Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 7, 11 och U kap. vattenlagen.

1944-02-24 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 7, 11 och U kap. vattenlagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1944 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i 7, 11 och U kap. vattenlagen.

Genom en den 4 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 63, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i 7, 11 och 14 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att i 7 kap. vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall införas en ny paragraf, betecknad 29 a §, av nedan angiven lydelse,

samt att 7 kap. 34, 45, 46 och 55 §§, 11 kap. 17 § 18, 27 § 1 morn., 35 §

2 morn., 45 § 3 morn., 56 §, 62 § 3 morn., 63 och 65 §§ samt 14 kap. 2 §

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 kap.

29 a §.

Beredes mark, tillhörig den, som sökt företaget eller enligt vad i 27 §

sägs är likställd med sökanden, genom dikning sådan båtnad, som i 29 §

första stycket avses, må han, örn skäl därtill anses föreligga, förpliktas att

ställa säkerhet för kostnad, som på den grund belöper på honom.

34 §.

Dike, som enligt denna lag varder upptaget, skall, där någons rätt kan

vara därav beroende, underhållas av deltagarna i företaget. Beträffande underhållsskyldighetens

fördelning och skyldighet att ställa säkerhet skall vad

i 23—26, 29 och 29 a §§ är stadgat med avseende å kostnaden för dikets

upptagande äga motsvarande tillämpning.

Leder någon---må föranledas.

45 §.

Vill någon---må göras.

Ansökan örn vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande

och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, som i

1 Senaste lydelse av 7 kap. 34, 45, 44 och 55 §§ se SFS 1920: 459, av 11 kap. 17, 27, 45, 56,

62, 63 och 65 §§ se SFS 1941: 614 samt av 11 kap. 35 § 2 mom. se SFS 1919: 425.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 aud. Nr 15.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

10 kap. 32 § sägs. Är företagets huvudsakliga ändamål att vinna sådan

båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., må ansökningen

i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den

ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det finnes

lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet

skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs.

Avser vattenavledningsföretag sänkning eller uttappning av sjö eller reglering

av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets

djup eller läge i vattendrag, där kongsådra eller allmän farled eller allmän

flottled finnes, skall utlåtande, som avgivits av synemän, underställas

vattendomstolens prövning; dock må ej vattendomstolen ingå i bedömande

av frågor rörande ersättning i vidare mån än som föranledes av

anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets

utförande. Örn underställning i visst fall av särskild fråga stadgas

i 10 kap. 52 §.

46 §.

Är fråga örn företag, som avser sänkning av eller reglering av vattnets avrinning

ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön

i Jämtland eller Siljan, skola bestämmelserna i 4 kap. 13 § om Konungens

prövningsrätt i vissa hänseenden och örn skyldighet för vattendomstolen att

hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande tillämpning; och

skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom

vattnets avrinning i större omfattning regleras eller vattenförhållandena

eljest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning

och besked därom före målets avgörande lämnas synemännen eller i fall,

då enligt 45 § underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål

stadgade ordning, vattendomstolen.

Finner vattendomstolen--- -— Konungens avgörande.

55 §.

Å ^vallning, som sker i eller vid sjö eller i eller vid sådant vattendrag, som

i 45 § tredje stycket sägs, skola bestämmelserna i nämnda § om underställning

av synemännens utlåtande äga motsvarande tillämpning.

Vad i — — — sådan prövningsrätt. 11

11 kap.

17 §.

18. ansökan jämlikt 7 kap. 45 § andra stycket om prövning, utan förutgången

syneförrättning enligt 10 kap., av fråga rörande vattenavledningseller

invallningsföretag, så ock ansökan jämlikt 8 kap. 38 § första stycket

om prövning, utan sådan förrättning, av fråga rörande företag, som avses i

8 kap.;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 3

27- §.

1 mom. Ansökan enligt---anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 8, 10 och 18 skall vad i första

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse; dock vare ej erforderligt

att i ansökan enligt 17 § 18 rörande företag, som avses i 8 kap.,

uppgiva fastighet, vilken av företaget beröres allenast genom förorening,

i annat fall än då fråga är om bestämmande av ersättning därför.

35 §.

2 mom. Finnes i---den myndighet.

Är fråga örn företag enligt 7 kap., skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

45 §.

3 mom. Där vid undersökning jämlikt denna § i mål rörande företag enligt

3, 7 eller 8 kap. någon sakägare vill förena sig med sökanden om företaget

eller yrka, att däråt gives större omfattning än sökanden äskat, gore det

skriftligen; och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens

påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

56 §.

Vill sökanden---hos domstolen.

Har återkallelse —---bestämda ordning.

Vad i 10 kap. 48 § andra stycket stadgas i fråga om företag enligt 3, 7

eller 8 kap. skall i tillämpliga delar gälla jämväl, där sådant företag är föremål

för behandling i den för ansökningsmål stadgade ordning.

62 §.

3 mom. Vad i---andra ansökningsmål.

I mål — — — handläggning bildad.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

varde angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i

4 kap. örn nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning. I fråga om

meddelande av bestämmelser rörande delaktighet i företag, som nu sagts,

eller företag enligt 7 eller 8 kap. skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna

i 10 kap. 67 §.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller

anläggande av vattentäkt eller utförande av företag enligt 3, 7 eller 8 kap.

medgives, bestämme vattendomstolen viss tid, i regel ej överstigande tio år

eller, där fråga är örn anläggning för allmän flottled, två år, inom vilken

arbetet skall vara fullbordat.

Vad i---nämnda lagrum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

65*§.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart

sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande

av hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 5 eller 6 kap.

sakägare ej är berättigad till gottgörelse i annat fall än att han måst vidkännas

kostnad för tillvaratagande av sin rätt till skadeersättning i målet.

I fråga om företag enligt 7 eller 8 kap. skall vad i 10 kap. 79 § tredje stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har svarandepart —--åsamkats denne.

14 kap.

2 §■

1 avseende---fast egendom.

Vad i denna lag stadgas angående rättigheter och skyldigheter, som äro

förenade med äganderätt till fast egendom, skall äga motsvarande tillämpning

med avseende å rätt till gruva, för vars tillgodogörande utmål anvisats

eller koncession meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1944.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

(Ställande bestämmelser.

I 7 kap. vattenlagen meddelas bestämmelser örn torrläggning av mark genom

dikning, vattenavledning eller invallning. Lagen giver icke någon definition

å begreppet dikning men därmed torde i första hand avses sådana torrläggningsåtgärder,

som låta sig genomföras utan någon mera väsentlig förändring

av vattenförhållandena i sjöar och vattendrag. Såsom vattenavledning

betecknas i lagen åtgärd, varigenom någon vill för torrläggning av sin

mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensamling, fördjupa, utvidga eller

räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån. Invallning

åter angives innebära, att någon vill för sin marks torrläggning vid eller i

vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet göra . vall eller annan

byggnad till skydd mot vattnet.

Den som önskar genomföra ett torrläggningsföretag tillerkännes en viss

tvångsrätt gentemot utomstående. Denna innebär i princip rätt att framdraga

dike eller annat vattenavlopp över annans mark eller eljest vidtaga

åtgärd till skada för annan, där så erfordras för företagets genomförande.

För skada och intrång skall dock ersättning utgå. Det grundläggande stad
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

5

gandet om denna tvångsrätt upptages i 1 §, i vilket lagrum stadgas, att vill

någon för torrläggning av sin mark upptaga dike och möter mark som tillhör

annan, då må denne ej hindra vattnets avlopp.

Vad angår omfattningen av den tvångsrätt, som sålunda tillerkännes torrläggningsintresset,

finnas i fråga om dikning icke några särskilda inskränkande

bestämmelser. Beträffande vattenavledning och invallning gälla däremot

vissa inskränkningar. Sålunda kräves för rätt att vidtaga åtgärd, varigenom

annan tillhörigt strömfall borttages eller dess fallhöjd minskas eller

varigenom till men för annans egendom vattenförhållandena eljest förändras,

att nyttan av åtgärden efter avdrag av kostnaden för dess verkställande

överstiger skadan eller intrånget å annans egendom, därvid i vissa fall skadan

eller intrånget skall räknas två gånger. Vidare finnas i fråga om vattenavledning

och invallning vissa bestämmelser meddelade till skydd för

allmänna intressen.

Den som vill genomföra ett torrläggningsföretag kan gentemot annan

jordägare som har nytta av företaget göra gällande tvångsdelaktighet

i företaget. I detta hänseende stadgas beträffande dikning — vilket stadgande

äger motsvarande tillämpning i fråga örn vattenavledning och invallning

— att om dike som någon vill upptaga är till båtnad jämväl för annans

mark, denne är skyldig att taga del i dikningen. Vidare gäller, att

all mark, för vilken torrläggningen medför båtnad och vars ägare skola däri

taga del, skall utgöra en samfällighet i avseende å företaget. Är fråga örn

företag, som avser sänkning eller uttappning av sjö, skall dock jämlikt 44 §

vad sålunda är stadgat om tvångsdelaktighet icke äga tillämpning med mindre

den beräknade båtnaden av företaget med mer än hälften faller å egendom,

tillhörig den som sökt företaget, eller honom och andra vilka förenat sig med

honom därom. Detta krav på viss majoritet för rätt att påfordra tvångsanslutning

gäller även beträffande invallningsföretag. I fråga örn invallningsföretag

föreligger jämlikt 54 § ytterligare den särskilda inskränkningen med

avseende å tvångsdelaktigheten, att delägare, som icke sökt företaget eller

är likställd med sökande, äger påfordra att honom tillhörig mark som ingår

i samfälliglieten skall lösas för företagets räkning.

Som allmän regel gäller, att delägare i torrläggningssamfällighet är skyldig

att taga del i kostnaden för torrläggningen i mån av värdet å den båtnad

som därigenom beredes hans mark. För den som icke är sökande till företaget

eller frivilligt anslutit sig till företaget gäller emellertid den viktiga

inskränkningen, att han icke är pliktig att vidkännas större bidrag till kostnaden

än som svarar mot värdet å den båtnad han vinner genom företaget.

I vissa fall behöver vidare skyldigheten att taga del i kostnaden icke inträda

i och med företagets genomförande. Härom stadgas i 29 § första stycket med

avseende å dikning — vilket stadgande äger motsvarande tillämpning beträffande

vattenavledning och invallning — att örn båtnad utgöres av annat

än jordförbättring eller värdeökning av tomtmark eller av mark, som

eljest huvudsakligen har värde såsom byggnadsplats, torgplats, övningsfält

eller dylikt, delägare, som icke är sökande eller likställd med sökanden, icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

är pliktig att såvitt angår dylik båtnad taga del i kostnaden för företaget

förrän han begagnar sig av båtnaden.

Enligt 32 § räknas till kostnad för marks torrläggning förutom arbetskostnaden

jämväl skadestånd och annan ersättning som föranledes av företaget.

I 34 § stadgas vidare, att dike, som upptages enligt vattenlagen, skall

underhållas av delägarna i företaget, där någons rätt kan vara beroende

därav.

Beträffande det rättsliga förfarandet vid genomförande av torrläggningsföretag

gäller, att om någon vill begagna sig av den tvångsrätt som

tillkommer honom eller fråga är om tvångsdelaktighet, besked skall på förhand

inhämtas huru och under vilka villkor arbetet må göras. I fråga örn

vattenavlednings- och invallningsföretag skall sådant besked inhämtas även

då sannolika skäl föreligga att allmän eller enskild rätt förnärmas eller så

snart två eller flera skola med särskilda andelar taga del i företaget. Ansökan

örn tillstånd till torrläggningsföretag skall ingivas till länsstyrelsen,

varefter frågan prövas vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap.

Till förrättningsman skall förordnas statens lantbruksingenjör eller annan

som förklarats därtill behörig. Sedan alla vid syneförrättningen förefallande

frågor blivit utredda, skall utlåtande upprättas angående företaget. I vissa

fall skall utlåtandet underställas vattendomstolens prövning. Besvär över

utlåtandet anföres hos vattendomstolen.

I fråga om företag, varmed avses att vinna ej allenast torrläggning av

mark utan även vissa andra ändamål, såsom beredande av ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraft eller avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten,

gälla särskilda regler. Beträffande företag för såväl torrläggning

som beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft skall sålunda

ansökan göras direkt hos vattendomstolen. I fråga örn företag, som avse

både torrläggning och avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten,

finnes valrätt mellan att göra ansökan direkt hos vattendomstolen

eller hos länsstyrelsen. När ansökan skett hos. vattendomstolen, kan målet

utan syneförrättning prövas i den för ansökningsmål stadgade ordningen

men, där så finnes lämpligt, äger vattenrättsdomaren eller vattendomstolen

förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning enligt bestämmelserna

i 10 kap. Det vid förrättningen upprättade utlåtandet skall i så fall underställas

vattendomstolens prövning, såvitt Konungen ej stadgar undantag

för vissa fall i fråga om företag, som avse både torrläggning och avledande

av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten.

Enligt gruvlagen äger envar genom inmutning erhålla rätt att på de villkor

och med de inskränkningar i lagen stadgas undersöka och bearbeta å

egen eller annans grund belägen fyndighet, innehållande mineral av vissa

angivna slag. Den som vill förvärva sådan inmutningsrätt skall göra ansökan

härom. I anledning av sådan ansökan meddelas under i lagen angivna

förutsättningar den sökande rätt att med andras uteslutande inom närmare

bestämt område (inmutat område) anställa undersökningsarbete å inmut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. •

ningsbara mineral. Därest en inmutare efter verkställt försöksarbete finner

anledning att fullfölja sin avsikt att bearbeta förekommande mineralfyndigheter,

skall han ingå med ansökan om utmål. Visas att inom det inmutade

området finnes inmutningsbar fyndighet, som lämpar sig för teknisk bearbetning

och som förekommer i sådan myckenhet att fyndigheten sannolikt

kan göras till föremål för gruvdrift, äger inmutaren att få sig anvisat

visst arbetsområde (utmål) samt inom detta bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara

mineral. Sökanden — som, efter det hans ansökan om utmål

beviljats, i lagen benämnes gruvinnehavare — äger rätt att inom utmålet

bryta även icke inmutningsbara mineraliska ämnen, i den mån sådant erfordras

för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga örn de inmutningsbara

mineralen, och har jämväl rätt att i viss omfattning tillgodogöra

sig sålunda brutna icke inmutningsbara mineraliska ämnen. Den rätt som

sålunda tillkommer en gruvinnehavare är icke begränsad till viss tid men

kan förverkas. Så sker därest gruvinnehavaren trots erhållen påminnelse underlåter

att erlägga föreskriven årlig försvarsavgift.

Enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. äro särskilda

bestämmelser gällande beträffande rätten att eftersöka och bearbeta

stenkolsfyndigheter med flera fyndigheter. Beträffande fyndigheter av sådant

slag gäller, att rätten till dem är beroende på särskilt av Konungen

meddelat tillstånd (koncession). Inmutning av sådan fyndighet må alltså

icke äga rum.

Framställning om lagändring.

Vid 1940 års lagtima riksdag hemställde herr Holmbäck i väckt motion

(II: 189), att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående

rätt att företaga sjösänkning till förmån för gruva. Motionen, som

behandlades av andra lagutskottet, föranledde emellertid icke någon åtgärd,

enär lagändring icke ansågs erforderlig för ändamålet.

Vid 1943 års riksdag väckte herr Holmbäck ånyo motion (I: 176) med yrkande

om utredning angående rätt att företaga sjösänkning till förmån för

gruva, varvid motionären bl. a. framhöll, att det sedan ar 1940 visat sig, att

den vattenrättsliga behandlingen av sjösänkningsföretag till förmån för gruva

stötte på så stora formella svårigheter, att man riskerade företagens genomförande.

I avgivet utlåtande (nr 17) anförde andra lagutskottet, som behandlade

motionen, att utskottet, på grund av den tveksamhet som syntes råda beträffande

frågan huruvida rätt att påkalla torrläggningsföretag tillkomme

gruvinnehavare, ville förorda en närmare utredning därutinnan, därvid

emellertid utredningen icke borde inskränka sig allenast till företag för sjösänkning

utan avse samtliga torrläggningsföretag med här avsett ändamål.

Utskottet ville jämväl förorda en utredning beträffande reglerna örn förfarandet

vid handläggning av mål angående vattenavledning till förmån för

gruva, vid vilken utredning emellertid motsvarande spörsmål beträffande

företag, som avsåge dikning eller invallning, även borde tagas under över
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr .15.

vägande. Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Konungen ville

anhålla om utredning i nu angivna hänseenden, och riksdagen biföll vad utskottet

sålunda hemställt (riksdagens skrivelse nr 127).

Promemoria med förslag i ämnet.

Rörande de i riksdagens skrivelse nämnda frågorna har f. d. vattenrättsdomaren

greve H. A. Hamilton inom justitiedepartementet utarbetat en den

30 oktober 1943 dagtecknad promemoria i ämnet med förslag till lag om

ändring i vissa delar av vattenlagen. Beträffande innehållet i promemorian

får utskottet hänvisa till s. 11—16 i propositionen.

över promemorian jämte därvid fogat lagförslag ha efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen och samtliga vattenrättsdomare, kammarkollegiet,

lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, 1942 års torrläggningssakkunniga,

järnkontoret, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund

och föreningen statens lantbruksingenjörer. Kommerskollegium har vid

sitt yttrande fogat utlåtanden från samtliga bergmästare.

Det genom promemorian framlagda förslaget har i allt väsentligt vunnit

anslutning eller lämnats utan erinran i de över promemorian avgivna yttrandena.

Därvid har i några yttranden särskilt framhållits, att genomförandet

av förslaget vore av stor praktisk betydelse för gruvhanteringen och att

man i vissa fall avvaktade ikraftträdandet av de förordade lagändringarna

för att kunna vidtaga åtgärder för tillgodogörandet av vissa mineralfyndigheter,

vilka särskilt under nuvarande förhållanden vöre av stort värde för

landet.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 16—22 i propositionen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

anfört bl. a. följande:

»Enligt gruvlagstiftningen äger envar att genom inmutning erhålla rätt att

bearbeta å egen eller annans grund belägen mineralfyndighet av inmutningsbar

beskaffenhet. Rätten till gruvbrytning å sådan fyndighet är alltså ej beroende

av äganderätten till marken, där fyndigheten är belägen, utan skild

från denna. Då gruvrättens objekt således icke är en viss avgränsad del av

jordytan med allt vad däri och därpå är, utan rätten är begränsad till att endast

avse ett tillgodogörande av vissa beståndsdelar i jorden, är rätten till gruva ej

heller att anse som fast egendom. Vattenlagens stadganden örn torrläggning

av mark äro emellertid utformade med tanke närmast på att genom markens

torrläggning fastigheten såsom sådan förbättras samt att fastighetsägaren i

denna sin egenskap kan utnyttja denna förmån. Något uttryckligt stadgande

som utvidgar fastighetsbegreppet att omfatta jämväl gruva finnes ej. Med

hänsyn härtill synes den tvekan icke obefogad, som kommit till uttryck beträffande

frågan örn nämnda bestämmelsers tillämplighet i det fall, att ge
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

9

nom torrläggning av mark båtnad beredes en i marken upptagen gruva genom

att gruvbrytningen underlättas.

Såsom framgår av de i ärendet avgivna yttrandena saknar frågan om

torrläggningslagstiftningens tillämplighet å företag till förmån för gruva icke

praktisk betydelse. Det har bland annat framhållits, att man beträffande

vissa mineralfyndigheter av värde för folkförsörjningen endast avvaktade lösningen

av denna fråga för att kunna vidtaga åtgärder i ändamål att genom

torrläggning av marken underlätta eller möjliggöra mineralbrytningen. Det

bör enligt min mening tillses, att torrläggningslagstiftningen möjliggör utnyttjande

i full utsträckning av mineralfyndigheterna i landet. Då tvekan yppats

med avseende å spörsmålet om den rättsställning som enligt denna lagstiftning

tillkommer innehavare av rätt till gruva, torde denna fråga böra klarläggas

genom uttrycklig lagbestämmelse.

Även om rätten till gruva lärer böra uppfattas som en sakrätt av särskilt

slag, vilken ej kan anses härledd ur jordäganderätten, är dock att märka,

att gruvrätten hänför sig till jorden såsom det reella underlaget för rättighetens

utövande. Såsom förut antytts kan alltså, på samma sätt som ett torrläggningsföretag

medför nytta för marken för jordbruksändamål, torrläggningen

vara till gagn även för den till marken i fråga anknutna gruvrätten.

Tydligast framträder denna likhet vid en jämförelse mellan det fallet, att

båtnaden av marks torrläggning består i ökad möjlighet att utnyttja marken

till stentäkt eller såsom lertag eller dylikt, och det fallet att genom torrläggningen

tillgodogörandet av de i jorden befintliga mineraltillgångarna underlättas.

Skillnaden i förevarande avseende är endast den, att i det förra

fallet förmånen tillkommer jordägaren medan det i det senare fallet är

gruvinnehavaren som har nytta av torrläggningen. Med hänsyn härtill synes

det ligga nära till hands att beträffande rättigheter och skyldigheter i fråga

örn torrläggningsföretag med jordägare jämställa den som erhållit rätt till

mineralbrytning. Uti den i ämnet upprättade promemorian har även föreslagits

införande i vattenlagen av ett stadgande av sådan innebörd. Då emellertid

på sätt i promemorian uttalas -— även örn företag i torrläggningssyfte

tilldraga sig största intresset i förevarande sammanhang — jämväl andra

företag enligt vattenlagen kunna vara av betydelse för en gruvinnehavare eller

beröra honom tillkommande rätt, har enligt förslaget detta stadgande icke

begränsats alt avse endast torrläggningsföretag utan givits sådan räckvidd

att det äger avseende å samtliga företag enligt vattenlagen. Mot detta förslag

har någon erinran av principiell innebörd icke riktats i de över förslaget

avgivna yttrandena. Även jag finner en regel i syfte alt vinna likställighet i

förevarande avseende mellan gruvinnehavare och ägare av fast egendom utgöra

en godtagbar lösning av det föreliggande problemet. Såsom i promemorian

föreslagits torde man härvid icke böra begränsa sig till att medtaga

endast den som erhållit rätt till fyndighet av inmutningsbar beskaffenhet ulan

regeln torde böra ha avseende även å den som enligt bestämmelserna i lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. på grund av koncession

erhållit rätt att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet eller annan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

i lagen avsedd fyndighet. Till frågan, om i följd av förhållandenas natur

undantag i vissa avseenden bör ske från en regel med nu angivet syfte, torde

jag senare få återkomma.

I promemorian har ingående behandlats spörsmålet, örn den som efter

vederbörlig ansökan erhållit rätt att inom anvisat område anställa undersökningsarbete

å inmutningsbara mineral skall likställas med markägare, eller

om för sådan likställighet skall krävas, att inmutaren fått visst arbetsområde,

utmål, sig tilldelat med rätt att inom detta bryta och tillgodogöra sig sådana

mineral. Enligt vad i promemorian uttalas bör det sistnämnda fordras. Till

stöd härför har framhållits bland annat, att först i och med att utmål erhållits

kunde det sägas föreligga säkerhet för att det funnes en fyndighet

lämplig för gruvdrift och först därefter hade den som ämnade tillgodogöra

sig fyndigheten erhållit den säkra ställning, som måste krävas för att honom

skulle kunna tillerkännas de rättigheter eller åläggas de skyldigheter som tillkomme

en delägare i ett företag enligt vattenlagen. Förslaget i denna del bär ej

mött erinran i yttrandena. I några yttranden har beträffande detta spörsmål

särskilt framhållits, att med nuvarande metoder undersökningsarbete å mineral

kunde bedrivas med tillfredsställande resultat även om fyndigheten läge under

vatten. Något behov synes således icke föreligga av att på ett tidigare

stadium bereda inmutaren samma rättsställning som en markägare. Med hänsyn

till det anförda torde sådan likställighet böra genomföras endast med

avseende å den som fått utmål sig tilldelat.

Den nu angivna regeln innebär alltså, att först sedan gruvinnehavaren fått

sig anvisat utmål denne äger vitsord till ett företag enligt vattenlagen. En annan

följd av denna regel är, att vattenlagens bestämmelser örn skyldighet att

deltaga i ett av annan sökt företag icke kunna vinna tillämpning gentemot en

inmutare, som ännu ej erhållit utmål. Med utgångspunkt härifrån har i promemorian

uppmärksamheten fästs på det fall att, vid en i vederbörlig ordning

sökt torrläggningsförrättning, förbättrad torrläggning beräknas komma att

vinnas för ett markområde, beträffande vilket inmutningsrätt meddelats men

vilket däremot icke såsom utmål tilldelats den som erhållit inmutningsrätten.

Vidare har uppmärksammats det förhållandet, att en mineralfyndighet kan

bliva känd först efter det tillstånd till ett torrläggningsföretag meddelats.

Även örn i dylika fall företaget icke utföres med tanke på att genom torrläggningen

bereda marken där fyndigheten är belägen särskild båtnad ur

gruvbrytningssynpunkt, kan dock torrläggningen komma att lända till stadigvarande

nytta för en gruvinnehavare, som efter det medgivande till företaget

lämnats fått området i fråga åt sig anvisat såsom utmål. Det torde som

i promemorian framhållits i princip få anses skäligt, att gruvinnehavare, som

sålunda vinner nytta av torrläggningen, även deltager i kostnaden härför.

Jag har dock ej ansett erforderligt att föreslå några särskilda bestämmelser

i detta hänseende. På sätt i promemorian anförts torde det icke vara uteslutet

att i vissa fall — med tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 77 §

vattenlagen örn ny uppskattning av värdet av den båtnad som genom torrläggning

beredes till samfälligheten hörande mark — skyldighet att bidra
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

11

ga till företagets kostnader kan inträda för gruvinnehavare, som efter det

tillstånd till företaget lämnats fått utmål sig tilldelat.

Den förordade regeln om gruvinnehavares likställighet med markägare har

i det vid promemorian fogade lagförslaget kommit till uttryck genom stadgande

i 14 kap. 2 § att i avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt

vattenlagen äro förenade med äganderätt till fast egendom, skall med

ägare vara likställd gruvinnehavare, såvitt angår den rätt som tillkommer

honom med avseende å honom tilldelat utmål. Kommerskollegiet har mot

den föreslagna formuleringen invänt, att denna skulle kunna föranleda den

missuppfattningen att gruvinnehavare beträffande utmalet skulle fa samma

rätt som fastighetsägare för sin fasta egendom, medan avsikten vore att

ifrågavarande likställighet skulle avse endast gruvinnehavarens rätt till mineralfyndigheter

inom utmålet. Med hänsyn härtill har kollegiet föreslagit,

att med ägare av fast egendom skulle likställas gruvinnehavare såvitt angår

den rätt till inmutningsbara mineral som tillkommer honom med avseende

å honom tilldelat utmål. I anledning av denna invändning må framhållas,

att rätten till gruva enligt gruvlagen innefattar rätt att inom utmålet bryta

och tillgodogöra sig, förutom inmutningsbara mineral, även i viss omfattning

icke inmutningsbara sådana. Då uppskattning skall ske av den båtnad

som genom ett företag beredes en gruva bör hänsyn tagas till alla moment

som sålunda ingå i gruvrätten. Detta utesluter icke att marken till utmålet

i andra hänseenden kan vinna båtnad av företaget samt jämväl markägaren

på den grund vara att anse som sakägare med avseende å företaget.

Mot det i promemorian föreslagna stadgandet torde vissa invändningar

av formell art kunna framställas. Syftet med stadgandet synes bäst vinnas

genom att, i fråga örn rättigheter och skyldigheter som äro förenade med

fast egendom, med fastighet i vattenlagen likställa gruva som erhållit utmål.

Härav följer, att gruvinnehavaren med avseende å gruvan och vad därtill

hörer skall behandlas på samma sätt som ägare till fastighet med avseende

å denna. Med gruva torde i detta sammanhang böra förstås ej endast

sådan gruva där fyndigheten är av inmutningsbar beskaffenhet utan även

stenkolsgruva eller annan fyndighet som avses i 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter

m. m. I detta fall ersättes utmålet av koncessionsområdet.

Delägare i ett torrläggningsföretag har att svara ej allenast för sin del av

kostnaden för företagets genomförande utan även för den å hans fastighet

belöpande andel av framtida underhållskostnad. Skulle fastigheten övergå

till ny ägare, är jämväl denne pliktig att taga del i kostnaden för företaget.

De bidrag som fastighetens ägare sålunda har att gälda kunna självfallet

om så erfordras uttagas ur fastigheten. Därest gruva på sätt föreslagits likställes

med fast egendom kommer gruvan att på motsvarande sätt svara för

gruvinnehavarens skyldigheter beträffande företaget. Gruvrätten kan emellertid

på sätt framhållits i promemorian förverkas, varför den ej har samma

värde som underlag för en fortlöpande skyldighet som en jordbruksfastighet.

Motsvarande gäller i viss mån även beträffande fastighet, vars huvud
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

sakliga värde utgöres av därå befintlig torvmosse, stenbrott eller dylik tillgång

som på jämförelsevis kort tid kan förbrukas. I den mån kostnaden för

ett gemensamt företag belöper på gruva eller fastighet av angiven beskaffenhet

kunna nu anförda omständigheter medföra, att övriga intressenter

utsättas för särskilda risker. Med hänsyn härtill har i promemorian föreslagits

införande i 7 kap. 29 § av ett fjärde stycke av innehåll, att om sökande

till företaget eller den som är likställd med sökanden vinner sådan båtnad

som i första stycket avses ■—- d. v. s. båtnad som utgöres av annat än jordförbättring

eller värdeökning av tomtmark eller av mark, som eljest huvudsakligen

har värde såsom byggnadsplats, torgplats, övningsfält eller dylikt

— han må om skäl därtill anses föreligga förpliktas att ställa säkerhet folden

kostnad som på sådan grund belöper på honom. Detta förslag torde

böra genomföras, varvid dock bestämmelsen, som saknar närmare samband

med innehållet i övrigt i 29 §, torde böra upptagas såsom en med 29 a betecknad

paragraf. Genom en sådan bestämmelse synas delägare i ett torrläggningsföretag

kunna i nu avsedda fall erhålla säkerhet för att icke på

grund av initiativtagarnas insolvens behöva svara för de sistnämndas andel

av kostnaderna. Någon erinran av saklig innebörd mot förslaget i denna

del har ej framställts i yttrandena. Däremot Ilar anmärkts, att nied hänsyn

till stadgandets placering ej fullt tydligt framginge om skyldigheten att ställa

säkerhet omfattade även kostnad för underhåll av dike, varom stadgas i

34 § under rubriken »Om förbättring och underhåll av dike». Att bestämmelsen

bör avse även sådan kostnad torde vara uppenbart. För att detta

klart skall framgå torde i 34 § lämpligen böra intagas en hänvisning till

29 a §. I anledning av vad kammarkollegiet yttrat därom att säkerheten

borde omfatta även exempelvis fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § må framhållas,

att detta lagrum icke äger tillämpning å torrläggningsföretag. I övrigt vill

jag anmärka att till torrläggningskostnad räknas enligt 7 kap. 32 § förutom

arbetskostnaden jämväl skadestånd och annan ersättning som föranledes av

företaget.

Enligt 7 kap. vattenlagen skall i allmänhet innan ett torrläggningsföretag

påbörjas inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras.

Ansökan om företaget skall ingivas till länsstyrelsen, varefter frågan prövas

vid syneförrättning enligt 10 kap. I regel vinner det utlåtande vilket sedermera

i saken avgives av synemännen laga kraft, om det ej överklagas hos

vattendomstolen. I vissa fall skall emellertid utlåtandet underställas vattendomstolens

prövning. 1943 års riksdag har såsom förut nämnts uttalat tvekan

om denna ordning för prövning av torrläggningsfrågor vore lämplig beträffande

företag i syfte att främja gruvdrift samt hemställt om utredning angående

frågan om tillstånd till dylika företag skulle kunna meddelas efter sådan

prövning som stadgas för ansökningsmål, d. v. s. handläggas direkt av

vattendomstolen. I den upprättade promemorian har även föreslagits möjlighet

för gruvinnehavare eller annan som vinner båtnad av annat slag än jordförbättring

eller värdeökning av tomtmark eller därmed likställd mark att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

13

vid vattenavledning eller invallning välja mellan att ingiva ansökan om medgivande

till företaget antingen till vattendomstolen eller till länsstyrelsen. I

förra fallet bestämmer enligt förslaget vattenrättsdomaren eller vattendomstolen,

huruvida det erfordras att ärendet behandlas vid särskild syneförrättning.

I det senare fallet skall däremot ärendet alltid handläggas vid sådan

förrättning. Då såsom i promemorian anförts åtminstone i en del fall en

tidsvinst torde kunna ernås genom ärendets handläggning av vattendomstolen

såsom första instans, torde den föreslagna valrätten böra genomföras.

Härvid torde dock den inskränkningen böra ske, att valrätt skall vara för

handen endast i det fall att med företaget avses att vinna huvudsakligen sådan

båtnad som nyss nämnts. Beträffande prövningen av dikningsmål, vilka

alltid synas böra handläggas vid syneförrättning såsom första instans, torde

däremot någon ändring icke vara påkallad. Det synes ligga i sakens natur,

att prövning av ansökan om vattenavledning eller invallning utan förutgången

syneförrättning företrädesvis torde komma i fråga i de fall då företaget

berör endast ett fåtal intressenter eller tvångsanslutning icke påfordras.

Med det genom promemorian framlagda förslaget torde vara avsett, att —

i fall vattenrättsdomaren eller vattendomstolen föreskrivit att genom ansökning

hos vattendomstolen anhängiggjort mål skulle behandlas vid syneförrättning

— synemännens utlåtande städse skall underställas vattendomstolens

prövning. I ett yttrande har anmärkts, att detta emellertid icke kommit till

uttryck i den föreslagna ändringen av 7 kap. 45 §. Anmärkningen synes i

och för sig riktig. Emellertid bör enligt min mening den omständigheten att

ansökningen ingivits till vattendomstolen icke utan vidare föranleda därtill

att underställning alltid skall ske. Det bör i stället övervägas, huruvida skäl

av saklig innebörd tala för att underställning i dessa fall skall ske i vidare

omfattning än som nu är förhållandet i fråga om utlåtande som avgivits vid

syneförrättning vilken verkställts efter ansökan som ingivits till länsstyrelsen.

Då sådana skäl icke synas föreligga, torde underställning av synemännens

utlåtande — oavsett om detta avgivits sedan vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen förordnat örn syneförrättningen eller ej — böra ske endast

i de fall som nu finnas angivna i 45 § andra stycket. I enlighet härmed har

paragrafen omarbetats, i samband varmed vissa följdändringar vidtagits

i 46 och 55 §§.

De bestämmelser som i 11 kap. meddelats rörande förfarandet vid vattendomstol

i ansökningsmål torde i allmänhet vara väl ägnade att tillämpas jämväl

i de fall då i enlighet med vad förut anförts mål som avses i 7 kap. prövas

i den för ansökningsmål stadgade ordningen. Vissa mindre jämkningar ha

dock ansetts böra vidtagas i följd av förslaget, att ansökan om vattenavledning

eller invallning må kunna prövas utan förutgången syneförrättning. I

fråga om underrättelse till kammarkollegiet m. m. har sålunda i 35 § 2 mom.

intagits en hänvisning till 10 kap. 42 §. Vidare har vad i 45 § 3 mom. stadgas

för det fall, att någon sakägare vill förena sig med sökanden örn företag enligt

3 eller 8 kap. eller yrka att däråt gives större omfattning, utvidgats att

gälla jämväl företag enligt 7 kap. Bestämmelsen i 56 § tredje stycket angåen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

de återkallelse av ansökan, när sökandena äro flera, har likaledes utvidgats att

omfatta ansökningsmål rörande företag enligt 7 kap. Även stadgandena i 62 §

3 mom. tredje stycket om meddelande av bestämmelser rörande delaktigheten

i vissa företag och i 63 § första stycket om bestämmande av viss tid för

arbetes utförande ha ändrats så att de bliva tillämpliga jämväl beträffande

företag enligt 7 kap. Slutligen har ill kap. 65 § gjorts en hänvisning beträffande

företag enligt 7 kap. till 10 kap. 79 § tredje stycket, varjämte en redaktionell

följdändring vidtagits ill kap. 27 § 1 mom.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 april 1944.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 24 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvanit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Hage, Hallagård, Söderkvist och Holmbäck; samt

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, Holm, Wallén och Larsson i Östersund.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

441014

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändring i 7, 11 och 14 kap. vattenlagen. s. 1 i texten