Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1912

1944-02-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 29

juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Genom en elen 8 januari 1944 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

skall införas en ny paragraf, betecknad 38 a §, av den lydelse nedan sägs,

dels ock att 6 a § och 45 § första stycket samma lag 1 skola erhålla följande

ändrade lydelse.

6 a §.

Tillverkare och försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning

ävensom den, vilken upplåter sådant föremål till begagnande, skola

tillse, att föremålet vid avlämnande är försett med nödiga skyddsanordningar

och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa.

38 a §.

Där så prövas nödigt till förebyggande av att maskin, redskap eller annan

teknisk anordning avlämnas av tillverkare, försäljare eller upplåtare och därefter

kommer till användning inom riket utan att erbjuda betryggande

säkerhet mot olycksfall och ohälsa, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet,

på anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet eljest

kommer till chefsmyndighetens kännedom, att efter tillverkarens, försäljarens

eller upplåtarens hörande skriftligen förbjuda denne att avlämna föremålet,

innan de åtgärder vidtagits med detsamma, som chefsmyndigheten finner

erforderliga.

Örn synnerliga skäl därtill äro, må chefsmyndigheten, utan att avbida

tillverkares, försäljares eller upplåtares yttrande, meddela förbud, som ovan

1 Gällande lydelse se SFS 1938: 212.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 2. 320 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

sagts, att träda i kraft omedelbart oell gälla tills vidare, intill dess annorlunda

förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens

försorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren vidtaga

nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

45 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

honom med stöd av 38 § 1 mom. första eller tredje stycket, 38 § 2 eller

3 mom. eller 38 a §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt 6 a § arbetarskyddslagen skola tillverkare och försäljare av maskiner

eller redskap tillse, att dessa vid leverans äro försedda med nödiga skyddsanordningar

och även i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall.

Stadgandet är enligt uttalande under förarbetena till detsamma avsett att tilllämpas

även vid leverans till arbetsföretag, varå arbetarskyddslagen i övrigt

icke äger tillämpning. Vid stadgandets tillkomst (1938) ansågs det icke lämpligen

böra förbindas med en bestämmelse örn ansvar för åsidosättande av

detsamma. Försäljes en maskin med otillfredsställande skyddsanordningtill

arbetsföretag, varå arbetarskyddslagen är tillämplig, kan yrkesinspektionen

väl förbjuda nämnda företag att använda maskinen, men försäljaren är oåtkomlig

för direkta rättsliga åtgärder. I fråga örn försäljning till arbetsföretag,

varå arbetarskyddslagen icke är tillämplig, torde något inskridande över

huvud taget icke kunna ske mot underlåtenhet att iakttaga stadgandet.

I skrivelse till Kungl. Majit den 31 oktober 1941 bär riksför säkring sanstalten

funnit det otillfredsställande, att möjlighet ej föreligger att mot tillverkare

och försäljare beivra underlåtenhet att iakttaga stadgandet. Anstalten haltin

avhjälpande av denna brist föreslagit, att tillverkare eller försäljare av

viss maskin eller visst redskap skulle kunna förbjudas att försälja föremålet

i fråga utan att det vore försett med föreskrivna skyddsanordningar eller

eljest erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Sådant förbud skulle

få meddelas allenast av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som därvid skulle

lia att i detalj avgöra, vilka åtgärder, som erfordrades för att föremålet

skulle kunna godkännas ur skyddssynpunkt. Underlåtenhet att ställa sig

meddelat förbud till efterrättelse skulle medföra straffansvar. I samband

med införandet av detta förfarande borde enligt riksförsäkringsanstalten

stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen erhålla en mera allmän avfattning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 3

så att det komrne att avse tekniska anordningar över huvud taget och innefatta

föreskrift om skydd ej blott mot olycksfall utan även mot ohälsa.

För att yrkesinspektionens chefsmyndighet skulle vara i stånd att effektivt

utöva tillsyn över efterlevnaden av de sålunda föreslagna bestämmelserna,

borde arbetskrafterna på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, enligt

vad som vidare framhållits i anstaltens skrivelse, i viss omfattning förstärkas.

Över riksförsäkringsanstaltens framställning lia efter remiss yttranden avgivits

av kommerskollegium, statskontoret, Sveriges maskinindustriförening

(till kommerskollegium), svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,

landsorganisationen i Sverige samt 1938 års arbetar skyddskommitté.

I två vid 1943 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 184 och II: 77)

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn förslag

örn ändring av arbetarskyddslagen och förstärkning av arbetskrafterna

på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag, som framlagts i anstaltens skrivelse den 31 oktober 1941.

Andra lagutskottet, varest motionerna behandlades, yttrade i sitt utlåtande

(nr 14) i anledning av desamma bland annat:

Förekomsten av 6 a § i arbetarskyddslagen har, enligt vad riksförsäkringsanstalten

anfört, otvivelaktigt varit till nytta. Med hänvisning till denna

bestämmelse har det varit lättare än det säkerligen eljest skulle lia varit att

vinna tillverkares och försäljares förståelse och medverkan för tillgodoseende

av skyddsintressena. Erfarenheten har emellertid visat, att den omständigheten

att bestämmelsen icke är förenad med någon påföljd för underlåtenhet

att iakttaga densamma av illojala företagare avsiktligt utnyttjats så att maskiner

och redskap med otillräckliga skyddsanordningar tillverkats och salubjudits.

Detta måste anses vara otillfredsställande icke blott med hänsyn

till arbetstagarnas liv och hälsa utan även ur synpunkten att företagare, som

lojalt ställa sig bestämmelsen till efterrättelse, missgynnas i konkurrensen

med mindre nogräknade företagare. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den av

riksförsäkringsanstalten föreslagna bör genomföras. Vad särskilt angår en

inom utskottet uppkommen fråga, huruvida icke övervakningen av de föreslagna

bestämmelserna kunde utövas av den lokala yrkesinspektionen, anser

sig utskottet böra framhålla, att genomförandet av lagförslaget torde komma

att medföra, att tillverkare i stor utsträckning på förhand komma att hänvända

sig till yrkesinspektionen för att erhålla besked i skyddsfrågor och

därigenom försäkra sig örn att en tilltänkt fabrikation uppfyller de krav,

som kunna ställas ur skyddssynpunkt. Den härav föranledda granskningen

från yrkesinspektionens sida torde med hänsyn bland annat till intresset

av enhetlighet lämpligen böra ske centralt. Vidare torde böra framhållas

vikten av ett intimt fortlöpande samarbete mellan yrkesinspektionen och

representanter för industrien och handeln.

Huruvida genomförandet av lagförslaget skulle medföra behov av förstärkning

av riksförsäkringsanstaltens arbetskrafter och om en dylik förstärkning

bör företagas under nuvarande statsfinansiella läge, anser sig utskottet sakna

befogenhet att upptaga till bedömande.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

uttala, att behov förelåge av lagstiftning för effektivisering av bestämmelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

i 6 a § lagen om arbetarskydd, oell anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga

på grund härav erforderliga åtgärder.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen anfört

bland annat följande:

»Enligt vad erfarenheten givit vid handen har förekomsten av bestämmelsen

i 6a § arbetarskyddslagen varit till nytta. Emellertid har avsaknaden

av straffsanktion medfört större olägenhet än man vid stadgandets tillkomst

ansåg sig ha anledning räkna med. Såvitt avser maskiner, som skola komma

till användning å arbetsplatser, vilka äro föremål för yrkesinspektionens tillsyn,

bereda visserligen bestämmelserna i 38 § arbetarskyddslagen indirekt

viss möjlighet att stävja utbjudande i handeln av maskiner utan erforderliga

skyddsanordningar. Jämlikt nämnda paragraf kan nämligen yrkesinspektör

eller bergmästare vid äventyr av straff förbjuda användningen av dylik

maskin, varigenom tillverkares möjligheter att kunna försälja densamma

bliva relativt begränsade. Såsom av riksförsäkringsanstaltens framställning

och remissyttrandena framgår utnyttjas emellertid den omständigheten att

38 § arbetarskyddslagen icke har lika stor räckvidd som 6 a §, vilken gäller

jämväl vid leverans för användning annorstädes än å arbetsplats, varå

lagen i övrigt äger tillämpning. Då maskiner utan erforderliga skyddsanordningar

kunna hållas i förmånligare prisläge än likartade maskiner

med skyddsanordningar, blir den tillverkare eller försäljare, som ställer

sig stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen till efterrättelse, ogynnsamt ställd

i förhållande till illojala företagare. Vid en av Sveriges maskinindustriförening

företagen utredning har belägg erhållits för att lojala tillverkare icke

kunnat hävda sig i konkurrensen med mindre nogräknade företagare. En

sådan konsekvens av lagen är uppenbarligen otillfredsställande.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, mot vilket någon erinran i princip ej

framförts i remissyttrandena, synes mig kunna i huvudsak godtagas. Ett par

spörsmål, på vilka uppmärksamheten fästs i remissyttrandena, böra emellertid

upptagas till närmare skärskådande.

Den nuvarande bestämmelsen i 6a § arbetarskyddslagen är icke försedd

med några begränsningar och gäller alltså undantagslöst. Skyldighet att utöva

den i lagrummet omförmälda tillsynen kan emellertid icke rimligen åvila

tillverkare eller försäljare under alla förhållanden. I ett annat stadgande i

arbetarskyddslagen, nämligen 7 § 2 morn., lämnas möjlighet att, därest användande

av visst slag av maskin eller redskap i särskild ordning förbjudits,

jämväl föreskriva, att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må

till annan överlåtas eller upplåtas till begagnande. Undantagna från sådant

förbud äro emellertid de fall då antingen sådan åtgärd skall vidtagas med

föremålet, att det därefter ej vidare är inbegripet under förbudet, eller föremålet

uteslutande skall komma till användning, som ej avses med förbudet.

I förarbetena till lagrummet ha såsom exempel på fall där dessa undantags
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 5

bestämmelser kunna bliva tillämpliga framhållits, beträffande det förra av de

båda alternativen att skyddsanordningar lämpligen anbringas på arbetsplatsen

eller att maskinen nedskrotas och beträffande det senare alternativet

att maskin säljes för export eller för demonstration vid undervisning.

I ett par remissyttranden har framhållits, att fall sådana som de nyss angivna

kräva särskilt beaktande. Med dessa fall ha därjämte likställts leveranser

av maskiner i befintligt skick eller tillverkning efter ritning av beställaren

eller eljest efter dennes särskilda önskan.

Vad angår försäljning av maskiner i befintligt skick bör i sådant fall kunna

förutsättas, att maskinerna, vilka redan varit i bruk, äro nöjaktigt utrustade

i skyddshänseende. Skulle emellertid så undantagsvis icke vara fallet, synes

någon anledning till undantag från den allmänna regeln, att försäljaren har att

svara för erforderliga skyddsanordningar, icke föreligga.

Därest undantag från tillverkares och försäljares tillsynsskyldighet stadgades

i fråga örn leveranser efter beställarens önskemål, skulle ett sådant

stadgande lätt kunna tänkas leda till, att tillverkare och försäljare sökte

genomgående så gestalta avtalsförhållandet med beställaren, att de bleve Intagna

från den skyldighet, som eljest åvilade dem. En allmän undantagsregel

av denna karaktär inger därför betänkligheter.

Beträffande övriga här förut omnämnda exempel på fall där undantag från

tillverkares och försäljares tillsynsskyldighet satts i fråga kunna sådana

undantag tänkas åvägabringade antingen på så sätt att det nuvarande stadgandet

i 6 a § begränsas att icke gälla i vissa angivna fall eller så att yrkesinspektionens

chefsmyndighet tager hänsyn till dylika fall, då meddelande

av förbud att leverera maskin eller redskap ifrågasattes. Till förmån för det

förra alternativet talar den omständigheten att stadgandet örn tillverkares och

försäljares tillsynsskyldighet eljest blir mera omfattande än vad som strängt

taget är avsett. Å andra sidan torde den nuvarande generella avfattningen

av 6 a § icke lia medfört någon olägenhet. Därtill kommer risken av att illojala

företagare söka med stöd av ett sådant undantagsstadgande vältra över ansvaret

för att skyddsanordningar finnas å arbetsplatsen. Med hänsyn till

att förbud regelmässigt icke är avsett att meddelas annat än efter leverantörens

hörande samt att förbudsförfarandet skall handhavas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet kan förutsättas att förbud icke kommer att meddelas

schablonmässigt utan först efter nogrann prövning av de föreliggande omständigheterna

och med möjlighet till dispens för viss leverans, som eljest

skulle falla under meddelat förbud. Det synes med hänsyn härtill lämpligast,

att chefsmyndigheten får i varje särskilt fall pröva, huruvida omständigheterna

äro sådana, att förbud icke bör träffa tillverkaren eller försäljaren.

Då någon tids erfarenhet av stadgandets tillämpning vunnits, synes yrkesinspektionens

chefsmyndighet böra utarbeta och befordra till trycket en vägledning

för leverantörerna i fråga örn den praktiska tillämpningen i olika avseenden

av ifrågavarande stadgande.

Av 1938 års arbetarskyddskommitté har föreslagits, att stadgandet i 6 a §

och det därtill knutna förbudsförfarandet skola tillämpas icke endast å till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

verkare och försäljare utan även å uthyrare, installatörer och importörer.

Omnämnandet särskilt av importörer synes äga direkt betydelse allenast för de

antagligen sällsynta fall då någon importerar en maskin för användning i egen

rörelse, å vilken arbetarskyddslagen ej är tillämplig. Yad installatörerna angår

torde dessa, där de ej äro anställda hos arbetsgivaren, merendels utgöras

av personal från tillverkaren och i varje fall icke hava sådan självständig ställning,

att ansvar i nu ifrågavarande hänseende skäligen bör avkrävas dem.

Däremot synas personer, vilka upplåta maskiner till begagnande, böra jämställas

med tillverkare och försäljare.

På grundval av riksförsäkringsanstaltens framställning och i anslutning

till vad förut anförts har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag

örn ändring i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

I departementsförslaget har till en början 6a § föreslagits erhålla den

ändrade lydelsen att tillverkare och försäljare av maskin, redskap eller annan

teknisk anordning ävensom den, vilken upplåter sådant föremål till begagnande,

skola tillse, att föremålet vid avlämnande är försett med nödiga skyddsanordningar

och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall

och ohälsa. Det torde icke vara erforderligt att, såsom 1938 års arbetarskyddskommitté

ifrågasatt, särskilt omnämna ångpannor och andra kärl under tryck,

vilka uppenbarligen inbegripas under uttrycket tekniska anordningar.

Då det föreslagna förbudsförfarandet systematiskt bör inplaceras bland

stadgande^ under rubriken Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m. men det

icke lämpligen kan inarbetas i någon nu befintlig paragraf, föreslås införande

efter 38 § i lagen av en ny paragraf, betecknad 38 a §.

För att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall äga meddela det avsedda

förbudet kräves enligt den föreslagna 38 a §, att förbudet prövas nödigt till

förebyggande av att maskin, redskap eller annan teknisk anordning, som av

tillverkare eller försäljare överlåtes eller som upplåtes till begagnande, avlämnas

utan att erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa.

Förbudet skall vidare avse att förebygga, att maskinen, redskapet eller den

tekniska anordningen kommer till användning inom riket utan att det förefintliga

missförhållandet avhjälpts, varmed från tillämpning av stadgandet

uteslutes exempelvis försäljningen av maskiner för nedskrotning eller export.

Förbudet meddelas på anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare eller där

förhållandet eljest kommer till chefsmyndighetens kännedom och efter det

yttrande av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren inhämtats. Innebörden

av förbudet är, att den, mot vilken detsamma riktas, icke äger avlämna maskinen,

redskapet eller den tekniska anordningen innan med nämnda föremål

vidtagits de åtgärder, som chefsmyndigheten finner erforderliga.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att interimistiskt förbud, som omedelbart

trädde i kraft, skulle få meddelas, då synnerlig fara vore för handen.

Stadgandet har upptagits i departementsförslaget med den jämkningen, att

orden synnerlig fara utbytts mot synnerliga skäl. Såsom exempel på fall då

anledning att meddela interimsförbud kan föreligga må nämnas, att utländsk

firma försäljer maskiner genom representant här i landet men byter repre
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 7

sentant varje gång firmans försäljning träffas av förbud; i sådant fall föreligger,

därest möjlighet ej finnes att meddela interimsförbud, intresse för firman att

genom överklagande draga ut på tiden för förbudets ikraftträdande. Vidare

har, i analogi med vad som gäller enligt 38 § 2 morn., i 38 a § möjliggjorts för

chefsmyndigheten att genom polisens bemedling få förbudets upprätthållande

säkerställt.

Slutligen upptager departementsförslaget en ändring i 45 § första stycket,

enligt vilken underlåtenhet att ställa sig meddelat förbud till efterrättelse medför

samma straffansvar, som är stadgat för överträdelse av övriga i lagrummet

omnämnda förbud.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.»

Frågan örn den av riksförsäkringsanstalten begärda förstärkningen av

arbetskrafterna på'' anstaltens arbetarskyddsbyrå har icke upptagits i detta

sammanhang utan ansetts böra komma under övervägande i samband med

behandlingen av riksförsäkringsanstaltens anslagsäskanden för nästkommande

budgetår.

Det till lagrådet remitterade förslaget lämnades av lagrådet utan erinran.

I förslaget har därefter vidtagits vissa redaktionella ändringar.

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda

förslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma. I fråga örn tilllämpningen

av de nya bestämmelserna vill utskottet framhålla vikten av att

tillverkare och andra som falla under bestämmelserna beredas möjlighet att

på förhand få sina artiklar ur arbetarskyddssynpunkt prövade av yrkesinspektionen.

Utskottet förutsätter, att ett nära samarbete kommer att äga

rum mellan yrkesinspektionen och representanter för industrien och handeln

vid bestämmandet av lämpliga skyddsanordningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Viel ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz,

Hage, Hallagård, Hagman* och Holmbäck* ;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken

Andersson, herr Pettersson i Hällbacken, fru Nordgren*, herr Hermansson, fru Johansson

och herr Hedlund i Rådom.

Ulskottcl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:38 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen dea 29 juni 1912 a1 i texten