Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i 3 kap. 38 § lagen om ngttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 97 i första kammaren av herr Karlsson, Gustaf, och nr 158 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl.

1944-03-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1944:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i 3 kap. 38 § lagen om ngttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 97 i första kammaren av herr Karlsson, Gustaf, och nr 158 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i 3 kap. 38 § lagen om ngttjanderätt till fast egendom.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 97 i första kammaren

av herr Karlsson, Gustaf, och nr 158 i andra kammaren av herr Kilbom

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »sådan ändring

vidtages i nyttjanderättslagens 3 kap. 38 § att organisation, som har till

huvudsaklig uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler, herodes

möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyr lokal för biografändamål,

utan att uppsägningen medför ersättningsskyldighet för fastighetsägaren,

under förutsättning att avsikten med uppsägningen är att gagna organisationslivet

genom att för samlingslokalerna använda inkomsten av biografdriften.

»

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen, statens hyresråd och statens

nämnd för samlingslokaler. Dessa yttranden finnas såsom bilagor fogade

till detta utlåtande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet hänvisa till motionerna.

I 3 kap. lagen den H juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom upptagas

38—40 §§ såsom en särskild avdelning med rubriken »Om verkan av

hyresförhållandets upphörande i vissa fall». 38 § har följande lydelse:

Varder hyresavtal, som slutits för minst sex månader, av hyresvärden

uppsagt utan att hyresrätten är förverkad och giver hyresgästen inom en

vecka hyresvärden meddelande att han önskar behålla lägenheten, åligger

det hyresvärden att utan dröjsmål uppgiva på vilka villkor han är villig

att förlänga hyresförhållandet eller ock av vilken orsak han vägrar att medgiva

förlängning. Underlåter hyresvärden det eller uppställer han för hyresförhållandets

förlängning villkor, som är otillbörligt, eller vägrar han

att medgiva förlängning av sådan anledning att hans förfarande måste

anses strida mot god sed i hyresförhållanden, äge hyresgästen, där han

lämnat meddelande som nyss sagts, erhålla skälig gottgörelse för de kost
Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 9 sand. 2 avd. Nr 28. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

nåder som äro förenade med flyttningen från lägenheten. Försummar

hyresgästen efter uppsägningen sina skyldigheter, vare han förlustig denna

rätt.

I fråga örn lägenhet, som av hyresgästen brukats för handel, hantverk,

industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, vare denne i fall och

under villkor som i första stycket sägs tillika berättigad att, där efter hans

avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten utövar förvärvsverksamhet

av samma eller liknande art, av hyresvärden erhålla skälig ersättning

för den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som verksamheten

må hava medfört.

Hade hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven verksamhet,

skall vid tillämpning av vad i andra stycket är stadgat skälig hänsyn

tagas jämväl till den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden som

den föregående hyresgästen må hava åstadkommit.

Enligt 39 § skall vad i 38 § är stadgat äga motsvarande tillämpning i

det fall att avtal slutits för en tid av minst sex månader utan förbehåll

om uppsägning och hyresgästen minst tre månader eller, där avtalet slutits

för ett år eller längre tid, minst sex månader före hyrestidens utgång

giver hyresvärden tillkänna att han önskar behålla lägenheten. I 40 § stadgas,

att förbehåll, varigenom hyresgästen enligt 38 eller 39 § tillkommande

rätt upphäves eller inskränkes, skall vara utan verkan.

38—40 §§, som infördes genom lagen den 22 juni 1939 angående ändring

i vissa delar av nyttjanderättslagen, tillkommo med anledning av de yrkanden

örn optionsrätt som tid efter annan framförts. Paragraferna innehålla

dock icke någon verklig optionsrätt, d. v. s. rätt att även mot hyresvärdens

vilja sitta kvar i lägenheten efter utgången av avtalad hyrestid.

Hyresgästens skydd består i stället av en skadeståndsrätt, varmed man

avsett att förebygga ogrundade uppsägningar från hyresvärdarnas sida.

I den proposition, nr 166, varigenom förslaget till 1939 års ändringar i

nyttjanderättslagen förelädes riksdagen, yttrade föredragande departementschefen,

statsrådet Westman, angående förutsättningarna för den i

38 § stadgade skadeståndsrätten bl. a. följande:

Det synes icke kunna anses annat än rimligt, att hyresvärden jämväl

vid utövande av sin befogenhet att verkställa uppsägning bör iakttaga all

den hänsyn mot hyresgästen som förhållandena påkalla. Att det mången

gång kan ha varit hyresgästen, som motsatt sig slutandet av hyresavtal

med bindande verkan för längre tid, synes härvid icke kunna tillmätas

avgörande betydelse. Vid ingående av avtal om förhyrande av en lägenhet

kräver nämligen försiktigheten ofta, att hyrestiden begränsas till en jämförelsevis

kort tidsperiod. Hyresgästen kan icke med säkerhet veta, vilka

personer som bliva hans grannar, och vill fördenskull ha möjlighet att

kunna flytta till en annan lägenhet, eller han måste måhända taga i beräkning

att han kan nödgas flytta till annan ort. Ett flertal omständigheter

kan sålunda föranleda, att han icke vill binda sig för alltför lång tid. I

allmänhet är hyresgästens avsikt likväl att, om lägenheten finnes vara till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

3

fredsställande, kvarbo i densamma så länge de förutsättningar, under vilka

avtalet ingåtts, bestå, något som hyresvärden även inser och som för övrigt

regelmässigt jämväl överensstämmer med dennes önskningar. Det står fördenskull

redan vid avtalets ingående för hyresvärden klart, att hyresgästen,

även örn avtalet slutits med rätt för båda parterna att uppsäga detsamma

till upphörande efter jämförelsevis kort tid, har en bestämd förväntan

att han icke utan skälig anledning kommer att av hyresvärden

uppsägas till avflyttning. Därest hyresvärden likväl utan sådan orsak uppsäger

hyresgästen, lärer han enligt allmänna uppfattningen handla i strid

med god sed på hyresmarknaden.

Vid prövningen av frågan, huruvida ett villkor som hyresvärden uppställer

för avtalets förlängning är otillbörligt, kommer, enligt vad departementschefen

anförde, framför allt i fråga det fall, att hyresvärden höjer

hyran mer än som kan anses påkallat av en allmän förändring i hyresnivån.

Vidare anförde departementschefen:

Helt naturligt blir frågan, huruvida i ett visst fall en uppsägning står

i strid mot god sed på hyresmarknaden, ofta att bedöma på ett annat sätt

i fråga örn bostadslägenheter än beträffande andra lägenheter. Såsom

exempel å en omständighet som i fråga om bostadslägenhet icke bör anses

utgöra giltig orsak för uppsägning må nämnas, att hyresgästen efter sin

inflyttning i lägenheten fått ett eller flera barn. Såsom skälig anledning

till uppsägning måste däremot anses, att hyresgästen t. ex. genom buller

stör grannar nattetid. Först angivna exempel saknar uppenbarligen helt

motsvarighet i fråga om affärslägenheter. Som exempel å uppsägning,

som uppenbarligen strider mot god sed, kan emellertid i fråga örn affärslägenhet

anföras, att hyresvärden uppsäger en skötsam hyresgäst för att

tillgodogöra sig den good-will som är förenad med av denne bedriven

rörelse. Vad angår de fall, då hyresvärden kan sägas ha uppställt otillbörliga

villkor för hyresförhållandets förlängning, synes icke någon större

skillnad föreligga mellan bostadslägenheter å ena och andra lägenheter

å andra sidan. Frågan gäller i allmänhet endast, huruvida hyresvärden

kräver för hög hyra eller ej.

Beträffande skadeståndets omfattning skiljer lagen mellan två grupper

av lägenheter, nämligen sådana som icke användas i förvärvsverksamhet

å ena samt sådana som av hyresgästen brukas i förvärvsverksamhet å

andra sidan. För båda grupperna gäller, att hyresgästen under angivna

förutsättningar har rätt till skälig gottgörelse för de kostnader, som äro

förenade med flyttningen från lägenheten. För den senare gruppen omfattar

skadeståndsrätten även skälig ersättning för den ökning av lägenhetens

värde på hyresmarknaden som verksamheten må hava medfört.

Härom yttrade den kommitté, hyreslagstiftningskommittén, vars betänkande

(SOU 1938: 22) låg till grund för 1939 års proposition bl. a. följande:

Den strävan all bereda särskilt skydd åt affärsdrivande hyresgäster, vilken

i vårt land på sistone föranlett yrkanden örn lagstiftning, betingades

huvudsakligen därav, att det för en sådan hyresgäst ofta vore av stor vikt

att få fortsätta rörelsen i samma lägenhet dels på grund av att han nedlagt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

Utskottet.

kostnader för dess inredning, vilka vid flyttning till annan lägenhet ej

kunde tillgodogöras, och dels därför att rörelsen kunde ha erhållit en viss

s. k. good-will, vars bibehållande och förkovran vore i kanske hög grad

beroende av rörelsens fortsatta bedrivande i lägenheten.

Hyresvärden hade i regel icke någon önskan att driva bort en affärsidkande

hyresgäst. Däremot syntes stundom en hyresvärd genom höjning

av hyran tillgodogöra sig viss andel av det ökade värde, som en lägenhet ur

affärssynpunkt erhölle t. ex. genom utvecklingen av den stadsdel där fastigheten

vöre belägen, och ofta nog förekomme det att hyra, som vid startandet

av en rörelse satts relativt lågt, höjdes, sedan rörelsen stabiliserats och

utvecklats. I sistnämnda hänseende kunde anmärkas att det ingalunda vöre

ovanligt att i mera långfristiga hyreskontrakt angående affärslägenheter

hyran avtalades skola utgå med successivt stigande belopp. I den mån förfarande

av antytt slag från hyresvärdens sida folie inom ramen för en

lojalt affärsmässig förvaltning av fastigheten förelåge icke ur de synpunkter,

som kommittén hade att beakta, anledning att föreslå några restriktiva

bestämmelser. Saken ställde sig däremot annorlunda, om hyresvärden

missbrukade sin ställning genom att framställa krav på en i och för sig icke

befogad hyreshöjning, som hyresgästen föranleddes gå med på enbart därför

att han ej kunde bära med en flyttning förbundna förluster beträffande

good-will, som genom hans arbete tillförts rörelsen, och kostnader för inredning,

vilka av honom nedlagts å lägenheten. I sådana fall måste i regel

ett obehörigt riktande på hyresgästens bekostnad anses föreligga. Och detsamma

gällde naturligen i än högre grad i fall då hyresvärden bringade

hyresförhållandet till upphörande för att tillgodogöra sig lägenhetens av

hyresgästens verksamhet föranledda mervärde genom drivande i lägenheten

av rörelse utav samma eller liknande slag som hyresgästen drivit eller ock

genom uthyrande av lägenheten till annan, som just på grund av berörda

mervärde vore villig erlägga högre hyra än den avflyttande hyresgästen.

Den fråga, varom förevarande motioner handla, har såsom framhållits

i de av socialstyrelsen och statens hyresråd i ärendet avgivna yttrandena

nära samband med en i utskottets utlåtande nr 27 vid denna riksdag behandlad

fråga örn ändring av 7 § hyresregleringslagen. I anledning av

väckta motioner örn sådan ändring av nämnda paragraf, att de fall, varom

bär föreliggande motioner handla, skulle vara undantagna från hyTesregleringslagens

bestämmelser om ogiltighet av uppsägningar, har utskottet

i nämnda utlåtande anfört, att en sådan ändring skulle medföra, att en

uppsägning i dessa fall skulle vara giltig även örn den på det mest flagranta

sätt strede mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vore obillig.

Att för de speciella fall som motionerna avsåge införa en bestämmelse

om undantag från den i hyresregleringslagen stadgade skälighetsprövningen

av uppsägningars giltighet kunde enligt utskottets mening givetvis icke

ifrågakomma.

Även vid avgörandet av huruvida i enlighet med vad i 3 kap. 38 § allmänna

nyttjanderättslagen stadgas villkor som hyresvärden uppställer för hyresavtalets

förlängning är otillbörligt eller huruvida hans vägran att förlänga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

5

avtalet strider mot god sed i hyresförhållanden kommer det an på en

skälighetsprövning i varje särskilt fall. Vad utskottet anfört såsom skäl

mot ett undantagande av vissa lokaler från tillämpningen av 7 § hyresregleringslagen

äger enligt utskottets mening giltighet även vid bedömande

av frågan, huruvida undantag i dessa fall bör ske från tillämpningen av

38 § hyreslagen. Att i nämnda paragraf tillerkänna ägarna av dessa lokaler

en särställning och således stadga, att ärenden av denna art alltid skola

avgöras i enlighet med fastighetsägarens intresse, kan rimligen icke ifrågakomma.

Utskottet vill emellertid betona, att såsom utskottet anfört i nyssnämnda

utlåtande de föreningar, som äro ägare till nämnda lokaler, fullgöra en

mycket betydelsefull uppgift i politiskt och kulturellt hänseende. Såsom

socialstyrelsen anfört synes vid prövning av frågan om uppsägning

strider mot god sed på hyresmarknaden särskild hänsyn böra tagas till

det allmänintresse, som föreningarna tjäna, och till deras intresse av att

själva få disponera över sina lokaler. I likhet med socialstyrelsen förutsätter

utskottet, att domstolarna taga sådan hänsyn vid avgörandet av

uppkomna frågor av denna art.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

, DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Mannerskantz, Roos, Hage, Carl Eric

Ericsson, Hallagård, Söderkvist* och Näsström;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken

Andersson, fru Nordgren, herrar Cruse, Holm, Wallén och Jansson i Hällefors.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28; bilagor

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 11 februari 1944 har socialstyrelsen anbefallts att

till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två vid 1944 års riksdag

väckta likalydande motioner, nr 97 i första och nr 158 i andra kammaren,

angående viss ändring i 3 kap. 38 § lagen om nyttjanderätt till

fast egendom. Med anledning härav får socialstyrelsen härmed anföra

följande.

Den i motionerna föreslagna lagändringen avser att åt organisation,

som har till huvudsaklig uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler,

bereda möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyr lokal för biografändamål,

utan att uppsägningen medför ersättningsskyldighet för fastighetsägaren,

under förutsättning att avsikten med uppsägningen är att

gagna organisationslivet genom att för samlingslokalerna använda inkomsten

av biografdriften.

En fråga, som står i nära sammanhang med den i motionerna berörda,

har nyligen bringats under riksdagens prövning. I propositionen den 18

februari 1944 (nr 101) med förslag bland annat till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. redogöres

nämligen för en av landsorganisationen i Sverige, folketshusföreningarnas

riksorganisation och ordenshusens riksförening den 12 januari 1944 till

Kungl. Majit ingiven skrivelse med förslag örn sådana ändringar i hyresregleringslagen,

att förening eller organisation, som hade till huvudsaklig

uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler, bereddes möjlighet

att uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för biografändamål, under

förutsättning att avsikten med uppsägningen vore, att föreningen eller

organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra sig inkomsten av

biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla sitt samhälleliga syfte.

Chefen för justitiedepartementet har i propositionen uttalat, att han icke

funne skäl att i anledning av organisationernas berörda skrivelse föreslå

någon ändring i lagstiftningen örn hyresreglering. Som motiv härför har

departementschefen bland annat framhållit, att det framställda förslaget

innebure, att de fall, som avsåges därmed, skulle — i motsats till alla

andra — undantagas från den skälighetsavvägning mellan motsatta intressen,

som hyresregleringslagen stadgade, och att således dessa ärenden

skulle utan vidare prövning avgöras i överensstämmelse med fastighetsägarens

intresse. Departementschefen förklarar, att detta icke torde vara

förenligt med de principer, som borde ligga till grund för lagstiftningen,

men att vid de hyresreglerande organisationernas skälighetsprövning särskild

hänsyn borde tagas till det allmänintresse, som ifrågavarande föreningar

tjänade.

De av chefen för justitiedepartementet med avseende å de föreslagna

ändringarna i hyresregleringslagen anförda synpunkterna äro enligt socialstyrelsens

uppfattning bärande jämväl vid bedömandet av frågan om sådan

ändring av 3 kap. 38 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28; bilagor

7

folketshusföreningarna skulle undantagas från den eljest föreliggande skyldigheten

att under vissa förutsättningar utgiva ersättning till en uppsagd

hyresgäst. Någon särställning synes rimligen icke kunna beredas dessa

föreningar i ifrågavarande hänseende. Däremot synas domstolarna böra

vid prövning av frågan örn uppsägningen strider mot god sed på hyresmarknaden

taga särskild hänsyn till det allmänintresse, som föreningarna

tjäna, och till deras intresse av att själva få disponera över sina lokaler.

Socialstyrelsen förutsätter, att domstolarna också taga sådan hänsyn vid

avgörandet av uppkommen fråga örn ersättning till uppsagd hyresgäst

jämlikt det åberopande lagrummet.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört avstyrker styrelsen

bifall till de remitterade motionerna.

Stockholm den 29 februari 1944.

KARL J. HÖJER.

Ernst Bexelius.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Såsom infordrat yttrande över motionerna nr 97 i första kammaren av

herr Karlsson, Gustaf, samt nr 158 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl.

angående viss ändring i 3 kap. 38 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom,

får Statens hyresråd härmed anföra följande.

Det speciella intresse, som åberopats i de remitterade motionerna, har

föranlett även en framställning till Kungl. Majit den 12 januari 1944 av

Landsorganisationen, Folketshusföreningarnas riksorganisation och Ordenshusens

riksförening om viss ändring i lagen örn hyresreglering, vilken

framställning upptagits till behandling i Kungl. Maj:ts proposition nr 101

till årets riksdag. Under nuvarande brist på bostäder och andra lokaler

och så länge hyresregleringen gäller måste det ifrågavarande problemet

anses äga större praktisk betydelse vid hyresregleringslagens tillämpning

än vid tillämpning av den allmänna hyreslagen.

Vad först angår ifrågavarande problem i belysning av hyresregleringslagstiftningen,

kan hyresrådet för sin del helt ansluta sig till de synpunkter,

som i nyssnämnda proposition anförts av föredragande departementschefen.

Det måste understrykas, att det här gäller en bärande grundtanke

i hyresregleringen. Den rådande bostadsbristen medför ju bl. a., att konflikter

ofta uppkomma örn företrädet till tillgängliga utrymmen, och en

huvuduppgift för hyresregleringen är därför att avgöra detta företräde.

Det vore möjligen tänkbart, att detta avgörande kunde träffas i själva lagen,

så att en viss inbördes ordning angåves däri. Sannolikt är emellertid

detta praktiskt ogenomförbart, och i varje fall har i den nu gällande hyresregleringslagen

denna väg icke valts. I stället har — för övrigt med betydande

kostnader för det allmänna — uppbyggts en omfattande, dom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28; bilagor

stolsliknande organisation i två instanser, med uppgift bl. a. att förutsättningslöst

pröva alla sådana konfliktfall och avgöra vilket av de stridande

intressena, som i det särskilda fallet och under hänsynstagande till alla

på saken inverkande faktorer bör få företräde. Det torde icke behöva

motiveras, varför denna metod i de enskilda fallen ger ojämförligt mycket

bättre och rimligare resultat än ett mera stelt system, enligt vilket vissa

intressen under alla förhållanden skola tillgodoses i en viss inbördes rangordning.

Med den senare metoden bleve det sannolikt oundvikligt, att företrädesordningens

resultat i vissa fall tedde sig oskäliga.

Den förut berörda framställningen till Kungl. Maj:t innebär, att man —

med bibehållande i övrigt av systemet med individuell skälighetsprövning

i varje fall — skulle på en enda punkt bryta detta system och för en viss,

för övrigt ganska godtyckligt utvald intressegrupp stadga, att dess intresse

under alla förhållanden skulle tillgodoses före andra konkurrerande intressen.

En dylik ändring av huvudgrunderna för hyresregleringen kan hyresrådet

icke tillstyrka. Hyresrådet vill framhålla, att bland de intressen, som

nu tillgodoses endast genom prövning i varje särskilt fall, finnas sådana av

mycket hög valör, vilka — om nu en gradering verkligen skulle genomföras

i själva lagen — långt förr än de i motionerna åsyftade intressena kunde

göra anspråk på att erhålla principiellt företräde. I praxis har det sålunda

varit fråga om att tillgodose lokalbehov för utomordentligt betydelsefulla

statliga funktioner, militära institutioner, polisväsen o. s. v., men enligt

hyresrådets mening har det även i dylika fall varit värdefullt att pröva

varje konfliktfall för sig; även där det varit i princip ofrånkomligt, att det

ifrågavarande statsintresset måste tillgodoses i främsta rummet, har man i

särskilda fall ofta kunnat mildra olägenheterna för de enskilda, som detta

gått ut över.

Vad hittills anförts har gällt förslaget till ändring i hyresregleringslagen.

I jämförelse med detta torde motionärernas förslag till ändring i allmänna

hyreslagen vara av underordnad betydelse för närvarande. Ur principiell

synpunkt är detta förslag emellertid ännu betänkligare än det förra. Den

ersättningsskyldighet, som föreskrives i 3 kap. 38 § nyttjanderättslagen, avser

ju bland annat att bereda avflyttande hyresgäst ersättning för det s. k.

goodwill-värde, som en av honom upparbetad rörelse eventuellt representerar,

ett värde som annars utan vederlag skulle övergå på fastighetsägaren

eller en ny hyresgäst. Motionärernas förslag innebär, att även där ett sådant

värde konstateras föreligga, den fastighetsägande organisationen skulle

— med hänsyn till det samhällsintresse, som den fullföljer — äga rätt att

utan ersättning övertaga denna förmögenhetstillgång. Något sådant kan

självfallet icke tillstyrkas. Ett ekonomiskt stöd åt organisationslivet bör icke

taga formen av ett godtyckligt överförande på organisationen av ett förmögenhetsvärde,

som tillkommer någon dess hyresgäst.

Hyresrådet får sålunda avstyrka bifall till de remitterade motionerna.

Stockholm den 6 mars 1944.

STATENS HYRESRÅD.

KARL TISELIUS.

Erik Hedfeldt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28; bilagor

9

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 11 nästlidne februari anbefallt statens nämnd

för samlingslokaler att senast den 15 mars avgiva och till Andra Lagutskottet

inkomma med yttrande över två vid 1944 års riksdag väckta likalydande

motioner, nr 97 i Första och nr 158 i Andra kammaren, angående

viss ändring i 3 kap. 38 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom, får

nämnden till åtlydnad härav härmed anföra följande:

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1942 års riksdag att bevilja

anslag till understöd åt för föreningslivet behövliga samlingslokaler. Bestämmelser

rörande bidragsverksamheten äro intagna i kungörelsen nr

913/1942, som trätt i kraft den 1 januari 1943. För tillgodoseende av behovet

inom en ort av allmänna samlingslokaler kan bidrag beviljas kommun

eller lån beviljas bolag, förening eller stiftelse. Bidrag eller lån beviljas

för nybyggnad, ombyggnad eller inköp av äldre byggnad. Lån kan jämväl

beviljas bolag, förening eller stiftelse, som är ägare av byggnad, inrymmande

allmänna samlingslokaler, i fall då dessa äro behövliga för föreningslivet,

men på grund av ägarens trångmål icke komma till användning

därför. Att lokalerna ej kunna på tillfredsställande sätt utnyttjas för föreningslivet

kan antingen bero på att de äro i behov av förbättring eller

på att ägaren är nödsakad att uthyra dem till ändamål, som äro för föreningslivet

främmande men för vilkas tillgodoseende kan betingas högre

hyra än vad föreningarna i allmänhet förmå erlägga. För beredande av

ärenden angående beviljande av bidrag och lån har inrättats statens nämnd

för samlingslokaler.

Nämndens verksamhet befinner sig ännu i sin begynnelse. Till nämnden

har dock inkommit ett stort antal framställningar örn bidrag eller

lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler, vilka framställningar

i nämnden förberedande granskats. I de fall då framställningarna

avsett lån för ekonomisk sanering eller för ombyggnad av redan

befintlig samlingslokal, har nämnden varit i tillfälle att konstatera att den

lokalägande organisationen, i regel en förening, för sin verksamhet är

beroende av hyresinkomster även för andra tillställningar än de, som tillhöra

det egentliga föreningslivet.

I nämndens verksamhet hittills bär icke förekommit fall där sökanden

ägt samlingslokal, vilken varit uthyrd till biografverksamhet, som drivits

av enskild person. Men nämndens ledamöter äga god kännedom örn sådana

fall inom de folkrörelser, som de tillhöra, och inom vilka det finnes

eli stort antal samlingslokaler. Nämnden kan därför lätt förstå de synpunkter,

som i de remitterade motionerna framförts och ansluter sig också

till dessa synpunkter. Statsmakterna ha genom beslut örn statligt stöd åt

samlingslokaler givit uttryck åt den uppfattningen att tillhandahållande av

samlingslokaler är av stor samhällelig betydelse. Det synes därför ganska

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28; bilagor

naturligt att ägarna av samlingslokaler i lagstiftningen gives allt stöd, så

att alla från lokalerna härflytande inkomster må komma föreningslivet

tillgodo. Härigenom kan lokaler för föreningarnas egen verksamhet ställas

till förfogande för lägsta möjliga kostnad.

Nämnden vill därför tillstyrka de remitterade motionerna.

Stockholm den 9 mars 1944.

STATENS NÄMND FÖR SAMLINGSLOKALER.

ERNST ERIKSSON.

Gunnel Agvald.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1944

1 604 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.