Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1944-03-16 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt

lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag

(nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta motioner, nämligen,

inom första kammaren,

nr 275 av herr Lindblom m. fl.,

nr 276 av herr Hage och herr Olsson, Karl Johan, samt

nr 277 av herr Karlsson, Gustaf, m. fl., ävensom

inom andra kammaren,

nr 445 av herr Senander m. fl.,

nr 446 av herr Edberg m. fl.,

nr 447 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt

nr 450 av herr Eriksson i Stockholm m. fl.

I motionerna I: 275 och 11:447, vilka äro likalydande, har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att hyresregleringslagen skall äga fortsatt giltighet

allenast till och nied den 30 september 1945.

I motionerna I: 276 och II: 446, vilka jämväl äro likalydande, yrkas, att

förslaget till lag angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen måtte

erhålla följande lydelse

bihang till riksdagens protokoll 1944. 0 sami. 2 ned. Nr 27 ■

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom för ordnas dels att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr 112) gäller t. o. m. den 30 september

1944, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det

följande angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt

giltighet t. o. m. den 30 september 1946.

3 §•

Hyresvärden —--- skäligt.

Var hyran---därav föranledes. Betingade lägenheten den 1 januari

1942 en hyra, som i avsevärd mån översteg hyran för därmed jämförliga lägenheter

eller har lägenhetens värde avsevärt minskats genom ombyggnadseller

ändringsarbete eller på grund av annan omständighet av därmed jämförlig

betydelse, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt belopp.

Höjning--• — avtalet.

6 §•

Är lägenhet, som icke enligt 2 § är underkastad hyresreglering, uthyrd

mot en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga

omständigheter föranleda eller utbjudes sådan lägenhet till uthyrning mot en

hyra, som nu sagts, äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som finnes

skäligt. I fråga örn ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende

med varmvatten skall vad i 4 § andra och tredje styckena stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Vid meddelande---därtill fastställer.

20 §.

Part---beslutat.

Nämndens —---bestämmer.

I samband med beslut, varigenom hyresrådet på talan av hyresgäst nedsätter

den av hyresnämnden fastställda grundhyran för lägenhet i hus eller

del av hus, som färdigställts senare än den 1 januari 1942, äger hyresrådet,

ändå att besvär ej anförts, nedsätta grundhyran för annan lägenhet i husen,

där så prövas skäligt för vinnande av likformighet i hyressättningen i detta.

Motionerna I: 277 och II: 450, vilka ävenledes äro likalydande, utmynna i

en hemställan, att riksdagen måtte antaga följande tillägg till 7 § hyresregleringslagen:
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

3

»Förening, som har till uppgift att bereda befolkningen eller väsentlig

del därav å en ort lokaler för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor

eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed

jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, är dock berättigad att

efter uppsägning tillträda lokal, som är uthyrd av föreningen, under förutsättning,

att avsikten med uppsägningen är, att föreningen bättre skall kunna

fylla sitt samhälleliga syfte.»

I motionen 11:445, slutligen, hemställes, att »riksdagen för sin del måtte

besluta om sådan ändring i paragraf 6, lagen av den 19 juni 1942 örn

hyresreglering m. m., att hyresnämnd därigenom erhåller möjlighet att

ingripa mot hyresprissättningen för möblerade rum redan då rummen utbjudas

till uthyrning, alltså innan något hyresavtal blir träffat», varjämte

anhålles, att utskottet måtte utarbeta den härför nödiga lagtexten.

Beträffande de skäl, som anföris till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit för

sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Den lagstiftning, som genom propositionen föreslås skola erhålla förlängd

giltighet, har föranletts av den minskning i byggnadsproduktionen, som

uppkommit genom krisförhållandena och som medfört brist på lägenheter

och fara för hyresstegringar. I 326 orter, för vilka statistiska uppgifter örn

bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i genomsnitt om året under tioårsperioden

1933—1942 tillhopa 23 337 nya bostadslägenheter. År 1939, då

byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt, uppgick antalet till 40 787.

Till följd av krisförhållandena sjönk sedan produktionen till 18 578 lägenheter

år 1940 och 11 634 år 1941. En betydande återhämtning inträffade

därefter under år 1942, då antalet nytillkomna lägenheter utgjorde 20 046.

För år 1943 är statistiken i sin helhet ännu ej färdigställd.

Den statistik över bostadsproduktionen under år 1943, som för närvarande

finnes tillgänglig, omfattar årets tre första kvartal och avser huvudsakligen

större och medelstora städer. Enligt denna statistik tillkommo under de tre

första kvartalen år 1943 i 33 städer med över 10 000 invånare tillhopa 15 398

lägenheter. Under motsvarande kvartal åren 1939—1942 tillkommo i samma

städer respektive 20 884, 10 610, 5 631 och 8 180 lägenheter. För de 14 största

städerna — där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick antalet redovisade

nya lägenheter under de tre första kvartalen åren 1939—1943 till respektive

17 981, 9 329, 4 732, 6 319 och 12 741. Vid bedömande av bostadsproduktionens

omfattning år 1943 i jämförelse med tidigare år bör emellertid

beaktas, att det förelegat en ovanligt stor eftersläpning i redovisningen av

fullbordade lägenheter. Med hänsyn härtill skulle för de 33 först berörda

städerna bostadsproduktionens ökning från 1942 till 1943 kunna uppskattas

till cirka 40 °/o och minskningen från 1939 till 1943 till cirka 30 %.

Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

av- byggnadsföretagarnas planer, visar ett något större antal lägenheter i

byggnadsföretag, som beviljats under tiden den 1 januari—den 30 september

1943, än i företag, som beviljats under motsvarande tid år 1942. Likaså giva

byggnadsnämndernas uppgifter om pågående byggen vid handen, att bostadsproduktionen

i städer med över 30 000 invånare haft större omfattning år

1943 än närmast föregående år.

Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1943 föreslagit,

att lagen om hyresreglering m. m. och lagen örn kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. måtte med oförändrad lydelse erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 september 1946. Fastighetsägarnas

representanter i hyresrådet lia i avgiven reservation bland annat uttalat, att

hyresrådet bort förorda en förlängning på allenast ett år.

Över hyresrådets skrivelse lia efter remiss avgivits yttranden av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

I dessa yttranden har icke någon erinran gjorts mot en förlängning av ifrågavarande

lagar. Socialstyrelsen och hyresgästförbundet ha tillstyrkt hyresrådets

förslag att förlängningen skulle omfatta två år. Däremot har fastighetsägareförbundet

hemställt, att lagstiftningen icke måtte erhålla utsträckt giltighet

för längre tid än till och med den 30 september 1945.

Socialstyrelsen har yttrat, att styrelsen, i likhet med hyresrådet, icke funnit

anledning att föreslå någon ändring av de ifrågavarande två lagarnas innehåll.

De håda partsorganisationerna lia däremot framlagt vissa, sinsemellan

olika, ändringsförslag. För dessa förslag redogöres å s. 8—10 i propositionen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 12 januari 1944 lia landsorganisationen i

Sverige, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens riksförening

hemställt örn sådana ändringar i hyresregleringslagen, att förening eller

organisation, som hade till huvudsaklig uppgift att tillhandahålla allmänheten

samlingslokaler, bereddes möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde

lokal för biografändamål, under förutsättning att avsikten med uppsägningen

vore, att föreningen eller organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra

sig inkomsten av biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla

sitt samhälleliga syfte. Beträffande innehållet i denna skrivelse må här hänvisas

till s. 11—13 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

anfört följande:

»De inledningsvis återgivna uppgifterna om byggnadsverksamhetens utveckling

ge vid handen, att bostadsproduktionen, som efter krigsutbrottet

undergick en mycket stark minskning, åter ökat i ganska betydande grad

under de håda senast förflutna åren. Fortfarande råder dock en allmän

knapphet på lägenheter, och möjligheterna att ytterligare öka produktionen

äro för närvarande begränsade genom brist på vissa slag av byggnadsmaterial.

Även örn krigstillståndet skulle upphöra inom en någorlunda snar fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andril lagutskottets utlåtande nr 27.

5

tid, måste man räkna med en iner eller mindre lång övergångstid, innan den

eftersatta bostadsproduktionen blivit återhämtad.

På grund av dessa förhållanden är det uppenbarligen nödvändigt att tills

vidare bibehålla den reglering av bostadsmarknaden, som infördes genom lagen

den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. Det har icke heller

från något håll ifrågasatts, att denna reglering skulle kunna avvecklas,

då lagarnas nuvarande giltighetstid upphör den 30 nästkommande september.

Hyresrådet har föreslagit, att lagarna skola förlängas på två år, d. v. s.

för tiden till och med den 30 september 1946. Inom hyresrådet ha fastighetsägarnas

representanter reserverat sig häremot och velat föreslå en förlängning

på endast ett år. I remissyttrandena har hyresrådets förslag tillstyrkts

av socialstyrelsen och hyresgästförbundet, medan fastighetsägareförbundet

anslutit sig till reservationen.

Det torde ej kunna förväntas, att byggnadsverksamheten under de närmaste

åren skall kunna få en sådan omfattning, alt regleringsåtgärderna

skulle kunna avvecklas utan olägenhet före utgången av den tid hyresrådet

angivit. Under sådana omständigheter måste det anses lämpligt, att lagarnas

giltighetstid redan nu bestämmes i enlighet härmed. Därigenom skulle,

såsom hyresrådet påpekat, praktiska fördelar vinnas såväl för de avtalsslutande

parterna på hyresmarknaden som för de hyresreglerande organen.

Jag finner mig därför böra förorda, att lagarna erhålla fortsatt giltighet till

och med den 30 september 1946.

I samband med den förlängning av dessa lagar, som ägde rum förra året,

underkastades deras innehåll en allmän översyn på grundval av de erfarenheter,

som vunnits under deras tillämpning i praktiken. I vissa detaljer blevo

lagarna därvid ändrade och kompletterade.

Hyresrådet har nu icke föreslagit några ytterligare lagändringar, och

samma ståndpunkt har intagits av socialstyrelsen. I den mån det icke föreligger

ett verkligt behov av ändrade normer, synes det också vara en fördel

att bibehålla regleringsåtgärderna i den utformning, de nu efter omprövning

erhållit. Allmänhetens hyresförhållanden skulle därigenom bliva mera

stabiliserade, och de hyresreglerande organen kunde utbygga en fastare

praxis.

Såväl från fastighetsägarnas som från hyresgästernas sida ha emellertid

framkommit ändringsförslag. Fastighetsägarnas representanter i hyresrådet

och fastighetsägareförbundet lia påyrkat, att även mindre avvikelser från

den allmänna hyresnivån under vissa förutsättningar skulle få medföra höjning

av gällande grundhyror. Förslag i samma riktning lia vid upprepade tillfällen

framförts från fastighetsägarhåll utan att vinna statsmakternas bifall.

Det torde ej heller nu finnas anledning att ändra lagens konstruktion på denna

punkt.

Hyresgästförbundet har föreslagit tre ändringar i hyresregleringslagen.

Med det första förslaget avses ali införa rätt till nedsättning av grundhyra på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

grund av minskning i lägenhetens hyresvärde. Förbundet åsyftar därmed till

en början sådana fall, då exempelvis fönster eller dörrar blivit igensatta eller

förefintliga installationer till bekvämligheter avlägsnade. Dylika fall torde

emellertid vara synnerligen ovanliga. Vidare avses de situationer, då grannar

utöva störande verksamhet. Därvid kan det dock ofta vara fråga om intrång

av mera tillfällig art. Såväl i de förra som i de senare fallen kan hyresgästen

föra talan vid domstol om nedsättning i hyran eller skadestånd, och

detta torde vara en lämplig ordning för avgörande av dylika tvister. Att låta

dem behandlas av de hyresreglerande organen synes alltså ej påkallat.

Vidare har hyresgästförbundet påyrkat, att hyresrådet i besvärsmål, som

avse fastställande av grundhyror i nya hus, skulle få befogenhet att nedsätta

de av hyresnämnden bestämda grundhyrorna jämväl för sådana lägenheter,

vilkas hyresgäster icke anfört besvär hos hyresrådet. Även om vissa skäl

tala för detta förslag, möta dock betänkligheter mot att införa en dylik särbestämmelse

om upptagande av vissa mål i högre instans utan att part klagat.

Slutligen har hyresgästförbundet föreslagit, att hyresnämnd skulle kunna

ingripa mot hyresprissättning för möblerade rum, redan då rummen utbjudas

till uthyrning och alltså innan något hyresavtal blivit träffat. Genomförandet

av detta förslag skulle dock vålla stora praktiska svårigheter, och

förslaget kan därför ej förordas.

Landsorganisationen, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens

riksförening ha i en gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit,

att bestämmelser måtte införas i hyresregleringslagen för att

tillgodose vissa intressen i mål örn ogiltigförklaring av uppsägning. Förslaget

avser, att en förening eller organisation, som hade till huvudsaklig

uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler, skulle beredas

möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för biografändamål,

under förutsättning att avsikten med uppsägningen vore, att föreningen eller

organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra sig inkomsten av

biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla sitt samhälleliga syfte.

Såsom framhållits i organisationernas skrivelse fylla de samlingslokaler,

varom här är fråga, en mycket betydelsefull uppgift i det kulturella och

politiska livet på ett stort antal orter. De föreningar som i allmänhet äro

ägare till dessa lokaler ha ofta behov att få utnyttja dem på bästa sätt för

att kunna säkerställa sin ekonomi. I de fall som organisationerna berört, då

en förening uthyrt sin lokal till uppenbart underpris, har dock föreningen

möjlighet att vinna rättelse genom att hos hyresnämnden påkalla höjning av

grundhyran.

Emellertid åsyftar organisationernas framställning, att föreningen i stället

skall kunna tvinga hyresgästen att avflytta, för alt föreningen själv skall

kunna driva biografrörelsen i sin lokal. Enligt bestämmelserna i hyresregleringslagen

skall hyresnämnden vid prövning av en uppsägnings giltighet

väga mot varandra å ena sidan fastighetsägarens behov att få disponera

över lägenheten och å den andra hyresgästens intresse att få behålla den
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

7

samma. I de här avsedda fallen kan föreningen, såsom redan framhållits,

ofta åberopa vägande skäl till förmån för sin begäran att få övertaga lokalen.

Men det kan också tänkas, att biografägarens intresse är tungt vägande; det

kan exempelvis gälla en av honom under många år upparbetad rörelse, av

vilken hans familjs försörjning är beroende.

Organisationerna synas anse, att föreningarna såsom fastighetsägare borde

tillerkännas en särställning på grund av det samhällsnyttiga syfte som deras

lokaler tjäna. En sådan ståndpunkt torde dock ej vara tillräckligt motiverad.

Även i andra fall kan det förekomma, att en fastighetsägare har ett myckel

starkt behov av att själv få disponera en uthyrd lägenhet. Detta kan gälla örn

såväl enskilda personer som allmännyttiga sammanslutningar av olika slag

liksom beträffande statliga och kommunala företag.

Det framställda förslaget innebär, att de fall som avses därmed skulle ■—

i motsats mot alla andra — undantagas från den skälighetsavvägning mellan

motsatta intressen, som hyresregleringslagen stadgar, och att således dessa

ärenden skulle utan vidare prövning avgöras i överensstämmelse med

fastighetsägarens intresse. Detta torde icke vara förenligt med de principer

sorn böra ligga till grund för lagstiftningen.

Då frågan örn förlängning av hyresregleringslagen förra året var föremål

för andra lagutskottets behandling, berördes även det nu angivna spörsmålet.

Utskottet framhöll då, att vid de hyresreglerande organens skälighetsprövning

särskild hänsyn borde tagas till det allmänintresse som ifrågavarande

föreningar tjänade. Så bör också uppenbarligen ske. I organisationernas skrivelse

har emellertid uppgivits, att praxis icke beaktat detta lagutskottets uttalande.

Som stöd för detta påstående lia dock endast anförts två fall, av

vilka det ena avgjorts av hyresrådet med en majoritet av tre röster mot två

och det andra ännu icke varit föremål för hyresrådets prövning. Det måste

också ihågkommas, att ärenden av detta slag, vilka avgöras efter skälighetsavvägning

av omständigheterna i varje enskilt fall, överhuvud taget icke äro

ägnade att åberopas som prejudikat.

På grund av vad som anförts i det föregående finner jag icke skäl att

föreslå någon ändring i lagstiftningen, vare sig i sist behandlade hänseende

eller i andra delar.

I likhet med vad som stadgades vid föregående förlängning av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet

för hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1944 blivit uppsagt till

upphörande efter den 30 september innevarande år, att få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Såsom hyresrådet föreslagit torde framställning

härom böra göras senast den 14 april 1944 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.»

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Viskottet.

I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet det vara uppenbart, att lagen örn

hyresreglering m. m. och lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. böra erhålla förlängd giltighet.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att lagarna skola förlängas för två år eller till

och med den 30 september 1946. I de i ämnet väckta motionerna I: 275 och

11:447 har däremot hemställts, att förlängningen av hyresregleringslagen

skall omfatta endast ett år.

Såsom i motionerna framhållits har det hittills varit brukligt, att författningar,

som äro av beredskapskaraktär eller som eljest sammanhänga med

krisförhållandena, givits förlängd giltighet med endast ett år i sänder. Även

om vissa skäl kunna anses tala för Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet dock

ej förorda, att en avvikelse från denna huvudregel sker i fråga örn hyresregleringslagstiftningen.

Därest riksdagen nästa år får taga ställning till frågan

om lagarnas fortsatta giltighet, får riksdagen samtidigt anledning alt

I»ritva om ändringar i lagarna höra vidtagas. Med hänsyn härtill anser utskottet,

att lagarna böra förnyas endast för ett år eller till och med den 30

september 1945.

Kungl. Maj:t har icke föreslagit några ändringar i de båda lagarna. Förslag

härom lia emellertid såvitt angår hyresregleringslagen framställts i de i

ämnet väckta motionerna 1:276, 1:277, 11:445, 11:446 och 11:450.

Sålunda har i motionerna I: 276 och II: 446 yrkats sådan ändring i 3 § hyresregleringslagen,

att hyresnämnden skall kunna nedsätta grundhyra för

viss lägenhet, då lägenhetens hyresvärde minskats exempelvis genom att

förefintliga installationer till bekvämligheter avlägsnats eller genom störande

verksamhet från grannars sida.

Ett av hyresregleringslagstiftningens huvudsyften är att förhindra en inflatorisk

utveckling å hyresmarknaden. För uppnåendet av nämnda syfte äro

de i 3 kap. allmänna nyttjanderättslagen meddelade bestämmelserna örn

hyra icke användbara. Särskilda regler örn maximering av hyrespriserna ha

därför måst uppställas. Dessa regler, som återfinnas i 3—6 §§ hyresregleringslagen,

äro genomgående sådana, som sakna motsvarighet i nyssnämnda rent

civilrättsliga lagstiftning. Ett införande i hyresregleringslagen av en sådan

bestämmelse som motionärerna föreslagit skulle däremot medföra, att regler

om nedsättning av hyra på grund av skada eller brist i lägenheten skulle finnas

både i allmänna hyreslagen och i hyresregleringslagen. Dessa regler skulle

uppenbarligen icke kunna utformas på samma sätt i hyresregleringslagen

som i hyreslagen. Detta förhållande kan enligt utskottets mening icke vara

tillfredsställande. Föga lämpligt torde även vara, att hyresgästen skulle äga

välja örn han ville vända sig till domstol eller hyresnämnd för att få hyran

nedsatt. Att hyresgästen anhängiggjort ärende om nedsättning av hyra vid

hyresnämnden eller att ärendet avgjorts av nämnden kan icke hindra domstolen

att pröva ett av hyresgästen mot hyresvärden instämt mål med yrkande

örn nedsättning av hyran på samma grund som åberopats vid hyresnämnden.

Då domstolen icke torde vara bunden av nämndens beslut, kan härvid

uppstå den följden, att myndigheterna meddela sinsemellan olikartade be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

9

slut. Sorn därjämte dessa mål med hänsyn lill den utredning som ofta behöver

förebringas däri äro sådana, att de lämpligen böra handläggas av

domstol, anser utskottet övervägande skäl tala för att motionärernas hemställan

icke bör bifallas.

Vidare har i nämnda motioner påyrkats, alt hyresrådet i besvärsmål, som

avse fastställande av grundhyror i nya hus, skulle få befogenhet att nedsätta

de av hyresnämnden bestämda grundhyrorna jämväl för sådana lägenheter,

vilkas hyresgäster icke anfört besvär hos hyresrådet. Hyressättningen för

lägenheter i nya hus sker med utgångspunkt från hela fastighetens beräknade

årliga utgifter, som sedan fördelas å de särskilda lägenheterna. En ändring avföreslagen

art torde därför böra föra med sig jämväl en sådan ändring, att

örn hyresrådet på besvär av en hyresgäst sänker hyran för dennes lägenhet

icke på den grund att nyssnämnda samlade utgifter beräknats för högt utan

av det skälet, att fördelningen av utgifterna på de skilda lägenheterna anses

felaktigt verkställd och efter sänkningen hyrorna för samtliga lägenheter sålunda

icke försloge att täcka nyssnämnda utgifter, hyresrådet skulle äga

befogenhet att höja hyrorna för övriga lägenheter, ehuru hyresvärden icke

anfört besvär mot hyresnämndens beslut. En sådan omprövningsrätt, då en

enstaka hyresgäst klagat, kan visserligen ur vissa synpunkter anses önskvärd

men torde icke lämpligen böra införas. Mot den föreslagna ändringen kan

anföras, att det skulle möta betänkligheter av principiell natur att upptaga

vissa mål i högre instans utan att part klagat. Enligt motionärernas mening

skulle avsteg från denna princip hava gjorts i svensk rätt åtminstone i två

tall, nämligen i 114 § konkurslagen och 11 kap. 60 § tredje stycket vattenlagen.

Förstnämnda stadgande torde emellertid få anses förestavat av ett

speciellt praktiskt behov. Det åberopade stadgandet i vattenlagen synes icke

kunna andragas såsom ett undantag från här ifrågavarande princip, då stadgandet

ger bestämmelser örn förfarandet i lägsta instans.

Skulle i ett sådant fall som motionärerna anfört hyresnämndens beslut

vara påtagligt oriktigt, skall nämnden jämlikt 22 § första stycket hyresregleringslagen

förordna om rättelse av beslutet. Det kan anmärkas, att nämndens

befogenhet att ingripa icke är beroende på framställning av part.

På grund av vad nu anförts kan utskottet icke förorda motionärernas förslag

i denna del. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten av att

hyresnämnderna beakta den möjlighet, som enligt vad nyss anförts i vissa

fall står till buds att erhålla rättelse av felaktiga beslut av förevarande art.

Då hyresrådet förehaft ett sådant ärende som i motionerna åsyftas, är det enligt

utskottets mening lämpligt, att hyresrådet läster vederbörande hyresnämnds

uppmärksamhet på denna möjlighet.

1 motionerna 1:276, 11:445 och 11:446 har hemställts om sådan ändring

av 6 § hyresregleringslagen, alt hyresnämnd skulle kunna ingripa mot hyresprissättning

för möblerade rum redan då rummen utbjudas till uthyrning

och alltså innan något hyresavtal blivit träffat. Då genomförandet av ett sådant

förslag såsom föredragande departementschefen anfört skulle vålla stora

praktiska svårigheter, kan utskottet icke tillstyrka en sådan ändring. TJtskol
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

Let vill emellertid i detta sammanhang framhålla vikten av en effektivare

hyreskontroll beträffande de möblerade rummen. Denna kontroll skulle kunna

underlättas genom föreskrivande av skyldighet för den, som hyr ut möblerade

rum, att göra anmälan därom till hyresnämnden. Förberedande åtgärder

i nu nämnd riktning lära enligt vad utskottet inhämtat redan hava vidtagits.

Enligt 7 § hyresregleringslagen äger hyresnämnden, örn hyresvärd utan att

hyresrätten är förverkad uppsagt hyresavtal, på framställning av hyresgästen

förklara uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig. Bestämmelsen innebär, att hyresnämnden

vid prövning av en uppsägnings giltighet skall mot varandra väga å ena

sidan fastighetsägarens behov att få disponera över lägenheten och å andra

sidan hyresgästens intresse att få behålla densamma.

I motionerna 1:277 och 11:450 har nu hemställts örn sådant tillägg till

7 § att förening, som har till uppgift att bereda befolkningen eller väsentlig

del därav å en ort lokaler för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor

eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt

ideellt ändamål av synnerlig vikt, skall vara berättigad att efter uppsägning

tillträda lokal, som är uthyrd av föreningen, under förutsättning,

att avsikten med uppsägningen är, att föreningen bättre skall kunna fylla

sitt samhälleliga syfte. De föreningar som avses i motionerna äro i främsta

rummet folketshusföreningar, nykterlietsorganisationer och de senares fastighetsföreningar

samt bygdegårdsföreningar.

Enligt utskottets mening är syftet med förevarande motioner synnerligen

behjärtansvärt. Såsom departementschefen framhållit fylla nämligen de samlingslokaler,

varom här är fråga, en mycket betydelsefull uppgift i det kulturella

och politiska livet på ett stort antal orter. Utskottet är också medvetet

om, att de föreningar, som äro ägare till ifrågavarande lokaler, ofta

arbeta under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Utskottet kan emellertid

icke inse, att den nuvarande lagstiftningen, örn den rätt tillämpas, kan

verka i en för föreningarna obillig riktning. Förutsättning för att uppsägning

skall förklaras ogiltig är ju enligt 7 § hyresregleringslagen, att uppsägningen

finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Ett undantagande

från paragrafens tillämpning av de fall, som i motionerna avses,

skulle innebära, att en uppsägning i dessa fall vore giltig även om den

på det mest flagranta sätt strede mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

vore obillig. Att för de speciella fall varom motionerna handla införa en bestämmelse

om undantag från den i lagen stadgade skälighetsprövning av uppsägningars

giltighet, som krislidsförhållandena nödvändiggjort, kan därför

enligt utskottets mening givetvis icke ifrågakomma.

Då frågan örn förlängning av hyresregleringslagen förra året var föremål

för utskottets behandling, berördes även nu förevarande spörsmål. Utskottel

framhöll då i sitt av riksdagen godkända utlåtande, alt vid de hyresreglerande

organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det allmänintresse

sorn ifrågavarande föreningar tjänade. I den föreliggande propositio
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

11

nen har departementschefen betonat, att så uppenbarligen bör ske. Att bedöma

huruvida praxis beaktat nämnda uttalande från utskottets sida torde

icke vara möjligt på grundval av den i förevarande ärende förebragta utredningen.

Utskottet vill emellertid nu ytterligare understryka vad utskottet yttrat

på denna punkt. Därest det i fortsättningen skulle visa sig, att praxis komme

att betrakta förevarande spörsmål från annan synvinkel än som utskottet

sålunda angivit, kommer tydligen denna fråga i ett annat läge. Särskilda åtgärder

kunna då bliva påkallade. Det kan då visa sig önskvärt, att omprövning

sker av frågan, huruvida ifrågavarande lokaler ävensom lokaler i övrigt

som tjäna ett allmänt ändamål, överhuvud taget böra vara underkastade hyresregleringens

bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom

propositionen nr 101 framlagda förslag till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen

samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. ej kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte med bifall till motionerna 1:275 och

11:447 för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

i) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den

19 juni 1942 om hyresreglering m.

m.1, vilken enligt lag den 26 mars

1943 (nr 112) gäller till och med den

30 september 1944, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september

1946.

Härigenom förordnas, att lagen den

19 juni 1942 om hyresreglering m.

m.1, vilken enligt lag den 26 mars

1943 (nr 112) gäller till och med den

30 september 1944, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september

1945.

Har hyresvärd, ulan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1944

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1944, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1944 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den

19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m.

m.\ vilken enligt lag den 26 mars

1943 (nr 113) gäller till och med den

30 september 1944, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september

1946.

Härigenom förordnas, att lagen den

19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m.

m.\ vilken enligt lag den 26 mars

1943 (nr 113) gäller till och med den

30 september 1944, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september

1945.

B. att motionerna I: 276, I: 277, II: 445, II: 446 och II: 450

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander*, Mannerskantz,

Roos, Hage och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,

herrar Pettersson i Hällbacken*, Ryberg*, Cruse, Johnsson i Kastanjegården* och

Jansson i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 113.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

13

Reservation

av herrar Hage och Cruse, vilka hemställt,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom

propositionen nr 101 framlagda förslag till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering

m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen

samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. ej kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte med bifall till motionerna I: 275 och

II: 447 samt till motionerna I: 276 och II: 446 i vissa delar för

sin del antaga följande förslag till

i) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas dels att lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering

m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr 112) gäller till och med den 30

september 1944, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad lydelse på sätt i

det följande angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1945.

3 §■

Hyresvärden må---finnes skäligt.

Var hyran -—--därav föranledes. Betingade lägenheten den 1 januari

1942 en hyra, som i avsevärd mån översteg hyran för därmed jämförliga lägenheter

eller har lägenhetens värde avsevärt minskats genom ombyggnadseller

ändringsarbete eller på grund av annan omständighet av därmed jämförlig

betydelse, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller liyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt belopp.

Höjning av---parterna avtalat.

20 §.

Part, som ----nämndens beslut.

I samband med beslut, varigenom hyresrådet på talan av hyresgäst nedsätter

den av hyresnämnden fastställda grundhyran för lägenhet i hus eller del

av hus, som färdigställts senare än den 1 januari 1942, äger hyresrådet, ändå

att besvär ej anförts, nedsätta grundhyran för annan lägenhet i huset, där så

prövas skäligt för vinnande av likformighet i hyressättningen i detta.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före deli 1 april 1944

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1944, må fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

ställning som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1944 eller, örn hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 jani 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr

113) gäller till och med den 30 september 1944, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 september 1945.

B. att motionerna 1:276 och 11:446, i den mån de icke

blivit besvarade genom vad utskottet under A. anfört, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C. att motionerna I: 277, II: 445 och II: 450 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm 1944. Kungl. Boklryckeriet P. A.

441267

Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 a1 i texten