Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 14 juni 1929

1944-03-09 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 14 juni 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 6 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad lydelse av

1 och 4 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om

försäkring för vissa yrkessjukdomar, m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 januari 1944 dagtecknad proposition, nr 50, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet^ och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 14 juni 1929 örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i

arbete är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, skall anses vara

försäkrad jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del

framkallats genom inverkan av

arsenik eller förening därav,

bly eller legering eller förening därav,

kvicksilver eller amalgam eller förening därav,

fosfor eller förening därav,

stendamm,

bensol eller någon av dess homologer (såsom toluol eller xylol) eller något

av deras nitro- eller aminoderivat (såsom nitrobensol eller trinitrotoluol,

anilin eller parafenylendiamin),

ldorderivat av fenol eller naftol eller deras salter,

halogenderivat av kolväten av den alifatiska serien (såsom kloroform eller

trikloretylen),

koloxid,

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938: 211.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 20. 537 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

cyan eller förening därav,

kolsvavla,

svavelväte,

klor, hypoklorit eller klorkalk,

kloramin,

nitrösa gaser,

kromsyra eller förening därav,

strålande värme eller ljus,

röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt ämne.

Såsom yrkessjukdom omfattad av försäkringen skall jämväl anses här nedan

angiven sjukdom, där den uteslutande eller till övervägande del förorsakats

av den försäkrades arbete, nämligen:

1) senskideinflammation (senknarr), därest i arbetet ingår ensidiga eller

för arbetaren ovanliga rörelser av arm eller hand eller ovanlig ansträngning

av ben eller fot;

2) inflammation av slemsäck eller underhudsvävnad vid knä eller armbåge,

därest arbetet utföres under fortgående eller upprepat eller för arbetaren

ovanligt tryck mot knä- eller armbågstrakten;

3) sjukdom i vävnaderna kring överarmens epikondyler (epikondylit),

därest i arbetet ingår ensidiga eller för arbetaren ovanliga rörelser av armen;

4) kramp eller darrning i armens eller handens muskler eller annan rubbning

i dessa musklers samverkan (koordination) vid skrivning för hand eller

med maskin eller vid telegraf ering, piano- eller fiolspelning, spinning, mjölkning

eller annan därmed jämförlig verksamhet, därest arbetet består ,i fortgående

ensidig verksamhet;

5) sådana sjukdomar i ben, leder eller muskler eller i blodkärlen i armar

elier händer, som förorsakas av skakningar eller vibrationer av tryckluftdrivna

borrar, hammare, nitapparater eller därmed jämförliga verktyg eller av bankningsmaskiner

vid tillverkning av skodon;

6) dövhet eller svår hörselnedsättning, därest arbetaren varit utsatt för

inverkan av ihållande buller eller skakningar från maskiner eller tryckluftdrivna

verktyg;

7) smittsam sjukdom, som omförmäles i 2 § epidemilagen den 19 juni 1919

eller varom förordnande utfärdats enligt 24 § samma lag, därest arbetet består

i Yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller barnmorskevard

eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som star under allmän

tillsyn, eller, beträffande sjukdomen undulantfeber, jämväl då arbetet

består i vård eller skötsel av husdjur eller i slakteriverksamhet;

8) mjältbrand,

mul- och klövsjuka,

djup trichofyti,

erysipeloid,

kokoppor,

rots;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

3

9) primär hudkräfta (kancer).

Beträffande försäkringen---nedan stadgas.

Arbete i---farligt arbete.

4 §•

Har försäkringsinrättning anmodat där försäkrad arbetare att, till förebyggande

av att yrkessjukdom uppstår, återuppstår eller förvärras, under någon

tid avhålla sig från det farliga arbetet, skall arbetaren, därest icke omständigheterna

till annat föranleda, äga att för den tid han avhåller sig från detta

arbete uppbära skälig ersättning motsvarande högst hel sjukpenning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945 men skall icke äga tillämpning

i fråga örn yrkessjukdom, som icke omfattas av förut gällande lag, därest sjukdomen

yppats före nämnda dag, och ej heller beträffande dylik sjukdom, som

yppats senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande varit utsatt för

inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Envar arbetare —--i arbetet.

Såsom föranledd av olycksfall skall även anses skada som, utan att hänföras

till yrkessjukdom enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

förorsakats genom inverkan under högst några få dagar

antingen på mekanisk väg av arbetet, såsom skavsår eller blåsor,

eller av temperaturförhållandena under arbetet, örn skadan utgöres av

värmeslag, solsting eller förfrysning,

eller av visst i arbetet använt frätande eller etsande ämne, såsom svavelsyra,

salpetersyra, kalk eller kalksalpeter, eller blandning, vari dylikt ämne

ingår;

skolande i dessa fall såsom dagen för olycksfallet anses den dag skadan

yppades.

Ersättning på---är indraget.

Såsom olycksfall — — — med arbetsanställningen.

Kostnaden för---av arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 818.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen nr 1 i första

kammaren av herr Karlsson, Gottfrid, m. fl., örn viss ändring i 1 § lagen örn

försäkring för vissa yrkessjukdomar, och nr 377 i andra kammaren av herrar

Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå, örn visst tillägg till 4 § samma

lag, dels och en i anledning av propositionen inom andra kammaren väckt

motion, nr 436, av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i Luleå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och en vid denna fogad bilaga.

Motionärernas yrkanden återgivas i det följande. I fråga örn motiveringen

för desamma hänvisas i huvudsak till motionerna.

Inledning.

Lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar antogs av 1929 års riksdag

och utfärdades den 14 juni 1929 (nr 131). Ändringar i densamma ha vidtagits

genom lagar den 12 september 1930 (nr 335), den 26 juni 1936 (nr 384)

och den 3 juni 1938 (nr 211).

Lagen är anknuten till lagen örn försäkring för olycksfall i arbete på det

sättet, att var och en som enligt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för

skada till följd av olycksfall i arbete även skall anses vara försäkrad för vissa

närmare angivna yrkessjukdomar. Ersättning i anledning av dylik sjukdom

utgår enligt i huvudsak samma grunder som för olycksfall i arbete. Beträffande

frågan, vilka yrkessjukdomar som skulle inbegripas under lagen,

framhölls vid lagens tillkomst att det måste strängt fasthållas, att lagen bör

avse endast sådana sjukdomar, vilka utan större svårighet kunna ledas tillbaka

till arbetet eller därmed sammanhängande förhållanden. På grund härav

måste uteslutas dels sådana yrkessjukdomar, som icke i regel kunna tillräckligt

tydligt skiljas från andra åkommor, och dels sådana sjukdomar, vilka

kunna uppkomma både till följd av inverkan av arbetsförhållandena och av

andra orsaker utan att uppkomstsättet i det speciella fallet med tillräcklig

grad av säkerhet låter sig fastställa. Med utgångspunkt från dessa synpunkter

medtogs vid lagens tillkomst 1929 allenast yrkessjukdom, som uteslutande

eller till övervägande del framkallats genom inverkan av vissa uppräknade

giftiga ämnen, viss strålning eller mjältbrandssmitta. Genom de verkställda

lagändringarna har emellertid lagens tillämplighetsområde utan frångående av

den från början intagna principståndpunkten kunnat vidgas dels genom utökning

av antalet i lagen uppräknade sjukdomsframkallande ämnen och dels

genom att under lagen hänförts jämväl sådana smittsamma sjukdomar, å

vilka epidemilagen äger tillämpning, samt primär hudkräfta under den förutsättningen,

att sjukdomarna uteslutande eller till övervägande del förorsakats

av den försäkrades arbete samt, såvitt angår de epidemiska sjukdomarna, att

arbetet består i yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 5

barnmorskevård eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som

står under allmän tillsyn.

De nu genom propositionen framlagda förslagen ha till väsentlig del för- Proposianletts

av framställningar från riksdagen. 1940 års lagtima riksdag anhöll t,oue“- i skrivelse nr 360, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående

orsakerna till och omfattningen av sådana sjukdomar i muskler och leder,

som kunna förorsakas genom inverkan på övervägande mekanisk väg av

arbetet, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde

föranleda. 1942 års riksdag anhöll i skrivelse nr 150, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa utredning i frågan, örn och i vad mån sådana smittsamma sjukdomar,

som kunna överföras från djur till människor, böra inbegripas under

lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utredning och förslag av riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen och

statens institut för folkhälsan.

De av riksdagen begärda utredningarna ha enligt lämnat uppdrag verkställts

av riksförsäkringsanstalten i samråd med medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan, vilka den 26 mars 1943 i ärendet avgivit ett utlåtande,

vilket är såsom bilaga fogat vid propositionen. I det följande lämnas en

översiktlig framställning av de överväganden, till vilka den av ämbetsverken

och institutet verkställda utredningen givit anledning, och de förslag, som

framlagts såsom resultat av utredningen.

Sjukdomar i muskler och leder, som

kulina förorsakas på övervägande mekanisk

väg av arbetet.

T de motioner (I: 83 och lii 138), som föranledde 1940 års riksdagsskrivelse,

berördes blott yrkessjukdomarna skrivkramp och telegrafistkramp. I anledning

av vad som anförts i inhämtade yttranden gavs emellertid riksdagens

begäran örn utredning den vidsträcktare formulering, som förut angivits.

Riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen ha verkställt utredning

rörande förekomsten och arten av de sjukdomar, tillhörande ifrågavarande

grupp, som kunde ifrågakomma såsom berättigande till ersättning enligt

yrkessjukdomsförsäkringslagen. Därvid lia uppgifter inhämtats från yrkesinspektörer

och bergmästare, yrkesinspektrisen samt skogs- och flottledsinspektören,

vissa vid statsförvaltningen förordnade verksläkare och läkare,

som brukat behandla arbetare vid vissa större enskilda företag. Yttranden

lia vidare inhämtats från svenska metallindustriarbetareförbundet, svenska

gruvindustriarbetareförbundet, svenska stenindustriarbetareförbundet, svenska

gjutareförbundet, svenska sko- och läderindustriarbetareförbundets avdelningar

i örebro och Kumla samt vissa centralsjukkassor. Genom svenska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

bankmannaföreningen, försäkringstjänstemannaföreningen och kvinnliga kontoristföreningen

i Stockholm ha slutligen insamlats vissa uppgifter.

Med stöd av utredningsresultatet lia ämbetsverken och institutet ansett sig

kunna förorda, att vissa till ifrågavarande grupp hörande sjukdomar införas

i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. De synpunkter, som härvid

lagts till grund, ha i huvudsak varit följande.

Såsom redan inledningsvis framhållits har den för yrkessjukdomsförsäkringslagen

grundläggande principen varit att endast medtaga sådana sjukdomar,

som utan större svårighet kunna ledas tillbaka till arbetet och därmed

sammanhängande förhållanden. Härutöver har vid avgörandet, huruvida en

viss yrkessjukdom skall omfattas av försäkringen eller ej, hänsyn tagits till

örn sjukdomen i regel utövar en väsentlig inverkan på den sjukes förvärvsförmåga

samt örn den mera allmänt eller konstant uppträder i vissa yrken.

Dessa principer ha ansetts böra fortfarande gälla.

Genom lag den 26 juni 1936 örn ändring i olycksfallsförsäkringslagen haltin

olycksfall hänförts skada, som förorsakats genom inverkan under högst

några få dagar på mekanisk väg av arbetet. Såsom exempel på dylika skador

anger lagen skavsår, blåsor eller senskideinflammation (senknarr). Dylika

åkommor lia under den nyss angivna förutsättningen, att de uppkommit

genom inverkan under helt kort tid, ansetts ligga närmare olycksfallen

än yrkessjukdomarna. I praktiken har ersättning beviljats, då tiden för

skadans uppkomst uppgått till högst fem dagar. Att åkommor, som

uppkommit genom längre tids inverkan, hittills icke berättigat till ersättning

enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen beror därpå att utredningen

om sambandet med arbetet i dylika fall ansetts svårare att åstadkomma. Under

tillämpningen av de nu nämnda nya lagbestämmelserna har riksförsäkringsanstalten

emellertid gjort den erfarenheten, att dylika åkommor i åtskilliga fall

sannolikt till övervägande del förorsakats av vederbörandes arbete, ehuru med

hänsyn till att arbetet fortgått under längre tid ersättning icke kunnat utgå.

Det vore emellertid icke möjligt att utan vidare låta den begränsning bortfalla,

som ligger i kravet på kortvarigheten av arbetets mekaniska inverkan,

ty då det är fråga örn mera långvarig inverkan är det, såsom nämnts, svårare

att skilja mellan sjukdomar, som uppkommit på grund av arbetet, och andra

sjukdomar. På grund härav måste beträffande varje särskild sjukdom, som

kunde komma ifråga, en undersökning verkställas, i vilken mån den kunde

inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringen.

Med ledning av vad som framkommit genom de verkställda undersökningarna

ha ämbetsverken och institutet ansett sig kunna utvälja ett antal sjukdomar

eller åkommor, vilka ur de synpunkter, som ovan angivits såsom vägledande,

kunna upptagas såsom ersättningsberättigande enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Såsom allmän förutsättning för ersättningsrätt skulle gälla,

liksom för närvarande är fallet beträffande smittsamma sjukdomar och hudkräfta,

att sjukdomen i det särskilda fallet kan härledas från den försäkrades

arbete. Dessutom skulle i fråga örn vissa sjukdomar gälla vissa särskilda

förutsättningar beträffande arbetets art.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

De sjukdomar och åkommor, som enligt ämbetsverkens och institutets

förslag skulle berättiga till ersättning, ha i propositionen upptagits i förslaget

till ändring av 1 § andra stycket yrkessjukdomsförsäkringslagen under

punkterna 1)-—6).

Då det icke kan anses lämpligt, att ifrågavarande sjukdomar i vissa fall

behandlas såsom olycksfallsskador och i andra fall såsom yrkessjukdomar,

ha ämbetsverken och institutet såsom en konsekvens av att sjukdomarna

upptagas i yrkessjukdomsförsäkringslagen föreslagit, att ett häremot svarande

förbehåll göres i olycksfallsförsäkringslagen samt att senskideinflammationen

utgår såsom exempel på sådana åkommor, som berättiga till

ersättning enligt sistnämnda lag.

Smittsamma sjukdomar, som kunna överföras

från djur till människor.

Enligt nu gällande lag omfattar yrkessjukdomsförsäkringen av de typiska

kreaturssjukdomarna endast mjältbrand, varjämte undulantfeber och Weds

sjukdom under vissa förutsättningar i fråga örn arbetets beskaffenhet berättiga

till ersättning. Å dessa båda sjukdomar äro nämligen epidemilagens bestämmelser

tillämpliga, vid vilket förhållande sjukdomarna skola anses såsom

yrkessjukdomar örn arbetet består i yrkesmässigt meddelande eller utövande

av sjukvård eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som

står under allmän tillsyn. På grund av denna inskränkning är yrkessjukdomsförsäkringslagen

tillämplig huvudsakligen endast beträffande veterinärer och

veterinärassistenter (»stjärnsystrar») samt laboratoriepersonal. Vidare ha

vissa sjukdomar, bland annat erysipeloid och kokoppor, med hänsyn till att

smittämnet i dessa fall alltid måste intränga i kroppen genom ett skadat hudparti,

i många fall kunnat berättiga till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.

1942 års riksdagsskrivelse i denna fråga var föranledd av en motion (II: 115),

vari framhölls, att yrkessjukdomsförsäkringslagen borde utvidgas att gälla

även för de arbetare inom lantbruket, som under arbetet ådroge sig dylika

smittsamma sjukdomar.

I ämbetsverkens och institutets utredning framhålles beträffande dessa

sjukdomar följande. Även i fråga örn denna grupp av sjukdomar bör den

regeln vidhållas, att i lagen endast sådana sjukdomar medtagas, vilkas uppkomst

utan större svårigheter kan ledas tillbaka till arbetet eller därmed

sammanhängande förhållanden. På grund härav kunna infektionssjukdomar

endast undantagsvis komma i fråga, nämligen då arbetet medfört en påtagligt

större smittfara än den som människor i allmänhet äro utsatta för. Ur denna

synpunkt spelar sättet för smittans överförande en väsentlig roll. Vidare

bör hänsyn tagas till i vilken utsträckning de ifrågavarande sjukdomarna förekomma

i vårt land och vilka slag av yrkesarbete som medföra särskild fara i

detta hänseende.

Från dessa utgångspunkter och med hänsyn till den närmare utredning

som förebragts ha ämbetsverken och institutet ansett sig kunna förorda,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

att såsom ersättningsberättigande yrkessjukdomar i lagen införas: malock

klövsjuka, djup tricbofyti, erysipeloid, rots och undulantfeber, sistnämnda

sjukdom under förutsättning att arbetet består i vård eller skötsel

av husdjur eller i slakteriverksamhet. I fråga örn vissa andra sjukdomar, som

varit under övervägande, har däremot tillräckligt underlag för deras upptagande

i yrkessjukdomsförsäkringslagen icke befunnits föreligga. Detta gäller

sjukdomarna ringorm (= ytlig trichofyti), skabb, Weds sjukdom, bovin tuberkulos

och tularemi.

Vissa andra sjukdomar.

Ämbetsverken och institutet ha i sammanhang med den i anledning av riksdagsskrivelserna

verkställda utredningen även övervägt en viss komplettering

av den ifrågavarande lagstiftningen i övrigt. På anförda skäl lia de härvid

föreslagit, att bland de farliga ämnen, som kunna förorsaka ersättningsberättigande

yrkessjukdom, skola upptagas kolsvavla och svavelväte.

I samband härmed har även behandlats en av svenska gruvindustriarbetareförbundet

den 9 oktober 1942 till Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande

vissa besvär, som uppkommit för arbetare vid Falu kopparverk vid rostning

av vanadinh&ltig malm, vilken sedan något år bearbetas vid verket. Då vederbörande

yrkesinspektör meddelat, att vissa skyddsåtgärder vidtagits eller påbjudits,

vilka vore ägnade att i huvudsak undanröja riskerna för sjukdomsfall

av dylikt slag, ha ämbetsverken och institutet ansett skäl för närvarande ej

föreligga att i yrkessjukdomsförsäkringslagen nu medtaga ämnet vanadin.

Vidare har i detta sammanhang ånyo tagits under övervägande frågan om

medtagande i lagen av vissa ämnen, beträffande vilka nämnda fråga redan

förut varit aktuell, särskilt terpentin samt kalk och cement, vilka ämnen i förhållandevis

ej obetydlig utsträckning kunna medföra hudsjukdomar. Ämbetsverken

och institutet ha emellertid ej funnit att sådana skäl tillkommit, som

föranledde att något av dessa ämnen för närvarande borde medtagas i lagstiftningen.

Beträffande terpentin åberopas därvid, att för närvarande särskilda

undersökningar pågå för avlägsnande i möjligaste mån av de hudretande verkningarna

av den svenska terpentinen. I fråga örn kalk och cement har motivet

för ståndpunktstagandet varit det att de eksem eller liknande hudåkommor,

som förorsakas härav, för närvarande icke kunna tillfredsställande skiljas

från åtskilliga liknande sjuklighetstillstånd, som härröra av andra orsaker.

Höjd sjukpenning för den sorn på anmodan

av försäkringsinrättning avhåller

sig från farligt arbete.

Enligt 4 § yrkessjukdomsförsäkringslagen äger arbetare, som på anmodan

av försäkringsinrättning, i syfte att förebygga att yrkessjukdom uppstår, återuppstår

eller förvärras, avhåller sig från det farliga arbetet, i regel rätt till

skälig ersättning, icke överstigande halv sjukpenning. Erfarenheterna från tilllämpningen

av denna paragraf ha emellertid visat, att ersättningen icke är tillräckligt

hög för att förmå arbetare att ställa sig till efterrättelse sådan anmodan

från försäkringsinrättningens sida. Med anledning härav ha ämbetsverken

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

och institutet föreslagit, att den ifrågavarande ersättningen må, allt efter som

det i det särskilda fallet finnes skäligt, bestämmas till högre belopp upp till

hel sjukpenning (motsvarande i det stora flertalet fall omkring 2/s av den

vanliga arbetsförtjänsten). Härvid har förutsatts, att vid bestämmandet av

ersättningens storlek i det särskilda fallet hänsyn skall tagas till vederbörande»

möjligheter att försörja sig genom annat arbete.

Yttranden över förslaget.

över ämbetsverkens och institutets förslag ha inhämtats yttranden av

socialstyrelsen, försäkringsrådet, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska ^^arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, de anställdas centralorganisation (Daco) och

kvinnliga kontoristföreningen.

Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till s. 10—-13 i propositionen.

Kompletterande utredning beträffande sjukdomar, förorsakade av terpentin

och cement.

I anledning av vissa av landsorganisationen framförda synpunkter beträffande

sjukdomar, förorsakade av terpentin och cement, samt en av Dorch,

Bäcksin & C:is Aktiebolag ingiven framställning örn upptagande av terpentinolja

i yrkessjukdomsförsäkringslagen ha riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

närmare redogjort för den utredning, som legat till grund för

deras ståndpunktstagande i detta avseende. Ur denna utredning må anföras

följande:

Sedan slutet av 1942 pågå vid S:t Görans sjukhus i Stockholm med understöd

av Bergvik & Ala Nya Aktiebolag undersökningar av den ur sulfatträmassa

framställda s. k. svenska terpentinen i avsikt att genom studier av

olika terpentinfraktioner få fram en terpentinsort, som är så fri från eksemframkallande

egenskaper som möjligt. Undersökningarna ledas av professor

Hellerström och doktor Tottie, vilken sistnämnde uttalat att undersökningarna

synas tala för att ett verkligt resultat kan ernås med i så fall utomordentligt

stort inflytande på frekvensen av terpentinskadorna. Beträffande

hudåkommor, förorsakade av cement och kalk, åberopas ett uttalande av professor

Hellerström, att eksem, framkallade av dessa ämnen, i längre framskridet

stadium icke gå att kliniskt skilja från ett vanligt kroniskt eksem.

Vidare framhålles att de ifrågavarande hudsjukdomarna i regel icke äro av

allvarligare beskaffenhet samt att frågan om hudsjukdomar såsom yrkessjukdomar

torde böra ses i ett sammanhang, då det kunde ifrågasättas, huruvida

icke en omläggning av de grundläggande principerna borde ske i detta avseende,

t. ex. efter mönster av ett i Danmark föreliggande förslag. Enligt

detta utgår man vid avgränsningen av de ersättningsberättigande hudsjukdomarna

från sjukdomstillståndet (t. ex. eksem) medan det ämne, som framkallat

sjukdomen, endast får en mera sekundär betydelse. En dylik omläggning

fordrar emellertid ytterligare ingående utredningar och överväganden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört följande:

Ur allmänna sociala synpunkter måste det anses önskvärt, att de sjukdomar,

som uppenbarligen förorsakas av vederbörandes arbete, i största möjliga

utsträckning inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringen. Ätt lagstiftningen

på detta område från början fått ett strängt begränsat tillämplighetsområde

är helt beroende av tekniska skäl, nämligen svårigheten att med tillräcklig

grad av säkerhet fastställa, huruvida en sjukdom förorsakats av vederbörandes

arbete eller av andra faktorer. Redan tidigare har emellertid lagens

tillämplighetsområde kunnat i viss mån vidgas. Den nu föreliggande utredningen

synes mig klart ådagalägga, att man med hänsyn till läkarvetenskapens

nuvarande ståndpunkt kan genomföra ytterligare en betydande utvidgning av

detta område utan att därför göra något avsteg från de principer, som från

början varit grundläggande för ifrågavarande lagstiftning.

Det av riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen och statens institut

för folkhälsan gemensamt framlagda förslaget synes mig väl motiverat, och

de framställda erinringarna synas endast på någon oväsentlig punkt böra föranleda

ändring i förslaget. Sålunda torde med hänsyn till vad försäkringsrådet

anfört även kokoppor böra upptagas i lagen, då det icke synes föreligga

skäl för att behandla denna sjukdom på annat sätt än sjukdomen erysipeloid.

Att behandla båda dessa sjukdomar enligt olycksfallsförsäkringslagen

synes även vara mindre tillfredsställande ur såväl principiell som praktisk

synpunkt.

Under det i lagen upptagna uttrycket vård eller skötsel av husdjur torde

även de inom husdjursskötseln sysselsatta kontrollassistenternas verksamhet

kunna inrymmas, varför ett av Daco ifrågasatt förtydligande i sådan riktning

icke erfordras. I övrigt ha i lagförslaget vidtagits några smärre jämkningar

av huvudsakligen formell natur.

På de skäl som anförts av riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

finner jag att hudsjukdomar, förorsakade av cement och terpentin, icke för

närvarande böra inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Med hänsyn till att lagen är utformad såsom en obligatorisk försäkring,

bekostad av arbetsgivarna, finner jag det icke möjligt att, såsom kvinnliga

kontoristföreningen påyrkat, göra lagändringen tillämplig å sjukdomsfall, som

yppats före dess ikraftträdande. Övergångsbestämmelserna böra därför utformas

på samma sätt som tidigare skett vid utvidgning av lagens tillämplighetsområde.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1945.

Såsom en konsekvens av den föreslagna utvidgningen av yrkessjukdomsförsäkringslagens

tillämplighetsområde bör, såsom ämbetsverken och institutet

föreslagit, viss ändring i 1 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

företagas.

Även den föreslagna ändringen i 4 § yrkessjukdomsförsäkringslagen —

innebärande höjning av sjukpenningen för den, som på anmodan av försäk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 11

ringsinrättning avhåller sig från farligt arbete — mot vilken ändring ingen

erinran framställts, synes böra genomföras.

Sedan lagrådet lämnat de till lagrådet remitterade förslagen utan erinran,

ha endast vissa redaktionella jämkningar företagits.

I denna motion lia yrkats sådana ändringar av den föreslagna 1 § i

yrkess j ukdomsf örsäkringslagen,

att vanadin, terpentin, kalk och cement upptagas i paragrafens första

stycke,

att i nämnda stycke efter orden »röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt

ämne» införes »eller annat ersättningsmedel för ovan uppräknade

ämnen, samt varje annat ämne, gas eller damm, som till sina verkningar

medför sjukdom, som till sin övervägande del har samband med arbetsprocessen»,

att i andra stycket punkt 7) utöver där tidigare uppräknade yrkesutövare

upptagas slakteriarbetare, lantarbetare, kreatursskötare och fiskare som ersättningsberättigade

beträffande Weds sjukdom,

samt att i andra stycket punkt 8) upptages Weds sjukdom.

Frågan om upptagande av terpentin bland de i 1 § yrkessjukdomsförsäkringslagen

uppräknade farliga ämnena har tidigare varit föremål för riksdagens

prövning.

I ett av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

gemensamt den 14 december 1935 avgivet förslag till revision av yrkessjukdomsförsäkringslagen,

vilket förslag ledde till de ar 1936 antagna ändringarna

i lagen, berördes frågan. Ämbetsverken anförde beträffande hudsjukdomar

förorsakade av oljor bland annat: »Som bekant äro inom vitt skilda

verksamheter förekommande oljor (bensin, s. k. mineralterpentin, lysoljor,

brännoljor, smörjoljor och tjäroljor) av mycket olika slag. Den renade lättare

oljan torde i regel ej behöva ha någon skadlig inverkan på huden,

medan däremot i samma mån som oljan är tyngre eller bemängd med diverse

främmande substanser, den också kan verka liudretande. Under dessa förhållanden

är någon enhetlig grund för fastställande av oljeeksemets uppkomst

mycket svår att angiva. Inträffade fall av terpentineksem hava enligt

lämnade uppgifter merendels inträffat i måleriyrket. De föranledas dels av

handskandet med terpentin i och för själva arbetet, dels i stor utsträckning

av dess användning efter slutat arbete såsom reningsmedel. Terpentin kommer

ju emellertid — likasom bensin, fotogen m. m. — ofta till användning

även i andra verksamheter och i hemmen. Närmare undersökningar hava

visat, att olika slags terpentin — likasom olika oljor — lia mycket olika

inverkan, beroende av dess ursprung och vidtagna reningsprocesser. Den

»bättre» terpentincn anses i regel ofarlig. Allteftersom i övrigt terpentin har

olika sammansättning, växla av densamma föranledda åkommor från fall till

Motionen

Ii: 486.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

fall.» Enligt vad ämbetsverken vidare uppgåvo hade verkställd utredning givit

vid handen, att det endast i begränsad mån läte sig göra att fastställa orsaken

till ett eksem. Ämbetsverken framhöllo, att flertalet hithörande åkommor

vore jämförelsevis hastigt övergående. I stort sett vore det ur- dessa synpunkter

lämpligare, örn ifrågavarande åkommor hänfördes under sjukförsäkringen,

där någon prövning ej behövde förekomma örn en åkommas sammanhang

med visst arbete, än om de skulle falla under yrkessjukdomsförsäkringen,

där en ofta svår och tidskrävande sådan prövning av central myndighet

vore den nödvändiga förutsättningen för rätt till ersättning. En anordning

varigenom endast vissa kroniska eller recidiverande hudåkommor skulle

medtagas under yrkessjukdomsförsäkringen ansågo sig ämbetsverken icke

kunna förorda.

I den proposition (nr 209), varigenom förslag till ändringar i yrkessjukdomsförsäkringslagen

förelädes 1936 års riksdag, medtogs icke terpentin

bland de i 1 § uppräknade ämnena. I en i anledning av propositionen väckt

motion yrkades, att terpentin skulle upptagas. Andra lagutskottet, som

behandlade frågan, yttrade i sitt utlåtande (nr 41) i denna del följande:

»Utskottet anser, att skäl icke blivit förebragta, som böra föranleda riksdagen

att för närvarande intaga annan ståndpunkt än ämbetsverken och

departementschefen till frågan, huruvida ämnet terpentin skall medtagas i

den i lagens 1 § gjorda ämnesuppräkningen.

Emellertid vill utskottet uttala den förhoppningen, att en genom socialstyrelsens

försorg igångsatt utredning rörande förekomsten av yrkesskador

på grund av användning av terpentin samt rörande beskaffenheten av olika

terpentinsorter så snart som möjligt slutföres. Utskottet förväntar, att, örn

det skulle visa sig vara erforderligt, åtgärder vidtagas för att förhindra, att

terpentinsorter, vilkas begagnande kan medföra hälsofara, komma till användning.

»

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Yrkandet om att till uppräkningen i 1 § första stycket yrkessjukdomsförsäkringslagen

skulle läggas ersättningsmedel för de uppräknade ämnena

ävensom varje annat sjukdomsalstrande ämne har motiverats med att den

preciserade förteckningen behöver ett komplement, som medgiver en automatisk

anpassning till nya rön beträffande yrkessjukdomarna samt till kemiens

och industriens utveckling.

Spörsmålet örn möjligheten av en sådan anpassning har tidigare i annat

sammanhang varit föremål för övervägande. Det har nämligen ifrågasatts, dels

huruvida icke sjukdomsförteckningen borde utgå ur lagen och frågan örn angivande

av de ersättningsberättigande sjukdomarna överlämnas till avgörande

på administrativ väg och dels huruvida icke Kungl. Maj:t borde medgivas

rätt att i administrativ ordning komplettera den i lagen intagna förteckningen.

I det förslag (angivet av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

gemensamt) som låg till grund för yrkessjukdomsförsäkringslagen,

var sjukdomsförteckningen intagen i själva lagen. De förslags
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

ställande myndigheterna hade emellertid övervägt, huruvida det borde läggas

i Kungl. Maj:ts hand att fastställa förteckningen. En sådan anordning

ansågs såtillvida vara att föredraga, som den ju medgåve en smidigare anpassning

efter ändrade förhållanden. Då emellertid angivandet av de sjukdomar,

som skulle berättiga till ersättning, utgjorde själva huvudpunkten i

den ifrågasatta lagstiftningen, hade myndigheterna stannat för att i lagen

uppräkna sjukdomsorsakerna.

I propositionen med förslag till lagstiftning om försäkring för yrkessjukdomar

(184/1929) yttrade föredragande departementschefen:

Det har från vissa håll gjorts gällande, att förteckningen å sjukdomsorsaker

icke borde givas i lag utan i administrativ ordning. Härigenom skulle det bliva

möjligt att lättare anpassa densamma efter ändrade förhållanden. Detta förslag

kan jag emellertid icke biträda. Frågan om försäkringens omfattning är nämligen

av så väsentlig betydelse, att den bör lösas genom lag, och då uppräkningen

avser sjukdomsorsakerna, icke de yrken eller hanteringar, där sjukdomarna

skola hava ådragits, torde någon olägenhet icke vållas härav.

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Vid 1938 års riksdag yrkades i två motioner sådan ändring av yrkessjukdomsförsäkringslagen,

att Kungl. Majit skulle äga att i mån av behov

komplettera uppräkningen av sjukdomsorsakerna i lagen med sådana nytillkommande

ämnen, som vid arbetet framkalla yrkessjukdom.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt utlåtande

(nr 42):

»De erfarenheter, som hittills vunnits av lagstiftningen örn försäkring förvissa

yrkessjukdomar, hava enligt utskottets mening icke ådagalagt, att riksdagens

medverkan försvårat anpassningen till de krav, som utvecklingen

framkallat. Under sådana förhållanden torde för närvarande icke föreligga tillräckliga

skäl att göra avsteg från den princip, varom statsmakterna vid 1929 års

riksdag voro ense. Utskottet kan därför icke tillstyrka motionerna.

Skulle emellertid kommande erfarenheter giva vid handen, att påtagliga

fördelar kunde vinnas, örn Kungl. Majit tillerkändes rätt att i adminstrativ

ordning utöka den i lagen givna förteckningen över sjukdomsorsakerna, böra

statsmakterna givetvis taga förevarande spörsmål under omprövning.»

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I samband med behandlingen av frågan örn skrivkrampens hänförande till

yrkessjukdomarna vid 1940 års riksdag ifrågasatte försäkringsrådet i ett till

andra lagutskottet avgivet yttrande, huruvida icke, med hänsyn till den erfarenhet

som vunnits vid tillämpningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen

och olycksfallsförsäkringslagen, en ny utredning borde avse en revision av

yrkessjukdomsförsäkringslagen i hela dess omfattning. Andra lagutskottet

ansåg sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 36) icke i nuvarande

tidsläge kunna förorda en sådan revision.

I sitt yttrande över det genom förevarande proposition framlagda förslaget

har landsorganisationen anfört, att de vid olika tider uppträdande nya

yrkessjukdomarna, i en del fall förorsakade av ersättningsmedel som kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

Motionen

1:1.

Motionen

II: 877.

mit till användning till följd av krigsförhållandena, starkt aktualiserat frågan

om andra principer för bedömande av vad som är att anse såsom en yrkessjukdom,

då de nuvarande reglerna, enligt vilka ersättning utgår endast för

vissa i lagen särskilt angivna fall, måste anses otillfredsställande.

Enligt 1 § yrkessjukdomsförsäkringslagen skall såsom yrkessjukdom anses

smittsam sjukdom, som omförmäles i epidemilagen, därest arbetet består i

yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller barnmorskevård eller

utgöres av medicinsk undersökning å visst laboratorium. I den föreliggande

propositionen bar detta stadgande föreslagits skola omfatta jämväl visst fall,

då arbetet består i vård eller skötsel av husdjur eller i slakteriverksamhet.

I motionen 1:1 har refererats ett fall då en målare, som deltagit i målningsarbete

i en med scharlakansfebersjuka belagd avdelning av epidemisjukhus,

i anslutning därtill insjuknat i scharlakansf eber. Ett sådant sjukdomsfall berättigar

icke till ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen. Motionärerna

ha ansett att fall som detta och andra liknande böra falla under försäkringen

för yrkessjukdomar och därför hemställt örn sådan ändring av lagen, »att

i epidemilagen omnämnda sjukdomar må anses såsom yrkessjukdom även för

sådana arbetare som beordras att utföra arbete inom epidemisjukhus, även örn

det inte är fråga örn sjukvårdande arbete».

Det framgår av den ovan återgivna bestämmelsen, att den ej ens omfattar ali

personal vid ett sjukhus. Bestämmelsen infördes i lagen 1936. Därvid berördes

särskilt frågan, huruvida ekonomipersonalen vid en sjukvårdsinrättning

borde vara enligt lagen försäkrad för smittsam sjukdom. Ehuru man kunde förmoda,

att även denna personal vore utsatt för större smittorisk än inom annan

verksamhet anställda, medtogs den ej. Anledningen härtill var, att smittorisken

för ekonomipersonalen ansågs vara avsevärt mindre än för sjukvårdspersonalen

och att det därför i allmänhet skulle bereda större svårigheter att vid sjukdomsfall

bland ekonomipersonalen härleda sjukdomen från arbetet än vad förhållandet

vore vid sjukdomsfall bland sjukvårdspersonalen.

Enligt 4 § yrkessjukdomsförsäkringslagen är arbetare, som av försäkringsinrättning

anmodats att, till förebyggande av att yrkessjukdom uppstår, åter*

uppstår eller förvärras, under någon tid avhålla sig från det farliga arbetet, berättigad

att, därest icke omständigheterna till annat föranleda, för den tid han

avhåller sig från detta arbete uppbära skälig ersättning icke överstigande

hälften av hel sjukpenning. I den föreliggande propositionen har föreslagits,

att ersättningen skall kunna bestämmas upp till hel sjukpenning.

I motionen II: 377 har yrkats, att till 4 § måtte göras ett tillägg av följande

innehåll:

Arbetare, som på grund av gengasförgiftning av försäkringsföretag eller

läkare är anmodad att avhålla sig från arbete som kan föra honom inom gengasförgiftningens

riskzon, äger uppbära hel sjukpenning intill dess han av nämnda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 15

skada är oförhindrad återupptaga arbetet i sitt dittillsvarande yrke eller erhållit

annat lämpligt arbete.

Frånsett höjningen av ersättningen, som föreslagits även i propositionen,

torde yrkandet i motionen i förhållande till gällande lag innebära huvudsakligen

följande: Beträffande arbetare, som handskas med gengas, skall ersättningsrätt

föreligga även i det fall att läkare (men icke försäkringsinrättning)

anmodat honom att avhålla sig från arbetet. Möjlighet till nedsättning av ersättningen

under hel sjukpenning skall ej föreligga. Ej heller skall finnas

möjlighet att föreskriva begränsning av den tid, varunder ersättning skall utgå.

Av förarbetena till bestämmelsen i 4 § framgår, att frågan, huruvida ersättning

bör utgå, samt frågan örn ersättningens belopp inom angivet maximum

böra bedömas efter förhållandena i det särskilda fallet, främst den omständigheten,

huruvida arbetaren bör kunna under ifrågavarande tid skaffa sig annan

arbetsinkomst. Ersättningsreglerna hava avvägts med hänsyn till nödvändigheten

av att arbetarens intresse att snarast möjligt övergå till annan sysselsättning

stimuleras, så att han icke slår sig till ro med den honom tillerkända

ersättningen.

Lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar innehåller ej någon allmän

bestämmelse örn rätt till ersättning vid sjukdom, som förorsakats av

den försäkrades arbete. I lagen lämnas i stället en förteckning över vissa

fall, som berättiga till ersättning. En sjukdom, som ej är upptagen i denna

förteckning, medför icke rätt till ersättning, även örn i det särskilda fallet

kan ledas i bevis, att sjukdomen uppkommit på grund av arbetet. Alltifrån

lagens tillkomst har vid bestämmandet av de sjukdomar, som skola omfattas

av densamma, den grundläggande principen varit, att lagen bör avse endast

sådana sjukdomar, vilka utan större svårighet kunna ledas tillbaka till arbetet

eller därmed sammanhängande förhållanden. På grund härav ha icke

medtagits sådana yrkessjukdomar, som icke i regel kunna tillräckligt tydligt

skiljas från andra åkommor, och ej heller sådana sjukdomar, vilka kunna

uppkomma både till följd av inverkan av arbetsförhållandena och av andra

orsaker utan att uppkomstsättet i det speciella fallet med tillräcklig grad av

säkerhet låter sig fastställa. Härutöver har vid avgörandet, huruvida en viss

yrkessjukdom skall omfattas av försäkringen eller ej, hänsyn tagits till örn

sjukdomen i regel utövar en väsentlig inverkan på den sjukes förvärvsförmåga

samt örn den mera allmänt eller konstant uppträder i vissa yrken. Med

utgångspunkt från dessa synpunkter har lagen från en ganska ringa början

alltmer fullständigats, allteftersom den industriella utvecklingen fortgått

och läkarvetenskapen kommit till klarhet om sjukdomsorsakerna. Även den

nu genom propositionen föreslagna utvidgningen vilar på nämnda grundläggande

principer.

Kungl. Majlis förslag innebär icke någon genomgripande revision av

sjukdomsförteckningen. De föreslagna tilläggen till denna äro väsentligen

begränsade till sjukdomar, örn vilkas införande i lagen riksdagen gjort fram
-

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

ställning, nämligen sjukdomar i muskler och leder, som förorsakas på övervägande

mekanisk väg av arbetet, och smittsamma sjukdomar, som överföras

från djur till människor. Härutöver har gjorts den ändringen, att bland de

sjukdomsalstrande ämnena upptagits kolsvavla och svavelväte.

I motionen II: 436 har bland annat yrkats sådant tillägg till lagen, att försäkringen

skulle gälla för yrkessjukdomar, som framkallats genom inverkan

av ersättningsmedel för de i lagen uppräknade sjukdomsalstrande ämnena

eller av något ämne, vilket som helst, »som till sina verkningar medför sjukdom,

som till sin övervägande del har samband nied arbetsprocessen». Ett

sådant tillägg skulle innebära ett fullständigt brytande med de hittills tilllämpade

principerna för lagens utformning. Dess sista led skulle rent av

överflödiggöra den nuvarande uppräkningen av vissa sjukdomsalstrande

ämnen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skulle vid sjukdomsfall utgå

ersättning enligt lagen, så snart det kunde bevisas, att sjukdomen till övervägande

del framkallats genom inverkan av något i arbetet använt ämne.

Ehuru utskottet finner det önskvärt, att sjukdomar, som förorsakas av arbete,

i största möjliga utsträckning inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringen,

är utskottet dock, med hänsyn till de praktiska svårigheter den i

motionen föreslagna bestämmelsen skulle medföra, icke berett att ansluta

sig till tanken på en lösning av frågan i enlighet med motionärernas förslag.

Kätt till ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen måste med

nödvändighet föregås av en prövning av huruvida en sjukdom förorsakats

av vederbörandes arbete eller av andra omständigheter. Därest icke vissa

hållpunkter funnes för denna prövning, skulle den ofta och kanske till och

med i flertalet fall bli synnerligen besvärlig och tidskrävande. Ändå skulle

utredningen ofta nog ej bringa någon klarhet. På grund av ärendenas anhopning

skulle även relativt klara fall kunna bli avsevärt fördröjda. Ett sådant

utrednings- och prövningsförfarande skulle komma att kräva en mycket stor

organisatorisk apparat, vars arbetsresultat knappast kunde motivera de kostnader,

som måste nedläggas på densamma. Till dessa skäl kommer den omständigheten,

att det försäkringstekniskt skulle bli mycket svårt att för de

olika arbetsgivarna bestämma avgifter för försäkring för sjukdomar som icke

på förhand ens tillnärmelsevis äro preciserade.

Ifrågavarande yrkande i motionen II: 436 har motiverats därmed att den

nuvarande preciserade förteckningen över sjukdomsalstrande ämnen behöver

ett komplement, som medgiver en automatisk anpassning till nya rön beträffande

yrkessjukdomarna samt till kemiens och industriens utveckling.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har spörsmålet örn möjligheten

av en sådan anpassning varit föremål för övervägande såväl vid lagens

tillkomst som senare. I anledning av vid 1938 års riksdag väckta motioner

med yrkande örn sådan ändring i yrkessjukdomsförsäkringslagen, att Kungl.

Maj:t skulle äga att i mån av behov komplettera uppräkningen av sjukdomsorsakerna

i lagen med sådana nytillkommande ämnen, som vid arbetet framkalla

yrkessjukdom, förklarade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande över motionerna, att de erfarenheter, som dittills vunnits

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

17

av lagstiftningen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, enligt utskottets

mening icke ådagalagt, att riksdagens medverkan försvårat anpassningen

till de krav, som utvecklingen framkallat. Utskottet ansåg sig därför ej

kunna tillstyrka motionerna. Skulle emellertid kommande erfarenheter giva

vid handen, att påtagliga fördelar kunde vinnas, om Kungl. Maj:t tillerkändes

rätt att i administrativ ordning utöka den i lagen givna förteckningen

över sjukdomsorsakerna, borde statsmakterna, enligt vad utskottet

vidare uttalade, givetvis taga spörsmålet under omprövning. De därefter

vunna erfarenheterna torde icke påkalla ändrat ståndpunkttagande i förevarande

fråga.

Enligt utskottets åsikt bör nian alltså vid bestämmandet av yrkessjukdomsförsäkringens

tillämplighetsområde tills vidare fortsätta på den inslagna

vägen, så att de ersättningsberättigande sjukdomarna på ett eller

annat sätt angivas i själva lagen. Utskottet förbiser icke, att en preciserad

sjukdomsförteckning måste vara behäftad med bristfälligheter och ojämnheter,

som kunna botas endast genom tid efter annan företagna kompletteringar.

Emellertid skulle med avseende å fullständigheten fördelar kunna

vinnas, örn en i det nu föreliggande utredningsmaterialet i fråga örn hudsjukdomar

antydd ändrad metod för avgränsning av de ersättningsberättigande

sjukdomarna kunde komma till ökad användning. Enligt denna metod

skulle man i viss utsträckning kunna avstå från uppräkningen av sjukdomsalstrande

ämnen och i stället utgå från sjukdomstillståndet, oavsett av vilket

ämne detta framkallats. För närvarande förhåller det sig ofta så att, medan

en viss yrkessjukdom berättigar till ersättning, andra liknande sjukdomar,

även örn de äro svårare och långvarigare, ej medföra sådan rätt därför att

det sjukdomsorsakande ämnet icke är medtaget i lagen. I detta avseende

torde man genom att tillämpa nämnda ändrade metod för angivande av de

ersättningsberättigande sjukdomarna kunna vinna riktigare och rättvisare

resultat.

Frågan örn fullständigande av yrkessjukdomsförsäkringen torde delvis

vara beroende av pågående utredningar örn införande av allmän sjukförsäkring

och om organisationen av yrkesinspektionen. Enligt innevarande års

riksdagsberättelse kan ett av socialvårdskommittén utarbetat förslag beträffande

allmän sjukförsäkring väntas bliva framlagt inom kort. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer sjukförsäkringen såsom socialvårdskommittén

tänkt sig densamma icke att göra yrkessjukdomsförsäkringen överflödig.

Ersättning på grund av den allmänna sjukförsäkringen torde emellertid

komma att utgå vid alla kortvariga sjukdomsfall, oavsett av vilken anledning

de uppkommit. Det är sannolikt, att en lösning av sjukförsäkringen i enlighet

härmed skulle kunna inverka på bedömandet av frågan om yrkessjukdomsförsäkringens

tillämplighetsområde. Beträffande organisationen av

yrkesinspektionen pågå för närvarande vissa undersökningar genom 1938

års arbetarskyddskommittés försorg. Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén

under särskilt övervägande frågan örn anknytande till yrkesinspektionen

-— även i distrikten — av särskild medicinsk sakkunskap. Örn denna

Bihang till riksdagens protokoll loi t. .9 sami. 2 avd. Nr 20. 537 u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

tanke kunde realiseras, skulle kännedomen om yrkessjukdomarna och deras

orsaker avsevärt främjas. Enligt riksdagsberättelsen beräknas kommitténs

arbete bliva slutfört under senare delen av 1944.

Ehuru utskottet är av den uppfattningen, att behov kan föreligga av

kompletteringar av yrkessjukdomsförsäkringslagen utöver de genom propositionen

föreslagna, anser sig utskottet dock i avvaktan på förslaget örn

allmän sjukförsäkring icke böra för närvarande taga initiativ till en revision

av lagen. Frågan är emellertid enligt utskottets åsikt av sådan vikt, att den

bör komma under omprövning så snart frågan örn allmän sjukförsäkring vunnit

sin lösning. För en blivande utredning örn yrkessjukdomsförsäkringslagens

fullständigande skulle den ovan antydda förbättringen av yrkesinspektionens

organisation vara av stort värde. I detta sammanhang förtjänar nämnas det

förtjänstfulla arbete arbetsgivar- och arbetarorganisationerna nedlagt på bekämpande

av yrkessjukdomarna. Intresset härför skulle otvivelaktigt komma

att ytterligare stimuleras, örn möjlighet skapades för ett fortgående samarbete

med specialister på yrkessjukdomarnas område.

Yad angår de genom förevarande proposition föreslagna kompletteringarna

av sjukdomsförteckningen (1 § i lagen) har utskottet ej något att erinra mot

desamma.

I motionen II: 436 har yrkats, att ämnena vanadin, terpentin, kalk och

cement måtte upptagas i förteckningens första del och att Weds sjukdom

måtte upptagas i dess andra del. Dessa frågor ha varit föremål för övervägande

under det utredningsarbete, vars resultat lagts till grund för de föreslagna

ändringarna. Därvid har man på anförda skäl funnit, att icke något

av ämnena vanadin, terpentin, kalk eller cement för närvarande bör upptagas

i förteckningen. Beträffande Weds sjukdom har ansetts, att tillräckligt underlag

för dess hänförande under yrkessjukdomsförsäkringslagen saknas. Utskottet

anser sig ej kunna härutinnan förorda avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag. Enligt

utskottets mening tala visserligen vissa skäl för upptagandet i förteckningen

av terpentin eller terpentinolja och dess ersättningsprodukter samt kalk och cement,

vilka i förevarande avseende tilldraga sig särskild uppmärksamhet på

grund av sin egenskap att framkalla hudsjukdomar. Emellertid anser utskottet

det önskvärt, att i synnerhet beträffande hudsjukdomar närmare utredes möjligheten

och lämpligheten att använda den förut berörda ändrade metoden för avgränsning

av de ersättningsberättigande sjukdomarna med utgångspunkt från

sjukdomstillståndet i stället för de sjukdomsframkallande ämnena. Av skäl som

ovan anförts bör enligt utskottets mening ej för närvarande från riksdagens sida

tagas något initiativ till en sådan utredning. Utskottet vill beträffande terpentin

även erinra örn de i propositionen omnämnda undersökningarna för

åstadkommande av en mindre farlig terpentinsort än de nu använda. Dessa

undersökningar torde förväntas kunna giva goda resultat. Yad angår Weds

sjukdom har i föreliggande utredning uttalats, att det på grund av de förhållanden,

varunder sjukdomen uppträder hos människan, skulle möta alltför

stora svårigheter att (utöver vad som redan gäller) tillfredsställande härleda

densamma från ett visst arbete. Detta torde vara fallet även då sjukdomen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

drabbar de av motionärerna särskilt angivna yrkesutövarana, nämligen slakteriarbetare.

lantarbetare, kreatursskötare och fiskare.

I motionen 1:1 har hemställts om sådan ändring av 1 § andra stycket punkt

7), »att i epidemilagen omnämnda sjukdomar må anses såsom yrkessjukdom

även för sådana arbetare som beordras att utföra arbete inom epidemisjukhus,

även örn det inte är fråga örn sjukvårdande arbete». Utskottet delar motionärernas

uppfattning, att en person, som under nämnda omständigheter smittas

av epidemisk sjukdom, skäligen bör åtnjuta ersättning. Emellertid synes fallet,

som knappast kan anses såsom en yrkessjukdom i egentlig mening, ej lämpligen

kunna hänföras under yrkessjukdomsförsäkringslagen. Utskottet kan

alltså icke tillstyrka bifall till motionen.

Enligt 4 § yrkessjukdomsförsäkringslagen i dess nuvarande lydelse är arbetare,

som av försäkringsinrättning anmodats att avhålla sig från farligt

arbete, berättigad att, därest icke omständigheterna till annat föranleda, uppbära

skälig ersättning icke överstigande hälften av hel sjukpenning. I propositionen

har föreslagits den ändringen av denna bestämmelse, att maximigränsen

för ersättningen sättes till hel sjukpenning. Utskottet har ej någonting

att erinra häremot. I motionen II: 377 har beträffande gengasförgiftade

arbetare yrkats visst tillägg till paragrafen. Da utskottet ej finner skäl föreligga

att i förevarande avseende införa specialregler beträffande en viss yrkessjukdom,

kan utskottet icke tillstyrka bifall till detta yrkande.

Yad beträffar de genom propositionen framlagda lagförslagen i övrigt finner

utskottet ej anledning till erinran.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition; samt

B. att den i anledning av propositionen väckta motionen II: 436

samt motionerna 1:1 och II: 377 måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 9 mars 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NOEMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson,

Mannerskantz, Roos, Hage och Hallagård*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Rigberg och Cruse, fru Johansson*

samt herrar Larsson i Östersund*, Hagård*, Jansson i Hällefors och

Andersson i Eskilstuna*.

* Ej n&rvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 a1 i texten