Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1912
1944-02-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1944:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1912
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29
juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.
Genom en elen 8 januari 1944 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd
skall införas en ny paragraf, betecknad 38 a §, av den lydelse nedan sägs,
dels ock att 6 a § och 45 § första stycket samma lag 1 skola erhålla följande
ändrade lydelse.
6 a §.
Tillverkare och försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning
ävensom den, vilken upplåter sådant föremål till begagnande, skola
tillse, att föremålet vid avlämnande är försett med nödiga skyddsanordningar
och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa.
38 a §.
Där så prövas nödigt till förebyggande av att maskin, redskap eller annan
teknisk anordning avlämnas av tillverkare, försäljare eller upplåtare och därefter
kommer till användning inom riket utan att erbjuda betryggande
säkerhet mot olycksfall och ohälsa, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet,
på anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet eljest
kommer till chefsmyndighetens kännedom, att efter tillverkarens, försäljarens
eller upplåtarens hörande skriftligen förbjuda denne att avlämna föremålet,
innan de åtgärder vidtagits med detsamma, som chefsmyndigheten finner
erforderliga.
Örn synnerliga skäl därtill äro, må chefsmyndigheten, utan att avbida
tillverkares, försäljares eller upplåtares yttrande, meddela förbud, som ovan
1 Gällande lydelse se SFS 1938: 212.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 2. 320 44
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
sagts, att träda i kraft omedelbart oell gälla tills vidare, intill dess annorlunda
förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens
försorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren vidtaga
nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.
45 §.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
honom med stöd av 38 § 1 mom. första eller tredje stycket, 38 § 2 eller
3 mom. eller 38 a §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt 6 a § arbetarskyddslagen skola tillverkare och försäljare av maskiner
eller redskap tillse, att dessa vid leverans äro försedda med nödiga skyddsanordningar
och även i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall.
Stadgandet är enligt uttalande under förarbetena till detsamma avsett att tilllämpas
även vid leverans till arbetsföretag, varå arbetarskyddslagen i övrigt
icke äger tillämpning. Vid stadgandets tillkomst (1938) ansågs det icke lämpligen
böra förbindas med en bestämmelse örn ansvar för åsidosättande av
detsamma. Försäljes en maskin med otillfredsställande skyddsanordningtill
arbetsföretag, varå arbetarskyddslagen är tillämplig, kan yrkesinspektionen
väl förbjuda nämnda företag att använda maskinen, men försäljaren är oåtkomlig
för direkta rättsliga åtgärder. I fråga örn försäljning till arbetsföretag,
varå arbetarskyddslagen icke är tillämplig, torde något inskridande över
huvud taget icke kunna ske mot underlåtenhet att iakttaga stadgandet.
I skrivelse till Kungl. Majit den 31 oktober 1941 bär riksför säkring sanstalten
funnit det otillfredsställande, att möjlighet ej föreligger att mot tillverkare
och försäljare beivra underlåtenhet att iakttaga stadgandet. Anstalten haltin
avhjälpande av denna brist föreslagit, att tillverkare eller försäljare av
viss maskin eller visst redskap skulle kunna förbjudas att försälja föremålet
i fråga utan att det vore försett med föreskrivna skyddsanordningar eller
eljest erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Sådant förbud skulle
få meddelas allenast av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som därvid skulle
lia att i detalj avgöra, vilka åtgärder, som erfordrades för att föremålet
skulle kunna godkännas ur skyddssynpunkt. Underlåtenhet att ställa sig
meddelat förbud till efterrättelse skulle medföra straffansvar. I samband
med införandet av detta förfarande borde enligt riksförsäkringsanstalten
stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen erhålla en mera allmän avfattning,
Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 3
så att det komrne att avse tekniska anordningar över huvud taget och innefatta
föreskrift om skydd ej blott mot olycksfall utan även mot ohälsa.
För att yrkesinspektionens chefsmyndighet skulle vara i stånd att effektivt
utöva tillsyn över efterlevnaden av de sålunda föreslagna bestämmelserna,
borde arbetskrafterna på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, enligt
vad som vidare framhållits i anstaltens skrivelse, i viss omfattning förstärkas.
Över riksförsäkringsanstaltens framställning lia efter remiss yttranden avgivits
av kommerskollegium, statskontoret, Sveriges maskinindustriförening
(till kommerskollegium), svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,
landsorganisationen i Sverige samt 1938 års arbetar skyddskommitté.
I två vid 1943 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 184 och II: 77)
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn förslag
örn ändring av arbetarskyddslagen och förstärkning av arbetskrafterna
på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå i huvudsaklig överensstämmelse
med det förslag, som framlagts i anstaltens skrivelse den 31 oktober 1941.
Andra lagutskottet, varest motionerna behandlades, yttrade i sitt utlåtande
(nr 14) i anledning av desamma bland annat:
Förekomsten av 6 a § i arbetarskyddslagen har, enligt vad riksförsäkringsanstalten
anfört, otvivelaktigt varit till nytta. Med hänvisning till denna
bestämmelse har det varit lättare än det säkerligen eljest skulle lia varit att
vinna tillverkares och försäljares förståelse och medverkan för tillgodoseende
av skyddsintressena. Erfarenheten har emellertid visat, att den omständigheten
att bestämmelsen icke är förenad med någon påföljd för underlåtenhet
att iakttaga densamma av illojala företagare avsiktligt utnyttjats så att maskiner
och redskap med otillräckliga skyddsanordningar tillverkats och salubjudits.
Detta måste anses vara otillfredsställande icke blott med hänsyn
till arbetstagarnas liv och hälsa utan även ur synpunkten att företagare, som
lojalt ställa sig bestämmelsen till efterrättelse, missgynnas i konkurrensen
med mindre nogräknade företagare. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den av
riksförsäkringsanstalten föreslagna bör genomföras. Vad särskilt angår en
inom utskottet uppkommen fråga, huruvida icke övervakningen av de föreslagna
bestämmelserna kunde utövas av den lokala yrkesinspektionen, anser
sig utskottet böra framhålla, att genomförandet av lagförslaget torde komma
att medföra, att tillverkare i stor utsträckning på förhand komma att hänvända
sig till yrkesinspektionen för att erhålla besked i skyddsfrågor och
därigenom försäkra sig örn att en tilltänkt fabrikation uppfyller de krav,
som kunna ställas ur skyddssynpunkt. Den härav föranledda granskningen
från yrkesinspektionens sida torde med hänsyn bland annat till intresset
av enhetlighet lämpligen böra ske centralt. Vidare torde böra framhållas
vikten av ett intimt fortlöpande samarbete mellan yrkesinspektionen och
representanter för industrien och handeln.
Huruvida genomförandet av lagförslaget skulle medföra behov av förstärkning
av riksförsäkringsanstaltens arbetskrafter och om en dylik förstärkning
bör företagas under nuvarande statsfinansiella läge, anser sig utskottet sakna
befogenhet att upptaga till bedömande.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
uttala, att behov förelåge av lagstiftning för effektivisering av bestämmelsen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
i 6 a § lagen om arbetarskydd, oell anhålla, att Kungl. Majit ville vidtaga
på grund härav erforderliga åtgärder.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen anfört
bland annat följande:
»Enligt vad erfarenheten givit vid handen har förekomsten av bestämmelsen
i 6a § arbetarskyddslagen varit till nytta. Emellertid har avsaknaden
av straffsanktion medfört större olägenhet än man vid stadgandets tillkomst
ansåg sig ha anledning räkna med. Såvitt avser maskiner, som skola komma
till användning å arbetsplatser, vilka äro föremål för yrkesinspektionens tillsyn,
bereda visserligen bestämmelserna i 38 § arbetarskyddslagen indirekt
viss möjlighet att stävja utbjudande i handeln av maskiner utan erforderliga
skyddsanordningar. Jämlikt nämnda paragraf kan nämligen yrkesinspektör
eller bergmästare vid äventyr av straff förbjuda användningen av dylik
maskin, varigenom tillverkares möjligheter att kunna försälja densamma
bliva relativt begränsade. Såsom av riksförsäkringsanstaltens framställning
och remissyttrandena framgår utnyttjas emellertid den omständigheten att
38 § arbetarskyddslagen icke har lika stor räckvidd som 6 a §, vilken gäller
jämväl vid leverans för användning annorstädes än å arbetsplats, varå
lagen i övrigt äger tillämpning. Då maskiner utan erforderliga skyddsanordningar
kunna hållas i förmånligare prisläge än likartade maskiner
med skyddsanordningar, blir den tillverkare eller försäljare, som ställer
sig stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen till efterrättelse, ogynnsamt ställd
i förhållande till illojala företagare. Vid en av Sveriges maskinindustriförening
företagen utredning har belägg erhållits för att lojala tillverkare icke
kunnat hävda sig i konkurrensen med mindre nogräknade företagare. En
sådan konsekvens av lagen är uppenbarligen otillfredsställande.
Riksförsäkringsanstaltens förslag, mot vilket någon erinran i princip ej
framförts i remissyttrandena, synes mig kunna i huvudsak godtagas. Ett par
spörsmål, på vilka uppmärksamheten fästs i remissyttrandena, böra emellertid
upptagas till närmare skärskådande.
Den nuvarande bestämmelsen i 6a § arbetarskyddslagen är icke försedd
med några begränsningar och gäller alltså undantagslöst. Skyldighet att utöva
den i lagrummet omförmälda tillsynen kan emellertid icke rimligen åvila
tillverkare eller försäljare under alla förhållanden. I ett annat stadgande i
arbetarskyddslagen, nämligen 7 § 2 morn., lämnas möjlighet att, därest användande
av visst slag av maskin eller redskap i särskild ordning förbjudits,
jämväl föreskriva, att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må
till annan överlåtas eller upplåtas till begagnande. Undantagna från sådant
förbud äro emellertid de fall då antingen sådan åtgärd skall vidtagas med
föremålet, att det därefter ej vidare är inbegripet under förbudet, eller föremålet
uteslutande skall komma till användning, som ej avses med förbudet.
I förarbetena till lagrummet ha såsom exempel på fall där dessa undantags
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 5
bestämmelser kunna bliva tillämpliga framhållits, beträffande det förra av de
båda alternativen att skyddsanordningar lämpligen anbringas på arbetsplatsen
eller att maskinen nedskrotas och beträffande det senare alternativet
att maskin säljes för export eller för demonstration vid undervisning.
I ett par remissyttranden har framhållits, att fall sådana som de nyss angivna
kräva särskilt beaktande. Med dessa fall ha därjämte likställts leveranser
av maskiner i befintligt skick eller tillverkning efter ritning av beställaren
eller eljest efter dennes särskilda önskan.
Vad angår försäljning av maskiner i befintligt skick bör i sådant fall kunna
förutsättas, att maskinerna, vilka redan varit i bruk, äro nöjaktigt utrustade
i skyddshänseende. Skulle emellertid så undantagsvis icke vara fallet, synes
någon anledning till undantag från den allmänna regeln, att försäljaren har att
svara för erforderliga skyddsanordningar, icke föreligga.
Därest undantag från tillverkares och försäljares tillsynsskyldighet stadgades
i fråga örn leveranser efter beställarens önskemål, skulle ett sådant
stadgande lätt kunna tänkas leda till, att tillverkare och försäljare sökte
genomgående så gestalta avtalsförhållandet med beställaren, att de bleve Intagna
från den skyldighet, som eljest åvilade dem. En allmän undantagsregel
av denna karaktär inger därför betänkligheter.
Beträffande övriga här förut omnämnda exempel på fall där undantag från
tillverkares och försäljares tillsynsskyldighet satts i fråga kunna sådana
undantag tänkas åvägabringade antingen på så sätt att det nuvarande stadgandet
i 6 a § begränsas att icke gälla i vissa angivna fall eller så att yrkesinspektionens
chefsmyndighet tager hänsyn till dylika fall, då meddelande
av förbud att leverera maskin eller redskap ifrågasattes. Till förmån för det
förra alternativet talar den omständigheten att stadgandet örn tillverkares och
försäljares tillsynsskyldighet eljest blir mera omfattande än vad som strängt
taget är avsett. Å andra sidan torde den nuvarande generella avfattningen
av 6 a § icke lia medfört någon olägenhet. Därtill kommer risken av att illojala
företagare söka med stöd av ett sådant undantagsstadgande vältra över ansvaret
för att skyddsanordningar finnas å arbetsplatsen. Med hänsyn till
att förbud regelmässigt icke är avsett att meddelas annat än efter leverantörens
hörande samt att förbudsförfarandet skall handhavas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet kan förutsättas att förbud icke kommer att meddelas
schablonmässigt utan först efter nogrann prövning av de föreliggande omständigheterna
och med möjlighet till dispens för viss leverans, som eljest
skulle falla under meddelat förbud. Det synes med hänsyn härtill lämpligast,
att chefsmyndigheten får i varje särskilt fall pröva, huruvida omständigheterna
äro sådana, att förbud icke bör träffa tillverkaren eller försäljaren.
Då någon tids erfarenhet av stadgandets tillämpning vunnits, synes yrkesinspektionens
chefsmyndighet böra utarbeta och befordra till trycket en vägledning
för leverantörerna i fråga örn den praktiska tillämpningen i olika avseenden
av ifrågavarande stadgande.
Av 1938 års arbetarskyddskommitté har föreslagits, att stadgandet i 6 a §
och det därtill knutna förbudsförfarandet skola tillämpas icke endast å till
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
verkare och försäljare utan även å uthyrare, installatörer och importörer.
Omnämnandet särskilt av importörer synes äga direkt betydelse allenast för de
antagligen sällsynta fall då någon importerar en maskin för användning i egen
rörelse, å vilken arbetarskyddslagen ej är tillämplig. Yad installatörerna angår
torde dessa, där de ej äro anställda hos arbetsgivaren, merendels utgöras
av personal från tillverkaren och i varje fall icke hava sådan självständig ställning,
att ansvar i nu ifrågavarande hänseende skäligen bör avkrävas dem.
Däremot synas personer, vilka upplåta maskiner till begagnande, böra jämställas
med tillverkare och försäljare.
På grundval av riksförsäkringsanstaltens framställning och i anslutning
till vad förut anförts har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag
örn ändring i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.
I departementsförslaget har till en början 6a § föreslagits erhålla den
ändrade lydelsen att tillverkare och försäljare av maskin, redskap eller annan
teknisk anordning ävensom den, vilken upplåter sådant föremål till begagnande,
skola tillse, att föremålet vid avlämnande är försett med nödiga skyddsanordningar
och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall
och ohälsa. Det torde icke vara erforderligt att, såsom 1938 års arbetarskyddskommitté
ifrågasatt, särskilt omnämna ångpannor och andra kärl under tryck,
vilka uppenbarligen inbegripas under uttrycket tekniska anordningar.
Då det föreslagna förbudsförfarandet systematiskt bör inplaceras bland
stadgande^ under rubriken Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m. men det
icke lämpligen kan inarbetas i någon nu befintlig paragraf, föreslås införande
efter 38 § i lagen av en ny paragraf, betecknad 38 a §.
För att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall äga meddela det avsedda
förbudet kräves enligt den föreslagna 38 a §, att förbudet prövas nödigt till
förebyggande av att maskin, redskap eller annan teknisk anordning, som av
tillverkare eller försäljare överlåtes eller som upplåtes till begagnande, avlämnas
utan att erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall och ohälsa.
Förbudet skall vidare avse att förebygga, att maskinen, redskapet eller den
tekniska anordningen kommer till användning inom riket utan att det förefintliga
missförhållandet avhjälpts, varmed från tillämpning av stadgandet
uteslutes exempelvis försäljningen av maskiner för nedskrotning eller export.
Förbudet meddelas på anmälan av yrkesinspektör eller bergmästare eller där
förhållandet eljest kommer till chefsmyndighetens kännedom och efter det
yttrande av tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren inhämtats. Innebörden
av förbudet är, att den, mot vilken detsamma riktas, icke äger avlämna maskinen,
redskapet eller den tekniska anordningen innan med nämnda föremål
vidtagits de åtgärder, som chefsmyndigheten finner erforderliga.
Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att interimistiskt förbud, som omedelbart
trädde i kraft, skulle få meddelas, då synnerlig fara vore för handen.
Stadgandet har upptagits i departementsförslaget med den jämkningen, att
orden synnerlig fara utbytts mot synnerliga skäl. Såsom exempel på fall då
anledning att meddela interimsförbud kan föreligga må nämnas, att utländsk
firma försäljer maskiner genom representant här i landet men byter repre
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 7
sentant varje gång firmans försäljning träffas av förbud; i sådant fall föreligger,
därest möjlighet ej finnes att meddela interimsförbud, intresse för firman att
genom överklagande draga ut på tiden för förbudets ikraftträdande. Vidare
har, i analogi med vad som gäller enligt 38 § 2 morn., i 38 a § möjliggjorts för
chefsmyndigheten att genom polisens bemedling få förbudets upprätthållande
säkerställt.
Slutligen upptager departementsförslaget en ändring i 45 § första stycket,
enligt vilken underlåtenhet att ställa sig meddelat förbud till efterrättelse medför
samma straffansvar, som är stadgat för överträdelse av övriga i lagrummet
omnämnda förbud.
De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.»
Frågan örn den av riksförsäkringsanstalten begärda förstärkningen av
arbetskrafterna på'' anstaltens arbetarskyddsbyrå har icke upptagits i detta
sammanhang utan ansetts böra komma under övervägande i samband med
behandlingen av riksförsäkringsanstaltens anslagsäskanden för nästkommande
budgetår.
Det till lagrådet remitterade förslaget lämnades av lagrådet utan erinran.
I förslaget har därefter vidtagits vissa redaktionella ändringar.
Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda
förslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma. I fråga örn tilllämpningen
av de nya bestämmelserna vill utskottet framhålla vikten av att
tillverkare och andra som falla under bestämmelserna beredas möjlighet att
på förhand få sina artiklar ur arbetarskyddssynpunkt prövade av yrkesinspektionen.
Utskottet förutsätter, att ett nära samarbete kommer att äga
rum mellan yrkesinspektionen och representanter för industrien och handeln
vid bestämmandet av lämpliga skyddsanordningar.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 8 februari 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Viel ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz,
Hage, Hallagård, Hagman* och Holmbäck* ;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken
Andersson, herr Pettersson i Hällbacken, fru Nordgren*, herr Hermansson, fru Johansson
och herr Hedlund i Rådom.
Ulskottcl.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:38 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen dea 29 juni 1912 a1 i texten