eller busslinje uttalades i förarbetena, att det torde vara påtagligt, att

belägenhet vid en vanlig hållplats icke räckte till. Oftast förelåge väl förutsättningarna

för tillstånd, när det gällde trafikplatser, där trafiklinje av ej

blott lokal karaktär utginge eller flera sådana linjer korsade varandra. Detta

kunde dock visst icke sägas vara en undantagslös regel, ty förhållandena

kunde vara sådana, att trafiken vid en sådan station vore ganska obetydlig.

Å andra sidan kunde en trafikstation, som icke vore utgångspunkt för

någon trafiklinje och ej heller kokpunkt för flera dylika, i undantagsfall

vara av sådan betydelse, att den bleve hänförlig under ifrågavarande bestämmelse.

I förarbetena behandlades även ingående spörsmålet om försäljning av

tobak i automater. Då detta spörsmål med hänsyn till vårt nuvarande ransoneringssystem

icke torde vara aktuellt, torde någon redogörelse för förarbetena

i denna del ej behöva lämnas.

1939 års lag avlöstes av 1942 års butikstängningslag, varom förslag förelädes

riksdagen genom propositionen nr 349. Denna behandlades av andra

lagutskottet (utlåtande nr 49).

Ifrågavarande bestämmelse i 1942 års lag har i huvudsakligen oförändrat

skick överförts från 1939 års lag. Dess utformning blev icke föremål för

debatt under riksdagsbehandlingen.

1942 års lag trädde i sina huvudsakliga delar i kraft den 1 januari 1943

och gäller till och med 1945. •

• Eftersom butikstängningslagen är av provisorisk natur och gällande endast

lill och med 1945, kommer frågan om förlängning av bestämmelserna däri

att redan nästa år bliva föremål för statsmakternas prövning. Vad motionären

anfört torde lämpligen böra upptagas till övervägarde först i detta sammanhang.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1944.

Vt sköttel.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Hage, Holmbäck* och Wahlund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, fru Nordgren, herrar

Holm, Witzell*, Andersson i Eskilstuna och Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

440938

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.